Resa i Sverige - kb.se samlingar/Tema resor/m… · i stånd, att drömmande förjaga saknaden ur min själ, och under berättelsen om min resa, som i går middagstiden började,

Re sa i Sv e r i g e

åren 1812 och 1813

af

Christian Molbech.

FÖRSTA DELEN.

Öfversättning.

STOCKHOLM

tryckt hos Olof Grahn, 1815

INNEHÅLL

Författarens Företal. v

Första brefvet. 1

Andra brefvet. 12

Tredje brefvet. 22

Fjerde brefvet. 38

Femte brefvet. 73

Sjette brefvet 96

Tillägg. 110

Sjunde brefvet. 116

Åttonde brefvet. 134

Nionde brefvet. 143

Tionde Brefvet. 166

Elfte Brefvet. 184

Tolfte Brefvet. 191

Trettonde Brefvet 205

Fjortonde Brefvet. 216

Femtonde Brefvet. 231

Anmärkning till Sid. 316. 241

Sextonde Brefvet 243

Sjuttonde Brefvet. 270

Rättelse: 292

Redaktionella rättelser 293

F ö r f a t t a r e n s F ö r e t a l .

D et kan icke fela, att denna Boks Läsare skola företagit sig dess läsningmed olika slags förväntningar. Några torde, i tider sådana som våra,då mägtiga hvälfningar hafva skakat alla sinnen, i en Bok om Sverigevilja finna politiska underrättelser, med särdeles afseende på de nyasteStatsförhållanden, uti hvilka detta Rike blifvit försatt genom invärtesförändringar och dess ställning till utländska makter. Andra åter tordevara i den förmodan, att Författaren, fruktande en väg, så farlig attbeträdas utan en försiktig varsamhet vid hvarje steg, har långt afhållit sigifrån Politikens område och inskränkt sig till naturens, vettenskapernaseller konstens. Dessa sednare skola må hända finna sig mindre bedragnai sin väntan, skulle de än erfara, att utförandet icke svarade emot derasförmodan. Men de, som känna författarens för 3 år sedan utgifna ung-domsvandringar i Fäderneslandet, skola utan tvifvel minst misstaga sigom innehållet af dessa Bref. Ehuru detta ej vill säga mycket, skulle handock vara fullkomligt tillfreds, om ingen, som skänkts denna Bok någotdeltagande, fann att den icke höll sitt anspråkslösa löfte.

Om Sverige, detta land med hvilket vi allt ifrån Arilds tid hafva ståtti den närmaste historiska och politiska förbindelse, är så litet skrifvit påDanska, att jag har skäl för min förmodan, det sjelfva de underrättelserjag varit i stånd att samla om detta naborike icke hos oss torde anses föralldeles öfverflödiga. Det är ifrån denna synpunkt allena jag önskar menville betrakta denna Bok, såsom den första, hvilken på vårt modersmålaf en Dansk är skrifven om [IV] Sverige. Skulle den genom ett bättrearbete blifva öfverflödig, skall jag icke vara den sista, hvilken det på vårliteraturs vägnar skulle förnöja.

Det var min afsigt icke blott att lämna en berättelse, om min resa inaboriket och om det jag på den kunde finna värdt att anmärkas: jag villeäfven inströ anmärkningar och underrättelser om landets författning, omoffentliga inrättningar, om Culturens, Vettenskapernas och Litteraturenstillstånd, så vidt jag kunnat blifva bekant med dessa föremål. Hvar och

en vet, att en fullständig kännedom om ett främmande rike icke så lättförvärfvas genom några månaders resa i landet, helst när denna på ettoeconomiskt sätt måste verkställas. Jag utgifver derföre mina efterrättelserom Sveriges Rike för intet annat än bidrag och sidostycken, vid hvilkasframställning, utom andra afseenden, sjelfva rummet pålagt mig eninskränkning, som, må hända äfven uedar lyckligare omständigheter, ickeskulle tillåtit mig utförandet af denna föresats: att i berättelsen om minresa inblanda det vigtigaste, af Sveriges Statitik och öfverhufvudallt det, som kunde gifva ett allmänt begrepp om landets ochfolkets närvararande, tillstånd.

Mitt eget medvetande gifver mig det intyg, att, så noggrannt detvarit mig möjligt, hafva följt och iakttagit hvad den mest öfverseendeLäsare med stränghet kan fordra: kärlek till sanning, opartiskhet ochpålitlighet. Öfverallt har jag häldre uteslutit hvad jag icke med visshetoch tillförlitlighet kunnat berätta och beskrifva, än förökat Bokens storlekgenom anförandet af halfsanna berättelser och opålitliga uppgifter; ickeeller har jag på något ställe genom främmande prydnader eller diktadehändelser, sökt gifva berättelsen om min resa något annat interesse, än detsanningen kunnat gifva den. Man skall derföre finna, huru jag, utanatt ängsligt bekymra mig om hvad som i synnerhet kunnat vara lockande[V] och underhållande för den, eller en annan class Läsare, upptecknatdet, som interesserade mig sjelf, öfvertygad att det svårligen skulle lyckasmig väcka andras deltagande för sådana föremål, som varit mig sjelflikgiltiga. Om derföre en del läsare icke öfverallt finner sig tillfredsstäld,och någon önskade det uteslutit, som andra ville behålla, hoppas jag dockde flesta skola vara nog billiga för att finna huru svårt det är, att, iblanden sådan mångfalldighet, inskränkt till ett visst rum, samla det, somkunde hafva lika interesse, för alla. Visserligen har jag blott på få ställenkunnat ernå denna lycka, ehuru jag, genom afväxling och ett någorlundablandadt innehåll, sökt förebygga den enformighet som råder i en del dylikaskrifter, hvilkas Författare, i berättelsen om sina resor, endast haft afseendepå sin enskildta vettenskap eller konst, eller på en viss afmätt krets afföremål, i hvilken de uteslutande infört sina Läsare. Att man skall finna

mig icke eller i Sverige vid ett och annat ställe hafva kunnat uppgifvamitt interesse för historiska märkvärdigheter, hoppas jag ,åtminstone dengodsinte Läsaren anser såsom ett favoritämne, hvilket jag icke kunnatåsidosätta och som åtminstone är oskadligt, ofta rätt interessant, om detän icke kan vara roande för alla. Att jag förhållningsvis, så väl i anseendehärtill, som i allmänhet, uppehållit mig längre vid Lund och Skåne, änvid andra städer och trakter af Sverige, torde väl ingen Dansk läggamig till last, då här ännu så många spår och minnesmärken flyttademig tillbaka till den tid, då man ännu i detta landskap icke var utomDanmark. Man skulle i denna del hafva funnit ännu mer om Skåne,om icke min resas gång hade bestämt mig att till det följande gömma endel af de samlade anmärkningarna öfver denna provins. Jag anser föröfverflödigt att vidare tala om Bokens innehåll och form. Hvad här kundevara att tillägga, får den sjelf uttrycka, och den enda önskan, som [VI] förmig återstår, är att den i fäderneslandet måtte vinna samma öfverseendeoch erhålla samma vanliga mottagning, som dess äldre föregångare.

Sedan denna Bok blef färdig till tryckning (om hösten 1813) hafva po-litiska händelser inträffat, som till en tid försvagade mitt interesse för dettaarbete och dess vidare fortsättning. Dessa hafva dock hvarken haft någotinflytande på dess innehåll, eller förändrat den ståndpunkt, ifrån hvilkenjag i mina anmärkningar betraktat det land och folk, hvars noggrannarekännedom, på så mångfaldigt sätt interesserade mig, ehuru afseendet påhögre förhållanden borde förmå mig att utesluta ett och annat, som ickepå hvarje tid och under alla omständigheter kunde sägas. Det önskar jagunder intet vilkor måtte förglömmas, att jag, på en tid, då de stormar,som sedan uppgingo öfver Skandinavien, begynte förmörka den politiskahorizonten, i Sverige åtnjöt ett så välvilligt, gästfritt och vänskapligt be-mötande, att minnet derom tillhörer mitt lifs gladaste hågkomster. Så kärtdet emedlertid för mig är att hafva förvärfvat denna erfarenhet, så kärtdet mig alltid skall vara, att låta all rätt vederfaras Svenska Nationenoch att erkänna hvarje älskvärdt drag i dess caracter, hvarje egenskap,hvarigenom detta folk utmärker sig till sin fördel; lika så litet skall jagderaf hindras att följa den lag, som sanning och opartiskhet föreskrifvit,

mig att skrifva sine ira & studio. Jag har i Svenskarna lärt högaktaen Nation, hvars värde hvarken olyckor eller enskildtas omdömen kunnabefläcka; men jag har icke eller så sällan i detta främmande land lärthögakta min egen. Vid många jemnförelser har jag haft orsak erkänna, attvår modestie i bedömande af oss sjelfva och vårt eget, understundom gårför vida och att vi ofta utan orsak missunna andra det, som på afståndglimmar; men på närmare håll ej uthärdar profvet. Ifrån många sidor harSvenska folket visat sig för mig i ett [VII] fördelaktigt ljus och jag har hosdet funnit mycket godt, skönt och älskvärdt. Jag förtiger icke detta, hvarestjag på min väg funnit det. Men jag döljer ock icke skuggan derföre att jaglåter ljuset vara ohöljdt, och ehuru mycket kraftigt, dygdigt och öppet jagfunnit hos folket; ehuru mycket skönt och förtjusande i naturen; ehurumycket interessant i culturens och konstens alster, kan jag dock aldrigförledas till en så ensidig partiskhet, som den, hvarmed Arndt; utan atthafva satt sin fot öfver sundet, eller på andra sidan om fjällens gränsor,tillägger Sverige och Svenska folket allt det stora, ädla och intagande, somär Nordens Egendom och som annorstädes än i Sverige yttrat sig underandra, till en del renare och skönare, former.

Blott ett har jag ännu att tillägga: Fortsättningen af dessa bref, ellerunderrättelser om Stockholm och Upsala anmärkningar öfver min resai Upland, Södermanland, Östergöthland, Calmare Län, Blekinge ochen del af Skåne med bifogade Statistiska underrättelser, samt tillägg omSvenska Esthetiska litteraturen, kan nästa år utkomma, i händelse denmottagning denna del af allmänheten erhåller, öfvertygar mig, att denönskar fortsättning.

Resa i Sver ige åren 1812 och 1813

F ö r s t a b r e f v e t .

Helsingborg.

F ör första gången är jag vid Öresunds vatten, skild ifrån fädernes-land , slägt och vänner, och ifrån dig, min ungdoms älskade vän.I detta ögonblick, då jag häftigare än nånsin förut känner, hvaddet vill säga att slita sig lös ifrån en krets, der man är hemma ochder man är älskad; huru ljuft är mig det medel, hvarigenom jag äri stånd, att drömmande förjaga saknaden ur min själ, och underberättelsen om min resa, som i går middagstiden började, tänkamig dig som närvarande. Du känner mig, och jag behöfver knapptsäga dig, hurudan min sinnesförfatning i denna stunden är. Omresan, nyheten af en del föremål, inflyttningen i en främmandekrets, mera än vanligt upplifvat min varelse: så hafva ock till endel samma orsaker alstrat en viss tomhet i min själ, och den lifligakänslan af att vara främmande och ensam, är mig stundom rätttryckande. Den är det ännu mera, när jag ser tillbaka på allt hvadjag öfvergifvit, när mitt öga [2] blickar bort öfver böljorna, och mö-ter den danska stranden, och Kronoborgs torn, och den stad, derjag för ett par timmar sedan tyckte mig vara hemma — emedanjag på en gång skulle öfvergifva den, och mitt fädernesland. Menser jag på det tillkommande, så målar hoppet sina mångfärgadebilder på ovisshetens flor; jag ser min resas bana i ett romantisktljus, och utsigten öppnad till en verld full af muntra uppträden,och nya öfverraskande händelser. Det är så, som vi böra begynnahvarje resa, hvarje företag i lifvet, om det eljest synes oss vara af

— 2 —

någon vigt, att vidmagthålla harmonien emellan det förflutna ochdet tillkommande. Men den är väl lyckligast, som, omsväfvad afljusa minnen, med ett klart förstånd, ett älskande hjerta och ettroligt sinne, kan gå lifvets utveckling till mötes.

Nu är det om min resas utveckling, som jag ville gifva dig del,genom en berättelse om några af dess omvexlingar. Ja, jag önskadeatt kunna göra dig trogna skildringar, eller åtminstone träffandeskuggdrag af hela följden af nya och främmande scener, som hafttillräcklig förmåga att fästa sig i mitt minne. Men jag förutser, attdetta ej skall lyckas mig. Icke alltid skall ett sådant upprepande afen resa och dess händelser vara lika interessant, som dessa sjelfvavarit. Hvad jag derföre under mitt vistande i detta Rike meddelardig och mina andra vänner i fäderneslandet, skall snarare blifvafragmenter, hvarandra olika, af mångfaldig anda och form, än enmed bibehållen enhet sammanhängande berättelse. [3]

Det var en af de sednaste vinterdagar i April, som jag lemnadeDanmarks Hufvudstad, för att, åtminstone på några månader, ickeåterse den. Den känsla, hvarmed jag bjöd mina vänner farväl,var tryckande och nedslående. Det förekom mig, likasom jag,med dem och fäderneslandet, öfvergaf mig sjelf. Men i det jagsatte mig i vagnen, kände jag mig friare, och mitt begär att resaåtertog sin rätt, så snart jag var utom Köpenhamns vallar. Jag restetill Helsingör på postvagnen, hvilket sätt att resa jag fann bådebeqvämt, och med ringa kostnad förenadt, och var äfven noglycklig att träffa ett rätt angenämt sällskap. Vädret var klart ochkallt, med en skarp nordvestvind. Naturens utseende var sorgeligt.De flera snödrifvorna, här och der utkastade på den blottademarken, bildade en vinterlik kontrast emot den klara Vårhimmeln,hvars Sol dock endast svagt värmde. Jag fann på denna sidan afHirschholm några småskogar af barrträn, som syntes mig göra ensynnerlig effect i dessa nejder, hvarest Naturens lif ännu slumradenästan öfverallt i en långsam sömn. Deras friska ljusgröna färg

— 3 —

hade intet af vintern, och syntes vara förutilad vegetation, som varkommen mycket för tidigt.

Under hela resan hade jag gifvit nog litet akt på tingen utommig, eller rättare utom vagnen. Men då jag nalkades Helsingör,måste min uppmärksamhet ovilkorligt vända sig ifrån det så in-tagande föremål, som jag hade midt framför mig, till en af destoltaste och rikaste vuer, jag känner. Herrlig var utsigten öfverÖresund och den Svenska kusten, som höjde sig i en klar afton-ljusning. [4] Jag igenkände den med glädje, sedan en resa, den jagförut gjort, och saknade endast det muntra sommarlifvet. Is ochsnö betäckte kusterna; och den hvita stranden upphöjde ännumera Hafvets mörkblåa färg. — Stolt synes Kronoborg likasomsimmande på udden af Seland, såsom Sundets Drottning. Ögatsöker något motsvarande på andra sidan; men finner blott ettgammalt förfallet Torn, som reser sig på Helsingborgs kullar, —en något fattig kontrast emot denna präktiga Göthiska Konunga-borg, som, ännu oförderfvad, trotsar så många stormar. Helsingördöljer sig djupt nedan en slätt; man ser icke denna stad, förrän man kommer utför de närmaste backarna. Den har, när manfar igenom dess långa och breda Hufvudgata till Posthuset, ettganska ansenligt och fördelaktigt utseende. Det är icke blott destörre, prydligare och bättre byggda husen, med en mängd riktförsedda köpmansbodar, utan äfven lifvet och verksamheten pågatorna, den större rörelsen och hvimlet af menniskor, som gifverHelsingör ett utseende, helt olikt det, som andra Handelsstäderpå Seland hafva. Man finner här en viss likhet med Köpenhamn,och i synnerhet det mesta af Hufvudstadens luxe; men också nå-got eget och caracteristikt, hvartill det beständiga och dagligaumgänget med främmande, och i synnerhet med Svenskarna, ochgrannskapet med deras Land, säkert till det mesta bidrager. Attdet sednare har mycket inflytande på språket, särdeles hos Allmo-gen, kan man lätt märka. Jag har sett Helsingör i en mera lysandeperiod, då Staden nästan dagligen skyldes, ifrån [5] sjösidan, af

— 4 —

en skog af master, då man vid Packhuset och på gatorna kundefå höra de flesta främmande språk, då den starka Skeppsfartenoch en betydlig Handel skapade ett lif och en verksamhet, somknappt var att finna i någon annan Europeisk Stad af lika storlek.Men ännu, ehuru det mesta af allt detta nu mera icke äger rum,är likväl Helsingör för en resande en af de interessantaste Städeri Danmark; och huru vidt, och huru länge skall man icke söka,innan man finner en utsigt, sådan som den ifrån höjderna vidMarienlyst?

Att uppsöka alla Stadens märkvärdigheter, dertill fick jag icketid; men innan jag följande morgonen sade Seland farväl, såg jagännu St. Olai Kyrka, som är den förnämsta i Helsingör, och välkan förtjena ett besök. Den är af en ganska ansenlig höjd, ochhar två rader hvalf; men byggnaden är nog smal emot sin längdoch höjd. Klockaren, som eljest viste ganska litet besked, sade mig,att denna Kyrka, i sitt byggnadssätt, har likhet med den afbrändaNicolai Kyrka i Köpenhamn. Den är stor, men hvarken rymligeller ljus, emedan den är så uppfylld med bänkar och pulpeter,att det knappt finnes ett fritt ställe i hela kyrkan, hvarigenomall effekt af en stor och högtidlig byggnad måste gå förlorad. Iöfrigt herrskar öfverallt en sällsynt propreté, som gör församlingenoch Kyrkans Vårdare heder, och ingenstädes finner man spår tillnågon oanständig snålhet, hvaröfver man, ty värr, så ofta i våraKyrkor kan blifva förargad. Målningen är nästan öfverallt förnyad,och flera [6] inskrifter bevittna sednare tiders bemödanden attpryda Kyrkan. Det syntes mig vara ett berömvärdt företag, attsålunda bevara Presternas minnen i deras kyrkor; men de bordedå också göra sig deraf förtjenta, eller borde det komma an påförsamlingen, om en död eller bortgående Prest borde njutadenna heder. Jag har förut aldrig sett i någon Kyrka ett sådantöfverflöd af metall, som i denna. Icke allenast den massiva, meningen ting mindre än smakfulla Dopfunten är af gjuten Messing;utan äfven de Pelare, som omgifva choret, och af hvilka hvar och

— 5 —

en bär sin gifvares namn, äro af samma metall. Det var 70 afHelsingörs Borgare, som åren 1652 och 1653 skänkte Kyrkandenna vigtiga prydnad, enligt tidens mindre ästethiska, än solidasmak. Gifvarens namn och bomärke finnes på hvar och en pelare.Funten, hvars bäcken är af gjuten Messing, hvilande på 3 Lejon,väger icke mindre än 1200 marker, och är likaledes omgifven af20 Messingspelare, hvar och en med sitt namn och bomärke, ochårtalen 1696 och 1698. Bland fornlemningar fann jag en katolskAltartafla, med 3 ytterst plumpa Helgonabilder, och en gammalMunkstol, som, enligt Klockarens uppgift, skall vara ditförd ifrånEsromkloster. Kyrkans största prydnad är Altaret, som är myckethögt och stort, proportioneradt efter det hela. Det har en starkförgyllning, som är mycket väl bevarad, och är prydt i en godsmak, med hvita pelare, omvirade med förgyllda löfverk. Jag vetmig icke hafva sett någon präktigare Altartafla, ehuru den ickeär så gammaldags ärevördig, som Altaret i Roeskilds Domkyrka;ej heller gör den så stark effekt, som [7] detta, emedan det högaskranket, som omgifver Choret, borttager en del af utsigten. —Denna Kyrka är rik på Grafstenar, och Minnestaflor på väggarna,öfver afledna; men jag dröjde endast vid Hans Rostgaards ochhans hustrus Epitafium; och hvilken Dansk kan gå känslolös förbidenna tafla? — Jag beklagar honom, om någon sådan finnas; tyhan har intet Fädernesland. Det var din Skugga, ädle Rostgaard!som jag såg allrasist i denna Kyrka, och sedan önskade jag icke senågot annat. Det var i dig, jag sade Danmark mitt sista Farväl, ochditt minne skall följa mig öfver hafvet. Gud, gifve mig din kraftoch ståndaktighet, om jag skulle se mitt Fädernesland i en sådanfara, hvari du såg det, och icke bäfvade; och Gud gifve det dåmånga Medborgare, som liknade dig! — Kyrkodörren stängdes;jag var i en annan verld, der visst ingen i detta ögonblick tänktepå Hans Rostgaard; men jag var glad, att hafva stått på hans graf.

Ändtligen var all ting färdigt till afresan. Den betingade Bå-ten, som betaltes med 18 Rdlr. för mindre än en mils öfverfart,

— 6 —

väntade mig; mina saker voro af bärarne afhämtade; jag lemnadeVärdshuset, der jag hos en Fransk Restaurateur eller Conditorhade, för en billigare betalning än jag väntade, funnit mig mycketväl, och skyndade till Packhuset. Men i stället för att gå om bordpå fartyget, måste jag tillbaka till Policekammaren, derifrån tillLandt- och Sjö-vakten; öfverallt gaf man sig god tid, och underdetta högst ledsamma uppehåll gick nästan en timme bort. Jag varderföre ganska glad, då jag satt i [8] båten. Det var första gångenjag lemnade mitt Fädernesland, till och med, att jag så må säga,Seland; dock var min sinnesstämning rätt munter. Väntan af såmånga nya föremål, den klara Himmelen, den friska sjöluften,den raska farten, den stolta utsigten af Kronoborg, och af staden,som ifrån sjösidan har en ganska interessant belägenhet, upplifva-de mitt sinne ännu mera. Jag kunde knapt bortvända ögat ifråndenna kust, som mer och mer aflägsnade sig. Ehuru Naturen varvinterklädd, och Landskapet saknade allt, som kunde gifva det ettyttre behag, så måste jag likväl erkänna, att utsigten öfver Sundetoch dess omliggande nejder hörer till dem, som aldrig kunnatrötta mig. Hvad effekt Kronoborg, med sin Göthiska höghet,gör i denna tafla, kan jag blott säga, men icke beskrifva för dig.Men äfven kullens aflägsna, långa fjällsträcka, som lyste snökläddi middagssolen, var för mig en ny och interessant syn.

En tanka, som uppstod hos mig, då jag under öfverfartenbetraktade Helsingörs belägenhet var: att få Sjöstäder sakna såmycket en hamn, som denna. Intet är lättare, än att beräkna defördelar, som en sådan skulle tillskynda Staden, i fall den kundevara en säker Samlingsplats för alla Östersjöfarare, sjelf och medegna skepp deltoge i denna handel, och blefve ett nederlagaställeför de ifrån detta Hafs kuster kommande varor, som mycket lättarekunde hemtas der, än i de fjärmare Baltiska hamnarna. Men detär icke så lätt att uträkna, om konsten här kunde verkställa, hvadNaturen likasom har försummat. Jag vet, att [9] det flera gångervarit påtänkt, att gifva Helsingör en hamn; men man har icke

— 7 —

kommit öfverens, om den borde ligga Norr eller Söder om Staden.På förra stället skulle den vara säkrare, i anseende till Fästningensläge, på det andra beqvämare för Staden; — men dermed är ickelängre kommet än till blotta planen. Har handelsnit någon delderi? Penningar skulle väl utan svårighet kunna anskaffas genomAktietagare; och hastigt skulle det stolta företaget löna sig. Denkorta sjöfarten behagade mig innerligen. Jag känner mig alltid frioch lätt på Hafvet. Det var en frisk kultje, så att jag kunde märka,att jag var till sjöss; och detta fördrager jag rätt gerna, om jagockså, som ett par gånger hände mig, skulle öfversköljas litet afböljorna. Efter mindre än 40 minuters fart, steg jag i land i Sverige.Detta sker icke alltid utan svårighet, emedan det vid HelsingborgsSkeppsbro är mycket grundt, och denna i förhållande derefterinrättad. En mur omkring hamnen är under förra Konungens re-gering börjad, men detta arbete är sedan nedlagdt eller afstadnadt.Öfverallt ser det långt mera fattigt ock mindre ordentligt ut härvid hamnen, än vid Helsingörs Packhus. Det var första gången jagsatte fot på fasta landet och i ett främmande Rike; men jag hördei samma ögonblick ljud, som alldeles icke voro främmande förmitt öra. En Soldat, som postade på bron, emottog mig, begärdehöfligt mitt Pass, och följde mig till Vakten, der det lemnades. VidTullkammaren, hvarest mina koffertar skulle undersökas, åtnöjdesTullbetjeningen med min försäkran, [10] att de icke innehöllonågot annat än förnödenheter för min resa, och med en half Rdlr.Svenskt. Ifrån Värdshuset förde Soldaten mig till Plats-Majoren,som förrättade Kommendantens-tjenst, och sedan jag presenteratmig för honom, återfick jag mitt Pass i Vakten. Allt detta skeddemed mycken höflighet och utan minsta uppehåll.

Sedan jag i Värdshuset, som var tämligen uppfyldt med resan-de och främmande, för första gången hade ätit och druckit efterSvenska sättet, hvarmed jag var mera tillfreds än med det stojandeSällskapet, geck jag ut att betrakta Staden, och njuta den herrligautsigten ifrån de omgifvande höjderna. Staden är, i jemnförelse

— 8 —

med Helsingör, oansenlig och utan lif; husen för det mesta småoch af korsverke, men till en del lätt snygga. I det hela finner manen tämmelig likhet med en af de mindre, någorlunda väl byggdaKöpingar på Seland. Oaktadt den fördelaktiga belägenheten, hö-rer icke Helsingborg till de förmögnare Svenska Städer. Den harsin betydligaste näring af den stora mängd resande, af den näraförbindelsen med Helsingör, och af Smyghandeln, som i synerhetunder dessa tidsomständigheter drifves med fördel. Man har till-fälle här, som i Helsingör, att bemärka en viss blandning af bäggeNationerna i språk och seder, som gör, att man i Helsingborg ickelär känna någon egentligen Svensk Stad. För att se den i sin mestlysande period, måste man komma hit om Sommaren, när allt somhörer till den förnäma och eleganta verlden i Skåne, är församladtvid Ramlösa Brunn. Helsingborg saknar [11] då hvarken lysandebaler, eller Spektakler, om dessa sednare än skola uppföras i enlada. Ej heller felar här tillfälle för Stadens uppvexande flickor,att erhålla den bildning, som behöfves att för en stund kunna lysa.Här är en af de i Sverige tämligt allmänna Pensions-anstalter förunga Fruntimmar, hvarest de stundom af utländska Gouvernanteruppfostras att blifva Svenska qvinnor *). Denna är för det närva-rande i mycket flor och anseende, och mera omtald än StadensTrivial-Skola, en Undervisnings anstalt, som är något ringare än

*) Måtte den i alla öfriga fall så upplysta och vördnadsvärda förnämare klassenaf Svenska Folket behjerta denna fina vink af en utländsk författare! EnNordisk Mö skall emottaga sin bildning, sitt qvinnovärde genom Södernsveka och kraftlösa halfqvinnor! Var det alltid af ädla orsaker, som en delaf dessa öfvergaf Fädernesland, anhörige och vänner, för att ibland ettfrämmande folk söka hvad de kunde äga hemma? En Far, en Mor betänkeden rysvärda möjlighet, att deras dotters hela moraliska och intellektuellabildning kan anförtros åt en person, om hvars fordna uppförande maningen tillförlitlig kännedom äger. Och hade hon äfven alla Snillets ochtalangernas behag, men saknade den fina qvinnlighetens, oskuldens. —hvad skall då blifva af den planta, hon är satt att uppdraga? Men, ännu engång, i allt fall, hon är dock ingen Svensk qvinna! Öfvers. Anmärkan.

— 9 —

våra lärda Skolor, och hvarom jag en annan gång tänker gifva dignärmare underrättelse.

En af Helsingborgs märkvärdigheter, som jag icke såg, äro deFabriker, som här anlades för omkring tolf år sedan. De utgö-ras af ett Grytgjuteri, hvarest tillika allehanda andra kärl af jerngjutas, och en icke obetydlig Fabrik af lerkärl, der krukor af allaslag tillverkas, af en finare art lera, som uppgräfves i nejden afHelsingborg. [12] Jag såg krukor af åtskillig storlek, till formenliknande dem, hvaruti mineraliska vatten föras ifrån helsobrun-narna i Tyskland, och fann, att en sådan Fabrik kunde också vararätt nyttig i Danmark. Bägge dessa inrättningar, som skötas medmycken drift, och underhålla omkring hundrade menniskor, äroanlagda af Hans Excellens Grefve Ruuth, som var Finans-Ministerunder Konung Gustaf III, och under Förmyndare-Regeringeninvecklades i en bekant Process, i följe hvaraf han måste betalatill Statskassan en betydlig penninge-summa. Det är denne Man,hvars patriotiska ifver för sitt Fäderneslands ekonomiska välstånd,som Sverige har att tacka för de vigtiga Stenkolsgrufvorna, somredan hafva inbragt Millioner i Landet.

Af offentliga Byggnader i Helsingborg fann jag det nya Råd-huset och den gamla Kyrkan vara de vigtigaste. Det förstnämdaär en massiv, isolerad Stenhusbyggnad, uppförd under Gustaf IV,vid ändan af Torget i grannskapet af Hamnen, jag vet icke af hvadorsak, om icke den, att strax kunna falla resande i ögat. Stadensinnevånare torde väl önska, att det hade en annan plats, ty densköna fria utsigten ifrån Tornet öfver Sundet till Danska Kusten ärdem, genom denna byggnad, alldeles beröfvad. Kyrkan har ickemycket, som kan kallas märkvärdigt. Den är gammal, men dessålder obekant; någorlunda stor och ljus, och icke illa byggd, menfullkomligen utan alla prydnader. Dock har den en ganska utsiradoch väl bibehållen katolsk Altartafla, med en glänsande förgyll-ning, som föll mig i ögonen, ehuru [13] jag icke kunde kommaden nära, emedan der hölls Skriftermål. Jag såg åtskilliga ligga

— 10 —

på knä i bänkarna och på andra ställen i Kyrkan; ibland dessaen mycket gammal man, hvars besynnerliga utseende ådrog sigmin uppmärksamhet. Klädd i en skinnpels och en luden mössa,och med ett långt hvitt skägg, såg han tämligt nödlidande ut. Hankom in i Kyrkan med några böcker under armen, knäböjde i enaf sidogångarne vid en bänk, hvarpå han lade sin bönebok, ochförblef i denna ställning, så länge jag vari Kyrkan. — I Choretläste jag på en Metallplåt, insatt i muren, en Grafskrift på Latinskvers af Tycho Brahe öfver sin dotter, som Pesten 1576 beröfvadehonom i hennes tredje år. Den behagade mig, icke mindre genomden faderliga kärlek den andades, än genom prydliga poetiskauttryck. Jag fann på flera ställen i Kyrkan spår efter den tiden,då detta Land tillhörde Danmark, och upptäckte sålunda snartChristian IV:s vanliga märke, det stora Fyrtalet i ett C, under ettBibliskt Språk, som jag med en viss förnöjelse i denna Kyrka lästepå Danska: Gud er vor Tillid, vor Styrke og Hielp i Nöd, HerrenZebaoth er med os, som skiller Strid i al Verden, som sönderbryderBuer og Vaaben, og indlägger Aere i Strid. (Davids 46:de Psalme.)Derunder Årtalet 1628.

Helsingborg ligger ganska nära Hafvet, på en smal udde afLandet, nedan för höga backar, hvilka, likasom en brant mur,omgifva Staden. Den har i sednare tider fått sitt närvarande lägepå ett ställe, som förut var öfversvämmadt af böljorna. Häromvittna lemningar af Skepp, som [14] man uppgräft hvarest hus nuäro byggda, och ringar, som man funnit under jorden, fästadei hällebergen. I äldre tider var Staden, åtminstone till en del,byggd på de höjder, som nu ifrån Landssidan nästan alldelesundangömma den. Här voro ock fordom de Fästningsverk, somförsvarade den, och den Borg, som gaf Staden sitt namn. Af dennahar tiden blott lemnat ett fyrkantigt, mycket tungt och starktbygdt Torn, hvars väldiga, nedantill mer än sju alnar tjocka murarännu synas kunna trotsa flera Århundraden, ehuru de här ochder bara förgängelsens spår. Tornet, som ifrån gamla tider har

— 11 —

namn af Kärnan, är bygdt i en fyrkant, tjugusex alnar på hvarsida, och skall ännu hafva en höjd af öfver Femtio alnar. Närdet först grundladas, vet ingen med visshet, utom den SvenskaGeografen Tuneld, som berättar, att det är bygdt för öfver 1500

år sedan, i Svenska Konungen Fjolmers tid. Om du vill tro detta,kan du också tro Hvitfelds berättelse, att Slottet är anlagdt afFrode III, ungefär vid Christi Födelse. Eljest har det mycket merahistorisk sannolikhet, hvad annorstädes berättas, att detta Slott ärbygdt under Eriks af Pommern tid, omkring 1425. Det har varitganska starkt, med tredubbla ringmurar och många Torn; menaf allt detta återstår nu endast den gamla Kärnan, hvilken är denokända Byggmästarens minnesvård, som icke så lätt kullstörtas.Detta gamla Torn, som låg midt i Helsingborgs Fästningsverk,är märkvärdigt, icke blott för sin belägenhet, utan äfven för sinfasta sammansättning, hvaruti det har likhet med VordingborgsGaasetaarn. [15]

Det är icke osannolikt, att, om Slottet verkligen är bygdt underKonung Erik af Pommern, Staden också blifvit flyttad till detställe, der den nu ligger; och Kyrkan i sitt nuvarande tillstånd ärdå förmodligen icke äldre. Ännu år 1676 voro Fästningsverkenvid Helsingborg så starka, at Staden uthärdade Christian V:s ochCarl XI:s belägringar; men som de icke allenast voro af för stortomfång, utan äfven, enligt nyare Krigskonsten, onyttiga, emedande omliggande höjderna till en del beherrskade dem, blefvo de1682 raserade. Helsingborg har sedan den tiden varit en öppenStad, och genomfarten i Sundet beherrskas af Kronoborg. Det vari synnerhet under Krigen i sjuttonde Århundradet Helsingborg,som hörde till de äldsta Danska Städer *), förlorade i välstånd och

*) Det nämnes af Adam ifrån Bremen (L. II. c. 29) redan i Sven Tjuguskäggstid, såsom ett tillhåll för Sjöröfvare, (familiare latibulum piratis). FlereHerredagar äro hållna i denna Stad; ett bekant Nationalconcilium 1335,ett annat 1345, och ett tredje 1394, då Biskoppar ifrån alla de tre NordiskaRikena voro samlade under præsidium af Erke-Biskop Jacob i Lund. — TillHelsingborgs historia hörer också belägringen af Waldemar III, 1359, och

— 12 —

anseende; och sedan Skåne afträddes till Sverige, har Helsingörtilltagit, eller åtminstone någorlunda bibehållit sig, under detdess vis-à-vis råkade i förfall. — Det var gamla Kärnan, som väcktehos mig dessa minnen. En blick på nejden kallar mig tillbaka tilldet närvarande — och Bonden, som skall skjutsa, kallar mig tillvagnen. — Fortsättningen får du ifrån Landskrona. [16]

A n d r a b r e f v e t .

Landskrona och Lund.

Utsigten ifrån höjderna omkring Helsingborg är så förträfflig,så rik på interessanta föremål, att ingen resande bör försumma attskaffa sig en njutning, som icke kostar mer än några steg, hvilkaendast slättens åbo kallar besvärliga. En klar, mild, och dock storNaturscen, som uppfyller själen, och utan att vara romantisk, görett kraftigt intryck på fantasien, belönar denna korta möda. Detär den Danska Kusten, med dess rika mångfald, Helsingör meddet präktiga Slottet, som i ett dystert alfvar uppreser sig öfver denvänliga Staden; det täcka Marienlyst, som småler muntert fram ursin Lund, och så många andra upplifvande föremål på vår sida,som utgöra det interessantaste parti i denna utsigt. Den är onekli-gen rikare på Svenska sidan, och ifrån denna höga ståndpunkt, änifrån Selands kust, vid Helsingör. Imedlertid gifver utsigten ifrånMarienlyst denna föga efter, — men jag får resa långt i Sverige, föratt finna ett ställe, som kan mäta sig med detta. Äfven på dennasidan om Sundet finner ögat en mängd föremål, vid hvilka det

slaget i Grefvefejden 1535, då Staden, som var i Lybeckarnes våld, blefintagen af Skånska Adeln, i förening med Svenska Hjelptroppar, och denTyska Borgmästaren Markus Meyer fången. Författ. Anmärkan.

— 13 —

med välbehag kan dröja. Vid foten af kullarna tätt vid strandenden smala öppna Staden, som ifrån denna höjd synes ett lätt byteför stormen och [17] böljorna. Rundtomkring ett Landskap, somåtmindstone om sommaren kan vara interessant; mot Södern, idet aflägsna fjerran, Landskrona, på en smal framskjutande land-tunga. — I klart väder synes till och med Köpenhamn och Steven,som lik en blå sky upphöjer sig ur hafvet; mot Norden, på tvåmils afstånd, resa sig Kullens berg i en lång sträcka, och ehuru de,såsom en Tysk resande så sinnrikt söker öfvertyga sina Landsmän,icke förlora sig i skyarna, så väcker dock åsynen af dem alltid enaning om en högre och mera kraftfull Nordisk Natur. — Hafvet,som der åtskiljer tvänne Naboriken, hvilka tyckas räcka hvarandrahanden öfver det smala Öresund, är ett heligt föreningsmedel,icke blott för dessa tvänne Länders Inbyggare, utan äfven för en-skildta partier i denna stolta och sköna Natur-tafla. När ögat skiljersig vid denna mångfald af föremål, dröjer det åter på den jemnavattenytan, som omfamnar de bägge stränderna, och förenar deenkla Naturscenerna till ett stort och förträffligt Helt. — All be-skrifning är här fattig och förgäfves. Du bör sjelf komma hit, föratt se den sköna och sublima effekt, som Hafvet i detta Landskapalstrar, och huru interessant det är, att ifrån en ståndpunkt, sådansom denna, öfverskåda en så stor del af Nordens tvänne Riken.För att gifva dig ett rätt begrepp om höjden af dessa kullar, ochhuru lågt Staden ligger, vill jag blott säga dig, att öfversta spet-sen af kyrkotornet knappt är synlig, när man Norr ifrån kommerHelsingborg helt nära. Hvar och en kan finna, huru väl mångenplats på dessa höjder kunde användas [18] till anläggning af parkeroch lustgårdar; men af sådana finner man litet eller intet. Hurumånga äro väl de af Helsingborgs innevånare, som sätta något vär-de på den herrlighet de i denna utsigt äga? — Dessutom äro dessasandstens-backar välgörande för Staden, genom det förträffligavatten, som i rika ådror utväller ur deras sköte. Man ser det påett par ställen på gatorna, framledt genom konst, i tjocka strålar

— 14 —

springa ut ur jorden. På ett annat ställe har jag sett i en hage, attman, för att träffa källådern, gjort ett hvalf i hälleberget af mer an30 alnars längd. Helsingborgs källvatten är vida berömdt; och jaghar icke funnit dess like, utom i Roeskilde.

Några timmar voro förflutne i Helsingborg, och jag fann ingen-ting, som kunde längre uppehålla mig der. Jag lemnade dennaStad på eftermiddagen, för att tillbringa natten i Landskrona.Gästgifvaren hade besörjt skjutsen åt mig; att denna vid förstaögnakastet syntes mig något tarflig, lärer du icke undra på. Manhade tillstyrkt mig, att beställa en vagn med två hästar. Vid utsatttid fann jag en liten smal pinnvagn, bespänd med två små hästar,och en gammal bonde till körsven. På vagnens tvänne sidostycken,som bestodo af breda trädpinnar, hvilka genom deras lutande ställ-ning bildade en ganska smal botten i vagnen, stod ett slags trädstol,eller ett bräde med ryggstöd och sidostycken. Detta var vagnssä-tet. Det räckte långt utöfver vagnens sidor, och här tog bondensin plats bredevid mig. Ett sådant åkdon måste nödvändigt synas[19] underligt och tämligen obeqvämt för hvar och en, som är vanatt klaga öfver Seländska postvagnarna. Men jag fann mig rätt välderi, emedan resan gick rätt raskt med de små hästarna ehuruvägen icke var god. Glumslöfs ombytesställe emellan Helsingborgoch Landskrona var den första Svenska Gästgifvaregård jag lärdekänna. Jag hade hört mycket om deras uselhet och brist på allabeqvämligheter. Här fann jag en ren och städad Stuga, vänligt ochhöfligt folk, och ingen orsak att klaga öfver den timma jag måstevänta på hästar, då jag hade god tid, och fick hvad jag begärde.Således voro straxt de första stegen af min resa i stånd att gifvamig bättre tankar än jag förut hade om detta okända Land.

Imellan Helsingborg och Glumslöf for jag förbi Rå fiskeläge,på en tämligen bred och hög träbro öfver en Å, som har sammanamn. Brons byggnadssätt, Åns vattenmassa och stridiga lopp visa-de mig straxt, ehuru Seeländskt all ting eljest såg ut, att jag befannmig i ett Land, der höjderna begynte, och der jag i denna årstid

— 15 —

ej skulle finna Selands små bäckar och Öar, som flyta sakta utåt dejemna slätterna. Denna obetydliga å bildar dock vid sitt utlopp enliten hamn eller bugt, der krigsskepp kunna ankra, och hvarest detär en mycket beqvämare landningsplats, än vid Helsingborg. Denär derföre också i tvänne Svenska krig (1676 och 1709) dertillanvänd. Man kan ännu finna spår efter en lång förskansningslinia,som sträckte sig ifrån Rå inemot Helsingborg, och blef uppkastadunder Carl XII [20] i början af förra århundradet, för att hindraDanskarnas och Ryssarnas landstigning.

I Landskrona, väntade jag att finna en Fästning, Vallar, Portar,Visitörer, och mera sådant; men innan jag blifvit varse något af alltdetta, for jag i mörkret öfver en stor öde plats, förbi höga, mörkabyggnader, som jag hörde vara kasserner — och nu var jag midt iStaden, vid Värdshuset, der jag fann mig rätt väl vid den Svenskaölosten, och den sprakande eldbrasan i den Svenska spisan. Härhar du berättelsen om min första dagsresa. Utan att hafva varitrik på stora merkvärdigheter, har den roat mig rätt mycket; ochsåsom den första dag jag tillbragt i ett främmande Land, har denförflutit rätt muntert och behagligt. Jag slutar detta bref i Lund.

Landskrona är ett mellanting af Fästning och öppen Stad. Dessläge tätt vid hafvet, på en låg udde, utan omliggande höjder, gjor-de den tjenlig till det förra. Naturen, som gaf den en ypperlighamn, ämnade den till en af de första Handelsstäder vid Öster-sjöns kuster. Intetdera har den blifvit. I Malmö har den, såsomHandelsstad, en afundsjuk och mäktig Medtäflarinna: och hvadnytta Sverige skulle kunna hafva af Landskrona, såsom fästning,är kanhända ännu icke afgjordt.

Staden är icke gammal. Erik af Pommern anlade 1410 ettKarmeliter-kloster, der nu Slottet står. Han fattade tycke för stället,lät flytta [21] ett Fiskeläge, Söder Säby, ner till klostret, gaf Stadennamn, och, 1413, köpstadsrätt. Under Grefvefejden, 1536, bleflandskrona eröfradt af Svenska hjelptroppar för Christian III:sräkning. Under denna Konung blef Staden för första gången or-

— 16 —

dentligt befästad, och Slottet anlagdt 1549. Den var i sitt bästa florunder Christian IV, då man räknade öfver 500 välmående Borgare,som med egna skepp drefvo en vidsträckt handel. I kriget 1644 af-brunno öfver 200 hus ofvanför Slottet, och under CarI XII blefvo150 gårdar nedrifna, för att bättre kunna försvara Slottet. SedanLandskrona under kriget med Sverige, i Christian V:s tid, hadevarit Danskarnes Hufvudplats i Skåne, och en säker tillflyktsort,som de under hela kriget försvarade, trodde man att detta landvar tryggare, och lättare kunde försvaras utan en sådan Gränsfäst-ning, och att deremot Christianstad, genom sin belägenhet inne iLandet, var mera tjenlig att vara en fast plats. Landskronas gamlafästningsverk förstördes 1680; men ännu synes spår efter dem. Imedlet af förra århundradet fick man andra tankar, ock ville göraLandskrona till en Hufvudfästning. Den gamla Staden med desskyrka blef nedrifven, en del af de närmaste sandgrunden blefvogenomskurna med grafvar, samt stensatta, och alla ojemnheterplanerade. På denna ifrån hafvet vunna terrain uppfördes nyafästningsverk, och innanför dessa började man anlägga den nyaStaden, efter en stor regelbunden plan.

Så reste sig ett nytt Landskrona utanför det gamla på en grind,som af hafsvågorna förut [22] var öfversköljd. Utanför hamnenligger en holme, Gråen kallad. I den Svenska Konungen Fredrikstid skulle denna blifvit en Coloni för Portugisiska Judar, om ickePresterskapets orthodoxa nit hade motarbetat en så kättersk plan.Man fann det mera öfverensstämmande med den rätta tron, elleråtminstone med Statens behof, att Gråen, istället för en Jude-Coloni, blef ett starkt Castell till hamnens försvar; och dennaanläggning börjades under Adolf Fredrik. Landskronas hamn ären af de säkraste och bästa vid Östersjön. Man tror den kunnarymma 300 af de största Skepp; dock skall inloppet vara någotfarligt, förmodligen derföre, att rännan icke är tillräckligt bred,och att hafvet ditkastar sand. Den danas på ett märkvärdigt sätt,genom en djup ränna, som Saxån, hvilken något nedanför staden

— 17 —

faller ut i sundet, har inskurit i den fasta sandbottnen. En del afdenna ränna har vid den nya stadens anläggning blifvit dämd, ochmycket stora handelsskepp kunna nu lägga ända in till bålverken.

Man lärer hafva föreställt sig, att Landscrona, genom sådanaarbeten, åter skulle blifva en af Sveriges första handelsstäder; mendenna förmodan uppfylldes icke. De stora anläggningarna blefvoej fulländade. Under Gustaf III och Förmyndare-Regeringen hvi-lade de alldeles; under Gustaf Adolf fortsattes de åter; men ännutorde deras fullkomnande vara långt borta. Malmö, en långt ri-kare stad, hvars konstiga hamn dock icke kan nämnas vid sidanaf Landskrona, har den betydligaste delen af Skånes handel, och[23] skall säkert göra allt, för att hindra Landskronas uppkomst.

Så finner man öfverallt i denna Stad något ofulländädt, ochförvånas att så mycket arbete och penningar blifvit använda utannågot lönande resultat *). Ännu äro en del af den gamla Stadenssmå, illa byggda hus qvar. Den nya staden har några breda, re-gelbundna och ljusa gator, med rätt ansenliga och stora stenhus;men emellan dem, stora obebyggda platser, som gifva den ettutseende af tomhet och folkbrist. Likaså är det i allmänhet medden sköna hamnen, der man endast finner några få och obetydli-ga skepp. Det stora Torget har aldrig blifvit färdigt; och den nyaKyrkan, som ändtligen invigdes 1789, ser redan halfförfallen ut.Det mindre Torget skulle inneslutas af fyra stora Kaserner; menblott en af dem har blifvit uppbyggd, och den är tillräcklig nog förden obetydliga Garnisonen: ett par Kompagnier af Konungensvärfvade Regemente, hvars allmänt aktade Chef, Baron Rosen-blad, bor i Landskrona **). Stadens nya Fästningsverk äro likalitet fulländade, som något af de öfriga. Det gamla Slottet är engammaldags, stark, dock temligt förfallen byggnad, som inneslu-

*) Läsaren erinre sig, att det är en utländning som här talar. Öfvers. Anmärkan.

**) Han fick 1812 transport till ett af de Småländska indelta InfanteriRege-menterna; och jag hade den förnöjelsen att i Lund göra bekantskap meddenna rättskaffens man. Författ. Anmärkan.

— 18 —

tes af en fyrkantig Borggård, och är någorlunda befästad med[24] tredubbla vallar och grafvar. Det har förut varit ansedt såsommycket starkt; men synes dock icke i våra tider kunna uthärdanågon lång belägring. Vägen till detta Kastell och hamnen är, ge-nom den sköna lefvande utsigten öfver Sundet, en rätt angenämpromenad. — Om Lands-Kronas industri och fabriksflit vet jagintet annat att säga dig, än att det har några fabriker för Tobak,hvilken vext ganska mycket odlas på Stadens jord och nejdernaderomkring. Handskar tillverkas här, så väl som på flera ställeni Skåne, af utmärkt godhet. Största delen af Stadens obetydligahandel går på Köpenhamn.

Jag lemnade Landskrona kl. 9 om morgonen, och var kl. 1 iLund. Vägen gick öfver den stora Skånska slätten, som egentligentager sin början söder om Rå, sedan utvidgar sig till några milsbredd, och under namn af Malmö och Lunds-slätten, sträcker signed emot Falsterbo. Här ser man intet tecken till skog, knappthär och der några ensamma Pilträn vid husen; torf är derföre detallmännaste bränslet. Stängsel, der sådana finnas, utgöras, utomnågra lefvande häckar, af jordvallar, hvaraf man dock denna årstidblott ser några spår, och som i allmänhet äro så dåliga, att de hvarvår åter måste förnyas. Nära till stranden ser man äfven vallar aftång. Jordytan, som ifrån Helsingborg till Rå är mera backig ochtill det mesta idel sand, blir nu mer och mer lerblandad, och äribland den fruktbaraste, som finnes i hela Sverige, Landskapet äringenting mindre än vackert, helst denna årstid. Resan genomdessa släta, trakter är enformig [25] och tröttande; landsvägenär rätt medelmåttig, ehuru mycket jemn närmare emot Lund.Ögat saknar allestädes upplifvande föremål. De kalla vårvindarnaframstryka utan minsta afbrott öfver den tomma slätten, och mankan nästan säga, att man ifrån Helsingborg till Lund, på fem milsväg, icke ser ett enda träd, när man undantager en pilallée vidLandskrona.

— 19 —

Midt på denna slätt, 3 mil ifrån Landskrona, och 1/2 ifrån Mal-mö, ligger Lund, hvars Kyrkotorn jag såg ifrån en höjd, ungefärpå en mils afstånd; dock försvinna de straxt åter, och man seringenting af staden, förr än man kommer den ganska nära, dåmarken här och der obetydligt höjer sig. En kulle, hvarest nu enväderqvarn svänger sig, är den fordna berömde Lybbers Hög. Iöfrigt är det temligen tomt och naket omkring denna Stad; ingen-ting som kan kallas förstad, inga landthus eller lustparker; ochinnan man anar det, är man icke mera på en vild mark, utan påLunds gata,

Jag hade forntiden i hufvudet, och föreställde mig denna Stadmed en viss gammaldags ärevördighet; men deraf såg jag intetspår, förrän jag var inkommen på en i ordets egentliga förståndtemligt sluttande gata, förbi Universitete och ett slags Torg. Här,ungefär midt i Staden passerade jag förbi den gamla Domkyrkan,en undransvärd Byggnad, hvars yttre har någt kämpalikt, en lugn,vördnadsbjudande storhet. Dessa breda, grundfasta torn, dessamörkgråa murar fängslade straxt mitt öga. Min skjuts [26] bordemåste hålla, antingen han ville eller icke, — men jag upptäckte,att det ena tornet hade en ganska nymodig huf, och att manhöll på att nedtaga den öfversta delen af det andra, för att äfvenmodernisera det; — straxt en förargelse! Jag bad bonden körahvart han ville. Han förde mig till stora torget, som har sin mestastorhet i namnet, och jag fann hos en Tenngjutare, som dock ickesyntes vara annat än en politisk kannstöpare, och ännu icke blifvitmera än Rådman, ett rätt godt Värdshus. — Du vet att hvar och enStad har något caracteristiskt i sitt yttre, och jag gifver gerna aktpå, huru denna bild, vid första anblicken, intryckes i min fantasi.Lund syntes mig, vid första ögonkastet, hafva något ojemnt utisig, men tillika något vänligt, enkelt och hyggligt, som oändligenmycket behagade mig.

Det var Söndag, och jag gick på eftermiddagen i Domkyrkan.Med en dubbel rysning (ty det var mycket kallt) vandrade jag

— 20 —

en half timme omkring inom dessa gamla murar, under det attOrgverkets brusande toner och menighetens sång sträfvade attfylla de höga hvalfven. Jag fann en för mitt öga, och i en Stadsom Lund, ovanligt stor Folksamling, och väntade i följe deraf attfå höra en god predikan, men blef deruti alldeles bedragen. Enålderstegen Prest, med den obehagligaste organ jag någonsin hörtfrån ett sådant ställe, uppträdde på Predikstolen, och jagade miginom en fjerdedels timma ur kyrkan, genom sitt jemmerliga före-drag, hvaraf jag lyckligtvis knappt förstod hälften, och med [27] sinskrikande röst, hvilken likasom sönderskar mina öron. Förstämdgenom detta afbrott af de harmoniska känslor, som åskådandetaf det gamla Templet hade väckt hos mig, ilade jag bort, för attaflemna ett af de tvenne bref jag medbragt ifrån Köpenhamn; ochhos de män jag besökte, glömde jag snart, genom deras så högstvanliga och hjerteliga sätt att emottaga mig, icke blott den så litetuppbyggeliga Predikan, utan äfven att jag var i ett främmandeLand.

Man tillbjöd mig att göra sällskap på en offentlig bal samma af-ton, och jag fann här en samling af mer än hundrade personer, tillstörsta delen af Lunds och den omläggande nejdens ungdom, ochderibland icke få Magistrar och Studenter. Här utvidgades mycketsnart och lätt mina bekantskaper. Jag fann hos alla en vänskapsfullvälvilja och förekommande artighet, som gjorde mitt första inträ-de i en större krets ganska behagligt. Du kan lätt föreställa dig,huru mycket det också skulle interessera att för första gången seSvenska Damer, och vid ett tillfälle, då de just voro i deras element.Ehuru, som du vet, jag icke deltager i dansens nöjen, och således,egentligen, icke kan hafva någon talan i detta ämne när fråganär att bedömma eller jemföra, så vågar jag likväl säga dig, att jaggenast blef mycket intagen af den Svenska — dansen. Detta namnvill jag gifva de så kallade kontradansar, som här i synnerhet älskas,och nästan allena brukas; men hos oss äro, tillika med den skönaMenuetten, nästan aflagda. Jag fann i dessa dansar — ett slags

— 21 —

mellanting af [28] Menuette och Angloise — ett större behag ochkonst i rörelserna, än i den vilda valsen och de Engelska dansarna,och hos de dansande mera lätthet och prydlighet, raskhet utanvildhet, och liflig munterhet utan stoj.

Ibland Damerna fann jag få eller inga egentliga skönheter;men väl åtskilliga, hvilkas vext och ställning upphöjde skönhetenaf deras rörelser. Det behagade mig att de flestas drägt var enkel,och utan det utsökta prål och brokiga ståt, som eljest plägar ansesnödvändigt för att kunna visa sig på en bal. Det var blott med flyg-tiga blickar och väpnade ögon, som jag gjorde dessa upptäckter,och bör jag icke akta mig för att se för djupt? Jag väntar ännu påden lyckliga händelse, som skall göra mig närmare bekant medLunds skönheter.

Det glada, brokiga hvimlet roade mig oändligt; jag fann idet hela, i den rådande tonen, någon ting mycket anständigt,fullkomligen fritt och otvunget, muntert utan att vara stojande,och utan den minsta cerimoniösa styfhet. Hvad som förekommig något besynnerligt, var, att de fleste af Herrarne emot kl. 10

efterhanden begåfvo sig bort i andra rum, och satte sig till riktserverade bord, under det Damerna måste nöja sig med dansoch théevatten. Om detta bruk, hvari jag för öfrigt rätt gernadeltog, på de förras sida är en egoistisk brist på uppmärksamhet,så vittnar den om en större passion för dansen hos Damerna änhos Herrarna, som under densamma icke så lätt kunna glömmaandra jordiska förnödenenheter. [29] Man dansade ifrån kl. 7 tillmidnatten, och kallar det Assemblée, hvaremot den egentligabalen räcker, som hos oss, till ljusa morgonen. Sådana Assembléerhållas i Lund vintertiden hvar fjortonde dag; och entréen betalasmed en half R:dr Banko.

Detta var min första dag i Lund. Du ser den slutade sig lustigtnog: och den har lemnat efter sig månget kärt och angenämtminne, som icke så snart skall utplånas hos mig.

— 22 —

T r e d j e b r e f v e t .

Lund.

Snart har jag framlefvat fjorton dagar i Skånes Universitets-stad.Jag har lofvat dig underrättelser om både gamla och nya saker idetta land, och du tror väl, att jag på mina fem finger skall veta allt,som åtminstone angår Lund; men så förhåller det sig dock icke.Mitt vistande i denna Stad blir en inledning till min resa i Sverige,och inledningen blir kan hända något lång. Jag vill icke, alldelesfrämmande och oberedd, begifva mig in i ett Land, med hvarsrätta beskaffenhet i alla delar jag är ungefär lika så obekant, somde fleste af mina Landsmän. Väderleken är ännu rätt sträng, ochdet ser ut som [30] Våren försofvit sig. Men här i Lund är det rättgodt att vara; och jag förhastar mig derföre icke med att öfvergifvadenna Stad. Jag behöfver således icke eller så strängt som eljesthushålla med tiden, och blott på ett par dagar göra likasom enklappjagt efter allt hvad som här kan finnas märkvärdigt. Långthellre uppsöker jag nu detta i all maklighet, nedsätter mig i allstillhet vid den Svenska Litteraturen, hvarmed jag både bör ochvill skaffa mig en närmare bekantskap, och förlustar mig för öfrigtsom jag bäst kan.

Är detta allt? — Kanske vore du bäst belåten att icke få mera.Men papperet är stort nog. Det kunde ändå vara tillräckligt till enkort beskrifning öfver hela Staden Lund, med dess gator, gränder,Inbyggare, näringsfång och allt, som på ett topografiskt registeruppräknas. Men till en sådan regelbunden styfhet vill min penna idag på intet sätt låta tvinga sig. Den är redan trött af att excerpera,och jag att läsa en Ode af L * * *. Månne vi icke begge göra kloktuti, att företaga en lustpromenad genom Staden, och på vägenhelsa på en och annan bekant.

Vi gå då ut ifrån mitt nya qvarter. Jag öfvergaf min ärligakannstöpande Rådman, för hvilken jag dock ännu har så mycken

— 23 —

vänskap, att jag kl. 12 hvar dag besöker honom. Man lefver ännuhär i Staden så efter forntidens bruk, att man äter middag, närmiddagstimmen slår; och jag, som tycker om de gamlas plägseder,finner [31] mig väl vid denna, som, efter hvad Ni kan föreställaEr, är förenad med några andra, t. ex. att stå tidigt upp, spisaaftonmåltid kl. 7 eller 8, och skiljas ifrån sällskapet kl. 10. Sålefver man — icke blott hos Rådmän; utan äfven både hos lärdaoch olärda Borgmästare. — En lärd Borgmästare? — Ni har rättatt fråga och undra; ty en sådan varelse är icke mindre sällsynt iSverige än i Danmark. Men i Lund och Upsala kan UniversitetetsRektor på visst sätt förtjena denna titel. Han har icke allenast öfveralla både lefvande och liflösa varelser, som kunna sägas höra tillUniversitetet, eller deraf bero, samma myndighet, som den olärdeBorgmästaren utöfvar öfver sina Borgare; utan han deltager äfvenmed honom i många ärender, som höra till Stadens Jurisdiction;och desse tvenne Consuler styra gemensamt Lunds gamla Stadmed så mycken enighet, visdom och rättfärdighet, som kan förenasi tvenne hufvuden. Skillnaden är, att, sedan den sednare en gånggenom Borgerskapets val svingat sig upp på denna höga plats,och icke skickar sig alltför illa, så blifver han der sittande så längehan behagar, eller till dess döden gifver honom afsked; men denförre måste efter ett års förlopp afstå sin plats och sin värdighetåt en af sina lärda Medbröder. Huruvida denna Inrättning äröfverensstämmande med Stadens och Borgarenas behof, låter jagvara afgjordt; men jag anser den ganska gagnelig för Högskolan,mycket bidraga att göra Lund till en egentlig Universitets-stad,och att gifva sjelfva Universitetet och dess Samhälle sitt tillbörligaanseende. [32]

Du torde kunna föreställa dig, att, ehuru jag öfvergifvit detstora Torget, och flyttat till det lilla, så har jag dock icke valt minbostad så illa. Jag kunde tvertom öfverbevisa dig, att detta ställe ärdet mest interessanta och poetiska, som jag kunde välja i dennatemligen prosaiska Stad; men för att icke dertill anföra ett skäl,

— 24 —

som egentligen icke blott för det närvarande är ganska påtagligt,och hvars tillräcklighet du kan hända — blott af afund — ickevill med gifva mig, vill jag säga dig, att det är ett af de lifligasteoch angenämaste ställen i Lund. Jag har utsigt öfver en fri platstill Domkyrkan, som med vördnadsbjudande höghet reser sinakolossaliska murar öfver de låga husen, och till en vänlig lund,som med en mur är skilld ifrån torget. Detta är den på landetsspråk så kallade Lundegård, — ett berömdt namn, som fordombetecknade Lunds gamla Biskopssäte, men är nu blott en del afden grund som tillhörde den samma. Här har man för ett halftårhundrade sedan planterat träd i rader, och på det sättet utanförUniversitetsbyggnaden anlagt en skuggrik lund, som är en skönprydnad för Staden och en angenäm promenad för det Acade-miska Samhällets Medborgare, hvilka man också om Sommarenhär aldrig skall söka förgäfves. Academihuset vänder den enasidan åt denna lund, hvars höga trän om Sommaren gifva en sval-kande skugga åt Lärosalarna, och den andra åt den BotaniskaTrädgården. Således har väl detta hus en något undangömd, menderföre icke mindre behaglig och landtlig belägenhet. Lundegårdär [33] eljest om sommaren ett af de ställen, som äfven Stadensdamer stundom besöka, när de en vacker eftermiddag eller aftonvilja hämta frisk luft; och då nejderna omkring Lund fullkomligensakna alla natur skönheter, och man måste resa halfannan milför att komma till en skog, så har Lunnegård derigenom ett dub-belt värde för Stadens invånare. För mig är detta ställe oändligenkärt. Dess belägenhet emellan Domkyrkan och Academi-huset kangifva den vandrande ämnen nog till eftertanka öfver tidernas om-bytlighet och förgängligheten af alla menskliga verk. När jag omaftnarne der får höra Studenternas oharmoniska sång, och minfantasi i skymningen tillika ser de bortgångna Erke-Biskopparsskuggor i stilla och högtidligt alfvar smyga omkring inbland demörka träden — så framställer detta för mig en lefvande contrastemellan det närvarande och det framfarna.

— 25 —

En annan rätt vacker anläggning är den så kallade Paradislyc-kan, ett stycke jord på ena sidan om Botaniska Trädgården, användtill en plantskola för vilda trän *). Billigt må man undra, hvarföreman, med nyttan af denna Inrättning för landet, ej har förenatdet nöjet för Lunds [34] innevånare, att göra Paradislyckan till enoffentlig promenad, eller åtminstone öppnade den för anständigtfolk. Det förekommer en besynnerligt, att, på ett ställe, der trädhöra till sällsamheter, se en vacker lund midt i Staden, med såmycken omtanka hägnad och tillsluten, icke besökas af andraän Trädgårdsmästaren, som sköter träden, och — Läkaren, somsköter de sjuka. Att man i stället för Lusthus har anlagt ett Sjuk-hus i Paradislyckan, synes vara en bitter satir öfver namnet oehöfver den jordiska lycksaligheten. Man kunde väl utan möda hafvafunnit ett annat tjenligt ställe för Hospitalet; men Lund får icke sålätt en offentlig Lustpark. Dock kanhända, finna sig Lundsboerneutan svårighet i denna saknad — och då har jag icke ett ord att sä-ga. Man finner nästan vid hvart hus af någon betydenhet i Stadenen liten park. Detta ersätter till en del saknaden af en skön Natur ide omliggande nejderna. Men denna husliga konst är, såsom manfinner, som oftast tarflig nog; och det förtjenar beröm, att ägarentill den största och hittills bäst anlagda park i Staden sommartidentillåter hederligt folk fritt tillträde dertill.

Genom sin belägenhet på den Skånska slätten, hvars jordmånär lera, saknar Lund icke allenast all Natur-skönhet i de omkring-liggande trakterna. Det har äfven den olägenhet, att gatorna, helsti den lägsta delen af Staden, vid den minsta fuktiga väderlek blifva

*) Denna anläggning tillskrifves den aflidne Professoren i Natural-HistorienEr. Gust. Lidbäck, Det var han, som också anlade en Mulbärs-plantering,hvars träd ännu paradera i några Svenska Geografier, t. ex. Djurbergs,utgifven 1808, 2 Del. s. 970, ehuru af många tusende blott ett enda är vidlif. Mera nytta har Skåne haft deraf, att från och med året 1752 till ochmed året 1782 öfver 16000 unga träd blifvit Utdelade bland Allmogen.

— 26 —

smutsiga, och likna, höst- och vårtiden, ett kärr *). Härtill bidrager[35] icke litet, att de äro ganska dåligt stenlagda, och att man ickedräper behörig försorg att hålla dem rena: galoscher, som hososs ännu höra till sällsamheter, och hvars bruk anses för ett slagsveklighet, anses deremot i Lund, och öfverallt hvarest jag i Sverigevarit, med rätta för en af lifvets första förnödenheter. Äfven Da-merna finna sig i att belasta sina späda fötter med öfverskor ochstöflor; men blifva likväl hellre inne, när ett så obeqvämt ekipagefordras för att kanna gå ut. Af Lunds belägenhet kan du lätt slutatill det rådande climatet. Svenskar, som komma hit Norr ifrån,finna det rått och fuktigt; Vi Selandsboer skulle finna det ungefärsom hos oss. Väglaget på slätten är lika ostadigt och föränderligt,som vi äro vane att hafva det på Seland. Dimma, fuktig luft ochblåst äro der lika så allmäna; men luften i Skåne är i det hela litetkallare än på våra Öar, ty kölden och Nordanvindarne förmildrashär, mindre än hos oss, af hafvet. Imedlertid anses Lund vara ettsundt ställe, och erfarenheten bekräftar det. Om du icke vill trodetta på mina och andras ord, så kan du finna det bevist på deLärdas maner, uti en i Lund utkommen Disputation **). — Duvet, att man vid de Svenska Universiteterna ännu håller detta slagslärda öfningar i ett anseende, som de [36] snart för ett halft år-hundrade sedan hos oss hafva förlorat. Du kan också lätt föreställadig, att vid den mängd af Disputationer, som årligen måste tillver-kas vid Universiteterna, ämnet ofta skall blifva likaså obetydligt,som behandlings-sättet vårdslösadt. Men du vet kanske icke, attdet i mera än ett århundrade har varit ett favorit-ämne för Svenska

*) Redan Stobäus, i sin Disputation: de Antiqua Urbe Lund. 1708, klagar, attStaden, genom sitt läge på ett sidländt och lerigt, från Norden till Vesternsluttande fält, och genom den starka durchfarten till Malmö, är utsatt för attblifva ett samlings-ställe för smuts, helst man icke är sorgfällig att renhållagatorna och utföra orenligheten utur Staden. Arndt, som för få år sedanvar här midt i Sommaren, gifver Lund detta icke just mycket ärefulla namn;“eine rechte Dreckstadt.“ Reise in Schweden. 4 Th. s. 190.

**) A. H. Barfoth de Salubritate Urbis Lund. 1794.

— 27 —

Disputationer, att topografiskt och historiskt beskrifva större ochmindre delar af Landet, Härader, Kyrko socknar, Städer och Byar,och att dessa afhandlingar, som svårligen kunna föra titel af lärdaStridskrifter, ofta äro utarbetade med långt större flit och omsorg,än man af dem kunde vänta. Härigenom har Sverige, som ocksåej är fattigt på topografiska skrifter på modersmålet, blifvit försedtmed ett förråd af historiska och geografiska upplysningar, hvilkapatriotismen borde högre värdera, än som sker; men hvilka, tyvärr! snart blifva rariteter, som endast böra sökas i Bibliothekerna.

Man kunde säkert finna dem här i Lunds Academiska Bibliot-hek; men om man också icka hade detta ärende, lönar det dockmödan att gå dit. Bibliotheket är i andra våningen af det gamla Ac-ademi huset, hvartill ingången ifrån Lunnegård är i midten, i ettrundt torn, som vittnar om Byggnadens ålder. Här blef för någraår sedan ett nytt tjenligt rum inredt för Bibliotheket, som intageren hel våning. Rummet är ljust och lifligt, med en landtlig utsigt åtBotaniska Trädgården och Lönnegård; och, utan att vara elegant,eller i den bästa smak, är det snyggt och väl inrättadt. Dock fattasom vintern ett [37] varmt Läsrum. Bibliotheket är icke mera äntvenne eftermiddagar i veckan öppet till utlåningar, ehuru det haren Bibliothekarie och åtskilliga under-betjenter. Jag fann här detotillbörliga missbruk, att rikligen lönade Professorer låna böckertjogtals, och till och med sådana, som, de aldrig borde undgå attäga, och behålla dem sedan hela år. I det nya rummet, som bleffärdigt 1808, är nu Boksamlingen uppställd i en ganska god sys-tematisk ordning. Den är icke talrik, och har ifrån äldre tider ettöfverflöd på rart medelmåttigt kram; dock finnas de fleste äldrehufvudverk, och några vettenskaper, såsom den Historiska ochden Fysiska, äro rätt väl försedda. Volumernas antal uppgifves tillnågra och 20,000. År 1803 var det, enligt Lidbäcks MemorabiliaBibliothecæ Lundensis, endast 20,000 volumer, och deribland281 handskrifter. Man finner här den Svenska Literaturen i sinfullständighet, och en komplett samling af i Sverige utkomna Dis-

— 28 —

putationer, som allena upptager flera repositorier. Den nuvarandeBibliothekarien, Professoren i Ästhetiken, Hr Lidbäck, en man,hvars artighet och oförtrutna tjenstaktighet hvar och en som besö-ker Bibliotheket, ej annat kan än erkänna, har stora förtjenster omdenna Boksamling. Det är han, som utverkade för Bibliotheketett nytt och anständigare rum. Det har honom att tacka icke blottför den bättre ordning, hvaruti det nu är, och för sina fullständigaCataloger, utan äfven för en, emot dess storlek, ansenlig tillökningi den nyare Literaturen. Förtrolig med den Danska, har han sörjtför, att den finnes der så fullständig, som knappt på [38] någotannat ställe i Sverige; och med den outtröttliga omsorg, hvarmedhan arbetar på att göra Bibliotheket så brukbart och fullständigt,som dess tillgångar medgifva, förtjente han, att desse skulle varatillräckligare. De årliga inkomster det har, dels genom räntornaaf ett litet samladt capital, dels genom inskrifningar och promo-tioner *), stiga till omkring 800 Riksdaler Riksgäldsmynt, hvartillden rika Academien af sina egna medel litet eller intet bidrager.Några enskilte hafva genom skänker medverkat till Bibliotheketsökande; men dessa hafva icke varit af någon betydenhet. Denansenligaste gåfva det har emot tagit, var den GripenhjelmskaBoksamlingen af omkring 5000 band, som CarI XI skänkte hit1686. Första grundvalen till Bibliotheket var Lunds Domkapitelsgamla Boksamling, som vid dess första stiftelse 1687, efter kriget

*) Carl XI befallte 1698 (denne Konung dog ju 1697? Öfvers. anm.) att af Stu-denter, som inskrefvos vid Academien, skulle Grefvar och Friherrar betala2, Adelsmän 1 och en half och ofrälse 1 R:dr till Bibliotheket; Doctorer vidderas promotionen 4 R:dr, Magistrar 2, hvar och en Professor 4 R:dr, elleren bok af motsvarande värde, och Adjuncter 2 R:dr vid deras tillträde aftjensten. Dessutom förunnades Bibliotheket 200 Daler Silfvermynt (33 R:dr16 skill.) årligen af Academien, dock endast i det fall, att de till Stipendieranslagna medel gifva så stort öfverskott. Tillförne (1668) var förordnadt, attde kyrkor i Skåne, som borde skatta till Köpenhamns och Soroe Academier,skulle äfven nu utgöra samma utskylder till Lunds Bibliothek. Detta Bibliot-heks hopsparda capital utgjorde 1801, 37,250 Daler S. m. eller något öfver6200 R:dr.

— 29 —

med Danmark, utgjorde 371 volumer, till en stor del mycket gam-la och sällsynta böcker och 15 manuscripter, och ibland dem detvenne väl bevarade Codex dativus Lundensis, och NecrologiumLundense, [39] begge påbörjade i 11:te århundradet, och hvilkaLagerbring och Langebek hafva utgifvit *).

Utom dessa har Bibliotheket blott en enda Pergaments-Codexaf värde: ett skönt och väl bevaradt manuscript af Virgilius. Ehuruman visserligen gör det mycket för gammalt, när man utsätterdess ålder till 7:de eller 8:de århundradet, såsom Eck, i sin Reisein Schweden s. 30; så torde det dock vara ifrån det 12:te eller13:de; och i alla fall förtjente denna sköna Codex, som likväl, efterBibliotekariens utsago, icke nyttjades vid Heynes upplaga, att jem-föras och beskrifvas. Af sällsynta tryckta böcker, som Bibliotheketäger, anmärkte jag: ett förträffligt exemplar af Julius Cæesar, äldstaupplagan, Rom 1469; och af Augustinus de Civitate Dei, Venedig1470, fol. begge med förgyllda initial-bokstäfver och plancher.Livius Venet. apud Vindelinum de Spira 1470 Fol. (endast denförsta och den fjerde Decaden). Plautus, Editio Princeps, trycktdersammastädes 1472. Plinii Hist. Naturalis. Edit. Bervaldi, Par-ma 1476. Det rara Missali Lundensis, tryckt genom ÄrkeBiskoppBörgers försorg i Paris 1514, hvaraf blott ett enda exemplar utomdetta skall finnas i Sverige. Fjerde delen af Rudbecks Atlantica,till pag. 122, hvaraf hela upplagan förtärdes vid branden i Upsala1704, på fyra eller fem exemplar nära. Detta [40] har, efter enframför skrifven anteckning, kostat 1200 Daler kopparmynt, ochett annat exemplar är såldt i Stockholm för 1800 Daler koppar-mynt (100 R:dr) — en summa som för 700 år sedan var ganskabetydlig. Samlingen af Paläotyper är dock i och för sig sjelf mind-re betydlig, än i förhållande till Bibliothekets storlek. Professor

*) Den första i hans Monumenta Scanensia Vol. 2, och den sista de vanligaförträffliga upplysningarne i Scriptores R. D. T. III. p. 422-579. Också denKöpenhamnska, med denna något olika Codex af Lunds Gavebog, ellerLiber dativus Lundensis har Langebek utgifvit i 4 Tomer af Scriptores R. D.

— 30 —

Lidbäck har ökat deras värde, derigenom att han beskrifvit devigtigaste af dessa sällsyntheter i en följd af Disputationer, och hanskulle ännu mera föröka nyttan af detta bibliografiska arbete, omhan utgaf dem i en samling.

Ifrån Bibliotheket kunna vi taga vägen genom Lunnagård ochöfver kyrkogården ut i Staden. Domkyrkan, hvars kolossaliskabyggnad vi på den trånga platsen förgäfves söka att öfverskåda,skola vi en annan gång besöka. Vid kyrkogården finna vi tre hus,af helt olika utseende. Det största, förmodligen också det äldsta,är det, hvaruti Lunds Trivial-Skola, eller Latinska Skola hålles. Denhar en skicklig Rector, Herr Textorius, som i flera år uppehållit sigi Köpenhamn, och utom honom en Lärare, Magister Bruzelius,en ung man med ett ljust och öppet hufvud, mycken blygsamhetoch ett intagande väsende. Han är en af de första i Sverige, somstuderat och användt det Pestalozziska undervisnings-sättet, somhan mycket älskar, och efter hvilket han ännu dagligen en timmeundervisar en del af de yngsta i Skolan. Han anser dess enklaoch enformiga framskridande såsom ett förträffligt förberednings-medel hos barn, hvilkas själs-egenskaper ännu äro alldeles råa ochobildade; [41] han tror sig vara af erfarenheten öfverbevisad, attsådana långt hastigare mogna och utvecklas till emottagande afen vidare undervisning genom Pestalozzis läromethod, än genomnågon annan *). Eleverne i Skolan äro omkring åttatio, — ett antalsom ej kan kallas stort, helst Lund icke har någon annan offentligSkola. Rector har 100 tunnor Spannmål i lön, och hans medlärare40, och bo dessutom begge husfritt i Skolhuset. Detta förmenesvara en lemning af ett Benedictiner-kloster, som var det äldsta iLund och i hela Skåne, och existerade ännu innan Domkyrkanblef färdig. Det var i sin första början, likasom andra Benidictiner-

*) Bruzelius, som med lust och ifver sköter sitt hufvudyrke, är dessutom älskareoch kännare af Botaniken, och har derjemte kanske en af de största privatasamlingar af Nordiska Antiqviteter i Sverige. År 1812 har han i föreningmed Professor Agardt utgifvit sista Delen af en Svensk Öfversättning afPestalozzis Läroböcker.

— 31 —

Kloster vid Domkyrkorna här i Norden, ett Lärohus, der ynglingaruppfostrades till Prest-Embetet i Stiftet (Cænobium Scholasticum);men blef efter 100 år öfverlemnadt till Cisterienser Munkarne,och Läro-Inrättningen förmodligen förenad med den urgamlaDomskolan i Lund, som var till redan i det 11:te århundradet.

Ett annat hus vid Domkyrko-gården röjer i sitt byggnadssättsin höga ålder. Förmodligen har det varit en af de Domkyrkantillhörande byggnader, ett Konvents-hus eller något dylikt. Dettahus var, då Universitetet stiftades, det enda det ägde. Här, ochi ett af Domkyrkans Capeller, måste Professorerne hålla så välderas [42] föreläsningar som deras Academiska Möten, ända tilldess den gamla Biskoppsgården skänktes till Universitetet. Huruolika äro tiderna! — Denna stora, vackra ansenliga byggnad vidkyrkogården blef, för få år sedan, med en kostnad af 12,000 R:dr,inredd med en verklig luxe. Man finner der stentrappor, stora,höga, prydliga rum; allt är nytt och elegant — och detta storahus brukas två gånger i veckan, då Consistorium Ecclesiasticumsammanträder, för att afgöra allt som hörer till Stiftets vård. Härmå då den andliga styrelsen kunna utöfvas med all vishet, och detklara ljuset i salarna fortplanta sig äfven till det mörkaste hufvud.— Den gamla casserade Universitets-byggnaden har deremot fåtten helt annan bestämmelse. Der, hvarest man tillförene skrek sighes på Latin, för att pröfva andans krafter, der arbetar man nu påatt stärka kroppen. Man strider icke mera med syllogismer, utanmed armar och ben. Med andra ord: denna byggnad är inrymdtill Fäktsal och rum för gymnastiska öfningar.

Academiens nuvarande Fäktmästare, Herr Ling *), har denförtjenst, att vara den förste, som infört Gymnastiken i Sverige **),

*) Han flyttade 1813 till Stockholm, der han är anställd såsom Lärare i Gym-nastiken vid Krigs-Academien på Carlberg.

**) I Skol-Ordningen af d. 7 Dec. 1807 är det befaldt, att gymnastiske öfningarskola införas vid alla Skolor och Gymnasier; men om det hittills skett påandra ställen än i Linköping och i Malmö, vet jag icke.

— 32 —

sedan han förut i Köpenhamn skaffat sig underrättelser derom.Han drifver den med mycken ifver, och [43] har i sin undervisninginfört en systematisk method, hvaruti han till en del afviker ifråndet lärosätt, som annorstädes brukas. Jag har med förnöjelse varitvittne till dessa öfningar, hvari någre af hans unga Elever, af 7, 8,till 18 år, bragt sig upp till en utmärkt färdighet på en temligenkort tid. Imedlertid är det skada att denna inrättning egentligenär gjord endast för unga och bemedlade Adelsmän, som ligga vidAcademien med deras Informatorer, mera för dessa lösningarsskull, och för att lära de lefvande språken, än för Professorerna, afhvilkas föreläsningar gossar af 10 till 12 år icke kunna hafva någonstor nytta. Den gymnastiska undervisningen är privat, och måstebetalas. Fäktmästaren har blott en obetydlig lön af Academien,hvarföre han undervisar ett par Gratister af de Studerande, utomdet att han låter några af Stadens barn utan betalning deltaga idessa öfningar. Han har äfven infört sin konst i Malmö, hvaresthan, under de långa sommar-ferierna, uppehåller sig, för att gifvaundervisningar. Hittills är detta ett företräde, som Lund har fram-för Upsala. Andra må afgöra, huruvida det kan komma i fråga, närmän vill afgöra ett Universitets egentliga förtjenster. Jag, för mindel, hör icke till dem, som ringa akta den gymnastiska konsten;utan jag anser den snarare, ehuru den ännu är i sin barndom, förett af de välgörande medel, hvarigenom menskligheten motarbe-tar den fysiska och moraliska förslappning, som ty värr, framgårmed lika steg jemte den nyare culturen.

