Samiskt resurscentrumunder uppbyggnad Sid 7

Guktie maanide guedtedhBielie 15

Åtte årstider får pris Side 10

Nr 1 2013

Åarjelsaemien gærhkoeplaerieSørsamisk kirkebladSydsamiskt kyrkoblad

2

Samiske kirkedager arrangeres isommer for tredje gang, – og forførste gang i Norge og et sørsa-misk område. Arrangementetsamler samisk kirkeliv fra heleNordkalotten. Sentrale stikkorder klimaendringer, urfolks natur-spiritualitet og Bibelens budskapom skaperverket.

ÅPNER MED FNs URFOLKSDAGPå åpningsdagen 9. august mar-keres FNs internasjonale urfolks-dag.

– Det har preget vårt valg avprofil på kirkedagene. Hovedte-maet ”Hellig jord! Hellig Ord” tarutgangspunkt i bibelordet ”Tadine sko av deg! For det stedet dustår på er hellig jord.” (2. Mos. 3, 5),og gir samtidig gjenklang i urfolk-tradisjoners forhold til naturen,sier Dalheim.

Hun tror åpningsdagen vil bliden største markeringen av FNsurfolksdag i hele Sápmi.

Kirkedagene starter med fel-lesgudstjeneste i stor-lavvuensom rommer nærmere 800 men-nesker. Deretter kommer hoved-seminar med tidligere leder forFNs permanente forum forurfolk, Ole Henrik Magga(Sápmi/Norge), Grønlands bis-kop Sofie Petersen (inuitt), ogAlaska-indianer Norma Kassi.

Temaet er ”For stedet du står påer hellig jord! Urfolk, klima ognaturspiritualitet.”

TRE ÅRS PLANLEGGING– Vi har planlagt dette i snarttre år, og er veldig stolte av pro-grammet og stedet vi kan invi-tere til, sier Samisk kirkerådsleder Anne Dalheim.

Samisk kirkeråd i Den norskekirke er hovedarrangør, og Dal-heim er leder for programko-

miteen der Samiska rådet iSvenska kyrkan, Uleåborgs stift(Finland) og Samarbeidsrådetfor kristne kirker i Barentsregi-onen er medarrangører.

URFREMFØRING Den sørsamiske musikerenFrode Fjellheim sørger for etkunstnerisk høydepunkt pååpningsdagen med urfremføringav bestillingsverket ”Hellig jord!Hellig Ord”.

– Vi oppfordrer enkeltperso-ner og menigheter til å begynneplanleggingen av tur til Mo iRana i august, sier Dalheim. Vikan tilby et rikholdig og spen-nende program for alle alders-grupper, forteller hun.

Påmelding til Samiske kirke-dager 2013 starter 1. mars.

Kilde: www.samiskekirkedager.no

Årets store begivenhet nærmer seg

Konfirmanter på vei inn til stoerre-låavtege under Samiske kirkedager i Jokk-mokk. Det vil bli en egen ungdomsleir under Samiske kirkedager i Mo i Rana.

Programkomiteens leder Anne Dalheim (Samisk kirkeråd) og nestleder Sylvia Sparrock (Samiska rådet iSvenska kyrkan) ser fram til Samiske kirkedager i begynnelsen av august. Det er nå snart 2 år siden førstemøtet i Programkomiteen.

FOTO: BIERNA LEINE BIENTIE

FOTO: MARIA ROYSDATTER STEINSVIK

– Vi håper at nærmere 1000 deltakere fra Norge, Sverige, Finland og Russland samles under Samiske kirkedager 9.-11.august i Mo i Rana. Kirkedagene har overskriften ”Helligjord! Hellig Ord”. Båndet til skaperverket går hånd i håndmed respekten for Skaperen, sier leder i Samisk kirkeråd,Anne Dalheim.

DaerpiesDierie

Gieres almetjh!

3

Orre saernieh: NyheterGieries almetjh!: Kära läsare!Noere almetjh: Barn, ungdomGuvvie: PorträttDoen jïh daan bïjre: Lite av varje

Guktie ussjedem: Hur jag tänkerÅssjalommesh: Tankar, andaktGie jïh gusnie årroeminie: Vem och varKultuvre: Kultur

Ellinor Bransfjell, elev ved Brekkenskole, feiret Samefolkets dag sammenmed hele skolen. På programmet stodogså flaggheising.

Foto: Meerke Krihke Leine Bientie

Samiska vinjetter i Daerpies Dierie

Først må jeg si hvor glad jeg er overalt som har skjedd siden den gangenjeg startet på mitt teologi-studium ibegynnelsen av 1970-tallet. Hvormange fikk lønn for å arbeide medsørsamisk den gangen? Det var pro-fessor i samisk ved universitetet iOslo, Knut Bergsland og Ella HolmBull som hadde startet opp arbeidetfor å få på beina undervisning i sør-samisk ved Åarjel saemiej skuvle iSnåsa. Begge disse to hadde mangeoppgaver og kunne ikke bruke helearbeidsdagen på sørsamisk språk.Etter hvert startet Anna Jacobsenopp med samiskundervisning vedSameskolen i Hattfjelldal og SakkaNejne for eksempel, på svensk side.De som skulle undervise hadde fåttto bøker til hjelp: Sørsamisk gram-matikk og Lohkede Saemien, en sam-ling av tekster på sørsamisk. Det ful-gte med en liten ordbok. Men snø-ballen hadde begynt å rulle.

