Ny serie: Pianometodik i fokus

Hans Leygraf in memoriam

Mannheimer om Ravel och

Perlemuter

EPTA Sweden

European PianoTeachers Association

Svenska Pianopedagogförbundets medlemstidning nr. 2 2011

Svenska Pianobulletinen

Pianoserien kostar 640-930 kr och den kan köpas online på www.konserthuset.se/serier eller direkt på biljettkontoret.

OBS tiden! Söndag 23 oktober kl 19.00

GRIGORY SOKOLOV piano Program meddelas senare

Söndag 27 november kl 15.00

ANGELA HEWITT piano J S Bach Fransk svit nr 6 E-dur BWV 817Fauré BalladeDebussy Pour le pianoJ S Bach Fransk svit nr 5 G-dur BWV 816Debussy Suite bergamasque L’isle joyeuse

Söndag 12 februari kl 15.00

STEPHEN HOUGH piano Beethoven Sonat nr 14 ”Månskenssonaten”Hough Sonat ”broken branches”Skrjabin Sonat nr 4 / Sonat nr 5Liszt Sonat h-moll

Söndag 15 april kl 15.00

ROLAND PÖNTINEN piano Prokofjev Sonat nr 4 ”D’après des vieux cahiers” / Legend ur Tio stycken op 12 / Andantino ur Gammelmormors sagor op 31 / Dans och Vals ur Fyra stycken op 32 / Sonat nr 3 ”D’après des vieux cahiers”Ravel Valses nobles et sentimentalesRachmaninov Sonat nr 2 b-moll (version 1913/1931)

Ur mästarnas händer!Trollbindande Sokolov, finstilt tecknande Hewitt, brett utblickande Hough och så Pöntinen, som aldrig släpper greppet när musiken skjuter fart. Pianoserien 2011/12 – en hel värld inuti en flygel.

nr 2 2011 Svenska Pianobulletinen 3

Innehåll Svenska Pianobulletinen nr. 2 2011

Svenska Pianobulletinen

Medlemstidning för EPTA Sweden (Svenska Pianopedagogförbundet) ISSN: 2000-799X

Redaktionen:

Johan Fröst Patrick Jovell

Andreas Julin Johan Sandback

Artiklar, nyheter, recensioner och insändare skickas till:EPTA Sweden, c/o Sandback, Drakenbergsgatan 13, 11741 StockholmE-post: redaktion@sppf.netTel: 0733-902700 (Johan Fröst, sekreterare)

Copyright: EPTA Sweden och artikelförfattare

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkommet material.Publikationens innehåll är ej nödvändigtvis representativt för EPTA Swedens ståndpunkt.Eftertryck är endast tillåtet efter tillstånd.

För information och bokning av annon-ser: redaktion@sppf.netTel: 0707-355777 (Johan Sandback, kassaförvaltare)

EPTA Sweden (Svenska Pianopedagogförbundet)Webbsida: www.sppf.netE-post: info@sppf.net Tel: 0733-902700Plusgiro: 152883-5Org. nr: 802002-6590

Styrelse Ordförande: Stefan BojstenVice ordförande: Andreas JulinSekreterare: Johan FröstVice sekreterare: Torsten LundqvistKassaförvaltare: Johan SandbackOrdinarie ledamot: Natalia KazimirovskajaSuppleanter: Marianne Jacobs, Patrick Jovell, Sonoko Kase, Vesna Mattsson

Svenska Pianopedagogförbundet grun-dades 1937 och är därmed Europas äldsta i sitt slag. Sedan 1987 är det en underor-ganisation till European Piano Teachers Association (EPTA).Förbundets målsättning är att främja kvalitativ pianoundervisning samt att bedriva fortbildning för dess medlem-mar.Den fortlöpande verksamheten består bl a av elevkonserter, fortbildning och lärarförmedling.

Medlemsavgiften är 300 kr/år (studentmedlemskap 100kr/år).För upplysningar om medlemskap kon-takta Torsten Lundqvist (vice sekreterare). Tel: 08-641 01 62E-post: torsten.lundqvist@yahoo.seWebmaster: Erik Månsson E-post: erik.mansson@nacka.se

EPTAEuropean Piano Teachers Association är en organisation bestående av 38 nationella europeiska förbund.Webbsida: www.epta-europe.org Framsidans bild: The Surreal Piano III (Minuet in D minor) av Joseph Presley

4 Ordföranden har ordet Aktuellt i förbundet

5 Festivaler & Kurser EPTA, Nyheter och Böcker 6 Noter & Multimedia Forskningsfrön & Pedagogiteter 7 Hans Leygraf in memoriam 12 Om Ravel och Perlemuter 16 Pianometodik i fokus

12 Om Ravel och Perlemuter

16 Pianometodik i fokus

7 Hans Leygraf in memoriam

Pianoserien kostar 640-930 kr och den kan köpas online på www.konserthuset.se/serier eller direkt på biljettkontoret.

OBS tiden! Söndag 23 oktober kl 19.00

GRIGORY SOKOLOV piano Program meddelas senare

Söndag 27 november kl 15.00

ANGELA HEWITT piano J S Bach Fransk svit nr 6 E-dur BWV 817Fauré BalladeDebussy Pour le pianoJ S Bach Fransk svit nr 5 G-dur BWV 816Debussy Suite bergamasque L’isle joyeuse

Söndag 12 februari kl 15.00

STEPHEN HOUGH piano Beethoven Sonat nr 14 ”Månskenssonaten”Hough Sonat ”broken branches”Skrjabin Sonat nr 4 / Sonat nr 5Liszt Sonat h-moll

Söndag 15 april kl 15.00

ROLAND PÖNTINEN piano Prokofjev Sonat nr 4 ”D’après des vieux cahiers” / Legend ur Tio stycken op 12 / Andantino ur Gammelmormors sagor op 31 / Dans och Vals ur Fyra stycken op 32 / Sonat nr 3 ”D’après des vieux cahiers”Ravel Valses nobles et sentimentalesRachmaninov Sonat nr 2 b-moll (version 1913/1931)

Ur mästarnas händer!Trollbindande Sokolov, finstilt tecknande Hewitt, brett utblickande Hough och så Pöntinen, som aldrig släpper greppet när musiken skjuter fart. Pianoserien 2011/12 – en hel värld inuti en flygel.

4 Svenska Pianobulletinen nr 2 2011

Äntligen har vintern släppt sitt järnhårda grepp och vi kan blicka framåt med något lättare sinne och vårsolen i ansiktet.

Styrelsen har ett intensivt arbete under våren och vi blickar fram emot två stora evenemang: Kongressen i Uppsala 2011 och Europakongressen i Stockholm 2012.

En arbetsgrupp koncentrerar sig på att skapa ett spännande program till Uppsalakongressen och en annan grupp ur styrels-en försöker att i god tid hitta den rätta lokalen, platsen och plan-era program för den ultimata pianokongressen med Europas pianopedagoger 2012. Men inte nog med detta! 11-13 November i år stundar EPTA-Europakongressen i den undersköna staden Lucerne i Schweiz. Årets ämne är: “Music Pedagogy in the 21th Century. - Which ideas and impulses does piano playing and teaching need nowadays?”

Efter den Chopinska hängivelsen i Lubliana 2010 är det nu dags att på allvar ta tag i intresset för vårt älskade klaver i ett mer globalt perspektiv. Med tanke på utvecklingen av pianolärandet i Sverige med alla farhågor, förhoppningar och politiska utspel är det med stort intresse vi följer liknande utveckling i stora delar av Europa.

De mest namnkunniga piano-nationerna signalerar idag att unga människor inte har tid och ro. Finns intresset kvar för kon-sten att spela piano eller är det så att intresset ser ut på ett annat sätt idag jämfört med för femtio år sedan? Vi får inte stå stilla utan både följa med och hålla i utvecklingen. Den som brinner för dessa frågor kan ta en tur till Lucerne i höst och fördjupa sig ytterligare.

Väljer man att stanna innanför landets gränser går det nu att boka in sig på Uppsalakongressen 23-25 september för att hämta inspiration inför den långa hösten. Hoppas ni kommer så vi får chans att upprepa succén från Vänersborg med över 100 kongressdeltagare.

Många hälsningar om en god fortsättning på våren och en riktigt varm sommar.

