SÄRTRYCK

73

dalarna under medeltidenUndersenaredelenavjärnåldern,ungefärfråncirka500e.Kr. f., träderdetsomnuärDalarna framurdetarkeologiskakällmaterialet. Från slutet av järnåldern ochbörjanavmedeltidenkanmanmärkaenbefolkningsökning, kanske i form av en inflyttningfrånMälardalen.Järnålderskolonisationen återfinns framförallt i södraochmellerstaDalarna,områdenmedbördigaochlättodladesedimentjordar.PåTunaslättenhartalrikafyndgjortsefter lågteknisk järnframställning. Vi kan skönjaolika centralbygder, såsom jordbruksbygdernaiHedemora-Husby,TunaslättenmotTorsångochVikasamtnedreochövreSil

jansområdet.DerikagravarnafrånvikingatidenpåSollerön, i Kråkberg, under Leksands kyrka medfleraplatservisarpådenna befolkningsökning.1

Mellan bosättningarnamåstenaturligtvisnågon form av vägsystemha utvecklats. Vid dessaenkla gång- och ridstigar lades oftast gårds- och bygravfälten.Detärianslutningtilldessagravfältsommankanfinnadeäldstaspåreneftervägariformavhålvägar.

AdolfSchückharisittarbeteomSve

Spåren av Dalarnas medeltida vägnätAv Jan-Olof Montelius

Artikeln bygger på ett föredrag från ett symposium om Dalarnas medeltid, på Bonäs Bygdegård, Mora kommun 23.6 2008.

Attidaghittaspårenavdemedeltidavägarnaochstigarnauteiterrängenkanvarasvårt.Istortsettfinnsingaheltintaktavägarfrånmedeltidenbevarade.Tillskillnadfrånkyrkorochandrabyggnaderdärmanoftastklartkanutläsadetmedeltidaarvet,hardeflestavägarna frånmedeltidenbrukatsända framtill idag.Hålvägarnaharblivitdjupareochvägarnaharbreddatsochtillförtsnyagruslager.Hålvägargenomgravfälthardockmycketkvaravsinforntida/medeltidakaraktär.

Vadsomåterståridagavdemedeltidavägarnaärframföralltvägsträckningarna.Devägarsomtrampadesuppunderforntidenochmedeltidenliggeristorutsträckningfortfarandekvarisinaursprungligalägeniterrängen.Vägarnapådetäldstakartmaterialet från1600-talet,somiSverigeärväldigtomfattande,visardärför,medstorsannolikhet,hurvägnätetsågutundermedeltiden.

I kombinationmed skriftligt material frånmedeltiden, ortnamn, runstenarnasplacering,bebyggelseutvecklingenochframföralltstudieriterrängen,kanmandärföridagfåenganskaklarbildavhurmedeltidenshuvudvägnätsågut.

Vidsidanomdettahuvudvägnätfannsnaturligtvisettomfattandevägnätavmindrebruksvägar,frångårdarnaochutpåmarkernaruntgårdochby.Dettavägnätkandockvaraganskavanskligtattfinnaspårefter.

Ikombinationmedskriftligtmaterialfrånmedeltiden,ortnamn, runstenarnas placering,bebyggelse-utvecklingen och framförallt studieriterrängen,kanmandärföridagfåenganskaklarbildavhurmedeltidenshuvudvägnätsågut.

74

rigesvägarunderforntidenochmedeltidenigrovadragtecknatDalarnashuvudvägnät under medeltiden. Han byggersinframställningpå1600-taletskartmaterial,somjuärdetäldstavihar.Dalarnahar, åtminstone sedanmedeltiden, haftsina huvudsakliga utfartsvägar lokaliserade mot Västmanland och Mälaren.DenstoravägenmotDalarnavarsedanmedeltidendensåkalladeKopparbergsvägen.DenutgickfrånVästeråsochgickinordligriktningmotHedemora.LångastyckenföljdedenBadelundaåsen.Hedemora,stadsedan1446,vardenviktigastehandelsplatsen i detmedeltidaDalarna.FrånHedemorautgickolikavägar:1) via(Stora)TunatillKopparberget.2) via Tuna till Siljansbygden (varifrån

stigar,klövjestigar, leddemotHärjedalen)ochVästerdalälvensdalgång.

3) viaHusbytillGästrikland.

VägenfrånKopparbergettillHälsinglandgicklängsdetomfattandesjösystem,därmångaortnamnpå -bor visar att båten,sombarsmellansjöarna,speladeenstorroll.2Ännuislutetav1700-taletvarområdet i NV Dalarna i stort sett väglöst.SåväldenungeCarlLinnæus(1734)somAbrahamHülphers(1757)fickdärfärdaspåhästrygglängsenklaklövjestigar.

några fysisKa sPår i terrängen efter medeltidens vägnätDedirektaspårenefterettmedeltidavägnätärfå.Vägarnaharkontinuerligtbrukats sedan åtminstone järnåldern, ochhargenomårhundradenabreddats,rätatsochbyggtspå.Menvikanändåpåmångaställensespårenefteretturgammaltvägsystem.Deäldstaspårenärhålvägar,sompåmångaställenliggeridirektan

Karta över huvudvägarna under medeltiden, detalj. Nordisk Kultur XVI, 1933.

75

slutningtilldagensvägnät.Deförhistoriskaochmedeltida«vägarna»lågsällanfastiettspecielltläge,utansträckningarnakundevarierainomettvisstvägrum,beroendepåhurmarkenvarskaffad förtillfället. Tillfälliga vattensamlingar ochkullfallnaträdgickmanrunt,ellersåvaldesettheltnytt stråk.På så sätt kundeettväglandskapuppståmedenradmerellermindreparallella«filer»av«vägar».I framförallt sluttande terräng finns iblandspårefterdessa i formavsåkallade hålvägar, nedskärningar i terrängensomuppståttavföttersochhovarsslitageikombinationmedvattenerosion.

Någrastörre,tydligahålvägsområden

finnsinteiDalarna,sompåandrahåll ilandet, exempelvisvid «Kung Skuteshög» strax norr omGamlaUpsalalängsbörjan på Norrstigen, hålvägarna i Timmele i VästergötlandlängsRedvägenellervidSandhemskyrka,ocksåiVästergötland,där’Eriksgatan’ gick fram.Men det finns naturligtvis även hålvägar i Dalarna. Ett fintexempel är hålvägen som löper igenomgravfältet vid Hjulbacka-Kapellbo straxnorr omHedemora, där den gamlahuvudvägenfrånMälardalenuppmotcen

Dalarnas medeltida huvudled ligger på många ställen jämsides med dagens riksväg 70. Vid Kapellbäc-ken, strax norr om Västerby i Hedemora socken, ligger järnålderns gravfält grupperad kring hålvägen, den ursprungliga «riksväg 70». Här finns också traditioner om ett kapell för de vägfarande. Vy mot norr. Foto: Jan-Olof Montelius, 2005.

Deförhistoriskaochmedeltida«vägarna»lågsällanfastiettspecielltläge,utansträckningarnakundevarierainomettvisstvägrum,beroendepåhurmarkenvarskaffadförtillfället.

76

trala Dalarna gick, alltså föregångarentilldagensriksväg70.3Härmöterviettfintexempelpåhurvägenhar legat fasti landskapet från järnåldern tills idag.Omedelbartösteromgravfältetochhål-vägen finns nästa generation väg, densomfinnsmedpå1600-talskartorna.Härstårocksåenmilstolpefrån1870.Någothundratalmetervästeromhålvägengårdagens riksväg. Genom lövskogsridånskymtardagens trafikoch ett jämtmo-torbullerliggerövergravfältetochhålvägen.Enligttraditionenskallocksåettkapell legathär,vilket ioch försig inteäromöjligt.Detfinnsmångauppgifteromkapell efter vägarna under medeltiden,därderesandekundevilaochbedja.Efter några hundratals meter försvinnersåhålvägen.Ettäldrepartiavdengamla vägen kanman sedan följa uppmotPungmakarbo.Dennasträckakallasidag«Kungsvägen»ochgåröveretttorrtochsandigtskogsområde.4

Grådö skans, som ligger söder omHedemora,varundermedeltidenettviktigtlåslängsdengamlahuvudvägen.Påsödrasidanomälvenfinnsocksåettantalhålvägar,dockintelikatydligtframträdandesomvidHjulbacka.5

På skogsområdena, hedarna,mellan Tuna ochGagnefsockenvidGimsbärkeliksompå Ålheden mellan Gagnefs ochÅlssocknar,finnsockså omfattandehålvägssystem,

somdockejliggerianslutningtillnågragravfält.Detäralltidsvårtattdaterasådana hålvägar.Många av dessa grundahålvägar,stigar,användsänidagavfotgängareinomområdet.

