Upload
trinhduong
View
216
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Our Life as Elderly
Erfarenhetsutbyte
Pensionärsutbyte Luleå – Färöarna
Personalutbyte Luleå - Bodö
Projektledare: Monica Forsberg
Socialförvaltningen, Utvecklingsenheten Luleå Kommun
E-mail: [email protected] Telefon: +46-(0)70-676 23 00
A project within Interreg IIIB Northern Periphery Program
2
1. INLEDNING................................................................................................................................................ 3 2. PENSIONÄRSUTBYTET .......................................................................................................................... 4
2.1 RAPPORT 1 – BIRGITTA & GUNNAR HANSSON, PENSIONÄRSPAR FRÅN LULEÅ .................................... 4 2.2 RAPPORT 2 – MARIA & JÁKUP HANSEN, PENSIONÄRSPAR FRÅN FÄRÖARNA – PÅ BESÖK I LULEÅ ...... 7
3. PERSONALUTBYTET ............................................................................................................................ 10 3.1 RAPPORT 1 – EVY MUSTONEN, SJUKSKÖTERSKA ÄLDREBOENDE ....................................................... 10 3.2 RAPPORT 2 – MALIN ÖSTLING, UNDERSKÖTERSKA LIGNELLSKA ÄLDREBOENDE.................. 16 3.3 RAPPORT 3 - SUSANNE LINDGREN, UNDERSKÖTERSKA ÖRNÄSETS HEMTJÄNST ................................. 18
2
3
1. Inledning Luleå Kommun har under ett antal år aktivt arbetat med en målinriktad utveckling av
äldreomsorgen. Detta utvecklingsarbete har tagit fasta på medborgarnas krav, behov och önskemål.
Arbetet har bedrivits som ett projekt baserat på en direkt dialog med framtidens äldre.
Projektarbetet har skett i samverkan med Bodö kommun i Norge, Färöarna, Lieksa i Finland och
Universitetet i Aberdeen. Projektet finansierades delvis genom Interreg III B, NPP och fungerar
delvis som en inspirationskälla för äldreomsorgens utveckling men också som ett instrument för
att identifiera vårt utvecklingsbehov mer konkret.
Projektet har varit indelat i sex olika fokus områden i projektet: Boende, Personal- och
kompetensförsörjning, Service för äldre, Anhöriga och närstående, Hälso- och sjukvård samt
Nätverk.
Inom ramen för projektet har ett pensionärsutbyte och ett personalutbyte genomförts.
Pensionärsutbytet genomfördes i samverkan mellan Luleå och Färöarna. Syftet var att öka
erfarenheten om livet som pensionär inom olika regioner i norra Europa. Via annonsering i media,
september 2005, efterlyste projektet ett aktivt pensionärspar.
”Ni ska vara i lämplig ålder och vara intresserade av en veckas vistelse på Färöarna. Ni blir en
viktig del i projektet framöver och kommer också att fungera som ambassadörer för Luleå under
resan och ert värdskap.Vi tror också att ni bör:
• Vara utåtriktade och samhällsengagerade, framför allt av äldrefrågor
• Ha ett genuint stort kultur och naturintresse
• Kunna behärska engelska och/eller skandinaviska
• Kunna uttrycka er väl i tal och skrift
Medverkande pensionärspar från Luleå: Birgitta och Gunnar Hansson
Medverkande pensionärspar från Färöarna: Maria och Jakup Hansen.
Personalutbytet genomfördes i samverkan mellan Luleå och Bodö där syftet var att öka
erfarenheten av metoder och arbetssätt inom äldreomsorgen. Via internannons inom
socialförvaltningens äldreomsorg fick vård- och omsorgspersonal anmäla sitt intresse.
”En undersköterska från hemtjänsten och en från äldreboende + en sköterska från äldreboende
erbjuds att åka till Bodö under tiden 2-6 oktober för att utbyta erfarenheter. Har Du tid och lust
att byta ut ditt ordinarie jobb under den veckan är Du välkommen att anmäla ditt intresse…
3
4
Kriterier för deltagande:
• Du vill åka och är positiv till uppdraget – trots kort betänketid!
• Du kan vara borta 2-6 okt
• Du kan rapportera om uppdraget, dina upplevelser muntligt & skriftligt
Susanne Lindgren, undersköterska i hemtjänsten, Malin Östling undersköterska äldreboende och
Evy Mustonen sjuksköterska äldreboende blev de som fick åka.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
2. Pensionärsutbytet 2.1 Rapport 1 - Birgitta & Gunnar Hansson, pensionärspar från Luleå
Besökte Färöarna 1-8 mars 2006
Genom kassören i vår pensionärsförening blev vi uppmärksammade på möjligheten att bli
utbytespensionär på Färöarna. Luleå kommun hade tillsammans med bl.a. Färöarna ett EU-
projekt ”Vårt liv som gamla”. Vårt uppdrag skulle vara att se på äldreomsorgen på Färöarna
utifrån ett brukarperspektiv. Naturligtvis blev vi intresserade. När alla par som anmält sig hade
blivit intervjuade och informerade om projektet gick det några veckor av spänd förväntan. När vi
så fick beskedet att vi skulle få åka kändes det otroligt bra men även litet nervöst.
Så kom då avresedagen och då infann sig en del oroliga tankar. Vi skulle bo hos Maria och Jacub
Hansen. Hon fortfarande verksam som sjuksköterska inom hemtjänsten på timtid och han
pensionerad byggvaruhusidkare. Nåväl resan gick bra men när vi väntade på bagaget vid resmålet
och hörde på dem som pratade runt omkring oss förstod vi inte ett enda ord. Då kom tvivlen. Vad
hade vi gett oss in i? Hur skulle vi klara detta? Men våra farhågor var ogrundade. När vi mötte
Maria och Jacub i ankomsthallen kände vi att vi skulle trivas tillsammans. Språket var inget
problem och vi kunde förstå varandra bra. Ankomstdagen tillbringade vi i deras hem för att lära
känna varandra, men redan nästa dag började våra utforskningar.
Svar på de frågor vi hade med oss till Färöarna:
Boende Som vi här i Sverige ville också de äldre på Färöarna bo hemma så länge det var möjligt. Deras
dilemma var avsaknaden av hyreshus som gjorde det svårt att flytta från sina många gånger
opraktiska och för stora hus till en mer lättskött lägenhet.
4
5
Det fanns pensionärsboende för de som inte behövde äldreboende, men det vi besökte såg likadant
ut som ett äldreboende. Alla bodde i varsina rum men åt tillsammans. Gemensamhetsutrymmena
var stora och ljusa och trevligt inredda. Där fanns även stora utrymmen som bl.a. kunde disponeras
av pensionärsföreningar eller andra nätverk.
Kompetens
Det finns en särskild utbildning för personal inom äldreomsorg. Den var inte fullt ett år men en
längre utbildning var under planering. Personalen ansåg att det var en bra utbildning men insåg
också vikten av fortbildning. För övrigt var den personal som vi träffade mycket trevliga och
verkade tycka om sitt jobb. De äldre som vi pratade med var nöjda med sin personal och sitt
boende.