Hvordan er det i dag? Vi harsamisk-norsk og norsk-samisk ord-bok, en helt ny grammatikk og mas-sevis av lærebøker for de yngsteelevene. Og hvor mange språkarbei-dere på heltid har vi i Norge og Sve-rige? Jeg har ingen oversikt. Menmange er det. Aldri har så mange fåttsamiskundervisning i grunnskole ogvideregående som i dag. Aldri har såmange studert sørsamisk på høysko-lenivå som i dag. Det trenges mangelærere for å kunne gi all denne

undervisningen. Og så har vi språk-sentrene både i Sverige og i Norge.

Det er all grunn til glede - især nårman sammenligner situasjonen på1970-tallet og i dag når det gjelderlønnede språkarbeidere. Det er meroptimisme og pågangsmot enn noengang.

Men det er også grunn til å stoppeopp litt og spørre: vil vi at det skalbrukes så mange arbeidstimer påoversettelse av svenske og norsketekster? For bordet fanger. Erutgangspunktet svensk eller norsk,er det stor fare for at resultatet blir

preget av svensk eller norsk språk ogtenking.

Helt ille blir det når byråkratiskedokumenter skal oversettes. Av og tiler disse tekstene så tunge og vanske-lige at det er tungt å forstå hva somstår der om man enn kan svensk ellernorsk ganske bra. Når jeg kommerover slike tilfeller, tenker jeg: stak-kars oversetter som må sitte alenemed slike tekster. Han eller hun

skulle ha hatt en oversettergruppe ilag med seg. Da ser jeg for meg arbei-det med oversettelse av bibeltekster.Der sitter vi seks personer og harsom overskrift for arbeidet: hva villevåre besteforeldre ha sagt dersom deskulle formidle det teksten vil hasagt. Og ofte spør vi: vil de gamle for-stå dette når de hører teksten lest?

Av og til tenker jeg: kanskje vi ikkeskal arbeide med akkurat denne teks-ten. Den er for vanskelig. Den har formange og tunge teologiske begrepersom er vanskelig å forstå på norsk ogsvensk også.

Vi må kunne si til de som kommermed tekster som skal oversettes: fårjeg lov til å gjenfortelle innholdet påmin måte det du har skrevet på dinmåte? Nå skal jeg arbeide som enjournalist og finne ut hva sakendreier seg om, og så formidle det tilfolk på en lettfattelig og enkel måte.Og hvis det ikke går, så kommer jegtilbake med teksten og sier at dettevil jeg ikke bruke tid og energi på.

Skal det brukes så mye tid og res-surser på å utvikle et sørsamisk kan-selispråk? For det er det som i bestefall skjer når byråkratiske teksteroversettes. Slik språksituasjonen er,så er det hverdagsspråket som må fåførste prioritet. Det er fortellingenvi behøver.

BIERNA LEINE BIENTIE

Skal alle mulige og umuligetekster oversettes til samisk?

”Ille blir det nårbyråkratiskedokumenteroversettes.”

Du församling / menighet som käm-par tillsammans med samerna motrennäringsstörande gruvexploater-ingar och vindkraftsutbyggnader,som ser det som självklart att i någotsammanhang använda samiska i allagudstjänster (även om det inte är

några, kända, samer närvarande),som tillsammans med samiska orga-nisationer och myndigheter arbetarmot diskrimineringen av samerna,som är lyhörd för den samiska kultu-rens och traditionens rikedom ochsom är övertygad om att den berikar

församlingen / menigheten – hör avdig till Daerpies Dierie! Vi lovar följaupp alla kontakter.

URBAN ENGVALL

Efterlysning!

Gudstjenester og kveldsbønnFredag 9. august: 09.00 åpningsguds-tjeneste i storre-låavtegeSøndag 11. august: 11.30-13.00 avslut-ningsgudstjeneste i storre-låavtege. I till-egg blir det morgengudstjeneste lørdagog kveldsgudstjeneste fredag og lørdag.

HovedseminarerFredag 9. august: 11.00-12.30 ”For stedetdu står på er hellig jord!” Urfolk, klimaog naturspiritualitet. Panel med inuittog biskop Sofie Petersen (Grønland),kwitch’in indianer Norma Kassi(Alaska) og tidligere sametingspresi-dent og leder for FNs Permanenteforum for urfolk Ole Henrik Magga.Lørdag 10. august: 10.30-12.00 HelligOrd om hellig jord. Naturen i våre kris-tendomstradisjoner. Prest i sørsamiskområde Bierna Bientie.

Barne- og ungdomsprogramEget program for barn og ungdom. Se www.samiskekirkedager.no former informasjon.

BadelandBadelandet i Mo sentrum er etpopulært familietilbud. Rimelig til-gang for de som betaler festivalpass.

KonserterFredag 9. august: 20.00 Frode Fjell-heim urfremfører bestillingsverketHellig jord! Hellig Ord.

TeaterLørdag 10. august: 16.00-17.30 ElsaLaula, Åarjelhsaemien Teatere/Sydsamisk teater og Cecilia Persson.

FilmerFredag 9. og lørdag 10. august: 23.00. Se www.samiskekirkedager.no

FotballturneringLørdag 10. august kl 14.30-17.30 arrange-res fotballturnering på hovedbanen iMo i Rana (kunstgress). Det er plass for8 lag, og sitteplass under tak for 1000!Det spilles med 7-mannslag og blan-det lag kvinner/menn (minst 2 kvinnerpå hvert lag). Lag meldes på festival-kontoret i løpet av fredag 9. august.