MellanRättvikochMorakanmanpåmångaställenlängsriksvägensespårenavdengamlavägen,ochävenmilstolparfrån 1800-talet, som ringla sig på bägge sidor avdagens riksväg 70. Förmodligenharävendenmedeltidavägengåttpåsammaställe.

KällägetArkeologernahartidigarevaritdåligapåatttamedvägarochvägstrukturerisinaundersökningar.6Ortnamnsforskarnavardäremottidigtutemedattstuderaochtolkadet äldreväglandskapet,därortnamnenkangemycketvärdefullinformationom kommunikationsförhållanden.7 FörDalarnasdelärvilyckligtlottademedenrad framstående ortnamnsforskare somingående studerat landskapets ortnamn– och därmed också dess kommunikationshistoria.FrämststårvälHarryStåhl,menocksåBrorLindén,AllanRostvikochHelgeLindbergbörnämnas.8

1600-talets Kartor Berättar om medeltidens vägarISverigeärvigenerelltlyckligtlottadevadgäller äldrekartmaterial, från1600-taletochframåt.Lantmäterietinrättades1628.I dess instruktion 1643 föreskrevs blandannatattvidkarteringen:

Arkeologernahartidigarevaritdåligapåatttamedvägaroch

vägstrukturerisinaundersökningar.

Ortnamnsforskarnavardäremottidigtutemedattstuderaochtolka

detäldreväglandskapet,därortnamnenkangemycketvärdefull

information om kommunikationsförhållanden.

77

… landsvägarna böra prickas i sitt rätta lopp, eftersom de kröka antingen för berg, moras, åkrar eller ängar eller, av vad or-sak vägen så krokigt löper, genom vilken by och på vad sida om byn, som ock no-teras, varest vintervägarna löpa av som-marvägen.9

Fråndennatidhärstammardeförsta,mer tillförlitligakartornamedvägar inritade.Mankanpågodagrunderförmodaattdetvägnätsomfinnspådessakartorgår tillbaksåtminstone tilldensenajärnålderns vägar. «Vägarna» var nog imångafallendastgång-ochridstigar.

När man jämför detta vägnät från1600-talet med dagens, så finner manattvägenpåmångaställenharlegatfasti sammavägrum,ända tillsbilsamhället

efterandravärldskrigetkrävderakareochsnabbare vägar utanför byarna och städerna. Spåren av vikingatidens ochme-deltidens vägnät kan vi alltså i principavläsa på de gamla generalstabskartorna från slutet av 1800-talet och som varibruktill1960-talet,dådenmodernatopografiskakartaniskala1:50.000börjadeanvändas.Ävenpådessakartorkanmanganskaenkeltföljadetgamlavägnätet.

Mensamtidigtstårviinförstorakällkritiskaproblemmeddeäldstakartorna.Somexempel kan följande fall omnämnas. Under 1670-talet verkade i Dalarna, framförallt i Västerdalarna, lantmätare Olof Schallroth, som gjorde ettantal kartor över området. Vid studierav Schallroths kartor visar det sig dockattdessaärbehäftademeden radbris

Vägarna som de framställs på kartorna från 1600-talet är nog i stort sett de samma som fanns under medeltiden. Vägen från (Stora) Tuna kyrka via Bro mot Båtstad. Mot öster går vägen till Falun över Nyckelby. Utsnitt ur «Geografisk avritning oppå Gagnef och Tuna socknar ofwanbroen» av Göran Holl-strand 1668, Lantmäteriet historiska kartor, Riksarkivet, Kopparbergs län, U46-1:4.

78

ter.Hans terrängstudier var nog iminsta laget,detverkadesomhan föredrogatt sitta i prästgårdarnaoch rita kartorna efter olika hörsägner. Schallroth varverksam i Västerdalarna från 1673 till1687, då han avsattes «såsom oexamineradochoduglig».Hananklagadesvidare för«oflijtochtwifweluthanoförfarenheet uti landtmätarekonsten».10 Man fårdärför varaytterst försiktignärmananvänder Schallroths kartor. Vad gällerhans verbalabeskrivningar av vägarnassträckning och tillstånd, får nog dessabetraktas som mer tillförlitliga.

En forskare som ingåendehar studeratdetäldrekartmaterialetikombinationmedegnafältstudier,ärkulturgeografen,sedermera professor, Nils Friberg (1907-1989), som i ett volyminöst arbete «Dalarnas sommarvägnät på 1600-talet» gerenklarbildavvägnätetpå1600-talet,ochdärmed också indirektmedeltidens vägnät.NilsFribergharblandannatmycketgrundligt studerat alla tillgängliga kartorfrån1600-och1700-talen,källkritisktgranskatdessaochförtöverväguppgifterna till generalstabskartor. Tyvärr är detta arbete inte utgivit, utan förvaras som manuskript, inklusive kartor och bilder,i Sveriges vägmuseum i Borlänge.11 VidBonäsdagarna 1974 gav Friberg en sammanfattningomdennavägforskning.12

Ettmycketvärdefulltarbeteärspråkforskaren Bengt Hesselmans uppsats«Långheden och Hälsingskogen», därhan behandlar detmedeltida vägnätet iDalarna.13

runstenarDe äldsta skriftliga källorna om vägaroch kommunikationer finns på runstenarna.IframföralltMälardalenfinnsettstort antal runstenar som berättar ombrobyggen.Mångaavdessastårförmodligenpåsinursprungligaplats.Mestkändärkanske«Jarlabankesbro»,enstenkantadvägbanköverettundervikingatidenvattensjukt område i Täby kyrkby, norrom Stockholm. Dalarnas enda bevaraderunstenärettfragmentfunnet1947iNorrHesseiStoraTunasocken,därdenutgjordeenkilstenvidenledningsstolpe.Fragmentetinnehållerendastinskriptionen …orum…Enuppgiftsägerattenflatstenmed«slingorochtecken»hittadesienmurstockiNorrHesseomkring1920.Stenen slogs sönderochbitarna användesvidgjutningavenvattenho ien ladugård, somdock revs1937.Enbitblevöver och hittades alltså invid ledningsstolpen.Stenenäravrödsandsten,somintefinnsiTunabygden.Finnsytterligarebitarkvar,såbordedekunnahittas.14 NorrHesse ligger invid den gamla huvudledenfrånsödraDalarnaupptillStoraTunakyrkaochövergångenavTunaånvidBro,somliggerstraxnorromkyrkan.Detärdärförfrestandeatttroattrunstenenharettsambandmeddennafärdledoch vattenövergång. Kanske har stenenengångståttvidTunaånsstrandinärhetenavBro?FrånMälardalenfinnsenraduppgifterpåattmanharflyttatrunstenarochanväntdemsombyggnadsmaterial,framföralltikyrkor.15

Från 1700- och 1800-talen finns deten del antikvariska uppgifter om run

79

stenariDalarna;eniMorakyrka,enpåKapellbackeniHedemoraocheniFullsta i By socken. Uppgifterna är knapphändigaochdelvisosäkraomdetverkligenrörsigomrunstenar.Ingaavdessastenarharåterfunnits.StenenfrånFullsta, som troligen bara var ett fragment, innehöllintehellernågotfullständigtordsom kan tolkas.16

Vikanalltsåkonstateraattrunstenarnaintegerossnågranärmareledtrådar,vadgällerdensenajärnåldernsvägnätiDalarna.

