For soktill en

HJSTORISK BESKRIFNWGosver

DEN KONGL. HOF-RATTEN I ABO,

L D.MED

Federbsocmdes tillsland uti Acadmiska ashandlingar rBrsattad,, och den 21 December 1796pa vanlig tid

sormiddagen i Jcadmiens Osre-Laro/alsbrsvarad as

Mag. HENRIC ,

Docens i sedolaran ,

och

ELIAs *sqNM LAGUs,osteriot;ringar. °

A B 0,Tryckt hos JOHAN CHK.I STOPHER FRENCKELE;.

'KO NVNG EN S

ssigthetrodde Man och PreßdentCommendeur as dess Nord-Stierne Orden

HOGVALBORNE

Herr JORAN "WILHEIM. LOBE,SA OCK

Bog- och Valborne, Hogaclle och VicUtctgscirneHerrar, Herr Vice Preßdent, HosRdtts Rdd,

och Hssessorer i den Hoglosi. Kongl. AboHos-Raiten,

Allcrddmjukast tilagnadras

HENRIC VORLUND,

I NLEDNING.TENTARE LICET.

ri n Bestrisning Bsver en sa v6rdnadsv&rd Dotn-stol, som en Hosßatt, hvilken i snart tva hun-

drade ar genom lagarnes ovaldiga skipande medbor-gare emellan altid gjort sig kand och acktad, ochom hvilkens goromal och osrige oden man igenoraet osortrutit s&kande uti Ptrodda aster och handlin-gar, maste vinna uplysning, ja r&tt osta gjiTa sig sram,&r et arbete jag ti!star det som vida osversti-ger min sormaga, haistjag hitti!s agt sa sa stunder atupossra t* sorntidens hand!ingars genomlasande. Deaaran at vara intagen i en sa ber6md Ratt, har docksorledt mig, at vaga et sorsok, som tydligt nog la-rer visa huru litet jag ar vuxen mitt amne.

. * Lange innan Hosß&tterne anlades, bandhades la-urae, och rattvisan sicipad ef bland vare Fsirsader, och

2

<Jet 'ar ej utan, at ju det da sor tiden brukliga rat-tegangs sattet ligger till grnnd sor desse hogre ochordenteligare domstoiar. Jag har dersore trodt am-nets natur sordra, att sorut korteligen namna na-got orn r&ttvisans sorvaltning i Sverige i allm&nhetoch i Finland i synnerhet,, itman jag kommer til na-gon omstandelig beskrisning om de&ne Abo. HosßStt.Man sar atminllone deras se,. huru ordentiighet ochnoggranhet i lagarnes handhasvande tiltagit, ochisran sin sorsta. osullkomiighet stigit tiil si.tt narva-nunle skick..

ST- T -

Det ar svart om icke aldeles omdjligt, at »ogautsiirtta den. tid-punct, da vare Forsader sorst iingqskresne lagar: hasdatecknare saknas sor den tiden,och. de som estcrat Ikrisvit derom, stamma icke 6s-verens (a). Dock ehuru man sor de aldra ald!tatider icke sinner spar til nagon skresven lag; sa kanman likval med trygghet pasta, at vare Fbrsader,sa. val som andre nationer, hast sina. vissa satt, grun-

Cts) Hyad> som,, t. ex. ,om. en K. Eric I;s lagar berattas,:at'de 'siaml;-', skola varii sitgisue -a. m. 2012 ; och ' legatsili; grund ia val for dem lom eri- XAMOfixl 'a' ni. 3731

?skall llistat, : som ock tjeut Oden vid; (in-ankomst sili.

» Sverige till mycken ‘uplysning’ om slandets rattegangssio fast,, ar sakert en i at; de vackra diominar man tuplutmith sili so/rsvar. for siveriges, alder..

3

dac?e 1 den naturliga tnlsig?ieten„ och sman*ngom ge-siom vana och hasd sladgade, pa hvilka de asgjordede dem emellati yppade stridigtieter. Om deras rat-tegangs s?itt da var enckel och kort, sa var det ickeunderligt: de voro da annu mera natnrens barn, Sr-lighet och upriktighet radde mera ibland dem; ochannu sag man icke en illistig Advocat mot heder!igtarsvode salja sin heder, och sorvanda den oskyldigesraPt.'Osorratcaren kunde icke hc!ler da annu tnedet an-tagit sken as osiui!d sa lltt nedtysla sin inre kanslas vit-tnesmal, som nu, sedan man med mera uplysningge-menligen sorenar etmindre adelt hjerta. Deras handeock, at de tvistande va!de sig till skiljesman en sor red-lighet kiind medmenniskja, som enligt den natur!iga bi!-ligheten lade dem emellan. Uti saker as storre vigtdomdes pa samma s&tt, endasi: med den ski!nad at ran-sakningen da, asven som sjelsva domslutet', (kedde iden sorsamlade och i ring kring parterne siaende me-nighetens narvaro. As sadan belkassenhet var sakertden lagskipning, som tilskrisves den ssr sin r&ttvisasa h6gt sorgudade DTSA Thors hustr*u; ty at pasiadet hon sorsattat skresne lagar, larer vara sa myc-ket orimligare, som vara ar!ige Fßrsader da annuicke en gang kande skriskonstsen. Och bora saledesDisa Ting , som arligen hvar vinter sages blisvit hall-ne i Upsala , icke anses sor annat, an dylika sam-mankomster, dar man domde en!igt naturlig billig-het och landets sed. Isran denne domstol, dar de sor-

