Sociala rörelser, heterogenitet och enhet – en kommentar

LUND UNIVERSITY

PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00

Sociala rörelser, heterogenitet och enhet – en kommentar med nedslag i två socialaforum

Lindgren, Johan; Wennerhag, Magnus

Published in:Fronesis

2004

Link to publication

Citation for published version (APA):Lindgren, J., & Wennerhag, M. (2004). Sociala rörelser, heterogenitet och enhet – en kommentar med nedslag itvå sociala forum. Fronesis, (16-17), 111-125.

Total number of authors:2

General rightsUnless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by thelegal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private studyor research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal

Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will removeaccess to the work immediately and investigate your claim.

https://portal.research.lu.se/sv/publications/e8c9ab8b-2643-4919-8b31-82c9477520ce

111

WTO-demonstrationerna i Seattle, i må-nadsskiftet november-december 1999,har inte bara uppmärksammats som detmediala genombrottet för en ny rörel-se, utan även för den form som protes-terna tog och för hur de olika proteste-rande grupperna förhöll sig till varan-dra. En mångfacetterad protestformmöjliggjorde ett sammanflöde av dispa-rata politiska kamper. Denna händelsehar ofta illustrerats med bilden av desköldpaddekostymerade miljöaktivis-terna som på Seattles gator gjorde ge-mensam sak med fackligt aktiva trans-portarbetare (»Teamsters«), trots attdessa grupper tidigare sett sig stå i mot-sättning till varandra. Forna trätor tyck-tes lösas upp och kraften kanaliserades

i stället mot ett gemensamt problem(»globaliseringen«), eller snarare motdet som upplevdes vara roten till en raddisparata problem (miljöförstöring, pri-vatiseringar, arbetslöshet, och så vida-re…). Samtidigt behöll de olika rörel-serna, organisationerna och nätverkensin särart, sina olika politiska agendoroch sina olika sätt att bedriva politik.

Det är denna frågeställning som desociala rörelseforskarna MassimilianoAndretta, Donatella della Porta, Loren-zo Mosca och Herbert Reiter rör sigrunt, i föregående texts diskussion omhur en rad olikartade politiska aktörerlyckades göra gemensam sak under pro-testerna mot G8 i Genua juli 2001. Defrågor som dessa forskare uppmärksam-

Johan Lindgren och Magnus Wennerhag

Sociala rörelser, mångfald och enhet – en kommentar med nedslag i två sociala forum

113

SOCIALA RÖRELSER, MÅNGFALD OCH ENHET

Det tycks emellertid finnas en skillnad ihur de uppfattar kopplingen mellan rö-relsens mål och aktivisternas levnads-förhållanden och kampmetoder. HosMarx betonas förvisso arbetarklassenskollektiva levnadssituation. De snarlikasociala och arbetsmässiga förhållandenagör enskilda arbetare till en »klass i sig«,vilket är en förutsättning för att dennaklass ska bli en samhällsförändrande»klass för sig själv« – det vill säga ett en-hetligt subjekt som kan agera politiskt.4

Men när det gäller rörelsens slutmål,kommunismen, betonas inte det enhet-liggörande som kampen antas förutsät-ta. Det kommunistiska samhället be-skrivs i stället som »en fri associationvari envars fria utveckling är förutsätt-ningen för allas fria utveckling«.5 Kapi-talismen anses omöjliggöra verklig fri-het och gemenskap. Men klassgemen-skapens politiska organisering möjlig-gör ett upphävande av såväl kapitalismsom uppdelning i klasser och det ofrialönearbetet. Enhetliggörandet är fun-damentalt i kampen, men inte för uto-pin.

Hos Sombart är det däremot justdenna moderniseringens homogenise-ring av levnadsförhållanden, och arbe-tarnas kapacitet att genom självorgani-sering anpassa sig till denna, som sessom det centrala elementet i kampen.

Hvad kapitalismen i storstäderna ochindustricentrerna kastar samman i enhop, är en odelad massa af individer,som helt och hållet ha brutit med detförflutna, som blifvit lösta från de gam-la gemenskapsbanden, från hem, by ochsläkt och med sina gamla ideals bank-rutt börja ett nytt lif. Deras enda håll-punkt är kamraten, som delar sammaöde, som lika litet betyder något somindivid och som äfven lika litet tillhörännu en historisk organisation. Till ho-nom sluter han sig, blir kamrat och såuppstår en skara kamrater, för hvilkenframför allt ett är kännetecknande – ickeden enskildes säregenhet, icke den gemen-samma traditionen, utan mängden, mass-prägeln.6

Det är »kärleken till massan« och densociala produktionens »tendens till enkommunistisk lefvnadsordning« som är»den sociala rörelsens«, det vill säga ar-betarrörelsens, specifika drag och histo-riska mission. Sombart talar om »enväldig förstärkning af massmaktmedve-tandet hos den enskilde och ett gyn-nande och främjande af alla mass-etiskakänslor, som under striden växa ut tillklass-etiska postulat«7. Rörelsen harinte bara sin uppkomst i homogena för-hållanden inom produktionen. Dess or-ganisering fullkomnar denna homoge-

4. Karl Marx, »Filosofins elände« (1847), ur Skrifter i urval. Filosofiska skrifter (1978), s 354.

5. Karl Marx och Friedrich Engels, Kommunistiska manifestet (1848/1986), s 39.

6. Sombart, s 12. Vår kursivering.

7. Ibid, s 13.

112

JOHAN LINDGREN OCH MAGNUS WENNERHAG

mar – i en konkret analys av ett socialtforum och dess aktörer – är inte nya.Hur politisk och social mångfald inomen rörelse förhåller sig till rörelsens för-måga att agera enat har sedan länge va-rit en central fråga inom såväl teorierom sociala rörelser som inom rörelser-nas egna diskussioner. Vi kommer idenna text att sätta Andretta, della Por-ta med fleras text i relation till någracentrala rörelseteoretiker. Dessutomkommer vi att relatera Genuaundersök-ningen till en liknande svensk under-sökning, som vi själva nyligen har varitmed om att genomföra.