sKriftliga Källor från medeltidenI demedeltida så kallade diplomen, detvill säga medeltida urkunder i form avöppnabrevochandraoffentligahandlingar,finnsenraduppgifteromvägarochbroar.Bronamnkanmannog ideflestafalllokalisera,mendemersvepandeomnämnandeavvägarindikerarbaraattdethar funnitsenstörreväg inomområdet,mensällantalasdetomexaktvaddenligger.Dalarnasmedeltida urkunder är tillstor del samlade i C G KröningssvärdsDiplomatarium Dalekarlicum, 1842-53.Ävenomdennautgåvavälintealltidhåll-er för dagens krav på texttolkning ochkällkritikochenheldel«nya»urkunderhittats efter denna publicering, är dockKröningssvärdsDiplomatariumenviktigkällpublikationförstudiumavmedeltidaförhållanden.17Deäridessadiplomviförförsta gången möter ortnamn med anknytningtillvägar.

ortnamn med KommuniKationsanKnytningRullstensåsarnahariallatidervaritviktiga kommunikationsleder. Ett synonymtbegreppföråsärhed. Hesselman visar att ortnamnpå-hedsågottsomuteslutandeärknutnatillrullstensåsarna.18Attfärdaspådetorraåsarnavarbetydligtangenämareänattgålängrenediterrängen,därmarken säkert var mer fuktig. Uppe pååsen hade man också bättre överblicköver landskapet och eventuella fientligatrupper.Attdetvarbackigtspelademind-reroll.Efterhandsomvägbyggnadstekniken förbättrades, kunde man flytta nedvägenfrånåsryggen–menmångavägarföljer än idagåsen.Principiellt kanmansäga att ju högreuppiterrängenvägengår, juäldreärden.PåBadelundaåsen med utlöparefrånHedemoramotFalun gick och går ännu den viktigastefärdleden från Mälardalen mot Siljansbygden och mot Kopparberget. VägenfrånRumbolandochVästmanlandkomini Dalarna via Långheden, nidhan langa hedhe 1399.19 På den sandiga och torraLånghedenfinnsidagettflertalolikaäld-revägar,därsäkerligennågonharmedeltidarötter.

Vattenvägarna är de äldsta och varlängedeviktigastefärdvägarna.HuvudledernavarDalälvenoch iVästerbergslagenKolbäcksån.Utefter dessa vattendrag har den första kolonisationen ägtrum.Ettantal forsar idessavattendrag,gjorde dock att man på många ställen

Efterhandsomvägbyggnadsteknikenförbättrades,kundemanflyttanedvägenfrånåsryggen–menmångavägarföljeränidagåsen.

80

fick släpa eller bära båtarna förbi dessahinder.Månganamnpå-bor,somärenbildningtillbära,tyderpådetta.VidexempelvisnuvarandeBorlängevardetettflertalforsarsommåstepasseras,ochdetfannsdärett långtbor, j Borlængio1390.NärmankomtillnuvarandeBåtsta,norrom forsarna, kunde man sätta båtarna i vattnet igen. Båtsta skrevs i PedersSvartskrönika1561Börstade feri(g)o och detnuvarandenamnetärenfolketymologisk omtolkning av det ursprungliga*Borstadh’landningsplatsdärborenbörjar’.20Namnpå-staär landningsplatsenförbåtar,ochhärfortsattesedanfärdvägenpåland.TunstaiÅlsocken,Tunstha 1546, var en viktig övergång av ÖsterdalälvenpåhuvudvägengenomDalarna.

FörledenTun-syftarmedallsannolikhetpåTuna socken, landskapetsgamlahuvudort,ditalltsåvägengick.21 Sta-namnen är oftast knutna till större vatten-övergångar,därbroarintekundebyggas.

Bro-namnär i stället oftast koppladetillmindrevattendrag,därdetvarmöjligtattbyggaenbro.22Tuna23utgjordeundermedeltiden Dalarnas politiska centrum.Tuna-namnen är ju mycket omdiskuterade. Sune Lindqvist hävdar att Tuna-orternamarkerar platsermed ett gynnsamt handelsläge. Jöran Sahlgren anserattTuna-orternavarnäraknutna till ledungsväsendet och påpekar även att deuppländskaTuna-namnentillstordelärbelägnavidgamlabåtleder.24ITunameddessgamlatingsplatslågocksålandska

Långheden har i alla tider utgjort en naturlig gräns mellan Västmanland och Dalarna. Över de torra och sandiga moarna var det lätt att ta sig fram. Äldre väg, strax öster om nuvarande riksväg 70. Vy mot norr. Foto: Jan-Olof Montelius, 2012.

81

petsviktigastevägknut,därvägarnafrånMälardalen,Västmanland,VästerdalarnaochKopparbergetmöttes.25ÖvergångenavTunaåntordehaskettvidBro,j broo,26 där det åtminstone 1385 fanns en brobyggnad. Tunaåns storlek gör det osannolikt att det har funnits ett vadställepå platsen,med undantag vid eventuellalågvattenperioder.Förebronstillkomstharman använt någon form av flytetygföratt tasigöverån.Idagkanvi intesenågra spår efterdet äldstabroläget, ochingahålvägarärregistreradeianslutningtill strandbrinkarnapåbäggesidornaavTunaån.BronkomocksåattdelasocknenTuna i två förvaltningsdistrikt, Twuna sokn offwanbrona, och uthan brone.27

Något väster om Bro ligger gårdenVatthammar, som på 1700-talet var ettkvarnställeochdär,enligtMagnusSahlstedt,funnitsett«fordominrettadthammarwerck».28 Vid Vatthammar är ångrund och har en stenig botten, och ärvällämpadtillvadställe.29 I Institutets för språkochfolkminneniUppsala(fdOrtnamnsarkivet) Ortnamnsregister finnsunderVatthammarenuppgift:

Här har ån skurit sig ned genom åsen och blivit bred och grund. I folkminnet sägs att det här varit ett vadställe, och en ridstig som ledde dit ned har man också berättat om.30

Ändelsen -hammar betyder ’stenighöjd,stenbacke’.Någonstenigbackefinnsinteinärheten.Kanskesyftarmaniställetpååns steniga botten? Det är mycket troligtattvihärhardenursprungligaöver

gångenavTunaån,innanenbrobyggdesnärmarekyrkan.

Några andra tidiga belägg för broarärexempelvisbroniOrnäs,somiettbrevområgångenmellanAspebodaochTorsångomnämnssom j wrnæs broo.31 I namnet Ornäs möter vi också förledenor-fråndetfornvästnordiskaaurr,’(grovt)grus’,sombetyderstengrund,sandbankochkopplasihopmedplatsenförettvadställe.32 Över Faxån, mellan Faxen ochÖsjön, har det nog funnits möjligheterattvada,innanenbrobyggdesdär.

Under1400-taletfinnsfleraolikabe-lägg för broar över Faluån, exempelvis1405falabroo,331438brona widh Faløna.34 Från 1501 finns en drastisk beskrivningsom ger en blixtbelysning av brosituationen vid Faluån. I en skrivelse till riksmarsken Svante Sture från bergsmannenGustavOlssonpåDaglösavidTiskenanhållerdenneomskyddmotövervåld,som tillfogats honom av kronans fogdevidKopparberget.FogdenhadenämligenAllhelgonadagen 1500 legat i bak-hållförhonomdåhanvarpåhemvägfrånKopparbergskyrka.BakhållhadeordnatsdelsvidFalabro,delsvidbronvidBornshyttor. Då fogden inte visste vilken vägDaglösfolketskulle taöverFaluån,måstehangivetvisbevakabäggebroarna.35

Enligt Lindén är speciella färdvägsnamnsällsynta.36ByarnaÖvreochYttreMedvägaösteromDalälveniStoraTunasocken skrivs 1384 j midhwæghwm.37 Namnetmåstetolkasattbynliggermittemellannågraviktigaplatser–omdetärpånäravståndellerlängrebortliggandeplatser,ärsvårtattsäga.38

82

Längs den gamla stigen som utgickfrånHammarsbyn iTranstrand,ochvianuvarandeRörbäcksnäsfortsattemotTrysil,ochsomidagkallasför«Klövjestigen»stårcirka1kmNÖomVallsjönefterstigenenmärkligreststen,c:atvåmeterhög.Denkallasför«Stentrollet»eller(felaktigt,enligt Friberg39) Brostnarhälla. «Stentrollet»harallmänttolkatssomettgammaltgränsmärke mellan Sverige och Norge.Menmanharocksåjämförtdenmeddennorska Åkresteinen på Åkre i Rendalen,längs pilgrimsleden där. Den är snarlik«Stentrollet»,menharettinristatkorsochinskriptionenML. Tolkningen avML ärhögstosäker, förslagetattdenbetyderår1050ärnogliteväldjärvt.MLsom’midleidis’–mittveis–verkarisåfallmertroligt.ÅkreliggerocksåungefärhalvvägsmellanOsloochNidaros.40FörövrigtfinnsbådepåsvenskaochnorskasidanmångaortersomheterMittskogen,Midskogen,dvs.enplatsmittemellantvåorter.