När vi ifrån dessa ställen, hvarest den urgamla [44] Domkyr-kan påminner oss om Lunds försvunna härlighet, och hvarest vifinna allt samladt, som i vår tid utgör Stadens märkvärdigheter,träda ut på gatorna: så mötas vi ej af något föremål, som på någotuteslutande sätt ådrager sig vår uppmärksamhet. Gå vi rundtom-kring Staden, och dervid följa spåren af dess gamla vallar, så utgördenna väg en sträcka, ej mycket mindre än en half Dansk mil.Men inom denna vidlyftiga omkrets finna vi knappt fjerdedelen af

— 33 —

det rum den innesluter, bebyggd. Allt det öfriga intager den storaParadis-Lyckan, Botaniska Trädgården, en mängd öde Tomter,och Trädgårdar, af hvilka icke få äro af en betydlig storlek; mankan till och med finna åker- och ängstycken inom Stadens gamlagränsor; Lund kan derföre i det hela icke få namn af en välbyggdStad; gatorna äro oregelbundna, och till det mesta illa stenlagda,husen till en del små och oansenliga, i synnerhet i de yttersta de-larna af Staden. Man ser ganska få nya byggnader, och dock synesStaden vara för liten emot dess folkmängd; åtminstone har jag fåttden erfarenheten, att det är ganska svårt att få hyra anständigarum. Mindre förmögne Studerande bo i allmänhet mycket dåligt,och hushyrorna äro icke billigare här, än i Köpenhamn. Profes-sorer och Adjuncter vid Academien hafva icke fria husrum; mensom de förstnämnde äro väl lönade, så finner man ock merändels,att de bo väl och rymligt. Stadens hufvudgata, som intager heladess betydliga längd af 2,300 alnar, är också den som till störstadelen är bäst byggd; icke destomindre finner man också här små,låga kojor i samma rad med ansenliga [45] grundmurade hus aftvå våningar. Det största af dessa, och tillika det största privata husi Lund (hvars betydliga lustpark är densamma, hvarom jag förrhar nämnt, att ägaren om sommaren delar den med andra) harden historiska märkvärdighet, att det nästan i tre samfäldta år varCarl XII:s boning, ifrån den tid han år 1715 i December komtillbaka från Turkiet, till dess han i November 1718 gjorde sitt sistainbrott i Norrige. Denne Hjelte visade under hela sitt vistande iLund en utmärkt smak och uppmärksamhet för Lärdom och Vet-tenskaper. Han försummade sällan någon academisk förrättning,kom ofta upp på Bibliotheket, och emottog alltid Professorer ochLärda med största mildhet. Han var till och med närvarande vidDisputations-Acter; och en gång måste, enligt Konungens åstun-dan, tvenne Professorer, utan föregången förberedelse, hålla enDisputation på Latin öfver en i hast uppkastad Thes. Konungenafhörde den långvariga Acten till slut, ehuru hans svite, som litet

— 34 —

eller intet förstod deraf, måste uthärda några ledsamma timmar.Han var ej heller rädd för att sjelf göra Professorerna invändning-ar, helst i mathematiska och algebraiska ämnen. Då Rudbeck, somvar ditkommen ifrån Upsala, en gång ville förklara sin hypothesom likheten emellan det gamla Nordiska och Hebräiska Språken,och ibland annat nämde, att det Svenska ordet Kung också varHebräiska, svarade Carl, att Kung hette på Hebraiska Melek, somväl icke kunde göras till Svenska. Den lärde Rudbeck blef öfverdenna oväntade invändning så förvirrad, att han knappt kundesvara sin Kongliga Opponent. [46]

Nu har jag fört Dig så mycket omkring i Staden, och på vägengjort så många afsteg, att det i dag hvarken blir tid att se Domkyr-kan eller Academi-huset, eller besöka någon af Stadens Lärda; ochdock ville jag så gerna föra dig till tvenne af dessa, hvilkas bekant-skap högligen skall glädja dig. När jag nämner för dig den ena afdessa, Professor Norberg, så har jag nämnt en man, som är nästanmera känd och hedrad i Europa, än i Sverige. Den ÖsterländskaLiteraturen är den Lärdomsgren, åt hvilken han nästan ett halftårhundrade har egnat sig, och Europa erkänner honom för enaf de största nu lefvande Orientalister. I sällskap med de namn-kunniga Herrarna Villoison och Björnståhl reste han för någraoch trettio år sedan genom flera Europeiska Länder, uppehöllsig länge i Paris och Italien, och halftannat år i Constantinopel,hvarifrån det var hans afsigt att gå till Asien och Grekland; menGustaf 3 kallade honom år 1780, efter Björnståhls död, tillbaka.I Constantinopel skaffade han sig undervisning i Turkiska Skrift-språket, ett Tartariskt tungomål, olikt Arabiskan och Persiskan,men tid efter annan uppblandadt med en mängd af dessa ochandra Asiatiska Språk, hvarigenom ett Skriftspråk bildades, hvarsGrammatik mycket afviker ifrån den, som Talspråket följer, ochgenom deras ordblandning är lika rikt, som svårt att lära. ProfessorNorberg har i 30 år användt ett ihärdigt studium på detta Språkoch dess Literatur, och till frukterna deraf hör en Öfversättning

— 35 —

af ett vigtigt Turkiskt Verk öfver Orientens Geografi, utgifvet afIbrahim Effendi, Verldens Skådeplats [47] (Gitan Numa) kalladt,hvilket skulle utgöra flera qvartband, men hvars utgifvande, ty värr,skall stadna inom blotta önskningar, då Sverige saknar en Suhmatt bekosta det.

Bättre går det väl icke heller med ett annat verk, som skallvara tillräckligt att göra Norbergs minne odödligt. I Paris upp-täckte, och afskref han en codex, författad på Sabäernas språk,eller den Galileiska dialecten, hvilken kommer närmast intill denSyriska. Dess titel är Adams Bok, och innehåller Sabäernas ellerNazarenernas Religions-system, en Sect, som tros vara uppkom-men i första århundradet af Christna Tideräkningen, härstam-mande ifrån Johannes Döparens Lärjungar, och hvars lära, grun-dad på Emanations-systemet och den äldsta Österländska Filoso-fi, en blandning af den gamla Chaldeiska, Judiska och ChristnaReligions-läran, är ett i hög grad interessant fenomen i mennisko-själens historia. Norberg, en af de få som varit med Orientenstungomål förtrogna, har haft flera svårigheter att kämpa emot,förrän det lyckades honom att förstå och uttolka denna mystiskabok. Icke blott språket och innehållet, är mörkt och obekant, utansjelfva skriften är också, i anseende dertill att guttural-bokstäfvernasaknas, ganska svår att uttyda. Förgäfves sökte han i Paris, i Romoch i Constantinopel någon, som kunde vägleda honom att rättförstå det gåtfulla tungomålet. Han kunde ej en gång få dennavägledning af en Meronitisk Andelig ifrån Aleppo, med hvilkenhan blef bekant i Constantinopel, och som gaf honom mångaunderrättelser om den Galileiska [48] Folkstam, som ännu lefveri Syrien vid El Markab, öster ut ifrån berget Libanon, kallar sigGalileer eller Nazareer, och flytt hit, sedan den genom en förföl-jelse af Turkarna och de Christna i början af 18:de århundradetblef tvungen att öfvergifva sina gamla bostäder i Palästina, derden lefde i nejden af sjön Tiberias och Jerusalem. Desse Galileerhafva ännu deras egen tro, som hvarken är Christen eller Judisk,

— 36 —

utan grundad på gamla Skrifter och Traditioner om JohannesDöparens Lära, i hvilken de också ära sin enda Profet. Mera än engång lade Norberg arbetet å sida och misströstade att någonsinkunna fullända det. Men den gamla djupsinniga boken lockadehonom åter till sig; Cardinal Borgia i Rom uppmuntrade honomskriftligen, att icke låta ett arbete fara, som kanske ingen utomhonom kunde utföra; och efter många års outsäglig möda, lycka-des det honom, att få hela codex, på 700 folio-sidor, uttolkad ochöfversatt.

Hans afsigt är nu att utgifva Texten, tryckt med de mera be-kanta Syriska skrift-tecknen, med en Latinsk öfversättning, och enOrdbok; detta Verk skall utgöra 5 qvartband. Huru högt måtteicke hvar och en, som sätter värde på grundlig vetenskaplighet,önska, att åtminstone den lön, att låta verlden njuta frukten af såmånga års möda, måtte blifva denna så högt förtjenta Literatörslott. Men hvar och en, som något känner Literaturens tillstånd iSverige, och den ringa uppmuntran, som sådana arbeten finna,endast den kan göra sig föga hopp derom. Icke [49] heller Dan-mark äger nu mera en Suhm, som icke såg på några 1000 R:dr,när det kom an på att utgifva ett sådant Verk som Reiskes Albu-feda. Det skulle sträcka sig utom detta brefs gränsor, att göra Digbekant med Norbergs lärdom och literära arbeten i hela derasvidd *), och jag, som blott kan beundra honom, huru litet är icke

*) Det skulle dock icke vara otjenligt att här erinra, att Norberg redan 1780

har meddelat underrättelse om Sabäernas Språk och Religion; de igenfin-nas i 3:dje bandet af Comment. Soc. Scient. Gœttingensis, hvartill Walch i4:de bandet af denna samling har gjort tillägg. I 6:te bandet af den TyskaÖfversättningen af Björnståhls Resa (Leipz. 1783), som innehåller Nor-bergs bref ifrån Italien och Constantinopel, finnes en mängd interessantaunderrättelser om allt som hörer till Sabäernas eller Galileernas Religion,seder, språk och lefnadssätt, som Norberg samlade efter den omtalta Ma-ronitens mundtliga berättelser. Han har nu också i några Disputationermeddelt prof på Originalspråket med Latinsk Öfversättning af den märk-värdiga Nazareiska Religions-Boken, hvars fullständiga utgifning högligenvore att önska.

— 37 —

jag dertill skicklig! — Men hvad jag önskade att kunna skildra förDig, är denne värdige Gråhårsmans sällsynta caracter, hans inner-ligen älskvärda mildhet och goda hjerta, hans barnsliga, muntraoch lyckliga sinne, och den ifver och själslyftning *) hvarmedhan lefver för sin vettenskap. Denna omfattar han ännu med enynglings eldiga och lefvande kärlek. Hvar och en som hör honomtala med så mycken ungdomsvärma, och ser stämpeln af den blidaungdomsglädjen i hans anlete, måste förundra sig att se gubbenssilfverlockar. Stilla och blygsam, utan att känna någon [50] lärdfåfänga eller stolthet, har han framlefvat sin tid i vettenskapernasverld. Dessa hafva varit för honom allt; och hans kärlek till demhar varit innerligare, än att fördelar eller någon fåfäng glans skul-le kunna blifva föremål för hans önskningar eller bemödanden.Derföre har också Europa känt och hedrat honom, och det börsägas till beröm för Köpenhamns Universitet, att det har erkäntoch offentligen hedrat Norbergs förtjenster **).

Tillika med Norberg skall jag nämna för dig Professor Flor-man, en af de älskvärdaste män jag hittills känner ibland Lundslärda — och jag kan tillägga, ibland alla jag lärt känna, till ochmed i mitt Fädernesland. Läkarekonsten är hans yrke; och hvaroch en, som är berättigad att i detta ämne fälla något omdöme,erkänner med aktning hans lärdom och skicklighet. Den utomor-dentliga flit, hvarmed han ifrån sin första ungdom har studeratden vettenskap, åt hvilken han uppoffrat sig, har gifvit honomen grundlighet, som yttrar sig i allt hans tal. Långt ifrån att hansåsom Lärare vid Universitetet hyllar det behagliga maklighets-systemet, fortsätter han med ihärdig ifver sina granskningar; hanarbetar ständigt på att följa med tiden, utan att likväl intagas af

*) Begeistring (Begeisterung), huru skall detta oöfversättliga ord öfversättas?Öfvers.

**) Köpenhamns Universitet tilldelade Norberg för några år sedan TheologiskDoctors-värdighet. I slutet af år 1812 gaf man honom i Sverige Nordstjernanoch Canzli-Råds caracter.

— 38 —

något ostadigt nyhets-begär, och använder en utmärkt flit på sinaföreläsningar. Såsom Anatom är han berömd öfver hela Sverige;han [51] är en icke mindre skicklig Veterinär, en lärjunge af vårAbilgaard, och den förste i denna sak i sitt fädernesland. Ännuhörer detta till hans käraste göromål, ehuru hans bemödanden förDjurläkare-vettenskapen icke hafva funnit den uppmärksamhet,som de förtjena; derföre är också denna lärdomsgren i Sverigeännu i sin första barndom. I ett gammalt hus, tillhörande Aca-demien och som en gång var utsedt till Veterinär-skola, har hanför egna medel anlagt en icke obetydlig samling af Anatomiskapräparater, till bruk för Djurläkare. Men ännu vigtigare och betyd-ligare är hans samling af Anatomiska och Pathologiska Präparateraf menniskokroppens delar, som förvaras i några skåp på Aca-demiens Anatomi-sal. Begge samlingarna äro nästan hans egetarbete; och den sista i synnerhet utmärkt väl behandlad och rik påinteressanta partier. Med sin grundliga lärdom förenar Flormanen ytterlig blygsamhet, och är derföre icke af dem som hafva detmest lysande rykte vid Universitetet; men han är aktad och hedradaf hvar och en äkta vettenskapsman, och detta, icke mindre för sinmoraliska caracter, än för sin lärdom. — Att jag slutar med dennakorta skildring af en ganska aktningsvärd man, skall måhända såmycket förr beveka dig att ursägta mitt långa bref. [52]

F j e r d e b r e f v e t .

Lund.

Du vet att jag på hvart och ett ställe i Norden, som har nå-gon historisk märkvärdighet, gerna uppsöker de spår, som vittnaom dess existens i äldre tider, och gerna följer dem så långt till-

— 39 —

baka i forntiden, som qvarblefna minnesmärken tillåta. Ländersoch Städers tillvarelse, likasom Folkens, få ett högre värde närde framträda i historien; ju äldre en Stat är, destomera interes-serar den oss, om vi eljest äro i stånd att med något deltagandebetrakta menniskoslägtets försvunna lif; ty destomera plägar deni sitt omvexlande öde framställa en bild af de menskliga Sam-fundens skiften. Njuter den ännu icke längre det anseende ochden aktning som fordom, så förhåller det sig dock med den, sommed gamla slägter, från hvilka många stora hjeltar och ypperligemän härstamma. Deras bragder, som lefva i historien, göra slägtenvördnadsvärd, om också dess nu lefvande ättlingar ej hade meraän blotta namnet efter deras berömliga fäder.

Så är det ungefär med Lund, som en gång, om jag så fårsäga, var Danmarks andeliga hufvudstad. Det är icke mera nuhvad det fordom var, ehuru det i stället för Ärkesätet har fått enHögskola. Men det har ännu ett vördnadsvärdt minnesmärke afsitt fordna anseende, som [53] nödvändigt måste bibehålla minnetaf dess mera lysande dagar. Du skall visst icke illa upptaga, om jagnågot litet uppehåller mig vid Lunds forntid, i det jag beskrifverden gamla Domkyrkan. Det skall icke heller förundra dig, att ettställe som detta har för mig ett synnerligt interesse, då jag ickekan betrakta det såsom främmande för mitt Fädernesland. Sålångt historien räcker tillbaka, var Skåne en del af Danmarks Rike,och så långt vi med rimliga gissningar kunna leda oss tillbakagenom den mörkaste forntid, finna vi i detta Landskap de förstaspår af det Danska Folket. När vi då kunna betrakta Skåne såsomDanmarks vagga, och derjemte påminna oss, huru det varit enskådeplats för många händelser i Danska historien, och hurumånga Danska spår vi der öfverallt möta, t. e. i Allmogens språkoch Christianstads vapen: så måste detta Landskap nödvändigt fåmera interesse för i oss, än hvar och en annan Provins i Naboriket.

Lund är en af de äldsta Städer icke blott i Skåne, utan i helaNorden. Den är icke endast en af de äldsta som uttryckligen näm-

— 40 —

nes i historiska minnesmärken, utan dess höga ålder bestyrkesockså, ej mindre af gamla traditioner och många sagors vittnes-börd, än af bevis, som kunna hämtas på sjelfva stället. Den högstfruktbara nejd, hvari Staden ligger, har troligen, likasom Uplandsbördiga slätter, gifvit anledning dertill att den tidigt blef bebyggd,och grannskapet af tvenne Åar (Lydda-Ån och Lom-Ån), som igamla dagar vore mera segelbara än nu, hafva också dertill bi-dragit. I sjelfva Staden finner man på [54] flera ställen ganskamånga gamla Stensättningar i jorden, på ett djup af sju, åtta, tilloch med tolf och tretton fot, betäckta icke blott med sten ochbyggningsgrus, utan ock med ren mull: ett så mycket större bevispå ålderdom. En gång har man äfven, vid uppgräfningen af enbrunn i Staden, funnit på ett djup af sju fot, en stor myckenhetläderskor, af en alldeles ovanlig form. De voro icke förderfvade,utan härdade till samma fasthet som horn, och hade förmodligenlegat i jorden hela århundraden *). Det är en gammal sägen, attThors, Odens och Friggas bilder varit uppsatta på tre öster om Sta-den belägna höjder, hvarest under Hedniska tiden hölls en årligvårmarknad, som tillika med namnet: de Tre Högarnas marknad,bibehållit sig till inemot det sjuttonde seklet **). Att Lund i börjanaf tolfte århundradet valdes till säte för Danmarks ErkeBiskoppar,vittnar att Staden på den tiden varit i stort anseende för sin ålderoch betydenhet, ehuru sannolikt de tvenne omständigheter, attAlser just då var Biskopp i Lund, och att man i Rom trodde attErkesätet i Skåne kunde vara mera oafhängigt af Konungarna,än om det vore på Siälland, hafva bidragit att skaffa Lund denna

*) Stobäi Dissert. de Ant. Urbe Lund. 1708. Cap. II. §. I.

**) Det är Herman Chyträus, en Dansk, född i Wä vid Christianstad, som omta-lar detta i sin berättelse om Monumenter i Skåne, Halland och Blekinge,skrifven 1598, och införd i Lagerbrings Mon. Scan. P. I. pag. 278–326.Det - lb/>är anmärkningsvärdt, att ingen hos oss tillförene omtalt dennaChyträus, hvilken kan anses för en af de äldsta fornforskare. Han hade, ef-ter sin egen berättelse, varit Rector i Halmstad, och vandrat till fots genomdessa Provinser, hvilkas fornminnen han ville undersöka.

— 41 —

heder. Imedlertid är det otvifvelaktigt, [55] att denna Stad då förtiden var den ansenligaste i Skåne. Både före och efter Christen-domens införande var den genom sjöfart, fribyteri och handel istort välstånd *); och att detta, i anseende till de stora inkomster,som i medeltiden strömmade till Biskopps stolen och Capitlet,icke aftog, är lätt att inse.

Redan i början af tionde seklet var Lund en rik Stad. Aage, enDansk man, satt fången i Curland. Den Isländske Hjelten Eigil,Skallagrins son, befriade honom. Till tacksamhets bevis visade hansin räddare vägen till Lund, hvars plundring väl kunde löna sig.Eigil drog då upp emot denna Stad, som den tiden var omgifvenmed en trämur. Lundsboerne rustade sig till motvärn, och enskarp strid föreföll; men Eigil, med sina Norrska och Isländskastallbröder, sprängde porten. Månge af Stadens stridsmän föllo, deöfrige flydde, Lund blef plundradt och uppbrändt. Detta är förstagången Lund förekommer i historien: Suhm utsätter händelsentill år 930. Sedan finna vi Lunds namn oftare i våra krönikor, tilldess det blef mera berömdt än förr, då det i det elfte århundradet(1065) blef Biskopps säte, och Norden omkring 50 år derefter(1103), genom [56] Eric Eilgads bemödanden fick, hvad somlänge varit ett föremål för Konungarnas och Presterskapets önsk-ningar, — sin första Erkebiskop i den Lundska Biskoppen Adsen.Hvad Staden ännu icke var, i anseende och välstånd, det skulle denefter denna tid blifva. Det varade väl icke länge förrän Norrige ochSverige också fingo deras egna ErkeBiskoppar i Trondheim ochUpsala; men Eskild, Adsers efterträdare på Lunds Erkesäte, varrask nog, att hos Kyrkans Öfverhufvud utverka för sig namn och

*) Lunds handel i hedentid, både till lands och sjös, omtalar Saxe (L. II. Ed.Steph. p. 227). Det är troligt att Staden haft sin hamn vid Värpinge. IOrm Storolfsens Saga förmäles, att man lagt in till Lund med långa skepp.(Jemf. Lagerbrings Mon. Sc. Tom. I. p. 64). Denne Förf. omtalar ocksåannorstädes (i sitt Tal på Carolinska Academien d. 3 Oct. 1766. Lund s. å.4.) att de äldsta spår af sjöfart Nordens historia kan uppvisa, skola finnas iLund; men beviset för detta påstående anförer han icke.

— 42 —

värdighet af Sveriges Primas, hvilken titel Lunds ErkeBiskopparsedan förde ända till Birger Gunnarson, som dog 1519. Med hvadallvar desse sökte att befästa sig, och Upsala ErkeBiskoppar attsätta sig upp emot denna höga Andeliga värdighet, som på visstsätt gjorde dem beroende af den Danska ErkeBiskoppen, hör ickehit att berätta. Det är oss nog att veta, att Staden Lund, derigenomatt den var sätet för de Prelater, som med en för Konungarna för-derflig makt styrde hela den Danska Kyrkan, blef en af de förstaoch vigtigaste i Danska Riket.

När man betraktar med hvilken Furstlig prakt och myndighetErkeBiskopparne i Lund handhade deras värdighet, kan manlätt sluta till de stora inkomster, som fordrades för att underhållaett nästan Konungsligt hof, en stor svärm betjenter och talriktkrigsfolk. Och när man erinrar sig, att alla inkomster af Erkestiftet,Domkyrkans och Capitlets gods fördes till Lund och der förtärdes,så är det begripligt nog, huru mycket detta skulle bidraga tillStadens välstånd. Flera [57] af Danmarks Konungar, i synnerhetKnut den helige, hade icke blott rikligen försett Lunds Biskopps-stol med Präbenden och Tionden, utan Erkestiftets och Capitletsinkomster ökades äfven årligen med rika gåfvor. Lunds Domkyrkablef en af de förnämsta och heligaste i Norden, och ett af deställen, dit man anställde pilgrimsfärder; likasom dess Capitelvar ett af de Största och ansenligaste, och tillika med ViborgsDomcapitlet det yppersta i Danska Riket, hvars Caniker i allaFolkmöten suto främst *). I början var det endast 9 Caniker ochen Domprost i Lunds Capitel; sedermera tilltog det så, att, utomde fyra så kallade Prelaterna, Domprost, Decanus, Erke-Diaconusoch Cantor, Canikernas antal var 24, och dessutom ett ännu störreantal Vicarier. Till hvar och en af dessa Embeten i Domcapitletvoro inkomster anslagna i jord-egendomar, och Lunds Capitelhade patrons-rättighet till 22 kyrkor i Skåne och Halland, ochen på Bornholm. För en betydlig del af dessa egendomar hade

*) Suhms Danm. Hist, VII. s. 172.

— 43 —

de att tacka de i dessa tider lika så ymniga, som numera sällsyntagåfvor ad pios usus. Att få del i de själamessor, som natt och daghöllos i Lunds Domkyrka, att blifva innesluten i Capitlets böneroch inskrifven i Domkyrkans gåfvobok, ansåg man för en andeliglycksalighet, som icke kunde köpas för dyrt med timligt gods. Manfinner derföre också exempel, att Svenske Konungar och andreansenlige män i Sverige, genom deras gifmildhet emot LundsDomkyrka, hafva förtjent att tecknas ibland dess välgörare *). [58]

Man förvånas, när man i Jordböckerna läser förteckningen påde egendomar, som hörde till Lunds Erkesäte och Domcapitel;och likväl hade ErkeBiskopparne, dessutom, ännu andra betydligaintägter. Således var, utom andra inkomster, en tredjedel af tion-den öfver hela Stiftet anslagen till deras behof. Lunds Domkyrkas(hvarmed jag tror bör förstås Erkestiftets) inkomster räknades itrettonde århundradet, eller före Jacob Erlandsons tid, till 6000

mark sterling; — på den tiden en ganska stor summa, om man ock-så, med Lagerbring, icke tog den högre än till 8000 guldgyllen **).Huru betydliga jordegendomar och andra inkomster lågo ickedessutom under Domkyrkan och alla dess Altaren, under Capitletmed så många präbenden och canonicater, och under Lunds fyraeller fem kloster? Dessa sistnämda voro: ett Benedictinerkloster,det äldsta i Staden och i hela Stiftet; ett Dominicaner-kloster (somlåg sydost ifrån Domkyrkan, vid St. Mårtens gatan), stiftadt af An-ders Sunesen och Konung Waldemar II. 1221 ett Gråbrödra- ellerFranciscaner-kloster, stiftadt 1231, invigdt åt St. Peter, och belägetvid den Landskyrka, [59] som ännu har namn af St. Peters Kloster-

*) I Liber dativus Lundensis (Scr. R. Dan. III. p. 45) vid VI. Non. Febr. nämnesen Ericus Rex Suecia, som gaf en mark silfver till bröderna i Domcapitlet(efter Langebeks mening Eric Läspe och Halte, som dog 1250), och vid VI.Non. Oct. Ulf, Lagman i Värend, som också har gifvit en mark.

**) Se Påfven Urban IV:s Bref till Jacob Erlandson, hvari han förebrår honomatt denna inkomst, genom ErkeBiskoppens förvållande, var förminskad till100 mark. (1264) Hvitfeld I. D. s. 266. Jf. Lagerbrings Dissert. de princ.Episc. p. 26. Pontoppidan (i hans Annaler I. B. s. 500).

— 44 —

kyrka, och ligger i den ena ändan af Staden; ett kloster, invigdtåt alla helgon (hvarföre det af Allmogen kallas Hälna-kloster),som också tros hafva haft Benedictiner-Munkar, och var belägetpå en liten höjd, strax utanför norra ändan af Staden, hvarest desista lemningarne af dess byggnad för få år sedan användes till engrundmurad lada, emedan Lunds Biskopp på detta ställe nu haren Landtgård. Ett Nunnekloster af St. Dominici Orden har ocksåvarit i Lund; men man vet icke när det stiftades, eller hvar det harlegat.

Lund var icke allenast den Danska Kyrkans hufvudsäte, utanäfven de Skånska Provinsernas hufvudstad. Här församlades år-ligen, på Petri Pauli dag Köpmännerna från alla Skånska städer,för att afgöra handels-affärer; (likasom här i sednare tider, efterReformationen, vid St. Hans dagstiden ett allmänt Prestmöte höllsi Domkyrkans chor, hvarest alla Prester i detta vidlyftiga Stift kom-mo tillsammans, för att öfverlägga om Kyrkans angelägenheter);och här emottogo fordom Danmarks Konungar hyllning af Lan-dets Ständer på den namnkunniga Lybbers Hög, som tros varaden samma, som den så kallade Sliparebacken, belägen ett litetstycke NV. utom Staden, på vägen till Valkärra oeh Käflinge. Den-na Hyllnings-Hög, om hvars namn och ställe de Lärde ej kunnatkomma öfverens *), tjenar nu till plats [60] för en väderqvarn,och är till en del genomskuren af landsvägen. Dock är den ännu,ehuru sannolikt genom plöjning förminskad, den ansenligasteHög i grannskapet af Lund, och man kan derifrån öfverse det

*) Jemf. det ofvanför anförda Talet af Lagerbring, s. 15. hvarest alla de orimli-ga namn, som man har gifvit denna Hög, uppräknas, (t. ex. Trollebarolhög,hvaraf Meursius gör Trollebarolbum, Gram Trollebarnets Hög, och Lager-bring sjelf Tre Lejonborgs Hög — ty Danmarks Vapen är 3 Lejon, och detDanska Baneret öfverlemnades här åt den hyllade Konungen). Se vidareK. Stobäus de mimmis et Sigillis. Lund. p. 21. Grams Meursius, p. 625. GragiiVita. Christiani III. p. 102, hvarest Högen kallas Mons Liberi, (Christian III.var, så vidt jag vet, den siste Danske Konung, som här blef hyllad 1535.)Det ibland Allmogen allmänna namnet, Sliparebacken, tror man endast varaen förkortning af St. Liberii Backe.

— 45 —

mesta af Staden och den omliggande nejden. Jag tviflar derföreicke på att Sliparebacken verkligen är den gamla Lybbers Hög,på hvilken heder den äfven, genom en allmän sägen, vunnit engammal häfd.

Att Lund på den tiden var rikare, ansenligare och större än nu,faller hvar och en ganska troligt; men knappt skulle man dock fal-la på den tanken, att denna Stad, som nu åtnöjer sig med en endaKyrka, i Medeltiden ägde En och Tjugu, utom 5 eller 6 Klosterkyr-kor och 10 Capeller, hvilka dels hade särskilta Byggnader, dels vorobyggda i eller invid Domkyrkan *). Och [61] dock voro icke dessatillräckliga, utan till och med den underjordiska Krafts-kyrkanhade sin egen Församling, och var dessutom, till Gudstjensts hål-lande, anvisad alla främmande, som uppehöllo sig i Staden, utanatt der vara bosatte **). Ett så stort antal Kyrkor vittna nogsamt,att folknummern i Lund fordom varit mycket större än den fördet närvarande är, som icke öfverstiger 3000. Dock må man icketänka sig församlingarna så stora, som de nu för tiden äro; ty manvet att antalet af Kyrkor var, under den Catholska tiden, betydligtstörre, äfven i medelmåttiga Städer, än efter Reformationen.

Att Lund i äldre tider varit långt tätare bebyggd än den nu är,derom vittna de grundmurar och Stensättningar, som man finnerpå alla obebyggda platser, då man gräfver några fot i jorden. Detär dock icke osannolikt, att den har sträckt sig utom den vall,hvars lemningar man ännu kan följa i hela deras omkrets, eller attden åtminstone haft förstäder; ty man har funnit stenläggningar i

*) Andra, t. ex. Stobäus, uppräkna 22 Kyrkor; men Lagerbring bevisar, attSt. Drottens Kyrka i Lund, var densamma som H. Trefaldighets Kyrka.(Disput. de Templis Lundens. 1756.) Här uppräknas också de 10 Capel-ler, bland hvilka det äldsta förmodligen var den H. Jungfruns Capell påTorget, som Eric Eigil upplät till Lunds Capitel. (Lagerbr. Mon. Scan. II.p. 202.) Ibland Capellerna var också ett, invigdt åt St. Petrus och Laurenti-us, och stiftadt 1412 af Drottning Margreta till den namnkunniga AbrahamBrodersens minne, och för hans själs förlossning.

**) Sommelius de Templo Cathedr. Lund. p. 28. Lagerbr. Mon. Scan. II. p. 103.

— 46 —

jorden, såsom fortsättning af Stadens hufvudgata, i en lång sträck-ning ända ut till Höjebro på vägen till Malmö. Men om ocksåendast det rum, som innanför vallen upptages af planterings-land,ängar och tomter, varit bebygdt; så skulle den dock hafva haft enansenlig vidd, ty den har ifrån norr till söder en längd af 2300

alnar, och ifrån Öster till vester en bredd af 1630 *). Den omtaltavallen, hvars spår man [62] kan följa rundtomkring hela Staden, ärpå vestra sidan ännu temligt hög, och grafvarna synliga, så att manifrån vallen har utsigt öfver landet och Öresund till Köpenhamn,samt en ganska angenäm promenad; på östra sidan är den der-emot mera nedfallen, men likväl ännu öfverallt igenkännlig. Manfinner i den äldre historien flera spår, att Lund varit befästadt. Iett uppror under Knut VI, belägrades Staden af Skåningar, hvilkaår 1182 gått öfver på Harald Skrings sida; men Borgrarne gjordeett tappert utfall, och slogo de belägrande på flykten. Mindre lyck-lig var Staden under den Svenska Konungens Carl VIII:s tåg tillSkåne 1452. Med en stark, väl utrustad, samt med groft Artilleri(hvilket dock ännu icke hunnit komma så allmänt i bruk) förseddHär, bröt han vårtiden in i denna på allt Danskt krigsfolk blottadeProvins. Utan motstånd framträngde han der, under en årstid, dåsträng vinter och drif-is i Sundet hindrade all undsättning ifrånSiälland, lemnade blodiga spår, och tecknade hvart enda af sinasteg med afbrända Byar. Få Städer undgingo den grufliga fienden,som på detta korta tåg for fram med ett så ödeläggande raseri, attminnet af Carl Knutson, ännu efter århundraden, är en skräck förSkåningarna. Lund blef också intaget; hela Staden förstörd ochlagd i aska, så när som på Domkyrkan och Biskoppsgården. Densednare hade ErkeBiskopp Tuwo låtit befästa med en ringmur;han försvarade den tappert med sitt folk, och räddade tillika Dom-kyrkan ifrån plundring och brand. Att Domkyrkan på den tidenkunde försvaras [63] emot fiendtliga anfall, kan ingen undra på,

*) Efter Stobäus, i hans Disputation de Antiqua Urbe Lundensi, 1708, Cap. I.§. 5.

— 47 —

som har sett denna Kämpa-byggnad, som ännu skulle kunna vara istånd att trotsa kanonskott. — Men ifrån denna förstöring daterarsig Lunds förfall. Staden har efter den tiden aldrig återvunnitsitt fordna anseende. Spade, plog och harf hafva sedan gått öfvermånga af de platser, som förut betäcktes af Kyrkor, Kloster, Hus,Köpmansbodar och Verkstäder. Om en Köpman eller en Hökare,som kanhända har en välbyggd gård eller ett planterings-land,på ett ställe, der fordom en Kyrka eller ett Kloster stod, skulleglädja sig öfver, att, af tjugu Kyrkor, som funnits i Lund, blott ettpar Kyrkogårdar äro öfrige, skulle man i vår tid icke finna detbesynnerligt. Men att finna denna glädje yttrad i en Inledning tillNordiska Fornlemningar, af en Professor i Historien vid LundsAcademi, det måste väcka förvåning, till dess man läst följanderader, der, Författarens anda nogsamt utvecklar sig: “Vi kunnasåledes glädja oss, att Potates-sängar och trädgårdar nu finnas påde ställen, der öfvertro var rotfast, och att det flitiga biet nu höressnorra öfver kupan, hvarest fordom bedragaren sjöng själamessor,och sålde syndernas förlåtelse“ *).

Omkring hundrade år sedan Carl Knutson ödelagt landet,kom Reformationen och med den, en annan orsak till Lundsförfall. Det var förbi med Hierarchien, och dess stora rikedomaranvändes till verldsliga bruk, till en del till vettenskapernas för-mån, men mest till att rikta Adeln. Erkestiftet [64] blef upphäfvet,och dess inkomster fingo en annan bestämmelse. Så gick detockså med Klostren, och en stor del af Domkyrkans intrader, isynnerhet de, som voro anslagna till dess 64 altaren. Dock blefhon alltid rik nog, och är ännu en af de rikaste Kyrkor i Sverige.De Skånska Kyrkor, som förut måste aflemna en god del af de-ras inkomster till Lund, pålades en årlig afgift till KöpenhamnsUniversitet, beräknad till en guldgylden för hvarje Kyrka, och Ca-nikerne i Lund måste dessutom årligen gifva 100 Specie Ducater

*) Sjöborgs Inledn. till Kännedom af fäderneslandets Antiquiteter. Lund 1797,s. 170.

— 48 —

till Stipendier vid Universitetet. Domcapitlet blef imedlertid ickeindraget vid Reformationen, men behöll dispositions-rätt öfveralla dess inkomster och förmåner, hvartill hörde rättigheten attkalla, samt Kyrko- och Krono-Tionden af alla de Församlingar, somhörde under Capitlet. Canikernas antal förblef nästan likså stortsom under Catholska tiden (ännu 1640 funnos 4 Prelater och28 Caniker i Lunds Capitel); men Präbenderna, eller Canikernasinkomster, blefvo till en del upplåtna åt Adelsmän, Professorer,och andra Lärda, som dock icke alla hade deras beständiga bo-stad i Lund. Efter Reformationen — berättar Magnus Matthias,sedan Biskopp i Lund, i ett Manuscript — blefvo väl den CatholskaMessan och Helgonens tillbedjande afskaffade; men Domcapitletbibehölls och ännu den tid då han skref (1587) hölls den dagligasången i Domkyrkan, nästan som under Catholicismen; men iKrafts-Kyrkan, som ErkeBiskopp Birger stiftade till Jungfru Mariasära, hade den längesedan upphört. [65]

Lund har äfven den märkvärdighet, att vid Domkyrkan finnesden äldsta Skola i Norden, hvars tillvaro äger historisk visshet. Detär probabelt, att Skolor blifvit inrättade vid alla Biskops-säten häri Norden ej långt efter dessas upprättelse; men det äldsta bevisman äger härpå, är ifrån 1186, då Knut VI, i sitt stadfästelse-brefpå Lunds DomCapitels Privilegier, intygar, att Skolan i Lund varstiftad af Knut den helige, samma år, då han skänkte gods till Dom-kyrkan (1085). Denna Skola var icke blott under hela Medeltideni flor, utan man finner äfven, att den i sednare tider har blifvitförenad med ett slags högre Lärosäte, der Academiska hederstitlarsynas hafva blifvit utdelade, hvilka således sannolikt äro de förs-ta,som bevisligen äro gifna i Norden *). Vissa årliga inkomster

*) Före året 1230 finner man inga ordentliga Magistri Philosophiæ vid Univer-sitetet i Paris. Ej långt derefter (1260) träffar man också Magistrar iblandLunds Caniker, Liber Dat. Lund. Lagerbring Mon. Sc. II. p. 100, En Cano-nicus i Lund, Macarius Magri, som tillika var Doctor och Professor i Paris,ernådde 1365 den utmärkta värdighet, att blifva Rector vid Universiteteni Paris, och förestod sitt Embete med mycket anseende. (Dan. Bibl. VII

— 49 —

voro anslagna åt Elevernes förnödenheter, hvilka derföre kalladesScholares Präbendati; således hade man här ganska tidigt Stipen-dier. Till en Boksamling vid Domcapitlet lades grunden redani 12:te århundradet. Den förökades efter hand genom gåfvor; isynnerhet nämnes ÄrkeBiskop Anders Sunesen (död 1224) såsomden, hvilken testamenterade ett ansenligt förråd böcker till Ca-pitlets Bibliothek, af hvilka en del uppräknas i Lunds Gåfvobok.Magnus [66] Matthias, hvars handskrifna underrättelser jag förrhar nämnt, säger om detta Bibliothek, att det då (1587) var välförsedt med Classiska Auctorer, Theologiska, Historiska och and-ra Skrifter, och att det för sin tillvext hade att tacka en MagisterBenedict Arfvid ifrån Halland, väl förfaren i de fria konsternaoch i synnerhet i det Grekiska språket, hvarom Matthias tilläggerhonom synnerliga förtjenster *). Denne man, som 30 års tid hadevarit Canik i Lund, dog 1583, och skänkte kort före sin död tillDomkyrkan sin Boksamling, som efter honom kallades Bibliot-heca Benedictina. Detta Bibliothek, förmodligen skingradt underkrigen, utgjorde dock 1687 icke mera än 371 volumer. — Vid Re-formationen hade Lund bevarat så mycket af sitt gamla anseende,att man icke ville förvisa vetenskaperna ifrån ett ställe, hvarest dei flera århundraden varit beskyddade. Ett Gymnasium fortfor attvara vid Domkyrkan, hvarest föreläsningar höllos af Superinten-denten, Skolans Rector, en Lector i Theologien, och stundom eneller två andra Lärare **); och detta bibehöll sig utan väsendtliga

p. 305). Inrättningen i Lund kallades i Diarium Minoritarum (Tr. i Lund1762) Studium Lundense, och der nämnes vid året 1495 en Svensk KnutJohansson, som samma år blef Lector Principalis vid Skolan, sedan han1776 blifvit Baccalaureus Lundensis.

*) Politioris Literaturæ, Græcæ vero imprimis studiosissimus, optimas artes aclinguas, non sine discrimine, in Scaniam introduxit primus.

**) Jfr. Sommelii Skånska Clereciets Historia, 3. D. s. 18. Lagerbrings Mon. Sc.F. I. p. 248. Jens Lauristen (Econom. Regni Dan. p. 572) förmäler att förekriget 1644 tre Professorer funnos vid Lunds Gymnasium; men efter dentiden endast två.

— 50 —

förändringar, till dess Lund kom under Svenskt öfvervälde, då detfick ett Universitet, i stället för Gymnasium.

Så mycket om det gamla Lund, från hvars Arkesäte hela denDanska Kyrkan fordom styrdes, [67] hvarest Absalon herrskadesåsom Rikets ypperste Höfding, mera genom sin stora själ, ängenom glansen af det Andeliga väldet, och hvarest flere af hansföreträdare och efterföljare, icke såsom han, Konungens och lan-dets vänner, befästade en makt, som ej sällan kunde mäta sig medden Kongliga sjelf. Endast på Historiens taflor finna vi hela skugg-bilden af denna härlighet; i Lund endast få och enkla spår, somvittna om en försvunnen storhet, och dessa måste fornforskarensmåningom söka i sparsamma lemningar af gamla Kyrko- ochKloster-byggnader, af hvilka de sista snart skola försvinna; i sten-laggda gator som betäckas af alnshögt grus och jord, äfven utomStadens nuvarande gränsor, samt i berättelsen om huru mycketdessa nu äro inskränkta. Men förr än vi blifva varse Staden Lund,se vi redan det stolta minnesmärke, som äfven gifver det yttresinnet ett åskådligt begrepp om denna Medeltidens kraftiga an-de, och om dess yttring i en konst, hvars största och varaktigasteverk invigdes till Religionens ära. Såsom en kämpalik Brautastenöfver Medelåldrens tro och Andeliga välde i Norden, står LundsDomkyrka, i sin hela storhet, och nästan orörd af tidens mäktigakraft; och ehuru den i anseende till sin belägenhet synes, tillikamed hela staden, liksom vara sjunken ifrån en högre ståndplats,så reser den likväl sin mägtiga Byggnad högt nog, för att kunnaherrska öfver allt, som af det gamla Lund ännu är öfrigt, och somi nyare tider velat upplifva en der af denna Stads fordna glans.

Staden ligger på en låg och sluttande slätt. [68] Dess hufvud-gata sträcker sig ifrån Norr till Söder i en längd af mer än 2000

alnar. Nästan i midten af den och Staden reser sig Domkyrkan,byggd i Öster och Vester, och framställer åt gatan eller kyrkgårdenutsigten af den Vestra hufvud-ingången, hvars stora, enkla ochalldeles osmyckade Portal har ett ganska högt, tredubbelt fenster,

— 51 —

midtemellan två tunga fyrkantiga Torn utan Spiror. Redan förflera år sedan hade man ombyggt den öfversta delen af det enaTornet, och gifvit det ett modernt tak, under det den andra behöllsina gamla trappgaflar åt alla 4 sidorna; nu är man också sysslo-satt att göra detta mera ståtligt, och likt det andra, och sålundaanbringa en modern symmetri, i stället för den förstörda gamla.Men hvarföre skulle den förderfvas? — Höjden af det NordligaTornet, som innan det ombyggdes, var något större än det andras,utgjorde 71 alnar; men man kan hafva sina goda skäl att anse bådaTornens byggnad såsom ofulländad.

Det är beklagligt att två stora Pelare på det Södra Tornet för-derfva symmetrien, och skada utsigten af denna Kyrkas framsida;men ännu ledsammare är det, att Domkyrkan ligger så lågt, ochär så tätt ombyggd med hus och murar, att en fri blick öfver Bygg-naden, i dess ensemble, från ingen sida är möjlig. Långt störreeffect skulle denna Kyrka göra på åskådaren, så väl strax invid, sompå längre afstånd, om den hade legat på en sådan höjd, hvaresthela dess form kunde framträda; men nu får man icke en gångbegrepp om dess storlek, utan blott om dess särskildta [69] partier,när man går omkring den. En af de bästa punkter, hvarifrån mankan öfverse den, är på någon tjenlig höjd och afstånd ifrån detnordöstra hörnet.

Imedlertid skall ingen, som har något sinne för det höga ochupplyftande, kunna betrakta denna Tempelbyggnad, utan att rö-ras af det starka intryck, som ett så väldigt menniskoverk måsteväcka. Den prydlighet eller yttre lätthet, den renhet i formen, denrikedom i ornamenter, som utmärker nyare verk af den så kalladeGöthiska Arkitekturen, må man här icke vänta sig. Denna Bygg-nads carakter är alldeles collossal och massif, och dess yttre görderföre mera intryck genom sin massa, än genom en fulländadkonst. Storhet, enkelhet och styrka, är den prägel, som Mästarenpåtryckt sitt verk; om grannlåt och yttre prydnader har han varitföga sorgfällig. Huru mycket styrka och varaktighet framför skön-

— 52 —

het, varit den rådande idéen vid denna Byggnads uppförande,kan man ibland annat se af de ofantliga Pilastrer, hvarmed manpå alla sidor belastat murarna. Imedlertid utmärker en fullkomligregelmässighet och symmetri hela den ursprungliga planen tilldenna Domkyrka; och. endast genom en tillsats af två Capeller vidsödra sidan *), var enheten för en tid förderfvad. Att Kyrkan, ge-nom dessa Capellers nyligen verkställda [70] nedrifvande, vunnittill sitt yttre, är ögonskenligt.

Den stil, i hvilken Lunds Domkyrka är byggd, närmar sig idet hela mest till den gamla Göthiska. Denna carakteriserar sigförnämligast genom en ytterlig enkelhet, hvilken i grannlåts arbe-ten samt i hvarje annat upphöjdt och halft upphöjdt öfvergår tillråhet. Den utmärker sig genom ett nästan uteslutande sträfvandeefter kraft och varaktighet, genom en massif och sammanträngdfasthet, som påtagligt skiljer sig ifrån den med undransvärd lätthetoch prydlighet förenade styrka, och den oändliga mångfaldigheti prydnader med regelbunden enhet, hvilken herrskar i medelti-dens nyare och mera utbildade arkitektur. Man skall i synnerhetkunna finna mycken likhet emellan den i Lunds Domkyrka herr-skande smak och den arkitektur, som i England fått namn af denSaxiska eller Anglo-Saxiska, hvilken infördes i detta lands äldstaChristna Kyrkobyggnader, och som, antingen man med någraEngelska Författare vill härleda den ifrån en förderfvad Romerskbyggnads-smak, eller gifva den något annat ursprung, tydligenskiljer sig ifrån den Saxo-Norrmanniska och Norrmanniska sti-len, hvilken efter Vilhelm Conquestors tid bildade sig i England.Likheten emellan Lunds Domkyrka och de Saxiska, eller kanskerättare Saxo-Norrmanniska Kyrkorna i England, yttrar sig ickeblott i yttre form och förhållande, i tilldaningen af bågar öfverdörrar och fenster och i Chorets hela yttre skapnad, utan äfven i

*) St. Dionysii Capell, byggd emellan 1325 och 1329, af ÄrkeBiskopp Carl;och Jungfru Mariæ eller St. Görans Capell, stiftadt af ÄrkeBiskopp PerLycke, som dog 1436, och begrofs i detta Capell.

— 53 —

åtskilliga mindre ornamenter, hvilka jag längre ned [71] vill när-mare beskrifva. En utförlig, med teckningar åtföljd beskrifning,för hvilken ett bref icke har rum, skulle göra detta ganska tydligt.Genom jemnförelse med den i 11:te och 12:te århundraden ide nordliga Europeiska länder herrskande byggnadskonst, skulleman äfven visserligen öfvertygas, att denna öfverensstämmelse, tillhvilken förmodligen flera spår i de äldsta Danska Kyrkor kunnaupptäckas, icke är blott tillfällig.

Lunds Domkyrka, invigd St. Laurentius till ära, var en af deäldsta Kyrkobyggnader af betydenhet i Danmark. Man påstår, attgrundvalen blifvit lagd redan under Sven Tjuguskägg år 1011

eller 1012. Byggnaden fortsattes under Sven Estridsson, underhvilken äfven Kyrkan i Dalby byggdes; men först genom Knut denheliges gifmildhet, som år 1085 skänkte betydliga egendomartill Lunds Domkyrka, och genom en Collect, som insamlades iTyskland, England, Frankrike och andra länder, kunde byggnadenmed kraft drifvas. Ifrån den tiden bör äfven måhända utförandetaf dess egentliga plan räknas. Likväl blef icke Kraft-Kyrkan invigdförr än år 1123 under Adser, den förste ÄrkeBiskopp i Lund, ochdet är att förmoda, att hela Byggnaden ännu sednare blifvit färdig,fastän man icke med visshet vet året. Namnet på den Mästare,efter hvilkens plan byggnaden blifvit utförd, är icke heller bekant.I Lunds Kyrkas Gåfvobok är väl antecknat vid VI. Cal. Nov., att “pådenna dagen dödde Donatus, som var denna Kyrkas Byggmäst-are (Magister operis hujus ecclesiæ);“ [72] men om han var denByggmästare, hvilkens plan blifvit följd, eller om flera haft del utiarbetet, kan man icke häraf bedömma.

Hela Byggnaden, med undantag af den Öfversta delen af tor-nen, som förmodligen är ett sednare verk, är uppförd af stor,huggen Skånsk eller Bornholmsk sandsten, af hvilka de största vidKyrkans fot hafva öfver två alnars längd. När man känner detta ochByggnadens storhet, skall man få ett tillräckligt begrepp om denkraft och storhet, som stämplar detta Kämpaverk. Hela Kyrkans

— 54 —

längd är 135 1/3 alnar (och afräknadt det höga Choret, är den80 3/8 alnar lång); bredden uppgifves att vara 50 och höjden 48

alnar *). Den är byggd i form af ett kors, på det sättet att det såkallade skrofvet, eller största delen af Kyrkan, utgör korsets stam,och Högkyrkan eller Choret bildar i tre afdelningar dess öfverstadel tillika med korsträdet. Ändtligen har en gammal religiös ut-tydning velat, i det höga Chorets yttre form, i den rundthvälfdabågen, besatt med en krans af spetsigt utlöpande takrännor, finnaen symbolisk betydelse af Christi törnkrona, likasom [73] i tornen,som resa sig på Kyrkans motsatta ända, igenfinna de två vid Christikors gråtande qvinnorna. Det ligger något skönt i denna uttydningaf ett byggnadssätt, som man finner på många Göthiska Kyrkor;men som man äfven finner dessa tvillingtorn på sådana Kyrkor,som hafva intet kors, så böra de väl, på en Arkitekten mera till-fredsställande grund, tillskrifvas den symmetriska ordning, efterhvilken äfven den aldra Göthiska byggnadskonsten sträfvade. Attdenna ordning, till och med vid dörrarnas plats och antal i LundsDomkyrka är iakttagen, förtjenar likaså väl att anmärkas, som atten fullkomlig symmetri råder i fenster och pelare, i Chorets in-rättning och i hela inre byggnaden, så vidt den ej genom nyareförändringar lidit afbräck.

Så väl den vestliga hufvud-ingången, som de öfriga tre ingång-arna på Kyrkans södra och norra sida (den fjerde dörren på södrasidan har gått bort genom ett tillbyggdt Capell), äro, efter göthiskakonstens vanliga sätt, på bägge sidor beklädda med en rad halftuthuggna, dels runda, dels kantade pelare, som i aftagande vidd

*) För att kunna jemnföra storleken af Lunds Domkyrka med andra Kyrkor iNorden, kan anmärkas: att Upsala Domkyrka, den Största i Sverige, är 180

Svenska alnar lång (omkring 170 Danska, emedan 16 Danska äro lika med17 Svenska, 76 alnar bred och 46 hög. Aarhus Domkyrka, så vidt man vetden största i Danmark, är 147 aln. lång, och bredden under orgverket 36

alnar, (Hertels Beskrifn, I. D. s. 142). Roeschild’s Domkyrka är deremotblott 122 alnar lång och 40 bred. Trondhjems Domkyrka var i sin helheten Korskyrka, hvars södra kors var 47 fot långt och 40 bredt, det norra 45

fot långt och 38 bredt, det östra 100 fot långt och 64 bredt.

— 55 —

bära hvar sin båge, och på det sättet bilda en prydlig öppning imuren, hvilken slutas med en dörr, ställd ungefär på midten deraf.Dessa Kyrkportar af olika bredd (ifrån omkring 4 1/2 till 2 1/2 al-nar) hvilka alla, likasom fönsterna äro med runda bågar, erbjudaen mångfaldighet af råa Göthiska prydnader, utarbetade så väl istenpelarnes capiteler, som i, de af dem uppburna bågarne och idet halfrunda fältet öfver dörrarna. Man finner här dels helt utar-betade sällsamma djur, hvilka [74] hvila på de yttersta dörrpelarne,(såsom vid östliga dörren åt norra sidan), dels i halftupphöjdtarbete på bågarna och i dörrfältet underliga figurer af menniskoroch djur samt groteska hopstaplingar af löfverk, blommor, foglaroch andra skepnader, som bättre kunna aftryckas än beskrifvas.Man skall till allt detta finna träffande likheter med de arbeten,som finnas i flera Engelska Kyrkor ifrån den Saxiska eller bör-jan af Norrmanniska byggnadskonstens period, af hvilka jag settaftryck *).

Ett af de föremål, vid den utvändiga Kyrkbyggnaden, som nöd-vändigt måste mest tilldraga sig åskådarens uppmärksamhet, är deförunderliga colossala stödpelarna, som på båda sidor om Kyrkanäro uppförda till styrka för muren, med tre eller fyra takbelagdaafsatser. De största af dessa pelare äro nedantil 7 alnar breda och42 till 5 alnar djupa och till största delen uppförda af huggensten. Med aftagande djuphet höja de sig ända till halfva taket afKyrkans sidogångar. Men till styrka för Kyrkmurens öfversta del,som hvilar på de invändiga pelarne, äro stödpelarne inbyggde iundersta muren, bryta sig vid taket i nya afdelningar, och höja sigmed en hvälfd båge, som dristigt synes sväfva öfver halfva taketoch stödja sig emot muren, längst upp under öfversta taket. Enalldeles colossalisk vanprydnad för Kyrkan är det i sednare tider

*) Man jemnföre t. ex. Kyrkporten på Dintons Kyrka i Buckinghamshire(hvaraf fins ett aftryck i Archæol. Britt. Tom. X. tab. XVII. p. 167.) medden nordliga dörren på Lunds Domkyrka, och man skall finna en utmärktlikhet.

— 56 —

under ÄrkeBiskopp [75] Birger tillbyggda kvalfvet, som utgår ifrånen ofantlig sandstenspelare, likt ett litet afskildt stående torn, upp-fördt vid den sydöstra vinkeln af Kyrkan till stöd för korsets östradel.

Afsigten med dessa förunderliga, ofantliga pelarne, hvilka jagicke mins mig hafva funnit i någon Göthisk Kyrkbyggnad, somgenom aftryck eller beskrifning är mig känd *), synes tydligen vara,att bidraga till murarnas styrka. Men huruvida en sådan utvändigmurens befästning af så väldig tjocklek och så synbar styrka kanhafva varit nödvändig, vill jag låta dem, som i byggnadskonstenäro kunnige, afgöra. Det som likväl faller hvar och en i ögon, äratt ett sådant byggnadssätt gifver Kyrkan ett sällsamt utseende,hvarvid ett ovant och förvilladt öga har svårt att reda sig, samt attdessa stenmassor, som klumpa sig utanpå den i sig sjelf massivabyggnaden, beröfva formen dess renhet och frihet, och gifva denen plumphet, som den utan dem icke skulle hafva.

På det stora, breda, utomordentligt starka tornet saknar manen spetsig spira — men likväl mindre än på någon Göthisk Kyrk-byggnad af lättare arkitektur; emedan de konstiga spirorna egent-ligen voro en prydnad, hvarmed först den sednare Göthiska bygg-nadskonsten ökat den äldres massiva storhet och styrka. Den delaf Lunds [76] Domkyrka, som har den mesta yttre prydlighet, ochden enda, hvari täckheten förenar sig med deri öfvervägande kraft,som utgör byggnadens carakteristiska stämpel, än Choret, hvarshalfrunda utsida är prydd med en dubbelrad af halftupphöjdapelare, som uppbära runda bågar **). (Kantiga bågar förekommaingenstädes hvarken in- eller utvändigt af denna Kyrka). Ofvanför

*) Sådana stödpelare finnas på murarna af St. Georges Capell i WindsorsSlott, byggdt vid början af 16:de århundradet. (S. History and Antiquitis ofWindsor Castlv. Eton. 1749, 4:to kopparsticket vid p. 60.).

**) Man finner en temlig olikhet emellan Stilen i detta Chor och i de Colon-nader, som finnas utanpå det gamla Anglo-Saxiska Castellet i Norwich,Archæol. Britt. Vol. XII. t. 25 vid pag. 154,

— 57 —

den öfversta af dessa bågrader är en rad af fritt ståenda pelaremed tillhörande bågar; dessa pelare omgifva en fri gång rund-tomkring Chorets hvalf, som vanligen kallas väktargången. Mangår här ganska säkert, fastän intet gallerverk finnes emellan pe-larne, och har en härlig utsigt öfver den östliga, och till en delöfver den nordliga och sydliga delen af Staden, tillika med envidsträckt omhägnad. En rad små, spetsiga gaflar, till lika antalmed bågarne, bilda taket öfver denna vaktargång och slutar sig tillkuppeltaket öfver Chorets hvalf. Dessa gaflar, hvar och en med sinspitsiga koppar-knapp på tinnarna, och en halfcirkel af spetsigtutlöpande takrännor inunder gaflarne, bilda Kyrkans såkalladetörnkrona. Onekligen är detta Chor det skönaste och en af demest carakteristiska delar af byggnaden, när man vill betrakta hvaroch en del deraf för sig. Det är, om icke i en annan smak än denöfriga byggnaden, likväl mera prydligt och konstigt. Denna delaf Domkyrkan är äfven för Konstälskare så intressant, att jag ickekan förbigå den förtjenst [77] Gustaf III har af denna byggnad.Det gamla Choret hade af ålder blivit mycket bristfälligt, och endel af muren, som här är mindre tjock än Kyrkans öfriga murvar nedfallen. Då Gustaf kom till Lund och sjelf gjorde dennaupptäckt, befallde han att Choret icke blott oförtöfwadt skulleiståndsättas, utan att man äfven på det nogaste skulle sörja för, attdet hela fick behålla sitt gamla skick. Detta skedde 1785, och enlatinsk inskrift på en röd Skånsk sandstenstafla förvarar minnetaf Gustafs aktning för detta verk af Göthisk konst. Chorets hvalffick då ett nytt blytak; hela den öfriga Kyrkan har ett förträfflligtkoppartak, som är tämligen nytt. Om Kyrkans yttre får jag endasttillägga, att på öfversta tinnen af Chorets nordliga flygel ses St.Laurentius med sitt halster i handen och öfverst på spetsen öfverChorets runda hvälfning ser man Jungfru Maria’s bröstbild af sten,hvilken man, då Kyrkan fick sitt nya tak, äfven försåg med ett slagsskjul eller capuchon af koppar.

— 58 —

Det indre af denna Kyrka har interesse och märkvärdighetnog, för att äfven förtjena en noggrann beskrifning; ehuru manicke kan neka, att dess utvärtes form gör ett starkare intryck påögat, än det man emottager vid sitt inträde inom byggnaden. Denär hög och tämligt ljus — ljusare än man väntar finna en Kyrka,hvars Kämpabyggnad och väldiga murar synas bebåda dunkel-het. Åtta starka pelare af huggen sten uppbära hvalvfen; Kyrkansbredd svarar emot dess höjd och längd, som i helt utgör 135 1/2

Svenska alnar. Men utom det att den medlersta gången är tätt[78] uppfylld med flera rader stolar och bänkar, så förlorar Kyrkanännu mera i anseende, derigenom att det gamla Hög-Choret, somutgör öfver en tredjedel af byggnaden (55 alnar) och hvars golfär ungefär fyra alnar högre än Kyrkans, alldeles icke är synligt. Tyvid dess fot är det nya altaret byggdt med sitt särskildta Chor, ochofvanför altaret är orgelverket, hvilket uppfyller nästan hela rum-met i hvalfvet. Genom denna afdelning, hvilken likasom bildartvänne särskilta Kyrkor, synes Domkyrkan inuti långt mindre änman skulle tänka sig den, sedan man öfverskådat hela dess yttreform — tvärtemot det vanliga, att Kyrkor invändigt se större ut, änutantill. Man säger, att Domkyrkan skall få ett nytt orgelverk. Detvore då mycket att önska, att man ville gifva det en annan plats,såsom öfver den västra hufvud-ingången, och derigenom återgifvaKyrkan sin gamla storhet och utseende. Det är ett eget och allde-les ovanligt byggnadssätt, att detta Chor är så mycket upphöjdtöfver Kyrkgolfvet. I sidgångarna, äfvensom i midten bakom detnya altaret, äro uppgångar till det gamla Choret, till hvilket manmed tolf trappsteg uppstiger. Det är troligt, att den underjordiskaKraft-Kyrkan, som finnes under Choret, först gifvit anledning tilldenna upphöjning öfver den öfriga delen af Kyrkan; men omChoret i andra Kyrkor, som på samma sätt äro halft underjordiska,är lika mycket upphöjdt som i Lunds Domkyrka, vet jag icke. IDalby Kyrka, som också har en sådan Crypta, är det icke så. Utafde tre delar, af hvilka Lunds Domkyrka består, vill jag först omtala

— 59 —

den, hvaruti [79] nu Gudstjenst hålles; sedan begifva mig upp idet stora Choret, som nu står öde och tomt, men en gång var detställe, hvarest Danmarks förnämste Prelat läste Högmessan i denCatholska Kyrkans hela prakt; och ändtligen derifrån nedstiga i demörka grafhvalfen, der man fordom äfven under jorden dyrkadeGud.

Jag har uppgifvit tvänne orsaker, hvarföre Lunds Domkyrkaär mindre skön och högtidlig och hvarföre dess yttre utseendegör ett starkare intryck, än det inre. Härtill bidrager, att Kyrkanpå intet ställe har spår af nätthet, att den på många år ej blifvitkalkad, och har flera sönderslagna fönster; hvaröfver man så myc-ket mer har skäl att undra, som man vet huru rik den är och attmånga tusen Riksdaler påkostas för att nedbryta de tvänne Capel-len, hvilka gerna hade kunnat stå, till dess Kyrkan invändigt fåttett anständigare utseende. Man kunde säga, att den ser förfallenut, om den icke, äfven till det inre, bure alltför märkbara spår afen kämpalik fasthet i byggnad, som trottsat 7 århundraden ochsynes oförstörlig. Denna fasthet visar sig förnämligast i murarnastjocklek, i tornens massiva styrka — hvilka tyckas snarare varaämnade till Castell, än att bära klockor — och i pelarnes ofantligavidd. De 6 mindre pelarne hafva 2 1/2 alnar i bredd samt 1 2/3 alnari tjocklek; de 12 största hafva i bredd 4 3/4 alnar, i tjocklek 3, ochintaga således ett rum af nära 15 qvadrat-alnar. Pelarne äro fyrsi-dige; några af de större äro försedde på två sidor med halfrundatillsatser, 3 qvarter i tvärlinea, hvilka, med en egen knapp försedda,[80] bära en del af pelarens bjelkverk. Några af dessa, äfvensomandra mindre pelare uti Kyrkan, hafva sin knapp eller capitälprydd med en sammangyttring af olika groteska figurer utaf djuroch löfverk, som i smak och stil likna de utvändiga prydnadernaöfver Kyrkdörrarne och ännu mera bestyrka likheten emellan denbyggnads-stil, som herskar i Lunds Domkyrka och smaken i deprydnader af samma halt, som finnas i några af de äldsta Kyrkor i

— 60 —

England *). Detsamma gäller om pelarne i Kraft-Kyrkan, hvilkajag sedan skall omtala. Utmed en af de stora hufvudpelarne ärpredikstolen satt. Pelaren är genomhuggen; en trappa af marmorär lagd inuti den och man skall knappt tro, när man går denuppföre, att man befinner sig inuti en pelare. Predikstolen af svartmarmor och alabaster, är ganska dyrbar, ehuru i smak och prakticke att likna med den, som finnes i Fredriksborgs Slottskyrka. Pådess fem sidor finnes i alabaster förestäldt Jesu lidande. Arbetet äricke dåligt; Mästarens namn, Johannes Ganssog ifrån Frankfurtvid Oder, finnes på två ställen tillika med årtalet 1592. Men hvadsom gör denna predikstol till ett ägta Danskt monument, är attden på hvarje sida, nedanför de Bibliska föreställningarne, har tvåDanska Adelsmäns vapen och namn. Dessa äro: Arild Hvitfeldt,Henrik Ramel, Peder Brahe, Wilhelm Dresselberg [81] Christi-an Macabæus, Sigvard Grubbe, Peder Dresselberg, Lave Urne,Andreas Dreaselberg och Lave Urne till Seheberg. Förmodligenhar Kyrkan genom deras gifmildhet fått denna på sin tid ganskadyrbara prydnad.

Långt mindre ansenlig än predikstolen är altartaflan. Man serder Nattvarden utarbetad i alabaster; men ganska dåligt och smak-löst. Hela altaret, med orgelverket ofvanför, ser gammalt, mörktoch förfallet ut och gör alldeles ingen effect. En märkvärdighethar det likväl, som gjorde ett så starkt intryck på mig, att jag ickeutan mycket deltagande och upprörd känsla kunde betrakta den.Ofvanför taflan finnas Konung Fredrik II:s och hans Drottningsbröstbilder i alabaster, med en mindre emellan dem. DeröfverKonungens namnchiffer med årtalet 1577, och högre upp deDanska och Meklenburgska vapnen. — Men dessa äro icke deenda, ehuru mest i ögonen fallande, minnesmärken ifrån de ti-

*) Man jemnföre ibland andra med dessa capiteler i Lunds Domkyrka endel af dem, som finnas i den urgamla Crypta i Canterbury (Archæol. Britt.Vol. VIII. T. 14. p. 174.) och med andra i Melbourns Kyrka i Derbyshire.(Archæol. Vol. XIII. T. 22. P. 308.

— 61 —

der, då Kyrkan var Dansk. Nästan vid hvart steg stöter man på enliksten. I Sommelii Disputation om Lunds Domkyrka uppräknasöfver 180 sådana minnesmärken med deras inskrifter, och af dessaäro öfver fem sjettedelar ifrån den Danska tiden; hvaribland 11

Danska ÄrkeBiskoppar, 7 Danska Biskoppar i Lunds Stift och enmängd Ridders- och Adelsmän. I ett bref, som icke bör vara någonbeskrifning öfver Lunds Domkyrka, tillåter mig icke rummet attlängre uppehålla mig vid dessa ärevördiga forntids-minnen. Jagvill hänvisa dig till den ofvannämnda latinska [82] afhandlingenaf Sommelins, som med all sin vidlyftighet är nog mager, och tillmonumentsamlingen i vårt Antiqvitets Museum, der en del graf-vårdar i denna Kyrka finnas aftagne; och dermed vill jag lemnaden nyare tiden och det tempelrum, som den funnit nödigt attinskränka, för att några ögonblick dröja i det öfvergifna Choret.

Så snart man beträder detta, tror man sig vara flyttad någ-ra århundraden tillbaka i tiden och vid Chorets skrank alldelesafsöndrad ifrån en tidsålder, af hvilken man här finner endastganska få spår. Det gamla Högchoret består af tre afdelningar.Den medlersta delen som är den största och högsta, åtskiljes ifrånde två mindre Sidchoren genom en mur på bägge sidor, omkring3 alnar hög med en dörr på hvarje sida. I det medlersta Choret,som är 55 alnar långt och 20 bredt, och ensamt kunde utgöraen liten Kyrka, ser man i bakgrunden, på ett något upphöjdt golfinunder det runda hvalfvet, som mot öster slutar Domkyrkansloft, det gamla hög-altaret, ett digert stenbord, omkring 4 1/2 alnarlångt och 2 1/2 alnar bredt, hvars sidor och yta nu framvisa endastnaken sandsten. Detta altare har ett skåp, i vanlig enkel form, meddubbla, ganska tunga, starkt jernbeslagna dörrar. När de öpnas,visar sig en stor mängd figurer i träd af helgon, som fordom varitförgyllda. Jag anser detta arbete härleda sin ålder åtminstone ifrånbörjan af 15:de århundradet. Bordet är säkert likaså gammalt somKyrkan; och den starka, i högsta grad simpla altarskifvan af ek,förmodligen icke yngre [83] än Kyrkans restauration efter den

— 62 —

sista stora branden i 13:de århundradet. Ingen, som känner Dan-marks Historia, skall utan djup rörelse betrakta detta altare, derAbsalon fordom såsom ÄrkeBiskopp läste Högmessan, eller se deti sitt närvarande skick, utan att väckas till eftertanka. Nästan allthvad det haft af yttre prydnader har tiden förtärt eller menniskorvanhelgat. Endast den väldiga stenmassan står ännu lika fast, somdå altaret byggdes. Så försvinner all glans och yttre prakt; menhvad menniskan upprest för evigheten, det lefver i Historien ettovanskligt lif.

Hög-altaret är nästan det enda, som ännu är öfrigt af de 64

gamla altaren i Domkyrkan, hvilkas namn, plats, invignings tidoch inkomster man till en del ännu känner *). Nedanför altaretstå på begge sidor två smala, runda metallpelare, 5 till 6 alnarhöga, som uppbära englar. Kanske hafva de varit använda tillljus stakar. Något längre ned står en lika hög, ganska colossalljusstake med 7 armar. Dess fot är prydd med de fyra djuren, somefter medeltidens konst äro sinnebilder af de fyra Evangelisterne.Emellan den och altaret ser man en fyrkantig afdelning i golfvet,konstigt belagd med små mursten, och derigenom utmärkt ifråndet öfriga Kyrkgolfvet. Måhända har denna ändast varit ämnadtill prydnad; men en sägen påstår, att denna plats i Domkyrkanvarit en så kallad Asylum eller en, fristad, dit missgerningsmänkunde fly, der ingen vågade förgripa sig på dem, och der de isäkerhet [84] kunde uppehålla sig, till dess de fingo läglighetatt undfly, eller absolution för sin förbrytelse **). Nedanför ljus-staken, omkring midten af Choret, står en smal metallstake afsamma höjd, hvilken uppbär Domkyrkans helgon, St. Laurentius,

*) Jfr Mon. Scan. T. II. p. 43. o. f. af Lunds Capitels Jordebok. Sommelii descr,Templi Lund. p. 68–76.

**) S. Laur. Terpagers Disp. de asylis olim apertis, Barfreder dictis. Hafn. 1706.Sommelius 1, c. p. 46. På Gulland voro 3 Kyrkor, som hade en sådanrättighet. (Jfr Gottlands Lag. C. 13. §. 1. 2. Wallin Monumenta Gothlandicap. 64.).

— 63 —

med sitt halster i handen. Den har en rund fot på tre ben, alldeleslik en ljus-stake. Benen hvila på tre lejon; och detta Danmarkssköldemärke finner man äfven vara fot under de pelare framföraltaret, som uppbära Englarne. Framför Laurentii stod är ett håli golfvet, som går ned igenom Kraft-Kyrkans hvalf, betäckt medett galler. Förmodligen har här äfven nedunder varit ett altare,hvarpå man upptändt rökelse. Arbetet på dessa metallbilder ochstakar är till största delen förfärdigadt med omtanka och en vissnätthet (endast helgonbilden är egentligen plump), men tillikautan all smak, eller rättare i den groteska smak, som man träffarså hopad uti medeltidens plastiska arbeten. Jag har här funniten anmärkning stadfästad, som jag på andra ställen gjort, attmedeltidens bildhuggare och bildstöpare ofta äro fullare uti djur-figurer än i menniskobilder. Så äro lejonen under St. Laurentiistod mycket bättre utarbetade än helgonet sjelft, eller englarnevid altaret. Såsom en vådeld år 1234 öfvergick Lunds Domkyrka,hvilken förtärde allt brännbart, så har man skäl att antaga dessainteressanta lemningar af medeltidens kraft i Norden att vara fögaäldre än ifrån [85] 14:de århundradet. Ifrån samma ålder äro väläfven de gamla Chorstolarne, som fordom voro säten för Lundstalrika Prelater och Canonici, och ännu i tvådubbla rader, den enahögre än den andra, på de tre sidorna nedanför altaret, upptagaomkring hälften af HögChoret. Dessa Ekstolar, i synnerhet denöfversta raden, äro ansenliga och väl arbetade; bakom dem är enbeklädning af ekträd på muren, som åtskiljer de tre Choren, ochhär ser man rundtomkring de oss af Roeskilds Domkyrka väl kändaBibliska föreställningar, i samma smak utskurne i träd. Detta är nualldeles på sitt ställe; men man öfverraskas icke litet att tillika finnaen hop profana föreställningar på ett ställe, sådant som detta. Närman öpnar sätet på de öfversta Chorstolarne, som efter vanligasättet äro inrättade både till att sitta och stå uti, ser man bilder iupphöjdt arbete, som föreställa scener ur Æsops fabler. Det kanicke annat än väcka comiska idéer, när man tänker på huru ofta

— 64 —

mäster Mickel varit i nära förtrolighet med de andliga herrarne,och det tycks, att den tankan, att hafva en räf under stolen, oftabort störa en Prelat i hans andagt. Om bildthuggaren icke tänkt påannat, än att visa sin konst att kunna pryda de ärevördiga fädernesChorstolar, eller han varit en skalkaktig spefogel, vill man låta varaoafgjordt; men man finner på samma sätt i denna Kyrka, som påflera andra ställen, den besynnerliga blandning af löjligt skämtoch heligt allvar, som var en produkt af medeltidens konst och påhvilken man, ibland annat uti den bekanta förargliga målningen iStrasburgs Kloster, har ett påtagligt exempel. [86]

Utom desse så kallade munkstolar, finner man äfven i Cho-ret, vid sidan af altaret, en större och högre stol, som säges hafvavarit ÄrkeBiskoppens säte och har deraf utseende. Den är myc-ket simpel, af ekträd; men saknar likväl icke utskurna prydnaderpå sidorna. Den förekommer mig yngre än Canonikernas stolar,ehuru den icke är så väl bevarad, som desse. Något ofvanför dengammalmodiga Biskops-stolen har man på samma sätt uppfört år1729 en Kunglig stol, som med sin brokiga målning, sina lejonoch förgyllda kronor, sticker underligt af emot den fattiga trädsto-len, med hvilken Lunds ÄrkeBiskoppar åtnöjde sig. Den ser ocksåalldeles främmande ut, och är det enda moderna arbete, hvilketförstör det intryck man emottager i denna ärevördiga byggnadoch tillintetgör den illusion, att man här ännu lefver i medeltidenoch hvart ögonblick kan vänta sig att se ÄrkeBiskoppen med sittCapitel inträda i Choret.

Ifrån detta äro ingångar till de två mindre Sidchoren, ochdessa återigen hafva hvar sin dörr med nedgång till Kyrkvärden. Idet södra af dessa Choren är ingen annan märkvärdighet, än ettlitet Capell, der förmodligen ett altare haft sin plats, och någramunkstolar. Det nordliga Choret har likaledes en niche, bestämdtill ett altare eller någon helgona-bild, hvars båge uppbäres aftvänne stenpelare. Dessa pelares stammar utgöra två englabilder,på hvilka kroppen består af vingar. De hvila på ett slags lejon

— 65 —

eller gripar, eller något annat dylikt djur i medeltidens konst,hvilkas slägte i systemet man har [87] svårt att bestämma. Dessadjur äro betäckta med något, som ser ut såsom ett mellantingemellan skal och fjäder. Långs utmed det medlersta Choret ärett med bräder afstängdt Capell, hvars prydligt utarbetade portaluppbäres af tvänne ganska höga och smala pelare. Midt i portalenser man en engla figur, som vid fötterna har två små barn ochvid sidorna två fyrfota-djur, hvilka kanske skulle föreställa lejon.I alla dessa prydnader herrskar en egen, besynnerlig smak, somman nästan kunde säga närmar sig till den Egyptiska. Ofvanfördetta Capell har man uppsatt en grafvård, hvilken stått uti ett afde i år nedbrutna Capellen, och har en målad tafla, kanske denbästa målning, som finnes i Kyrkan. Men man har funnit för godt,att sätta den så högt upp under hvalfvet, att det icke en gång ärmöjligt att tydligt urskilja hvad den föreställer.

Jag har nu gjort dig bekant med det mesta märkvärdiga, somfinnes vid Lunds Domkyrka, det egna vid dess yttre och inre bygg-nadssätt, med ett ord, hvad jag tror skall i synnerhet interesseradig, om du sjelf komme hit. Mera kan jag icke i ett bref säga dig,i synnerhet som detta redan vext öfver sina tillbörliga gränsor.Men jag kan ännu icke alldeles öfvergifva Domkyrkan, hvilkenverkligen både utan och innan har så mycket märkvärdigt ocheget, att man flera gånger kan besöka den och hvarje gång finnanågot nytt. Jag måste ännu omtala tvänne märkvärdigheter, demingen förbigått, som skrifvit om Lunds Domkyrka. Den ena ären fruntimmers-särk, som har den äran att gömmas i Sacristian[88] tillika med en hop gamla Biskopps kåpor. Den bär namn afden heliga Margrethas särk, och Lagerbring har först yppat denförmodan, att den tillhört den bekanta Margretha, Absalons frän-ka, som mördades 1177 af sin man Herlof i Ölsemagle. Den skullevara en mindre märkvärdig relik, om man icke kunde diplomatisktbevisa, att den igenom tre och ett halft århundrade varit förva-rad i Lunds Domkyrka och beryktad för en miraculös egenskap.

— 66 —

Ty år 1468 skref Konung Christian I. ett bref till Lunda Capitelifrån Helsingborg, i hvilket han beder Capitlet låna honom densärk, som han förnummit skola finnas der i Kyrkan, och som “ärganska nyttig för goda qvinnor i barnsbörd“ *). Om man får tro,att denna särk — som är så grof, att vår tids goda qvinnor skullemycket besväras att bära den — verkligen varit Margrethas, så kanman förmoda, att Absalon skänkt den hit, då han gaf henne enhederlig begrafning i Roeskild. Den andra märkvärdigheten ärett urgammalt colossalt urverk, hvaraf ännu två skifvor äro öfriga,som ligga på golfvet nära den stora vestliga Kyrkdörren. Detta urvar en beständig almanach, som visade alla möjliga förändringari tidens lopp, solens och månans gång, årets helgedagar o. s. v.och var äfven utomlands mycket berömdt. Det hade, utom dessa,mångahanda konstiga inrättningar. Så såg man öfverst på skifvantvänne Riddare i full rustning, hvilka hvar gång klockan slog gåfvohvarannan lika många stötar med en lans, [89] som timtalet var.Ofvanpå satt Jungfru Maria (som ännu sitter qvar) emellan tvännedörrar, likasom på en liten theater. En härhold framträdde ochbultade på den vänstra dörren. Den öppnades; en trumpetare påhvar sida stötte i sin trumpett; de tre heliga Konungar kommout, hvar och en med sin tjenare efter sig, gingo i en halfcirkelomkring Maria, tillbådo henne knäböjande och gingo ut genomden andra dörren, hvilken den siste, som gick ut, med ett starktslag tillstängde. Nu är hela denna herrlighet förstörd, och snartskall man väl icke en gång unna qvarlefvorna af detta vidtberömda,förmodligen öfver 4 hundrade år gamla urverk, en plats i Kyrkan.

Nu vilja vi lemna det öfver jordiska ljuset, och genom ingång-en på vänstra sidan af det gamla Choret begifva oss ned i denså kallade Kraft-Kyrkan; ty i stället för att man i Kyrkor, dem vidagligen se, befinner sig öfver jorden, måste man, om man vill seKraft Kyrkan, finna sig uti att stiga några alnar ned under jordy-tan. En sällsam känsla intager själen då man endast genom några

*) Lagerbr. Mon. Scan. I. p. 100. Sommelius p. 60-62.

— 67 —

trappsteg, ifrån ett präktigt ljust tempel, under hvars hvalf manandas fritt och der lif och odödlighet äro de föreställningar medhvilka man blir förtrolig, på en gång finner sig flyttad till ett rum,der ett ganske matt och sparsamt ljus midt på dagen förorsakaren underbar skymning, der låga hvalf nedtrycka ögat och sinnetemot jorden, i stället att det deruppe höjdes emot himmelen, deren ödslig tomhet lärer oss, att all den härlighet lifvet äger blirtill intet bakom grafvens förhänge, der man förgäfves söker enenda [90] vacker minnesblomma ifrån konstens liffulla verld, sommed sin skönhet döljer förgängligheten — der man, med ett ord,tänker sig i ett grafhvalf, och likväl är i en Kyrka, och dertill en sårymlig, att mången Landtby eller liten Stad icke har den större.Det var första gången jag såg en sådan byggnad, och det intryckden gjorde på min själ var således ganska nytt. Om jag läst dessbeskrifning, hade jag icke fått något rätt begrepp derom. Jag fannen verklig Kyrka, men i en så sällsam motsats emot den, ifrånhvilken jag nedstigit, att när jag tänkte mig den förra såsom enKyrka för de lefvande, måste denna varit en för de döda. Det helaär blott en stor graf. Knappt får ljuset, själen för det yttre lifvet,inskicka några matta strålar igenom små gluggar i de alnstjockamurarna. Man är flyttad ifrån en vänlig, solklar dag ned uti ettskumt aftonmörker — ja! här lefva endast skuggor. Här är dödensrätta boning. Här blir man mer förtrolig med den tankan, att alltär dödligt, än med den, att ett evigt väsende är lifvets källa ochuppehåller menniskans odödliga själ.

Åtskilliga meningar hafva varit om afsigten med uppbyggandetaf sådana mörka, underjordiska Kyrkor, af hvilka vi äfven hafvaen i Danmark, under Viborgs Domkyrka. Några hafva trott attman velat lägga en fastare grundval, än eljest, under Choret i deKyrkor, der en Crypta finnes *); men detta skäl synes mig otillräck-ligt att förklara anläggningen af så kostbara byggnader, då manej kan inse, hvarför icke hela Kyrkan, [91] likaså väl som Choret,

*) Archæol. Britt. T. VIII. p. 446–47.

— 68 —

kunnat behöfva en sidan hvälfd grund. En större rimlighet kandet hafva, som jag på något annat ställe läst, att upprinnelsen tilldessa underjordiska Kyrkor varit i att de byggdes öfver ett helgonseller martyrs graf och att mönstret för alla sednare Cryptæ varitden, öfver hvilken St. Peters Kyrka i Rom är byggd, och i hvilkenApostelns graf finnes *). De måste således egentligen anses för ettslags Graf-Kyrkor, invigda förnämligast till åminnelse af helgonoch martyrer och till själamessor öfver döda. Det är visserligenganska nödvändigt, för att förklara upprinnelsen till dessa under-bara byggnader, att betrakta så väl beskaffenheten af de äldstaChristnas församlingsrum, hvilka till en del voro underjordiskahålor och hvalf, som den Christligt religiösa byggnadskonstensnatur. Huru mycken religiös betydelse synes icke ligga i ett så-dant dubbelt Tempel, det ena öfver det andra, under jorden? —Om den fordna Gudstjensten, med den religiösa konstens helaprakt, borde anses som ett symboliskt tillbedjande af Gudomensåsom det eviga lifvets källa: så kunde väl aldrig det jordiska lifvetsförgänglighet och den timliga döden, hvilkas betraktande Chris-tendomen så mycket inskärper, mera lefvande och kraftigt genomceremonier förkunnas, än när desse utöfvades på ett ställe, derallt måste påminna om död och förgänglighet, och som derförei synnerhet ansågs passande till själamessor, hvilka äfven gemen-ligen plägade hållas i sådana underjordiska [92] Kyrkor (t. ex. iViborgs Kraft-Kyrka, der själsmessor höllos hvar natt öfver ErikGlipping, ett bruk, som under namn af Våd sång ännu länge efterReformationen blef bibehållet). Man har äfven yttrat den förmo-dan, att dessa graf kyrkor varit nyttjade vid passions-andakter ochföreställningar om Christi död och uppståndelse. Fastän derasbruk väl icke varit inskränkt endast härtill, kan man likväl förestäl-la sig, att sådana religiösa handlingar efter Catholska Kyrkans ritussvårligen kunnat företagas med större verkan, än på ett sådant

*) Man vet på samma sätt, att Kraft-Kyrkan i Canterbury verkligen är ettefterapande af den uti Rom. (Afchæol. Britt. T. X. p. 47–48).

— 69 —

ställe, äfvensom att t. ex. i passions-tiden ifrån Långfredag tillSöndagen Gudstjensten endast blifvit hållen i den underjordiskaKyrkan, men efter uppståndelsen den första Påskdagen med praktoch storhet firad i sjelfva Domkyrkan. Det må nu nu vara härmedhuru det vill, så är det visst, att en sådan Kraft-Kyrka är ett ganskaunderbart rum, med en sällsam och dyster högtidlighet.