4

n&mste, det vill saga de visaste och dygdigaste iblandsoicket domde, gass intet vad. Uti de mal, dar deas brist pa vitnen icke kunde utseta sanningen, ochnar osorrattaren var nog elak , at ej tilsta sitt osog,slet mau tvisten genom anstaldt katnpande da ratt-visan ansags vara pa dens sida, som sick iisverhan-den (ß). Det war sakert et orimligt satt. At ieta sigtill sanningen: emedan den iidande osta kunde vara

(A) PRUTZ i sitt jus publicam 48.1 C. (hvars manuscriptsins pa Academiens Bibliotheque ) berattar val at en i RODliin FRIDGODE, ,sorn lkull regcrat omkring A. Chr. 225,lorst upkommit med och insbrt denne kjimpa nieirman har dock mycken anledning,. At patla det aMam-mans hvad derom sagjes,. ar salskt. Om nagon laga siad-g.a derom nagonHh varit, lamnar jag derhan 3 men detar vist at den som IRUTZ- tillkrisver nylsnamndeKung ar,,om icke hel och hallen dicktad, sa atminstone as langtsednare tider, an hvad han pailar, hvijket dess rnnehalLnogsamt intygar. Den lyder sa : ~Om en manar den~andra till kamp, och gisver oqvadings ord sagande : du~iir ioke man sor dig och hasver icke mans hjerta i bro-,,stet, och den andra svarar: jag ar la val man sor mig,~lom du

, och visar honom kampen, da Ikola de ga til~motes pa en uppenbar plats, dar tre vagar lammanskju-,,ta kunna, Koinmer han som manade,- och han icke~kommer som manad bles, och sade ja till kampen, sawraaste han vara, och heta som den andra kallade ho-,,nom. Han ma icke vara den man, eller kannas god~,tore,, at ga ed, eller biira vittne, eller vara malsman..weller qyinno so,rnwn, ester han icke hade mans hjerta

5

gare, &n dess osorrattare. ock sick /aledes los atvika sor kroppsstyrckanj. men det var en soljd asvare Eiirs&ders ensald , och deras miudre rigtiga be-grepp om Gudarnes vard om de dygdige. Hurulange detsta- rattegangs satt' varat, kan jag ej medtilboriig visshet saga. En del tro at det varit i brukanda till OLOF SKSTKQNUNGS tid men man tordehasva nog sannolika skal, at siitta denna tid-punctnagot langre ned. Sedan detta bles nslagdt, upkon*et annu orimligare siitt, at leta sig sram i morckastridigbeter, namligen jarn-bjrden. Den som angasss6r en sak, hvartill han ej med sulla skal kunde bin-das, skullemed bara handerna bara et glodande jarn :

kunde han utan at branna sig gora det, sa gass ho-

„Men om han kommer pa platsen som mant ar, och han~kommer icke som manathasver, da skall han som kom-,,men ar, ropa osver honom tre resor, som manade, och~kalla honom niding , det iir en ordJsis och drelos man,,~och skall han gora marcke i jorden, at han hasver va*

„rit tisstades at kampa, Da skall den som manade icke~vara man dess battre, det ar arelos, som talade det~han icke torde halla. Mea komma de bada, da skola-,,de ga tilhopa rnedj deras vapeu. Blisver den~som manad ar,, sor honom gar hals mans bot: blitver~den slagen, som manade, ban ligge pa ogillem akerj,~det iir, ester honom gar ingen uians bot; ty den som„glaper och ovisliga talar, han iir sig sjelsvan viirst,,~och glapper orda verster, sa iir gammalt ordsprakyj,hans egen. tunga iir. hans husvud bana,

6

Bom rattr, bvar6rn icke, sa saides han skyldig ri| sa~ken. Detra i hedendotnen upkomna och esrer C.hrisV-na larans antagaode bibehallna undersoknings satt,bles sedan kalladt Gttds !Dom (a). Sedan sormodeli-gen manga o!kyldige brant upp (ma hander, oeh sa-ledes blisvit ansedde sor brottslige, asskaiTades detsluteligen helt och hallit {b).

Al!mogens satnmankomster, uti hvilka, sor den(kre/»a lagens tilkomst, tvister asdomdes, Ambets-mun valdes, och sorsattningar om rikets basla vidto-gos, hasva sran urminnes tider blisvit kaliade Ting. Omsaker sorekommo, som vid dessa Ting ej kunde asgo-ras, sa skotos de till al!mSnna Lansls-Tingeti dar Ko-mmgen sjels, omgisven as sine Hosman och solcket,hvars rlitt bevakades as Lagmanner, asdomde dem.Dessutom holts arligen vid Upsala de sa kalladeharjar Tingena , hvilka i sig ljelsva dock icke voroannat an riksdagar, dit Allmogen och landets Am-betsman samlades. Pa dessa Ting dbmdes och as-gjordes aila saker endasl: ester natur!ig billighet; menicke ester nagon skresven iag. Forntidens Lagman-ner hvilka igenom sitt inslytande pa hopen voro uti

(a) AU dulls mdl standis 'till tjudsas dom j warder hanskjar at jdrni , avari \hnn freij , hrinder] at 'jarni tmari sdlder. Ostgotsu L, Eds Or. IJ. FI. 17, ,

'

