SVENSK IdrottsMedicin · 2019. 9. 11. · massa påverkas vitala funktioner nega-tivt till exempel minskad styrka och ökad uttröttbarhet. Detta är speciellt tydligt för postural

IIddrroottttssMMeeddiicciinnS

VE

NS

K

SV

EN

SK

Svensk Idrottsmedicinsk Förenings TidskriftSvensk Idrottsmedicinsk Förenings Tidskrift

1/071/07

IIddrroottttssMMeeddiicciinn

Modell förbehandling av

ACL-skador

Modell förbehandling av

ACL-skador

Preventionav knäskadorPreventionav knäskador

IdrMed 1-07 omslag 07-01-24 22.38 Sida 1

Idrottsmedicinska vänner!I denna första ledare 2007 vill jag önska er alla en godfortsättning på det nya året! Hoppas alla nu hämtat sigefter helgerna och den åtminstone vädermässigt ganskastormiga inledningen på året. Vad har vi att se fram emoti år då? Årets svenska idrottsmedicinska höjdpunkt blirju säkert vårmötet i Uppsala i april. Det kan bli ett viktigtmöte ur många aspekter, inte bara med anledning av ettspännande program och en trevlig gemenskap alltså. Frå-gan om obligatorisk prenumeration på den vetenskapli-ga tidskriften Scandinavian Journal of Medicine and Sci-ence in Sports för alla medlemmar i SIMF kommer återatt komma upp på årsmötet. Jag tror det är en väsentligtfråga för oss för framtiden.

Spännande konferensRedan i mars går den spännande konferensen om idrottsrehabilitering av stapeln i Stockholm, ett samarrange-mang mellan Artrokliniken och Karolinska Institutet.Samma konstellation arrangerar ett artroskopimöte iseptember. I maj är det ISAKOS möte i Florens, ett mötesom är ett måste för oss idrottstraumatologer. De senastemötena i den organisationens regi har varit mycket braoch högkvalitativa och det finns all anledning att förmo-da att även detta italienska möte blir väldigt bra. Platsenför mötet är ju inte heller helt fel, det finns en fin väg mel-lan Florens och Siena, via chianti. Några dagar på denvägen kan vara givande. Känner man inte till druvan san-giovese tidigare så gör man det efter en tur där.

I juli har European College of Sports Science (ECSS)möte i Jyväskylä. Sedan skall vi inte glömma riksstäm-man i månadsskiftet november-december. Med tanke pådet fina program och den stora uppslutning som det varförra året så hoppas vi på en fortsättning nu i år i Älvsjö.

Ingen professurEn annan väsentlig förändring 2007 är att professuren iidrottsmedicin i Stockholm inte kommer att tillsättasefter att Per Renström nu går i pension. Professuren harju bl a finansierats externt både under Eijnar Erikssonstid och under Pers tid som innehavare av tjänsten. Bådadessa herrar har ju på olika sätt starkt verkat för att stärkaämnet idrottsmedicin. Under de senaste åren har mycketfokus lagts på idrottsmedicinsk forskning och nu på rela-

tivt kort tid är det 17 avhandlingar i ämnet som har ellerkommer att produceras. Detta är oerhört imponerande.Vad konsekvensen blir av att stockholmsprofessuren för-svinner är svårt att se, positivt är i alla fall att PerRenström kommer att fortsätta sin idrottsmedicinskagärning såsom ordförande i den nya centrumbildningenför idrottsmedicin i Stockholm. Ett samarbete mellan KIoch Artroklinken, se ovan.

Från idrottsmedicinskt fältarbete pensionerar sig dockinte Per, han kommer att sitta på GAIS bänk på lagetsmatcher i Stockholm och det är ju inte så få i årets alls-venska. Så agerar en genuin idrottsmedicinare!

Ingen utförsbackeDetta är ingen peak till Dr Steadman, men nog finns detväl flera ortopeder i Sverige som skulle kunna ta hand ombroskskador på elitdrottare, så i utförsbacken är vi ju inte.Hockeyn lär vara i full gång, det är väl bara 39 omgångarkvar innan bäst av 7 matcher börjar i slutspelet. Jag bör-jar nog bli intresserad i match nummer 6 i finalen. Tristatt bara ha behållning av halva sportspegeln underishockeyns grundserie. Kan ingen få Foppa på fötter fö-resten? Snart är väl han, liksom fotbolls-Freddy till Salo.AIK tycks behöva mer internutbildning, vilket väl vissaspelare snart kvalificerat sig till, piket-tröjor vore en styr-ka på bortamatcher inte minst i Ängelholm.

Egentligen är det väl inte så konstigt att folk går ManU-r huse för att se en skåning, hoppas bara att Han InteFunderar på att stanna kvar. Malmö lär äntligen få ettelitlag värt namnet, Limhamn och Bunkeflo går ihop, enutlöpare av Bunkefloprojektet! Det kan bli intressantaderbyn igen.

2 IdrottsMedicin 1/07

Höjdpunkterunder åretsom kommer

HA R A L D RO O S – O R D F O R A N D E@S V E N S K I D ROT TS M E D I C I N.S E

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.29 Sida 2

håll

IdrottsMedicin 1/07 3

Svensk IdrottsMedicinOrgan för Svensk IdrottsmedicinskFörening, IMFNr 1 2007, Årgång 26ISSN 1103-7652

Svensk IdrottsmedicinIMF:s kansli, Tuna Industriväg 4153 30 JÄRNATel: 08-550 102 00Fax: 08-550 104 [email protected]

Ansvarig utgivareHarald Roos

ChefredaktörAnna NylénTel: 073-640 08 [email protected]

RedaktionsrådJon Karlsson, Tönu Saartok, Carl Johan Sundberg, Mats Börjes-son och Ann-Kristin Andersson.Redaktionen förbehåller sig rättenatt redigera insänt material.

Grafisk formSam Björk, Visby

Utgivningsplan manusstopp utgivning

2/07 15/2 2007 2/4 20073/07 15/6 2007 14/9 20074/07 1/10 2007 15/11 2007Tidningen trycks i 2 000 ex ochingår i medlemsavgiften på 675 kr.Prenumeration för delförenings-medlem: 250 kr.

AnnonserTag kontakt med IMF:s kansli.

TryckeriEdita Västra Aros AB Box 721, 721 20 VÄSTERÅS

AdressändringMeddela SIMF:s kansli om dubyter adress så att vi kan uppdateravårt och delföreningarnas register.

Omslagsfoto: Tommy Holl

4

6

2418

Nedbrytning avmusklerEfter tre dagars total avlastningbörjar en muskel att brytas ner.

Aktiv barndom skydd motbenskörhet senare i livet

Aktiv trots hälsenebesvär

Betydelse av graft vidACL-rekonstruktion

Behandlingsmodellför ACL-skada

Samarbeta med Svensk Idrottsmedicinsk förening

I år har vi förnyat föreningens företagsavtal. Nu finns det flera olika alternativ fördig som vill bli samarbetspartner till Svensk Idrottsmedicinsk förening. Kontaktakansliet för mer information: [email protected] ring Anki tel 08-550 102 00

Våra samarbetspartners

Centrum för Idrottsforskning Artur Forsberg E-post: [email protected]

Novartis Sverige AB Benny ErikssonE-post: [email protected]

Stryker AB Jonas BåghammarE-post: [email protected]

MSD Merck Scharp & Dohme Sweden ABE-post: [email protected]

En modell för behandling avACL-skador kan vara alternativtill operation.

Fortsatt aktivitet vid hälsene-besvär är möjlig med smärthan-teringsmodell.

Rekonstruktioner av främre korsbandet gav till-fredställande resultat oavsett vilken typ av graftsom användes.

12

Inne

Ny avhandl ing :

Ny avhandl ing :

Ny avhandl ing :

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 3


Av F e r d i n a n d v o n Wa l d e n

Människokroppen är gjord för fysiskaktivitet. När den ej utsätts för tillräck-lig belastning, eller än värre avlastashelt, påverkas flertalet kroppsfunktio-ner negativt. Den mest iögonfallandeeffekten av avlastning är den minskademuskelvolymen som med traditionellavbildningsteknik (dator- eller magnet-resonanstomografi, DT resp. MRT)

kan påvisas redan efter någon vecka.Som resultat av minskad muskel-

massa påverkas vitala funktioner nega-tivt till exempel minskad styrka ochökad uttröttbarhet. Detta är speciellttydligt för postural muskulatur, demuskler som används för att motverkagravitationen och hålla oss upprätta.Benmuskulaturen drabbas därmedhårt av minskad viktbärande aktivitetoch speciellt knästräckarna (m. quadri-ceps femoris) och vadmuskulaturen(m. gastrocnemius och m. soleus).

När muskeln atrofierar beror det påförändringar i muskelns proteininne-håll och till största delen på minskadmängd av de kontraktila proteinernaaktin och myosin. Proteinomsättning-en i skelettmuskulaturen är en hårt re-glerad process som styrs av två motrik-tade krafter, proteinsyntes som ledertill en nybildning av proteiner och pro-teindegradering som leder till nedbryt-ning av proteiner. Alltså kan en minsk-ning av muskelns proteininnehåll beropå både en ökad degradering och enminskad syntes. Som nämnts utgörmuskelns aktivitetsgrad ett viktigt sti-muli för ändrad muskelvolym och

funktion. Det är sedan tidigare känt attavlastning påverkar nybildningen avmuskelproteiner negativt. Att studeraproteinnedbrytning är däremot meto-dologiskt svårt och representerar därförett något eftersatt område. Specielltsvårt har det varit att göra lokala väv-nadsspecifika mätningar.

Nedbrytning av proteinerEn traditionellt använd metod för attuppskatta nedbrytningen av kontrakti-la proteiner innebär att mängden av 3-metylhistidin som är en ”molekylärmarkör” för aktin- och myosinned-brytning kvantifieras. Detta görsenklast genom koncentrationsbestäm-ning i urinen, dock med begränsning-en att man då studerar hela kroppensamtidigt. Således kan man inte uttalasig om nedbrytningshastigheten i olikavävnadstyper och än mindre i till exem-pel individuella muskler. Detta pro-blem kan emellertid kringgås genomanvändandet av mikrodialysteknik.Mikrodialys innebär att en liten mem-branförsedd kateter placeras i den väv-nad som skall undersökas. Denna kate-ter sköljs sedan igenom med koksalt-lösning som samlas in och analyserasmed avseende på de ämnen som är in-tressanta i det aktuella fallet. Mikrodia-lysteknik har tidigare använts för mät-ningar av 3-metylhistidin vid blandannat undersökningar av proteinmeta-bolismen i skelettmuskulatur hos unga

Ferdinand von Walden, läkarstudent vid Karo-linska institutet och forskningsassistent vid Sek-tionen för muskel- och arbetsfysiologi, Institutio-nen för Fysiologi och Farmakologi, KI.

Artikeln bygger på hans prisbelönade föredragvid fjolårets riksstämma.

Atrofiprocessen igång efter tre dagars avlastning

PR I S TAG A R E

RIKSSTÄMMAN 2006

En muskel som inte används bryts ner och minskar i volym. Redan efter tre dagar är dennedbrytande processen igång.

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 4


och äldre män samt efter akut styrke-och uthållighetsträning.

Avlastning av benI en nyligen genomförd studie lät viåtta personer avlasta vänster ben undertre dygn i syfte att undersöka det initi-ala svaret hos skelettmuskulaturen.Mer specifikt undersöktes huruvidaproteinnedbrytning ingår som enkomponent i de metabola förändringarsom kan ses under den period då mus-kelatrofin initieras. Avlastningen sked-de med en metod som utvecklats vidInstitutionen för Fysiologi och Farma-kologi, Karolinska Institutet, där enabenet avlastas med hjälp av kryckoroch en platåsko som bärs på den mot-satta foten (bild 1). Metoden har tidi-gare med hjälp av DT eller MRI visatsleda till ca två procent atrofi per veckaav främre lårmuskulaturen. Det bordedock vara möjligt att påvisa atrofipro-cessen betydligt tidigare än så medhjälp av känsligare teknik, till exempelmikrodialys.

När försökspersonerna avlastatvänster ben i tre dagar (72 timmar)ökade koncentrationen av 3-metylhis-tidin i knästräckarmuskulaturen med igenomsnitt 37 procent (bild 2). Dettakan tolkas som att nedbrytningen avaktin och myosin har ökat och att ökadproteinnedbrytning ingår tidigt, en-bart eller parallellt med reducerad pro-teinsyntes, initierar muskelatrofi.

Viktigt med tidig rehabiliteringSammanfattningsvis indikerar våra re-sultat att tre dagars avlastning är till-räckligt lång tid för att atrofiprocessenskall startas. För framtida forskning ärprotokollet som använts i denna studi-en ett lovande alternativ till djurförsökför att undersöka det akuta svaret påavlastning hos skelettmuskulatur. I för-längningen torde resultaten även un-derstryka betydelsen av tidig aktiver-ing, träning och rehabilitering efterskada eftersom nedbrytande processerinitierats inom 72 timmar.

Studien har finansierats med anslagfrån NASA och den svenska Rymdstyrel-sen.

0.00

0.50

1.00

1.50

2.00

2.50

Pre

Inte

rsti

tiellt

3M

H, n

mo

l/m

l

Pre

Post

Post

*

0.00

0.50

1.00

1.50

2.00

2.50

Pre

Inte

rsti

tiellt

3M

H, n

mo

l/m

l

Pre

Post

Pre

Post

Post

*

”Försämrad funktion ochförtvining av muskulatur ärpåtagliga effekter när deninte brukas. Efter endast tredagars avlastning har atro-fiprocessen initierats medbland annat en ökad ned-brytning av muskelproteinersom följd.”