* * *Att kollektiva politiska aktörer kan for-meras – inte enbart på grund av maktensmedvetna ingrepp, utan även utanförmakten, i opposition mot den – är en er-farenhet i det moderna samhället somunder mitten av 1800-talet även blir enfråga för samhällsteoretiker. Arbetarnasorganisering gav upphov till de förstaförsöken att mer systematiskt förstå kol-lektivt politiskt handlande, dess orsakeroch dess effekter. Det var i relation tilldetta fenomen som begreppet »socialarörelser« skapades.1

För den runt förra sekelskiftet verk-samme sociologen (och socialisten)

Werner Sombart, som var tydligtinspirerad av Marx, är det fråga om densociala rörelsen, i bestämd form sing-ularis. Det handlar om en rörelse somutgjordes av en viss social klass, det so-ciala uttrycket för en grundläggandekonflikt mellan arbete och kapital.Teorin beskrev inte bara en klass utsattför ett förtryck, utan även dess sätt attorganisera sig själv, dess rörelse motbefrielse:

Socialism i ordets här brukade meningär den modärna sociala rörelsens andli-ga produkt. Denna rörelse åter är allaproletäriska emancipationssträfvandenssammanfattning, dvs av sträfvandenahos en af vår tids sociala klasser.2

Det intressanta med Sombart i dettasammanhang är att han framstår som ettparadigmatiskt uttryck för den bild avarbetarrörelsens sätt att organisera sigsom ett enhetligt och homogent sub-jekt, som sedan kommit att dominerasociala rörelseteoriers och rörelseteore-tikers intresse för och bejakande avmångfald inom och mellan rörelser.

I likhet med Marx såg Sombart intearbetarrörelsen som blott ett särintres-se, utan som bäraren av en nödvändigevolution av det moderna samhället.3

1. Den som först använder sig av begreppet »social rörelse« är den tyske hegelianske sam-hällsvetaren Lorenz von Stein, i sin studie från 1850 om klass och social rörelse i Frankrike.Se Håkan Thörn, Modernitet, sociologi och sociala rörelser (1997), s 53–56.

2. Werner Sombart, Socialism och social rörelse (1911), s 3.

3. Thörn (1997), s 64.

115


kunskapsrelaterade konflikter – och hurdetta påverkar det kollektiva handlandet– är teman som går igen hos en rad sam-hällsteoretiker, från 70-talet och fram-åt.

Ett exempel är sociologen JürgenHabermas, som även han hävdade attkapitalismens förändringar och klass-konfliktens institutionalisering inomvälfärdsstaten förändrat rörelsernas ka-raktär. Konflikter uppstår nu snarare pågrund av statliga åtgärder, och handlarallt mer om kultursfären, socialisationoch frågor om livsformer. Så kalladepost-materiella värderingar (jämställd-het, självförverkligande och mänskligarättigheter) anses få en ökad betydelse,främst inom den nya medelklassen ochhos yngre välutbildade grupper. De so-ciala rörelsernas roll i detta nya sam-manhang blir för Habermas, som hosTouraine, att såväl vara kreativa omtol-kare av kultur och identiteter som attutöka civilsamhällets roll i relation tilldet politiska systemet.10

Ett annat exempel på försök atthandskas med frågan om heterogenitetoch enhet står Chantal Mouffe och Er-nesto Laclau för.11 Trots att de spårarförändringens grund i en förändring avkapitalismens och statens funktionssätt,vänder de sig mot alla försök att finna

en grund till motstånd eller att söka rö-relsers uppkomst i ett specifikt förtryck,eller i relation till en specifik konflikt-dimension. Deras lösning blir att härle-da rörelsernas upplevda samhörighet tillatt de alla är uttryck för »nya demokra-tiska kamper«, som ett resultat av enunder moderniteten ständigt expande-rande diskurs om demokrati och rättig-heter. Heterogena rörelser finner enheti en kamp för att sprida demokratins lo-gik till allt fler samhälleliga områden,utan att göra det utifrån en identitetgrundad i ett och samma förtryck. Sna-rare länkas de olika kamperna sammani sin demokratiska och anti-hierarkiskasträvan. Åttiotalets »regnbågsallianser«mellan olika identitetsbaserade rörelserbeskrivs som en förebild för dessa nyakamper.

* * *Många av de senaste årens teorier omsociala rörelser tycks alltså röra sig moten modell som förutsätter att kamperom kunskap, symboler och identiteterhar ersatt konflikter grundade i pro-duktionen, mellan arbete och kapital.I stället för en central konflikt har vi attgöra med en mångfacetterad uppsätt-ning konflikter, av olika ursprung. »Nyasociala rörelser« anses ha ersatt de

10. Jürgen Habermas, Between Facts and Norms (1996), s 366–379; Jürgen Habermas, The The-ory of Communicative Action, vol 2 (1987), s 391–396; Jürgen Habermas, »Den nya oöverskåd-ligheten«, i Ord&Bild nr 3 1985, s 71–74.