KunstutstillingerTo utstillingslokaler er avsatt tilkunstutstillinger under Samiske kirkedager. Hans Ragnar Mathisen erinvitert særskilt til å ha en separa-tutstilling. Det største utstillingslo-kalet er avsatt til andre samiskekunstnere som ønsker å utstille sinkunst. De som kan tenke seg å stilleut, se www.samiskekirkedager.no

MarkedDet legges til rette for et kvalitets-marked preget av samisk duodji ogkunst, samiske matprodukter ogsamiske markedstradisjoner. Dersom du er en potensiell utstiller,ønsker vi svært gjerne å komme ikontakt med deg.

EkskursjonerSe www.samiskekirkedager.no former informasjon.

Program

Första sidan:

4

Ja, så kan man kanske säga närMittådalens sameby har samlatrenhjorden för slakt och skilj-ning vid Synnerkölen, ellerRåndalsvägen som det kallas i

folkmun. Under några dagararbetades det intensivt med attskilja ut de olika gruppernasrenar.

– Årets skiljning var kall, och

i stort sett så gick det mycketbra, säger Magnus Rehnfeldtsom är samebyns arbetsledare.

Grupperna har nu flyttat ditrenarna ska vara under den fort-

satta vintern tills de börjar sinvandring upp mot vårlandet.

ELISABETH ANDERSSON

En helt vanlig dag i januari

FOTO: ANAMARIA FJÄLLGREN

Alla som kan är med i arbetet. Barnen tar ledigt frånskolan, och de är jätteduktiga när de hämtar inhoparna i silen. De hjälper också till att dra till deolika gruppernas skiljningsfållor. Här är det TovaTomasson och Nella-Stina Fjellgren som samarbetar.

Det är inte bara hårt arbete som gäller, det finns chans att träffa kompisar från grannsa-mebyarna också. Här är det Emil Renberg, Ruvhten sijte, och Nejla Sparrokk, Tåssåsen,som har glatt återseende.

FOTO: ANAMARIA FJÄLLGREN

Saemien gærhkoeraerie /Samisk kirkeråd engasjererseg når urfolks rettigheterkrenkes når olje skal utvin-nes av tjæresand i Canada.

– Hvorfor et kirkelig engasje-ment i urfolks- og miljøsaker ogi norske selskapers virksomheti utlandet?, spør Tore Johnsen,generalsekretær i Samisk kir-keråd. Han stilte spørsmålet pået åpent møte i Oslo 13. desem-ber 2012 om tjæresandin-dustrien i Canada. – Sammespørsmål stilte olje- og energi-minister Ola Borten Moe i etinnlegg i Aftenbladet 16. mai.Der gikk ministeren hardt utmot kirkens sterke stemme idebatten, fortsetter Johnsen.

For Johnsen er kirkens enga-

sjement selvsagt. Trosgrunnla-get forplikter til å engasjere segnår skaperverket og menneske-rettighetene trues. I april 2012vedtok Kirkemøtet å stille segbak kravet om at Statoil måtrekke seg ut av tjæresandin-dustrien i Canada, på grunn avnegative konsekvenser for folkog miljø.

GÆRHKOERAERIE PÅDRIVERDet var Samisk kirkeråd somkjempet fram forslaget. John-sen sier at dette også dreier segom solidaritet mellom urfolk.Han har selv vært i Canada ogmøtt urfolksrepresentantersom uttrykker sterk bekymringover situasjonen.

Beaver Lake Cree Nation eren av de berørte urfolksgrup-

pene i området. De har nå sak-søkt canadiske myndigheter forbrudd på rettigheter til blantannet jakt og fiske som blegrunnlovsfestet i 1876.

Tore Johnsen mener det erviktig å utøve press også motnorske myndigheter.

– Det går rykter om at cana-diske myndighetene menervirksomheten kan legitimeressiden Statoil anses å være et avde mest etiske oljeselskapene iverden. Hvis Statoil trekker segut, gis det et viktig signal somkan få videre effekt, avslutterTore, generalsekretæren i Sae-mien Gærhkoeraerie.

TEKST OG FOTO: EVA FJELLHEIM

Samisk kirkeråd mot oljeutvinning i Canada

Tore Johnsen redegjør hvorforSaemien gærhkoeraerie må enga-sjere seg når andre urfolks rettig-heter krenkes.

5

Orre saerniehFOTO: URBAN ENGVALL

Lyckad samisk vecka i Orrestaare

Barbro Edlund (till vänster) och Birgitta Ricklund bjöd på lieme (renbjuljong) med gaahkoe (bröd) – och kaffe med kaffeostförstås – i tältkåtan vid Orrestaare maarhna. Birgitta är ordförande i arrangerande Orrestaare Saemien Sibrie.

Sven-Åke Risfjell från Vilhelmina, enkänd profil när det gäller Duedtie,högkvalitativ sameslöjd, en av fleraskickliga hantverkare vid den mark-nadsdag som avslutade årets samiskavecka i Örnsköldsvik.

Mjuka former och glada färger – det är den spontana tanken när man får syn på Karolina Lundins slöjdalster i tenntråd och andramaterial. Hon och dottern Angelina kommer från Skorped. De hade en viktig plats när Orrestaare maarhna slog upp sina dörrar.

FOTO: URBAN ENGVALL

FOTO

: URB

AN E

NGVA

LL

6

– Era synpunkter är jätte-viktiga! Det sa prästenAnna Stenund, Härnösandsstifts ”kyrkohandboksex-pert” när hon nyligen möttestiftets flerspråkiga hand-läggare.