Service för äldre
Man ville förstås ha möjlighet till ett bra äldreboende. Man uttryckte också önskemål om att få
hjälp med t.ex. byta gardiner o.s.v. alltså typ vår pensionärsservice och fixarn. En mer utbyggd
hemtjänst var också viktigt.
Hjälp av anhörig - närstående
Fortfarande verkade de vara rätt mycket beroende av sina barn men både personal och brukare
uttryckte att den tiden började vara till ända. Som hos oss flyttar barnen på grund av arbete eller
utbildning och dom äldre blir ensamma kvar. Tidigare var generationsboende och stora familjer
vanligt men även det ändras.
Hälso- och sjukvård
De kunde få mer tid av hemtjänsten vid större behov, men inte så mycket som hos oss. För övrigt
vet vi inte riktigt svaret på den frågan men när vårt värdpar kommer hit har vi många frågor till
dem.
Nätverk
Vi besökte en pensionärsträff i en byalokal i Vestmanna. Ett tjugotal personer mest kvinnor var
där. De pratade, fikade, spelade kort och boccia. En buss hämtade och körde dom hem för 10
kronor. Fikat kostade 5 kronor. Två kvinnor var anställda där av kommunen i 3 timmar för att
sköta verksamheten.
Sedan besökte vi underhuset i Vestmanna, en lokal som kommunen ställde till de äldres
förfogande. En var ansvarig att låsa upp samt stänga men i övrigt skötte man sig själv. I
underhuset träffades mest män. Namnet kom av att den allra första lokalen låg i källarplan alltså
under huset. En sådan lokal fanns i de flesta samhällen.
5
6
I Torshavn besökte vi ett allaktivitetshus för pensionärer. Huset var gammalt, hade flera våningar
och saknade hiss. En sjuksköterska var anställd som föreståndare där och verkade vara en riktig
eldsjäl. Uteblev någon besökare ringde hon och kollade hur det var med personen i fråga. Hon
hade också koll på de äldres hälsotillstånd och kunde slå larm om någon inte längre klarade sig
själv. I detta hus pågick många aktiviteter i stil med vad vi har i våra svenska pensionärsföreningar.
Vi tipsade om kurs i mobiltelefoni vilket de nappade på. Tillsammans med en kvinna från
aftonskolan lagade man lunch till självkostnadspris. Besökarna turades om med matlagningen.
Huset var välbesökt och verksamheten byggde på att de äldre skulle sköta så mycket som möjligt
själva. Detta hus var för de friska pensionärerna.
Vi besökte flera äldreboenden. De flesta små enheter med cirka 8 – 9 boende. Lokalerna var ljusa
och rymliga trevliga rum med massor av foton av sina familjer. I alla gemensamhetsutrymmen
fanns ett flertal bilder från gångna tider i deras hembyar. Kring dem samlades man ofta för samtal
och för dementa var det en möjlighet att minnas. De boende fick om dom ville och kunde delta i
de olika sysslorna.
Vi besökte också ett större nybyggt äldreboende med 32 platser fördelade på 4 avdelningar.
Samtliga rum var klara för internet uppkoppling och varje avdelning hade sin färg som gick igen
på t.ex. gardiner. I köket skulle man så småningom även laga mat till hemmaboende och dessa
skulle även kunna delta i olika aktiviteter t.ex. gymnastik. Boendet var ännu inte i bruk men
intagningsförfarandet hade påbörjats. Ett femtiotal sökande stod i kö. Samtliga boenden låg
antingen högt upp med en fantastisk utsikt eller nere vid vattnet. Det fanns även ett mindre
äldreboende i Vestmanna men det planerades för ett större.
Reflektioner
Det var lätt att få kontakt med de människor vi mötte och vi fick många frågor om Sverige. Det
var lättare än vi trodde att förstå varandra och vi upplevde inte att språkförbistringen vare särskilt
stor. Ännu har inte Färöarna hunnit lika långt som vi när det gäller äldreomsorgen men
ambitionerna är de samma och mycket glädjande är att i båda våra länder har synen på äldre
människor fått en mer positiv inriktning. Det vi särskilt minns var alla dessa bilder från forna tider,
samt de stora fina gemensamma utrymmena och den varma atmosfären på äldreboendena, samt de
torkade fiskarna och fårbogarna som hängde i deras matförråd. Och den fantastiska naturen med
alla dessa får som gick omkring överallt och så klart detta otroligt ombytliga väder. Och
naturligtvis vårt värdfolk Maria och Jakup som skall gästa oss till sommaren. Det ser vi fram emot
med stor glädje.
6
7
Till slut ett stort tack till Luleå kommun och EU som gav oss denna fina och oförglömliga
upplevelse.
/Birgitta och Gunnar Hansson ---------------------------------------------------------------------------------------------
2.2 Rapport 2 - Maria & Jákup Hansen, pensionärspar från Färöarna Besökte Luleå 21-28 juni 2006
Ferðin til Svøríkis gekk væl. Vertir okkara Birgitta og Gunnar Hanson tóku ímóti okkum á
flogvøllinum. Hetta var seint á degi.
Næsta morgun, hósdagin 22. juni, fóru vit til eitt stórt røktarheim, Tunastrand, har ein ung blíð
kona beyð okkum vælkomin. Hon æt Anna Maria Janson og var leiðari fyri eldra forsorgini í
einum stórum øki her uppi í Nordbotten. Hon dugdi sera væl at greiða frá.
Ein partur av røktarheiminum Tunastrand var býttur upp í smáar lejligheitir uppá 38 kvm, ella
46 kvm. Sovikamar og stova/køkur vóru hvør sær. Gott og rúmligt baðirúm var eisini. Vit
vitjaðu tvey av búfólkunum. Tey vóru ikki dement, men rættiliga óhjálpin av ringari sjúku. Tey
sótu í rullilstóli.
Síðan gekk leiðin til Gammelstad, sum er ein gamal og hugnaligur partur av Luleå. Tá vit fóru
úr bilinum komu journalistar til okkara og spurdu um ørindi okkara. Vit svaraðu sum best.
Dagin eftir stóð grein í blaðnum.
Har vóru annans tríggjar damur, sum tóku ímóti okkum. Tær itu Monica Forsberg, Catherine
Andersson Hortell og Marianne Pedersen. Allar høvdu tær verið í Føroyum. Ein teirra hevði
enntá verið í Vestmanna hjá Miu Pedersen. Tær bjóðaðu okkum inn í eini smá eldri hús.
Har fingu vit stóran blíðskap. Húsini áttu foreldrini hjá Marianne Pedersen. Tey høvdu verið
ogn hjá familjuni eitt langt áramál. Hetta húsið var bert eitt av fleiri smáum húsum, sum stóu
her tætt við Gammelstrand kirkju.
Í gamlari tíð var plikt hjá fólki, sum búðu her um leiðir, at ganga í kirkju. Bóndagarðarnir lógu
spjæddir runt um, og leiðin til kirkju og heim aftur var long, so ikki slappst aftur og fram sama
dag. Tí mátti hús byggjast til fólkið og fjós til hestarnar.