11. Se exempelvis Ernesto Laclau och Chantal Mouffe, Hegemony and Socialist Strategy (1985);Chantal Mouffe, »Hegemoni och nya politiska subjekt: med sikte på ett nytt demokrati-begrepp«, Fronesis nr 3–4 (2000).

114


nisering, och leder till skapandet av enny, helt och hållet kollektiv människa,redo för ett kollektivt produktionssätt.Utopin är det kollektivistiskt socialistis-ka samhället. Andra former av organi-sering ses av Sombart som mindre rele-vanta att studera, då de inte har sammakvaliteter som arbetarrörelsen, och dåde riskerar att stå i vägen för denna en-hetliga rörelse mot socialism.

På ett liknande sätt som arbetarrö-relsens formering, det sena 1800-taletskapitalistiska produktionsordning ochövergången till det fordistiska massam-hället var utgångspunkten för Sombart,kom begreppets innebörd senare att fär-gas av andra rörelseformeringar ochsamhällsförändringar.

Den franske sociologen Alain Tou-raine, vars teorier kommit att bli vikti-ga för senare tids forskning om socialarörelser, såg i sextiotalets pluralistiskaoch spretande rörelseaktivism ett epok-görande skifte föranlett av förändring-ar i samhälleliga produktions- ochmaktförhållanden – på rörelseplanetöversatt till den gamla rörelsens (arbe-tarrörelsens) nedgång och uppkomstenav »nya sociala rörelser«. Denna rörel-se föranleddes av övergången till enpostindustriell ordning, där den primä-ra kampen inte längre stod mellan kapi-tal och arbete utan mellan teknokratis-ka eliter och nya sociala rörelser. Kam-pen handlade om makten över kunska-

pen och teknologin, om identiteter ochsymboler, som syftade till självstyrandeoch egalitära samhällsinstitutioner sna-rare än hierarkiska och elitkontrollera-de.8

Touraines ambition att röra sig bort-om tidigare rörelsestudier – där rörel-semobiliseringar setts som en processsom med nödvändighet utgår från enenhetligt artikulerad rörelseidentitet –blir ett sätt att försöka handskas medfrågan om hur heterogenitet låter sigsamsas med enhet, när en rörelse for-meras. Detta försök till trots tycks Tou-raine ändå hamna i en syn på de »nyasociala rörelserna« som förutsätter attdet finns en central konflikt och en cen-tral rörelseaktör. Även om det postin-dustriella kunskapssamhällets rörelser,till skillnad från industrisamhällets,kännetecknas av en heterogenitetsprungen ur olikartade konflikter såfinns det en konflikt som dominerar. Enav Touraines lärjungar, den italienskesociologen Alberto Melucci (som ävenomnämns i texten av Andretta, dellaPorta med flera) valde i stället att talaom »det komplexa samhället«. Denkomplexitet och reflexivitet som känne-tecknar dagens samhällen kommer al-drig, menade Melucci, att kunna pro-ducera en social rörelse utan snarare enmångfald av rörelser.9

Klasskonfliktens minskade betydelsesamt uppkomsten av nya identitets- och

8. Jean L Cohen och Andrew Arato, Det civila samhället och den politiska teorin (1993), s 435.

9. Thörn (1997), s 106.

117


krävts under sammandrabbningar mel-lan polis och demonstranter under dennya protestvågen, åtminstone i väst.Även de brutala tillslagen mot de skolordär aktivister bodde under slutet av pro-testdagarna, med flera konstaterade fallav grov misshandel, förnedring och tra-kasserier, spär på denna bild av Genuasom ett par mörka dagar för den globalarättviserörelsen. Andretta, della Portamed flera bekräftar i sin undersökningdelvis denna bild. Som en av de interna-tionellt sett främsta forskarna när detgäller polisiärt agerande under demon-strationer menar della Porta tillsammansmed sina medförfattare att händelserna iGenua bör ses som en del i en större för-ändring. Om polisen från 70-talet ochframåt blev allt mer tolerant, användefärre tvångsåtgärder och inriktade sigmer på förhandling – såväl i Italien somi västvärlden generellt – har de senasteårens toppmötesdemonstrationer förän-drat läget. Demonstranternas rätt att ut-öva sina medborgerliga rättigheter har iallt större utsträckning underordnatsbland polisens prioriteringar, till förmånför skyddet av själva toppmötena.15

Bortom denna delvis mediestyrdabild finns dock ett annat Genua, somförfattarna huvudsakligen koncentrerarsig på. Det är en bild av hur sinsemel-lan väldigt olika aktörer, genom olikaformer av nätverk och samarbetsgrup-per, lyckades mobilisera 300 000 de-monstranter för att sätta fokus på deorättfärdiga former av global politiksom de ansåg att de rika G8-ländernastod för. Av hur »gamla sociala rörelser«som fackföreningsrörelsen och »nyasociala rörelser« som freds- och miljö-rörelsen aktivt deltog i dessa protestertillsammans, på ett sätt som tio år tidi-gare hade varit otänkbart. Av hur deprotesterande inte upplever sig varaemot globaliseringen i sig, men väl denekonomiska globaliseringens bristandedemokratiska förankring och socialaoch ekologiska avigsidor. Av hur pro-testerna mobiliserade många ungdo-mar, i en tid då ungdomars bristandepolitiska engagemang blivit något av ettmantra.16