Bild 2. Resultatenkan tolkas som attnedbrytningen avaktin och myosinhar ökat efter tredagars avlastning.

Bild 1. Ena benet avlastas med hjälp avkryckor och en platåsko

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 5


Av I o a n n i s K o s t o g i a n n i s

Tidig rehabilitering, anpassning av aktivitetsnivå och undvikande av kontaktidrott kan varaett gott behandlingsalternativ till ACL-rekonstruktion.

Modell för behandling avACL-skador

ACL-skador är vanliga i idrotter somkombinerar snabba accelerations- ochdeccelerationsrörelser samt pivoteran-de rörelser. Kontaktidrott såsom fot-boll, handboll och basketboll samticke-kontaktidrott såsom utförsåk-ning blir alltmer populära, vilket ledertill ett ökat antal skador. Tidigare stu-dier har visat en incidens på 0.3/10000 i en aktiv population, [1] men medhjälp av MR har man kunnat visa enårlig incidens på 0.81/10000 [2]. Meden ökad andel skador kommer även

behovet av optimerad behandling. Deskadade individerna är friska, ungaoch aktiva människor och en kors-bandskada leder till allvarliga konse-kvenser både i ett kortare och ett läng-re tidsperspektiv.

Idag genomförs 3 000-5 000 ACL-rekonstruktioner per år i Sverige ochöver 100 000 i USA, trots att man intetydligt har kunnat påvisa vinsternamed en ACL-rekonstruktion [3]. Flerastudier visar en tydlig sänkning av me-nisk- och broskskador med hjälp av re-konstruktion men artrosfrekvensenförblir lika hög [4-8]. Vi kan därmedinte applicera den amerikanska mo-dellen ”if it’s broken, it must be fixed”.

Stora variationer i val av behandlingOm man genomför en Medline-sök-ning på ACL får man fram cirka 6 000artiklar. Ämnet har med andra ord varitextensivt utrett, men visserligen inteuttömt och inte minst okontroversiellt.Det finns fortfarande stora variationer ibehandlingsmetod av ACL-skador. Valav operation och rehabilitering eller re-habilitering enbart baseras ofta på den

skadade individens samt den behand-lade läkarens uppfattningar och för-väntningar [9]. Det har inte kunnat på-visas att risken för framtida artrosut-veckling minskar efter en operation.Man har spekulerat i att de individersom blir rekonstruerade återgår till id-rott tidigare, är mera aktiva, och där-med istället utvecklar artros i större ut-sträckning än icke rekonstruerade.Upprepade biomekaniska studier påvi-sar dock att den normala kinematikeneller proprioceptionen inte kan åter-ställas med en rekonstruktion. Den bi-oanatomiskt mera korrekt dubble-bundle-rekonstruktionen ger liknandekorttidsresultat och är fortfarande inteutvärderad i ett längre perspektiv. Meddagens operationsmetoder har vi såle-des lyckats eliminera den sagitella in-stabiliteten, men kan endast marginelltpåverka rotationsinstabiliteten somkanske är den starkast bidragande orsa-ken till artros [10-12].

En annan aspekt av skadan är att densällan är isolerad. En ACL-skada haroftast tillhörande menisk-, andra liga-ment- och broskskador. Dessa skadorkan också leda till framtida artros. Ettrekonstruerat knä är alltså inte likvär-digt med ett friskt knä. Många patien-ter är inte medvetna om detta, utan villha den bästa tänkbara behandlingen,vilket i deras ögon jämställs med denbehandlingen som erbjuds hos våra eli-tidrottare. Man bör poängtera att även

Ioannis Kostogiannis, ST-läkare i ortopedi inordvästra Skåne (Helsingborg/Ängelholm) ochdoktorand på Lunds Universitet under handled-ning av Harald Roos. Dessutom med i läkartea-met för Rögles ishockey och HIF:s fotboll.

PR I S TAG A R E

RIKSSTÄMMAN 2006

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.30 Sida 6


▼

om många av elitidrottarna är mycketmedvetna om de risker de tar genomatt återgå till idrott efter en korsbands-skada, så väljer de att fortsätta på grundav andra orsaker såsom till exempelekonomiska incitament.

Kort- och långtidskonsekvenserDet finns således två aspekter på enACL-skada som man bör ta hänsyn tillnär man ska planera den optimala be-handlingen. Skadan leder i ett korttids-perspektiv till en anpassning av aktivi-tetsnivån och i ett längre perspektiv tillartros. Behandlingen bör individuali-seras och skräddarsys till den enskildepatienten.

Vår studie1985 påbörjades en studie i Lund somhar nu pågått i snart 20 år. Studien in-nefattar ett material på 100 konsekuti-va patienter med en akut, artroskopiskverifierad ACL-skada. Patientmateria-let insamlades mellan 1985-89 och allapatienter planerades för rehabiliteringutan rekonstruktion. Studiens algo-ritm presenteras i tabell 1.

Målet med studien var att följa dessapatienter och att erbjuda rekonstruk-tion i de fall där patienterna hade upp-

repade vikningsepisoder (”give-way”-fenomen) och där patienterna inte ac-cepterade en profylaktisk sänkning avaktivitetsnivån. Patienterna har följtsupp prospektivt och longitudinelltsamt har med regelbundna intervallergenomgått olika typer av tester (Stry-ker, KT-1000, muskelstyrka, en-benshopp, proprioceptionsmätningarmed mera), fyllt i olika patientrelatera-de skattningsskalor (Tegner, Lysholm,VAS, KOOS, IKDC) och även genom-gått knäpunktion för analys av inflam-matoriska proteiner i ledvätskan. Ettantal olika aspekter har redan presente-rats i olika artiklar och nu har databear-betningen och presentation av 15-årsuppföljning påbörjats [13-18].

Av de ursprungliga 100 patienterna,nåddes 94 vid 15-års uppföljning. 22patienter hade genomgått rekonstruk-tion (mediantid från skada till rekon-struktion fyra år), och sex patienterhade ådragit sig en kontralateral ACL-ruptur. Flödesschema från skada till re-konstruktion presenteras i figur 1.

Vår hypotes var att aktivitetsmodifi-ering kan ge bättre långtidsresultat vadgäller artrosutvecklingen och samtidigten acceptabel aktivitetsnivå ur patien-ternas perspektiv.

”Rule of thirds””The rule of thirds” som introducera-des av Frank Noyes är fortfarande engångbar indelning av korsbandsskada-de patienter: En tredjedel av kroniskaACL-skador kan genom sjukgymnas-tik återvända till sin tidigare aktivitets-nivå (copers), en tredjedel måste sänkaeller anpassa aktivitetsnivån på grundav skadan och en tredjedel behöver re-konstruktion på grund av återkom-mande ”give-way”-fenomen även iADL-aktiviteter (non-copers) [19, 20].Vårt material tyder på att den regelnäven gäller för akuta ACL-skador. En-dast 24 procent av våra patienter hargenomgått rekonstruktion efter 15 år.

Aktivitetsnivån sjunker oavsettbehandlingEn rekonstruktion tros i många fallvara enda sättet att återgå till tidigareaktivitetsnivå. I de flesta studier harman dock tydligt visat en lätt sänkningav aktivitetsnivån i ett korttidsperspek-tiv. Myklebust et al. visade i en 6-11-årsuppföljning av elithandbollsspelare att82 procent (20/22) av icke rekonstrue-rade spelare kunde återgå till elithand-boll, medan 58 procent (33/57) av derekonstruerade återgick till den tidiga-

ACL-rupturer 1985-89

n=200

100 ACL-rupturer inkluderade

N= 8 rekonstruerade N= 3 kontralaterala ACL-rupturer

Unilaterala icke-rekonstruerade ACL-rupturer

N=89

N= 13 rekonstruerade N= 3 kontralaterala ACL-rupturer

Unilaterala icke-rekonstruerade ACL-rupturer

n= 67

Icke-rekryterade (när TF ej i tjänst)

n= ca 90

Tegner 10 (n=5),

Krav på rekonstruktion (n=3)

n= 6 uteblivit

Fig 1. Flödesschema

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 7


re aktivitetsnivån [4]. I vår studie hade40/94 (42 procent) patienter återgåtttill tidigare aktivitetsnivå ett till tre årefter skadan utan rekonstruktion.

Enligt en reviewartikel från 2005,varierar förmågan att återgå till idrottmellan 8-82 procent i rekonstrueradepatienter och mellan 19-82 procent föricke-rekonstruerade patienter [21].

I ett korttidsperspektiv finns en na-turlig variation och sänkning av aktivi-tetsnivån på grund av rädsla för nyaskador eller ändrade sociala förhållan-den [22].

Sänkningen av aktivitetsnivån i ettlängre perspektiv representerar en fysi-ologisk anpassning till högre ålder ochändrad livstil, något som även bekräf-tas av en kontrollgrupp i en studie omlångtidsresultat efter meniskektomi[23].

Minskad artrosfrekvensUpprepade studier visar en 40-procen-tig risk för artrosutveckling om manopererar. Tidigare studier som baseraspå non-copers och icke konsekutivamaterial visar en lika hög risk för artrosi icke rekonstruerade knän. Andelenpatienter med röntgenverifierad artrosligger mellan 24-86 procent oavsett be-handling och ökar linjärt med tidenfrån skadan [21]. Genom att följa vårbehandlingsalgoritm har förekomstenav radiologisk artros begränsats till 16procent av patienterna (n = 13) efter 15år

Riskfaktorer för rekonstruktionNyligen presenterades en behandlings-algoritm (SURF, el. Surgical Risk Fac-tor) från Fithian et al. i ett försök attidentifiera non-copers i ett tidigt stadi-um [24]. Baserat på aktivitetsnivåninnan skadan och instabilitetsmät-ningar (KT-1000) stratifierades patien-terna i tre grupper och de i högrisk-gruppen har blivit erbjudna tidig re-konstruktion. I det materialet har tidigrekonstruktion (inom tre månader) re-sulterat i en lätt ökad aktivitetsnivå ochen minskad risk för meniskskador jäm-fört med sen rekonstruktion. Samti-digt hade de icke rekonstruerade pati-enterna samt de som genomgick sen re-konstruktion mindre degenerativa för-ändringar på röntgen.

I framtida studier bör man undersö-ka vilka faktorer som ökar behovet aven korsbandsrekonstruktion. Fridén etal. har till exempel visat att patientermed mer avlånga femurkondyler har imindre utsträckning behov av en re-konstruktion jämfört med patientermed mer rundade femurkondyler[18]. Det finns med hög sannolikhetäven andra faktorer som tidigt kanidentifiera patienter i behov av rekon-struktion. Genom en på så vis mer in-dividualiserad behandling, baserad påidentifierade prognostiska faktorer,torde möjligheten att uppnå ett för-bättrat behandlingsresultat på såvälkort som lång sikt öka.

Artrosutvecklingen kan bero på flera

faktorer, bland annat initiala skador,kirurgisk intervention, menisk- ochbroskskador, återgång till idrott medmera. Korsbandsrekonstruktionenspåverkan vare sig i positiv eller negativriktning är inte fullständigt klarlagd.De flesta rapporter tyder närmast på enökad artrosrisk efter kirurgi. Genompatientinformation kan man upplysaom skadans art och kort- samt långtids-prognos. De flesta patienter accepte-rar en något lägre aktivitetsnivå om devet att de på det sättet kan minska ris-ken för framtida artros. Sen rekon-struktion kan alltid erbjudas ifall nyaskador eller ökad funktionell instabili-tet skulle uppkomma. Denna modellmissgynnar tydligt non-copers, menden sammanlagda effekten av behand-lingen är att risken för artros tycksminska radikalt och patienterna har enacceptabel aktivitetsnivå.

Aktivitetsmodifiering som mo-dell för behandlingVår modell för behandling av ACL-ska-dor innefattar tidig rehabilitering samtpatientinformation. Vi rekommende-rar patienterna att anpassa sin aktivi-tetsnivå, framförallt genom att avståfrån kontaktidrott, för att på det sättetkompensera för instabiliteten. En storandel av patienterna (42 procent) kanpå det sättet återgå till samma aktivi-tetsnivå som innan skadan, ett till tre årefter skadetillfället. Resten av patienter-na lär sig att få leva med skadan genom

1. Patienter med vridvåld och hemartros bedömdes av knäspecialist inom tio dagar2. Exklusions kriterier

– Tidigare skador i nedre extremiteter– Rtg-verifierade skelettala lesioner– Ålder > 45 år– Psykosociala problem– Tegnèr aktivitetsnivå = 10– Patientkrav för primär rekonstruktion (n=3)

3. Artroskopi:– Inom tio dagar– Behandling av associerade skador

4. Alla patienter remitterades vidare till knäspecialiserad sjukgymnast och har genomgått ett rehabiliter-ingsprogram

5. Patienter fick råd att avstå ifrån kontaktidrott, och speciellt fotboll, basketboll och handboll 6. Sen rekonstruktion genomfördes:

– I patienter med icke acceptabel aktivitetsnivå, n = 16– I de fall med recidiverande “give-way” fenomen och suturerbara meniskskador, n = 6

Tabell 1. Behandlingsalgoritm

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 8


att sänka eller anpassa sin aktivitetsnivå.De patienterna med upprepade ”give-way”-fenomen och upprepade skadorsamt de som inte accepterar en pro-fylaktisk sänkning av aktivitetsnivån ge-nomgår operation. Med denna behand-lingsmodell har vi lyckats begränsaartrosfrekvensen till 16 procent.