KyrKans inflytandeDemånga kristna runstenarna iMälardalen som berättar om brobyggen tyder

pådenkatolskakyrkanstidigarolliuppbyggandet av vägnätet. Vägar

och broar behövdes för att kunna upp-rätthålla kyrkogångsplikten och för enfortsatt missionsverksamhet. Att byggabroar och vägar var en «Gudi behagliggärning».Omattgörabroförenssjäl,ensåkalladsjälabro,finnsstadgatiÖstgötalagensByggningabalk.41

Längs vägarna kunde speciella väg

kors sättas upp. Några sådana är bevarade i Dalarna, från Venjan, Öje ochEvertsberg.42 Sådana vägkors/vägaltarekanman fortfarande se längs vägarna ikatolskaländer.

Längsvägarnabyggdesocksåsmåkapell och övernattningsstugor, själstugor,förfärdmännen.DetfinnsenradplatseriDalarnasominnehållerordetkapell,därmanantingenharfunnitresteravnågonbyggnad som tolkats som ett kapell, ellerdärdetfinnsmuntligatraditionersomberättarattettkapellståttpåplatsen.

Enkapelltraditionärvärdattomnämnas,nämligenkapellruinenpåKapellbergetiAspeboda.Idagfinnspåplatsenresteravhusgrund,sommäterc:a7,6x5,3m.43 Ärdettaettgammaltvägkapellellerresteravenprofanbyggnad?GerdaBoëthiusavvisarisittarbeteomFalutraktenskyrkor,utannågonmotivering,attdetskullerörasigomresterefterettkapellochanserattdetrörsigomenprofanbyggnad.44

NilsFribergharisittarbeteom«Dalarnas sommarvägar» omsorgsfullt gåttigenomäldreuppgifteromdettakapell.Han kan visa att benämningen «kapellet» finns med i en köpehandling från1526,ochdärmedfinnsalltsåentraditionomettkapellpåplatsenvidtidenförreformationen.Hangörjämförelsermedandra kapelltraditioner i Dalarna ochhävdarattdetrörsigomresternaefterettmedeltidavägkapell.Hanutredervidaremöjlighetenomdet funnits en väg frånAspebodatillKopparbergetöverKapellberget,ochanserattsåärfallet.45

Attbyggabroarochvägarvaren«Gudibehagliggärning».

83

vägunderhållet under medeltidenDet finns en rad skriftliga källor frånmedeltiden som berättar om vägar ochvägunderhåll. Södermannalagen sägersålunda:«Allaskolabyggabroarochröjavägar, såväl den somägermindre i bynsomdensomägermera».46Denna föreskrift återfinns med små förändringari de övriga medeltida landskapslagarna liksom i Magnus Erikssons allmännalandslagfrånomkring1350.Ilandslagensbyggningabalkfinnsbestämmelserom vägarna och vägunderhållsskyldigheten.Årligenkontrolleradesväghållningengenomspeciellaväg-ochbrosyner.47

Dalagen anses ha tillkommit någongång på 1320-talet.48 I dess Byggningabalksägsblandannat:

Den skall alltid hava vitsord, som vill göra vägar och broar bredare. Envar skall svara för stängsel och grindar och broar, så långt hans mark räcker. Allmänna vä-gar och kyrkovägar och tingsvägar skola alla underhålla och broa, men andra vä-gar äro de icke skyldiga att underhålla och broa. Tvista de därom: den ene säger vägen vara kyrkoväg, den andre ej, då pröve det tolv synemän.49

BrosynochgärdsgårdsynerskullehållasårligenvidBotulvsmässan(17.juni).50

Denna medeltida väghållningsorganisation – kanskemed rötter i vikinga-tiden–levdeiprincipkvarändatill1944,dådeallmännavägarnapålandsbygdenförstatligades.Ipraktikenhadedocknaturaväghållningenupphörtpå1920-talet.

vintervägarNär vi studerar detforntida vägnätet fårvi inte glömma bort vatten-ochvintervägarnas betydelse.Detta vägsystem speladeenmycketviktigroll,ändatillsbiltrafikenblevdominerandepå1920-talet.Avdettaalternativavägsystemfinnsidagsjälvklartintesåmångaspår.

Anslutningsvägar från landningsplatser för sjö- och vintervägar (som juoftagicköversjöisarna) till större landvägarharspelatenviktigroll;enrollsomviidagintealltidtänkerpå.

Parallellt med sommarvägarna påhöjderna utvecklades tidigt ett specielltvägnätpåvintern.Dågickmannedfrånhöjdernaochföljdedefrusnavattendragen. Vägarna blev mindre backiga ochavståndenkrympte.

Undermedeltidenförekomsåvittmanvet inte någon regelrätt vinterväghållning. Körbanan «vägades», det vill sägaman banade väg i snön genom att köraframochtillbakamedhästochsläde.Påsåsättgjordesvägbanankörbar.Metodenanvändesändainpå1900-taletiödebygder.

De medeltida landskapslagarna ärsparsammameduppgifteromvinterväghållningen. Hälsingelagen, nedtecknadomkring1350,sägerisinKonungabalk:

Så skola hälsingarna hålla väg genom snö och göra skjutsning. Vid Mårdbäck skola de möta med åtta hästar för skjuts, och med tio, om man skall göra väg.51

Dennamedeltidaväghållnings-organisation–kanskemedrötterivikingatiden–levdeiprincipkvarändatill1944,dådeallmännavägarnapålandsbygdenförstatligades.

84

Någraegentligalagbestämmelsersomreg-leradevinterväghållningenfannstydligeninte.Förmodligenvartrafikenvintertidsåstorattdesomfärdadesensträckanästanalltidkördeuppentillfredsställandeväg.Ivarje fallkrävdessäkerligen intenågonsärskild organisation för att tillgodoseframkomligheten.Detär signifikativtattalla kända uppgifter om eriksgator (resagenomriketavennyblivenkung)undermedeltiden, sex stycken, alla företogs påvinterföret.52

den äldsta Kända vägen Från gränsområdetmellanDalarna ochNorgefinnsDalarnasäldstaiskriftligurkund belagda väg, nämligen «StiginumtillFaludals»,nämndiettgränslinjeprotokollfråntidenomkringår1273. Rörandevägenslägekanmanavdettaprotokollintedranågonannanslutsats,änattden passerat någonstans mellan Grön-osetochFulufjäll.53Vadåsyftasdåmeddenmedeltida«StiginumtillFaludals»?

Mellan Fulufjäll och Grönoset finnsenligtkartornafrån1600-taletendasttvåvägar,somledertillFaludals,dvs.Fuluälvens dalgång. Den ena är vägen längsGörälven till Fulunäs, den andra är vägenfrånLjørdalenöverGira,TangånochFuluälvenupptillSärna.

