• Styrelsen – hela listan! • Hur blir man ett Sällskap? •• Fats Waller & Povel • Sten Bromans och Povels vänskap •

• Johan Runius, Povels föregångare •

NR 1 · 2010 Medlemstidskrift för Povel Ramel-sällskapet

I detta nummer fi nner du artiklar om så vitt skilda ämnen som:

Vägen till ett sällskap – en byråkratibetraktelse Mikael Ramel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

Presentation av sällskapets styrelse och Sverkers redaktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Fats Waller och Povel Ramel Lasse Seger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Idioterna Povel och Sten Tobias Rydén Sjöstrand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Povels fl ugiga föregångare från i förrgår Rikard Ericsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Recension: ’En strut karameller’ Lasse Seger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Bladberg & Sån’t lätt och blandat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Välkommen tillVia vår hemsida www.povelramelsallskapet.se kan du som är medlem nu köpa olika artiklar och få leverans direkt hem i brevlådan. I sortimentet fi nns bl a T-shirts, unika cd-skivor och böcker. Tanken är att sortimentet ska utökas med tiden.

Affären är tills vidare endast öppen via vår hem sida, men om du saknar egen tillgång till internet har du säkert någon bekant som kan hjälpa till med inköpen.

CD-skiva(endast 1 skiva/medlem)

Inspelningar från Din Egen Röst samt några mer sentida demoinspelningar. Ett unikt material

som aldrig tidigare utgivits.

120:–

Boken ”Om & Till Povel”En hyllning på 70-årsdagen 1992 av några av Povels vänner, bland andra Hasse Alfredson, Sture Allén, Claes Eriksson, Lennart Jirlow och Martin Ljung. 100:–

T-shirtSvart eller vit T-shirt i bomull med sällskapets logotype på bröstet. Finns i storlekarna S, M, L, XL och även i dammodell. 100:–

Välkommen till vår egen handelsbod www.povelramelsallskapet.se

Hej Medlem!

I POVEL RAMELS SÄLLSKAP –

VARFÖR INTE?

Känn Dig riktigt varmt och puttrigt välkommen till Povel Ramel-

sällskapet. Här samlas vi vare sig man fastnade för Johan Blöth,

tältrevyerna, Semlon, Kolla Klotet eller något annat i Povels oslag-

bart underbara produktion. Pärlbandet spänner ju över allt från

vackraste kärlekslyrik till halsbrytande ordlekar, sketcher, filmer,

böcker, skivor och revyer. Och allt däremellan ungefär!

Med tanke på det glädjande vida åldersspannet i vårt sällskap:

vilket är egentligen roligast som Ramel-konsument? Är det att upp-

leva något för allra första gången eller för den 100:e? Undertecknad

hörde Povel redan i vaggan (min vagga alltså – 1961) så återhöranden

av favoriter som ”Det regnar på vår kärlek” eller ”I de ajabajande

fingrarnas land” är lika härliga som möten med något, för mig,

”Povel-nytt”. I detta sällskap ges nämligen även Ramel-rävar till-

fällen till nya upptäckter. Tänk bara på den första i raden CD:n

med outgivet material ur Povels eget arkiv (Din Egen Röst-lacken,

repetitionsinblickar mm) som gavs ut i våras. Skivan ger glädje-

rysningar bara jag ser den i hyllan. (Ni har väl köpt den i Affären

Ramel, sällskapets nätbutik?)

Men varför ett Povel Ramel-sällskap? Jo – syftet är att Du och jag,

tillsammans med familjen Ramel, skall ha det riktigt kul och

samtidigt verka för att hålla Povels livsverk aktuellt för kommande

generationer.

Välkommen att trivas och ”lupp-beundra” Mästaren Povel Ramel.

Anders Eldeman

Radioman och stolt ordförande

Ordföranden har ordet

foto

graf

: Ann

a Pe

rnin

gfo

togr

af: A

nna

Pern

ing

Sverker tar gärna emot tips och idéer om önske-reportage eller artiklar.

Kanske har du en egen historia att berätta om när du mötte Povel?red.sverker@gmail.com

1”A” 44

Vägen till ett sällskap – en byråkratibetraktelseI april 2008 ansökte jag om rätten till namnet ”Povel Ramel-sällska-pet” hos Patent och registrerings-verket (PRV). Orsaken var förstås att säkra namnet. Ingen annan än vi skulle kunna göra anspråk på det.

Det blev några turer:Först kom ett tjusigt ”Prioritetsintyg”

från Konungariket Sverige. Det framgick med all önskvärd tydlighet vad saken gällde. Det verkade vara frid och fröjd. Det kändes skönt – som ett bevis – och sommaren var i absolut antågande.

Men så kom den 5:e september ett s k föreläggande. Det stod:

”Nedan angivna hinder för registre-ring av varumärket har påträffats.”Ny rubrik: HINDER”Ert varumärke Povel Ramel-sällska-pet innehåller namnet Povel Ramel. (Kan man tänka sig?) Namnet Povel Ramel torde av allmänheten primärt förknippas med den kände revyman-nen och kompositören som avled 2007. Då ett märke som pekar ut en känd person endast kan registreras om per-sonen har varit avliden sedan länge kan Ert märke inte registreras. Tilläg-get ”sällskapet” i märket medför inte en annan bedömning.Om medgivande från Povel Ramels efterlevande lämnas, av vilka det fram-går att de tillåter användningen av namnet, kan PRV överväga om hindret kan anses vara undanröjt.” Ulrika Hallberg / PRV

Bollen var min. Bara att formulera på nytt, referera till tidigare insända bilagor och se till att Susanna, Lotta och jag själv skrev under med vidimerade namnteck-ningar. Tydligare kan det ju inte göras. Jag tänkte att det är väl ändå bra att de är så noggranna...

Bollen nu åter hos PRV. Den 7:e novem-ber kom ett nytt föreläggande. Det stod:

”Ni har svarat på tidigare föreläggande i ärendet. (Joo, tack!) Hinder mot att registrera varumärket finns fortfarande. Hindren anges nedan.”Ny rubrik: HINDER

”För registrering av det sökta märket Povel Ramel-sällskapet krävs att ett medgivande från samtliga av Povel Ramels efterlevande lämnas. För att styrka att de av Er inlämnade namn-underskrifterna avser samtliga av Povel Ramels efterlevande måste ni därför inkomma med en bestyrkt kopia av den registrerade bouppteckningen där samtliga dödsbodelägare framgår.” Amanda Swahn / PRV.

Bollen var åter min. En lätt tröttnad började göra sig påtaglig.

Skit samma tänkte jag. Med denna nog-grannhet lär ju ingen annan kunna lägga rabarber på namnet i alla fall. Andra i sty-relsen ville dock att vi skulle stå på oss. Så jag skrev åter att det faktiskt bara är vi tre – Susanna, Lotta och jag som är dödsbode-lägare. Det kan ju vem som helst kolla via skatteregister etc (det skrev jag inte – men tänkte desto mer).

Amanda Swahn fick så den bestyrkta bouppteckningen och alla tänkbara tidi-gare referenser.

Bollen nu åter hos PRV. Den 19:e decem-ber kommer så ett Förhandsmeddelande:

”Detta meddelande innehåller vissa upp-gifter om Ert varumärke med ovan angi-vet ansökningsnummer. Om ert varumär-ke registreras kommer dessa uppgifter att finnas med i varumärkesregistret. (Det ha-de jag väl aldrig kunnat föööreställa mig...) Registreringen beräknas ske tidigast om tre veckor. Notera dock att granskningen av Er ansökan fortsätter fram till dess att registreringen gjorts. (Herregud – hur sto-ra förstoringsglas har dom? Ska dom gran-ska i tre hela veckor?)Om varumärket registreras kommer Ni att få ett registreringsbevis. (Tack, för upplysningen!) Vidare kan PRV ha gjort vissa kompletterande precisering-ar i varuförteckningen.” (!!??)