Stefan Bojsten, ordförande

Ordföranden har ordet

Aktuellt i förbundet

VårkonsertenVårkonserten äger rum på Kungl.

Musikhögskolan den 29 maj kl. 15.00

MedlemsmöteHöstens medlemsmöte kommer att äga

rum den 25 september i samband med kongressen i Uppsala.

Kongress 2011 i Uppsala 23-25 september

Ur kongressinnehållet: Konsert med pianisten Bengt Forsberg, Carl-Gunnar Åhlén berättar om svenska pianister före 1950, Radovan Hudecek (Uppsala Univ.) om pianoimprovisation, Eva Lundgren (MHM) om pianometodik, Kjell Edstrand (MHM) om digitala pianon, Prof. Emeritus Jan Ling om sin bok om Franz Liszt, Lena Lidström (KMH) om lågstadiemetodik, diskus-sionsforum med politiker och forskare över ämnet ”Musikundervisning i dag”, tidstrogen Chopinkonsert med elever från Uppsala Musikskola

Bloggen på sppf.netLöpande uppdateringar och ny infor-

mation om förbundets aktiviteter, kurser,

festivaler m.m. hittar du på: www.sppf.net/blog Ny matrikel

En ny uppdaterad medlemsmatrikel kommer ut i början av hösten. Vi saknar eller har felaktiga e-postadresser till många medlemmar. Uppdatera dina kontaktuppgifter senast 31 juli på www.sppf.net/matrikel

EPTA Sweden på FacebookBesök förbundets sida på Facebook:

www.sppf.net/facebook

En tillbakablickNågra ord vid årsmötet den 8 maj från

avgående styrelsemedlem Sonoko Kase:Idag har jag suttit i styrelsen i nästan 20

år och varit medlem ännu längre. Några av er kommer säkert ihåg att jag kom till SPPF:s möte med barnvagn på 80-talet. Nu är min son Reine som satt i vagnen vuxen och mycket längre än jag.

Idag känner jag att jag inte kan fortsätta att vara suppleant i styrelsen längre på grund av att mitt jobb som rektor i ÖEM börjar ta mer och mer av min tid och tvingar mig att koncentrera mig på skolan.

Under tiden som medlem i SPPF fick jag presentera min pianometodik som inklu-derar klusterteknik. Visste ni att det fanns en säsongstidning bara för musiker som hette Musikkultur på 80 talet? Jag fick presentera min metodik där i tidningen. Jag fick repre-sentera Sverige när EPTA-kongressen ägde rum i Budapest år 2000, och EPTA-journalen skrev en artikel om min metodik som nyast ur metodhistorisk synvinkel.

Jag minns att JPAPC, Japanese Promo-tion Asociation of Piano Culture tillsam-mans med SPPF ordnade pianokongress med gästföreläsare från Japan på Ackis. Vi ordnade även en konsert där svenska och japanska barn spelade fyrhändigt på Södra Latin. Vi kunde ordna detta eftersom jag även var vice ordförande i JPAPC. En av de som spelade där är idag pianolärare på vår musikskola. Jag har också bidragit till att många pianolärare i

nr 2 2011 Svenska Pianobulletinen 5

vår skola blev medlemar i SPPF. Och många av våra elever har spelat på SPPF:s konserter.

Det har varit roligt och lärorikt att få vara med i styrelsen i så många år. Även om jag lämnar min plats som suppleant tänker jag fortsätta att vara medlem och stödja verksam-heten så gott jag kan. Tack så mycket för att ni har gett mig förtroendet under en så lång period.

Sonoko Kase

Festivaler & Kurser Aurora Piano Master Class - Edsberg 2011

Aurora Chamber Music välkomnar unga nordiska pianister 15-20 år att deltaga i Master Classes på Edsberg slott i Stockholm den 9-13 augusti 2011.På kursen får du enskilda lektioner och master class av kända lärare och pro-fessorer, intensiva övningsdagar och träffa nya musikkompisar. Det här är ett bra tillfälle att få råd inför din vidare musikutbildning och skaffa dig ett nytt betydelsefullt nätverk. Pröva på att spela vid någon av elevkonserterna.Kursinnehåll: Master Class 15- 20 år: Lektionspass varje dag 8-13 augusti 9.00-12.30 och 13.30-17.00. Undervisningen ges både som master class och individu-ellt. Varje aktiv deltagare ska ha förberett ett program om minst tre stycken av olika tonsättare. Kursdeltagarna medverkar vid konserter under veckan.Kursledare: Mats Widlund - pianoprofes-sor på Kungliga Musikhögskolan/Eds-berg, Stefan Bojsten - pianoprofessor på Kungliga MusikhögskolanLäs mer: www.aurorachambermusic.com

Göteborgs Pianofestival 2011Den första upplagan av Göteborgs

Pianofestival ägde rum i maj 2010 på Världskulturmuséet och Musikhög-skolan. Glädjande nog blir det även i år en pianofestival i Göteborg, närmare bestämt den 28-31 oktober.

Preliminärt program: Den franske pianisten Dominique Merlet ger en pianoafton den 30 oktober med Ravel och Liszts h-mollsonat på program-met.

Årets jubilar Franz Liszt hyllas i en maratonkonsert den 31 oktober där många svenska pianister deltar. Mästarklasser och föreläsningar hålls

med bl.a. Dominique Merlet och Hans Pålsson. Nytt för i år är att de yngsta deltagarna får en egen dag. Pianoelever från Göteborgs kulturskolor deltar. Slut-giltigt program kommer att tillkännages senare. Konstnärlig ledare är Ha-Young Sul Bladner, kontakt: goteborgspianofestival@gmail.com Tel: 073-808 1488

EPTA

Kongress 2011 EPTA-kongressen 2011 kommer att äga rum i Luzern, Schweiz, 11-13 november. Kongress 2012 i Stockholm

Sverige kommer att stå som värdland för EPTA:s kongress år 2012. Tid och plats är nu fastställda till 27-30 September i Ericsonhallen på Skeppshol-men.

Förbundet ser med stor entusiasm fram emot detta och gör allt för att denna kongress ska bli något som länge blir ihågkommet i den europei-ska musikvärlden. Mer information om kongressen kommer att följa i kommande nummer av Svenska Pianobulletinen.

Böcker Kodály Today: A Cognitive Approach to Elementary Music Education

av Micheál Houlahan och Philip TackaOxford University Press (2008)ISBN-10: 0195314093I boken “Kodály Today” söker förfat-

tarna en expertvetenskaplig, grundlig och kanske viktigast; praktisk utgångspunkt då man översätter läroplaner till konkreta musikaliska mål och effektiv lektions- planering. Deras modell - byggd på den senaste perception- och kognitiv-itetsforskningen - visar på konkreta, praktiska exempel på hur man utformar effektiva lärarportofolios, väljer enga-gerande musikrepertoar i klassrummet och framgångsrikt undervisar musik- och musicerande till barn med olika förutsättningar i grundskolan. Genom att ta itu med de viktigaste frågorna och att skapa och undervisa i Kodály-baserade program ur ett praktiskt perspektiv, vill

författarna presentera en tydlig bild av hur undervisning och lärandeprocesser går hand i hand. Deras innovativa tillvägagångssätt utformades efter en sexårig samverkan mellan musiklärare och forskare och erbjuder en lättförstådd steg-för-stegplan för utveckling av elever-nas musikaliska kunskaper och meta-kognition. Som en omfattande resurs om elementär musikutbildning är denna bok en värdefull referens för alla verksamma musiklärare, handledare i musik och under utbildningen; såväl studenter som lärare.

Recension av boken:“Kodály Today is essential reading for

music teachers seeking an approach that will provide their students with lifelong musical literacy and musicianship, while nurturing their love for music. This book offers a powerful, layered approach to the developmentally appropriate teaching of music by presenting the Kodály method in a way that is usable and understand-able by music teachers. Houlahan and Tacka render Kodály more relevant than ever by presenting vivid practical models for classroom teachers supported by research on cognition and learning. Teachers of music and the university professors who prepare them for their craft should find this book extremely valuable.” - Eileen M. Coppola, Center for Education, Rice University, Houston

Pianismav Aiko OnishiCreateSpace (2009)ISBN-10: 1441499539Erkände pianisten och pedagogen Aiko

Onishi sammanfattar sin omfattande kunskap om pianot och musikskapande i boken “Pianism.” Vilka andra källor beskriver de olika fysiska gester som krävs för att producera en sådan mängd olika typer av ljud och klanger? Inte bara “sjungande toner” men också t.ex. “harmoniska toner”, “färglösa toner”, “rikt-ackordinstrument toner” och “klockliknande toner”. Med fantasifulla metaforer och liknelser visar Onishi på hur man analyserar notbilden för expressiv musikalisk kommunikation. Hon förser oss med praktiska förslag för repertoarinlärning, memorering och förberedelse inför prestation. Hennes iakttagelser om pedalanvändning gör den här boken oumbärlig enligt många.