FramtidenFör att i framtiden kunna nå överlägsnaresultat med både minskad artrosfre-kvens och bättre aktivitetsnivå, bör viidentifiera de individuella prognostiskafaktorerna som avgör om patientenkommer att fungera väl utan korsband(coper) eller om man ska erbjuda tidigrekonstruktion (non-coper).

1. Nielsen, A.B. and J. Yde, Epidemiologyof acute knee injuries: a prospective hos-pital investigation. J Trauma, 1991.31(12): p. 1644-8.

2. Frobell RB, Lohmander LS, Roos HP,Acute rotational trauma to the knee:poor agreement between clinical assess-ment and magnetic resonance imaging

findings. Scand J Med Sci Sports, Inprint.

3. Andersson, C., et al., Surgical or non-surgical treatment of acute rupture ofthe anterior cruciate ligament. A rando-mized study with long-term follow-up.J Bone Joint Surg Am, 1989. 71(7): p.965-74.

4. Myklebust, G., et al., Clinical, functio-nal, and radiologic outcome in teamhandball players 6 to 11 years after ante-rior cruciate ligament injury: a follow-up study. Am J Sports Med, 2003. 31(6):p. 981-9.

5. Asano, H., et al., Arthroscopic evalua-tion of the articular cartilage after ante-rior cruciate ligament reconstruction: ashort-term prospective study of 105 pa-tients. Arthroscopy, 2004. 20(5): p. 474-81.

6. Lohmander, L.S., et al., High prevalen-ce of knee osteoarthritis, pain, and fun-ctional limitations in female soccerplayers twelve years after anterior cruci-ate ligament injury. Arthritis Rheum,2004. 50(10): p. 3145-52.

7. von Porat, A., E.M. Roos, and H. Roos,High prevalence of osteoarthritis 14years after an anterior cruciate ligamenttear in male soccer players: a study of ra-diographic and patient relevant outco-mes. Ann Rheum Dis, 2004. 63(3): p.269-73.

8. Fink, C., et al., Long-term outcome ofoperative or nonoperative treatment ofanterior cruciate ligament rupture--issports activity a determining variable?Int J Sports Med, 2001. 22(4): p. 304-9.

9. Marx, R.G., et al., Beliefs and attitudesof members of the American Academy ofOrthopaedic Surgeons regarding the tre-atment of anterior cruciate ligament in-jury. Arthroscopy, 2003. 19(7): p. 762-70.

10.Fu, F.H., et al., Current trends in anteri-or cruciate ligament reconstruction.Part 1: Biology and biomechanics of re-construction. Am J Sports Med, 1999.27(6): p. 821-30.

11.Fu, F.H., et al., Current trends in anteri-or cruciate ligament reconstruction.Part II. Operative procedures and clini-cal correlations. Am J Sports Med, 2000.28(1): p. 124-30.

12.Jonsson, H., K. Riklund-Ahlstrom, andJ. Lind, Positive pivot shift after ACLreconstruction predicts later osteoart-hrosis: 63 patients followed 5-9 yearsafter surgery. Acta Orthop Scand, 2004.75(5): p. 594-9.

13.Dahlberg, L., et al., A longitudinalstudy of cartilage matrix metabolism inpatients with cruciate ligament rupture--synovial fluid concentrations of ag-grecan fragments, stromelysin-1 and tis-sue inhibitor of metalloproteinase-1. BrJ Rheumatol, 1994. 33(12): p. 1107-11.

N Y C K E L R E F E R E N S E R

(Fullständig referenslista återfinns på www.sven-skidrottsmedicin.org)

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.30 Sida 9


Av G r e t h e M y k l e b u s t o c h A n n a N y l é n

Korsbandsskador går att förebygga med ett enkelt träningsprogram. Internationellastudier visar att upp till 80 procent av alla främre korsbandsskador kan undvikasmed träningsövningar som genomförs regelbundet.

Främre korsbandsskada är en allvarligskada som är mycket vanlig inombollsporter, framför allt fotboll

smärta och nedsatt funktion i knäleden.Idrottare som drabbats av en främrekorsbandsskada upplever ofta att deinte kan fortsätta med fysisk aktivitet påden nivå de önskar och att livskvalitetenförsämras. Ett avslitet korsband ärockså starkt relaterat till utveckling av

artros i knäleden vilket kan medföra yt-terligare försämring av funktionen iknäet, lidande för individen och storakostnader för samhället. Att operera enfrämre korsbandsskada förebygger inteartros, men förbättrar däremot knä-ledens funktion och ger bättre möj-

ligheter för idrottaren att återgå till ak-tivitet. För att undvika artros i knäledenär prevention av främre korsbandsska-dor en viktig åtgärd.

Främre korsbandsskador drabbar of-tare kvinnor än män och är vanligareinom vissa idrotter. Inom fotboll är in-cidensen 0,32/1000 spelade timmarbland kvinnor och 0,12/1000 timmarbland män. Inom handboll är siffrornahögre med 1,48/1000 timmar hoskvinnor och 0,25/1000 timmar blandmanliga spelare.

Siffrorna ser förhoppningsvis annor-lunda ut i framtiden för det är möjligtatt förebygga dessa skador genom att

träna balans, stabilitet och förmågan attskydda knäleden mot plötsliga lägesför-ändringar. Olika preventionsstudiervisar att förebyggande träningsprogramminskar risken för skada med upp till60-80 procent.

De flesta skador sker i en fint-situa-tion eller i landningen efter ett hopp.Att landa på ett ben efter ett hopp utangod knäkontroll kan medföra att kors-bandet skadas.

Mycket tyder också på att en val-gusställning i knäleden ökar risken förskada. Det kan vara en av förklaringar-na till varför tjejer skadar sig oftare änkillar eftersom tjejer oftare har större Q-vinkel.

Norsk handbollsstudieForskare på OSTRC (Oslo Sports Trau-ma Research Center) har tagit fram ettpreventivt träningsprogram som testa-des i en studie på 16-17-åriga handboll-sspelare i Norge.

Träningsprogrammet på 20 min ut-fördes i samband med varje träningmed teknikövningar, landning och fin-ter, balans-, kraft- och styrkeövningar. De akuta knä- och fotledsskadornaminskade med 50 procent i de lag somgenomförde programmet.

Det är troligt att det förebyggandeträningsprogrammet kan modifierasför att förebygga skador inom idrottermed liknande skadeprofil som fotboll,volleyboll och basketboll.

Prevention avknäskador

Grethe Myklebust, fysioterapeut, Dr Scient. Spe-cialist i idrottsfysioterapi, PT, PhD, gästförelästeom sin forskning på hur man kan förebygga all-varliga knäskador på årets Riksstämma i Göte-borg.

Anna Nylén är hälsopedagog och redaktör förSvensk Idrottsmedicinsk tidskrift.

Svårigheten i detförebyggande arbetetär att nå ut med kun-skap till tränare och

idrottare.

”

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 10

och handboll. Och skadan medför


Förebyggande övningarDet är angeläget att förebygga skador påfrämre korsbandet vid finter och efterhopp eftersom många skador sker viddessa moment. En bra teknik är viktigtoch rätt teknik är att alltid landa på tvåben och att undvika bred fotställningvid finter (”knä över tå”).

Exempel på förebyggande öv-ningar är att träna på att landa påtvå ben med flexion i höft- ochknäled, olika hopp- och land-ningsövningar, enbenshopp ochhöga knälyft. Vidare är det viktigtatt tänka på att träna balansöv-ningar i olika grader av flexion ochatt alltid landa med knä över tå.

Både i USA och Norge har man visatatt skaderisken för kvinnor är fyra tillsex gånger högre än hos män. EnligtGrethe Myklebust är det vanligt att tje-jer inte har tillräcklig styrka i lårmusku-laturen och därför är träning av hamst-rings och quadriceps också viktigt föratt förebygga allvarliga knäskador.

Prevention av främre kors-bandsskador bland kvinnligahandbollsspelare i NorgeI en studie på 60 norska damhand-bollslag genomfördes ett prevention-sprogram som spelarna utförde tregånger i veckan. Träningsprogram-met innehöll en video och planschmed övningarna som bestod av trestationer med fem minuters träningpå varje station.

Övningarna hade fokus på knäkon-troll, teknik, styrka, balans och hopp.Ett viktigt moment är att träna kon-troll av knäet för att klara att stabiliseraknäna i en landningsställning med”knä över tå”.

Varje spelare skulle genomföra trä-ningsprogrammet två till tre gångervarje vecka under en period på fem tillsju veckor. Därefter skulle programmetgenomföras minst en gång i veckanunder säsongen. I instruktionerna tillspelarna fokuserades starkt på att landapå två fötter efter hopp samt korrektknäposition vid finter eftersom mångaav skadorna sker vid dessa moment.

Vid säsongens slut hade den gruppmed spelare som genomfört program-met en signifikant minskning av antaletskador. Detta visar att främre kors-bandsskador hos kvinnliga elithand-bollsspelare går att förebygga med spe-cifik träning av koordination och ba-lans.

För att träningsprogrammet ska haeffekt krävs det att det genomförs minst 15gånger under en period av sex till åttaveckor. Ska den skadeförebyggande ef-fekten kvarstå måste träningen fortsättakontinuerligt.

Svårigheten i det förebyggande arbe-tet är att nå ut med kunskapen till trä-nare och idrottarna själva. – För att få lagen att fortsätta träningenär det viktigt att göra programmet såenkelt att det går att lägga in som envanlig uppvärmning, säger GretheMyklebust.

Ordet ”skadeförebyggande” kan haen negativ klang för tränare och genomatt istället prata om att bli en bättre ut-övare och fokusera på bättre prestation,samtidigt som skador undviks kan trä-ningsprogrammet bli mer attraktivt förlagen. Lag med få skador har också vi-sats ha en bättre placering i tabellen vil-ket borde inbjuda till att skadeförebyg-gande övningar blir en naturlig del avträningen.

Varför ska man förebygga främ-re korsbandsskada? ■ Skadan leder till smärta och nedsatt

funktion■ Skadan är mycket kostsam för sam-

hället■ Lägre livskvalité (QOL; Quality of

life) rapporteras ofta efter en främrekorsbandsskada

■ Risken för artros i knäleden ökar

Det finns en norsk DVD med preven-tionsträningsprogram som heter Bättreprestation och undgå skador.

FAKTA

Korsbandsskador

■ Fotboll: Risk för skada0,32/1000 timmar bland kvin-nor och 0,12/1000 timmarbland män

■ Handboll: På elitnivå är riskenför skada 1,48/1000 timmarhos kvinnor och 0,25/1000timmar bland manliga spelare

■ Bland de alpina skadorna invol-verar 24-30 procent av alla ska-dor främre korsbandet.

■ Inom basketboll i USA drabbas0,45/1000 timmar bland vitaspelare medan siffran för färga-de är lägre, endast 0,07/1000timmar

Kurs i Funktionell Träning och TestningIdrottsmedicin Stockholm inbjuder till en 2-dagars kurs i funktionell träning på Bosön. Under dagarna kommer teori att varvas med praktiskta övningar i olika utgångsställningar, med olika redskap och med instabila underlag. Kursen behandlar bålen, extremitet med tonvikt på nedre, synergier, rörelsebeteende samt funktionella tester. Kursen ger en fördjupning i begreppet stabilitet och vi diskuterar även den vetenskapliga bakgrunden.

Målgrupp:Kursen riktar sig till dig som arbetar med aktiv rehabilitering och träning och som vill få en bred och fördjupad kunskap inom området funktionell träning och testning. Förkunskaper: Kursen riktar sig främst till sjukgymnaster men även till naprapater och andra med kompetens för professionell rehabilitering och träning. Kursledare:Matti Demegård, leg sjukgymnast som arbetar på idrottsskadeenheten Fungera i Göteborg. Han arbetar även med Örgryte IS samt damlandslaget i fotboll.Simon Bakkiou, leg sjukgymnast som arbetar med Halmstad BK och Drott Handboll.

Plats: BosönTid: 30-31 mars 2007. Start fredag 30/3 kl 09.00Pris: 2900kr för medlemmar i Idrottsmedicin Stockholm, 3400kr för övriga. Priset inkluderar lunch, fika fm+em, kursmateriell och kursintyg. Anmälan: Maila namn, adress, telefonnummer och om du är medlem i IMS till [email protected]. Anmälan är bindande.


n y a v h a n d l i n g :

Physical activity and its effect on bone in the short- andlong-term perspective

De senaste 40 åren har antalet benskör-hetsfrakturer ökat och i dag beräknasvarannan kvinna och var fjärde mannågon gång drabbas av en eller fleraosteoporosrelaterade frakturer. Exem-pel på sådana benbrott är frakturer ikota, höft, axel, handled eller knä.Benskörhet (osteoporos) är ett kom-plext, multifaktoriellt tillstånd som ut-vecklas i det tysta fram till den dag mandrabbas av en fraktur. En av flera orsa-ker till ökningen av antalet frakturer äratt vår medellivslängd det senaste sek-let har ökat med 25 år. Med ökandeålder försämras skelettets kvalitet ochlåg benmassa är en av de största riskfak-torerna för att råka ut för en fraktur.Ekvationen är svårlöst och innebär att2000-talets människa blivit ett håll-fasthetsproblem. Problemet beräknasdessutom öka, inte bara i västvärldenutan även globalt, när den inaktiva livs-stilen i väst sprider sig som norm. I Sve-rige inträffar årligen ca 70 000benskörhetsfrakturer där det, förutomstort lidande för den drabbade, dessu-tom uppkommer enorma kostnader

för samhället. Exempelvis beräknasden årliga sjukvårdskostnaden för en-bart höftfrakturer till dryga 3 miljarderkronor. När dessutom Sverige i dag till-hör världseliten gällande den propor-tionella förekomsten av benskör-hetsfrakturer förstår man att denna ut-veckling måste stoppas.