Frá Gammelstad gekk leiðin til til tað stóra sjúkrahúsið í Luleå. Tað var tikið í brúk í 1999 og
kostaði 1,5 milliardir. Eg minnist ikki, hvussu stórt tað var, men alt sjúkrhúsið var innilokað.
7
8
Soleiðis at skilja, at tað vóru fleiri bygningar og glastak var omanyvir túnini ímillum húsini, so
sjálvt um sjúkrahúsið var í nógvum hæddum, so kom dagsljós inn ígjøgnum vindeyguni og rakk
til allar hæddirnar.
Rundanum húsið var vakur grønur bøur. Alt kendist rúmligt og hugnaligt.
Í Svøríki eru eisini bygdir smáir bústaðir til gomul fólk, sum eru einsamøll. Tað eru smáar
samanbygdar lejligheitir í einri hædd. Ì lejligheini var alt, sum skuldi vera. Men vaskirúm var
aftur í einum øðrum samanbygdum húsum, har hvør hevði sítt vaskirúm við vaskimaskinu til
klædnavask.
Konan, sum vit vitjaðu her, at Majken Wikstrøm. Hon var 86 ár gomul. Ógvuliga blíð. Hon
bjóðaði okkum kaffi ella te, men vit takkaðu. Vit vóru mett og væl sett. So setti hon gløs á
borðið. Skonkti djús í gløsini og setti eina skál við keks at hava afturvið.
Um kvøldi hósdagin vóru vit øll 4 boðin til døgura hjá soni og svigardóttir Birgittu og Gunnar.
Hann eitur Erik og konan eitur Karin. Tey eiga tvey børn, gentu og drong, 12 og 8 ára gomul.
Húsini vóru góð og fólkini blíð.
Fríggjadagin 23. juni.
Vóru fyrst á morni ein langan gongutúr í hesum økinum, sum vit búgva.
Um miðdagin fóru vit inn í gammelstad, sum eisini er miðbýðurin í Luleå. Har var stórt
hátíðarhald í smband við miðsummarstevnu, sum var hildin hetta vikuskifti. Arbeiðsfólkið
hevði frí. Veðrið var gott. Musikarar spældu fólkatónleik og børn og vaksin dansaðu.
Alt var sera væl siðað. Tey vaksnu leiddu børnini. Eingin var í minsta mun ávirkaður av rúsevni.
Sum vanligt, varð sagt, so kundi mann keypa stoktan saltaðan strømning (smásild) og breyð og
saft afturvið. Hetta smakkaði óføra væl. Man sæt við borð, har 8 fólk sótu við hvørt borðið. Um
kvøldi vóru vit saman við børnum,svigarbørnum og ommu- og abbabørnum hjá Birgittu og
Gunnar til ein sera góðan døgurða heima hjá teimum.
Leygardagin 24 juni.
Fyrrapartin gingu vit ein langan túr. Seinrapartin fóru vit eina ferð við bátinum ”Ronja”, sum
siglir út til tær smáu oyggjarnar í Luleå fjørðinum, har fólk búðu. Túrurin vardi frá kl. 15 til kl.
20, altso í 5 tímar.
Hetta var sera áhugavert. Fólk fóru í land og fólk komu umborð. Sagt varð, at ein stórur partur
av fólkinum búði bert har úti um summari og fluttu inn aftur á fastlandið at búgva um veturin.
8
9
Tá vit komu aftur um kvøldi fóru vit ein gongutúr ígjøgnum tær stóru handilsgøturnar. Tá var
friðaligt og lítil ferðsla. Gøturnar vóru sera reinar.
Sunnudagur 25. juni.
Kl. ca. 10 fyrrapartin settust vit í bilin og koyrdu til Storfossen, sum er ein langur og vatnmikil
fossur í ánni nevnd Pite elven. Hesin fossur sigst at vera tann stórsti í Norðurlondum. Við henda
breiða og langa foss var nógv fólk henda sunnudag. Nógv støð vóru, har tey vitjandi kundu
grilla mat. Tað gjørdu vit eisini. Hetta var mikið hugnaligt.
Mánadagur 26. juni.
Fyrrapartin kl. 10 møttu vit eftir avtalu upp á verksmiðjuni Liko, sum ger lyftitól til fólk á
sjúkrahúsi, røktarheimi og aðrastaðni. Verksmiðjan var 25 ár gomul. Hon lá í vøkrum umhvørvi,
var moderna við nýggjum bygningum. Har vóru sera nógv tólat síggja.
Seinrapartin kl. 13 vóru vit á einum nýggjum røktarheimi.
Har vóru 2 deildir við 9 gomlum fólkum á hvørjari. Eins og aðra staðni kom allur matur uttanífrá:
Klæðini vóru vaskaði á heiminum.
Til arbeiðis vóru 2 x 2 fólk um dagin
2 fólk um kvøldi
2 fólk um náttina
Húsið var í einari hædd og tað lá í vøkrum umhvørvi. Á øllum túninum lógu flísar.
Mánakvøldi fóru vit oman í Gammelstad. Har liggur tann gamla dómkirkjan, sum er fleiri
hundrað ár gomul. Ein søgukønur eldri maður greiddi frá, hvussu býðurin hevði ment seg.
Tann stóra áin ”Luleå elv” hevði broytt legu nakrar ferðir. Hon rennur ógvuliga stríð og hevði
borið nógvan sand og nógv grús oman við sær. Sum tíðin gekk, forðaði hetta ánni at renna, sum
hon hevði runnið, og áin flutti seg tí.
So greiddi hann frá , hvar húsini høvdu staði, og hvar atløgubryggjan hevði verið. Í gamlari tíð
hevði bryggjan eisini ligið nógv ovari, men grúsið frá ánni hevði gjørt, at bryggjan var flutt
longur oman.
Dómkirkjan var stór og príðulig, men hon hevur verið køld at siti í teir køldu vetrardgarnar.
9
10
Týsdagin 27. juni. Vit fóru fyrst inn í sjónvarpið í Luleå. Har sótu vit eina fitta løtu, tí sjónvarpið
skuldi gera eina sending lidna, sum tey høvdu tikið upp ein dag frammanundan. Tey tosaðu mest
við Birgittu og Gunnar, men eisini við Mariu.Vit fingu ein disk við sendingini heim aftur við.
Fyrrapartin týsdag fóru vit eisini inn á Teknikkens Hus í Luleå. Tað var bygt í samband við
Lærda Háskúlan (Universitetið) í Luleå. Har var sera nógv áhugavert at síggja.
Um miðdagin fóru vit inn á Fyren Eldrecentrum. Har truffu vit Dagny Wikstrøm
demensvårdsutveklare og eina unga damu, sum var leiðari. Hon æt Lene. Vit sóu alt, sum var,
og við hesar báar varð nógv umrøtt, hvussu røktarheim og heim fyri dement skuldu verið
innrættaði og rikin.
