Materiell kultur r 1300

Rickard Wingrd

Frord Detta kompendium r tnkt att redogra kort fr vissa materialgrupper som kunde terfinnas i en medeltida by i Halland i brjan av 1300-talet. Min frhoppning r att medlemmarna kommer finna kompendiet hjlpsamt som en kort genomgng av drkt och materiell sakkultur.

Personlig utrustning Hr nedan fljer en kort sammanfattning av vad en medeltida mnniska torde kunde behva i vardagen, och i frlngningen vad man som re-enactor kan behva nr man r i byn eller ute p event. tutrustning Kniv Sked Skl Disk (tallrik) Ngot att dricka ur Klder

Man Kvinna Skjorta i linne Srk i linne Kjortel i ylle Klnning i ylle Blte Blte Brokor i linne Skor Skor Huvudbonad i lin/silke Kveiv i lin Hosor i ylle Har man detta klarar man sig naturligtvis men fr kad komfort och av andra praktiska orsaker kan det ocks vara bra att ha:

Man Kvinna Pung/liten vska Pung/liten vska verkjortel verklnning Htta utan eller med kort strut Htta utan eller med kort strut Regnplagg (gardecorps, mantel) Regnplagg (gardecorps, mantel) Mssa/hatt Knhga hosor, hlls uppe med hosband Som ni kanske mrker av ovanstende tabell syftar de flesta av plaggen till anvndning om det blir lite kallare n frvntat. En pung eller liten vska r vldigt bra att frvara sina lite mer moderna saker i, t.ex. mobiltelefon och plnbok.

Klder och mode Under medeltiden, n mer n i vra dagar, var klder nnting som starkt signalerade var man stod p den samhlleliga skalan. Klder var nnting som var mycket vrdefullt, och andrahandsvrdet p klder var frhllandevis hgt. Jag tnkte hr g igenom lite vad man kan frvnta sig att se i frhllande till vilken status man har:

Lgstatus/smbonde/tjnande stllning

Ofrgad ull, ssom grtt, brunt, natursvart och naturvitt. Oblekt eller halvblekt lin Starkt gult, grngult eller oklara varianter av andra frger Praktiska klder, inte fr mycket lngd och vidd Smala tyger (= fler kilar) i ganska grovt, lite hemvvt tyg Strhatt

Medelklass/borgare/storbonde

Fler frger, men inte fr klara och slende Bltesvska i textil, som kan vara i en finare frg t.ex. klarbltt eller klarrtt Generellt sett lngre plagg Finare tygkvalitet

Adel

Flera kldombyten Blekt linne Lnga, vida klder Klara frger Detaljer som broderier, metallknappar, smycken, beslagna blten, silke i sm

mngder etc. Plsfodrade klder, eller klder med annat dyrbart foder

Ofrgat tyg tycks i fynden inte vara helt ovanligt. Drkterna frn Herjolfsnes p Grnland och frn Bocksten verkar ha varit ofrgade, snr som p vissa detaljer (en kil som ursprungligen suttit p bockstensmannens mantel verka ha varit frgad rd med krapp). Om man var fattig s fick man nja sig med det som gick att producera hemma p grden, och frger och tygkvalitet blev drefter. Strhatt r en praktisk sak som skyddar vl mot solen. Strhatt r dock inte knuten till nn direkt status i sig, adelsmn bar ocks strhatt. Generellt r klderna dock ganska korta, lite under knt r en bra riktlinje, och de har inte s mycket vidd. Gult var skert en inte helt ovanlig frg, d det gr att f gult med ca. 70% av alla vxtfrger (i de fall man jobbade sig med att frga sina vardagsklder). I Herjolfsnsfynden r klderna oftast tvfrgade beroende p att en varp och inslag spunnits av olika ullkvaliteter, underull och tckhr, vilket gr att t.ex. kypertrandning framtrder tydligt. Detta ger en dekorativ effekt ven p ofrgat. Medelklassen, storbnder och borgare, hade som sagt tillgng till fler frger. De bar kanske mer ogrna ofrgat tyg, men heller inte de allra dyraste tygerna. Klderna r ofta ganska lnga och generellt sett vidare.

Adeln r en helt annan femma. Bde kvinnor och mn br lnga och vida klder, mnnens klder gr helst ner till fotknlarna, medan kvinnornas frekvent ligger och psar sig p backen. Dessa klder lmpar sig inte att jobba i, br tillggas. Man kan dessutom bli tvungen att hyska upp klderna i bltet s att man inte trampar p dem nr man gr. Ett bra tips r att vara konsekvent. Se till att lngd, frg och tygkvalit matchar varandra. Du br dessutom se till att det passar till det du vill gra.

Frger och frgning Frger var ett klart stt att signalera status under medeltiden. Klara, lysande och starka frger var alla tecken p mycket god ekonomi. Ju lngre ifrn som frgmnet mste importeras desto dyrare blev det givetvis. De mest eftertraktade frgerna, och de vanligaste i svenska diplom och testamenten, var rtt och bltt. Bltt frgades oftast med vejde, en vxt som innehller indigotin, eller, och mycket dyrare, med blbresilja frn Asien. Rtt frgades oftast med krapprot, en slags vxt, eller med kermes, som r en slags lus. Kermes r inte samma som kochenill-lusen som kommer frn Mexico. Klart rtt och klart bl var statusfrger. Det fanns ven andra. Svart var en frg som var svr att f till, men som inte desto mindre var modefrg under t.ex. 1400-talet. Brun ansgs vara fint, s lnge det var frgat brunt (och inte naturbrunt). Under 1300-talet hade man i rhundraden vetat hur man frgade brunt med valntsskal. Valnt terfinns bl.a. i Hedeby och Oseberg. Lila kunde frgas med lavar och var under vikingatid och medeltid en viktig exportvara frn Norge till Skottland, och verkar ha varit en populr frg fr de som hade rd. Bde lila och bltt r kypfrger som frgas genom att man lter frgmnet jsa i urin (eller i modern variant: ammoniaklsning). Man doppar sen tyget i lsningen, och nr det kommer upp s reagerar det med syret i luften och blir den frg man nskar. Sen har vi alla de andra. Gult kunde variera vldigt. Klart gul anvndes ofta till verfrgning, t.ex. med rd fr att f orange. Man anvnde d vau, eller med ett annat namn frgreseda. Med hjlp av t.ex. lkskal eller bjrklv kunde man ofta f gulgrna frger, beroende p hur man behandlade dem. Grnt var ocks en fin frg. En stark grn krvde nmnligen att man frst frgade tyget gult och sedan bltt. Man kan f grnt med t.ex. bjrklv, men det blir en ganska svag gulaktig grn.

Tygkvalit Ofta fr man hra att p medeltiden fanns bara jttesmala tyger. Detta r helt fel. Hemvvda tyger var ofta praktiskt smala, fr att det var bekvmt att vva. Importerade tyger kunde dock ligga uppemot tv meter, d de vvdes med tv vvare. Dessa importerades ofta frn Flandern.