Det sätt att mobilisera protester ochorganisera politiskt samarbete inom enheterogen kontext, som Genua Social

15. Ibid, s 122 ff; s 152. Andretta, della Porta m fl menar dessutom att demonstrationerna isamband med EU-toppmötet i Göteborg juni 2001 – som föregick Genua med en månad – varett slags nyckelerfarenhet när det gäller förhållandet mellan statsmakten och demonstranter-na. De pekar på sammanbrottet för den kontaktgrupp som upprättats mellan demonstrations-organisatörerna och polisen, den svaga tilltron till polisen från demonstranternas sida och deinskränkningar i medborgerliga rättigheter som skedde (exempelvis det temporära inreseför-budet för aktivister från andra EU-länder) (s 114 f).

16. För en diskussion om synen på ungdomar och politiskt engagemang i den svenska debat-ten, se Adrienne Sörbom, Vart tar politiken vägen? Om individualisering, reflexivitet och görbar-het i det politiska engagemanget (2002), s 15 ff.

116


gamla, och deras roll är att vitalisera deförstenade, traditionella formerna avpolitik. Dock grundas samtidigt dennabeskrivning i en föreställning om ettepokskifte som relaterar till produktio-nen, exempelvis diskursen om postfor-dism, som till dessa samhällsförän-dringar kopplar fenomen som national-statens minskade ekonomiska och poli-tiska suveränitet, informationaliseringmed mera.

Men dessa teoriers sökande efterförklaringar till aktivismen i ett postin-dustriellt tillstånd bortom industrisam-hällets motsättningar, lyckas svårligenförklara den globala rättviserörelse somunder senare år har blommat upp.12 Attden amerikanska fackföreringsrörelsenAFL-CIO var en nyckelaktör vid demon-strationerna i Seattle, eller att brasilian-ska CUT spelat en viktig roll vid organi-seringen av de världssociala forumen(World Social Forum) i Porto Alegre2001–2003, dessutom i intimt samarbe-te med såväl »gamla« som »nya« rörel-ser, låter sig inte förklaras utifrån anta-ganden om att konflikter mellan arbeteoch kapital tillhör det förgångna. Deprotester som den globala rättviserörel-sen ger uttryck för tenderar att allt merröra frågor som aktualiserats av den

ekonomiska globaliseringen. Det är irelation till denna fråga som den hete-rogena rörelsen artikulerar sin enhet,samtidigt som den hela tiden ger ut-tryck för sin heterogenitet och ofta om-nämner sig som en »rörelse av rörel-ser«.

Denna problematik är en av ut-gångspunkterna för den konkreta un-dersökning av en mobilisering i Genuasom genomfördes av Massimiliano An-dretta, Donatella della Porta, LorenzoMosca och Herbert Reiter, och som vipublicerar ett utdrag ur. Texten är ettutdrag ur en större undersökning somgjordes främst under G8-demonstratio-nerna, men som kompletterades meddata från det första europeiska socialaforumet (ESF), som hölls i Florens i no-vember 2002.13 I Genua genomfördesrunt 800 intervjuer med italienska akti-vister, i Florens 2 384 (varav cirka 70procent kom från Italien och resteran-de från andra länder).14

G8-demonstrationerna i Genua tycksstå som en antites till protesterna i Se-attle knappt två år tidigare. Den händel-se som starkast förknippas med Genuakommer troligen att bli polisens döds-skjutning av den 23-årige aktivistenCarlo Giuliani, det första dödsfall som

12. Denna kritik framförs exempelvis av Håkan Thörn, »Nya sociala rörelser, globaliseringoch den sociologiska eurocentrismen«, Sociologisk forskning nr 2 2003.

13. Massimiliano Andretta, Donatella della Porta, Lorenzo Mosca och Herbert Reiter, No Glo-bal – New Global. Identität und Strategien der Antiglobalisierungsbewegung (2003). Ursprungligenutgiven som Global, noglobal, new global. La protesta contro il G8 a Genova (2002), men översattfrån italienska till tyska av en av författarna (Reiter).

14. Ibid, s 37–41.

119


av landet, och för att dra fördelar av na-tionell samordning och uppmärksam-het, hölls andra helgen i maj 2004 pa-rallella sociala forum i Lund, Stock-holm, Uppsala och Umeå, följt en veckasenare av Göteborgs sociala forum.

Under ett antal dagar var alltså decentrala aktörerna inom den globalarättviserörelsen i Sverige sysselsattamed att skapa en demokratisk arena försåväl aktivister som allmänhet. För att fåsvar på en mängd frågor om denna rö-relse – dess aktivister, sympatisörer ochandra som rör sig i dess utkanter – ge-nomförde vi därför, tillsammans mednågra andra rörelseforskare, en enkät-undersökning vid Skåne Social Forum iLund, Stockholms sociala forum ochGöteborgs sociala forum.21 Runt 1 050enkäter samlades in, från dem som be-sökte de tre forumen, varav i skrivandestund endast de 527 från Lund är be-handlade.22 Därför kommer vi enbartatt resonera utifrån detta material.