Hetta húsið Fyren, var ólíkt øðrum. Har var ein stór restauratión, har onnur fólk eisini komu inn
at eta. Restauratiónin var somuleiðis nýtt til føðingardags- og brúdleypsveitslir.
Morgunin eftir, tann 28. juni, fara vit avstað aftur úr Luleå. Ein frálíka góð vika var komin at
enda. Blíðskapurin hevði verið stórur og vit høvdu sæð nógv. Vertir okkara høvdu lagt ferðina
væl til rættis fyri okkum, og vit høvdu fingið nógv at vita um eldraøkið í Luleå.
/Maria og Jákup Hansen, Färöarna
-------------------------------------------------------------------------------------------
3. Personalutbytet 3.1 Rapport 1 – Evy Mustonen, sjuksköterska äldreboende Måndag morgon träffade vi projektledare, föreståndaren för Mörkved sjukhem och föreståndare
för Voldens hemtjänstens i Bodös rådhus, för en information om syftet med delprojektet i det
större projektet.
Därefter åkte jag och en undersköterska till Mörkved sjukhem som var bas placeringen den veckan.
Mörkved sjukhem öppnade mars 2003 från starten var det ett sjukhem för äldre som inte klarar sig
själv hemma med den hjälp som hemtjänsten kan erbjuda.
Successivt blev Mörkved ett utvecklings sjukhem med inriktning på personer med
demenssjukdom. Sjukhemmet har 50 platser fördelat på 2 våningar med 3 avdelningar varav en
avdelning är skärmad för dementa med ökad oro.
Ljusa fina avdelningar med kök/uppehållsrum. Ett mindre rum som används gemensamt av två
avdelningar där de boende kan dra sig tillbaka till för att se tv eller bara få vara lite själv.
Lägenheterna består av ett större rum (inget kök) och ett badrum med dusch och toalett. En större
10
11
toalett finns även i korridoren på avdelningen. Kontor, förråd med inkontinensmedel, sängkläder
m.m. och sköljrum ligger utanför avdelningarna. Tanken bakom detta är att det blir lugnare på
avdelningarna.
På entréplan finns dagverksamhet med 4 anställda med besök av 20 dagavlastande från egen
bostad.
Ett storproduktionskök och en matsal för personal och besökande. Tvätteri med personal som tar
hand om boendes kläder och personalens arbetskläder. Sängkläder/handdukar/tvättlappar skickas
till annat tvätteri. Ett bisättningsrum och en kyl i väntan på att begravningsbyrå hämtar den
avlidna.
Personalstyrkan på hemmet består av en föreståndare, två avdelningssjuksköterskor
(fagkoordinatorer/samordnare) en på varje plan, vernepleier, undersköterskor (hjelpepleiere) och
personal som tar hand om köken på respektive avdelning samt städar boendes rum och de yttre
områdena, det finns dagar då denna tjänst inte är besatt då tar personalen på avdelning hand om
dennes sysslor. Det finns också en egen vaktmästare att tillgå.
Sjukhemmet har två läkare en på varje plan som gör besök en gång/vecka om behov finns nås de
på vårdcentralen (legesentret) dagtid och på jourtid kontaktas jourdoktor (legevakt). Personalen
hjälpepleiere/vernepleiere (Undersköterskor/) får en utbildning i läkemedel som hålls av en
Farmaceut kursen tenteras och därefter skriver avdelningens läkare en delegering som gäller tre år
och som följas upp innan den förnyas.
Efter att ha hälsat på personalen och blivit visat runt, följer jag en sjuksköterska som är integrerad
med teamet (med i omvårdnaden) hjälpepleiere/vernepleiere. Hon är oftast den som har ansvaret
för att ge medicinerna under dagen. När det inte finns en sjuksköterska i tjänst är det en
hjälpepleier/vernepleier som blir tilldelat att ha ansvaret för avdelningen när det gäller
medicingivning. En kvalitets säkring.
Det är för tillfället lugnt på avdelningarna efter middagen som serveras vid 13-tiden vilar de
boenden en stund. Vid 16-tiden serveras kaffe med hembakt fikabröd, alla sitter samlade en del
klarar sig själv, någon behöver en del hjälp, det är lugn miljö ingen tv står på. Morgon andra dagen, en personal tar emot rapport av nattpersonal kl. 0700 hon rapporterar till
den/de som kommer senare. Är i dag på en annan avdelning, följer med på rondträffen som är sig
lik den som vi har hos oss, ett besök görs till en dam som har försämrats och bedöms vara i livets
slutskede, läkemedel seponeras, ordination på smärt/ångestlindrande ges (det sätts inte någon
palliativ diagnos på det sätt som görs i Luleås kommunala boenden)
11
12
Efter ronden skriver sjuksköterskan ändringarna i läkemedelslistorna på datorn, skriver ut dem och
läkaren skriver under därefter faxas de till apoteket för ändringar som skall göras. Leverans av
Apo-dos (multidos) sker var 14–dag.
Sjuksköterskan med personal gör bedömning att ett vak skall tas ut till eftermiddagen/kvällen
ingen till natten för då finns det fyra personaler att tillgå, en personal finns alltid dag/natt på den
skärmade avdelningen de resterande tre går i mellan och hjälper varandra.
Om ingen sjuksköterska är på nattetid har en av personalen ansvaret, men då finns det en
sjuksköterska som har beredskap i hemmet.
En av personalen är hos den personen som är i livets slutskede under dagen, hon blir avlöst i
omgångar.
Nu är det en lugn stund innan middagen serveras, sjuksköterskan som jag är med ringer till
anhöriga och informerar om tillståndet. Anhöriga blir uppmuntrad att närvara i den utsträckning de
kan. Jag passar på att gå till dagrummet/köket där några av de boende sitter och viker tvättlappar
(det är endast de som kommer ovikt tillbaka från tvätten). En dam nynnar/småsjunger på gamla
sånger, kommer på att jag kan ju några så jag sjunger med dem vilket ser ut vara uppskattad.
(Trots min hesa stämma). Tittar in ett par gånger till den damen som är sämre, hon vilar lugnt.
Nu har den som har hand om köket dukat fram till middagen vilket är vid 13-tiden, sitter
tillsammans, personal finns med och hjälper de som behöver assistans. Efter middagen följer jag
en dam till sitt rum och gör de rutiner som hon är van vid innan middagsvilan.
Återigen en lugn stund; nu försöker personal att göra lite andra saker såsom att dokumentera i
datorjournalen, vilket både sjuksköterska och undersköterska/vernepleier gör i samma program.
Jag passar på att titta mig omkring i huset och få med så mycket som möjligt och svar på de
frågorna/funderingar jag har. Vid tre –tiden samlas personalen och där informeras de om
rondenbesöket och de åtgärder som är ordinerad.
Börjar dagen kl. 08.00 vi får rapport av en den sjuksköterska som tagit rapport från nattpersonalen.
Är i dag på den skärmade avdelningen, en sjuksköterska en värnepleier och en undersköterska
arbetar där i dag. En personal avlöste direkt på den avdelningen då det alltid skall finnas en person
på den skärmade avdelningen. Den personal som tar rapport från nattpersonalen rapporterar i sin
tur till resterande personal på avdelningen.