De tv tygkvaliter som oftast nmns i kllorna r vadmal och klde. Vadmal r inte samma sak som vadmal idag, utan betecknade helt enkelt all sorts inhemskt tyg, oavsett kvalitet. Klde dremot var ett exklusivt importerat tyg. Processen att vva klde var lite omstndlig. Man brjade med att valka tyget, s att det blev tjockare och filtade sig. Drefter ruggade man upp det man valkat med ett verktyg sammansatt av kardborrar s att man fick en lugg. Med hjlp av stora saxar klippte man av luggen s att man fick en slt yta. Denna procedur upprepades tills man var njd med resultatet. ven om klde var omttligt populrt bland de som hade rd s hade adeln ocks tunnare ylletyger som inte var alls s dyra. Dessa gick under skiftande benmningar. Linne och hampa var tyger som anvndes till underklder. Dessa kunde vara av olika blekning och kvalit. Frgat linne r inte speciellt vanligt, och anvnds under medeltid aldrig till klder som syns. Fr att f frg att fsta vl p lin mste man kypfrga det (se ovan), eftersom det r en glatt textilfiber. I en bevarad 1400-talsklnning, Drottning Margaretas gyllne kjortel, s bestr fodret av bltt lin. Vi har ocks 1300-talsexempel p en linnesrk frn Uvdal i Norge som r frgad, troligen genom kypfrgning den ocks, rd med krapp. I kllor och manuskript r linne annars i stort sett utan undantag ofrgade eller blekta underklder. Siden var ngot som var avsett bara fr grddan av grddan. Man anvnde d grna ett billigare siden till att fodra ett exklusivt ylleplagg med. Man kunde ocks kosta p sig lite siden i t.ex. en tygpung. Fr de som var snuskigt rika fanns sidenbrokad, dvs. tyg med invvda mnster, ibland i guld och silvertrd, importerad lngvga ifrn. Vad det gller bde linne och siden r ett rd att de helst ska vara s jmna som mjligt. Det ska inte finnas en massa trdklumpar och noppor i det, det var inget som efterstrvades p medeltiden. Siden ska heller inte vara sandtvttat, d blir det fr matt. Det skall vara glansigt. Dessutom frekom en mngd olika vvstt. Kypertvvt, 2/1 eller 2/2 var vanligt. Tuskaft (1/1) var vanligt framfrallt i klde. Siffrorna 2/2, 2/1 osv. anger att en trd passerar ver tv trdar, under tv trdar etc. eller ver tv trdar under en osv. Bilderna nedan visar tuskaft och 2/2 kypert. Man kan lite frenklat sga att linnetyg oftast r gjort i tuskaft, dvs. vad som fr oss framstr som ett omnstrat tyg. Dremot r modernt jeanstyg gjort i kypert, vilket ger en diagonalrandig effekt. Tuskaft heter tabby woven cloth p engelska och kypert heter twill.

Ovan: 2/2 kypert (under tv ver tv trdar), samt 2/1 kypert (under 2 ver 1), samt tuskaft, (ver 1 under 1).

Bevarade plagg kllor till mnster Det finns en hel del drkter bevarade till nutiden, lyckligtvis. Mnga av dem r dessvrre ofullstndiga bde som plagg eller hela drktuppsttningar. En av mycket f hela medeltida drkter man har hittat r Bockstensmannens drkt, daterad ca 1350 1370. Det br pongteras att under det tidiga 1300-talet s var idealet vad det gller kroppsform, och drmed ocks typen av plagg som bars och deras tillskrning, samma fr bgge knen. Det r inte ovanligt t.ex. att plagg rvs ver knsgrnserna. Idealkroppen under tidigt 1300-tal verkar vara rtt lng och smal. Kvinnorna p bilderna har sllan framtrdande brst. Bde fr mn och kvinnor verkar lngt, blont, lockigt hr ha varit idealet. Mn har sllan skgg, utom fr att markera lder. Gemensamt fr alla de livplagg som har hittats r att de p ett eller annat stt r kilade. Kilar var ett effektivt stt att ta vara p tyget och skapa vidd. Ett plagg som bevarats frn perioden kring r 1300 r en kjortel som populrt benmns Rnbjergskjorteln, men som vi idag vet r hittad i Herjolfsns p Grnland, i de nordiska kolonierna dr. P bilden under visas kjorteln med mittaxeln markerad i rtt: Som synes av resterna har kjorteln haft oval halsringning och kilar fram och bak. S mycket vet vi. Jag vill pongtera att en del felaktiga tolkningar har gjort ansprk p att kjorteln skulle ha en stor bevarad sidokil och istllet en mycket liten halsringning med ett stort sprund. Detta r helt fel! Det som syns p bilden, som skulle kunna tolkas som ett sprund, r i sjlva verket ett utskuret rmhl.

Hr bredvid har jag gjort ett rekonstruktionsfrslag p hur originalplagget kan ha sett ut. De delar vi har r utritade i hela strck, utom sidkilarna dr jag har ritat ut tv olika tnkbara mjligheter. Den ena r att plagget helt enkelt hade lnga spetsiga sidkilar. Den andra r att plaggets rmhl gick ut i sjlva kilen och drmed gav extra vidd i plagget. Detta r med tanke p hur smalt mittstycket r den mest troliga rekonstruktionen (konstruktionen r inte ovanlig i senare plagg frn Herjolfsnes och finns ven bevarad p en del tidigare plagg). Hur det verkligen str till med det hela r en frga som var och en fr ta stllning till. Jag har ocks valt att visa bda frslagen med och utan rmar. En annan variant p kjortel var den som Bockstensmannen hade p sig nr han dog. Denna typ av kjortel har istllet kilar som inte gr lika lngt som de antagligen har gjort p Rnbjergkjorteln. I likhet med Rnbjerg, och flertalet kjortlar frn perioden, att dma av bildmaterial, har den utskurna rmhl. Observera att jag har fyllt i linjerna p sjlva kjorteln, men de r inte exakta utan mest fr att ge en id om vad mnstret gr ut p.

Bockstensmannens kjortel har rund halsringning. Det som blev ver nr man skar ut halsringningen har anvnds till att forma fyra (sammansydda till tv lngst med mitten) kilar som ger extra vidd under rmen. Nedtill har kjorteln fyra kilar, varav tre av dem r delade p mitten med en sm (fr att spara tyg). Framkilarna r ngot bredare. En av rmarna r skarvad p lngden. Nedervidden r 250 cm, i omkrets. Den har, till skillnad frn t.ex. Rnbjerg, inga tillskurna skuldersmmar. Hr nedan syns en mnsterteckning.