Mycket av det som Andretta, dellaPorta med flera kommer fram till i sinundersökning av Genua Social Forumbekräftas av vår egen undersökning.Den heterogenitet som påvisas i Ge-

nua-undersökningen återfinns även påSkåne Social Forum – socioekonomiskt,åldersmässigt, avseende organisations-tillhörighet och åsiktsmässigt.

När det gäller de socioekonomiskavariablerna kan det konstateras att ävenden svenska rörelsekontexten till stordel består av studenter. 46,7 procentuppgav sig vara studerande på grund-skole-, gymnasie- eller högskolenivå(jämfört med 49,9 procent i Genua). 20procent är arbetslösa, tillfällig- ellerdeltidsarbetande (jämfört med 10,7procent i Genua23). I vårt material ang-er sig 19 procent vara fast anställda, 7,3procent pensionerade och 5,3 procentfrilansare eller egenföretagare. På sam-ma sätt som bland aktivisterna vid G8-demonstrationerna, har väldigt stor an-del av besökarna vid Skåne Social Fo-rum hög utbildning. Även här angerrunt hälften att de har högskoleexamen,och runt nio tiondelar av alla icke-stu-denter att de har minst studentexamen.Vad dessa siffror säger är inte uppen-bart. Till viss del tycks de bekräfta 70-talets analys, som tidigare nämndes, omatt rörelseaktivism i dag främst är kopp-lad till »den nya medelklassen«. Å and-

21. Medverkande i arbetet med sociala forumundersökningen är utöver denna texts författareHilma Holm, Henrik Nordvall och Adrienne Sörbom. En mer utförlig redovisning av mate-rialet kommer, utöver det som redovisas i denna text, att presenteras senare.

22. Det uppskattas av arrangörerna att det kom 7 300 personer till de seminarier som hölls vidSkåne Social Forum i Lund. Detta är inte samma sak som antalet besökare, då en del kan habesökt flera seminarier, samtidigt som andra kan ha besökt forumet av andra skäl än en viljaatt gå på seminarier (exempelvis för att botanisera bland bok- och informationsbord).

23. I Genuaundersökningen avser detta arbetslösa och tillfälligt anställda, vilket inte helt sam-manfaller med vår egen kategori.

118


Forum praktiserade under G8-demon-strationerna 2001, har varit den formsom använts i de många lokala och re-gionala sociala forum som arrangeratsunder senare år, av centrala aktörer ochnätverk inom den globala rättviserörel-sen. Som modell för de sociala forumenstår det första världssociala forumet(World Social Forum), arrangerat förförsta gången i januari 2001, i den bra-silianska staden Porto Alegre, som ettsvar på de ekonomiska eliternas årligaWorld Economic Forum i schweiziskaDavos.17

Både de senaste årens toppmötesde-monstrationer mot globala institutioneroch globala alternativmöten som de so-ciala forumen är fenomen som kankopplas till tidigare, liknande manifes-tationer de senaste tio-tjugo åren, somockså har riktat sig mot de nya makt-konstellationer och samhällsproblemsom anses karaktärisera globaliseringen.Före Seattle hölls under 80-talet de-monstrationer mot de globala institu-tionernas toppmöten (exempelvis 1988i Berlin, mot Världsbanken och IMF, In-ternationella valutafonden; 1990 i Brys-sel, mot de förhandlingar som leddefram till WTO; eller i syd, massdemon-

strationer mot IMF :s politik redan under80-talet).18 Samtidigt går det att se hurdet, från 70-talet och framåt, i sambandmed FN:s stora konferenser arrangeras»alternativkonferenser«, vilket oftaockså varit fallet vid andra globala insti-tutioners toppmöten (exempelvis 1984,i samband med ett G7-möte).19 Detsom har kännetecknat de sociala foru-men är att de, till skillnad från tidigarealternativkonferenser, varit friståendeforum, snarare än arrangemang ge-nomförda i samband med pågåendetoppmöten i samma stad (vilket dockvar fallet med Genua Social Forum).Som en av det världssociala forumets fö-regångare brukar även nämnas det in-tergalaktiska möte mot nyliberalismensom zapatistgerillan sammankallade iMexico 1996.20

* * *I Sverige hölls de första sociala forumenhösten 2002: Östergötland Social Fo-rum i Norrköping och Skåne Social Fo-rum i Lund. Under 2003 hölls ett soci-alt forum i Uppsala samt ett mindre iFrölunda. För att betona att det rördesig om lokalt förankrade arrangemang,utan behov av tillresta från andra delar

17. Se föregående kapitel i detta nummer av Fronesis, om World Social Forum, s 61–85.

18. Jürgen Gerhards och Dieter Rucht, »Mesomobilization: Organizing and Framing in TwoProtest Campaigns in West Germany«, American Journal of Sociology, vol 98, nr 3 (1992), s 555–596; Jeremy Brecher, Tom Costello och Brendan Smith, Globalization from Below (2000),s 12; Jens Ergon, »Leksakstillverkarens idé«, i Jens Ergon (red), Rörelsernas tid (2003), s 46.

19. Håkan Thörn, Globaliseringens dimensioner (2002), s 154; Andretta, della Porta m fl (2003),s 21.

20. Petter Larsson, Proteststormen (2001), s 61.

121


rat på enkäten. Måtten på tidigare en-gagemang inom rörelsen visar dock påatt en väldigt stor andel av de deltagan-de är relativt nya inom denna heteroge-na rörelsekontext, och att relativtmånga saknar tidigare erfarenheter avpolitisk aktivitet över huvud taget.