Bengt Hesselman anser att självanamnet Fulufjäll syftar på vägen överfjällettillFalunochdånärmasttänktpåLjørdalen-Särnavägen.54 Vägstråket ärdetingentingattinvändamot,detärsäkerligengammalt,menNilsFriberganserattnamntolkningenutantvivelär felak

tig. Alldeles frånsett de urkundsmässiga hindren – Falufjäll nämns redan på1200-talet, medan namnet Falun är belagtförstfrånår140055–bjuderdetenligtFribergsynnerligenstarktemotattantaga en så preciserad fjärrvägsbenämningundertidigmedeltid.NågonstorFaluvägfrånNorgeöver fjälletär,enligtFriberg,inte historiskt känd och har säkerligen aldrig existerat. Och om man trots allthävdardetta,såmåstedetisåfallhavaritfrågaomenvinterväg,ochdennahadehäriäldretiderytterstlitetattgöramedsjälvaFulufjäll.56AlltdettagörattFribergavskriver Hesselmans hypotes att namnetsyftarpåenfjärrvägtillFalun.

Nils Friberg anser att den väg somåsyftasmed «Stiginum till Faludals» ärvägenlängsGörälventillFulunäs.57Detfårhellerinteuteslutas,att«StiginumtillFaludals»kanåsyftanågonheltfristående,undersenaretiderfullständigtutplånadochbortglömdväg.

några andra exemPel På medeltida uPPgifter om vägar och Broar IettdombrevfrånMorasocken1440,angående solleröbornaoch vikabornasfiskerättigheteriSiljan,ärnamnethaffsgata omnämnd.58 Bror Lindén har ingåendebehandlatfrågankringdennagamlaväg-led och rågång som gick på skogarnavästeromSollerön.Begreppetkomsenareattframföralltkopplatstilldenvintervägsomgickdär.Namnetpådennavinterväg har för övrigt använts in på1900-talet.Hanframförblandannatteo

85

rin att haffsgata,somdenärkändisenarekällor, är en rest av en längre färdled,kanskefrånvikingatiden,ochsomsträcktesigändauttillBottenhavet.59

Iettdombrev1492angåendehurrågången mellan Vika och Skedvi sock-narskallgå,omnämnsförutomtidigarenämnda Twuna sokn offwanbrona, uthan broneäventrostebechsbroo, samtettråi al-mwunde wäghen wid bröten, men någonnärmarebeskrivningvardennaväggår,kanintedirektutläsas.60

I ett salubrev för en skogslott näraKopparberget, sägs att områdets gränspå ett ställe går fram till een steenwäg.61 I en handling rörande en rågångstvist iKniva,Vikasocken1499,fårviennågotmer detaljerad beskrivning, då det slåsfastattänderåetskallvarawijd Busketäch-ten, wästan vägen.62

OmvägenmellanTorsångochVassbobrovetmandockmedsäkerhetattdenutgjordeallmänvägunder1400-taletochvardengick –och fortfarandegår. I ettdombrev angående en rågångsregleringmellan Tuna och Torsång 1493 sägs angåendedennarågångattdenskallläggas

…saa Ath almwndhe wæghen som löper ffraa torssongh oc til aspabodha skwlle skilia thom ath oc bliffwa ffor ffast raa merkæ…

– det vill säga allmänna vägen som löperfrånTorsångtillAspebodaskulleutgörarågången.63Änidagföljerdengamlasockengränsendennaväg.Idagärdenenhögstordinärmindre väg, asfalteradmedrelativthögtuppbyggdvägbankoch

diken.DetkankanskedärförvarasvårtatttänkasigattdennavägfrånvägskäletsöderomVassbotillTorsångalltsåärdenäldsta,iskriftsäkertbelagdavägeniDalarna!

sverres resa till järnBäralandDenäldstekänderesenärengenomDalarnaföretogsinfärdvintertid.Denblivande norske kungen Sverre (kung1184-1202) reste, enligt Sverris Saga,frånNorgeviaEkshäradiVärmlandtillMalung,förattdärefterfortsättatill,detmycket omdiskuterade, Järnbäraland.Dettaskallhaskettunderpåsktiden(slutetavapril)1177.Vivetalltsåbaraatthanfärdades denna sträcka,men inte någotnärmareomsjälvavägen:

Men när de foro vidare hade de en lika lång skog att fara igenom, innan han kom till den ort som heter Malung [Molungr]. Därifrån for han ytterligare genom en skog på 15 raster till Järnbäraland. På denna färd var vägen mång-en gång mödosam och tung. Ty de foro länge genom stora obygder och ledo av både hunger och köld och mycken möda. Inga hästar eller fordon av något slag fanns till hjälp. Ty färden företogs vid tiden för vårlossningen, när snön smalt i skogarna och isen på sjöarna.64

PilgrimstraditionerDeflesta längreresorägdenogisåstorutsträckningsommöjligtrumpåvinter

Tydeforolängegenomstoraobygderochledoavbådehungerochköldochmyckenmöda.

86

föret.Pilgrimsvandringarna var dock en företeelsesomiallraflesta fall företogspåsommarvägarna.

OlavHaraldssonstupadevidslagetpåStiklestadiTrøndelagden29.juni1030.Ganskasnartdärefterbörjadefolkvallfärdastillplatsenellertillkyrkan iNidaros (Trondheim)därhanblevbegravd.Kultenkring«Norgesevigekonge»SanktOlavhadedärmedbörjat.Underhelamedeltiden framtill reformationenpågicksedanpilgrimsvandringartillNidaros.Olavskultenblevefterhandvida

utbredd med många Olavskyrkor i helaNorden,menocksåpåkontinenten.65

Var färdadesvårapilgrimer?Enomhuldadteoriärattpilgrimerna,eftersomde skulle självpinas och gärna utsättasigförumbärandeavolikaslag,valdesåsvåra sträckningar som möjligt, genomväglöstlandochmoras.Jagtrorknappastattman frivilligt gjorde ett sådant vägval!VägentillNidarosvarnoglångochbesvärlig utan attman av egen fri viljaförsvårade det hela. Ett sällskap pilgrimer bestod nog inte bara av vältränadevandrareutaninnehöllkanskeockså

Olavskultenblevefterhandvidautbreddmedmånga

OlavskyrkorihelaNorden,menocksåpåkontinenten.

Dalarnas medeltida huvudväg och «Dalarnas pilgrimsleder» med Sankt Olavskyrkor. Kartan bygger i stort på 1600-talets kartor. Ur T. Ljung «Sankt Olof i Dalarna», 2001.

87

barn,åldringarochsjuka.Manvaldenogdärförisåstorutsträckningsommöjligtderedanupptrampadestigarnasomleddefrånbygdtillbygd,frånsockenkyrkatillsockenkyrka.Vägenkundedärförblilängreänommangick«efterkompass».Nils Friberg betonar på flera ställen i«Dalarnassommarvägnätpå1600-talet»attfjärrvägarnagickfrånbygdtillbygd,ävenomsträckanpådettasättkundeblibetydligtlängre.

Skriftligakällorfrånmedeltidensomrör pilgrimsvandringar saknas så gottsomhelt.DetfinnsendastnågotenstakamedeltidadiplomsomrörpilgrimeriDalarna.Dettaärgenomgåendeävenförandraområden iSverige.FrånDalslandfinns, enligt Per Hultqvist, endast tvåmedeltidabelägg,ochdessarörejvandringartillNidaros.Idenorskadiplomatarierna,därmanskullekunnatroattdetbordefinnasmångauppgifter,ärupplysningarnaocksåmycketsparsamma.66

Jag har valt att genomgående kalla de stråk där pilgrimerna dragit framför «leder» och inte «vägar». Begreppet«pilgrimsväg»ärettsentidabegreppochanvändesejundermedeltiden.Pilgrimernafärdadespåallmänvägen,«tjodvägen».

Ortnamnenkangeviktiginformationom tänkbara pilgrimsleder. Platser sominnehållernamnledernamunk, kors, vang och non67kantydapåmedeltidapilgrims-trafik.Merkonkretateckenpåenmedeltida färdledärnaturligtvishålvägar,kavelbroarochspängerövermyrar–omnudessagårattdatera.Mycketforskningochfältinventeringarmåstedockgörasinnanvikan få säkrabeläggpåvardemedel

tida färdlederna och stigarnagick. Den norska arkeologenIngrid Smedstad har i en radarbeten behandlar medeltidavägar, som är nyttig läsningockså från svensk horisont.68 Äventraditionsuppteckningar,bland annat i Dialekt- och folkminnes-arkivet i Uppsala ochNordiskamuseet,måstegåsigenomochkritisktgranskas.