Det finns ven tv tidigare kjortlar, Kragelund (1040 1155) och Moselund (1050 1150), samt en skjorta (St. Louis-skjortan, ca. 1270). Det finns ven tv klnningar bevarade, Elisabeth av Thringens klnning, samt St. Klara av Assisis klnning. Tidsmssigt ligger bda mellan 1200 1250. Ytterligare material r det senare materialet frn Herjolfsnes. Mnga av dessa tas upp i Bockstensmannen och hans drkt, av Margareta Nockert, samt i Som syet til jorden av Else stergrd. Utver detta finns en hel uppsj med drkter fr kyrkligt bruk, eller som hamnat i kyrkans go. Kragelundskjorteln r av enkelt snitt. Den r rak med fyra kilar, som p bockstensmannen. Den har dock lite annorlunda tillskurna rmar. Den har inga rmhl och halsrigningen r egentligen bara en fllad skra, vilket ger en v-ringad effekt.

Om Kragelundskjorteln r enkel s r Moselundskjorteln ganska avancerat tillskuren. Den har vackert tillskurna rmar och rmhl. Den har sprund fram och bak och anses allmnt vara den enda bevarade sk. bladkjorteln, dvs. kjortel delad fram och bak fr ridbruk. Den har dessutom ett litet sprund i halsringningen. Detta gr att den blir ganska lik Rnbjerg, om man tolkar fyndet fel. Om man dock ser p den korrekta mittaxeln, p Rnbjerg, s ser man att fynden inte r s lika.

Ett av f underplagg bevarade fr perioden kallas vanligtvis Sankt Louis-skjortan. Den r, som skjortor br, av lin och r daterad ca. 1270. Den har kilar fram och bak och r v-ringad. Den har dessutom en liten infodring i halsen.

Denna teckning r baserad p Dorothy Burnhams tolkning av fyndet. Ett snittmnster finns att hitta p Some clothing of the Middle Ages. Frn kontinenten har vi ocks tv bevarade 1200-talsklnningar, tillhrande Elisabeth och Klara, tv kvinnor som senare blev helgonfrklarade.

Nedan r mnster fr St. Klaras klnning.

T.v: Mnster fr Elisabeth av Thringens klnning.

Ovan: Htta frn Herjolfsnes, 1300-tal, som med sitt lilla axelslag stilistiskt pminner om httorna under sent 1200-tal och tidigt 1300-tal. Strre axelslag p httor blir vanliga frst runt 1340. Det finns en del avbildningar av riktigt stora httor, men de r i stort sett uteslutande bilder p herdar som vallar getter.

Avbildningar manuskript Att bara titta p bevarade plagg blir ltt handikappande. Det finns som sagt bara en handfull, och det r p intet vis skert att dessa r representativa. Drfr mste vi ocks titta p avbildningar (ven om dessa inte heller ndvndigtvis r representativa). Det vi kan se r att modet under den senare delen av 1200-talet och en bit in p 1300-talet (ca 1320-1325) r relativt likformigt ssom det framstlls i manuskript. Jag kommer terkomma till detta. Det betyder att man kan titta p manuskript ca 1250 1325, den sk. 75-rs perioden. Det finns ett flertal mycket bra manuskript bevarade, bland de mest knda r kanske Maciejowskibibeln (daterad 1250, mjligen 1280) och Manesse-hanskriften (tidigt 1300-tal). Var inte rdd fr att sjlv leta bland kllorna. Levande historia handlar ofta om forskning. Om man knner att man behver nnting s tittar man i manuskript och sen gr man utifrn det, fr att frskra sig om att det blir rtt i slutnden.

En genomgng av kldedrkten

Jag tnkte hr presentera en medeltida drkt inifrn och ut. Jag tnkte brja med mnnens fr att sedan g vidare med kvinnornas.

Brokor Det mnnen hade nrmast kroppen kallas brokor. Dessa var stora, vida, byxor av linne som ltt kunde tvttas. De hlls samman i midjan av ett brokablte, som dock inte br vara fr smalt (det skaver). et finns olika modeller men gemensamt fr dem r att de r vida i vr period. D menar jag vida (undertecknad har ett par som r tre meter i omkrets). Man kunde frvara sina vrdesaker under kjorteln i brokabltet.

V: Brokor frn Maciejowskibibeln, ca 1250, Frankrike. V.M: frn Les Petite Hours de Jeanne d'Evreaux, Fransk, innan 1328. H.M : Brokor frn the deBrailles psalter, ca. 1240, England. H: Man i brokor frn Strasbourgkatedralen, sent 1200-tall.

Hosor Hosor r lnga strumpbyxor som motsvarar dagens byxor. De fstes i brokabltet. Tanken r att de ska sitta s att benformen framhvs, men att de ska breddas ver knet s att man kan stoppa ner brokorna i dem. De kan gras med eller utan ftter (de utan ftter har bara en liten stigbygel under foten). Med ftter fr nog nd anses ha varit vanligast. Den norska Kungaspegeln omtalar att hosor skall gras bruna om de inte r i scharlakan (dvs. en kvalit av tyg som lnade sig att frga med kermes, en skldlus som gav en mycket dyr rd frg), eller i svart lder. Hosor r ocks lite missuppfattade idag. Idag sljs mnster med en sula till hosorna. Detta r inte det vanligaste i fynden frn vr period. Det vanligaste r att man har tv delar, en bendel och en fotdel, och att fotdelen verlappar under foten. Istllet har den sm under foten, som r gjord som en lggsm, som gr att den lgger sig platt. Hosor br skras ut p diagonalen fr att f rtt stretch.

H: Hosor frn rkebiskopsgrav i Bremen, 1200-tal. M: Bockstensmannens hosor, 1300-tal. V: Hosor frn Maciejowskibibeln, Frankrike, ca. 1250.

Skjorta Skjortan r mannens underplagg. Den gjordes nstan uteslutande i lin eller hampa. Den skall vara kortare n kjorteln, och konungaspegeln sger att ingen man kan gra sig fin i lin eller hampa. En av f skjortor frn runt 1300 som r bevarad till vra dagar r St. Louis-skjortan (1270). Den r en relik som sgs ha tillhrt Ludvig den Helige. Eftersom den r relik s r man osker p exakt mnster, d den ju faktiskt r helig idag ocks och man inte fr mta den hur som helst. Den har kilar fram och bak, och jag tror att flertalet skjortor har vart kilade, mest baserat p St Louis-skortan, men ven tv tidigare exempel, Chellesskjortan och Arrasskjortan, bda frn sent 1100-tal, r kilade.

V: Ung man i skjorta frn Codex manesse, tidigt 1300-tal, Tyskland. M: Man med skjorta frn The Douce Apocalypse, England, ca. 1270. H: Min teckning av St. Louis skjortan, efter Dorothy Burnham.