“In my view, Aiko Onishi’s ‘Pianism’

6 Svenska Pianobulletinen nr 2 2011

PedagogiteterThere’s nothing remarkable about it. All

one has to do is to hit the right keys at the right time and the instrument plays itself.

~ Johann Sebastian Bach

The notes I handle no better than many pianists. But the pauses between the notes - ah, that is where the art resides.

~ Artur Schnabel

The trouble with opera is that there is always too much singing.

~ Claude Debussy

Too many pieces of music finish too long after the end.

~ Igor Stravinsky

Did you know that Mozart had no arms and no legs? I’ve seen statues of him on people’s pianos. ~ Victor Borge

Forskningsfrön

q Pianisten Emanuel Ax om den

klassiska musikens framtid.

www.sppf.net/60

q Improvisation som undervis-

ning- och konstform på fram-

marsch

www.sppf.net/61

q DN:s Maciej Zaremba anser

att den sociala ingenjörskonsten

och synen på människan som

sorteringsvara har byggt den

svenska skolans kris.

www.sppf.net/58

q Varför når Finland bästa skol-

resultat i världen enligt OECD?

www.sppf.net/59

q Teknologi och vetenskap i

interpretation. Chasing the But-

terfly, Slåtterbrekk och Harrisons

Griegprojekt uppmärksammas

internationellt.

www.sppf.net/62

q Professor Torkel Klingberg om

att träning skapar smarta barn.

www.sppf.net/63

q Hjärnforskare om en ny syn

på barns inlärning och utveck-

ling.

www.sppf.net/64

q Musiker och utbildare i Eng-

land i kampanj för mer utrymme

för musik i gymnasieskolan.

www.sppf.net/65

q Kulturrådets kulturpolitiska

seminarium: Når kulturen de

barn som bäst behöver den?

www.sppf.net/66

q British Association for

Performing Arts Medicine -

Uppvärmningsövningar för

instrumentalister.

www.sppf.net/67

is a landmark in the literature about play-ing the piano. It is an invaluable resource for teachers and for students from the earliest years of study on through the artist level.” Nelita True, Professor and Chair, Piano Faculty, Eastman School of Music, Rochester

The Musicians Way: A Guide to Practice, Performance and Wellness.

av Gerald KlicksteinOxford University Press (2009)ISBN 9780195343137Hösten 2004 träffades en grupp

bestående av medicinsk personal, musiker, musikpedagoger och representanter från över tjugo musikorganisationer och föreningar till en historisk konferens: hälsofrämjande i musikskolor (HPSOM), i Fort Worth, Texas. De fokuserade på forskning och samverkan och metoder för att integrera friskvårdinformation och häl-soaspekter i universitetens läroplaner för musik. Sedan dess har många av deltagar-na fortsatt på dessa mål och som en följd har workshops, kurser och publikationer frodats under de följande åren. Gerald Klickstein, en av HPSOM-deltagarna, delar i denna bok med sig vad han har lärt sig under trettio år som utövande musiker och musikpedagog jämte att sammanställa en omfattande syntes ur forskning och erfarenhet och genom många av hans kolleger.

Boken behandlar mer än bara friskvårdsfrågor och den bjuder en systematisk strategi för förberedelse för musicerande. Klickstein täcker hela spek-trat av frågor, tips och idéer som skapar den seriöse musikerns värld. Avsnittet om “Artful Practice”, omfattar organisation av färdigheter som schemaläggning, praxis och val av material samt vägledning i utformandet av goda tekniker och vanor, uppvärmning, olika processer för musikin-

lärning, memorering och musikaliska sam-arbeten. “Fearless Performance” handlar om prestationsångest samt vägledning att bli en artist och exempelvis; backstage-tekniker, kontakt med publiken, felspel, utformande av konsertprogram, auditions och att arbeta i en inspelningsstudio. “Life-long Creativity” omfattar förebyggande av personskador, friskvård, kreativitet och tips för att lyckas som student och profes-sionell musiker.

Även om det finns ett särskilt avsnitt om friskvårdsfrågor, hälsotips och dylika idéer är dessa skickligt integrerade i hela boken. Klickstein backar upp varje avsnitt med en bra lista över resurser som möjliggör vidare utforskning. Det finns säkerligen annan litteratur som går betydligt djupare in på många av de frågor som behandlas men ingen täcker en så bred matris på ett lika kortfattat och informativt sätt som denna bok lyckas göra.

Korresponderande websida på Internet med blogg och nyhetsbrev bl.a: http://www.musiciansway.com

Multimedia

q Trettio bluespiano-licks via YouTube med Jonathan Wilson: www.sppf.net/68 q Pianisterna Barry Douglas och Leslie Howard samtalar om 200-årsjubilaren Franz Liszt: www.sppf.net/69 q Chopintävlingen, Warszawa 2010. Lyssna till 809 framföranden av Chopins verk. Repertoar och video: www.sppf.net/70 q Robert Schumanns små och stora universa: www.sppf.net/71 q Ny Film: The Art of Chopin:

www.sppf.net/72

nr 2 2011 Svenska Pianobulletinen 7

Hans Leygraf in Memoriam Med anledning av Hans Leygrafs bortgång har vi bett ett antal personer som stod i nära kontakt med honom att beskriva hur han påverkat deras förhållande till musik, pianospel och undervisning.

Den 12 februari 2011 avled pianisten och pedagogen Hans Leygraf vid 90-års ålder.

Hans Leygraf studerade piano hos Gottfrid Boon i Stockholm, vid Musikhögskolan i München samt vid sommarkurser för Anna Hirzel-Langen-han i Schweiz. Hirzel-Langenhans bok om anslagskultur heter Greifen und be-greifen och titeln är som en beskrivning av de pianistiska och musikaliska ideal Hans Leygraf var en lysande represent-ant för. Leygraf studerade också dirige-ring och komposition. Han tillhörde på 1940-talet Måndagsgruppen i Stockholm och de stränga och modernistiska ideal gruppen hade, i opposition mot vad man ansåg vara en folklig och diverterande ton i vår svenska musik, tilltalade den in-tellektuelle och analytiske unge pianisten och tonsättaren. Vid firandet av Leygrafs 80-årsdag i Stockholm fick jag spela några pianoverk av min tidigare lärare. Över dessa tvåstämmiga inventioner svävade Paul Hindemiths ande. Leygraf berättade för mig att han övergav komponerandet på grund av sitt för musikaliska detaljer extremt känsliga sinne. Han ägnade i ung-domen flera års studi- er åt enstämmighet. Tvåstämmigheten tog ännu fler år i anspråk, och han insåg att den symfoniska flerstäm-mighet han eftersträ-vade skulle ta ett sekel att uppnå. Hans Leygraf var en unik pedagog och verkade genom åren på Edsbergs musikins-titut samt i Darmstadt, Hannover, Salzburg, Berlin och vid mästarklasser runt om i världen. 1961 blev Hans Leygraf ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien.

Jag hörde Hans Leygraf som pianist och även som dirigent i min ungdom i Helsingborg. 1965 fick jag för första gån-gen möta honom och spela upp. Jag stud-erade vid den tiden för Robert Riefling i Köpenhamn och Oslo och denne nord-iske pianogigant intresserade Leygraf i

så hög grad att mötet till stor del blev en intervju från Leygrafs sida men också spel av wienklassiska sonater. Livet igenom har denna repertoar före-nat Leygraf och mig. Det blev avgörande för den unge pianistens musikaliska framtid att lära känna denne pedagog, som inte bara delade Rieflings djupläsning av den musikaliska texten och förmedlade respekt för de stora tonsättarnas musikaliska anvisning-ar, utan också hade en konkret instruktion då det gäller att använda den mänskliga kroppens rörelser på ett medvetet sätt, i syfte att gestalta verkens hemligheter klangligt. Leygrafs kristallklara undervisning fortsatte för min del vid sommarkurser i Salzburg och under fyra studieår i Hannover.

