Embed Size (px)
DESCRIPTION
Utvalda artiklar ur Signum 7/2013
Citation preview
Slottsgränd 6SE-753 09 UPPSALA
sVERigEPORTO BETALT
PORT PAYÉ
november
2013katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
Motkultur medicinen mot skolans kris
Har Gud gjort comeback?
Dödade Darwin Gud?
Kerstin Hedberg Nyqvist
Patientens pris – har vården förlorat sin etiska grund?
Kurt Koch
Ekumeniska utvecklingar efter Andra Vatikankonciliet
Helena Bodin
Pavel Florenskij och det omvända perspektivet
Thomas von Mitschke-Collande
Hur reformerar man Vatikanen?
Klaus Baumann
Diakonat med män men inte med kvinnor?
Thomas Wieland
Integration i de fattigas värld – ordenslivet i Latinamerika och Karibien
7/2013w
ww
.signum.sewww.artos.se | [email protected] | 076 779 35 03
Julgåvor från Artos
u Syster Sofies makalösa och självutlämnande självbiografi. Vi får följa henne i sökan-det efter sanning till indiska ashram och New Age-kollektiv, till Jesusfreaks i Australien, terapifolk på madrasserade källargolv i Stockholm och så småningom – till kristen tro och till kloster. Stairway to heaven. En andlig resa Inb. 232 s, bildark i färg 290:- Erbjudande 232:- v Det här är inte en bok för sökare, den är till för den som redan har bestämt sig för att vilja vara en kristen, för den som vill be och som har gjort det länge – men som stöter på problem. John Chapman. Allt är bra när allt känns fel. Danskt band 242 s, 259:- Erbjudande 209:- w Som regnet och snön är något så otidsenligt som en postilla, en samling predikningar till tiderna i kyrkans år. Skriven av Anders Piltz – en av landets skarpaste förkunnare. Boken kommer här i en andra, omarbetad och utvidgad upplaga. Danskt band 326 s, 324:- Erbjudande 259:- x Vad säger den ortodoxa kyrkans ikoner oss och vår tids författare? Vad betydde de en gång för betraktarna i Bysans? Är det möjligt att inte bara måla utan också skriva en ikon? Helena
Bodin. Ikon och Ekfras. Danskt band. 266 s, två bildark i färg, 302:- Erbjudande 242:-
Redaktion
Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,
Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),
Elisabeth Stenborg.
Redaktionskommitté
Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg,
Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten,
Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,
Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,
Anders Piltz, Katrin Åmell.
Fasta medarbetare
Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl,
Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,
Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,
Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten,
Florence Vilén, Erik Åkerlund.
Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin.
Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.
Adress
Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala
Telefon, redaktion 018-580 07 15
Telefon, expedition 018-580 07 10
Fax 018-580 07 20
E-post: [email protected]
Hemsida: www.signum.se
Prenumeration 2013
Helår (8 nummer)
inom Sverige 370:– studerande 225:–
övriga Europa 400:–
utom Europa 460:–
Lösnummer 55:–
Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046
Ljudtidning 370:– v.g. kontakta expeditionen.
Tidskriften Signum startades 1975 som
uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad
1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,
grundad 1963.
Signum utges sedan 2001 av
Newmaninstitutet, en katolsk högskola
för teologi, filosofi och kultur med säte i
Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och
medarbetarna kring tidskriften Signum.
Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se
Tryckt hos Grafiska Punkten
issn 0347-0423
katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
© SignumSlottsgränd 6, 753 09 Uppsalaissn 0347-0423
Innehåll Signum nr 7/2013 årgång 39
Nästa nummer av signum utkommer
den 13 december.
Signum i sociala medier
facebook.com/tidskriftensignum
@signumse på Twitter
Ledare
1 erik åkerlund Motkultur medicinen mot skolans kris– Den svenska skolan är i kris; om detta tycks alla vara rörande överens. Men finns viljan att ta sig an problemet från grunden?
Aktuellt
3 fredrik heidingHar Gud gjort comeback?– Från ett seminarium i Stockholm om religionens återkomst i det offentliga rummet.
5 erik åkerlundDödade Darwin Gud?– Apropå en dokumentär om Darwin, darwinismen och Gud.
Sjukvårdspolitik
7 kerstin hedberg nyqvistPatientens pris – har vården förlorat sin etiska grund?– En diskussion om vilka värderingar som styr den svenska sjukvården i dag utifrån Maciej Zarembas bok Patientens pris: ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden.
Ekumenik
12 kurt kochEkumeniska utvecklingar efter Andra Vatikankonciliet– Ett föredrag av prefekten för Påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet om kristen enhet genom kyrkans historia ända fram till vår egen tid.
Martyrium
22 fredrik heidingFörföljelsen kräver teologisk skärpa– Om förhållningssättet till kristendomsförföljelse, både hos dem som drabbas och hos dem som bistår.
Religion och samhälle
27 william t. cavanaughRoten till det onda– Har religiösa ideologier och institutioner en större benägenhet till våld än sekulära?
Konsthistoria
32 helena bodinPavel Florenskij och det omvända perspektivet– Om en rysk klassisk artikel som nyligen utkommit i svensk översättning.
Vatikanen
35 thomas von mitschke-collandeHur reformerar man Vatikanen?– Påven Franciskus lovade efter det att han valts att reformera Vatikanen, en inte alldeles enkel uppgift.
Teologi
41 klaus baumannDiakonat med män men inte med kvinnor?– Finns det egentligen något som hindrar (åter)införandet av ett diakonämbete för kvinnor efter det att Andra Vatikankonciliet återinförde det ständiga diakonatet?
Analyser och rapporter
47 thomas wielandIntegration i de fattigas värld – ordenslivet i Latinamerika och Karibien– Om att dela de fattigas tillvaro för att göra Guds närvaro känd, och om de olika former som ordenslivet uppvisar.
Bokrevy
53 kjell blückertSkola i fritt fall?– Per Kornhall: Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall.
55 klaus misgeldAntistalins berättelse– Michail Gorbatjov: Som jag minns det.
58 gert-ove fridlund2017 – ett dystert jubileum–Olga Slavnikova: 2017.
61 sten hidalTegnér som diktare och patient– Christina Svensson: Diktaren på dårhuset. Om Esaias Tegnérs sjukdom och sjukdomsdiktning.
63 informationer64 medverkande i detta nummer
Signum 7/2013 1
Ledare
Alla verkar vara överens om att den svenska skolan befinner sig i kris. Och många olika förslag har förts
fram för hur skolans kris ska lösas. Från den politiska vänstern tänker man sig – som i alla frågor – att mer resurser ska avhjäl-pa krisen. Genom att man har mer pengar i verksamheten får lärarna mer i lön, och personaltätheten ökar. Läraryrket blir på så sätt mer attraktivt.