En annan stark uppmaningfrån Anna till stiftets handläg-gare för tecken-, finsk- ochsamiskspråkigt arbete var:Plocka in de språk ni företräderi vanliga (svenskspråkiga) guds-tjänster och kyrkliga hand-lingar! Arbeta för att fleraspråk får höras i alla vanligagudstjänster!

I Härnösands stift kommerde flerspråkiga medarbetarna –Gabrielle Jacobsson i detsamiska, Minna Lehto ochReijo Oivaeus i det finska, AkarHolmgren och Johan Selin i detteckenspråkiga – att satsaordentligt på att testa den nyakyrkohandboken i de översattaversionerna.

MER KULTUR ÄN SPRÅKFör Gabrielle är det inte såenkelt. Det finns inte så mångaförsamlingar eller andra sam-manhang i Härnösands stift attpröva handboken i. Åre ochÖrnsköldsvik nämns som ettpar församlingar som vill satsapå gudstjänster där det samiskasynliggörs och inkluderas.

Förhoppningen är att de – ochmånga andra församlingar medsamisk befolkning och mer ellermindre samisk verksamhet – skata in material från den sydsa-miska översättningen av kyrko-handboken i sina guds-tjänster och, så småningom, isina remissvar.

Det här arbetssättet underlät-tas av den utskrift av kyrko-handboken där man kan läsasvenska och sydsamiska paral-lellt. Gabrielle Jacobsson harkoll på den.

Det är ju också – än så länge –ganska få sydsamer som behärs-kar sitt språk, särskilt skriftsprå-ket. Därmed är rent sydsamiskagudstjänster inte så realistiska.

– Men det samiska i guds-tjänsten är kanske mer kultur änspråk, säger Gabrielle.

Det finns alltså behov av attkontextualisera texter, sånger,böner, utsmyckning… Alltså attformulera, forma och framföramed utgångspunkt i det samiskaoch inte i majoritetskulturen.

– Det finns många öppningari kyrkohandboken, säger AnnaStenund. Där finns utrymmeför kontextualiseringar.

SAMTAL OM LIVETHon skickar med de flerspråkigahandläggarna ett par ”minnes-ord” ytterligare:

– Vi får arbeta med handboks-förslaget på ett sådant sätt att detöppnar för arbete med och sam-tal om gudstjänstfrågor generellt– sådant som handlar om atttolka livet, att uttrycka sorg ochglädje, oro och längtan …

Och, slutligen: Ge respons pådet firade, inte på det lästa! Detär alltså den i gudstjänstfiran-det brukade handboken som

ska bedömas, inte bara de tex-ter man kan läsa igenom utanatt testa i praktiken.

I början av september ska enwebbenkät vara klar. Den skaanvändas av det representativaurvalet försöksförsamlingaroch kan användas av andra somvill lämna remissynpunkter.Det är kyrkorådet som ansvararför att församlingen lämnar ett”vettigt” remissvar.

Läs mer påwww.svenskakyrkan.se/

harnosandsstift

URBAN ENGVALL

Kyrkohandboksförslag på väg till sina brukare i församlingarna. På www.svenskakyrkan.se/kyrkohandbokenfinns den på både svenska och andra språk, sydsamiska med flera.

FOTO: URBAN ENGVALL

Elin Fjellheim raeriestæjjine(50 %) sjïdteme edtja åerjelsae-mien gïeline barkedh dennieSaemien lohkemejarngesne/Senter for samisk i opp-læringa. Desnie edtjieh gaajhkisaemiej gïeligujmie barkedh jïhgaajhkesidie viehkiehtidh mah

sijhtieh saemiej gïelide nænno-estidh jïh vaarjalidh.

TEEKSTE JÏH GUVVIE: MEERKE KRIHKE LEINE BIENTIE

Starter som rådgiverElin Fjellheim har fått arbeidsom 50 % rådgiver ved Senterfor samisk i opplæringa.Sentret skal gi støtte til allede samiske språkene.

Elin Fjellheim raereste

Viktigt testa handboken!

7

FOTO

: ARK

IVBILD

E

Orre saernieh

Kvinners stemmerett feiresI Mosjøen ble Samefolkets dag 6.februar også innledningen for100-årsjubileet for kvinnersstemmerett.Jubileumskomiteen hadde valgt å leggeåpningsmarkeringen sammen medfeiringen av Samefolkets dag. Vefsnmuseums arrangement ”Kveldstimen”var rammen om arrangementet. Ditvar reineier og tradisjonsformidler Rag-nhild Sparrok Larsen invitert for å for-telle om den samiske kvinnerollen.

Hun tok naturlig nok utgangspunkti Elsa Laula Renberg, pioneren fra Hel-geland som banet vei både for samersog kvinners rettigheter for 100 år siden.Hun sa blant annet at det er Elsa LaulaRensberg sin fortjeneste at 6. februarble valgt til Samefolkets dag.

Datter til Ragnhild Sparrok, Ellen-Sara framførte sin egen joik.

Kilde: www.helgeland-arbeiderblad.no

Ellen Sara Sparrok joiket til ære forpioneren Elsa Laula Rensberg.

Flera kommuner firadeFlera av kommunerna inom Härnö-sands stifts område firade densamiska nationaldagen, bland andrade tre samiska förvaltningskommu-nerna Östersund, Krokom, Härjedalenoch Strömsund. Flaggor, national-sång och tal hörde till inslagen.