Kjortel Kjorteln var mannens huvudplagg. Fr de fattiga var den kort och fr de rika var den lng. Fr de fattigaste syns den ibland g till ovanfr knt, men vanligast var att den gick lite under knt (fr medeltids-Svensson). De rika fredrog dock sina kjortlar lnga. Kjorteln skall vara ls, den ska inte sitta t. Dremot ska den vara tsittande runt underrmarna men ganska stor runt verarmarna, s at man kan rra sig bra i den. Detta kan stakommas med ngra knappar vid underrmarna, om man r rik nog att ha t.ex. tenn eller silver. De med lite mindre penningpung kunde kanske ha dem i tyg, det finns senare exempel p det, men jag knner bara till ett fall frn perioden i frga, den spanska prinsessan Doa Teresa Gils klnning som har knappar i textil. Den norska Konungaspegeln nmner att grn, brun och rd r goda och passande frger. Manuskript visar ocks rtt och bltt som populra frger. I diplomen r bltt mest populrt, fljt av rtt, grnt och brunt. Hr nedan fljer bilder, frn fattig till rik, som visar hur lngden p kjorteln kar med statusen. Dessutom mrker man vl hur frgvalet ndras, frn brunrd-aktig, via gul, till bltt och sist rtt och bltt. Notera att den siste mannen (St Olav av Norge) har en kjortellngd som eventuellt r orealistiskt lng, fr att pongtera hans hghet och helighet, eftersom han inte bara r kung utan helgonfrklarad. Kanske r bilden frn Manesse mer vanlig i adelssammanhang. Kjorteln var med nstan inga undantag sydd i ylle.

V: Herde frn The Murthly Hours, engelsk, ca. 1280. M.V: Bonde frn Ddesj Kyrka, Sverige, sent 1200-tal. M.H. Rikeman frn Codex Manesse, tidigt 1300-tal, tysk. H: St. Olav, frn Trondheim, p stilistiska grunder daterat till tidigt 1300-tal.

Surcotte Surcotte betyder verkjortel p franska, och r just detta. Den blev, liksom kjorteln, sydd i ull, men var kanske oftare fordrad. Den verkar ocks ha utgjort en del i en full drkt. Surcotter brs oftast utan blte, men det finns exempel p det. Surcotter kan se ut p vldigt olika stt, med eller utan rmar, med luva, med falska rmar etc.

V: Man frn fransk manuskript, Tours - BM - ms. 0558, daterat ca. 1289. M: Tv mn frn Codex Manesse, tidigt 1300-tal, tysk. H: Man frn Konstanz Weingarten manuskriptet, tyskt, tidigt 1300-tal.

Gardecorps Gardecorps r namnet p ett plagg med vldigt speciella mnar. Vi vet inte vad de hette p medeltiden, eventuellt rmkappa, som str nmnt i ett diplom. De anvnds framfrallt vid frmella tillfllen (om man vill vara vlkldd), vid resa och vid kallt vder. Gardecorpser har ofta vldigt lnga rmar (ibland lite kortare). De kan ha bde fastsydd och fristende htta. Det frekommer ocks en verkjortel med fladdermusvingar, troligen kvartscirkelformade rmar, istllet fr gardecorpsens hngande rmar. Bda plaggen fodrades ofta. Gardecorpsens rmar verkar lite olika frn illustration till annan, mest beroende p hur man sticker ut armarna.

V: Man frn Codex Manesse, tysk, tidigt 1300-tal. M.V: Fattig man frn Maciejowskibibeln, ca 1250, fransk. M.H: Man frn franskt manuskript, British Library, Burney 275, tidigt 1300-tal. H: Man frn fransk manuskript, Tours - BM - ms. 0558, daterat ca. 1289

Mantel Mantel kan bras om det r kallt eller som ett plagg som indikerar status. Bockstensmannens mantel var halvcirkelformad, med ett ganska stort urtag fr halsen. Den r gjord som ett reseplagg som r ihopsytt p ena axeln. Flertalet ceremoniella mantlar stngdes rakt fram och hade inget eller mindre urtag fr halsen (de glipar inte lika mycket d). Observera att inget finns som tyder p att mantlar syddes i vder, utan det r halvcirklar som gller. Mantlar skarvas ofta ssom p bockstensmannens mantel. En mantel stngs antingen med en snodd eller med ett spnne. Fastsydd htta r inte vanligt p mantel. Vissa mantlar har sm vingar fram.

V: Man frn franskt manuskript, Tours - BM - ms. 0558, daterat ca. 1289. M: Adelheid, tysk staty frn ca. 1250 (med ifyllda vingar). H: Man frn Konstanz Weingarten-manuskriptet, tysk, tidigt 1300-tal.

Htta Httan var ett mycket praktiskt plagg som bars, svitt vi vet, av bde mn och kvinnor. En varning r p sin plats hr. Httan br inte ha fr stort axelslag, det blir vanligt frst senare. Httan var ofta fordrad, men hade ingen lng strut n s lnge. De strutar man ser r antingen en liten, liten, topp eller mjligen en vldigt kort strut. Det r allts inte ens i nrheten av Bockstensmannens htta. Undvik httor med lng strut d dessa r senare (kring 1340). Det finns vissa avbildningar av knppta httor. I vr period var det inte ovanligt att httan, med sitt fortfarande relativt korta axelslag, bars som hatt.

V: Htta frn engelsk handskrift, ca. 1280, Oxford. V.M: Verdun - BM - ms. 0107, breviarium frn Verdun, daterat 1302-1304. Franskt. M: Htta anvnt som hatt. Tours - BM - ms. 0558, daterad ca. 1289 H.M: Knppt htta frn Psalter of Saint Louis, ca 1260. H: Knppt htta buren p ett lite annorlunda stt, frn Life of Edward the Confessor, Engelsk, ca 1250. Det finns ocks en jttevariant av httan som uteslutande brs av folk som vallar getter. Detta r nrmast vad man kunde kalla en sluten mantel med integrerad huva. Mantlar med integrerad huva r annars i stort sett obefintliga i det skriftliga materialet.

Mssor och hattar Den vanligaste formen av huvudbonad var kveiv. Detta r en liten vit linnemssa som ursprungligen anvndes under ringbrynja. Det finns dock en uppsj av hattar och luvor som kan kombineras med eller utan kveiv. Dessutom finns strhatt, som r mycket bra att ha om det r varmt och fr att undvika att brnna sig i solen.

V: Man med kveiv, skiss av Villard de Honnecourt, ca 1250. V.M: Man i kveiv frn Codex Manesse, tysk, tidigt 1300-tal. M: Man i randig mssa, (nlbunden?), frn The Murthly Hours, Skottland, ca 1280. H.M: Man i grverkfordrad hatt frn Kinsaviksfrontalet, Hardanger, ca 1275. H: Reimsmissalet, fransk, ca. 1285.