Från högerhåll tänker man sig – likale-des konventionellt – att konkurrens mellan skolor är nyckeln till att lösa problemet. Ge-nom konkurrens slås dåliga skolor ut, och de goda föredömena får efterföljare. Lärare får möjlighet att göra karriär, till allt bättre arbetsplatser och tjänster. Precis som inom andra branscher.
Båda lösningsförslagen har sina förtjäns-ter och sina välgrundade skäl som talar för sig. Men inget av dem angriper roten till det onda.
En av dE senaste skräckrapporterna rörande skolan och läraryrket handlar om att det ny-ligen krävdes endast 0,1 poäng på högsko-leprovet för att komma in på lärarprogram-met. Under flera års tid har det också stått många platser tomma på lärarutbildningar med inriktning mot naturvetenskapliga äm-nen och i matematik. Våren 2013 utexamine-rades blott sju kemilärare i hela Sverige.
I början av 1970-talet gick det mellan 20 och 25 sökande per plats på lärarprogram-
met. I början av 2000-talet var den siffran 1,7 sökande per plats, för att i dag ha sjunkit till rekordlåga 1,2 sökande per plats. Det vi ser i dag är alltså en radikal sänkning av sök-trycket till lärarutbildningen. Det är knap-past förvånande att detta också får återverk-ningar på de blivande lärarnas kunskaper, förmågor och färdigheter inom sina respek-tive områden.
Förslagen från såväl höger som vänster försöker att möta problemet med läraryrkets status. Problemet är bara att man från båda håll försöker att göra det genom att spela på skolans bortaplan. Vare sig det handlar om att ge lärarna mer pengar eller att göra sko-lans värld mer lik företagsvärlden, så hand-lar det om att skolan ska tävla på en arena som inte är dess hemmaplan.
På bortaplan kommer dock skolan aldrig att vinna matchen. Man kommer aldrig att tjäna mer pengar genom att undervisa på en skola än genom att gå ut i näringslivet, där pengar och förmögenheter till syvende och sist ändå produceras och ackumuleras. Och skolan kommer aldrig att bli en lika attrak-tiv plats att göra karriär på som det närings-liv som ger förebilden för karriärism.
GrundproblEmEt är att skolan alltför länge velat vara precis som alla andra. Den har ac-cepterat det övriga samhällets premisser och intressen också för sin egen verksamhet. I och med Lgr62, den läroplan för grundsko-lan som kom 1962, kom ett nytt paradigm att
Motkultur medicinen mot skolans kris– Den svenska skolan är i kris; om detta tycks alla vara rörande
överens. Men finns viljan att ta sig an problemet från grunden?
2 Signum 7/2013
Ledare
bli förhärskande inom skolan: nyttoaspek-ten. Eleven skulle utbildas till att bli en god samhällsmedborgare och en nyttig arbe-tare eller tjänsteman. Skolan och innehål-let i dess undervisning kom att underställas intressena för det övriga samhället, för stat och näringsliv. Frågan ”varför lär vi oss det här?” skulle alltid kunna besvaras med hän-visning till det framtida vuxenlivet.
Skolan och lärarutbildningen lever i dag i mångt och mycket kvar i detta paradigm, om än i lite ny dräkt. Det handlar i dag om att bli en aktör för (god) samhällsförändring, och att få kunskaper och färdigheter som möj-liggör en karriär (var som helst utom i sko-lan, förstås).
Problemet är, med andra ord, att skolan har köpt en värdehierarki som är främman-de för skolan själv och för dess eget väsen. Makt och pengar blir de väsentliga värdena även i skolans värld. Naturligtvis kan skolan inte konkurrera med övriga samhället med vad den kan erbjuda på dessa områden.
vad skolan måstE göra är att börja se egen-värdet i det man lär ut. Visserligen är mycket av det man lär ut också nyttigt i många oli-ka situationer i livet. Men det är inte det pri-mära. Det har ett egenvärde att fördjupa sig i den klassiska litteraturen. Det har ett egen-värde att behärska matematiken och förstå och se dess skönhet. Det har ett egenvärde att fördjupa sig i naturens under genom de naturvetenskapliga disciplinerna. Det har ett egenvärde att öva upp sin hantverks-skicklighet och sin konstfärdighet. Och det har ett egenvärde att alltmer förstå sin plats och sitt sammanhang genom historiska stu-dier.
andra sidan av detta egenvärdesmynt är elevens egen utveckling. Kunskap och fär-digheter hänger aldrig i luften, de är alltid rotade i en person. Att betona ämnets egen-
värde är också att betona egenvärdet i ele-vens eget växande. Eleven blir alltmer den han eller hon är – inte så mycket som en följd av en sådan undervisning, utan i själ-va undervisningen, som en integrerad del av den.
Till detta ska läggas att det är just i sko-lans värld som man får göra allt detta. Som elev när man är ung, som lärare när man är äldre. (Docendo discimus – vi lär oss genom att lära ut.) Det finns inte många andra sam-manhang – varken i näringslivet, i politi-ken eller i livet i stort – som liknar skolan och akademin. Man finner här en unik mil-jö, en miljö som erbjuder något som är svårt eller omöjligt att finna någon annanstans. Det är också det som är unikt och eget för skolan som skolan måste betona i sin egen verksamhet.
Skolan måste alltså vända upp och ned på hierarkierna och betona andra värden än man gör i det övriga samhället. Om sam-hället i stort betonar information måste sko-lan betona kunskap. (Hur ska man för övrigt kunna ta till sig information om man inte har kunskap?) Om samhället i stort betonar snabbhet måste skolan betona långsamhet och långsiktighet. Om samhället i stort be-tonar nytta måste skolan betona egenvärdet (hos såväl kunskap som hantverksskicklig-het). Och så vidare.
dEn Goda nyhEtEn är att skolan har alla möj-ligheter att göra just detta. Man har, trots allt, den stora fördelen av att själv kunna utforma stora delar av de ungas utveckling och uppfostran under tolv mycket formbara år. Inte så att man ska påtvinga dessa unga något särskilt; men det finns ingenting som hindrar att man presenterar alternativ till det som är det förhärskande i samhället i stort.
Lösningen på skolans kris kan samman-fattas i ett ord: motkultur.
Erik åkErlund
Signum 7/2013 3
Aktuellt
Det råder inte längre något tvivel om religionens återkomst. Efter att ha fört en undanskymd tillvaro och
ofta varit helt tabu i Skandinavien, tar reli-gion allt större plats i människors liv, i me-dier och i samhället i övrigt. Under andra halvan av 1900-talet nådde sekularisering-en en höjdpunkt i Sverige och den hade ge-nomslag också i andra länder i västvärl-den. Att religionens återkomst inte bara är ett svenskt utan också ett internationellt fe-nomen illustreras exempelvis genom John Micklethwaits och Adrian Wooldridges bok från 2009, God is Back: How the Global Rise of Faith is Changing the World.