Härtill bidrager icke litet den synnerliga tomhet och ödsligaensamhet, som på detta ställe herrskar och hvilken gör det likten för många århundraden tillbaka af menniskor öfvergifven ca-tacomb, der samma prydnadslösa enkelhet och råhet råder, somlångt tillbaka i den mörka medeltiden. Hvart man kastar ögat idenna undersamma dags-skymning, så ser man ingenting annat ännakna, fuktiga väggar med omåttligt tjocka murar, genom hvilkassmå, med galler försedda öppningar, tätt vid jorden några svagaljus-strålar med möda kunna tränga sig. De starka pelarne, somuppbära hvalfven, äro af en ganska ohygglig [93] form, och meden rå konst i sina prydnader. Altarborden, uppmurade af gråsten,äro ännu råare än pelarne. Dessutom finnes intet, som tillkänna-gifver menniskans begär att försköna dessa heliga, åt Gud invigdaställen, eller dödens dystra salar med någon större eller mindrekonstens prydnad. Likväl — i Choret, framför hög-altaret, som ärett massivt, fyrkantigt stenbord, öfverraskas man med åsynen afett monument, som till och med under jorden synes praktfullt.Det är ÄrkeBiskopp Börjes grafvård. Ofvanpå en sarcophag af finsandsten, öfver två alnar hög, ser man ÄrkeBiskoppens ganskaväl utarbetade bild i kropps-storlek, med staf och i Biskoppsdrägt.Han har ett caracteristikt ansigte, fullt af allvar och manlighet.Detta för sin tid ganska goda bildthuggare-arbete, är så mycketmärkligare, som figuren är helt upphöjd — en sällsamhet vidgrafvårdar i Norden ifrån den tiden. ÄrkeBiskopp Börje dog 1519.Det är en märkvärdighet i hans lefnad, att han visade denna Kraft-Kyrka en synnerlig tillgifvenhet, lät pryda och iståndsätta den,

— 70 —

samt skänkte till den betydliga gods, och valde den ändtligen tillsitt grafställe.

Under honom fick äfven den gamla, heliga brunnen, somfinnes i denna underjordiska Kyrka, sin närvarande fyrkantigastenkasse, hvilken är märkvärdig genom de ytterligt groteska figu-rer (på södra sidan: en Munk med mössa, som lutar hufvudet, ochtycks med tvänne upplyftade fingrar förmana en midtemot honomstående person, hvilken ser ut som en skriftande Nunna. [94] Honhar ett kläde på hufvudet, händerna korslagda öfver bröstet ochen tår synes rinna öfver kinden. Bredvid läser man Konstnärensnamn: van Dure, och årtalet 1514. På norra sidan finnas endastnågra till en del otydliga plattyska rim hvilka utan tvifvel hadenågon politisk betydelse. På östra sidan: en Kung, med krona ochspira, och något ofvanför honom, en man i en stol, med mössapå hufvudet, hållande en penningpung i den ena handen och enbägare i den andra; på en hylla deröfver ser man en flaska ochderöfver åter en penningpung. På denna sidan står årtalet 1513.Slutligen på vestra sidan: en gigantisk lus, fängslad med en ked-ja, som sammanhålles af ett stort hänglås. Detta vämjeligt styggakrypdjur biter ett får i halsen, hvilket böjer undergifvet hufvudetemot jorden. Bredvid dessa finnas äfven, likasom på de öfrigasidorna, några plattyska verser af Holländaren Adam van Dure’sarbete, (1514) hvilka tillika med några inskrifter på plattyska versfinnas på sidorna af denna brunnskarm. Man har brydt sig meduttydning på detta plumpa konstverks allegoriska betydelse, ochde pusserliga rim, med hvilka konstnärn velat upplysa den ochsom på hans tid förmodligen varit mera begriplig, än nu. Knappthar likväl Professor Sjöborg lyckats i sin tämligt vidlöftigt söktaoch tvungna förklaring *), hvaruti han tillägger den HolländskeKonstnären ett emot den Danska Regeringen fiendtligt sinnelag,hvilket väl denne icke skulle yttrat i en Dansk Kyrka, äfven omhan till födseln varit [95] Svensk. Intet är sämre, än att vilja uttyda

*) Samlingar till Skånes Historia och beskrifning, IV Häft. s. 85–90.

— 71 —

löjliga infall, dem en Konstnär kanhända med ett satiriskt lynnehaft för 300 år sedan; men det må väl synas underligt att han tillutförande af sådana infall valt ett så heligt ställe. Brunnen i KraftKyrkan är eljest icke det enda ställe, der han preglat sina comiskaidéer i sten. Så finner man uppe i Kyrkan vid den stora vestradörren en pelare, der man ser en åsna uthuggen, som dignat un-der sin börda och afbrutit benet. Tätt bredvid ligger en menniskautmed ett annat djur (förmodligen äfven en åsna) och strykereller skrapar det med ett redskap. Dertill läsas med runor ordenGud hjelp! *) och med Göthisk Skrift följande Danska rim: Thetmaa vill en Asen väre, som tager mere paa än hon kan bäre (medårtalet 1527); och nedanför: O Herre Gud, huad ende skal thetfaa, thet vy ei vele vor skröbelighet forstaa.

Vid Kraft-Kyrkans byggnad, som på det hela är i en ytterst råstil, är märkvärdigt, att nästan icke en enda af de huggna sten-pelarne, som uppbära hvalfven, liknar den andra. Alla hafva destammar, med konstigt utarbetade prydnader, hvaraf några äroreflade, några hafva om hvarandra slingrade drag, andra äro om-virade af sneda drag, andra åter hafva runda utbugtningar. Enenda har sin knapp, eller capital, prydd med sammanslingradegroteska figurer, lika dem, som [96] finnas på några pelare i denöfverjordiska Kyrkan. Denna är en af de två pelare, vid hvars fotman ser tvänne små ytterligt grofva och dåligt utarbetade figureraf sten: en man och en qvinna med ett barn i famnen, af hvilkaqvinnan har ett band snodt om pelaren, i hvars ändar hon håller,likasom för att draga pelaren omkull. Dessa figurer äro kändeunder namn af Jätten Finn och hans hustru — men vill man deraflåta sig förledas att föreställa sig ett par jättekroppar, så blir man,likasom jag, storligen bedragen. Hvad man i elfte århundradet, då

*) Samma run-inskrift finnes utanpå Kyrkmuren nära vid södra dörren, derAdam van Dure satt några plattyska rim till minne af Severin Norrbysnederlag vid Lund 1525 d. 7 April, och der hans namn finnen så här: Gudhjelp (med runor) A. D. A. M’s barn.

— 72 —

Kraft-Kyrkan byggdes, haft för idéer med att sätta dessa groteskavanskapligheter på ett ställe, der de tyckas alldeles icke vara hem-ma, har alltid varit en gåta, hvilken blott en allmogens sägen vetatatt upplösa. Ty enligt den hade St. Laurentius lejt jätten Finn tillatt bygga Lunds Domkyrka, och derföre lofvat honom solen ochmånan till betalning, eller ock bägge sina ögon, i händelse hanicke vore i stånd att säga jättens okända namn. Då nu jätten hadearbetet färdigt på den sista stenen när, (att denna icke blef isatt,är den orsak, att alltid något måste vara att bygga vid Domkyrkan)och St. Laurentius emedlertid derigenom att han gick förbi enhög, ur hvilken han hörde jätteqvinnan nämna sin man, hade fåttveta hans namn, så ville jätten, som på det sättet gick miste omden sköna arbetslönen, för att hämna sig, rifva ned den nybyggdaKyrkan; men blef tillika med sin hustru af St. Laurentius förvand-lad till sten. Förmodligen är [97] det genom tidens längd, somdessa förstenade jättar sammankrumpit till vanföra dvärgar.

Ännu finnes en märkvärdighet vid Kraft-Kyrkan, som ej börhelt och hållit förbigås. Det är den så kallade Dalby gång, eller enunderjordisk hvälfd gång, om hvilken man har samma tradition,som om många andra sådana gångar, att den fordom sträckt sigunder jorden ända till Dalby Kyrka, som ligger en mil ifrån Lund.Denna gång är nu tillstängd och full af lik-kistor. År 1786 fannGustaf III Kraft-Kyrkan öfversvämmad af vatten och fullproppadmed lik, hvilka man sedan lång tid brukat att här sammanföra.På Konungens befallning måste dessa uttagas, vattnet afledas,samt Kyrkan rensas och iståndsättas. Sådant finner man nu dettaMedeltidens undransvärda Tempel, der hvarken evighetens högaanda, eller lifvets vänliga klarhet uppenbarar sig, utan endastgrafvens tomhet ock dödens mörka skymning. [98]

— 73 —

F e m t e b r e f v e t .

Lund.

Min första utfart ifrån Lund har naturligtvis varit till Malmö;och om denna Skånes Hufvudstad, som ligger endast halfannanmil härifrån, vill jag berätta dig hvad jag vet och tror du kan vararoad att känna.

När man undantager belägenheten vid Högbro öfver Lomå,en half fjerdedels mil ifrån Lund, der man har en vacker utsigtöfver den af ån genomslingrade dalen, hvilken af ett par Landt-Kyrkor upplifvas, så är vägen ifrån Lund till Malmö ganska litetinteressant, och går öfver en slätt, der man ser knappt ett endaträd, men desto flera spår till fruktbarhet, utan att likväl åkerbru-ket är utmärkt. Bönderne sätta här ett slags luxe uti att hafva ettstort antal plogdragare. Att se sex hästar eller oxar för en plog ärganska vanligt, och icke heller sällsynt att se hästar och oxar omhvarandra för plog och vagn. Husen äro lerstrukne och hafva ettfullkomligt Seeländskt utseende. Hägnaden består nästan öfveralltaf dåliga jordvallar, som hvart år nedfalla, och hvart år efter engällande författning, innan den första Maj åter måste vara upp-kastade. Ungefär en mil ifrån Lund ser man vid sidan af vägenen större och ansenlig afvelsgård, der en liten plantering af trädupplifvar den nakna [99] trakten. Det är en oljqvarn, och det endaföremål, vid hvilket ögat kan hvila, ifrån Högebro till Malmö.

Infarten till denna Stad ifrån landsidan är icke mycket lysande.Man kommer igenom ett af dess så kallade värn eller förstäder.Detta är en sträcka af små, dåligt byggda hus, eller rättare hyttormed halmtak, ungefär såsom Seelandska torparekojor. Några utafvärnboerne, eller inbyggarne i dessa förstäder, äro också verkli-gen torpare eller inhyseshjon, utan borgerskap. Andra räknas tillStadens Borgare och ibland dem slå de flesta sig ut med att odlaköks- och trädgårdsvexter, hvaraf de, likasom Amagerne hos oss,

— 74 —

föra en stor mängd icke blott till Malmö, utan äfven till andraSkånska Städer deromkring, ja till och med till Halland och Ble-kinge. Man blir icke litet öfverraskad, sedan man kommit igenomen för ögat så obehaglig och litet lofvande förstad, och nu finneren skön bred gata, tämeligt väl stenlagd, med stora, till en delifrån grunden murade hus, samt en viss prakt och ansenlighet, istället för den ringhet och armod, som infarten till denna Stadbebådar. Likväl finner man endast ganska få af de nyare husenöfver två våningar höga; men ibland dem många verkligt vackraoch täcka byggnader; likasom Staden i det hela synes mig hafvaett ljust, öppet och fritt utseende. Här och der träffar man ännu, isynnerhet vid de mindre gatorna, en hop ganska gamla hus, någramed höga förstuguqvistar och fem till sex rader små fönster. Ett afde äldsta är förmodligen en gård på Västergatan, [100] der man ien sten öfver dörren finner en lång platt-tysk rimmad inskrift medtvänne vapen, några andra figurer och årtalet 1534.

Oagtadt dessa och flera vittnen af Stadens ålder, hörer denlikväl icke, såsom Lund, Skanör och Helsingborg till de äldsta iSkåne, ehuru man icke bestämdt kan uppgifva tiden då den blefanlagd. Att den har att tacka det fordom så rika Sillfisket i Sun-det för sin upprinnelse och är af Tyskar anlagd, berättar ArendtBerndtson. Den nämnes första gången i Historien år 1259, dåden Norrska Konungen Håkan Håkanson kom med sin flotta iSundet, och borttog utanför Malmhauge ett skepp, som tillhördeÄrkeBiskoppen Jacob Erlandsson *). Der Malmö nu ligger, varfordom ett fiskareläge, kalladt Sqvalperup. Den gamla Staden lågmera vestligt, icke långt ifrån Slottet. Erik Menved lät flytta den tillSqvalperup för att gifva den ett beqvämare läge vid hafvet; hvaref-ter man finner att skillnad blifvit gjord emellan öfra och nedra,vestra och östra Malmö. För öfrigt är att märka, att Malmö, ifrånStadens första uppkomst, var det Danska Konungahusets privataegendom, hvarföre man äfven finner att Erik Plogpennings dotter

*) Torfæi Hist. Norv. T. IV. s. 284. Lagerbrings Sv. Hist. 2 Del. s. 486.

— 75 —

Sophia ibland annat fick Malmö i hemgift, då hon 1262 blef giftmed Svenska Konungen Waldemar Birgersson. Staden kom emed-lertid åter i Danska Konungens ägo, och Waldemar Otterdag gafden 1360 dess äldsta, ännu varande Privilegier; men först underErik af Pommern kom den i rätt anseende [101] och upphördeatt anses såsom Danska Kronans egendom, likasom äfven dennaKonung år 1434 ufgaf befallning att Staden skulle befästas ochett Slott anläggas. Ifrån den tiden var Malmö ansedd för en af devigtigaste Städer i Danmark, hvilken tillväxte i samma mån, somLund var i aftagande. Huru ansenlig den var i Christian II:s tid,kan slutas af denna Konungs förordning 1522, genom hvilkenhan gaf Malmö en Skultus (ett slags Ståthållare), som icke allenastnäst Konungen hade högsta myndighet i Staden och säte framför4 dess Borgmästare och 7 Rådmän, utan tillika var Öfver-Domareöfver alla Köpstads-Rätter i Skåne. Det är nogsamt bekant, hurumycket Malmö utmärkte sig genom sin trohet emot den olyckligaChristian och huru märkvärdig denna Stad blef, så väl genomsitt hårdnackade försvar emot Fredrik II 1523 och Christian III1535 och 1536, som genom sina tvänne berömda BorgmästareHans Michelsson *) och Jürgen Kock, kallad Jurgen Mynter. Ickemindre märkvärdig har denna Stad blifvit i Danska Historien deri-genom, att den var en af de första Städer i Danmark, der Lutherskaläran offentligen blef predikad af den bekanta Clas Tunnbindare1527; den förste som fick ett Lutherskt Gymnasium 1529; denförsta, der en Luthersk Psalmbok 1528 och en Luthersk Cateches1537 **) trycktes, samt den första Stad [102] i hela Danska Riket,der Reformationen blef fullkomligt införd. Till sednare Historiska

*) Malmö har intet annat minne efter denna ädling, än den så kallade Rörsjö,en liten, nästan igengrodd sjö, öster ifrån Staden, hvilken Hans Michelssonlät gräfva 1520.

**) Utgifvaren af den första Danska Psalmbok var Malmös Reformator, ClasMartinsson Tunnbindare (Nyerups och Rahbeks Danske Digtekonsts Histo-rie I. D. s. 192.) och den förste öfversättare af Luthers lilla Cateches (tryckti Malmö 1537) var Frans Wormordsson. Boktryckeri fick Malmö 1529.

— 76 —

märkvärdigheter om Malmö hörer Konung Fiedrik II:s vistandeder, såsom vald Thronföljare, åren 1554 till 1559, under uppsynaf Eiler Hardenberg. Stadens befästande, som egentligen börjadesunder Erik af Pommern 1434 och vidare utfördes, allt efter somStaden utvidgades, under Christian I och Christian II fortsattesunder Christian III 1539 och Fredrik II 1575, hvarefter Fästningsbyggnaden under Fredrik III fullföljdes sådan som den till våratider bibehållits, Sedan lång tid har Malmö varit ansedd såsom enStark Fästning. Utom tvänne äldre belägringar, uthärdade den entredje af de Svenske, som 1644 under Gustaf Horn gjorde infalli Skåne, men blefvo slagna af Christian IV. vid de kullarne näraStaden, som kallas Fosiebårror, då äfven Konungen gaf Malmöbo-erne 10 års skattfrihet för deras ådagalagda tapperhet. OaktadtStaden led mycket genom denna belägring, var den likväl, efterArendt Berndtsons beskrifning, i ett blomstrande tillstånd, ochhade en ganska betydlig handel, då den år 1657 genom freden iRoeskild, tillika med hela Skåne blef till Sverige afträdd. Malmöutstod den sista belägringen 1677 af den Danska krigshären, somunder Christian V:s befäl gjort infall i Skåne. Efter ett kraftfulltförsvar och en misslyckad storm d. 26 Juni måste Danska härendraga sig tillbaka till Landskrona, och Malmö behöll således denhedern att vara en ointagen Fästning. [103]

Att den var ingenting mindre än ointaglig (emedan den be-herrskades af närliggande höjder, i synnerhet de så kallade Kej-sebergs backar, öster ifrån Staden, öfver hvilka landsvägen går)har man i nyare tider funnit. Gustaf IV Adolf, som företrädesvisälskade Malmö och en längre tid höll hof i denna Stad, ja, till ochmed, såsom man tror, hade i sinnet att göra den till sin ständigaResidens-Stad, beslöt äfven, för att kunna utvidga och förskönaStaden, att låta borttaga dess fästningsverk. Genom denna plansutförande har Malmö vunnit lika mycket uti skönhet, som rym-lighet. Jemnandet af vallarne och fyllningen af grafvarne begynte1807, fortsättes ännu, och är så nära fulländad, att ganska få spår

— 77 —

synas af de gamla fästningsverken åt landsidan. Efter planen skallen segelbar Canal, förenad med hamnen och slottsgrafvarne, ochinnanför denna, en Allée omgifva hela Staden; men Canalen trosännu ej på flera år blifva färdig. Den nya Staden (hvaraf emedler-tid ännu icke tjugu hus äro uppbygde) är bestämd att innehållaomkring 16 qvarter och tvänne ansenliga torg (det största, GustafAdolfs torg, omkring 300 alnar långt och 210 bredt). Ytterst vidStadens Sydvestra sida, nära vid detta torg, skall en trädplanteringanläggas och en offentlig spatserplats, der Canalen skall tilldanaen kringfluten holme, och det vestliga qvarteret inrättas till Kyrk-gård. Vid stranden skall en stor byggnad uppföras, som skall blifvaBörs, Packhus, Våg m. m. Men härpå är ännu icke begynt. Der-emot ser man vid det nya Gustaf Adolfs torg en stor, präktig, massivbyggnad med tre våningar. Den är inrättad till theater [104] ochvärdshus, och äges af Actie-innehafvare. 1807 började man attbygga detta stora hus, och redan 1809 öppnades theatern. Dessyttre, med Doriska pelare i muren och en fronton på den sidan,som vetter åt torget, faller vackert i ögonen ifrån den stora, öppnaplatsen, och hela byggnaden är icke blott solid och ansenlig, utanäfven uppförd i en god smak. Utom allt hvad som till värdshusethörer, såsom Billardsal, matsal och en stor mängd gästrum, ärhär en stor danssal, och den sidan af byggnaden, som vetter åtNygatan, upptages nästan endast af theatern och dertill höranderum. Theatersalen för åskådare är aflångt rundad, med hvälfdttak och innehåller en Parterre, som rymmer öfver 200 personer,ett galleri, som kan rymma omkring 50, och två rader loger, medsjutton i hvarje rad. Orkestren har plats för 20 personer. Sjelfvatheatern med sin förscen är 32 alnar lång, emellan de första eulis-serna 12 alnar bred och 12 hög. Den har ett ordentligt inrättadtmachinerie, som drifves genom valsverk, och en hop goda decora-tioner. Vintren öfver uppföres här skådespel af ett sällskap, somhyrer theatern, och som om sommaren flackar omkring i andraSveriges sydliga Städer.

— 78 —

Jag har nu omtalat en af de märkvärdigheter i Malmö, somStadens inbyggare otvifvelaktigt sätta främst, men hvilken jag lik-väl blott af en händelse kom att nämna först. Det kan nu vara tidatt jag berättar dig något om andra föremål i denna Stad, somkunna förtjena uppmärksamhet, och till dessa måste jag räknatorget, [105] Rådhuset, Kyrkorna, Hamnen och Slottet. Det storaTorget (anlagdt redan 1546) är verkligen så skönt, att det skullepryda hvilken Hufvudstad som helst. En regelmessig, nästan liksi-dig fyrkant (omkrig 250 alnar lång och 225 bred) är omgifven afrätt vackra, stora och till det mesta ifrån grunden murade hus, afhvilka de fleste hafva två våningar. På alla fyra sidorne är torget,längsefter husen, planteradt med lindar, hvilka, alldeles såsom denSvenska Linnerhjelm har sagt: äro tvingade af trädgårds-saxen tillen fyrkantig form; men som utan denna form icke blott skulle plå-ga dem, som bebo husen med förmycket mörker och skugga, utanäfven otvifvelaktigt betaga Torget mycket af dess anseende. Midtpå Torget stå deremot två väldigt stora, gamla lindar, och dessa harman visligen tillåtit, att resa sina stolta, skuggrika kronor så högtöfver platsen och husen, som naturen velat, hvarmed du kan före-ställa dig att jag är lika så mycket tillfreds, som med hela Torget,hvilket onekligen är Staden till mycken prydnad. De största af debyggnader, som omgifva detta Torg, är det gamla Landshöfdings-sätet och det måhända ännu äldre Rådhuset (uppfördt 1548).Här var i nedersta våningen den berömda Knuts-salen, eller detgamla Knuts Gillets församlings-sal, hvilken var likaså ärevördiggenom sin ålder, som ansenlig genom sin storlek, emedan denvar öfver 40 alnar lång, 18 bred och mera än 7 alnar hög. Trepelare midt i salen måste understödja taket. Femton fönster ochtretton ljuskronor upplyste den dag och natt, och den pryddesmed en hop målningar af Svenska och Danska Konungar och[106] Drottningar *). Under en förgylld sol i taket hängde man

*) Desse äro: Knut den helige, Fredrik II (såsom Prins 1514), Christian IV tilli-ka med hans Drottning, Prins Ulrik Biskopp af Schwerin (1615), Fredrik III

— 79 —

vid högtidliga tillfällen i ett blått band den stora silfver-papegojan,som är Knuts-Gillets symbol, och hvars afbild i smått är Knutsbrö-dernas Ordens-tecken. Man har orätt kallat den en dufva. Denväger 52 lod, och är skänkt till Gillet af Kung Fredrik II, som äfvenförärat den största af dess tre pokaler, hvilken är af silfver, öfver300 lod vigtig, förgylld innan och utan, ganska konstigt utarbe-tad och prydd med Konungens bild. Den brukas endast vid nyabröders upptagande i Gillet, vid hvilket tillfälle först Ålderman-nen, dernäst den nyss antagne, och sedan de öfrige Knuts-Gilletsbröder och systrar dricka Rhenskt vin, ur denna Kungliga pokal.Af de två andra pokalerna, som tillsammans väga 298 lod, är denena 1652 skänkt till Gillet af 7 Danska Adelsmän, hvilkas namnoch vapen, tillika med St. Knuts bild med hillebård i handen, ochett Danskt rim, äro instuckne på bägarens yttre sida. Den andrablef år 1652 förärad hit af 3 Skånska Adelsmän, ibland hvilkaäfven [107] var den olyckliga Jürgen Krabbe, som under krigetmed Carl XI beskylldes hafva besvikit den Svenske Konungen, ochblef, ehuru ganska ofullständigt öfverbevisad, aflifvad i Malmö1678. Om det urgamla, berömda Knuts-Gillet i Malmö, som räk-nat åtskilliga Danska Konungar och Prinsar ibland sina bröder,och ännu är i flor ehuru det naturligtvis, likasom allt annat, för-fallit med tiden, kan jag här icke berätta stort annat, än att det äråtminstone öfver 4 1/2 århundrade gammalt och egentligen flyt-tadt till Malmö ifrån Skanör (der det instiftades 1526) då dennaStad förföll. Det nämnes först i Waldemar III:s privilegier af 1360,

med Sophia Amalia, Ernst Gunther Hertig af Glucksborg, med sin gemål,och de Svenske Konungarne ifrån Carl XI till Gustaf III. Dessutom voroi Rådhus-salen upphängda bilder af de Svenska och Danska Konungarnaifrån Waldemar III intill Adolf Fredrik. Efter en Dansk inskrift öfver dörrentill Rådstugan blefvo dessa uppsatta i salen år 1654. Man såg dessutom iförstugan en hop andra Historiska inskrifter, hvaribland åtskilliga Dans-ka, af hvilka en omförmälde, att Konung Fredrik III och hans Drottningupptogos till Knuts syskon d. 5 Febr. 1652, och likaså Konung Carl XI ochEnkeDrottningen Hedvig Eleonora 1673. Om dessa inskrifter blifvit återuppsatte sedan Rådhusets ombyggnad fulländades, vet jag icke.

— 80 —

hvaribland äfven var en, att en Knutsbroders vittnesmål skullehafva likaså mycken trovärdighet som 6 andra personers, hvilketibland annat visar i hvilket stort anseende detta gille fordom varit.Gillets högtidsdagar voro fordom 4 om året, sedan 2, vid Pingstoch Midsommarstiden, och dessutom samlades bröderna hvaronsdag samt brukade äfven fogelskjutning utanför Staden. PåValborgs dag skulle bröderne, till häst eller vagn, anförde af Ålder-mannen, fara ut på landet för att välja sig en Majgrefve, hvilkenefter hemkomsten måste gifva till bästa några tunnor öl. Ännuhåller Gillet årligen d. 13 Jan. en allmän sammankomst: men dessöfriga arbeten har längesedan upphört. För öfrigt vill jag hänvisadig till en Svensk skrift om detta interessanta Samfunds Historiaoch författning *). I år håller man på att vända upp och ned pådet gamla Rådhuset i Malmö. Der Knuts salen var, [108] inrättasnu Rådstugu-sal med dertill hörande rum. En ny Knuts-sal byggesderemot i den öfversta våningen, som blir ännu större och visstmycket vackrare än den gamla (50 alnar lång, 19 bred, 12 hög,med hvälfdt tak) men så interessant som denna, hvilken öfver250 år varit det ärevördiga Gillets samlingsställe, blifver den likvälaldrig.

Kyrkorna i Malmö höra icke till de mest utmärkta. Likväl skallingen, som kommer till denna Stad, icke endast för att fara vidare,men äfven för handel, penningsaker eller blott nöje, förtryta atthan sett den gamla St. Peters-Kyrkan, ehuru den utvärtes ickelofvar mycket. Den ser utvändigt ganska måttlig ut, och mindre änden verkligen är, emedan den är försedd med en mängd, utbyg-gen, samt en af de vid Medeltidens Kyrkbyggnader icke ovanligagångar rundtomkring Choret, hvilken gifver den ett gammalmo-digt, mörkt och oregelbundet utseende. När man inträder, finnerman den stor, ljus och rymlig, ansenligt hög och tämligt smal tilllängd och djuphet. Den är byggd i första hälften af 14:de århund-radet (efter Stadens flyttning, 1319). Dess längd uppgifves till 142

*) W. Flensburgs korta Berättelse om St. Knuts Gillet. Lund 1743. 8:0.

— 81 —

och bredden till 41 alnar *). Den har nog smala pelare, i synner-het tvänne, öfverst i Choret vid altaret, hvilka höja sig upp emothvalfvet och äro utmärkt sköna. Choret är byggdt i en halfcirkeloch skiljdt [109] ifrån Kyrkan genom ett gallerverk med mässings-stolpar, skänkte af en Severin Ghristansson, som dog 1649 ochsäges hafva uppsvingat sig ifrån hönsvaktare på Skapersö till Borg-mästare i Malmö. I Choret ser man några förfallna och nästanoigenkänliga minnestaflor med målningar, namn och vapen. Påen af dessa läser man Conrad till Pappenheim, det H. R. RiketsArf-Marskalk, med årtalet 1564. Bakom Choret var fordom ettCapell, der man såg en hop gamla folianter, fastlåsta med kedjorvid läs-stolarna **). Men Capellet blef nedrifvet omkring 1790,och några utaf böckerna, såsom Augustini och Luthers skrifterm. fl. gömmas ännu på en hylla i ett afstängdt rum bakom altaret.I den runda gången gömde man då äfven alla de Kungliga por-trätter, som hängt i Knuts salen och Rådstugan. De stodo nu härganska ödmjukt i en halfcirkel. Fredrik III delade lika öde medsin sidoman Garl Gustaf; men det försäkrades mig af de män, somi Malmö visade mig mycken artighet (Herr ConRector Palm ochHerr Rådman Möller), att de skulle återfå sin hedersplats så snartRådhusbyggnaden blef färdig.

Denna Kyrkas förnämsta prydnad är ett nytt Orgelverk, hvarsyttre är ljust och ganska smakfullt, med Doriska och Joniska pelare.Det byggdes [110] 1797 af Directeur Schwan ifrån Stockholm, bleffärdigt 1807 och är skänkt till Kyrkan af en Rådman Nils Tullström,

*) S. Hülphers Histor. Afhandl, om musik och instrumenter och om Orgelver-ket i Sverige. Westerås 1773. s. 215. I Sjöborgs Skånes Hist. och Beskrifn. 3

D. I H. s. 155 säges den deremot blott vara 122 alnar lång, 35 bred och 31

hög, hvilket jag håller för rimligare.

**) S. bl. a. Linnés Skånska Resa s. 181. Efter Sjöborgs, berättelse, är dennaBoksamling skänkt af en Adelsman, Henrik Dringelberg eller Dresselberg,som i 18:de århundradet byggde detta Capell vid östra ändan af St. PetersKyrka i Malmö, och inrättade en i sin tid, under namn af DringelbergsLibrarium, känd Boksamling, hvaraf en del skall vara förd till Lund.

— 82 —

som dog 1782, 78 år gammal och testamenterade Kyrkan hälftenaf sin betydliga förmögenhet. Man finner äfven i denna Kyrka enstor hop Danska grafskrifter och andra minnesmärken. Så är alta-ret, på hvars tafla man ser några gamla målningar af ringa värde,byggdt eller prydt år 1611, då Sigvard Grubbe var Befallningsmanpå Malmöhus. På en tafla, upphängd på väggen öfver den Kungli-ga stolen, ser man Holger Lindenöfs 16 anor, som 1530 föräradeKyrkan 1000 R:dr “till evig åminnelse“ — hvilken han således velathafva för tämligt billigt pris. Eljest är äfven att märka en grafvårdöfver Borgmästaren Cornelius Wilhelmsson, (död 1617) Som be-står i en tafla med konstigt bildthuggare-arbete i alabaster, samt ettminne, som vår berömda Casper Bartholin 1617 lät resa öfver sinfader Barthel Jespersson, hvilken dog 1613 såsom Präst i Malmö.Dopfunten af svart marmor med alabaster-bilder och förgyllning,är skänkt 1601 af Rasmus Ludvigsson, Rådman i Malmö — icke,såsom Linnerhjelm säger, af en Consul ifrån Ancona *).

I St. Peters Kyrka var jag om Söndagen efter Gudstjensten vitt-ne till en högtid, då en Piga [111] i Malmö Stad, som i 10 år medtrohet tjent på ett och samma ställe, offentligen i menighetensåsyn blef begåfvad och af Prästen prydd med ett heders smyckeaf silfver, som blifvit henne tillerkändt af Patriotiska Sällskapeti Stockholm. Detta synes mig rätt vackert; likasom jag helt ochhållet biföll det skick jag här fann infördt (hvilket jag sedan funnitnästan allmänt i Sverige) att Kyrkdörrarne under Predikan höl-los tillstängde, hvarigenom mycket förargligt stoj och oordningförekommas. Man brukar icke heller här att plåga och förstöraåhörarne under predikan med insamlingar till de fattiga, utanunder sången bär man omkring de påsar på långa kippar, som

*) Bref under nya Resor i Sverige. 1805. s. 29. Han har missförstått denLatinska titeln i inskriptionen: “Anconitanæ reipublicæ Consul,“ emedanMalmö i sednare medeltiden fått detta latinska namn Ancona. På sammasätt nämnes på en likstenen Wilhelm Henriksson ifrån Hellespont (1585)— som väl icke är annat än en pedantisk öfversättning af Helsingborg.

— 83 —

brukas till detta ändamål *). Den Tyska Kyrkan, Malmös andraSockenkyrka, är ny, men har litet märkvärdigt. Den har ett platttak med släta målningar och ser alldeles icke vacker ut. Här pre-dikas ännu vexelvis Tyska och Svenska; ehuru antalet af MalmösTyska inbyggare nu är ganska obetydligt.

Hela antalet af Malmös inbyggare, i denna Stadens trenneförsamlingar, räknades år 1812 att utgöra nära 6000 och har desednare åren icke litet tilltagit (efter Djurbergs Geographie räk-nades folkmängden 1805 endast till omkring 5000). [112] Denär en af Sveriges betydligaste Städer, och har nu på Riksdagen,det femte rummet. Oaktadt Malmö ej har någon egentlig hamn,och häri måste stå efter Landskrona, har den likväl sin vigtigas-te näring af handel, som imedlertid nästan endast är inländsk,och drifves mest med spanmål och såkallade grofva varor, samtnågot Fabriks-varor. Man räknar de handlandes antal (alla slagsKrämare inberäknade) till emot 60. Staden äger 48 skepp (hvari-bland 3 Briggar, 3 Skonertar och 40 Galeaser) samt dessutomett ungefär lika stort antal öppna fartyg och båtar, hvaraf en stordel nästan oupphörligt resa på Köpenhamn. Fabriker saknas ickeheller i Malmö. Deras föränderliga antal räknas i år (1814) tillomkring 17. En af de betydligaste ibland dessa är en gammal,men 1795 på nytt inrättad, Klädes och Strump-Fabrik, der äfvenandra ylletyger förfärdigas. Den drifves med 12 väfstolar, ochsysselsätter omkring 90 arbetare, förutan öfver hundrade, somhemma emottaga spånad. Årliga tillverkningen stiger till omkring20,000 alnar. En annan Klädes- och Bomulls Fabrik anlades 1795

af Malmös betydligaste och mest ansedda Handelsman, Commer-

*) Så smickrande för Svenska Kyrkotukten denna författarens anmärkninglåter, måste man likväl med blygd erkänna, att den icke allestädes kan gällasåsom sann. Med största förargelse sitter den stilla åhöraren, som väntaraf en vacker predikan sin uppbyggelse, och finner sig midt under deninteressantaste afhandlingen afbruten af biellrors skrammel eller dörrarsgnäll. När skall väl vårt i många afseenden så förståndiga Clericie äfven tilldessa missbruk sträcka en behöflig uppmärksamhet? Öfvers. Anm.

— 84 —

ceRådet Suell. Den sysselsatte vid 45 väfstolar, 10 Spinnmachiner,6 kardmachiner, ett stampverk och andra inrättningar, omkring100 personer; men afbrändes genom vådeld 1808, och är tillsvidare nedlagd. Ägaren, en aktningsvärd gubbe, allmänt anseddoch hedrad såsom menniska och medborgare, har utomdess fleraförtjenster derigenom, att han befrämjar handel och Fabriks-fliti Malmö, hvilket är [113] tillräckligt kändt och jag blott här villenämna. En ganska betydlig Tobaks-Fabrik, som är en af de störstai Sverige, anlade han redan 1764 i sällskap med en annan; mendrifver den ensam sedan 1794. Den har 4 skärmachiner med 2

hästqvarnar, sysselsätter för närvarande öfver 100 menniskor och10 hästar, och tillverkar årligen 250 till 300,000 skålpund Rök-tobak och några och tjugutusen skålpund Snus. Suell har äfven enbetydlig del i Malmös Sockerbruk, der årligen öfver ett par hundratusen skålpund socker och sirap tillverkas. Dessutom finnas härännu tvänne andra tobaks-fabriker (årliga utförseln af tobak ifrånMalmö uppgifves till 3–400,000 skålpund), en Tapet- och Spegel-Fabrik, anlagd 1756, en Stärkelse-Fabrik, anlagd 1795, ett parSåpsjuderier och flera mindre Fabriks anläggningar. Hela antaletaf Stadens Handtverks-Mästare steg 1812 till 140. Till förmon förhandeln upprättades 1803 på 15 år en Diskont-Bank i Malmö,med en fond af 100,000 R:dr Banco i actier på 50 R:dr. Dess ute-löpande sedlar gå och gälla lika med Riks-Bankens Specie-sedlar,och af årliga ränta, som sista året öfversteg 7 procent, tillfaller entredjedel Banken i Stockholm.

Utaf offentliga Inrättningar i Malmö må nämnas: Hospitalet,der omkring 90 sjuka, till största delen vansinniga, förplägas ochunderhållas. Arbets eller Förbättrings-huset, (fordom ett Barn-hus eller barmhertighets-hus, hvars inrättning upphäfdes 1803,hvaremot 220 fattiga barn understödjas ända till 14:de året med4 till 8 R:dr [114] Banco årligen) nu inrättadt till en fattigskola(der vanliga antalet af barn är omkring 70, hvilka undervisas tvåtimmar dagligen uti läsning och tillbringa den öfriga tiden med

— 85 —

handarbeten); en Spinnskola och ett Arbetshus, der lösdrifvareoch kringstrykande tiggare insättas och de för sitt arbete njutaunderhåll och 5 skilling banco dagligen. Hela försörjnings anstal-ten för fattiga och nödlidande i Malmö är sedan 1806 inrättadpå en ganska god och berömlig fot. De fattiga äro indelade i 4

classer, och njuta understöd utaf föd-ämnen (likväl blott 4 dagari veckan) hyra och bränsle, i förhållande till sitt behof och sinsvaghet. Inrättningen underhålles icke så mycket genom utskrifnaskatter, som genom en frivillig subscription, hvilken vid inrättning-ens början steg till omkring 2600 R:dr Banco årligen. De fattigasantal var då 282 personer och förökades under det påföljandekriget till 350, men är för närvarande nedsatt till omkring 200. Sty-relsens föremål är att hämma tiggeri och kringstrykande, hvarföreäfven inga andra än verkligt behöfvande och till arbete odugligaunderhållas, och ingen främmande kringstrykande tiggare tåls iStaden. På annat sätt förhåller det sig i Lund och andra Städer, dertiggeriet icke blott är i full drift, utan äfven Borgarne högeligenbesväras af landstrykare och tiggare, som ifrån det kringliggandelandet söka sig in till Köpstäderna.

Ändtligen får jag äfven nämna Malmös lärda Skola eller LatinSkola (hvilka i Sverige, jemförda med Gymnasier, kallas Trivial-Skolor). Af [115] dessa Skolar finnas i Skåne fem, nemligen iStänderna Malmö, Christianstad, Lund, Helsingborg och Ystad,och ibland dem anses för närvarande Skolorne i Malmö och Lundför de bästa. Skolan i Malmö har en Rector, en Con-Rector och4 Hörare eller Colleger, samt är indelad i 5 classer. Disciplarnesantal är omkring 80, af hvilket antal likväl sällan öfver 4 eller 5

årligen dimitteras till Academien. Emedan Skåne icke har någotStifts-Gymnasium, hvilket eljest finnes i alla Svenska Stift, så di-mitteras Disciplarne ifrån de Skånska Trivial-Skolorna genast tillUniversitetet. Lärarne vid Malmö Skola anses vara de bäst lönadeutaf alla vid detta Stifts Skolor, och hafva, likasom öfverallt vidsådana stiftelser i Sverige, sin mesta och bästa lön uti spanmål.

— 86 —

Rectorns lön utgör emot 140 tunnor spanmål, utom 36 R:dr ipengar och några småkreatur. Con-Rectorn har 128 tunnor, utomnågra andra sportler och 22 R:dr i penningar. De fyra Collegernahafva ifrån 38 till 15 tunnor spanmål och något obetydligt i pen-ningar. Dessutom hafva alla Lärarne fria boningsrum på Skolan.Den gamla oansenliga Skolbyggnaden, ligger nära vid St. PetersKyrka. Rectors rum äro tämligen rymliga och vackra; de öfrigaLärarnes små och trånga, och Skolrummet ganska medelmåttigt.Den öfversta Classen, i hvilken Rector och Con-Rector skiftevis un-dervisa, är särskild; men de öfriga fyra i ett rum. Undervisningenär alldeles fri. Till Stipendier för behöfvande disciplar har Skolanen inkomst af 26 tunnor spanmål och några små capitaler. Jagvill sluta denna korta underrättelse om Malmö [116] Skola medett par ord i allmänhet om de lärda Skolorne och Gymnasier iSverige.

Lärarne vid Gymnasier och Skolor utnämnas icke af Regering-en, utan af det andliga Consistorium i hvart Stift, som består utafBiskoppen, Domprosten, de Theologiska Professorerna uti Uni-versitets Städerna och Lectorerna vid Gymnasier. Den sökandemåste åtminstone vara examinerad Candidat vid Academien, ochom han icke är Magister, förrätta en Disputations-Act på Gymna-sium i Biskoppens, Lectorernas och Ungdomens närvaro öfvervissa uppgifna philologiska och pedagogiska theser. Han måstedessutom göra ett offentligt practiskt undervisningsprof och rättaen Latinsk stil af en Skolgosse. När alla sökande på detta sätt äroprofvade, sker utnämningen af Consistorium genom flesta röster-na, vid hvilket val Biskoppen, såsom Ephorus, alltid har tvänneröster.

I Trivial-Skolorne emottages, utan anseende till åldren, hvaroch en Gosse, som kan läsa rent Svenska och Latin, skrifva sam-mansatta bokstäfver, känner siffrorna och kan Luthers lilla Cate-ches utantill, och som dessutom har ett godt betyg antingen ifrånen Präst eller Skol-Lärare. Undervisning meddelas i dessa Skolor

— 87 —

icke blott för dem, som äro bestämda att studera, utan äfven fördem, som bestämt sig till handel eller några andra näringsgre-nar. Dessa sednare böra ifrån den första eller nedersta Classenöfvergå till den så kallade Apologist-Classen, der de undervisasuti Religions-kunskap, räkning ock [117] skrifning, samt äfvenpå några ställen i de första grunderna af Mathematik, Geografioch Fäderneslandets Historia och att uttrycka sig skriftligen öfvernågra enkla ämnen. I Cathedral-Skolorne, hvarifrån äfven dimit-teras till Universitetet, skall, efter sista Skol Ordningen af 1807,Apologist-Classen indragas och en ny litterär Class upprättas, hvil-ken står emellan de tre nedersta Classerna och Rectors-Classen,som i dessa Skolor blir den femte. De till studier bestämda disci-plar skola genomgå alla fyra eller fem Classerna i Skolan, och ifråndenna, efter öfverstånden Examen, öfvergå till Gymnasium, innande dimitteras till Academien. Hela lärotiden i Skolan och Gym-nasium räknas i allmänhet till 8 à 10 år. De föreskrifna dagligalästimmarna, så väl i Skolor som Gymnasier, äro om förmidda-gen ifrån 7 till 9 (af hvilka den första timmen användes till bönoch läsande af ett eller två Capitel i Bibeln) och ifrån 10 till 12;om eftermiddagen ifrån 2 till 5, eller ifrån 1 till 4 om vintern.Onsdags och Lördags eftermiddag skall blott läsas en timma, ochdisciplarne derefter öfvas en timma uti Kyrk sång och musik.

I den första eller förberedande Classen af Trivial-Skolorneundervises uti Religions-kunskap, efter Luthers och Svebilii Cate-ches, Bibliska Historien, innanläsning, skrifning, huvudräkning,och de första elementerna af Latinska språkläran. I andra Classenfortsättes Cateches-läsningen, då äfven början göres med fäder-neslandets Historia, Geografi öfver jordklotet och Chartan öfverEuropa. I Latinska språket genomgås Grammatikan [118] medsyntaxen, Cornelius eller någon annan lätt Auctor tydes och lättastilöfningar företagas (såsom efter Rombergii exercitationes syn-tacticæ). I Grekiska språket genomgås paradigmata. Disciplarnaöfvas i skrifning, så väl efter förskrifter, som dictata, och de fyra

— 88 —

species i Arithmetiken genomgås. I tredje Classen läses en LatinskAuctor och stil öfvas två gånger i veckan. Der begynnes med denLatinska prosodien under läsning af Dionysii Catonis Disticha, el-ler andra valda stycken af de Latinska Poeterna. I Grekiskan läsesen Chrestomatie och analytiseras efter grammatiken. Undervis-ning i Theologien (efter Benzelii Epitome), Historien, Geografinoch rättskrifning fortsättes. Ifrån denna Class flyttas disciplarne tillden fjerde eller Rectors-Classen, i hvilken Rector och Con-Rectordela arbetet sinsemellan och der disciplarne qvarblifva i två åreller längre. Här skola genomgås, i Latinen några af de lättareHistoriska Classiker, såsom Justinus, Cæsar m. fl., och till ombyteen och annan af Ciceros lättare skrifter, och af Poëter Ovidii Met-hamorphoses. Hvar och en af Lärarne rättar tvänne Latinska stilari veckan, hvilka likväl äfven kunna omvexla med öfversättningarifrån Latin på Svenska och korta Svenska utarbetningar såsombref, berättelser och dylikt. Disciplarne skola äfven öfvas i dennaClass att tala Latin. Af Rethoriken skall gifvas dem begrepp omTropi och Schemata. Undervisningen i Grekiskan skall i dennaClass på allvar börjas och en Grekisk Chrestomathie genomgås.Med förklaringen öfver Catechesen fortfares. Här lästs Benzeliirepititio eller Wöldickes [119] compendium theologiæ theticæ.Hufvudspråken af det nya Testamentet skola i denne Class läsas påGrekiska. Fäderneslandets Historia läres något vidlyftigare, tillikamed de förnämsta epoker i Allmänna Historien, Europas Geografi,och i räkenkonsten Regula di Tri och de fyra species i brutna tal.På några ställen genomgås äfven de första böckerna af Euclides.

Sådan är den för Trivial-Skolarne föreskrifna och der allmäntbrukliga undervisningen. Der inga Gymnasier finnas i grannska-pet, utvidgas stundom Skolundervisningen något mera. Egentli-gen får ifrån ingen Skola, Cathedral-Skolarne undantagna, disci-plar dimitteras till Universitetet, och till och med ej ifrån dessa,innan de uppnått samma grad i kunskaper, som de, hvilka genom-

— 89 —

gått ett Gymnasium, ehuru detta likväl långtifrån bevakas medstränghet.

Gymnasierna äro indelade i 4 Classer, och vanliga lärotiden,som tillbringas vid dessa instituter, plägar vara likaså många år.Vid hvart Gymnasium skola efter Förordningen 6 Lectorer finnas,som äro skyldiga att läsa hvar och en 10 timmar i veckan, samten Gymnasii-Adjunct. En Lector i Theologien läser för de tvännenedersta Classerna Dogmatik efter ett Latinskt compendium (van-ligen Wöldickes, hvartill Biskopp Munk skrifvit anmärkningar).För de tvänne öfversta Classerna läses samma Compendium, menmed närmare afseende på symboliska böckerna och den polemis-ka Theologien, samt genomgås det vigtigaste af Kyrko-Historien(efter Benzelii och [120] Mossheims Latinska utdrag). Den andraTheologiæ-Lectorn förklarar för de öfversta Classerna Nya Testa-mentet exegetiskt och undervisat tillika uti Ebraiska och Grekiskaspråken. Utaf Grekiska Classiker läsas Luciani Dialoguer, Xenop-hons Cyropedie, Plutarchs Biographier och några lätta stycken afGrekiska Poëterna. Efter lagen skulle han äfven stundom uppgifvaoch rätta korta Grekiska stilöfningar. En Lector i Vältalighetenoch Poesien läser med hela Gymnasiiungdomen en eller annanLatinsk Classik såsom Cæsar, Curtius och Livius, Cicero de Officiiseller några af hans Orationer, samt af Poëter, Ovidius och Virgilius.För de tvänne öfversta Classerna uppgifver han tvänne Latinskastilar i veckan. Honom i synnerhet åligger det, efter lagens ord,att disciplarne, när de komma till Universitetet, obehindradt ochförsvarligt kunna läsa och förstå de vanliga Latinska Classiker,känna detta språks idiotismer, skilja emellan prosaisk och poetiskstil och felfritt uttrycka sina tankar på detta språk. En Lector iPhilosophien skall läsa för hela Gymnasium öfver en Lärobok iMoralen och de första grunderna i Natur-Rätten, som i hel kursvid Gymnasium böra tvänne gånger genomgås. Dessutom före-drager han hufvudgrunderna uti Psycologie, Logik och Cosmolo-gie. (Ännu brukas Baumeistera Philosophia recentior och gamla

— 90 —

compendier i Logiken af Wallerius och Fröling.) Han skall tilli-ka, skiftevis med Eloquentiæ-Lectorn, hålla Disputations-öfningarhvar vecka öfver uppgifna theser. En Lector i Mathematiken ge-nomgår med alla Classerna Arithmetiken och Geometrien efter[121] Euclides, så, att de till Academien dimitterade Gymnasisteråtminstone må kunna göra redo för de 6 första böckerna. Vidareskall han föredraga de första grunderna i Astronomien, Mathema-tiska Geografien och Chronologien. På några ställen läses äfvenlitet Fysik. (Ibland de böcker, som i dessa Vetenskaper nyttjas, äroSchenmarks Geometrie och Bastholms Philosophie för olärda).En Lector i Historien skall föredraga i synnerhet FäderneslandetsHistoria och Statistik; dernäst äfven Universal-Historien och Geo-grafien (Lagerbrings, Schroecks och Fants Historiska läroböcker,samt Djurbergs Geografi brukas). Honom åligger det äfven, att,medan de disciplar, som bestämt sig till Präst-Ståndet, i de öfrigaClasserna undervisas i Ebraiskan, läsa Tyskan och Franskan medde öfriga. Adjunctens skyldigheter äro: att förestå undervisningeni ett Lectorat vid inträffad ledighet, att deltaga i undervisningeni de lefvande språken, läsa Natural-Historien en timma i veckan,uppgifva Latinsk och Svensk stil i de nedersta Classerna, hafva upp-seende öfver Bibliotheket om ingen annan Bibliothecarie finnes,o. s. v.

Vid Gymnasierna förestår en af Lectorerna Rectoratet, ochdenna syssla ombytes årligen efter deras ordning. Biskoppen har,såsom Ephorus, öfveruppseendet öfver Gymnasier och Skolorne ihvart Stift, och har äfven i denna egenskap rättighet att föreslå tillde ledigvarande Skole embeten, samt tvänne röster i Consistoriumvid valet. I Städer, der han icke sjelf bor, är det hans pligt attutnämna Pastor eller någon, annan [122] duglig man till Skol-Inspector, och ingen discipel får efter Skol-Ordningen dimitterastill Academien, utan att Biskoppen, såsom Ephorus, dertill gifvitsitt bifall. Rectorer vid Skolor och Gymnasier skola årligen vidSommar-feriernes början insända till Ephorus och Consistorium

— 91 —

en omständlig berättelse om deras Läro-inrättnings tillstånd underförflutna året, efter ett formulär, som af Ephorus uppgifves.

Det åligger Lärarne i Trivial-Skolorne att den sista veckan ihvar månad hvar och en i sin Class företetaga en repetition afdet som de genomgått under de tre föregående. Likaså är be-faldt, att under första veckan af hvar Läs-termin skall förmidda-gen användas till en kort repetition af det, som sista halfva åretblifvit lärdt, och eftermiddagen att föreläsa och förklara för helaSkol-Ungdomen det väsendtliga af en god handbok öfver helsansbevarande. Lärarne måste skiftevis hvar Söndag öfvervara den of-fentliga Gudstjensten med så många af Skol-Ungdomen, som ickegenom sjukdom eller andra gilltiga orsaker derifrån hindras, hafvatillsyn öfver dem i Kyrkan, och efter Gudstjensten samla dem påSkolan eller Gymnasium för att genomgå Predikan med dem ochlåta dem göra reda för hvad de deraf hört och lärt. En gång årli-gen hålles offentlig Examen i Skolor och Gymnasier utaf Ephorus,Skolans Inspector eller den, som Ephorus dertill förordnar, då utiett Register öfver alla disciplarne deras framsteg skola upptecknasuti hvarje vetenskap särskilt och äfven, efter examen, Lärarnesådagalagda förhållande, [123] duglighet och embets-flit under detförflutna året anmärkas. Efter denna examen utdelas premier ochflyttning sker i Classerna. När vid Slutet af en Läs-Termin den årli-ga examen icke inträffar, skall likväl i Cathedral- och Trivial-Skolaren examen på lika sätt företagas. De tillförordnade ferier, utom 8

dagar vid Påsk och Pingst-tiden, äro tvänne: Sommarferierna ifrånSt. Hans’s dag till Rötmånadens slut; Vinterferierna ifrån medletaf December till början af Februari månad. Man kan icke annatän finna dessa Skolferier mycket för långa, och likväl utsträckasde, likasom vid Universiteterna, icke sällan ännu längre genomfrånvaro och resor. Det är berömvärdt, att Lärarne vid Skolorne iMalmö och Lund, och förmodligen, äfven på flera Ställen, söka attbota det skadliga i en sådan afbrytning undervisningen derigenomatt de gifva privata timmar under ferierna.

— 92 —

Utaf dessa korta anteckningar om de Svenska Skolorna, lä-rer du finna, att deras inrättning temligen mycket afviker ifrånden, som är införd i våra förändrade lärda Skolor och att den idet hela bibehållit mer af den gamla tillskärningen, än som rätt-ligen kan förenas med våra tiders vetenskapliga cultur. Jag harinskränkt mig till att gifva dig ett begrepp om undervisningensinnehåll och gång. Att skildra det Svenska Skol-väsendets helaförfattning kunde icke vara min afsigt, då dertill fordras mera,än man genom några veckors vistande i ett land kan inhämta.Du må sjelf göra dina anmärkningar öfver de underrättelser jagmeddelat dig. Jag får endast tillägga, [124] att flera kunniga mäni Sverige äro öfvertygade om, att icke blott Skolväsendet, utanäfven Universiteterna i detta land, behöfva mycket till en reform,och möjligen de sista mest. Statsmannen — heter det i ett afde bästa Svenska Dagblad — tillskrifver Universiteterna i Sveri-ge den dagligt tilltagande bristen på dugliga Subjecter att brukatill Statens tjenst. Vid Universiteterna klagar man öfver de dåligaförberednings-anstalterna och öfver Biskopparna, som vilja anseGymnasierna såsom blotta läro-inrättningar för Präster. Biskop-parne, Theologias-Lectorerna och de Philosophiska Lectorernauti Mathematiken och Historien klaga öfver den besvärliga nyhetsandan, som herrskar vid Universiteterna. Hvem har rätt? Ellermånne äfven här det gamla ordspråket sannas: “En är aldrig skuldatt två träta¿‘ — År 1812 nedsattes en Commission af Regeringen,för att undersöka de Svenska Läro-inrättningarnas tillstånd, ochingifva förslag till en förbättring. Den skall förmodligen läggagrund till en ny och förändrad Skol-Ordning. Denna, nu gällande,utgafs af Gustaf IV Adolph d. 7 Dec. 1808; men blott såsom ettförsök och skulle till en början gälla endast för 5 år. — Ibland debrister, af hvilka Svenska Skolor och Gymnasier för närvarandelida, må, utom dess inrättning, hvilken till en stor del kan kallasföråldrad, anföras: brist på dugliga Lärare, en alltför ringa lön förLärarne i de nedersta Classerna och en nästan allmän saknad af

— 93 —

tjenliga Läroböcker. Seminarier, eller andra inrättningar till Skole-Lärares daning, finnas ingenstädes i Sverige. Man har deremotde sednaste åren vid Universiteterna inrättat ett par [125] andli-ga Seminarier, af hvilka, åtminstone det i Upsala, har ett ganskamåttligt rop om sig. Hvad skada det för Skolorne medförer, närLärarne äro illa valda, vet man ganska väl. Malmö Skola kan i dettaafseende långt ifrån icke tagas till allmän måttstock för hela landet.I Linköping är på samma sätt ett Gymnasium och en Skola, somräknas ibland de största i landet, der Rector endast har 80 tunnorspanmål och Con Rector 40; Lectorerna hafva 15 tunnor och enblott 5. Desto flera disciplar hafva de att undervisa, emedan dessasantal i båda Läro-inrättningarna stiga till öfver 400, hvaremot helaantalet af Lärare icke öfverstiger 11 till 12, och det gifves Classer idenna Skola, der en dåligt vald Lärare måste undervisa 60 till 70

disciplar. Ganska grundadt är visserligen äfven klagomålet öfversaknaden af goda Skolböcker. De flesta, som brukas, äro öfverett halft århundrade gamla, och till och med ibland de nyare äronågra (t. ex. Fants Historiska Cateches och Föreläsningar öfverSvenska Historien, Djurbergs Geografi för Ungdom m. fl. *) högstusla. Ingen nyare Svensk Språklära, än Salstedts, brukas i Skolorna,och Grammaticalisk undervisning i modersmålet vet man i dethela ganska litet utaf. I den Svenska Historien har man nu likvälfått två goda Läroböcker [126] utaf Silverstolpe, men saknar enpassande Handbok i Universal-Historien, samt undervisar i Theo-

*) I denna allmänt brukliga Skolbok, hvaraf 2:dra upplagan utkom 1793 ochefter hvilken man ännu undervisar, läser man t. e. dessa löjliga dumheter:“Det blå, som synes på himmelen, är det tomma rum, hvari himlakropparnesväfva. Dessa äro af två slag , några af en varm, andra af en kall natur.“ —“Cometer äro sådana stjernor, som hafva svans.“ — “Det fjerde Natur-riket,Vattnet, innehåller allt slags vatten, olja och rinnande salter,“ — (i Inledn.)“Staden Geneve är tillgifven Arianska lärosatserna.“ (s. 61.) “Den försteRegent i Sverige, som man vet att omtala med säkerhet, är Fornjother, somlefde 300 år före Christus.“ — “I Stockholm äro 4 Theatrer, 3 Dramatiskaoch en Anatomisk,“ (s. 153.) o. s. v.

— 94 —

logie, Philosophie och Naturlära efter Compendier från början af18:de århundradet.

Det är tid att jag efter denna långa episod kommer tillbakatill Malmö, innan jag alldeles förvillar mig ibland föremål, omhvilka jag dock icke kan gifva dig någon fullständig underrättelse.Jag hade ännu ett och annat att säga dig om denna Stad; menförmodligen finner du mitt bref redan för långt. Jag vill derföreendast ännu tillägga ett par ord om Slottet och Hamnen. Detgamla Malmöhus, sådant det nu står, är byggdt under ChristianIII, 1537, sedan det år 1534 under Grefvefejden genom list blef in-taget och nedbrutet af Malmö Borgare. Fästningsverken utgöra enfyrkant, med en bastion i hvardera hörnet. På sydliga sidan synesännu på den innersta ringmuren tvänne förfallna, rundmuradebastioner, hvilka tyckas vara lemningar af det fordna Slottet, som,sedan det 1528 afbrunnit, åter uppbyggdes under Fredrik I. Maninkommer på den innersta Slottsgården öfver tre vindbryggor.Slottsbyggnaden är 3 våningar hög och ser mycket förfallen ut.Den brukas nu, dels till fängelse för tjufvar och grofva förbrytare,dels till Magasiner. De fyra runda tornen i den gamla ringmurenäro på gamla viset starkt byggda, [127] med hvälfda källare ochunderjordiska gångar. De nyare jordvallarne och grafvarne äro inågorlunda godt stånd, och två stora batterier åt strandsidan, somförsvara Hamnen, äro starkt besatta med kanoner.

Malmös Hamn är långt ifrån att kunna jemnföras med Lands-krona, oaktadt den förstnämnde Staden har mycket betydligaresjöhandel. Här var fordom alldeles ingen hamn. Endast båtar ochnågra små-fartyg kunde lägga intill bron; men de vanliga SkånskaJakter och Galeaser måste ankra en fjerdedels mil ute i sjön påöppna redden. Man körde då Spanmål och andra varor, som skul-le inskeppas, några hundrade alnar ut till stranden, för att lastadem i båtar. År 1776 började man på den närvarande hamnensanläggning. Genom rensning och byggning af en dubbel hamn-damm utaf flera hundrade alnars längd, har man nu bragt det

— 95 —

derhän, att omkring hundrade småskepp kunna rymmas i denkonstiga hamnen, hvarest lastas och lossas på 5 till 7 fots djup.Man har äfven utanför hamnen upprensat sandgrunden till ettdjup af 4 till 5 fot, och genom en Canal, 130 alnar lång och 28

bred, förbundit hamnen med Slottsgrafvarne och med de Cana-ler, som efter den nya byggningsplanen skulle omgifva Staden. Idenna förenings-canal kunna omkring 60 jakter och nordbåtaruppläggas öfver vintern på 6 till 7 fots djup. Man tänker äfven påatt upprensa Slottsgrafven på vestliga sidan, der på 12 fots djup fin-nes en fast botten. Jag har ofvanför anfört att Staden Malmö ickeägde 1813 mer än 48 fartyg, hvilka [128] tillsammans utgöra 146

Commerce-läster. Men som bekant är, drifves den mesta handelnpå Köpenhamn med nordbåtar och andra små fartyg. Man räknaratt emellan 3 till 400 fartyg och båtar årligen lägga in i hamnen.Dessa införa förnämligast utaf inländska varor: timmer, jern, kop-par, sill, torr fisk, tran, tjära, mursten, ved m. m. Utförseln består isynnerhet utaf spanmål (årligen ifrån 60, till 80,000 tunnor, alltefter som skörden har varit, och deribland 30, till 40,000 tunnormalt) tobak, raffineradt socker, kläden, puder och stärkelse, såpa,hudar och skinn, handskar, m. m. Detta om Malmös handel ochhamn; hvartill jag ännu får lägga, att man vid hamnen har en rättmunter och behaglig spatserväg, när man är älskare utaf sjöluftoch fri utsigt åt hafvet, som här upplifvas genom idkelig skeppsfartoch närheten af Danska kusten. Utom denna, hafva Malmöboerneingen annan spatsergång, än den så kallade Qvarnvagnen, som ärett lust-ställe, tillhörigt Commerce-Rådet Suell och ligger 1/8 milifrån Staden. Här är en betydlig, men ingalunda vacker byggnad,der ägaren har sina tobaks-fabriker. En Engelsk trädgårds anlägg-ning vid detta ställe är i god tillväxt, men tämligt obetydlig, fastden icke saknar en Chinesisk bro, en liten fyrkantig bassin ochen gräfd canal. Här finner man om söndags-eftermiddagarna ensamling af Malmös vackra verld, hvilken måste vara mera glad, änKöpenhamns, emedan den vill förnöja sig i den fria naturen. [129]

— 96 —

S j e t t e b r e f v e t

Lund.

Jag ser af ditt sista bref, min goda vän, att du är nöjdare medde underrättelser jag hittills kunnat meddela dig ifrån det land,hvaruti jag lefver, än du måhända af deras innehåll hade skäl attvara. Detta uppmuntrar mig att fortfara; och jag vill således i dagberätta om en liten utfart på ett par mil, som jag i går gjorde ifrånLund, och på hvilken i morgon skall följa en längre ned åt sydligadelen af Skåne.

Jag reste till Å . . . ett Ryttmästare-Boställe, som ligger en milsväg ifrån Landskrona. Min väg igenom Valkärra och Kjäflinge för-de mig öfver den i vår Krigs-Historia namnkunniga valplatsen, derdet blodiga slaget vid Lund stod år 1676. En kort berättelse omdetta slag, som var det största i Skånska kriget under Christian V,skall må hända icke vara dig ovälkommen. Några dagar hade denSvenska och Danska Krigshären, bägge anförda af sina Konungar,stått overksamma midtemot hvarandra, på hvar sin sida om ån Rå.Christian V hade sitt högqvarter i Qvistofta, Carl XI i Borslöf, dithan ankom den 31 October. Kung Christian bröt först upp, gick d.7 Nov. med hela hären förbi Landskrona, öfver Kjäflinge-bro tillLund, i hvars trakt arméen cantonerade. Konung Carl följde efter,drog [130] öfver Sirköping och Reslöf till Lilla Harrie en mil ifrånLund, dit han ankom med hela sitt styrka d. 11 Nov. Danska härenslog då läger emellan Lund och Svenstorp, på hvilken herrgårdChristian V tog sitt högqvarter. Kung Carl låg i en by vid Örtofta,kalladt Bonstorp, således bägge Kungarne en knapp fjerdedelsmil ifrån hvarandra. Lydde-å åtskiljde de tvänne krigshärarna. Allabroar voro upprifna, vattnet ganska djupt och öfvergången förbåda lika tvetydig. De lågo då stilla, till dess, en stark köld i börjanaf December infann sig, hvarpå Konung Carl natten emellan den3 och 4 December emellan Stora och Lilla Harrie gick öfver den

— 97 —

tillfrusna ån och ryckte med sin här i slagordning emot Lund.Man räknade den Svenska arméen, som nyligen blifvit mycket för-stärkt, till 24,000 man. Den Danska hären, hvaraf en del stadnadeqvar vid Malmös belägring, och som dessutom vid Helsingborgs,Landskronas, Christanstads, Carlshamns och Christianopels inta-gande, i slaget vid Halmstad och genom andra tillfälligheter blifvitförsvagad, utgjorde på sin höjd 15,000 man, och ibland dessa voroett par tusen matroser, som Amiral Tromp några dagar före slagetfört till Konungen. Med denna styrka bröt Christian upp om mor-gonen d. 4 Dec., då han förnam fiendens annalkande. Han fördesjelf högsta befälet och befann sig på den högra flygeln. Underhonom anfördes Danskarnas flyglar af General Arensdorf ochGeneral-Majorerna Rantzau och Meerheim. General Arensdorfangrep först med venstra flygeln Svenskarnas högra, der Kung Carlsjelf förde befälet och under honom Fältmarskalken [131] Helm-feldt och Generalerna Ascheberg och Fersen. Arensdorf hade denolyckan att en kula krossade hans arm, så att han måste straxt i bör-jan af slaget låta bära sig bort. Sandberg, som trädde i hans ställeblef skjuten och många af de högsta Danska Officerare på dennaflygel föllo under ett angripande, som syntes för tidigt börjadtoch må hända icke i öfverensstämmelse med den högra flygelnsrörelser. Danskarnas Venstra flygel kom derigenom i oordning.Rytteriet vek först tillbaka. Fotfolket höll längre stånd och kampenvarade flera timmar: men Danskarna måste slutligen retirera öfverån, hvaruti en hop, i synnerhet rytteri, drunknade. Kung Carlförföljde den venstra flygeln med sin högra, till dess han fick vetaatt det gick hans egen venstra flygel mycket illa. Denna anfördes afGeneral-Lieutnanten Galle som stupade i slaget. Kung Christiananförde här sjelf sitt folk och visade mycken personlig tapperhet.Mer än en gång gjorde han anfall i spetsen för sitt garde, ochmåste en gång tillika med sin bror Jöran, omringad af fiender, slåsig igenom med värjan i handen. Segren var på denna flygel af-gjord för Danskarna. Svenskarnas Venstra flygel flydde i oordning

— 98 —

till Lund och lemnade sitt artilleri i sticket. Men Kung Carl, sompå sin flygel hade varit lika segerrik, ilade de flyende till hjelp,förenade sig utanför Lund med den tillbakaträngda venstra fly-geln och förnyade slaget med Danskarnas högra, som, oaktadt sittvida ringare antal, icke vek ur striden, utan höll manligen ut tillsnatten slutade den. Då först drog Kung Christian sig obehindradttillbaka [132] till Landskrona och förenade sig med de öfverblefnaaf den slagna venstra flygeln. Lägret och en del af artilleriet föll iSvenskarnas händer, hvilka behöllo valplatsen och tillegnade sigsegren. Carl XI låg om natten i samma kammare på Svenstorp,som Kung Christian legat mitten förut, hvilken ännu framvisasder. Förlusten var å båda sidor stor i detta blodiga slag. Svenskaberättelser uppgifva de slagnas antal i ett för allt till omkring 9000

man, och skillnaden på bägge härarnas förlust har näppeligenvarit stor. Att båda strax efter slaget gjorde anspråk på segren,var icke så underligt. Danskarnas lugna och obehindrade återtåg,eröfringen af 26 Svenska fanor och standarer, den förlust fiendensvenstra flygel led, — voro grunder nog på den ena sidan. Menatt Carl verkligen segrade, om han än icke med all sin öfvermaktfullkomligt vann slaget, det visade följderna. Dock, likaså litet somsegren var afgjord, lika litet var slaget afgörande för kriget. Manförsvagade hvarannan å ömse sidor. Detta var nästan hela resul-tatet, för hvilket 9000 menniskor måste blöda på valplatsen vidLund *); och de hafva måhända icke orätt, som hålla detta slagför ett krigsfel, hvilket, utan Christians personliga tapperhet ochotålighet att få mäta sig med sin motståndare kunnat undvikas.

Icke med de behagligaste minnen for jag öfver denna valplats;men genom åsynen af de [133] vänliga, fruktbara marker ochängar, och landtmannens fredliga förnöjsamhet, genom lärkansmorgonsång och ett muntert samtal med min reskamrat, försvun-

*) Detta slag vid Lund är det andra i Historien märkvärdiga, som blifvit hålleti grannskapet af denna Stad; emedan Johan Rantzau 1525 d. 7 Apr. vidLund vann en betydlig seger öfver Severin Norrbys trupper.

— 99 —

no snart de blodiga skuggor, som sväfvade för min fantasi, så längejag tänkte på de tusende, som fordom här funnit sin graf. Det varden första vårdag jag i år tillbringat på landet. Den unga Naturen,lik en nyss uppblomstrad skön flicka, hänryckte mig med ett be-hag, som var så mycket mera förtrollande, som det med oväntadhastighet hade aflöst vinterns bistra, ödsliga stränghet. I en ganskaglad och munter sinnesstämning kom jag till Hög, en Kyrkby iHarjagers Härad, der vi ämnade gästa hos Församlingens Pastor,Professor Stolz. Men ingen af oss hade varit här förut. Vi sökteefter Prästgården, och man visade oss till en gård, hvars yttre skap-nad knappt kunde sättas i jemnförelse med en måttlig bondgårdpå Seeland. Vi voro på vägen att vända om; men funno dock attden verkligen var Prästens boställe och att det inre i boningshusethöll mer än det yttre lofvat. Vi funno äfven ett ganska vänligt emot-tagande, och några timmar försvunno rätt behagligt under dennastilla boningens låga tak. Professor Stolz, förut Rector i Helsing-borg, är medlem af vårt Scandinaviska Literatur-Sällskap och har idess början gifvit några små bidrag till dess skrifter. Oaktadt hansförtjenster såsom författare väl icke äro utmärkta, förenar hanlikväl grundliga studier med en mild, stilla och älskvärd caracter.Han har icke sökt ett embete på landsbyggden för att göra mak-lighet och overksamhet till lifvets högsta goda; men han nyttjardet såsom [134] ett lyckligt tidsfördrif. Hans utvalda boksamling,hvaruti jag fann hufvudverken i den nyare Philosophien och Dans-ka esthetiska Literaturen, var af stort värde. Huru få Danska skulleväl drömma om, att finna Ewald, Oelenschlager, Baggesen, Her-der, Schelling och Fichte i en förfallen Skånsk Prästgård, genomhvars port man nästan tvekar att gå in — och huru många präktigaHerregårdar och välbyggda Prästgårdar får man icke genomsöka,utan att finna, en enda af dessa böcker? — Fred öfver den tarfligaboningen och dess vänlige, gästfrie och redlige åbo!

Trakten häromkring är alldeles skoglös. Vägen ifrån Kjäflingetill Hög har likväl någon omvexling. Lydde-å slingrar sig emellan

— 100 —

höga hackar, hvarifrån man emellan dem har en ganska lifligutsigt öfver en trakt, hvilken icke är alldeles så enformig och ointe-ressant, som trakten omkring Lund. Lydde-å har sin upprinnelsei Färs Härad, löper igenom Vombe sjö, skiljer Froste och Harja-gers Härader ifrån Torne Härad, löper förbi herregårdarne ochbyarne Fliinge, Hvidarp, Örtofta, Kjäflinge, Borreby och Lydde-köping, der den faller ut i Öresund efter ett lopp af något öfver7 mil. Vid dess utlopp ligga några fiskarekojor, som ännu kallasHolländare-husen, förmodligen emedan en coloni af Holländareunder Medeltiden här anlagt ett fiskläge, för att drifva sillfiske iSundet.

På denna å, som här en half mil ifrån utloppet har en an-senlig bredd och stark ström [135] gjorde vi en för mig ganskaangenäm fart till Borreby Herregård, som ligger på andra sidanaf ån, 1/4 mil ifrån hafvet, på en hög, emot ån alldeles kal bac-ke. (I det hela är Lydde-ås bräddar i denna trakt mycket höga).Denna Herregård har i fordna tider varit starkt befästad, hvarafännu finnas märkbara spår på backen. Byggnaden har till störstadelen bibehållit sitt gamla utseende och har på lång tid icke varitbebodd. Den delen, hvaruti en hvälfd port finnes (vid hvars enasida det vanliga underjordiska borgfängelset är) är uppmuradaf kämpsten. Ett svart fyrkantigt hörntorn, som ännu har någraskottgluggar öfriga, är bevaradt. Ifrån dess öfversta del, der ensal är inredd, som är nästan det bästa rum på gården, har manen vidsträckt utsigt åt trenne sidor. Borreby ägdes i fordna dagarutaf Lunds ÄrkeBiskoppar. En af dessa, Birger Gunnarsson, somdog 1519, har byggt det starka tornet, som derföre ännu kallasBiskopp Börjes torn. Hans Spegel, som var Kammarjunkare hosFredrik II såsom Prins, var den förste, som efter Reformationenfick Borreby, antingen genom gåfva eller köp. År 1589, då hanvar Befallningsman på Gladsax’s Kungsgård i Skåne, sålde hanBorgeby till Hans Johansson Lindenov till Gapnö, hvilken var denförsta Lindenov, som ägde gods i Skåne. Denna Herregård förblef

— 101 —

sedan en Lindenovisk egendom, intill den siste, Otto Lindenov,hvilken behöll gården sedan Skåne blifvit Svenskt och dog 1697

utan söner, då en dotter utaf honom, gift med Hans Ramel, ärfdeBorreby. I Lyddeköpings Kyrka, som ligger på andra sidan omån, litet ofvanför [136] Herregården, lät nämde Otto Lindenovbygga en familjegraf, der han, med sin Fru Anna Brahe och derasefterkommande, hvila. I Borreby Kyrka finner man en tafla, påhvilken Hans Spegel med sina två hustrur och deras anor äroafmålade. — Så mycket af Historiska underrättelser.

Eftermiddagen reste vi ifrån Hög tillhaka till Kjäflinge, ochhärifrån genom Annelöf till A . . . i Billebergs Socken. Jag fann hären ny, grundmurad, täck byggnad, hvars vänliga yttre utseendeendast saknade en vacker trakt omkring sig, för att vara ganskaintagande. Ännu mer intagande än huset, var den älskvärda fa-miljen, som bebodde det. Vi funno det vänligaste emottagandeoch den sköna, klara dagen, som gifvit min själ en ljus ungdoms-stämning, slutades med en förtrolig afton i en familjkrets, hvilkenförenar allt som utgör det stilla, husliga lifvets glädje och behag.Major S**, en äkta Nordens man, ärlig, godhjertad, rättsinnig,utan omsvep och complimenter (en rätt, hvarmed man här synesmig tractera nog öfverflödigt), har en förståndig, huslig hustruoch tvänne ganska intagande och väl uppfostrade döttrar. Jag harredan sagt dig nog, för att du må kunna dömma, huru väl jagbefann mig här men jag skulle önska att kunna säga dig, hurumycket dessa tvänne flickor behagade mig, huru mycket de intogomig, icke blott genom sin skönhet, hvilken ensam icke verkar påmig, på annat sätt än en målning eller en bildstod, men genomsin qvinliga renhet, sitt hulda behag och den naiva oskuld, somförskönar den högsta skönhet och [137] är tusen gånger meravärd än alla förfiningens glindrande konster, hvilka vi väl hos frun-timren för ett ögonblick beundra eller låtsa som vi beundrade,men som likväl i sjelfva verket icke anses annorlunda än såsom ettfåfängans verk, eller såsom en theatralisk konst, som man brukar

— 102 —

till en ytlig ögonfägnad. Dåraktig är den qvinna, som tror sig ilängden kunna fängsla genom sådana medel. Vi se ganska väl, närvi icke på något sätt äro berusade, hvad som hos fruntimren ärderas egen inre natur och hvad som är lånadt smicker. Vi skiljaäfven ganska väl när vi hafva ögon för sådant, emellan det renainteresset for poesie och konst — som långt ifrån att vara främ-mande för qvinnokönet, är alldeles öfverensstämmande med dessnatur — och det fåfänga spelet med några, hvarken helt eller halftutbildade talenter, som födas af moden och fostras af behagsjukan.— Men, jag glömmer ju alldeles hvar jag är och hvad jag skrifver!— Dock detta är icke så underligt. För två så vackra flickor kundeman väl glömma ännu mera — men dem sjelfva glömmer jag ickeså lätt. Behagliga Systrar! huru gerna, om Sång-gudinnan varit mighuld, skulle jag flätat er en doftande blomsterkrans och upphängtden till edert minne i oskuldens tempel. Nu har jag intet merän en kär hugkomst, som målar för min själ de lifliga bildernaaf eder skönhet, eder vänliga blick, edert stilla behag, eder renaqvinliga oskuld. I mitt inre bevarar jag dessa intagande drag —men ingen misslyckad konst skall vanhelga dem; och de fröjdaicke mig ensam, ty hvar och en, som i Naturens rena oskuld finnerlifvets skönaste blomma, [138] skall glädjas att se dessa tvillingrosorblomstra, och föra med sig en lycklig hugkomst ifrån ett ställe detGracerna en gång besökte och det de skänkte natur, skönhet ochoskuld till minnesgåfva. — Blomstren då i fridens hägn! Ingenförstörande storm, ingen qvalfull dag, ingen giftig orm närmesig eder skuldfria boning. Blomstren eder sköna bestämmelse tillmöte, och tillåten mig, när jag härefter ifrån Granne-Öns stränderblickar öfver till det land der J föddes, att med glad känsla minnasde ögonblick af mitt lif, som edert sällskap förskönade.

Jag var nära att sluta detta bref; men att begynna med ett blo-digt slag och sluta med två vackra flickor, skulle min allvarsammavän måhända icke tyckt om. För mig är det alldeles i sin ordning;ty ibland många andra af Salomos gyllene sentenser, gillar jag

— 103 —

mycket denna: all ting har sin tid. Om jag det ena ögonblicketmed tungsint allvar kan betrakta den blodiga lek, hvaruti tvänneKonungar uppoffra några tusende af sina undersåtare, så hindrarej detta mig ifrån att ett annat ögonblick dröja vid skönhetens ochdet qvinliga behagets ljusare bilder. Dessutom uppenbarar sig helalifvet under en omvexling af de mångfaldigaste och mest stridigauppträden, der det största och det minsta, det bedröfligaste ochdet gladaste ofta följa omedelbart hvartannat.

Likväl vill jag, om du så önskar, sluta nästan så som jag började.Jag har ännu tillfälle att bjuda dig ett ganska verksamt motgift,som [139] kan hindra alla förderfliga följder af den sentimentalaepisoden i mitt bref. Jag skall taga mig till vara för att vidare omtaladet inre i denna lyckliga boning — men jag måste, innan jag blefbehörigen upplyst, fråga mig sjelf, och du skulle måhända görasamma fråga: huru kommer en Husar-Ryttmästare till att beboen gård, som liknar en liten Herregård, med sköna, fruktbara,marker omkring, hvilkas odling riktigt underhåller honom ochhans familj, utan att han hvarken äger eller har förpaktat den?— Du skall i det Svenska Krigsväsendets inrättning finna svar pådenna fråga, och jag vill i korthet beskrifva det. Svenska Statenunderhåller tvänne slags Trupper: värfvade och indelta. De förrautgöra ett litet antal Regementer, af hvilka Konungens trenneGardes-Regementen ligga i Stockholm och de öfriga äro spriddaomkring till besättning i Fästningar och Städer. Hufvudstyrkan afSvenska Krigsmagten utgöra de indelta, eller Nationella Regemen-ten, hvilkas inrättning och underhåll Sverige, så vidt mig är bekant,icke har lika med någon annan Europeisk Stat. Det var efter fre-den 1679, som Carl XI var betänkt uppå att gifva den SvenskaStaten och i synnerhet Krigsmagten en styrka och fasthet, som denhittills saknat. Det medel, han härtill använde, var likaså kraftigt,som strängt och våldsamt. Alla Kronogods, som antingen varitskänkta, bortsålda, bortbytta eller pantsatta hos privata personer,lade Konungen genom ett magtspråk åter under Kronan, utan

— 104 —

att gifva innehafvarna någon ersättning. Många Adelsmän, som, isynnerhet under Drottning Christina, blifvit på det [140] helas be-kostnad riktade med skänker af stora jordagods, måste gifva demtillbaka. Många välmående och ansedda familjer, som hade äldreoch långt mera grundade rättigheter till sina egendomar, blefvoutarmade, nödlidande och bragte till tiggarstafven. Staten vannderemot en betydlig styrka och ett utomordentligt stort capitaluti grund-egendomar, hvaraf största delen blef en evig grundvalför en National-Krigsmagt. Man skulle ännu mer förundra sigöfver Carl XI:s kraft i att utföra en så dristig och våldsam plan, omhan icke till dess utförande hade haft Krigsmagten och de ofrälseStånden, som alla voro missnöjda med Adelns utvidgade magt ochföreträden, på sin sida. Härigenom såg han sig i stånd att förändraConstitutionen, förvärfva oinskränkt magt och utföra den redan iCarl X:s tid beslutade indragning af alla Kronogods, som genomförläning, gåfvor och köp kommit i Adelns händer.

Efter detta steg, i Sverige kändt under namn af Reductionen,skred Konungen till användande af de stora hjelpkällor, som hanhade förskaffat sig. Han bestämde största delen deraf till en ståen-de Krigsmagts underhåll, hvarigenom det så kallade Indelnings-Verket uppkom. Officerarne vid de indelta Regementerna, ifrånÖfversten till och med Sergeanten, erhöllo i stället för penning-lön deras boställen, som voro större eller mindre, efter hvar ochens särskildta grad. Härtill användes de stora Kronohemmanen,och mången Öfverstes Boställe är ett gods af flere [141] tusenR:drs årlig inkomst *). Der inkomsterna af sådana hemman ickefunnos tillräckliga till Officerarnas underhåll, tillades det bristan-de i hemmans-räntor af andra Kronans egendomar, i tionde ochspanmål. Man kan tänka, att detta löningssätt med tiden varit

*) Det är mig berättadt, att t. e. Öfversten vid Skaraborgs Regemente harför det närvarande en inkomst af 9–10000 R:dr R. G. S., då första Majornknappt har 500. Dock skall det vara 2 eller 3 indelta Regementen i Sverige,hvilkas Öfverstar hafva ännu större inkomster.

— 105 —

underkastadt någon förändring, äfvensom, att det fallit olika uti särskildta provincer. I det fruktbara Skåne kan mången Lieut-nant, eller Ryttmästare, mäta sig i inkomster med en Major ellerÖfverste i Småland eller Jämtland. Jag såg på min resa ett Qvar-termästare boställe, hvars innehafvare sades ej vilja bortbyta sinainkomster af gården för 200 tunnor spanmål. Mången Lieutnant,ja Capitain vid Regementerna i de nordliga Provincerna bytte måhända gerna med honom.