Mätning av benmassaFör att finna individer med hög risk attdrabbas av en fraktur mäts individensbenmassa, eftersom det är en av de vik-tigaste faktorerna som påverkar skelet-tets hållfasthet. Benmassan kan dessu-tom mätas med flera olika metoder, därden mest förekommande metodiken ären lågdosröntgenteknik kallad dual-energy x-ray absorptiometry (DXA).Men inte bara benmassan påverkar ske-lettets hållfasthet. Även skelettets stor-lek och tredimensionella struktur ärviktiga faktorer för skelettets förmågaatt motstå en fraktur.

Ungefär 70 procent av benmassan re-gleras av genetiska faktorer medan åter-stående 30 procent regleras av påverkba-ra yttre faktorer, som exempelvis fysiskaktivitet. Det finns även andra kändariskfaktorer för benskörhet såsom högålder, låg kroppsvikt, rökning, lågt kal-

ciumintag, kortisonmedicinering ochvissa sjukdomstillstånd, alla faktorersom påverkar skelettets utveckling.

En av de viktigaste livsstilsfaktorer-na som reglerar benmassan är fysisk ak-tivitet. Denna faktor har utvecklats tillen bristvara i den moderna människansvardagsliv. En sannolik förklaring tilldetta är att vi i övergången från in-dustrisamhälle till kunskapssamhällerationaliserat bort stora delar av den fy-siska aktiviteten från vårt vardagsliv.Trappor har förvandlats till nödut-gångar, bollspel bytts mot TV-spel ochvarannan bilresa når aldrig över 5 km.Larmrapporterna från Statens folkhäl-soinstitut duggar tätt. 90 procent avbefolkningen vet att motion är viktigtför hälsan, samtidigt som 75 procentinte motionerar tillräckligt ur hälso-synpunkt. Ännu mer alarmerande äratt 25 procent av dessa individer är i detnärmaste helt inaktiva. Värst utsatta ärunga flickor där undersökningar visaratt var femte flicka sällan eller aldrigdeltar i skolgymnastiken samt att varfjärde flicka inte tränar eller motione-rar alls på fritiden. Andelen överviktigabarn har sexdubblats sedan mitten av80-talet och man har också noterat attbarn drabbas av vällevnadssjukdomar

Av C h r i s t i a n L i n d é n

Christian Lindén arbetar vid ortopediska klini-ken, Universitetssjukhuset MAS

Aktiv barndom skyddar motbenskörhetGenom att vara fysiskt aktiv och bygga upp ett starkt skelett som barn minskar risken förbenskörhet och frakturer senare i livet.

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 12


▼

relaterade till fysisk inaktivitet mannormalt associerar med ett betydligtäldre klientel. Listan på negativa effek-ter som uppkommer genom en mer fy-siskt inaktiv livsstil kan göras betydligtlängre. Trots detta har skolgymnasti-kens del av skoldagen under de gångnadecennierna mer än halverats.

Långsam benförlustUnder tillväxten ökar benmassan ochskelettet växer i storlek. Den störstamängd benmassa en individ uppnår ilivet, sannolikt strax efter tillväxtensavslutning, benämns peak bone mass(PBM). Efter en kortare platåfas ändrasbenmetabolismen mot en långsambenförlust under resten av livet. Dennaförlust är relativ konstant, med undan-tag för en ökad takt hos kvinnor underåren efter menstruationens upphöran-de. PBM är relaterad till den framtidarisken att drabbas av fraktur. En ök-ning av PBM på ca tio procent harkopplats till en halvering av risken förkotfraktur. Av tradition har man längeletat efter faktorer som kan minska denåldersrelaterade benförlusten, men påsenare år har man mer och mer insettatt även uppbyggnadsperioden är avstor betydelse för om man i ålderdo-men skall drabbas av osteoporos. Omvi kan påverka ungdomarnas skelett ien positiv riktning så att de når en högPBM skulle vi teoretiskt kunna minskarisken för framtida osteoporos.

Alla barn inkluderadeEtt flertal kortare studier som studeratfysisk aktivitet under uppväxten har in-dikerat att tiden strax före och underpuberteten sannolikt är den tidsperioddär fysisk aktivitet har sin största möj-lighet att påverka skelettet. De flestastudier med högt bevisvärde som hartittat på hur träning påverkar skelettethar använt speciella så kallade osteoge-na övningar som man vet påverkar ske-lettet, övningar med hög belastning,snabbt insättande belastning och be-lastning i olika riktningar. Många stu-dier har dessutom upprepat dessa öv-ningar gång på gång, vilket har med-fört att barnen har tröttnat på dennaträning och därför slutat träna straxefter det att studien avslutats. Delta-gandet har dessutom ofta baserats på debarn som självmant har anmält sig tillstudien, vilket troligen har resulterat iatt studien har inkluderat ett selekteratmaterial med individer specialintresse-

rade av fysisk aktivitet. För att kringgådessa bekymmer har studierna i minavhandling inkluderat alla individer ien åldersgrupp, alltså även barn medlägre grad av intresse i idrott, och inter-ventionen består av en måttlig fysiskaktivitet i form av utökad tid spende-rad i aktiviteter som normalt förekom-mer i svenska skolor.

Den första studien i våra försök attutvärdera om träning kan påverka ske-lettets tillväxt, den så kallade Sösda-lastudien, utvärderade om barn mellanåldrarna 12 till 16 år som fick skolgym-nastik fyra gånger per vecka förbättradehållfastheten av skelettet mer än barnsom hade gymnastik en till två gångerper vecka. I denna studie, som presen-terades i en avhandling av MartinSundberg, såg vi att ökad fysisk aktivi-tet påverkade benmassan i gynnsam

riktning bland pojkarna men inte hosflickorna. Som en förklaring framladestanken att man sannolikt borde inledaträningen än tidigare hos flickorna,under en tid där de fortfarande hadestor kvarvarande tillväxtpotential, ochmöjligen borde träningen även intensi-fieras.

BunkefloprojektetSom ett logiskt steg startades därförBunkefloprojektet 1999 – internatio-nellt mer känt som POP-studien (Pe-diatric Osteoporosis Prevention). Idetta projekt följs pojkar och flickorårligen redan från första årskurserna igrundskolan. Hälften av barnen fårskolgymnastik dagligen och den andrahälften en till två gånger per vecka en-ligt standardschemat i svenska skolor.Årliga mätningar utförs av bland annat

Aktiviteter under barnoch ungdomsåren lägger grunden till ett friskare vuxenliv.

Den årliga inlagringen av benmassa i ländryggen var högre i interventionsgruppenjämfört med kontrollgruppen.

Fysiskaktivitets-Duration

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 13


benmassa och skelettstorlek, muskel-styrka, balans och koordination.

Artiklarna II-IV i min avhandling re-dovisar resultaten från Bunkefloprojek-tets första två år. I artikel II redovisas 1-årsresultaten hos 81 pojkar (7-9 årgamla) jämfört med 57 åldersmatchadekontroller. Ingen skillnad kunde påvi-sas mellan grupperna vid studiestart närdet gällde längd, vikt, benparametrareller så kallade bakgrundsfaktorersåsom matvanor, kroniska sjukdomar,medicinering, frakturer, rökning elleralkohol.

Före interventionen var det helleringen skillnad i tid i organiserad fysiskaktivitet mellan grupperna, men närbarnen i interventionsgruppen fickdaglig fysisk aktivitet på schemat blevdet en klar och statistiskt verifieradskillnad i nivån av fysisk aktivitet jäm-fört med kontrollbarnen. Vi fann attden årliga inlagringen av benmassa iländryggen var högre i interventions-gruppen och på samma sätt sågs även enskillnad i vidden av ländryggens tredjekota mellan grupperna, till interven-tionsgruppens fördel.

Bestående resultatNär alla barnen studerades som engrupp visade det sig att tiden spenderadi någon form av organiserad fysisk akti-vitet, såväl inom som utom skolansramar, var positivt relaterad till mäng-den benmassa och även till skelettstor-leken i ländryggen. Några skillnadermellan grupperna kunde inte ses vid ut-värdering av skelettutvecklingen i höft-leden. De funna resultaten efter ett år

visade sig kvarstå även efter två års in-tervention, vilket redovisas i artikel IV.

I artikel III redovisas resultaten eftertvå års intervention hos 49 flickor (7-9år gamla) jämfört med 50 åldersmat-chade kontroller. Precis som hos poj-karna var grupperna väldigt lika vid stu-diestart och den enda skillnad vi fanndå var att kontrollgruppens flickor varmer aktiva i organiserad idrott utanförskoltid (1.3 jämfört med 0.7 timmarper vecka). Efter interventionen varbarnen i interventionsgruppen emeller-tid betydligt mer aktiva (4.0 jämförtmed 2.3 timmar per vecka). I likhetmed fynden hos pojkar fann vi att denårliga inlagringen av benmassa iländryggen var högre i interven-tionsgruppen jämfört med kontroll-gruppen. Dessutom var den årliga ök-ningen i vidden av tredje ländryggsko-tan samt vidden av lårbenshalsen ocksåstörre i interventionsgruppen jämförtmed kontrollerna. När alla barnen stu-derades som en grupp visade det sigäven hos flickor att tiden spenderad inågon form av organiserad fysisk aktivi-tet, såväl inom som utom skolansramar, var positivt relaterad till mäng-den benmassa och skelettstorlek iländryggen. I höften fann vi däremotinga liknande idrottsbetingade effekter.

Effekt av ett års träningSammanfattningsvis visar de tre studi-erna från Bunkefloprojektet att måttligfysisk aktivitet är associerad med enökad benmassa och ett större skelett hosbåde prepubertala flickor och pojkar.Dessa effekter kan ses redan efter ett årsökad träning. Dessa data indikerar attfysisk aktivitet kan rekommenderassom ett sätt att öka benmassan och ske-

0

5

10

15

20

Mean Annual Changes L3

p<0.001% Change

p<0.001

Bone Mineral Content Bone Width

Bunkeflo

Kontroller

Årlig förändring av inlagring av benmassa i ländryggen.

GERDAHALLENS SJUKGYMNASTIK

KURSUTBUD VÅREN 2007FMT

Funktionell Manuell Terapi

KURSEN VÄNDER SIG FRÄMST TILL SJUKGYMNASTER

Enkla och praktiskt användbara metoder vid undersökning och behandling av rörelseapparaten. FMT innehåller tekniker från många olika skolor där man plockat russinen ur kakan.

Mer information om kursen: www.neurodynamik.se

Tid: Grundkurs 26-28/2 & 28-30/3Fortsättningskurs 18-20/4 & 14-16/5

Kursplats: Gerdahallen, Lund

Kursledare: Leg Sjukgymnast David Felhendler

Pris: 8600:- exkl.moms per kurs

Anmälan:[email protected]: [email protected], 046-222 43 99Information om kursplatsen: www.gerdahallen.lu.se

HELGONAVÄGEN 8 • 223 62 LUNDTEL: 046-222 96 49 • FAX: 046-222 41 17 • WWW.GERDAHALLEN.LU.SE


lettstorleken hos prepubertala barn.Först när vi följt grupperna upp i vuxenålder kan vi närmare uttala oss om trä-ning under ungdomsåren kan påverkaPBM och användas som en strategi föratt förebygga osteoporos.

Även om träning i unga år kan påver-ka benmassan så uppkommer ytterliga-re en viktig fråga som behandlas i artikelI. Kvarstår idrottsbetingade gynnsam-ma skelettförändringar efter avslutadidrottskarriär och har i så fall före dettaaktiva människor mindre frakturer i ål-derdomen i jämförelse med de individersom varit inaktiva? I arbete I undersök-te vi om fotboll på elitnivå under upp-växten skyddar mot frakturer i ålderdo-men. Dessutom värderade vi om fot-bollsspel påverkar PBM samt om det iså fall kvarstår idrottsbetingade gynn-samma effekter på skelettet även efteravslutad idrottskarriär. Vi mätte ben-massan hos 22 aktiva fotbollsspelare,128 före detta fotbollsspelare och 128åldersmatchade kontroller. Fraktu-ruppgifter hämtades från röntgenarki-vet på Universitetssjukhuset MAS på284 före detta fotbollsspelare och 568kontroller.

Vi fann att fysisk aktivitet på högnivå resulterar i en biologiskt betydelse-full ökning av PBM i viktbelastade delarav skelettet. Denna gynnsamma ökningav benmassan förefaller dock successivtgå förlorad under årtiondena efter detatt man upphört med sin idrott. I dennastudie kunde vi inte påvisa att äldre föredetta fotbollsspelare har färre frakturer,högre benmassa eller ett större skelettjämfört med individer som inte har trä-nat på denna nivå i ungdomen. Ett stortproblem är att studien innehöll relativtfå riktigt gamla idrottsmän. Detta göratt det kan vara svårt att med statistikpåvisa att det finns skillnad mellangrupperna. Som exempel kan nämnasatt bland de före detta aktiva gamla id-rottsmännen hade endast hälften såmånga drabbats av en benskörhetsrela-terad fraktur jämfört med de individersom inte hade tränat. Därför har vårforskargrupp i ett senare skede ökat stu-dieantalet i en rapport där vi nu kundeslå fast att bland de som under ungdo-men hade tränat på en hög nivå, fannsdet färre individer i äldre åldrar somhade drabbats av en fraktur än bland desom inte hade tränat. I dag anser vi där-för att fysisk aktivitet på hög nivå i ung-domen är associerad med minskad riskför fraktur på ålderns höst.