Under rubriken ”Har Gud återuppstått?” arrangerades ett mycket givande och tanke-väckande seminarium den 17 oktober i van der Nootska Palatset på Södermalm i Stock-holm. Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål i sam-verkan med filosofen och författaren Roland Poirier Martinsson stod som arrangörer. Förutom de 12 föredragshållarna var om-kring 30 inbjudna gäster närvarande. Semi-nariet kommer att göras tillgängligt för en större publik dels genom ett program i Axess TV, dels genom en antologi i bokform med bidrag från föredragshållarna. (Den skrivna texten i den kommande publikationen kom-mer att vara utförligare än det material som föredragshållarna presenterade på de 15 mi-nuter de vardera hade till förfogande under seminariet.)
Seminariet var indelat i tre ämnesområ-den med fyra föredragshållare i varje block, vilka avslutades med en kort diskussion med Lotta Gröning som moderator. Inom ämnet ”Religionen och det öppna samhäl-let” talade Bengt Westerberg, Roland Poirier Martinsson, Ulf Jonsson och Lotta Knutsson Bråkenhielm. I blocket ”Religionen i sam-hället” talade Andreas Johansson Heinö, Torbjörn Tännsjö, Eli Göndör och Cecilia Dalman Eek. Inom ramen för det tredje äm-net, ”Den religiösa erfarenheten”, hölls före-drag av Gösta Hallonsten, Anders Gerdmar, Antoon Geels och Owe Wikström. Här följer några intryck, utan anspråk på ett heltäck-ande reportage om alla inlägg.
Det var slående hur öppet och professio-nellt deltagarna sinsemellan bemötte var-andra. Detsamma gällde kontakten med åhörarna i frågestunder och i minglet under kaffepauserna. Personer med olika religiös övertygelse respektive sekulära humanister konverserade med varandra i ett konstruk-tivt klimat. Någon religionsfobi kunde man inte notera. Det verkade vara naturligt och okomplicerat för seminariedeltagarna att dryfta frågor om religion, som ju kan vara ett laddat spörsmål.
sammanfattninGsvis kan man säga att frå-gan i titeln på seminariet besvarades med ett ”ja”. Gud har återuppstått; underförstått religionen är åter på dagordningen. Själ-va gudsfrågan (Guds existens, gudsbilder,
Aktuellt
Har Gud gjort comeback?– Från ett seminarium i Stockholm om religionens återkomst i det
offentliga rummet.
4 Signum 7/2013
Aktuellt
människans förhållande till Gud, etcetera) tematiserades däremot egentligen inte på allvar. I några anföranden antyddes dock föreställningar om Gud respektive Guds relation till människor. Här avslöjades an-taganden som teologer kunde ha haft syn-punkter på.
Den i Sverige sedan länge utbredda före-ställningen att religion är rent en privat an-gelägenhet i den enskildes egen kammare problematiserades under seminariet. Både And reas Johansson Heinö, Gösta Hallons-ten och Anders Gerdmar argumenterade för att idén om privatreligiositet är ohållbar. Religion är en kollektiv företeelse, den ut-trycks i en gemenskap och bygger på tradi-tioner från tidigare generationer. Att religi-on per definition är offentlig tycktes även de övriga föredragshållarna vara överens om. Inga protester yttrades i alla fall.
Men just därför att religionen hör till det offentliga rummet kan spänningar och kon-flikter uppstå. Hur går man då tillväga? Ut-ifrån den tyske filosofen Jürgen Habermas anlade Ulf Jonsson ett övergripande per-spektiv på hur konflikter kan lösas. Haber-mas, som hävdar att religioner kan bidra positivt till samhällets utveckling genom att förmedla värderingar, ser i det respekt-fulla samtalet en väg att hantera konflikter. Bengt Westerberg efterlyste i detta samman-hang mer precisa metoder. Ett demokratiskt styrelseskick och det respektfulla samtalet är förvisso nödvändigt, men ibland är detta otillräckligt menade han.
vid flEra tillfällEn under seminariet togs abort och omskärelse av pojkar upp som ex-empel där värderingar krockar. Westerberg förespråkar som bekant ett förbud mot om-skärelse av pojkar. Ska i dessa fall sekulära värderingar överrösta religiösa dito i den se-kulära staten? Eli Göndör hävdade bestämt att detta inte är givet och uttryckte kritik mot att Westerberg gjorde misstaget att själv både stå för problemformuleringen och ana-
lysera värderingarna kring omskärelse samt ange vilka åtgärder som ska vidtas. I denna och andra frågor markerade flera föredrags-hållare, däribland Torbjörn Tännsjö, att sta-ten bör vara ytterst restriktiv med att utöva tvångsmakt.
flEra förEdraG toG förutfattade meningar av olika slag som utgångspunkt för ett reso-nemang kring dessa. Roland Poirier Mar-tinsson gick igenom våldets bevekelsegrun-der och gav flera exempel på att andra mo-tiv än religiösa ofta ligger bakom aggressi-va yttringar. En annan fördom, den att bild-ning och religion är ömsesidigt uteslutan-de, tillbakavisades i två föredrag (med helt olika karaktär). Anders Gerdmar berättade i ett personligt hållet anförande om en böne-grupp i Livets ord, där majoriteten av med-lemmarna i bönegruppen har höga akade-miska meriter. Eli Göndör redogjorde för ut-drag ur sin avhandling om muslimska kvin-nor i Israel. De ökade möjligheterna till ut-bildning som dessa åtnjutit på senare år går hand i hand med en fördjupad religiositet. Mer bildning tränger alltså inte med nöd-vändighet undan religiös tro.
nåGra länGrE, utrEdandE debatter bjöd se-minariet inte på. Tiden i panelsamtalen var för kort för detta, men möjligen kunde mo-deratorn ha styrt upp den något spretiga dis-kussionen en aning. Å andra sidan kan se-minariet väcka intresse för fortsatt debatt vid senare tillfällen.
vilkEn kan målGruppEn vara för den kom-mande antologin? Beslutsfattare i samhäl-let, i synnerhet politiker, torde vara en vik-tig målgrupp. Den bedömningen stärks om det är sant, som Andreas Johansson Heinö gjorde gällande i sitt föredrag, att politiker sällan varit så dåligt förberedda på en tydlig trend i samhället. Denna gång trenden att religionen kommit tillbaka på den offentli-ga arenan.
frEdrik hEidinG
Signum 7/2013 5
Aktuellt
Axess TV visade nyligen den defini-tiva 60-minutersdokumentären om Darwin, darwinismen och Gud.
