Student

Vt 2014

Magisteruppsats, 15 hp Magisterprogram i arbetsliv och hälsa med inriktning beteendevetenskap, 60 hp Handledare: Fredrik Sjödin

Samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning

Azarina Bäckström

2

SAMBAND MELLAN ARBETSRELATERAT ÖVERENGAGEMANG OCH ÅTERHÄMTNING

Azarina Bäckström

Utifrån tidigare forskning påvisas att den psykosociala ohälsan inom arbetslivet har ökat. En förklaring till detta kan vara att det mer flexibla arbetslivet gör att arbetstagarens gränser mellan arbete och fritid suddas ut. Arbetsrelaterat överengagemang, work over-commitment (WOC), har vid tidigare studier visats ha en negativ inverkan på den psykosociala arbetsmiljön. Brist på återhämtning är en faktor som oftare nämns i samband med psykosocial ohälsa. Syftet med denna studie är att undersöka samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning samt om det skiljer sig åt gällande respondenter i privat respektive offentlig verksamhet. Metoden var kvantitativ och genomfördes via en webbenkät. 80 arbetstagare inom offentlig och privat verksamhet bjöds in att deltaga i studien, svarsfrekvens var 51,25%. Resultaten visar att det är små skillnader mellan grupperna avseende hur de skattar såväl arbetsrelaterat överengagemang som återhämtning. Ju mer tid för återhämtning desto lägre inverkan har arbetsrelaterat överengagemang. Korrelationsanalys visar att respondenter som ofta kommer i tidsnöd i sitt arbete och försämrad återhämtning på kort sikt har ett signifikant samband. Även hos respondenter där de närmaste säger att de offrar för mycket för arbetet fanns ett signifikant samband avseende brist på återhämtning efter en natt. Nyckelord: WOC, arbetsrelaterat överengagemang, återhämtning, psykosocial ohälsa Previous research shows that health problem due to psychosocial health at work has increased. One explanation for this may be that the more flexible labor market means that the worker's boundaries between work and leisure blur. High work commitment, work over-commitment (WOC) has in previous studies been shown to have a negative impact on the psychosocial work environment. Lack of recovery is a factor often mentioned in relation to health problem due to psychosocial health. The aim of this study is to investigate the relationship between work-related over-commitment and recovery, and if there´s a difference between respondents in the private and public sectors. The study was quantitative and web questionnaire was distributed via e-mail. Invitation was send to 80 participants and the response rate was 51.25%. The results show that there are small differences between the groups regarding how they estimate both the work commitment and the recovery. The more time for recovery, the lower impact has work commitment. Correlation analysis shows that respondents who frequent lack of time in their work and increased recovery during short time has a significant correlation. Even among respondents where the relatives say they sacrifice too much for their work was a significant correlation of lack of recovery after one night. Keywords: WOC, work over-commitment, recovery, psychosocial health

Arbetslivet och dess villkor har förändrats från industrialism till dagens mer flexibla arbeten och anställningar (Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson & Lundberg 2006). Dagens flexibilitet i arbetslivet har medfört att gränserna mellan arbetstid och fritid suddats ut vilket lett till mer stress och ökad sjukfrånvaro. Förutom muskel- och ledbesvär så är även psykisk ohälsa dominerande inom sjukfrånvaron och har ökat stadigt sedan slutet av 90-talet (Allvin et al., 2006). En Europeisk undersökning som genomfördes 2005 rörande arbetsvillkor med över 29000 deltagare från 31 länder låg till grund för en studie kring psykosociala arbetsfaktorer och sjukfrånvaro (Niedhammer, Chastang, Sultan-Taïeb, Vermeylen, & Parent-Thirion, 2013). I studien framhölls att psykosociala arbetsfaktorer kan