Blte Bltet var en viktig del i kldedrkten under medeltiden. De kunde gras i lder eller textil, t.ex. brickvvning, och dekoreras med punsade mnster i lder eller med olika typer av dekorativa nitar. Frn bltet hnger kanske en kniv och en pung, mer br inte hnga dr. Det tynger ner, r opraktiskt och inte srskilt tidsenligt. Nitar p bltet kunde vara i alla mjliga metaller, ssom brons, silver, tenn etc. Tennitarna var antagligen imitationer av silvernitarna. Blten har ofta beslag i remnden och framme vid sljan i form av t.ex. bronsplt. Att ha bronsslja och tennitar ansgs inte vara ngra problem, man behvde inte ha samma nitar som slja. Den dominerande typen av slja r 1300 var den sk. ronbucklan (se nedan exempel frn London). Den bestr av en slja med en enkel ronformad gla. Undvik bltessljor med tv glor, de r senare. Undvik ocks enkla jrnringar utan torne. Dessa finns det inga belgg fr vad jag vet. Man kan ocks ha en vskhngare, som kan ha lite olika utformning. Det r allts ett beslag vari vska och kniv fstes. Exempel nedan r Erik av Pommerns blte (som inte r hans blte egentligen) som r brickvvt med en trekantig vskhngare. Dessutom inkluderas en vskhngare frn en tysk biskopsgrav.

V: Man frn Codex Manesse med dekorerat belte. V.M: Slja frn London, sent 1200-tal till tidigt 1300-tal. O.H.M: Erik av Pomeraniens blte, sent 1200-tal. U.H.M: Beltebeslag i brons frn Hjelm, Danmark. Borgen brukades frn 1290 och brndes ned r 1306. H: Vskhngare frn Siegfried von Eppsteins gravmonument, tysk, ca. 1250.

Knappar Under 1200-talet sydde man ibland igen rmarna fr att f en snv passform. Stygnen togs sedan upp p kvllen igen. Under sent 1200-tal brjade dock knappar att alltmer fylla samma funktion, men utan krngel med nl och trd. Knappar har hittats i olika metaller, men det r troligt, som tidigare nmnts, att de ocks fanns i textil under vr period. Knappar p vr tid var dock nstan uteslutande bara i halsppning och rmppningar. De ser oftast ut att hra ihop med den lnga typen av kjortel.

V: Knppta rmar frn Maciejowskibibeln, fransk, ca. 1250/1280. M: rm frn Codex Manesse, tysk, tidigt 1300-tal. H: Silverknapp frn Hjelm, mellan 1290 och 1306.

Handskar och vantar Handskar och vantar var inte ovanliga. Handskar var ofta vita och anvndes av verklassen vid ridning och jakt, medan vantar var fr att hlla vrmen. Vantar kan vara nlbundna eller sydda i tyg, eller eventuellt tovade (jag har inga referenser p det just nu). Den trefingrade varianten r vanlig p bnder.

V: Rik man ikldd handskar, frn the Murthly Hours, ca 1280. M: Trefingervante, oknt varifrn eller vilken tid, men finns frn vr period i bl.a. The Peterborough Psalter (tidigt 1300-tal). H: Vante frn Ldse, Vstsverige. Daterad ca. 1200. Ullgarn blandat med nthr.

Vskor och pungar I vskor och pungar hade man smsaker ssom pengar och kanske en kam. Fr oss moderna mnniskor r de praktiska till att dlja eventuell mobil, plnbok e.dyl. Vskor, som i textilvskor etc., finns p hela den sociala skalan, medan pungar i lder kanske hr mer till enklare folk. Vskor r dremot ofta dekorerade med broderier, och det finns vskor frn sent 1300-tal i London som r sydda i sidenlampas (dvs. med invvda mnster). Vskor har ofta sm tofsar, oftast tre, men ibland fler. Enklare pungar hngdes ofta i brokbltet. Nedan r ngra exempel p typer som fanns r 1300. (Observera att ngra av dem r senare, men bra exempel p typen).

V og M.V: Tv broderade vskor frn 1290-1315. Tyska. M.H: En pung frn Ldse, 1200-tal. H: Broderad pung, sk. allmosepung frn Parisisk verkstad. Daterad 1340.

Skor

Skor slets fort. Ett berknat medelantal anvnda skor per r r ca 4 par per r. Detta gjorde att de var knsliga fr modevxlingar. De vanligaste modellerna p vr tid r stroppsko (ven kallad sleifsko), som spnns med tv sleifar, sidsnrsko (som snrs vid sidan av foten) och frontsnrsko (som knyts ihop dr fram). Vidare fanns stvlar utan remmar, och remstvlar/kngor. Snabelskor frekom inte. Det r svrt att utfrligt redogra fr de olika skornas exakta utseende. Den intresserade kan titta i Skor och skomakeri under medeltiden en studie av skandinaviskt material av Per Lindqvist. Alla skor under medeltiden var sk. vndskor, dvs. sydda frst ut-och-in och sedan vnda. Om det var riktigt sligt och klafsigt kunde man anvnda patinor, om man var lite rikare. Det var som en slags trsandaler som spndes utanfr de vanliga skorna fr att komma upp frn leran och klafset. Skor hade i perioden runt 1300 ofta hlkappa och bes. Hlkappan r till fr att ge skon extra passform. Besen r en slags lderremsa som ligger fastsydd emellan sulan och ovanldret fr att skydda smmen. Den r ca 1 cm bred under perioden ifrga. Om du syr i en bes s ska besen ligga p samma stt som ovanldret, dvs. med

samma sida ut, och ej vara dubbelvikt. Detta betyder att nr du vnt skon och besen sticker ut s ser du mockasidan p besen, medan skinnsidan ligger ner mot marken. Besen mste inte g runt hela skon. Frgen p skorna kunde variera, likas utsmyckningen. Fint uthuggna mnster var inte helt ovanligt. Svarta skor ansgs finast.

Ovan ses tv sleifskor, den ena frn Oddafrontalet (ca. 1300), Norge, och den andra frn Maciejowskibibeln (ca. 1250). Dessa har stor ppning, vilket r ett stt att indikera hg status. Skorna r dessutom svarta. I kontrast till dessa str foten till hger, ocks frn Maciejowski. Han har p sig ett par arbetarkngor, bruna. Ngra vanliga skomodeller:

.H: Sidsnrsko frn Slesvig, med utskurna mnster. .V: Bockstensmannens skor, frontsnrskor. 1350-70 (modellen finns tidigare). Nederst: Slejfsko, 1200-tal.

Kvinnodrkt Kvinnodrkten r inte alls olik mansdrkten. Vissa saker skiljer sig inte, och jag kommer inte g igenom dessa igen. Dessa inkluderar: skor, knappar, blte, mantel, htta, gardecorps, vskor och pungar samt handskar och vantar.