Nu var bollen i luften. Här fanns plöts-ligt ingenting att svara mot eller tillägga. Ändå kändes turandet inte riktigt i mål. Lite osäkerhet ville ändå Amanda ämna lämna.

Ingen blomma tulipan till Swahn! Inte ens en kaka Pemmikan!

Tänkte jag.

Veckor gick och då blev det ju jul igen…

Den 19:e januari 2009 (på min 60-års-dag!) anlände ett brev från Konungariket Sverige med stämplar av guld och rubri-ker och med varumärke nr 400305.

Det framgick att Povel Ramel-sällska-pet blivit registrerat den 16:e januari. Det var undertecknat av Generaldirektör Susanne Ås Sivborg.

Så nu vet ni hur det gick till! Och jag har i denna redovisning inte tagit med alla turer som skett parallellt telefon- och mailledes.

Tyckte ni skulle slippa det…Mikael Ramel

Det finns snart 500 medlemsnummer men bakom denna siffra döljer sig näs-tan 700 personer. Vi har ju finessen med familjemedlemskap.Vi har begåvats med en medlemsvärvare av rang: Rebecka Cardholm, 12 år. Hon tar hand om generationsväxlingen.

Ju fler desto Sällskap!!

Har någon bytt postadress, e-postadress, familjesammansättning eller något annat jag behöver veta, så sitter jag förväntans-full på register@povelramelsallskapet.se eller via Posten på:

Povel Ramel-sällskapetc/o Sven PerupStora Södergatan 32 B222 23 Lund

REGISTRATOR TAR ORDET

5 ”A”5

Presentation av styrelsenAnders Eldeman, ordförandeRadioman, född på 1960-talet. Mina Ramel-favoriter är skivorna från Djur-gårdsbrunn och så alla de andra...

Exakt när jag hörde Povel Ramel första gången är omöjligt att säga. Hemma fö-rekom han på skiva, i radion och ofta som roligt samtalsämne. Min pappa (Ewert Ellman) var med på ett litet hörn i en av Knäppupperna och glada minnen från turnén duggade tätt. Povel Ramel är tidlös och så även min beundran för hans konst.

Mats Bodin, vice ordförandeUppvuxen på den Österlenska slätten, så Knäppupp var vägen till Povel Ramels värld. Allt lockade… Att åka till Ystad på kvällen för att uppleva något spän-nande, att få se ljusteknikern klättra upp-för tältstolparna inför föreställningen, att känna cirkusatmosfären, att se ansik-tena på dem jag hört på radio, osv.

Med åren fann jag en utmaning och spänning i Povels texter som nog lockade redan från början, men det visste jag inte då.

Lennart Andreasson, kassör Det var femtiotal, och jag blev medveten om tillvaron och om Povel Ramel. Flugiga radioprogram avlyssnades flitigt, och allt nöjsamt som framfördes i etern skrevs ned och kommenterades i små böcker som fortfarande ligger någonstans. Povelska artiklar ur tidningar klipptes ur och sattes i pärmar! Veckopengarna sparades och grammofonskivor köptes, liksom skrifter och noter likaså! Revybesöken blev legio från och med Knäppupp 3! Ramelsam-landet tog fart!

Via googlande på nätet påträffades bl a ett forum för Povelentusiaster. Upp-täckte att ett Povel Ramel-sällskap var på väg att bildas, för att hålla Povels konst-närliga gärning levande. Samtidigt blev jag fri från min roll som ekonomichef på den fristående sparbanken i Alingsås. Genom denna kombination – stor Rame-lentusiast och bankekononom – hamna-de jag i arbetsgruppen för sällskapets bil-dande. Och blev sedan vald till kassör i interimsstyrelsen.

Anders Lundquist, sekreterarePovel har funnits med mig så länge jag kan minnas. Jag föddes först 1959 och fick aldrig uppleva tältturnéerna. Jag fick nöja mig med att lyssna sönder våra ski-vor. Det dröjde till ”Minspiration” innan jag reste från Härnösand till Berns i Stockholm för att få se Povel live.Jag började studera på KTH och tyckte att underhållningen i Kårhuset var en smula enkelspårig, så jag föreslog att de skulle locka dit Povel och Sven Olsons trio. Jag fick göra det själv, och efter en tids ”bearbetning” gick det äntligen i lås, i november 1987.

Då lärde jag känna Povel, och fick ock-så kontakt med Bill Friman som nyss startat Jonathan Blake Fun Club – där jag några år senare blev invald. Genom åren har jag haft förmånen att få umgås med Povel, både inom ramen för JBFC och i en del andra sammanhang.

När det blev aktuellt att starta Povel Ramel-sällskapet behövdes ingen jätte-övertalning för att få med mig i arbets-gruppen.

PRESENTATION AV REDAKTIONSKOMMITTÉNJohanna Broman Åkesson: min relation till Povel Ramel började när jag var 4 år. Sedan dess har Povel Ramel alltid varit rätt.Rebecka Cardholm: ungdomsambassadör och medlemsvärvare av rang. Povel-entusi-ast till den milda grad.Rikard Ericsson: doktorand i litteraturve-tenskap vid Göteborgs universitet. Lärde sig ”Viking” utantill i 10-årsåldern och har se-dan dess aldrig återhämtat sig.Nalle Malmborg: Poveltokig sedan späd ål-der. Grafisk formgivare som även skapt det ena rubriksnittet. Anders Ogenstedt: Povelfan sedan 1960-talet. Grafisk produktion under 10 år. Favo-rit: ”Den Gamla Restaurangtrion” m fl.Ingemar Perup: född i Sundsvall. Fil kand i Uppsala, redaktör på Bonniers. Träffade Povel ffg på hans 70-årsfest på Haga. Inter-vjuat bl a Povel, Martin, Gunwer och Brita i serien Svenska nöjen. Ordförande i Jonathan Blake Fun Club.Lasse Seger: jag har jobbat över 50 år för att folk ska se bra. Alla ser bra nu så jag vill vara fotograf när jag blir stor. Som obotlig Povelgalning har jag dessutom fullt upp med skrivandet och lyssnandet.Tobias Rydén Sjöstrand: har utöver sina intressen inom Povel Ramel och svensk nöj-eshistoria, även omänskliga filmkunskaper. Trots sin ringa ålder har han redan skrivit en biografi om Erich von Stroheim, omfat-tande två volymer. Ulf Wahrolen: Dax Igen fångade mig, spe-ciellt ”Turistflamencon”, blott nio fyllda.Bo Wennerbeck: Povelfrälst Billdalsbo sen 40-talet då ”Vårt eget blue Hawaii” gjorde entré.

Oansvarig utgivare: Povel Ramel-sällskapet. Åsikter och påståenden i artiklar får stå för artikelförfattarna själva.

Material till Sverker skickas enklast till epostadressen red.sverker@gmail.com

Redaktör: Johanna Broman Åkesson

Grafisk form & layout: nalle malmborg

Tryck: EO Grafiska, Skarpnäck

Föreningens hemsida: http://www.povelramelsallskapet.se/

Forts på nästa sida

VARFÖR JUST SVERKER?!Hur sätter man namn på en tidning tillägnad svensk kulturs största ordekvilibrist genom tiderna? Efter några hetsiga styrelsesamman-träden, redaktionsmöten och diverse mejlan-de fram och tillbaka satt vi med drygt 40 namnförslag att välja mellan. Många namn var förstås AproPovel – ordkynniga, upp-knäppta, aviga, mångsidiga och PR-mässiga. En del var djupa, som Sorglösa brunn, eller vetenskapliga, som Acta huvet. Andra var re-na Ramel-svammel. Aldrig blev vi riktigt nöjda. Tomma på idéer satt vi så på ett styrel-semöte och begrundade den till synes olösliga namnfrågan när Lotta Ramel plötsligt sa:

–Tidningen heter Sverker.