3

vara av betydelse vid sjukfrånvaro. Resultaten visade att i Sverige föreligger psykosociala faktorer som en hög riskfaktor vid sjukfrånvaro. De riskfaktorer som lyftes fram var bland annat höga psykiska arbetskrav och obalans i arbetslivet (Niedhammer et al., 2013). Ett flertal studier har visat att psykisk ohälsa har ökat och är en stor riskfaktor vid långtidsfrånvaro (Allvin et al., 2006; Niedhammer et al., 2013; AFA Försäkring, 2013; Arbetsmiljöverket, 2012) Vid långvarig sjukfrånvaro på grund av psykiska diagnoser är det en större andel kvinnor än män (AFA Försäkring, 2013). Arbetstagare inom vård, skola och omsorg har en förhöjd risk att drabbas av psykisk ohälsa som leder till sjukfrånvaro. Arbetsmiljöverket (2012) beskriver att var femte arbetstagare har eller har haft arbetsrelaterad ohälsa i form av psykiska eller fysiska besvär. De orsaker som arbetstagare oftast beskriver att deras ohälsa beror på är bland annat stress och stressrelaterade besvär. Bland tjänstemän är det vanligare med sömnbesvär än vad det är hos arbetare (Arbetsmiljöverket, 2012). I en studie kring psykosocial arbetsmiljö inom Gotlands kommun var lärarna den yrkesgrupp som skattade sig högst avseende trötthet och brist på återhämtning (Vingård, Josephson, Aronsson & Nilsson, 2000). Vidare sågs samband mellan sjukfrånvaro och brist på återhämtning Ett sätt att mäta arbetsrelaterad hälsa/ohälsa är effort-reward-imbalance (ERI), en modell som bygger på antaganden om hur balansen mellan ansträngning och belöning på arbetsplatsen påverkar arbetstagarens hälsa (van Vegchel, de Jonge, Bosma & Schaufeli, 2005). Modellen använder sig av i huvudsak två begrepp: ansträngning och belöning (Siegrist, 2002). Ansträngning utgår från de krav och skyldigheter arbetstagaren har och kan ses som det arbetstagaren bidrar med och utför på arbetsplatsen. Belöning är det som arbetstagaren får tillbaka i form av karriärmöjligheter, lön, social uppskattning och så vidare. Antaganden som görs i modellen är om en arbetstagare upplever hög ansträngning i kombination med låg belöning så är risken för ohälsa större än om arbetstagaren upplever en balans mellan ansträngning och belöning. Work over-commitment (WOC) mäter en persons arbetsrelaterade överengagemang med hjälp av sex frågor som ingår i ERI (Niedhammer, Tek, Starke & Siegrist, 2004). Arbetstagare med högt överengagemang i arbetet har svårt att begränsa sig och till en början trivs de med att klara av alla krav och att leva upp till de förväntningar som finns på dem (Joksimovic, Starke, v.d. Knesebeck & Siegrist, 2002). På lång sikt kan överengagemanget vara skadligt för hälsan och förmågan att återhämtas blir nedsatt då arbetstagaren har svårt att koppla bort arbetet. Joksimovic et al. (2002) påvisade samband mellan arbetsrelaterad stress, överengagemang i arbetet och muskuloskeletal smärta. Studien indikerade ett starkt samband mellan överengagemang och muskuloskeletal smärta, framför allt i nacke och höft. Samband mellan ERI och WOC relaterat till stress och sömn har undersökts i flera studier (Fahlén, 2008; Feldt, Huhtala, Kinnunen, Hyvönen, Mäkikangas & Sonnentag, 2013). Fahlén (2008) använde ett instrument för att mäta WOC och det visade att högt överengagemang i arbetet gör att individen har svårt att släppa tankar på arbetet vilket kan leda till sömnstörningar och trötthet under dagtid. Då