Srk Srken var kvinnans motsvarighet till mannens skjorta. Den strsta skillnaden var lngden. Srken kunde sluta nnstans mellan mitten p vaden och ankeln. Srken r kortare n klnningen, och grs, liksom skjortan i lin eller hampa. Jag skulle tro att

tv stora kilar i sidorna r ett bra mnster p en srk.

Jag har inte hittat nn bttre bild p en srk n denna frn Maciejowskibibeln, ca 1250, eftersom det r sllan som kvinnor avbildas i srken.

Klnning Kvinnans klnning var skuren efter samma mnster som mannens kjortel. Den frmsta skillnaden r att den r avsevrt lngre, ven n de lngsta kjortlarna. Det tycks som att lngden p klnningen var sdan att den psade sig p marken. Arbetande kvinnor torde dock ha haft dem ngot kortare, frslagsvis s att de precis dolde ftterna nr man har ett blte p sig och klnningen inte r uppskrtad. Ofta hyskade man upp klnningen ver bltet fr att korta den. Klnningen ser, liksom kjorteln, inte ut vara snv annat n i underrmarna. Den br vara i ylle. Klnningar i linne verkar inte ha frekommit. Vi har kllor som omtalar att linne anses vara underkldesmaterial. Klnningen ser ut att ha varit relativt vid nertill. Det r upp till var och en att tolka efter bevarat material, ett tips r att sy i skrptyg och se vad som ser rtt ut, fr att sedan sy i ylle. Observera att vissa bilder nedan r senare n vr period, men d det r ont om bra bilder som kan illustrera lngden p bondkvinnors klnningar s har jag tagit med dem.

V: Kvinnlig smed i vad som ser ut att vara en relativt kort klnning, dock ngot upphyskad i livet, Holkham Bible, tidigt 1300-tal, England. M.V: Dam frn franskt manuskript daterat 1289. Lite lngre kjortel. M.H: Dam frn Codex Manesse. H: Bondkvinna frn Lutrellpsaltaret, 1335.

H: nnu en bondkvinna frn Lutrell, 1335. V: Bondkvinna frn Maciejowskibibeln, 1250.

Surcotte Surcotte fr kvinnor r egentligen samma plagg som fr mn, och likt mannens kjortel och surcotte har kvinnans klnning och surcotte samma skrning. Se vidare under surcotte fr mn. Om du gr den rmls kan den ha bde droppformade och runda hl. Tnk bara p att klippa frsiktigt s att de inte blir fr stora.

V: Dam frn franskt manuskript daterat 1289. M o H: damer frn Codex Manesse.

Huvudbonader Det som verkligen markerar att det r en kvinna det rr sig om r huvudbonaden. De flesta huvudbonader r gjorda i linne eller silke och de r nstan uteslutande vita. Den absolut vanligaste huvudbonaden fr gifta kvinnor r sljan. Den r oftast halvcirkelformad och fsts med nlar (medeltida knappnlar, ofta gjorda av mssing) i ett band. Bandet sitter ofta s att det inte syns, dvs. om bakhuvudet. Det finns dock flertalet stt att arrangera sin slja p. Jag vill hr pongtera att det inte handlar om att dlja hret, utan att vara kldd p huvudet. Det r mycket sllan som allt hr dljs. Ett annat stt att ha sin huvudbonad var att ha en coronet. Det betyder egentligen liten krona och r en slags tygkrona. Jag vill pongtera att coroneten aldrig brs ovanp sljan. (Det gr dremot att bra slja ver coronet). Kronor (i metall) och blomsterkransar kan dock ses burna ovanp sljan emellant. Coronet kan ven bras p hrnt, som ibland verkar vara gjort i tyg (men vanligast var att det verkligen var ett nt, d i silke). En del kvinnor har samma hattar som mnnen (de i mitten av bilderna). Hr nedan kommer en kavalkad av olika huvudbonader.

Gardecorps och mantel

Bde mantel och gardecorps bars precis p samma stt av kvinnor som av mn. Dremot tycks inte kvinnoklder ha fladdermusrmar.

Hosor

Kvinnor kan ses bra hosor. Dessa r i dessa fall knlnga och hlls uppe med band vid knna. I vrigt samma konstruktion som fr mnnen.

Praktiska saker att tnka p innan du brjar sy Jag rekommenderar att prva mnstret innan i lakansvv, om du inte vet att mnstret kommer funka. Hur mycket tyg som behvs r olika. Jag brukar kpa ungefr 3,5-4 meter, men jag r ocks rtt lng och tenderar att kpa p mig vldigt mycket tyg fr att ha lite extra om nt skulle skita sig. Jag har en kvinnlig vn som kper ungefr lika mycket, men hon r ganska lng hon ocks, s man kan nog klara sig med mindre. Det gr ju att rkna ut hur mycket det gr t genom att mta och rita upp ett mnster p t.ex. rutat papper. Glm inte nr det gller lin att tvtta tyget innan, annars kommer man f en obehaglig krympverraskning senare! Att sklja av ylle lite eller kra p skonsamt ylleprogram innan man syr kan ocks rekommenderas, eftersom moderna yllen ofta innehller spinnolja och anti-malmedel. Detta rekommenderas ocks om man tnkt tvtta sitt ylle ofta och i maskin. Ylle behver dock inte tvttas ofta, det r ett bra material som ofta kan vdras istllet.

Vad br jag anvnda fr sytrd? Om du ska sy fr hand s br du anvnda ofrgad lintrd, ull eller silkestrd. Polyestertrd r ohistoriskt och inte srskilt trevligt att hantera nr man syr fr hand. Vaxad lintrd r standard. Om man syr osynliga smmar p maskin kan bomull vara lmpligt.

Vad br jag undvika? Nummer ett r naturligtvis moderna ting. Vissa moderna ting fr dock anses vara upp till individen. Vissa klarar sig inte utan glasgon och kan inte ha linser, och d fr det vara s. Sjlv brukar jag ta av dem nr jag r p arrangemang, eller peta in linser, men det r mitt val. Modern frisyr fr ocks anses vara p grnsen. Jag anser att om man har en ngon form av huvudbonad som tcker den hyfsat s r det okej. Det var faktiskt inte s vanligt att visa hela hret. Du br dessutom undvika saker som inte anvndes r 1300. Vikingasmycken r en sn sak. Torshammare bort, vill sga. Du br ocks undvika kilar i avvikande frg och ytterklder i linne. Linne r inte ett anstndigt material och var ngot man frskte dlja med ylle. Maskinsmmar ser inte heller s bra ut p fllar och andra stllen dr de syns.

Materiell kultur hushllsting r 1307

Jag kommer hr att ta upp saker som kanske normalt sett inte str i den hr typen av hften, men som skert kommer vl till pass. Detta gller bland annat husgerd.