Det är en förnuftig anstalt vid sjelfva anordningen vidtagenmed uppsigten öfver Officerarnas boställen, att icke gårdarne, der-igenom att de gå ifrån hand till hand och så ofta byta innehafvare,skulle försämras och förderfvas. Hvart tredje år skall en syn öfvergårdens och jordens tillstånd företagas af Domaren i orten, undertillsyn af Regements-Chefen och Landshöfdingen. Vid mindre bo-ställen verkställes denna förrättning af Auditören, eller Regement-skrifvaren, i närvaro af en Compagnie-Officer och 4 Nämndemänaf Bönderna. Mindre gagnlig för Staten [142] och Arméen är denallmänt införda och antagna seden, att alla Officers-Boställen gågenom accord ifrån hand till hand. Om en Officer tager afsked,skall den, som efterträder honom, accordera sig till Bostället. Påsamma sätt går det äfven till när en Officer avancerar till högregrader, ja detta sträcker sig så långt, att då en Officer dör, skallhans efterträdare accordera sig till Bostället af hans Enka, ellerarfvingar. Det synes som ingen förlorar härvid, då hvar och en harsamma rätt till Accord, som hans företrädare. Denna inrättningkan äfven bidraga, att hvar och en Officer håller Bostället ochjorden vid magt, för att ej förlora då häri en gång skall afträda;men den har tillika de följder, att egentligen ingen kan blifva Offi-cer, som icke antingen har förmögenhet, eller förstår göra guld,eller kan tjena utan lön, och huru mången duglig man måste ickeKrigsståndet härigenom förlora!

Soldaterne vid de indelta Regementerna hafva sitt underhållungefär på samma sätt som Officerarne. De utskrifwas eller värfvas

— 106 —

icke, utan uppställas af skattskyldiga hemman efter de föreningar,som i CarI XI:s tid ingingos med Bönderna och som ännu i åtskil-liga Provincer äro oförändrade. Grundstycken af en viss storlek,eller viss skattskyldighet äro anslagna att underhålla en karl. Dessagårdar, eller jordstycken kallas roterande hemman och Bonden,som brukar dem, kallas Rotehållare, men om de äro flera, kallasde tillsammans Rote. Det är Rotehållarens skyldighet, att leja ellerskaffa en till krigstjenst duglig karl, och så ofta denne antingendör, stupar [143] i krig eller genom ålderdom blir oskicklig tillkrigstjenst, att uppsätta en annan i hans ställe. Vidare måste han ifredstid underhålla karlen och hans familj. Detta sker merändelsså, att Soldaten får af Roten ett litet Torp med en täppa, bete fören ko och några får., vinterfoder för dessa creatur, eller ett styckeängsmark, några fjerdingsland jord att beså, eller några tunnorsäd, allt efter öfverenskommelse. Rotehållaren måste förse karlenmed en tillräcklig matsäck, när han antingen marcherar till de år-liga Mötena, eller ut i krig till inskeppningsstället. I vissa Provincermåste han tillika anskaffa karlens mundering och beväpning; pånågra ställen drager Kronan försorg derom; men allestädes skallRotehållaren förse Soldaten med en slapklädning, skor, strumpor,skjortor o. s. v.

På samma sätt sörjdes vid indelningen äfven för Rytteriets un-derhåll; härtill anslogos en betydlig del af de reducerade Krono-egendomarna och skattskyldiga hemman att underhålla så väl Of-ficerarne, som manskap och hästar. Cavalleriets Officerare hafvasina Boställen, likasom Infanteriets. Den eller de gårdar, som mås-te uppsätta och underhålla en utrustad Ryttare, kallas ett Rusthåll.Dessa gårdar, äfvensom de så kallade berustade Säterierna, hvilkaKonungen efter Reductionen återgaf åt deras innehafvare, un-der förpligtelse, att deraf uppsätta vissa Ryttare, förblefvo på visstsätt privat egendom. De kunna genom arf och köp gå ifrån mantill man, genom styckning delas i mindre lotter; men allt undersamma förbindelser i anseende till utredning [144] och under-

— 107 —

hållande af Ryttare, som vid indelninggen blefvo dem pålagda.Dessa åligganden hafva väl icke befriat sådana gårdar ifrån allaandra afgifter till Staten; men de äro åtminstone mindre än vidandra egendomar, som äro, eller varit befriade från Rote- ochRusthåll. I allmänhet anses dessa egendomar för rätt fördelakti-ga besittningar, i synnerhet i fredstider. I ett mördande krig, dådet stupade manskapet ofta måste å nyo uppsättas, kan deremotmånga Rust- och Rothåll utarmas och ödeläggas.

Soldaten har i fredstider ingen annan lön, än det under-håll han njuter af Bonden, eller Rusthållaren. Går han i fält,på fästnings-arbeten och canalgräfning, eller andra offentligaarbeten, så får han sold af Staten. Hans hustru och barn blifvadå hemma på Torpet och njuta det underhåll, som honom ärtillagt. Den indelta Arméens krigsöfningar består i ett årligt Möte,som hvart Regemente håller på en dertill bestämd plats, hvarestmanskapet ligger i läger 3 till 4 veckor. Sällan företagas andraöfningar, och knappt vid utomordentliga tillfällen samlas de vidai landet kringspridda Regementerna på andra tider än vid denårliga mönstringen, som dock understundom ej företagas till ochmed hvartannat år. Det är så långt ifrån att dessa troppar derföreäro mindre öfvade än andra, som ligga i garnison och beständigtexercera, att man med rätta anser de indelta Regementerna förSvenska Krigsmagtens hufvudstyrka. Kännare tillerkänna dem en,hållning och färdighet i militäriska [145] rörelser, som få Europe-iska troppar i samma grad besitta.

Detta är det väsendtligaste af den Svenska National-Krigsmagtensmärkvärdiga författning. Mycket vore att säga om dess fördelaroch brister, för hvilket här icke är stället. Det är lätt att inse, atten stående Krigshärs underhåll äfven i fredstider är kostsammareför Staten, än om de inskrifne Land-Soldaterna, under den tid deäro i tjenst, men icke brukas och äro samlade, måste underhållasig sjelfva. Men huru lätt kan man icke äfven inse, att en sådaninrättning måste fastare binda Soldaten vid det land, hvarest han

— 108 —

har egendom, hustru och barn att försvara; hvarest han, utantvång, utan att tjena någon annan än Staten, i fredstider kan arbe-ta för sin familjs underhåll och beqvämlighet, och veta den varai säkerhet för brist när han drager ut till landets försvar. Hurugagnlig för ordning och sedlighet ibland denna hedervärda classaf medborgare bör icke den inrättning vara, som gör krigaren tilljordbrukare, under det han låter sina vapen hvila, och således görhonom i hans dubbla kall till en fri medlem af ett aktadt Stånd,Statens första stöd? Att hederskänsla, fäderneslandskärlek ochkrigisk samfundsanda äro allmänna dygder hos Svenska Nationaltropparna, som aldrig tål ibland sig någon, hvilken förbrytelservanärat, är en skön erfarenhet och tydligt bevis på det förträffligai Arméens författning. Man har exempel på indelta Regementen,varest på flere och tjuguårs tid ingen execution [146] blifvit för-rättad. Det skulle synas att Soldaterna, som genom ett anständigtunderhåll för sig och sina familjer, finna sig väl hemma, kundeanse dessas värn för sin egentliga pligt. Man skulle i anledningderaf kunna anse dessas värn för sin egentliga pligt. Man skullei anledning deraf, kunna göra mindre räkning på deras mod ianfalls- än i försvars-krig; men detta vore i alla fall ingen skadaför Staten och inträffar öfverallt, hvarest landets barn strida förlandets försvar och icke som lejdt folk. För öfrigt torde det ejheller vara en af de minsta fördelar, som Svenska Krigsväsendetsinrättning medför åt Staten, att den utan afseende på financer-nas tillstånd, alltid har en Krigshär af 20 till 30,000 man, färdigtill dess försvar. Det bevisar mycket för inrättningens gagnlighetatt den Svenska Krigshären under de mest olika Regenter ochRegeringsformer alltid bibehållit den anda och styrka, som ofta,oagtadt de svåraste motgångar, räddat dess heder. Detta bör vis-serligen snarare tillskifvas en god invärtes organisation och liflignationalkänsla, än utmärkta krigs-talenter hos Regemente ellerFältherrarne.

— 109 —

Förrän jag slutar, måste jag ännu nämna ett par i historiennamnkunniga ställen, som jag på min lilla utfärd till A . . . harträffat: det ena Rönnebergs backar i Asmunstorps Socken på hög-ra sidan om Häljarp ån omkring en mil ifrån Landskrona. Detandra: Dösjö eller Dysjö dal emellan Annelöf och Vester Karaby.Rönneberga backar äro ibland de högsta ställen i Skåne, och ifrånderas öfversta spets har man en af de vidsträcktaste [147] och för-träffligaste utsigter, som Skåne och Själland äger öfver Sundetoch största delen af Skånska slätten, Man ser härifrån Helsing-borg, Helsingör, Malmö, Lund, Landskrona och i klart väder öfver40 Landskyrkor på den folkrika, tätt bebodda slätten. I öster ochnordost inskränkes utsigten af den höga landryggen Söderås, (enfortsättning af Kullens höjder) hvars skogbeklädda rygg upphöjersig vid horisonten, och på denna lyser på ett par mils afståndBillinge Kyrka med sitt hvita torn öfver den mörka skogsranden.Man var nu sysselsatt att på högsta backen lägga grundvalen tillett hus, som blir en likaså kall, som genom utsigt och belägenhetutmärkt boning.

Rönneberga Backar hafva blifvit namnkunniga i Krigshistorienderföre att de tillbjuda en fördelaktig militärisk ställning. I Krigenunder Christian V innehade Svenska Arméen denna ställning iMaj 1677 och undgick i anseende till fördelaktigheten deraf ettanfall af den starkare Danska, hvarigenom Carl XI fick tillfälle attom natten draga sig tillbaka till Haslebro. Samma år i Juli månad varDanska hären i besittning af positionen på Rönneberga Backar;men lemnade den, gick till möte den ifrån Torlöf framryckande fi-enden, hvars styrka nu var mycket förstärkt, och lägrade sig i dalenvid Riseberga. Här föreföll den 14 Juli 1677 det så kallade Slagetvid Landskrona under bägge de Nordiska Konungarnas anförandeoch ungefär med samma utgång, som slaget vid Lund. På bäggesidorna öfvermannade högra flygeln, hvarest Konungarna sjelfvacommenderade, den venstra; på bägge sidor [148] eröfrades fanoroch kanoner; bägge partierna förlorade 2 till 3000 man — och

— 110 —

bägge tillskrefvo sig segern. Den må dock tillhöra Svenskarne, omsegern består uti att behålla slagfältet. Christian drog sig, sedanslaget varat från kl. 10 förmiddagen till kl. 6 eftermiddagen, tillba-ka till Landskrona Fästning, utan att förföljas. Carl intog deremotställningen på Rönneberga backar. Detta var det andra blodigaoch litet afgörande slag, som Danmarks och Sveriges Konungardenna gång höll, man kan nästan säga endast för att visa verldenderas personliga tapperhet.

På hemvägen ifrån Å . . . till Lund besökte vi Prosten H** iVester Karaby och funno här en likaså hjertlig och vänskapliggästfrihet, som på utresan i Höj. På denna väg kommo vi till Dysjöbro öfver Sax-ån i Annelöfs Socken, Onsjö härad. Det var här iden så kallade Dysjö Dal, som Waldemar och Absalon år 1181

segrade öfver de upproriska Skånska Bönderna, hvilka icke villebeqväma sig att gifva tionde. På en sten i bron är årtalet då slagethölls inhugget; men knappt är väl nu mera till den stora sten, somännu i Hvitfeldts tid sågs upprest på valplatsen.

T i l l ä g g .

Svenska Arméen utgjorde före kriget med Ryssland, som slöts1790, nio indelta Cavalleri-Regementen och två värfvade; helaCavalleriet omkring 10,000 man. Infanteriet hade 20 indelta Re-gementen och några Compagnier (vid [149] pass 25,000 man);8 värfvade Regementer utom Artilleriet (3,230 man) och någraJägare-Compagnier (12,290 man värfvadt fotfolk). Tillsammansvar hela Infanteriets styrka något öfver 37,000 man, och helaArméen omkring 47,000 man stark. Efter sednare, förändring-ar (intill år 1806) utgjorde Svenska Arméen 52 särskildta Re-gementer och mindre corpser och räknades då till 8000 manCavalleri, 45,000 man Infanteri, 3,600 man Artilleri, samt 100

Fortificationister, summa: 56,700 man. Härtill kom det så kallade

— 111 —

Vargerings-Manskapet eller Landvärnet, som skulle utgöra hälftenemot de indelta Regementerna, njuta lön och förses med Office-rare och vapen af Kronan, samt hålla årliga vapenöfningar likamed de reguliera trupperna; men var knappt i Finland på ordent-lig fot. Efter Finlands förlust utgjorde Svenska Arméen år 1812:tvenne Gardes-Infanteri Regementen utom Lif-Drabant-Corpsenoch Lif Gardet till häst. Dessa äro alla värfvade trupper utom LifDrabanterna, som hafva Officers-rang. Lif Regements-Brigaden,som har Kronprinsen till Chef och består af 5 Compagnier Cui-rassierer, 5 Husar-Compagnier och 5 Compagnier Grenadierer;Lif-Grenadiererna, ett stort Regemente, hvaraf den ena hälften ärRytteri och den andra fotfolk under under en Chef; tre Artilleri-Regementen (Svea, Götha och Vendes, hvilkas stationer äro Stock-holm, Götheborg och Landskrona); Ingenieur-Corpsen; Adels-fanan, några Compagnier indelt Rytteri, som underhålles af endel Adeliga gods-ägare, men sällan gör tjenst; 4 indelta Cavalleri-Regementen (hvart och ett af de Skånska är 1000 [150] man starkt)och ett värfvadt, af hvilka 3 ligga i Skåne, ett i Småland, och ett iVestergöthland; 15 indelta och 3 värfvade Infanteri-Regementen,till hvilka sista de 2 Pommerska Regementerna höra. Dessutomäro 2 nya Infanteri-Regementer upprättade i Skåne i följe af deförändringar och förstärkningar af Svenska Krigsväsendet, som påRiksdagarna 1810 och 1812 vidtogos.

På den förra fastställdes: att alla egendomar, som hittills varitbefriade för rotering, eller bidrag till Soldaters underhåll (hvartilli synnerhet hörde Adelns gårdar och de så kallade Rå- och Rörs-hemman, Prästgårdar, Utjordar m. m. skulle indelas till rotering,hvarigenom de indelta Regementerna således förstärktes. Dennaförstärkning, eller så kallade extra rotering, utgjorde allenast iSkåne, som har de flesta och största Herregårdar i Sverige, om-kring 3000 man. Dessutom skulle en lottning ske emellan Allmo-gen, som var befriad ifrån krigstjenst och emellan det 20:de och25:te året, hvarvid hvar 20:de man skulle uttagas till Soldat. Dessa

— 112 —

trupper skulle, under namn af Förstärknings-Manskap, antingenutgöra egna Corpser, eller förstärka de gamla Regementerna. Den-na anstalt, som man år 1811 började verkställa, gaf anledning tillupprorisk rörelser ibland bönderna på flera ställen i Riket, såsompå Vermdön i Upländska Skärgården i grannskapet af Stockholm,i Södermanland, Östergöthland, men i synnerhet, i MalmöhusLän i Skåne. Här yttrade det sig såsom verkligt uppror i Juni 1811

på flere ställen och nästan lika ifrån Helsingborg ned till Ystad.Orsaken var [151] väl egentligen, att man företog denna lottkast-ning ibland Allmogen före den nya roteringen. Bönderna, somdessutom ej tyckte om att låta slumpen bestämma deras blifvandekrigstjenst, trodde nu att Adeln och Prästerne ville välta en ny bör-da på dem och sjelfva blifva helt och hållet fria. Dessa uppträden iSkån, de första upprors-förelser i denna Provins, sedan Allmogeni Fredrik I s tid, uppäggade af Norrby, voro för öfrigt af ringabetydenhet. De blefvo det ännu mer, då den sammanskockadefolkhopen, som till största delen bestod af tjenstfolk, hade ingenanförare och så godt som inga vapen.

Dessa utbrott inträffade vid samma tid på flere ställen; menutan att egentligen stå i något sammanhang med hvarandra. Bön-derna samlades genom budkaflar; en del gick sjelfvilligt med,andra af fruktan och tvång, och när en hop af några hundrademenniskor voro samlade på Kyrkbackar och andra mötesplatser,viste ingen rätt hvad han ville. De önskade beslutet om lottkast-ningen och Förstarknings Manskapet upphäfvet; men allt hvadsom vidrörs för att utverka detta var: att de tvungo några Prästeroch Egendomsherrar att gifva sig förskrifningar, att ingen lottkast-ning skulle ske, och de sednare på egen bekostnad skulle uppsättafolk till Förstärknings-Manskapet. En Präst (Prosten i Limmaströ)som icke straxt visade sig eftergifven for bondhopen, fick blodsåroch blef illa behandlad. På åtskilliga Herregårdar, såsom Börringe,Näsbyholum, Brodda, Heckeberga, Simonstorp m. fl. aftvungobönderna herrskapet, eller, der det hade flyktat, [152] Inspecto-

— 113 —

rerna icke allenast ofvannämnda förskrifning, utan äfven öfveralltbrännvin, öl och mat, som kunde åstadkommas. Hvarest detta ejkunde ske, fordrades en contribution i penningar. På sådant sättblef äfven Skånes ädle välgörare, den åldrige Maclean på Svane-holm, genom oanständiga uttryck af en bondhop, hvaribland dockingen fans af hans gods, tvungen att skrifva och inskrifva den be-gärta förbindelsen och utbetala några hundrade R:dr till bränvin.Genom sådana uppträden utbredde sig en allmän skräck på allaHerregårdar i det sydliga Skåne, och en mängd Herrskaper flykta-de till Malmö. Emedlertid betinga de sammanskockade böndernaingenstädes på Herregårdarna våldsamheter af annat slag, än denu anförda: caracteristikt är det beting, som bönderna iblandandra i en slags capitulation tilltvungo sig vid Simonstorp; att dehärefter skulle vara befriade från käppslag och annan kroppsligaga af herrskapets betjenter.

Resningen i Bara Härad var den betydligaste och som, deri-genom att den tog ett blodigt slut, var det sista af dessa dåraktigauppträden. Här hade bondhopen, hvars egentliga afsigt var attbefria tvenne karlar, som af utsända Husarer blifvit tagne ochförda till Malmö, inom ett par dagar vuxit till omkring 1,200 man.De hade med våld bortfört med sig två Präster, af hvilka den enadock slapp ifrån dem; men den andra måste som negociatör re-sa till Malmö att begära de fängslades befrielse. Efter att hafvahemsökt några andra Herregårdar, drog hopen, öfver 1,200 manstark, beväpnad med påkar, liar, hötjufvor [153] samt en och annanbössa till Klagerup i Hyby Socken, omkring halfannan mil ifrånMalmö. Här borttogo de, då herrskapet hade flyktat, allt hvad somfanns af mat och bränvin; men då General-Major Mörner den 15

Juni ryckte emot dem med 100 man Infanteri, 40 husarer och2:ne trepundiga kanoner, skingrades största delen af hopen, ochknappt omkring 500 man de fleste alldeles druckna, besvaradeOfficerarnes tilltal med ovett och lägrade sig vid borggårdsmuren.Härifrån fördref man dem med några kanonskott med skrot. De

— 114 —

flyktade inpå gården då vägarna förmodligen voro besatta ochförföljdes af Soldaterna, som här anställde ett grymt nederlagpå de nästan värnlösa Bönderna, af hvilka en stor del tagit sintillflykt i lador, uthus och corps de logiet. Omkring 100 döde ochblesserade blefvo på platsen, 200 togos till fånga och sedermeraännu 100, hvilka alla fördes till Malmö. De öfriga undkommo. Afkrigsfolket blefvo några få blesserade. Så blodigt slutades dessaoroligheter och ryktet om nederlaget vid Klågerup, som hastigtspriddes öfver hela Skåne, dämpade genast alla sammanrotningar.

Då man nu fann, att det sätt, hvarpå Förstärknings-Manskapetefter Riksdags-Beslutet af den 1 Maj 1810 skulle utskrifvas icke tillfullo uppfyllde sitt syftemål: att få samlade de 15,000 man, somKonungen den 23 April 1811 lät uppfordra; eller, som det heteri Konungens förslag till Riksens Ständer af den 30 April 1812,om en förändring i utskrifnings-sättet: “att en fortsättning af dettautskrifnings-sätt skulle blifva [154] alltför tryckande för vissa classermedborgare och för kostsam för landet i allmänhet; att dess utfö-rande ej kunde ske med erforderlig skyndsamhet; att allmännasammanskott till uppsättande af detta manskap genom lejning,satte en penningafgift i stället för den personliga förpligtelsenatt försvara fäderneslandet, och ändtligen att enkla och tydligagrunder allena kunde afvanda de förvillade begrepp, som afundoch misstroende hade förorsakat och hvaraf bedröfliga spår fun-nes i vissa Rikets provincer“, så skred man vid Riksdagen år 1812

till en ny inrättning vid utskrifningen af Förstärknings-Manskapetefter ofvannämnda Konungens förslag, som af Ständerna allmäntantogs. I följe deraf är Conscription till krigstjenst gemensamtmed den indelta Arméen, som oförändradt förblifver i sitt gamlaskick, införd i Sverige. Denna skyldighet är allmän för alla Sta-tens medborgare emellan 20 och 25 år, utan skillnad i anseendetill Stånd. Endast Statens och Konungens ordinära embets- ochtjenstemän, arbetare i Kronans verkstäder och de, som hafva tjentvid det fordna Lantvärnet, samt lotsar och arbetskarlar undan-

— 115 —

tagne. Detta Manskap kan Konungen, utan vidare samtycke afStänderna, uppbåda när han finner det för godt och låta öfva ivapen Class för Class. Dess bestämmelse skall vara så väl att förstär-ka den indelta Arméen som att utgöra särskildta Corpser undereget befäl. Hvar och en till utskrifning förbunden person kan, ihändelse af krig, under de fastställda 5 åren ställa en annan dugligoch antaglig karl i sitt ställe; men till sådana representanter fåendast de, som äro emellan 25 och [155] 37 år antagas. Tillikafastställdes i Riksdagsbeslutet, att den indelta Arméen skulle görasfulltalig efter de nu för den gällande författningar, enligt hvilkaRust- och Rotehållarens förbindelse upphör så länge kriget varar;men träder åter i full kraft 3 månader sedan trupperna hemkom-mit. Äfven skulle den genom en Kongl. Förordning af den 33

April 1811 redan uppbådade delen af Förstärknings-Manskapetförblifva i tjenst, i öfverensstämmelse med de derom afslutadeförbindelser.

Detta är i korthet innehållet af de 2:ne nya inrättningar, somtill en del gifvit Svenska krigsväsendet ett förändradt skick. Manser deruti den nuvarande Regeringens bemödande alt uppdrifvaSveriges stridskrafter till så stor höjd, som landets folkmängdkan tillåta. Knappt skall dock under närvarande tillstånd SvenskaStatens krafter tillåta Konungen, att, utan främmande penningun-derstöd, uppbåda hela massan af Bevärings-Manskapet ifrån 20 till35 år, som sista Riksdags-Beslut öfverlemnat åt dess godtfinnande.Det visade sig under den siste Gustaf Adolph och det visar sigännu (1813) att Sverige ännu icke är i stånd att underhålla dengamla, mycket mindre den nya krigsmagten, utan att taga sold affrämmande magter. Huru mycket af det Beväringspligtiga Man-skapet för öfrigt redan är utskrifvit i Sverige, är mig icke bekant.[156]

— 116 —

S j u n d e b r e f v e t .

Lund.

Jag är nyligen återkommen ifrån en liten rätt interessant resaned till det sydliga Skåne. Ehuru jag ej kom längre än på ett parHerregårdar, har jag dock något att berätta dig, som du väl tordefinna värdt en beskrifning, om jag icke dessutom viste, att dugerna läser hvart och ett bref ifrån din frånvarande vän. Om detdu i dag får icke är så interessant, som det kunde vara, bör helaskulden derföre tillskrifvas mig. Mitt besök gälde Svaneholm ochMaclean en man, hvars namn är dig längesedan bekant och omhvilken det är mycket att säga.

Svaneholm ligger omkring halffjerde mil ifrån Lund. Härifråntill Dalby är en mil; från Dalby till Heckeberga halfannan ochifrån denna gård till Svaneholm en mil. I Dalby by, som ligger iTorre Härad, är en Kungsgård, som tillhörer Kronan, förmodli-gen en lämning af det gamla Klostret. Kyrkan, som fordom ickeendast var Klosterkyrka, utan äfven en kort tid Stifts Kyrka, är rättmärkvärdig. Den är byggd i 11:te århundradet under Sven Estrid-son, under hvilkens regering (1065) i Skåne upprättades 2:neBiskopps-Stift. Det ena af dessa som skulle innefatta det nordligaSkåne och Halland, fick sitt säte i Lund; den andra Biskoppen,som fick det [157] sydliga Skåne och Blekinge, skulle bo i Dalby.Således såg man här den sällsynta händelse, att 2 Domkyrkor restesig på en mils afstånd. Men knappt hade Kyrkan i Dalby blifvit fär-dig, förr än Biskopps-stolen nedlades, då Biskopp Henrik i Lundför fylleri och liderlighet snart afsattes och Biskopp Eugenus i Dal-by flyttades till Lund, hvarest begge Biskoppsdömena förenades.Dock bibehöll Dalby det Augustiner-Kloster, som var anlagt vidDomkyrkan; men man finner att det före det 14:de århundradetblifvit förändradt till ett Dominicaner-Kloster. Kyrkan kan väl icke,hvarken i anseende till storlek eller anseende på långt när mäta

— 117 —

sig med Lunds Domkyrka; men som Kloster-Kyrka är den alltidstor nog och har dessutom den märkvärdighet, att den, likasomDomkyrkan i Lund, har en underjordisk Kraft-Kyrka, som dockäfven är mindre än den i Lund; men har likasom denna en heligkälla och huggna stenpelare. Man visar ock här det underjordiskahvalf, som efter sägen skall hafva sträckt sig till Lunds Kraft-Kyrka;men förmodligen ej gått längre än till Klosterbyggningen i Dalby.Ibland öfverblifna ålderdomslemningar utmärker sig i synnerhetden urgamla dopfunten af sten med halfupphöjda figurer i enmycket rå smak och med en Latinsk inscription *). Altarbordetoch dess närmaste pelare äro af marmor. På Kyrkogården, hvarestman äfven finner några lemningar efter den afbrunna Klostermu-ren, ligger på en murad upphöjning, som på Carl XII:s befallningverkställdes, den så kallad Kungstenen. [158] Det är en aflång, liteturholkad, ljus sten, 3 alnar lång och 3 qvarter bred, till skapnadenlik en mycket simpel lik-kista, hvars enda prydnad utföres af ettkors. Jag kunde icke utan rörelse betrakta den. Den flyttade mig700 år tillbaka i mitt Fäderneslands Historia och bilden af en långtför detta förfluten tid uppsteg i min själ under det jag betraktadedenna ringa gråsten och tänkte för mig sjelf: på sådant sätt uppres-te man denna tid minnesvårdar öfver Danmarks Konungar. Efteren urgammal sägen skall det vara Harald Heins liksten. Han dogi Dalby 1080 och stenen är ett af de äldsta Danska monumenter,hvars tid kan bestämmas.

Vägen ifrån Lund till Dalby och inemot till HerregårdenBjörnstorp, går ännu öfver den jemna slätten. Här begynner der-emot landet blifva backigt, och icke långt bort i Öster reser sigRommeleklint, en sträcka af betydligt höga backar, som på nor-ra sidan äro helt branta och nakna; men på den östra beväxtamed småskog. Denna isolerade backsträcka, som ligger emellanBjörnstorp, Heckeberga och Simonstorp, 2 mil ifrån Lund, ses

*) Den lyder: Jam res declarat, quid unda significarat, Icruse productus, Christide vulnere fluctus.

— 118 —

vida omkring på slätten och på dess öfversta höjd skall vara enförträfflig utsigt öfver en del af det sydliga Skåne och Sundet. Trak-ten omkring Heckeberga, hvilket jag reste nära förbi, är förträffligoch mycket romantisk. Gården ligger ganska nära en sjö, somär omgifven af skogbeväxta backar. Öfver en half mil körde jagigenom skog med beständig omvexling af betydliga höjder ochdalar och en stor mångfaldighet af interessanta utsigter, som voromig dubbelt [159] behagliga, då jag nu så länge intet haft annatför ögonen, än den enformiga skoglösa slätten.

Detta var första gången sedan min ankomst till Sverige, jagfann en trakt, som återkallade Seelands förtjusande natur. Skullejag likna denna nejd med någon af Seelands för mig bekantasituationer, så vore det med trakten omkring Skjoldnæsholm. En-da skillnaden är, att man här ej finner de många småsjöar, somman så ymnigt upptäcker på de behagliga skogsvägarna omkringdenna gård — Skogen sträcker sig till en mil ifrån Svaneholm. Nuöppnar sig landet; nejden får en annan, mildare caracter. Det varen behaglig molnfri vårafton, som jag nalkades Svaneholm underdet solen sakta sänkte sig emot den västra skogen, och på en gånglåg i dess klara aftonsken den besynnerliga romantiska byggnadenför mig i en ganska egen belägenhet.

Ett massivt fyrkantigt stenhus af betydlig längd, 5 våningarhögt med ett ganska flatt tak, besatt med en tät rad skorstenar,ligger egentligen på en holme af en liten sjö, som är till störstadelen omgifven af skog. Fordom var ingången till borgen öfver enbro, som förde till den hvälfda porten; men denna del af sjön ärnu fylld och en beqväm, stenlagd väg förer rätt fram till gården.Ladugårdshusen, som bestå af bindverke på en hög grundvalaf sten, ligga efter gammal plägsed, åtskiljda ifrån Herregården.Borggården är liten, trång och mörk, kringbyggd på alla fyra sidoraf stenhus, som endast på tre sidor äro 3 våningar höga. Denna delaf byggningen [160] är den äldsta, uppförd emellan 1490–1530 dåhuset flyttades ifrån sitt gamla läge vid Skurup By. En Gyllenstjerna

— 119 —

har byggt det höga stenhuset, eller inredt och förbättrat det i slutetaf 17:de århundradet *). Byggnadssättet är ytterst fast, massivt ochpräktigt; men man ser snart att byggnaden ej blifvit fullföljd ochde tre öfversta våningarna begagnas alldeles icke till boningsrum.Golfven i alla rummen af nedersta etagen äro belagda med storaflisor af Gottländsk sten. En präktig stentrappa med hvälfdt takförer upp igenom 4 våningar, öfverallt finnas stora salar och höga,rymliga rum. Trakten omkring Svaneholm är mycket intagande.Åt alla sidor ifrån gården har man glada och lifliga utsigter öfversjön mot skogen och öfver herrliga, fruktbara, förträffligt brukadegärden. På något afstånd blir man på en höjd varse en af desex afvelsgårdar, som tillhöra hufvudsätet Svaneholm och liggarundtomkring på dess ägor. En vänlig belägenhet är vald för demalla. Trädplantager upplifva deras närmaste nejder. De tjena likåså väl att förhöja situationerna omkring gården, som att gifva enstarkare drift åt dess jordbruk. Ehuru mycket här är omskapadtoch förändradt, så har dock gården behållit nog af sin allvarsammaålderdoms-prakt, för att göra en ganska interessant och betydandeverkan i detta sköna, lifliga landskap. Den stora, höga, sällsammabyggnaden, af en ganska sällsynt och obräcklig form, ligger såsomen främmande Riddarborg midt i den blida [161] skogbekransadesjön och gifver trakten ett drag af romantisk alfvarsamhet, hvilkendess utantill något förfallna utseende ännu mer förhöjer.

Men det var icke endast för att se den gamla borgen med desssköna nejder, som jag hade företagit resan till Svaneholm. Detvar äfven för att blifva bekant med en man, om hvilken ryktethade berättat mig så mycket och hvars bekantskap jag räknar tillen af min resas interessantaste fördelar. Jag är icke böjd, ägerock icke förmåga att nämna allt hvad Sverige är skyldig en afsina första nu lefvande hedersmän; men jag vill dock försökagifva dig ett begrepp om Baron Macleans förtjenster och en kort

*) Han dog 1706 och ligger balsamerad i Gyllenstjernska familje-grafven iSkurup Kyrka.

— 120 —

skildring af denne utmärkte man, så vidt jag lärt känna honom.I anseende dertill att hans arbetsamhet och verksamhet gifvithonom de högsta anspråk på samtidas aktning och efterverldenstacksamhet, vet jag ibland vårt fäderneslands odödlige män ingen,med hvilken jag hellre ville jemnföra honom, än med HartvigErnst Bernstorf. Lik denne ädling hos oss, var Maclean i Sverigeden förste Possessionat, som med utomordentlig omkostnad ochuppoffring icke blott införde nyare tiders förbättrade åkerbruk,utan gaf äfven sina Bönder Herrgårdsfrihet, lust till ett bättrejordbruk och känsla för sjelfständighet, ordning och frihet, samtett derigenom förvärfvadt välstånd. För att göra oss ett begreppom åkerbrukets tillstånd och Bondens författning i en stor del afSkåne, behöfve vi [162] blott tänka oss det sådant det var hos ossför 30 à 40 år sedan.

Man har här dagsverken, sambruk av jord i brist på stängsel,sammanbyggda byar om 20 till 40 grannar, dålig åkerredskap,stort överflöd på hästar, eländiga kor och ett uselt åkerbruk, alltpå samma sätt som fordom hos oss på Seeland. Således kan manännu räkna denna provins, och i synnerhet Malmöhus Län, för ettaf de fruktbaraste och sämst brukade landskap i Sverige. Såsomorsaker till böndernas försummade och illa afpassade skötsel afsin jord, anför man tunga och ohandterliga redskap, origtig af-växling af sädesslagen, allt för mycken åker, dålig och vårdslösadstängsel, orent utsäde, sen såning och otidig höst, allt för litet ängi förhållande till åkern, brist på gödningsämnen, till en del äfvenherrgårdsskyldigheter, brist på skog, skjutsinrättningens tyngd förlandtmannen och framför allt en oryggelig åtrå att följa gammaltskick och förfäders sedvanor. Man vill äfven finna en tydlig likhetemellan den Skånska bonden på slättmarken och den Seländska,sådan som denne var för några och 20 år sedan, och ehuru i enmindre grad, ännu här och der är. En kort skildring af det Skånskaåkerbruket, sådant det ännu drifves af största delen av bönderna ide oskiftade byarna, skall ännu närmare bevisa det.

— 121 —

Skånska bonden sår i almmänhet litet råg och får af dettasädesslag, såsom han brukar det, sällan öfver 4:de kornet. Deremotär hufvudsäden [163] på Skånska slätten korn, som gifver rikareafkastning och icke sällan intill 10:de kornet. Härvid kan erindras,att efter Linnés anmärkning (Skånska resan p. 176) sås rågen alltidtunnare än kornet, så att på en åker, hvarest det sås 4 tunnor råg,sås till det minsta 6 tunnor korn. Det klagas öfver, att det Skånskakornet ifrån slätten icke är så godt, som det ifrån Sveriges norraprovinser och lättare förderfvas, i synnerhet vid sjötransporter, ifölje hvaraf det Skånska kornet i allmänhet är i lägre pris. Kunnigemän hafva undersökt orsakerna härtill och bevist, att de böra sökasi ett dåligt brukningssätt och dåligt förhållande med säden. Denskördas ofta halfmogen och inbringas fuktig; får sedan till störstadelen stå halfva vintern under bar himmel i illa inrättade stackar,eller rössjor. Den allmänna indelningen af en bys jord till säd äri treskiften. Tvenne gärden besås med råg och korn, det tredjeligger obrukadt. Detta gödes i allmänhet när det skall upptagasom sommaren eller hösten, hvarefter gödseln blir liggande öfvervintern och nedplöjes för vårsädet följande vår. Nästa höst besårman gerna åter med höstsäde samma åker, eller blifver en delderaf liggande och måste nästa år andra gången bära korn. Hvarttredje år ligger ett af gärderna helt och hållet orörd, kallas dåträdesgärde och begagnas till bete. Ju närmare en åker ligger tillbyn, desto oftare gödes den, efter det kan ske med minsta omak. Ihvarje gärde är ett visst stycke jord, vanligen en fjerdedel, bestämdatt bära hafra, utan afseende på jordens beskaffenhet. Detta är detstycke som ligger längst [164] borrt och får sällan någon gödsel.Man sår hafra så länge jorden vill gifva 2:dra kornet och derefterlåter man denna åker hvila några år *).

Ofta har ett hemman eller bondgård 50 till 60 ja stundomända till 100 små jordstycken, som utan att vara utmarker, liggaen half mil ifrån gården. De ligga icke allenast kringspridda i alla

*) Jämför E. M. Arndts reise durch Schweden 4 Th. p. 271.

— 122 —

tre gärdena emellan andra gårdars jordlappar, utan äro till ochmed hopblandade med andra byars jord *)). Det är icke så lättatt begripa huru en sådan egendomsblandning uppkommit, somhuru skadlig den måste vara för åkerbruket. När den mäst olikajord, som i följe deraf äfven fordrar olika arbete, brukningssätt,gödning, såningstid, sädesslag m. m. i anseende till sambruket,måste plöjas och sås på en och samma tid; då äfven säden på sam-ma tid måste skördas och bergas, hvad skall detta då blifva för ettjordbruk? Ännu mera förökas de skadliga följderna häraf i Skåne,genom ingångna sambruksskyldigheter emellan åtskilliga byar, dåman här stundom finner fält och gärden, som äro så stora, att de,dels derföre, att åkrarna ifrån forntiden hafva varit blandade omhvarandra, dels för att spara gärdsel, brukas gemensamt af 2 eller3 Sochnar, som ligga bredvid hvarandra.

Engsskötseln är i allmänhet mycket försummad af Skånskabonden och engsmarken mycket [165] för liten i förhållande tillåkern. Till 400 tunlands utsäde räknar man knappt 20 till 30 lasshö, sällan 60 till 70. Bonden på slättmarken har högst sällan annaneng, än sådana jordstycken i gärdena, som äro så sidländta, attde icke med vanligt brukningssätt kunna upptagas till åker. Dessagifva då både dåligt och litet hö, då här icke är att tänka på någothegn. Det är dessutom en af Skånska bondens grundsatser, attupptaga så mycken jord som möjligt är till åker, utan allt afseendeom han är i stånd att bruka och göda den rätt. Orsakerna dertilläro: att han aldrig kan få halm nog till foder och bränsle ochatt han känner nästan ingen annan intägt, än den han får afatt sälja sin säd. Beskaffenheten deraf bekymrar honom föga.Den vare aldrig så slö och oren, så kan han alltid afsätta den tillbränvinsbränning. Klöfver och andra artificiella foderslag brukaslitet af bönderna i Skåne. Detta, tillika med den usla engsskötseln,förorsakar att kreaturen födas illa, till största delen med halm.

*) Jämför Retzii anmärkningar i anledning af Skånska utbrytningarne. Lund1807, pag. 5, 7.

— 123 —

Man låter dem gå ute på bete långt fram på hösten. De Skånskahästarna anses för svagare än de i Sveriges nordligare provinser,oaktadt de äro större *). [166]

Foderbrist om våren är mycket allmän, hvartill äfven hallmensförbrukning till bränsle på Skånska slätten mycket bidrager.

Linné beskrifver i sin tid (1749) åkerbruket på slätten om-kring Lund och Malmö således: “Sedan åkern hvilat plöjes denom våren tvänne gånger och harfvas 2 a 3 gånger, hvarefter sädensås, allmännast midt i Maj månad, hvarpå man åter harfvar ochvältar åkern och bärgar säden i medlet eller mot slutet af Augusti.För rågsäde plöjes i början af September. Jorden harfvas icke; menligger en 14 dagar att torka, hvarpå rågen sås efter Michelsmässo-dagen och nedharfvas strax. Vårråg, som är så allmän i det öfrigaSverige, nyttjas nästan alldeles intet i Skåne. Hafran sås i April påen enkom jord, som aldrig gödes.“ — Detta sätt att behandla sädenär väl ännu det allmänna hos bönderna i Skåne, hälst på slätten;men det är naturligt, att jordmonens olika beskaffenhet skall påsina ställen förorsaka särskildta brukningssätt. Således beskrifverLinné på ett annat ställe ett alldeles eget åkerbruk, som endastanvändes i sandtrakterna vid Skånes södra kuster. När ängen härej längre vill bära gräs, gödes den och vändes med plogen. Härpåsås korn, som nedharfvas. Följande höst vändes åter samma torfmed plogen ganska jämnt och utan att sönderrifvas, hvarföre manaldrig plöjer tvärfåror, och nu sår man höstsäd. Således fortfarman att på samma jord försigtigt vända torfven och att efter första

*) Således berättar Linnée i sin Skånska resa pag. 173, att den vagn, som iUppland utan möda drogs af 2 bondhästar, måste i Skåne bespännas med4. Enligt Sjöborgs berättelse i hans beskrifning öfver Malmöhus Län I H.sid. 51 har man i Skåne fått de bästa hästar ifrån Seeland. Skåne har haftett Kongligt Stuteri på Fliinge Kungsgård i Torne Härad en mil ifrån Lund;men enligt ett Riksdagsbeslut af 1810 har denna Kungsgård blifvit försåldi små delar. På åtskilliga Herrgårdar hafva privata Stuterier varit anlagda;men de hafva tid efter annan blifvit nedlagda.

— 124 —

plöjningen bruka höstsäd en 4 till 5 år, hvarpå jorden åter utläggestill ängsmark. [167]

Hvad här är sagt om Skånska åkerbruket gäller naturligtvisendast om bönderna och mäst om dem, som lefva på slättmarken.I skogsbyggden i Christianstads Län finner man många skattebön-der och en hel annan hushållning. På enskildta herrgårdar hademan allaredan i sednare hälften af det 18:de århundradet begyntinföra förbättringar; men dessa voro sällsynta undantag och ännu1804 kunde Arndt med rätta säga: “öfver största delen af det frukt-bara Skåne hvilar förbannelsen af ett uselt åkerbruk och hvarkenHerre eller Dräng har i allmänhet något begrepp om huru manpå ett förnuftigt sätt skall behandla åkren. Herrgårdens tryckan-de börda hvilar ännu som ett tungt ok på bonden och genomsambruket undertryckes all fri verksamhet. Godsägaren har oftaliten eller ingen intägt af sina frälsehemman, och dock äro derasinnehafvare lika fattiga. Ofta äro 30 till 40 hemman i det uslastetillstånd i anseende till Herrgårdsskyldighet till ett gods om 3 till 6

hemman, hvarest mästa tiden förspilles genom lättja.“ Frälsebön-derna i Skåne äro efter Arndts försäkran sömniga, inskränkta ochfattiga menniskor, utan eftertanka, med trälaktigt sinnelag, somett beständigt Herrgårdsarbete, beroende af Egendomsherrenoch en dum och slavisk behandling gifvit dem. Om detta ännu idag till en del gäller, så bör man tro, att det om 20 år icke skallgälla; ty äfven i Skåne skall man en gång lära, att bönderna äromenniskor, och bönderna sjelfva tyckas allt mer begripa det.

Länge hade man väl i Sverige erkänt, att [168] det behöfdes enkraftig medverkan af Regeringen för att upphjelpa åkerbruket ochförbättra skattebondens tillstånd i Skåne. I anledning häraf utkomäfven 1783 en förordning om storskifte eller en bättre indelningaf Sochnarnas och Byarnas mark; men den var icke väl afpassad förSkåne och verkade här intet annat än trätor och processer. Sam-bruket emellan byarna förblef sådant som det varit förut, och förstunder Gustaf IV, hvars regering var likaså utmärkt genom politiska

— 125 —

fel och olyckor, som genom ypperliga bemödanden att upphjelpalandets inre välstånd, utkom den 31 Mars 1803 en förordning,som icke endast såsom den förra förmanar till upphäfvande afallt sambruk, utan befaller byarnas ufskiftning och gårdarnas flytt-ning, så fort blott en af bylagets invånare åstundar att få sin lottutbruten. Denna förordning var i det hela byggd på rigtiga ochförnuftiga grundsattser; men då alla omkostningar vid utskiftenadrabbade bönderna, och hela det understöd, som lemnades afStatskassan för att befrämja utflyttningarna i Skåne, endast beloppsig till 10,000 R:dr, kunde den icke synnerligen befordra dennavigtiga sak. Detta bevittnar antingen brist på penningar, eller enotidig sparsamhet, hvilken sticker mycket af emot de millioner,som i Danmark blifvit använda på åkerbrukets upphjelpande ochbefordrande af böndernas välstånd. Emedlertid kan man ifrånår 1803 räkna en ny period af Skånska landtväsendets historia.(Efter Sjöborgs försäkran, voro redan första året efter förordning-ens utkomst, öfver 200 hemman med omkring 32,000 tunland[169] jord utskiftade. Om man kan tro detta, så är åtminstoneverket icke lika kraftigt befrämjat de sednare åren, ty då skullehela Skåne längesedan varit skiftadt, hvilket dock på långt när ickeskedt.)

Nästan 20 år innan denna storskifts-förordning utkom, haderedan den hedersman, hvars förtjenster af sitt fädernesland jaghär vill omtala, fattat den välgörande plan, att upphäfva bönder-nas bergningsskyldighet på sina gods, utskifta och utflytta alla sinabondgårdar och på sin egendom införa ett mönster af ett förbätt-radt jordbruk. Denna plan har han i hela sin vidd utfört med såkraftigt alfvar och till en sådan fullkomlighet, att hans minne skalli Skåne blifva lika välsignadt och odödligt, som hans namn. Det varintet ringa arbete, som Baron Maclean företog sig. Svaneholmsgods består af mer än 50 hela hemman, hvaraf bondgårdarnautgöra omkring 4000 och skogen 500 tunland jord. Flere år gingoförbi under afmätningar och gränseföreningar med grannarna.

— 126 —

År 1786 började Maclean de första utflyttningarna. Svaneholmsbönder hade tillförene sin jord indelt i 33 gärden, som lågo isambruk och dessutom utmarker, af hvilka några lågo en halfmil ifrån byn. Nu skulle hvar bonde få sin jordlott utbruten ochgården byggas i midten af hans ägor. Det gick här på samma sätt,som på många ställen hos oss, då utskiftningen började. Ovillja,missnöje och motstånd mötte Maclean hos många bönder. Dettanödgade honom att, emot hans första plan, företaga storskifte afhela godset [170] på en gång. Han skulle eljest, då den ena bon-den efter den andra hade lemnat sitt hemman, sluteligen alldelesblifvit utan åboer på dem. Nu lät han på en gång hvem som villeflytta; men gjorde det till en lag, som han sedan noggrant iakttagit,att han aldrig på sitt gods återtog någon, som en gång lemnat det.Tjuge af de mäst välmående familjer afflyttade nu ifrån Svaneholmoch emottogos på närgränsande gods. Denna betydliga afsaknadupphäfde utförandet af hans plan lika så litet, som de genomstorskiftet hastigt fördubblade utgifterna. Det fordrades dock enman af Macleans kraft och förmögenhet för att drifva igenom enså betydlig förändring; en man af hans anda och ädla vilja, föratt icke tröttas af alla de hinder, som fördom och okunnighetuppkastade emot hans företag.

Det lyckades emedlertid, och inom få år såg man hela Sva-neholms gods förändradt. Baron afskaffade allt herrgårdsarbete;men pålade deremot bönderna en afgift, som han i början, utanafseende på egen förlust, gjorde så låg som möjligt, ifrån 30 tillhögst 85 R:dr. Sjelf bestred han alla omkostningar vid skiftningenoch gårdarnas utflyttning. Hvar bonde fick 40 tunland jord ochalla lotter blefvo lika stora. Men han stadnade dock icke härvid,eller vid det exempel, som han gaf bönderna af ett förbättradtåkerbruk. Han gaf dem hvar och en särskildta anvisningar hurude, efter beskaffenheten af sin jord, på ett förnuftigt sätt skullesköta den och hade i flera år sjelf tillsyn, att de rättade [171] sigefter hans föreskrifter, så vidt det kunde ske, utan att tvinga dem.

— 127 —

Antalet af de utflyttade bondgårdarne belöper sig till omkring 90.Husen äro till en del byggda med hela lerväggar, ett byggningssätt,som Baron Maclean först användt i Sverige. Vid hvar och en gårdäro ett eller två tunland utlagda till kökstäppa och planteringar,så väl af fruktträd, som af andra slag, hvilka äfven kunna gifvagårdarna skydd emot stormar. Följderna af denna välgörande för-ändring på Svaneholm yttrade sig snart, och tilltagande välmågahos bönderna belönar den ädle Maclean för så betydliga uppoff-ringar och så många års oafbrutit arbete och outtröttlig omsorg.Deras korn anses nu för det bästa i Skåne; deras hästar och koräga i anseende till storlek och godhet stort företräde. De hafvalärt värdera den förbättring i hela deras tillstånd, för hvilken dehafva storskiftet och ett förbättradt åkerbruk att tacka och skattasig nu lyckliga af det, som de i början med ovillja satte sig emot.Det behöfdes intet annat bevis på Macleans stora förtjenster af sittgods, än att uppgifva dess folknummer för och efter skiftningen.1785 lefde här 700 menniskor. Deras antal förminskades genombortflyttningarna till 603; men tilltog sedan år ifrån år och haderedan 1788 öfverstigit 700. Nu lefva på Svaneholms gods emellan14 och 15 hundrade menniskor. Huru mycket bättre bör det dåicke vara, än för 30 år sedan?

Macleans omsorg att förbättra sina bönders tillstånd, har ickeendast sträckt sig till deras [172] economiska välmåga. Af den öfver-tygelse, att ett bättre jordbruk måste understödjas af en allmogensbättre uppfostran, om något väsendtligt och varaktigt skall kun-na verkställas för böndernas moraliska och physiska daning, harhan ifrån första beslutet om godsets förbättring, varit betänkt påen bättre inrätting af skoleväsendet. Han har uppbyggt tre nyabeqvämt inrättade skolor för allmogens barn på godset; antagitskickliga skollärare och försäkrat dem om en anständig utkomstderigenom, att han i contractet för hvarje bondgård bestämt ettårligt bidrag till skollärarens aflöning, såsom en del af bondensvanliga utgifter. Han har i dessa skolor sjelf lagt planen för under-

— 128 —

visningen, hvars egenteliga ögonmärke är att bibringa barnen delsdet nödvändigaste af allmänt nyttiga kunskaper och upplysning,dels sådana, som, med hänseende till deras stånd och vilkor såsomjordbrukare, kunna vara dem i synnerhet till någon nytta. Det hörtill egenheterna i hans plan, att han vill det Religions undervis-ningen icke skall inhämtas i skolan, utan helt och hållit tillhöraprästen. Vid hvar och en skola har han anlagt en boksamling, medafseende på så väl lärarens som barnens behof. Ibland de böckersom här finnas, äro flere, hvilka han låtit öfversätta ifrån Dans-kan, t. ex. Hasses Allmogens undervisning, Bastholms Religionenshufvudläror och Philosophie för olärda m. fl.

Hvad Macleans förbättringar af åkerbruket vid Svaneholmsegendom angår, ligger det utom min krets att kunna beskrifvadem, och jag [173] öfverlåter derföre det till de i landväsendetinvigde. Endast ett par ord vill jag ännu tillägga om det sätt, hvar-på Baronen indelt bruket af sin vidlyftiga jord. Då allt för mycketåker vid en Herrgård, efter hans riktiga grundsattser, hindrar dessförnuftiga och fördelaktiga skötsel, har han på sina ägor uppfört6 afvelsgårdar med simpla, massiva byggnader af gråsten. Till hvaroch en är egen inhägnad jord anslagen, hvars area är något skilj-aktig efter jordmonens beskaffenhet. Ingen af dem har mindre än50 tunland åker. På hvar och en särskildt bor en förvaltare; somunder Barons uppsigt besörjer gårdens skötsel och hvarje gård harsin egen uppsättning af Kor, Får och Oxar, med hvilka allt arbeteförrättas. Också äro till hvar och en af dessa afvelsgårdar anslag-na vissa torpare, som göra dagsverken och derföre njuta husrum,jord och bränsle. Både den jord, som hörer till hufvudegendomen,och dessa afvelsgårdars, sköter således Baron för egen räkning,utan Arrendatorer. På hela egendomen är circulationsbruk införtoch man finner hos honom betydliga åkrar, besådda med potäter,rofvor, kål o. d. Tillika med en del allmänna Svenska åkerredskap,brukar han äfven åtskilliga främmande, så vidt han anser dessapassande och nyttiga. Jag anser mig visst icke berättigad att fälla

— 129 —

något omdöme hvarken om dessa, eller jordbruket i allmänhetpå Svaneholm; men knappt såg jag någorstädes en renare ochjämnare åker, än här. Ännu måste jag nämna, att så väl en stenlagdlandsväg genom hela godset, som sidovägar till bondgårdarna, ärnyligen anlagda [174] och underhållas förträffligt. Härtill är an-vändt en del af den sten, som blifvit bortröjd ifrån åkrarna, underdet en ännu större mängd blifvit förvandlad till stenmurar.

Således är visserligen Svaneholm, såsom ett mönster på en full-komlig och väl inrättad Herrgård, med jordbruk, hvars make manicke lätt finner i detta land, ett af de märkvärdigaste ställen i Skåne.Ehuru litet jag ock varit i stånd, att med sakkunnigt öga betraktaalla dessa ypperliga inrättningar, kunde jag dock fatta så mycketaf deras värde och gagnelighet, att min resa till Svaneholm redanderigenom blef högst interessant. Huru mycket mer blef den ickedet genom bekantskapen och umgänget med den sällsynte man,som uppoffrat största delen af sin lifstid och så betydligt af sinegendom till medborgares lycka och Statens gagn? Hans verksam-het har icke varit inskränkt endast till de företag, igenom hvilkahan gaf Sverige första exemplet af ett ifrån grunden och i heladess omfång förbättradt jordbruk. Han har äfven, utan att hafvabeklädt något publikt Embete, tagit stor del i sitt fäderneslandsvigtigaste angelägenheter och Riksdagsgöromålen ända till 1789.Vid detta års namnkunniga Riksdag var han en af de Adelsmän,som kraftigast satte sig emot Gustaf III:djes förändringar i Stats-författningen och Constittution, hvilka Konungen under namnaf Förenings- och Säkerhetsakten förmådde de 3 öfriga Ståndenatt antaga och som upphäfde nästan hvarje inskränkning, somaf 1772 års Constitution var Konungamakten pålagd. [175] Handelade derföre samma öde med dessa, som Gustaf III:dje med våldlät fängsla på Riddarhuset. Efter denna tid har han icke öfvervaritmer än en af de sednare Riksdagarna. För öfrigt inser du lätteli-gen, att här icke är stället att omtala hvarken hans verksamhet iStaten, eller hans politiska grundsattser. Du torde dock begripa

— 130 —

huru angenämt för mig umgänget måtte vara med denne sällsynteman, som i sin lugna fristad och med sin fredliga verksamhettager den mäst lifliga del i alla både inrikes och utrikes politiskahändelser och med en skarp blick bedömer dem.

Öfver Maclean sjelf och hans personliga egenskaper kan duicke eller vänta dig någon caracteristik af mig; ty det fordras välatt lära känna en så utmärkt mans väsende något mer än blott ettpar dagars sammanvaro. Huru jag på dessa fann honom, vill jag ikorthet säga dig: Maclean är en gubbe på sitt 71:sta år, stor och afen ädel figur, icke ännu böjd af åldren, med ett kraftfullt ansigte,hvari mandom, tankekraft och en djup erfarenhet hafva präglatomisskänneliga spår, och ögon, som ännu bibehålla eld och lif-lighet. Hans ansiktsdrag hafva, ehuru vanställda genom förlustenaf tänderna, en Romersk prägel och äro ingalunda obehagliga,såsom man hade sagt mig. Godsint välvilja i förening med denfinaste och ädlaste anständighet, yttrar sig i hans miner och helahans uppförande. Han mottog mig med en okonstlad värdighetoch enfald, då han en tima efter min ankomst kom tillbaka ifrånsin vanliga eftermiddagspromenad [176] och detta hans uppföran-de emot mig blef oförändradt det samma så länge jag uppehöllmig hos honom. Med den älskvärdaste och mest förekommandeartighet drog han försorg att förskaffa mig all den beqvämlighetoch allt det nöje, som hans hus kunda tillbjuda. Intet var mig be-hagligare, än det otvungna sätt hvarmed han förenade värdighetoch belefvenhet med vänlighet och sanning i tal och uppförande.Han föreföll mig som ett mönster för det slags Adelsmän, somman högst sällan träffar, och hvar och en måste snart lära högaktahonom, om man äfven vore okunnig om allt det förträffliga, somhan åstadkommit. Med största gästfrihet emottages hvar och enbåde främmande och bekant, som kommer till Svaneholm; allt ihuset förenar frihet och beqvämlighet, med öfverflöd. Att manderemot på detta ställe förgäfves söker allt hvad som hörer till uselprakt och utvärtes glitter, behöfver jag väl knappt säga dig. Jag har

— 131 —

redan anmärkt huru litet man i Maclean måste betrakta blott enutmärkt jordbrukare. Han är en man, som genom resor, umgängemed menniskor och studier, förvärfvat en lika så fin som vidsträcktdaning. I samtal är han således ganska interessant. Han talar ickeendast med kraft och grundlighet, utan äfven med lätthet ochbehag om åtskilliga saker, och är icke obekant med någon grenaf vettenskaperna. Politik, Physik, Chemie ock Landthushållningäro hans mäst älskade studier och han är äfven hemma i dessavettenskapers nyare literatur. I hans tal är lika mycken värdighet[177] och enkelhet, som uti hela hans väsende. Aldrig talar hanom sig sjelf eller hvad han uträttat och svarar i korthet på de frågor,som hafva afseende derpå. Han läser ännu mycket; i synnerhet iœconomien och politiken; men njuter för öfrigt mer än tillföreneålderdomens lugn efter ett verksamt lif. Maclean har efter sinålder god hälsa och vigueur, går utan att blifva trött en half milsväg hvar för- och eftermiddag. Han har aldrig varit gift och lefverhelt ensam på sin egendom utan familj. En hans Systerson skallärfva Svaneholm och det mästa af hans egendom. Det är skadaatt man fruktar det Maclean i denna arfvinge skall blifva dubbeltsaknad.

Detta är i korthet hvad jag kan meddela dig om Maclean. Jaggläder mig att oftare hafva hört hans namn nämnas äfven i Dan-mark med den aktning han förtjenar, och som han snart förstårtillvinna sig af hvar och en, som lär känna honom. Jag har ingenanledning att tvifla, att icke Maclean i Skåne och öfverhufvud i he-la sitt fädernesland njuter den allmänna aktning, hvarpå han harså stort anspråk. Det förundrar mig likväl, att denne Hedersmanaldrig af Svenska Regeringen blifvit utmärkt genom något af dehederstecken, som man i Staterna plägar anse som en belöningför stora förtjenster. Dock, en sådan heder måste ju som oftasti våra dagar sökas för att erhållas, hvilket man ej kan vänta afMaclean, som älskar sanning och rätt mer än hofgunst, och alltid[178] handlat och talat efter sin öfvertygelse, utan att fråga efter

— 132 —

om han gjorde de mägtiga till nöjes. Det gifves i Sverige en orden,kallad Vasa-Orden, som Gustaf III:dje stiftade till belöning för ut-märkta förtjenster i Landthushållningen, Oeconomien, Konstflitoch dylik verksamhet i Staten. Man hade väl orsak att fråga omnågon i Sverige fått denna Orden, då Maclean icke har den *).Emedlertid har Maclean njutit den uppmärksamhet, att Adeln vidRiksdagen i Norrköping 1800 lät slå en medalj till hans heder,likasom den äfven lät prägla dylika hederspenningar öfver denberömda Hermelin **) och öfver Bonden och RiksdagsmannenEric Andersson. [179]

*) Vasa-Riddrarnes antal är år 1812 icke mindre än 130, utom 6 Storkors och8 Commendeurer.

**) Friherre Samuel Gustaf Hermelin är icke Vasa-Riddare, men en af Sverigesädlaste och mäst utmärkte Patrioter. Det är han, som uppoffrat en förmö-genhet af flera tunnor guld dels på det för en privat man collossaliskaarbetet, att afteckna och utgifva nöjaktiga Chartor öfver Svenska Riketsprovinser (hvilken Chartsamling nu är fulländad på 31 blad med 4 i kopparstuckna tittelblad och dessutom har Hermelin påkostat I:sta delen af enmycket skön samling af Special-Chartor och teckningar till en beskrifningöfver Sverige, Stockh. 1806 Fol., utom andra Geografiska och Statistiskaverk) dels på anläggningen af talrika colonier i Lappmarken vid Torneåslatitud och Bottniska viken. Här lefva nu måhända några tusende men-niskor, stora landsträckor begagnas till ängsmark och jordbruk och fleretusende centner jern erhållas, hvilket allt utom Hermelin icke hade varit till.Att äfven denna högtförtjente ädling saknar allt utvärtes hederstecken afStaten, förefaller mig mindre underligt, än att hans sällsynta bemödandenerhållit så ringa understöd. Hermelin har dervid icke allenast sett helasin förmögenhet bortsmälta, utan har till och med varit nära att erfaraden sorg, att ej kunna fullända sina stora geographiska företag, som skolagöra hans namn odödligt, En lycklig stjerna afvärjde dock detta. Med enovilkorligt smärtande känsla, hvaraf intrycket ej lemnade mig i Sverige lästejag ett par dagar efter min ankomst till Lund en annonce om — Hermelinscession. Så långt var det nu kommit med en man, som lefvat och verkatendast för medborgares lycka och sitt fäderneslands heder och till detädlaste föremål uppoffrat hela sin betydliga förmögenhet. — En lyckligtillfällighet förskaffade mig i Stockholm Hermelins besök och bekantskap.Jag anser detta såsom den största heder mig i min lifstid blifvit vederfarenoch de få stunder jag i mycket lärorika samtal tillbragte med denna lika såanspråkslösa som högstförtjente man, till de interessantaste af mitt vistandei Sverige.

— 133 —

Jag hade tänkt att till detta bifoga en korrt statistisk åsigt afprovinsen Skåne; men då brefvet redan är långt nog, måste jaguppgifva denna föresatts. Jag vill endast, med afseende på de fåantekningar jag kunnat göra öfver Skånska landtbruket, meddeladig de nogaste statistiska beräkningarna af Skånes folkmängd,åkerbruk och boskapsafvel, sådana de finnas i C. Akrells underrät-telser till hans Chartor öfver Sverige, utkomna i Stockholm 1811.Enligt dessa utgör Christianstads Län 534/10, Malmöhus 386/10 ochsåledes, hela Skåne 92 Svenska qvadratmil. I det förra af dessa Länlefva 120,547 menniskor; (deribland 79,331 arbetande jordbruka-re) i det sednere 149,892 menniskor, hvaraf 95,637 jordbrukare.Således har Malmöhus Län 3944 menniskor på qvadratmilen ochChristianstads 2274. Den årliga folkökningen i Skåne är någotmindre än en proCent. I Christianstads Län utgör åkerjordenomkring 89,344 tunnland och förhåller sig till hela Länets viddsom ett till 13; i det mindre Malmöhus Län deremot 222,609

tunnland, som utgör ett förhållande till hela vidden af 1 till 4.Af [180] åkerjorden anses i det förra 3/4 och i det sednare 2/3 va-ra besådd. Utsädet i det förra räknas efter medeltal till 71,169

tunnor korn och 306,027 tunnor höstsäde. I Christianstads Länfanns i städerna och på landet 32,055 hästar, 12,894 oxar, 30,471

kor, 30,222 stycken ungnöt, 60,794 får som på hvarje mantal gör10 hästar, 26 stycken hornkreatur och 20 får. I Malmöhus Län:49,338 hästar, 22,280 oxar, 33,502 stycken ungnöt och 78,595 får,eller på hvart mantal 15 hästar, 20 stycken hornboskap och 19 får.Redan dessa anteckningar visa Skånes rikedom och fruktbarhet,äfvensom för hållandet af jordmånens beskaffenhet och cultur ide två Län, uti hvilka Skåne är indelt,

— 134 —

Å t t o n d e b r e f v e t .

Lund.

Detta är den första rätt obehageliga dag sedan min ankomsttill Skåne. En mörk och kall Octoberdag har aflöst några klara ochtämmeligen milda Majdagar och så nära första sommarmånaden,[181] tränges man här ännu till den vinteraktiga kakelugnsvärmenför att icke frysa. Hvilken stor förändring ifrån den sköna natu-ren i den unga vårens lysande prakt, hvaruti jag nyligen kändemig så fri och glad, emot den trånga staden, hvarest allt i dagantagit ett sorgligt, dystert utseende; hvarest stormen, som susari Lundegårdens träd, regnet, som piskar tak och fönster och detenformiga skriket af kajorna, som i stora skaror flaksa omkringtornen och mödosamt söka besegra stormens kraft för att uppnåsina nästen, utgöra en slags harmonisk disharmonie. Du kan lättföreställa dig, att jag icke kan tycka om allt detta och att jag efterett så hastigt ombyte ännu mer måste sakna den intagande våren,prydd i sin förtrollande ungdoms skönhet, af grönskande höjder,fruktbara slätter, ensliga dalar, slingrande åar; bäckens sorlandelopp, nektergalens första sammarsång. Och alla dessa skönheterkunde jag ännu i går i fullt mått njuta.

Här synes mig nu allt ganska inskränkt, ensligt och dödt. Intetupplifvande föremål möter min blick. En och annan Magister ellerStudent, som skyndar, tätt insvept i sin kappa, öfver torget; bönder,som med och utan trädskor, med breda hattar och grå koftor elleröfverrockar, gå i det starkaste regn sin vanliga jemna gång utföregatan; pigor, som med fladdrande skörten och hufvudkläden mereller mindre pent trippa på stenarne — detta är allt hvad jag kanse på gatan, om jag går till fönstret. Då detta icke lönar mödan,blir jag hellre sittande [182] och betraktar Kyrktornet, som likt enbergspets höjer sin gråa stenmassa i den tjocka luften. Men sjelfvadenna gamla Kyrka, som jag eljest så gerna betraktar, förefaller mig

— 135 —

i dag såsom en tung stenklump och äger föga värde för ögat, somser all ting i en förvänd dager. En slags dåsig likgiltighet är minrådande sinnesstämning — ett slags regnsjuka, som jag föreställermig på landet torde vara det samma som sjösjuka på hafvet. Jagvet icke om der så väl som här upplifvande, retande medel kunnagöra någon nytta; men jag tror säkert, att en smilande blick afett par vackra ögon skulle vara det solsken, som snarast skulleskingra den ledsnad, som omgifver mig. Dock, detta solsken väntarjag här förgäfves. Hellre än att plåga mig i en tjock luft, hvarsinflytande du redan sport i detta bref, vill jag derföre så vidtmöjligt är, uppmuntra mig derigenom, att jag vänder ögat ifråndet närvarande och endast fäster det på de intagande föremål,som, lika nyss sedda målningar, ännu äro min phantasies egendom.Med andra ord: jag vill skrifva något om ett par Herrgårdar, hvilkajag på min resa ifrån Svaneholm besökte.

Omkring en Dansk mil ifrån Svaneholm och ett par mil ifrånYstad ligger Rysgård, hvars anspråkslösa, landtliga byggnad haren ganska täck belägenhet på en liten höjd. Ifrån gården, som ärinnesluten af uppbrukade fält på begge sidor, har man en tämme-ligt vidsträckt utsigt öfver uppbrukade slätter. Man upptäcker heltoförmodadt vid inträdet i rummen på norra [183] sidan en litensjö, nästan helt och hållet gömd af träd och byggningar. Vänligtslingrar den sig tätt omkring huset och döljer en djup ensamvik bakom en skogbeväxt udde framför gården. Bokskog på slut-tande backar omgifver hela sjön. Genom uthuggning har manifrån gården frambragt en utsigt, som begränsas af en backe. Densom hellre ser endast naturliga drag, utan en konstprydnad, hvarsföremål icke är annat än att gäcka synen, önskade väl ett annatmål för ögat på denna skogsbacke, än ett måladt bräde, som skallföreställa ett lusthus. — Ensam i denna skog, hvarest en cacheradväg förtroligt slingrar sig öfver höjden och genom dalen rundt om-kring den lilla sjön, utan att misslyckad konst någorstädes utträngten fri och naturlig skönhet, väcktes i mitt minne rätt lifliga bilder

— 136 —

af Seelands natur. Samma stilla, anspråkslösa skönhet, som derså mången gång bjöd mig stanna på mina vandringar, återfannjag nu här. Samma lugna glädje, som betraktandet af naturensskönheter skänker, njöt jag äfven här några lyckliga ögonblick.Gerna skulle jag i denna vänliga, blida ensamhet, eller i BaronMacleans och vår beskedliga Värdinnas sällskap tillbragt störstadeler af de tre timmar, som under en dräpande ledsnad för migförflöto vid middagsbordet. Mit närmaste granskap här var af denbeskaffenhet, att jag knappt fick tala så många ord, som der vororätter på bordet. Jag skulle befunnit mig allrabäst, om jag fåttfölja den böjelse till sömn, som jag i en lång och hård kamp måstöfvervinna. [184]

En del af granskapets Adel, af hvilka några höllo sitt intåg pågården i Carosser med sex hästar, var här samlad till en tämmeli-gen cerimoniel middagsmåltid. En stor svärm Officerare, hvarafnågra vid vår ankomst ännu sutto vid sitt förmiddagsspel, utgjordehufvudstammen af sällskapet och det tongifvande partiet, somnaturligtvis genom vinets kraft blef ännu mer högröstadt. Damervoro här icke många och ingen som förekom mig vacker eller inte-ressant nog, att fördunkla de förnämsta stjernorna ibland Lundssköna. Också kunde de icke visa sig för mig i ett mindre gynnandeljus, än här, hvarest jag i tre timmar, fastmurad vid ett bord, iblandfrämmande menniskor, ifrån hvilkas conversation jag var så godtsom helt och hållet utestängd, måste utstå det odrägligaste tvångoch den grymmaste ledsnad — och det första gången sedan minankomst till detta land. Kan du undra på att jag var nära förtviflanöfver den mängd rätter, som efter Svenskt bruk i en följd, hvil-ken jag till slut verkligen fruktade skulle blifva oändelig, aflöstehvarandra och jag hade liten eller ingen förnöjelse af den gläd-jegifvande drufsaften, som tämmeligen öfverflödigt strömmade,då den gjorde mina grannar mer stojande och mig mer sömnig.— Aldrig vet jag mig med större glädje hafva uppstigit ifrån någotbord och jag kände mig fri och lätt som fogeln i luften, då jag så

— 137 —

fort möjligt var kunde skynda ut i trägården, för att under öppenhimmel bortskaka en del af min ledsnad och mitt förstämda lynne.Jag vill icke önska någon af mina landsmän det straff att tillbringaen half eftermiddag [185] af den sköna våren i ett sådant sällskap.Knappt satt jag åter i vagnen med min interessanta Gubbe, såvar all öfverstånden möda åter förglömd. Sista spåren af dennahugkomst utplånades under ett behagligt aftonsamtal framförspiseldens vänliga ljus, och först i dag har minnet deraf under dentjocka, mörka regnhimmelen blifvit förnyadt.

Dagen derpå gjorde jag ett korrt eftermiddagsbesök på Näsby-holm, närmaste Herrgården till Svaneholm. På hemvägen besågjag Skurups Kyrka och de Danska Gyldenstjernornas familjegraf,som fordom varit ägare af Svaneholm. På närmaste höjder viddetta ställe blir man emot söder varse en betydlig sjö och en gård,som ligger på en skogbeväxt udde. Afståndet tyckes knappt vara enfjerdings väg och mycket längre är det icke eller öfver sjön; menför att komma omkring denna till Näsbyholm, måste man göra enhel mils omväg. Denna gård har en förträfflig belägenhet på enansenlig höjd, som fordom var en kringfluten holme med ingångöfver en vindbrygga. Nu är detta, såsom vid de flesta Herrgårdar iSkåne, förändradt och sjelfva byggningen har fått ett nyare utse-ende. Backen, som tillförene tämmeligen brant sänkte sig jämntned till sjöns bräddar, omgifves nu, sedan sjön genom uttappningblifvit något förminskad, af en frodig lund, som är planterad påsjöbrädden och till en del på sjelfva backen, hvilken emot sjösidanblifvit förvandlad till en konstlös, men rätt täck trägård. En bredjämn gång slingrar sig rundt omkring backen och tillbjuder enbehaglig [186] skuggrik promenad, stundom med utsigt öfver sjönoch dess nejder.

Skönare och vidsträcktare är utsigten ifrån gården. Här öfver-ser man hela sjön, som är en af de betydligaste i Skåne; men haricke öfverallt så sköna, skogbeväxta stränder, som Svaneholms sjö.En ganska liten grön holme midt för huset, med några ensam-

— 138 —

ma småträd, fängslade ovilkorligt min blick och gaf mitt öga enganska kär och angenäm hvilopunkt på sjöns flata yta. Det är såle-des ofta helt obetydliga och anspråkslösa föremål, som, igenomsin ställning och sitt förhållande till det som omger dem, fram-bringa en så skön verkan, att man glömmer de betydligare ochfaller i förundran. Så ser man en blyg och fruktande qvinnovarel-se genom sina okonstlade behag intaga mer, än dessa glittrandeskönheter med hela makten af sina förtrollningskonster. — Det ärden närvarande ägaren af Näsbyholm, Baron Blixen, som har denförtjensten att genom betydliga trädplanteringar högeligen hafvaförskönat gårdens närmaste nejder och flere ställen vid sjöns strän-der. Jag fann ett mycket artigt bemötande af denne Adelsman, engiktsjuk gubbe som sällan kan lemna sitt rum; men mitt besök varför korrt för att lära känna något mer än Herrgårdens byggnaderoch parker. Likasom all ting vid Rysgård hade till det minsta enelegant och modern tendens; så var det här mera solid och gam-malmodigt ifrån Herrn sjelf till guldläders-stolarna i paradsalen.För mig var detta korrta besök rätt interessant och behagligt. [187]

Det tredje stället jag på denna färd besökte var Säteriet Hec-keberga, som ligger en mil norr om Svaneholm. Den skönasteblomma ibland väpplingen hade ödet gömt till sist. Mitt vistandeder var ganska korrt; men långt nog för att i mitt minne alltidbibehålla ett ställe, som naturen med mild hand hade skänkt allthvad slättbygden kan äga skönt. Betydliga skogsparker finnas itrakten af denna gård. Landets vanliga utseende är här helt ochhållit förändradt. I stället för den jämna kala slätten, hvarvid ögatvant sig i trakten omkring Lund och Malmö, finner man, sedanman farit förbi Rommeleklint, en ganska romantisk natur medrika afväxlingar. Ifrån ansenliga höjder njuter man de herrligasteutsigter. Backarna höja sig bakom oss och vägen förer genom lägretrakter till nya höjder. På detta sätt reser man en half mils väg iden skönaste och rikaste omväxling till dess skogen inskränker

— 139 —

utsigten, der efter en korrt fart åter öppnar sig den sköna dal,hvars fördjupning Heckeberga skogssjö uppfyller.

Ingen sjö kan bättre förtjena detta namn, ty det synes somskog och vatten här hade sammanfogat sig i den nogaste föreningför att utgöra ett förtrollande helt. Sjön synes ifrån vägen litenoch tätt innesluten af skogsbackar. Ifrån sjelfva gården upptäc-ker man, att en del af dessa höjder tillhöra sjön mer än landet.Åtta större och mindre öar, alla skogbeväxta och alla af en ickeobetydlig höjd, dana en simmande sjölund. Denna omgifves afen strand, hvars [188] många bugter och skogiga näs, som afväxlamed högre backar, fördjupningar, småskog och uppbrukade åkrar,formera en bakgrund af en förträffligt målande skönhet. Det helagifver en obeskrifligt intagande anblick. Det är icke allenast ett afde skönaste ställen jag någonsin sett; det är ett sådant, som minphantasi och min känsla för natursskönheten alltid med varmastekänsla omfattat. Jag fröjdade mig som ett barn med att segla ifrånden ena holmen till den andra; att emellan öarna upptäcka en nydel af den gömda sjön och rundt omkring mig betrakta så mångaintagande ställen, till hvilka jag dock icke kunde komma. På någraaf de största holmarna fann jag plantager och parkanläggning-ar; men dessa äro det minsta. Naturen har varit så gifmild, attkonsten knappt behöfver röra sig. Man ger icke mycket akt på deförsköningar, som den på ett och annat ställe kan hafva gjort, dåhela nejden är en skön naturlig trädgård. Med en besynnerligtsvårmodig känsla slet jag mig lös ifrån detta kära, förtrollandeställe, som jag förmodligen såg för första och sista gången ochifrån många glada och lyckliga ungdomsminnen, som det väcktehos mig. Jag hade icke på länge känt mig naturen så nära, och pålång tid hade icke denna sällsamma längtan efter ett ensligt lif iförtrolighet med den skönhet, som innerligast och starkast verkarpå min känsla, i så hög grad intagit mig.

Jag märker att en skön hugkomst kunde låcka mig till vidlyftig-het, som må hända skulle [189] inleda mig på drömmenets afvägar.

— 140 —

Jag vet att du följde mig äfven på dessa, men jag kunde icke svaraför att du icke blef trött innan vi hunno tillbaka. Således må dettahär vara slut, och då jag lemnar Heckebergas sköna natur, harjag icke mycket mer att säga. Gården, som i likhet med så mångaandra i Skåne fordom låg kringfluten på en af de åtta holmarna,ligger nu landfast och högt nog för att gifva innebyggarna denherrligaste utsigt öfver hela sjön med dess simmande lundar ochskogiga, nejder. Byggningen var ett vördigt stenhus, med ett ellertvå stora torn ifrån det sextonde århundradet. (En gammal Danskinscription i den hvälfda ladugårds-porten fick jag ty värr ej tidatt afskrifva.) Porthuset behåller ännu sitt gamla utseende, medtecken till fästningsverk och skottgluggar för att försvara vind-bryggan. Den öfriga byggnaden, hvars åldriga yta säkert varit denskönaste prydnad för denna romantiska trakt, är nu helt och hållitförändrad. Tornen äro borta och ett nytt eller reveteradt corpsde logie, som i architectonisk skönhet förekom mig ej nog kunnatäfla med det gamla, är under byggnad. Jag fick således ej godt afden vackra utsigten i öfversta våningen. Jag fick ej heller tillfälleatt hälsa på Herrskapet, hvarvid jag förlorade så mycket mer, somen af de skönaste fruntimmer jag i Sverige sett, Friherrinnan G - - -och hennes mor, Generalinnan C - - -, som man räknar iblandSveriges Poetissor, just då befunno sig på Heckeberga. Du kanföreställa dig om det förtröt mig, att min njutning af Heckebergasskönhet således beröfvades [190] den täckaste blomma i kransen.Dock var jag rätt glad, att jag icke, då jag reste, viste af den saknadjag måste underkasta mig. Lika glad är jag ännu i dag, att härpå denna bedröfliga regndag ifrån torget i Lund kunna låta minphantasie flytta mig ut till Häckeberga för att betrakta det i vårensfulla skönhet, omstråladt af den behagligaste sol och tänka sigden täcka Friherrinnan såsom den täckaste blomman i den skönaträgården.

Jag hade önskat besöka flere Herrgårdar, dels för att blifva bätt-re bekant med den ibland Adeln och godsägarne i Skåne rådande

— 141 —

ton och cultur, dels af interesse så väl för landet i allmänhet, somför så många Herresäten, i århundraden byggda och besutna afDanska Adelsfamiljer. Jag hade äfven gerna velat jämnföra flereaf de äldsta Skånska Herrgårdsbyggnaderna med de gamla Herr-gårdarna i Danmark och meddela dig hvad jag i anseende härtillfunnit värdt att anmärka, då jag vet att du äfven så väl som jagsjelf interesserar dig för det gamla byggningssättet och medelti-dens architectoniska lemningar. Men dylika småresor med en oftaosäker vinst medtaga mycken tid, och jag har nu endast få dagaratt dröja i Lund, om jag i sommar vill se något mer af Sverige, änblott Skåne. Jag har derföre tills vidare måst låta mig nöja med attgenomse en tämmeligt sällsynt samling af Skånska Herrgårdarnasi koppar stuckna afritningar, utgifna af Abr. Fischer, in fol., hvarutiman finner 48 Herrgårdsbyggningar i Skåne, af tagna sådana de[191] voro i medlet af förra århundradet. Det samma gäller omSkåne, som händelsen är i Danmark, att många, ja de flesta afde gamla Herrgårdarna hafva i sednare tider fått ett mer ellermindre förändradt eller förnyadt utseende. Emedlertid, har jag,under det jag genomögnat denna kopparstickssamling och dehögst magra och ofullständiga underrättelserna om de SkånskaHerrgårdarna i Gillbergs så kallade beskrifning öfver Malmöhusoch Christianstads Län, utkommen i Lund 1765 och 1767, egen-teligen endast en jordabok, blifvit öfvertygad, att byggnadssättetvid de gamla Skånska Herrgårdarna varit det samma, som vi finnei de få Herrgårdsbyggnader från medeltiden, hvilka ännu finnashos oss. Jag igenfinner här samma oregelmässighet och oordningi hufvudbyggningens särskildta delar; trånga, i fyrkant byggdaborggårdar; runda eller fyrkantiga hörntorn, merendels af sammahöjd med byggningen, men stundom uppförda till en höjd af 5

till 6 våningar; portar och porthus; grafvar och vallar — allt såsomvid många af de gamla Herrgårdarna i Danmark. Hvad som carak-teriserar en del af de gamla Skånska Herresätenas belägenhetär, att man under dessa osäkerhetstider, då Adeln icke endast i

— 142 —

rättmätiga krig utgjorde en betydlig del af landets krigsstyrka, utanäfven i privata fejder brukade den sed, att inbördes taga sig sjelfrätt genom våld, öfverfall och härnader, stundom äfven kundefrukta vedergällningsrätt af sina tryckta och plågade bönder, hari Skåne sörjt för Herrgårdarnas större säkerhet. Man har derfö-re icke allenast befästat dem med grafvar [192] och vallar ochomgifvit dem med ringmurar, såsom vid Skarhult i Frosta Härad,utan äfven anlagt dem på holmar i små insjöar, med ingen annaningång än öfver broar, som vid porthusen och vind bryggornakunde försvaras. Härifrån härledes ändelsen af så många SkånskaHerrgårdars namn på Holm. Så är det, eller, hvarest man uppfylltsjöarna vid gårdarna, har det varit i Malmöhus Län med Herresäte-na Heckeberga, Svaneholm, Marsvinsholm, Torup, byggdt ungefärsom Fredriksborgs slott, alldeles uti vattnet, med ingångar öfveren lång och en mindre bro emellan porthuset och landet; Söfde-borg, Snogeholm, Rönneholm, Knudstrup (i Lugde Härad, TychoBrahes födelseställe); i Christianstads Län: Birsgård, Glimminge,Rysjöholm, Tunbyholm m. fl.