4

sömnstörningar och trötthet är stora riskfaktorer för stress och stressrelaterade sjukdomar påvisades att bland annat WOC kan öka risk för psykosocial ohälsa i arbetslivet. Feldt et al. (2013) påvisade att överengagemang i arbetet (WOC) tillsammans med obalans i ERI ökar risken för stressrelaterad ohälsa såsom utmattningssyndrom och svårigheter att återhämta sig. När ansträngningar och belöningar (ERI) kommer i balans och självskattade poäng på arbetsrelaterat överengagemang (WOC) sjunker så minskar risken för utmattningssyndrom och förmågan att återhämta sig förbättras. Försämrad återhämtning och nedvarvning som en riskfaktor för stress och ohälsa påvisar även Aronsson, Astvik & Gustafsson (2010). I studien undersöktes bland annat återhämtning och hälsa inom förskola, hemtjänst och socialtjänst. Klusteranalys gav tre grupper gällande återhämtning: “Återhämtade eller pigga“, “Mellangrupp“ och “Ej återhämtade”. I resultatet påvisades att 62 % av de respondenter som ej var återhämtade tänkte på arbetet på fritiden jämfört med den återhämtade gruppen där motsvarande siffra var 12 %. I den studie som Vingård et al. (2000) genomfört framhölls att av hela studiepopulationen (N = 3924) var det 25 % som skattade sig som ej återhämtade. Med hjälp av riskanalyser kunde samband påvisas gällande gruppen ej återhämtade, deras självskattade ohälsa samt andra faktorer rörande fysisk och psykisk ohälsa (Vingård et al., 2000). Att brist på återhämtning och vila förmodligen är en större riskfaktor för ohälsa än den fysiska och psykiska belastningen på arbetsplatsen lyfter Lundberg (2003) fram. Vidare visar Lundberg (2003) på att psykisk stress ger samma påfrestning i musklerna som fysisk belastning och menar att återhämtning och vila är en viktig del för att undvika arbetsrelaterad ohälsa även avseende muskuloskeletala besvär. Trots att den fysiska arbetsmiljön blivit bättre och ergonomiska hjälpmedel för att minska belastningsskador blivit fler så har inte skadorna minskat (Allvin et al. 2006). Som en förklaring till detta belyser Allvin et al. (2006) att psykosocial arbetsmiljö även påverkar den fysiska arbetsmiljön och ohälsan. Detta påvisar även Vingård et al. (2000) som funnit samband mellan brist på återhämtning och ont i axlar och nacke. Flera studier har även påvisat andra fysiska företeelser vid brist på återhämtning, där även stress lyfts fram som en faktor (Gustafsson, Lindfors, Aronsson & Lundberg, 2006; Dahlgren, Kecklund & Åkerstedt, 2005) Vid stress så ökar kroppen bland annat produktionen av kortisol vilket på kort sikt är en förutsättning för att kunna hantera den påfrestning som individen utsätts för (Gustafsson et al., 2006; Dahlgren et al., 2005). Vid långvarigt stresspåslag ger det dock negativa effekter och det finns samband mellan brist på återhämtning och förhöjd kortisol (Gustafsson et al., 2006). Långvarigt förhöjda kortisolvärden och brist på återhämtning utgör en riskfaktor för ohälsa. De negativa effekter som förhöjda kortisolvärden under längre tid bland annat ger är sömnstörningar och i förlängningen försämrad återhämtning (Dahlgren, Kecklund & Åkerstedt, 2005).

5

Med utgångspunkt i de riskfaktorer för arbetsrelaterad ohälsa som påvisats gällande överengagemang och stress (Fahlén, 2008; Feldt et al., 2013) samt brist på återhämtning och ohälsa (Lundberg, 2003; Gustafsson et. al, 2006; Dahlgren et al., 2005) är det av stor vikt att undersöka huruvida arbetsrelaterat överengagemang är en riskfaktor för försämrad återhämtning. Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning samt om det föreligger någon skillnad mellan anställda i privat eller offentlig sektor.

Metod Undersökningsdeltagare Urvalet har bestått i ett tillgänglighetsurval, deltagarna i studien har bjudits in via sociala medier samt via personliga kontakter. Vid företag där alla individer bjudits in att deltaga har verksamhetsansvarig chef kontaktats i första skedet för godkännande. Därefter har individerna vid de olika företagen blivit inbjudna via e-mail till att delta i studien. När mail skickats ut har individerna haft två veckor på sig att svara, om svar ej inkommit efter en vecka skickades en påminnelse ut. Inbjudan om deltagande gick ut till 80 yrkesverksamma individer av dessa har 41 respondenter svarat på enkäten vilket innebär en svarsfrekvens på 51,25%. Av respondenterna arbetar 56 % i privat sektor och 44 % arbetar i offentlig sektor. Tabell 1. Respondenternas fördelning avseende kön och verksamhetsområde inom privat respektive offentlig sektor samt hela studiepopulationen.