(h) se Hds. L. EriiJ, B. fliclsla FI. stT '/U*

7

stort stnseende, blesva' siutelTgen ]ej;'allessasi: i sa misr-to solkets ’Domare, at de enligt allman ratt och bit-sighet■ samt vedertagne dedvanor dotnde ibland;solcAket; litaniae sirisbrde. ock ossa, hvar och en rsi aPro vitice V, nya ocb • for ut e>kanere dagar hvilka ciosijdej sorr galde 1 til esterlesnad ari’- de as den for finfrUhet nkaisscaude : menigheten blisvit gillade och; antagL

ne. Och pa detta sattet hasva!; de sarslsildte provin-ce- lagarna :upkomtsi it. Nar sedaii. Kvlngjalll-rlda uti. attonde- artirade genom Hlt ocH 5 mordhade lagt .under’ sig de sialte' Fylckis Koriungasneslauder i sverige, soll han det goda radet, at gisvaalia sida lMnder"\en. ; och - sisrhrna' lag, I defixa assigtsande han ut den namnkunnige Uplasidsi LagmabnediWiger spa at samla ihop alia provincbssagarnes foratt’'deras" g*dra en besiamd lag { s6r hela Riket. £ Pasamma { tid !- arbetade ock- en ej J mindre bersimd r Wast-■g6tHa Lagman,.LuMßEß, i samma amne. Huru langtde : konbk med sitt lagv&rk ' ar nu mera svart at saga ssedan de' staste as deras samtade r Flochr blisvit : skin-gsiade ( d). Det man dockv med visshet kan s&ga, arat atminstone annu ingen allman lag for hela riketbies sammansattad.

(i/ ) Man vill' btsßylla med hva<3' ikal liimna.i jag der-han de kort derpa inkomne Munckarne at hasva up-brant en ansenlig dscl as deiTe Flocker j emedan de som soruticke sedt rune itilen ock misstanckle line nordiske pro-selyter sor ssora troll-karlar trodde tig i stod as sitt Apost-lki ambete besogade at. sqrstora alla. dessa troll sigurerj.

8

Den vigtiga sarandring som sedan genom Clirlst-na larans insorande i Norden ti!drog lig ej allenadi solkets seder och tankesatt, utan ock i regerings sor-valtningen i allm&nhet, lbndrade dock icke, at manju nu som sorut uti Sverige domde ester dessa sar-skiidta lands-!agar och slripade rattvisan pa det sord-j,ia utom hvad som genom Pasvilka kyrkola-gar andrades. Sedan man hunnit lara sig en battreskriskond an rune ristande, bles ocksa lagvasendetmera ordentligt, och sjelsva lagen skristeiigen sorsat-tad; dock sa at hvart landskap annu behdlt sina egnalagar. Den sorsta as desse province lagar som blis—-vit utgisven och med Konglig myndighet stadsastadar Uplands lagen, som 1296 under K. BIRGEKS min-derarighet utkom. Isran denna tid raknar man sale-des ej utan skal skresna lagars upkomst. I hvad ord-ning de sedan blisvit dels sorbattrade, dels a nyo sor-bkte, ar as sldckelige m&n sdrut ashandladt. Jag garsaledes at, enligt min sbresats, korteligen visa pa hvadsatt r&ttvisan skipades ester de gamla lagarna, ochhvilka domstolar vareForsader hast, samt huru der-vid tilgeck.

S- H.

At Sverige redan i hedenhos, och innan deslrskildte i hvart landCkap bruklige sedvanor, eller

9

sa kaliade/y?T? conßtetudinariasa ) blisvit samlade ochs6r gallande lagar antagne, hasc sina vissa domsto-lar, kr s6rusc n&mndt. Men alt ester som lagarnablesvo narmare bestamda, tiltog ocksa mera ordent-lighet vid sjelsva domsaten. Den sorsta och lagstarart pk landet var da Fierdings Tinget , hvrest deminsta saker sorehades och asdomdes. Ordsorande»harvid kal!ades Fierdings Husdinge

, och hans besitta-re Fierdings man. Denna domslol, sasom niindre no-dig, bles snart assisassad. Den med dess domar miss-nojde vadjade scil Harads-Tinget , som saledes varden andra instantien. HaradssHßsdingen, som medtols bonder tii bisittare, uptog, ransakade och d6m-de al!a inom Haradet yppande civila, criminela ochœconorr.iska tvistigheter, valdes i aldre tider as all-mogen, hvilken s*6r Konunga magtens starckare be-sastande, altid agde rattighet at sjels taga til sina am-betsmAn dem de kande sor redlige och s6rstandige,Sedan Konungavaldet hunnit mera rota sig, och me«nighetens urgamla rattigheter alt mer och mer bles-vo kringskurne, tilvallade Konungarne sig ock magtat besatta desse sysslor; dock sa at allmogen annu

(a ) Jns consuetudinarium, quod nobis gammal losiig sed~vttna som as dlder bruke!igit varit dicitur, line omnidubio antiquisliitium elt vera juris scripti muter & origo.Pros. OL. RABENIUS de prim, lurispr, eoiwiu Svec, lineis,C. 11l §. 114.