Och naturligtvis heter den så. Vad passar bättre än ett namn med kunglig, historisk tyngd och stark dragningskraft? Sverker har hittat hem.

1”A” 66

Sven Perup, ledamot och register-ansvarigSom nioåring överfölls jag och polaren Yngve i hans rum av Povel. Det började med Gräsänklingen och Johansson men stenkakeförrådet fylldes snabbt på med hjälp av Stöltens grammofonskiveaffär. I skolan fanns tre läger fans: Elvis Presley, Tommy Steele och Povel Ramel. Vi i den sista gruppen ansågs lite utanför, men det var det värt!

Som många vittnat om, var det främst Povels lek med språket men även några odödliga ”dängor” som har följt mig. Jag har sett de flesta produktionerna och sis-ta gången var ett framträdande hos Bengtssons Bil i Eslöv(!). Att få kröna min karriär med en styrelsepost i Povel Ramel-sällskapet känns som den näst största hedersbetygelsen. Den största var när Povel spelade in ”På Svenne Perups tid” till mitt halvsekeljubileum. Det kal-lar jag stort. Det gjorde nog inte Elvis el-ler Tommy till något av sina fans.

Johanna Broman Åkesson, ledamot, redaktör och webansvarigJag är humanist, hundentusiast, anglofil, musikälskare, champagneglad, estet, från en by som heter Ytterbyn.

Min relation till Povel Ramel började kanske när jag var 4 år. Jag kunde inte sova och min syster orkade inte läsa nå-gon saga. Istället startade hon grammo-fonen. Tjo va det blev livat och så gick det många vintrar och det är måndag morgon om Bullan Bah och farmor hon pinnar och scenen den var en gammal ur-affär i Indien, i Indien... jag minns inte så noga. Jag vet bara att sedan dess har Po-vel Ramel alltid varit rätt.

Hur jag hamnade i detta sällskap? Efter att jag författat boken Povel Ramel och musiken och ägnat fem år till att skriva en doktorsavhandling om Povel Ramel så antog väl initiativtagarna till

Povel Ramel-sällskapet att de inte hade något val.

Wera Körner, ledamot Under min tid som programdirektör på Rikskonserter hände ibland riktigt roliga och spännande saker. En av dem var att vi, genom vår producent Jan Bruér, fick möjlighet att medverka i genomgången av mycket av det material som Povel Ra-mel lämnade efter sig.

I samband med det uppkom frågan om jag ville vara med och bilda ett sällskap i Povels namn. För mig kändes det som en ynnest att få delta i ett sånt arbete kring en artist och konstnär som förgyllt mitt liv så oerhört mycket. Som gett mig gläd-je, skratt men också tårar, under många år. Det härliga är också att de upplevel-serna fortsätter och fortsätter. Så jag tänkte: ett sånt arbete tillsammans med andra som älskar Povels konstnärskap och musikanteri, det måste vara ett bra sätt att hålla glädje och meningsfullhet vid liv. Och på den vägen är det.

Lotta Ramel, ledamotDet har varit så roligt och en utmaning att få till detta. Klart man hänger med ett tag till. Är det nåt jag tror på i dessa tider så är det Povel Ramel-sällskapet.

Mikael Ramel, ledamotDet föreföll ganska naturligt för mig – som den närstående till Povel jag är – att vara så behjälplig som möjligt med att åt-minstone starta upp Povel Ramel-säll-skapet. Se till att det förde fram och inne-höll den kvalitet som alltid genomsyrat Povels gärningar. Bidra till att det kom ordentligt på banan. Att det blev sjösatt med fullriggade ”vind i seglen-segel”.

Det var min intention. Sedan kunde andra ta över.

Nu är vi en styrelse på nio personer med en osedvanligt god kemi. Pusselbitar har fallit på plats, alla vet vad de ska gö-

ra, dynamik har uppstått och vi har dess-utom oförskämt roligt! Svårt att avsäga sig uppdraget just nu. Just därför!

Jim Ramel Kjellgren, suppleantÄmnet ”Ett sällskap i Povel Ramels namn” har ju förts på tal en tid. Och när det äntligen blev realitet ville grundpe-larna att lite ungt blod skulle skjutas till. Helt rätt tyckte jag, och svarade genast ett rungande JA! när jag fick frågan jag ville ställa upp som suppleant i styrelsen.

Jag har följt arbetet sedan start och va-rit med och tyckt och tänkt så gott jag kunnat och kan. Det är underbart att få vara med och skapa något som detta, ett socialt nätverk för oss som älskar att svänga, läsa, och fnula på PR:s skapel-ser.

Utöver mitt inblandning i detta fantas-tiska sällskap livnär jag mig som sergeant på Amfibieregementet i Berga, kör Strids-båt 90, är navigatör, och instruktör åt de värnpliktiga som skall fostras med kå-rens försorg. Detta fortgår nog ett tag. Sedan, när jag fått nog av sjön, skall jag ta mig upp på teaterscenen igen är det tänkt. Där har jag stått sedan jag var li-ten.

Karin Rosberg, suppleant Alltsedan barnsben har jag gjort som massor av andra: sett Povels filmer, spisat och sjungit hans sånger, läst hans böcker, sett tältrevy, och precis som massor av andra älskat allt detta. Vad hade livet va-rit utan Povel? Därutöver har jag ingen särskild anknytning till Povel, men det är mycket nog.

Och det är klart att jag vill arbeta för att Povels verk ska hållas levande och spridas till ännu fler.

Hela Povel Ramel-sällskapets styrelse uppställda för inspektion på scenen på gamla biograf Astoria vid årsmötet den 19 april. Från vän-ster till höger: Anders Lundquist, Mats Bodin, Sven Perup, Jim Ramel Kjellgren, Johanna Broman Åkesson, Wera Körner, Karin Rosberg, Lennart Andreasson, Lotta Ramel, Mikael Ramel, Anders Eldeman.

Foto

Las

se S

eger

7 ”C”7

Jag läser vidare ”Men vårt piano är ju hopplöst, Fats! invände jag, det är stort och klumpigt och svart – förlåt – och det har gamla, fula hållare för stearinljus!!! Ha, ha, ha! Toppen my boy! guppade Fats. By the way – pianot är the one and only instrument att komponera på. För du komponerar väl Buddy?”

1938 då Povel var 16 år vistades han i Eng-land och jag citerar följande ur memoarerna:”Jag hade den osannolika turen att – just på London Palladium, där knalleffekterna tycktes komma på löpande band – få uppleva en av mi-na stora kungar, Fats Waller, live, ytterst live! Kan ännu tydligt frammana bilden av honom, när han, som en artighet mot englandspubliken, iförde sig skotsk båtmössa och en liten komisk

Povel Ramel var en mycket skicklig jazzpianist, sångare och kompositör. I självbiografin ”Följ mig bakåt vägen” läser jag, att det inte var lätt för Povel att välja instru-ment. Det blev först saxofon, men ”älsklingsinstrumentet fick efter tappra försök slumra ostört i sitt fodral”. Saxen dök dock upp helt oför-glömligt i Knäppupp III (Till-stymmelser) och låten hette Sjung jazz (1956) med Cilla Ingvar på trumpet och Martin Ljung vid trummorna.

TVÅ JAZZIGA SJÄLSFRÄNDER

Fo

to L

asse

Seg

er

Foto

JSP

1”A” 88

mantel, för att sedan dra igång sin allde-les speciella version av Loch Lomond. Det gungade synnerligen skotskt. Jag vill minnas att han fick ur sig något om whis-ky också. Och i sig!”

Det är massor av svensk jazzhistoria, som skildras i ”Följ mej bakåt vägen” – intressant, roligt och dramatiskt. Hör/läs den eller hör/läs om den!