Privat sektor N Offentlig sektor N Alla N

Medelålder 40.2 23 49.0 18 44.0 41

Kvinnor 91.3% 21 77.8% 14 85.4% 35

Män 8.7% 2 22.2% 4 14.6% 6

Verksamhetsområde

Tjänsteförsäljning 26.1% 6 0.0% 0 14.6% 6

Social verksamhet 0.0% 0 11.1% 2 4.9% 2

Hälsosjukvård 34.8% 8 11.1% 2 24.4% 10

Utbildning 34.8% 8 61.1% 11 46.3% 19

Annat 4.3% 1 16.7% 3 9.8% 4

Datainsamling Datainsamling har skett genom ett webbaserat frågeformulär, vilket har administrerats via Umeå universitets enkätverktyg. Deskriptiva data rörande ålder, kön, levnadssituation, boendeform och eventuella barn i hushållet har insamlats. Vidare innehöll enkäten frågor rörande respondentens anställningsform: offentlig eller privat verksamhet, verksamhetsområde, antal anställda, tjänst/yrkestitel samt arbetstid.

6

Utifrån effort-reward imbalance (ERI) har sex frågor kring arbetsrelaterat övererengagemang använts, det är den del från ERI som mäter work over-commitment (WOC). Svarsalternativen gjordes på en fyragradig skala (1 = Stämmer inte alls, 2 = Stämmer knappast, 3 = Stämmer nästan, 4 = Stämmer helt). För att få fram ett värde avseende WOC räknas svaren på de sex frågorna ihop och ett tal mellan 6 och 24 indikerar graden av WOC (Joksimovic et al., 2002). En av frågorna har en omvänd svarsskala där högt värde på denna motsvarar lågt värde på de andra fem frågorna. Poängen för denna frågas svarsalternativ har vänds i SPSS. Tidigare studier har visat ett värde avseende Cronbach´s alfa på 0.73(Joksimovic et al., 2002), vid test avseende denna studie är värdet 0.72. Fyra frågor gällande återhämtning har används, dessa är hämtade ur ett formulär med 15 frågor om nedvarvning och återhämtning som används i flera tidigare studier, bland annat gällande återhämtning och kortisolnivåer (Gustafsson et al., 2006). Respondenterna skattade hur utvilade och återhämtade de var gällande olika tidsintervall, exempelvis ”Känner du dig utvilad och återhämtad när du börjar arbeta på morgonen?” och ” Känner du dig utvilad och återhämtad när du börjar arbeta igen efter en flerveckolång ledighet/semester?”. Svarsalternativen för återhämtningsfrågorna avgavs på en femgradig skala (1 = Aldrig, 2 = Sällan, 3 = Ibland, 4 = Ganska ofta, 5 = mycket ofta). Cronbach´s alfa för samtliga 15 nedvarvnings- och återhämtningsfrågor i tidigare studie var 0.85 (Gustafsson et al., 2006), i denna studie är värdet 0.85. Inget internt bortfall har förekommit avseende enkätfrågorna. Analys All data har analyserats i statistikprogrammet IBM SPSS Statistics version 21. Alla gruppjämförelser har gjorts med Mann-Whitney-test. Sambandsanalyser har genomförts med Spearmans korrelationsanalys. Etik Studien följer de etiska riktlinjer som deklarerats enligt Helsingforsdeklarationen och Vetenskapsrådet (Läkartidningen, 2002; Vetenskapsrådet, 2002). I inbjudande mail informeras om syftet med studien samt att deltagandet är frivilligt och konfidentiellt så tillvida att inga data kommer att presenteras på individnivå utan enbart på gruppnivå. Genom att respondenten skickar in enkäten digitalt så ger denne sitt medgivande till att delta. De inbjudna företagen får ta del av resultaten skriftligt genom att uppsatsen distribueras till företagens verksamhetsansvariga chefer.

Resultat

Arbetsrelaterat överengagemang Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan offentlig eller privat verksamhet avseende arbetsrelaterat överengagemang (WOC). Skattningen skilde sig mest åt på frågan ”När jag kommer hem kan jag lätt slappna av och koppla bort

7

arbetet” där respondenter från privat sektor skattade sig 0.30 poäng högre än respondenter i offentlig sektor.