På samma sätt som i Genua fanns detpå Skåne Social Forum en stor politiskoch organisatorisk heterogenitet. Över110 olika organisationer deltog, etable-rade som oetablerade, små som stora.Bland dessa går det att återfinna miljö-organisationer som Svenska natur-skyddsföreningen, traditionella vänster-organisationer som SSU och SKP, solida-ritetsorganisationer som Individuellmänniskohjälp och Afrikagrupperna,fackliga organisationer som LO och SAC,människorättsorganisationer som Am-nesty, nya globaliseringsinriktade orga-nisationer som Attac och Globaliseringunderifrån, partier som miljöpartiet ochså vidare. Det är också svårt att säga attdet är någon enskild organisation somdominerar. Av de totalt 98 organisatio-ner som anges, är det ingen som har flerän 7,2 procent medlemmar närvarande,vilket är en siffra som gäller Amnesty.De därefter följande fjorton organisa-tionerna med flest deltagande medlem-mar är, från 6,2 till 1,9 procent, Attac,Ordfront, Ung vänster, SAC, vänsterpar-tiet, Rädda barnen, Greenpeace, Indivi-

duell människohjälp, socialdemokrater-na, ABF, SSU, miljöpartiet, Världsbutiker-na och Miljöförbundet jordens vänner.

Sätten att arbeta politiskt tycks ävenskilja sig åt bland deltagarna. Om manser till mer traditionella sätt att arbetapolitiskt, såsom att arbeta inom i ett po-litiskt parti, har 21,8 procent av forum-deltagarna under det senaste året varitaktiva i ett politiskt parti. Detta kanjämföras med att 42,2 procent anger attde någon gång varit aktiva i ett politisktparti. Detta tyder på att de som tidiga-re varit aktiva inom ett parti nu har valtandra sätt att arbeta politiskt. En storandel har demonstrerat under senasteåret, nämligen 60,9 procent. För attnämna några andra sätt att arbeta poli-tiskt, så har av forumbesökarna underdet senaste året 43,8 procent delat utflygblad, 11 procent deltagit i en »sit-in« (sittstrejk, trafikblockad eller lik-nande), 8,7 procent ägnat sig åt egen-domsförstörelse i politiskt syfte, 4,7procent strejkat och 13,9 procent spelatpolitisk gatuteater eller politisk musik.

Graden av engagemang, politisk ochorganisatorisk tillhörighet, tidigaremedverkan i den globala rättviserörel-sens mobiliseringar och de sätt man väl-jer att arbeta politiskt förefaller alltsåskilja sig åt.26 Trots detta tycks det fin-nas en stor grad av identifikation medrörelsen i dess helhet. Så många som

26. Huruvida det går att se motsvarande heterogenitet när det gäller politiska målsättningar,om det går att tala om förekomsten om olika »sektorer« inom rörelsen – på samma sätt somAndretta, della Porta med flera gör – och om man kan se ett sammanbindande ramverk mellande olika aktörerna, kommer en noggrannare analys av materialet förhoppningsvis att kunna visa.

120


ra sidan har all politisk aktivism på nå-got sätt dominerats av människor somtillhör en löst definierad »medel-klass«.24 För att kunna säga något merdefinitivt, bör en mer noggrann ge-nomgång av materialet göras, utifrånolika, mer tydligt definierade klassdefi-nitioner, och i jämförelse med annatmaterial av såväl andra rörelser som densvenska (eller kanske lokala) befolk-ningen i sin helhet.

Åldersmässigt går det även här attkonstatera att den globala rättviserörel-sen attraherar grupper, som annars bru-kar tillskrivas ett lågt politiskt engage-mang. Bland forumbesökarna är det 70-och 80-talisterna som dominerar (69procent): 8,6 procent är yngre än 19 år(Genua: 7 procent), 39 procent är mel-lan 19 och 25 år (Genua: 51 procent), 22procent är mellan 26 och 35 år (Genua:25 procent) och 29,9 procent är över 35år (Genua: 17 procent). Den inom soci-ala rörelseforskning omhuldade tesenatt det främst är ungdomar som är akti-va inom rörelser, tycks alltså bekräftasav vårt material.25 Men i jämförelse medAndretta, della Porta med fleras under-sökning tycks det finnas en något stör-re åldersspridning i det svenska materi-alet, med en större representation avdem som är äldre än 35 år. Det iblandgjorda antagandet om att den nya rö-relsekontexten enbart skulle bestå av

ungdomar och gamla aktivister från 68-generationen tycks dock inte ha någotfog för sig. De som är födda på 40-, 50-och 60-talen utgör alla vardera mellan8 och 9,6 procent av besökarna.