Keramik Det frsta man lr behva om man ska dricka ngot r ett krus eller liknande. Under medeltiden importerade man ganska mycket keramik. I Danmark fanns dock en inhemsk produktion, som kompletterades av tysk och engelsk produktion, och till viss del fransk. Man drack framfrallt ur krus och till mindre del ur sk. dryckeskannor, dvs. mindre kannor. Vad ska man d titta efter p marknader? En varningens ord br sgas. Marknadsfrsljare r ofta oerhrt duktiga p vad de gr, t.ex. kan en keramiker ofta sitt hantverk. Detta r dock inte ndvndigtvis det samma som att ha koll p historisk keramik. S se upp med detta! Frga innan ni kper. Och om det verkar vara nnting fel s vnta hellre. Keramik delas in i flera olika underkategorier. Frst har vi svartgods, sen har vi lergods (ibland rdgods) och stengods. Svartgods r svart keramik, och den var till viss del p vg att frsvinna under vr period. Lergods var ofta det som den inhemska keramiken tillverkades i, och den var ofta rdaktig. Stengods r en hrd typ av keramik som i vr period var rtt s ny och importerades frn Tyskland som knnetecknas av att den r mer eller mindre genomsintrad (ihopsmlt). Vad det gller glasyrer s var medeltida keramik ofta blyglaserad, vilket r rtt giftigt. Drfr glaserade man ofta utsidan. Senare vergick man alltmer till saltglasering och kunde d ven glasera insidan. Keramik var inte alltid bara keramik. Den sade nnting om den som gde den. Den lgsta statusen hade den inhemska keramiken. Drefter kom tysk och engelsk keramik. Fransk keramik var snppet exklusivare. Men la crme de la crme av keramik var den arabisk/moriska sk. lustreware. Den kunde importeras frn moriska Spanien eller som kopia frn Italien. Den kallades fr Majolika.

Jag tnkte att jag skulle brja med ngra bilder p den inhemska keramiken. Hr under visas tv danska kannor, ca. 1300, av typen highly decorated ware, dvs. keramik med plagd dekor, den ena med blommor och den andra med eklv. klockformen r typisk fr keramik frn Holbaek och Roskilde. I vrigt r stilen allmndansk. Stilen med sm plagda ansikten o.dyl. r inte ovanlig runt 1300.

Om vi sedan arbetar oss uppt s hittar vi keramiken frn Tyskland, som ofta r gjord i stengods eller proto-stengods. Hr nedan syns en kanna, tre krus och en strre kanna.

Engelsk keramik r ltt urskiljbar, d den tillverkades p ngra olika stllen som ofta hade ganska distinkt stil. Runt 1300 r den ofta grnglaserad och det finns skojiga kannor som ser ut som gubbar. De bda kopparna r ngot senare, kanske mer mot 1350-1500. Det sista r en kanna dekorerad med riddare och som ursprungligen ven den har varit grnglaserad. Den r hittad i Oslo. Till hger r en modern replik, gjord av Trinity Court Potteries.

Sen kommer vi till den franska keramiken. Den representeras frmst genom Saintonge och Rouen-keramik (som har namn efter ursprungsort). Den har ofta med motiv som fglar och vapenskldar, sm ansikten och blomrankor, mot vit bakgrund. De ser, enligt min mening, lite ut som de skulle kunna komma frn 1950/60-talet. Den sista kannan r av en vldigt speciell modell dr innehllet hlls i en vre behllare varefter vtskan gr i handtaget ned till den undre delen av kannan, varvid man inte spiller s ltt.

vriga dryckeskrl

Keramik var inte ngot som alla hade rd med i strre skala. De allra fattigaste fick

hlla till godo med vad som var rimligt utifrn deras ekonomiska situation. Trkrl var inte ovanliga. Det rrde sig d om trmuggar eller dryckessklar i sk. laggkrlsteknik. Hr till vnster syns tv svarvade trmuggar och tv laggsklar. Dessa hrde till den typ av husgerd som de flesta hade rd med.

Ett annat dryckeskrl var hornet. Det finns inte mycket som tyder p att hornet var allmnt i vr period. Det vi vet r att det frekom, men framfrallt som ett praktfreml. De tv frsta r importerade sydeuropeiska kohorn, men hornet lngst till hger r faktiskt helt i tr.

Fr de som inte tyckte att det rckte med keramik, horn eller tr s fanns det ett annat alternativ: glas. Glas var mycket dyrt och importerades ursprungligen frn Syrien. De sk. Syro-Frankiska glasen, emaljerade glas, var populra p 1200-talet. Olika typer av noppbgare var ocks eftertraktade. Glas kom ocks frn Italien, bl.a. Venedig. De tv grna r kopior, resten r original.

vrig servis Nr man har infrskaffat sig nnting att dricka ur har man fyra saker kvar: en kniv, en sked, en disk och en skl. Sklen och disken r ltta att fixa. De br vara svarvade i tr, eller eventuellt gjutna i tenn, om man r rik. Merparten av befolkningen hade dock dessa freml i tr. Skeden r ocks nnting som gr att variera. Vi har exemplar i tenn, tr, silver, ben m.m. Det vanligaste torde ha varit en enkel trsked. En tenn eller silversked gr bra om man har mycket pengar. S till sist: kniven. Hr har vi ett kapitel fr sig. Tillsammans med skor tillhr den en av de saker som folk i allmnhet inte har rd att skaffa sig i brjan. En neutral kniv duger i brjan, men till sist br man titta sig om efter ngot mer rejlt. Nummer ett r att medeltida knivar sg lite annorlunda ut n dagens. Detta gller framfrallt utformningen av eggen, som ofta r mer triangulr n som dagens rak med endast en slipad egg p det. Man br helst allts undvika moderna blad, och i s hg grad som mjligt ocks blad med tydlig modern stmpel p. Undvik ocks skaft som r genomnitade frn sidan. Dessa r senare n 1350. Innan dess dominerar knivar med samma konstruktion som en modern morakniv, dvs att tngen gr in i skaftet, men inte r genomnitat. Mitt tips, om man r lite hndig i knivsljd, r att titta i en fyndkatalog, exempelvis Knives and Scabbards frn Museum of London Publications, och sedan gra drefter. Man kan f till en hygglig kniv rtt enkelt, t.ex. genom att lna en bok om knivmakeri p biblioteket, det r ju nr allt kommer omkring bara frga om, i enklaste fall, ett blad och ett skaft. Blad gr att f specificerat hos en smed, det brukar inte bli s mycket dyrare att f ett riktigt n ett modernt (arbetsgngen r ju precis densamma, och materialet r ju likvrdigt).