Dokumentären bär namnet Did Darwin kill God? och producerades av BBC redan 2009. Presentatör och ciceron i programmet är Co-nor Cunningham, verksam vid Centrum för teologi och filosofi vid Nottinghams univer-sitet. Han har skrivit boken Darwin’s Pious Idea och framställs i programpresentatio-nen som ”en övertygad anhängare av evolu-tionsteorin, men också en kristen”.
Cunningham visar under programmets första 15 minuter hur det vi i dag känner som den ”bokstavliga” läsningen av Bibeln, och särskilt av Första Moseboken, var okänd i fornkyrkan. Visserligen hade Bibeln och dess texter en bokstavlig mening, men med denna följde också en än viktigare allego-risk betydelse. Man förstod det alltså då som att Bibeln, och framför allt Gamla testamen-tet, hade olika ”lager” eller tolkningsnivåer. Frågan ”är Bibeln sann?” var helt oförståe-lig, enligt Cunningham; snarare var frågan ”vad vill Gud kommunicera genom detta?”
Som ett exempel tar Cunningham upp Fi-lon av Alexandria (ca 20 f. Kr.– ca 50 e. Kr.), en judisk lärd, verksam under det första år-hundradet. Filon menade att en allegorisk tolkning av Bibeln var särskilt påkallad i fall där Bibeln motsäger sig själv. Ett utmärkt ex-empel på detta är just början av Första Mose-boken, där man finner två olika, sinsemel-lan oförenliga skapelseberättelser. Här ska man alltså, enligt Filon, inte så mycket fäs-ta vikt vid vad som bokstavligen sägs, utan
snarare vad respektive berättelse vill säga. (Den första handlar främst om världens skapelse och mening, medan den andra behandlar människans uppkomst och be-stämmelse.)
En annan tänkarE som Cunningham tar upp är Augustinus (354–430). I en känd passage i dennes Bekännelser, som dock inte tas upp av Cunningham, skildrar Augustinus hur den allegoriska läsningen av Bibeln, och mer specifikt av Gamla testamentet, blev ett viktigt steg i hans konversionsprocess. Au-gustinus lärde sig denna läsart av biskopen av Milano, Ambrosius (omkring 340–397), och det gjorde att Augustinus kunde ta till sig det som tidigare, med en bokstavlig läs-ning, hade ”dödat” honom ”andligen”.
Något som nämns av Cunningham är den varning som Augustinus utfärdade om att dåliga utläggningar av Bibeln, och särskilt av Första Moseboken, skrämmer bort icke-troende från den kristna tron. Cunningham nämner också uppfattningen hos Augusti-nus och andra kyrkofäder att livet utveck-las eller stegvis realiseras över tid. Även om man inte hade något begrepp om till exem-pel naturligt urval gissar Cunningham att Augustinus inte skulle ha några problem med att få ihop modern evolutionsteori med sin syn på livet och naturen i stort.
I allt detta står Gud utanför tiden. Men Gud står inte utanför på så sätt att Han är som en frånvarande mekaniker, som ”ef-ter” (vad det nu skulle betyda) skapandet av världen lämnar den åt sitt öde. Att Gud över-
Dödade Darwin Gud?– Apropå en dokumentär om Darwin, darwinismen och Gud.
6 Signum 7/2013
Aktuellt
skrider tiden och rummet betyder tvärtom att Han är allestädes närvarande, närvaran-de i och för allt, alltid och överallt, även i allt som lever och i dess utveckling. Klassisk kristen tro, med andra ord.
mEn i och med detta återstår det för Cun-ningham att redogöra för hur vi då har kom-mit till dagens situation, där evolution och kristen tro av vissa ses som två ömsesidigt uteslutande storheter. Det är om detta som huvuddelen av programmet handlar.
Svaret ligger, enligt Cunningham, i ut-vecklingen av den anglikanska kyrkan från 1500-talet och framåt, samt i de ”kulturkrig” som rasat i USA under de senaste cirka 100 åren. De kreationister som under 1920-talet motsatte sig evolutionsläran var exempelvis främst motståndare till extrema former av socialdarwinism, där man anser att princi-pen om survival of the fittest (ungefär ”över-levnaden av de mest lämpliga”) också skulle gälla i samhället.
till och mEd då var ändå kreationismen mer sofistikerad än att den räknade med att världen skapades på sex bokstavliga dagar; denna tanke växte, i sin moderna form, fram först under 1960-talet i USA. På ett överty-gande sätt visar alltså Cunningham hur ti-der av starka förändringar av offentlig mo-ral i USA – 1920-talet och 1960-talet – fram-kallar en motreaktion från politiskt, mora-liskt och religiöst mer konservativa krafter. De stora förändringarna i allmän moral tol-kas som ett straff för att man avfallit från Bi-belns sanna lära, och följden blir ett för var-je gång alltmer uppskruvat krav på bokstav-lighet i bibeltolkningen.
Så har alltså dagens bibelfundamenta-lism kommit till. Som en spegelbild av det-ta har man fått ultradarwinister, som menar att allt – i naturen likaväl som i kulturen – kan förklaras uttömmande av evolutionära urvalsprinciper. Richard Dawkins är grup-pens kanske mest kände företrädare, men det finns också mer sofistikerade tänka-re som Daniel Dennett som kan räknas in i denna grupp.
Gentemot dessa ultradarwinister kommer Cunninghams filosofiska styrka fram. För, frågar han, om allt uttömmande kan förkla-ras med evolutionära mekanismer, kan inte även tanken på evolution förklaras på detta sätt? Att ultradarwinisterna accepterar evo-lutionsläran har alltså ingenting att göra med att den skulle vara sann, utan grundar sig uteslutande i att gener och memer (”kul-turella gener”) söker sin överlevnad och sitt vidareförande. Ultradarwinism upphäver på detta sätt sig själv. Evolutionen, och en mer sansad och vetenskaplig form av darwi-nism, går dock oskadda ur detta intellektu-ella moras.
Programmet Did Darwin kill God? är en myc-ket bra historisk och systematisk genom-gång av förhållandet mellan evolutionslära och kristen tro. Den kanske främsta styrkan är att den lyfter fram de teologiska – och inte bara vetenskapliga – problemen med krea-tionism och intelligent design. Mycket mås-te förstås lämnas osagt i en populär fram-ställning av begränsad längd. Men för en 60 minuter lång introduktion i ämnet kom-mer den så nära en uttömmande behandling av ämnet Darwin, darwinism och Gud som möjligt är.
Erik åkErlund
Programmet på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=9x3JJILFmU4
Signum 7/2013 7
Sjukvårdspolitik
Vi är vana vid att se rubriker i medier-na om problem i vården: budgetun-derskott, personalbrist, uppskjutna
operationer, patienter som skickas mellan sjukhus, historier om missade diagnoser, felaktiga behandlingar, problem med att få kontakt med ansvarig personal och okäns-ligt bemötande. Maciej Zaremba sätter fing-ret på vad som ligger bakom detta i en liten bok Patientens pris: ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden. Boken är genomsyrad av vrede över de missförhål-landen han ser, och han tydliggör att des-sa missförhållanden har samband med ad-ministrativa och ekonomiska modeller som antagligen inte är välkända bland allmän-heten.