Se även Ingegerd Ericssons artikel på nästa uppslag

Den nya funktionella knäortosen Genu Arexa med Click2 Go System förenklar anpassningen till brukaren. Med självjusterande vingar, finurliga detaljer och en ge-nomtänkt polstring uppnås en nära nog måttanpassad komfort.

Otto Bock Scandinavia ABBox 623 · SE-601 14 Norrköping · Telefon 011-280600 Fax 011-312005 · [email protected] · www.ottobock.se

Genu Arexa- innovationeri varje detalj

Genu Arexa

sv-idrottsmedicin-genu-arexa-ski1 1 2007-01-16 12:44:43

Med Christian Lindéns avhandling ärnu den andra doktorsavhandlingen iBunkefloprojektet klar. Det skersamma år som för första gången allaelever i årskurs 1 till 9 på Ängslätt- ochSundsbroskolan har ökad undervis-ning i idrott & hälsa. Det vill säga enlektion schemalagd fysisk aktivitet

varje skoldag vilket innebär totalt 120minuter per vecka för varje elev. Dessu-tom har elever i behov av särskild mo-torikträning en extra motoriklektionper vecka.

Avhandlingen består av fyra artiklar,varav tre är publicerade i vetenskapligatidskrifter och ett appendix som är en

utökad version av artikel 1 samt enkappa på 51 sidor. Bunkeflomodellensglada logga som illustrerar studiensviktiga värden: rörelseglädje; hälso-främjande fysisk aktivitet och kost,pryder omslaget. Flera fotografier påbarn i rörelse som Christian själv tagitillustrerar den bitvis faktaspäckadeengelska texten.

Fler benskörhetsfrakturerBakgrunden till studien är att antaletbenskörhetsfrakturer har ökat. Skelet-tets hållfasthet påverkas av benmassanoch skelettets storlek. En av de vikti-gaste livsstilsfaktorerna som reglerarbenmassan är fysisk aktivitet och listanöver negativa effekter av en inaktiv liv-sstil kan göras lång. Därför är detmärkligt att skolgymnastikens del avskoldagen under de gångna decennier-na minskat så markant, mer än halve-rats, konstaterar Christian.

Tidigare studier har indikerat atttiden strax före och under pubertetensannolikt är den tidsperiod då fysiskaktivitet kan påverka skelettet allramest. När man då studerat hur träningpåverkar skelettet har speciella övning-ar som man vet påverkar skelettet an-vänts såsom övningar med hög belast-ning, snabbt insättande av belastningoch belastning i olika riktningar. Närövningarna har upprepats mångagånger har barnen tröttnat på träning-en och slutat träna strax efter att studi-en avslutats. Det har ofta varit frivilligtatt delta, vilket troligen medfört att de


Effekter av utökadidrott i skolan påskelett och benmassaAvhandlingen är välskriven, bra strukturerad och innehåller flera tydliga figurer och illustra-tioner. Den kan därför varmt rekommenderas en större läsekrets även utan medicinsk bak-grund, skriver Ingegerd Ericsson, Malmö högskola, i en kommentar till Christian Lindéns dok-torsavhandling (se föregående sidor).


undersökta barnen varit specialintres-serade av fysisk aktivitet. Därför hardet varit viktigt att i denna studie in-kludera alla individer i en åldersgrupp,alltså även barn med lägre grad av in-tresse i idrott, för att kunna utvärderaom måttlig fysisk aktivitet kan leda tillgynnsamma effekter på skelettet närbarn med alla olika intressegrader i fy-sisk aktivitet inkluderas.

Daglig idrott på schematAvhandlingens tre studier från Bunkef-loprojektet visar att måttlig fysisk akti-vitet är associerad med en ökad ben-massa och ett större skelett hos bådeflickor och pojkar. Dessa effekter kanses redan efter ett års ökad träning.Ändå är Christian väl försiktig när hanskriver att fysisk aktivitet möjligenskulle kunna rekommenderas som ettsätt att öka benmassan och skelettstor-leken hos barn. Han menar att först närman följt och undersökt grupperna ivuxen ålder kan man uttala sig om hu-ruvida fysisk träning under ungdomså-ren kan påverka PBM, den störstamängd benmassa en individ kan uppnå(Peak Bone Mass), och användas somen strategi för att förebygga osteoporos. På frågan vilken typ av aktivitet somChristian skulle rekommendera, svara-de han att det viktiga är att variera akti-viteterna så att de verkligen lockar barnoch unga till att vara fysiskt aktiva. Detär en glädjande slutsats som stämmerväl med intentionerna och kvalitetsar-betet i Bunkefloprojektet. Att skoläm-net idrott och hälsa bör finnas på sche-mat varje skoldag är en självklar slutsatssom följer av resultaten i såväl dennaavhandling som den tidigare från 2003om effekterna på motorik och skolpre-stationer.

Det är möjligen en mer pedagogiskfråga, men i avhandlingen framgår inteatt Bunkefloprojektets interventionövergått i Bunkeflomodellen, med av-sikt att betona att det nu är en arbets-modell och inte bara ett övergåendeprojekt. Arbetsmodellen innebär■ Minst 45 minuter schemalagd fysisk

aktivitet dagligen för alla elever,■ Att skolämnet idrott och hälsa utö-

kas från två till tre lektioner,■ Att skolan samverkar med olika id-

rottsföreningar, vars ledare tagit delav skolans utbildning i att observeraoch träna barns motorik,

■ Att motorikobservationer genom-förs varje år vid skolstarten,

■ Att elever som har motoriska bristerfår individuellt anpassad moto-rikträning en extra lektion per vecka.

Detta arbetssätt kan möjligen tänkasha betydelse för hur barnen uppleverden dagliga fysiska aktiviteten, vilket isin tur kan tänkas påverka deras inställ-ning till fysisk träning och i vilken ut-sträckning de fortsätter vara fysiskt ak-tiva efter avslutat skolgång. Ofta startarpedagogiska projekt med höga ambi-tioner, men när entusiasterna försvin-ner, så är det inte ovanligt att det skeren nedgång i de aktiviteter och beteen-den man velat införa. Ibland upphör dehelt och hållet, vilket Christian redovi-sar blivit resultatet när träningen varitenformig och haft högt krav på hög be-lastning med många upprepningar.Det känns viktigt att förtydliga ochlyfta fram dessa förhållanden i dagensdebatt om kvantitet kontra kvalitet ochnär regeringen ensidigt satsar miljard-belopp på att utveckla föreningsidrot-ten. Frågan är om idrottsföreningar harförutsättningar att lyckas lika bra somskolan när det gäller att nå även demsom inte redan är idrottsintresserade.

Tidigare redovisade resultat från Bun-kefloprojektet (Ericsson, 2003) visaratt både vilken typ av och hur mycketschemalagd fysisk aktivitet eleverna fåri skolan har betydelse för vilka effektersom uppnås. Det är förmodligen en avde viktigaste utmaningar en lärare i id-rott och hälsa har, att hitta den nivå ochde aktiviteter som motiverar olika ele-ver till att träna och som skapar ett liv-slångt intresse för att vara fysiskt aktiv,även hos dem som inte är särskilt in-tresserade av idrottsföreningarnasutbud.Christians avhandling om fysisk aktivi-tet och skelettförändringar är välskri-ven och väl strukturerad samt innehål-ler flera tydliga tabeller, figurer och il-lustrationer, vilket gör den relativt lätt-läst. Den kan därför varmt rekommen-deras till en större läsekrets, även utanmedicinsk bakgrund, med intresse föreffekter av utökad fysisk aktivitet ochmedveten motorisk träning i skolan.

INGEGERD ERICSSON

Idrottsvetenskap, LärarutbildningenMalmö högskola

Dubbe l -k on v en t


Akillestendinopati, också kallat hälse-nebesvär, är en av de vanligaste överbe-lastningsskadorna hos elitidrottare ochmotionärer. Trots detta har det tidigarefunnits få randomiserade behandlings-studier. Det har också saknats standar-diserade mätinstrument för utvärder-ing av patienternas symptom och funk-tion.

Det övergripande syftet med dennaavhandling var att utveckla och utvär-dera mätinstrument och behandlings-protokoll för patienter med akillesten-dinopati. Totalt studerades 173 patien-ter i fem olika studier.

BakgrundAkillestendinopati är benämningen föröverbelastningsbesvär som medförsmärta, svullnad (lokal eller diffus),morgonstelhet i hälsenan och besvärmed fysisk aktivitet4. Detta är en kli-nisk diagnos och baseras på patientensanamnes och den kliniska undersök-ningen.

Cirka 55-65 procent av alla hälse-neskador är akillestendinopati i mitt-delen på senan2. Denna skada är loka-liserad cirka 2-6 cm proximalt om in-fästningen i hälbenet. Patienterna be-skriver en successivt ökad smärta frånhälsenan speciellt vid fysisk aktivitet.En del patienter har även ont vid dagligaktivitet. Många patienter har haft be-svär i flera månader och även upp tillflera år. Morgonstelhet och stelhet efteratt ha suttit still är vanligt. Vid den kli-niska undersökningen har patienternasmärta vid palpation av senans mittdeldär det också kan finnas en förtjock-ning. Krasande ljud (krepiteringar)kan vara en indikation av sammanväx-ningar (adherenser) och inflammationav paratenon. Det är viktigt att göra enordentlig klinisk undersökning för attbedöma vad smärtan och besvären harför orsak (se tabell 1 för differentialdia-gnoser)

Akillestendinopati är associerat medaktiviteter som inkluderar löpning ochhopp men kan även drabba personersom inte är fysiskt aktiva. Incidensenav akillestendinopati hos löpare uppgesvara mellan 6-18 procent av alla ska-dor1. Skadan är vanligast hos medelål-ders personer (30-55 år), men finns hosbåde yngre och äldre personer5. I litte-

raturen beskrivs det att hälsenebesvärär vanligare hos män än hos kvinnor3.Men i senare studier har procentantaletkvinnor ökat och i vår senaste studie(studie V) var hälften kvinnor. Denökade andelen kvinnor med besvärberor antagligen på flera orsaker såsomökat intresse för motion och idrott till-sammans med ökade kunskaper omhur viktigt fysisk aktivitet är för hälsan,fler kvinnor som idrottar och möjligenen ökad kunskap om dessa besvär i pri-märvården.

Bilaterala besvär är också vanligt ochi studier som inkluderar patienter medbilaterala besvär står dessa för cirka 30procent av patienterna3. I en åtta-års-uppföljning av patienter med akilles-tendinopati fann man också att 41 pro-cent av patienterna hade utvecklat be-svär i den tidigare friska sidan6.

UtvärderingInitialt utvecklades och användes enmetod för att utvärdera symptom ochfunktion i studier I och II. Patienternafyllde i ett frågeformulär angåendesina symptom samt fyllde i ensmärtritning. Deras fotledsrörlighetoch muskulära uthållighet vid tåhäv-ning utvärderades också. Utvärder-ingsmetoderna visade sig ha god relia-

Av K a r i n G r ä v a r e S i l b e r n a g e l


Achilles tendinopathy – Evaluation and Treatment

Behandling och utvärdering av hälsenebesvär

Karin Grävare Silbernagel, leg sjukgymnast,med dr vid Institutionen för Kliniska vetenska-per, Avdelningen för Ortopedi, SahlgrenskaAkademin, Göteborgs UniversitetE-post: [email protected]

Hälsenebesvär är en vanlig överbelastningsskada hos idrottare. Med hjälp av en smärt-hanteringsmodell kan dessa patienter fortsätta med idrottsaktivitet under rehabiliteringen.

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 18


▼

bilitet på tio patienter med akut akil-lestendinopati och 32 patienter medkronisk akillestendinopati. Vi ifråga-satte däremot metodens validitet efter-som endast smärre funktionella för-ändringar upptäcktes samtidigt somsymptomen minskade. Från frågefor-muläret fick vi fram om patientenupplevde sig som bättre och hademinskade symptom men gav ingetsammanfattande svar på patientenssymptom och besvär. Det var ocksåsvårt att jämföra våra resultat medandra studier eftersom utvärderingsin-strumenten varierade mellan olika stu-dier. När dessa studier påbörjadesfanns inget standardiserat formulär förutvärdering av symptom hos patientermed akillestendinopati. Ett sådant frå-geformulär, The Victorian Institutefor Sports Assessment – Achilles ques-tionnaire (VISA-A), blev tillgängligtår 2001 på engelska7. Detta frågefor-mulär är utvecklat specifikt för patien-ter med akillestendinopati och fråge-formulärets poäng summa ger ettindex på patientens besvärsnivå. Föratt kunna använda detta i forsk-

ningsstudier i Sverige så behövdesdetta frågeformulär kulturanpassas tillsvenska samt att den svenska versionenbehövdes utvärderas. I studie III kul-turanpassades detta formulär tillsvenska och utvärderades för reliabili-tet, validitet och struktur på 15 friskaförsökspersoner samt 51 patienter.

Den svenska versionen av VISA-Afrågeformuläret (VISA-A-S) mätte tvåfaktorer, smärta/symptom och fysiskaktivitet, och visade god reliabilitet ochvaliditet samt var jämförbart med ori-ginalversionen. VISA-A-S frågeformu-läret kan användas både i forskning ochi klinisk vardag. De senaste åren hardetta frågeformulär använts i flera be-handlingsstudier vilket gör att man kanjämföra resultaten från olika studier. Ikliniken är detta formulär lättanväntoch fungerar bra för att utvärdera pati-entens besvärsnivå samt se hur patien-ten förbättras med behandling. (Bild 1.VISA-A-S frågeformulär)

Förutom att utvärdera patientenssymptom är det också viktigt att förståhur en skada påverkar patientens funk-tion. Akillestendinopati orsakar svårig-

heter för patienter att vara fysiskt akti-va men hur besvären påverkar under-bensfunktionen har däremot varitoklart.