Bilden av forumbesökarnas politiskaengagemang och erfarenhet är också re-lativt heterogen. 65,6 procent anger attde är medlem i någon av de organisa-tioner som deltar vid Skåne Social Fo-rum. Av dem som är medlemmar i nå-gon organisation anger 13,2 procent attde enbart betalar medlemsavgift, 28procent att de deltar i enstaka aktivite-ter och 48 procent att de är aktiva i fler-talet aktiviteter; 44,2 procent säger sigha en organisatorisk roll och 7,8 pro-cent uppger att de är anställda av orga-nisationen, partiet eller nätverket i frå-ga. Samtidigt tycks forumbesökarnaserfarenhet av andra aktiviteter organi-serade av centrala aktörer inom den glo-bala rättviserörelsen vara mer begrän-sad. 54,6 procent anger att de aldrig harmedverkat på ett tidigare socialt forum.33,2 procent deltog vid Skåne SocialForum 2002 och 8,7 procent anger attde deltagit vid andra lokala sociala fo-rum. 22,6 procent deltog i EU-demon-strationerna i Göteborg 2001. Det endasom avviker från detta är fredsdemon-strationerna som arrangerades över helavärlden den 15 februari 2003. I dessadeltog 57,3 procent av dem som har sva-

24. Jan Pakulski, »Social Movements and Class: The Decline of the Marxist Paradigm«, i LouisMaheu (red), Social Movements and Social Classes (1995), s 61.

25. Se exempelvis Pakulski (1995), s 68.

123


net, e-post, sms med mera) inte barahar förenklat kommunikationen inomoch mellan rörelser, utan även förän-drat deras självbild.28 Metaforer ochorganisationsmodeller hämtar temanfrån den nya informations- och kom-munikationsteknologins värld, ochtekniken blir sålunda inte bara ett red-skap, utan även något som förändraraktörernas världsuppfattning och vär-deringar. På samma sätt som Internetinte har något centrum, utan är ett ut-spritt och från ett oändligt antal punk-ter tillgängligt nätverk, där interaktio-nen fungerar enligt andra principer änen strikt hierarki, uppfattas den egnaaktivismen och även demokratin i stortsom något som främjas av decentrali-serade, icke-hierarkiska och öppnamaktstrukturer. I ytterligare andra de-lar av Genuaundersökningen talas deti stället om att rörelsens icke-centra-lism och nätverksform går tillbaka tillde experiment med organisationsfor-mer som inleddes av sextiotalets rörel-ser, i kritik mot den centralistiska or-ganisering man ansåg arbetarrörelsenstå för.29 Alltså i en tid då varken In-ternet, e-post eller sms fanns. Det fö-refaller oklart – om nu frågan går attsvara på – om det är rörelserna själva

som utvecklat dessa nya organisations-former, eller om deras beteenden äråterspeglingar av teknisk och ekono-misk utveckling.

Detta för tankarna till samhällsteo-retikerna Michael Hardts och AntonioNegris samtidsdiagnoser från Imperietoch nu senast Multitude.30 Även derasnya perspektiv på det kollektiva politis-ka handlandet (som inte primärt är attbetrakta som sociala rörelseteorier) rörsig kring frågan hur globaliseringen ochframväxten av nätverksorganiserad pro-duktion eller postfordism relaterar tillnya former av motstånd och nya kravoch synsätt på demokratin. Det Hardtoch Negri i stora drag gör är att sam-manföra två problematiker, som varittydligt närvarande inom sociala rörelse-teorier. Dels hur produktion och eko-nomi förhåller sig till politiskt handlan-de, dels hur enhet och pluralism förhål-ler sig till varandra inom rörelser. Fördem blir dagens rörelser och motstånddelvis ett uttryck för att en kapitalistiskvärdeförmeringsprocess utsträckts tillallt fler sociala sfärer och inte längrebara gäller lönearbetet. En allt mer in-trikat reglering av det sociala livet, un-derstödd av en globalt utspridd makt-apparat (imperiet), gör att samma kon-

28. Massimiliano Andretta med flera (2003), s 72.

29. Ibid, s 78.

30. Michael Hardt och Antonio Negri, Imperiet (2003); Michael Hardt och Antonio Negri,Multitude (2004). För en mer utförlig presentation av Hardts och Negris teorier, se Klas Gus-tavsson, Socialismens liv efter döden (2004), främst kap 8 och 9, samt Adam Arvidsson, »Kapita-lismen efter det moderna samhället – en introduktion till Antonio Negri och Michael Hardts›Empire‹«, Fronesis nr 6–7 (2001).

122


67,2 procent av forumbesökarna angeratt de identifierar sig »ganska eller väl-digt mycket« med rörelsen i dess helhet,medan endast 47,3 procent identifierarsig »ganska eller väldigt mycket« meden specifik organisation. Motsvarandesiffror för Genuaundersökningen är 71respektive 44 procent.

De sociala forumens form tycks allt-så även i ett svenskt rörelsesammanhangerbjuda möjligheter för olika politiskaorganisationer, partier och nätverk attdelta i samma mobilisering utan att be-höva ge upp sin identitet eller särart,samtidigt som aktörerna i hög gradidentifierar sig med den övergripanderörelsen i dess helhet.

* * *I sin text påvisar inte bara Andretta, del-la Porta med flera heterogeniteteninom rörelsen, utan också vad som bin-der den samman – såväl idémässigt somorganisatoriskt. När det gäller åsikter,värderingar, identiteter, analyser ochmålsättningar, menar de att det är justfrågan om ekonomins globalisering –och de sociala och demokratiska pro-blem denna är behäftad med – som tjä-nar som den punkt där olika utgångs-punkter binds samman.