Hans Leygrafs peda-gogik följde inte den än idag gängse modellen att eleven skall instru-eras och imitera läraren. Hans metod var snarare att ställa frågor. Hur vill du frasera? Vill du ha ett ritardando här? Eleven fick utveckla ett amatörpsykologiskt öra för nyanserna i hans reaktion på svaret. Ett utdraget ”jaha?” fick

mig många gånger att tänka om och tän-ka vidare. Tanke, medvetenhet, konkret kunskap, vare sig det gällde stilkänsla, text eller om vilken del av fingertoppen som skulle användas för att nå ett önskat resultat är avgörande för interpretationen och den klangliga gestaltningen. Han krävde en fullständig närvaro med örat, tangentkontakt och koncentration kring varje enskild ton, även i underordnade

stämmor. Repertoaren under mina stud-ieår bestod till större delen av klassiska pianoverk av högsta karat. Han sade en gång till mig att jag fick spela precis vilka tonsättare jag ville, med undantag av följande 30. Listan han räknade upp innefattade månget ungt pianohjärtas favoriter; men inte mina. Vår enighet i repertoarfrågor bäddade för en 45 år lång vänskap. När jag ibland envisades med att spela en del för läraren obekanta nyskrivna verk blev han en fantasifull och ofta humoristisk upptäcktsresande i verkets djungel.

Som pianist var Leygraf genomlyst av medvetenhet, klarhet och renhet, såväl fingrets som hjärtats. Den obser-vante lyssnaren kunde med öronen göra kontroller av hur perfekt varje stämma i den pianistiska väven balanserades mot andra stämmor. En åhörare med intresse enbart för den musikaliska skogen kunde ibland irriteras av Leygrafs observanta öra mot de enskilda träden.

Bakom en ibland sträv yta kände såväl lyssnare som elever ett varmt och för musik och människor livfullt pulserande hjärta. För den som efter studietiden för-blev hans vän värmde också en i ord och ibland i omtumlande upptåg manifester-

Hans Leygraf (Foto: Per B. Adolphson, 1990)

Hans metod var snarare att stäl-la frågor. Hur vill du frasera? Vill du ha ett

ritardando här?

8 Svenska Pianobulletinen nr 2 2011

ad humoristisk ådra. Att Hans Leygraf nu lämnat scenen, den musikaliska och den mänskliga, skapar hos mig ett tomrum som endast det uppfordrande minnet av hans djupt moraliska konstnärliga personlighet kan fylla.

Professor Hans Pålsson, Musikhögskolan i Malmö

HANS LEYGRAF - några min-nesord om en lågmäldhetens mästare.

Min vän Patrick Jovell har bett mig att skriva något om Hans Leygraf som interpret, något som jag mer än gärna vill försöka göra. Från mitten av 1940-talet till 2010 – så gott som under hela hans verksamma liv som praktiserande pianist – har jag haft förmånen att kunna höra honom åtskilliga solistaftnar och som solist med olika orkestrar. Ett mycket spännande kapitel! Han var ju redan på 1940-talet främst känd som Mozart-tolkare och jag hörde honom i Malmö 1947-1948 som solist i Mozarts 20:e och 23:e pianokonserter, blev givetvis impon-erad även om jag som då var i början av tonåren knappast var mogen för att till fullo ta till mig utbudet. I detta samman-hang bör man komma ihåg att Leygraf också engagerat ägnade sig åt modern musik (han var medlem i Måndagsgrup-pen), sålunda var han den förste i Sverige som tolkade solostämman i Bartóks 3:e pianokonsert och 1950 tillsammans med pianistkollegan Greta Erikson framförde samme tonsättares Sonat för 2 pianon och slagverk. Under 1950-talet reste Leygraf land och rike runt och gav pianoaftnar, han kunde t.ex. ge 80 konserter på tre månader! Sådant kan inge betänkligheter och det näraliggande ordet ”rutin” infinner sig osökt! Rutin – ”förvärvad färdighet eller skicklighet, yrkesvana” – är egentligen ett dubbelbottnat begrepp. God yrkesrutin är givetvis något positivt i sig, men det kan också bli en tyrannis-erande hämsko! Hur många begåvade musiker har inte under den moderna, obevekligt mördande konkurrensens tidevarv hamnat i denna fälla, anled-ningarna naturligtvis skiftande, tragiska bortfall saknas inte heller! Rutin som in-nefattar oklanderlig teknik måste givetvis finnas som grundelement hos varje prak-

tiserande musiker, Leygraf var givetvis inget undantag, i sin ungdom spelade han mycket Liszt, absolut nödvändig upplevelse som genomgångsstation till wienklassicismens omutliga proportions-förhållanden och annorlunda gestaltnings-problem.

Hans Leygrafs hållning till sin roll som interpret skulle jag vilja karak-tärisera som den stolta ödmjukhetens, aldrig någonsin skulle han ha trott sig ha uppnått en definitiv tolkning, han var en obeveklig sanningssökare som ständigt fann nya infallsvinklar och aspekter, jag har själv varit vittne till hans enastående utveckling som interpret av i synnerhet wienklassikernas verk. Som konstnärstyp var han dessutom något avvikande med

sin lågmält förfinade interpretationskonst med diskrettydlig betoning av vad som stod mellan noterna, något som givetvis inte uteslöt storartad dynamisk kon-trastverkan. Jag vill här framhålla de underbara gestaltningar han under de senare decennierna förmedlade av Schuberts pianoverk, särskilt har hans interpretationskonst av de tre sista pianosonaterna med deras djuplodande budskap från nedersta hel-veteskretsen med mellanliggande skikt till Dantes Paradiso med den i sin helhet

genialt arkitektoniska uppbyggnaden gjort outplånigt intryck på mig. Det är i detta sammanhang verkligt intressant att ta del av en känd tysk musikkritik-ers uppfattning (Martin Kornemann) om Leygrafs gestaltning av Schuberts post-huma A-dursonat vid en konsert en kall vinterkväll i Leninggrad 1987. Leygraf var då ett totalt okänt namn för honom: ”När jag två timmar senare befann mig ute i kylan var jag hänförd av svensken! Och hur mycket mera gåtfull är inte A-dursonaten som jag trodde mig känna!”

Jag är oändligt glad och tacksam för att jag har fått uppleva Leygrafs rikt facet-terade interpretationskonst så sent som 2007-2010, jag kommer aldrig att glömma hans gestaltning av Beethovens op.111

och Schuberts posthuma b-dursonat i Malmö 2007 och 2008. Han inte enbart förmedlade, han UPPLEVDE samtidigt den musik han gestaltade, det var ögon-

blick av en stor konst-närs stolta ödmjukhet.

Leygrafs långa bana som interpret var tidsmässigt c:a 80 år, ett helt människoliv! Under dessa år var det aldrig fråga om stereotypiser-ing av program (pro-gramsammansättning är också en konst!), hans

musikaliska nyfikenhet stillades aldrig och de två sista decennierna av sin verk-samhet som praktiserande musiker äg-nade han sig med framgång åt Debussy och Chopin. Den franske mästarens