Figur 1. Genomsnittlig skattning av arbetsrelaterat överengagemang avseende offentlig respektive privat sektor. 1 = Stämmer inte alls, 2 = Stämmer knappast, 3 = Stämmer nästan, 4 = Stämmer helt. Återhämtning

Respondenternas skattning gällande återhämtning visade att känslan av återhämtning/utvilad ökar med tiden för återhämtning. Genomsnittligt värde för båda grupperna gällande återhämtad på morgonen var 3.39, motsvarande värde för flerveckolång ledighet var 4.24.

Inga signifikanta skillnader fanns mellan respondenter i offentlig respektive privat verksamhet. Störst skillnad sågs på frågan om respondenterna kände sig återhämtade på morgonen där respondenter inom privat verksamhet skattat sig 0.3 poäng lägre (3.26) än gruppen inom offentlig verksamhet (3.56).

Figur 2. Medelvärde i skattning av återhämtning per fråga och verksamhet. 1 = Aldrig, 2 = Sällan, 3 = Ibland, 4 = Ganska ofta, 5 = mycket ofta

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0

I mitt arbete kommer jag ofta i tidsnöd

När jag kommer hem kan jag lätt slappna…

Redan när jag vaknar tänker jag på…

Blir sällan kvitt arbetet, tänker på det även…

Mina närmaste säger att jag offrar för…

Om jag skjuter på en uppgift kan jag inte…

Skillnader i skattningar vad gäller arbetsrelaterat överengagemang (WOC)

Offentlig verksamhet Privat verksamhet

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0

Efter flerveckolång ledighet

Efter medellång ledighet

Efter helgledighet

På morgonen

Skillnader i skattningar vad gäller återhämtning

Offentlig verksamhet Privat verksamhet

8

Samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning Sambandsanalys utifrån Spearmans korrelationskoefficient visar att det finns en signifikant negativ korrelation mellan engagemangsfrågan ”I mitt arbete kommer jag ofta i tidsnöd” och att ej vara återhämtad på morgonen. Den frågan har också en signifikant negativ korrelation med att vara återhämtad efter helgledighet. Engagemangsfrågan ”Mina närmaste säger att jag offrar för mycket för arbetet” korrelerar signifikant negativt med återhämtad på morgonen. Inga andra frågor korrelerade signifikant. Svagast korrelation erhölls vad gäller ”När jag kommer hem kan jag lätt slappna av och koppla bort arbetet” och återhämtad efter helgledighet.

10

Diskussion

Syftet var att undersöka samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning samt om det föreligger någon skillnad mellan anställda i privat eller offentlig sektor. Resultaten visar att det ej finns några signifikanta skillnader mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning avseende respondenter i privat eller offentlig verksamhet. Den största tendens till skillnad som fanns var på frågan avseende att slappna av och koppla bort arbetet där respondenter i privat verksamhet genomsnittligt skattat sig 0.30 poäng högre än respondenter i offentlig sektor. Intressant var att det på en av frågorna gällande arbetsrelaterat överengagemang (”Om jag skjuter på en uppgift kan jag inte sova på natten”) var omvänt resultat där respondenter som arbetar i offentlig verksamhet skattat sig 0.2 poäng högre i snitt än respondenter i privat verksamhet. Även om det är mycket små skillnader så kan en förklaring till detta vara att respondenterna i offentlig verksamhet till största delen arbetar inom utbildning (61,1%), tidigare studier har visat att lärare ofta skattat mer stress och sämre återhämtning än andra grupper inom offentlig verksamhet (Vingård et al., 2000). Resultaten visar på att respondenterna över lag skattar sig på den övre delen av den fyrgradiga skalan gällande arbetsrelaterat överengagemang, förutom på två frågor där respondenter i offentlig verksamhet skattat sig 1.9 (”Mina närmaste säger att jag offrar för mycket”, ”När jag kommer hem kan jag lätt slappna av och koppla bort arbetet”). Intressant är att frågan ”Mina närmaste…” även har ett medelstarkt samband med återhämtning efter en natts ledighet vilket tyder på att de respondenter som skattat sig lågt på återhämtad efter en natt torde ha arbetsrelaterat överengagemang, men sett till gruppernas genomsnitt så visar det snarare att respondenter i offentlig verksamhet i högre grad är återhämtade efter en natt. Gällande återhämtning finns indikationer på att det förekommer tendenser till skillnader mellan grupperna. Dessa skillnader minskar från en natts ledighet (0.3) upp till medellång ledighet (0.09), men mellan medellång ledighet till flerveckolång ledighet ökade skillnaden något (0.16). Det visar på att det finns en möjlig tendens till att respondenter i privat verksamhet i mindre utsträckning är lika återhämtade efter en flerveckolång ledighet än vad respondenter i offentlig verksamhet är. Dock är skillnaden så pass svag samt ej signifikant vilket gör att inga slutsatser kan dras, men vidare studier på en större population skulle kunna visa om det är en tillfällighet eller om det finns skillnader. Tendenserna avseende återhämtningsfrågorna är att ju längre ledighet desto mer återhämtad och utvilad är arbetstagaren. Detta stöds även till viss del i tidigare studie rörande sömn och anställdas välmående under och efter ledighet (Bloom, J., Geurts, S., & Kompier, M. (2013). Bloom et al. påvisade dock att de positiva effekter som längre ledighet ger relativt snabbt avtar efter återgång i arbete gällande hälsa och välmående. Således kan det även gälla återhämtning och arbetsrelaterat