Såsom exempel på byggningssättet vid de gamla Skånska Herr-gårdarna kan anföras Vidskjöfle i Gjärds Härad, byggdt 1553 afRiksrådet Jöns Brahe. Det består af 4 grundmurade, sammanbygg-da sidor, 3 våningar höga, med 2 runda torn utanför byggningen,ett i Öster och ett i väster, samt ett fyrkantigt torn inne på borg-gården på den norra flygeln, hvarest uppgången är. En så kalladväktaregång går rundt omkring hela byggningen i den öfverstavåningen och har på de fyra sidorna haft 25 skottgluggar, förseddamed kanoner. En af ladugårdsbyggningarna har likaledes ett tornmed dylika gluggar. Så väl hufvudbyggningen som ladugården ärhvar för sig omgifven med murade [193] grafvårdar, öfver hvilkatvå stenbroar äro byggda. Det så kallade Glimminge faste Stenhus iFärrestad Härad af Christianstads Län är en annan märkvärdigHerrgårdsbyggning, och en af de äldsta i Skåne. Denna byggningbestår af ett mycket massivt grundmuradt hus, 3 våningar högt,

— 143 —

med 4 alnars tjock mur. Det har endast en ingång emot norr ifrånborggården. På begge sidor äro 3 gluggar i muren, inrättade förkanoner. Likaledes finnas sådana längs uppåt trappan och i öfvers-ta våningen. I denna är en mycket stor sal, hvarifrån man kommerin i ett rum, der Jungfru Maria med barnet Christus står afbildadi sten, och en hop andeliga vapen i fönstermurarna, af hvilka defläste dock äro utbrutna. Ännu skall der finnas en åttkantig sten,hvarpå en i harnesk klädd Riddare, det Ulftandska och Braheskavapnet och denna inscription skola vara ingräfda:

Jeg er en kjempe stærk og stor,Fra Gulland jeg till Skaane foer. A. 1487.

Denne Riddare är Jens Holgersson Ulfstand, Danska riketsAmiral och Lehnsmand på Gottland. Han lade grunden till Glim-minge fasta stenhus den 1 Maj 1499, dog här 1523 och liggerbegrafven i Walby Kyrka vid Glimminge. Hans bild i sten medhjelm, harnesk och sköldmärke i handen ses öfver ingången, meden inscription om gårdens byggning, och med hans två hustrur,en på hvardera sidan. Äfven står på östra sidan om ingången enstenbild insatt i muren, som föreställer en man med bredt skägg[194] hållande i vänstra handen en knölpåk och i den högra ettdjur, som liknar en hare. Säkert har detta monument haft någonhistorisk betydelse. Äfven skall det gifvas en sägen derom iblandallmogen på stället.

N i o n d e b r e f v e t .

Lund.

Omsider skall jag i dag uppfylla det löfte jag före min afresaifrån Danmark gaf dig, att lemna dig några underrättelser om

— 144 —

Lunds Universitet. Jag har uppskutit det för att kunna gifva digdem någorlunda fullständiga och pålitliga. Emedlertid må du ickevänta dig en fullkomlig beskrifning på det Academiska tillstån-det i Sverige. För att kunna göra det, fordras något mer än blottnågra få veckors vistande vid ett Universitet. Jag skall bjuda tillatt meddela dig ett begrepp om Svenska Universiteternas inrätt-ning i allmänhet, med särskildt afseende på deras skiljaktigheter[195] ifrån våra egna. Sedan jag i korrthet skildrat härvarande Uni-versitets förhållande, så vidt det blifvit mig bekant, vill jag bifogade små anmärkningar jag kunnat göra öfver Svenska Academier-nas brister och fördelar, dock endast de, som snarast erbjuda sigför en observator. Först några ord om Lunds uppkomst och äldstahistoria, och det i synnerhet emedan det var en Dansk man, hvarsförslag denna inrättning har att tacka för sin Stiftning.

Det är ganska påtagligt, att politiska skäl hafva mäst bidragitatt Skåne fick ett Universitet. Man ville derigenom icke allenastsmickra de eröfrade provinserna, utan äfven fastare knyta demvid landet och så väl befria Skåningarna ifrån det besväret attskicka sina söner den långa vägen till Upsala, som afhålla dessaifrån att resa öfver sundet för att studera. Det var dock SkånskaBiskoppen Winstrup, i det hela mera Skånskt eller Svenskt, änDanskt sinnad, som gjorde Konung Carl Gustaf i Sverige det förstaförslaget om ett sådant Lärosätes inrättande i Lund och det redan1658, då Konungen kom till denna stad. Biskoppens idé vann CarlGustafs fullkomliga bifall; men han fick annat att göra efter freds-brottet, och utförandet af Winstrups förslag blef hans son CarlXI:te förbehållet. Genom dennes gåfvobref af den 19 December1666 tillades alla Lunds Dom-Capitels gods Universitetet till ägo.Capitlets inkomster bestodo dels i bonderäntor, eller skatt af deCapitlet tillhörande gårdar, dels i jordaskatt eller [196] grundafgif-

— 145 —

ter af Släderna, dels ock i Biskoppstionde, Embetsrättigheter ochPræbender *).

Nämnde år lades således första grunden till Lunds Univer-sitet. Dess invigning skedde med mycken prakt i Domkyrkansgamla Chor den 28 Januarii 1668, hvilken dag ännu årligen fi-ras såsom dess stiftningsdag. Sex Skånska Adelsmän, anförde afJörgen Krabbe (förmodeligen densamme, som några år derefterblef skuten vid Malmö) buro under Processionen AcademiensDiplomer. Dess första Curatorer voro Magnus Durel och ChristofferWalkendorf. Genast efter invigningen började undervisningarna;men dess tillstånd var ännu ytterst slätt och Muserna måste, ef-ter Lagerbrings yttrande, låta sig nöja att bo som inhyseshion iDomkyrkans gamla messecapell. Här och i det nuvarande fäkthu-set höllos i början föreläsningar, disputationer och Academiskasammankomster; det sednare må hända i fäkthuset. Den gamlaLundegården blef först, sedan den vid Reductionen blifvit Bis-kopp Winstrups arfvingar fråntagen, skänkt till Universitetet 1688.Efter sin första [197] författning af 1668 hade det en Pro-Cansler,3 Theologiska, 3 Juridiska, 3 Medicinska och 9 Philosophiska Pro-fessorer. Alla hade lika lön, nemligen 600 daler, Pro-Canslerenundantagen och den berömde Puffendorf, som var Professor iNatur- och Folkrätten, hvilka hade 900 daler hvardera. Man hadegjort sig den mödan att samla berömda Lärare för det nya Uni-versitetet ifrån åtskilliga ställen så väl i Sverige som utomlands;men den ibland Lärde vanliga split och oenighet yppades äfven

*) I Academiens författning af 1670 utsättas Capitlets gods till 471 hela hem-man, som tillhörde Academien. Von Döbeln Hist. Ac. Lund. I. p. 4 nämner925 bondgårdar, utom qvarnar och Stadsegendomar såsom Universitetetsegendom, uti hvilken summa han inbegriper icke endast hela, utan äfvenhalfva och fierdedels hemman. Carl XI:te drog sedan in det gamla Ca-pitlets egendom till Rytteriets underhåll; men gaf Academien vederlag iKrono- och Biskoppstionde, hvaraf dess förnämsta inkomst ännu består.Denne Konung upphäfde äfven 1671 Lunds gamla Domcapitel, som då ägtbestånd omkring 600 år och uppdrog dess andeliga jurisdiction åt det nyaAcademiska Consistorium.

— 146 —

här nästan med Universitetets Stiftning; ty redan följande åretyttrade sig Puffendorf, som i synnerhet hade ganska alfvarsammatvistigheter med ett par af sina Colleger: “skall här vara ett sådantväsende, må väl dj . . . n komma i Consistorium,“ hvilket Lager-bring anför efter Consistorii Protocoller, af 1669. Puffendorf, somdock bragt sina Academiska tvister till efterverlden i den bekantaskriften med titel: Eris Scandica, blef i Lund icke längre än tillskriget med Danmark utbröt, då han blef Svensk Rikshistoriegraph1675.

Vid det med Danmark under Carl XI:te inträffade krig brag-tes det nyss upprättade Universitetet nära sin undergång. Skåneintogs af Danska troppar, och det var, som Lagerbring uttryckersig, farligt att disputera i Lund på en tid, då Nordens Monarkerdisputerade strax utanför staden med det eftertryck, att 8000 op-ponenter blefvo liggande på valplatsen. Det var då icke underligt,att Professorer och Lärare kringspriddes hit och dit. Några fo-ro till Upsala, några till Stockholm, andre, såsom Josua Schvartzoch [198] Casper Weiser (den förre en Tysk) till Danmark, hvilketLagerbring vill tillräkna dem såsom förräderi. Lund blef underkriget hemsökt med plundring, brand och andra olyckor, somkrig medförer, hvilket äfven till en del träffade Capitlets gods. Uni-versitetet var derföre efter fredsslutet 1670 i ett så dåligt tillstånd,att det var nära blifva förvandladt till ett Gymnasium eller annatlägre undervisningsverk. En del Studenter gjorde 1683 ansökninghos Cansleren Ascheberg, att lärosätet måtte flyttas till ett annatställe, såsom Christianstad, emedan de Studerande i Lund sakna-de nödvändig beqvämlighet. Man var också betänkt att flytta dettill Landscrona; men Lund bibehöll dock sin en gång erhållnaheder. Universitetet kom snart åter i någorlunda stånd, helst se-dan Konungen 1688 hade skänkt den gamla Biskoppsgården tillAuditorium och Bibliothek. 1682 voro i Lund endast 2 Theologis-ka, 2 Juridisk, i Medicinsk och 4 Philosophiska Professorer; menderas antal blef snart åter förökadt. Under Carl XII:tes krig led

— 147 —

det åter stor skada, och blef nästan öde både på Professorer ochStuderande; men sedan 1710 har Universitetet, enligt Lagerbring,icke haft andra fiender att kämpa med, än penningebrist. Dethar nu äfven fått förjagad denna fiende, som visserligen är denvärsta af alla och om ett Universitet kunde blomstra endast genompenningar, så skulle Lunds Academie vara i det önskansvärdasteflor.

Dess mästa och vigtigaste inkomst består i spannmål, och detär derföre i stånd att löna [199] sina Lärare så, att de icke allenasthafva sin ganska rikeliga bergning, utan äro äfven i trygghet förStatens penningeväsendes tillstånd. Huru lyckliga, äro icke deAcademiska Lärarena i Sverige, att man låtit dem behålla sin ispannmål fastställa lön! — en fördel, som Svenska Högskolornavisst icke så lätt låta sig fråntagas. Universitetets årliga inkoms-ter bestiga sig till 5834 tunnor spannmål, hvaraf största delenär råg och korn och omkring 5000 R:dr. Banco i penningar. Hä-raf lönas 13 Professorer, som hvardera har 300 tunnor årligen,hälften råg och hälften korn. 3 de yngste Professorerne hafva250 tunnor årligen och uppflyttas vid inträffande ledigheter i sinordning att komma i åtnjutande af hel lön. Det är nu faststäldt,att äfven desse hädanefter, så snart Universitetets inkomster räckatill, skola lika med de öfriga njuta en lön af 300 tunnor årligen.Dessutom har hvarje Professor sin lott af foder för sina kreatur iUniversitetets äng, den så kallade Kanik-ängen. Vidare hafva de 4

Theologiska Professorerna hvar sitt præbende Pastorat, hvaraf dei all maklighet uppbära hela inkomsten emot det, att de årligentill Universitetet aflemna 40 till 80 tunnor spannmål och, låtaembetsgöromålen förrättas af en Adjunct. Säge man nu, att ickeTheologien hålles vid magt i Lund! — Denna utväg att förhöjaProfessorernas inkomster äger äfven rum hos sådana, som ickeäro egenteligen Theologer. Således har Lund nyligen fått en Pro-fessor i Grekiska språket, som blifvit begåfvad med ett Pastorat af

— 148 —

2 Socknar, utan att han undergått Theologiæ Candidat-examen.[200]

Dessutom har äfven hittills en del af de äldste Professorerne ide öfriga Faculteterna under sin embetstid haft inkomsterna hvar-dera af ett så kalladt præbende-hemman, eller en Universitetettillhörig bondgård. Dessa skola dock nu, allt efter som professo-rerna blifva lediga, efter hand indragas under Universitetets fond,och ordinarie Professorernas lön härefter blifva 300 tunnor spann-mål, hvarmed de äfven tyckas böra vara rätt väl i behåll. Härvidbör ännu anmärkas, att både Professorerne och hela Academiensbetjening, som har sin lön i spannmål sig anslagen, icke allenastäga rättighet att sjelfva ingå accord med löngifvarena, utan kun-na ännu fordra, att desse skola föra säden 6 Svenska mil ifrånsitt hemvist till hvilket ställe löntagaren finner för godt. Genomdenna rättighet till transport förhöjes naturligtvis spannmålensvärde, och Academiens betjenter kunna vara säkra, att alltid få sinspannmål åtminstone en R:dr bättre betald än andra.

Utom ordinarie Professorerne, finnas äfven några andra an-tingen med fastställd penningelön, eller ett årligt gratial af 400,300 till 150 R:dr Banco, hvilket äfven till en del fastställes afCanslern. Dessa flytta sedan i sin ordning upp till spannmåls lön.Academiens œconomiska betjening är äfven mycket väl lönad,Räntmästaren med 250 tunnor spannmål och Secreteraren med180 tunnor årligen. Långt sämre har man hittills sörjt för de öfrigalärarnes uppehälle. Desse äro Adjuncterne, af hvilka det finnesnästan en för hvarje Professorat, och Docenterna, [201] som äroföreläsande Magistrar med alldeles ingen lön. Dessa kunna tagabetalning för privata Collegier om någon vill höra dem, likasomde 8 äldste vid ansökning om befordran kunna räkna sig till gododubbla tjensteår. Adjuncterna hafva hittills varit aflönade med150 R:dr årligen, för hvilka de flästa i långliga tider haft sammaförrättningar med Professorerna och många, såsom det plägar gå,gjort mera nytta, än dessa med sina 300 tunnor. Nu är det fast-

— 149 —

stäldt, att, så snart Academiens under de sednare åren förökadeinkomster tillåta det, skola Adjuncterna öfver hufvud hafva 50

tunnor spannmål årligen; Academiska Prosectorn och BotanicesDemonstratorn 60 tunnor och Astronomiæ observatorn 70 tun-nor. Hvad som af Academiens medel användes till underhåll afdess inrättningar, är ganska ringa, och det går som annorstädes, attProfessorerna hafva sörjt först och bäst för sig sjelfva. Bibliotheketsårliga intägt af Universitetets fond är 33 R:dr Banco och ChemiskaLaboratorium, Observatorium, Physicaliska Instrumentkammarenoch Naruraliesamlingen hafva icke eller mer. Bibliothekarien, somtillika är Professor i Æsthetiken, har 300 tunnors lön, och försteAmanuensen 60 tunnor som gör ett emot Bibliothekets inkomstmycket afstickande förhållande.

Då jag talar om Svenska Universitetsväsendets författning, an-ser jag dess styrelse, methoden af de Academiska föreläsningarnaoch inrättningen af examina vara några hufvudomständigheterderaf. Universiteterna i Sverige hafva [202] sina Academiska Con-sistoria efter den vanliga inrättningen, och då dessa, utom andrafriheter, hafva bibehållit sin egen jurisdiction, så är deras myndig-het och verkningskrets till en del mindre inskränkt än hos oss.Under Gustaf IV:des regering upprättade år 1801 ett så kalladtCanslersgille, åt hvilket denne Konung uppdrog en odelad tillsynoch högsta styrelsen öfver Universiteterna och Läroverken i riket,de privata inbegripna. I instructionen för denna direction af den27 October 1801 fick den sig tillika ålagt, att genomse och under-söka det förslag till en ny skoleordning, som redan 1760 blifvitförfattadt och kungjordt. Äfven skulle den för skolorna besörjatjenliga läroböcker, som voro utarbetade efter en allmän plan,och ingifva ett förslag till nya Constitutioner för rikets Universite-ter, då de hittills gällande, lika gamla med Universiteterna sjelfva,måste, såsom det med rätta anmärkes i den kongl. Instructionen,anses föråldrade. Af detta sitt hvarf hade Canslersgillet ej upp-fyllt mer än det första, som förorsakade den år 1808 utgifna nya

— 150 —

skolordningen, då det af nuvarande Konungen upphäfdes ochuppsigten öfver undervisningsverket tillades den å nyo upprättadeCancellie-styrelsen. Den består af Ministern för utrikes ärendernasåsom ordförande, Hof-Cansleren, hvilken i synnerhet har upp-sigt öfver allt hvad som hörer till litteraturn, bokväsendet, censuro. d., Stats-Secreterarne vid de 4 Statsexpeditionerna och någraCancellie-Råd.

Denna förändring var af ingen verkan och [203] betydenhet ianseende till Universiteterna, då det omedelbara öfverinseendetnu så väl som förr förblef hos Canslern. Dennes myndighet sträc-ker sig så långt, att han ensam utnämner Universitetets Lärare, sånär som på Professorerna, och bortskänker alla utomordentligalöner och gratialer. Professorerna utnämnas af Konungen, ochhafva Faciliteterna rättighet att uppsätta förslag till alla ordinäraprofessorater och tillsätta 3 Candidater, af hvilka Konungen väljeren. För det närvarande är Stats-Ministern för Utrikes ärendernaBaron von Engeström Cansler vid Lunds Universitet och högaktassåsom kännare och gynnare af lärdom och vettenskaper. Han harsjelf haft en lärd uppfostran och äger det största privata Bibliotheki Sverige. Men huru kan man vänta, att en man, som lefver nära100 Danska mil ifrån högskolan; som är öfverhopad med affärer afden beskaffenhet och vigt, som en Stats-Ministers, icke för Statenskall åsidosätta Universitetet? Det är dock säkert, att Baron vonEngeström icke hörer till deras antal, som anse Canslersembetetsåsom en blott titel att lysa med, och att denne höge embetsman,som sjelf genomgått den Academiska banan vid denna högskola,gör allt sitt till för dess förmån.

Om Svenska Academiernas organisation och den der brukligaläromethod gäller i allmänhet, att de hafva en föråldrad form,som till det minsta nödvändigt måste hafva det fel, alt den ickepassar för nyare tiders cultur. De små förändringar enskildte lä-rare under de sednare åren [204] hafva sökt gifva den, sträcka sigicke till det hela, och då deras verkan varit föga betydlig, kan man

— 151 —

med skäl säga, att de Svenska högskolorna ännu bibehålla sammaform och organisation, som de hade för halftannat århundradesedan. De Svenska Academierna äro ganska olika våra, icke endastgenom det hos oss afskaffade disputationsväsendet, utan äfvengenom hela inrättningen af de Academiska examina. Jag skallsöka gifva dig ett begrepp om det vigtigaste och sällsyntaste viddenna inrättning. De Academiska cursus vid Sveriges högskoloroch de dertill hörande examina kunna delas i två classer: 1) Desom höra till Magister- och Doctorsgraden vid de särskildta faci-liteterna och 2) embetsexamina utan grad. Den första Examende, som vid ett Svenskt Universitet önska inskrifvas som medbor-gare, är Studentexamen, som svarar emot examen artium hos oss.Den är nu föga annat än en formalitet, då den företages privatmed hvarje särskild Candidat, vanligast af Decanus i Philosophiskafaculteten, på hvilken ensam det beror, om den till Universitetetdimitterade ynglingen skall förklaras skicklig, att upptagas iblanddess medborgare eller icke. Utom de ifrån Cathedralskolor ochGymnasier verkligen dimitterade ynglingar, är äfven plägseden,att vid Universiteterna antaga gossar om 8, 10 till 12 år, när dessamedföra en dertill bifogad privat Lärares försäkran, att de underhans uppsyn och handledning önska uppehålla sig vid högskolanoch der förvärfva de kunskaper, som fordras af en Academisk med-borgare. Desse så kallade Cautionsstudenter äro [205] vanligenAdelns, eller andre förmögne medborgares söner, som uppehållasig några år vid Universiteterna mindre att förvärfva någon Acade-misk daning, än för att begagna privata Lärares undervisning ochförskaffa sig de allmännaste kunskaper innan de träda in i någotembete. Detta kan hafva sin nytta, men det skulle naturligtvis före-falla mig ganska ovant och besynnerligt, att finna sådana omognagossar vid Professorers och Adjuncters föreläsningar.

De som hafva bestämt sig att genomgå en ordentlig Academiskcurs vid ett Svenskt Universitet, studera först till Magistergraden,med hvilken det åter förhåller sig helt olika, än hos oss. Den kan,

— 152 —

helst så, som den tages i Lund, icke anses för stort annat, än denPhilosophico-Philologiska examen hos oss. Tiden, på hvilken enSvensk Student genomgår den för denna grad nödvändiga curs,bestämmes dels af de förkunskaper, som han medfört till Academi-en, dels af den större eller mindre släpphändhet, hvarmed sakenbehandlas af Professorerna. I Lund läser sällan någon mer äntvå, tre, högst fyra år på denna grad. I Upsala deremot skall deticke vara sällsynt, att man studerar sex, sju år efter ankomsten tillUniversitetet innan man disputerar för graden.

De anbefallte profven för Magistergraden äro följande: 1:0En Theologisk examen, som hålles af Theologiska faculteten inomlyckta dörrar. I Lund kan ingen annan examen tagas första ter-minen, hvaraf följer, att Studenterna då [206] måste afhöra 8 till10 Theologiska Collegier. I Upsala är det icke så. 2:0 Ett Latinsktspecimen eller så kallad Chria pro exercitio, som bedömes af Philosop-hiska faculteten. 3:0 En disputation pro exercitio, under præsidiumaf någon som har jus superioris cathedræ, (en Doctor eller Magister).Ämnet kan vara Philosophiskt, Juridiskt, Medicinskt eller hvilketsom helst. Högst sällan skrifves disputation af Candidaten sjelf,utan så godt som alltid af Præses. I allmänhet skrifvas dessa ochandra disputationer på Latin; men några kunna och skola varapå Svenska, såsom öfver ämnen i œconomien, lanthushållningen,statsrätten, samt i Lund äfven i æsthetiken. 4:0 Ett Latinskt specimeneller Chria pro Gradu, som måste vara något noggrannare utarbe-tad, än den förra. 5:0 Den så kallade Candidat-examen, som i Lundhålles offentligen. I Upsala tages den på en dag; men här, hvarestden delas i den Philologiska och Philosophiska, på två. Candida-ten examineras af alla Philosophiska facultetens Professorer, ochföremålen för denna examen äro ungefär de samma, som för denPhilosophiska hos oss, utom att här äfven examineras i Esthetik,Oeconomie och Naturalhistorie. I Upsala skola Candidaterna in-nan de admitteras till examen, Gud vet till hvad nytta, hafva bevisaf Professor juris æconomici, att de hafva insigt i den Oeconomis-

— 153 —

ka lagfarenheten. Jag har öfvervara Candidatexamen här i Lundoch funnit att den behandlas ganska lösligt. Det förekom mig,som åtskilliga Professorer docerade öfver det, som Candidatenicke visste och var mer ett colloquium än en examen. Och dock[217] borde väl denna examen anses vara af mycken vigt, då det ärden, som skall gifva måttstocken på deras Academiska daning.

För öfrigt gifves ingen föreskrift, som bestämmer måttet afhvad en Candidat bör kunna till denna examen, utan detta äri det närmaste öfverlemnadt till Professorernas egna omdömen.Graden af kunskaper vid denna och andra examina bestämmesungefär på samma sätt, som fordom hos oss genom beräkning afvidetur. Det minsta märke är vanligen admittitur, som icke räknasför något videtur, ehuru det äfven brukas ännu sämre, såsom ægreoch ægerrime admittitur. Dernäst följer approbatur, som gäller förett videtur; derpå approbatur cum laude, som räknas för två ochlaudatur för tre videtur. På antalet af dessa videtur beror det hvilkaCandidater vid Magisterpromotion skola hafva företräde, i fallantalet öfverskrider det faststälda.

En examinerad Candidat får när han vill aflägga sin gradualdis-putation; dock uppskjutas vanligen dessa och andra disputationertill emot slutet af terminerna. Gradualdisputation hålles underpræsidium af en Professor, som äfven nästan alltid är författareaf den Latinska afhandlingen, hvilken alltid bör vara öfver någotphilosophiskt ämne. Egentligen skulle respondens sjelf skrifvasin disputation, och intet vore väl billigare; men det är ganskasällsynta händelser att detta sker. Vid gradualdisputation väljerrespondens två opponenter, af hvilka den ena skall vara Studentoch den andra Magister eller [208] Candidat; ingen utnämnesaf faculteten. Ännu återstår för Candidaten den så kallade lectioprecursoria, bestående af en Latinsk afhandling, som han offentli-gen skall uppläsa ifrån nedra Cathedern, hvilket gerna går för sigpå 1/4 time. Magisterpromotionerna ske med mycken högtidlighethvart 3:dje år och förrättas i Upsala i Choret af Domkyrkan och

— 154 —

i Lund likaledes i Högchoret. Det för det förra stället faststäldaantalet är 75 och för Lund 40. Äro flera sökande, så uteslutasde, som hafva minsta videtur i sin Candidatexamen, men på dis-putationen göres härvid intet afseende. De som en gång blifvitexcluderade hafva vid nästa promotion första rättigheten utanvidare jemförande af deras videtur *). De hafva förmodeligenunder förloppet af dessa 3 år förvärfvat visdom nog att kunnabära Magisterkransen, hvars lager, om den icke evigt grönskar,dock är rätt nyttig och derföre så mycket eftersökt, att man förUpsala [209] funnit nödigt öka antalet af promovendi. Man haräfven sökt en dylik förökning för Lund, ehuru Studenternas antalhär knappt är en tredjedel emot i Upsala; men hittills har dettaicke blifvit bifallit.

Orsaken hvarföre denna Academiska titel nu sökes mer änförr, är icke så mycket hedern, som den väsändtliga fördel denefter ett Kungabref af 1786 medförer. Hvar och en som tagit Ma-gistergraden beräknar sig 3 tjenste-år till godo, eller anses vidbefordringar (dock endast vid andliga och läro-embeten) somom han redan hade tjent i 3 år, oaktadt han ännu icke beträdtnågon embetsväg. För ett år sedan, då man fick i sinnet att göraalla Präster till Läkare, blefvo ännu 5 år tillagda dem, som ut-om den philosophiska äfven tagit en medicinsk grad. Dessutomräkna alla Lärare vid Universiteter, Gymnasier och Trivialskolorm. fl. dubbla tjenste-år. När således t. ex. en Magister har varit

*) Detta är alldeles origtigt, åtminstone hvad Upsala beträffar. När antalet vid1806 års promotion öfversteg det då faststälda af 50 promovendi, ingafFaculteten till då varande Canslern ansökning om fripromotion, hvarpålikväl aldrig något svar ankom. Härigenom blefvo flere, till en del ganskaskickliga ynglingar, beröfvade den hedersgrad, hvartill någre ibland dem,genom framtida visad skicklighet, ådagalagt sin förtjenst. Då följande, eller1809 års promotion, var fripromotion, fick väl hvar och en af dem, somönskade blifva promoverad, en plats; men då nu, genom det ökade antaletaf 75 i stället för 50, alla fripromotioner blifvit afskaffade, är det säkert, attingen excluderad promoveras förr, än hans protocoll berättigar honom tillett rum ibland de vanliga 75. Öfvers. Anm.

— 155 —

3 år Docens, Adjunct eller Lector, räknar han 9 år och har vidförslag till pastorater företräde för en simpel Präst, som tjenti 8 år. Jag anser denna inrättning med befordringar, icke efterduglighet, utan efter meriter (som man här kallar de rättigheteren Candidat med Academisk värdighet, verkliga eller inbilladetjensteår, rang eller titel såsom t. ex. af Hofprädikant förvärfvar)vara ibland det orimligaste jag i detta land lärt känna och sombör hafva en likaså skadlig verkan på Prästernas vettenskapligaodling, som på deras moralitet. Der, hvarest [210] verklig insigtoch duglighet måste stå tillbaka för en tom titel; hvarest icke se-dernas renhet och själens cultur, utan stulna tjenste-år meddelavärdighet till bättre andeliga embeten: der kan åtminstone ickehindras, att många på sidovägar komma i besittning af embeten,till hvilka de äro lika så ovärdiga som odugliga. Dessutom mås-te jag göra den erinran, att Magistergraden i Sverige icke gifversamma rättighet, som hos oss, att hålla offentliga föreläsningarvid Universiteterna, utan den, som eftersträfvat det, måste sökablifva Docens. För att genomgå en Theologisk curs vid SvenskaUniversiteterna och omsider taga Docsorsgraden i denna vetten-skap, fordras, utom den allmänna Philosophiæ-Candidat-examen,följande prof och disputationer: 1:0 Theologiæ-Candidat-examen,eller egentliga embets-examen. Det är ganska svårt att bestämmahvad som egentligen fordras till denna examen, då det endast ärföreskrifvit, att kandidaten skall känna sin vettenskap i hela dessomfång, hvilket omfång naturligtvis mindre blir vettenskapens,än gränsen för Professorernas kunskap. For öfrigt gifver dennaexamen rättighet, att utan vidare examen efter 23:dje året låtaviga sig till Präst; men vill den således vigde Candidaten söka pas-torat, måste han i sitt Stifts Consistorium underkasta sig den såkallade Pastoral-examen och tillika försvara några af honom utgif-na theser, så framt han icke vid Academien presiderat för någondisputation. Denna examen får ingen taga förr än han fyllt 28 år.Dock går det icke eller så strängt till med denna, ty huru skulle

— 156 —

det eljest gå med så många [211] Adjuncter och Capellaner, somi långliga tider tråkat under en eller flere Pastorer, utan någonuppmuntran att underhålla eller utvidga de sparsamma theolo-giska kunskaper, som de medförde ifrån Universitetet, när deändteligen kommit så långt, att de kunna söka pastorat? *) — Villderemot en Candidat gå vidare på den Academiska banan, måstehan 2:0) försvara en disputation pro Candidatura theologica. Derpåföljer 3:0) Licenciat-examen, hvartill fordras något grundligare ochmera vidsträckt kunskap i theologien, än i Candidat-examen. Ing-en af dessa examina hålles offentligen, utan Candidaten pröfvasi enrum af hvar Professor särskildt 4:0) Måste Licenciaten, omhan åstundar Doctorsvärdigheten, skrifva och försvara en theologiskGradual disputation och 5:0) hålla den såkallade Lectio præcursoria.Således fordras till Theologiæ-Doctorsvärdigheten och Magister-graden 4 Disputationer. Har nu en Theologiæ-Studiosus lyckligengått igenom alla dessa skärseldar, kan han dock länge och må-hända förgäfves sucka efter Doctorshatten; men har han en gångerhållit den, kan han ock dagligen fröjda sig i dess skugga, dåTheologiæ-Doctorerne i Sverige hafva rättighet att bära en slagsSidenhatt med breda bål af en föreskrifven form. I TheologiskaFaculteten ske inga promotioner utan på Kongl. befallning vidKröningar eller andra högtidliga tillfällen. [212] Konungen ut-nämner då alla dem som skola promoveras, af hvilka de flästa äroBiskoppar och Pastorer, som icke äro Licentiater, ja, som under-stundom icke en gång äro Magistrar. De, som hafva genomgåttden Theologiska cursen vid Universitetet, skola egenteligen hafvaförsta rättigheten; men man har exempel, att några sådana ändåblifvit uteslutna.

Då befordringar till andeliga embeten i Sverige har några egen-heter, torde du icke finna det otjenligt, att jag vid detta tillfälle

*) Hvarje Präst äger rättighet, att efter fyllda 30 år taga Pastoral-examen. Hanbehöfver således icke uppskjuta det till dess han blir competent sökandetill ett Pastorat. Öfvers. Anm.

— 157 —

meddelar dig några underrättelser om dessa. Jag har redan omtalthuru det förhåller sig med de Theologiska examina och hvilkafördelar de så kallade meriter eller tjenste-år gifva. Ännu är attmärka, att efter författningen i Sverige kan ingen söka ett pastoratutom det Stift der han är född, vid hvars Consistorium han, äfvenmåste taga Präst- och Pastoral-examen. Härifrån undantagas verk-liga och titulerade Hofpredikanter (af hvilka i Sverige gifves enväldig hop), Fältpräster och några andra, som hafva rättighet attsöka pastorater öfver hela landet. Professors-söner och Adelsmän,som välja det andeliga ståndet, äga rättighet, att gå in i hvilket Stiftde vilja; men kunna sedan icke söka pastorat utan i detta. En delpastorat, och deribland nästan alla i Städerna, äro regala. Till des-sa uppsätter Consistorium 3 på förslag, af hvilka hvar och en hållersin profpredikan. Derefter röstar Socknens innevånare och i denordning, som de hafva röster, insändas Candidaternas namn tillKonungen, som då gerna utnämner en af [213] dem, ehuru Hanäfven har rättighet att gifva pastoratet åt någon som icke var påförslaget; men denna rättighet begagnas ej ofta. *) Är menighetenicke nöjd med dem, som af Consistorium blifvit föreslagna, kanden äfven hos Konungen begära en fjerde, som understundombifalles. Alla Präst-embeten har antingen Kungen, Menigheteneller privata Kyrkoägare rättighet att tillsätta. De siste kalla hvemde vilja, utan afseende på meriter, och Konungen bekräftar blottvalet. Så sker äfven oftast med de Pastorater, till hvilka Kungen haromedelbar Patronsrättighet. Hvarest allmänheten sjelf har dennarättighet, sätter Consistorium 3 på förslag, af hvilka menighetenväljer en; men då dessa pastorat i allmänhet äro de sämsta, är detoftast de minst dugliga Candidater, som här komma på förslag. Är

*) Innevånarne i Storkyrkan och S:t Maria i Stockholm hafva häruti en egenrättighet. De kunna när Pastorsembetet är ledigt, kalla så många Profpredi-kanter de vilja. Af dessa sätta de sjelfva 3 på förslag och af dem är Konungenförbunden att nämna en. Nästan samma rättighet har äfven Arboga i Ve-sterås Stift. Pastor vid Storkyrkan är den förnämsta i Riket, har lika rangmed Biskoppar och presiderar i Stads-Consistorium.

— 158 —

en Biskopsstol ledig , så gifva Pastorer och Capellaner i Stiftet sinaröster till 3 man af känd vettenskapsodling, icke en gång alltidPräster, eller Theologiæ-Professorer. De 3 som fått flästa röster-na sättas på förslag, och af dessa nämner Konungen en. Prostarutnämnas af Biskoppen i förening med Consistorium. [214]

Utom Pastorer gifvas i Sverige äfven medhjelpare eller Commi-nistrar, som svåra emot de residerande Capellanerna hos oss. Dessahafva sina, bestämda inkomster, som bestå i boställe, något jordoch en viss afgift i spannmål af Pastorerna, och tillsättas på sammasätt som dessa. De så kallade Adjuncter eller Hjelppräster ärodetsamma som våra personel-Capelluner och antagas af Pastorernasjelfva, (på flere ställen hafva äfven Comministrarne dylika) sommed dem ingå en villkorlig öfverenskommelse om lön och arbete.De flästa pastorat i Sverige äro stora och indrägtiga. Ett om 12–1500 R:d. anses för medelmåttigt; om 2000 R:d. för ordentligt,men det gifves de, som rendera 3 till 5000 Rd. om ock sädespriseticke är mycket uppdrifvit. *) Man finner derföre ganska sällannågon Pastor här i landet, som icke håller sig Adjunct. Desseäro ej eller svåra att erhålla, då till en sådan beställning fordrashvarken Magistergrad eller Candidat-examen, utan allenast Prästexamen och ordination. Sällan finner man något dugligt ämne,som påtager sig denna besvärliga och merändels illa lönta syssla;ty de fläste Adjuncter [215] äro sådana Studenter, som icke kun-nat drifva saken derhän att taga Magister- och Pastoralexamen.De måste således på denna tunga och otacksamma väg, hvarvidendast verkliga tjensteår beräknas, söka omsider förvärfva ett litet

*) Pastoratens i Sverige indelas i 3 classer. Till första classen räknas de, somrendera ifrån 2 till 3000 Rd. och derutöfver; till andra de, hvilkas inkomsterbelöpa sig ifrån 1 till 2000 Rd. och till tredje de af 1000 Rd. revenue. Destörsta pastoraterna finnas i de norra provincerna, hvarest det skall finnassocknar, som hafva 10–15 mil i diameter; men också 5–6000 Rd. ochderöfver i inkomst. Nästan alla pastorater i de medlersta Provincerna äroäfven goda, och små finnas endast i Skåne och Vestergöthland. Hvar ochens aflagda pastoral-examen bestämmer i hvilken af ofvananförda classerhan äger rättighet att söka.

— 159 —

pastorat. Detta misslyckas dock ofta, hvarföre de i en ålder af 40,50, ja 60 år, eller så länge själ och lekamen hänga tillsamman,nödgas tillbringa det bekymmerfulla Adjunctlifvet. De träla såle-des i en med åren alltid mer tryckande ställning för ringa lön,under det den rikt lönta Pastorn njuter pastoratets inkomster ochlifvets sötma i största maklighet och overksamhet, och stundomförtjenar några tusende Rd. om året derföre, att han predikarpå högtidsdagarna, förrättar en och annan brudvigsel och hållerliktal öfver några rika bönder.

Hvad som gör Adjuncternas utsigt till befordran så inskränkt är,att de utan afseende på huru länge de tjenat, måste stå tillbaka ickeendast för hvar och en Theologiæ-Candidat, Licenciat eller Doctor,utan ock för hvarje Magister, Academie Adjunct, Docens ellerLector, som måhända ännu mer kan styrka sina dubbla tjenste-år med en öfverflödig laddning af meriter, såsom Academiskabetyg om grundeliga theologiska kunskaper, lärda disputationeroch dylikt. Det är visst billigt, att större lärdom och grundeligakunskaper gifva företräde vid besättande af andeliga embeten.Men likasom man å ena sidan måste finna en mängd Adjunctersställning verkeligen ömkansvärd och beklagelig, hälst då iblanddem finnas de, som ofta genom [216] redlighet, flit i förrättandeaf sin syssla och en aktningsvärd moralisk caracter ersätta hvadde kunna sakna i lärdom, så kan man icke eller å andra sidanannat än erkänna, att det Andeliga Ståndets värdighet förlorardervid, att så många dess medlemmar lämnas till pris för torftighetoch uselhet. Detta kan icke afhjelpas derigenom, att rikt lönadeBiskoppar *), Prostar och Pastorer lefva i välstånd och verldsligtanseende. Det är lika så origtigt, att hvar och en af dessa, utan att

*) Man räknar att några Svenska Biskoppsstolar, såsom i Upsala, Vesteråsoch Lund kunna rendera ifrån 10 till 16 eller 20,000 Rd. årligen, alltefter spannmålens pris. Svenska Biskopparna hafva säte och stämma vidRiksdagarna ibland Prästeståndets Representanter, ehuru de icke äro valde,men de måste då sjelfva underhålla sig. De hafva rang med Öfverstar, ochfastän de sjelfva icke äro Adelsmän, blifva nästan alltid deras afkomlingar

— 160 —

dertill vara tvungen af ålderdom och svaghet, kan låta sitt embeteskötas af en medhjelpare, som att Adjuncterna i allmänhet äroilla lönta och mycket eftersatte vid befordringar. Äfven synes detlitet öfverensstämmande med det Andeliga Ståndets värdighetoch vigt, att pastorater bortgifvas såsom verkliga prebender åtBiskoppar, Professorer, Pastorer eller Academie Adjuncter, somalldeles icke taga åt sig något af detta kalls pligter. De Öfverlåta alltåt en Adjunct, undantagit att emottaga pastoratets inkomster, attförtiga, det stundom Laici befordras till sådana prebende pastoratför att erhålla tillökning på sin lön. *). — Men jag måste lämna[217] detta ämne, som egenteligen ej tillhör afsigten med mittbref, för att öfvergå till de öfriga Academiska examina vid SvenskaUniversiteterna.

I det hela är gången vid de Academiska cursus för Doctors-graden i de öfriga faculteterna lik den i den Theologiska. InnanMedicinska och Juridiska examen tages, måste man underkastasig en slags Philosophisk Candidat-examen med dertill höran-de disputation. Dock kan den, som studerar dessa vettenskaper,vid denna examen slippa Orientaliska språken, Astronomi ochAesthetik. Till Medicinæ-Candidat-examen examinerar ProfessorChemiæ äfven Pharmacien. I Lund tages Medicinæ Candidat- ochLicenciatexamen på en gång, hvilket egentligen är emot författ-ningen och gör den sednare öfverflödig. Medicinska Gradual-disputation försvaras båda för- och eftermiddag och promotionsker här strax, efter dess slut. I Upsala sker den med större högtid-lighet. Oaktadt sådana disputationer äro för den högsta värdigheti Medicinen, så händer dock ofta, att de ej skrifvas af Licenti-aterna sjelfva, utan af Professorer. Det gifves äfven Magistrar i

adlade med förändrade nam . Ingen Biskopp i Sverige kan af Konungenafsättas utan föregående undersökning och dom.

*) Således har nu varande Professor i Grekiska språket vid Lunds Universitetfått ett pastorat, utan att hafva tagit Theologisk examen och utan att varaordinerad.

— 161 —

Chirurgien, som disputera vid Universiteterna; men promoveras iStockholm af Kongl. Sundhets-Collegium. Till Juris Doctorsgra-den fordras utom ofvannämnde philosophiska examen 1:0 JurisCandidat examen in utroque jure, hvilket här såsom annorstädesskall betyda den Romerska och Canoniska, fastän det är mig aftrovärdig man försäkradt, att examinati ofta varit lika okunniga ibägge. 2:0 En [218] afhandling öfver något af Faculteten uppgifvitjuridiskt ämne, (i allmänhet förklaring öfver något ställe i lagen)som måste vara skrifven och erkänd för giltig innan Candidatentillsläppes till Licentiat-examen. Den skall egentligen vara merpractisk och utvidgad, med särskildt afseende på Svenska Lagfa-renheten. Härpå följer nu Gradual-disputation och lectio præcursoria.Doctors-promotionerna både i Medicinska och juridiska facilite-terna äro icke inskränkta till något visst antal, eller någon visstid; utan äro i sednare faculteten mycket sällsynta, derföre anman vid befordringar hittills icke gjort något afseende på dennaAcademiska värdighet *).

Utom dessa examina, som kunna anses för de egenteligenAcademiska, eller till hvilkas undergående fordras en fullständigcurs i någon vettenskap, gifves det ännu vid Svenska Academiernaen hel hop Embets-examina, som ej äro af så stor betydenhet, ochaktas mindre derföre att till dem fordras ringare kunskaper ochbrukas ännu mindre stränghet, än vid de förra. Dessa äro: 1:0 denså kallade Hof-Rätts-examen, eller den ringare juridiska examen.Härtill fordras, utom Student-examen, en theologisk pröfningaf denna facultets Decanus, ett Latinskt specimen och en exa-men i första grunderna af Arithmetik och Geometri. Sedan dettablifvit afgjordt, tillsläppes Candidaten till den egentliga Juridiskaexamen i Naturrätten och Svensk Lagfarenhet, samt litet af Fä-derneslandets historia [219] och Statistik. Denna examen skulleegentligen ej tagas förr än efter fyra terminers vistande vid Univer-

*) I Upsala promoverades 1629 en, 1752 fem, 1763 sex och 1812 sex Juris-Doctorer.

— 162 —

sitetet; men denna lag iakttages icke, och igenom den likgiltighethvarmed saken behandlas, har denna Hofrätts-examen kommit iallmänt vanrykte. Man hjelper sig som oftast med litet naturrättefter ett skrifvet Collegium, eller Professor Boëthius’ Compendi-um och med processen efter Svenska Lagen, samt, hvad som ärdet vigtigaste af allt, med några privata collegier hos Professorer-na. Mången stympare, som icke en gång är i stånd att skrifva detlätta latinska specimen, får det skrifvet af en annan och har godttillfälle att hämta det utanföre, då man häröfver alldeles icke harnågon sträng uppsigt. Icke dessmindre gifver en sådan examen,som mången skakar af sig på en eller två terminer, tillträde till allaDomare-embeten i landet, Högsta Domstolen dock undantagen.Candidaten behöfver endast först gå in såsom Auscultant i Hof-rätten och tjena såsom Skrifvare hos någon Häradshöfding, ochnågra gånger sitta Ting för honom. Ingen kan derföre undra, attså få gå den hederligare, men äfven besvärligare väg, som förer tillJuris-Licentiat examen och Doctorsgraden. Nästan ingen annantillgriper den, än de, som vilja söka befordran vid Universiteterna.

2:0) Cancelli-examen hvilken de måste underkasta sig, som sö-ka befordran i Cancelliet och en del andra Rikets Collegier. Tilldenna fordras samma föregående prof, som till Hofrättsexamen.Derefter examineras i grunderna till natur- och folkrätten efterBoethius’ naturrätt, [220] Vatel’s Droit des gens, samt fädernes-landets och Allmänna Historien efter Fants historiska läroböcker.Vidare fordras äfven en och annan latinsk Auctor, samt någonkunskap i de lefvande språken. En Student med någorlunda kun-skaper och daning kan ganska väl på en eller två terminer afgöradenna examen.

3:0) Bergs-examen, som fordras för att kunna antagas antingenvid Bergs-Collegium eller de derunder hörande Domare-Embeten.Innan denna kan tagas, måste Candidaten förut undergå denJuridiska, eller så kallade Hofrättsexamen med dess föregående

— 163 —

prof. Derefter examineras i Mathematik, Mineralogie, Chemieoch Proberkonsten, samt i Bergslätten.

4:0) Cameral examen, hvilken fordras af dem, som tänka sökabefordran vid mindre Uppbörds-Embeten. Härtill hörer, efterStudentexamen och ett theologiskt samtal med Decanus, samt enkorrt utarbetning af ett specimen på latin eller Svenska, kännedomaf första grunderna i naturrätten, Svensk grammatik, räknekonstoch litet af Cameralväsendet, med hänseende till Fäderneslandet.I Upsala absolveras denna examen på två terminer. I Lund fordrasderemot tre, af den orsak, att Theologiæ-examen här är den en-da, som får tagas första terminen, hvilket icke gäller för Upsala.Deremot är det en vid Universiteterna allmän lag, att Cameral-examen icke må tagas samma termin som Candidaten har skrifvitsitt specimen. Man har imedlertid [221] sagt mig hvad alla dessaanbefaldta föreskrifter angår, om en viss tid för examens tagande,att de i allmänhet föga observeras.

5:0) Seminarii-examen för blifvande Präster. Inrättningen afTheologiska Seminarier härleder sig ifrån Gustaf 4:des sednareregerings-år. (I Upsala upprättades Seminariet 1806.) De bestå afen Director, som är Professor i theologiska Faculteten; en egenPræfect eller föreståndare; en Adjunct och en Docens. Af Semi-naristerna fordras, att de äro inskrifne Studenter och uppehållitsig ett år vid Academien sedan de fyllt 18 år. Efter denna tid sko-la de emottaga undervisning i det, som hörer till Präst-embetetspractiska utöfning. Seminaristerne skrifva efter uppgifna texterpredikningar, som genomses af Directorn eller Föreståndaren.De öfvas i andeliga vältaligheten och Altartjenst, samt afhöra fö-reläsningar öfver Pastoraltheologie och Prästernas juridiska ochborgerliga förrättningar. Efter aflagd examen erhålla de vittnes-börd om sin förvärfvade duglighet, men detta fritager dem dockicke för den vanliga Präst-examen *). [222]

*) Man talade i Sverige med liten aktning om Präst-seminariet i Upsala, ochskildrade det såsom en maklig genväg, hvilken mindre dugliga Studenter

— 164 —

6:0) Pædagogiæ-examen blef under Gustaf 4:de anbefald förLärare vid Skolorna och dem som ville äga frihet att inrätta privataUppfostrings-Instituter och blifva Informatorer. I denna afsigt skallvid Universiteterna hållas föreläsningar öfver Pedagogiken, hvilketåligger Professorn i Theoretiska Philosophien. Candidaten skallexamineras i practisk pedagogik, språk, Philosophie, Arithmetikoch Geometria. Denna examen observeras dock ej noga, ej ellerär den af någon vigt, då de fläste lika så väl utan den kunnablifva Informatorer, eller få Skolsysslor. Imedlertid kan ej nekas,att afsigten med denna inrättning var berömlig, likasom flere afGustaf 4:des välmenande anordningar till förbättrande af den inreStatshushållningen.

Af en helt annan tendens är den nyaste vid Svenska Universite-terna inrättade examen, som är ett foster af Riksdagen 1809:

7:0) Medico Theologiska examen. Dess afsigt är ingen annan, änatt i en tid, då det lekamliga spelar en så stor role i lifvet, attmånga på fullt alfvare tro, att det andeliga ganska väl kan anord-nas under det, hvarigenom menniskoslägtet kan förekomma alltsjukdomstillstånd; dess afsigt säger jag är, att göra samteliga Sven-ska Prästerna till Amphibier. De böra i följe häraf vara lika myckethemma på en Anatomiesal, som i Guds hus, och likaså väl förståatt på methodiskt sätt skaffa sina Sockenboer in i evigheten, somatt bereda dem till en salig ändalyckt. Till den ändan äro vissapenningesummor [223] af Statscassan bestämda till stipendier förStudenter, som vilja blifva medicinska Präster, och det tyckes varabilligt, att Staten gör mer för dessa, än för Theologer och Läkare,som ej kunna bringa denna förening i stånd. Så visst det nu voreett mästerstycke, om man vid denna inrättning kunde rent af sam-

hälst sökte. Huruvida detta är grundadt, törs jag icke afgöra. Om Seminarieti Lund vet jag, att det har en duglig och upplyst Föreståndare, Doctor C. P.Hagberg, en af de interessantaste och älskvärdaste Andelige, som jag iSverige träffat och en ung Docent, Mag. Bergquist, om hvars duglighet jaghar anledning att tro mycket godt. Jag håller derföre före, att Seminariet iLund, åtminstone bättre än det i Upsala, uppfyller sin bestämmelse.

— 165 —

mansmälta theologien och medicin, och derigenom frambringarigtiga indifferentister imellan det andeliga och lekamliga: så visstär det, att man ännu icke i Sverige bragt detta mycket långt påförsökets tunga bana. Besynnerligt nog, att en så sublim Riksdags-idé, som den, att omskapa Simpla Präster till Prästläkare, ej harvunnit synnerligt bifall hos Nationen, att ej omtala det den i någraaf Sveriges första Läkare, en Afzelius m. fl. säkert af ren afund,har funnit kraftiga motståndare, hvarföre dess utförande icke el-ler ännu har kommit i full gång. Imedlertid är det förordnadt,att egna medicinska föreläsningar skola hållas för dessa physicotheologiska Studenter, som hvarje termin böra examineras bådeaf Theologiska och Medicinska Faculteten. Dessa äga naturligtvisföreträde vid befordringar. Man bör hoppas för båda vettenska-pernas bästa, att man snart erkänner huru föga nytta en sådanförening kan gifva både Stat och Medborgare, och huru mycketbättre det är att hafva dugliga män i en vettenskap, än fuskare itvå. Imedlertid har man derigenom i Sverige fått en ny indelningaf medicin, som ett visst satiriskt dagblad vill hafva indelt i Läkar-medicin, Prästmedicin och Boskapsmedicin *). En viss Doctor i[224] Stockholm, som tillförene lefvat i sitt mörker, fick vid dettatillfälle ett namn och ett Vasakors, då det var han, som sommaren1809 först på Riddarhuset framkom med det förslaget, att hvarjePräst skulle vara Läkare i sin socken.

Men jag har längesedan öfverskridit gränsorna för ett bref.Jag måste derföre, sedan jag meddelt dig dessa underrättelserom cursus och examina här vid Universiteterna, till en annandag uppskjuta, hvad jag ännu kan hafva att anmärka vid SvenskaUniversitetsväsendet.

*) Polyfem 3:d.e Samlingen N:o 20.

— 166 —

T i o n d e B r e f v e t .

Lund.

Ehuru jag utan tvifvel gjort dig ledsen med mitt förra alltförlånga och alltför torra bref, torde du dock vara så öfverseende ochskrifva något af denna ledsnad på omständigheternas räkning. Tyför att gifva dig ett någorlunda tydligt begrepp om Svenska Acade-miernas författning, måste jag uppehålla mig vid det inveckladeexamensväsendet längre, än du måhända tyckte om. Detta varnödvändigt för min [225] önskan, att du sjelf deraf skulle kunnadöma huruvida man vid Sveriges Högskolor för lärdom och vet-tenskaplig odling verkar mer eller mindre än hos oss. Jag afstårderföre helt och hållet ifrån alla öfverflödiga jemförelser, och villblott ännu meddela dig några mina tankar om Svenska Universi-teternas inrättning i allmänhet, tillika med en och annan särskildunderrättelse om Lunds Högskola.

Om det är ändamålet med ett Universitet att icke blott bildapractiskt dugliga Embetsmän för Staten, utan att äfven utveckla enhögre menniskodaning i allmänhet, som kan läggas till grund hoshvarje individ, som vill uppoffra sig åt någon särskild vettenskapoch embetsbana; — om det icke endast skall anses för en Högsko-las bestämmelse, att man der kan erhålla en hjälplig insigt i en såkallad brödvettenskap utan om den skall blifva hvad den efter sinursprungliga syftning var en plantskola för humanitet, vettenska-per och lärdom; så bör det väl anses för en sak af högsta vigt, attde Studerande till Universitetet medföra de kunskaper och dendaning, hvarförutan de icke med nytta kunna begagna den Acade-miska undervisningen. Det kan icke nekas, att titeln af Academiskmedborgare måste förlora i värdighet och anseende i samma månsom den blir lätt att erhålla, och att ett Universitets bestämmelse ivåra dagar förfelas, då det tillåtes omogna ynglingar, som ännu pålångt när icke hafva genomgått sina skolstudier, att kunna tillegna

— 167 —

sig namn och rättighet [226] af en Academisk medborgare. Jagär öfvertygad, att desse härigenom skada sig sjelfva, och kunnasedan aldrig uppnå den grundlighet och fasthet i vettenskapligodling, som de, hvilka väl underbygde komma till Universitetet,ehuru jag ej anser för en absolut nödvändighet, att kunskaper ochdaning till en viss grad endast kunna förvärfvas vid en Högskola.Jag vet, det kan sägas både mot och med angående examina vid ettUniversitet, och att det gifves Högskolor der lärdom och vetten-skaper trifvas och främjas utan att Professorerne befatta sig medexaminerande. Likväl är det otvifvelaktigt, att hvarest offentligapröfningar vid ett Universitet blifvit införda, böra de med alfvarhandhafvas, om de icke skola stifta mer skada än nytta. Man börväl icke utan skäl anse den första Academiska examen, som skallutvisa hvilka kunskaper och hvilken bildning ynglingen medförtill Academien, för en af de vigtigaste och nyttigaste.

Det är derföre icke utan genom missbruk, som det första kun-skapsprovet vid Svenska Universiteterna urartat till att vara fögamer än en tom formalitet. Academiska Constitutionerna fordra,utom vittnesbörd ifrån Gymnasierna och Skolornas Ephorer, for-melig undersökning i alla de vettenskapsgrenar, uti hvilka vid des-sa Läroverk undervises, innan någon kan antagas till Academiskmedborgare. Men nu antagas Studenter efter privata testimonieroch efter ett korrt förhör inom lyckta dörrar af Philosophiskafacultetens Decanus, på hvars godtycko och [227] lynne det berormed hvad bildning och hvilka kunskaper den studerande skallbegynna sin Academiska bana.

Svenska Universiteterna hafva, mer än Högskolorna i de flestaandra Länder, bibehållit den ursprungliga form, som dessa läroan-stalter vid sin restauration i medeltiden antogo. Derifrån härledersig det anseende hvaruti latinska språket och offentliga disputatio-ner ännu hållas. Derifrån äfven inrättningen af den philosophiskacursus och Magister-promotion, emot hvars afsigtsenlighet ochgagn i och för sig sjelft må hända icke mycket kan invändas; men

— 168 —

desto mer emot det förfall, hvaruti denna inrättning fallit. Det-ta kommer deraf, att man dels gjort det allt för lätt att erhållaMagistervärdigheten, dels i de dertill hörande cursus och offentli-gare pröfningar, icke följt vettenskapernas utvidgning. Man kanöfvertygas om sanningen häraf, om man genomgår sednaste tidersacademiska disputationer, uti hvilka man öfver hufvud och efternågre få undantag skall upptäcka långt mindre lärdom, flit ochgrundlighet, än i de äldre. Dessutom kan man väl säga, att afsigtenmed dessa academiska utarbetningar och deras offentliga försvä-rande ifrån Cathedern, till en stor del förfelas derigenom, att manåtnöjes med det sista, så att få Candidater sjelfva utarbeta sinadisputationer, till och med de, som försvaras för Doctorsvärdighe-ten, t. ex. i Medicinen. När man ser att några bitar öfversättningaf en Arabisk, Grækisk eller Latinsk Auctor af en Professor, ellerAdjunct kan gälla för en disputation pro [228] exercitio eller progradu, så kan man omöjligt öfvertyga sig, att afsigten med dessalärdomsprof derigenom uppnås. Den kan dock icke vara annan,än, att Candidaten genom eget arbete skall ådagalägga, så väl sinskicklighet att tänka öfver, och behandla ett philosophiskt ämne,som sin färdighet att skrifva latin och muntligen uttrycka sig pådetta språk. Men af allt detta kan intet utom det sista, uppfyllas,när han endast behöfver försvara ett par blad, skrifna af en annanoch ofta ryckta utur allt sammanhang. Det är nemligen ett bruk,att Professorerna i en hel räcka disputationer afhandla en sak,som stundom i flere år kan gifva ämne åt väl 20 Respondenter. Ifall disputationen är af den beskaffenhet, att han alldeles icke kanbestridas, såsom då den utgöres af en förteckning på Paleotyper,Mynt, eller Naturalier i ett Museum, bifogas några theser, såsommateria discussionis. Man kan lätt finna, huru litet man af de ungaCandidarerna kan vänta sig någon färdighet i att tala latin, då

— 169 —

de icke äga tillfälle till beständiga disputations-öfningar *) ochrespondens, i nödfall alltid kan taga sin tillflykt till Præses.

Hvad den allt för stora lätthet att vinna den philosophiska gra-den angår, som i sednare tider fått insteg, höres deröfver en jemnoch grundad klagan. Fordom iakttogs med stränghet, att ingen,som icke vid philosophiska examen ådagalagt grundliga kunska-per och erhållit goda [229] videtur, admitterades till promotion.De, som en gång blifvit uteslutna, fingo sedan genom ingen gracetillträde till den heder, hvartill de ej gjort sig förtjente. Men efterhand blef ett bruk, att vid Kröningar, Thron-arfvingars födelse ochandra högtidliga tillfällen icke blott förbrytare benådades, utanäfven de ifrån promotion excluderade Candidater af Kongl. nåderhöllo hvad de icke genom egen förtjenst kunnat förvärfva sig.En lång tid måste dock sådana i nåder creerade Magistrar låta sigbehaga att vara litet ansedde och aktade i jemförelse med dem,som i laglig ordning voro promoverade. Slutligen började mandock mer och mer anse den gamla strängheten med promotio-nerna för en barbarisk grymhet, hvarigenom mångens timliga välkunde förspillas, och en formalitet, som utan så stor skada kundeåsidosättas. I följe häraf inträffade, att faculteterna sjelfva under ti-den inkommo med ansökningar om de så kallade fripromotioner,vid hvilka ingen exclusion ägde rum. Ändteligen har det missbrukkommit i bruk och genom vana vunnit stadga, att de Candidater,som vid en promotion måst vika för mer dugliga och derföreblifvit uteslutne, antagas vid nästa promotion utan vidare pröf-ning. **) Man finner lätteligen, att detta medlidsamhets-systeme,om det rätt får öfverhanden, sluteligen skall förjaga all grund-lighet i Philosophien ifrån de Svenska Universiteterna och ännu

*) Författaren lär icke hafva känt de åtminstone i Upsala inrättade såkalladedisputationsconventerna. Öfvers.

**) Se anmärkningen till pag. 208. Det är tydligt, att en excluderad efteraflagd candidat-ed ej kan underkasta sig någon ny undersökning om sinakunskaper. Öfv. Anm.

— 170 —

mer nedsätta värdet och anseendet af de Academiska examina.Jag har redan i mitt [230] förra bref sagt dig, att den philosophis-ka examen här vid Universitetet icke hålles med den stränghetman borde vänta sig vid ett prof, som skall vara måttstocken förde studerandes egentliga vettenskapliga bildning. Detta vore såmycket nödvändigare, som den första Academiska eller Studentexamen har förlorat nästan allt anseende och det således endastär vid philosophiska examen med dertill hörande disputationer,som en studerande Yngling offentligen kan ådagalägga sin hu-manitet. Men att Candidaterna, innan de inställa sig till dennaexamen, en eller flere gånger kunna låta tentera sig af hvar ochen af de examinerande Professorerne, hvilkas föreläsningar deafhört, det är att öppna vägen för sådana missbruk, hvarigenomdenna examen äfven förfelar sitt ändamål, så vida man icke hosalla Examinatorerna vill förutsätta en stränghet och redlighet,som åtminstone i våra dagar icke är allmän.

Jag är derföre temmeligen öfvertygad att icke misstaga mig,om jag påstår, det en Svensk Magister vid Lunds Universitet i all-mänhet i vettenskaper och språkkunskap icke är mycket längreavancerad, än en Student vid Köpenhamns Universitet, som nå-gorlunda väl aflagt sin examen artium och philosophicum. Manbör väl förutsätta att de egentligen academiska Embets- eller Can-didat- och Licentiat-examina vid Svenska Universiteterna, oaktadtprivata tentamina äfven vid dem äga rum, med större stränghethandhafvas. [231]

Jag kan dock derom icke lemna något yttrande, då dessa ex-amina icke hållas offentligen, hvilket visst förefaller dig, såsommig, besynnerligt. Det synes öfver hufvud, som man här, ansågdisputationer för de enda academiska lärdomsprof, som det ärmagtpåliggande att offentligen aflägga; men efter min meninguppfyller aldrig en privat examen vid ett Universitet sitt syftemål.

Men om äfven de Academiska examina i alla fyra faciliteternamed tillbörlig stränghet handhades; om ingen vid dem kunde

— 171 —

tillsmyga sig ett oförtjent vittnesbörd och om disputationer vorosäkra prof på Candidaternas insigter och duglighet, så äro dockde vid Universiteterna införda mindre Embets-examina, för hvilkainga grundliga förkunskaper och endast en korrt, ganska ofull-komlig academisk cursus fordras, till lika så mycket hinder förvettenskapernas befrämjande i allmänhet, som skadliga för Staten.Ty huru kan man vänta sig dugliga Embetsmän så länge de fördem anordnade examina behandlas så ytligt? “Det tyckes varahandgripligt“, äro en Svenk Författares ord, “att dessa så mycketlättade examina gifva tillfälle att blifva Embetsmän innan manännu tillryggalagt ynglinga-åren och utan att man förvärfvat hvar-ken bok- eller mennisko-kunskap. Och hvarifrån förskrifver sigväl eljest denna råhet, som äfven den billigaste nödgas finna hosvåra Embetsmän? Häruti torde åter rätta grunden ligga till allade oordningar, öfver hvilka en daglig klagan höres; ty man harmed rätta anmärkt att det onda, som begås [232] af Menniskor,har mera sin grund i dumhet och okunnighet, än i en ond vilja“.

Det är väl icke utan skäl som man, icke allenast i Sverige, utanöfverallt klagar, att vår tids Menniskor hafva föga böjelse för detgrundliga och det, som kostar ihärdig flit och möda, utan gernaåtnöjas med det som endast äger ett ytligt sken, allrahelst när deti maklighet kan förvärfvas och tillika renderar ju mer desto bättre.Det är således icke att vänta, att många skola gå den tyngre ochtrögare vettenskapliga banan, när Staten sjelf har öppnat demen makligare genväg till de flesta Embeten. I Sverige höres enallmän klagan, hvarpå jag redan lemnat dig bevis, öfver Embets-mannens försummade daning och deraf härflytande okunnighetoch oduglighet. I intet Embete skall det i detta hänseende för-hålla sig sämre än med det juridiska. Väl förhåller det sig så, attingen tillsläppes till juridiska eller Hof-Rätts-examen, som ickeförut underkastat sig profvet i latinsk skrifning; men detta harhittills varit så lätt och obetydligt, att man i Sverige säger det ickevara nyttigt till annat, än att ett par år längre uppehålla Jurister-

— 172 —

na ifrån Hof-Rätts-examen, på det Domstolarna och kollegiernaicke skola öfversvämmas af examinerade pojkar, hvilka de ickekunna använda till något. *) Vid Cancellie-examen undersökesnågot närmare den examinerades kunskap [233] i latinen; mendet förefaller besynnerligt, att dervid icke fordras någon kunskapi Fäderneslandets Lag, som dock för desse Embetsmän vore sånyttig och nödvändig.

På det du icke må tro, att jag med partiskhet dömer om detjag icke känner, vill jag här anföra en Svensk Författares ord omEmbetsmännens försummade daning; “Utom det att en försvar-lig kunskap i Latinska språket borde anses som en nödvändigegenskap hos hvar och en blifvande Embetsman, synes det äfvenicke vara någon tvifvel underkastadt, att han icke eller borde va-ra främmande i Historien: att han åtminstone borda känna detvigtigaste af Naturläran, Räkenkonsten o. s. v. Men på allt dettagöres nu alldeles intet afseende. Endast till Bergs-examen läsesnaturvettenskaper och mathematik. Den som tänker söka sig ini Cancelliet lär sig något franska och stretar igenom Fants SveaRikes historia o. s. v. Men en systematisk och harmonisk men-niskodaning fordras af ingen. Blott det, som närmast åligger hvaroch en och är nödvändigt för att mekaniskt kunna förvalta detEmbete man hoppas ernå, är hvad man nu frågar efter. Fordomhade nästan ingen den ringaste fordran på bildning, som ickemed lätthet skref, ja till och med talade en god latin, och framför allt grundligen kände Fäderneslandets historia med alla desskällor och hjelpvettenskaper. Rikets omfång och folkmängd vardå långt större än nu; men man var alldrig i förlägenhet att fin-na dugliga Embetsmän, äfven till de högsta och [234] vigtigasteplatser. Grundliga kunskaper satte nästan hvar och en ringare Em-betsman i ett Collegium i tillstånd att kunna uppstiga, om så skulle

*) Efter Herr Lundvalls utnämnande till eloquentiæ Professoratet i Upsala,har ofvannämnde stilskrifning för alla grader blifvit ansenligen skärpt.Öfvers. Anm.

— 173 —

fordras, till de högsta värdigheter, utan att behöfva låta en annani tysthet förrätta tjensten och utan att risquera att genom oklokaoch bakvända företag blotta sin inskränkning och okunnighet. Vibeundra Gustaf Adolphs, Christinas och Carlarnas stora bedrifter;men de voro ock alltid understödde af en duglig administration,af Fältherrar, som kände krigskonsten, af Statsmän, som räknadesibland sin tids lärde, och af Embetsmän i Landet, som voro be-vandrade i något mer, än dagliga mekaniska förrättningar. Om viännu hafva några sådana, måste vi sannerligen anse det som enoförtjent lycka, eller som en Försynens skickelse; ty vi göra allt föratt göra deras bildning omöjlig". Så dömmer man i sjelfva Sverigeom denna brist i Statsinrättningen och detta är icke rösten af enenskild stämma; man får höra det upprepadt af många opartiskeoch kunnige män.

Att man vid Embetens bortgifwande i Sverige mer ser på ål-der i tjensten, på rang och caracterer, på sådana beställningar,som medföra befordringsrätt, utan att någon offentlig syssla meddem är förenad, är en klagan, som jag likaledes har hört af välunderrättade personer. År 1786 utgaf Konungen Gustaf III:dje enförordning att lärdom allena, utan afseende på tjensteår, skullegifva rättighet till pastorater af första classen. Detta ökade Theo-logiæ Licentiaternas och Magistrarnas antal, men man har äfven[235] sagt mig, att de Academiska examina ifrån den tiden blifvitmindre stränga, än tillförene. Vid civila befordringar har man isednare tider aldrig sett på Candidaternas olika Academiska betyg.Nu är väl nyligen en förordning utkommen, att äfven Doctoresjuris, när deras practiska duglighet blifvit pröfvad, skola äga fö-reträde vid tillsättande af alla juridiska och civila Embeten, utanafseende på tjensteår. Men så länge det, som Universiteterna ford-ra till en juridisk promotion, icke är bättre bestämdt, än nu; sålänge det dervid endast beror på examinatorerna, så länge tordeväl Staten svårligen kunna vänta sig stor nytta af denna inrättning,om den ock hädanefter får flere Juris-Doctorer.

— 174 —

Äfven klagas i Sverige öfver, att lönen vid många civila Embetenär allt för ringa, hvilket har ett icke obetydligt inflytande på studieroch examina vid Universiteterna. Ty det har blifvit ett mod attanse lärdom hos Embetsmän för ett pedanteri och för något, somendast kan fordras af Academiska Lärare, hvilke åtminstone äroväl lönte för att vara lärde. Icke eller kunna Professorerne af dennaorsak vara allt för stränga i Embetsexamina, då man fruktar attcollegierna i sådant fall skulle komma att lida brist på Embetsmän;ty många vilja icke använda lång tid och mycken kostnad på det,som sedan ej kan föda sin Man.

Ännu måste jag innan jag slutar dessa anmärkningar öfverSvenska Universiteternas författning, omtala tvenne omständig-heter, som angå [236] denna sak: de Academiska ferierna ochStudenternas förening i Landsmanskap, eller, som det här kal-las, Nationer. Det gifves icke något Land, vid hvars högskolorföreläsningarna äro så afbrutna och ferierna så långa, som i Sve-rige. Dessa omständigheter grunda sig icke endast på gammalplägsed, utan äfven på omständigheter, som äro egna för dettaLand och Svenska Nationen. Reselusten är här långt allmännare,än t. ex. hos oss. Hvar och en, hvars omständigheter och sysslanågorlunda tillåta det, söker förändra vistelseort om sommarenoch tillbringar denna årstid på Landet hos slägtingar eller vän-ner, ofta i långt aflägsna provinser. Detta är äfven händelsen medProfessorerna, af hvilka man under sommarferierna icke finnermånga i Universitets-Städerna. Icke mindre allmänt är, att Stu-denterna efter slutad läsetermin hoptals lemna Universitetet. Istället för 3 eller 400 som studera vid Lunds högskola, skall manom sommaren här knapt finna 30 eller 40. Detta härleder sig tillen del äfven derifrån, att många ej hafva medel att uppehålla sighela året vid Universitetet. De finna således en betydlig lättnadatt halfva året lefva hos sin famille, oaktadt omkostningarna vidfram och tillbakaresorna stundom 100 mil och mera kunna varabetydliga nog och äro det nu mer än förr, då skjutsen i detta Land

— 175 —

var så ytterst lindrig. Men fastän denna plägsed har sin goda ochnyttiga sida och ingen kan undra, att man i ett Land, så rikt pånaturskönheter, som Sverige, icke kan finna sig i att lefva ett heltår inspärrad emellan murar och väggar i en liten Stad, hvars nej-der alldeles äro beröfvade all behaglighet [237] och skönhet *);så är det dock lika visst, att allt för långa afbrott i den academiskaundervisningen för många Studenter måste vara lika så skadligaför deras studier, som nyttiga för deras hälsa. Läseterminerna ärovid Svenska Universiteterna två. Vintertermin räcker ifrån börjanaf October till Jul. Den aflösas af ferier, som räcka till början afFebruarii. Vårtermin sträcker sig ifrån denna tid till Midsommar,och sommarferierna utgöra således hela tre månaderna. Dess-utom har man Påsk- och Pingst-ferier som hvardera medtaga 8

dagar. Det läses obetydligt emellan Pingst och Midsommar, dådenna tid till det mästa användes på disputationer och examina.Man kan derföre utan öfverdrift antaga, att omkring 6 månaderåtgå till ferier, och att icke mycket mer än halfva året upptages afföreläsningar. Hvar och en skall finna, att denna inrättning ickeär tjenlig för underhållande af en ihärdig flit hos Professorer ochStudenter. Ingen kan eller neka, att Professorerna vid SvenskaUniversiteterna i anseende till deras arbetstid och hvad de påden uträtta, äro bättre lönta, än Academiska Lärare i något annat[238] Land. Så litet man i följe af detta bör tro, att brist på flitär allmän hos alla Lärare och Studenter vid Sveriges högskolor,derföre att desse halfva året igenom ligga i dvala; lika så litet torde

*) Det är en olägenhet, som Sveriges begge Universitetsstäder äro underkasta-de, att deras belägenhet icke har något det minsta retande å naturskönhe-tens vägnar. Således ligger Lund midt på den stora flata Skånska slätten,hvars enformighet snart blir tröttande och hvarest man knapt på en milsomkrets blir varse något träd, eller någon höjd. Upsalas belägenhet, i entämmeligt mager, skoglös och till en del sandig trakt af Uplands slätt, haricke stort företräde för Lund, och kan, särdeles så högt upp i Sverige, allde-les icke kallas skön. Dock är staden bättre bygd och lifligare i anseende tillden genomlöpande fyris-ån; icke eller behöfver man här fara särdeles långtför att träffa de skönaste trakter.

— 176 —

någon kunna motsäga den erfarenhet, som man ganska snart gör,att begge i allmänhet icke kunna i flit och verksamhet mäta sigmed Professorer och Studenter vid vårt Universitet. Man skulle tro,att Professorerne i intet Land voro flitigare scribenter, än i Sverige,hvarest de kunna använda halfva året på egna arbeten och underdet andra halfva sällan läsa mer, än en högst två timmar på dagen;men Svenska litteraturen bevisar motsatsen deraf, och när manicke känner, att Professorerna i Sverige skrifva disputationer åtStudenterna, måste man anse dem för ännu overksammare, än deäro. *) Imedlertid bör äfven anmärkas, att litteraturens författningoch det inskränkta antal läsare, som grundliga skrifter i Sverigehafva, lägga ett betydligt hinder i vägen för Professorernas litteräraverksamhet. Huruvida de sjelfva medverkat till litteraturens ochläselustens förfall och huruvida man kan tro, att det till en stor delendast berodde på Academiska Lärarena, att ifrån Högskolornaibland folket utsprida en bättre vettenskaplig anda, vågar jag ickeafgöra. Jag torde likväl framdeles, då jag kommer att aflemnamina anmärkningar [239] egentligen öfver Svenska litteraturenstillstånd, att närmare vidröra dessa frågor.

Studenternas indelning i Nationer efter Sveriges Stift, ellerrättare efter Rikets gamla Landskaps-indelning, är en egenhet vidSvenska Universiteterna, som har sin nytta i att befordra ordningoch flit och understödja fattiga studerande. Den gifver dock un-derstundom anledning till oordningar och befrämjar ensidighetoch antipathie imellan Studenter af särskildta provinser. I Lundäro Studenterna indelte i den Skånska, Blekingska, Vestgöthskaoch, så mycket jag vet, Östgöthska Nationen. Hvar och en sådanNation har en Inspector, som är en af Professorerna, merändelsifrån samma provins, som föreställer Nationens beskyddare och

*) Man kan icke afhålla sig ifrån att le, när man hör att en Professor i Historienkan behöfva och erhålla ett års frihet ifrån alla Academiska förrättningarför att utgifva ett topographiskt arbete om 12–16 ark, hvartill han i flere årsamlat materialier. Likväl har detta år 1812 varit händelsen med HistoriæProfessorn i Lund.

— 177 —

representant vid Universitetet och hvars kall det är, att vid tillfällevaka för dess bästa; dessutom en Curator, som årligen af InspectorTillsättes och tages ibland de äldste i Nationen, vanligen en Ma-gister eller Adjunct. Utom desse styresmän har ännu hvar och enNation flere Seniorer, som väljas ibland Studenterna och hvilkaskall det är, att gå Inspector och Curator tillhanda med vaksam-het öfver ordning, flit och sedlighet. Ett visst sammanskott göresårligen till en gemensam Nationscassa af alla, som icke äro alltför torftiga, och dessa penningar användas dels till understöd åtbehöfvande Studenter af Nationen, dels till inköp af böcker ochandra utgifter, som angå det hela. Landskap hållas vissa gånger omåret under Inspectors, Curators och Seniorernas [240] uppsigt ochdet är icke ovanligt, att Nationen på vissa fästliga dagar samlas. *)

I det hela synes mig denna inrättning nyttig och berömvärd;åtminstone bör den under en förnuftig styrelse kunna äga ett godtinflytande på de studerandes sedlighet och utvertes uppförande,om den ock icke skulle hafva någon verkan på deras flit. Denbidrager oemotsägligt, såsom hvarje förening i ett offentligt sam-fund, att stärka och underhålla anda och interesse för det hela.Men huruvida den för öfrigt verkligen uppfyller sin bestämmelse,eller är missbruk och urartning underkastad, har jag icke nogkunskap att afgöra. Det är eljest en lätt begriplig följd af dennaförening i särskildta samfund, att umgänge ibland Studenternanästan alltid, är inskränkt inom Nationens gränsor, och såsomhvarje särskild Nation anser sig såsom ett slags famille-samfund, såbetrakta medlemmarne af särskildta Nationer hvarandra såsom

*) I Upsala har hvarje större Nation utom Inspector två Curatorer, af hvilkaden ena blott har att göra med penningeväsendet, och vanligen 7 Seniorer.Dessa hafva det åliggande, att läsa vissa timmar enskildt för de nyligenankomna, hvilka först efter ett halft års vistande vid Universitetet genomNationsexamen upptagas i Nationen, och emedlertid af Seniorerna öfvas iLatin, Franska, Tyska, Historie m. m. Detta sker på Nationalsalen, ett ellerflera hyrda rum, hvarest Nationen håller sina sammankomster och dessbibliothek förvaras. Denna inrättning är likasom allt hvad som hörer tillAcademiska väsendet fullkomligare organiseradt i Upsala, än i Lund.

— 178 —

främmande. Denna egenhet vid Svenska Universiteterna kan medskäl anses såsom en lemning af den nationella [241] olikhet, sönd-rade interessen och skiljaktiga caracterer, som utmärka inbyggarnei Sveriges gamla Landskap och Småriken.

I mitt förra bref har jag meddelat dig några underrättelserom Lunds Universitets medel och inkomster, och huru det lö-nar sina Professorer och Lärare. Jag vill nu, efter sednare migmeddelta upplysningar, beriktiga dessa underrättelser och tilläggauppgift om Lärarenas antal, samt några särskilta anmärkningarom denna högskola. Samtelige tjenstgörande Professorer äro år1813 till antalet 20. Theologiska och Medicinska faciliteterna ärostarkast, då hvardera af dem har 4 Ordinarie Professorer. Denförre äger 4 lönade Adjuncter, af hvilka en är föreståndare fördet Theologiska seminariet och 3 Docenter: den sednare endast 2

Adjuncter. Deremot utgöres hela Juridiska faculteten af 2 Profes-sorer, (eller rättare blott en, då den andra endast läser naturrättoch Moral) och af en Adjunct. Philosophiska faculteten äger 11

Professorer, (af hvilka 6 äro Ordinarier) nemligen en i theoretiskaPhilosophien; en i Österländska språken, en i Grekiska och en iLatinska språket samt vältaligheten; en i Esthetik, som tillika ärBibliothekarie; en i Historien; en i Mathematik; en i Astronomie;en i Natural-historie; en i Oeconomie och Botanik och en i Che-mie och Physik. Dessutom har Philosophiska faculteten 6 eller 7

Adjuncter och 11 eller 12 Docenter. Redan af denna förteckningkan någorlunda skönjas, om och hvilka vettenskaper i synnerhet[242] blomstra, åtminstone hvilka i synnerhet understödjas ochbefordras; ty att det första icke alltid är en följd af det sista, bevisaribland annat Theologien i Lund. Det är visserligen icke brist påmän af djup lärdom och vettenskaplig grundlighet i Lund; menjag tror, att hvar och en sakkunnig opartiskt skall tillstå, att vetten-skaperna här icke blomstra med den frodighet, som man kundehafva skäl att vänta på sjelfva medelpunktsstället för all lärdomi det sydliga Sverige. Orsaken härtill bör åtminstone icke sökas

— 179 —

i Universitetets fattigdom, ty jag har redan tillförene visat huruhögst betydligt Staten bidrager till Academiska lärarnes underhåll.Knappt skall man ibland Tysklands mest blomstrande Universi-teter finna något, som har större inkomster, än det i Lund. *)En annan sak hade varit om dessa stora summor blifvit användapå det för vettenskaperna mäst gagnande sätt. Härvid erbjudersig nödvändigt de anmärkningar, att man hittills sörjt allt för illaför de Academiska Lärarena af andra graden och användt allt förlitet på offentliga inrättningar för vettenskapernas behof. Att enAdjunct med lika förrättningar och ofta af större duglighet ochverksamhet än Professorn, måste åtnöja sig med en lön af 150

R:dr årligen, under det dennes lön kanske går till öfver 3000 R:dr,kan [243] svårligen vara nyttigt för den vettenskap, som de beggeskulle lära, och att icke mer än 33 R:dr om året är af den allmännafonden anslaget t. ex. åt Bibliotheket och chemiska laboratorium,är oanständigt för en så rik stiftelse. Hvilket besynnerligt förhål-lande: — man använder 360 tunnor spannmål om året att löna2 Bibliothekarier, och 5 eller 6 tunnor att köpa böcker för. Manlönar Theologiska faculteten med 12 – 16,000 R:dr årligen, ochanvänder må hända i närvarande ögonblick 4 à 500 R:dr på che-miska och physiska vettenskaperna. Man har 4 Theologiska och 4

Medicinska Professorer, och endast en Juridisk, en Historisk ochMathematisk. — Det skulle icke vara utan interesse att i anseendehärtill anställa en jämförelse emellan Lunds och Upsalas Universi-tet: men jag måste uppskjuta detta till mera passande tid och ställe,då jag har hopp att sjelf komma till Upsala och vinna en närmarekännedom om denna Sveriges mera berömda högskola. Här villjag allenast anmärka, att Lärarenas antal vid bägge Academiernaär nästan lika, då det i Upsala är 23 Ordinarie Professorer och 14

*) Universitetet i Göttingen kostade Staten år 1802, 12,800 R:dr (E. Brandesüb. den gegenwärtigen Zustand d. Universitet Göttingen 8. 387). Vill manefter en låg beräkning, sätta priset för hvar tunna Spannmål öfverhufvudemellan 7 och 8 R:dr, utgör Lunds Universitets inkomst i Spannmål ochpenningar för det närvarande öfver 50,000 R:dr Riksgälds årligen.

— 180 —

Adjuncter. Professorerne i Lund äro bättre lönade än de i Upsala,som, efter nyaste Kongl. lönings-reglementet af den 17 Febr. 1813,endast hafva 215 tunnor spannmål, af hvilka 25 tunnor äro enersättning för deras præbendehemman, som de förlorat. Deremotäro Adjuncterna i Upsala lönade med 64 tunnor spannmål, ochderas tillstånd således mycket bättre, än Adjuncternas i Lund hit-tills varit. Till Upsala Universitets Bibliothek äro 750 R:dr B:coårligen anslagna, [244] till Botaniska trädgården 450 R:dr och likamycket till Hospitalet. Till Stipendier för behöfvande studerandebidrager Universitetet icke mer än omkring 1500 R:dr B:co år-ligen. Hvilket afbrott emot de stora summor, som KöpenhamnsUniversitet årligen använder till detta välgörande ändamål! *)Hela beloppet af den för Upsala Universitet fastställde summabestiger sig efter nyaste reglementet till 14,083 R:dr B:co och7030 tunnor spannmål årligen.