“han var en obe-veklig sanningssökare

som ständigt fann nya infallsvinklar

och aspekter”

nr 2 2011 Svenska Pianobulletinen 9

subtila pianokonst studerade Leygraf intensivt, något som 2006 resulterade i en CD (dB Productions) med båda Prelu-dieböckerna, en tolkning som i sin ut-präglade inlevelsegestaltning i Debussys speciella klangraffinemang av doftande naturismimpressionism (om detta utryck tillåtes) väckte välförtjänt beundran och är ett vackert dokument på Leygrafs mångsidighet. Chopin, som han i sin ungdom ägnat mycken tid åt och inte sällan förekom på åtskilliga av hans kon-sertprogram, blev också under senare år föremål för hans intensiva studier, tyvärr blev ingen inspelning dokumenterad. Frågar jag mig i vilken epok och vilka mästare som stod Hans Leygrafs hjärta närmast så skulle jag generellt vilja ut-trycka det så, att den tonsättare som han just höll på med stod honom närmast, en uppfattning som jag tror kan stämma om man i detta sammanhang erinrar sig den djupa ansvarskänsla för tonsättarens intentioner som alltid var ett axiom för gestaltningen och den kärlek till den musik som han uppfattade som uttryck för det högsta som en tonsättare kunde förverkliga. Leygraf blev både med rätt och orätt framför allt känd och uppskat-tad som uttolkare av Mozart och Schu-bert, han framförde också flera gånger Schönbergs epokgörande pianoverk från 1910-talet. Speciellt glad blev jag då han för några år sedan påtagligt dokumen-terade sin kärlek till Haydns pianomusik, ett sorgligt försummat kapitel i Norden! Bland den store vägröjaren Haydns ca 60 sonater för piano - vars utvecklingshisto-ria är ett spännande kapitel på drygt tre decennier! – finns ett ingalunda litet antal mästerverk! Två CD (dB Productions) blev resultatet med ett historiskt urval-sperspektiv från 1760-talets trevande försök till de absoluta mästerverken från 1780-1790-talen. Länge hade jag hyst en önskan att få uppleva en Haydnafton med Leygraf, blev faktiskt bönhörd då han till Haydnjubileet 2009 gav en hel pianoafton med Haydnverk i Tyska kyrkan i Stockholm. Kanske - kanske? – var hans hjärta mest i samklang med de stora wienklassikerna från Haydn till Schubert! Hos dessa tonsättare med deras genialt utvecklade proportionssinne (givetvis också kännetecknande för tiden) som medvetet inom gränser gestaltade musik av ett slag som var totalt slaggfritt, koncentrerat och tillika djuplodning av de högsta musikaliska sanningar, mot-

svarade Leygrafs intention som sökare av genial syntes av arkitektur och djupin-nehåll! Det är i detta sammanhang värt att lägga märke till att efter Schuberts tre stora pianosonater 1828 är den följande delen av 1800-talet i jämförelse tämligen fattig på geni-alt skapande i denna genre (några un-dantag finns naturligtvis!), trycket från Mozarts, Beethovens och Schuberts rika stärbhus måste ha varit oerhört! Ley-grafs Schubertbox om 3 CD (Caprice) är ett fascinerande exempel på hur en aldrig sinande fantasibegåvnings ingivelser utvecklas under romantikens förföriska morgonrodnadsskede.

Urvalet är gjort med stor pedagogisk insikt, varje CD avslutas med en av de tre sista pianosonaterna, där den 31-årige Schubert definitivt övervunnit det för-rädiskt ymniga och formlösa i romantik-ens kölvatten som gör att flera av hans ungdomsverk blir till okoordinerade melodikedjor utan formsubstans. Att komponera pianosonater var något helt annat än att skaka charmerande danser och mindre pianostycken av yttersta wienska älskvärdhet ur ärmen, något som Leygraf också ger utsökta prov på!

Glädjande är också att Leygrafs tolk-ningar av Beethovens två sista piano-sonater, nr 31 Ass-dur och op.111 c-moll, posthumt kommer att utges (dB Produc-tions).

Paul-Christian Sjöberg, f.d. chef för Musikhögskolans bibliotek i Malmö In memoriam Hans Leygraf

Alltsedan de första lektionerna i hans hem i Sigtuna 1963 förblev Leygraf för mig en förebild. Helheten i hans under-visning utgick både från respekten för elevens person och tonsättarens inten-tioner. Självklart var att musik och teknik utgjorde komplementära sidor av samma sak. Likaså var emotionalitet och distans inte motsatser, utan de skulle bindas samman i lyssnandet och klangens frihet.

Konsten att öva åtföljdes av frågor med individuella svar. Föreställning, organiskt upprepande, reflexion och lyssnande sty-rde processen, där pianisten skulle göra sitt val och forma fras och klang. Un-dervisningen lärde mig att förena verk,

person och instrument och genom lyssnan-det öppna rummet för publiken. Leygrafs klara an-visningar

om hur klangen kunde påverkas gav varje ton liv och befriade musiken från mekanisk meningslöshet.

På åttioårsdagen samtalade några tidigare elever med honom om pianospel och undervisning. Leygraf betonade då, att hans syn på denna förändrats under åren, och alla som kanske drömt om en slutgiltig kunskap såg en ungdomlig mästare i ständig förändring.

Vid min konsert i Sigtuna i oktober förra året var det en stor ära att Leygraf fanns i publiken. Tacksam för allt han betytt för mig fick jag uppleva hur cirkeln slöts, där allt hade börjat.

Professor Arne Torger, Weimar

Hans var et både tyst og meget passioneret menneske, for hvem det at undervise var en livsvarig besæt-telse. Med sin knivskarpe intelligens og finfølelse i skøn forening med en alt-favnende interesse for sine medmennsker var han et pædagogisk under, som syntes at stortrives sammen med os elever i vores spændingsfelt mellem storhedsvan-vid og mindreværdskompleks.

Under min studietid oplevede jeg, hvordan Hans var evigt optaget af at udforske og blive delagtiggjort i mine musikalske intentioner. Han insisterede, provokerede og undertiden irriterede mig til at skærpe og klargøre min musi-kalske bevidsthed. Han lærte mig respekt for nodebilledet og en uophørlig søgen efter det, der fandtes bagved noderne. Han lærte mig jernhård arbejdsdisciplin. Og han lærte mig fremfor alt at lytte.

Det var en hård, men også kærlig skoling at være elev hos Hans. Han var

“Leygrafs klara anvisningar om hur klangen kunde påver-kas gav varje ton liv och be-

friade musiken från mekanisk meningslöshet.”

10 Svenska Pianobulletinen nr 2 2011

ubønhørlig i sine perfektionskrav, og vi havde vores kampe og konfrontationer. I dag er jeg ham dybt taknemmelig for, at han havde så stor tålmodighed med mig. Der findes ingen, der har lært mig mere om klaveret og alle dets uendeligt mange facetter, og der findes ingen, der har haft så afgørende betydning for min musikal-ske selvforståelse.

Amalie Malling, Docent Kgl. Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn

Vid en konsert i Stockholms konsert-hus hörde jag som fjortonåring Hans Leygraf för första gången i verklig-heten, då med Beethovens fjärde piano-konsert och George Szell som dirigent. Senare blev jag hans elev på Edsberg respektive Staatliche Hochs-chule für Musik i Hannover där Leygraf var den mest aktade och eftertraktade av professorerna. Eftersom elever från alla värdsdelar drogs till honom blev studi-erna och livet i Hannover utomordentligt berikande.

Att beskriva Leygrafs undervisning låter sig inte göras med några få ord. Med intellektuell skärpa kunde han verbali-sera musikens uttryck och känslor. Piano-satsen var som ett partitur som skulle

instrumenteras med olika klangfärger och artikulationer. Lyssnandet, förberedelsen och koncentrationen var viktiga axiom i undervisningen. Detta har blivit mycket värdefullt för det framtida yrkeslivet.

Pianoeleverna vid Kapellsberg i Härnösand samt Musikkonservatoriet Falun fick vid flertalet tillfällen uppleva hans uppskattade masterclasses där även hans utomordentliga humor kom till uttryck.

Mitt sista möte med Hans skedde för två år sedan vid en pianoafton med verk av Haydn, Chopin och Debussy där han vid fyllda 89 år uppvisade en vitalitet och en rytmisk spänst som häpnade en fullsatt konsertsal i Söderhamn. Falun i mars, Bengt Andersson, Huvudlärare i piano, Musikkonservatoritet Falun

Mer om Hans Leygraf Tillsammans med Hans Leygraf. En studie av pianopedagogik och traditionsöverföring. Licentiatuppsats av Johan Petersson, Luleå tekniska universitet, Musikhögskolan i Piteå. (2005). En undersökning av hur Hans Leygraf beskriver sin pianopedagogik och hur några av hans pianoelever har uppfattat undervisningen samt hur de relaterar sitt eget sätt att undervisa till Leygrafs undervisning. www.sppf.net/68

leygraf.com Biografi, diskografi, videos, recensioner, bilder m.m.