11

överengagemang. Individernas arbetsrelaterade överengagemang avtar med tid för ledighet, men kan snabbt komma tillbaks vid återgång till arbete efter flerveckolång ledighet. Utifrån Bloom et al. (2013) och resultaten i denna studie finns indikationer på att det snarare krävs en beteendeförändring än flerveckolång ledighet för att minska ett arbetsrelaterat överengagemang i ett långsiktigt perspektiv. För att klarlägga detta hade en experimentell studie där en grupp fått stöd till beteendeförändring kunnat jämföras mot en kontrollgrupp, syftet med denna studie har dock inte varit att hitta metoder för att få en bättre återhämtning och på så sätt minska risk för ohälsa i arbetslivet. Arbetsrelaterat överengagemang utgör en riskfaktor för såväl fysiska som psykiska besvär (Fahlén, 2008; Joksimovic et al., 2002), även brist på återhämtning är en riskfaktor för ohälsa (Aronsson et al., 2010; Lundberg, 2003). Då flera studier visat att psykosocial ohälsa på arbetet kan ge en försämrad återhämtning och sömnstörningar (Aronsson et al., 2010; Gustafsson et al., 2006) så borde sambandsanalysen mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning i denna studie korrelerat på flera av frågorna. I denna studie har tre signifikanta samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning påvisats vilket går i linje med tidigare forskning. Att det inte blivit fler signifikanta samband kan bero på olika faktorer som ej tydligt kan framhållas. En tänkbar faktor är att studiepopulationen varit liten, möjligtvis hade andra resultat kunnat presenteras ifall studien genomförts på en större population. Även bortfallet kan ha påverkat resultatet, med högre svarsfrekvens kunde ett annat resultat ha erhållits. Denna studie kan därför inte ge några tydliga slutsatser kring vilken inverkan arbetsrelaterat överengagemang har på återhämtning. Tendenserna visar dock att arbetsrelaterat överengagemang kan ha en negativ inverkan på den kortsiktiga återhämtningen men har mindre betydelse vid längre återhämtningsperiod. Gällande studiepopulationens verksamhetsområde så arbetar 46.3 % (N = 19) inom utbildning. Tidigare studier visat att arbetstagare inom vård, skola och social omsorg har en förhöjd risk att drabbas av psykisk ohälsa som leder till långtidssjukskrivningar(Aronson et al., 2010; Vingård et al., 2000) I denna studie arbetar 75.6 % (N = 31) inom dessa verksamhetsområden, således hade en fördjupad studie kring psykosocial ohälsa och sjukskrivningar varit intressant. Möjligtvis kan bortfallet förklaras av att även dessa individer arbetar inom dessa verksamhetsområden och är sjukskrivna eller är i riskzon för psykisk ohälsa vilket gjort att de valt bort deltagande i studien. Viktigt att poängtera är att detta enbart är en tes, inga data gällande individer inom bortfallsgruppen har samlats in och således finns ingen kunskap om deras verksamhetsområden. Den förhöjda risken för muskuloskelotal problematik vid såväl arbetsrelaterat överengagemang och brist på återhämtning belyses i flera studier (Lundberg, 2003; Joksimovic et al., 2002; Aronsson et al., 2010). Utifrån tidigare studier hade det varit intressant att ha med frågor kring fysiska besvär även i denna studie för att se om det finns samband utifrån studiepopulationen. Även frågor kring sjukfrånvaro hade varit intressant att ha med i denna studie då flera tidigare studier påvisat ett samband mellan psykosocial ohälsa och sjukfrånvaro (Allvin et