Ovan: Medeltida knivar ur Londonmaterialet. De har en tnge som gr ut i ett runt handtag. Efter 1350 blir ett genomnitat handtag vanligare, men innan dess r det nstintill obefintligt i materialet. Exempel p kniv med genomnitat handtag: Att gra en knivslida r dock en delvis annan sak. Det r inte svrt som sdant, men det krver att man infrskaffar lder och sedan att man lr sig lite om hur man

dekorerar den, om man vill ha den dekorerad. Slidor frn perioden r ofta vldigt dekorerade. Det r tal om t.ex. springande djur och franska liljor. Hr nedan fljer ett exempel frn London:

Knivar frn perioden kunde ocks ha ganska fantasifulla skaft. Ibland satte man ett djur i slutet av skaftet, eller s karvade man ut skaftet till en mnniska, t.ex. en man med en fgel, en kvinna med en hund i famnen, eller en gycklare.

vriga bordsattiraljer Som ni kanske har mrkt s finns det inga gafflar med i det hr hftet. Det beror p att man inte hade gafflar i den utstrckning vi har idag. Istllet, enligt samtida etikettbcker, tog man den skurna maten mellan tummen och pekfingret. Detta i sin tur medfrde ett litet tekniskt problem, i form av kladd. Detta lste man genom att tvtta hnderna under mltiden och sedan torka av dem. Man tvttade ven hnderna innan mltiden. I hgre kretsar var det d man passade p att visa fram hushllets akvamanil, dvs. handtvttskanna. De var ofta konstfullt utfrda, antingen i keramik eller brons. Ofta r det riddare till hst eller lejon som avbildas.

Kksgerd I kket behvdes helt andra saker n de man normalt sett visade framme vid bordet. Hit hrde bland annat ren brukskeramik, grytor, pannor, stekspett. Idag frgar vi oss hur mnga stt det egentligen finns att gra en gryta p. Vi r vana vid rostfritt stl som stlls direkt p spisen. P medeltiden var utformningarna lngt mer varierade. Det fanns nitade jrngrytor, helsmidda jrngrytor, gjutna bronskittlar, keramikgrytor och tljstensgrytor. De hade alla olika fr och nackdelar. Bronskittlar var p medeltiden inte helt hlsosamt att koka i (men det visste man ju inte) d de

kunde flla ut metallsalter och dylikt. Tljstensgrytor hade den frdelen att de hll maten varm ett bra tag. De fller dock ut en viss mngd magnesium. Detta betyder inte att man dr av att ta maten i ngotdera krl, men det r inte hlsosamt att ta mat lagad i ngot av dem i 30 r i strck.

Jrngrytor dremot r helt ofarliga. De nitade har en tendens att lcka lite mer n de helsmidda och att vara aningen svrare att rengra. De helsmidda r idag, dessvrre, lite dyrare. Som den uppmrksamme ser har kocken nnting och tar upp kttet med. Det r helt enkelt en kttkrok.

Ngot annat som ofta avbildas r stekspettet. Det r helt enkelt ett spett med en vev, och anvndes till att grilla ktt. Grillat ktt str med i precis varenda kokbok, med diverse kryddiga sser.

Belysning Ljus i Guds hus, och lampor i trkyrkor. Det r goda rd om man inte vill att det ska brja brinna. Dessvrre var gldlampan inte uppfunnen p medeltiden. Man fick d frlita sig p en mngd andra ljuskllor. Nummer ett var dagsljuset. Kunde man vara ute under dagen s var det en klar frdel. Husen hade ofta inte riktiga fnster utan oftast bara gluggar med fnsterluckor eller mjligen fnster av animaliskt material (komage, grisblsa, rlder). Fnster var dyra och oftast avsedda att anvndas i frsta hand till kyrkor. Om man inte kunde frlita sig p dagsljuset s hade man hrden att lita p. Fr att frvissa sig om att det inte flammade upp nr man sov s begravde man de gldande kolen i aska som sen tcktes med ett keramiklock. Sedan kunde man bls liv i elden p morgonen. Att gra ny eld ansgs nog vara bde jobbigt och ondigt. Om hrden inte rckte till fick man frska att stdbelysa lite. Detta gjorde man med olje- eller tranlampor. Olja var dyrare, men tran (fiskolja) och ister var billigare (men luktade lite mer och osade). Samma sak gllde fr ljus. Vaxljus av bivax fanns, men ljus av talg var billigare. Om man inte ville anvnda dessa s fick man ta till sk. prtor, bloss, kjerter eller tjrstickor. Dessa var lnga stickor av tall som var full av kda och brann bra. Man kunde sticka in dem i en (frhoppningsvis!) vlbevakad vggspringa, eller ha dem i munnen medan man arbetade. Man kunde ocks stta dem i buntar i sk. blosshllare. Men trots att man gjorde s gott man kunde s brann stderna som facklor. Vissa gnger p grund av invnarna sjlva, andra gnger fr fiendehand. Tv byggnader var man srskilt rdd fr: kvarnen och smedjan. Att infra eld i en kvarn var livsfarligt. Om man gjorde det s kunde kvarnen explodera om elden antnde mjldammet. Smedjan sger sig nstan sjlvt. Smedjor brann ner konstant. Det blev drfr lag p att smedjan mste ligga utanfr sjlva staden. Om olyckan skulle vara framme s fanns det stt att frska stoppa elden. Framfrallt var det viktigt att gra en brandgata. I lagar frn Norge sgs att om man skulle gra en brandgata, genom att riva ett par hus, s fick husets gare inte motsga sig det. Dessutom skulle man frska rdda vriga hus genom att lgga blt segelduk p taket. Detta hjlpte inte alltid. Medeltida stder var byggda s att husen lg vldigt ttt. Vad finns d kvar i frga om ljus, lyktor etc? Lite av varje.

Ngot som man ser konstant r hngande lampor. Dessa har hittats bde i glas och keramik. En annan typ r lyktor, liknande det som idag benmns svinblselyktor. Lyktor under medeltid har dock ofta rutor i horn.

Sen har vi frsts olika typer av ljushllare och ljusstakar. Dessa fanns i utfrande alltifrn enkel sticka-i-bordet-modell till rena konstverk.

Kllor och rekommenderad litteratur (i urval).

Textiles and clothing, Elisabeth Crowfoot, Frances Pritchard, m.fl. Museum of London publications, 1992 Dress accessories, Geoff Egan, Frances Pritchard, Museum of London, 1991 Bockstensmannen och hans drkt, Margareta Nockert, 1997 Som syet til jorden, Else stergrd, Aarhus universitetsforlag, 2003 Klderna och mnniskan i medeltidens Sverige och Norge, Eva Andersson, 2006 Excavations in Medieval Southampton 1953-1969, Volume 2, the finds, Leicester University Press 1975, Colin Platt and Richard Coleman-Smith m.fl. Ldsefynd ting frn en medeltidsstad, Rune Ekre, Carl Hylander, Rolf Sundberg, Bohuslnningens Boktryckeri AB, Uddevalla, 1994 Marsk Stig og de fredlse p Hjelm, Jysk Arkeologisk Selskab, Pauline Asingh og Nils Engberg, 2002 The English Fur Trade in the Later Middle Ages, Elspeth Veale http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/bockhome.html http://www.larsdatter.com http://www.cottesimple.com/