När jag som legitimerad sjuksköterska, med mångårig erfarenhet inom avancerad sjukvård med doktorsexamen från medi-cinska fakulteten, försöker sätta mig in i den fråga som Zaremba ställer väljer jag att göra det utifrån vad som ansetts som grun-den för medicinsk vård och omvårdnad. Det som hamrades in och blev outplånligt i för-ståelsen av sjuksköterskans profession – från allra första kursen i grundutbildningen till sjuksköterska, och genomgående i alla följande kurser, under året med specialist-utbildning till sjuksköterska och i den fort-satta forskarutbildningen. I alla läroböc-
ker, styrdokument och forskningsrapporter inom specialområdet (barnsjukvård med fokus på neonatalvård) poängteras konse-kvent att det är helhetssynen på patienten som avgör prioritering av vårdinsatser. Den akuta bedömningen syftar till att avgöra om individen kräver livräddande eller livsup-pehållande behandling. Därefter kommer en bedömning, utifrån svårighetsgrad och val av relevanta åtgärder, av sådana sym-tom som kräver undersökning, diagnos och behandling, men där det finns utrymme för avvaktan och väntetid. Slutligen följer fö-rebyggande åtgärder. Naturligtvis ska alla dessa nivåer finnas tillgängliga, men rätt åt-gärd i rättan tid. Och i beslutet om åtgärder ingår en avvägning mellan olika patienters behov – relaterat till befintliga resurser.
En annan grundprincip är att en person som söker vård på vårdcentral eller sjukhus inte är synonym med en diagnos. Det är så mycket mer som påverkar sjuklighet, hälsa och välbefinnande. Hon/han är en individ med en unik personlighet, hälsohistoria, socioekonomisk bakgrund, familj, utbild-ning, yrke/sysselsättning, etnicitet och kul-tur, religion, och bostadsort (som har sam-band med tillgång till vårdinrättningar på olika nivåer). Allt detta har betydelse för den helhetsbedömning som bör göras.
Inom omvårdnad (sjuksköterskornas
Patientens pris – har vården förlorat sin etiska grund?av kErstin hEdbErG nyqvist
Utifrån Maciej Zarembas bok Patientens pris: ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden diskuteras i denna artikel frågan om vilka värderingar som styr den svenska sjukvården i dag.
8 Signum 7/2013
Sjukvårdspolitik
kunskapsområde) betonas att vårdaren får en relation till patienten genom patientens beroendeförhållande till vårdaren. Patien-tens tilltro till vårdaren innebär att denne får ett personligt ansvar i egenskap av den som har uppdraget att tillgodose patientens behov. Det är en ojämlik relation, som emel-lertid kan uppvägas av att patientens tilltro besvaras genom att vårdaren har en lyss-nande och stödjande attityd, och att vården vidtar åtgärder som behövs och står till buds inom rimlig tid. Och att vården inte bara be-aktar kroppsliga besvär utan också psykia-triska/psykologiska besvär och sociala och andliga behov. Viktiga begrepp är ”autono-mi” – självbestämmande, och ”integritet” – att förbli densamme, ett unikt jag, trots att kropp och själ kanske är skröpliga.
Vad är vårdens värdegrund?För medicinen har den hippokratiska eden fortsatt att utgöra grunden (finns att läsa på Svenska Läkaresällskapets hemsida, www.sls.se). Enligt denna ed ska läkaren bland annat utöva sitt yrke utifrån följande löfte: ”Efter förmåga och omdöme skall jag följa den behandling jag anser gagnerikast för mina patienter och det som kan skada el-ler irritera dem skall jag undvika.” Det enda som ska styra planerade åtgärder är patien-tens behov och val av åtgärd som gör mest nytta. Den etiska koden för sjuksköter-skor, som senast reviderades av Internatio-nal Council of Nurses 2012, har ett liknande innehåll och an ger bland annat att ”Sjuk-sköterskan ansvarar för att omvårdnaden sker i överensstämmelse med individens sä-kerhet, värdighet och rättigheter.”
För omvårdnaden (sjuksköterskans kun-skapsområde) utvecklades på 1970- och 1980-talet flera så kallade omvårdnadsteo-rier, som definierade vilka kunskaper och färdigheter sjuksköterskor ska ha och vil-ket förhållningssätt som bör känneteckna deras professionella verksamhet. Under de fyra huvudområdena människa, hälsa, mil-jö och omvårdnad presenterade flera vård-forskare olika teorier – som i dag snarare
skulle kallas för värdegrunder – för att göra begreppet ’omvårdnad’ mer konkret. En del fokuserade framför allt relationen mel-lan vårdare och patient. Andra klarlade oli-ka vårdnivåer och hur patienten kan stöd-jas på vägen från ett fullständigt beroende inom högteknologisk vård till att klara sig själv alltmer, med adekvat stöd, utifrån sina unika förutsättningar.
Den omvårdnadsteori jag ”fastnade för” i mitt arbete med vårdutveckling inom neo-natalvård, Roy Adaptation Model, utarbe-tades av en sjuksköterska och katolsk or-denssyster i Boston, Callista Roy, som en bas för utbildningsplan för grundutbild-ning av sjuksköterskor. Denna teori använ-de jag som grundstruktur för en värdegrund för omvårdnad inom neonatal intensivvård, som bland annat tar upp barnens sinnesin-tryck, den fysiska miljön, närheten till fa-milj/närstående, och föräldrarnas uppfatt-ning av sin roll som barnets primära vårdare och sitt deltagande i vården. Målet för vår-den, det vill säga hälsa, definieras som fa-miljens och barnets oberoende av vården, så långt detta är möjligt utifrån barnets häl-sotillstånd och utveckling.
Ser vi till vad som bör känneteckna god vård i Sverige klarläggs detta tydligt i Häl-so- och sjukvårdslagens andra paragraf: ”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela be-folkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjuk-vård skall ges företräde till vården.” Vården ska ”vara av god kvalitet … och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, lätt tillgänglig, bygga på res-pekt för patientens självbestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan pa-tienten och hälso- och sjukvårdspersona-len och tillgodose patientens behov av kon-tinuitet och säkerhet i vården. Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med pa-tienten.”
Signum 7/2013 9
Sjukvårdspolitik
För mig har det verkat självklart att ut-veckling och förändringar av vården skul-le ha ovanstående som sin värdegrund. Att ekonomiska incitament skulle styra vad personal ska prioritera har framstått som otänkbart.