Jag har i det föregående meddelat dig alla de underrättelseroch anmärkningar om Svenska Universitets-väsendet och i synner-het om Lunds högskola, som jag haft tillfälle att samla. Det skullehvarken interessera dig att jag inlät mig djupare och vidlyftigare ienkla småsaker, ej eller kan jag öfvertala mig att skrifva om annat,än hvad jag känner och hvilket jag kan berätta såsom pålitligt.Du skulle äfven finna det ganska litet passande, om jag, på ettställe der jag njutit ett så utmärkt vänskapligt bemötande och iumgänge med en stor del Academiska Lärare, fördrifvit mångabehagliga och interessanta timmar, skulle företaga mig att caracte-risera individuer, eller inlåta mig i en skildring af vettenskapligavärdet och förtjensten hos de Professorer och andra Lärare, somjag känner. Det må vara nog, att jag sökt gifva dig ett begrepp omdet [245] sällsynta vid Svenska högskolornas inrättning. Jag vill nu

*) Genom privata stiftelser är likväl Stipendii-fonden i Upsala så stor, attganska få utländska Universiteter torde kunna mäta sig med det. Jag hartill och med hört flere män af omdöme frukta att mängden af Stipendier iUpsala förqväfver arbetsfliten hos de Studerande. Öfvers. Anm.

— 181 —

endast sluteligen i få drag och med fullkomlig opartiskhet med-dela dig min mening i allmänhet om den vid Lunds Universitetherrskande anda och vettenskapliga verksamhet.

I jemförelse med Köpenhamns högskola måste denna natur-ligtvis förlora mycket, och en sådan jemförelse är i sig sjelf öfver-flödig. Mer afsigtsenlig vore en jemförelse emellan Danska ochSvenska Universitets väsendet i allmänhet. Jag vill dock helst öfver-låta den åt en opartisk främmande, som känner begge Rikenaslärdomsväsende och vettenskapliga cultur. Om Lunds Universitethar jag redan ofvan yttrat hvad jag nu måste återhämta, att manhär i det hela taget är långt tillbaka i litteratur och vettenskaper.(Härifrån böra dock undantagas vissa vettenskaper t. ex. Medicin,hvilken jag tror drifves åtminstone med så mycken framgång, somställets brister tillåta). Orsakerna härtill ligga utan tvifvel djupareän i den saknad, som en liten, afsides belägen Universitets-stad,såsom Lund, måste vara underkastad. Jag tror, att de till en delböra sökas i tillståndet af Sveriges vettenskapliga cultur, i Universi-tetsväsendets inrättning, och deruti, att Svenska Vettenskapsidkarealltför ensidigt hafva inskränkt sig till sitt eget Land och för litet be-sökt främmande Länder. Det tyckes väl som Köpenhamn med sinhögskola och sitt vettenskapliga lif genom den stora närheten ochså mycken gemenskap borde verka på Lunds Universitet; men i sigsjelf har denna verkan hittills varit obetydlig, [246] och det är måhända först i detta århundradet, som Danska litteraturen börjatblifva rigtigt känd i Sverige. Det är sant: en mängd Studenter ochAcademiska Lärare besöka Köpenhamn; men det sker alltid underferierna och för ro skull. Få eller ingen kommer till Köpenhamnför att lära något alfvarsamt. Lunds Medici äro nästan de enda,som stundom uppehålla sig der någon längre tid, och i afsigt attstudera. Tyska litteraturen har först i sednare tider begynt yttranågot inflytande, och det kan nämnas såsom en märkvärdighet,att nuvarande Philosophiæ Professorn i Lund, Fremling, en ål-dersman med mycken kraft, munterhet och själsklarhet, har på

— 182 —

sina gamla dagar fattat tycke för Naturphilosophien och förklaratden i sina föreläsningar. För öfrigt finnes ibland de yngre Acade-miska Lärarena män af ljusa hufvuden och en friare själsdaning,af hvilkas nit för äkta vettenskapsodling Lunds högskola kan lofvasig mycket. Den nuvarande Cancellern har mycken förtjenst afdessas befordring till Läro-Embeten vid Universitetet. Så har detnyligen fått en Lärare i Lagfarenheten: Holmbergsson, som börsättas ibland Sveriges lärdaste och skarpsinnigaste tänkare. TillProfessor i Grækiska litteraturen är utnämnd för detta Adjuncteni Æsthetiken Tegner, en ung genialisk man, som har utmärkt sigsåsom en af Sveriges bättre poeter, hvilka i sednare tider hafvaarbetat på att afkasta den Franska smakens tryckande ok, ochgifva detta Land en National-poesie, hvilken det hittills egentligensaknat. Då nu Lund i Norberg äger en af [247] Europas första Ori-entalister, och i Lundblad en Latinsk Philolog, hvars styrka i dettaspråk mycket berömmes, så har man skäl för sin förmodan, attde lärda språken här idkas med synnerlig framgång. Hvad Latinangår, så påstås det, att Lunds Studenter deruti verkligen utmärkasig framför Upsalas, och att färdighet i att tala och skrifva en godLatin här skall vara tämeligt allmän.

Om litteraturens närvarande tillstånd i Lund är ej mycket attsäga, ty den är till största delera inskränkt till disputationen I ställetför att arbeta för national-litteraturen, måste Professorer och Ad-juncter frambringa dussintals dylika lärda stridsskrifter, hvarförelärdomen äfven stundom endast består uti det lärda språk, hvarpåde skrifvas. Inom dessa arbeten är derföre nästan hela deras verk-samhet inskränkt. En del af dessa Academiska afhandlingar kunnavisst hafva ett vettenskapligt värde och interesse; men de äro endöd skatt, som aldrig öfvergår till den egentliga litteraturen, ochsom man efter ett år endast kan igenfinna såsom litterära rariteteri Professorernas samlingar. Lund ägde en gång en Lagerbring —han har sedan aldrig blifvit ersatt. Det äger ännu en Norberg ochen Retzius; men denne sednare Lärdes oförtrutna verksamhet,

— 183 —

såsom författare i Natural-historien, har åldern upphäfvit. Denförres vigtiga arbeten i Österländska litteraturen måste, i brist afunderstöd till tryckningsomkostnaderna, multna otryckta. Hvadsom i Lund utkommer på modersmålet [248] är tämmeligen litetoch obetydligt. Professor Liedbeck har på Svenska språket i formaf disputationer utgifvit en mängd æsthetiska afhandlingar, sommåste dela lika öde med andra disputationer, det, att i sjelfva Sve-rige vara föga kända och lästa. Det vore emedlertid alltid nyttigtför den Svenska national-litteraturen, om flere academiske Lärareföljde hans exempel, i synnerhet då de, genom det öfverflöd afföreskrifne disputationer, som Candidaterne på egen bekostnadmåste utgifva, alltid sättas i stånd att få mindre afhandlingar ochskrifter tryckta; men, såsom jag förut anmärkt, de flesta academis-ka Stridsskrifter måste författas på Latin. — Bokhandeln i Lundär i ett ganska medelmåttigt tillstånd. Man söker ofta förgäfvesicke blott Tyska, Danska och andra utländska böcker, utan till ochmed nyare Svenska skrifter fattas i boklådorna och de böcker, somutkomma i Stockholm, Upsala, och annorstädes i det NordligaSverige, måste nästan alltid i Lund beställas ett fjerdedels år förut,innan man kan vänta att få dem. Så liten är förbindelsen emellanBokhandlarne i detta Rike, och så stora hinder lägger bristen afåkande poster i vägen äfven för litteraturen. — Ett slags acade-miskt läsesällskap är sednare åren upprättadt i Lund och ett rumi Universitets-huset är det inrymdt. Man finner dock der endastDanska och Svenska skrifter, Svenska tidningarna ifrån Stockholmoch provinserna och några Tyska critiska journaler. Deremot sak-nas här den Upsaliska tidskriften Phosphorus, och Stockholmskaveckobladet Polyfem, [249] förmodeligen emedan dessas poetiskaoch critiska tendens icke behagar de Professorer, som förestå dettaläsesällskap.

— 184 —

E l f t e B r e f v e t .

Lund.

Om ett par dagar lemnar jag denna Universitets-Stad för attse något mer af Sverige än Skåne, Jag är glad att kunna görastörsta delen af resan till Stockholm i sällskap med 2:ne ungeVettenskapsidkare ifrån Lund, af hvilka jag räknar den ene till devänner jag i detta främmande Land förvärfvat. Desse äro likvälicke så få, som du torde föreställa dig, om vi utsträcke begreppetom vänskap litet vidare än till den högsta förtrolighet och enfullkomlig själsharmonie. Det hörer till de saker, som mest hafvabidragit att göra mitt vistande i Lund till en af de behagligasteperioder af mitt lif, att jag på dessa få veckor icke allenast lärtså mycket nytt, har orienterat mig i ett främmande Land ochder gjort så många, till en del ganska interessanta bekantskaper;utan äfven varit lycklig nog att vinna flere mäns ynnest, som jaghögaktar, och någras vänskap, hvilkas tillgifvenhet [250] mitt hjertavet värdera. Det har icke eller, som du lätt kan föreställa dig, gladtmig litet, att jag här funnit långt mindre fördom emot och långtmer interesse för Danmark och hvad Danskt är, än man just kundegöra sig räkning på i ett Naboland, som så länge och så ofta varitvant att med ett fiendtligt öga betrakta vårt Fädernesland. Detmå nu vara, att man af höflighet för mig döljt en och annanmindre förmånlig tanke, så tror jag dock, att man här i Skåne —icke så mycket derföre, att detta Land någon gång varit Dansktoch kanske Danska folkets vagga, som derföre, att man här lefvernärmare och i större förbindelse med Danmark och känner ossnogare — dömmer oss bättre och riktigare, än i det öfriga Sverige,för hvars Inbyggare Danmark är ett okändt Land. *) För dessa

*) Det är visst, att jag under mitt vistande i andra Sveriges provinser och isjelfva dess Hufvudstad, hos de särskilta folkclasserna icke försporde någonverkan af nationalhat eller animositet emot Danmark. Jag kan tvertom

— 185 —

kunna hugkomsten och berättelserna om Danskarnas infall ochfejder i medeltiden icke vara angenämare, än de minnen vi hafvaifrån krigen med Car l Gus ta f.

I allmänhet har jag hos de många slags menniskor, och i de sär-skilta kretsar, dit jag ägt [251] tillträde, funnit ett så förekommandeartigt och så intagande vänskapligt och välvilligt bemötande, attjag, å umgängets sida, icke kunnat sakna mitt fädernesland ochdess hufvudstad. Mitt vistande i Lund skall hos mig qvarlemnaen behaglig, icke så lätt utplånad hugkomst. Det är så naturligt,att det första intryck jag vid mitt inträde i detta Land emottog,måste stämma mig till en gunstig fördom, och jag är redan färdigatt underskrifva de fördelaktiga domar öfver Svenskarnas välviljaoch gästfrihet emot främmande, som jag af många resande hörtoch sett bekräftas. Dock är icke härmed min mening, att på mittfäderneslands bekostnad vilja upphöja detta Land, som jag dess-utom ännu så litet känner. Jag har både sjelf erfarit den Danskagästfriheten och har äfven hört den erkännas af flere Svenskar.Jag vill derföre tro, att hvarje bildad resande från detta Landskulle i en Dansk stad, som kan jemföras med Lund, erfara ettlikaså välvilligt och vänskapligt bemötande, som jag här funnit.Jag har ock fullt skäl att erkänna, det denna lilla stad fördelaktigtutmärker sig genom en allmänt gästfri sällskaplighet och behagligton i de bättre kretsarne, och må hända deruti äger företräde förmången stad i Sverige af lika storlek. Det är väl onekligt, att dettai synnerhet bör tillskrifvas den här varande högskolan och densamling af cultiverade, åtminstone vettenskapligt bildade män,som den medförer. Äfven bidrager härtill Professorernas lyckligabelägenhet, som sätter dem i stånd att icke behöfva neka sig lifvets

glädja mig, att i detta Land hafva funnit en nästan allmänt förekommandevälvilja. Jag kunde derföre ofta icke tillbakahålla min förundran, att hos deallrafleste, till och med hos män af bildning, finna en så stor okunnighetom Danmark och allt hvad som angår detta Land, i synnerhet om dessnyare författning, cultur och litteratur. Detta skulle ännu mer förundratmig, om jag icke vetat, att man hos oss ungefär lika litet känner Sverige.

— 186 —

beqvämligheter och behag; men dessa villkor kunde icke destomindre äga [252] rum, utan att nödvändigt åtföljas af samma, fören främmande så behagliga verkningar. Professorerna kunde varaännu bättre utrustade med både andeliga och lekamliga gåfvor,och likväl, inneslutna inom sin lärdom, mycket mindre än de härgöra, bidraga till sällskaps-lifvets glädje och underhållande af enbehaglig umgängeston. Jag vill icke undersöka huruvida en stor ut-sträckning kunde gifvas en sådan sällskapsglädje, som derigenomfår ett skadligt inflytande på vettenskaperna. Jag anser det alldelesicke för afgjordt, att, om det är så, som man vill påstå, att Upsala ien behaglig sällskaplighet står tillbaka för Lund, och att vettenska-perna deremot trifvas på det förra stället bättre än på det sednare:det derföre nödvändigt skall finnas en orsaks-förbindelse emellandessa två verkningar. Hvad jag med visshet vet, af egen erfarenhetkan säga och med fullkomlig opartiskhet måste erkänna, är: atthvar och en Dansk af vettenskaplig bildning, som kommer hitifrån Köpenhamn, väl kan sakna en stor del af den vettenskapligaanda och cultur, hvaraf Danmarks hufvudstad torde kunna beröm-ma sig; men att han, om han finner ett bemötande sådant somjag, äfven under ett längre vistande icke skall sakna något af denöjen, som ett behagligt sällskapslif, umgänge med bildade mänoch ett öppet, liberalt tillträde till de bättre sällskapskretsarnakunna erbjuda en främmande resande.

Jag har i allmänhet funnit umgängestonen i Lund, så väl emel-lan academiske Lärarne inbördes, (i hvilkas krets jag naturligtvismest lefvat) [253] som emellan Professorer och Studenter, omicke den eleganta verldens (hvilken icke alltid är den ädlaste)dock ganska god och anständig. Jag har med nöje sett Professo-rerna bemöta de Studerande med vänlighet och liberal artighet,(hvaruti de sägas äga mycket företräde för Professorerne i Upsala)och dessa åter å sin sida visa sine Ivrare all möjlig aktning ochanständig vördnad. Jag var en gång bjuden till ett afskedssällskap,hvilket en afträdande Professor samlade af alla medlemmar af

— 187 —

den Nation, hvars Inspector han varit, och tillbragte en ganskabehaglig afton i detta blandade academiska sällskap, hvarest enfullkomligt anständig ton herrskade. En annan gång bevistade jagett Studentgille på första Maji, som i en stor del af Sverige är enallmän högtidsdag, då man, såsom det heter, skall dricka märgi benen. Allmänna plägseden har eljest varit, att Studenterna iLund denna afton samlats särskilt på sina nationsrum, och efter attder hafva hållit sig lustiga, förenat sig in corpore på Lundegården,hvarefter de parvis under sång lagat genom gatorna och bragtProfessorerna utan för sina hus sitt vivat, stundom äfven pereat.Men ett förargligt uppträde, som på många år icke ägt rum i Lundoch som inträffade några dagar före den första Maji, förorsakade,att Rector tillkännagaf Nationernas Inspectorer och Curatorerden önskan, det Studenterne denna afton ville afhålla sig ifråndet sedvanliga toget genom gatorna, och, för att förebyyga anled-ningar till oordning, hellre samlas nationsvis. Då detta äfven såskedde, hade hvar och en Nation sin Inspector ock Curator medi [254] gillet. Ofvannämnde uppträde, hvartill jag sjelf var vittne,kunde just icke gifva det fördelaktigaste begrepp om sedlighetenhos Lunds Studenter; men lika som det hos större delen af demväckte ett allmänt missnöje, har man äfven berättat mig, att dylikaoordningar hafva i sednare tider varit högst sällsynta i Lund.

En Medicinæ Studiosus hade disputerat för Licentiat-examen,hvilket föranledde detta gräl. Tre berusade Medicinæ Licentiater,som i sällskap med flere Studenter om natten kl. 12 gingo hemifrån sitt gille, trodde sig berättigade till en annan licens än denmedicinska och poetiska, och gjorde något buller på gatan. Destötte på en brandvakt, som påminte dem att gå hem och upphöraatt störa andras nattro. De funno dennes påminnelse otillbörlig,öfverföllo brandvaktskarlen och en dräng, som kom honom tillhjelp och pryglade begge så, att jag vaknade vid bullret och skriket,och genom mitt fönster i fullt månsken blef vittne till detta styggauppträde. Två andra väktare skyndade till; men blefvo stående

— 188 —

på afstånd, och, då segervinnarne nalkades, låto de sina prygladekamrater ligga på valplatsen, togo flykten i fullt lopp, förföljde afStudenternas segerrop. Dock varade dessas triumph icke länge.Väktarena hade flyktat till Rectors hus, som äfven genast steg uppoch kom med nödtorftig betäckning ut på gatan. Här fasttoghan tre af de mest druckne straffskyldige, då de andra genaståtskiljdes, och lät för denna natt sätta dem i förvar i deras rummed vakt utanför. Dagen derpå blefvo de af den Academiska[255] Domstolen, som, i betraktande af deras druckna tillstånd,icke ville bruka yttersta stränghet, dömde till penningeböter tillden pryglade väktaren och arbetskarlen, som kanske gärna fördetta pris oftare hade tagit emot ett dylikt tractamente. Detta gafväl anledning till någon orolighet ibland de yngre Studenterna, afhvilka en del samlade sig några aftnar på Lundegården och efteren plägsed, som här om våren är vanlig, plågade folkets öron meden vild, oharmonisk sång; men vidare oordningar följde icke ochStudenterne funno sig i att denna gång icke fira sin Maji-fäst påbrukligt stojande sätt.

Deremot var jag med verklig förnöjelse närvarande vid Skåns-ka Nations aftongille den första Maji, på Academiens stora fäktsal.Här voro 70 till 80 menniskor samlade, ibland hvilka några voroganska unga, såsom man här öfverhufvud ser en stor mängd såunga Studenter, att de hos oss skulle anses för skolgossar. Manroade sig med att dricka pounche och spela kort; med samtal, sångoch musik ända till midnatt. Dryckesvaror spardes ej. Många skålardruckos under hurrarop, och åtskilliga Nationalsånger afsjöngosunder rätt god musik. Jag såg här en lustig Nationalsed, som ärbruklig ibland Studenterna och som jag nog tyckte om: Enskiltemedlemmar af Nationen, som voro i synnerhet älskade af derassamfund, upplyftades af några på axlarna, och sittande i dennaställning druckos deras skålar af alla de öfriga. Sluteligen komäfven ordningen till Nationens Curator och ändtligen [256] tilldess Inspector, som två gånger upplyftades med mycken jubel.

— 189 —

Under denna glädje gick allt mycket ordentligt till. En godsintmunterhet och jovialitet herrskade vid sidan af denna stojandeglädje och den mest otvungna frihet. Ingen oanständighet, intetondt ord hördes hela afton i denna talrika svärm, som på Pro-fessorns uppfordran midnattstid åtskiljdes. Det hela var en medall sin frihet oskyldig, munter Nationalfest, som gaf mig ett rättinteressant bidrag till min kännedom af Skåningarnes caractere.

Jag har redan sagt dig, att man hade mycket orätt, om manefter den föga hederliga händelse, som jag nyss berättat, ville be-döma Lunds Studenters sedliga cultur. Den har, som man berättatmig, de sista decennierna mycket förbättrat sig, och oaktadt osty-righet och sjelfsvåld, i en liten stad som Lund, och med de friheter,som Universiteterna och Academiska medborgare i Sverige njuta,lättare alstras ibland dessa Musernas söner, skall man dock hosStudenterna i Lund icke förr än i andra Universitets-städer upp-täcka dessa fel, som äro så litet recommenderande för lärdom ochvettenskaper. Man försäkrar äfven, att Lund i detta hänseendeskall hafva ett visst företräde för Upsala, hvarest må hända stu-deras mer; men hvarest Studenterne äfven sägas utsträcka denAcademiska friheten något längre än här. En jämförelse emellanKöpenhamns och Lunds Studenter torde emedlertid äfven slåut till de förras fördel. Jag [257] vill icke inlåta mig häruti, då dukanske skulle misstänka mig för partiskhet. Att den litterära fli-ten och verksamheten hos Studenterna i Lund i allmänhet ocksåär mindre, än den man upptäcker vid Köpenhamns Universitet,torde du sjelf kunna sluta af Svenska Universitets-författningenoch de omåttligt långa ferier, som här äga rum. Knappt torde jagbehöfva göra dig uppmärksam på huru mycket det felar Lund,för att kunna bibringa Studenterna den vidsträcktare litterära ochhumana bildning, som Vettenskapsidkare i Köpenhamn kunnaerhålla. Såsom jag genom mitt vistande härstädes kommit i tillfäl-le, att, vid pröfvande jemförelse, bättre än förut upptäcka mångaförtjenster vid våra egna inrättningar, så är jag ock nära att upp-

— 190 —

gifva en mening, som jag tillförene hyst: att Universiteter i storaStäder uppfylla sin bestämmelse, mindre än i små. Åtminstone harjag blifvit öfvertygad, att hvarken en större lärdom och flit, ellerrenare sedlig cultur alltid företrädesvis skall trifvas i de sednareframför de förra. Både stora och små Städer hafva sina brister;men när det, som de sednare i jemförelse med de förra måstesakna, icke uppväges af betydligt företräde i vettenskaplig anda,och i en högre, mera förädlad cultur, så tror jag icke att vågskålensjunker till fördel för de små Universitets städerna.

Det är visserligen i flera afseenden till stor fördel för den ac-ademiska disciplin, att Studenterne vid Svenska Universiteterna,så väl genom den academiska jurisdiction, som deras indelning[258] i nationer med Inspectorer och Curatorer, stå under enomedelbar uppsigt af sina Lärare. Men hvad detta skall verka fören bättre cultur och större sedlighet, beror mycket på den vidUniversitetet herrskande anda och ton, som, när den är grundadi national-caracteren, icke så lätt emottager en förändrad rikt-ning. Genom stränghet uträttas väl äfven i de flesta fall mindreän genom ett klokt uppförande, ehuru författningen vid dettalands Universiteter tillåter en slags frihet, som närmast liknar denrepublikanska. Universiteterna, såsom Corporationer betraktade,hafva icke allenast ett visst anseende i Staten och kunna vaka öfversina rättigheters bestånd, utan Studenterne låta ock icke så lättfråntaga sig den frihet, som de, utan att öfverträda något Lagensbud, utöfva. Det beror således här mycket på, att Professorerneicke allenast underhålla sin myndighet, utan ock sitt anseendeibland Studenterna, för att kunna verka något betydligt på den vidUniversitetet herrskande anda. Brister anda och kraft i den högrekrets, som utgöres af de academiska Lärarena, skall den icke lättkunna herrska bland mängden af Studerande, då dessa i en såliten stad i allmänhet icke kunna emottaga någon annan daning,än den Universitetet kan gifva dem. Huru mycket Lärarena i ensådan Universitets-by böra taga sig i akt att ej uppväcka förargelse

— 191 —

och huru deras privata lif här blir ett föremål för allmänna ryktet,Studenternas begabberi och åtlöje, mycket lättare än i en stor stad,hvarest de bättre dölja sig ibland mängden, har jag här i Lundtillräckligen erfarit. [259]

Men jag måste nu, min vän! lemna dig, och bedja dig hålla tillgodo de få anmärkningar, som jag här och i mina förra bref kunnatmeddela dig öfver Lunds högskola och det Svenska Universitets-väsendet. Jag tror dem hafva den förtjensten, att vara så pålitligaoch opartiska, som en främmande, efter några veckors uppehåll,utur de bästa källor kunnat hämta dem. Någon annan än dennatillägger jag dem icke och är tillfreds i händelse du finner dem,om icke fullständiga, åtminstone någorlunda svarande emot sittändamål.

T o l f t e B r e f v e t .

Vernamo i Småland.

För första gången skrifver jag dig till i från det inre af Sverige.Två dagars resa hafva bragt mig 30 (20 Svenska) mil bort ifrånLund. I morgon afton är jag i Jönköping. Här på den ensliga gäst-gifvaregården hvilar allt i sömnens famn, och en lugn sommarnattutbreder sin halfdunkla skymnings-slöja öfver den tysta naturen.Mina reskamrater hvila äfven efter en tröttsam dag. Mig hållertanken på fädernesland och [260] vänner vaken. Den har följt migunder alla resans nöjen, under en stundom tung sinnesstämning.Med den vänder sig min blick till den stad jag i går lemnade ochöfverskådar den väg jag tillryggalagt.

Våren hade ändtligen kommit och med den sommaren. Jaghade insupit några drag af dess rent doftande luft, som väcker

— 192 —

lifvet ur sin dvala, bortjagar de sista vinterdagarna ifrån själen ochuppfyller den med hopp, ljus och kärlek. Jag hade fröjdat migatt se morgonsolen lysa öfver Skånes vida slätter och det blankaÖresund, samt aftonsolen med sin röda glans genomtränga trä-dens kronor på Lundegården. Omkring staden syntes allt dubbelttomt och enformigt. Redan började den Skånska Minervas söner,hvilkas kärlek till fostermodren icke är allt för brinnande, att leds-na vid hennes visdomstal, hvilket man vill påstå stundom händerhenne sjelf. Icke nöjde med solskenet på Lunds gator och skug-gan i Lundegården, började de resa sina färde och spridas i allaRikets delar, för att bestrålas af en mindre tryckande sommarsoloch svalkas i skogarnas tätare skuggor. Professorer och Magistrarskyndade sig att rista disputationer ur armen, för att rätt snart fånjuta de långa feriernas maklighet. Lunds sköna funno nu, attvintrens baler och assembléer började blifva något ledsamma ochhvar och en mente, att det vore långt roligare att dansa i denstora balsalen vid Ramlösa, än vid ljusa dagen i ett trångt rum vid* *s Théesällskaper. De kände icke sällan en ovillkorlig suck häfvaden trånga barmen. [261] Det syntes dem som sågo de Flora vinkasig ut i sina doftande blomsterängar, i hvilka hon vandrade medett litet barn vid handen. Några mente, att det var vårens Engel:andra att det var kärleken, som hade döljt sitt koger och sin båge.Hvad under, att de, för att få visshet i denna sak, gerna skockades ide aflägsna boklundarna, fröjdades öfver naturens frihet och storabehag och lyssnade till näktergalens sång, som i ett språk, endastför hjertat begripligt, förklarade dem en del af den längtan, somhöjde deras bröst.

Jag, som när jag ville kunde höra en skönare och rikare har-monie, utan att vandra ut i skogarna, jag stod med en vän i etttorn, hvarifrån han nattetid observerar Stjernhimmelen och Pla-neternas lopp, och såg ut öfver den vänliga Staden, brokig ochliflig genom de många små trädgårdar och lundar emellan husen,och öfver den stora slätten, i hvars synkrets min blick förlorade sig.

— 193 —

Såsom en landcharta låg den framför mig, tätt beströdd med husoch hvita kyrkor. Ängarna lyste af den skönaste, lifligaste grönska;åkrarna lofvade en rik skörd, allt förkunnade fruktbarhet ochöfverflöd. I ett sådant tillstånd är äfven den flata slätten skön.Den är likasom en spegel, hvaruti man ser de förenade bildernaaf naturens outtömliga rikedom och Menniskans mödosammaflit. Vi se der icke det stora och starka, eller det förtjusande ochupplyftande, utan det välgörande i naturen. Tanken på de mångatusende, hvilkas anledningar till hopp om utkomst vi här med enblick öfverskåde, [262] blandar sig med det högtidliga Intrycket afen så stor och vidsträckt utsigt och gör föremålen ytterst sköna. —I vester låg sundet i klar solglans, och ganska tydligt upptäcktesKöpenhamn vid horizonten. Jag tänkte mig mitt älskade Seelandi vårens fulla prakt och jag tyckte mig höra en sakta röst öfverhafvet och slätten, som kallade mig till den vinkande, förtroligahembygden. Men i norr begränsades min syn af höjder. — Dessadrogo mig äfven till sig med stark makt. Det var till dessa okändanaturs-skönheter jag i morgon skulle närma mig — och med detsamma aflägsna mig ifrån det skönaste, som må hända finnes här.

Men — mitt beslut var taget. Berg och strömmar och grafvaroch jerngrufvor, och det gamla Upsala och det sköna Stockholm,och framförallt resan! Alla dessa ideer berusade mig; och dockkunde jag i ruset icke glömma mig sjelf och det vänliga Lund.— Det minst behagliga vid resor är, förberedelserna dertill. Jagpåskyndar dem gerna till det yttersta för att derigenom inskränkaderas obehaglighet. Efter smycken brådska och rastlöst löpandeoch ledsamma afsked och en omständelig frukost, som var det led-sammaste af allt, sutto vi, tre Svenska Adjuncter och tre godsintamuntra Ynglingar, samt din vän, som af alla var minst munter, enden skönaste Junii-morgon kl. 6 på tre vagnar utanför Lunds tull.I galopp och starkaste traf gick det nu första milen till Kjäflinge,dit vi anlände inom en timma, hvarest bekanta väntade oss ochder det åter måste ätas och drickas. [263]

— 194 —

Vi reste denna dag med beställda hästar något öfver 10 mil tillMarkaryd i Småland och hade på denna väg 7 gästgifvaregårdareller ombyten. Den ovanliga hastighet hvarmed vi framforo beha-gade mig så mycket mer, som en rask afväxling af föremål icke gafsinnet tid att länge dröja vid något och passade förträffligt till minsinnesstämning, hvilken behöfde en stark utvärtes motvigt. Detgick utan hinder framåt ett par mil eller tre; men här upphunnovi vår förbudsvagn, som måst hålla emedan något gått sönder. Ickelångt derefter hade vi ännu samma uppehåll. Här var det ännu vär-re. Seltyget hade brustit. Vi funno vår vän H * *, som var anförareför vårt tog och förträffligt passade för denna post, bannande ochsvärjande på vägen. Efter en kort ståndrätt blef tömmen afskuren,då intet rep fanns, ehuru ömkligt den gråtande bondgåssen, somföljde med vagnen, än jemrade sig. Vagnen tillhörde en Major,som var skyldig att skjutsa och som vid detta tillfälle fick fleraäretitlar, än han förmodeligen hade velat höra.

Detta var vårt första reseäfventyr. Motgång hade vi haft tillföre-ne; men dem känbaraste väntade oss vid Blekemossa gästgifvargård.Ett oblidt öde hvilade öfver vårt sköna, rikt försedda flaskfoder.Redan vid första station voro ett par flaskor sönderslagna. Då vihär ville taga vår tillflykt till de öfriga, som nu blifvit så mycketdyrbarare — var nyckeln borta och låset dyrkfritt. Huru sjönk ickevårt mod vid denna sorgliga upptäckt och huru förargade detoss icke, [264] att vi förde en så kostelig skatt med oss utan attkunna njuta den! Dock tröstade jag mig lättare än de öfrige; vihade ju vår matsäck och voro på en gästgifvargård. Sådana hadevi ju tillräckligt på vår väg och kunde således på dem finna hvadvi sjelfve saknade. Jag trodde mig nu vara ganska återhållsam, dåjag endast begärde mjölk och ägg — men kors! sådant fanns ej.Dricka? — Lika så litet. Vatten? — det fingo vi ändteligen rättorent och jordblandadt, men en spik, som vi behöfde till vår vagn,fanns icke på hela gästgifvaregården. Husets ut- och invärtes sva-rade ungefär till vattnets beskaffenhet; inbyggarena sjelfva voro

— 195 —

föga angenäma och behagliga. Mig roade omväxlingen ganskamycket och det syntes mig helt och hållet i sin ordning, att jagen gång fann en svensk gästgifvargård sådan jag så ofta hört ochläst dem beskrifvas. Dock lemnade jag den med den önskan, attaldrig komma till Bleckemossa utan matsäck och flaskfoder. Hvadde öfriga Skånska gästgifvargårdarne på denna väg angår, vorode första på slätten rätt drägliga; men de sednare täflade medBlekemossa.

Öfver 3 mil ifrån Lund räckte den fruktbara, skoglösa slätten.Här var mig ännu allt så bekant; byggnader, stängsel, jordbruk,allt påminte mig ännu så lifligt Seeland. Något innan man hin-ner Röstånga gästgifvargård, den sista i Malmöhus Län, närmarman sig skogstrakten och med den börjar en helt annan natur.Stenbundna jordstycken, ljungheder och enskildta stora stenaraf flere famnars omkrets bebåda en annan [265] jordmån ochgranskap af berg. Man kommer öfver den så kallade söderås, enskogbevuxen landrygg, som sträcker sig ned emot Ringsjön ochpå denna sidan utgör gränseskillnaden emellan Malmöhus ochChristianstads Län. Det skönaste stycke af denna hufvudväg ige-nom det nordliga Skåne fann jag emellan Ulfs och Fagerhult. Det ärhär, som naturen öfvergår ifrån slättens milda, vanliga caracter tillhöglandets starkare, kraftigare och hårdare form. Björken börjarhär blanda sina ljusgröna löf med bokarnas mörkare färger. Trak-ten är äfven temmeligen skön. Den långa skogsfärden upplifvas afmången vänlig insjö i dalarna och man njuter dubbelt, efter dentröttande resan öfver slätten, den rika omväxlingen af situationer.Bokskogarna varade ännu en stund; men en half mil innan mankommer till Fagerhult, den sista gästgifvargård i Skåne, begynnerbarrskogen visa sig och med den får hela landet ett förändradtutseende. Den fruktbara åkerjorden har försvunnit; uppbrukadmark blir allt mer och mer sällsynt; skog och magra hedar ärnästan allt hvad man blir varse. Jag hade hittills öfver allt i detsydliga Skåne sett bondgårdarna och husen byggda på Seeländskt

— 196 —

sätt, antingen med bindningsvirke, eller med rappade väggar ochgårdarna sammanbyggda i fyrkant. Men här i skogsbygden börjadeträdhusen, en för mig ny och ganska ovanlig syn. Dessa hus äro tillen del, medan bokskogarna ännu vara, bygda af plank. Men derbarrskogen tager vid, begynner man aflägga denna sparsamhetoch bygger dem af fyrkantiga bjelkar, eller små timmerstockar,som läggas uppå hvarandra och inhuggas i hvarandra [266] vidhusets hörn. Det förra slags hus se mindre behagliga ut. Det sedna-re, af hvilka de flesta äro rödfärgade, hafva ett vänligt och snyggtutseende, hvartill de klara fenstren ej litet bidraga. Med allt dettahafva de dock genom sin form och mörka färg, som icke upplifvasaf någon kalk, ingen hvit färg, någonting alfvarsamt med sig, somtyckes tillhöra vintren, snön och den dystra barrskogen. Man sernu icke eller husen mer byggda i fyrkant, utan flera större ochmindre hus, som tillhöra en gård, stå åtskiljda ifrån hvarandra.Inredningen i dessa byggningar är väl icke öfver allt en och densamma, dock hafva bondhusen så väl i det nordliga Skåne, ellerskogsbygden, som i den närgränsande delen af Småland, i detnärmaste samma utseende och lika enkelhet.

På gästgifvargårdarna finner man väl gerna öfver allt loft istugor och kammare; men böndernas boningshus äro ännu påmånga ställen utan annat loft än utantaket, som i allmänhet beståraf bräder, stundom betäckta med bark och torf. I ett sådant husfinner man gärna en rymlig stuga, som är inrättad till boning förhela familjen. Fenstret plägade tillförene alltid vara på södra sidanaf taket. Spisen finner man oftast bredevid dörren på norra sidan;midt för ingången vid den motstående väggen ett stort bord medbänkar omkring och vid dess ena ända det så kallade högsätet. Iett hörn står bondens säng och vid sidorna längs med väggarnatillslutna bänkar, om dagen att sitta på, om natten lägerställenför tjenstfolk och barn. Ett [267] hörnskåp eller hängskåp finnes iallmänhet såsom i våra bondstugor; fat,tallrikar, skålar och dyliktupptaga några hyllor på väggen. Man ser gerna en stång eller flere,

— 197 —

fästade från vägg till vägg att hänga kläder på. Kistor och annatbohag gömmes i en särskild kammare, der bonden äfven har eneller flere uppbäddade sängar. Spisen tjenar både till att uppvär-ma rummet och koka maten. I stället för ljus brukas mycket klyfdaspjälor af fet tall. Ännu har det gamla byggnadssättet med rökstu-gor, eller boningsrum utan spis, icke helt och hållet försvunnit idet nordliga Skåne, fastän dessa endast finnas såsom sällsynta läm-ningar från forntiden *). — När man ifrån Skånes slätter kommerhögre upp i landet, märker man snart en större renlighet, nätthetoch ordning i husen, och man finner dessa tarfliga bondstugorhvarken smutsiga, mörka eller obehagliga. Dock måste luften deheta sommardagarna [268] blifva något förderfvad, då fenstrensom oftast äro så fast tillspikade, att de hvarken sommar ellervinter kunna öppnas.

En annan sak, hvarvid jag på min resa genom skogsbygderfastade min uppmärksamhet, emedan den var mig lika främmandesom trädhusen, var gärdesgårdarna. På slättmarken i Skåne brukarman ungefär samma slags stängsel, som på Seeland: jordvallar,risgårdar, stängsel af uppstaplad grästorf, och vid sjökusten aftång. Sällan finnas törnhäckar eller lefvande stängslen. Men här iskogbygden såg jag nu för första gången trädgärdesgårdar, hvilka

*) v. Linné beskrifver i sin tid 1749 rökstugor i trakten af Raflunda i Skåne,som hafva eldstaden i förstugan, uppbyggd till en mans höjd, med ett slagstak af bräden i stället för skorsten, som går upp genom loftet. Taket påhuset är af halm, hvars vippor hänga in i loftet såsom en luden björnhud.På taket är ett rökhål. Man ser bräderna öfver eldstaden öfverdragna meden bark af sot, liksom vore de av två till tre fingers tjocklek och hela loftetär betäckt af sådant, som fästat sig i halmvipporna, såsom af det tjockastemos. Ifrån eldstaden i förstugan går en öppning genom väggen in i stugan,hvarigenom kakelugnen eldas, som är fyrkantig, uppmurad af bränd sten.Ehuru Assesurance-Contoiret, efter Linnées uttryck, knappt skulle viljaassurera dessa hus för 99 procent, så är dock vådeld i dem ytterst sällsynt.Att sådana rökstugor, oaktadt förbud i lagen, ännu finnas i Skåne, vet jaggenom en af mina vänner i Lund, som sjelf sett en på vägen mellan Höroch Sösdala gästgifvargårdar i Malmöhus Län och en annan emellan Bro byoch Röinge i Christianstads Län, begge i skogsbygden.

— 198 —

en förderflig vana har gjort allmänna i Sverige och Norrige. Jagfann dem af åtskilliga slag; men alla sådana, att man lätt finnerdet en dylik hushållning måtte vara mycket ödeläggande för deaftagande skogarna. Några äro i dessa trakter af idel ekstockaroch tjocka krokiga ekgrenar, som uppstaplas i en höjd af ett paralnar och understödjas på sidorna af tjocka störar. Andra bestå aftillhuggna stänger af ek, bok eller furu, tre till fyra alnar långa,som nedsättas i jorden i en sned ställning med mellanliggandehorizontala skedgärden; och detta sker med ett förödande af träd,hvaröfver en Dansk nödvändigt måste förundra sig. Det är välmöjligt, att ett skogrikt Land bättre än det vid första påseendesynes, kan tåla detta kostbara hägn; men det är ock ögonskinligt,att det till lika nytta kan verkställas med långt större sparsamhet.Något mindre förödande äro gärdesgårdarna, som äro flätadeaf enqvistar emellan [269] lodräta störar; men dessa äro långtsällsyntare, än de förra.

Emellan Fagerhult, sista stationen i Skåne, och Markaryd, denförsta i Småland, fann jag en mycket interessant, af många omväx-lande natur-scener upplifvad väg. Här begynte backarna riktigtblifva höga och branta. Barrskogen, som nu nästan allena råder,gifver naturen en mörkare och alfvarsammare caractère, men migsynes dock, att barrträden här ännu icke äro på sitt rätta ställe.Löfskogen med sina milda, runda former kläder bättre de jem-na slätterna och man tänker sig de förra helst hemma på fjällen.Sjöar fattas icke emellan skogarna: på denna väg följer den enanästan oafbrutet på den andra. Skåne slutar och Småland börjarmed furuskog. Den är lång och enformig, vägen sandig och tung.Midt i skogen reser man öfver en liten bäck, och här var Dan-marks gamla gräns. Icke långt ifrån Markaryd upphöra de högabackarna och den enformiga skogen. Med glad öfverraskningfann jag här på Smålands gränsor, en trakt, som lifligt återkalladebilden af Seelands natur: en slätt, afbruten af små, skogbeväxtahöjder, en behaglig eng i dalen, omgifven af småskog, och denna

— 199 —

blida, vänliga natur, mildt upplyst af den nedgående aftonsolen.Skönare kunde min muntra dagsresa icke slutas. Med tanken påDanmark, hvars gamla landamären jag nu hade farit öfver, ochsom likasom skickade mig en afskeds-helsning i detta blida, vänli-ga Nabo-landskap, närmade jag mig vårt första nattherberge. Jaghade bättre förhoppningar om [270] detta, än gästgifvaregårdarnapå vägen berättigade mig till, och denna gång blef jag icke bedra-gen. Redan den behagliga trakten omkring Markaryd var mycketvärd på en så skön sommarafton. Jag fann här ett mycket godt ochordentligt värdshus; artigt, vänligt, folk; snygga och renliga rummed kakelugnar och på väggarna Engelska carricaturer, som ickeförnöjde mig hälften så mycket, som Hertigens och Hertiginnansaf Augustenburg portraiter; dessutom god uppassning och godasängar, och detta allt för mycket godt pris. Markaryds gästgifvar-gård har namn att vara ett af de bästa värdshus på vägen ifrånHelsingborg till Stockholm. Det besökes derföre äfven ganskamycket, emedan hvar och en resande gerna ställer sin resa så, atthan der kan taga nattqvarter. Ännu en omständighet ökar ställetsfrequence, den nämligen, att landsvägen ifrån Småland der delarsig i 3 grenar, af hvilka en går till Lund, Malmö och Helsingborg,en till Laholm och Halmstad och den tredje till Christianstad.

Markaryds Prestgård, Ulfsbäck kallad, ligger på andra sidanom Lagaån, 1/8 mil ifrån kyrkan, som har en märkvärdig CatholskAltartafla. I denna Prestgård, hos då varande Pastor, Eriksson,hade Christian IV en sammankomst med Gustaf Adolph, den 23

Febr. 1629; *) och den [271] nuvarande Kyrkoherden har bevaratminnet af denna händelse genom en Inskription på en sten, påhvilken de bägge Konungarne under deras ensamma och förtroli-

*) Rogberg, (Beskrifning om Småland, S. 404) som berättar att Kyrkoherdenfick af Gustaf Adolf den försäkran, att Pastoratet alltid skulle förblifva inomhans Slägt, föregifver att Christan IV uppehöll sig här i 3 veckor, hvilketär oriktigt, emedan Konungarne endast voro tillsammans 4 dagar, somtillbragtes i den förtroligaste enighet. (Slanges Christian IV:s Historia. 1

Del. Sid. 653 654.)

— 200 —

ga samtal sutit. Det skulle för mig varit angenämt att besöka dennaPrest och detta ställe; men dertill hade jag ingen tid. Klockan 6

följande morgon suto vi åter på vagnen. I grannskapet af Marka-ryds Gästgifvaregård ser man vid sidan af vägen en mängd små,låga trähyddor, som nästan se ut som hundkojor; dessa stå helaåret igenom, för att tjena till bodar för de Handlande, som besökaden marknad, som här årligen hålles. Vid Traheryd fann jag enliten, oansenlig Kyrka utan klocktorn. I dess ställe var ett litetstycke ifrån Kyrkan en ställning byggd, som hvilade på bjelklag,och af samma höjd som ett litet torn (klockstapel), hvilka här äroganska allmänna. De träffas i Skogbygden i Skåne. Jag steg upp idenna klockstapel, emedan jag hade läst, att der skulle finnas enklocka, med en Anglosaxisk Inscription. I dess ställe fanns på denäldsta klockan en ganska oläslig Munkskrift, förmodligen densam-ma, som fått den oförtjenta heder, att anses för Anglosaxisk. Attfinna en sådan på en klocka i Småland, skulle visserligen hafvaöfverraskat mig; men jag blef det nästan icke mindre, då jag fannFredric VI:s och Maries porträtter i prydliga ramar upphängdapå en vägg på Traheryds Gästgifvaregård. Aldrig har jag med sålefvande glädje och deltagande betraktat Flints alltför medelmåtti-ga kopparstick, som här.

Imellan Markaryd och Traheryd fann jag [272] den skönastenejd under hela vägen ifrån Lund, och de högsta backar. Landsvä-gen löper längs efter den stora Laga-ån, som, derigenom att denofta kommer, och åter försvinner, bildar förträffliga partier i detmycket afvexlande landskapet. Än flyter den jemnt emellan dalenslåga bräddar, än brusar den med starkare ström öfver sluttandemarker, och brytes skummande af stora stenar. Nu försvinner denbakom de höga skogbeväxta kullarna, som resa sig med mörkt,alfvarligt utseende, och innesluta den mödosamt uppstigandevandraren emellan täta, dunkla väggar af barrträd; nu visar densig åter fri och öppen, och rullar de klara böljorna emellan blidaoch ljusa nejder. Små, vänliga holmar, beväxta med småskog, pry-

— 201 —

da den här och der. Åns brädd på denna sidan är till det mestahög; och än är den tätt innesluten af skog, än har den friare öpp-ningar och utsigter åt skoglupna höjder. Vägen går beständigtupp och ner i stela backar, stundom ganska nära intill den brantaåbrädden, hvarest man med en barriere har måst sörja för devägfarandes säkerhet. Lagaån har en stark ström och ansenligbredd i dessa trakter; den är en af de största i Sverige. Den ledersitt ursprung ifrån Damme Måssa i Mo Härad, nedanför Taberg,icke långtifrån Jönköping, upptager i sitt lopp sjöarna Vid-östernoch Bolmen, och flyter igenom den Småländska Geta-Ryggensdalar. Den bildar två betydliga vattenfall i Småland, Majenforssoch Karsenforss, och faller efter 15 mils stridigt och ojemnt lopp,hvilket ock gör den alltför litet segelbar, vid Laholm i Halland, uti Kattegat. [273]

Ofvanför Markaryd försvinna de sista bokträden. Deremot blirbjörken allmännare och häggen börjar att visa sig mera. Detta skö-na buskträd, som nu allestädes var rikt öfversnögadt af blommor,och den täcka björken, hvars ljusgröna blad, hvars hvita bark ochhängande grenar gifva honom ett visst sydligt utseende, blandasig här ganska ofta med tallens och ekens nordisktalfvarsammacaracter och upplifva naturen med en rik och angenäm mångfald.Här finner man all den skönhet, som höga, bergiga skogstrakterkunna åstadkomma, — en romantisk, kraftfull, och dock icke vildeller skygg natur. Ehuru många och nya de föremål voro, som jag idessa nejder fann för min syn och mina betraktelser, så är det dockicke vid en så hastig genomresa, som man blifver förtrolig mednaturskönheter, hvilka hittilis varit en främmande. Man ser demplötsligt komma och försvinna; man sträfvar att gripa det sköna,i flygten, och är lycklig nog att fatta mången herrlig bild; menhastigt uttränges den af en annan, och till slut kan man knapptfasthålla ett totalintryck af så många och så hastigt omvexlandeföremål.

— 202 —

I Småland bemärkte jag en synbar förändring, icke blott inaturen, utan äfven hos menniskorna, i deras språk, boningar,och lefnadssätt. Dialekten är betydligt skiljd ifrån den Skånska,(ehuru äfven denna är i skogsbygden ganska olik den, som talaspå slättbygden) mera skarp och accentuerad, uttalet hurtigareoch naturligtvis långt mera afvikande ifrån Danskan, än Skåning-ens [274] språk. Det oaktadt hade jag mindre svårighet att förståSmålänningens dialekt, än jag hade väntat. Folket syntes raskareoch lifligare än i Skåne. Småländningen är bekant för sin klokhet,och sitt goda lynne. Att man äfven i allmänhet tillägger honompenningegirighet, har kan hända blott sin grund i provincial ani-mositet. Fruntimmerna förekommo mig hurtigare och vackrare ände Skånska; en lätt vext, anletsdrag fulla af lif, och en fyllig barmäro här icke sällsynta. Deras klädedrägt är täckare än de Skåns-ka qvinnornas, heldst sommartiden, då man mest ser flickornai linntygsärmarna, korta lifstycken och det snygga, hvita hufvud-klädet, som är en nationalklädespersedel nästan i hela Sverige.Byggnadssättet är i Småland utmärkt bättre än i Skåne. ImellanMarkaryd och Traheryd såg jag strax vid landsvägen ett ansenligthus, två våningar högt, med stora klara fenster, och en hop mind-re hus strax bredevid. Jag ansåg det för en liten Herrgård, mendet var blott en Bondgård. Gästgifvargårdarna, åtminstone vid deförnämsta landsvägarna, äro också till det mesta bättre byggdaoch inrättade, än de Skånska. Renlighet och nätthet finner mani de flesta; men den som är van vid ett godt bord, och icke påresor vill försaka det, måste vid en sådan i Småland hafva en välförsedd kantin. Det hos oss så allmänna syrade rågbrödet, somäfven finnes hos bönderna i Skåne, kan ej mera fås, när man kom-mer inom detta Landskaps gränsor. I dess ställe får man här etthårdt bröd, som bakas i runda kakor af ett lillfingers tjocklek; ochdetta bröd, (knäckebröd) som är allmänt öfver [275] hela Sverige— äfven i alla bättre hus i Skåne, — finner jag förträffligt, när detär bakadt af godt siktmjöl. Mindre godt är det så kallade mjuka

— 203 —

brödet, (limpor) som är bakadt i något tjockare kakor, men ocksåutan surdeg; det är gerna af gröfre mjöl, och sällan väl bakadt.

Ofvanför Traheryd, ungefär tre mil ifrån Skånska gränsen,upphöra backarna, och med dem all skönhet. En helt annan na-tur visar sig, med en högst afstickande contrast emot det herrligalandskap, hvaråt man nästan 2 mil har kunnat glädja sig. Alldelesofruktbara, ödsliga trakter, besådda med stora stenar, och ljung-bevexta sandbackar, utgöra det sorgliga ombyte, som man derfår hålla till godo i ställe för den romantiskt sköna natur, med såmycket lif och så mycken rikedom. Man ser inga hus, inga men-niskor, ganska sällan ett träd. Man tror sig förflyttad i en öcken,hvarest man stundom knappt ser vägspår i den djupa sanden.Landet blir mer och mer jemnt och sandigt; de stela klipplikabackarna äro försvunna. Detta räcker med ringa afbrott fem mil,som skrida med igelns långsamhet ända till något ofvanför Dö-rarp. Här förändras åter Landet. Den ofruktbara sanden upphörericke alldeles, men blir mindre djup; småningom får man åter seodlade åkerfält vid vägen. Denna jord är på sina ställen så tättbesådd med småsten, att jag högeligen undrade, huru en sådanåker kunde skötas och gifva säd. Men man sade mig att råg ochhafre trifdes rätt väl i sådan jord, och bättre, än om man rensadeden helt och hållet ifrån [276] sten. Ändtligen taga dessa ängsligasandfält och ljunghedar slut; landet blir mer och mer slätt ochåtskilliga vänliga situationer, små vackra ängar, med blida utsig-ter åt blomsterbeklädda kullar och björklundar väckte erinringarom mitt fäderneslands natur. Sjön Vid-östern begynner nedanförDörarp, och sträcker sig öfver två mil i längden fram till Verna-mo. Den är en af de största insjöar i Småland, och den störstajag har sett på vägen ifrån Lund. Stränderna på andra sidan äro,hela deras sträckning utåt, tätt bevexta med Tallskog; men hafvainga betydliga höjder. Utsigterna öfver sjön äro derföre temligtenformiga, och just icke mycket pittoreska. Dock upplifvas destundom af större och mindre holmar, bevexta med tallskog och

— 204 —

några isolerade granar, som likasom resa de lutande stammarnaupp ur vattnet, och kasta mörka skuggor öfver den spegelklarasjön. Granskog, blandad med ek, vidtager något framför Dörarp.

Imellan Dörarp och Tånnö ligger i en vacker skogsnejd, näravid sjön Vidöstern, Toftaholm, ett Gods, tillhörigt Grefve Bonde.En gammal mörk träbyggning af en våning, med ett brutet tak,nästan dubbelt så högt som sjelfva huset, förkunnar ingentingmindre än en Greflig bostad. Om jag skulle jemföra denna herr-gård med bondgården jag ofvanför beskrifvit, skulle den förra, iförhållande till den sednare, nödvändigt förlora. Men hvad densaknar i anseende till byggnaden, ersättes af de sköna nejderna;stället vinner dubbelt interesse, sedan man så länge rest genomde öde, skogfattiga hedarna. [277] Lika vackert som Toftaholm,eller ännu vackrare, ligger Tånnö gästgifvaregård, strax vid sjön,och kyrkan, en mycket liten träbyggnad, är anlagd på dess strand.

Jag såg vid Toftaholm ganska sköna och stora rågåkrar i frodigväxt, och sedan ögat i så lång tid varit vändt att se skog, backar ochhedar, blef jag verkligt öfverraskad, då jag i dessa nejder fann storaoch fruktbara slätter, som likväl icke sträcka sig lungt, utan aflösasaf magra sandfält. Hela Landskapet med dess blidare caractere,med de vänliga trakterna och de stora åkrarna på slätten, är någotovanligt i Småland, hvarest naturen i allmänhet har ett mera vildtlynne. Dessa nejder äro ganska väl befolkade. I synnerhet fannshär en stor mängd Torpare, och man berättade att en Bonde iVernamo Socken endast på sin egendom hade 40 sådana. Mankan lätt föreställa sig, att deras villkor ej kunna vara de bästa. Enaf Grefve Bondes Torpare, som skjutsade med sin egen häst, sademig, att han gjorde 3 dagsverken i veckan på herrgården, och varderemot fri för andra utlagor. I den stora mängd Torpare vid hem-manen, och i de många Jernbruken ligger förmodligen orsaken,hvarföre Jönköpings Län har större befolkning på qvadratmilenän Kronobergs Län, ehuru denna del af Småland i det hela ärfruktbarare och mera odlad. Förledet år var skörden ganska mått-

— 205 —

lig, och Spannmåls-bristen var redan allmän. Man betalte ifrån20 till 30 R:dr för en tunna råg. Bonden reste icke sällan 12 à 16

[278] Sv. mil till Carlshamn, för att hämta säd; men måste stundommed tom vagn återvända hem.

Här var det som jag aldraförst såg svedjeland, eller sådan jord,der man, likasom på många ställen i Norrige, uppbränt all odug-lig skog. Detta sätt att frambringa säd på en jordmån, som synesalldeles otjenlig dertill, är för mycket märkvärdig och egen för Sve-rige och Norrige, att jag icke skulle försöka gifva dig ett begreppderom; och dermed vill jag för denna gång sluta berättelsen ommin resa. *)

T r e t t o n d e B r e f v e t

Jönköping.

En tre dagars resa har fört mig in i hjertat af Sverige. Innanjag lemnar denna vackra Stad, den första jag utom Skåne har sett,skall jag fortsätta berättelsen om min hitresa, hvaråt jag önskar duville skänka likaså mycket öfverseende, som åt början. [279]

Vernamo lemnade vi i går, tidigt på morgonstunden; och somen af vårt resesällskap ville besöka en släkting, som bodde någotafsides ifrån landsvägen till Jönköping, togo vi af österut, och vårfärd gick igenom mindre besökta nejder, med omkring en milskrok, till hufvudstaden i Jönköpings Län. Nära vid Vernarno forovi åter öfver Laga-ån, som ännu icke hade upphört att följa oss,och hvilken vi, äfven ej på detta ställe, fingo bjuda farväl. Jag fann

*) Då sättet att bränna svedjeland torde för hvarje Svensk vara bekant, trorÖfversättaren sig utan någons saknad kunna utelemna beskrifningenderom.

— 206 —

här ett intagande landskap, en slätt, hvars horizont begränsas af enhalfkrets af backar och björkskog. Men denna upphörde snart, ochnu vidtog en tät tallskog med en ganska djup och tung sand, sommed tröttande enformighet räckte hela 2 mil till Kemmingshult.En half mil ifrån Vernamo, nära ett litet torp, Runamo, står straxvid vägen i barrskogens alfvarsamma skuggor en skön och ganskaansenlig, pyramidalformig runsten, af mer än 6 alnars höjd, ochmed en lång inskrift på den sidan, som vetter åt vägen. Den syntesmig någorlunda läslig, men är mycket mossbevext. Jag hade aldrigförut sett något af dessa ärevördiga minnesmärken ifrån Nordensforntid på ett så högtidligt ställe; det var derföre för mig en nyoch betydningsfull syn, och väckte hos mig ett begär att uttydaden gamla hemlighetsfulla skriften, som jag dock, förmodligenicke utan synnerlig tidsutdrägt, hade kunnat verkställa *).

Ett likaså nytt och interessant skådespel af helt annan natur,var ett Jernbruk, 3/4 mil [280] ifrån Vernamo, det första jag-hadesett. Dock var jag icke alldeles främmande här; ty vårt Fredricsverk,som jag för 2 år sedan såg, hade jag ännu i friskt minne. Den yttreverksamheten, vattnets brusande fall på hjulen, hamrarnas evigadån, och det friska, rörliga lif, som ett sådant Verk medförer, dernaturkraft och menniskoflit äro förenade, behagade mig oändli-gen; men vid det inre arbetet, var dock ingenting synnerligt attanmärka. Jag såg blott jernstänger smidas af det råa tackjernet.Hvar och en stång hölls med händerna i den kalla ändan underden ofantliga hammaren, till dess den andra halfva delen, glöd-röd, hade under hammarslagen fått sin tillbörliga form. Dessaslag ske så ordentligt, och äro så jemnt afpassade, än starkare, änsvagare, allt efter som drifhjulet styres, att det förekommer en,likasom det vore en Cyklop, hvars osynliga kämpearm förde dessaafmätta slag. — Denna lilla scene var rätt angenäm. En mängdspridda byggnader, ibland hvilka en rätt snygg, som beboddes afBruksägaren, (Brukspatronen) och vattnet, som drifver hjulen, gaf

*) Runskriften finnes i Göransons Bautil N:o 1031

— 207 —

lif åt stället och hela trakten deromkring; men snart började återden eviga tallskogen, och jag var rätt glad då vi fram kommo tillHemmingshullt. Ehuru det ej var annat än en Gästgifvargård, såvar det dock något nytt; ja, vårt vistande der blef mig rätt behagligt.

Förbudet hade rest en orätt väg. Vi måste afsända ett nytt, ochvänta på hästar i Hemmingshult. Detta dröjsmål gjorde mitt rese-sällskap ledsna; mig var det icke okärt att den rastlösa [281] has-tighet, hvarmed vi nu på tredje dagen framilade, en gång blefafbruten, så mycket mera, som jag derigenom fick tid att blifvalitet närmare bekant med en Småländsk gästgifvargård, som lågafsides ifrån stora landsvägen; och jag tillbragte på detta ensligaställe ett par timmar i en glad sinnesstämning. Huset var icke stort,och stugan tämligen liten och trång; köket var isoleradt. Flera stör-re och mindre särskildta byggnader, stall, lada, förrådshus, stodosåsom vanligt omkring och vid sidan af boningshuset. Öfveraltvar renligt och snyggt, och alla uthus i den bästa ordning. Tillköksträgård såg jag intet spår; men blef i stället varse en litentobaksplantering utanför fenstren. I stugan var det icke mindreordentligt; intet tecken till damm eller smuts, ingen osund luft.Man hade upphört att elda, och hela spiseln var uppfylld medbjörklöf — en sed som jag finner allmän på landet — men dettaSommarens kännetecken måste ännu en gång lemna sin plats.Gästgifvaren sjelf var borta; hans hustru, och hennes far, en jemn,vänlig gubbe, bevisade oss mycken höflighet. Gubben upptändestrax, enligt vår önskan, en munter lågeld i spiseln, och ännu kun-de vi finna denna värme rätt behaglig. Här kokade vi Chokolad,och åto vår frukost vid eldens trefliga sprakande. Två små barn,om tre, fyra år, sprungo halfklädda omkring i stugan. Den äldredottren, en rätt vacker flicka, med sköna ljusgula hår, satt i hörnetvid spiseln och kardade ull, och modren vid hennes sida sysselsattmed spinnande; gubben gick af och an, fröjdade sig öfver elden,tände [282] sin pipa och satte sig äfven vid spiseln, för att rökaden i sakta mak. Det var en liten herrlig scene, med intagande

— 208 —

enkelhet och så alldeles efter min smak, att jag icke kände minstalust att följa mina vänners exempel, som lade sig på bänkarna atthvila.

Ändtligen kommo våra vagnar, som skulle föra oss till Sve-narum, och jag lemnade den treflige gästgifvaregården i Herm-ningshult, med en kär erinring, som ännu länge mildrade deobehagliga intrycken af vägen. Ännu hade vi beständigt sand ochtallskog, men bättre väg och litet mera omvexling. Således kommovi en half mil ifrån Svenarum förbi Hubbesta, en liten egendom,med en ganska täck belägenhet på en högd i en skog, genomhvilken en allée blifvit upphuggen till vägen, och med utsigt till ensjö. En vacker hvit byggnad med tegeltak gifver ifrån två sidor lifåt den enformiga, mörka tallskogen. På denna väg fann jag fleretjärmilor: långa högar af uppstaplade, väl torkade fururötter, sattapå lut på ett sluttande ställe. Dessa täckas med mossa och torf,tändas vid öfversta ändan och brinna med långsam eld, en eller 2

dagar, allt efter milans storlek. I midten är en fördjupning i jor-den, hvarest tjäran samlar sig, och löper genom en ränna vid dennedersta ändan af milan ned i ett förvaringsrum. Tjäran såldes härpå orten för 5 R:dr 16 sk. B:co tunnan. Det är icke blott af rötternaman bränner tjära, utan äfven af feta spånor, som man på ett egetsätt hugger af tall; jag såg detta på många ställen vid vägen. Enhalf aln ifrån jorden [283] hugger man, helst om våren, en spånaf trädet af ungefär en hands storlek. På detta ställe utsvettas nuden feta kådan, som man årligen borthugger tillika med en tunnspån af trädet, och sålunda fortfar man hela 10 åren, eller längre,hvarigenom man kommer flera alnar upp på trädstammen. Manhåller sig dock gerna blott på en sida af trädet och lemnar deninre kärnan orörd, på det det icke så lätt skall blåsa omkull; ocksåvälja förnuftiga Landtmän, till detta ändamål endast de mindreoch dåligast växta tallar, som icke duga till timmer.

Jag följde icke med A* till Torarp, utan reste genast med H* tillSvenarum; jag ångrade det icke eller. Nära vid gästgifvaregården

— 209 —

ligger kyrkan, en byggnad af sten i en ganska god smak, byggdi kors med tegeltak och af lagom storlek. Den är icke ny, menombyggd för få år sedan. Man höll nu på att uppföra ett högt ochansenligt torn af huggen sten, som var ett slags skiffer. Jag fannverkligen mera än jag väntade, — den vackraste landskyrka jagnågonsin sett. Den är ljus, ganska snygg och väl inredd, och hari det hela någonting originelt och ovanligt, icke obehagligt i sittinre. Alla bänkar äro målade i svart med gula lister, och predik-stolen likaledes svart med förgyllda ornamenter. Detta gjorde ensällsam effect och har ett högtidligt och sorgligt utseende. Denmyckna svarta målningen sticker af emot det starka ljuset, ungefärsåsom svarta likkistor i ett väl upplyst capell. Man kunde ocksåsäga, att kyrkan har likhet af ett stort grafchor, hvilket åter [284] demånga förgylda siraterna på altare, predikstol och orgelverk sy-nas vederlägga. Det sednare är midt emot altaret, träwerket svart,med silfverblanka pipor, och rika förgyllta ornamenter ofvantill.Jag fann det både vackert och smakfullt; i hela den sköna kyrkanfanns ingenting som stötte mitt öga, utom de fyrkantiga fenstrenoch den platta takpanelningen. Ett originelt urverk, som manhär finner, tyckte jag äfven rätt mycket om. Man ser en fyrkantigmachine med urtafla på alla fyra sidorna, hängande midt i kyr-kan vid ett par fina jernstänger, som gå igenom taket. Detta ur,hvars verk är i Sakristian, visar timmarna så väl der, som inom ochutom kyrkan. Man sade mig att det var gjordt af en Bonde, SvenHolmqvist, ett förträffligt mekaniskt hufvud, som skulle hafva full-komnat sig ännu mera i sin konst, om han icke hade fallit på enidée, som förryckt så många hjernor: att uppfinna ett perpetuummobile. Af förargelse att detta försök icke ville lyckas honom påden torra vägen, sökte han det nu på den våta; — brännvinet lärerförmodligen snart göra honom sjelf till ett perpetuum stabile.

Genom allt detta blef mig den vackra kyrkan i Svenarum gans-ka interessant, men ännu har jag icke sagt dig ett ord om hennesskönaste prydnad, hvarpå jag satte så mycket värde att finna här,

— 210 —

att ett perpetuum mobile knapt skulle hafva gjort större intryckpå mig. Långt förut hade jag hört talas om den undransvärdakonstnär som Sverige äger, och som en gång, när han icke merafinnes på jorden, skall länge utgöra [285] dess stolthet och ära,likasom dess fordna hjeltar, Målaren Hörberg. Denne man, i hvarssjäl naturen sjelf inlade det skapande snillet och konstens för-underliga mysterium, är Bondeson ifrån Östergöthland, och harnästan hela sin lefnad igenom egnat sig åt Landtmannens yrken.Ända ifrån barndommen visade sig hans snille för Målarekonsten,men han gick sin egen väg vid utbildningen af sin sällsynta talang;naturen var hans lärmästarinna och Bibeln nästan den enda källatill alla hans idéer. Undervisning har han egentligen aldrig haft.Han var öfver 30 år gammal när han först kom till Stockholm. blefkänd för sina arbeten, och öfvade sig någon tid vid der varandeAcademi för de Fria Konsterna. Här förvärfvade han sig störrefärdighet uti det mecaniska i sin konst, riktade sina idéer ochförädlade sin smak. Men hans vistande i Stockholm var kort, ochhan återvände snart på landet, hvarest han sedan lefde iblandsina jemnlikar, och födde sig lika så mycket af jordbruket, somaf sin konst. Han har målat mycket, och mest altartaflor, mensatte alltid, äfven då när han blef sökt och berömd, ett ganska me-delmåttigt pris på sina arbeten. Ännu lefver han, en ålderstegenman, öfver 60 år gammal, i ganska knappa vilkor, såsom bonde,(egentligen torpare) i Östergöthland, och har hvarken öfvergifvitplogen eller penseln. Ibland bönderna är han känd under namnaf Målaregubben men Hörbergs namn skall lefva äradt i Sverige,lika så länge som hans konst. I det hela är han dock hvarken såkänd eller så aktad, som han förtjenar, hvartill, likväl hans besyn-nerligheter, [286] och hans isolerade lefnad till en del bidragit.Jag har icke eller ännu fått höra så mycket om honom och hanslefnad, som jag önskade, men tillräckligt för att väcka min längtanatt få lära känna denna sällsynta man, som naturen sjelf danat tillKonstnär, och hos hvilken en hög religiös och poetisk anda lefver.

— 211 —

Han är såsom Konstnär så mycket mera märkvärdig, som hansflesta arbeten äro egna compositioner, hvilka han i enslighetenoch afsöndring ifrån menniskor och böcker har hemtat ifrån ensjelfskapad idealisk verld. I en stor del af hans målningar skallfinnas en rik och kraftfull originalitet. — Jag hoppas framdeleskunna gifva dig flera underrättelser om denna Konstnär; och villnu blott, så godt jag kan, beskrifva det första arbete jag sett af hanshand.

Denna stora tafla, omgifven med en ganska prydlig ram, äruppsatt på kyrkmuren öfver altaret. Så snart man genom hufvud-dörren, under det nya tornet, inträder i Kyrkan, faller den straxi ögonen. På mig gjorde den ett sådant intryck, att jag glömdeallt annat för att skynda till altaret, — och jag skulle, blott af and-ras berättelser om Hörberg, hafva känt denna Konstnärs arbete,äfven om icke en Bonde, som följde mig in i Kyrkan, med en gladstolthet genast hade berättat mig hvad han viste om altartaflan.Ämnet var Christus, som stillar ovädret på hafvet. Lärjungarna,några qvinnor, män och barn, sammanpackade på ett litet skepp,visa tecken till den högsta förtviflan och dödsångest; fartyget synesöfverlastadt och färdigt att sjunka; böljorna öfverskölja [287] det;Himmelen hänger på den ena sidan med tjocka, svarta skyar öfverdet stormande hafvet, ibland hvars skummande böljor ett annatskepp i bakgrunden ses kämpa med vädret. På högra sidan klar-nar det redan, och en by synes på en högd. Bak i fartyget stårChristus i lugn Guddoms höghet, i hög kontrast emot det förtvifla-de, förstörda, i skeppet nedsjunkna folket, och emot den våldsamtuppretade naturen. Den venstra handen räcker han emot him-melen, och med den högra, som han i en hög och ädel ställningutsträcker öfver fartyget och folket, bjuder han böljorna sagta sig,och stormen upphöra. Han har en röd lifklädning, och derofvan-på en himmelsblå fladdrande mantel; ett ljust eldfärgadt hår ochrödaktigt skägg fladdrar om hans hufvud, som är omgifvet af enljusglans, hvilken, icke mycket stark eller synlig, likasom flyter

— 212 —

omärkligen in i hårets färg, och upphöjes ännu mera af den mör-ka luften. Jag fann i detta stycke en besynnerlig kraft, originelcaracter och ett utmärkt pittoreskt lif och konsteffect. Perspecti-vet syntes mig mycket väl iakttaget. Teckningen af de särskildtafigurerna är må hända icke alldeles correct; men grupperingenypperlig. Fartyget förekom mig dock nog litet emot de stora figu-rerna. Midt i den rika sammanträngda, ehuru likväl icke belastadegruppen af gråtande barn, jemrande qvinnor och förtviflandemän, har Målaren satt en ko, hvaraf blott hufvudet synes, som honräcker fram öfver relingen af fartyget, — en idée som jag intetvisste hvart jag skulle hänföra. Må hända har Målaren, genom detoväntade, nästan pusserliga [288] i framställningen af detta djur,som med pflegmatisk sinnesro fördrager sin obeqväma ställning,velat förminska det rysliga i Scenen. Figurerna i denna tafla ärostora, färgerna lifliga, men något grofva, och lära ej kunna hål-la sig länge. Den bör ses på ett afstånd af 6 till 8 alnar. Den äruppsatt 1811, och kostade 500 D:r S:m, 55 R:dr 36 sk. 8 r:st B:co.Församlingen bekostade den, likasom hela Kyrkans byggnad ochinredning, undantagande altare och predikstol, som skänktes afen Landshöfding Stedt. — Detta var det första arbete jag fick seaf Hörberg i Sverige. Om jag skulle bedömma hans snille efterden verkan som detta konststycke gjorde på mig, så skulle jag vis-serligen icke sätta honom under hans rykte. En tafla, som denna,med så mycket lif, och en så utmärkt caracter; med en så kraftig,religiös högtidlig effect, skulle förtjena sitt rum i hvilken Kyrkasom heldst.

Jag lemnade denna by, ganska glad att hafva sett ett arbeteaf en Mästare, som jag förgäfves skall söka lära känna i någonstad i det södra Sverige. Från Svenarum till Stigamo, 2 mil, räckerännu den eviga barrskogen. Vägen blir här hårdare, men tröttsamtenformig. En half mil ifrån Svenarum togo vi afsked af Laga ån,vår gamla reskamrat, som troget hade följt oss ifrån Smålandsgränsor, och ännu en gång vänligt upplifvade ett landskap, hvarest

— 213 —

jag fann en öppen liflig utsigt, öfver en dal med en masugn. Denhörer till Lindforss Jernbruk, som ligger under Hooks Herrgård.Denna gård har den vackraste caractersbyggning [289] jag på helavägen ifrån Lund har sett. Ett vackert och tämligen stort hus, af3 flyglar, bygdt i landtlig enkelhet och en ren smak, vände denena flygeln emot en vacker sjö med ett par skogbeväxta holmar.Sjön förlorar sig emellan skogarna. Ett litet stycke följer vägendess bräddar öfver en stel brink, men lemnar dem snart åter,och nu räcker den täta furuskogen oafbrutet till Stigamo; dockär sanden icke så djup, och vägen god. Ifrån Stigamo, hvarestvi åter råkade A * och hans Elever, som hade gjort ett besök påTorarp, en gård, som ligger 1/4 mil ifrån Svenarum, hade vi ettlitet håll af 3/4 mil till Barnarp. På denna Gästgifvaregård hadejag en ganska oväntad förnöjelse. Jag träffade en ung Officer iRysk uniform, som öfverraskade mig högeligen med att tilltalamig på Danska. Det var en glädje, som jag icke kan beskrifva fördig, att för första gången, sedan jag lemnade Helsingborg, på enGästgifvargård i Småland, och så oväntadt som möjligt, få höradessa toner, som strax trängde sig till min själs innersta, och väckteen känsla bos mig, som jag aldrig förut i min lefnad har erfarit.Det var mitt modersmål! — Jag hörde mitt fäderneslands röst, detvar en Dansk med hvilken jag talade — det förekom mig som jagvarit hemma. Den unge raske mannen var en Capten Tuxen, sonaf Commendören Tuxen i Helsingör, som 5 år varit i Rysk tjenst,och nu hade varit såsom Courir i Köpenhamn. Inom få minutervoro vi så väl bekanta, såsom om vi hade varit gamla vänner, ochjag tillbragte en af de angenämaste timmar under [290] hela minresa i hans sällskap förleden afton här i Jönköping.

Ifrån Barnarp till Jönköping går vägen i mil nästan beständigtutföre djupa, stela backar. Detta var mig temmeligen oförmodadt,då jag viste att Vettern ligger betydligt högt *), och icke ansågden högd vi tid efter annan hade uppnått så ansenlig, som jag

*) 292 fot högre än Östersjöns vattenyta.

— 214 —

sedermera fann den; ty sedan vi hade lemnat Lagaåns dal, hadevägen fört oss upp på den bergås, som ifrån Taberg sträcker sigösterut emot Eksjö. Detta märkvärdiga Jernberg ligger 1 1/4 milifrån Jönköping, och synes vidt omkring i dessa nejder. Dess enasida reser sig majestätiskt i en perpendiculair högd af mera än200 alnar, dock icke lodrätt, utan något sluttande; på andra sidanhar det en jemn docering med skog och ängar. Hela denna stoltapittoreska klippa består af Jernmalm, som icke brytes i grufvor,utan i dagen, eller utan på bergets yta; det har också en i århund-raden outtömmelig skatt af denna nyttiga metall. Det är derföreen rik källa till näring för ortens innevånare, hvilka, då åkerbruketderstädes är i ett så svagt tillstånd, och den sandiga jordmånen ejkan lemna tillräcklig brödföda, till det mesta föda sig af jernarbete.— Ungefär 1/2 mil ifrån Jönköping begynner en ganska interes-sant samt ovanligt couperad nejd, med oupphörligt romantiskaafvexlingar. Man framkommer ifrån flere afsättningar af backar,på hvilkas åtskilliga höjder man finner de skönaste [291] grup-peringar af skog, och genom mången liflig dal, hvarest man änser sköna björklundar på ängarna längs utåt vägen i större ochmindre partier, lik en med Konst anlagd park, och än inneslutesaf backar med höga, mörka granskogar. Ovanligt pittoreskt skönfann jag effecten af stora isolerade granar midt i en björklund, derdessa träd reste deras höga och mörka pyramider öfver björkensljusa löf och hvita stammar. Så går vägen, öfver mindre backar,beständigt utföre, genom ett af de skönaste landskap som jag påhela resan hade funnit, med rask och ständig omväxling i utsigter.Från en af de närmaste backar vid Jönköping blef jag i aftonljusetvarse Wettern och de berg, som på bägge sidor omgifva dennasjö. En tät och mörk furuskog slutar detta interessanta landskap.Man färdas ännu ett stycke väg, — och då öppnar sig hastigt denförträffligaste utsigt öfver Wetterns för ögat omätliga yta, hvilkenutvecklar sig såsom ett stort öppet haf emellan bergen; som inne-sluta dess stränder. Denna utsigt förlorar sig åter, då man kommer

— 215 —

i våglinea med vattenytan, och far omkring Munksjön, en af detvå små sjöar, emellan hvilka och Wettern Jönköping ligger på ensmal landtunga. En bro går öfver Munksjöns utlopp i Wettern,och Staden har ett slags hamn i den lilla sjön, der fartyg kunnaligga säkra emot storm i den större.

Vi kommo temligen sent, inemot kl. 10 om aftonen till Jön-köping; dock var det ännu knapt skymning, och jag hade tillfällenog att betrakta Staden, hvars räta, snygga och målade trähus[292] gåfvo mig ett alldeles nytt skådespel. Redan förleden aftonbehagade den mig ganska mycket. Jag fann här en stor och or-dentlig Gästgifvaregård, med mycket vackra och ljusa rum; mentillika en försumlighet och senfärdighet i uppassningen, som jagicke hade väntat, och åtskilliga comiska besynnerligheter, åt hvilkajag innerligen roade mig. Vi begärde eld i kakelugnen, ty aftonenvar kylig; men pigan afslog vår begäran på den grund, att Magi-straten hade förbjudit att elda så sent. En annan lika så underligförordning ifrån samma Auctoritet var den, att det icke skulle fåfinnas mera än 3 sängar i ett rum. Jag brast ut i ett högt skratt,men detta tog pigan ganska illa upp, och försäkrade mycket alfvar-samt, att det icke var anständigt, att på ett sådant sätt skratta åtJönköpings hederliga Magistrat. Vid bordet fingo vi fisk, och vibegärde ettika till den; men pigan sade oss, att det icke var bruketi Jönköping, och för att icke fela emot Stadens lofliga plägseder,måste vi äta vår lax utan ettika. Efter dessa ämnen till löje, ochefter min tredje dagsresa, sof jag förträffligt; men blef något oan-genämt öfverraskad, då jag efter en klar och lysande afton, vidmitt uppvaknande fann en mörk och kulen morgon, som hotademed regn, och aldeles icke syntes tjenlig för ett tillämnadt besökvid Husqvarns vattenfall. A * och jag beslöto dock att begifva osspå vägen, så snart vi kunde få vagn och stöflor. Den förstnämndakom i rättan tid; men på de sistnämnde och frukosten måste vi,oaktadt all använd både finare och gröfre vältalighet, vänta tvårnada timmar, i denna senfärdighetens [293] boning. För H * var

— 216 —

det likaså maktpåliggande, att få en Smed, för att dyrka upp hansflaskfoder, som för oss, att få de stöflor, utan hvilka vi omöjligenkunde komma till vattenfallet; men hans tålamod blef satt på ettlika hårdt prof. Min förargelse öfver det olägliga dröjsmålet tilltogmed regnet; ändtligen kommo stöflor, frukost och Smed på engång, — och nu aftågade vi under ett hällande regn till Husqvarn,hvarom mitt nästa bref skall innehålla en berättelse.

F j o r t o n d e B r e f v e t .

Jönköping.

För att beskrifva de präktiga vattenfallen vid Husqvarn, som jagi dag, just icke i det angenämaste väder, har sett, behöfde jag merastillhet och mindre förströelse, än här finnes. Och huru skulle detkunna lyckas mig, att med ord skildra det, hvaraf den konstrikastepensel knapt skulle kunna gifva oss en åskådning? — Detta ärett af de Naturphenomener, hvars enkla storhet intet konstverkuppnår. Ingen, som ej har sett det, skulle kunna göra sig någonklar föreställning [294] om en så hög och kraftfull natur-skönhet,eller om det utomordentligt starka intryck, som den gör på ettsinne, som är öppet för de mäktiga verkningar, Skapelsens storaphenomen tillvägabringa på vår själ. Det är icke den blida ochglada stämning, som slätternas blomstrande natur, spegelglatta,skogbekransade sjöar, gröna kullar emellan vänliga lundar, leendebäckar, som slingra sig fram emellan böljande åkrar och frodigaängar, meddela; — bland dessa höga och vilda klippor, der blottnaturen herrskar, der mensklig flit och vinningslystnad intet fö-remål finner för verksamhet; i denna djupa ensamhet, hvarestström-fallets brusande och sjudande dån är den enda naturton,

— 217 —

som räcker vårt öra — der stämmes själen till djup eftertanka, tillhögtidliga och andaktsfulla känslor.

Huru förunderligt, att på samma sätt, som nu strömmen skum-mande och brusande störtar utför de branta klipporna, så harden störtat, så har den brusat i årtusenden! — Samma upplyftan-de skådespel har under en tidrymd, hvars början förlorar sig ijordens första ålder, framställt sig för det menskliga ögat; sammastarka högtidliga naturljud har tonat här emellan dessa klippor,förr än någon menniskofot beträdde dem. Denna tanke var en afdem, som ovillkorligen uppstego hos mig, då jag betraktade dessastörtande vattenströmmar och väckte en högre vördnad i min själför denna naturens helgedom. Vädret var obehagligt, och ofta varjag gladare till sinnes, då jag betraktade någon af naturens mildaoch intagande skönheter: men jag minnes näppeligen, [295] attjag känt min själ mera upplyftad, mera stämd till alfvarsammabetraktelser vid någon naturscen, än vid denna. Det är icke endastderföre, att jag aldrig förut har sett något så betydligt vattenfall,som jag vill kalla detta ett sällsynt och herrligt phenomen: enligtflera Svenskars försäkran hörer det ifrågavarande till ett af de stör-sta i det Södra Sverige, och nämnes jämte de berömda forssarnavid Trollhättan och Elfkarleby. Ehuru jag icke vågar, eller vill åtagamig att gifva dig ett sant begrepp om dessa herrliga vattenström-mar, som jag innerligen gläder mig att hafva sett, så vill jag likvälicke lemna detta ställe, utan att förut meddela dig något om derasbelägenhet.

Husqvarns ström faller ut i Vettern 1/2 mil ifrån Jönköping.Nära vid sitt utlopp flyter den stilla och mildt, och danar åtskilligasmå holmar. Men omkring 1/4 mil högre upp, der ett Krutbruk ochett Gevärsfactorie äro anlagda, visar den sig i ett helt annat ochvildare utseende. Här måste den först våldsamt tränga sig igennomtrånga bergsklyftor, som den kanhända till en del i urgamla tiderhar måst genombryta, för att bana sig ett fritt lopp; här måste deni fyra djupa och väldiga fall: det ena under det andra, störta vred

— 218 —

och skummande utför branta brådstupor och ojemna, afbrutnaklippor, hvilkas mörka väggar resa sig stela och höga på bådasidor om den trånga klyftan, genom hvilken forssen brusar, förrän strömmen kan framkomma till slätten, hvarest den slingrarsig genom [296] ett rikt och skönt landskap, och sålunda med ensaktare fart utgjuter sig i Vetterns vatten.