Ett testbatteri för utvärdering av un-derbenets muskel- och senfunktion in-nehållande hopp och styrketester ut-vecklades och utvärderades därför i stu-die IV på 42 patienter. Syftet med test-batteriet var att utvärdera, i mer detaljän vad som varit möjligt tidigare, vad-muskelns och hälsenans funktion ochundersöka ifall akillestendinopati orsa-kade funktionsnedsättning på den ska-dade, jämfört med den friska sidan.

Testbatteriet består av tre hopptes-ter, två maximala styrketester samt ettuthållighetstest. Det första hopptestetvar ett Counter Movement–Jump(CMJ) där patienten skulle hoppa såhögt som möjligt på ett ben med hän-derna på ryggen.

Det andra hopptestet var hopping,där patienten hoppade 25 studshopppå ett ben (ungefär som att hoppahopprep). Det tredje hopptestet varDrop CMJ där patienten stod på en 20cm hög låda på ett ben med händerna

Att tillåta patienter fortsätta med löpning och hopp med hjälp av smärthanteringsmodellen under rehabiliteringenkan vara ett bra alternativ för patienter med akillestendinopati i mittdelen på senan.

foto Tommy Holl

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.30 Sida 19


VISA-A-S FRÅGEFORMULÄR – utvärdering av hälsenebesvär

Namn:__________________________ Datum:_______ Skadad hälsena: Höger / Vänster

I DETTA FRÅGEFORMULÄR SYFTAR ORDET SMÄRTASPECIFIKT PÅ SMÄRTA I HÄLSENAN.

1. När Du stiger upp på morgonen, under hur många minuter upplever du då stelhet i hälsenan?

100 min 0 min

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

2. När du väl är igång under dagen, har du då smärta när du stretchar hälsenan maximalt över en trappkant? (med sträckt knä)

kraftig/ ingen svår smärta smärta

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

3. Om du går på plant underlag i 30 minuter, får du då ont i hälsenan inom de närmaste 2 timmarna? (Om du på grund av smärta inte kan gå på plant underlag i 30 minuter, sätt 0 på denna fråga).

kraftig/ ingen svår smärta smärta 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

4. Får du ont i hälsenan vid normal gång nedför en trappa?


5. Om Du gör 10 tåhävningar (på ett ben) på plant underlag, får du då ont i hälsenan under tiden eller direkt efter?


6. Hur många hopp på ett ben kan du göra utan att få ont i hälsenan?

0 10 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

100 min

90 min

80 min

70 min

60 min

50 min

40 min

30 min

20 min

10 min

0 min

Poäng

Poäng

Poäng

Poäng

Poäng

Poäng

Bild 1. VISA-A-S frågeformulär

Idr.Med. 1-07 07-01-25 06.53 Sida 20


på ryggen. Patient instruerades att”falla” ned från avsatsen för att direktpå landningen (på ett ben) göra ettmaximalt upphopp. Styrketesterna be-stod av en koncentrisk tåhävning (mät-ningen startades i dorslaflexion) och enexcentrisk-koncentrisk tåhävning(mätningen startades i plantarflexion).Dessa tester utfördes stående i en tå-hävningsmaskin med olika belastning-ar. Det bästa försöket sett till effekten iWatt under den koncentriska fasen påde olika belastningarna användes.

Uthållighetstestet bestod av att pati-enten stod på en platta med tio gradersvinkel med ett viktbälte med tio pro-cent av kroppsvikten runt midjan.Maximala antalet tåhävningar patien-ten kunde utföra uppmättes. Testbatte-riet visade sig vara reliabelt (ICC =0.73-0.94, metodfel = 8-17 procent)och kunde upptäcka kliniska relevantaskillnader mellan den skadade eller den”mest symptomgivande” sidan jämförtmed den friska eller ”minst symptom-givande” sidan hos patienter med akil-lestendinopati.

Testbatteriet ställde högre krav påpatientens funktion jämfört med de in-

dividuella testerna. Med detta test-bat-teri kunde vi alltså visa att patientermed akillestendinopati inte bara harsmärta och symptom utan också ned-sättning i underbensfunktionen.

BehandlingBehandling med iontofores med dexa-methazone tillsammans med rehabili-teringsträning, utvärderades i studie IIpå patienter med akut akillestendino-pati. Studie II var en dubbel-blind,randomiserad studie, där 25 patienterinkluderades, som visade att det fannspositiva effekter av iontofores jämförtmed en kontroll grupp på patientermed akut akillestendinopati. Det ärdäremot viktigt att göra en ordentligutvärdering och bedömning för att av-göra om skadan är i det akuta skedet ef-tersom den inflammatoriska fasen avsenläkningen är kort (några dagar tillnågra veckor).

Hälsene- och vadmuskelbelastandeträning där träningsbelastningen mo-difierades med hjälp av en smärthan-teringsmodell (Bild 2) som behandlingför patienter med långvarig (symptomöver 2-3 månader) akillestendinopati

utvärderas på 40 patienter i studie I ochpå 38 patienter i studie V.

I studie I jämfördes ett rehabiliter-ingsprogram med successivt stegradträning och ett lättare hemträningspro-gram och det visade sig att den tyngreträningen var signifikant bättre för pa-tienter med akillestendinopati i mitt-delen på senan. Detta tyngre rehabili-teringsprogram har vi sedan vida-reutvecklat i kliniken under flera år.Patienterna rekommenderas att tränarehabiliteringsprogrammet en gångper dag och t räningen får göraont .

I kliniken får vi ofta frågan om fort-satt löpning och hopp under rehabili-teringen är farligt. I studie V utvärdera-des effekten av fortsatt hälsenebelas-tande fysisk aktivitet (såsom löpningoch hopp) under rehabiliteringen. Pa-tienterna randomiserades till två grup-per. Den ena gruppen fick fortsättaspringa och hoppa med hjälp av smärt-hanteringsmodellen (Bild 2) samtidigtsom de gjorde rehabiliteringsträning-en. Den andra gruppen fick vila frånlöpning och hopp under de första sexveckorna av rehabiliteringsträningen.

Smärthanteringsmodell

SÄKERSÄKERSÄKER ACCEPTABELACCEPTABELACCEPTABEL HÖG RISK

0 2 5 100 2 5 100 2 5 10

Smärthanteringsmodellen bygger på att smärta i samband med eller efter träning är tillåtenSmärthanteringsmodellen bygger på att smärta i samband med eller efter träning är tillåten(men inte nödvändig). Smärta i samband med en träningsövning är tillåten om smärtan ej går(men inte nödvändig). Smärta i samband med en träningsövning är tillåten om smärtan ej gåröver 5. Smärta efter ett träningspass är också tillåten om smärtan har gått över eller återgåttöver 5. Smärta efter ett träningspass är också tillåten om smärtan har gått över eller återgåtttill normalnivå nästa morgon. Smärta upp till 2 på smärtskalan betraktas som ”säker”, smärtatill normalnivå nästa morgon. Smärta upp till 2 på smärtskalan betraktas som ”säker”, smärtaupp till 5 som ”acceptabel” och smärta över 5 som ”hög risk”. Fysisk aktivitet, motion ochupp till 5 som ”acceptabel” och smärta över 5 som ”hög risk”. Fysisk aktivitet, motion ochidrott kan utövas under pågående behandling om smärthanteringsmodellen används på sammaidrott kan utövas under pågående behandling om smärthanteringsmodellen används på sammasättsätt

Ingen smärta Värsta tänkbara smärta

Bild 2. Smärthanteringsmodell

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 21

HÖG RISKHÖG RISHÖG RISKK


Bild 3. Smärtbehandlingsprotokoll

BEHANDLINGSPROTOKOLL- HÄLSENEBESVÄR

FAS 1: Vecka 1-2 (kan bli upp till 6-8 veckor beroende på patient)

Status: Svårt med all aktivitet, svårt att klara 10 st enbenta tåhävningar

Målsättning: Komma igång att träna, förståelse av besvären, Smärthanteringsmodellen

Behandling: Träna varje dag

Smärthantering och aktivitetsråd

Cirkulationsövningar

Tvåbenta tåhävningar på plant underlag (3x10-15)

Enbenta tåhävningar på plant underlag (3x10)

Sittande tåhävningar (3x10)

Excentriska tåhävningar på plant underlag (3x10)

FAS 2: Vecka 2-5 (OBS distala besvär skall ej träna i trappa)

Status: Smärta vid idrotts- motionsaktiviet, morgonstelhet, ont vid tåhävningar

Målsättning: Börja styrketräna

Behandling: Träna varje dag

Tvåbenta tåhävningar i trappa (3x15)

Enbenta tåhävningar i trappa (3x15)

Excentriska tåhävningar i trappa (3x15)

Snabba fjädrande tåhävningar (3x20)

Sittande tåhävningar med tung belastning (3x15)

FAS 3: Vecka 3- 12

Status: Hanterar tidigare träningsprogram, ej besvär distalt, möjligtvis minskad eller ökad morgonstelhet

Målsättning: Tyngre styrketräning, öka eller börja med löpning och hopp

Behandling: Tung träning 2-3 gånger per vecka, lätt träning varje dag

Enbenta tåhävningar, i trappa, med vikt (successivt öka belastningen 2-6kg)

Excentriska tåhävningar, i trappa, med vikt (5kg kan öka successivt, försiktigt med för tungt)

Snabba fjädrande tåhäv

Sittande tåhäv med ”mycket” vikt

Börja med spänstträning

FAS 4: Vecka 12- 6 mån

Status: Betydligt mindre besvär, inte morgonstelhet varje dag, kan träna fullt även om besvär

Målsättning: Underhållande tung styrketräning, normal motion/idrottsaktivitet

Behandling: Tung träning 2-3 gånger per vecka,

Enbenta tåhävningar i trappa med vikt

Excentriska tåhävningar, i trappa, med vikt

Snabba fjädrande tåhäv


Båda grupperna följde samma behand-lingsprotokoll (se sid 22).

Båda grupperna blev signifikant för-bättrade och det var ingen skillnadmellan hur grupperna förbättrades.Det kunde inte visas att det fannsnågon negativ effekt av att fortsättamed hälsenebelastande fysisk aktivitetunder rehabiliteringen. Att tillåta pati-enter fortsätta med löpning och hoppmed hjälp av smärthanteringsmodel-len under rehabiliteringen kan därförvara ett bra alternativ för patienter medakillestendinopati i mittdelen påsenan.

SammanfattningVISA-A-S frågeformuläret kan använ-das för att i forskningssyfte eller i klinikutvärdera besvärsnivån hos patientermed akillestendinopati. Akillestendi-nopati orsakar inte bara smärta utanpåverkar också muskel-senfunktioneni underbenet. I det akuta skedet kaniontofores med dexamethazone varavärdefullt.

För patienter med både akuta ochlångvariga besvär kan det rekommen-deras att behandlingen består av trä-ning som belastar vadmuskel och häl-sena och en smärthanteringsmodell isex månader.

En behandlingsmodell där fortsatthälsenebelastande idrottsaktivitet ärtillåtet (med hjälp av en smärthanter-ingsmodell) under rehabiliteringenkan vara ett bra alternativ för patientermed akillestendinopati.

Avhandlingen baserades på följande ar-beten:I. Grävare Silbernagel k, Thomeé R,Thomeé P, Karlsson J. Eccentric over-load training for patients with chro-nic Achilles tendon pain – a rando-mised controlled study with reliabi-lity testing of the evaluation met-hods. Scand J Med Sci Sports2001;11:197-206

II. Neeter C, Thomeé R, Grävare Sil-bernagel K, Thomeé P, Karlsson J.Iontophoresis with or without dexa-methazone in the treatment of acuteAchilles tendon pain. Scand J MedSci Sports 2003;13:376-382

III. Grävare Silbernagel K, Thomeé R,Karlsson J. Cross-cultural adaptionof the VISA-A questionnaire, anindex of clinical severity for patientswith Achilles tendinopathy, with re-liability, validity and structure eva-luations. BMC Musculoskeletal Disor-ders 2005,6:12

IV. Grävare Silbernagel K, Thomeé R,Gustavsson A, Karlsson J. Evaluationof lower leg function in patientswith Achilles tendinopathy. KneeSurg Sports Traumatol Arthrosc. 2006nov; 14(11):1207-17

V. Grävare Silbernagel K, Thomeé R,Eriksson BI, Karlsson J. ContinuesSports activity, using a pain moni-toring model, during rehabilitationin patients Achilles tendinopathy –a randomized controlled study. Ac-cepterad för publicering i AmericanJournal of Sports Medicine 2006

1. Józsa L, Kannus P. Human tendons.Anatomy, physiology and pathology.Champaign: Human Kinetics; 1997.

2. Järvinen TA, Kannus P, Maffulli N,Khan KM. Achilles tendon disorders:etiology and epidemiology. Foot AnkleClin. Jun 2005;10(2):255-266.

3. Kvist M. Achilles tendon injuries in ath-letes. Ann Chir Gynaecol.1991;80(2):188-201.

4. Maffulli N, Khan KM, Puddu G. Ove-ruse tendon conditions: time to change aconfusing terminology. Arthroscopy.Nov-Dec 1998;14(8):840-843.

5. Paavola M, Kannus P, Järvinen TA,Khan K, Jozsa L, Järvinen M. Achillestendinopathy. J Bone Joint Surg Am. Nov2002;84-A(11):2062-2076.