Hans Leygraf - Pianist och pedagog Programserie från Sveriges Radio från 1993-94: www.sppf.net/69

Fundamental Pianolessons 2-DVD 2006, presentation från Piano Street’s blog: www.sppf.net/70

Foto: Dorette Leygraf

Tema Standards Härliga evergreens i en ny repertoarsamling av Åse Söderqvist-Spering. GE 11416 234:-

Före Pianogehör Åse Söderqvist- Spering En lekfull ingång i piano -spelet för små nybörjare. GE 11416 159:-

Lär dig jazz- och bluespiano Felix Janosa För den som spelat något år och är nyfiken på impro visation. Med CD. GE 11285 212:-

www.gehrmans.se

www.musikk-huset.no – Oslo, Norway

Åse Spering-Söderqvist är upphovsmannenbakom pianoskolan PIANOGEHÖR 1-3,repertoarsamlingarna TEMA TANGENT 1-3,TEMA JUL, TEMA ACKORD,TEMA POP & FILM, TEMA STANDARDSsamt läroböckerna TEMA TEKNIK ochELEMENTÄR MUSIKTEORI.

Hon är ofta anlitad som föreläsare på studie-dagar på Musik- och Kulturskolor såväl iSkandinavien som i Tyskland.

Flere av heftene er oversatt till norsk, utgittpå Musikk-Husets Forlag, og dansk, utgitt på Kleinerts Musik Forlag.

www.musikk-huset.no – Oslo, Norway

ISMN 979-0-2610-2122-7 ISBN 978-82-91379-27-2ISMN 979-0-070-11565-0 ISBN 978-91-7748-300-7

Sverige Norge

GE 11565 MH 3452

Filmmusik Ett urval av den musik som Stefan Nilsson komponerat till ett flertal filmer och TV-serier. AIR 2326 172:-

Piano Passion 10 heta låtar av Johan Hugosson. Med CD. GE 10996 129:-

PIANONOTERNA FINNS HOS GEHRMANS MUSIKFÖRLAG

Nya gehrmans.se – lätt att söka, lätt att hitta!

Tema Teknik Åse Söderqvist-Spering Med skalor, teknikövningar och intro-duktion till improvisation. GE 11565 169:-

The Keys Steve Dobrogosz 24 stycken för piano. Varje tonart representeras av ett litet stycke i egen stil. CG 7403 172:-

Reliefblock Klaviatur P 387 59:-Tygkasse Notblad, rosa T 957 59:-

12 Svenska Pianobulletinen nr 2 2011

Jag har haft turen att växa upp i en familj där musikintresset var stort, min far var en utmärkt pianist, kammarmusik förekom regelbundet och var en självklar och ofta förekommande sysselsättning i hemmet och redan tidigt fick man vara med och t.ex vända noter trots att man ännu inte kände till notnamnen. Även mina båda syskon spelade ett instrument, så småningom började vi själva spela tillsammans med pappa i olika konstella-tioner eftersom vi också tog fiollektioner vid sidan av pianostudierna.

Men så småningom var jag tvungen att specialisera mig på ett enda instrument eftersom jag fått kontakt med den fascin-erande ungerska pianisten Annie Fischer som tagit sin tillflykt till Stockholm undan det pågående andra världskriget. Hon accepterade mig som elev, jag var 10 år och behövde en stark lärare.

Nu började en fantastisk tid, en pia-nolektion kunde pågå hela dagen i det lilla huset utanför Stockholm. Man åt fru-kost, spelade i c:a 2 timmar, fikade, sedan åter lektion, sedan bad hon mig att öva på en uppgift och därefter följde ytterligare en stunds musikalisk instruktion och ofta litet musikhistoria därtill, en slags “musik-

allmänbildning”. Det satte förstås djupa spår i mitt liv.

Annie Fischer lät mig också göra ”auditions” för t.ex. Konserthusche-fen vilket bl.a. result-erade i en skolkonsert med orkester då jag var 13 år.

Så småningom läm-nade denna strålande pianist och lärare Sverige och efter några år studerade jag vid Musikhögskolan i Stockholm för den fine Beethoven- och Brahmstolkaren professor Olof Wibergh som gav mig många fina impulser, särskilt inom den romantiska pianolitteraturen, men också väckte mitt intresse för den franska impressionismen.

Året 1950 erhöll jag ett större stipen-dium från franska staten för att studera i Paris. Reste alltså dit, prövade och kom in på den då mest betydande musik-institutionen, nämligen Conservatoire National de Musique a Paris! Här fanns de mest betydande lärarna, men som den

”nykomling” jag var fick jag acceptera den lärare som jag tilldelades av kon-servatoriet det första året!

Året därpå utsågs den framstående Ravelkännaren, konsertpianisten Vlado Perlemuter till ny lärare av vår klass vilket var som att vinna högsta vinsten!

Vlado Perlemuter hade hittills mest konserterat och givit masterclasses i Eu-ropa och även i Japan, nu ville han ägna sig mer åt undervisning och konsertera i en något mindre skala. Han hade i sin ungdom, efter avslutade studier hos bl.a. Moriz Moscowski samt Alfred Cortot, kontaktat Maurice Ravel och bett att få studera in dennes hela pianoproduktion, solostycken och kammarmusik, förutom de båda pianokonserterna, tillsammans med Ravel själv. Denne samtyckte och under 6 månader for Vlado till Montfort l’Amory, en förort till Paris och till Ravels lilla hus,”Belvedere” c:a en gång i veckan för att få alla de instruktioner som var viktiga för Ravel.

Vlado berättade senare för oss stu-denter hur noga Ravel betonade vikten av pedalisering, tempi, frasering, nyanser samt skrev in egna fingersättningar i Vlados noter. Man skulle noga följa de anvisningar som stod i noterna, inga ”onödiga” känsloyttringar, rubati eller ritardandi t.ex, om det inte fanns tryckt

Ravel - Perlemuter - Pariskonservatoriet - en idealisk studiekombination Irene Mannheimer berättar om sin lärare Vlado Perlemuter och arvet efter Ravel. Text: Irene Mannheimer

Irène Mannheimer på kongressen i Vänersborg, september 2010

Vlado Perlemuter

nr 2 2011 Svenska Pianobulletinen 13

14 Svenska Pianobulletinen nr 2 2011

i noterna! Och det kändes stort att se Ravels egna noteringar i vår lärares notex. bl.a. har en tenorstämma lagts till i vänster hand i den fjärde valsen i verket ”Valses nobles et sentimentales”. Den finns numera tryckt i en nyare utgåva av detta verk.

Samarbetet med Maurice Ravel resul-terade så småningom i två pianoaftnar med alla pianosoloverken och med tonsättaren själv närvarande, 1929. Dessutom gjorde Vlado senare två gram-mofoninspelningar av dessa pianokom-positioner inklusive de båda pianokon-serterna. Att lyssna på dessa inspelningar är en fantastisk upplevelse, tyvärr svåra att få tag på idag.

Övrigt som Vlado spelat in är verk av Beethoven, Mendelssohn, Fauré, Chopin och Liszt.

Tillsammans med violinisten Hélène Jourdan-Morhange, god vän till Ravel, skrevs boken “Ravel d´après Ravel” där

Vlado i dialogform diskuterar hur piano-verken ska tolkas - en viktig bok för alla som är intresserade av hur Ravels musik ska spelas. Senare tillkom en engelsk

översättning ”Ravel ac-cording to Ravel”.

Lektionerna på kon-servatoriet på Rue de Madrid nr 14 var av två olika slag: Dels arbetade en assistent med varje students teknik separat varje vecka, dels fick man lektion av sin huvudlärare och då med samtliga studenter

i klassen närvarande. Meningen var att alla skulle kunna ta del av kamratens instruktioner, göra egna anteckningar eller bara ta del av Vlados kommentarer till det stycke som just spelades! En sådan lektion tog oftast en hel dag och man fick en enorm repertoarkännedom samt instruktioner ”på köpet”.

Vlados undervisning präglades av i huvudsak två ingredienser, humor och extrem noggranhet.

Innan instuderingen av ett nytt verk

skulle vi skriva av hans egna finger-sättningar (vilket tog hur mycket tid som helst) - noterna fanns i ett stort skåp i undervisningssalen, det var bara att plocka fram det verk man önskade. Det nya verket studerades in med assistenten, oftast en lite äldre dam.