Det fjerde eller nedersta fallet ser man bäst ifrån en bro, somär slagen öfver ån vid Bruket. Strömmen, som här ses kommandeifrån fjället, flyter lugn i en tämligen bred fåra, till dess den nårbråddjupet, der den nedfaller ifrån en betydlig, nästan lodräthögd, som jag ansåg vara öfver 20 alnar. Nedanför brytes vattnetaf stora klippstycken, störtar vildt och starkt brusande ned öfverdem med en väldigare fart, och samlas ett stycke nedanför bron ien jämn yta, som danar ett lågt, men mycket bredt fall, hvarefterån rinner sakta och jemnt ned till Vettern. En del af vattenmassanvid detta fall, (ty det sist omtalta räknas icke ibland de fyra fors-sarna vid Husqvarn), afledes med rännor till Bruket, och sedanden lemnat så mycket vatten, som behofves för hjulens drifvande,löper den i breda rännor ned emot bron, och störtar här medvåldsam fart i en parabel ifrån rännorna ned i ån, der den bildarett kokande svalg. Här stod jag länge, och kunde icke slita mittöga ifrån en syn, som likasom med trollmakt drog det till sig. Detlugna utseende, som den breda vattenfloden bibehåller under sitthäftiga lopp i rännan — den kraft, hvarmed den störtar sig uturden, och nu detta våldsamma kokande och brusande i djupet, derden likasom orörliga floden faller ned i en bred, silfverblank båge,som i svaljet upplöser sig i hvirflar af skum, — allt detta, var mig ettså främmande och förunderligt skådespel, att jag dervid glömdemig sjelf, och [297] allt utom mig, och förblef stillastående i reg-nets med ögat orörligt fästadt på den blanka vattenströmmen ochde dånande hvirflarna, till dess min reskamrat, som emedlertidhade samlat några sällsynta vattenvexter, kom till mig, lika så gladöfver sitt byte, som jag öfver den herrliga synen, och påminte mig,

— 219 —

att vi skulle uppstiga högre. — Men innan man det gör, bör manicke förgäta, att ifrån en tjenlig ståndpunkt njuta den förträffligautsigten öfver den dal, hvarest Krutbruket och Gevärsfactoriet,med de dertill hörande åtskilliga byggnader, och den undransvärda blandningen af klippor, trän, buskar, hus, vattendammar,rännor och upptimrade verk af alla slag, bilda omkring det bru-sande vattenfallet en rik mångfald, i hvilken det höga, intagandeoch fruktansvärda hvarje ögonblick omvexla i förunderliga formeroch pittoresk oordning.

Det tredje fallet, (när vi kalla det öfversta det första) dit manmed fara och möda uppklättrar ett par hundrade steg uppföreklipporna, danas i en trång klyfta, hvarest höga och nakna berg,sparsamt betäckta med små gräsfläckar, och här och der bevextamed ett och annat barrträd, resa sig i mångahanda vilda formeroch bilda en oregelbunden dal, hvarigenom ån tränger sig ned tillHusqvarns Bruk. Detta fall störtar i 3 afsättningar, med häftig fartoch starkt dån, då och då afbrutet af dolda klippstycken, i en bru-sande hvitskummande ström öfver den branta klippan, och ned iett djup, hvarest det, likasom i en kittel, bildar ett svalg emellan detrånga fjällväggarna. Vattnet rinner derefter ett [298] stycke lugntfram i strömfåran, brytes åter, och danar ett litet fall, hvarefter detflyter jemnare ned emot Bruket och och den fjerde forssen. Så välhögre upp, på åtskilliga ställen af fjällbrinken, som litet nedanförfallet på högra sidan, har man på framsmekande klippstyckenden bästa utsigt öfver denna stolta naturscen. Det lönar mödan,att klättra ned emellan klippor och buskar i djupet, för att pånära håll betrakta strömmens våldsamma kokande i svalget, ochse huru det nedstörtande vattnet, likasom måladt i afgrundenshvirflar, upplöser sig i ett hvitt skum, som stiger högt, och utspri-der sig vidt och bredt i regnskurar; men farlig och mödosam, isynnerhet för den, som är ovan att klättra ibland klippor, är vägenbåde uppoch nedför dessa branta högder, hvarest man ofta blott

— 220 —

har gräset eller jorden till handfäste, och genom ett falskt stegkunde störta krossad ned i afgrunden.

Strax ofvanför denna forss ser man emellan träd och svartaklippor likasom en högt uppvällande källa. Detta är det andrafallet; det störtar utför en mindre brant, och är deladt i fleraafsatser. Det är mindre våldsamt, men har en lika vild och hög-tidligt enslig natur omkring sig som det förra. Den korta tidentillät oss icke se det första eller öfversta fallet, som är mera afsi-des. Väderleken var icke eller gynnande, för att kunna njuta denmångfalld af utsigter, som der erbjöd sig. I synnerhet är utsig-ten, hvilket jag ock förut har anmärkt, rik och förträfflig någotofvanför det fjerde eller nedersta [299] fallet. Man öfverser derförst den störtande forssen emellan och öfver klipporna, derpåbyggnaderna vid Gevärsfaktoriet, tvänne krutqvarnar, tvänne Herr-gårdar, omgifna af trädgårdar, den ena med en låg belägenhettill venster, och den andra på en höjd till höger. Små lundar aflöfträd, blandade med barrträd pryda klipporna, och pilar sträckaderas grenar öfver strömmen, på de ställen, der den med saktadfart slingrar sig igenom lifliga nejder. Man ser den hel och hållen,tillika med dess utlopp i Vettern, på hvars andra sida man blirvarse Vestergöthland, likasom man öfver skogens jemna topparser Jönköpings kyrkotorn.

Då jag nu är Vettern så nära, kan jag icke lemna dessa nejder,utan att omtala denna märkvärdiga sjö, som har så mycket besyn-nerligt och eget att den i Sverige nämnes såsom en af Landetsnatur-märkvärdigheter, och redan för etthundrade år sedan harfått en vidlöftig beskrifning. Dess längd uppgifves efter de nyastemätningar till 12 Svenska mil, dess största bredd till 2 1/2, ochdess qvadrat-innehåll till 17 3/4. Det är icke blott i anseende tillsin storlek, som den har mera utseende af ett haf, än af en insjö:dertill bidrager ännu mera, att den är alldeles fri från öar ochholmar, har öppna eller med berg infattade stränder, och ganskafå vikar. Oaktadt Vettern, som är en hufvudfördjupning midt i Lan-

— 221 —

det, på bägge sidor är begränsad af bergskedjor, som sträcka siglängs utmed dess stränder nästan ifrån Norr till Söder, och blottmellan Motala ström och Omberg afbrytas af [300] den fruktbaraWadstenaslätten, ligger den dock icke mindre är 292 fot högreän Östersjön. Öfver 40 större och mindre åar och strömmar fallaut i Wettern; den har äfven communication med sjöarna Undenoch Wiken i Westergöthland. Dess enda synliga utlopp är i Mota-laströmmen som vid Motalabro är 170 alnar bred, och genomsjöarna Boren, Roxen och Glan faller ut i Bråviken. Fem handlandestäder ligga på bägge sidor om Wettern: Askersund, Wadstena,Grenna, Jönköping och Hjo.

Af de berg, som i sammanhängande kedjor innefatta Wetternsbräddar, är det så kallade Omberg det högsta och mest bekanta,som i från ändan af Dahls och Lysings Häraden i Westergöthland,1 1/2 mil ifrån Vadstena, sträcker sig längs utmed Wetterns stränder,emellan denna och sjön Tåkern, och bildar en något framskjutan-de Halfö. Nästan på hela norra sidan reser sig detta berg, stelt somen mur öfver vattnet, i afvexlande högd. Här ses på en bergsklintgrundvalen till en gammal Borg, der, enligt sägen, i forden tid enDrottning, Omma, har bott, efter hvilken berget skall hafva fåttsitt namn. På denna sida af berget finner man också vid vatteny-tan åtskilliga af naturen tillskapade hålor, af hvilka några äro sådjupa, att man kan fara in i dem med en stor båt, och derinnevända densamma. En af dem kallas Fläskhålet, emedan, såsom detberättas, allmogen, då Polackarne under Konung Sigismunds tidhade öfverhanden i detta Län, der gömde deras kött och andramatvaror, som de upphängde på jernkrokar. Den [301] högstaklinten af Omberg vid sjön, är de så kallade vestra väggarne, enstel fjällrygg, som nästan lodrät uppreser sig ifrån stranden i enhöjd af några hundrade alnar. Till bergets märkvärdigheter hören ansenlig mängd bokträn, som växa på dess södra sida, och äronästan de enda, som finnas så högt upp i Sverige. Ibland dem ären öfver hela landet allmänt bekant bok af ovanligt utseende och

— 222 —

storlek. Tolf stora stammar äro uppvexta ifrån en enda rot tättintill hvarandra, och deraf har trädet fått namn af Apostlaboken;men nu finnas endast elfva stammar, och det berättas att den tolfteblef i åttonde århundradet nedhuggen af en bonde, som föregafatt han gjort det, emedan Judas icke borde tålas ibland de öfrigaApostlarna. En åttondedels mil ifrån Apostlaboken är den högstaspetsen af Omberg, kallad Ombergs hjessa, en stel bergkulle, grönoch bevext med träd på alla sidor. Ifrån den har man en af deherrligaste och vidsträcktaste utsigter i Sverige. Man ser fyra afdetta Rikes Landskaper, Östergöthland, Westergöthland, Smålandoch Nerike, och nästan hela Wettern. I klart väder kan man räknaöfver 50 Kyrkor.

Till Wetterns egna märkvärdigheter höra dess omätliga djup-het, dess klara vatten, dess så kallade strömfall, eller sjöströmmar,som gå i denna insjö likasom i hafvet, dess utomordentligt hasti-ga omvexlingar ifrån lugn till våldsamt uppror, hvilket der oftaäger rum, under det på landet ännu icke den minsta vind rest sig,och slutligen det periodiska stigandet och fallandet af dess vatten.— Likasom man om denna [302] denna sjö har en mängd sagoroch fabelaktiga berättelser, så har också dess verkliga djup gifvitanledning till, att allmogen icke blott anser detta djup omätligt,utan ock håller det för ett farligt och otillåtligt företag, att viljaundersöka det, i synnerhet vid Omberg; och ännu får man höraflera sagor om underbara och olyckliga händelser, som vid sådanatillfällen skola tilldragit sig. Imedlertid har det dock skett, ochman har funnit det största djupet, en mil ut i sjön midt emotOmbergs hjessa vara 60 famnar; tätt, invid bergets vägg, hvarestdet har namn af Rödeberg, 30 famnar, och på andra ställen i sjön,ifrån 40 till 60 famnar. Så klart är Wetterns vatten, att man ickesällan i solsken och fullkomligt klart väder, kan se bottnen på 8

till 12 famnars djup.De så kallade strömfallen, eller vattenströmmar i Vettern mär-

kas icke blott på sjöns yta, utan äfven ofta på ett djup af 30 till

— 223 —

40 famnar. De gå stundom med, stundom emot vinden, och för-ändra sitt lopp ofta 20 till 30 gånger om dagen. Orsakerna tilldetta phenomen äro ännu icke bekanta; men förmodligen kan dettillskrifvas sandbottnens beskaffenhet, och kan hända någon un-derjordisk kraft. Det står i förbindelse med ett annat naturunder idenna sjö, som är dess hastiga omvexling ifrån lugn till orolighet.Så ser man, att emot oväder, regn eller snö, kan Vettern ofta etthalft dygn förut börja strömma, resa sig, och blifva orolig. Böljornakomma likasom af sig sjelfva i en långsam rörelse, som mer ochmer tilltager, så att, medan det [303] på landet är så lugnt, att intetblad rörer sig, Vettern ofta kastar sina böljor skummande emotklipporna vid stranden på en höjd af flera alnar, och det medett dån och ett brusande, såsom af en strid ström, eller en starkforss. Dessa böljor gå dock icke på sjöns yta med något betydligtstarkt skum eller bränning, utan de vältra sig jemt och stadigt tilldess de finna något motstånd, då de börja fradgas och brusa medstort buller. Äfven efter ett oväder, och när stormen redan är förbipå landet, behöfves ännu en half dag, eller mera, innan Vetternsorolighet stillas: men bullret på sjön är då icke så starkt, som föreovädret. Denna hastiga förändring gör sjöfarten på Vettern tämli-gen farlig; ty mången gång kan sjön vara spegelglatt, och på landetlugnt väder, men begynner den väl att höja böljorna och komma irörelse, så kan hela sjön inom 1/2 timme vara i ett sådant uppror,att det icke är möjligt att komma ifrån Jönköping till Visingsö.

De omtalta strömfallen göra också vinterfarten på denna sjöganska farlig. Isen kan på ett ställe vara så tjock, att den kan bärahundrade hästar, och tätt bredvid, hvarest ett strömfall befinnersig, så svag, att den knappt bär en gående. När också isen lägger sigöfver dessa strömmar, så att man den ena dagen kan fara deröfvermed häst och släde, så kan det hända, att samma ställe dagenderefter är alldeles öppet. Om vintern förorsaka dessa strömmarett förfärligt brakande och thordön, när vattnet antingen ström-mar ut ur vikarna, eller flyter in i [304] dem, så länge isen ute på

— 224 —

sjön icke är mycket tjock. Sällan lägger sig Vettern hel och hållen;men när det händer, så sker det ej förr än i slutet af Januarii ochFebruarii, och då kan den ofta så plötsligen åter uppbryta, att helasjön inom två eller tre dagar är ren. Någonting rätt besynnerligtmed Vettern är också dess nigande och fallande, hvilket några,dock utan att kunna bevisa det, härleda ifrån en underjordiskförbindelse med Vennern, i hviken sjö samma phenomen före-kommer. Man har icke eller på ett tillfredsställande sätt kunnatförklara denna naturhändelse af en till- eller aftagande vatten-massa, som af tillöpande öar och strömmar ökar Vetterns, ty denstiger både i torra och våta år. Under dess stigande och fallandemärkes ingen inflytelse af väderleken; icke eller någon periodiskförändring i denna omvexling. Man har exempel att Vettern, tilloch med i stark torka, och under de heta sommarmånaderna, harstigit betydligt, och deremot fallit om hösten under regntiden,då eljest alla strömmar och sjöar hafva det största öfverflöd påvatten. Rimligast förklaras väl detta phenomen, om man antagerett tillopp af underjordiska källor och vattenådror, i sjön. Menman bör icke förundra sig, om detta besynnerliga förhållande hargifvit anledning, att höja begreppet om denna sjös vidunderligaegenskaper, och till tron på några förebud, när sådana händelserskulle inträffa. Så tror man att när Vettern stiger mycket högt, skalldet betyda ett svårt år, och man har derom följande ordspråk: NärVettern fullt sitt vatten får, då är för dörren onda [305] år. Allmogenhar dessutom en mängd sällsamma berättelser om det vidunderli-ga i Vettern, om en mäktig Hafsfru, som är sjöns Drottning ochbeskyddarinna, och som sjöfarande ofta skola möta; om mångaunderliga syner och händelser som resande på denna sjö hafvahäft, och hvartill de luftphenomener, som der äro temligt vanliga isynnerhet emot storm och oväder, till en del hafva gifvit anledning.Men rummet tillåter icke att berätta dessa sagor.

Ön Visingsö hörer äfven till Vetterns märkvärdigheter, såsomden enda af någon betydenhet, som finnes i denna sjö. Den ligger

— 225 —

omkring 4 mil ifrån Jönköping, och en mil ifrån Grenna, har 1 1/4

mil i längd, 1/4 i bredd, och är onekligen ett ibland de märkvärdi-gaste ställen i Sverige. Att denna ö i urgamla tider antingen harvarit rikare befolkad än den nu är, — emedan den har ungefär800 innevånare, hvilkas förnämsta näring är åkerbruk, fårafvel,men i synnerhet trädgårdsskötsel och fiskeri, — eller ock att den,hvilket äfven är troligt, har varit nyttjad till begrafningsplats för denärmaste trakternes innebyggare på fasta landet, — kan man slutaaf de ättehögar och stenhopar som finnas på Visingsö till en såoräknelig mängd, att knappt i hela Riket på en fläck af lika storlekträffas så många ålderdoms-minnen som här. Visingsö är derföreett för fornforskaren ganska interessant ställe; men det har ocksåmycken historisk märkvärdighet. I 12:te och 13:de århundradetvar detta lilla land, må hända för säkerhetens skuld, [306] en vanligvistelseort för Svenska Konungarna. Dock finner man att de ickevoro mera trygge här än annorstädes; ty Konung Carl Sverkerssonblef 1167 mördad på Visingsö af Knut, Erik den Heliges son. Dess-utom äro Konungarne Erik Knutson (1208), Johan Sverkersson(1122) Erik Läspe (1250 *), och Magnus Ladulås (1290), hvarslik bönderna på sina axlar buro till Stockholm, härstädes döde.

I Erik XIV:s tid kom Visingsö i Braheska familjens ägo, hvilkensedan blef så mäktig. Per Brahe upphöjdes 1561 till Grefveligvärdighet, feck Visingsö till förläning, och hans Grefskap blefunder Johan III förökadt med många gods i Vestergötland ochSmåland på bägge sidor om ön. Då detta Län sedermera tillföllRiks Drotset Per Brahe den yngre, ökade Drottning Christina detmed 8 Socknar i Småland och Östergöthland samt några i Vester-göthland. Denne Herre upprättade således ett Grefskap, som varen ibland de största egendomar någon enskild man i Norden isednare tider haft, och han lefde derföre med fullkomligt Furste-lig prakt. Slottet Visingsborg, som först anlades af Per Brahe den

*) Enligt Rogbergs Beskrifn. om Småland, S. 876, som har det af Messenius;men Lagerbring motsäger det. (11 S. 375).

— 226 —

äldre, satte han 1657 i ett herrligt tillstånd, inredde det med storprakt, och befästade det med murar och grafvar. Han fulländadeäfven den nya Kyrkan på ön, som har många kosteliga prydnaderoch minnesmärken, och der man finner en präktig familjegraf[307] som Riks-Drotset lät bygga. På Slottet hade han ett eget Can-cellie, Arsenal och Rustkammare, och till sin tjenst ett ordentligtCapell, och en Lifvakt. Han hade icke blott en egen Jurisdictionöfver hela sitt Grefskap, som besörjdes af Lagmän och Härads-höfdingar, hvilkas domar han sjelf egenmäktigt undersökte; utanhan hade äfven makt öfver sina underhafwandes lif och död, ochman visar ännu det ställe, der han lät afrätta förbrytare. För attpå allt sätt göra sin Furstliga myndighet bekant, Stiftade Grefven1636 en lärd Skola på Visingsö, anlade ett Skole-Bibliothek, ochinrättade ett Boktryckeri 1667. Få Skrifter blefvo dock här tryckta,och dessa höra till Svenska Litteraturens rariteter. För att ocksåhafva en köpstad i sitt Grefskap, anlade han Grenna 1652, midtemot Visingsö, på grunden af en by, försåg det med privilegier,som sedan bekräftades af Carl XI 1680, och gaf det namn af BraheGrenna, hvilket dock på Konungens befallning måste förkortas,äfven som staden måste nöja sig med en Borgmästare, i stället förtvå, som Grefven hade gifvit den.

Af all denna Visingsös herrlighet och Grefte Brahes Furs-teprakt är nu icke en gång en skugga öfrig. Vid reductionen blefön tillika med hela Grefskapet indragen under Kronan. Det präk-tiga Slottet Visingsborg blef Julafton 1728 satt i brand af Ryskafångar, och har efter den tiden alldeles förfallit. Grefve Brahe ha-de således intet annat minnesmärke qvar än sin graf i Kyrkan, ochde många stenar här [308] och der på ön, på hvilka han låtit rista;Petrus Brahe, Comes in Visingsborg. Dock bibehölls Trivialskolan, ochCarl XI förenade tillika med den ett Gymnasium, som upprättades1692, och fick sin plats i det fordna Dömhuset, hvarest Gr. Brahehöll sitt högsta Rättare-Ting. Man har svårt för att inse grundernatill det infall, att anlägga ett Gymnasium på ett ställe, som är så af-

— 227 —

skiljdt ifrån fasta landet, hvarmed communicationen ofta är farlig,och icke sällan vissa årstider omöjlig. Af den djupa enslighet, ochdet lugn, hvarmed lärdom och vettenskaper måtte kunna idkaspå Visingsö, har man just icke eller sport några synbara frukter.Skolan och Gymnasium hafva dock nästan ständigt haft 20 till 30

Lärjungar; men efter Midsommar 1812 skulle bägge indragas, ochden Studerande Ungdomen flyttas till Jönköping, hvarest Stiftetsrätta Gymnasium och dermed förenade Trivialskola har deras säte.För det närvarande undervisas här något öfver 100 ynglingar afsex Lärare.

Då jag nu ifrån min geographiska utflygt till Vettern och Vi-singsö, kommit tillbaka till Jönköping, vill jag sluta mitt bref meddet lilla jag vet att säga dig om denna Stad, som jag om ett partimmar skall lemna. Den är den första Stad i egentliga Sverige,jag har sett — den första Stad med Trähus; och den hade ocksåderföre något eget och caracteristikt för mig. Jag har funnit denrätt vacker, och den är, såsom flera försäkrat mig, efter den sistaeldsvådan 1785, en af de täckaste och bäst byggda Städer i Sve-rige. Den har en lång och [309] regelbunden hufvudgata, somtill största delen består af trähus; men de flesta af dem äro tvåvåningar höga, och hafva ett städadt utseende. Jag finner någonting lifligt och hyggligt i dessa hus, när de äro vackert målade;och det förekommer mig, som skulle man kunna se utanpå dem,att man bor rätt trefligt i dessa hos oss obekanta byggnader. Viddet stora torget ligger Hof Rätten och Rådhuset, ganska ansenligastenbyggnader. Kyrkan är ny, men invändigt ännu icke alldelesfärdig; till sitt yttre af en enkel construction i god smak, med etttämligen högt torn utan spira. Den är icke hvälfd, men har en åtbägge sidor böjd takpanelning af träd, som hvilar på 10 tunga,men icke mycket höga pelare, som hafva 8 till 10 alnars omkrets.Sidogångarna hafva platta loft. Jag har ännu icke i någon kyrkafunnit ett så starkt genljud eller resonance, som i denna, hvilketsannolikt bör tillskrifvas så väl takpanelningens inrättning, som

— 228 —

förhållandet af kyrkans storlek. Den är ovanligt bred emot sinlängd; omkring 38 steg emot en längd af 60. Både utan och in-nantill är den mycket enkel, och genom denna ädla enkelhet harden en högst intagande skönhet. Kyrkan är tillika mycket ljus, ochutan all inre prydnad, undantagande Orgverket, som är nytt ochrätt smakfullt. I ställe för den gamla altar-taflan med korsfästelsen,ett icke dåligt stycke med en oändlig mängd figurer, skall, somdet berättas, altarbordet få till prydnad blott ett stort kors, hvil-ket nu skall vara på modet i Sverige. Det skall kanhända ocksåbättre harmoniera med den stora enkelhet, som råder i dennakyrka, [310] än en gammal målad tafla, som befinner sig någotfrämmande ibland all den öfriga nyheten.

Jönköpings täcka belägenhet emellan Vettern och de två småinsjöarna, och den natur-skönhet, som på alla sidor omgifverdenna Stad, har jag redan i mitt förra bref omtalt. Den närmastomgifvande nejden är blid och behaglig, upplifvad genom åtskil-liga vackra landtställen med trädgårdar, och har flere intagandevuer öfver ett väl uppodladt land, samt öfver Vettern, hvilken, lika-re ett Haf än en insjö, med sina klippstränder gifver denna naturnågonting stort och upplyftande. Men så skönt och behagligt härär om sommaren, så skarpt och kallt måste det vara om höstenoch vintern, när nordanstormarna brusa fram öfver den storasjön emot den obevarade Staden, som ligger öppen vid Vetternssydligaste ända, omgifven af höjder, likasom i ett stort vindsvalg.I äldre tider har Jönköping haft en annan belägenhet, emellanSlottsbacken och Junabäck, (hvaraf också Staden har sitt namn)längs utåt Vettern i nordvest, der nu ett Hospital är bygdt. Dennastad har fordom varit ansedd såsom ett af Rikets gränsfästen, ochhar haft ett fast Slott, som låg vester ut ifrån Staden, på sammaställe der denna nu ligger, och nämnes redan i det 11 och 12

århundradet såsom en gräns fästning. Det blef repareradt ochförstärkt i Gustaf Adolphs tid; men afbrann 1737 och endast lem-ningarna af dess vallar äro nu öfriga. Dock har man byggt ett nytt

— 229 —

Tyghus der, hvarest fordom slottet stod. Sjelfva staden [311] harderemot alltid varit öppen, och det berättas, att den under krigmed Danmark blifvit 2 gånger afbränd af Invånarne sjelfva 1567

vid Helgomässotiden, då Ranizou hade trängt fram i Smålandoch Östergöthland, och sedan en gång 1612, under kriget medChristian IV. Efter denna sista brand blef Jönköping flyttadt, ochanlagdt på det ställe der det nu ligger.

Såsom Hufvudstad i Jönköpings Län är denna Stad säte fören Landshöfdinge, och dessutom för Götha Hof-Rätt, eller denÖfver-Domstol, dit alla vid Under-Rätterna i Södra Sverige, ellerhela Götha Rike, anhängiga saker inkomma, innan de till slut-ligt afgörande ingå till högsta Domstolen i Stockholm. I Sverigegifves, utom Köpstads-Rätterna *), hvarifrån äfven appelleras tillHof-Rätterna, på landet två slags Rättareting: Häradsting och Lag-mansting. Lagmännerne äro Öfver-Domare, och upptaga i andrainstantien Häradsfogdarnes, eller, som de här kallas, Häradshöf-dingarnes domar. Lagmansting hållas nu endast en gång om året ihvart Lagmansdome; men före 1668 skulle det hållas en gång omåret i hvart Härad. Häradshöfdingen, som utnämnes af Konungen,håller ting 3 gånger om året i hvart Härad (ty flere Härader äronu förenade under en Häradshöfdinge), och bar, likasom Lag-mannen, till Bisittare i Rätten tolf såkallade Nämdeman, hvilkai äldre tider, på samma sätt som i England, utgjorde en edsvu-ren Rätt, hvars yttrande förklarade den anklagade brottslig elleroskyldig, hvarefter Domaren i förra händelsen [312] bestämdedet i Lagen utsatta straffet. Nu äro de icke stort mera än Stocke-männerna vid våra ting; dock tillhör det Domrarne att underrättaNämdemannen om sakens beskaffenhet, och grunderna för sindom; och dessa hafva ännu den rättighet, när de enhälligt förkastaDomarens yttrande, att utgöra ett Veto, som Öfver-Rätten här attundersöka. Under Götha Hof-Rätt, som består af en President,sex adeliga och sex ofrälse Ledamöter, höra 11 Landshöfdingedö-

*) Kämnärs- och Rådstufvu-Rätter.

— 230 —

men, 8 Consistorier, 8 Lagmansdömen och 43 Härader. För öfrigthar jag erfarit, att man i Sverige, der man i titelsjuka icke gifveross något efter, har långt flere Lagmän och Häradshöfdingar, änsom verkligen äro tjenstgörande. Ty en Häradshöfdinge, som tjentflera år, får utan svårighet titel af Lagman, och många Procura-torer, som aldrig hafva varit Domare, få Häradshöfdingenamn,ehuru besynnerligt det än låter, att den som har Domarenamn,uppträder såsom Advocat för en Rätt. Så finnas ock tituleradeLandshöfdingar, och flera dylika händelser, då Embetets titlargifvas dem, som aldrig hafva beklädt Embetet.

Landshöfdingarne i Sverige hafva således egentligen icke medDomstolens förfarande att göra, ehuru deras pligt, såsom Länenshögsta Öfverhet, och Regeringens Representanter, är, att vakaöfver Lagarnes helgd. Detta Embete svarar fullkomligen emot Amt-männernas och Stiftamtmännernas hos oss. Hvar och en Lands-höfding har sitt Lands-Cancellie, som består af en Secreterare,en Kamrerare, en Bokhållare, utom åtskillige [313] Cancellisteroch Skrifvare; ty utom allt som hörer till Länets styrelse i Juridiskt,Politiskt och Oeconomiskt afseende, har Landshöfdingen ocksåKronans uppbörd under sin tillsyn och sitt ansvar. Den indrifvesaf Kronofogdarna, (hvilket hos oss sker af Amtsförvaltarne), ochhvar och en Kronfogde har såsom medhjelpare och Controlleuren Häradsskrifvare. Under Häradshöfdingen och Kronofogdenåter stå Länsmän och Fjerdingsmän, som merendels äro bönder,och hafva nästan samma pligter och förrättningar, som Socken-fogdarna hos oss. — Detta är i korthet den styrande och dömandeÖfverhetens organisation i Sverige; och med dessa underrättelser,som tid och andra afseenden förbjuda mig att mera utvidga, måför i dag mitt bref vara slutadt.

— 231 —

F e m t o n d e B r e f v e t .

Dagsnäs i Vestergöthland.

Efter mitt sista bref ifrån Jönköping, har en dagsresa af 10 milfört mig i en annan af Sveriges Provinser, och nästan likasom in iett helt annat Land. Denna resa har jag till en del [314] gjort påegen hand, och är nu hitkommen, skiljd ifrån mitt resesällskap,som jag dock om ett par dagar tänker åter få råka i Vermland.Då jag så länge som möjligt är vill draga nytta af ett sällskap, somär mig både fördelaktigt och angenämt, så går min resa långthastigare an jag sjelf önskade; ty så mycket jag älskar den for migså ovana hastighet, hvarmed man här färdas på vägarna, så gernaville jag, att det skulle bero af mig att sakta farten så ofta jag dertillfick lust, och att uppehålla mig der jag fann det behagligast. Dettalåter sig nu icke göra, emedan jag icke kan fritt disponera minegen tid, ännu mindre andras, hvarföre jag redan i morgon återmåste lemna detta ställe, dit jag först i dag kommit, och hvarest jagoändligen gerna skulle vilja hvila några dagar. — Nu, först ett parord om resan hit, och sedan om stället och den man jag besökt,Sveriges Fornforskare, Hr Per Tham.

Jönköping var det första ställe under vår resa, der vi blefvouppehållne genom oordning i skjutsväsendet. Hästarne voro be-ställde till kl. 12 och ännu kl. 5 e. m. voro de icke komne, oaktadtvi flere gånger beklagade oss deröfver hos Gästgifvaren. Jag beslötsåledes att resa förut med två små Vestgötha enbets-vagnar; dessaskjutsbönder hade i rättan tid infunnit sig, och förklarade nu, efterflere timmars väntan, rätt alfvarsamt, att de alldeles icke ville väntalängre, hvarvid jag ock fann att de fullkomligen hade rättvisan påsin sida. För första gången begaf jag mig således allena på väg i ettfrämmande land, icke utan att vänta allehanda äfventyr, hvartillmin ringa bekantskap [315] med språk, folk och inrättningar kun-de gifva anledning. Men detta reseförsök aflopp mycket väl. Jag

— 232 —

fann strax mina körsvenner, två unga Vestgöthar, med ljusa hår,stora blå ögon, en hög och smidig vext, och vackra anletsdrag, påett utmärkt sätt skiljda ifrån Smålänningarna, både i språk ochutseende. Det var ett par raska och muntra karlar, mycket höfligaoch språksamma, nyfikna och benägna att berätta. Vi förstodohvarandra ganska väl, och skiljdes på båda sidor rätt förnöjda.Resan gick raskt, och hästarna voro de bästa och vackraste jaghaft på hela resan. Vägen ifrån Jönköping till nästa gästgifvare-gård Droppshult, som ligger blott 3/4 mil ifrån Staden och inomSmåländska gränsen, går nästan hel och hållen öfver höga ochstela backar, hvilka utgöra början af de berg, som sträcka sig längsutmed Vetterns vestra stränder. Utsigten öfver dess yta, som afögat ej kan mätas, försvann snart; men, ehuru vädret icke var klart,såg jag dock ännu en gång Visingsö på 4 mils afstånd, ligga somen hög klippa vid horisonten. Nejderna omkring Jönköping äroockså på denna sida förträffliga. De stora skogrika höjderna danaen mångfald af raskt omvexlande situationer; naturen är hög ochromantisk, utan att vara vild eller injaga fruktan.

Sedan jag i Droppshuk enstaka gästgifvaregård hade väntatett par tämligen ledsamma timmar på mitt resesällskap, och deäfven väntande Skjutsbönderna blifvit så otålige, att jag hvarkenmed Svenskt brännvin eller med mina Danska argumenter kundebeveka deras sinnen, fattade [316] jag det beslut, att resa förutmed vagnen, och att öfverlemna åt H * * att vid sin ankomst ställaden andra bonden tillfreds. I Dimbo 5 1/2 mil ifrån Jönköping, varnattqvarter bestäldt. Jag hoppades att ännu innan natten kommadit; men jag hade knapt lagt 1/2 mil till rygga, förrän ett hällan-de åskregn öfverföll oss, och inom 1 1/2 timme så fullkomligengenomblötte mig, som om jag i min fulla habit hade aflagt ettbesök hos Vetterns Drottning, eller med trollkarlen Kettel hadegjort en resa under vattnet ifrån Vestergöthland till Visingsö *).Det hjelpte dock ganska litet, att min Skjutsbonde, som slutligen

*) Se anmärkningen vid slutet af detta bref.

— 233 —

började att med dugtiga Svenska eder förbanna denna regnflod,utan skonsmål lät sina hästar i starkaste fyrsprång löpa backe uppoch backe ned, ehuru det likväl alltid var en tröst och lisa i olyckan.Genomvåt och utfrusen kom jag till nästa gästgifvaregård, VestraKärr, och ehuru all ting var i högsta grad tarfligt, och just ickesärdeles lockande, och jag i början icke var vid särdeles godt lynnei anseende till det kalla badet och det förtretliga dröjsmålet, somhade skiljt mig vid mitt sällskap och ett bättre nattläger, hvarpåvi alla hade gjort räkning: så fann jag dock, att det klokaste jagkunde göra var att här söka hvilan. Jag satte mig då uti köket, föratt uppvärma mig vid spiselns blossande eld midt ibland en skockVestgötha-bönder, ibland hvilka våra beställda Skjutsbönder äfvenbefunno sig, som med mycken anständighet gåfvo sig i tal medmig. Med dessa samtalade jag till dess [317] man gjort upp eld i enliten kammare, den enda som fanns på denna högst medelmåttigaGästgifvaregård, der den Småländska nättheten och proprietetenjust icke syntes hafva sitt hemvist. I denna lilla tarfliga stuga, —hvars ameublement bestod i en bänk, sex st. trästolar och två småsängar, — satte jag mig nu ned i ro, tänkte på min nu något besyn-nerliga belägenhet, midt i sommaren framför en lågande brasa,helt allena på en Vestgötha bondkrog, nära 60 Danska mil skiljdifrån mitt fädernesland, på ett ställe dit jag för 1/2 år sedan ickekunde drömma om att jag skulle komma, och der jag visserligenaldrig mer sätter min fot, — och började nu skrifva på detta bref,lika så sorglös, som om jag hade setat hemma i min kammare vidKöpenhamns Larsbjörnsgata. Men imellanåt dref nyfikenhetenmig ut, för att se och höra, om icke H * * skulle vara kommen;och under det jag stod och spejade, såg jag i den sena skymning-en ett väldigt lass komma insvängande på gården. Jag igenkändedet icke; men jag såg snart att det var min reskamrat, som hadeförskaffat sig en stor laddörr, den han laggt ofvanpå vagnen, föratt förvara sina bokpackor emot regnet.

— 234 —

Nu hade vi icke här mera någon varaktig stad. Vi foro vidaretill Slättäng och Dimbo der vi behöfde en stor eldbrasa, för attuppvärma oss efter den omåttligt kalla sommarnatten, och dervi, i en bättre och något snyggare Gästgifvaregård än den hvarestjag tänkt tillbringa natten, hvilade ett par timmar, innan vi restvidare till Dela och Borna (Borgunda). Imellan [318] Vester-Kärroch Slättäng träffade vi gränsen af den så kallade Fahlbyggden,en del af den stora fruktbara Slätt, som sträcker sig ifrän bergsryg-garna Billingen och Mosseberg upp emot Kinnakulle till Vennern,och vesterut fram till Vennersborg På denna slätt, som är en iblandde fruktbaraste nejder i Sverige, ligga uppstäderna Fahlköpingoch Skara, samt Lidköping vid Vennern. Jag fann här likasomen annan natur och andra menniskor. Höjder och skog bönadeförst att aftaga och försvunno sluteligen alldeles. Efter dessa följ-de ett mindre fruktbart land, med sandhedar, stenar och ogräs;derpå större slätter, sandblandad mull, och ändtligen mulljord.På åkrarna finner man till öfverflöd en mängd sten, som endastpå få ställen är undanröjd. I allmänhet är jorden mycket mindreodlad, än den kunde vara; och när man kommer in på dennaslätt, aftager ögonskenligt den omsorg, hvarmed åkern i Smålandskötes, derföre att man här har tillräckligt jord. Man skall snart iflera afseenden finna likhet mellan Skånes och Vestergöthlandsslätter. Dimbo var den första, stora, sammanbyggda By, som jagfunnit, sedan jag lemnade Skåne; och imellan Slättäng och Dimbosåg jag de första stora åkrar och ypperliga ängar med frodigt gräs,en syn, som nu var ny och ganska upplifvande för mitt öga. Husenäro icke mycket stora, och byggnadssättet sämre än i Småland, derman timrar förträffligt. Man saknar här äfven den Småländskarenligheten och prydligheten, så väl i husen, som hos deras in-nevånare. Folket på denna Slätt är af medelmåttig storlek, ickeolika Skåningarna, mycket [319] mera höfliga, vänligare, hjelpsam-mare, muntra och belefvade. Då man stundom här får se folk af

— 235 —

bägge könen med trädskor, ehuru deras bruk på långt när icke ärallmänt, påminnes man äfven om Skåne.

I Dala hörde jag, att Hofintendenten Hr P. Tham, som jagunder denna resa önskade besöka, nyligen var återkommen frånRiksdagen i Örebro, och befann sig på sin gård Dagsnäs. Jag beslötalltså att resa dit från Borgunda, och således på några dagar öfver-gifva mitt ressällskap. Emellan Dimbo och Dala reste vi förbi Kungs-lena, fordom en befästad Kungsgård, nu boställe för Öfverstenvid Skaraborgs InfanteriRegemente, med sköna byggnader, lik enHerrgård, och nära der bredvid en vacker, ansenlig by. Dala ärlikaledes en stor, regelmässigt anlagd by, med vackra gårdar ochen bred gata. Detta och så mången annan välgörande förbättringi Åkerbruket och Böndernas vilkor tillegnas Hr Tham, som härhar sitt andra gods. Likasom jag i byns byggnadssätt igenkändedenne af landthushållningen så högt förtjente patriot, så fann jagockså spår af Antiquarien.

Här ser man tre stora stenar uppreste med Inskriften: DalaDomare Stenar: och en sentens med runor på hvarje sten. Men hvar-till detta? — Vestgötharne läsa ju icke runor — och att leka meddessa, synes mig minst passa en fornforskare. Långt märkligareän dessa Domarestenar, der ingen dom hålles, och runinskrif-ter, som ingen läser, är visserligen Hr Thams jordförbättringar[320] och œconomiska företag; men då jag icke uppehöll mig påDala, kan jag icke säga mycket derom. Så mycket kunde jag se,att ingenstädes i de trakter af Vestergötland, som jag hittills hadegenomrest, voro åkrarna bättre häfdade, inhägnade och rensadefrån stenar, än på Thams åkrar vid Dala. Jordmånen är nästan öfve-rallt förträfflig och består till största delen af jordmylla ofvanpåett lager af röd kalksten. Häraf må väl dess fruktbarhet förklaras.Vårsäden gifver vanligen 4 till 6 kornet, Rågen 8 till 10. Missväxtkänner man nästan icke. Hos bönderne står föröfrigt åkerbruketännu mycket tillbaka och Enskiftet, som befalltes i Skaraborgs Längenom Förordning af Gustaf Adolf af den 25 Juli 1805, ungefär

— 236 —

efter samma grundsatser, som skulle följas i Skåne, är ännu långtifrån att vara allmänt verkställd. Boskapen är hos bönderna ickeaf utmärkt storlek eller godhet, ehuru det icke här på slätternafelas goda ängar. Till hägnad brukas till en del, oaktadt bristenpå skog, risgärdesgårdar, på några ställen gärdesgårdar af lod-rätt satte stafvar af 4 till 5 alnars längd, ofvantill hopfästade medtvärstänger; annars stengärdesgårdar, som dock, när de sättas aflös kalksten, icke äro mycket varaktige. Lefvande gärdesgårdar,som utan tvifvel här på slätterne skulle vara en mycket passandehägnad, ser man nästan ingenstädes.

Dala ligger nedanför bergshöjden Billingen (omkring 3 millång och 3/4 mil bred) som här sänker sig i sluttande backar, hvilkautsträcka sig [321] mera åt vester fram mot Mosseberg, en afbrutenfortsättning af Billingen, som Tham, hvilken äger största delenaf denna stora by, har låtit ombygga i tvänne 36 alnar breda ochlika gator, och der bondgårdarna äro anlagda på ett passandeafstånd, för att förekomma ödeläggelse vid eldsvådor — kom jaggenom Kyrketorp och Torbjörnstorp, den sista en stor, ansenlig by,till Dagsnäs, som ligger nära 3 mil från Borgunda och nästan likalångt från Dala. Vägen förde mig först i en tämlig sträckning öfverBillingen, sedan genom dalen, deremellan och Mosseberg, somhöjer sig till venster. Emellan denna ensamma bergshöjd och enannan, Olleberg kallad, som ligger mera i söder, får man se denlilla Staden Falköping. I nejden af Falköping och Mosseberg ärett i Historien märkvärdigt ställe, Kleva-Heden, hvarest DrottningMargaretha den 21 Sept. 1388 öfvervann Sveriges Konung Al-brecht, och tog honom tillika med hans Son till fånga, hvarvidgrunden lades till Calmar förening. Klevaheden ligger emellanOdens kulle, en bergshöjd omkring en half mil från Falköpingoch Kleva kyrka. Närmare Staden ligger den så kallade Nyckeläng-en, som, enligt berättelse, har fått sitt namn deraf, att DrottningMargaretha der förlorade sina nycklar, då hon stod på denna slättmed sin slagfärdiga krigshär. —

— 237 —

Jag reste på denna väg förbi åtskilliga rätt vackra gods, hvarafdet i Vestergötland är ett tämmeligt öfverflöd, ehuru Herrgårdar-ne här icke äro så stora, som i Skåne. Dagsnäs, en nybyggnad,[322] i simpel och ren landtlig stil, presenterade sig verkligenskönt från landsvägen. Ingången är en alle af granar, planteradeinnanför en stengärdesgård, och så klippte, att de formera en täthäck, som slutar till gärdet, och ser ut, som den vore uppväxt mel-lan stenarna. En rund, grön gård inneslutes af flygelbyggningaroch af parken på ena sidan, och frukt-trädgården på den andra,hvilket gifver en ljus, öppen och liflig förgrund, och allt ser vänligtoch inbjudande ut omkring denna täcka gård. Sjelfva byggnadenär fullkomligt efter min smak; grundmurad, enkel och solid, utanall öfverflödig prydnad, med hvälfda källare, taket af skiffersten,stentrappor, stengolf i gångarne och Jerndörrar ut till parken ochgården, allt för att så mycket möjligt är försäkra huset och deskatter det förvarar, från eldsvåda.

Dagsnäs ligger vid Hornborgasjön, eller som den också kallasStorsjön, en af Vestergöthlands betydligaste insjöar. Såsom nejdenär jemn, så har man en förträfflig utsigt utöfver sjön och landetderomkring, hvarest på ena sidan Billingen i en lång utsträckninguppreser sina gröna höjder, och på andra sidan skog och åkraroch ängar i liflig afväxling försköna sjöns bugter. Ännu mera ärgårdens närmaste omgifning förskönad genom herrliga anlägg-ningar. På ena sidan om huset är frukt-trädgården, med mångaslags in- och utländska träd, drifhus och en ypperlig rosengård afde skönaste blommor. Omkring denna trädgård, som går ändaned till sjön, uppresa sig flere med björkträd, ekar och granarplanterade [323] höjder, och gångstigar slingra sig mellan dessaöfver frodiga ängar, som vattnas genom tilloppsdiken från sjön. Enstörre och betydligare anläggning är parken, som är anlagd på denandra sidan om gården och sträcker sig omkring en bugt af sjön.Här finner man icke blott på en afväxlande jordmån med höjderoch dalar, planteringar af alla slags inländska, vildt växande träd;

— 238 —

men ägaren har ännu mera förskönat dessa nya anläggningar meden mängd Amerikanska och andra utländska träd, som här trifvasi den frodigaste växt. Ehuru icke äldre än 24 år (det var 1788, somTham började sin trädplantering) liknar denna park redan en storskog. Ägaren har sörjt för skönhet vid sidan af nyttan. De åtskilligaträdslagen, planterade i den för en hvar bäst passande jordmån,utgöra tillika, genom deras rika mångfaldighet, en vacker lustskog,hvarest man i intagande omvexling har tillfälle att betrakta densärskilta skönheten vid hvart och ett slags träd. På några af de hög-tidligaste ställen i denna park, i mörka granlundars allvarsammaskuggor, har ägaren upprest några Runstenar, som han med ickeringa kostnad låtit hitföra från åtskilliga ställen i Vestergöthlandoch Småland. Någre af dessa höra till de största och ansenligastei Sverige, och äro på deras ställe i en passande omgifning, enverklig prydnad för denna lustpark *). En annan märkvärdighet idenna park är en sten, tre alnar lång och halfannan aln bred, somtill största delen består af Qvarts och Kisel, och har fullkomligtutseende af att [324] vara en förstenad ekstam. Man kan, utan enallt för stark inbillningskraft, finna tydliga spår af bark, knöligautväxter och trädets beskaffenhet.

Lemnar man den sköna naturen vid Dagsnäs och den inbju-dande omgifningen, hvarest smaken och odlingen hafva räckthvarandra handen efter att gagna och pryda en med naturligfruktbarhet begåfvad jordmån, skall man också i det inre af husetfinna riklig näring för själen, konstsinnet och smaken. Skönastsyntes mig den utsökta, kostbara boksamling, som bland annat in-nehåller det vigtigaste af den nordiska Litteraturen för Historienoch Archæologien, en förträfflig samling af de nyaste och kostba-raste Resebeskrifningar och en samling af 72 stora Prospecter afindiska forntids-minnesmärken, Ruiner och Landskaper, stuckneaf Engelsmännen Hodge och Daniel, och utgifne på den bekante

*) Om dessa Runstenar och deras förklaring har Professor Sjöborg i Lundskrifvit en disputation, tryckt 1802.

— 239 —

Gouvernören Hastings bekostnad en af de präktigaste och intres-santaste gravur-samlingar jag känner. Aldrig har jag haft en så klaroch lefvande föreställning om den förunderliga och tidiga culturi det gamla Indien, hvars colossaliska caracter i Konstverken harallt det oerhörda Egyptiernas kämpa-verk, men en högre, ädlarestil, och med långt mindre råhet. Jag kan icke beskrifva dig hurumycket intagande dessa sköna afbildningar hade för mig ock huruförunderligt det förekom mig, att efter långa samtal med Thamom Norden och dess forntid, plötsligt se mig förflyttad till Indos-tan till Indiernas mystiska verld och i menniskoslägtets aflägsnaynglinga-ålder, hvars förunderliga bilder i skrift [325] och konst vimed förvåning betrakta; men ännu icke lärt oss förstå. Jag hademycken möda att slita mig lös från denna syn, som fängslade helamin själ, och det var väl, att jag först sent på eftermiddagen komatt se dessa konstskatter, ty jag hade annars för dem kommit attglömma allt annat. Ännu i dag kunde de fresta mig att fördröjamitt vistande här öfver det föreskrifna målet och att föra dig inbland Indiens herrligheter, i stället för att låta dig göra resan medmig genom Östergöthland. Men min och detta brefs bestämmelseär helt annan — och denna nödgas jag följa. Jag måste då öfver-gifva dessa präktigta monumenter och det sköna Dagsnäs med såmycket skönt och vänligt och behagligt, och ser det förmodligenaldrig mera. Men jag förer med mig minnet af några stunder, sårika på njutning för ögat och själen, och icke mindre kära ochbehagliga för den utmärkt artiga och vänskapliga emottagning,jag fann hos Hr Tham och i hans älskvärda famillekrets.

Denne muntre och liflige Gubbe sysselsätter sig ännu mycketmed fornforskning, hvarpå han, under en lång kedja af år, haranvändt en stor del af sin tid och icke ringa kostnader. Hans sam-ling af teckningar öfver Svenska minnesmärken från hedniskatiden och medelåldren, särdeles från Vestergöthland och Gott-land, är betydlig. De äro nästan alla af den skickliga, i nordiskamonumenter och nordisk Archæologi väl bevandrade Hilfelings

— 240 —

hand, en man, som äfven Langebek och Suhm flera år nyttjade tilldylika arbeten. Tham har af dessa samlingar [326] utgifvit ett häfteunder titel; Göthiska Monumenter, som innehåller afteckningar afgamla minnesmärken i Bohus Län med tillhörande beskrifningaraf honom sjelf och Hilfeling (1794). Skada, att detta verk ickeblifvit fortsatt, förmodligen af brist på afsättning, men härpå gjor-de icke vår oförgätlige, oersättlige Suhm afseende, när endastNordens Historia och Litteratur eller Vettenskaperna i allmänhetkunde vinna genom hans stora, ja i Norden ovanliga uppoffringar.Tham har också på flera sätt verkat för befrämjandet af nordiskfornforskning. Utom Hilfeling har han understödt den hos ossnogsamt bekanta vandrande Holsteinska Antiquarien Arendt, somflere gånger varit på Dagsnäs, hvarest han, såsom öfverallt, harefterlemnat minnet af så många besynnerligheter af sin icke alltför älskvärda originalitet. Han erkänner emedlertid, såsom enhvar, som kan bedömma denna sällsamma man, att han är inta-gen af en enthousiasm för Nordens fornkännedom, som nästangränsar till det vidunderliga och att, om denna enthousiasm, medhans ovanliga minne och stora lärdom, hade varit förenad meden lika grad af förstånd, humanitet och vettenskapligt sinne, såskulle Arendt hafva uträttat något utomordentligt i den vetten-skap, för hvilken han nästan uppoffrat hela sitt förunderliga lif påvandringar genom den Skandinaviska Norden, och största delenaf det öfriga af Europa. Tham, som för hans Stånd, med sällsyntifver och grundlighet studerat den Irländska Litteraturen och dennordiska fornforskningen, är, om icke egentligen lärd, dock långtmera är dillettant i denna vettenskap, [327] och jag fann honom isamtal mycket underhållande, oaktadt hans lifliga själ stundommåhända förer honom litet för långt från critikens väg och görhans idéer något excentriska. Hans hypothes, att Oden med sinaAsar nedsatte sig icke i Uppland, utan i Vestergötland i nejdenaf Dagsnäs och Hornborga sjön, att Kyrkbyn Sätuna är det gamlaSigtuna och byn Gudhem (som i medeltiden var ett berömdt Nun-

— 241 —

nekloster) de gamles Godheim, hvarest Gylfe bodde; att byn Hängerskall vara Trudvanger och Asagård i Småland det gamla Asgård; attDagsnäs skulle hafva sitt namn af Dag, som utgifves för den andraOdens Fader — desse och dylika af Thams favoritmeningar fruk-tar jag skola alltid bibehålla något af den Rudbeckska stämpeln,och näppeligen hos critiske Archæologer vinna bifall. Visst är detderemot, att Vestergöthland är ett af de Landskaper i Sverige,hvarest man finner de flesta och märkvärdigaste monumenterfrån hedentiden, och att det gifves åtskilliga ställen, t. ex. Odenskulle vid Falköping, Balderssten, ett stort offerställe icke långt frånsamma stad, Odens källa, en mil från Skara vid Lund o. fl. hvilkasnamn synas förskrifva sig från denna tid.

A n m ä r k n i n g t i l l S i d . 3 1 6 .

Om Trollmannen Gilbert eller Gilberttel och hans LärmästareKjettel Runske har allmogen på [328] Visingsö många underligasagor. Således förtäljes, att den förstnämnde en gång, på anmo-dan af ägaren till norra Slottet på Visingsö hade åtagit sig, attgenomgräfva Ön, för att dela landet. Med detta arbete börjadehan vid den så kallade Gilberts håla, som finnes ingräfd i en backe,halfannan fjerdingsväg söder från Visingsborgs Slott, med tvänneingångar, hvilka förenas efter en sträckning af 20 alnar, hvarefterhålan går djupt in i berget. Då han hade kommit så vida med singräfning, att han under jorden nästan genomgraft halfva ön, fickKonung Magnus Ladulås, som då uppehöll sig på Visingsö, under-rättelse om Gilberts företagande, hvilket icke behagade honom.Han sände då ett fartyg efter den ännu mägtigare TrollmannenKettil Runske i Vestergöhland. Denne gick på skeppet och ehuruskeppsfolket icke såg något till Trollmannen, märkte de väl, atthan var der, då fartyget tyngdes i vattnet ända till relingen. Kettilllofvade Konungen, att återkomma om 8 dagar för att tvinga Gilber-

— 242 —

tel; och han kom på bestämd tid, icke till skepps på Vettern, utangående under vattnet på sjöbotten. Gilbertel, som gräfde flitigt,måste uppstiga ur jorden, och då han icke godvilligt ville upphörautan svarade med trottsiga ord, förlitande sig på sin trollkonst,som Kettill sjelf hade lärt honom, kastade han sin runkafvel emothonom för att dräpa honom. Den råkade icke Gilbertel, utan föllpå jorden, hvarpå han upptog den för att kasta den på Kettil —men var ej i stånd att få den från händerna. Kettil gaf honomdå det svekfulla rådet, att hjelpa sig med fötterna och tänderna.[329] Gilbertel var dåraktig nog att följa det, hvarpå både hansmun och fötter fästades vid kaflen och han kom således helt ochhållet i Kettills magt, som derpå nedsänkte honom i jorden, påsamma ställe, der han kom upp, men gaf honom en tjurhud ochsade honom, att när ett år för hvarje hår på huden hade förflu-tit, skulle han åter komma lös, hvarpå Kettil sadlade sin gångareoch red på Vetterns böljor åter till Vestergöthland. Ännu liggerGilbertel under jorden och väntar på sin befrielse. Vid Kumlaby på Visingsö visas ett efter föregifvande bottenlöst vattenhål,åtta alnar i omkrets, och här var det, som Gilbertel blef nedsänkt.Det händer understundom att detta hål öfverväxes af måssa. —Kommer då något kreatur att blifva der fastsittande, så kommerdet aldrig mera att trifvas, om det än åter uppdrages. Också finnespå Visingsö, en landsträckning midt på ön, något öfver halfannanfjerdingsväg lång, hvarest landet är så sidländt, att man om höstoch vår knappt kan rida deröfver. Detta är stället, hvarest Gilbertelgräfvit. Jag har anfört denna berättelse, såsom ett exempel på deoräkneliga, dels enskilta dels allmänna folksagor, som man ännukan höra från Allmogens mun i Sverige. [330]

— 243 —

S e x t o n d e B r e f v e t

Örebro.

Efter att hafva tillbragt några dagar här i denna Riksdagssvärm,som dragit all Hofvets glans och all politisk betydelse från SverigesHufvudstad, till denna Svenska Upstad, som annars måste åtnöjasig med en långt mindre vigtighet och långt tarfligare utvärtesliflighet, må jag innan min afresa skyndsamt berätta dig om mittreselif, sedan jag för några dagar sedan lemnade Dagsnäs, underhvilken tid jag icke genomrest, men dock rest uti icke mindreän tre af Sveriges Landskaper. Jag var i Vestergöthland, kom in iVermland och är nu i Nerike.

Allt för tidigt måste jag lemna den interessanta Tham, hansvärdiga Fru och det angenäma sällskapet på Dagsnäs, som jagstädse vill bevara i en kär och vänlig hugkomst. Jag reste härifråntill det urgamla Biskoppssätet Skara, efter hvars längesedan i grussunkna slott Skaraborgs Län bar sitt namn, men Landshöfdingenssäte är i Mariestad. Skara ligger i en jemn, fruktbar, väl odlad nejd,nästan i medelpunkten af Vestergöthland, och är en fullkomligSmåstad — ja vore icke Domkyrkan, Gymnasium och några afde bättre gatorna, skulle man lätt frestas, att anse den vara enlandsby. Så har denna Stad, som Olof Skötkonung i början af det[331] elfte århundradet gjorde till Rikets Hufvudstad, och sompå visst sätt var det, intilldess Stockholm i 13 århundradet underBirger Jarl vann anseende, sjunkit från sitt fordna välde, att det nu,ehuru Biskoppssäte, är en af de obetydligaste Städer i Sverige medlitet öfver 900 Innevånare. Af dess 10 kyrkor och kloster capell,är nu endast Domkyrkan öfrig, hvars byggnad skall vara börjadår 1020 under Olof Skötkonung, den första Christne Konung iSverige; hvarföre den har den äran, att vara den äldsta Domkyrka idetta Land, liksom Skara Stift är det äldsta Svenska Biskoppsdöme.Den är byggd af sandsten som Lunds Domkyrka, men långt ifrån

— 244 —

icke så massif. Likasom denna har den två fyrkantiga torn påsidan af hufvud-ingången. Dessa ära nu utan spiror, men manhar byggt en ny infattning omkring dess öfversta rand, förseddmed ett jerngaller, hvilket har ett ganska täckt utseende. Kyrkan ärutvändigt ganska väl vidmagthållen, inuti tämligen ljus och byggdi en helt annan stil än Lunds Domkyrka. Den har förenade, eller,som de kallas, sammanväxte gothiske pelare, af en tämmelig lättstruktur med prydda capiteler. De flesta af dessa hafva blott en radenkelt stående blad, som i det närmaste likna eke blad. Aldrig harjag sett någon kyrka med så många likstenar. De betäcka så gålfvet,att knappt en fotsbred plats är fri. Jag såg någre deraf rätt gamla,men flere också alldeles utnötte. Du kan tänka, att det icke kundefalla mig in att vilja pina mig med att läsa gammal munkskrift påSkara Domkyrkas likstenar, — som jag dock förnöjde mig öfver,att man så beskedligt [333a] skonat — eller dig, med att finna demafskrefne i detta bref; men en långt nyare grafskrift upptecknadejag för dess löjliga stil, och du har väl intet emot, att läsa den här,som jag utan förändring afskref den:

Under denna hårda stenHvilar sina trötta benSkara Råd och Handelsman,Nils Ambjörnsson hette han.Appollina, makan kär,Njuter ock sin hvila här,Med Nio Plantor, täck och skön,Utaf ägta sängen grön —Söner fyra, Peter, Sven,Anders, Lars, gaf Himmelen;Döttrar fem, Helen, Christin,Maria, Ingrid och Cathrin.

Annars finnes i denna kyrka en prägtig grafvård öfver SvenskaÖfversten och Riddaren Eric Soop (död den 15 Mars 1633) som

— 245 —

väl är värd att ses. Hans och hans Frus bildstoder af alabaster ifull kropps-storlek, ligga på en marmorsarkofag. Sex sköna pela-re af präktig marmor bära en himmel af samma stenart. Blandflere Bas reliefs i alabaster på sarkofagens sidor, finnes också fö-reställningen af den i Historien ryktbara krigsbedrift, då Soop islaget vid Weissenberg i Preussen 1629 räddade Gustaf Adolph,som hade blifvit fången af fienderna, i samma ögonblick som enPohlack ville medhugga honom. Denna grafvård är förfärdigadaf Peter Kejser i Amsterdam. — Man bar i denna, som i flera[333b] Svenska Domkyrkor, präktiga Biskoppskåpor och Mässeklä-der, och, inom denna så kallade kyrkoskrud, en icke obetydligmängd silfverkäril och andra kostbarheter. Bland dessa utmärkasig i synnerhet en stor guldkalk, besatt med 60 diamanter, nästan2 pund i vigt, som nämnde Soop har skänkt hit. Nu mera hörasådane gåfvor i Sverige, som hos oss, till sällsyntheter.

Skara, ehuru oansenlig den är med sina krokiga, illa lagdagator, hvars hus nästan alla äro af träd, har dock ett Boktryckerioch ett stort Gymnasium med tillhörande Trivial-Skola, i hvilka10 eller 11 Lectorer och andre Lärare undervisa emellan 150

och 200 Disciplar, nästan en femtedel af hela Stadens folkmängd.Vid Gymnasium finnes ett Bibliothek af omkring 6000 band, somgömmas i ett eget, rätt väl inrättadt hus. En annan märkvärdighetäger Skara, den enda af sitt slag i Sverige: en Veterinair-Skola. Jagbesökte denna inrättning, hvars föreståndare för närvarande ärHr Norling, en ung, rask och driftig man, som flera år studerat sinvettenskap i Köpenhamn. Veterinair-Skolan i Skara är en Stiftelseaf den för några år sedan (d. 18 Dec. 1808) aflidne ProfessorHernqvist, en af Sveriges sällsynta patrioter. Att detta land äger enså nyttig inrättning, har det endast att tacka denna Hedersman,som grundlade och uppehöll den af egna medel, med ringa under-stöd af Staten. Allt hvad det allmänna bidrog härtill, var, att ett vidstaden liggande præbende-hemman om 40 tunnland, som hadehört till Skaras Gymnasium, blef anslaget till [334] upprättande

— 246 —

af en Veterinair-Skola. Åren 1778 och 1779 lät Hernqvist här påegen bekostnad uppföra en stor träbyggnad på grundvalen af ettgammalt Franciscaner-kloster, hvilken han inrättade till lärosal,laboratorium, apothek, anatomisal, musæum, drifhus m. m. Eneldsvåda förtärde, 24 år derefter (1802), hela byggnaden, medalla Hernqvists sköna och betydliga samlingar af præparater ochnaturalier, men denna olycka nedslog icke hans mod eller afkyldehans ifver. Han lät straxt af egna medel åter uppföra en ny bygg-nad som är tämmeligen rymlig och väl inrättad till boning för 2:neLärare, läsesal, laboratorium m. m. Deremot äro Skolans öfrigaträbyggnader, som innehålla sjukstall, smedja m. m. så små, snedaoch förfallna, att en af Skolans första behof är dessas ombyggnad,som i år företages under Hr Norlings inseende. De nya byggna-derna blifva också af träd, men långt större och anständigare. Såhastigt bygger man på detta sätt, att de förmodades kunna blifvafärdiga ännu denna sommar. Hernqvist skänkte vid sin död helasin förmögenhet till den af honom stiftade Veterinair-Skolan, ochdenna gåfva var så betydlig att Skolans inkomster kunna antagasatt utgöra nära 3000 R:dr årligen. Man vördade likväl så litetdenne Mannens patriotiska nit och uppoffringar, att Stiftets Consi-storium efter hans död arbetade på att kullkasta hela inrättningen,genom sitt påstående, att den grund, på hvilken Skolan är byggd,äfvensom den dit hörande jorden, varit en gammal tillhörighet tillGymnasium; men detta blef dock lyckligt afvärjdt, ehuru icke utanmöda. Utom ett capital, [335] som tillkom genom försäljningen afnågra Hernqvists fasta egendomar, äger skolan äfven en landtgård,som han likaledes skänkte den. Åtta Lärlingar underhållas dersåsom gratister. Dessa oberäknade, voro icke mer än 7 Lärlingarvid skolan och ännu icke flera Lärare, än Hr Norling. Saknadenaf anatomiska och patologiska preparater är ganska kännbar, ochdet torde fordras många år och mycket gynnande omständigheter,innan denna stiftelse, som ännu kan sägas vara i sin första barn-

— 247 —

dom kan blifva för Sverige, hvad Veterinair-skolan i Köpenhamnär för vårt fädernesland.

Ifrån Skara, der jag i ett muntert middagssällskap tillbragte enganska angenäm stund, dock utan att få se stadens damer, hvil-ka man berömde för sin skönhet och sina behag, begaf jag migom eftermiddagen på vägen till Sköfde. Derigenom försummadejag att besöka den vid Vennern belägna bergshöjden Kinnakul-le, som jag sedermera ganska mycket ångrat. Detta enstaka berg,som sträcker sig öfver två mil i längden ifrån norr åt söder, ochinnefattar fem starkt befolkade Kyrksocknar samt åtskilliga herr-gårdar, är, genom sin belägenhet och naturliga beskaffenhet, ettaf de märkvärdigaste ställen i Vestergötland. Nära vid Vennernsstränder uppreser sig detta berg i lodrätt höjd omkring 400 al-nar öfver vattenytan. Dess öfversta del består af sju trappvis ochregelmässigt uppstigande stenlag, af hvilka hvart och ett, likasommed en naturlig vall, innesluter en i storlek åt höjden aftagandecirkel. Det första och nedersta [336] laget (klefva), i bredd 450

alnar och i lodrätt böjd 41, består af en gulaktig sandsten ochman har genom undersökning funnit att denna åter hvilar pågranit. Den andra afdelningen, 800 alnar bred och 36 hög, är aftre särskildta slags kalksten. Den tredje, af lika bredd, är en gråoch röd kalkskiffer (täljsten, ölandssten) som brukas till golfsten,ofvanpå ett lag af grön skiffer eller griffelsten. Detta stenlag ärbetäckt af en fet och fruktbar mulljord. Härpå följer den fjerdeså kallade gårstensklefva, 600 alnar bred och 77 hög, beståendeaf en slät kalksten, som hvarken duger att brännas eller slipas,och den bönderna kalla gårsten. Den femte afsättningen till enbredd af 600 alnar, är uppfylld med klimpar af gråsten. Det sjettelaget, kråkberget kalladt, sträcker sig 500 alnar i bredden ochbestår af svart skiffer. Ändtligen är det sjunde och öfversta laget enbergskulle, i lodrätt höjd 243 alnar och i diameter 862, beståendeaf en grof och hård sandsten, och beströdd med stora ojemna

— 248 —

gråstenar *). Det är beväxt med barrskog, och man finner midutiett temligt djupt kärr. På norra sidan af Kinnakulles bergshöjdväxer endast granskog. Eljest finner man på de öfriga sidorna enherrlig, fruktbärande jordmån, frodiga [337] åkrar och ängar, samten ganska rik och yppig vegetation, så att icke blott löfskog ochfruktträd nästan öfverallt trifvas, utan äfven kirsbärs, valnöts- ochandra träd, som icke allestädes på slätten kunna hållas i trefligvext, här på vissa ställen växa villda. Härigenom skall Kinnakulle,genom sin sällsamma Form, genom de skena lunder, blomsterrikaängar och herrliga åkrar, som i rik omväxling pryda dess ojemntsluttande sidor, vara ett af de skönaste ställen i Sverige. Härtillkommer ännu den stollta utsigten från bergets högsta spets öfver,hela den med Byar och Herrgårdar rikt beströdda Westergötlands-slätten och öfver Wenerns haf, öfver hvars bredd gent emot man iklart väder skall kunna se Staden Åmål i Dahlsland, på mera änsex mils afstånd.

All denna herrlighet, om hvilken jag efter Linnés beskrifningnu sökt gifva dig en föreställning, reste jag ifrån, emedan jag mås-te skynda, om jag ville på utsatt ställe upphinna mitt ressällskap,och emedan uti Sköfde var en man, som jag ärnade besöka. Midtimellan denna Stad och Skara ligger Warnhems berömda Kloster(stiftadt 1150), hvars Kyrka ännu är öfrig. Byn har deraf blandAllmogen fått namn af Klostret. Dess stora och ganska präktigaKlosterkyrka är ett gammalt och sällsamt, genom flera eldsvådorförstördt, men i sin ursprungliga form förnyadt arbete af denGöthiska byggnadskonsten. Den har tredubbla utbyggnader rundtomkring choret, den ena högre än den andra, hvilka gifva den[338] ett förunderligt oredigt utseende. Jag har aldrig sett någon

*) Det är märkvärdigt, (säger Linné i sin Vestgötha resa sid. 35), att här öfverstpå kullen, ofvanför sand- och kalkstens-lagen, finnes gråsten: hvaraf kan sesatt gråstenen (granit), lika som andra stenarter, är ett barn af tiden.Manser emedlertid af hans beskrifning, att den öfversta delen af Kinnakulleicke består af ett helt granit-lag; men att isolerade gråstenar finnas ofvanpåsandstens-laget.

— 249 —

Kyrka så mörk som denna. Då jag inträdde, kom jag ifrån den ljusadagen hastigt in uti en fullkomlig aftonskyrnning Nu förekommig verkan af denna förändring mycket högtidlig; ty de ganskasmå, dunkla fenstren kunde icke helt och hållet utestänga detklara solskenet, som föll starkare in genom den stora, präktigafensterrosen öfver sidodörren; men då vädret är mulet, måste ennattlig skymning herrska under dessa höga, ödsliga hvalf. Det ärilla, att man nu låter detta präktiga monument af medeltidensbyggningskonst förfalla, och dubbelt oförsvarligt, sedan det engång genom en Svensk mans patriotiska aktning för sitt Fädernes-lands forntidsminnen blifvit rest ur gruset; ty sådan denna Kyrkanu står, är dess inre byggnad och inrättning icke äldre, än sedansista hälften af 17:de århundradet. Under sjuåriga kriget medDannemark, blefvo Klostret och den redan då mycket förfallnaKyrkan afbrände. Riks-Cancellairen Gref Magnus Gabriel de laGardie lät på egen bekostnad uppbygga Kyrkan i sitt fordna stånd,och förse den med alla invärtes prydnader. Han lät till och meduppresa öfver de 4 Svenska Konungar, som här ligga begrafne(Inge den äldre, Knut Eriksson, Erik Knutsson, Erik Läspe ochBirger Jarl den yngre), nya grafvårdar uti 4 särskildta kapell, hvilkafinnas i gången omkring Choret. Dessa Kungagrafvar bestå utisimpla fyrkantiga stenkistor, med en slät sten till betäckning, påhvilken deras bilder äro i en rå stil inhuggna och omgifne af eninskrift med stora unitialbokstäfver. [339] Man kunde häraf lättförledas att antaga dem vara fyra till fem hundra år gamla, ehurude icke äro äldre än ifrån år 1670. Om detta sätt att förnya för-störda grafställen är rigtigt, eller icke, öfverlåter jag åt Antiquarieratt bedömma; men att uti dessa grafskrifter finnas kronologiskaoch historiska origtigheter, är det värsta. — I öfrigt finner manäfven här ett skönare grafkapell, där bemälte Gref Magnus de laGardie (död 1686), och hans Gemål, Maria Euphrosyne, Carl denTiondes syster, hafva sitt hvilorum. Man ser der bådas bröstbilderi alabaster, och dessutom Grefvens och hans Faders, Riksdrotsens

— 250 —

Jakob de la Gardie, bildstoder i full kroppsstorlek, stöpta i bly.Utanpå muren, öfver Kyrkdörren, är satt en stor tafla, hvarest medförgyllda bokstäfver mycket förtäljes om Westgötharnas manligabedrifter i krigen emot Dannemark. Jag hade velat afskrifva det;men en otålig skjutsbonde och häst gofvo mig ingen tid dertill.Den sednare förde mig snart i det starkaste traf långt bort ifrånden gamla Klosterkyrkan och den vänliga byn, upp på Billingenshöjder, vid hvars fot Warnhem ligger.

Denna var den skönaste väg jag farit i Westergöthland. Om-kring en half mil gick det uppföre. Berget är här helt och hållitbetäckt med skog; men på dess öfversta ås var midt i skogen enskön, öppen slätt. Här åter gick det en half mil utföre och små-ningom öppnade sig en vidsträckt utsigt öfver ett stort, till en stordel skogbeväxt, men tätt bebyggdt land, ifrån Billingen till Wet-tern, i hvars blå fjerran [340] himmelens och jordens horizonterflöto tillsamman. Jag for hurtigt ned till Sköfde, en högst obetydligköpstad, till utseendet lik en täck, smånätt och väl byggd landtby,med en prydlig Kyrka, och gatorna nästan utan stenläggning. PåGästgifvaregården fanns ingen hållkarl. Ej eller kunde jag kommatill rätta med ett par Bönder, som kommit till hållskjutsning, eme-dan de icke kunde komma öfverens hvem som skulle köra. Enflicka tröstade mig med, att Fröken straxt skulle komma och efternågra minuter kom verkligen en adelig Gästgifverska, men ingenädel mö i vårens blomma — utan ett långt, frodigt fruntimmer,med purpurrosor på kinderna och silfver i lockarna, ehuru aldelesicke ärevördig af sina grå hår, kom åkande i sin reskärra. Jag veticke, om det var af adelig myndighet, af lydnad emot lagarna,eller af nyfikenhet, men Sköfdes Fröken började straxt: hvem ärni? Hvarifrån kommer ni? hvart ärnar ni er? — hvilket allt jaghalft spefullt, halft alfvarsamt besvarade, och gick derpå att besökaAntiquarien Hilfeling, hvilken länge bott i Danmark, såsom Kongl.Archiv-teknare och ännu har en pension utaf vår regering. Jagfann denna gubbe, nära 70 år gammal, ännu rask, munter och

— 251 —

sysselsatt med tekning, oaktadt en ögonsvaghet, som han ådragitsig dels genom sina antiquariska resor, dels genom ett för trägetbetraktande af förslitna likstenar och dylikt, nödgar honom attmycket inskränka sin verksamhet. Sedan han ifrån Danmark drogsig tillbaka till Sverige, har Tham nästan ensamt betjenat sig afhans öfvade öga och hand till att aftekna [341] monumenter. Ettaf hans vigtigaste arbeten är ett verk öfver de forntidens minnes-märken, som finnas på ön Gottland, den han tre särskildta gångerberest på Thams bekostnad. Jag såg det på Dagsnäs, och kundeicke undertrycka den önskan, att Tham, som har kärlek nog förden nordiska fornforkningen, och förmögenhet nog, för att an-vända något betydligt på sitt favoritnöje, icke ville låta detta ochandra Hilfelings arbeten förblifva en nästan död skatt, hvilkenblott är till för de fornforskare, som kunna resa till Dagsnäs.

Huru innerligt behaglig var mig den timma, hvilken så gladtoch hastigt förflöt i den lilla tarfliga, aldeles landtliga boningen,vid den vänliga gubbens sida, under samtal om Dannemark, derHilfeling har släktingar och der han gerna velat sluta sina dagar;om Danmarks oförgätlige Suhm, hvilken han så noga känt; omden nordiska fornkunskapen, och så månget annat föremål, detvi båda kunde skänka ett lika deltagande! Jag hade förlorat denrikt belönande farten till Kinnakulles stollta bergsspets, som längesynlig vinkat mig; men jag blef nästan skadeslös för denna saknadgenom en njutning, hvars förlust intet annat kunnat ersätta mig.Här väckte samtal, frågor, (ty gubben talade nästan fullkomligtrent Danska) och ett känslofullt deltagande, hos mig ett lefvandeminne af mitt fädernesland. Jag ser aldrig Sköfde — aldrig Hil-feling mera; men för hans skuld vill jag alltid minnas den lillaobetydliga Staden, der jag tillbringat en af de gladaste timmar,som jag i detta land öfverlefvat. [342]

Solen hade redan sänkt sig bakom Billingens skogbeväxta höj-der, då jag sade den redlige gubben farväl, och uppsökte mittåkdon, hvilket väntade mig utanför dörren, på den nu förmild-

— 252 —

rade Frökens gratiösa befallning — ty hvad man hos oss till dethögsta kallar artigt eller höfligt, måste i detta landet åtminstoneheta gratiöst. Men i sanning var åkdonet lika litet gratiöst, somFröken. — Hittills hade jag varit så lycklig att i Westergöthlandfinna små lätta enspannsvagnar, på hvilka stolen, huru fort manock körde, var ganska dräglig. Men här fick jag för första gångenen så kallad bondkärra, hvilken i Sverige är ett ganska allmäntåkdon för dem, som resa med en häst, utan egen vagn; men hva-rom vi i Dannemark knappt hafva något begrepp. Om du tänkerdig ett slags kasse, hvilande på en axel med två hjul, och ofvan-på kassen ett trädsäte med ett bräde, eller smalt trädstycke tillryggstöd, midt öfver hjulaxeln, på det man vid hvar sekund måfå en stöt af kärrans skakning, mer och mindre våldsam eftervägens beskaffenhet; så har du en föreställning om dessa i höggrad antihypokondriska reskärror. Jag fann ock visserligen i bör-jan detta åkningssätt ganska obeqvämt, om icke odrägligt; mensnart fann jag mig bättre dervid, än jag sjelf väntat, dels emedanjag visste, att det icke kunde blifva annorlunda, dels emedan detraska körandet på en ganska god väg, gaf mig mindre tid att tänkapå obehagligheten deraf. Jag reste största delen af natten ochkom kl. 2 om morgonen till Walla Gästgifvaregård. Här låg allt idjupaste sömn [343] husbonden och hustrun i en säng, pigan ochdrängar i kassor eller bänkar längs ut med väggarna, hållkarlenoch ett par andra karlar eller bönder, på golfvet. Jag stod en stundmidt i stugan och betraktade dessa djupt sofvande varelser vidden gryende morgonens svaga skymning. Ingen rörde sig, och detförtröt mig nästan att jag skulle väcka någon af de trygga sofvarna.Imedlertid gjorde jag flera försök med hållkarlen, men de villeicke lyckas. Detta tog jag för en varning, att icke resa vidare; menatt blifva stående på golfvet, gick likväl icke ann. Min skjutsbondefick tjenstpigan vaken, och utan all förlägenhet, steg hon straxtopp, kastade kläderna på sig, tillredde en säng i ett annat rum,visade mig vägen dit, och lade sig åter — allt med en naiv oskyldig-

— 253 —

het och otvungenhet, som var så mycket mera värd, som jag ommorgonen fick se, att hon var rätt vacker. Hon besörjde ganskariktigt min skjuts till den bestämda timman, skaffade mig kaffe,bröd och bränvin, som allt var ganska godt och betalningen såringa, att jag förvånades deröfver. För nattlägret och allt hvad jagförtärt begärde Gästgifvaren sjelf 24 sk R:glds, och förundrade sigmycket, då jag sade honom, att jag ännu icke i Sverige träffat enså billig värd.

Min resa gick raskt vidare, genom dälder, omväxlande medkullar och skogsparker, upp emot Wenern och Wermlands gräns.Jag genomreste nu en del af Westergöthlands stora gräns-skogaremot Wermland och Nerike, hvilka sträcka sig imellan sjöarnaWenern, Skagern, [344] Unden och Wettern. Stundom fann jaghär vilda dalar och litet odlade landsträckor. Ifrån Walla till Herre-gården Säby i Wermeland, dit jag ärnade mig, hade jag omkring 5

mil, och på denna väg endast tvänne gästgifvaregårdar. På dessabåda ställen måste jag vänta ett par timmar på skjuts, emedandet var Söndag, och den väg, jag tagit såsom den kortaste, ickevar någon egentlig landsväg. Imellan Walla och Torfved såg jagbörjan till det stora Kanalverket, som under namn af Götha Kanalskall sammanbinda Östersjön med Kattegat, genom en segelledmidt igenom Sverige. Götha-Elfven är, som bekant är, genomTrollhättans slussverk gjord segelbar och Wenern genom dennaElf i förening med Kattegat. Götha Kanal skall, i en sträckningaf omkring 3 mil, förena Wenern med sjön Wiken, hvilken återhar förbindelse med Wettern. Från denna sjö skall segelfartengå genom Motala ström och sjön Boren i Östergöthland, hvilkensednare genom Kanalen skall sättas i förbindelse med, den storasjön Roxen och denna med sjön Asplången och en vik af Öster-sjön, som går upp i landet emot Söderköping *). Detta stora verk

*) I en berättelse, tryckt i Stockholm 1800, om den föreslagna Götha Kanalen,med öfverslag på omkostnaderna, af Friherre von Platen på Rugårdenoch den Engelska Mechanius Thom. Telford, angifves följande uppgifter

— 254 —

är först förlidet år [345] (1811) begynt af ett sällskap Actieägare:men skall redan vara i god gång. På åtskilliga ställen äro flera tu-sen man af de indelta Regementerna, på Regeringens befallning,sysselsatte med gräfning. Nu höll man på att spränga och tillhuggastenar af två alnars längd och en alns tjocklek till slussbyggnader.Stenarna togos på en bergshöjd, som sträcker sig längs utmedWenern upp emot Björtorp och sjön Skagern. Den är icke myckethög; men likväl så, att han borttager all utsikt af Wenern, hvilkenicke blir synlig, innan man kommer öfver den tämligt breda ochstarkt forssande Gullspångsälfven, som från Skagern faller in iWenern. Björtorp är den sista Gästgifvaregård i Westergöthland.Straxt dervid öfverfar man en ny bro, som förut var blott en färja,och är då uti Wermeland.

Vid Björtorps Gästgifvaregård var en stor hop folk samladt i sinhögtidliga Söndagsdrägt, man, qvinnor, unga flickor och gossar,hvilka alla kommit från en nära belägen Kyrka. Qvinnor [346] ochflickor voro på sitt vis snygga, en del med hattar (skrullar), andramed hvita hufvudkläden, de flesta i brokiga kattunstjortlar medmycket långa lif och vanprydande skärning. I det hela fann jagqvinnfolkens drägt i Westergöthland, i synnerhet på falbygden ochslätterna omkring Skara, ganska ful. Den vanställdes förnemligast

för Kanalens lopp, dess längd, slussarnas antal, m. m. Westgötha-Kanalen,eller den från Sjön Wenern genom Wiken till Wettern får 21, dels enk-la, dels parvis sammanbyggda slussar, en bestämmande sluss (aegulatinglock), en vattuledning, 3 bassiner och 17 vindbroar. Östgötha-Kanalen,eller sträckningen från Wettern genom sjöarna Roxen, Boren och Asplång-en till Östersjön får 35 slussar, 4 bestämmande slussar, 4 bassiner och 31

broar. Slussarnas sänkning på den gräfda kanalens hela sträckning skallutgöra 474 fot. Denna sträckning belöper sig efter ofvan-nämde plan till-sammans till något öfver 8 mil och 3500 alnar efter Svenskt mål, hvaraf3600 fordra gräfning under vattnet. Den redan genom Trollhättans slussari ordningställda segelfart från Götheborg till Wenersborg utgör 7 och tvåtredjedels mil, och segelfarten öfver Wenern, Wettern och de öfriga sjöarna,något öfver 20 mil; således skall längden af hela segelfarten genom landetfrån Götheborg till kanalens utlopp i Östersjön belöpa sig till 36 Svenskamil. Öfverslaget på alla omkostnader vid hela Götha kanalens gräfning ärupptagen till 1,600,000 Riksdaler Banko.