12

al., 2006; Niedhammer et al., 2013; AFA Försäkring, 2013; Arbetsmiljöverket, 2012). Studien genomfördes på våren, innan sommarledigheter, vilket kan ha påverkat resultaten. Möjligtvis kunde resultatet fått ett annat utfall ifall studien genomförts på hösten efter flerveckolång ledighet. Howitt och Cramer (2011) beskriver att reliabilitet kan säkerställas genom så kallad test-retest-reliabilitet där samma studie görs repetitivt på samma studiepopulation. Dock är studiepopulationen i denna studie så pass liten (n=41) vilket gör det svårt att dra generella slutsatser utifrån resultatet. Då enbart sex män deltog i studien så gjordes inga analyser med uppdelning på kön. Den interna reliabilitet kan anses hög då Cronbach´s alfa ligger på ett värde för engagemangsfrågorna på 0.72 och gällande återhämtningsfrågorna på 0.85 stämmer överens med tidigare studier gällande dessa frågor. Cronbachs alfa stämmer också väl in i jämförelse med tidigare genomförda studier vilket torde visa på en hög reliabilitet (Joksimovic et al., 2002; Gustafsson et al., 2006). Bortfallet av inbjudna respondenter är 48,8 %, då deltagandet var frivilligt så kan dessa ha valt bort deltagande av olika anledningar där tidsbrist eller sjukfrånvaro kunnat vara en möjlig orsak. Tänkbart scenario är som tidigare nämnts att de personer som väljer bort att svara är de som har en hög arbetsbelastning. Detta antagande gör att de individerna hade varit intressanta att ha med i studien då de torde ha högt arbetsrelaterat överengagemang. Vid mätningar av psykosocial arbetsmiljö finns således en risk att frivilligt deltagande leder till resultat som ej speglar den faktiska verkligheten. För att undkomma detta kunde studien utformats på annat sätt, exempelvis en longitudinell studie vilket kunnat öka validiteten. Dock finns inte det utrymmet inom ramen för denna uppsats. För att förstå bortfallet kunde en uppföljande enkät ha skickats till de individer som valt att inte svara på enkäten, men då dessa valt bort att svara på studien så kunde en sådan enkät ses som kränkande av den personliga integriteten och således inte anses etiskt i enlighet med Helsingforsdeklarationen och Vetenskapsrådets etiska principer (Läkartidningen, 2002; Vetenskapsrådet, 2002). Det som i huvudsak är av vikt i denna studie är att det finns samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och brist på återhämtning. Skattad återhämtning minskar med tid för återhämtning, det finns också indikationer på att arbetsrelaterat överengagemang avtar ju längre tid för återhämtning som ges. Då studiepopulationen i denna studie omfattat 41 respondenter bör större studier ligga till grund för att kunna generalisera resultatet. Det bör tas i beaktan att då denna studie är en tvärsnittsstudie kan ej generella slutsatser dras kring vilken variabel som inverkar på en annan variabel samt vilka långtidseffekter som finns.

Då det påvisats i tidigare forskning att den flexibilitet som finns kring arbetstider och arbetsvillkor i dagens arbetsliv medför risk för psykosocial ohälsa (Allvin et al., 2006; Niedhammer et al., 2013) samt det samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning som visats på i denna studie är vidare forskning inom området av vikt. Dels för att minska den ohälsa och sjukfrånvaro som visat sig öka enligt tidigare studier (Allvin et al., 2006; Niedhammer et al., 2013; AFA Försäkring, 2013; Arbetsmiljöverket, 2012), men också då det vidare

13

kan finnas påverkansvariabler rörande återhämtning som tidigare studier ej undersökt såsom exempelvis motion eller fritidsaktiviteter samt hemförhållanden. Psykosociala ohälsa i arbetslivet är således ett aktuellt ämne för forskning då det kan minska sjukfrånvaro och sjukskrivningar genom att visa på hur den enskilde individen kan minska risk för ohälsa vilket torde ge positiva effekter även på samhällsnivå.