10

&gde srihet at i samrad med sine Lagmtrnner upsSr-ta tre pa det til Konungen 6sversande sdrs!aget, ashvi!ka han sedan tog en, som han tyekte skicklig at■soresta sysslan (a).■

(A) „NU FKALL MAN HARADSHOFDINGIA VALJA, THA FKALL LAG-,,MADHER TING, FTEMPNA ERI NRAI.ADH FORAN TING FKAL HALDESWA RATTOM TINGHFTADH I KMMA LIARADT. THA IKAL HARADE~IIERAPNA TOLF MIIN

, FLIKA THE VILJA,, OCH LAGMAN VARIJ,TRATTANDE. THE TRATTAN FKUI,O KONUTIGE TRE I VAAL LIIGGIA~AF THEM I HARADET BOA. THER TAKI KONUNGER EN AF,

HAN VILL, OCH VEEFE THERTIL; FALLIN VARA. AR EY K.O-- INLAUDIS, THA TAKI THEN HARADSHOFDINGIA FOM KO-,,NUNGER TBET I HIINDER FATTE. THA FKAL HARADSHOFDINGEJ,FAMROAS EED FOM LAGRNAN HVARJA, OCH FVARI Harads do-,,mare FAMMA EED FOM HARADSHOFDINGE. ELLER FVARE OCH~BOTE HARADSHOFDINGE FOR ALLA DOMA HANS, FOM HAN THET,JFJELFVER DOMPT HA DE., ILAFVER OCK DOMARE FVURIT ; FVARI:«,THA, OCH BOTE FJELTVER OTU HAN ORATT dotnmer,"' K. CHRI<-

L- L. TINGM. B. C. 2.

DE I DETTA LAGRUM NARNNDE HARADS DONIARE VORO FADANFI'NMN, FONR HARADSHOTDINGARNE FATTE FOR FIG. AT FORRATTA TJN-GENE DA DEFJELFVE ANTINGEN ICKE KUNDE ELLER ICKE VILLE FORRAT-TA FIN TJENFT. DEFADES,HAFVA HARADSHOFDINGENS DOM. NARFORIT ET FADANT MIFSBRUK UPKOMMIT V AR NU MERA FVART AT

FAGAJ MEN AT DET LCKFT VID FLUTET AF FORRA AILUINDRADEBLEF AIFKAFFADT,, FES BLAND ANNAT AF TVANNE KUNGABREFTILFANALETIGE HOFRATTERNE AF DEN 50 JIINII OCH S'SEPT. 1681..HHRU- OCH. I HVILKA FALL HARADSHOFDINGARNE NU FA FTALLA-■STICATIER „ SIT ALMIKIT KATIDT,

11

inol Ifranffl^ a Tinget gingo sakerna scil Lttgmom.Tinget < som saledes var rtredjeT instantien {a).st Lag-

*v- * i.. o^V—•-. i“V> *^v *%

"uj • ACslmannen hade gejnejibgen to!s man til sin namd, och

uptog samt asgjorde ej allenast de ifran H&rads Tin-get lagvadde tniil-, Iutom ock de tvisiigheter som Ha-radshosdingdp antingen i icke. sant nagon lag sore el-Jen ock icke 1 sorstod sig pa, siamt allehanda brott-

{a ") J, K. CHRJST. L» J C. J. 1. c. talas pa soljaude satt onsLagmans val: ~Tha Laghma-p valjas skal, tha IkaL Bi«j,ikoper the.t i laghsaghu the kunuoga lata., och att*~veckna dagh sorelagga, at alla magha komma, som i~the laghsaghu boa til Landssing: tha skal Biskoper tva~medh ligh hasva a klarcka veghna. Sidhan skal ahß~moghen viilja sex Hosman och sex bonder .* the tols~medh klarckomin ikula tre raan valja asthem ther boa~i laghsaghu, lom the vilja antsvara sor Gudhi at land-,,deno aro rattviße ester thero baste samviti. As thent~trem agher Konunger en tagha, theu Gudh honom i~hogh skjuter, och han sorslaar almogha nyttoghan va-,,ra.% -

- Deras ambers ed .sorm.ula.ir var de.tta: ~Sva~bidher jak migh Gudh hjelpaoch thg halghadoma jagh~ahalder, at jagh.skals vidher ,sattigha och rijka osverj,alla laghsaghn mina i domom allom ratto solghia, och~aldre vrango a moth samviti mino och laghom, ocst~aldre lagh vratighia eller oratt liyrckia sore radde skul,~wee.d eller peninga gyri, ey sor asvund eller illvilja, ej~iore srandlkap eller vijssartijo j sva see migh Gudh hul-,,der ,jsom jagh thetta halder."

12

nial, som rcke talcFc upskos, och de tvistemal, sonaparterne omedelbarligen drogo til denne domsiol (a)^

I allmanhet m&rcKes owi desse sorntrdens dom-stolar, at dervid tilgeek helt amiorlimda an nu j tyn&mden ransakade egenteligen och asgas sitt vittnes-mal i de sbrekomne sakerne% och ester deras bepros-vande och intygan askunnade sedan ordsorandtn do-men, och drog sorsorg om at den l&mnades til veder-borande executorer at varckstallas: hvilket man asde til var tid sorvarade Harads och Lagmans dotnarkan se; &sven som, at Stathallare, Landshosdingareller Fougtar altid ex oslicio skulle vara narvaran-de. Ester all sannolikhet hasva de aldste Lagman-ner arligen hallit sina tlng; men at de i sednare ti-der borjat vardslbsa sina lysslor* och derlgenotp sor-orsakat mycken oreda, ses|as 1614 ars rattegangs ordi-nenee, §. 3. hvarest dem alagges at ath minslo en ganghvar tredje dr tingta i alta Bdreder bsver sin hela lag-ßgu 00-