Klockan börjar bli mycket vi har en del att prata om när det gäller arbetssätt från respektive land.
12
13
En farbror börjar bli orolig jag går in till honom och börjar morgonomvårdnad hon som är
vernepleier kommer in och hjälper mig Därefter tar jag med honom till köket och ger han frukost
ingen specifik har köket denna morgon, går tillbaka och bäddar sängen och plockar i ordning
rummet och badrummet.
Är nu i köket då fler har kommit upp, förstår att det är viktigt och att det är något som personalen
försöker vara noga med. Efter att frukosten är färdig, plockar jag i ordning lite i köket och vi sitter
ned en stund, dricker kaffe och samtalar, viktigt med lugn och ro. Därefter följer jag farbrorn till
rummet så han får vila en stund. En personal har nu kommit till avdelningen han har hand om
städningen av rummen. Nu är det dags för sjuksköterskan att ta lite prover, assisterar med detta, en
del prover skickas till vårdcentralen (det tar husets vaktmästare hand om) En del prover kan läsas
av på sjukhemmet.
Tre av de boende vandrar i korridoren och kommer för nära varandra, vilket leder till att det blir
irritation och lite oroligt på avdelningen. Försöker avleda med att följa en till sitt rum och en till
köket, det blir lugnare men en dam behöver mer tillsyn av medicinsk orsak, vilket hon får av
sjuksköterskan på avdelningen.
Vid 13-tiden den fjärde dagen träffade vi representanterna för projektet, för en liten intervju med
Avisa Nordland (lokaltidningen). Återigen på sjukhemmet för att se hur ett kvällspass kan se ut,
ny avdelning möts av positiv och glad personal en hjälpepleier och en sjuksköterska. Det är lugnt
på avdelningen vi sitter med pensionärerna och pratar, nu som tidigare finns det många frågor från
båda sidorna. Snart dags för kaffe hämtar de som vilar. Efter kaffet samlas de boende på plan ett
(även de som är på den skärmade avdelningen) i den yttre lokalen, nu är det dags för gammaldans,
på något vis deltar alla, rullstolsburna och uppegående, det är sjuksköterskan på den ena
avdelningen som har ansvaret att en kväll per vecka att genomföra det. (Passar även på att gå ut
med en som så gärna vill känna frisk luft i ansiktet i stället för att lyssna på musik). Kvällsmaten
serveras ca kl. 19.30. Därefter börjas det med omvårdnad inför läggning.
Sista dagen, blir vi visad runt i Bodö besöker det nyaste sjukhemmet som ligger nära centrum, får
se de yttre lokalerna som är rymliga och ljusa Sjukhemmet har tio avdelningar med sex- boende på
varje enhet. En fin takterrass med fascinerande utsikt över Bodö, denna plats är den utemiljö som
byggnaden erbjuder med nyplanterade större blombänkar och lite utemöbler finns, tanken är att
den skall utnyttjas av personal/boende och anhöriga.
Besöker det nya rehabiliteringscentret som även har dag och långtids avlastning, för yngre och
äldre med behov för rehabilitering för att kunna var hemma själv eller med hjälp av hemtjänsten.
Där fanns också platser för palliativ vård. I byggnaden finns stor fin träningslokal, uppläggningen
13
14
sker med hjälp av arbetsterapeuter och sjukgymnaster (dessa kontaktas även vid behov till
sjukhemmen och till egna hemmet för bedömningar när det är behov av hjälpmedel eller
mobilisering). Det finns en uppvärmd bassäng som används flitigt (bokning måste göras).
Även barn med särskilda behov kommer till en träningslokal där en sjukgymnast tar hand om dem.
Nu besöker vi ett bo och serviscenter på Tvärlandet utanför Bodö. Här har det satsat mycket på
integrering av befolkningen och serviscentret. Stor vikt läggs på att invandrare skall vara med i
detta. En kafeteria med enklare mat, en liten affär med textil och småsaker, den drivs privat. Även
här är de yttre lokalerna stora och ljusa. Nu avslutas veckan i Bodö och vi börjar hemresan.
Fakta utbildningar: Hjälpepleier/undersköterska: Tre-årig gymnasial hälse-och omsorgslinjen. Sjuksköterska: Likvärdig med den svenska utbildningen, tre-årig. Värnepleiere har en högskoleutbildning på tre år, utbildningens mål är på kundorientering
och kritisk reflekterande yrkesutövare som blir kvalificerade till att utföra miljöarbete,
rehabilitering och omsorgsarbete. Färdigutbildad kan en person anställas i bland annat
kommunens regi för att ge kurser/fortbildning eller handleda arbetslösa eller dem som av
olika sociala eller andra anledningar har svårt att få sysselsättning/Arbete. Flertalet av de
utbildade arbetar huvudsakligen i den offentliga sektorn inom hälsa och socialsektorn
arbetet kan vara i privata hem på sjukhem och även inom fritidssektorn. Min reflektion
över denna utbildning är att; arbetet på ett sjukhem kan ses utifrån en bredare kompetens
när det finns personal från olika yrkeskategorier med gedigen utbildning. Reflektioner över likheter och olikheter
Arbetstiden för sjukhemmet i Bodö är turnuslagd alltså ett årsschema liknande det vi hade tidigare.
Jag ser fördelar i att ha den möjlighet vi har i dag att lägga eget schema utifrån givna
bemanningskrav. Den flexmöjlighet att själv bestämma sin arbetstid inom given ram anpassad till
arbetssituationen.
Systemet som vi har i Luleå kommun med APO-DOS (Edos) är mer utvecklad, vilket har lett till
en liten arbetsbesparing i och med att husets läkare kan göra klart via nätet direkt. Tidigare gjordes
ändringarna i APO-DOS på liknande sätt som det görs nu på sjukhemmet i Bodö.
Den tillgång till viss medicintekniska hjälpmedel som de har på sjukhemmet i Bodö att avläsa
vissa prover på plats såsom exempelvis Hb/snabbsänka, underlättar också arbetet. Vaktmästaren
14
15
som lämnar prover till vårdcentralen är också en bra avlastande åtgärd. I Luleå kommun ligger det
på sjuksköterskorna att lämna proverna.
Läkemedlen ingår i boendet (en viss procent av pensionen tas till boende och läkemedel) därför
har sjukhemmet ett medicinförråd som är lite bättre utbyggd mot för Luleås kommun. I och med
att APO - DOS har införts i Bodö kommun leder det till att läkemedelsförråderna kan minskas.
Tidigare delades läkemedlen i dosett, nu delas endast, som i Luleå, det som är tillfälligt ordinerat
eller inte kan komma in på Apo-dos.