För att förstå detta sammanflöde an-vänder de sig av begreppen frame och

master frame.27 Begreppet frame skullekunna översättas med tolkningsram el-ler tolkning, och handlar dels om denförståelse av en given situation (allt frånövergripande världsbild till hur en kon-kret situation förstås) som rörelseakti-visterna själva har eller har att utgåifrån, dels om hur deras handlingar (ex-empelvis kampanjer, demonstrationereller skapandet av nätverk) alltid inbe-griper en aktiv omtolkning av dennaförståelse. Med master frame avses enyttre tolkningsram, som håller sammansinsemellan olika frames, som får olikaförståelsehorisonter att samordnas utanatt helt smälta samman. Användandet avdessa begrepp blir emellertid bara frågaom att sätta ord på den process av kre-ativa tolkningar och omtolkningar somoundvikligen måste ske om ett antalolikartade aktörer skall kunna kommaöverens om att göra något tillsammans,utan att behöva underordna sig varan-dra. Men begreppen ger inte svar på frå-gan om vilka sociala förutsättningar ochmekanismer som möjliggör detta sam-manflöde av tolkningar, och varför detär möjligt just nu men inte varit det ti-digare.

I andra delar av Andretta, della Por-ta med fleras undersökning än den vipublicerar pekas det på hur ny teknikinom kommunikationsområdet (Inter-

27. Detta begrepp är sprunget ur den huvudsakligen amerikanska tradition av sociala rörel-sestudier, som kännetecknats av väldigt konkreta analyser av hur rörelser mobiliserar olika for-mer av tillgängliga resurser i sin omgivning för att uppnå sina mål (»resursmobiliseringsteo-ri«). Se Ron Eyerman, »The Cultural Praxis of Social Movements«, i José F Pacheco (red),Kultur, teori, praxis (2000), s 40 ff.

125


visar Hardts och Negris teori hur det ärmöjligt att på den idémässiga nivån ska-pa en sammanhållen analys, som möj-liggör att olika rörelseaktörer kan län-ka samman sina specifika kamper utanatt ge avkall på sina egna identiteter.

Den process vi ser i de sociala foru-men och inom den globala rättviserö-relsen i stort, pekar inte bara på hur he-

terogenitet och enhet låter sig samsas,genom nya former av organisering. Närde vanliga offentligheterna inte funge-rar, eller underkastas andra logiker äntidigare, kan den nätverksorganiseringsom de sociala forumen är ett uttryckför dessutom ses som en innovativ re-spons för att finna nya former för de-mokratin.

124


fliktkälla genererar många konflikter. Iett rörelsemobiliseringssammanhanginnebär detta att förutsättningarna harökat för att sammanföra till synes dis-parata aktörer i en gemensam kamp.

Likheten med Andretta, della Portamed flera ligger i att de också pekar påhur såväl produktion som motståndi dag sker utifrån andra premisser än ti-digare. Både enhet och mångfald tycksgenom en nätverksorganisering kunnabibehållas, menar Hardt och Negri.31

De menar också att dessa nya former avkollektivt politiskt handlade pekar motnya former för demokratiskt handlande,bortom de demokratiska institutionersom i dag ständigt förklaras befinna sigi kris. Men även om nya tekniska hjälp-medel ses som väsentliga för dessa nyaorganisationsformer, menar de att detär kollektivt motstånd som varit den på-drivande faktorn bakom de förändring-ar som tar sig uttryck i exempelvis ennätverksorganiserad kapitalism. På ettgrundläggande plan menar de att mot-ståndets kategori är primär, och den på-drivande faktorn bakom inte bara en-skilda samhällsförändringar utan bakommoderniseringsprocessen i sig. Epok-görande skiften inom produktion ochsamhällsorganisation kopplas till perio-der av intensivt motstånd och protester,perioder av en rik produktion av nyasubjektiviteter och alternativa levnads-sätt. Sextio- och sjuttiotalens »nyarörelser« blir inte för Hardt och Negri,

som hos Touraine, ett uttryck för att ettnytt postindustriellt samhälle skulle hainträtt. Tvärtom ses de som den kraftsom – tillsammans med de postkolo-niala kamperna världen över – tvingadefram en förändring inom produktionen,i riktning mot det vi i dag karaktäriserarsom »globalisering«. Och på ett liknan-de sätt menar de att den keynesianska,nationalstatsbaserade fordistiska pro-duktionsordningen och den därtill hö-rande samhällsorganisationen – för oss»den svenska modellen«, i USA »NewDeal« – var ett resultat av, eller kanskesnarare en respons på, arbetarrörelsenskamper. På så sätt skulle vi kunna se denav Sombart prisade »mass-etiken« hosarbetarrörelsen, som något som såvälmöjliggjorde som framtvingade mass-produktionens, masskonsumtionensoch välfärdsstatens samhälle. Ett sam-hälle som sextio- och sjuttiotalets rörel-ser i sin tur kom att utmana, såväl ge-nom sina experiment med icke-hierar-kiska organisationsformer som genomsin kritik mot samhällets homogenise-rande institutioner och traditioner.

Det är troligen svårt att, utifrån vadsom framkommer hos Andretta, dellaPorta med flera, eller för den delen ivårt eget material, styrka någon slagskoppling mellan de teser om en kapita-lism som har brett ut sig till alla socia-la sfärer som Hardt och Negri för framoch en analys av rörelsens socioekono-miska sammansättning. Hur som helst

31. Hardt och Negri (2004), s 217 f, 285 ff.

Documents

Sociala rörelser, heterogenitet och enhet – en kommentar