$. lILisvict Forntidens : sisverratter voro rajjl eller landtingetoch ratiore, tinget. Uti dessa . ratter dsimdes Kommgsi.kt. ~:<iir*n«oian ‘Uiviuci - (n.iris Ri€>'inA'ws i ■ -

(a) Se t«,ex. BOTINS Svenska Folscets Historia 2 Band; p. 194*(>) Enligt 11 C. i ansbrde L. L. Tingm. B» voro deskyl-

dige at halia 111» Ting' œinst eiigang om atet» wHvar

13

dom , slet sr emot deras domar gass intet Vach-ssiVai'-s6re de ock kallades» Konungens namd, och det forabrots deremot;Konungens dom brutt. \ Det sorra esserrasst; tinget s h’6lts ■ ordenteligen alia ar j. och uptogosdar ej andra mas, sio desorn r6rdc regerings och kam-marsaker ,’/,regeringeusipabodi och de bogre Ambets-mannernes upsorande, samt hogmals brott; men medenssiildte tyister och brottmal befattade denne ratt sigicke. Deremot.hsillos icke rdttare , tingena ordente-ligen, och iche beller uti ,alia landssiaper; utan endastsorry sakerna fordrade r det. Kommgen sjeis, ; effor denfora, ssiretrsidde honom aust&lte. gemenligen' under si-na resor dessa Ting. De blesvo i ssirst insorde sedadIngjald IllrAda ,lagt* under sig Fylcssis Konungar-nes lander, j och hade egeriteligen at c gora med, demal, Toni' voro sstutne och vadjade ifran’ Flarads ochIbigmans-Tingena, sajedes'egenteligen med rattegangssaker. sedan det bles mera bruksigt atKonungarne ickesjelsva sorrattade dessa .Ting'; utan andre deis tjenste-man, "deis { bonder.. pa . Konungers befallning ansial-te dem, 'agde Konungen rattighet, at revidera, an-dra och uphasva 1 dess domar, om de besunnos orik-

9,Laghman i laghsaghu sino agher laghmans ting halda~i hvarjo haradhe en tijdh ath minlio hvart aar: och

om sva vidher tors." Om vad mat Lagmansoeh. Hirads domar soe L. L. 1, c. Capp. 58, 59.

14

slge(ct).|sasbtts defla !Ting for 'r&ttvisans ißibesi aJ 1asi*de voro sapgst nsidige; men"an.da ti! K. Carl xi:stid obesisimde; sa beflots stuteligen pa. Riksdagen i iLindkoping 1660, at de ssiulle ballas ordenteligen tvagasigor|om] s aret, namligen om viotren L Upsnla viddistingen, och om sommaren,

' , i Lindkdjping Fehrs-m&lio tjderjACtd , sbadioluu

[ denna ordning handhades lagarna pa landetsnda jsran aldsta tider til Svea Hos-Ratts anlaggan-de, At rartegangs sattena voro mycket oordent!ige,och rattvisans (kipande b!and undersatarene mycketvardslj:> lad.es, Kan man ibland annat se deras, at de{lalle Kommgar ak isran GUSTAF I. dels genomstandiga paminnelser och sormaningar til 1 vederbo-rande £3omare spkt halla dem til sina skyldigheter {&);

■:>'» e sXsWll r»n s*jtxs.xuk iVt»*»%*t-~r*.»*■■ ,a(.4 ) >sl nictare tjnghom IKal. Haraqshpidinge nejnpci nempl

] „na, tosi inan as haradeho][ halst hosiiian och lialtt b&ader,’ och landboa, godha, bolsasta man, r thcra som^idbende*

~10 miin och haradsman jga vidher/' - -a-._;?Ha-[j'tj 3,radfliosdinge: skal sljelsyerr i the t neiqpd,'.vara, s;_och^ey

. ? ,annan i lians stadh ; utan han siigha sbrlall ha|vj.~ Hvemjjdesia nejnpd var .esser laller, thet si.a 1 ssandha och ey

s ,ater.gaqga j the nempd nja ingen yadhja moth. Toch„maa Konunger om ali maaj sannind utleta: han ina ater-,,bryta alia skrok loknir och : alia oss soknir.cc L. L. 1. c,

‘

Cap. 41 ...■•>! .

:0 V. F* ir i 'islv.il „, j J*- --M • ~i

(/») saledes se vi t. ex." at redan Iv. Gustas I 'utjardat etplacat as d. 9 Jan. 1549 til sapiit lige Hvadshdldiiigarne,

15

dels ock varit omtankse at anlagga nya domsso?arvsom med mera ordentlighet och mindre manna mot¥skulle lagga undersatarena emelsan. As 1566 arshandlingar se vi at K. ERIC XIV hade i sinnet at an-l&gga en ny Kongllg Ratt, som skulle i stallet sorraslt och rattare Tingena, uptaga och med slutesigitutlatande ashje!pa de oredor, som de sorre domslo-larnes vardsloshet vailat; men hela denna plan blesingenting utas, sormodeligen sdr de manga krig medutlandske magter, och de in-bordes oroligheter, somuptogo hans malla tid. K. CARL IX sorordnade oc&1605 at vrssa Lagmam och Haradsh6sdingar skulleskistevis komma til Stockholm ,. At dar asgora sadanetvistigheter, som vid Lagmans och Harads-Tingenaicke kunnat slitas; men hela denna domssol var i Ilgsjels icke annat, an et Kongligt Landt-Ting.