Fats’ tillfälliga, engelska musikanter var verkligen med på noterna, som i t ex A tisket - a tasket, (insp. London 1938) vilket inspirerade Povel till Var är tvålen som man tydligt kan höra. Ytterli-gare ett gyllene exempel på ekologisk jazz. Följande rader är hämtade från den fyndiga texten:

Jag undrarVar är tvålen, broder?Ge mig tvålen, syster!Mycket må vara möjligt,Bad är löjligt utan tvål –

Bad är inte bra – utan tvål!Ingenting att ha – utan tvål!Bara fusk – utan tvål!Bad är snusk – utan tvål!

Var den gul?Nej nej nej!Var den blå?Nej nej nej!Var den svart?Nej nej nej!En liten rutig tvål!

Säg, var den lång?Nej nej nej!Var den kort?Nej nej nej!En fet tvål?Nej nej nej!En liten knubbig tvål!

Så säg migvar är tvålen, vänner?Ser ni tvålen, vänner?Undran och skräck jag kännerVar, var, var?

Fats sjöng: Was it red? No no no! Was it green? No no no! Was it blue? No no no ! A little yellow basket!

I Jan Bruérs utmärkta LP-serie Ramels Radiorariteter (4 dubbelalbum) finns Waller-kompositionen The spider and the fly. Låten ingick i radioserien Fyra kring en flygel (1950) då temat var Musi-kalisk zoologi. Medverkande vid detta

tillfälle var professorerna Brita Borg, spec. insekter och däggdjur, Oscar Rund-qvist, spec. ryggradslösa skal- och kräl-djur, Folke Eriksberg, spec. vackra näbb-djur och Povel Ramel, spec. blötdjur!

The sheik of Araby (Ted Snyder-H Smith) fanns med i Fats Wallers repertoar. Den kallades helt enkelt Shejken när Povel satt vid pianot i Sven Olsons Trio. Från ”Lingonben” kommer följande rader:

En arabisk shejk är jag,Godag godag godag!

Jag bjuder romantikbak tältets öppningsflik

Jag har Valentinos charmoch Karl Alfreds starka arm.

Jag rekommenderar alla varmt att läsa Povels texter – orden får en ny dimension och ger upphov till många glada skratt! Ett lysande exempel på detta gav Claes Eriksson när han deklamerade ”Släkthu-set” i Allsång på Skansen i somras.

I ”Jazzen anfaller” (Svensk jazzhistoria Vol 5, cd 2) är det ingen tvekan om vem Povel lyssnat på och inspirerats av. Ödets ironi – Yep Roc Heresi (1947) och Lady

Be Good (1947) framförs à la Waller. Apropå Svensk jazzhistoria finns korta fragment av Povel spelande saxofon i Jazzkåsören (Vol 7, cd 2) men det är en annan historia.

I ett så allvarligt ämne som kärnkraft tog Povel hjälp av sin husgud. The Nej Tack Jump bygger på Fats musikstil och lyss-nar man på den kluriga texten var det svårt att rösta fel. Här följer några verser från ”Lingonben”:

Barsebäck, Forsmark, Ringhals, Oskarshamn,inget fel på er,men dessa ruvande randiga klossar man byggtbör ni snarast skrota ner.

Med ögon och öron på skaft – Nej Tack!Skyr vi atomernas kraft. – Nej Tack!Vår sol syns på mappar,Affischer och knappar –Nej Tack! Vår linje är 3.

Barsebäck, Forsemark, Ringehals, Oskarshamn,Har fött en ny propåLåt oss nu med en test helt i dur fråga hur Alert är FMK!

OK, då ska vi pröva er

Solkraft – Ja Tack!Vindkraft – Ja Tack!Vågkraft – Ja Tack!Vattenkraft – Ja Tack!Torvkraft – Ja Tack!Korvkraft – Ja Tack!Kärnkraft – Nej Tack!– Ja, det är bra!!! Det tyder på en viss alertness! – Är ni redo så fortsätter vi!

I ”Funny Boy” och låten Vårt bästa gäs-tabud (Mat, mat) har vår mest flugiga baron påverkats av Shortnin’ Bread och Serenade For A Wealthy Widow, vilka är guldkorn från Fats’ repertoar. Detta har jag funnit i de sex magiska askarna med Fats från det genuina engelska grammo-fonbolaget JSP! Ur den odödliga och ald-rig publicerade texten – nedtecknad av Bengt Karlsson/Bill Friman - till Vårt bästa gästabud (sex A4-ark lång) hämtar jag några rader:

Här ska lagas – MAT MAT!Vad behagas? – MAT MAT!Skicka ut ett gästabud-bud-bud,Med köttbulletin om vårt köttbulle-team!

Forts på sidan 14

Foto

n JS

P

9 ”A”9

Povel har ett fl ertal gånger berättat om sitt första möte med den legendariske musikprofi len Sten Broman (1902-83), eller egentligen andra möte för att vara exakt. När Povel på 40-talet har enga gemang på Casinot i exklusiva Falsterbohus, drar han vågat till med sin drygt två år gamla ”En oharmonisk visa” och från publiken hörs ett högljutt sataniskt skratt. Povels för sök att slutföra melodin blir svårare när publiken börjar skratta åt det originella skrattet istället för visan.

Efter föreställningen hälsar den skratt-orgiedrabbade mannen i publiken, som visar sig vara Sten Broman, på artistyng-lingen Ramel och en långvarig vänskap ser sitt första ljus. När TV-programmet ”På tre man hand” som handlade om Po-vel Ramel och Sten Broman och leddes av Lasse Holmqvist, sändes 1977 (i två delar, 24 resp. 31 december) kom herrar-na, osäkra på saken, fram till att nämn-da Falsterbohus-händelse skedde under 40-talets mitt. I sin text om Sten i hyll-ningsboken ”Sten Broman – en man med kontrapunkter” som utkom 1984, inle-der Povel historien med ”Det torde ha va-rit sommaren 1949”.

Idioterna Povel och Sten –

EN OHARMONISK VÄNSKAP?Den tredje gången de skulle träffas var

i samband med ytterligare en nyårsrevy på Södra teatern i Malmö. Povel var nygift med Susanna Gillgren och de hade fått sin smekmånad i Fjärran Östern störd av en lapp i hotell Orientals recep-tionsdisk som löd: ”You must immedia-tely come home! Dubbel-Olle”.

Revydirektören för Södra teatern, Dubbel-Olle Ohlsson, hade bestämt att Povel skulle medverka i årets nyårsrevy. Under titeln ”Ramla på, Ramela på” ha-de den premiär 26 december 1949 (och bland Povels nummer fanns den nyskriv-na ”Flug med till Siam”, inspirerad av den nyligen genomförda bröllopsresan). Förutom Povel själv medverkade även Martin Ljung, Algot Larsson och Eivor Engelbrektsson m.fl . Den fagra prima-donnan Engelbrektsson, som bl.a. hade

Faktum är att det mer exakt torde ha varit 11 juli 1949, då Povel uppträdde på Casinot tillsammans med bl.a. Martin Ljung, Mary Rapp och Lennart ”Crazy Carlsson” Fors.

I Sydsvenska Dagbladet samma da tum kunde man läsa:

en vårhattsmonolog skriven av Kar de Mumma, var även hon nygift. Med Sten Broman, som alltså fi ck anledning att träffa Povel oftare nu när han delade arbetsplats med Eivor.

Hon och Povel hade arbetat tillsam-mans drygt 5 år tidigare. 1944 fi ck Povel jobb som ackompanjatör åt revyartisten Lasse Krantz på en turné under augusti månad. Eivor var showens primadonna. Povel berättar om henne i andra memo-ardelen ”Som om inget hade hänt”:

Mellan oss uppstod en vänskap som ef-terhand utvecklades till mer än så. Jag

Det var alltså andra gången Sten och Povel möttes, den första var mer obetyd-lig. 1948 medverkade Povel i Södra tea-terns nyårsrevy ”Här håller vi hus” till-sammans med bl.a. Thor Modéen. Povel berättar i ”Sten Broman – en man med kontrapunkter”:

Före premiären bjöd traditionen att direktionen bjöd recensenterna på ym-nig ”informationslunch”, denna gång i Hotell Kra mers festvåning, vill jag minnas. Hela ensemblen deltog förstås och förbröd ringen var total. [...] Alla hade våldsamt trevligt, blev goa, gla-a och mätta. Men det fanns en recensent som tydligen höll sig lite för god. I höjd med kaffet dök han upp, gjorde älskvärt les Honneurs – ”sägandes saker och ting” till var och en. Sedan försvann han lika fort som han kommit.