I och med att sjuksköterskorna är integrerad i omvårdnaden på sjukhemmet är de stationerad där,
de har inget ansvarsområde utanför det egna sjukhemmet. Som det ser ut i dag i Luleås kommun
känns det som att jag har större ansvarsområde, mer arbetsuppgifter jämfört med dem som arbetar
integrerad i omvårdnaden på Mörkved sjukhem. Ansvaret att ta ut vikarier ligger inte på
sjuksköterskorna (hjälper till endast vid akut frånvaro efter kl. 22.00 före den tid är ansvaret hos
vikarieförmedlingen) och då är det föreståndarna eller personalen som faxar in behovet till
vikariesamordningen. Vi vikarierar inte för föreståndarna.
I Luleå kommun kan inte den arbetsordningen fungera som det ser ut i dag då bemanningen skulle
behövas utökas markant då vi har 25 äldreboenden i storlek 18 till 40 kunder och i Bodö är det i
dag tre sjukhem samt den nya rehabiliteringsverksamheten (ett fjärde sjukhem är inte i bruk skall
renoveras). En annan aspekt är om sjuksköterskorna i Luleå kommun integreras i omvårdnaden
tror jag att organisationen för oss måste se annorlunda ut. Arbetsutbudet för undersköterskorna
skulle även minska.
På Mörkveds sjukhem dokumenterar både undersköterskor och sjuksköterskor i samma
datajournal. I Luleå dokumenterar undersköterskorna i såkallade rapportblad för respektive kund.
Där som här i Luleå kommun är data journalen under ständig utveckling.
En positiv sak är att en farmaceut har hand om den medicinkurs som behövs för att
undersköterskorna skall få den delegering som läkaren skriver på för tre år. En arbetsbesparande
och kvalitetssäkrande uppgift, kanske? Hos oss i Luleå är det vi som sjuksköterskor som har det
ansvaret för genomgång av de saker som kan delegeras, uppföljning skall ske regelbundet,
delegeringen gäller ett år.
Om Luleå äldreboenden hade tillgång till städningen och att någon annan tar hand om den privata
tvätten till kunderna som de har på Mörkved sjukhem skulle det på våra äldreboenden underlätta
en hel del för omvårdnadspersonalen.
15
16
Har även tittad lite på hur de får maten till sjukhemmet och hur kontakter tas med
sjukgymnaster/arbetsterapeuter, tar inte upp det här då den undersköterska som var med ägnade
mer tid på det. Det som jag fastnade förr var det rehabiliteringshemmet som de har och där ser jag
ett behov för Luleå kommun, nu är ju ett nytt äldreboende på gång här i Luleå där det planeras för
mer specifika medicinska behov, palliativ vård och även platser för de som har en
svårare/krävande demensutveckling riktlinjerna är nog inte riktigt klara men dessa funderingar har
det pratas om.
En mycket bra hospitering och en väl planlagd uppläggning av dem som planerade tiden för oss i
Bodö.
/Evy Mustonen, sjuksköterska, socialförvaltningen Luleå kommun
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
3.2 Rapport 2 – Malin Östling, undersköterska Lignellska äldreboende
Varje dag har jag skrivit ner mina reflektioner, tankar och upplevelser i en dagbok.
Måndag eftermiddag den 2 oktober 2006 anländer jag till Mörkved sjukhem som är min nya
arbetsplats denna vecka i Bodö. Det är ett nybyggt sjukhem som inriktar sig på äldre dementa.
Sjukhemmet är byggt i två etager med 50 sjukhemsplatser, 3 avdelningar på varje etage.
Verksamhetsledaren heter Elsa Kommedahl. Det finns också två koordinator på varje etage som
har personalansvaret över respektive etage. Dessa koordinater är sjuksköterskor. Detta skiljer sig
från hur vi har det i Sverige på min arbetsplats som heter Lignellska stenhuset. Hos oss finns en
verksamhetsledare för huset och en sjuksköterska som har det medicinska ansvaret.
Bemanningen på dagen varierar, men de är aldrig mindre än tre personal. Vissa dagar arbetar en
extra personal som bara har hand om köket. På kvällen är det minst två som arbetar på varje
avdelning. All personal har arbetskläder. På Lignellska arbetar två personaler på dagen, ibland tre
och på kväller två personaler på varje avdelning. Vi använder våra egna kläder när vi jobbar men
får låna förkläden på arbetsplatsen. Vi har möjlighet att köpa arbetskläder på en butik till billigare
pris.
Vad gäller städningen på Mörkved sjukhem finns speciell personal för detta. På Lignellska städar
undersköterskan. Både vad gäller yttre områden och kundens lägenhet. Mattor på sjukhem/
äldreboenden är en fallrisk för kunden samt att det är ohygieniskt och gör det mera svårstädat.
Detta bör förbättras på äldreboenden i Luleå. Mörkved har ett eget tvätteri där en person tvättar
och stryker kundens kläder. På Lignellska tvättar undersköterskorna.
16
17
Vi har olika traditioner vad gäller maten. I Sverige äter man två varma mål om dagen. På Mörkved
äter man ett varmt mål om dagen. Maten är lagad på ett storkök i Bodö och levereras i varma
boxar till Mörkved. På Lignellska levereras mat för en vecka som vi förvarar i en frys och sedan
tar fram och värmer dag för dag.
Som undersköterska på Lignellska arbetar man med kontaktmannaskap. Det innebär att jag är
kontaktperson till en eller flera av våra kunder och har huvudansvaret för denne. För att få ge
medicin till kunden måste man ha en skriftlig delegering som sjuksköterskan skriver. På Mörkved
jobbar man också med kontaktmannaskap. Man har en primär och en sekundär kontaktperson.
Innebörden är densamma som på Lignellska. För att få ge medicin till kunden på Mörkved måste
undersköterskan få delegering från doktorn. Förvaring av mediciner till kunden skiljer Mörkved
och Lignellska åt. På Mörkved har man en låst medicinvagn. En person är ansvarig för att kunden
får sin medicin under dagen. Oftast är det en sjuksköterska. På Lignellska har kunden medicinen i
sin lägenhet i ett låst skåp. Alla undersköterskor på avdelningen har ansvar över att kunden får sin
medicin under dagen.
Precis som på Lignellska för personalen på Mörkved avföringslistor och duschlistor. Detta för att
ha en god översikt att kunden fått duscha och sköta magen. På Mörkved skriver personalen
daganteckningen på dator. Vad som hänt under dagen eller om något inträffat. Vi på Lignellska
dokumenterar detta för hand i en omvårdnadspärm.
Reflektioner
Jag reflekterar över hur lite hjälpmedel som används på Mörkved. Inte bara när det gäller längre
förflyttningar utan även mindre förflyttning som höge upp i sängen eller vändning från sida till
sida. Glidlakan finns på huset men används mycket sällan, något som jag tycker är synd eftersom
det underlättar förflyttningarna betydligt. De använder ståliftar till dem som sitter i rullstol när
man gör längre förflyttningar. Detta hjälpmedel är mycket bra när kunden kan hjälpa till lite själv.
Personalen har gått på förflyttningsutbildningar vilket är bra. Att arbeta ergonomiskt är en viktig
del i omsorgsarbetet, både för kunden och personalen. På Lignellska använder vi betydligt mera
hjälpmedel. Ståliftar till dem som inte kan stå, men hjälper till med armarna. Takliftar eller
manuella liftar till dem som är i behov av en sådan. Glidlakan finns i varje säng hos dem som inte
kan förflytta sig själv i sängen. Vi använder midjebälten och liknande för att underlätta
förflyttningar.