Därefter, när man kunde det nya stycket i ett hyfsat tempo, var det dags att spela upp det för ”le Maître”. Så smånin-gom lärde man sig det som var viktigast: Tekniken, i t.ex. en Chopin-etyd skulle vara genomarbetad in i minsta detalj, även om man spelade i ett långsamt tempo, och därefter den sångbara Tonen - att sjunga frasen först för att hitta dess fokus, höjdpunkter, överföra det till det egna spelet, osv, var finns accenterna, hur betona dem...

Det harmoniska förloppet - hur förändras musiken harmoniskt, hur är riktningen...

Överstämman skulle alltid ”lysa” ovanför de övriga stämmorna, men naturligtvis även en basstämma. Vi fick ofta spela två stämmor separat ur en fyrstämmig Bachfuga – för att upptäcka hur omsorgsfullt Bach utformat varje

Läs mer på hemsidan.VARMT VÄLKOMMEN!www.hfs.se/kapells-50

Festival 28–30 okt 2011

MusiklinjenKAPELLSBERG

50 årKonserter. Speltillfällen. Bankett. Nordiska Kammar orkestern under ledning av Miguel Ramos. Astrid Robillard, Eline Dalhoff, Weberkvartetten, Johan Fröst m fl .Verk av Peter Lyne (uruppförande)

Vi har även Bastiens och Aarons pianoskolorsamt mycket mer för piano!

www.notfabriken.se

PIANOKLASSIKERDEN klassiska samlingen i nyreviderad form med de riktiga pianoklassikerna. Här samsas Bach, Mozart, Björn & Benny med Chopin, Beethoven, Peterson-Berger med � era.Inbunden. 128 sidor.

Best. nr: 9789185575909Ca-pris inkl. moms: 187:-

NYHETVÅREN 2011

PIANOKLASSIKERPIANOKLASSIKER

Vlados undervis-ning präglades av

i huvudsak två ingredienser, hu-mor och extrem

noggranhet.

nr 2 2011 Svenska Pianobulletinen 15

stämma.Vänsterhanden skulle ”läras utantill”

i samtliga stycken – vilket jag haft en enorm nytta av under hela mitt liv!

Pedaliseringen, speciellt i den impres-sionistiska repertoaren, studerades in-gående - speciellt medveten om hur han ville ha pedal är faktiskt Maurice Ravel.

Vlado framhöll alltid vikten av att ”andas” mellan fraserna, omärkligt men ändå tydligt.

Ibland kunde han vara rätt ironisk, om man t.ex spelade fel på något ställe kunde han ställa sig helt nära, kisa in i noterna och utbrista: Jaså, du gillar tydli-gen inte vad som står, eller...? Därefter skrev han in ett kryss eller liknande med grön penna vid ”felstället”. Om man gån-gen därpå fortfarande gjorde samma fel då kom rödpennan fram. Till sist ritade han in en dödskalle ovanför den takten tillsammans med ett par glasögon bred-vid, gissa om det inte tog skruv då! Jag älskar alla mina dödskallar och glasögon.

I min egen undervisning har jag givetvis fortsatt denna ”tradition”, en och annan av mina studenter har nog fått sig en dödskalle samt ett par glasögon någon

gång... Det är faktiskt rätt effektivt!Åren i Paris var extremt intensiva och

arbetsamma, jag stannade där i nästan fem år! Hade turen att under studietiden få stipendier från Sverige, jag under-visade litet och fick därigenom en mindre inkomst. Hyrde en tvårumslägenhet att bo i samt skaffade mig en övningsstudio ute på stan i en musikaffär. Från Sverige hade jag min tjusiga silverröda Crescentcykel som jag färdades på genom hela Paris, en så´n där som var rätt hög och som man satt rätt rak i ryggen på. Folk stirrade ofta på mig som om jag kom från en annan planet! En dag ropade en stilig ung polis, som stod mitt i gatan: ”Hej, i vilket museum har du hittat den där???” Fransmännen har ju mestadels en rätt låg cykel som dom liksom halvligger över...

Kontakten med den fantastiske Vlado Perlemuter, hans imponerande personlig-

het, hans goda undervisning, den stora generositet som präglade hans umgänge med oss studenter, har givit mig vär-defulla insikter i hur det är att vara en konserterande musiker och att samtidigt undervisa. Hans sätt att med stort allvar och engagemang lära ut det som är det allra viktigaste i en musikers liv, detta att lära sig respektera ”vad som står i noter-

na,” att ständigt vara nyfiken, att aldrig ”ge sig”, att lyssna inåt, att ta hand om sina elever och ”ofta spela för”, har varit viktiga lärdomar. Att ha fått denna djupa kontakt i den vidunderlige tonsättaren Maurice Ravels musikvärld, så att säga direkt “från

källan” kan inte nog värderas. Ravels sätt att finna de extremt spännande ackorden i t.ex ”Valses nobles et sentimentales” är något man aldrig slutar att beröras av! Och det är tack vare mitt möte och mina studier med Vlado Perlemuter en gång på 50-talet i Paris. n

Rådmansgatan 39B, 113 58 Stockholm, Tel: 08-6126060 E-mail: mats@yamahapianocenter.com, Web: yamahapianocenter.com

Hos oss kan du prova och lyssna till ett stort urval av Yamaha flyglar och pianon.

Ny Butik, nu finns vi i Stockholm !

Välkommen in i butiken !

Vänsterhanden skulle ”läras utantill” i samtliga stycken – vilket jag haft en

enorm nytta av under hela mitt liv!

16 Svenska Pianobulletinen nr 2 2011

I huvudet på en pianolärare

Som metodiklärare i piano (låg- och mellanstadiemetodik) på Kung-liga Musikhögskolan i Stockholm och Stockholms Musikpedagogiska Institut och även verksam pianopedagog, är det naturligt att många tankar och frågor passerar i mitt huvud. Nu när jag har fått möjligheten att skriva i Pianobulletinen finns det en anledning för mig att försöka sortera upp dessa.

Jag börjar med frågorna: Varför vill barn och ungdomar spela piano? Hur tillvaratar jag som lärare deras lust till att spela? Hur får jag eleven/eleverna att må bra, känna sig trygga etc. och sam-tidigt utmana dem?

Hur kommunicerar vi med varandra? Har jag förmåga att höra och ta till mig vad eleven uttrycker, musikaliskt och verbalt? Hur förhåller jag mig till repertoarval i relation till elevens förutsättningar, nivå och intresse? När är eleven/eleverna mottagliga för att gå snabbare framåt och bli ”utmanade” och när bör jag hålla ett lägre tempo? Vilka stycken/låtar väljer jag att vi kanske bara ”spelar igenom” och vilka ska vi finputsa? När blir barnet ”spelande” genom att självmant och ofta sätta sig vid pianot hemma för att på egen hand utforska, ta ut melodier, hitta på egna små slingor, visa kompisen rundgångslåten som alla känner igen, kanske transponera?

Kan eleven höra sambandet mellan sin egen sång och det som händerna och fingrarna faktiskt ska göra? Hur gör jag för att bli den ”coach” jag önskar vara och hur undviker jag att fastna i tjat och gnat? Vad gör jag när eleverna inte övar? Förstår eleven varför den ska öva?

Pianometodik i fokus Pianobulletinen inleder i detta nummer en serie där metodiklärare vid musikhögskolorna i Sverige presen-terar sin syn på pianoundervisning.Först ut är Lena Lidström, ansvarig för lågstadiemetodik vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Text: Lena Lidström

Lena Lidström, pianometodiklärare KMH

Bildkällor finns i Viktigt-filen för Office för Mac 2004..

Pianomusik CD 160:- Kommer i juni 2011 Erbjudande! Medlemspris 100:- Beställ gärna via e-post: k_harg@hotmail.com Samlade verk för solopiano 1956-2006 fp music 005 Katarina Ström-Harg piano

Instruktioner om hur du skapar det här flygbladet börjar på sidan 2.

nr 2 2011 Svenska Pianobulletinen 17

Och hur ofta? Räcker det inte med att öva en gång i veckan? Är speluppgifterna lagom stora och har jag formulerat vad eleven ska öva på ett sätt som är förståeligt för eleven? Eller behöver jag även uppdatera föräldrarna?

Ja, som ni märker är frågorna många, men de håller mig i gång!