Östersunds kommun, med sinhandläggare Anna Kråik, valde attservera renskav till lunch vid allakommunens förskolor och skolor.”Mums” och ”jättegott” var några avreaktionerna.

– Renskav är en god introduktiontill den samiska maten, sa Anna.

URBAN ENGVALL

– Just nu jobbar jag mest med detsamiska konfirmandlägret som vi ärvärd för i år. Min tjänst är på 50 pro-cent, så fram till att konfirmandläg-ret är genomfört finns det intemycket tid över till annat, sägerGabrielle Jacobsson.

Det är mycket som ska ordnas.Gabrielle och stiftets konfirmand-konsulent Britt-Marie Frisell organi-serar ledarstaben och schemat ochtar kontakt med dem som kan varamed som resurser på lägret.

KONTAKT VARJE VECKA– Dessutom har jag kontakt medkonfirmanderna varje vecka. De haruppgifter som de ska utföra föresjälva lägret. Konfirmandtiden ärinte bara de tre veckorna under som-maren som lägret pågår, utan helaåret, säger Gabrielle.

Det samiska konfirmandlägret ären viktig plattform för arbetet medatt bygga upp resurscentrumet.Bland annat för att Gabrielle fårträffa många sydsamiska släkter, såväl som nordsamer och lulesamer,och därmed kan skapa sig ett stortnätverk. Att bygga upp det nyaresurscentrumet är ett långsiktigtarbete.

RESURS FÖR FÖRSAMLINGARNA– Drömmen är att kunna samverkamed kommuner, Gaaltije och sameför-eningarna. Jag vill också vara en resursför stiftets församlingar så att detsamiska kyrkolivet ska kunna blomstra.Min förhoppning är att församlingarnaska kunna vända sig hit när de behöverstöd i sitt arbete, säger hon.

Gabrielle hoppas till exempel kunna

hjälpa till med att förmedla kontakteroch vara ett bollplank, så att försam-lingarna kan införliva samisk kulturoch samiskt språk i kyrkolivet.

– Vi måste förstå, säger hon, att detsamiska är en del av vår kultur och attdet inte är något vi ska blunda för.

Men det är viktigt komma ihåg,fortsätter hon, att det inte är centretsom ska producera och genomförasamiskt kyrkoliv. Det är något somska växa fram i församlingarna.

När det gäller det samiska konfir-

mandlägret pågår en översyn. Här-nösands stift, Luleå stift, Samiskarådet i Svenska kyrkan och Svenskakyrkans nationella nivå försöker till-sammans hitta ett nytt sätt attarbeta med lägret i framtiden.

– Det samiska konfirmandlägretär en viktig mötesplats, och jag hop-pas att vi ska hitta en ny modell förlägret och kunna utveckla ett kon-cept som fungerar bättre, säger Eva-Maria Karlsson, stiftsdirektor påHärnösands stift.

Det vore till exempel bra om detgick att lösa problemet med att detofta anmäler sig fler konfirmanderän vad lägret kan ta emot. En för-hoppning är också att få med flerstift som resurser, till exempel Väs-terås stift och Stockholms stift sombåda har många samer.

FYRA FRÅN STIFTETJust nu är det Härnösands och Luleåstift som delar på lägret. Vartannatår genomförs det i Härnösands stiftoch vartannat i Luleå stift.

Lägret är mycket populärt. Baranågra timmar efter att anmälnings-tiden till lägret har inletts, brukardet vara fullbokat. Konfirmandernakommer från hela landet. På åretsläger är fyra av konfirmanderna frånHärnösands stift, fyra från Västeråsstift, en från Stockholms stift, enfrån Göteborgs stift och övriga 29från Luleå stift.

MARIA EDDEBO PERSSON

Artikeln finns också påwww.svenskakyrkan.se/harnosandsstift.

Samiskt resurscentrumunder uppbyggnadFör ett halvår sedan startade Härnösands stifts samiska resurs- och utvecklingscentrum. För GabrielleJacobsson, präst som jobbar med att bygga upp centrumet, är sommarens samiska konfirmandläger enförsta viktig uppgift.

Gabrielle Jacobsson.

Eva-Maria Karlsson.

FOTO

: MAR

IA E

DDEB

O PE

RSSO

NFO

TO: K

ENT

LIVE

NDAH

L

Samisk kirkeråd gleder seg over atSametinget har tatt hensyn til rådetsønske, og opprettet stipendordningfor samisktalende som tar utdan-ning til prest, kateket, diakon og kir-kemusiker. På denne måten anerk-

jenner Sametinget kirken som enviktig samisk språkarena, menerSamisk kirkeråd. - Vi vil i 2013 bidratil å gjøre stipendordningen kjent,sier generalsekretær Tore Johnsen,og vi oppfordrer menighetene til å

oppmuntre unge og voksne samisk-talende samer til å benytte seg av stipendordningen. Første søknadsfrist er 1. februar.

Se: www.sametinget.no/Stipend-og-tilskudd

Stipendordning for samisktalende som tar kirkelig utdanning

88

Golme noerh åarjelsaemiejdajveste Muoskaluoktesevöölkin. Desnie SaemienGærhkoeraerien kuvsje,edtjin lïeredh guktie åvtoe-hkinie barkedh.

Bearjadahken aereden rahkan23. 2012 dellie girtine Tråan-teste vöölkimh. Edtjimh kuv-sjese, gusnie lïeredh guktieåvtoehkinie maehtedh bar-kedh. Naakenh mijjeste idt-jimh daejrieh maam darjodh.Daelie vuajnam kuvsje vihkele.