14

Referenser

AFA Försäkring (2013). Psykisk ohälsa. Elektronisk version. Hämtad 1 april 2014 på: http://www.afaforsakring.se/Global/Analys/psykisk_ohalsa_korr6.pdf Allvin, M., Aronsson, G., Hagström, T., Johansson, G. & Lundberg, U. (2006). Gränslöst arbete: socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet. Malmö: Liber. Arbetsmiljöverket (2012). Arbetsorsakade besvär 2012. Elektronisk version. Hämtad 15 maj 2014 på: http://www.av.se/dokument/statistik/officiell_stat/ARBORS2012.pdf Aronsson, G., Astvik, W., & Gustafsson, K. (2010). Arbetsvillkor, återhämtning och hälsa – en studie av förskola, hemtjänst och socialtjänst. Arbete och Hälsa, 44 (7). Bloom, J., Geurts, S., & Kompier, M. (2013). Vacation (after-) effects on employee health and well-being, and the role of vacation avtivities, experiences and sleep. Journal Of Hapiness Studies, 14(2), 613-633. Dahlgren A, Kecklund G & Åkerstedt T (2005) ”Different levels of work-related stress and the effects on sleep, fatigue and cortisol” Scandinavian Journal of Work Environment Health, vol 31(4), s 277–285. Fahlén, G. (2008). Aspects of the Effort-reward imbalance model of psychosocial stress in the working life. Opublicerad doktorsavhandling. Mittuniversitetet

Feldt, T., Huhtala, M., Kinnunen, U., Hyvönen, K., Mäkikangas, A., & Sonnentag, S. (2013). Long-term patterns of effort-reward imbalance and over-commitment: Investigating occupational well-being and recovery experiences as outcomes. Work & Stress, 27(1), 64–87.

Gustafsson, K., Lindfors, P., Aronsson, G., & Lundberg, U. (2006). Validering av frågor avseende nedvarvning och återhämtning: samband mellan salivkortisol och subjektiva skattningar. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Hämtad 20 april 2014 på https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/4373

Howitt, D. och Cramer, D. (2010). Introduction to research methods in psychology. Harlow, England: Pearson/Prentice Hall

Joksimovic, L., Starke, D., v d Knesebeck, O., & Siegrist, J. (2002). Perceived work stress, overcommitment, and self-reported musculoskeletal pain: a cross-sectional investigation. International Journal of Behavioral Medicine, 9(2), 122–38.

Lundberg, U. (2003). Psychological stress and musculoskeletal disorders: psychobiological mechanisms. Lack of rest and recovery greater problem than workload. Lakartidningen, 100, 1892–1895.

Läkartidningen (2002). Världsläkarförbundets Helsingforsdeklaration. Etiska principer för medicinsk forskning som omfattar människor. Stockholm: Läkartidningen. Hämtad 2 april 2014 på http://www.sls.se/PageFiles/229/helsingfors.pdf

Niedhammer, I., Tek, M.-L., Starke, D., & Siegrist, J. (2004). Effort-reward imbalance model and self-reported health: cross-sectional and prospective findings from the GAZEL cohort. Social Science & Medicine, 58(8), 1531–41.

Niedhammer, I., Chastang, J.-F., Sultan-Taïeb, H., Vermeylen, G., & Parent-Thirion, A. (2013). Psychosocial work factors and sickness absence in 31 countries in Europe. European Journal of Public Health, 23 (4), 622–628.

Siegrist, J. (2002). Effort-reward imbalance at work and health. Research in Occupational Stress and Well-Being, 2, 261–291.

15

Van Vegchel, N., de Jonge, J., Bosma, H., & Schaufeli, W. (2005). Reviewing the effort-reward imbalance model: drawing up the balance of 45 empirical studies. Social Science & Medicine, 60(5), 1117–1131.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Vingård, E., Josephson, M., Aronsson, G., & Nilsson, M. (2000). Psykosocial arbetsmiljö i Gotlands Kommun–en studie av nedvarvning, återhämtning och friskfaktorer. Rapport från HAKuL-projektet.