r stutelig.en hant dock den ododlige octo til sa tnan-ga ssorTaTck sodde K. Gusta Adolph fullbordaet sa Kongligt ;vkrk, som ; Hos-Riitternes anlaggansfear. |De orsaKer som soranledt honom dArcti, kan man'se deis as sielsva suudations bresvet for svea Hosßatt;

At de sjelsva skulle sorratta sina sysslor, och ej satta sa-dane sor sig, som ej kiinna hvarcken skvisva eller lasa\samt halla ordentelige Dombocker, och sram scir alt icketiliata Fogdarne med allmogens Bora skada borthuttia'©ch sdrlika, de' saker, som horde til laga itgjlrd» SCHM-I-'JDBMANS J.ust* v,. p,. 28;.

16

som ar as d.16 Febr. 1616, dels ock as den oration,Tomden store Gr. AXEL OXENSTIERNA d. 19 Maji sammaar !holt vid dess invigning. Till Hos-Ratten devolve-rades nu alla de mal, som sorut hort bade til rasstoch r&ttare tingena; ocF undergeck saledes Svenskalagskipningen vid denna trd en betydlig och husvud-saklig sorlindring. Haradshosdingarne och Lagman-nerne samsc osrige Kronans Ambetsm&n kommo un-der en nogare tilsyn, och hindrades at vardsl6sa si-aa sysslor.

5. iv.Uvae! st&derne i &Idre tider vidkommer; sa ehu>

ru en dei tror at de redan under Tnglinga attens re-gering hast sida vissa lagar och privilegier, samt atsorn sigtuna i i synnerhet agt dem sa goda, at de sedantjente, Birger Jarl as elbo til estersyn vid.de la-gar han gas stockholm ; vagar man dock pasta, atalit hvad som : om de gamla 1 stads lagarna sa val as&ldre som nyare historie ssirisvare berattas, ar salssit,och' ark&nner sfirmodeligen ; ingen annan grund, !andet salska begrepp de gjort sig om ordet stad, livil-ket de trodt redan i forntiden (kulle betydt en sare-gelbunden solksamling soni den man •nu finner uti sta *

derna. De ssirsta sa, kallade stader hasva icke varitannat Un manenads pkatser, dar landets inbyggare fara*lats at byta ut sina varor. De stallen • hvarest Re-genterne' uppehallit sig, voro sorraedeligen mer be-

17

Uade Sn de osrigai men icke en gang sbr dem sm<nes i sorntiden nagra lagar. Nardessa samlingsplat-ser. t*ned tiden blesvo mer bebodde ociV [med varag-sige inbyggare sorsedde, hasva de sakert blisvitjre-gerade ester samma lagar, som de landskaper, utihvilka de lago. Sa at det blir svart.at noga utsat-ta denjtidß- punct da nagon egenteiig Stads !ag blis-vit sorsattad, I sadan vi!!radighet och det morker,som rader i denna lak , sSrer jag v'al icke vaga sorjnycket, om jagrakoar Stadlagarnas sorsta alder isranBIRGER JARLS tid (ci ). Sedan sar man se huru StS.-derna esterhand sadt lina Bgna prjvilegier, hvilckasluteligen sorvandlats til det rnan ' kallar Stadslag,som uti ars- gisto- och nabo,-ratt, m. m. til en be-tydlig del sltiljer sig isran Landslagen, Nar K. CHRI-STCJPHER 1442 latt as alla province lagarna gora e.tsammandrag; sa singo do,ck Staderna beha!la sinagamla sarskildta privilegier, hvilka Ssven K. GUST.ADOLPH stadsaste uti sin Stads lag as ar I6J§.

St&dernas domstolar voro sordom, asveu som nutvanne, en lagre, som svarade emot de nu varande

{a) Maa kan val ej neka, at t. ex. Wishy redan sorut hast; egna lagar j' men ; utom det at denna stad i aldre tider' icke erkande svenskt osvervalde, utan var at anses fora

en fri ! Jdandelsstad j sa hade den silia lagar ifran Tylk-land ,‘ hvilka matta deis gingo derpa ut, at halla en viss»rdajng‘'uti* handelsvasendet. i

18

K&mners ratteme, och en h6gre, som var det somnu Radlhisvuratten &r. Den sorre var mycket enkel,och* holts under bar himmei as en Kungs Fougte ochtva stadens Radman. Harisran gingo sakerna til denhogre ratten, som i b6r]ao bestod as slere Borgm&-stare och et (tort antal Radman. Sedermera ned-sattes deras antal ti! syra Borgmastare och tjugusyraRadman, hvilka ordenteligen ombytte med hvaran-dra, sa at ena halsten gjorde tjenst de sorsta sex ma-naderna as aret, och den andra de osrige. Derasordsorande var en Kungs Fougte, i livars sranvaroaltid var en standig vicarie. Var denna domhasvan-de, eller den som 1 hans sranvaro sorde ordet, bor-taj. sa vagade ratten icke salla nagon dorn. Israndenna domltol vadjades ti! Konungens egit Rasst Ting..Hurn lagen nu tor tiden skipas i Staderna och hvarestman ager soka andring i deras domar, samt hnrumanga och hvilka ledamoterne aro, ar almant kandt.,