Sten Broman. Två gånger Sten Broman blev snart fl er.

Falsterbohus gästas i kväll av Po-vel Ramel med ensemble, vilken sam tidigt inviger en del omänd-ringar i Casinot. Ramel är ju väl-känd på dessa breddgrader, lik-som Mary Rapp och pianisten Crazy Carlsson. Det fi nns ytter-ligare bra namn och program-met är godkänt av Flugighetens främjande.

Povel blev promoverad till heders doktor, en ära som aldrig vederfors Sten Broman

1”A” 1010

minns att det hela startade under ett så kallat bakelserus på Fahlmans kondi-tori i Helsingborg. Vi var båda ”söt-saksfreaks” och styrda av det gemensamma intresset att hålla igen dessa lustar till vardags, för att då och då när kvalité och tillfälle yppade sig, släppa duktigt loss. Eivor var en kvinna av förtjusande mognad som hade mycket att lära sin unge hetsporre till kavaljer och som bi-bringade honom hyfs och polityr, inte bara på bakelsekanten. Jag blev myck-et fäst vid henne och detta fina förhål-lande kom att råda hela återstoden av den månadslånga turnén.

Huruvida Sten Broman, efter att ha blivit vän med Povel, kände till dennes förflut-na ”flirt” med Eivor, därom tvista de lär-de. Broman och Engelbrektsson skilde sig 1952, och Sten talade sedermera ogärna om det korta äktenskapet, liksom om äk-tenskapet med sångerskan Esther Rung på 30-talet som också slutade i skilsmäs-sa. Inte heller i ”Som om inget hade hänt” nämner Povel Stens relation med Eivor. Hon hann med att medverka i ett 40-tal filmer, ytterligare ett antal revyer och sjunga in några skivor innan hon drog sig tillbaka från artistlivet på 50-talet. Hon avled 28 februari 2004, tyvärr nästan helt bortglömd.

Samma andas barn

Mötet mellan Ramel och den Uppsala-födde lundensaren, modernistiske ton-sättaren, altviolinisten, musikskribenten, radioprataren och framtida TV-profilen Broman i Falsterbo 1949 ger en hint om att deras vänskaps gemensamma faktor var humorn. Sten Broman uppskattade god humor, och Povel var inte enda revy-kungen bland Stens vänner. Han umgicks även med Karl Gerhard och Kar de Mum-ma. Stens egen penna har dock inte spru-tat ut många humoristiska texter, han var istället en utsökt berättare och im-provisatör och, i Povels ord, roligast pri-vat. Tecknaren Anders Sten berättar i självbiografin ”Anders Sten minns” (1983) om hur vännen Broman skrattade halvt ihjäl sig på Buttericks när han fått syn på en pruttkudde, och senare testade artikeln på en chevaleresk artillerikapten på Hippodromteaterns direktör Oscar Winges julkalas. Sten hade placerat kud-

den under sittdynan på kaptenens stol, och när denne fört en vacker balettflicka till bordet hade han själv satt sig, varvid allt fungerade enligt planen och offret för skämtet lämnade lokalerna i vredesmod.

Berättelsen om Stens och vännen Sigge Hommerbergs spontana skämt i Paris är än mer obetalbar. Carlhåkan Larsén återberättar i sin bok ”Sten Broman – en man med många kostymer”:

Vid ett besök på en förnäm restaurang i Paris förtärde kumpanerna, iförda frack och monokel, under världs-mannalater det oätliga i en stor gastro-nomisk meny. Herrarna åt det gröna på rädisorna och sedan den träiga delen av sparrisen men inte knoppar-na. De spisade stjälk- och bladkrafset som medföljde jordgubbarna men inte de röda bären och så vidare, allt under betjäningens och restaurangledningens stigande men behärskade förvåning. Efteråt fick herrarna ge sig iväg till ett annat ställe för att stilla hungern.

margarinet och joggen icke!”. Povel Ra-mel joggade dock en period i sitt liv, nå-gonting som han förmodligen med lätt-nad la av med (”Förr joggade jag faktiskt - guhjälpemej! - ehuru på betryggande avstånd från all elit”, enligt memoarbo-ken ”Följ mej bakåt vägen”).

I övrigt var Povels motionsbravader få, och på frågan om vilket fotbollslag han hejade på svarade han i en chatt med Af-tonbladets läsare 2000: ”Inget! Jag är ointresserad av idrott. Det har jag tjänat mycket tid på.” Den överdrivna allmän-na fascinationen för idrott och själva idrottskulturen var även en företeelse han drev med i olika produktioner, inte minst i tredje avsnittet (”Kyss mej på plinten”) av TV-serien ”Semlons gröna dalar” (1977) där den gymnastiktokiga norskan Vipp Smukkeklatten (Wenche Myhre) förekommer. Och man kan före-ställa sig hur de Bromanska skrattparox-ysmerna kunde eka på Cirkus i Stock-holm om Sten hade levt 1992 och sett Po-vels geniala monolog om idrottsförak-tande ”Morbror Motström” i revyn ”Knäpp igen!”.

Det svenska språket intresserade också båda herrarna, och de var noga med hur de pratade och formulerade sig i skrift, utmärkta stilister båda två. Sten var en välkänd språkpolis som hade bestämda åsikter gällande uttal och stavningar.

Ett av Povel Ramels hatord var ”kän-dis”, som ironiskt nog uppfanns av hans vänner i ”Skäggen”-programmen i TV 1963. När Sten Broman, som man får på-stå var mer pedantisk än Povel gällande språkbruk, var närvarande var Povel ex-tra försiktig med orden. I TV-program-met ”På tre man hand” (1977) råkade baronen säga ordet ”liksom”, varpå han förargat kommenterade det, ”Liksom – detta ord som jag hatar”, vände sig till Sten och sa artigt: ”Förlåt att jag sa lik-som”.

Tobias Rydén Sjöstrand

Fortsättning i nästa nummerDär kan du få läsa om Björnjägarne, om kontrapunkt, om vad Povel Ramel gjorde i Lund 1965, vad Sten Broman gjorde i Povel Ramels filmer och varför i hela friden herrar-na benämns idioter i rubriken.

Idén skulle lika gärna kunna ha varit på-hittad av crazyhumoristen Povel Ramel, som inte så sällan utsatte sin omgivning för dylika practical jokes.

Liksom Povel hade Sten ett ointresse för det mesta vad idrott heter (undantaget: tennis). ”Är man tillräckligt begåvad be-höver man ingen motion” menade han, och hans råd till folk att uppnå en hög och aktiv ålder löd: ”Undvik det vidriga

Om du inte vill ha pappers-Sverker i fortsättningen, berätta för oss på redaktionen. Meddela också om du istället vill få den i eposten som en pdf-fil. Den kommer även att kunna hämtas på hemsidan, http://www.povelramelsallskapet.se

11 ”A”11

Det är populärt att inom modern litteraturvetenskap tala om intertexter, det vill säga medvet-na eller omedvetna förbindelser mellan olika författare och deras skrifter. Man behöver dock inte vara litteraturvetare för att ha nytta och glädje av att kunna dra sådana kopplingar.