IsambandmedTrondheims1000-årsjubileum1997rustadesochmärktes«Pilegrimsleden» frånOslo till Trondheim.Ett speciellt märke togs fram, och allapilgrimsleder i Norge och Sverige sombärmotNidaroskanfåmärkasinaledermed detta efter godkännande av Riksantikvaren iNorge.En radskrifterkomutiNorgesomhandlaromledernamotTrondheim,ochdärävendesvenskaanslutningsledernabeskrivs.GrundläggandehandböckerärMaritKollandsrudsarbetenompilgrimsledentillNidaros.69

olav den helige och dalarnaOlavharenspeciellanknytningtillDalarna,dåOlavHaraldssonenligtsaganskulleharfärdatsframhärpåfärdentillbakstillNorge.DetfinnsenradtraditioneromOlavsfärd,företrädesvispåvattendragen,frånKolbäcksånsmynning iMälarentillSiljan.Därifråntoghanenligttraditionenvägen över Hälsingland, Medelpad ochJämtlandiniNorge.EntraditionsägerattOlavgrundadeettkapell iRättvik.RättvikskyrkahadeundermedeltidenStOlavsomskyddspatronochän idagbärkommunenisittvapenStOlavsyxa.

Begreppet«pilgrimsväg»ärettsentidabegreppochanvändesejundermedeltiden.Pilgrimernafärdadespåallmänvägen,«tjodvägen».

88

Tomas Ljung har på ett förtjänstfullt sätt gjort en översikt av hur dessapilgrimslederkanhagåttiDalarna,ochocksårensatbortettantalalltförvidlyftigateorieromOlavsfärdgenomDalarnaochförmentapilgrimsleder.70Aväldrearbeten kan nämnas Karl Trotzig som

har skrivit om pilgrimsledernai Dalarna.71 F. Schenström harbehandlat frågan var Olav färdadesgenomSverige.Hanrefererar en rad traditionsuppgifteromOlavsfärdgenomDalarna.72 EngrundläggandestudieärArvidErnviksarbeteompilgrimeroch pilgrimsleder i Värmlandoch Dalsland.73 Ett metodisktochkällkritisktviktigtarbeteärPer Hultqvists uppsats rörandeeventuellapilgrimsleder iDalsland, där han kritiskt granskarallauppgifterompilgrimerochpilgrimsleder.74

Mångaförslagochteorierpåtänkta pilgrimsleder förekommer.Detfinnsdock få, omensnågra, reella direkta bevis påvarpilgrimernakanhavandratfram.IngapilgrimsmärkenmedStOlavs bild är funna i Dalarna.IbynRisätraiLimasocken,harmangjortettfynd(vidKorsbäcken) av ett litet krus i stengods.75Sådanasmåkrusbrukade pilgrimerna fyllamed vattenfrån den heliga källan i Nidaros.Detkanalltsårörasigomettpilgrimskrus, även om krusenockså brukades i mer profana

sammanhang,ochkallasdåallmäntförsalvekrus.76ILimaharmanocksåfunnetenlitenemaljeradbronsplatta,etts.k.Limoges-arbetefrån1200-talet,somantingenpryttettprocessionskorsellerenbibel.77 Att ett sådant fint konsthantverkhar nått Lima tyder på internationella

Från Köping över Grangärde och Malung gick en förmodad pilgrimsled upp mot Trysil i Norge och vidare mot Nidaros. I Malungs kyrka finns en mycket praktfull träskulptur av Sankt Olav, troligen tillverkad i Lübeck omkring 1420. Helgonkungen saknar här sitt vanliga attribut, yxan. Foto: Jan-Olof Montelius, 2003.

89

kontakter,kanskeharenpilgrim tappatbeslaget. Som jämförelse kan nämnasatt Fröskogs kyrka i Dalsland, där ocksåpilgrimereventuelltharvandratförbi,harettfint litetprocessionskorsfrånLimoges.78

I Dalarna finns tolv kyrkor som hareller har haft skulpturer eller målning-ar föreställande Olav. Många av dessakyrkor ligger efter den gamla huvudledenfrånMälardalentillOvansiljan;StoraTuna,Gagnef,RättvikochMora.IStoraTunakyrkafinnspådenursprungligavästgavelntvåmonumentalfigureritegelavStErikochStOlav.Olavstårpåenunderliggareiformavenkrigare.Figurernahar troligen tillkommit vid valvslagningenunder 1400-talet. I koromgångsval

vetsitter tre«valvgubbar»somföreställerenkungsomvälsignarettpar, möjligen donatorerna. Kungen saknar skäggochattribut,menharansettsvaraStOlav.

Längs Västerdalsvägen och vidaremotNorgefinnsellerharfunnitsavbildningaravOlaviMalung,LimaochSärna.IMalungskyrka,somvarvigdåtStOlav,finnskanskeSveriges förnämstaOlavsskulptur, ett Lübeckerarbete från slutetav1300-taletellerbörjanav1400-talet.79 KyrkanharytterligareenOlavsskulptur,från 1300-talet, nu iDalarnasmuseum.En så kalladOlavsfana fanns i kyrkansägoännupå1700-talet.ILimakyrkainvigdesenOlavsbildår1510.Denärbortasedanmittenav1800-talet.ISärnagamla kyrka finns en skadad skulptur somhartolkatssomenOlavsskulptur.

IByochFolkärna fannsviktigapassager över Dalälven. By kyrka har haften skulptur som eventuellt föreställerStOlav,nuiStatenshistoriskamuseumi Stockholm, och på den numera rivnagamlastenkyrkanharfunnitsenOlavsfigur i tegel. På västsidan av Folkärnakyrkas1400-talstornfinnsenavbildningavStOlav.

Vägen från Hedemora till KopparbergetpasseradeVika,därocksåentroligenOlavsstatyåterfinns,ävenomdenna nu saknar sitt typiska attribut yxan.GrangärdepasseradeeventuelltavpilgrimerpåvägmotVästerdalsvägenochvidare mot Nidaros. Även här finns enpraktfull Olavsstaty. Venjans kyrka har

Risätra, Lima socken. Salvekrus, så kallad St. Olavskrus. Dalarna 2003. Foto: Pär K. Olsson, Dalarnas museum.

IDalarnafinnstolvkyrkorsom har eller har haft skulpturerellermålningarföreställandeOlav.

90

ocksåenStOlavmåladpådörrentillettaltarskåp.80

Dessa Olavsminnen är naturligtvisindirekta indicier på att pilgrimer i störreskarorkanhapasseratplatserna.SanktOlav var dock under medeltiden ett såpopulärt helgon, att många kyrkor hadeskulpturer av helgonkungen, utan attför den skull ha legat längs några störrepilgrimsleder.Menmanskulleocksåkunnatänkasigatt,därkyrkanlågefterstoraallfarvägen,kyrkansmänförsågsinkyrkamedenavbildningpåStOlav,allt isyfteattförmåvandrarnaattstannatillvidkyrkanochkanskeskänkaenslantellerköpaettvaxljus.InrättandetavspeciellaOlavs-altarevardockingetsomkundebeslutaspålokalnivå,utankrävdesanktionerfrånhögre ort inom den kyrkliga hierarkin.Mendetäriallafallenspännandetanke.