S V.As hvad hittils korte!igen ar ans6rdt, kan man

se huru rattvisan b!isvit skipad i Sverige i almAnhetintiß Svea Hos-Ratts anlaggande. Nu aterstar attilse om och huru vida vare Finnar hast nagre dom-siolar, och pa hvad satt de isran sornaldren [til AboHos-Ratts. anlaggande slitit sina trator. At vare Fin-nar redan i langlt sorslutna tider hast sina egpa ko-

19

mirrgar, som bade stistat och skipat lag ibland dem,ar val en as de vackra drOmmar, som man i bristpa sanuing velat patruga esterverlden. Och larerdet vara sa mycket orimligare at pasta, det dettasolkslag skall hasc Konungar, Lagstistare och lagar,som de i hela sitt antiors sa ordrika sprak icke has-va et enda inhamskt ord at uttrycka dessa Ting med.Man kan saledes antaga sor en oslridig sanning, atvare Finnar soriin de blisvit omvande til Christnalaran, det vi!l laga, soriin de underkusvades asSven-skarne, icke hasc hvarcken lagar eller doiustolar; u-tan at de asgjordt (ina stridigheter ester naturlig bii-lighet. Sorn sredsamme och.maklige, sinner man ickehelier hos dem spar til nagon slags kampa ratt; utanlara de hasva asgjort sina trator igenom oordentligeilagsmal, nkr billighet ej llod at vinnas as osorrat-taren. Hos eu del Svenlke Historie-skrisvare talasval om nagon inkracktning as Finland, som skedtdels as K. ERIC EMUNDSSON, dels ock as K. ERIC?SKGERSALL; men man har mycken anledning, attgora betydliga asdrag sran delsa berattelser. Omman ock til det hogsta medgisver, at desse tv&nneKonutigar pa nagot satt latit Einnarne kanna sin vap-nestyrka; sa soljer dock deras ej sa latt, at de &svensdrertirisvit dem lagar, och Sndrat deras ensaldiga les-nadssatt; ty hela sdljden as sadane siendteliga besok.larer varit nagot byte as den ringa agendom, somvar Finska menighet den tiden kunnat hast. At ocksa

20

de svenskes b&rsarder til Fihlarrd icke ‘ varisc syimer-*■ ligen loriandej" kan man med nog sannolikhet pastai

and annat as den grnrrd, at man ester Ente se-GERsAissis i tid i hela 200 ar fraraas, icke firmer na-gbrsssyensk Konung r , som ansett det lema msdan acvanda > sina ! vapen -emot ssiesse. Transmariner. Forsl:sedan Finnarne asgadsi rfran . sio gamla enfaldiga les-nad, och !siagit sig psi s]6-r6sveri , samt borjat goradet ena infallet ester det andra i svenssia landerne,och |denfran hamta rika byten, sa medelst up-V&cka dessa sina grannar til liamd emot sig da sorsssis vi, at de med eftertryck blisvit/ansatte as sven-skarna, hvilcka redan: under K. Eric lX:s:tid togosig deras anledning at sorbarma sigdbsver de bedni-ssia ; Finnarne och med eld oeh svard fora dem tilEvangelissikuntkap (aj. '■ Ehuru, man denna tid ickesintierssiagra ; egenteliga stadgar- sori Finland ; sa 'kanman' dock med ssial stuta, at segervinriarena, somsakert hade alsvare med at omvanda hela landet tilChristna laran, ! icke/undcrlatit at gisva sadana lagar,som ulle sa val bidraga' til detta ; andaraal, som ockballa desse nya proselyter : uti tilborsig undergisven-

(a) Man larer val cj med still visshet ß neka, at Finnar-ne den tiden de idkat sjbrosveri, och kanske ock nagontid sdrut, hast nagon ilags lag tin emellan ; men utomdet at sadant iir blott en sormodanj sa kunde det endaitvara et jus consvetudmariutn och ingen lag.

2 1

het rwder Svenslkakronan. Men som sa val omv&ndesseVlrcket, som en del as landets politiska styrel/e lam-nades at Munckar och Praller, hviika gammalloslig Vana klipte val och sodde illaj sa kan man ejiaga, huru vida Finland denna tid satt nagon ricktiglag. BIRGER JARL as Bjelbo , som i sa manga as-seenden gjort sig berkttigad til et odbd!igt namn, arden sorste hvi!ken man med nagon sarinoHkhet kantro hasva gisvit Finland nagra !agar. Och som manredan den tiden i Sverige hade sarnlat en hop land-skaps lagar; sa ar k!art, at de sorsta !agar Finlandhast aro de samme som vi redan sedt Vara gallandei Sverige. Asven som BIRGER JARL, til storre sat-kerhet s6r sig, latt anlagga Tavaßehus Slott, sa aricke annat at sormoda, an at han vid sin asresa sranlandet, lamnade ester sig nagon s!ags Ambetsmanoch Domare, som i hans sranvaro skulle handhasvalagarne, Man torde dock hasva ltor antedning atmera anse dem sorn en militairisk vakt bsver Fin-«larne an som !agbundne Domare. Deras domar och

lara ock i borjan varit mer arbitraira anlaglige. Nagon tid derester latt TORCKILL KNUTSONanlagga IViborgs Slott, och tilsatte Fougtar och Flds-vitsman; som skulle varda rattvisan och halla landeti lydno. Desse Ambetsman singo ock nu sina instrti-stioner, hvarester de skulle domma. Nar Finlandsorsi: satt Lagman och Haradshosdingar, ar, i anseen-de til det morcker, som rader uti Finlands aldre hi-