Är en modell för kontroll av offentlig förvaltning lämplig för tilldelning av medel till vården?Mot ovanstående bakgrund var det spän-nande att ta del av innehållet i boken där Maciej Zaremba samlat fem artiklar publi-cerade i Dagens Nyheter under 2013, samt artiklar skrivna av Magnus Lind, f. d. över-läkare med lång erfarenhet av den kliniska verkligheten på Karolinska sjukhuset, och Shirin Ahlbäck Öberg och Sten Widmalm, docent respektive professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
De två senare ger en översikt över den modell, New Public Management (NPM), som införts inom vården. Den utvecklades på slutet av 1980-talet i USA för att mäta ef-fektivitet inom offentlig förvaltning. Incita-mentet då var att motverka korruption och maktmissbruk hos högre tjänstemän. Se-dan har modellen kommit att införas runt om i världen i alla möjliga samhällssekto-rer, däribland vården. En princip i NPM är medborgares rätt till valfrihet, till exempel att välja var man vill få sin vård. En annan princip är att den som tillhandahåller tjäns-ter fungerar som entreprenör, det vill säga strävar efter effektivitet med lönsamhet som mål. Enligt NPM handlar vård om ’beställa-re’ och ’leverantörer’ av ’produkter’, utifrån uppsatta verksamhetsmål (resultatstyr-ning). Efterfrågan på (läs: tillgången till) vård bestäms av antalet av respektive pro-dukt som budgeterats och levererats (läs – och häpna: hur många patienter med en viss diagnos som anses vara lönsamma).
Men hur kan ett program för åtgärder mot maktmissbruk och korruption få relevans för en verksamhet som syftar till att före-bygga, diagnosticera, bota och lindra sjuk-domstillstånd och minska lidande? Maciej
Zaremba väljer att öppna läsarens ögon för hur NPM styr ”vårdproduktionen” genom att skildra några tragiska livsöden han fått ta del av. I ett fall uppdagade en anhörig till en avliden att läkare som medverkat i pa-tientens vård gett motstridiga ordinationer. Det som en läkare ordinerat skulle antagli-gen ha fått patienten att överleva; en annan läkares ordinationer innebar aktiv döds-hjälp. Förklaringen till detta var att de olika läkarna uppfattade sitt uppdrag enbart som att leverera sin specifika produkt (till exem-pel undersökning, ordination av läkemedel) – utan att sätta sig in i patientens tillstånd som helhet.
I en annan skakande berättelse skildras hur en person drabbas av svår förvirring efter en komplicerad och ändå lyckad can-ceroperation. I det akuta postoperativa ske-det fungerar dock inte kontakterna med fö-reträdare för psykiatrin och tillståndet för-värras. Hustrun, som var sjukvårdskunnig och uppfattade mannens tillstånd som en biverkning av psykofarmaka, sökte själv upp en erfaren psykiater, som konstaterade att det handlade om en biverkning. Men då hade mannen redan drabbats av flera kom-plikationer, bland annat en svår hjärnblöd-ning och dog en kort tid därefter. En uppfölj-ning visade att 82 läkare medverkat i hans vård, varav 17 psykiatriker, varav de flesta bara träffade patienten en enda gång eller gav råd per telefon. Här fanns expertisen till hands, men helhetssynen på patienten sak-nades. Mannen hade antagligen överlevt om en rätt bedömning gjorts direkt när förvir-ringstillståndet uppstod. Men detta räck-er inte för att förstå händelseförloppet. Det som i grunden påverkade utgången i båda dessa fall var emellertid – just NPM!
Men först ett annat exempel som illustre-rar problemet: Sverige är ett av de länder som har de allra högsta sjukvårdskostna-derna och många läkare per patient. Ändå har svenskar svårt att få kontakt med läka-re. Det märkliga är att en svensk läkare bara hinner med en tredjedel av det antal patient-möten som till exempel en läkare i Frankrike
10 Signum 7/2013
Sjukvårdspolitik
eller Tyskland presterar. Varför? – Zaremba ger svaret: det beror på NPM. Hur är det möj-ligt? – Jo, enligt denna modell handlar vård ju om ’produkter’ (mottagningsbesök, diag-noser, behandlingar etc.). I Sverige tillkom-mer ’vårdgarantin’ som bidragande orsak. Denna innebär rätt till behandling av viss diagnos inom viss tid; det ger inrättningen en ’bonus’. Sammantaget leder detta till att man börjar se patienter som lönsamma el-ler olönsamma. I det enskilda fallet kan där-för medicinska beslut variera, beroende på den inverkan ett ekonomitänkande kan ha på vårdförloppet.
Vem är en lönsam patient?Det personalen möter är inte en diagnos utan en individ med unika upplevelser av hälsoproblem, frågor, och olika förutsätt-ningar att ta in det som sägs och görs. Detta går inte ihop med en uppfattning om vårdsö-kande som avgränsade ’produkter’ med oli-ka pris, där det gäller att ta hänsyn till vad som är lönsamt, just då, på den platsen.
Som Zaremba poängterar, kan patienter vid läkarbesök mötas av attityden ”en sak i taget”. Söker någon för ryggont och samti-digt vill ta upp frågan om andfåddhet räcker kanske inte tiden till, utan patienten hänvi-sas till att boka en ny tid. Om läkaren dä-remot lyckas avhandla flera besvär inom anvisad tidsram, blir detta lönsamt. I NPM kan ingå ”straff” om besökstider överskri-der den utmätta tiden; den patient som får vänta mer än 30 minuter kan ha rätt till gra-tis undersökning – en ren förlust för vård-inrättningen. Det har förekommit regelverk som ålade husläkare vite om de inte svarade i telefonen inom en och en halv minut. Dä-remot kan dröjsmål med att meddela patien-ter provsvar ske utan ekonomiska följder. Är det förenligt med god kvalitet och säkerhet i vården?
Ett kapitel har självfallet rubriken ”Den olönsamme patienten”. Här tar Zaremba upp frågan om vad som händer när en kli-nik fyllt sin tilldelade kvot av en viss diag-nos/åtgärd. Tas fler patienter in med sam-
ma ’produktkod’ ”bestraffas” kliniken ge-nom att inte få någon ersättning för dessa. Frågan om beslut om prioritering i vården åskådliggörs i boken utifrån ett öppet brev i Läkartidningen med titeln ”Låt patienten bestämma och vården vårda”. Brevet föran-leddes av ett påbud från landstinget i Stock-holm om rutinmässig insamling av upp-gifter om patienters livsstil (motion, typ av fett på smörgåsen, och alkoholintag), vilket självklart tog tid från den verkliga anled-ningen till patientens besök. Ett annat ex-empel är att en vårdmodell som involvera-de psykospatienters anhöriga i terapin fick avbrytas då ingen ersättning utgick för tid med anhöriga. Andra exempel Zaremba ger är ekonomisk prioritering av nybesök fram-för återbesök och rutinkontroller, trots att fördröjd behandling av vissa tillstånd kan ge permanenta skador. Vårdgarantin, som premierar besökstider inom bestämd tid, beskrivs som ett annat exempel på extern styrning av vårdverksamhet.