Förmodligen har smärre grenar avpilgrimsströmmen upp till Olavsrelikerna i Nidaros utnyttjat gränsvägarnai nordvästraDalarna. Tydligenharmanhahaftenvissförkärlekförvattenlederna liksom för de lättframkomliga fjällhedarna. I Ljørdalen och på DrevfjälletåterfinnermansådantnamnsomMunkbethammaren,81som kan tolkas som att pilgrimerna följdeGörälvenuppför frånTranstrand för att sedan över DrevfjälletochfjällenösteromEngerdalensökasiguppmotsödraändanavFemunden.Många ortnamn längs sjöns stränder,exempelvis Munkfoten och Munkfothøgda,kantydapåattpilgrimernaävenfärdades vattenvägen. Mot FemundenssydspetsharförmodligenävenpilgrimerfrånSärnaområdetkommit.Detärmyc

ketmöjligtattävenledenfrånIdreöverSvukufjelltrafikerats.82

Man kan alltså konstatera att längsdengamlahuvudleden frånMälardalentillTunaochvidarenorrutmotövreSiljansområden finns många kyrkor sombärpåOlavsminnen.

avslutningMedhjälpavkartor,såväldeäldstafrån1600-taletsomdagens,ortnamn,muntligatraditionerochframföralltstudieriterrängenkanvi fåenganskabrauppfattningomhurjärnåldernsochmedeltidenshuvudvägnätgickiDalarna.Mankandåkonstatera hur nära detta vägnät liggerdagens vägnät. På många ställen är deäldsta vägarna utplånade, eftersom dagens bilvägar förmodligen ligger direktpådegamlafärdvägarna.Påandraställenliggerhålvägaroch1600-taletsvägarbaraettstenkastfråndagens.

Vi kan fortfarande vandra de vägarsomfärdmänochpilgrimervandradeundermedeltiden.Närvi lämnarbilenochbegeossutpådessavägarochstigarsåfårviocksåenuppfattningomdennaturligahastighetenförmänniskanattfärdas.En dagsetapp är två till fyramil, vilketocksåärettganskavanligtavståndmellanmedeltidenskyrkor.Medeltidenlever!

Källor och litteraturotrycKta KällorBorlänge, Sveriges Vägmuseumnils Fribergs manuskript «Dalarnas sommarvägnät på

1600-talet» [från mitten av 1950-t].

91

litteraturAndersson, Lars, 1972, «‘orum’. Runstenen från norr

Hesse i Stora Tuna – ett 25-årsminne», Tunum. Tu-nabygdens Fornminnes- och Hembygdsförenings årsskrift.

Andersson, oscar, 1997, «’Haffsgata’ – rågång och vinterväg», Sool-Öen. Solleröns hembygdsbok.

Bergfors, erik olof, 2001, Bebyggelsenamn i Leksands kommun. (Sveriges ortnamn. ortnamnen i Dalar-nas län 7.) Uppsala.

Boëthius, Gerda, 1941, Falu stads kyrkor. (Sveriges kyr-kor, Dalarne. band II:1, vol. 52.) Stockholm.

Brink, Stefan, 2000, «Forntida vägar», Bebyggelsehis-torisk tidskrift, nr 39. Vägar och vägmiljöer.

Carlsson, eva, 2003, «Torgsgården i Risätra – en gårds-plan med spännande historia», Dalarna 2003. Da-larnas Hembygdsbok, årg. 73.

ernvik, Arvid, 1955, Olof den helige och Eskoleia. Stu-dier i Värmlands medeltidshistoria. Karlstad.

Forssman, erik 1961, «Medeltida träskulptur i Dalar-na», Dalarnas Hembygdsbok, årg. 31.

Friberg, nils, 1951, Vägarna i Västernorrlands län. Ty-piska drag i deras naturgeografiska struktur och äldre utveckling jämte utblickar över det svenska vägväsendet i övrigt, speciellt i Norrland. (Med-delande från Geografiska institutet vid Stockholms högskola 80.) Stockholm och Härnösand.

Friberg, nils, 1956, «Bidrag till Faluns äldre topografi», Dalarnas Hembygdsbok, årg. 26.

Friberg, nils, 1975, «om Dalarnas kommunikationer och handelsförbindelser i äldre tid», Från Kulturda-garna i Bonäs Bygdegård den 24-26 juni 1974 un-der medverkan av Kungl. Gustav Adolfsakademien. Hembygdsskildringar utg. av Kungl. Gustav Adolf-akademien, X. Uppsala.

Fritz, Birgitta, 1995, «Kröningssvärds Diplomatarium Dalekarlicum», Det medeltida Dalarna. En forsk-ningskatalog och bibliografi. Red. Anna Götlind. Dalarnas forskningsråd. Falun.

Furuland, Gunnar, 1971, «Ur förhistoriens dunkel....», Malung. Ur en sockens historia. Första delen. Malung.

Hesselman, Bengt, 1935, «Långheden och Hälsing-skogen. namnstudier kring en gammal färdväg», dens. Från Marathon till Långheden. Studier över växtnamn och naturnamn. Stockholm.

Holmblad, Lars G, 1993, Eriksgatan. Från medeltid till nutid. Stockholm.

Holmbäck, Åke & Wessén, elias, 1936, Dalalagen och Västmannalagen. (Svenska landskapslagar, 2.) Stock-holm.

Holmbäck, Åke & Wessén, elias, 1940, Södermanna-lagen och Hälsingelagen. (Svenska landskapslagar, 3.) Stockholm.

Holmbäck, Åke & Wessén elias, 1962, Magnus Eriks-sons landslag. (Rättshistoriskt bibliotek. Sjätte ban-det.) Stockholm

Homman, olle, 1950, «Kors med målade bilder», Fa-taburen. nordiska museets och Skansens årsbok.

Hummelvold, olav 1987, Non-namnene. Pilegrimskjer-ker og pilegrimsveier. Røros.

Hultqvist, Per, 1994, «Tog pilgrimer till nidaros vägen genom Dalsland?», Hembygden. Dalslands forn-minnes- och hembygdsförbund.

Hyenstrand, Åke, 1982, «om Kungsvägen, Grådö skan-sar och Hedemoras äldre vägar», Hedemora socken – en bygd i förändring. Utg. av Hedemora kommun. Hedemora.

Jansson, Sven B F, 1946, «några okända uppländska runinskrifter», Fornvännen, årg. 41.

Jörälv, Lennart, 2000, Vägen till Nidaros. Längs me-deltida pilgrimsleder genom Sverige och Norge. Stockholm.

Kollandsrud, Mari, 1977, Pilegrimsleden til Nidaros. En guide til vandringen. oslo.

Kollandsrud, Mari 2000, Pilegrimenes vandring til Ni-daros. Trysil – Nord-Østerdalen – Trondheim. En veiviser til vandringen. Trysil.

Kriig, Stefan, 1982, «Keramik», Helgeandsholmen – 1000 år i Stockholms ström. Stockholm.

Kröningssvärd, C G & Lidén, J, 1842-53, Diplomata-rium Dalekarlicum. Urkunder rörande landskapet Dalarne 1-3, suppl. Stockholm & Falun. (DD).

Källström, Magnus, 1993, «en försvunnen runsten från By i Dalarna», Fornvännen, årg. 88.

Lindén, Bror, 1950, Dalska namn- och ordstudier gäl-lande särskilt Mora tingslag och Österdalsområdet I:2. Uppsala.

Lindén, Bror, 1951, «Dalarnas ortnamn», Dalarna – ett vida berömt landskap. Under redaktion av olle Vei-rulf. Stockholm

Ljung, Tomas, 2001, Sankt Olof i Dalarna. Kult och vall-fart. (Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförbunds skriftserie 36.) Falun.

Montelius, Jan-olof, 2000, «Vägar och vägmiljöer – en inledning», Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 39. Vä-gar och vägmiljöer.

92

Montelius, Jan-olof, 2002, «Vägarkeologi och hålvä-gar. ett försummat forskningsfält?», Braut. Nor-diske veghistoriske studier 2.

Montelius, Jan-olof, 2004, «Vägar i och till arkiven. om källor till väghistorisk forskning», Årsbok för Riksarkivet och Landsarkiven.

nordin, Jonas M, 2005, När makten blev synlig – sen-medeltid i södra Dalarna. (Stockholm Studies in Ar-chaeology 36.) Stockholm.

odenius, oloph, 1949, «Till frågan om en hypostaslik-het mellan Tor och Sankt olof. ett bidrag till kän-nedomen om Sankt olof i Sverige», Credo.

Samling af instructioner rörande den civila förvaltnin-gen i Sverige och Finland, I. Stockholm 1856.

Sandberg, Fredrik, 1990, «Järnåldern», Dalarnas hem-bygdsbok, årg. 59.