— 255 —

genom det långa lifvet, som räcker till höfterna och de styggahattarna af filt eller halm alldeles lika manfolkens, med hög kulloch tämligt breda bål, hvilka fruntimren här bära och som van-pryda det vackraste ansikte likaså mycket som det prydliga hvitahufvudklädet, hvilket eljest är Nationaldrägten öfver nästan helaSverige, kläder alla väl. Upp emot Wermeland brukas deremotstråhattar af en bättre form, med rund kull och utstående bålframtill, lika med de hos oss allmänt brukliga solhattar. De kat-tunstjortlar qvinfolken brukade, ville icke heller rätt behaga mig.Att dessa här och i flera trakter af Sverige äro tämligt allmänna,kan väl till en stor del tillskrifvas de kringvandrande Westgötharna.Några Socknar på falbygden af denna provins hafva sedan gamlatider den rättighet, att deras inbyggare kunna vandra landet om-kring med alla slags inländska kramvaror, för att genom dennanäringsgren hafva någon ersättning för sin jords ofruktbarhet.Men denna rättighet missbrukas mycket. Många Westgöthar, äfvenutom dessa Socknar, drifva samma näring, och deras varor ärotill största delen endast utländska, i synnerhet Engelska, hvilka defordom brukade insmyga öfver Norrska gränsen eller hämta frånKöpenhamn [347] och Helsingör, men nu mera från Götheborg.Man kan finna dessa gårdskrämare från Norrland, ända ned tillSkåne. — Öfverallt utbreda de öfverflöd och främmande osederibland Allmogen på landet, hvaribland de isynnerhet förstå attlocka tjenstpigor att köpa sina öfverflödsvaror, dels derigenom attde gifva dem credit och sörja för att de aldrig komma ur sin skuld,dels derigenom, att de slå af odrägligt mycket af sina öfverdrifnapriser.

Jag fann för öfrigt folket i de trakter af Westergöthland, somjag genomreste, ganska välskapadt och mycket godsinnadt, väl-villigt och höfligt. Så ovan jag var att resa allena i främmandeland, så liten olägenhet hade jag deraf; och fann öfverallt vänlig-het, hjelpsamhet och naturlig godsinnad öppenhjertighet samtpå Gästgifvaregårdarna likaså mycken artighet, som villighet. I

— 256 —

det hela syntes mig Westgötharna hafva något mildt och vänligtintagande i sitt väsende och fysionomi, som kännbart utmärktedem från Smålands innbyggare. Ljusa hår och blå ögon äro ganskaallmänna hos bägge könen, och jag såg bland qvinfolken icke fåvackra och välskapade ansikten med uttryck och talande behag.

Så fruktbara Westergöthlands slätter till en stor del äro, skallman likväl långt ifrån icke finna allmänt välstånd, utan snararefattigdom hos mängden af bönderna. Dåligt och försummadt åker-bruk, samliggande åkerjord, mängden af adeliga Sätesgårdar ochstarkt tilltagande bränvinssupande [348] uppgifvas såsom orsakerhärtill. Stora sammanbyggda landsbyar, byoch gärdesby, medderaf härflytande styckning af byarnas jord i oräkneliga småbitar,vanor och fördomar i åkerbruket äro så väl denna provinsens,som Skånes plågoris *). Det mest allmänna åkerbrukningssätt i detrakter af Westergötland, som jag genomrest, är att de i samåkerliggande byars jordlotter delas i två stora gärden, hvaraf ett hvilar,medan det andra besås. Alla de hos oss brukliga sädesarter såsäfven här. Hvetet sår man gerna inemot Michaelis dag; rågen midti September. Öfverhufvud räknas äringen af hvetet till 5–6 kornet,af råg, ärter, korn och blandsäd till 6–8 kornet, och af hafra, somalltid sås i den sämsta, ojödda jord, till 2–3:dje kornet. Jordmonenpå Westergötlands slättet är till det mesta lera och lermull. Sand-streck träffas vid Wenern och ej långt från Skara. Man plöjer delsmed oxar, dels med hästar, så att bonden gerna har två par oxareller ett par hästar för plogen. Ängsodlingan är på de flesta ställenganska medelmåttig. Till gräsvall användes vanligen den jord, somhvilar med några få enstaka fredade ängar eller gräsmarker; hva-raf naturligtvis ladugården har ringa betydenhet och kreaturenofta måste lida af magert sommarbete, och höbrist, om vintren.

*) Hvad Förf. här anmärkt, torde till en stor del numera vara en mindrerättvis beskyllning, sedan de betydligaste byalag genom enskiften blifvitförminskade, och landet (Skaraborgs Län) under en upplyst Höfding,genom visa författningar, till välmåga, arbetsflit och sedlighet betydligenoch anmärkningsvärdt upphjelpt. Öfvers. Anm.

— 257 —

Till hägnader brukas [349] ännu, oaktadt skogsbristen, allmännastträdgärdesgårdar. Först i sednare tider har man i anseende till sko-garnas starka aftagande börjat införa stengärdesgårdar. Lefvandestängsel känna Bönderna nästan icke; äfven jordvallar brukas litetoch anses odugliga såsom hägnader.

För att återkomma till min resa, så vill jag berätta dig, att jag iWermeland, inom hvars gräns jag reste endast en mil, framlefde enganska angenäm dag. Det var dagen efter min afresa ifrån Dagsnäsoch Skara, som jag eftermiddagen kom till Säby, en Herregårdmed vackra åbyggnader och trädgårdar, belägen i en vacker trakti granskapet af Wenern. Om trakten kan jag likväl icke säga digmycket, emedan jag var ganska trött af den ovanliga kärrfartenoch äfven derföre icke hade stor lust till utvandringar. Jag blefderföre i lugn hemma och undfägnade mig ganska väl hos vårgoda värd Capten L., af hvilken vi alla erforo det mest vänligaoch gästfria mottagande. Men morgonen derpå skulle han göraen resa nedåt Westergöthland, och vi fortsätta vår. Imedlertidmottogo vi en bjudning till en granngård dagen derefter, hvilkenvi icke kunde afslå, emedan frun sjelf, som var syster till en af vårareskamrater, sjelf frambar den. Jag var likväl icke så alldeles nöjdmed detta uppehåll; men huru skönt och långt öfver min väntanblef icke den muntra resan till Kilsby belönad!

I en stilla, förtrolig och skön familjekrets, hos en redlig ochförståndig Landtman, som [350] förut varit ägare af ett Jernbrukoch nyligen flyttat på denna gård, tillbringade jag nästan en heldag, och då vi sent om aftonen, men likväl ännu vid fullt dagsljus,återreste till Säby, förekom mig denna dag att hafva försvunnitsåsom en enda skön timma. Ofullkomligt skulle jag tekna för dighvad som gjorde detta ställe så kärt för mig och dagen så ange-näm. Det var hvarken utmärkt naturskönhet, eller öfverträffandeinteresse för förståndet, eller det eleganta verldslifvets fina ochflyktiga njutningar, som här intogo mig. Men det var det husligalifvets lätta, otvungna behag, den sunda, kraftfulla naturen hos

— 258 —

mannen, den rena qvinlighetens okonstlade grace hos den unga,vackra, vänliga frun, det obeskrifligt hjertliga och vänskapliga sätt,på hvilket man emottog och aflades att roa oss — och utom alltdetta, en viss osynlig harmoni, utbredd öfver det hela, som för-trollade mig, och som första gången i detta land ingaf mig vidafskedet den obehageliga känsla, hvilken är förbunden med enhastig skilsmässa ifrån ett älskadt ställe, dit man icke kan hoppasatt komma tillbaka — en känsla, som jag tillstår hos mig i höggrad förminskar allt det angenäma och interessanta, som möterpå resor. Kanhända skall man, genom mycket resande, omsidervänja sig vid en större likgiltighet och att fatta mindre interesseför de menniskor och ställen, från hvilka man hastigt måste ryc-ka sig bort; men jag anser det aldeles icke för afgjordt, att manegentligen vinner på, att på detta sätt härda sig mot själens rättaglädje och dess mer än inbillade fröjd och njutning af [351] detyttre. Åtminstone gläder jag mig öfver, att jag icke ännu hunnitså vida i att förderfva för mig det sköna och interessanta, hvilketjag håller för det ädlaste och renaste, emedan det fordrar hvarkenkonst eller storhet, utan kan finnas öfverallt, der menniskor ochmensklighet gifvas: och säkert skall jag medföra ifrån detta landKilsby’s hugkomst lika kär och vigtig för mig sjelf, som Stockholmseller Upsalas, eller minnet af något annat utmärkt och märkvär-digt ställe, hvilket jag kan komma att bese. Skulle jag väl kunnaförgäta all denna vänlighet, hjertlighet och godsinthet — dettaenkla, naturliga, anspråkslösa behaget hos den vackra, bildade ochhusliga Frun — denna muntra njutning af en skön sommardag idet mest ostörda, landtliga lugn! — Skulle jag kunna glömma denlilla söta Eva, med sin lifliga munterhet och tjusande barnsligaskönhet, hvilken såsom en oskuldens ängel lekte i detta husligaEden och genom sin Wermländska dialekt blef dubbelt mera sötoch intagande! — “Nej låt mig vara¡‘ och “får Eva litet dricka¡‘ —dessa ord tycker jag mig ännu höra af den sköna treåriga flickan.

— 259 —

Men vill du veta mera om Kilsby, än att jag der förnöjde migöfvermåttan väl, så blir det icke mycket som jag kan säga dig. När-maste trakten omkring denna gård kan väl icke i Sverige räknas tillde genom sin natursskönhet utmärkta ställen; men jag tviflar likvälicke, att man, så nära Wenern och Wermelands berg, der allt synesförkofra sig, icke behöfver gå långt, för att finna sköna och rikautsikter. Kilsby ligger [352] vid foten af en lång kulle, i en ganskafruktbar dal, endast en åttondels mil ifrån Wenern. Ifrån gården,hvilken, så belägen, icke ligger på det bästa ställe, är alldeles ingenutsikt; men ett par hundrade steg bort, der en väderqvarn (en täm-lig sällsamhet i dessa nejder) står på granitklippan, ser man öfverdalen, som åt södra sidan har ett lifligt och fruktbart utseende,beströdd med en hop hus och vid horisonten omringad med skog.Mot öster framlyser en klar strimma af Wenern, och vidare Herre-gården Nynäs, med skinande väggar, rätt vacker belägenhet i enliten skogspark, helt nära vid sjöstranden. Kil’s vackra Kyrka liggerensam på slätten, några hundrade steg ifrån gården. Dess vänliga,hvita murar och röda tornspira upplifva än mer det vackra land-skapet. Mot norr är utsikten helt annorlunda och långt mindreintagande, afbruten och inskränkt genom små bergshöjder medklippor och småskog; men kontrasten imellan den mera vilda ochöde naturen, der man ser endast grå klippstenar blandade medtallträn, utan spår till odling, och den lifliga dalen, väl odlad ochbebyggd, är rätt interessant. Hela landskapet syntes mig hafva enrolig, mild och oaktadt inskränkningen interessant karakter; ochdenna blandning, af nakna klippor (som man till och med finnermidt imellan gårdens uthus), skog och fruktbara marker, beha-gade mig mycket. Kilsby var mig ännu i ett afseende interessant,derigenom att jag det underrättade mig om œconomiska föremål,hvaraf jag vill meddela ett korrt utdrag, för att [353] gifva dig ettbegrepp om en Wermländsk egendom, eller så kallad Herregård(Säteri), utan underliggande Bönder. Till gården höra omkringett par 1000 tunnland skog, intet jernbruk, men omkring 180

— 260 —

tunnland åker och 220 tunnland äng. I år var utsädet 60 tunnor.Jordmonen är så fruktbar, att 10–12 kornet räknas i ett vanligt år;men vid god och ovänlig äring gifver säden ända till tjugufallt. Vidgården kunna födas 40 till 60 kor, 12 till 16 par oxar och 4 hästar.Af tjenstfolk hållas 12 karlar, drängar och pigor, utom dagsverka-re som tjena för betalning. Till gården lyder ett hemman, somär indelat till 13 torpare eller dagsverkare. Dessa göra 3, 4 eller5 dagsverken eller veckodagar, allt efter som de hafva jord, ochdessutom åligger dem, att förrätta arbete, när så åstundas, emot 8

sk. daglön. De flesta äro likväl så välmående, att de kunna hållaen karl, att skicka på dagsverken.

Har jag uppehållit dig för länge vid Kilsby, och måhända utanatt kunna meddela dig något af mitt interesse för detta ställe, hvarsminne är mig så kärt, så vill jag desto fortare föra dig från Verme-land genom Nerike till Örebro. Hela denna resa af 9 mil gjorde vipå mindre än 12 timmar och förbi foro månget interessant ställe,mången skön trakt, med en skyndsamhet, som knapt tillät mig enflyktig blick. Jag såg likväl Sannas jerngrufva i Vinteråsa Socken,en mil från Örebro, och fick här det första begrepp om ett sådantverk; men grufvan var obetydlig; blott 26 famnar djup, och arbetar-ne icke flera [354] än sexton. Det skönaste ställe, jag på hela dennaväg fann, var Herrgården Svartå, en mil från Wermelands gräns,hvilken, med tillhörande jernbruk, har en förträfflig belägenhetvid en djup sjö (Björken), omgifven af höga, skogbeväxta stränder.Sjelfva gården, en ny smakfull byggnad, med hvita murar, jerntakoch jernskorstenar, ligger högt, och befaller stolt och ansenligöfver hela den romantiska nejden. En vacker park är anlagd längsutmed sjön, hvars gröna stränder och skogbeväxta holmar nickadeglädje och en vänlig bjudning till vårt möte. Hade jag varit ensam,så hade detta sköna ställe säkert uppehållit min resa; men nu gickden oupphörligt framåt och kl. 6 om eftermiddagen voro vi alla iÖrebro. Här måste vi vid tullporten uppskrifva våra namn, stället,hvarifrån vi kommo och dit vi ärnade oss, på en lista, som blott

— 261 —

för en dag innehöll öfver 80 ankomne resande. Derefter måstevi begifva oss till inqvarterings-kommissionen, hvilken är nedsatt,att så länge Riksdagen varar, skaffa alla till staden ankommandefrämlingar qvarter. Ifrån denna visade man oss till Poliskamma-ren, för att få våra pass öfversedda, och mig, såsom utländning,underrättade Borgmästaren, att mitt pass först måste uppvisasför Landshöfdingen, innan jag kunde få tillåtelse att qvarblifva istaden. Sedan jag tvenne gånger sökt honom förgäfves, träffadejag honom ändtligen på Poliskammaren. Såväl LandshöfdingenBaron Löfwensköld, som Borgmästaren Lagman Nordell visademig utmärkt artighet, och ett mycket godt och rymligt rum blefanvist mig ensam hos en Bagare. Jag [355] måste anse detta såsomen synnerlig lycka, emedan man eljest här, dels af brist på rum,dels äfven derföre att rang, titlar och penningar yttra sitt vanligainflytande, stundom vid inqvarteringar sammanpackar fyra tillfem personer i ett litet rum. Man må icke heller förundra sig,att en nästan fördubblad folkmängd måste göra trångt i en stad,sådan som Örebro. Vanliga antalet af dess invånare räknas tillemot 3000, och nu för Riksdagens skull äro härtill komne öfver2000 fremlingar. Dessa bestå icke blott i den ganska talrika Adelnock de öfriga Riksdags-Deputerade, samt en svärm af resande,hvilka nyfikenhet och interesse, hitlocka; utan äfven hela Hofvet,som hitflyttat, samt största delen af Regerings-DepartementernasEmbetsmän. Man kan föreställa sig, att detta måste medföra betyd-liga omkostnader och man har berättat mig, att Riksdagen 1812

kostade Staten 200,000 R:dr Banco.Det är naturligt, att detta hvimmel af menniskor, Hofvets glans

och föreningen af nästan hela den förnäma, rika och anseddaverlden i Sverige, måste göra denna eljest tämligen obetydligauppstad till en af de för ögonblicket interessantaste städer i Ri-ket. Stadens invånare måste finna sällsam den förändring, somförestår dem, när allt detta lif och denna öfvergående glans has-tigt försvinner, när tomheten följer på den stojande svärmen och

— 262 —

folkmängden förminskas till hälften. Nu liknar Örebro ett par afde mäst folkrika gator i en hufvudstad, som en trollkraft ditflyttatoch efter någon tid åter skall [356] bortföra. Rika Adelsuniformer,med större öfverflöd af guld, än man i detta guldfattiga land vän-tar sig, väldiga hattar med guldsnören, präktiga Riddarestjernor,stora och små kors glimma vid hvart steg vandringsmannen tillmöte. Man ser icke mycket Militär (den skall i hela staden ickeöfverstiga 700 man); likväl torde dess antal snarare vara större;ty bland fem menniskor man på gatan möter, är åtminstone enRiddare. Hvad som mest roade mig, var att bland denna förnä-ma svärm stundom se ett par stadiga Riksdagsmän, i sina enklaBondekläder, vandra ganska förtroligt och utan all ceremoni ge-nom mängden af Uniformer och Stjernor och Ordensband, ochsom kände, att de här icke voro på en lägre hylla, än Grefvar,Biskoppar och Borgmästare. Hvart Stånd har sin egen klubb, ellerett offentligt och för hvar och en öppet samlingsställe, dit maneftermiddagarna samlas för att röka tobak, dricka thé och tala omStatens behof. Jag har besökt Adelsklubben, som lyste af Stjernoroch Ordensband, och från denna gick jag till Bondeklubben, derjag såg de hederliga Riksdagsmännen i sina vanliga blå och hvitaråckar och sin alfvarsamhet sittande bredvid ölkrusen, inveckladei tjocka moln af tobaksrök; ty från denna klubb äro både thé ochden såkallade toddy (vatten med rum och socker) förvisade; menRiksdagsmännen kunna på Statens bekostnad dricka öl och rökatobak så mycket dem lyster. På Bondklubben hade jag tillfälle attfå se folk från alla Sveriges landskaper, och höra politiska ämnenafhandlas på alla Sveriges dialekter. Jag såg äfven ett par Dalkarlar,folk [357] af kämpastorlek och utmärkt från alla de öfriga Bönder-na till språk och utseende. — Utom dessa politiska klubbar är härtill Riksdagens bästa äfven en offentlig spelklubb inrättad, der pha-rao och andra eljest förbudna hazardspel äro tillåtna att spelas föröppna dörrar. Att här äfven med de öfriga nödvändiga Hof- ochRiksdags-apparater från Stockholm åtföljt en svärm tjenstaktiga

— 263 —

nymfer, hvilkas politik är alldeles skiljd från Riksständernas ochmest lutar åt Adelståndets parti, derom kan man om aftnarna pågator och spatsergångar snart blifva öfvertygad.

Om sjelfva Riksdagen och dess förehafvande väntar du visser-ligen inga underrättelser från en oinvigd. I går gjorde jag minuppvaktning hos Sveriges Utrikes Statsminister Hans ExcellenceGrefve v. Engeström, och talade sittande vid hans skrifbord enhalf timmas tid med honom — nästan endast om vettenskapligaföremål. Jag fann honom så bevandrad i Danska litteraturen, attväl icke många Svenska ädlingar äro det mera. Han frågade migefter en hop af våra författare och vetenskapsidkare, och yttradebland annat mycket interesse för den nya upplagan af Holbergsskrifter, vid hvilket tillfälle jag sade honom, huru mycket det till-fridsstälde mig, att finna Holberg känd, läst och älskad hos folkaf alla stånd i Sverige *). Stats-Ministern är en [358] stor, ansenligman, med ett vackert ansikte; deruti öppenhet och humanitetlysa. Han har ingen prägel af stolthet eller högmod, utan tvärtomnågot särdeles intagande och behagligt i sitt tal och väsende, ochjag förundrade mig nästan öfver den godsinta vänlighet, hvarmedhan mottog en orekommenderad främling, och den synnerligaartighet, hvarmed han midt under sitt arbete, samtalade så längemed mig, och då jag gick, följde mig till dörren och ganska vänligtönskade mig en lycklig resa. Det var mig angenämt att genomegen erfarenhet blifva öfvertygad om en del af det goda, man sagtmig om Sveriges Utrikes Stats-Minister; och voro alla Svenska höga

*) Jag har sedan funnit denna erfarenhet bekräftad nästan öfverallt, dit jagkommit i Sverige. Holberg läses här mycket allmänt, dels i öfversättning,dels på originalspråket, och det skall icke vara sällsynt att finna hans Kome-dier på Danska till och med hos Bönderna i Sverige. Några af dem spelasi öfversättning på Theatrarna i Stockholm; och jag var på en Herregårdi Östergöthland, der man stundom roat sig med att öfversätta och spelaåtskilliga stycken af Holberg. Man har ingen Svensk öfversättning af allaHolbergs Komedier, utan endast af särskildta pjeser, förmodligen emedande mäst läsas på Danska.

— 264 —

Herrar som han, borde man visst icke beskylla dem för högmodeller kunskapslöshet.

Ehuru jag icke ännu kan gifva dig pålitliga underrättelser omden närvarande Riksdagens ofulländade förehafvanden *), skalldet likväl [369] måhända interessera dig att veta något om deSvenska Riksdagarnas inrättning i allmänhet. Jag vill meddeladig hvad som derom kommit till min kunskap. — Enligt SvenskaKonstitutionen skulle Rikets Ständer samlas hvart femte år. Mendet står i Konungens makt, att sammankalla dem så ofta hanfinner det nödigt till en urtima Riksdag. En sådan är äfven dennärvarande, emedan Rikets Ständer voro samlade sista gången1810.

Vid Riksdagarna representeras de tre ofrälse Stånden af valdeDeputerade, hvilkas antal icke är bestämdt. Af Adeln äro de så kal-lade familjehufvuden, eller den äldsta i hvar familj, genom födselnberättigade att möta vid Riksdagen såsom familjernas represen-tanter. Före förlusten af Finland räknades de lefvande SvenskaAdeliga släkterna till 1700, och hela antalet af Adeliga innebyg-gare i Sverige till 12,000. Nu räknar man de Adeliga familjernasantal till omkring 1300, och således lika så många representantervid Riksdagen, om man antoge, att de infunno sig alla, hvilketlikväl naturligtvis aldrig sker. Deremot räknar man antalet af detAndliga Ståndets Deputerade till icke högre än än 50–80. HvarPastor så väl som Lektorer vid Gymnasier och Kathedralskolor,hafva röst och rättighet att väljas. Valet sker antingen inom hvart

*) De vigtigaste beslut, som fingo laga kraft vid denna Riksdag i Örebro, hvil-ken slutades den 18 Aug. 1812, var det nya konskriptions-systemet (seofvanför sid. , en ny och förhöjd skattbevillning, samt brännvinsbränning-ens och tryckfrihetens inskränkning. Den sista torde jag komma att vidröranågot i det följande, vid mina anmärkningar öfver litteraturen i Sverige. Attbrännvinsbränningen ej var något ringa föremål för Riksdagens öfverlägg-ning kan slutas deraf, att man räknar, att den årligen sätter i omlopp ensumma af 10 millioner Riksdaler Banco, och att, i de sednare åren, innaninskränkningen skedde, årligen bränndes af omkring en million tunnorspannmål.

— 265 —

Prosteri, efter skedd utskrifning dertill af Biskoppen och Prosten,eller ock förena sig flera Prosterier att välja och underhålla en De-puterad. Man räknar i Sverige omkring 170 Prosterier och 3600

Pastorer. Biskopparna [360] hafva i kraft af sitt ämbete säte på Riks-dagen; men underhållas ej, såsom de öfriga Andliga Deputerade,af Stiftet.

Borgare-Ståndets Deputerade väljas ibland Städernas Borgareoch Tjenstemän. Några af de största Städer, såsom Götheborg,Norrköping, Carlskrona, Malmö och, Gefle, skicka 3 Deputerade.Stockholm, så vidt jag vet, har 4. Alla de öfriga hafva rättighet attskicka tvenne; men ofta slå sig två eller tre af de mindre Städernatillsamman att välja en Deputerad. Man räknar omkring 100 städeri Sverige, och antalet af Borgareståndets Deputerade omväxlargerna emellan ett och två hundrade. Hvar och en Stadsbo, somhar Borgerskap och Borgerlig näring, hvaraf han erlägger skatt,och som är 21 år gammal, har valrättighet. Hvar och en som haftBorgarerätt i sju år och är 25 år gammal, kan väljas. Städernaunderhålla sina Fullmägtige vid Riksdagen, och de dagpenningar,som gifvas Borgareståndets, Deputerade, sägas uppgå till 5, 6, 8 à10 R:dr Banco; hvilket sista Stockholm skall gifva.

Bondeståndet representeras af Riksdagsmän, som väljas en-dast af och ibland de egentliga Bönderna, hvilka antingen äropantägare af Kronans gods eller sjelfägare. En viss ärlig inkomstaf jorden (så vidt jag vet: ett par hundrade Riksdaler) fordras, föratt vara valgiltig till Riksdagsman. Är så stort land, som fordras tilldenna inkomst, delt imellan flere, så hafva dessa tillsamman envalstämma. Ingen jordägare [361] utom Bondeståndet kan väljasbland dess Deputerade; och som han, om han ej är Adelsman,äfven är utesluten från de öfriga Stånden, så kan han alldeles ickekomma i fråga till val. Antalet af Bondeståndets representanter ärobestämdt. Hvart Härad kan skicka en eller två Riksdagsmän, ellerkunna flera Härader förena sig om en enda. I allmänhet räknasBondeståndet att vid Riksdagen utgöra ett hundrade medlemmar,

— 266 —

eller något deröfver. Rikdagsmännens dagspenningar plägar öfver-hufvud utgöra 2 R:dr Banco; men de finnas, som hafva 4, 6 till 8

Riksdaler.Vid denna Svenska Ständernas representation förekommer

det mig som en besynnerlighet att ingen jordägare utom Bonde-ståndet, der man likväl borde finna de mäst upplysta landtmän,äro berättigade till säte på Riksdagen — att förtiga, att äfven allaStatens Embetsmän, Presterna undantagna, samt hela det ofräl-se Krigsståndet, äro derifrån uteslutne. Detta tyckes nödvändigtskola nedsätta medelståndet, hvilket likväl i hvart och ett land ärStatens hufvudstöd, och måhända det kraftigaste och vigtigasteMedelståndet i Sverige har derföre hvarken det anseende eller detnit, som detta stånd i en väl organiserad Stat icke bör sakna, ochhärifrån härleder sig äfven troligen, att man inom denna klass för-hållningsvis finner mindre cultur och sund upplysning, än inomBondeståndet. Att Embetsmännen, (icke blott Konungens ochHofvets, af hvilka många kunna representera såsom Adelsmän,utan äfven Statens) äro uteslutne [362] ifrån representationen vidRiksdagen, är väl också en af de orsaker, som hafva bidragit tillAdelns öfvervigt och till den aristokratiska anda, hvilken nästanalltid yttrat sig såsom herrskande i Sveriges statsförfattning.

Om Riksdagens organisation och gången af dess företag vill jagännu tillägga följande: de vigtigaste saker som företagas vid Riks-dagen, afgöras icke straxt i hela Ständernas församling, (Plenum)eller i Ständernas allmänna möte; men förberedas och under-sökas först i sex särskilda commissioner (Utskott), som bestå afmedlemmar af alla 4 Stånden, och väljas af Ständerna sjelfva, såsnart Riksdagen är öppnad. Detsa äro: ett Constitutions-Utskott,som skall undersöka förändringar i Rikets grundlagar, och hvil-ket det tillika åligger att genomse Stats-Rådets Protocoller, likvälmed undantag af dem, som angå Ministeriella, och Krigssaker:ett Stats-Utskott, som skall undersöka financernas tillstånd ochStatsskulden: ett Bevillnings-Utskott, hvars göromål det är att fö-

— 267 —

reslå fördelningssättet af beviljade skatter: ett Banco-Utskott somundersöker Riksbankens styrelse och tillstånd: ett Lag-Utskott,som antager eller sjelf utarbetar förslag till förändringar och för-bättringar i Lagskipningen: ett Oeconomi-Utskott, som har attundersöka det som hörer till invärtes Statsœconomien och fö-reslå förändringar deruti. Utom dessa, gifves ännu ett hemligtUtskott (Secreta Utskott) som med Konungen skall öfverlägga omsådana Statssaker, i synnerhet hvad Rikets Politiska förhållandenangår, som ej offentligen kunna afgöras. [363] Detta Utskott hardock icke magt att fatta något beslut, utan skall blott aflemna sinabetänkanden öfver de saker, som Konungen förelägger dem.

Hvar och en sak, hvarje lagförslag, som företages till öfverlägg-ning i någon Ständernas sammankomst, får icke afgöras förr, ändet Utskott, till hvilket saken hörer, afgifvit sin förklaring. Närden då återkommer från Utskottet och icke oförändrad antages afRiksens Ständer, utan sådana anmärkningar och undantag göras,som hindra dess antagande, så återsändes det ännu en gång, tillikamed de gjorda anmärkningarna, till Utskottets nogare öfvervägan-de. När det då andra gången kommer tillbaka till Ständerna, ärode berättigade att antaga förslaget med eller utan förändringar,eller ock alldeles förkasta det. På samma sätt sker med sådanaförslag, som från något Utskott angifvas till ett af Riksstånden.

När ett beslut genom pluralité af röster blifvit fattadt af ettStånd, meddelas det de öfriga, och hvad tre Stånd besluta, gällerför Riksens Ständers beslut. Om två Stånd stanna emot två Stånd,i synnerhet i förslag, som angå financerna och bevillningen, såförökes Stats-Utskottet till 120 personer, 30 af hvart Stånd och fördessa föredrages förslaget. Det som på sådant sätt genom flestarösterna antages i Utskottet, gäller för Riksens Ständers beslut.Samma sak är om blott ett Stånd sätter sig emot hvad, tre beslutati anseende till bevillningen. — Konungen [364] kan efter Consti-tutionen, icke utgifva någon ny Civil-, Criminal- eller Kyrkolag,eller afskaffa en gammal utan Ständernas samtycke. Lagförslag,

— 268 —

som af Ständerna godkännas, blifva först genom Konungens sam-tycke gällande lagar men förkastar Konungen ett sådant förslag,måste han vid Ständernas allmänna sammankomst på Rikssalenuppgifva de orsaker, som förmått honom att afslå det. FöreslårKonungen en ny eller förändrad lag, som tre Stånd antaga, ansesdessas samtycke såsom Riksdagsbeslut. Stanna två Stånd emot tvåvid Konungens lagförslag, går det tillbaka och den gamla lagenblir gällande. Lagarnas förklaring kan äfven blifva föremål förStändernas bekräftelse, eller förkastning. Är en förklaring öfveren lag af Konungen genom dess högsta Domstol gifven, som fram-lägges för Ständerna och af dem förkastas, så är den icke längregällande och domstolarna få ej längre följa den. Vigtig är dennaArtikel i Constitutionen, att intet förslag till någon ändring i Riketsgrundlagar, hvarken från Konungen, eller Ständerna, får afgörasvid samma Riksdag, då det blifvit proponeradt, utan skall dessafgörande hvila till nästa Riksdag. För öfrigt är, som bekant är,faststäldt i den nyaste Svenska Statsförfattningen, att rättighetenatt bevilja nya skatter, och förändringar i landets Krigsväsende,samt det i Riket gällande mynt, Bankens styrelse, uppsigt öfverStatsskulden och de till dess afbetalning anslagna medel, samtöfver Kronogodsen, som uteslutande tillhöra Ständerna. Emed-lertid är det måhända icke ogrundadt, hvad man i detta land sagtmig, att en Svensk Konung [365] med kraft och snille, som närhan vill kan sammankalla en Riksdag, icke hindras mer af dessainskränkningar, än en Engelsk Minister, som har majoriteten iParlamentet, af Oppositionens motstånd.

Jag måste sluta dessa korta anteckningar öfver vidlyftiga före-mål, till hvilka jag möjligen en annan gång torde komma tillbaka.Ännu har jag icke sagt dig något om Örebro; men man glömmerså lätt staden för Riksdagen, såsom dess största märkvärdighet.Den har en hög och, såsom här säges, sund belägenhet på ensandås, som i olik djuplek af 6 till 20 alnar hvilar på ett sand-stenslag. Denna ås genomskäres af Trosa- eller Svartån, som löper

— 269 —

tvärt igenom staden, hvarest den delar sig i två grenar, som, sedande omflutit en ö, på hvilken slottet ligger, åter förena sig och ånfaller ut i Hjelmaren en fjerndels mil ifrån Staden. Örebro ärtemligen dåligt bygd, oproportionerligt lång i jemförelse med sinbredd och har till det mästa små, gamla, rödfärgade trädhus. Ihela staden finnes knappt öfver 5 à 6 privata stenhus. Hufvudga-tan, hvars längd af 3000 aln. äfven utgör sjelfva stadens, är bredoch tämligt väl stenlagd. Från storbron har man en liflig utsigtöfver ån, som här är mycket bred och har en stark ström mednågra små fall, hvarest vattnet genom konstverk är samladt för attkunna drifva en stor qvarn. Det gamla, 4 våningar höga, slottet,en fyrkantig byggnad med ett rundt torn vid hvarje hörn, liggerlikasom midt i ån och upphöjer sig stort och ansenligt öfver dendel [366] af staden, som man här kan öfverse. På detta slott, someljest är Landshöfdingesäte, hafva nu Konungen och Drottningentagit sitt hemvist medan Riksdagen varar; Kron-Prinsen bor der-emot i ett privat hus i staden. Jag har tvenne gånger mött honomgående med ett par Officerare, och fyra Lakeijer i Statslivrée eftersig, Ålder och sjukdom hindra Konungen att ofta låta se sig of-fentligen. Bakom slottet på andra sidan ån ser man en grön lund,som slutar utsigten åt denna sidan. Detta är stats-trädgården, somtillförene stod öppen för alla; men nu är tillsluten och i privatashänder. En icke mycket stor plats framför trädgården, besatt medträd och bänkar, måste nu i dess ställe tjena till promenad.

Här har man under Riksdagen upprest en så kallad Karousells-gunga, uti hvilken 4 personer sitta på 4 armar, som bilda ett kors,och under det de så vindas rundt omkring, sticka med spjut efterett hufvud, måladt på ett bräde. Jag såg välklädda menniskor roasig af denna inrättning, hvilken förekom mig såsom hörande tillfjällmarkernas lustbarheter.

Min ärliga värd, Bagaren Olof Bergström, — som med denmest godsinta tjenstvillighet gått mig til handa, när jag behöftvägledning, och i sitt hus behandlat mig så väl och så billigt, som

— 270 —

om det icke varit rättvist, att all ting nu skulle vara åtminstone 4

gånger så dyrt som här eljest plägar vara — förde mig äfven afegen drift i dag in i denna stadens enda Kyrka. [367a] Men somden var förvandlad till Rikssal, der Ständernas allmänna möte(Plenum plenorum) hålles, så såg jag icke mycket annat der, än blåttkläde med gula Kronor, hvarmed hela Kyrkan och sjelfva Predik-stolen voro öfverdragna. En Kunglig Thron var stäld på golfvetframför Altaret. Långt mera och skönare var, att från tornets altan,beskåda en vidsträckt, interessant och liflig utsigt öfver en stor,af bergshöjder, skog och sjön Hjelmaren omgränsad slätt, i hvarsmedelpunkt Örebro ligger uti en tämligt fruktbar, väl bebyggd, afvänliga lundar, småsjöar och Trosa-ån upplifvad trakt.

S j u t t o n d e B r e f v e t .

Stockholm.

Jag har uppnått hufvudföremålet för min resa: Sveriges stoltaKonungastad i sin hela romantiskt-präktiga skönhet ligger utbreddför mitt öga. Sedan jag illryggalagt en väg af mer än 110 Danskamil och hvilat mig ett par dagar [367b] med att gå, nästan frånmorgon till afton, så synes denna resa, den första i min lefnad,för mitt minne såsom en lätt lustfart, så lyckligt, så angenämtoch utan ledsamma hinder har den aflupit. Medan jag nu rättnjutet den nya verld, till hvilken jag blifvit försatt, och så godt jagkan begagnar de bortilande timmarna, för att ej förlora någon afde dagar, dem jag får tillbringa i Stockholm, måste jag ännu engång se mig tillbaka, och hastigt genomila vägen från Örebro tillHufvudstaden, för att meddela dig några erindringar om dennainteressanta resa — en väg af något öfver 20 Svenska mil, som jag

— 271 —

rest ensam, på bondkärror i två dagar, och likväl utan att göra migbrått om.

Från Örebro, der jag lemnade mina reskamrater, som hademera interesse för den brokiga svärmen och det oroliga lifveti Riksdagsstaden än jag reste jag på en eftermiddag till Jädersbruk, nära vid Arboga (något öfver 4 mil). Denna väg förde migförst igenom ett öppet skoglöst land, med fruktbar jordmån, menbackigt och tätt besått med stenar. Björk och gran visade sig blottsparsamt i småskogar. Utsikten var öppen mot Hjelmaren i söder,och emot norr häfde sig landet i en sträckning af bergshöjder,med hvilka Nerikes bergslag begynner. Imellan Glanshammar ochFellingsbro (1 och tre fjerdedels mil) sträcker sig en stor skog, ochhär är landet bergigt, litet odladt och befolkadt, ej olikt Småland.Denna skog sträcker sig långt upp emot Westmanlands gräns. Näravid Fellingsbro, [369] och vid Arboga å, hvilken man här öfverfar,ligger Herrgården Frötuna mycket vackert på en liten höjd, ien vänlig, förträffligt odlad nejd. Men detta är blott undantag;emedan marken är allt för mycket stenbunden, för att man iallmänhet här skulle kunna finna någon utmärkt odling. Jag fick iGlanshammar en skjutsbonde, som körde mig förbi Fellingsbro,ända till Jäder, en ganska förståndig man, och som hela vägenroade mig med samtal. Om sitt jordbruk sade han mig, att han,på ett fjerndels hemman med 24 tunnland, höll en häst, fyra oxar,två kor och sex får, likväl icke utan att köpa något vinterfoder.Hans utsäde var i år 4 tunnor råg och 6 tunnor hafra. Som hansgård var anslagen till ett fjerdedels rusthåll, så måste han bidragafjerdedelen till att underhålla en Ryttare med häst, och dessutomännu gifva 5 tunnor säd i förpaktningsafgift (arrende), hvilketförekom mig temligt betungande. Om politik och om Riksdagenvisste han bättre besked, än jag hade väntat, och det förargadehonom mycket, att det i hans härad en Riksdagsman var vald, somicke kunde skrifva. Med förundran hörde jag, huru upptänd denstilla, ärliga bonden blef, då talet föll på Sveriges fordna Kron

— 272 —

Prins, Carl August, hvilken han en gång hade sett. “Den Herrnskulle lefvat!“ och “det var en ond dag, då han måste dö!“ voro hansord. Jag hörde äfven hos honom bekräftadt, hvad jag oftare erfarit,att den vantron, det Prinsen icke dött en naturlig död, eller atthan, såsom min skjutsbonde [370] uttryckte sig, “hade fått mera, änhan kunde tåla,“ ännu icke var försvunnen bland allmogen.

I landskapet Nerrike fann jag folket mindre vackert och välska-padt, än i Vestergötland. Här och i Södermanland ser man, i syn-nerhet bland mankönet, nästan icke annat än svart hår och mörkaögon. Vestgötharnes öppna ansigten, med de blonda lockarnaoch den ljusa blicken af de klara blå ögonen, äro försvundne. Detskulle förundra mig, om man icke i Nerrike funne mindre poetiskfallenhet och folkpoesi, och färre sägner bland allmogen, än iVestergötland. Nerrikes innebyggare hafva något mer alfvarsamt,tyst och återhållet i sitt yttre; men får man dem först till att tala, såfelar dem icke ord, och man hörer med förnöjelse deras upprikti-ga språk, emedan deras dialekt utmärker sig fördelaktigt genomlättheten att förstås och genom ett rent och kraftigt uttal. Tillderas alfvarsamma väsende tyckes deras klädedrägt, i synnerhetmännernas, passa väl. Man ser väl stundom äfven här bönder igrå och hvita rockar (grå och hvita kappor och öfverkjortlar äroäfven bland qvinnorna bruklige); men den allmännaste färg påböndernas rockar i Nerrike, äfvensom till en del i Södermanlandoch Vestmanland, är mörkbrun eller svart, med röda kragar ochuppslag. Qvinnornas drägt är mindre utmärkt. I Nerrike brukassvarta och brokiga hufvor, och stråhattar ser man sällan. Deremotfann jag, att qvinnorna i Södermanland klädde sig i allmänhetbättre och i en nättare drägt, än de gjorde i Vestergöthland. Debrokiga kattuns-kjortlarna med lifvet [371] ned till höfterna, tillikamed de stygga hattarna, hade försvunnit, och det prydliga, hvitahufvudklädet intog åter sin plats. Jag såg i Södermanland ickefå behagliga, välskapade flickor, och nästan alla voro de rätt välklädda i hemmagjordt tyg.

— 273 —

Något sent på eftermiddagen, men likväl ännu tidigt nog, eme-dan dagen vid denna årstid här räcker nästan till midnatt, komjag till Jäders bruk, der jag tillbringade natten, efter en ganskaangenäm afton. Med en hälsning till ägaren, den förtjente CaptenMannerstråle, från hans älskvärda dotter Fru. H. på Kilsby, blefjag emottagen såsom en gammal bekant; och jag fann hos den-na ädla familj så mycken gammaldags rättskaffenshet, jemnhet,hjertlighet, att det verkligen var nära, att jag hade brutit min fast-ställda resplan, och här afbidat min väns ankomst från Örebro,så mycket mera, som stället och trakten, genom verkets liflighetoch interessant naturskönhet, icke mindre än Åboernas vänligagästfrihet, bjöd mig att förlänga mitt vistande der.

Jäders bruk ligger vid Arboga-å, hvilken uppspringer i Dalarneoch efter 10 mils lopp vid Kungsör faller in i Mälaren. Det är isynnerhet denna å med den omvexlande trakten, som gör Jädersbelägenhet och nejd utmärkt skön. Med ansenlig bredd och starkström flyter den i många krökningar genom verkets egendomar,än rinnande med stillare fart genom väl odlade åkrar och ängar,än imellan backar och skog frambrusande [372] öfver klippstyckenmed ojemnt och våldsamt lopp. På flera ställen delar den sig ochomflyter små gräsholmar med barrskog. Från gården har manen öppen, vänlig utsigt åt jemnt sluttande höjder på andra sidanom ån med odlade åkrar längs utmed dess stränder, omvexlandemed ängar och buskverk, och upplifvad af enstaka, kringspriddahus. Höjderna, som stryka längs utmed å-brädden, sluta sig högreupp med skog, hvilken sätter gräns för utsigten och omfattar helalandskapet. Mot öster förlorar sig ån imellan jemna ängar och för-svinner ändtligen bakom träd och buskar. Öfver slätten häfva sigArbogas tvänne spetsiga tornspiror och af staden får man en skymtimellan skogen och de närmaste åkrarne. — Verket består af enmängd små-hus, som ligga samlade utan regelmessig ordning, allanära vid ån, och likna en småstad. Så föga fördelaktigt detta bygg-nadssätt är för ägaren, som årligen måste använda omkring 300

— 274 —

timmerstockar till reparationer, så angenäm är verkan af dennasamling utaf större och mindre spridda byggnader att upplifva detinteressanta landskapet. Jag hade icke, sedan jag var vid Husqvarn,sett ett ställe, der så mycken yttre rörelse och liflighet var förenadmed så mycken målande skönhet. Vandringen genom alla dessahus och byggnader på båda sidor af ån var för mig så interessant,att tre timmar försvunno såsom en qvart. Hvart ögonblick var deren ny smedja, ett nytt vattenhjul, ett nytt fall, en ny damm, enny bro att betrakta. Konsten har förenat sig med naturen, för attverka starkare med gemensamma krafter. På flera ställen är ånhindrad [373] genom stendammar, som tilldana konstiga fall, ochden vattenmassa, som behöfves til verkets drifvande, är samlad utien stor vattenreservoir, hvarifrån den ledes till de åtskilliga hju-len. På något afstånd från hufvudverket ligger stångjerns-smedjan.Vägen dit, längs utmed ån genom vänliga marker, med rikt om-vexlande utsigter, är en ganska behaglig vandring. Smedjan sjelfligger ensam i en vild dal, och ån, som nyss runnit mild och stillagenom leende ängar förbi vågiga sädes-åkrar, störtar här vred ochbullrande i den mörka forssen fram öfver klippor och bråddjup.Så öfverraskas man här, efter flera muntra, lifliga scener, af en helromantisk nejd, der i den dystra ensamheten vattnets och hjulensbuller och hamrarnas eviga slag ljuda såsom storm och ett fjerranrullande tordön.

Vid detta bruk produceras allt hvad som hörer till det grofvaresmedsarbetet, eller det så kallade svart-smidet; såsom, alla slags yx-or, spadar, hackor, skoflar, plogjern och dylikt. Dessutom tillverkashär en betydlig del jern- och ståltråd, utom stångjern, hvarom jagredan nämnt; likväl vet jag icke, om här smides mera stångjern, änverket förbrukar. Smedjornas antal är åtta, och hvar och en af demhar en dubbel härd. Städen äro fästade i granit-block, som hvilapå en stenmur. Årligen förbrukas inemot 30,000 tunnor kol, föromkring 6000 R:dr B:co. Arbetarnes antal är vanligen något öfver80; men nu, sedan afsättningen är förminskad, endast 50. Jag

— 275 —

såg, huru en spade med stor hastighet smiddes, under hammaren,af en tjock [374] jernstång, hvilken på en gång glödgades, ochdertill behöfdes knappt ett par minuters tid. Vigten af den störstahammaren är öfver 2 skepp:d. Tillverkningen af ståltråd är ganskainteressant att se. Flera stänger smidas först samman till en, ochdenna sträckes under hammaren, till dess hon får blott en fingerstjocklek. Den smala stången drifves sedan af ett machineri genomhål i ett jern af åtskillig storlek, tills den fått den önskade finheten.Den finaste tråd, som går 25 gånger igenom särskildta hål, utdra-ges nu på detta sätt till en längd af 11–1200 alnar, och till en vigt af1/2 lisp., i stället för att bundtarne af denna tråd förut icke kundebringas till ett halft pund. Detta åstadkommes i synnerhet genomen ny inrättning af ägarens uppfinning, genom hvilken trådenlöper om två tenar eller spindlar, hvilka kringdrifvas af vattenhjul,och imellan hvilka drefven med hålen äro fästade, hvilket på visstsätt liknar spinning, i stället för att arbetarne förr alltid måstevinda tråden omkring lifvet, och brukte en gammal inrättningmed ett slags saxar. Årliga tillverkningen af jerntråd belöper sigtill 3 à 400 skepp:d. Afsättningen till Norrige är mest betydlig. Dåfreden slutades med Dannemark 1809, hade ägaren inneliggandetråd för 40,000 R:dr B:co, som inom ett år var utsåld, och störstadelen till Norrige.

Den närvarande ägaren har betydliga förtjenster af detta verk.Då han för 18 år sedan emottog det, hade det i 40 år drifvitsmed förlust. Han har sjelf byggt nästan allt machineri [375] ochalla inrättningar vid Jäders bruk. Han förstår sjelf allt hvad, somhörer till brukets drift likaså väl, som någon mästare, och har låtitsin äldsta son, som med tiden blir brukets ägare, ett år arbeta iSmedjorna, och vid Contoiret tjena sig upp ifrån Skrifvare. Hanär tillika en utmärkt kunnig Landtman, och har så förbättratåkerbruket på egendomen, att, i stället för han fordom årligenmåste köpa 8–1200 tunnor spannmål, produceras nu, när missväxticke inträffar, brukets behof. Jag fann här de skönaste rågåkrar

— 276 —

jag i Sverige sett. De äro, såsom man finner dem öfverallt högreupp i Sverige, anlagde med sluttning åt bägge sidorna och dikenimellan hvar åker.

Med aktning för denna hedersman och en kär hugkomst, lem-nade jag Jäders bruk. Min resa fortsattes denna dag till Strängnäs(8 mil) der jag först sent på aftonen inträffade, efter långa dröjs-mål på ett par Gäsfgifvargårdar. En fjerndels mil ifrån Jäder liggerArboga, (en liten vänlig stad med 1500 innevånare) på en slätt, om-gifven af fruktbar mark, samt till en del innesluten af en bergshöjd(Brattberget) hvilken, brant som en mur, sträcker sig i lika höjdfram emot Kungsör, 1 och en half mil ifrån Arboga. Jag kom öfverån, som löper midt igenom staden och faller ut i Mälaren; likasomdenna å och Mälaren genom den så kallade Arboga-graf, en canalaf i fjerdedels mils längd, med 8 slussar, äro satta i förbindelsemed sjön Hjelmarn, som ligger 74 fot högre än Mälarn. Dettaslussverk är gammalt och [376] skall vara begynt i Gustaf I:s tid.Under Gustaf Adolf och Christina blef egenteligen genomfartenöppnad; men den var dålig och besvärlig. Sådan den nu är, blefCanalen inrättad under Carl XI, en af Sveriges nyttigaste och afStatshushållningen förtjentaste Konungar, ifrån 1691 till 1701.Då en ombyggning af nästan alla slussarna i Gustaf III:s tid varaf nöden, afstod Regeringen sin egendomsrätt öfver Canalen tillett sällskap Borgare i Arboga, som, med understöd af publikt lån,bragte den åter i stånd 1776. Denna seglats på en stor, starkt for-sande å, hvarpå lastade fartyg vid högt vatten kunna lägga till ändavid husen, föreningen af två vägar till Stockholm, norr och söderom Mälaren, af hvilka jag valde den sednare, stadens belägenheti en trakt, hvarest fruktbara slätter omväxla med vackra lundaroch skogprydda backar, allt detta bidrager mycket att göra Arbogalifligt. Jag fann utsigten ifrån bron ganska intagande. För öfrigtsåg jag intet af stadens märkvärdigheter, utom dess två spetsigakyrktorn, och jag fick icke tillfälle att pröfva om Arboga öl och

— 277 —

kringlor, som äro så ryktbara, att de blifvit ett ordspråk öfver helaSverige, ännu förtjena denna ära.

Jag var nu i Westmanland och Westerås Län; men omkring 3

fjerdedels mil från Arboga, imellan Gästgifvaregårdarne Kungsöroch Smedby, kom jag in i Södermanland eller Nyköpings Län.Kungsörs Gästgifvaregård, med den närbelägna, i fordna tiderberömda Kungsgården, har en förträfflig belägenhet vid Arboga[377] åns utlopp i Mälaren. Här såg jag först denna förunderligtsköna sjön, som med sina mångfaldiga djupa fjärdar och vikar, afhvilka en sträcker sig nästan upp till Upsala; med sina herrligastränder, ibland omgifna af skogbevexta berg, ibland af öppnavänliga slätter, och med sina nästan oräkneliga många stora ochsmå öar, är en af Sveriges största prydnader och ibland de märk-värdigaste insjöar i verlden. Det skulle blifva ett föremål för ensärskild resa att beskrifva denna sjöns naturskönheter och hvadden erbjuder af konstens och Culturens verk. Med rätta ansesseglatsen på Mälaren ifrån Stockholm till Westerås eller Arboga,för den skönaste sjöresa man i Sverige kan göra. När man vet,att denna sjö har öfver 1300 namngifna öar och holmar af oli-ka storlek och beskaffenhet — ifrån de sju största öarna, somhafva en mil och deröfver i storlek och utgöra hela socknar medslott, borgruiner och bondbyar *), intill de minsta gräsholmaroch klippor af onämnelig mängd — så skulle man lätt föranledasatt tro, det farten på denna sjö vore mycket trång och obeqväm;men så förhåller det sig icke. Man behöfver blott känna Mälarensstorlek (11 mil i längden och en yta af 17 och en half qvadratmil) för att inse, att den har öfverflödigt rum att bortgifva åt sinamånga öar, och ändå har nog öfrigt, för att imellan öarna öppnabetydliga [378] fjerdar. Det är denna afvexling, hvarigenom denseglande föres ibland genom trånga sund förbi bukter och vikar,

*) Dessa sju öar äro: Färingsön med 4 Kyrksocknar: Fogdön med 3; Selaön, Aspön,Munkön, Ekerön, Adelsön, eller Alnön. På Färingsön ligger det Kongl. SlottetSvartsjö ; på Selaön och Alnön hafva fordom Konungaborgar legat.

— 278 —

imellan oräkneliga öar och holmar, ibland åter ut på den klarasjön, hvilken, lik en öppen hafsbukt, utvidgar sig för ögat, som görseglatsen på Mälarn så förtrollande behaglig. Man kan icke för-undra sig öfver, att denna insjö med en så fördelaktig belägenhetmidt imellan tre af Sveriges landskaper: Upland, Westmanlandoch Södermanland, redan i den aflägsnaste ålder lockat Sverigesinnebyggare att bosätta sig omkring dess stränder och på dessholmar. Sigtuna, en af de äldsta städer i Norden, njuter den ära,att dess anläggning i fornhäfderna tillskrifves Oden och har ändatill dess ödeläggelse 1188 varit den rikaste och ansenligaste han-delsstad i Sverige. Det är Mälarens utlopp i Östersjön, som gifvitStockholm sin tillvaro. De öfriga städerna vid Mälaren: Arboga,Köping, Westerås, Enköping, Strängnäs, Thorshälla, Södertelje,höra alla till de äldsta i Sverige och någras ålder sträcker sig långttillbaka in i hedendomen. Otaliga ättehögar, Runstenar och andraålderdomsmärken äro i behåll på Mälarens öar och i trakterna afdess stränder. Man räknar öfver 20 ställen på öarna och vid dessstränder, hvarest man vet, att gamla Kungsgårdar och fasta borgarvarit belägna. Man finner ännu vid några ruiner och murlemning-ar, och huru många flera hafva icke kunnat vara, hvilkas minnenäro försvunna, eller hvilkas läge man icke känner?

Således hafva dessa trakter lika så mycket interesse för forn-forskaren, som för den, hvilken [379] i naturens skönhet söker singlädje. Huru bebyggda och cultiverade Mälarens öar och stränderännu äro, kan inhämtas deraf, att omkring 20 slott, eller stenbygg-da Herresäten och öfver 50 af träd uppförda Herrgårdar finnaspå öarna. Antalet af de förra, som ligga på fasta landet vid sjönsstränder, stiger inemot 30, och af de sednare till öfver 100. Helasumman af Slott och Herrgårdar, som, nästan alla med en skönbelägenhet, hafva sitt läge vid Mälarens vatten, öfvergår således200.

Jag vill af dem blott nämna de Kungliga Slotten Gripsholm,Svartsjö, Drottningholm, Rosersberg och Strömsholm. Att befolk-

— 279 —

ningen på Mälarens öar icke lär vara obetydlig, kan man sluta afSocknarnas och husens antal. Man räknar 16 Kyrksocknar ochomkring 900 bondgårdar, hus, krogar och andra näringsställenpå dessa öar. 20 Härader och 90 särskildta Socknar i 3 provincerhafva del i Mälarens vatten. Hvilka rika föremål för naturens ochCulturens betraktelser erbjuder icke denna rymd af 17 qvadratmil!— Men det är tid, att jag nu återvänder till min resa.

Sedan jag vid Kungsör, hvarest jag äfven 2 timmar måste väntapå skjuts, haft tid nog att betrakta den herrliga utsigten, lemnadejag åter Mälaren, som på en behaglig, klar morgon hade förstagången uppenbarat mig sin skönhet. Den förblef mig förborgad,oaktadt jag reste dess stränder så nära, ända tills jag på eftermidda-gen åter träffade den imellan Kjulsta och Eksåg. [380] Jag kom välgenom den gamla staden Thorshälla (4 mil ifrån Arboga och 3 1/4

mil ifrån Strängnäs) som ligger ganska nära till Mälaren; men jagfor hastigt igenom, och såg intet af staden, utom dess usla, krokigagator, med låga träkojor, hvarest tvenne kärror svårligen kundeköra förbi hvarandra och hvarest jag nästan på ömse sidor kunderäcka med händerna in i husen. Stenläggningen liknade den på vå-ra allrasämsta landtbygator, och min skjutsbonde skonade hvarkenmig, eller sin kärra. Således kom jag nästan sönderskakad ifråndenna usla stad, som har ett besynnerligt läge, djupt nedsänktimellan berg, och till hälften skyld af klippor, så att man ibland serett framskjutande klippstycke, ibland ett par hus. Denna besynner-liga sammanhopning af vilda klippmassor och fjällstycken räckerett temmeligt stycke utom staden, hvarest åter ett häfdadt ochfruktbart land börjar visa sig. Vid Thorshälla faller en å i Mälaren,som kommer ifrån Hjelmaren och löper igenom Fabriks-StadenEskilstuna, hvilken endast ligger 1/2 mil ifrån Thorshälla och såkort ifrån min väg, att jag icke bordt försumma att se den. Menjag såg hvarken den, eller strömfallet vid Thorshälla, hvarest ånmed brusande och buller måste tränga sig fram och störta öfver

— 280 —

klipporna, innan den i stillhet kan sluta sitt lopp och blanda sittvatten med Mälarens.

Det öfriga af vägen hade ingenting märkvärdt, till dess jag komtill Kjulsta 2 1/4 mil ifrån Strängnäs. Här såg jag vid vägen en storoch märkvärdig runsten, 2 1/2 alnar bred och öfver 6 [381] alnarhög. Lik en slät, sluttande tafla, hvilande på underlagda stenar,stod den på en höjd och talade ålderdomens språk till den förbi-farande. Från Kjulsta gästgifvargård går vägen ned till en vik afMälaren, och man äger en skön utsigt öfver en del af denna sjö,med många större och mindre skogbeväxta holmar. Det var enlugn aftonstund efter en varm dag. Himmelen var öfverhöljd afmoln; sjön låg spegelklar framför mig, upplyst af en lindrig dager,ett mildt regn upplifvade den vänliga naturen. Skog omgaf mig påalla de öfriga sidorna, hvart jag vände ögat. En udde sträcker siglångt ut i sjön och danar en bugt, vid hvars strand vägen går ettlångt stycke, till dess den slingrar upp emellan höga stenbackar.Nu försvinner sjön; men synes åter litet högre upp, och på sammasätt flere gånger på denna, sköna väg. Trakten blir småningommer och mer backig och klippig. Eksåg, närmaste gästgifvargårdtill Strängnäs, 1 1/4 mil från denna stad, ligger ganska vackert viden ström, som drifver sågverk och qvarnar. Härifrån till Strängnäsär vägen ännu mera vild och romantisk. Den går oupphörligenupp och ned öfver branta backar. Hvartut ögat vänder sig, träffardet klippor och stenar, som stundom i vilda former resa sig likthöga, stela murar vid sidorna af vägen, och stundom här och deräro beklädda med en sparsam grönska. Det var den vildaste ochmest klipprika trakt jag ännu hade funnit i detta land. Mälarnvisade beständigt mellan backarna sin med gröna öar beströddayta; men regnet tilltog, dagen blef mörkare ock utsigten hade för-lorat all klarhet. I Eksåg fick [382] jag en vild häst, som for rasandeöfver backarna, och alla dessa herrligt afväxlande scener visade sigför mig som förbifarande skuggbilder i skymningen. Aldrig i minlifstid hade jag åkit så fort, och då jag yttrade någon betänklighet

— 281 —

öfver denna halsbrytande färd öfver de brannta backarna, logmin skjutsbonde och lät det gå. På mindre än en timme var jag iSträngnäs.

Denna stad har en utmärkt skön belägenhet. Från klipphöjder-na på vägen ifrån Eksåg tyckes den ligga i en temmeligt djup dal,omgifven i en halfcirkel af en fjällrygg. Men i denna dal upphöjersig en sandås, en udde, som löper ut i sjön, och på denna är stadenanlagd. Fruktbara åkrar omgifva den nedanför de vilda, ödsligafjällen. När man således nalkas Strängnäs från vestra sidan, blirman varse en vild, öde och ofruktbar natur, i hvilken ögat ickemöter andra föremål, än nakna backar och grå klippor. Emot sjön,hvilken ligger såsom en blank spegel imellan de mörka skogarnepå Mälarens öar, som sluta sig tätt omkring den, har man en all-deles motsatt utsigt, en blid, vänlig, leende natur, full af lif ochblomstrande skönhet. Föreningen af dessa contraster tilldanar ensällsynt romantisk behaglighet, som ännu mera förhöjes genomDomkyrkans stora Göthiska torn, hvilket, midt i staden, räckerhögt upp öfver husen, fjällen, sjön och skogen. Staden sjelf liggerpå en sluttning af nämnde ås. Vi åkte uppåt en stel gata — ochnu voro vi der, jag och min skjutsbonde, men bägge nästan likaobekanta. Der komma nemligen ganska få resande; [383] emedanStockholmsvägen går förbi staden, utanför dess klippcirkel, frånEksåg till Malmby. Jag fann en stad, ganska tarflig i byggnader,men som vid afton rodnaden hade ett rätt vackert utseende, medde röda trähusen och hvita skorstenarne, hvilka prydde mångetgrönt och med frodig gräsväxt betäckt tak. Jag fann att stadenäfven hade ett torg, så litet och nätt, som en Biskoppsstad medknappt 1000 menniskor kan behöfva det, och hvars hela prydnadär ett par träd utanför det anständiga Rådhuset, den enda hvitlem-made byggnad vid hela torget. Men genom en af de tillstötandegatorna, som är anlagd på kullen, har man en utsigt, som icke fin-nes vid hvart och ett torg. Det är Mälaren, hvars vatten ögat mötervid ändan af denna gata i, hvilken synes likasom stängd af vattnet

— 282 —

och af skogen på den närmaste ön. Klockan var 9 om aftonen;men tomhet och dödsstillhet herrskade på gatorna i Strängnäs,som om folket varit utdödt, eller det hade varit midnatt. En litengosse, som stod på en trappa, var den enda lefvande varelse jagsåg, och med möda fingo vi honom att vägleda oss till Gästgifvar-gården. Jag sökte strax Boktryckaren Ekmark, till hvilken jag varadresserad; men han var icke hemma, och då jag kom tillbaka, ochvar rådvill, om jag skulle blifva qvar öfver natten, eller resa vidare,erfor jag, att det skulle fordras några timmar, innan jag kunde fåhäst, hvilken skulle hämtas på 3/4 mils afstånd. Icke dessmindreyttrade Gästgifverskan, som syntes alldeles ovan att mottaga resan-de, en slags olust att gifva mig qvarter, och underhandlade mycketmed min [384] skjutsbonde, att han genast skulle befordra mig tillMalmby. Något otålig afbröt jag ändtligen dessa underhandlingar,fick en vägvisare, uppsökte Ekmark, hvilken visade mig till ettVärdshus, der jag fick ett temligen måttligt rum, men ganska godtoddy, och med denna slutades dagen.

Hela följande förmiddagen qvarhöll mig ett strömmande regni Strängnäs, och skaffade mig några rätt angenäma timmar i denvettenskapliga Boktryckaren och Bokhandlaren Ekmarks sällskap— en man, som med goda Universitetsstudier förenar mycketkonst-sinne och en i hans stånd icke allmän cultur. Med honombesåg jag stadens märkvärdigheter, Domkyrkan och Gymnasium.Vid detta är, som vanligt i de Svenska Stiftstäderna, ett Bibliothekpå några tusen band, och med Gymnasium en Trivial Skola före-nad. I båda undervisas omkring 200 disciplar utaf 5 Lectorer ochnågra Lärare. Huru dåligt en del af dessa äro lönte, kan dömmasderaf, att för Skolans 3:ne Hörare eller Colleger tillsammans äro17 tunnor säd anslagne, och penningelönen är ganska obetydlig.Gymnasii-byggnaden är den gamla Biskoppsgården, byggd i 15:deårhundradet af Conrad Rogge. Man finner här ett par rätt storaoch ljusa auditorier och i öfversta våningen den så kallade Riks-salen, hvilken fått historisk märkvärdighet, såsom det ställe, der

— 283 —

Gustaf I, som äfven skall hafva gått i Strängnäs’s Skola, af RiketsStänder blef hyllad såsom Sveriges Konung 1523. Det lönar likvälicke mödan, [385] att resa till Strängnäs, för att se denna sal; denser ut såsom ett stort och förstört loft och frambjuder ingentingför ögat, utom nakna väggar, stora bjelkar och en tafla, på hvilkendet i nästan oläslig skrift berättas, att Gustaf Wasa här blef Konung.I ett af auditorierna finnes en urgammal Catheder, och man villpåstå, att denna var Gustafs thron under hyllningen.

Domkyrkan är en af de Största i Riket (150 alnar bred); menhar det felet, att hvalfven i sjelfva skrofvet äro för låga i förhållandetill längden; hvartill ännu kommer, att en lång orgelbyggnad, somfrån hufvudingången sträcker sig såsom ett loft öfver en del afKyrkan, borttager mycket rum och stöter ögat på ett obehagligtsätt. Likväl är Kyrkan mycket ljus, ock det herrliga choret, högrean sjelfva Kyrkan, bygdt i en rundel med 7 stora fönster af enförträflig form, är ganska skönt. Detta chor än tillbygdt vid slutetaf 15:de århundradet af den omtalta Biskopp Conrad Rogge (död1501) — en mirakulös man, som kunde mer än sitt Fader vår, ochom hvilken allmogen ännu, under namn af Biskopp Cordt, haråtskilliga underliga sägner. Så säga de, att han, när han ville till singård på Tyrnelsö, icke såsom annat folk seglade på en båt, utanhade en stor trumma, hvari han gick under vattnet till ön. Högtupp i Kyrktornet finner man en hvälfd celle, med en liten öppningi den tjocka muren, hvarigenom [386] ett svagt ljus faller in, ochvid sidan af denne, ett inmuradt rum, som varit försedt med enmycket stark dörr, och är så stort, att en menniska med möda kanfå rum deruti. Denna dåliga boning har från gamla tider namn afBiskopp Cordts kammare, der han efter allmogens mening skallhafva utöfvat trolldoms-konster eller andra mörksens gerningar.Om denna celle, (hvarvid jag kom att tänka på en alldeles dylik istora Hedinge Kyrka i Dannemark), såsom andra föregifva, harvarit ett ställe, dit Biskoppen stundom begaf sig, för att tillbringanågon stund i ensamhet och andaktsöfningar, må vara oafgjordt.

— 284 —

Snarare har den kanhända i Catholska tiden varit ett hemligtfängelse. Man ser eljest, så väl af det tillbygda choret, som af densynnerligen präktiga altartaflan, hvilken i förgyldt bildthuggarearbete föreställer uppträden ur Jesu lefnad och lidande och somBiskopp Cordt låtit göra af en Konstnär i Brüssel, att han i sin tidsörjt mycket väl för Domkyrkans prydnad. På ett eget och sällsamtsätt har man i sednare tider sörjt derföre, Konung Carl IX (död1611) har i choret fått en grafvård, hvarpå hans förgyllda bildstodtill hast i naturlig storlek är upprest, hvilket i en Kyrka ser ganskabesynnerligt ut. Tätt ofvanför har Riks-Föreståndaren Sten Stureden äldre (död 1503) i Konung Gustaf III:s tid (1774) fått engrafvård, en sarkofag af granit, på hvilken är ett svärd, som hvilarpå en stor förgyld kudde, och en förgyld hjelm af bly, hvilka ickevittna om den bästa smak. [387]

Sedan jag sett Domkyrkan, ville jag försöka att njuta något afden herrliga utsigten från den höga torn-altan; men den besvär-liga gången dit upp var nästan fåfäng. Jag såg staden Strängnäs,hvilken omgifver den stora Domkyrkan, såsom en låg småskog, ihvilken en väldig gran höjt sig: jag såg den halfcirkel, i hvars me-delpunkt staden ligger innesluten imellan klipporna och vattnet,likasom afskuren från den öfriga verlden; jag såg de stora, skog-beväxta öarne, hvilka, såsom ett fast land, stängde fjerden, ochen oräknelig mängd bugter, vikar, landtuddar och små holmar;jag såg den lilla sandholmen midt för staden, (Djäkne-holmen)der Gymnasisterna från gamla tider hafva den vanan att dansa,när de Christi Himmelsfärdsdag hafva uppfört musik på altanen itornet — men allt, hvad jag såg, var inveckladt i ett tjockt regnflor,som afundsjukt undandrog mig den skönaste och vidsträcktasteutsigt öfver Mälaren, jag hittills kunnat njuta. Jag måste äfven nuuppgifva hoppet, att efter mitt beslut ännu denna dag hinna tillStockholm. Det upphörde ej att strömregna, så länge jag var iSträngnäs; men jag hade knappt kommit utanför staden, innandet klarnade, och jag var ännu icke i Malmby (1/2 mil från Sträng-

— 285 —

näs), då himmelen var fullkomligt klar, och naturen blomstradei full sommar-skönhet. Allt gick nu mycket lyckligt. Oaktadt minsena afresa från Strängnäs och oaktadt uppehåll under vägen påGripsholm, och en timmas väntan i Kumla, kom jag samma natttill Stockholm, sedan jag rest 8 1/2 mil utan beställd skjuts på 12

timmar. [388]

Fem fjerdedels mil från Strängnäs ligger Mariefred, en litenoch ny stad, vid en vik af Mälaren, som här icke är mindre skön,än öfverallt, der utsigt öppnas till någon större fjärd. Staden, meden vacker Kyrka, som reser sitt hvita torn öfver hus och trädgårdar,helt nära vid sjöstranden på en grön slätt, har hela stämpelnaf landtlig enkelhet, och upplifvar vänligt det sköna, fröjdfullalandskapet. Tätt bredvid Mariefred, på andra sidan om viken,bjuder det gamla Gripsholms slott, mera ansenligt, med sina trerunda kopparbeslagna torn, öfver staden och sjön och den lifliganejden. Man ser, att det är en gammal byggnad; men likväl synasfå spår af ålder i det yttre, om man öfverskådar byggnadssättet.Från en stor förgård, der 2 omåttligt stora metallkanoner (denena 8, den andra nästan 9 alnar lång), ett byte, taget från Ryssarnaår 1581, stå såsom föråldrade segerminnen, kommer man in påden inre kringbyggda slottsgården, som är tämligt liten, men stornog, för att vara ljus och öppen. Min väntan, att i Gripsholmfinna en gammal Göthisk byggnad, hvars yttre antika utseendevar bibehållet, blef här än mera gäckad. Om det än till en delhar fått behålla sin ursprungliga form, som utgör en oliksidig,mycket oregelmässig fyrkant med fyra runda hörntorn af olikastorlek, har det likväl fått en alldeles ny yttre anstrykning. Tornenstillspikade kupoler äro nya. Man ser hvita murar, höga fönstermed stora rutor; och träder man in, så finner man ett gammalt,solid byggnadssätt, men öfver allt nya och till en del präktiga[389] inredningar. En hop salar hafva väl ännu gammaldags behag,med väfda och Chinesiska tapeter, och öfriga spår af en äldre tid;men andra äro inrättade och prydde i en ganska modern smak,

— 286 —

hvilket allt till det mesta skett i Konung Gustaf den tredjes tid,som nästan förnyade hela Slottet invändigt, till och med trapporoch gångar.

I ett af de runda hörntornen finner man en Theatersal, somicke är stor, men smakfull och ganska präktig, byggd 1781. Reffla-de pelare med stark förgyllning pryda Amfitheatern, der Logeräfven finnas för det Kungliga Herrskapet. Imellan pelarne, derLogerna upphöra, är väggen från taket till foten af kolonnernaalldeles beklädd med spegelglas. På golfvet finnas några raderbänkar för åskådare af ringare stånd. Sjelfva Theatern är mycketupphöjd. Det hela är praktfullt och glimrar öfver allt af guld. Derum i detta slott, som jag fann bäst möblerade och med mestasmak, voro de, som Gustaf den fjerdes Drottning plägade bebo,när hon uppehöll sig på Gripsholm. Bland de skönaste och mestprydda rum, är äfven ett Kabinett i det nordöstra tornet, hvarshalfva vägg upptages af en präktig Turkisk Divan, som efter sägenskall blifvit skickad Konung Gustaf den tredje såsom skänk frånConstantinopel. I ett annat torn är en rund konseljsal inrättad.Här finnes en samling af alla regerande Kejsare och Konungar vidGustafs III:s tid, alla målade i kroppsstorlek och infattade i tunnafyrkantiga ramar, undantagande Konung Christian den sjundes[390] och den Turkiska Kejsarens bröstbilder, som fått mindrepräktiga ramar af oval form, och göra hvarandra sällskap öfverdörrarna till salen. Om slumpen endast, eller någon annan grundgifvit anledning härtill, visste uppsyningsmannen icke att säga. Enstor mängd målningar, hvilka, på ganska få när, äro porträtter afäldre och yngre Fursteliga personer, finnas i andra salar och rumpå slottet. Jag fästade mig bland dessa isynnerhet vid ett sköntporträtt af Konung Gustaf den förste i full kroppsstorlek, så has-tigt jag än genomskådade dem. Carl den elfte till häst i slaget vidLund, är en skön målning af Ehrenstrahl, äfvensom bröstbilden afvår Fredrik den andre, lik och mycket väl utarbetad i fin alabaster.Dessutom finnas här 4 porträtter af denna Konung, 4 af Christian

— 287 —

den 4:de och tre af Christian den 3:dje. Bland andra Danska Ko-nungar fann jag äfven en Christian den 2:dra. Af Gustaf 4:de Adolffinnes blott ett porträtt, der han är aftagen såsom barn. En mycketstor sal, som förer namn af Rikssalen, men nu är spisningssal, ärbibehållen i sitt gamla skick. Här finner man en samling af allaEuropeiska Regenter i Konung Gustaf den förstes tid. Eljest hafvaendast några få rum bibehållit spår af sin gamla inrättning; menintet bland dessa har den märkvärdighet, som Erik den fjortondesfängelse. Det är ett hvälfdt rum i det sydvästra tornet, 6 till 8 alnarlångt, och likaså bredt, med golf af Ekplankor, spis och tjockajernstänger i gluggarna, som äro utan fönster. Utanför, rundt om-kring hela rummet, är en fri gång [391] murad i tornet, och i denjernbeslagna dörren är en trekantig öppning, hvarigenom manräckte Konungen sin dagliga föda. Den olycklige Erik satt i dettahårda fängelse från 1571 till 1574, fördes derifrån till Westeråsoch ändtligen till Örbyhus i Upland, der hans broder Johan den3:dje lät taga honom af daga den 26 Febr. 1577. Man tror, menutan visshet, att det var samma rum, i hvilket Johan, såsom Her-tig, med sin Gemål, Catharina Jagellonica, förut hållits fångeni 4 år, under hvilken fångenskap Konung Sigismund blef föddden 20 Juni 1566, i en liten hvälfd kammare, nederst i sammatorn. Denna kallas ännu Sigismunds kammare och har behållitsitt gamla utseende. I en urhålkning i muren står den säng, hvariPrinsen blifvit född. — Äfven f. d. Konung Gustaf 4:de Adolf, eftersitt störtande från Thronen i Mars 1809, bevakades någon tid pådetta slott.

Från Gripsholm hade jag ännu 6 och en half mil till Stock-holm, med tre hållstationer. Jag fann på denna väg ingen ting,som förkunnade grannskapet af landets hufvudstad, utom ett stör-re antal resande, dyrhet på Gästgifvaregårdarna och svårighet attfå skjuts, för hvilken man dessutom måste betala dubbelt ellertredubbelt af de vanliga skjutspenningarna. Till Södertelje, enstad med 1200 invånare, belägen på en smal landttunga imellan

— 288 —

Mälaren och en vik af Östersjön, 3 och en half mil ifrån Stock-holm, kom jag om aftonen kl. 9. Denna stad hörer till de äldstai Sverige, och var i gamla [392] dagar, innan Stockholm kom iflor, en rik handelsstad. Flera olyckor, hvaribland äfven den, attden, tillika med många flera Svenska städer vid kusterna, blefaf Ryssarna bränd 1719, och hufvudstadens tillväxt hafva bragtSödertelje i förfall, hvars näring nu är mäst inskränkt till åkerbrukoch resandes fortskaffande. Det har länge varit i speculation, attgenom en canalgräfning iståndsätta en segelfart imellan Mälarenoch den så kallade Egelstavik, som går 4 mil upp i landet, ändatill en åttondedels mil från Södertelje, och i år är detta företagverkligen begynt, som med tiden kan göra denna stad till en farligmedtäflare för Stockholm, emedan inloppet till Södertelje skallvara mycket lättare än det till hufvudstaden.

Genom underhandling med en rusig och stormande hållkarl,som likväl mycket lätt fattade de grunder, hvilka i alla underhand-lingar äro så vigtiga, var jag så lycklig, att i Södertelje strax fåskjuts, ehuru gården var full med resande; men ännu hade jagdet sämsta stället qvar. I Fittja, den närmaste gästgifvaregård tillStockholm åt södra vägen, var en ganska dålig inrättning till resan-des fortskaffande. Här är för liten tillgång på Reservhästar; ochde till hållskjuts skyldiga bönder afkomma med sina hästar allapå en gång kl. 6 om aftonen. Kommer den resande icke senastett par timmar efter denna tid till Fittja, så kan han vara säker,att icke finna någon häst, och är antingen utsatt för att nödgasvänta ett helt dygn, [393] eller öfverlemnad åt hållkarlens och deankommande Stockholmska skjutsandes vinningslystnad, hvilkaalla förträffligt förstå att draga fördel af den resandes förargelse,att se sig uppehållen så nära sitt mål. Den enda tröst man vid så-dana tillfällen har, är att man här sällan saknar ett talrikt sällskapaf resande, som måste uthärda denna slags belägring på en gäst-gifvaregård, hvars ytterst släta beskaffenhet (detta var 1812), sånära hufvudstaden och så frequenterad, gör den Svenska Polisen

— 289 —

liten ära. — Mig följde likväl denna gång samma lycka, som påhela resan beledsagat mig. Jag träffade en i samma ögonblick frånStockholm ankommande resande, hvars skjutskarl tog mig medmot betalning af en Riksdaler Banco för 1 och en half mil, somvar mycket billigt. Han var en af de så kallade Stockholmska åkare,körde sin egen häst och kärra, och visade sig ganska höflig ochtjenstvillig emot mig, hvilket eljest bland denna folkklass skall varaen stor sällsamhet.

Sålunda, på en herrlig sommarmorgon, efter en korrt natt,som liknade en skymning, nalkades jag den 21 Juni Sveriges Ko-nungastad. Man träffar på denna sidan alldeles inga landthus ellerlustställen vid vägen, intet, som liknar infarten till Köpenhamn,åt någon af hufvudstadens portar. Desto skönare är naturen, ochjust som en lågande morgonrodnad förgyllde höjderna omkringstaden och solen höjde sig praktfull öfver bergen, började äfvenStockholms kupoler och torn att höja sig i den blå morgonens[394] klara ljus, och lät mig ana den skönhet och herrlighet, somsnart skulle uppenbara sig för mig. Sedan jag kommit öfver en afde broar, som förena Södermanland med det andra fasta landet,och genom porten, hvars bom strax öppnade sig; sedan den höfli-ga Besökaren mottagit en plåt, var jag nu verkligen i Stockholm. —åtminstone i en af Konungastadens malmar, eller förstäder, hvilkadock oegentligt föra detta namn, emedan de intaga en yta, merän 20 gånger så stor som Stadens. Men här fann jag i början in-tet, som kunde uppfylla min väntan. Husen äro till en stor delsmå och oansenliga. Man ser till och med icke få träbyggnader,och tror sig snarare vara i en liten Svensk uppstad, än i Riketshufvudstad. Men allt efter som man kommer längre fram i den-na stora förstad, blifva husen större och bättre byggda. Åkandetfortsattes öfver en fjerdedels timma innan jag kom af Södermalmoch öfver broslussen in i den egenteliga staden, som är anlagdpå en ö imellan Söder- och Norrmalm. Under hela vägen möttejag icke tre menniskor. Det var ljust som en klar middag, och jag

— 290 —

hade icke märkt någon natt, knappt skymning under hela vägen.En underlig känsla af ensamhet väcktes hos mig, att komma tillen så stor stad, som syntes alldeles öde och folktom, oaktadt detvar ljus dag, och der jag sjelf var så främmande, att jag icke kändeen enda menniska. Jag blef ändtligen ledsen af detta gatåkande,och var rätt glad då vi kl. 3 höllo stilla vid Bergstralska huset, somligger vid stora Nygatan, [395] ungefär midt i staden och är ettaf de bästa gästhus i staden. Min skjutskarl, som här var likasomhemmastadd, fick Jungfrun, det är värdshuspigan, vaken, ochjag fick mig anvista ett par mycket vackra rum, der jag, half blygför den klara morgonsolen, lade mig rätt uttröttad till sängs. Ef-ter några timmars sömn, väcktes jag på ett icke obehagligt sättaf en blåsmusik utanför min dörr. Detta var några af Gardernasmusikanter, som här hafva den vanan, att på detta sätt hälsa an-kommande resande. Under det örat sålunda blef tillfredsstäldt,var det äfven sörjdt för ögat, som strax mötte en högtidligt skönutsikt, hvilken kunde gifva mig ett begrepp om denna hufvudstadssällsamma, romantiska belägenhet. Midt för fönstret i mitt enarum har jag en del af Riddarhustorget och den höga, smala spiranpå Riddarholms-Kyrkan, med 4 små hörnspiror nervid. Litet läng-re till vänster höjer sig, öfver husen på Riddarholmen och öfverMälarens blanka vattenyta, Södermalms gröna klippstrand, ochhögt upp på dess rand ses några hus, som resa sina vänliga, hvitamurar i det fjerran blå, och synas, ehuru så långt borta, vara likahöga med de närmaste byggnader på Riddarholmen. Mitt andrarum vetter åt Nygatan, som är en af de lifligaste i staden; och härhar jag framför mig ett hus, som kan gifva mig nog att tänka på —det hus, der den olycklige Fersen flyktade in i sin dödsstund, ochsom han måste öfvergifva, för att finna sin död få steg derifrån påRiddarhustorget — — — [396]

Jag fann mig väl på detta främmande ställe. Den sköna, klaraSöndagsmorgonen och intrycket af så många nya föremål upp-lifvade mitt sinne och satte mig i en stämning, i hvilken jag vid

— 291 —

min första utvandring måste finna staden dubbelt skön, och denvänskapliga mottagningen hos den enda man, till hvilken jag varadresserad, dubbelt angenäm. — På detta sätt begynte min förstadag i Stockholm.

Slut på Första Delen.

Rät t e l s e :

Pag. 300 rad. 14–15 står: Westergöthland, bör vara Östergöthland.Flere mindre tryckfel behagade Läsaren gunstbenäget sjelf rätta.

Redaktionella rättelserSidangivelserna avser originalets paginering.

12 Förmyndare-Regeringan :Förmyndare-Regeringen

27 ocktå : också

33 ännn : ännu

41 förmenesvara : förmenes vara

65 Kunt : Knut

65 ) :

72 emedau : emedan

79 instet : intet

79 invändigtgt : invändigt

94 ) :

108 Knnts-sal : Knuts-sal

132 Luud : Lund

146 gag lighet : gagnlighet

146 of a : ofta

150 ( :

151 fita : fria

153 Omkrrng : Omkring

157 steupelare : stenpelare

159 stenkus : stenhus

159 Ladugårdshnsen :Ladugårdshusen

164 adledning : anledning

165 kpnna : kunna

168 ååstundar : åstundar

176 måsse : måste

220 räkenkonst : räknekonst

264 omväxligen : omväxlingen

267 känga : hänga

285 jemnlilikar, : jemnlikar,

288 ) :

306 , : .

307 eemot : emot

313 horer : hörer

333b kykoskrud, : kyrkoskrud,

358 öfveltygad : öfvertygad

362 fördelningtsättet :fördelningssättet

371 Aankomst : ankomst

375 samt : som

382 det det : det

Denna fil är framställd av Kungl. biblioteket för projektet TemaResor. Förlagan har fotograferats digitalt, varefter texten har ut-vunnits genom ocr-tolkning. Den digitala texten har märkts uppmed xml enligt den standard som utarbetats av Text EncodingInitiative (tei) och sedan via LATEX konverterats till pdf.

Originalet har systemnummer 000684650 i kbs katalog Regina,och nummer 2416384 i libris. I texten anges originalets pagine-ring inom hakparenteser.

Documents

Resa i Sverige - kb.se samlingar/Tema resor/m… · i stånd, att drömmande förjaga saknaden ur min själ, och under berättelsen om min resa, som i går middagstiden började,