Aarehke bearjadahken aere-den limh golme noerh mahgaavnesjimh Værnesen girti-esijjesne. Jåhha Meehte/JohanMartin Steinfjell, Snåaseste,Maja Stina Bientie, dehtie voe-neste Sörli, jïh manne, Pra-hkeste.

MUOSKALUOKTESNE JIENEBH GAAVNESJINGirtine Romsese böötimhmahte tsåahka 12, gusnie Marja

Roysdatter Steinsvik mijjemvuertieminie. Mijjen aatide sovbïjlese rijtimh. Dle mijjieh staa-rese vööjimh, gusnie mov vïelleMaahkem gaavnedimh. Byöp-medimh jïh Maahkem dåerie-dimh dan sov gåatan.

Tsåahka 5 bussine vihth våå-lese staarese gusnie Marjan kon-tovre. Desnie hearra, Marja jïhLajla Krïhke Danielsen Lifjell,dehtie dajveste Mo vuertieminie.Akte kaarre Romseste, John-EgilSvinsås Magga, dïhte aaj mijjemdåeriedi. Dellie Muoskaluoktangåajkoe vöölkimh. Marja jïhdïhte hearra vööjigan.

Muoskaluoktese joe AnnaMalene Jönsson, Johkemehkestelij båateme. Voestes iehkedendebpene, dellie tjarkebe åahpa-nadtimh jïh ektesne beapmoehjurjiehtimh. Mænngan dle sopt-sestallimh maam hïeljesne dar-jodh jïh barkoem joekedidhfïere-guhtese. Månnoeh AnnaMalenh rååresjimen andaktenbïjre laavvadahken aeriedasse.

Dïhte voene Mouskaluoktahijven. Dïhte sijjie gusnie edt-jimh årrodh, ij lij seamma hij-ven. Båeries gåetie gusnie eahnaan seangkoeh, juktie tjoerimhguelpesne gællasjidh. Iehkedilimh låavth-gåetesne, buerebhgujht jis abpe kuvsje desnie.

MORALEN JÏH EETIGKEN BÏJRESaemien gærhkoeraerie sæjhtasaemien noerh edtjieh tjarkebegærhkoe-jieliemisnie meatanårrodh, dovne barkedh saemienskyllemebarkojne.

Laavvardahken dellie aamh-tese lij guktie barkedh noerealmetjigujmie ektesne. Guktiedåemiedidh, dejgujmie soptse-stalledh jïh årrodh (morale jïheetigke). Åvtoehkinie barkedh,dellie sjïere dïedte. Gaajhkhedtjieh tryjjedidh jïh damtedhmaam joem kuvsjeste lïereme.

Varki aejlegs aereden delliebååstide Romsese vihth. Deb-pene edtjimh gyrhkesjæmmangusnie göökte maanah edtjin

lååvkesovvedh, Grönnåsengærhkosne. Akte dejstie sae-mien maana. Mijjieh saemiennoerh teeksth lohkimh jïhaktem dejstie teekstijste dovnedraamatiserimh. Aejlegs iehke-den naa seente vihth gåetideåarjese. Gaske-jïjjen mænngandellie easkah manne dan movgåatan böötim.

Dïhte kuvsje manne tuhtjemhijven. Kuvsjesne dellie jïjnjemlïerim. Jeenjebh noerh byöroehsaemien gærhkojne åahpenidh,lïeredh guktie saemien gær-hkoe barkeminie jïh mejnie.

Dan åvteste manne sïjhtemvielie daejredh guktie åvtoe-hkinie barkedh. Gie daajra;naan biejjien dellie manne aajåvtoehkinie såemies kuvsjesnejallh jeatjah barkosne.

TÅAMMA BRANSFJELL

Kuvsje noere åvtoehkidie

Garrabieleste: Maja Stina Bientie, Lajla Krïhke Danielsen Lifjell, John-Egil Svinsås Johansen Magga, Johan Martin Stenfjell, Tåamma Bransfjell jïhAnna Malene Jönsson.

FOTO: MARIA ROYSDATTER STEINVIK

Samisk kirkeråd ved MariaRoysdatter Steinsvik har holdtkurs for unge voksne som skalbli ungdomsledere. Hele femav kursdeltakerne kom fra sør-

samisk område. Denne førstekurs-samlingen var i Muoska-luokta utenfor Tromsø.

Samisk kirkeråd ønsker atunge samer skal i større grad

delta i samisk kirkeliv, blantannet som konfirmantledere.

Deltakerne ble kurset omhvilke forpliktelser de vil fåsom ledere.

Kurset startet fredag ogavsluttet søndag med gudstje-neste i Grønnåsen kirke iTromsø.

Kurs for unge ledere

9

Vaajmoe – en gruppe ungdom-mer som ønsker å spre livsgledeog optimisme med sine joiker ogsanger. Det klarte de da de varsamlet på Røros i fjor høst. Nå erVaajmoe ønsket til Samiske kir-kedager 2013 i Rana.

Vaajmoe består av en gruppe samisk-elever fra videregående skoler i det sør-samiske området.

Vaajmoe betyr hjerte, og publikumfikk en flott kjærlighetserklæring frasangglade ungdommer under denstore kultursamlingen i fjor høst påRøros. Ungdommene hadde jobbetintensivt i to dager med sin konsert ogfremførte sanger og joiker både på sør-samisk, nordsamisk, norsk og engelsk!Vaajmoe hadde blant annet valgt seglåten Liekkas av Sofia Jannok. Med

stjerner i øynene og store smil formid-let de sangen på en særegen og flottmåte. De spredte glede og fryd i helerommet! En slik opptreden kommerbare frem ved at de på scenen åpnetsine hjerter for publikum.