Schenström, F, 1924, «Var gick olof Haraldssons tåg genom Svea välde?», Dalarnas hembygdsförbunds tidskrift, årg. 4.

Schück, Adolf, 1933, «Sveriges vägar och sjöleder un-der forntid och medeltid», Nordisk kultur XVI. Han-del och samfärdsel. Stockholm, oslo & København.

Smedstad, Ingrid, 1988, Etablering av et organisert veihold i Midt-Norge i tidlig historisk tid, (Varia 16, Universitetets oldsaksamling.) oslo.

Smedstad, Ingrid, 1997, «norske pilegrimsveier til nidaros», Helgonet i Nidaros. Olavskult och krist-nande i Norden. Red. Lars Rumar. (Skrifter utgivna av Riksarkivet 3.) Stockholm

Ståhl, Harry, 1957, «naturnamn», Kulturhistoriskt lexi-kon för nordisk medeltid, band 12.

Ståhl, Harry, 1959, «Tunabygdens ortnamn och gårdsnamn», Stora Tuna, en sockenbeskrivning. Falun.

Ståhl, Harry, 1960, Ortnamnen i Kopparbergslagen. (Kungl. Vitterhets-, historie-, och antikvitetsaka-demiens handlingar. Filologisk-filosofiska serien 7.) Stockholm.

Ståhl, Harry, 1975, «Från Mora till Rumboland. ort-namn längs en av Dalarnas huvudvägar mot Mälar-dalen», Från Kulturdagarna i Bonäs Bygdegård den 24-26 juni 1974 under medverkan av Kungl. Gustav Adolfsakademien. Hembygdsskildringar utg. av Kungl. Gustav Adolfsakademien, X. Uppsala.

Ståhl, Harry, 1982, Ortnamn i Dalarna. Stockholm.Trotzig, Karl, 1925, «Pilgrimsvägarna till Sankt olofs

helgedom i nidaros», Dalarnas hembygdsförbunds tidskrift, årg. 5.

Wahlström, Bengt 1955, «Ur Fröskogs kyrkas histo-ria», Hembygden. Dalslands fornminnes- och hem-bygdsförbund.

Wahlöö, Claes, 1976, Keramik 1000-1600 i svenska fynd. (Archaelogica Lundensis 6.) Lund.

Wiktorsson, Per-Axel, 1991, «Gamla handlingar angå-ende Lima och Transtrand t.o.m. 1541», Lima och Transtrand. Ur två socknars historia, 3. Malung.

Veirulf, olle, 1935, Bygdestudier i Västerdalarna. Be-byggelsen i Lima och Transtrands socknar under 1600-talet, sådan den framträder i de historiska akterna. (Meddelanden från Uppsala universitets geografiska institution. Ser. A.) Uppsala

Öberg, Anders, 1974, «AUR GÆRA – ett runstensfynd och några ortnamn», Namn och bygd 62.

noter1 Sandberg 1990.2 Schück 1933, s. 246 ff.3 Sandberg 1990, s. 51 f. RAÄ, fornminnesregistret

Hedemora sn, nr 65, 66.4 Hyenstrand 1982. RAÄ, fornminnesregistret Hede-

mora sn, nr 440. 5 nordin 2005, s. 40. RAÄ, fornminnesregistret He-

demora sn, nr 235. 6 Montelius 2000, 2002.7 Brink 2000.8 Ståhl 1982, 1975 och där anförd litteratur.9 Samling af instructioner… 1856, s. 268.10 Veirulf 1935, s. 15 f.11 om Fribergs samlingar, se Montelius 2004, s. 20 f. 12 Friberg 1975.13 Hesselman 1935. Ursprungligen publicerad i namn

och bygd 1930 (årg. 18), omtryckt med efterskrift 1935.

14 Andersson 1972, s. 24 ff.15 Jansson 1946, s. 276 f.16 Källström 1993, s. 173 ff.17 Kröningssvärd 1842-53. Fritz 1995.18 Hesselman 1935, s. 128 ff. med karta över rull-

stensåsar och -hednamn.19 Ståhl 1957, sp 228.20 Ståhl 1959, s. 87.21 Bergfors 2001, s. 174 f.22 Lindén 1951, s. 168.

93

23 Tillägget Stora tillkom först under 1700-talet, kan-ske på initiativ av Magnus Sahlstedt. Ståhl 1959, s. 81 f.

24 Ståhl 1959, s 80 f. och där anförd litteratur.25 Se karta hos Schück 1933, vid s. 240.26 Kröningssvärd 1842-53, förkortas DD, nr 289.27 DD nr 148, 1492.28 Ståhl 1959, s. 98.29 För denna upplysning har jag olle Ståhlberg, Bor-

länge, att tacka.30 sofi.se ortnamnsregistret, Vatthammar. o Danne i

brev till oAU, dnr 76/81.31 DD nr 150, 1493.32 Ståhl 1960, s. 103, Öberg 1974.33 DD nr 655.34 DD nr 86.35 DD nr 185, Friberg 1956 s. 10 f. 36 Lindén 1951, s. 168.37 DD 287.38 Ståhl 1959, s. 85.39 Friberg manus: Dalarnas sommarvägar, bok IV An-

knytning till kringliggande regioner. 40 Kollandsrud 2000, s. 57 f.41 Friberg 1951, s. 70 ff.42 Homman 1950.43 RAÄ, fornminnesregistret Aspeboda sn, nr 43.44 Boëthius 1941, s. 82.45 Friberg manus: Dalarnas sommarvägar, bok I, na-

turgeografi, befolkningsgeografi. Kopparbergsla-gens vägar.

46 Holmbäck & Wessén 1940, s. 126.47 Holmbäck & Wessén 1962, s. 117 ff.48 Holmbäck & Wessén 1936, s. xv f.49 Holmbäck & Wessén 1936, s. 53.50 Holmbäck & Wessén 1936, s. 57. 51 Holmbäck & Wessén 1940, s. 292.52 Holmblad 1993, s. 20 f.53 Wiktorsson 1991, s. 33 f.54 Hesselman 1935, s. 145 f.55 Ståhl 1960, s. 27 ’oppa Falene’, DD nr 57.

56 Den stora vintervägen (Jämtvägen) mellan Särna och Ljørdalen gick hela tiden öster och söder om Fulufjället.

57 Fribergs manus: Dalarnas sommarvägar, bok IV An-knytning till kringliggande regioner.

58 DD nr 93.59 Lindén 1950, s. 11 ff. Andersson 1997.60 DD nr 148.61 DD nr 152, 1493.62 DD nr 174.63 DD nr 150, Dombrev angående rågången mellan

Tuna och Torsång 16.11 1493. enligt Friberg är Di-plomatariets datering av allt att döma felaktig, år 1492 är det riktiga. Fribergs manus: Dalarnas som-marvägar, bok I, naturgeografi, befolkningsgeo-grafi. Kopparbergslagens vägar.

64 Furuland 1971, s. 9 ff.65 Jörälv 2000.66 Hultqvist 1994.67 Hummelvold 1987.68 Se ex. Smedstad 1988, 1997 och där anförd littera-

tur.69 Kollandsrud 1997, 2000.70 Ljung 2001.71 Trotzig 1925.72 Schenström 1924.73 ernvik 1955.74 Hultqvist 1994.75 Carlsson 2003, s. 144 f.76 Kriig 1982, s. 214. Wahlöö 1976, s. XX, samt fig.

533 Gamla Lödöse, fig. 538 Skara.77 Ljung 2001, s. 65 f.78 Wahlström 1955, s. 10.79 Forssman 1961, s. 120, daterar skulpturen till c:a

1420.80 Ljung 2001, s. 41 f. odenius 1949, Forssman 1961.81 Trotzig 1925, s. 141.82 Friberg manus: Dalarnas sommarvägar, bok IV An-

knytning till kringliggande regioner.

Omslag, bibl sidaNVM årbok 2012.pdfomslag nvm.pdfskanna0001

Montelius Spaaren av Dalarnas medeltida vegnet. NVM årbok 2012, tryckoriginal