Povel, inte minst, brukade ständigt intertextuella knep för att skapa komiska poänger. Ja, hela parodi- och pastisch-genren bygger ju i själva verket på en in-tertextuell lek mellan det parodierade och parodin. Den kräver naturligtvis också att läsaren eller åskådaren ser sam-bandet för att parodin ska ha sin verkan. Povel upphörde aldrig att excellera i det-ta hantverk och listan kan göras lång: allt från Sommartrivialiteter (Sjöberg) och Bladbergeri hursa! (firmafestunder-hållning) till Lingonben (barnvisan) och Sjung om fru Svenssons lyckliga karl (Studentsången). I de båda sistnämnda (om inte annars!) kommer ett annat av Povels adelsmärken i dagen – språkleken, de förvrängda proportionerna. Om dessa två storheter, parodin och det absurda språket, skulle jag vilja intertextualisera litet.

Det handlar då inte om att påvisa Povels direkta beroende av en Falstaff Fakir eller en Fats Waller (varom finns att läsa i en annan del av föreliggande num-mer), utan om att söka ett par av Povels tidigaste föregångare i Sverige, föregång-are som han själv kanske inte var medve-ten om, men som ändå visar på vilken lång tradition av ”crazy” inom vårt land som Povel verkade i.

I Sverige började på 1500-talet att försäl-jas små billiga häften innehållande olika typer av fiktionsprosa. (Dessa häften kom senare, under 1800-talet att gå un-der den felaktiga benämningen folkböck-er.) Däribland ingick även humoristiska historier av olika slag. Oftast bestod dessa skämtsagor av kär gammal bond-komik och en ohöljd glädje inför fekalier

av olika slag. Men det fanns också histo-rier med en annan typ av humor, där den språkliga leken frodades. Berättelsen om ”Polycarpus eller Riddar Finke” är ett av de främsta exemplet på en sådan. Den har varit känd i Sverige åtminstone sedan 1648 då Georg Stiernhielm omnämner den i sitt epos ”Hercules”, men existera-de innan dess i en mängd utomnordiska upplagor. Polycarpus är Münchhausens föregångare. Han önskar pröva lyckan på landsvägen och ger sig ut på en mängd otroliga äventyr. I berättelsens början ger sig Polycarpus av i syfte att bli riddare, samt jaga ”sill och pölsor”. Vi kan ifrån detta äventyr hämta följande karakteris-tiska passage, där Polycarpus själv be-rättar: ”Jag kom först till ett litet päron-träd. Det var av sten, där hängde vägen över, där brann stranden och bönderna släckte med långhalm”. I samma ohäm-made stil fortsätter historien. Varför inte jämföra detta med till exempel Povels Den trasiga middagen ur ”Min galna ha-ge” (1957). Stycket där kocken Lortig in-troduceras är representativt:

”Längst bort i köket låg vår gamle bäs-tekock Lortig och stannade potatis. Lortig hade varit i vår tjänst i nära sagt

fyrtio halva helår och hade legat hela tiden, alltsedan han första dagen för tredje gången halkade på ett råttskal som hängde i golvet.”De överdrivna måtten och absurdite-

terna i Polycarpus, som senare under 1700-talet fick inhemska uppföljare så som ”Jöns Lundsbrackas leverne”, kan också anas i Povels opus 1 på skönlittera-turens område. Det är en liten betraktel-se, en typisk skoluppgift tillkommen i 10-årsåldern, över hur den unge Ramel tänker sig ha det i framtiden. I radiopro-grammet ”Ramel i bitar” från 1967 upp-lästes detta förstlingverk av Lars Ek-borg. Inledningen låter som följande:

”När jag blir stor ska jag bli lant-brukare. Då ska jag äga 700 hästar, 10 feta, trinda grisar, 200 kor, ett höns-hus med 227 höns och 60 tuppar med en stor röd kam, och så ska jag ha 700 drängar.” Proportionerna närmar sig här de

polycarpiska, och den gryende språk-leken återspeglar sig längre fram i verket, då det bland annat ibland drängarna skall finnas en som heter ”Douglas Dag-marsson från Dingtuna”, samt ett troll, ”Lingonklump från Rosentunna” vid namn. Det hela är helt i stil med Jöns Lundsbracka som till exempel får ett skägg, ”73 mil långt och en halv tunna brett”, till vilket han nödgas hyra 700 barberare för att kunna raka av.

Låt oss nu lämna dessa ganska generella jämförelser mellan Povel och tidig-modernitetens humoristiska bestsellers, och titta närmare på ett fall där han mera på detaljnivå har en föregångare av tidigt datum. Skalden Johan Runius från Larv i Skaraborg känner många idag inte till, men han var under sin levnad och kanske ännu mer efter sin död, 1713, högt firad och uppskattad för sina poetiska infall. Bland annat Bellman tog intryck av Ru-nius, men gjorde honom också till en backanalisk dryckesbroder, vilket höljt Runius i en viss mytisk klärobskyr. (Den verklige suputen var snarare Runius’ far, prästen Arvid Runius, om vilken Karl XI

Povels flugiga föregångare från i förrgår

EUGENE CORK À LA 1713

1”A” 1212

en gång inspirerat skaldade, när den he-lige mannen predikat full inför hovet, ”herr Arvid i Larv är en slarv”.)

Johan Runius’ rimsmideskonst är i sin uppsluppenhet en och samma med Povels. I ”Rimdans i Fastlagen” närmar sig Ru-nius’ den rimfrenesi som också känne-tecknar verk som exempelvis ”Jag diggar dig”: ”Vem har i bruk vara sjuk, och i vers dock fälas och älas?1 / Gör icke jag var dag Grift-skrift, Gift-skrifter ogif-ter?” Goda rimmare finns det emellertid gott om och Runius kan i det avseendet inte sägas vara mer ramelsk än andra, el-ler Povel sägas vara mer runiusk(?) än bellmansk eller von braunsk. Vad som dock gör Runius till en verklig föregång-are till Ramel är att han står som upp-hovsman till den förmodligen första ver-sionen av ”Balladen om Eugen Cork”.

”Balladen om Eugen Cork” från 1954 är ju Povels mord på alla taubska sjö-mansvisor och innehåller de bekanta ver-serna med förmenta sjötermer:

Vi slörade för fyra famnars hals.Vår högsjöman slog knäck på slöbords vals.När vakten hyvat tott, signalera han: twi blås!Då kapade vi slusken och lät pajsaren gå i krås.

Passaden pina tvärs när vi slog kos,Slöfocken sprang och vi fick kajka nos.Stora bamsingen låg slak,Vi drog späck och prygla bak.Det var kärva bud för gossarna som slogs och tog ett glas.

När Runius någon gång 1710-1713 skriver en dikt för att fira förmälningen mellan amiralitetskaptenen Johan Gus-tav Ankarstierna och Hedvig Silvercrants använder han sig av en liknande metod som i verserna ovan för att liva upp stäm-ningen. Runius skildrar hur han somnar och plötsligt befinner sig på Ankarstier-nas skepp, Öland, som råkat in i en fruk-tansvärd storm. Där återger han hur be-sättningen ropar order åt varandra på en rotvälska som skall föreställa den engel-ska jargong som fördes ute till havs. Många av de termer Runius använder sig utav går att identifiera som verkligt före-kommande, men den massiva ansamling-en av dem och obegripligheten i det sätt på vilket de ropas ut (som för Ankarstier-na kanske var fullkomligt klar) gör det hela till en humoristisk passage i Eugen Corks anda. Att Runius verkligen mena-de verserna som ett komiskt inslag även i

sin egen tid, tyder hans anmärkning att ”pisspottan är fast surrad” på. En vänd-ning som med, vilket nämndes tidigare, våra förfäders förkärlek för humor under bältet säkerligen inte föll för döva mungi-por. Fredrik Sandwall har i en kommen-tar till dikten karakteriserat den som ett ”foster av en trött och feberhet hjärna”, men det behöver ju på intet sätt förta den komiska effekten. Här följer nu ett smak-prov av fyra verser ur Runius bröllopsskrift till paret Ankarstierna-Sil-vercrants (den ursprungliga stavningen har behållits):

Jag hörde Roel i lää Skinwallen fallaOch bräck ju Fåckan in i Styrbord Halls HållanSkoet an i Läed gie fart, nu Ellk syn best all manReef Bäntzell i groet mars orcan begynner knalla.