SAMISKE KIRKEDAGER I RANA– Vi vil gjerne at Vaajmoe kommertil ungdomssamlingen 8. - 11. augustsom skal være i tilknytning tilSamiske kirkedager i Mo i Rana, sierMaria Roysdatter Steinsvik som ernytilsatt barne-og ungdomssekretæri Samisk kirkeråd. Og vi ønsker at deskal delta med sin sangglede i gudst-jenestene.

TEKST OG FOTO: MEERKE KRIHKELEINE BIENTIE

Vaajmoe – hjerte til hjerteVaajmoe på konserten i Røros under kultursamlingen Raasten Rasta.

Noere almetjh

Utsatthet och dålig behandling hörtill vardagen för unga vuxna sameroch för samiska skolbarn. Det skri-ver Lotta Omma, psykolog i Gälli-vare. Hon har nyligen doktorerat vidinstitutionen för klinisk vetenskapvid Umeå universitet med avhand-lingen Ung same i Sverige – livsvillkor,självvärdering och hälsa.

Enligt de två undersökningar somligger till grund för avhandlingenhade hälften av samiska skolbarnoch de unga vuxna samerna erfaren-het av dålig behandling på grund avsin samiska härkomst. Ungdomarnaupplever en i mycket hög grad utsattsituation, bland annat för att de ofta

måste försvara och förklara sin här-komst.

Ungdomarna beskriver att okun-skapen är stor hos svenskar i allmän-het. Och trots goda intentioner iläroplanen får de inte lära sig attsamerna är ett urfolk i Sverige.

– Hela frågan om diskrimineringoch utsatthet är mycket oroande ochmåste lyftas in i debatten inom detsvenska majoritetssamhället, kom-menterar Lotta Omma sina resultat.

Läs mer på www.umu.se. Där finns helaavhandlingen att ladda ned.

Samiska barn och unga mer utsatta

På Samefolkets dag holdt Lars-Jonas Johansson konsert iFunäsdalen

Artisten Lars-Jonas Johansson kompå besøk til Funäsdalen for å ha kon-sert for alle skoleelevene i Funäsda-len. Vi samiskelevene fra Brekkenskole dro selvfølgelig også for å fåmed oss denne begivenheten! Lars-Jonas hadde mange sanger fra sinsiste plate Soelege.

Han fortalte litt om sangene ogom hvordan de ble til. Lars-Jonasfortalte at han alltid har likt rock.Derfor har mange av sangene hansmye fart og rytme. Det var en finkonsert som var populær for alleelevene. Han inviterte til slutt alletil å delta på en ny konsert seinere påkvelden.

Han kommer faktisk også tilbakei mars for å ha konsert på årets Lop-menaestie.

TEKST OG FOTO: PEDER KRISTIANBIENTIE AASVOLD

Ungdom begeistretetter skolekonsert

Skoleelver satte pris på Lars-JonasJohanssons konsert.

– Det er utrolig hva disse ungdom-mene fikk til på to dager. De gjorde enkjempeinnsats. Og så var det så mor-somt å være sammen med dem, sieren begeistret Karin Eline Hartviksen.Hun var med på den første samlingenfor prosjektet ungdomskor.

Fem ungdommer var samlet iSnåsa for å øve inn et program somde kan opptre med, blant annetunder Samiske kirkedager i august.Dit kommer det flere ungdommer,for det skal være en egen ungdoms-leir med et spennende program.

– Det var mange flere som haddemeldt seg på samlingen i Snåsa. Meni disse influensa-tider ble det et stort

frafall, forteller Monica Kappfjellsom var med som leder sammenmed de to kirkemusikerne Jon Sjö-din og Karin Eline Hartviksen.

– Det er morsomt å synge sammenmed flere. Koret er jo en mulighet tilå møte folk. Og så får vi synge samiskesalmer og sanger. Noen får vi anbefaltav Jon og noen velger vi selv. Nå øvervi til ”Samiske kirkedager” i Mo iRana, men jeg håper koret kan fort-sette i flere år. Og så håper jeg at vi fårmed flere både fra norsk og svenskside, sier Meene Kappfjell Åhrén.

BIERNA LEINE BIENTIE

Fra venstre: Ina-Theres Sparrok, Ellen-Sara Sparrok, Meene Kappfjell Åhrén ogMaidi Kappfjell Åhrén. Gunilla Wilks var ikke til stede da bildet ble tatt.

Vil spre sangglede

10

Journalistprisen som deles uthvert år, har en rekke ulike pri-ser, deriblant Feature-prisen foroppsøkende journalistikk.

TV-serien fikk et veldig høytseertall og mye positiv omtale.Vi fikk følge familien gjennomreindriftsåret og være med påetableringen av familiebedrif-ten Rørosrein.

– NRK kontaktet oss for ålage et program i serien ”Byg-daliv”, mimrer Eva Nordfjell.Dette takket familien ja til.NRK kom på besøk og startetfilmingen. Ganske raskt opp-daget filmprodusentene at detble vanskelig å velge ut hva somskulle være med i dette pro-grammet for Bygdaliv.

TRE GENERASJONER– Veien ble til mens vi gikk!Ingen av oss ante egentlig hva vi

hadde begitt oss ut på, ler Eva.NRK kom etter hvert med en nyforespørsel: Kunne dette bli enegen serie? Slik ble det.