För mig framstår det som högst förvå-nansvärt att kontrasten mellan ovanståen-de beskrivningar av hur vården bedrivs och det som föreskrivs i Hälso- och sjukvårds-lagen inte uppmärksammats mer av dem som bär ansvaret. För mig framstår det ock-så som angeläget att det som Zaremba lyfter fram uppmärksammas.
Vem bestämmer vårdens innehåll: läkaren eller politiker/administratörer?I budget för vård har olika diagnoser olika pris. Men kan det påverka vilka diagnoser som ställs? Frågan kan tyckas helt befängd, men Zaremba påvisar risken att premierade diagnoser ’läggs till’ för att öka lönsamhe-ten. Ett exempel: Ett barn kom till en mot-tagning med öroninfektion. Läkaren som tog hand om barnet fick efteråt frågan från en företrädare för ledningen om barnet va-rit oroligt. (Vilka barn är inte oroliga när de ska undersökas av läkare?). När han svarade ’ja’ blev han uppmanad att i fortsättningen även ställa diagnosen ’oro’, en psykiatrisk
Sjukvårdspolitik
diagnos som dessutom gav högre ersättning än diagnosen öroninflammation. Berättel-sen antyder ett system som försätter läka-re i ett gränsland med utrymme för fri tolk-ning.
En annan komponent i ekonomisystemet är diagnosrelaterade grupper (DRG), som innebär enhetlig prissättningen för diag-noser, ett system som införts i flera svenska landsting. Problemet är att patienter inte är enhetliga, det vill säga de kan ha olika vård-behov trots samma huvuddiagnos. Zarem-ba menar att detta lätt leder till glidningar i praxis, som att patienter kallas till onödiga besök för att följa normen. Att varje enhet har sin budget att följa bidrar också till att patienter bollas mellan enheter, vilket kan leda till längre väntetider.
Titeln på överläkare Magnus Linds kapi-tel ”Lita på yrkesetiken – ett förslag” sam-manfattar hans förslag till en annan grund för budgetarbetet än NPM och DRG, som han anser skapar skadliga incitament. Lind stö-der vikten av styrning och utvärdering av vården, bara målet inte endast är att hålla budgeten. I stället ser han läkaretiken som grundvalen för god sjukvård. Han menar att kliniker inom respektive specialitet kan tilldelas samma anslag per hundratusen in-vånare, och att utvärdering kan göras av en tvärprofessionell grupp (läkare, sjukskö-terska, ekonom och jurist). Denna ska sam-manställa resultatet, som diskuteras med klinikchefer, och vårdetiken ska överordnas eventuella vinstmål så länge kliniken håller sig inom ramen för tilldelade resurser. Det som bör premieras är den kliniska kvalite-
ten. För mig framstår detta som helt logiskt och etiskt korrekt.
Zaremba tar också upp en annan metod som liknar NPM, Lean production. Lean-me-toden togs ursprungligen fram i Japan för biltillverkning, då man funnit att produk-tionen kunde rationaliseras om man mätte tid för olika arbetsmoment som grund för normer. I dag har den införts inom vården på många ställen i Sverige. Enligt Zaremba nämns i en rapport från det statliga Innova-tionsrådet att metoden tömdes på sin mora-liska kärna när den infördes i västvärlden. På sätt och vis liknar detta den utveckling som NPM genomgick när den överfördes till sammanhang där den kan ifrågasättas, som inom vården.
Alla teman som tas upp i boken genomsy-ras av det jag uppfattar som grunden för Zar-embas engagemang i detta problemområde; det som saknas i ”systemet” är tillbörlig res-pekt för den professionella expertisen, med-mänsklighet, rättvisa och ärlighet. Det han konsekvent lyfter fram som orättfärdigt är att beslutsfattare inte premierar vårdens kvalitet, utan dess volymer; inte ’det goda mötet’ mellan vårdare och patient, inte hur patienters individuella behov tillgodoses utan tanke på ekonomin. Det får förödande konsekvenser om prislistor och ekonomiska incitament avgör ifall en patient får adekvat vård och överlever, eller inte. Och det är lika förödande om vården inte kännetecknas av medmänsklighet, respekt och empati för patienten. Detta uppfattar jag som kärnan i Zarembas budskap.
Maciej Zaremba: Patientens pris: ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden. Svante Weyler Bokförlag AB 2013, 166 s.
5 december kl. 19 i Newmaninstitutets aula, Slottsgränd 6, Uppsala
BACH & OWE WIKSTRÖM
med Uppsala kammarkör
Medverkande i detta nummer
klaus baumannProf. Dr. theol., psykoterapeut, verksam vid Albert-Ludwigs-Universität i Freiburg, Tyskland.
kjell blückertDocent i kyrkovetenskap och vd vid Ragnar Söderbergs stiftelse, Stockholm.
helena bodinDocent i litteraturvetenskap vid Stock-holms universitet och lektor vid Newmaninstitutet.
william t. cavanaughForskningsansvarig professor vid Cen-ter for World Catholicism and Intercul-tural Theology vid DePaul University i Chicago och har bland annat skrivit boken The Myth of Religious Violence, Oxford University Press.
gert-ove fridlundLitteraturkritiker, Örebro.
fredrik heidingJesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.
sten hidalProfessor emeritus i Gamla testamen-tets exegetik vid Lunds universitet.
kurt kochKardinal och prefekt för Påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet.
klaus misgeldProfessor; historiker tidigare verksam vid Södertörns högskola och Arbetar rö-relsens arkiv och bibliotek i Stockholm.
thomas von mitschke-collandeDisputerad företagskonsult, har med-verkat vid omstruktureringen av den tyska biskopskonferensens sekretariat. Han har bland annat skrivit rapporten Schafft sich die katholische Kirche ab? Analysen und Fakten eines Unternehmensberaters [Håller den katolska kyr-kan på att avskaffa sig själv? Analyser och fakta från en företagskonsult].
kerstin hedberg nyqvistMed. dr och docent.
thomas wielandLedare för projektavdelningen inom den tyska katolska biståndsorganisa-tionen Adveniat, med särskilt ansvar för Argentina. Han har tidigare arbetat flera år i Colombia.
erik åkerlundFil. dr i filosofi, lektor vid Newmaninsti-tutet och nyutbildad lärare.