22

stosie, ocF den brist pa authentiqva documenter soma!leslaies sinnes, svart at laga» Uti den sa kallade

0 T O

A'oo Domkijrkas Svartbok , ur hviiken sa mycken up-lysning i Finslta Hisiorien biisvit hamtad, sorekom-mer ingenting om nagon Lagman soran ar 1324,dar ssol. TOI.) sinnes insordt et scres as en . LagmanBKRO. Om Finland sor honom ba(t nagon iadanArslbetsman, eller om det til asvenryrs lydt tmderUp!ands lagsagan, vet man icke. Annu sednare, nam-ligen 1390,1 sorekommer nagot om Hiiradshosdingar,och so,rst 1405 «amnes om Rasst-Ting i Finland. Es-ter as! sannolikhet hasva val dessa ambeten och deseedomsto!ar varit sorut inrattadej men vara magraFinslta hasder taia icke derom. Hvad ]ag man s6lj-de vid d-essa domsioiar !ir ock svart at siiga. Utiet as Lagman BERO 1340 uts&rdadt bres, angaendcnagon prasta rattighet, matßvU ka!lad, gßres val skil-nad pa dem som skuiie betala enligt Helßnge lagenoch dem som skattades ester Finlands lagen", men medhela denna skilnad iarer ingenting annat menas, anat saval de insodde Fintiarne som de hitslyttade Sven-skarne skulle erlagga denna utgist. Och nar iuti degamla Finska handlingarne g6res skilnad pa deng somlydde til Svenßici och Finjka ratten; sa ar val me-riingen den at alla domdes ester en och samma Jag;men at de, i anseende til sit iarskildta sprak, hadesarskildta Tings termioer? Sedan nu justitiæ vasen-dtt biisvit sa regleradt, at man sa val i Stadirna,

23

som pa landet hade behßrige Domare oeh Doœsso-tar, skulle man val trodt, at lagsltipningen geck or~dentHgen och riktigt? men at Herrar Domare iekealtid synnerligen vardat riittvisan, uran osta otilbor-ligen sorestatt hna sylslor, kan man nog se deras, atK. EKIC XIII. sant iigj sbranlaten, at ar 1435 inrattaeu Lands-ratt uti Fin!and, som skull.e ashjelpa allade oredor, som Domarenes vardsiosbet sororsakat.Uti insticktelse hresvet sdr sarnme nVtt, heter det:IVi -

-- sinnom oc wisjelika markom at r,icd ider thcr i

landhet,. Jbmßerran ligger sran riket ar slor wanjkilseum ratt oh enkannetica assthj at tai jore rikcnes artn-de BuldJellen kunnom thidh i landhet kowa, ok almogha-num ar asstuguth thadan sbhia ojsswa sierran 0..5. v. (aj.At denna ratt nagon tid sorut redan varit patanckt,och kanske ock anbesa!dt, men as vederborande soir-summad, ses as sl.ere nyssnamnde K. ERTCS bres: tilex. et as ar 1411 isran Hetsmgborg dar det heter: ViERIC medh Gudhs naad - -

- helje alle the ther higgiao.c boo under then landsrdtt, war naad hassuer Bipat iAbo &c. (b ). Uti et annat bres til sjelsva. ratten, so-rebrar Konungen' dem, at de illa sorvahat den ratt,,och den. lagskipning deæ blisvit updragit, och. visar

(n) Tidningar utgisne as et'Jdllsknp i 'Ab6' 1783. p. 329..[h) Juustens Chron. Episc. med ,noter utgisne as den oras

var Finska siistorie [a. ssiogt sortjente Eioqv, Proseslbr*'■ ■ Porthan,, p. 505, •' ' .

24

R t sian icke vil! stjrbehalla sig nagon annnn ?nagsc iFinslta justitiæ vasendet an bvad sjelsva landsr&ttensgoroma!s granskande vidkomme, da nagon antingenbesvat*ade sig, el!cr ock icke horsammade dess do-mar (a). Hvaresl denne r&tt hade sin samlings ort,och hvi!eka som utgjorde dess ledamoter, samt hvilc-ka mal dit horde, kan ses as insticktelse bresvet. SaJange denna landsr&tt varade, asgjordes dar alia demal, som sorut b6rt til Raslt och Rattare tingena,hvi!ka saledes sor den tiden voro asskasFade. Mennar denna ratt upborde, sortsoro de a nyo anda tilAbo Ilos-Ratts anlagpande. Nar sluteligen K» GUST.

C/C 1 DADOLPH hade an!agt Svea Hos-Ratt, sant han snart,at Fin!and, sor sitt ianga aslland, och de besvarligaBsverresorna til Stochhohn, icke kunde bcqvam!igeobegagna sig deras; hvarsAre han ock kort derpa in-rattade denne Abo Ros-Ratt, och sorsedde den medlika magt och myndighet, som Svea Hos-RHtt, bviLket man vidare as sjelsva sundations bresvet kan £e (b),

(/?) JUUST, Chr, Episc. p. 506. not. 485. At denne ratj;rarckeligen sutit redan 1415. kan ses ?s en dess doraintord i Bib. til d* as et sdlskap i Abo ntgisne Tidn. ar1785. p. 56 salj.

Fullmagten sor denne Hos-Ratt, g,r as d, 16 Junii 1623.SCHMXDEMANS just, v, p. 218,