6. Paavola M, Kannus P, Paakkala T, Pasa-nen M, Järvinen M. Long-term progno-sis of patients with achilles tendinopat-hy. An observational 8-year follow-upstudy. Am J Sports Med. Sep-Oct2000;28(5):634-642.

7. Robinson JM, Cook JL, Purdam C, etal. The VISA-A questionnaire: a validand reliable index of the clinical severityof Achilles tendinopathy. Br J SportsMed. Oct 2001;35(5):335-341.

R E F E R E N S E R :

Tabell 1. Exempel på differenti-al diagnoserAssesorisk soleus muskelKompartment syndrom Os trigonum syndromPlantar fasciitBenhinneinflammation Refererad smärta från ländryg-genStress frakturerTarsal tunnel syndromTenosynovitis eller luxation avperoneus senaTenosynovit av fotens plantar-flexorerTotal Akilles senerupturTumörer

Sjukvårdsprodukter på nätet:

www.skadebutiken.seHÖG KVALITÉ OCH RÄTT PRIS

PePeMe AB, Töpelsgatan 7, 416 55 Göteborg Tel: 031-494704 [email protected]

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.35 Sida 23


Syftet med studierna var att utvärderaoch jämföra det objektiva och funktio-nella resultatet efter en artroskopiskfrämre korsbandsrekonstruktion därman använde antingen patellarsene-graft (BPTB), 3- eller 4-strängad (STeller ST/G) ”hamstringsgraft”. Vidare,jämfördes användning av metall- ochabsorberbara (PLLA) interferensskru-var vid fixation av 4-strängad ”hamst-ringsgraft”.

Vid rekonstruktion med BPTB togsden mellersta tredjedelen av patellarse-nan antingen genom ett 7-8 cm långtvertikalt snitt eller genom två 2.5 cmlånga vertikala snitt där graftet skörda-des subcutant i syfte att skona infrapa-tellarnerven och dess förgreningar(Bild 1). Vid rekonstruktion med STeller ST/G-graft skördades graftengenom ett tre cm långt snitt vid pes an-serinus (Bild 2). Intra-artikulära skadorsåsom brosk- och meniskskador åtgär-dades också i samband med operatio-nen.

Samtliga patienter rehabiliteradesenligt standardiserade riktlinjer där fullbelastning och rörelseträning var tillå-tet direkt postoperativt.

Den postoperativa kliniska under-sökningen registrerades i ett standardi-serat protokoll och genomfördes avsjukgymnaster som inte var delaktiga iden postoperativa rehabiliteringen.Undersökningen bestod av rörelseom-

fångsmätning (ROM), laxitetsmätningmed KT 1000 artrometer (Bild 3), re-gistrering av känselbortfall i operation-sområdet, längdhopp på ett ben ochknägående test (Bild 4). Aktivitetsnivåoch subjektiv utvärdering bedömdesenligt IKDC, Tegners aktivitets skalaoch Lysholms knäscore.

I delarbete I, en retrospektiv studieanalyserades 948 patienter (323 kvin-nor och 625 män, ålder 26 år vid in-greppet) från tre svenska sjukhus minsttvå år efter rekonstruktion med BPTB.Korsbandsrekonstruktionen utfördestolv månader (0.5-360 månader) efterskadan. Av de 948 patienterna genom-gick 58 procent åtgärder av meniskernaföre, i samband med eller efter kors-bandsrekonstruktionen. Tidig rekon-struktion (inom två mån efter skadan)genomfördes på tio procent av patien-terna, medan 45 procent genomgickrekonstruktion mellan 2-12 mån, 33procent mellan 12-60 mån och tolvprocent av patienterna opererades se-nare än 60 mån efter skadan. Totalt settvar resultatet tillfredställande med av-seende på IKDC, Lysholm knäscore,längdhopp på ett ben, rörlighet ochknälaxitet. Däremot uppvisade 36 pro-cent av patienterna svårigheter att gå påknä. Det fanns ett samband mellan ettsämre postoperativt resultat och längretid mellan skada och operation, likasåfanns det ett samband mellan en lågobjektiv utvärdering och andra intra-artikulära skador i knät utöver kors-bandsskadan.

I delarbete II, en prospektiv rando-

miserad studie jämfördes resultatetefter främre korsbandsrekonstruktionmellan BPTB (n = 40), ST (n = 39) ochST/G (n = 39) två år efter operation.Grupperna var jämförbara avseendeålder, kön, tid mellan skada och opera-tion, aktivitetsnivå enligy Tegner föreskadan samt intra-artikulära skador åt-gärdade i samband med operation.Samtliga tre grupper uppvisade ett braresultat avseende funktionella tester,knälaxitet, ROM och känselbortfalldäremot hade ST och ST/G gruppernasignifikant mindre problem fråntagstället och därmed mindre svårighe-ter att gå på knä jämfört med BPTBgruppen.

I delarbete III, en prospektiv studiegjord enbart på män jämfördes resulta-

Av G a u t i L a x d a l


The influence of graft choice and fixation materials on the out-come after arthroscopic anterior cruciate ligament reconstruction

Betydelsen av graft vidACL-rekonstruktion

Gauti Laxdal, arbetar vid Sahlgrenska Akade-min, Göteborgs Universitet.

Bild 1. Vid rekonstruktion med BPTBtogs den mellersta tredjedelen av patel-larsenan

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.30 Sida 24


tet efter främre korsbandsrekonstruk-tion utfört med BPTB (n = 45) ochST/G (n = 78). Båda grupperna uppvi-sade ett bra resultat postoperativt avse-ende funktionella tester, knälaxitet,ROM och känselbortfall. Ingen signifi-kant skillnad kunde påvisas mellangrupperna förutom att fler patienter iBPTB-gruppen återgick till en aktivi-tetsnivå på ≥ 6 enligt Tegners aktivitets-skala jämfört med ST/G-gruppen. I delarbete IV, en prospektiv randomi-serad studie jämfördes främre kors-bandsrekonstruktion utfört medhamstringsgraft som fixerades antingenmed metallskruv (n = 32) eller med ab-sorberbar skruv (n = 36). Vid uppfölj-ningstillfället, två år efter rekonstruk-tionen uppvisade PLLA-gruppen radi-ologiskt signifikant större borrhålsdia-meter både på tibia och på femur jäm-fört med metallgruppen (Bild 5a + b).Ingen klinisk relevant skillnad avseendefunktionella tester och knälaxitetkunde påvisas mellan grupperna.

Gemensamt för samtliga studier varatt Tegners aktivitetsskala var signifi-kant högre vid uppföljningen jämförtmed preoperativt, däremot kunde fler-talet inte återgå till samma aktivitetsni-vå som före skadan. Samtidiga intra-ar-tikulära skador och lång tid mellanskada och främre korsbandsrekon-struktion utgör en risk för ett sämre re-sultat. Vidare resulterade användningav PLLA-skruvar i signifikant störreborrhålsdiameter jämfört med metall-skruvar.

Sammanfattningsvis var det övergri-pande resultatet efter främre kors-bandsrekonstruktion tillfredställande,

oavsett vilken typ av graft som använ-des. Patienter opererade med BPTB-graft uppvisade signifikant större pro-blem från tagstället jämfört med demsom opererats med ST- eller ST/G-

graft. En analys av enbart män visadeatt fler i BPTB-gruppen återgick till enhögre aktivitetsnivå efter korsbandsre-konstruktionen jämfört med ST/G-gruppen.

Bild 5 b. Korsband mjuk skruv

Bild 2. Vid rekonstruktion med hamst-ringsgraft skördades graften vid pes an-serinus.

Bild 4. Knägående test.

Bild 3. Laxitetsmätning med KT 1000 artrometer

Bild 5a. Korsband hård skruv

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.30 Sida 25


Efter många frågetecken, bomber ochdylikt, kom vi till slut iväg på vår Steg 1-kurs i Turkiet. Med på resan fanns elvaläkare och sju sjukgymnaster från Luleåi norr till Malmö i söder. I kursledning-en var vi en läkare, två sjukgymnasteroch en dietist, samtliga från Karlstad.

Det här var andra gången som gäng-et från Värmland arrangerade en Steg 1-utbildning. Upplägget fokuserades merän vad som är vanligt på praktiska delaroch deltagarna ritade, klämde samtkände entusiastiskt även denna gången.Undervisningen i traumatologi varupplagd i anatomiska block från fötter,underben, knän via höfter till rygg,nacke, axlar och armar. Här varvadesteori och praktik genomgående.

Teoretiskt behandlades skallskador,infektioner, dopning med mera.

Näringsläran fick både teoretiskaoch praktiska delar i form av gruppar-bete.

Konferensrummet var stort och fintmed jättepanoramafönster ut mot denstora poolen. Avledande kan mantycka, men då Side inte har upplevtsämre väder i mannaminne kunde ändådeltagarna koncentrera sig väl…

Åskan dundrade och skyn öppnadesig så pass att flera deltagare fick bytarum för att undgå vätan. Trots dessa fa-däser, avsaknaden av värme, sol ochbad, så var stämningen på topp underveckan.

Kvällarna gick åt till friskt prutandepå Replay-, Beckham-, Dolce&Gabba-na- jeans, väskor, smycken och en ochannan fez.

Utsökta och kanske framförallt

mindre bra restauranger fick åtnjutabesök av ett gemytligt svenskt idrotts-medicinskt gäng.

Mot bakrund av den fina kursutvär-deringen och intresset för upplägget,kommer sannolikt ett nytt erbjudandeut om kurs 2007.

Steg 1-kurs i Turkiet

Praktiskt fokus gavdeltagare kläm påtraumatologi

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.30 Sida 26


Dagen före själva kongressen hade fors-kare från nätverket IPEN (The inter-national physical activity & the envi-ronment network) anordnat en Work-shop med målsättning att framföralltinformera om nätverkets verksamhet.Nätverket samlar forskare som huvud-sakligen är intresserade av att studeramiljöfaktorer och deras påverkan på fy-sisk aktivitet. Ett antal svenska forskareär sedan tidigare medlemmar i nät-verket. Intressanta diskussioner fördesom olika strategier och faktorer sompåverkar den fysiska aktiviteten på po-pulationsnivå. Studier presenteradesfrån både USA, Australien och Belgienom hur så kallade ”walkable neigh-bourhoods” kan påverka människorsfysiska aktivitetsnivå. Forskning somdenna får förhoppningsvis betydelseför olika policybeslut som gäller ut-formning av bostadsområden ochandra miljöfaktorer som positivt kanpåverka människors aktivitetsnivå.Mer information om nätverket kan in-hämtas från deras hemsida (www.ipen-project.org).

Motion via InternetUnder själva kongressen fanns ett antalsessioner som handlade om fysisk akti-vitet varav merparten handlar om olikainterventioner för att öka den fysiskaaktiviteten men även vilka faktorersom är av betydelse för att interventio-nen skall lyckas. En interventionsstra-

tegi som presenterades från en australi-ensisk forskargrupp (Ferney S et) varatt använda Internet. Interven-tionsgruppen hade tillgång till en hem-sida som innehöll gedigen informationom vilka möjligheter som finns inärområdet för att utöva fysisk aktivi-tet och vad som händer i området somär relaterat till fysisk aktivitet. Sidanuppdaterades ständigt och interven-tionsgruppen fick frekvent upp-muntran och påminnelse genom e-post att gå in på hemsidan och inhäm-ta information. De fick också möjlig-heter att få personliga råd genom hem-sidan.

Kontrollgruppen i studien hade till-gång till en annan hemsida som inteuppdaterades på samma sätt som densom interventionsgruppen hade till-gång till. Kortfattat kan man säga atttillgång till en aktiv hemsida resultera-de i en signifikant ökning av den fysis-ka aktiviteten i interventionsgruppenjämfört med kontrollgruppen.

Motivation, komplext fenomenEn reflektion från denna studie är atten stillasittande intervention har an-vänts för att informera om nyttan av fy-sisk aktivitet och vilka möjligheter somfinns att röra på sig i området. Dettakan tyckas märkligt men med tanke påden tillgänglighet och användarvänlig-het som Internet erbjuder kan det varaett intressant sätt att informera om ex-

empelvis fysisk aktivitet i närområdet.En mängd olika föreläsningar hand-

lade om vilka faktorer som motiverarmänniskor att vara mer fysiskt aktivaoch vilka faktorer som i sin tur påver-kar dessa motiverande faktorer. Myck-et av denna kunskap är känd sedan tidi-gare men det som framkom mer tydligtpå kongressen är att motivation är ettkomplext fenomen och det som kanvara en motiverande faktor för en per-son behöver inte alls vara det för enannan.

Australisk studieDet pratades med andra ord mycketom faktorer (moderators) som i sin turpåverkar huruvida motivationsfaktorerfungerar. Ett tydligt exempel är ålder,kön och socioekonomiska faktorer. Attbo nära en park har exempelvis tidigarevisats sig öka sannolikheten för attmänniskor rör på sig men detta är be-roende av kön, ålder och inkomst. När-heten till en park ökar exempelvis intesannolikheten att en yngre man rör påsig i större utsträckning. Ålder och könhar en stor betydelse för hur människortar till sig råd och följer interventioner.

En studie från Australien visade attintensiv individuell datorbaserad råd-givning om fysisk aktivitet fungeradebättre för kvinnor än män och endastför individer äldre än 45 år (Vandela-notte et al). Även socioekonomiskafaktorer har, som tidigare forskning har

Int. Society of Behavioural Medicine

Omkring 1000 deltagare från 50 länder deltog i ICBM-mötet 2006 i Bangkok. Sverige varden tredje största deltagande nationen, efter USA och Thailand, med 55 deltagare. En beteen-demedicinsk kongress som denna har en stor mängd olika teman och ett av dessa är olika aspek-ter på fysisk aktivitet.