Stagmusen är ju klar. Pisspåttan är fast Surradd,

Wår waterblind står braf Reef Segell Repp ju maet.Kardelen är ju smord om bord ey skårtar gårding.

Povel Ramel kände förmodligen inte till Runius’ kväde när han skrev ”Balla-den om Eugen Cork”. Det behöver man inte göra för att kunna skriva den visan, även om det förvisso vore hemskt intres-sant om någon skulle kunna påvisa en medveten influens av Runius hos Povel. Vad som emellertid äger intresse här i de exempel som anförts är påvisandet av kontinuiteten i den typ av humor som Po-vel företrädde. Hur hans verk inordnar sig historiskt och är ett levande bevis på att humor inte är, eller åtminsto-ne inte behöver vara, en färskvara som snabbt förlorar sin förmåga att roa, som till exempel Henrik Schyffert nyligen hävdade vara fallet (Expressen 20090424). Vidare är de intertextuella nät som går att spinna kring en författare och hans eller hennes texter underhållan-de i sig. Precis som Povel tillät sig att leka med andras texter kan vi leka med Povels och upprätta samband som ter sig komis-ka eller förbluffande. (Var Gustaf Frö-dings novell ”Rammelbuljången i Backa” passar in i sammanhanget lämnar jag åt framtida forskare att utröna.) Det för-minskar inte Povels verk, tvärtom. ”Finns det uppskattning finns parodin”, som han själv uttryckte det.

Rikard Ericsson1 fälas = fara fram, stå i; älas = gäckas

Ligg bij Loes Magerman och grote stang på Rand,Levvant är tämlig skralt wij ha all doggers Sans,Nu måst wi Ovver Staag lät Ellke man blij purrad.

Roel dicht Ambord håll länns Fregatten har LaccagieOch Smör loijwagen braf Spool däck hijt dvväyl och svvabbJan Hagell kom Kyk uth. Bestig Stagmusen snabb.Waett skhort wår Pisspoth har ju allgaer syn tagglagie.

Späck mattor klara är, nog ha wij Hysing, LordingSvvick-Särfvving flätadt är kijk haest in Kabelgatt

TITTA IN I POVELJONGEN!

VÄLKOMNA!

TITTA IN I POVELJONGEN!

Ni har väl inte missat att Povel Ramel-sällskapet har förnyat sin hemsida:

www.povelramelsallskapet.seI Poveljongen kan man shoppa,

gå på rundvandring i Povels arkiv, leta fakta eller kanske

framföra egna skapelser i Dinspirations-rummet.

VÄLKOMNA!

13 ”C”13

Lies ålder, men med hennes sång- och danskonst stämmer allt. Det gyngar så!

”Jag diggar dig” från ”PoW Show II, Kolla Povel” lätt Stureplanstukad, är även denna gång en av höjdarna. Anne-Lie och Lotta får publiken att falla pladask. Ur ”Min galna hage” läser så Lotta ”Klasskamp” liksom farsan gjorde en gång i Fru-kostklubben och i ”Funny Boy”.

Claes Eriksson och Henrik Dorsin botaniserar i ”När Schla-gern Dog” och förnyar denna Povel-klassiker så övertygande att schlagern minsann inte har en chans att överleva ens i vår tid.

Lise och Gertrud koolar ner med ”Underbart Är Kort” och en ”Vilsen Folkvisa”. Det blir någon sorts Kammar-Knäppupp om jag får uttrycka mig så, njutbart och läckert som en pri-mör.

Den nya vårpoeten Dorsin (men ack) gav extranumret, utan att först gömma sig bakom skynket. En lätt moderniserad ”Siskorna i björken” från ”Knäppupp II (Denna sida upp)” sat-te skrattmusklerna på prov. Publiken formligen tjöt av skratt!! Själv fick jag behagligt ont i magen..

SVT, SR och skivbolagen sover allt djupare när det gäller den stora kulturskatt som Povel lämnat efter sig. Kan man beställa väckning? Jo, hos www.pygme.se och där finner man också Po-vel Ramel-sällskapet!

Och så till sist – tänk om min önskedröm blir sann: en nyupp-sättning av ”Funny Boy”! Nu finns det artister igen som kan ta vid efter Povel och hans gäng. Håll Knäppuppen igång!

Lasse Seger

Recension

Povel-klassiker på Vasateatern, 3 juni 2009. Lotta och Mikael Ramel fortsätter att sprida glädje med pappa Povels klassiker. ’Kolla Povel’ blev en stor succé och ’En Strut Karameller’ är faktiskt ännu bättre, då den innehåller några fler överraskningar. Lottas regi och urval är även här strålande. Vi är mitt i en ny Ramel-epok!

Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att Martin Ljungs bra-vurnummer ”Viking” från ”Knäppupp I (Akta Huvet!)” skulle dyka upp igen. Jo, men visst, Jonatan Blom-Ramel serverar den-na underbart roliga monolog sensationellt bra! Tro mig, han kommer säkert att gå långt. Jonatan ger också järnet i ”Nya Skrytvalsen” och ”De Sista Entusiasterna”.

Även Mikaela Ramel, som jag också vill se mer av, medverkar i ”De Sista Entusiasterna”. Hon är en färgstark scenpersonlig-het att uppmärksamma.

Med egna tolkningar av ”Karl Nilsson”(Alla 4) och ”The Su-kiyaki Syndrome” (Povel på Berns) visar Johan Ulveson igen vilken mångsidig och skicklig scenartist han är. Tänk om vi får se Johan i nästa strut som ”En hemlig clown” från ”Knäpp igen!” – ett ständigt aktuellt nummer!

Det känns tryggt med Anders Ekdahl som pianist, kapellmäs-tare och arrangör. Backa-Hans Eriksson vid sin trofasta bas, Niklas Sundén bakom det välljudande dragspelet, Peter Mile-fors taktfasta trummor, Pär Grebacken vid en bukett saxar och Mikaels virtuosa gitarrspel ger musiken rätt Ramelklang. Mu-sikerna ger oss ”Min Röda Poncho” – en låt som inte rymdes i ”PoW Show I”. Låten återfinns på CD’n med samma titel i hem-magjord inspelning av Povel avsedd för Wenches instudering. Samma melodi har även ”Hopp i Topp” från ”Semlons Gröna Dalar”. Hur som helst svänger det mycket bra om denna av Ba-sie inspirerade låt (Topsy) när ”Strutorkestern” spelar den. ”Pi-lotti” från ”De sista entusiasterna/Sommarentusiasterna” är en av Povels mest färgstarka låtar. Mikael med orkester ger färger-na ännu starkare lyster.

Maria Johansson med ”Tjo vad det var livat i holken” visar med sång och kroppsspråk att hon är i rätt gäng. Mellan återbe-söken i Holken har hon spelat mot en glad änka på Folkoperan. Hon är sång- och körpedagog och även fältartist, så hon har många järn i elden.

”Jaha, Nähä” från ”Knäppupp III (Tillstymmelser)” blir det för Sissela Kyle däremot. Det går inte att hafsa iväg denna mo-nolog/dialog, som bygger på lämpligt långa pauser och total in-levelse. Detta är inget lätt nummer och kräver säkert mycket tid att hitta rätt i. Sissela kommer bättre överens med ”Balladen om Enögda Elin”.

Sång- och danspågarna Vibafemba dyker upp här och där som sig bör. Gruppen ger en ny och fräsch tolkning av ”Låt leo-parden vara kvar i leoparden” (1973). Djurrättsaktivisten i Povel gör säkert nytta med ord som vapen, i stället för att släppa ut minkar t ex.