Kristen mångfald i Sverigekonferens på Sigtunastiftelsen
den 22–23 november 2013
medverkande
Introduktion av prosten Lennart Sjöström
docent Kjell Blückert
Svenska kyrkan, nationalkyrka i det mångkulturella Sverige
docent Helena Bodin
Mångkultur och identitet i ortodoxa kyrkor i Sverige
Diskussion under ledning av professor Sven-Erik Brodd
Kostnad 900 kr inkl. logi. 600 kr exkl.
Anmälan före den 10 november www.sigtunastiftelsen.se eller tfn 08-59 25 89 85
STIFTELSEN SVERIGE OCH KRISTEN TRO
i samverkan med SENSUS och SIGTUNASTIFTELSEN
Redaktion
Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,
Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),
Elisabeth Stenborg.
Redaktionskommitté
Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg,
Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten,
Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,
Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,
Anders Piltz, Katrin Åmell.
Fasta medarbetare
Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl,
Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,
Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,
Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten,
Florence Vilén, Erik Åkerlund.
Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin.
Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.
Adress
Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala
Telefon, redaktion 018-580 07 15
Telefon, expedition 018-580 07 10
Fax 018-580 07 20
E-post: [email protected]
Hemsida: www.signum.se
Prenumeration 2013
Helår (8 nummer)
inom Sverige 370:– studerande 225:–
övriga Europa 400:–
utom Europa 460:–
Lösnummer 55:–
Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046
Ljudtidning 370:– v.g. kontakta expeditionen.
Tidskriften Signum startades 1975 som
uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad
1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,
grundad 1963.
Signum utges sedan 2001 av
Newmaninstitutet, en katolsk högskola
för teologi, filosofi och kultur med säte i
Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och
medarbetarna kring tidskriften Signum.
Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se
Tryckt hos Grafiska Punkten
issn 0347-0423
katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
© SignumSlottsgränd 6, 753 09 Uppsalaissn 0347-0423
Innehåll Signum nr 7/2013 årgång 39
Nästa nummer av signum utkommer
den 13 december.
Signum i sociala medier
facebook.com/tidskriftensignum
@signumse på Twitter
Ledare
1 erik åkerlund Motkultur medicinen mot skolans kris– Den svenska skolan är i kris; om detta tycks alla vara rörande överens. Men finns viljan att ta sig an problemet från grunden?
Aktuellt
3 fredrik heidingHar Gud gjort comeback?– Från ett seminarium i Stockholm om religionens återkomst i det offentliga rummet.
5 erik åkerlundDödade Darwin Gud?– Apropå en dokumentär om Darwin, darwinismen och Gud.
Sjukvårdspolitik
7 kerstin hedberg nyqvistPatientens pris – har vården förlorat sin etiska grund?– En diskussion om vilka värderingar som styr den svenska sjukvården i dag utifrån Maciej Zarembas bok Patientens pris: ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden.
Ekumenik
12 kurt kochEkumeniska utvecklingar efter Andra Vatikankonciliet– Ett föredrag av prefekten för Påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet om kristen enhet genom kyrkans historia ända fram till vår egen tid.
Martyrium
22 fredrik heidingFörföljelsen kräver teologisk skärpa– Om förhållningssättet till kristendomsförföljelse, både hos dem som drabbas och hos dem som bistår.
Religion och samhälle
27 william t. cavanaughRoten till det onda– Har religiösa ideologier och institutioner en större benägenhet till våld än sekulära?
Konsthistoria
32 helena bodinPavel Florenskij och det omvända perspektivet– Om en rysk klassisk artikel som nyligen utkommit i svensk översättning.
Vatikanen
35 thomas von mitschke-collandeHur reformerar man Vatikanen?– Påven Franciskus lovade efter det att han valts att reformera Vatikanen, en inte alldeles enkel uppgift.
Teologi
41 klaus baumannDiakonat med män men inte med kvinnor?– Finns det egentligen något som hindrar (åter)införandet av ett diakonämbete för kvinnor efter det att Andra Vatikankonciliet återinförde det ständiga diakonatet?
Analyser och rapporter
47 thomas wielandIntegration i de fattigas värld – ordenslivet i Latinamerika och Karibien– Om att dela de fattigas tillvaro för att göra Guds närvaro känd, och om de olika former som ordenslivet uppvisar.
Bokrevy
53 kjell blückertSkola i fritt fall?– Per Kornhall: Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall.
55 klaus misgeldAntistalins berättelse– Michail Gorbatjov: Som jag minns det.
58 gert-ove fridlund2017 – ett dystert jubileum–Olga Slavnikova: 2017.
61 sten hidalTegnér som diktare och patient– Christina Svensson: Diktaren på dårhuset. Om Esaias Tegnérs sjukdom och sjukdomsdiktning.
63 informationer64 medverkande i detta nummer
Slottsgränd 6SE-753 09 UPPSALA
sVERigEPORTO BETALT
PORT PAYÉ
november
2013katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
Motkultur medicinen mot skolans kris
Har Gud gjort comeback?
Dödade Darwin Gud?
Kerstin Hedberg Nyqvist
Patientens pris – har vården förlorat sin etiska grund?
Kurt Koch
Ekumeniska utvecklingar efter Andra Vatikankonciliet
Helena Bodin
Pavel Florenskij och det omvända perspektivet
Thomas von Mitschke-Collande
Hur reformerar man Vatikanen?
Klaus Baumann
Diakonat med män men inte med kvinnor?
Thomas Wieland
Integration i de fattigas värld – ordenslivet i Latinamerika och Karibien
7/2013w
ww
.signum.sewww.artos.se | [email protected] | 076 779 35 03
Julgåvor från Artos
u Syster Sofies makalösa och självutlämnande självbiografi. Vi får följa henne i sökan-det efter sanning till indiska ashram och New Age-kollektiv, till Jesusfreaks i Australien, terapifolk på madrasserade källargolv i Stockholm och så småningom – till kristen tro och till kloster. Stairway to heaven. En andlig resa Inb. 232 s, bildark i färg 290:- Erbjudande 232:- v Det här är inte en bok för sökare, den är till för den som redan har bestämt sig för att vilja vara en kristen, för den som vill be och som har gjort det länge – men som stöter på problem. John Chapman. Allt är bra när allt känns fel. Danskt band 242 s, 259:- Erbjudande 209:- w Som regnet och snön är något så otidsenligt som en postilla, en samling predikningar till tiderna i kyrkans år. Skriven av Anders Piltz – en av landets skarpaste förkunnare. Boken kommer här i en andra, omarbetad och utvidgad upplaga. Danskt band 326 s, 324:- Erbjudande 259:- x Vad säger den ortodoxa kyrkans ikoner oss och vår tids författare? Vad betydde de en gång för betraktarna i Bysans? Är det möjligt att inte bara måla utan också skriva en ikon? Helena
Bodin. Ikon och Ekfras. Danskt band. 266 s, två bildark i färg, 302:- Erbjudande 242:-