Olika aspekter påfysisk aktivitet

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.30 Sida 27


visat, enorm betydelse och detta be-kräftades ytterligare på mötet.

En behandlingsstudie presentera-des, där man hade behandlat patientermed Mild Cognitive Impairment(MCI) med fysisk aktivitet och/eller vi-tamin B tillskott. Den fysiska aktivite-ten bestod av en rask promenad tvågånger i veckan i 60 minuter och inter-ventionen genomfördes under ett år.Ett antal tester utvärderades, blandannat minnesfunktion och exekutivförmåga (stroop color test). ”Intensionto treat” analys visade inga signifikantaeffekter av fysisk aktivitet, men en vi-dare analys när hänsyn togs till följsam-het (endast de som deltog mer än 75procent inkluderades i analysen) visadeatt fysisk aktivitet hade en signifikanteffekt på minnesfunktion hos bådemän och kvinnor. Förutom resultatetså visar denna studie hur viktigt det äratt inhämta information om följsam-het som i denna studie låg kring unge-fär 63 procent. 152 patienter inklude-rades i studien som delades i fyra grup-per. Inga effekter noterades i den gruppsom fick vitamin B-tillskott (Uffelen etal). En studie från Australien fann attfysisk aktivitet bland äldre kvinnor varsignifikant relaterat till mindre uttaladförsämring av självrapporterad min-nesfunktion (O´Dwyer). Drygt 4 200kvinnor i åldrarna 76-81 år ingick i stu-dien som är en del av en större långtids-studie med syfte att studera kvinnorshälsa.

Ointresserade mänLivsstilsförändringar som syftar till attminska risken för utvecklingen av dia-betes och det metabola syndromet dis-kuterades på ett antal symposium.Bland annat presenterade B Lindahloch medarbetare data från MONICA-studien och en stor interventionsstudiepresenterades från USA. Studier frånbland annat USA bekräftar som tidiga-re har visats, nämligen att livsstilsför-ändringar kan, trots mycket liten vikt-förändring, avsevärt minska risken förutvecklingen av diabetes.

Bland poster presentationerna rap-porterade en grupp från Australien attmedelålders män inte är intresserade av10 000 steg/dag-rådet eller använd-ning av stegräknare (Burton et al). Sys-tematisk översikt över interventions-metoder som har publicerats och somhar till syfte att öka den fysiska aktivite-ten bland barn och ungdomar visade

att av de 21 interventionerna riktademot barn var det endast nio som hadelett till en signifikant ökning av fysiskaktivitet i interventionsgruppen. Däre-mot, bland de tolv interventioner somgranskades som var riktade mot ung-domar, var det bara en som inte resulte-rade i en ökning i fysisk aktivitet i in-terventionsgruppen. Att döma avdenna rapport, så har vetenskapen up-penbarligen lyckas bättre att identifierametoder som syftar till att öka den fy-siska aktiviteten bland ungdomar (VanSluijs et al).

En forskargrupp från Nya Zeelandstuderade över 1 100 barn och jämfördehur mycket överviktiga barn rör sig i för-hållande till normalviktiga. Forskar-gruppen konstaterade att rekommenda-tionen för antal steg/dag för barn bordeligga på 16 000 steg för pojkar och13 000 steg för flickor. Rekommenda-tionen utgår ifrån hur mycket normal-viktiga barn rör sig (Duncan et al).

Det är glädjande att fysisk aktivitet fårett sådant stort utrymme på ICBM:smöten och denna kongress är en bramötesplats mellan idrottsmedicin ochbeteendemedicin. Om två år är detdags igen i Tokyo och vi får förhopp-ningsvis se ett lika engagerat deltagan-de från Sverige och framförallt fler be-svarade frågor om fysisk aktivitet somett beteende.

Alla abstracts finns publicerade i Inter-national Journal of Behavioural Medici-ne, Vol 13, Suppl, 2006.

INGIBJÖRG H. JONSDOTTIR

docent, Institutet för Stressmedicin, Västra Frölunda, Göteborg

Centrum för Idrottsforskning (CIF) söker en medarbetare till sitt kansli

CIFs uppgift är att initiera, samordna, stödja och informera om forskninginom idrottens område. En väsentlig uppgift för CIF är att fördela anslag tillforskningsprojekt och tjänster. Verksamheten leds av en styrelse med en ordfö-rande som utses av regeringen. Det dagliga arbetet vid kansliet leds av en före-ståndare som utses av styrelsen. Huvudman för CIF är GIH, Gymnastik- ochidrottshögskolan i Stockholm, där CIF har sitt kansli.

Den utlysta tjänsten innefattar arbete med administrativa uppgifter, ekonomi-handläggning och informationsspridning. Det senare innebär bl.a. arbete medkonferenser och prenumerationsregistret för tidningen Svensk Idrottsforsk-ning samt med CIFs hemsida.

Du som söker tjänsten ska ha en akademisk examen och god förmåga att ut-trycka Dig i skrift. De varierande arbetsuppgifterna på ett kansli med tre me-darbetare förutsätter också att Du har god initiativ- och samarbetsförmåga.

Anställningen är på heltid. Arbetsgivare är Gymnastik- och idrottshögskolan.

För upplysningar, kontakta CIFs ordförande Per Renström, 070-48 41 257,eller Artur Forsberg, som är föreståndare, 08-402 22 55. Frackliga representanter vid GIH är Elisabeth Feldt TCO och Lars LindqvistSACO.

Sänd din ansökan med meritförteckning, referenser och löneanspråk senastden 15 mars till Centrum för idrottsforskning, Box 5626, 114 86 Stockholm.

Idr.Med. 1-07 07-01-29 13.59 Sida 28


MARS3-4: STOCKHOLMKurs i Dynamisk tejpning Kine-siotapeAnmälan och frågor till: [email protected]. Info: www.svenskidrottsmedicin.se

8-9: GÖTEBORGIdrott och hjärtsjukdomInfo: www.svenskidrottsmedicin.se

16-17: STOCKHOLM1st European Conference ofSports RehabilitationAnmäln: [email protected]

17-24: STUBAITAL FULPMES, ÖSTERRIKESteg 3 kurs SIMF, Sjukgymnast-sektionen ”Att förebygga och rehabilitera skadorinom utförsåkning”Info: [email protected]/kurser

23-24: KIEL, GERMANYESSKA 8th National cadaverworkshop knee

30-31: STOCKHOLM, BOSÖNKurs i Funktionell träning ochtestningIdrottsmedicin StockholmInfo: [email protected]

APRIL14-15: MILANO, ITALIENXVI International Congress onSports Rehabilitation and Trau-matology Health, preventionand rehabilitation in soccerInfo: www.isokinetic.com

19-21: UPPSALASvensk Idrottsmedicins Vårmö-te 2007. Tema Barn och IdrottInfo: www.imf2007.se

MAJ11-15 FLORENCE, ITALYESSKA 8th EFORT CongressInfo: www.efort.org

21-31: FLORENS

Arthroscopy Shoulder Advan-ced CourseUniversity of Barcelona Anatomy andEmbryology Dept.Info: www.isakos.com

26: GÖTEBORGIdrottsmedicinskt konvent Träning - en praktisk vetenskapInfo: www.fysiken.nu

27-31: FLORENS, ITALIEN6th Biennial ISAKOS CongressSAKOS-approved course: ArthroscopyShoulder Advanced CourseUniversity of Barcelona, Anatomy andEmbryology Dept.Info: www.isakos.com

30-2 JUNI: NEW ORLEANS, USAACSM’s 54:th Annual MeetingInfo: www.ascm.org

JUNI30 MAJ-2 JUNI: NEW ORLEANS, LOUISIANA, USAACSM’s 54:th Annual MeetingInfo: www.ascm.org

JULIJYVÄSKYLÄ, FINLANDECSS 12th Annual Congress ofthe European College of SportScienceInfo: www.jyu.fi/en/congress/ecss07

12-15: CALGARY, KANADAAnnual Meeting of the Ameri-

Sports Medicine (AOSSM) Info: www.aossm.org

SEPTEMBER4-8: BOSÖN, STOCKHOLMSteg-3 kurs: Idrottsmedicin kli-nisk fördjupningskurs för läkareInfo: www.svenskidrottsmedicin.se

6-8: STOCKHOLM1st Stockholm Arthroscopy Con-ferenceInfo: www.capioartroclinic.com

28-29: KÖLN, TYSKLAND24th Annual Meeting , GermanSpeaking Association of Arthro-scopy (AGA)Info: www.aga2007.de

OKTOBER10-14: PRAG, TJECKIEN5th European Sports MedicineCongress, EFSMAInfo: www.efsma2007.org

17-19: KAIRO, EGYPTENWorld Congress on External Fix-ationInfo: [email protected]

NOVEMBER8-11: OSLO, NORGEIdrettsmedisinsk HöstkongressInfo: www.idrettsmedisinsk-kon-gress2007.no

DECEMBER14-20: TIROL, ÖSTERRIKE4th International Congress onScience and SkiingInfo: www.ICSS2007.at

JUNI 200826-28: TROMSØ, NORGE2nd World Congress on SportsInjury PreventionInfo: www.ostrc.no/Congress2008/eller skicka e-mail: [email protected]

&kurserkonferenser

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.36 Sida 29

ISAKOS Approved Course

can Orthopaedic Society of


Det idrottsmedicinska programmet påårets riksstämma inleddes med sympo-siet Den moderna korssbandsskirur-gin. Trots att det finns många studierpå rekonstruktion av det främre kors-bandet finns det får studier på hur van-ligt förekommande främre kors-bandsskada är.

Richard Frobell, avdelningen för or-topedi, Lund, presenterade siffrorsom visade en incidens på 0,81/1000invånare och år från en studie vid Hel-singborgs lasarett. Det är tre gångervanligare än man tidigare trott. Studienvisar också att varannan korsbandsska-da riskeras få diagnosen knäledsdistor-sion och att skickas hem utan adekvatomhändertagande.

Jon Karlsson, Sahlgrenska sjukhuset,Göteborg, presenterade resultat från enny avhandling där 948 patienter som ge-nomgått korsbandsrekonstruktion följtsupp. I 90 procent av fallen var resultatengoda men samtidig meniskskada ochlång väntetid på rekonstruktion tycksöka risken för komplikationer.

Det genomförs 3 000 korsbandsre-konstruktioner per år i Sverige och ris-ken för sämre resultat har visat sig ökaom det går lång tid mellan skada ochrekonstruktion.

Juri Kartus, NÄL, Trollhättan, tala-de om skillnader mellan olika graft vidkorsbandsrekonstruktion. Ingen skill-nad i styrka kan ses mellan om man an-vänder hamstrings-, eller patellarsena.Styrkeförlusten skiljer sig inte heller pålång sikt. Det finns alltså ingen anled-ning att favorisera någon av dessa graftavseende detta.

När det gäller tagställesmorbiditetverkar det som att hamstringssenor germindre problematik från tagstället. Dåpatellarsena används som graft är deten större andel som upplever problematt krypa på knä efter rekonstruktionav främre korsbandet.

Harald Roos, universitetssjukhusetLund talade om artros efter främrekorsbandsskada. Att drabbas av enfrämre korsbandsskada ökar risken förartros i knäleden markant. Efter 15 århar 50 procent av patienter som skadatfrämre korsbandet artros på röntgen.Grethe Myklebust har i sin forskningvisat att 42-48 procent av handbolls-spelare med främre korsbandsskada harartros åtta år efter skadan. Det är 6-8gånger större risk för kvinnor att drab-bas av främre korsbandsskada menkvinnor och män har samma risk attdrabbas av artros efter skadan.

En kombination av främre kors-bandsskada och meniskskada ökar ris-ken för att senare drabbas av artros.

Bästa presentationPris för bästa presentation av fria före-drag gick till Ioannis Kostogiannis sompresenterade en 15-årsuppföljning påaktivitetsnivå och knäfunktion efterfrämre korsbandsskada.

Ferdinand von Walden fick pris inomfysiologi för sin presentation Protein-nedbrytning i human skelettmuskelefter 72 timmars avlastning.

Modern korsbandskirurgipresenterad vid Riksstämman

Svensk Idrottsmedicins monter på riksstämman var under dagen mycket uppskattadoch välbesökt.

SIMFs vårmöte äger rum 19-21april 2007 i Uppsala. Programmetsfokus kommer att ligga på barn ochidrott. I symposieform avhandlasbåde traumatologiska och fysiolo-giska aspekter på barn och ung-domsidrott. Dessutom kommer detsenaste inom idrottsforskning attredovisas som fria föredrag. De sexbästa föredragen kommer att redo-visas under programpunkten Pris-föredrag.

Det sociala programmet är full-matat och kommer bland annat atterbjuda prova-på-aktiviteter, get-together och festmiddag.

För information och anmälanse: www.imf2007.se

Vårmöte iUppsala

Kallelse tillårsmöteKallelse till Svensk Idrottsmedi-cinsk föreningens årsmöte den 20april kl 14. Fyrishovs Sport- ochmässanläggning i Uppsala.

Idr.Med. 1-07 07-01-29 12.36 Sida 30

Idr.Med. 1-07 07-01-24 23.30 Sida 32

Documents

SVENSK IdrottsMedicin · 2019. 9. 11. · massa påverkas vitala funktioner nega-tivt till exempel minskad styrka och ökad uttröttbarhet. Detta är speciellt tydligt för postural