Man skulle kunna tro att ”Måste vägen till Curaçao gynga så” är skriven för Anne-Lie Rydé. Dock stämmer inte Anne-

Foto

Las

se S

eger

EN STRUT KARAMELLER

Anne-Lie Rydé och Lotta Ramel framför ”Jag diggar dig”.

1”A” 1414

Duka salen! – Fort! Fort!Skala skalen! – Gjort är gjort!Vill du bli min köksebrud-brud-brud?Med köttbullar? MED KÖTTBULLAR!

Ni bakar, Vi smakar;Palt, pudding och paj.Sköt smeten! Skjut geten!;Ända in i evigheten!

Fläskkotletter? – Smack! Smack!Tretti rätter! – Tack! Tack!Låt oss dämpa alla ljud, ljud, ljud!Ty högljudd mat blir trögbjudd mat,När vi bjuder VÅRT BÄSTA GÄSTABUD!

Mat, mat är lite i stil med Naturbarn, vil-ken Povel även spårar in på i sina impro-visationer. Hur som helst svänger det som bara den om Mat, mat, som verkli-gen är en höjdare. Hoppas för Guds skull att någon, förslagsvis Jonatan Blom-Ra-mel, ger sig i kast med detta mäster-stycke! Förresten, Jonatan, varför inte hela ”Funny Boy”!

Annandag jul 1970 sändes i SVT ”Oppåner”, en hyllning till Fats Waller, producerat av Beppe Wolgers. Medverka-de gjorde Povel Ramel, Charlie Norman, Birgitta Andersson, Stig Grybe, Leif ”Smoke Rings” Anderson m fl.

Där serverades försvenskade Fats Wal-ler-låtar som i original heter The spider and the fly, A porters love song to a chambermaid, Let’s sing again, The sheik of Araby och Ain’t misbehavin.

Ett stort tack till vår kassör Lennart Andreasson för tipset om detta TV-pro-gram. Povel Ramel-sällskapet har gett mig nya värdefulla kunskaper!

Gemensam nämnare för Povel och Fats var deras förmåga att sprida glädje. Det finns säkert flera exempel på hur Povel inspirerats av Fats musik. Jag har bara tagit fram några smakprov – några läck-ra kantareller ur svampskogen att glädjas åt! Povel har verkligen hjälpt och bidragit till att Fats musik lever vidare. Snubbar-na vandrar vidare hand i hand i jazzhim-len ….

Lasse Seger

Forts från sidan 8

POVEL OCH FATSUr Eva Sophie Drömmingtons diktsamling Tankar och förnimningar:

Bladbergeri & Sån’t

Jag känner en doft av krasse…

Jag känner en doft av krassei näsans alla vrår.Nu friar nog Manasse, det gör han varje vår.

Han lägger sig på knäder och viskar ömt mitt namn. En kärleksdikt han kväder och tyr sig i min famn.

Han läser mina alster och kysser mig ibland. Han plockar upp små kvalster, som läggas i min hand.

Han stannar hela året och älskar mig allt framt. Han hänger mig i håret och viskar allvarsamt.

Jag känner doft av krasse, den sprider sig alltfort. Nu friar nog Manasse, det har han alltid gjort.

Denna dikt lär Ewa Sophie skrivit till sin enda och stora uppvaktare, en fattig småländsk urholkare vid namn Manasse Karlsson.

Kommentar: Dikten har inte kom-

mit med i boken ”Min galna hage” där många av Eva Sophie Dröm-mingtons (alias Povel Ramel) dikter finns med.

Lennart Andreasson

Jag minns sommaren 1957, då jag som elvaåring ivrigt studerade en, som jag trodde, helt seriös artikel i tidningarna. Den handlade om idolen Povel Ramel och hur han ärades med Vetlanda Stads Nyckel.

Inte förrän reklamchefen Stig Wallgren 1991 gav ut sin bestseller ”Det är ingen skam att vara pajas bara man vet om det” kom jag till insikt om det crazyarta-de i hedrandet. Så här var det:

Sommaren 1957 anlände knäppupp-gänget till Vetlanda för att i tältet spela upp Knäppupp 3 för stadens nöjeslystna. Stig Wallgren föreslog då stadens borg-mästare att Povel borde erhålla stadens Nyckel. ”Ja, men vi har ingen sådan”,

blev det överrumplande borgmästarsva-ret. Efter många om och men lyckades man dock hitta en gammal dassnyckel från forna dar. Dess överdel lödades ihop med en flaggstångsknopp och allt var klart för överlämnande. Annonser gick ut, pressen kallades och stadens torg fyll-des med folk för att åse spektaklet, när Vetlanda Stads (dass)Nyckel överlämna-des av stadens borgmästare till Povel Ra-mel. Martin Ljung fick vid samma till-fälle Vetlanda Stads Hasp. Den hade Wallgren hastigt och lustigt införskaffat från stadens järnhandel. Så gick det till när Povel förärades Vetlanda Stads Nyckel och Martin fick Vetlanda Stads Hasp!

Lennart Andreasson

NÄR POVEL FICK VETLANDA STADS NYCKEL

15 ”A”15

Bladbergeri & Sån’t

För de minstaRebecka Cardholm, ungdomsambassadör

1 2

3 4

5

6

7

EclipseCrossword.com

Vågrätt

3. Far jag kan inte få upp min ...!

6. Tjo vad det var livat i holken i ...

7. Följ mej ... vägen

Lodrätt

1. Stackars ... asgam

2. Fulvia ..., Fulvia ... dinglar i en kvist

4. Var är ... broder?

5. Tänk dej en ... karameller

OM POVEL – FRÅGESPORTEn liten lättsam frågesport om Povel-kuriosa.Rätta svaren kommer i nästa nummer av Sverker, men kommer innan dess att kunna hittas på Povel Ramel-sällskapets hemsida.

1. I ”Semlons gröna dalar” var det grabbarna som gjorde hen-ne fet. Lasse Åberg var en förtvivlad make, men varifrån kom grabbarna och doktor Plommonstam egentligen?

1 Södra teaterns balett i samband med Stockholms 700-årsjubileumX Cullbergbaletten2 En löst sammansatt hoper herrar enkom för denna TV-serie

2. Vad hette den första 78-varvaren med Povels alster?

1 The Gräsänkling bluesX Vårt Eget Blue Hawaii2 Johanssons boogie-woogievals

3. Povel hade ett stort önskemål om vissa djurs överlevnad. Vilka?

1 ReptilerX Fåglar 2 Sälar

4. Under en och samma natt skrev Povel två av sina största ”hits”

1 ”Följ mig bortåt vägen” och ”En strut karameller”X ”Turion” och ”Släktsagan”2 ”Fat Mammy Brown” och ”Naturbarn”

5. Vilket år utdelades kaRAMELodiktstipendiet för första gången?

1 1983 till Totte Wallin X 1987 till Claes Eriksson2 1990 till Ulla Skoog

6. Musiken och första versen i ”Ta av dig skorna” skrevs av Povel. Vem skrev övriga verser?

1 Lars ForsellX Beppe Wolgers 2 Gösta Bernhard

7. Povel hade en adlig titel. Vilken?

1 BaronX Greve2 Friherre

LIVAT I HOLKENSkrivövning:Hästen gnäggar och katten jamar. Vad gör hunden?Povel svarar: Hunden gör på gatan.

LÄXFÖRHÖR- Nå, Povel, vem grundade Alvastra kloster?- Ja, inte var det jag, för jag var sjuk under hela medeltiden.

Visste du att:…Ratataa korades 1956 till årets bästa film. …Povel Ramel fick Gustaf Fröding-stipendiet 1981.…Povel Ramel lånade sin röst till professor Porter i Disneyfilmen Tarzan (1999).

• I nästa nummer: mer om Povel Ramel •• Därför kallade Sten Broman sig och Povel för idioter •

• Karamelodiktstipendiater •

Hm. Intressant nummer. Undrar vad som kommer

härnäst…?