Vi har ett nära samarbete på Lignellska. En gång i månaden har vi en team träff. Då träffas
undersköterska, sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast för att diskutera de olika behov
kunden har. På så sett får kunden snabbt hjälpmedel hon/han är i behov av. Vi går även
regelbundet på utbildning i förflyttningsteknik. Omsorgsarbetet är detsamma på Mörkved som på
17
18
Lignellska. Kunderna har samma diagnoser. Båda arbetsplatser sätter kunden i centrum ser till
dennes behov.
Min vecka i Bodö har varit mycket intressant och lärorik. Jag har fått ett varmt mottagande av alla
jag träffat under denna vecka.
/Malin Östling, Undersköterska Lignellska äldreboende
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
3.3 Rapport 3 - Susanne Lindgren, undersköterska Örnäsets hemtjänst Hemtjänsten i Bodö
Dagen börjar kl. 07.45 med rapport från koordinatorn (samordnaren). De är 2 stycken koordinater.
Hon lägger upp arbetsfördelning. De är 3 grupper. Sjukskörterskan tar hand om medicin,
ögondroppar, insulin, omläggning, blodsockertagning m.m. Usk ger medicin om de har den
medicinska utbildningen. Annars städar, tvättar och duschar vårdbiträdena.
Sjuksköterskan kan även duscha och till en viss del hjälpa till med påklädning, frukost och värma
mat. De utgår ca 08.30 till brukaren. Arbetsdagen är till 15.15 med en 30 min lunch. Kvällen
börjar 15.00 slutar 23.00 då tar nattpersonalen vid. De har 245 brukare på området. 4 leasingbilar
fanns till förfogande.
Medicinen förvarades i ett litet rum på lokalen. Där satt en och delade dosetterna och sedan
kontrollerade en annan. Nycklarna förvarades i ett låst skåp på lokalen.
Koordinators uppgift är skriva arbetsrapporter och ta emot nya brukare. Ge rapport varje dag med
personalen, morgon, lunch och kväll. Sitter på kontoret hela dagen, tar emot telefonen, skriver
dagens jobb. Deras uppgift är att få tag i personal om någon är sjuk. Är på sjukhuset och är med på
utredningar ang. Hemhjälp. Tar även emot larm från brukaren, då måste en i gruppen ta det.
Beställer även hjälpmedel om någon vill ha det.
De bokar även avlastning med samråd med tilldelningskontoret, alltså kommunen. Kriterier för att
flytta till ett äldreboende är 2 saker. Döende, demens. De kan få bistånd ganska fort. Kö finns.
Det finns ett annat alternativ för dem som vill ha kanske lite mer av den sociala biten, så finns det
ett ställe som heter Bokollektiv. Kö finns. Dit kan du flytta om du kan klara dig själv ganska bra.
Blir du sjukare så hamnar du på ett äldreboende. Det kan man söka själv.
18
19
Maten beställs via telefon till butiken som sedan kör hem matvarorna till brukaren. Det finns även
matlådor som personalen värmer upp.
Skillnader finns:
Vi gör våra egna scheman, planerar dagen själv i gruppen, vi är en mindre grupp, delar aldrig
medicin, Alla har apodospåsar (färdig delad medicin), alla städar, tvättar och duschar, ger medicin
mm, alla är delaktiga i gruppen, har även promenader med brukaren.
Rapporter var 14:e dag med arbetsledaren. Vi har ett program som heter Smith, det är en apparat
som alla brukare har hemma hos sig, vi stämplar in hos dom när vi kommer och när vi går.
Trycker in koder vad vi gjort hos var och en.
Larmar någon så finns det en grupp som tar hand om det, ibland händer det att vi tar det.
Matvaror faxar vi en gång i veckan till 2 butiker i stan, som samhall då kör ut dagen efter till
brukaren. Matlistorna fylls i av brukaren, dom har 2 rätter att välja på. Samhall kör ut dom till
brukaren.
Nya brukare får vi av arbetsledaren. Hon i sin tur får den av biståndshandläggaren, vilket hon har
hand om avlastning, annat boende.
Vi har ingen sjuksköterska, hon kommer från primärvården, när vi behöver henne. Dagverksamhet
är det ingen som har. Men vi har på s-huset en verksamhet på måndagar mellan 13.00 – 15.00 som
brukaren få komma till.
Våra arbetstider är väldigt varierande beroende på bemanning av brukare och hjälpen dom har.
Vi ska få ett nytt datasystem som kommer underlätta vår planering till brukarna. Den talar om hur
dagen ska se ut när vi ska ut till brukarna.
Vi har även flexkort som vi stämplar in och ut varje dag för personalen, man kan ligga 20 tim
minus och plus.
Reflektioner
Jag upplevde att de aldrig hade tid att sitta ner och prata med brukaren. De var en stor grupp med
många brukare och personal. Det blev ingen kontinuitet, många brukare fick ny personal varje dag.
Det kan skapa en viss otrygghet för brukaren. De visste sällan vem som skulle komma. Ibland så
blev det 3 st personal hos brukaren.
19
20
Personalen där är väldigt kompetent, genom att dom var väldigt många sjuksköterskor och
undersköterskor.
Tyckte även att all denna rapportering var bra för personalen. Dom var ju många brukare.
Dagverksamhet var det många som hade, det är viktigt för den sociala biten.
Personalen hade lite och säga till om när det gällde schemaläggning, men dom fick byta skift med
varandra. Även när det gällde upplägget angående brukaren. Kontaktperson. Relationer med
anhöriga m m. I det stora hela så jobbade vi ganska så lika jämte mot brukarens behov.
De hade mappar hos varje brukare, som de skrev i när dom hade varit där och gjort något. Där
förvarades även information om medicinlista, viktiga telefon nr. Det var ungefärligt som smithen
vi har. Mycket bra.
Bokollektivet var ju också en bra lösning för dem som är ensam.
Det inträffade en tråkig sak när jag var där, måndagar delar dom ut dosetterna. De blev av med 7 st
dosetter från en av bilarna, när en av tjejerna skulle leverera dom till brukarna. Hon hade förvarat
dem i förarsätet i bilen. Det blev en polisanmälan av det. De skulle kolla upp nya rutiner om
förvaring av dosetterna. Avvikelse rapportering.
Brukarna var nöjda med den hjälp de fick.
Det har varit en mycket givande vecka, med många intryck och upplevelser. Alla har varit väldigt
trevliga och vänliga. Fick god kontakt med alla.
/ Susanne Lindgren, undersköterska Örnäsets hemtjänst
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
3.4 Rapport 4 - Anne Rita, hjelpepleier i hjemmetjenesten, Edgar Kantun, omsorgsarbeidere i hjemmetjenesten, Bodö
Arbetsplats under utbytesveckan: Skurholmens hemtjänst
Syntes det var erfaringsmessig artig å se hvordan de jobbet i Luleå kommune, at det var
store forkjeller på hvordan de jobbet der kontra her i Bodø. Eldreomsorgen i Luleå virket
å fungere bra. De ansatte hade faerre brukere å forholde seg til enn vi har. Hver enkelt
bruker hade egen kontaktperson. De ansatte (personalen) prøvde å være hos ”sine”
brukere mest mulig.