Jag har världens bästa yrke, anser jag där jag får jobba med barn, ungdomar och musik och i stort sett styra lektionen hur jag/vi vill. Vi som pianopedagoger har ju den fördelen att få möta elever i mindre grupper eller enskilt. Det är inte ofta våra barn/ungdomar har den möjlig-heten att få vara ensamma tillsammans med en annan vuxen än föräldrarna. VI KANSKE TILL OCH MED BLIR VIK-TIGA VUXNA FÖREBILDER!

Ja, men tänker ni då; är det verkligen alltid rosenrött för mig, barn som alltid övar, gruppundervisning som fungerar klanderfritt?

Nej, för vi vet ju alla hur verkligheten kan se ut:

... pianot hos pappa, bor hos mamma. Glömde noterna någonstans mitt på vä-gen… in i en grupp med några ”spelkam-rater” som faktiskt övar flitigt, (ja det var ju enda dagen det passade att ha lektion för alla andra dagar var uppbokade av andra aktiviteter…)

När man som lärare inser att det inte alltid riktigt blir som man tänkt sig, är det viktigt att ha något som driver en framåt. Det som driver mig är sökandet.

”Sökandet efter vad?” tänker du kan-ske nu. Nyckeln till ”att knäcka koden”, dvs. notläsning? Leta efter det roligaste stycket? Hitta den ultimata gruppsam-mansättningen som svarar mot mina ideal om ”en lyckad lektion”? Eller kanske vilken pianoskola man ska arbeta med? Ja, allt detta kan nog stämma, men vad jag i allra första hand letar efter är vägen till barnets lust att spela! Vad det exakt är som tänder det enskilda barnet kan ju vara skilda saker. Vilket stycke, vilka spelkompisar i gruppen, vilket instrument man har hemma, vilket mål det är som hägrar…eller vilken trivsel och musikalisk miljö läraren kan erbjuda.

Jag har sett det några gånger, barnen som inte vill, barnen som kommer, påhe-jade av sina föräldrar men som egentli-gen inte vill spela utan istället gör det för

att föräldrarna så önskar- det gör mig lite ont i hjärtat. Kanske därför att jag själv var ett sådant barn, tro det eller ej.

Min högt älskade far, född 1917, hade som barn en ouppnåelig dröm; Att kunna hantera ett instrument. Nu blev hans lott i livet en helt annan. Som äldsta sonen i den lilla skogskom-munen Arvid-sjaur skulle han ärva gården och dessutom försörja sig med skogsnäring. Ack, vilket slit! Det är klart att han önskade något annat för sina barn och min lott blev pianot. Hans metod för att få mig att öva var ”gå och öva, annars säljer jag hästen…”Alltså övade jag.

Min start som elev skedde inom den kommunala musikskolan i den lilla byaskolan där jag gick. Undervisningen var gratis och det första året var mina lek-

tioner 5 minuter långa. Min pianolärare var min klass-lärare och hon spelade med oss elever på hennes raster! Trots den korta lektions-tiden gick det framåt. Jag knäckte snabbt notläsnings-koden, Agnestigs lilla röda pianoskola stod hemma på pianot (jag kunde redan sjunga de flesta melodierna eftersom min granne, som

var 8 år äldre, hade sjungit dessa med mig) och jag rasslade snabbt igenom alla böckerna. Gehörsträning fick jag hemma med min bästa kompis när vi spelade filmmusik 4-händigt.

Jag vågade under de första åren aldrig

future classicspiano trios by Andrea Tarrodi • Ylva Skog • Britta Byström

ann-sofi klingberg piano annette mannheimer violin sara wijk cello

“Jag har världens bästa yrke, anser jag

där jag får jobba med barn, ungdomar och musik och i stort sett styra lektionen

hur jag/vi vill.”

18 Svenska Pianobulletinen nr 2 2011

spela upp i konsertsammanhang, jag kände mig som en främmande fågel. Tänk om jag hade fått spela i grupp… Det som gjorde att jag fortsatte att spela, trots allt, var min lärare. Hon var inte utbildad, hade ingen aning alls om hur hon skulle bygga upp en pianohand eller träna mitt gehör, men hon förmedlade kärlek till musik. Och vi sjöng alltid tillsammans. Det var detta som bar mig framåt.

Med detta i mitt bagage anser jag att det mest väsentliga i nybörjarundervis-ning är elevens egen lust och drivkraft i kombination med en lektion under god vägledning där ett möte sker mellan elever och pedagog. Ett riktigt möte under ömsesidig respekt där alla kom-mentarer och signaler tas på allvar, med musiken och barnet i fokus.

För mig är det också viktigt att ha roligt när jag undervisar, då tror jag att jag förmedlar en positiv stämning. Då mår eleven bra och vi undviker onödig ”spänning”.

Jag försöker också hålla en sund dialog runt elevernas övning för att undvika att fastna i ”tjatdiket” Övning kan vara

så abstrakt, särskilt för nybörjaren som kanske säger “Jag har ju gjort läxan” och då menar att han/hon har spelat igenom den två gånger hemma. Och vad är det egentligen att ”kunna läxan”? Förstår eleverna målet med övningen?

Det är också av stor vikt att repetera ”gamla” låtar så att eleven får en reper-toar. Tänk att kunna ett gäng låtar som man själv har poängsatt och kanske t.o.m. transponerat!

Våga ta ett steg åt sidan ibland och låta eleven/eleverna öva på egen hand för att på så sätt få en inblick i hur barnen spelar när de är hemma. Och jobba med utantill-spelet!!

Spela, spela och återigen spela. Låt lektionsrummet fyllas av den musik som barnen ska spela på egen hand hemma

Ta väl vara på er kraft och energi som lärare! Planera, gärna tillsammans med eleven, men bli inte en slav under planeringen. Var inte så ”duktig” alltid utan, återigen, vila i spelet och ta tillvara på impulser som eleverna kommer med. Fastna inte i slentrian utan våga variera och överraska för att ibland göra något helt annat. Det mår också eleverna bra av.

Musikens magi är fantastisk.Men, säger ibland studenterna till mig,

ska vi underhålla eller ska vi undervisa?Visst skapar detta en inre konflikt, ”vå-

gar jag” vara pianopedagog ”fullt ut” el-ler ska vi ”bara” träffas och ha en trevlig stund tillsammans? Visst, det är oerhört viktigt att vi som instrumentalpedagoger för traditionen vidare. Men, när verklig-heten knackar på och barnet kommer traskande med lust att spela, trots att det kanske har hänt mindre trevliga saker under skoldagen, och där noterna är kvarglömda någonstans på vägen mellan mamma och pappa då kan jag inte låta bli att förundras över detta fantastiska yrke!

Tack pianofröknarna Eva Wedin och Margareta Strömblad för att ni hittade min lust att spela, och att undervisa!

Dessa var några av mina tankar. Nu ska jag lyssna på låtarna från melodi-festivalen 2011, har några elever som vill spela vinnarlåten…

Lycka till där ute. Ni är alla oerhört värdefulla! n

Upptäck möjligheterna på www.helsjon.se

Satsa ett år på Helsjön!

H E L S J Ö NF O L K H Ö G S K O L A

Musik på heltid i ett eller två år – det är vad du får på Helsjöns musiklinje. Undervisningen står på en grund i klassisk tradition, men möter dig där du är.Målet är att du skall utvecklas under tiden du är här – både musikaliskt och som person.

Klassiska pianister särskilt välkomna!

IMPROVISATIONSKURS I PIANOSOMMAREN 2011

Under ledning av

ANDERS WIDMARK

9-10 juli 11-12 juli 31 juli-1 augusti

På folkhögskolan i Hemse, Gotland vid tre tillfällen:

individuell pianolektion improvisationharmonisering, rytmisering, timing komposition, öppet forum solo-konsert av Anders Widmark

Kursen riktar sig till pianister inom alla genrer och kommer bl.a. innehålla följande moment:

För mer information om kursen, avgifter samt boende på Folkhögskolan i Hemse:

www.anderswidmark.se

Anmälan senast 10 juni (begränsat antal platser)Maila till pianokurshemse@gmail.com eller ring 0735 96 37 13

undervisar du i piano?Spela i tystnad!

Silent akustiska pianon och flyglar från Essex, Kawai och Yamaha.

Från 800:- per månad!

Tegeluddsvägen 100 • 115 28 Stockholm • 08-663 40 44 • www.piano.se

Öppet tis-fre 10-18, lördag 11-16

www.piano.se