20
21
De ansatte kunne bruke vedtatt tid hos brukerne p g a mindre arbeidssoner (skyldtes også
at bruker må betale for tjenesten). Dosettene og all medisin ble oppbevart hos brukerne,
sykepleierne dro ut til hver enkelt og doserte hver 14:e dag. I tillegg hade noen multidoser
liggende hjemme. Låsbare skap till medisinene ute hos flere brukere.
Registreringsbogs (Smith) virket å være en kontroll av de ansatte mer enn dokumentering
av utført oppdrag. Erfarte at de hos flere brukere måtte dokumentere i skriftlig tillegg.
Angående ønskesjema virket detta å ta mer tid enn det var nyttig. De hade ikke nok
mobiltelefoner till de ansatte, noen måtte bruke sin egne telefoner hviøs de skulle få
kontakt dem i mellom. De ansatte hade 31 dagar ferie pr år, de kunne overføre inntil 40
dagaer i løpet av en 5 års periode.
Anvendelse av kompetensen: For mye till til kontorsarbeid, for lite givende oppdrag til
hjelpepleierne. Husvask burde ha vært utført av assistenter. Bruker burde stå i fokus, dette
får man til ved å ha mindre soner. Arbeidsliste var klar på forhånd så de ansatte visste
hvilke brukere de skull til flere dager framover.
De hade ingen faste rapporter i løpet av dagen, hade bare en beskjedbok. Veldig
uoversiktlig vaktsystem, lange vakter bla. Kunne for eksempel komme på jobb 07.30 og
jobbe til 12.00, for så å ha fri til 17.00 og jobbe til kl 21.00.
/ Anne Rita, hjelpepleier i hjemmetjenesten & Edgar Kantun omsorgsarbeider i
hjemmetjenesten Bodø
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
3.4 Rapport 4 – Karin-Iren Berg, sykepleier & Marita Brovold, hjelpepleier, Bodö Arbetsplats under utbytesveckan: Sundsbackens äldreboende De har 9 beboere i hver etasje, 4 etasje. Sjukdomsbildet blant beboerne var ganske likt
våre beboere på sykehjem. De hade en enhetssjef (viksamhetsleder) som hadde ansvaret
for økonomi og personalansvar. Det medicinske ansvaret på huset hadde en sykepleier.
Sykepleier, fysioterapeut, erogterapeut var ikke underlagt enhetssjefen.
21
22
For det meste var vi på avd ”Dalen” som lå i 1 etasj. Her på avd jobbet hjelpepleiere og
assistenter om hverandre. Ved medisinering, sårstell, kateterskylling ble både
hjelpepleier/assistenter opplært og fikk deligering av sykepleier.
Lite rapport system i forhold til Norge. Kunn sykepleier hadde tilgang til data. De andre
skrev rapport i en bok/kardex, men dette ble meir tilfeldig gjort. Ofte ble beskjeder gitt
muntlig. Kun en av persoalet kom på vakt kl 07.00 og fikk rapport for alle de 36 beboerne
fra nattevakta. Rapport videre til avd ble kun gitt hvis det var noe spisielt. Hver fjortende
dag hadde de team treff d v s ei avd. Enhetssjef, rehabteam (fysio, ergo), sykepleier og
personalet ved denne avd. De gikk igjennom hver enkelt beboer.
Legevisitten skulle være 1 gng pr uke men hvis det ikke var noe ekstra kom legen ikke,
detta ble avklart per tlf. Hadde mulitdoser som vi, fjortendagers beholdning. Medisinskap
på hvert rom hver multidosene, event annan medisin, ble oppbevart. Disse skapene var
låst, medisinansvarig hadde nøkkel.
De ansatte hadde ønsketurnus, dette fungerte på ”Dalen” men det ble sagt ved de andre
avd var det mye uenighet / rot og missnøye. Vårt inntrykk for at dette skal fungere er at
personalet må ha god samarbeidsevne, samt at dette må være satt i et godt system.
Vaktsystem: 2 personer fast dagtid/kveldstid, 2 nattevakter på hele huset. P g a vakter og
overlapping kunne de i noen perioder være 3 på dagtid.
Deres daglige arbeid bestod i stell, dusj, romvask, klosvask, matservering. Dette resulerte i
mindre tid til beboer, aktivisering, ingen dagtilbud, avengig av hvem som var på jobb som
ønsket feks sang/gitarrspil o s v. Ble bakt en del på avd.
Alle rommene hadde eget kjøkken men dette ble llite brukt. Ellers var rommene veldig
store. Stora bad og masse skapplass. En beboer hadde en elektrisk prekestol slik at når han
skulle opp å stå ble han heist opp i stående stilling. De ansatte ble spart for et tungt løft
samt beboer måtte bruke sin egen kraft, veldig bra!!
De ansatte brukte sine egne klær, hadde et lite forkle som ble vasket på avdelingen. Ikke
alle brukte disse. For oss så dette uhygenisk ut.
Lunsj/middag kom fra et hovedkjøkken ved siden av. Varm mat kl 13.00 og 16.30.
Beboerne spiste felles i et stort kjøkken. Selv de som kunne forsynt seg selv fikk maten
22
23
servert ferdig på fat. Dette mener vi kan ha blitt gjort anderledes, leege opp på
serveringsfat ser mer innbydende ut / apetitvekkende og beboer får selv forsyne seg
opprettholder denne funksjon.
Sykepleieren som hadde ansvaret for de 36 beboerne hadde mye å gjøre. Hon var ikke
inkludert i det daglige stellet / gjøremålet men ble tilkalt ved behov. De dagene
kveldsvaktene det ikke var sykepleier ved de eldreboende som lå like ved, kunne hun på
det meste ha ansvaret for nermere 300 eldre. Til tider kunne dette bli for mye men stort
sett gikk det greit, fortalte hun. Hun måtte da være flink til å prioritere det viktigaste. Den
kveldsvakta jeg (Karin) var på var jag inne på avdelingen da det var veldig rolig vakt som
sykepleier.
Per tiden var det ansatt to sykepleiere at på huset, i deltid, dette hjalp godt på. Den ene av
de hadde fått ansvaret for en avdeling, 9 beboer. Sykepleiekometansen hun hadde ble godt
brukt. Bakdelen må være at hun ikke ble godt kjent med beboer, fikk ikke den daglige
observasjonen. Eks: Et sår blir et sår, får ikke gå i årsakene til såret når man ikke får fulgt
dette lopp i det daglige. Det ble også sagt at ved for eks intravenøs behandling måtte
beboeren inn på sykehus da de ikke hade kapasitet til å gjøre dette her.
/Karin-Iren Berg, sykepleier & Marita Brovold hjelpepleier, Bodø
23