Hele familien med sine tregenerasjoner har fått mangegode tilbakemeldinger på serien.

– Mange sier det handler omå by på seg selv. Vi har bare værtoss selv i vår hverdag, leggerMagne til. Dette er begrunnel-sen for juryen ved Hellkonfe-ransen:

”Det er personlig, det ernært, det er tett på, det er følel-ser, det er realisme med en for-midler som ikke står i veien forhistorien. Historien bringer ossny kunnskap om det som erblitt en moderne fortelling omdet sørsamiske miljøet.”

TEKST OG FOTO: MEERKE KRIHKE LEINE BIENTIE

Åtte årstider får pris

Eva Løukøy (til venstre) fra NRK har stått bak manus og regi i serienÅtte årstider. Eva Nordfjell og eldste datter Aina Haugom Nordfjell.

TV-serien Åtte årstider vant Feature-prisen 2013. Serien omden sørsamiske reindriftsfamilien Haugom/ Nordfjell fraGåebrien sïjte, gikk hver uke på NRK sist høst.

I Härnösands domkyrka upp-märksammades samiska natio-naldagen vid morgonmässan,där prästen Charlotta Ekelund,Härnösands stift, predikademed utgångs-punkt i samernasmånga ord försnö. Kyrkan varenkelt smyckadmed sameflaggoroch ljuskrona iform av renhorn.

Samerna hargenom liv ocherfarenheterutvecklat ett riktoch varieratspråk för blandannat snö. Pånätet hade Char-lotta hittat blandannat habllek (lätt luftig dam-msnö), ridne (snö i träden),sänásj (gammal grov snö somrinner som grovsalt), tjiegar(snöområde där renarna kangräva) och tsievve (hård snö därrenarna inte kan gräva).

I söndags var det kyndelsmäs-sodagen som påminner omuppenbarelsens ljus. Kanske

kan vi – som växande kristna –utveckla ett allt rikare språk förhur Kristus, uppenbarelsensljus, lyser i våra liv? Att somsamerna känna igen olika kva-

litéer: ljus i vemo-det, kvällens ljus –när något i våra livbehöver dö för attannat ska kunnafödas, ljuset när tvåmänniskor mötsoch delar, ljusetnär vi vågar be omhjälp, gryningsljusnär natten liggerbakom oss och vifinner vår väg igen.

Och Charlottaförmedlade slutli-gen en inbjudantill oss som väx-

ande kristna, att som samernautveckla språket så att det blirallt mer nyanserat för det somär viktigt.

URBAN ENGVALL

Utveckla språk för det viktiga

– Jeg er same og stolt av det,men flagget vårt gir meg ingenglede. Det er estetisk lite vak-kert og gjennomsyres av etokkult budskap, som jeg over-hodet ikke kan stå for. Et kris-tent kors ville favnet langt flere,sier pastor i menigheten Him-melriket i Tana, Malvind Børre-sen til avisa Ságat.

FLAGGET ER VAKKERTI en pressemelding skriverSamisk kirkeråd at det samiskeflagget aldri har vært oppe tildiskusjon i rådet. Men rådet hari flere sammenhenger oppford-ret til flagging med sameflag-get, og vært glad for at brukenav sameflagget har bredt om segogså i kirkelig sammenheng.

”Vi synes det samiske flaggeter vakkert, og at det kler detsamiske folket. Vi mener sol ogmåne først og fremst er en del

av Guds skaperverk og univer-selle symboler.

KRISTENT SYMBOLAt sola er borte i deler av vin-terhalvåret i mesteparten avSápmi, har selvfølgelig gitt solog måne særlig gjenklang isamisk kultur og livsfølelse. Atdet også var slik i vårt folks reli-giøse forhistorie er derfor enselvfølge. Dette er imidlertidikke et argument for å kallesymbolene okkulte”, skriverSamisk kirkeråd og konklude-rer med at sameflagget må væreslik det er. Pressemeldingenavslutter med å peke på at solener et gammelt Kristus-symbol iden kristne kirke.

Kilde: nrk.no/kanal/nrk_sapmi ogpressemelding.

Charlotta Ekelund.

FOTO

: MAR

IA E

DDEB

O PE

RSSO

N

Sameflaggeter hedenskEn frikirkepastor sier at det samiske flagget er stygt og full avokkulte symboler. Samisk kirkeråd kommentere dette.

11

Doen jıhdaan bijre

Kunstner hedretÅrets vintermarknad i Jokkmokkåpnet på Samefolkets dag. Kunstensto i sentrum. Jokkmokks Tenn ogkunstneren Lars J:son Nutti ble hed-ret av kommunen for lang og trofastforgylling av marknaden.

Ellers var det boder med alt hva enkunne tenke seg, utstillinger,musikk og foredrag. Besøkende ful-gte reinraiden i gatene med kame-ralinser, og kunne selv delta i et for-rykende rein-race. Et yrende folkeliv

med mange farger. Selv om grades-tokken viste minus 30, var det enopplevelse og et kunstverk i seg selv.

TEKST OG FOTO: TOVE METTEJÅMA WIGDAHL

Lars J:son Nutti med ett av sine male-rier som er grunnen til at han fikkdiplom fra Jokkmokks kommune.

Antallet kunstnere økerAntallet kunstnere øker i de samiskeområdene, viser en rapport somNorut Alta – Áltá har laget forSametinget. Rapporten viser også atdet er en sterkere vekst i kultur-næringer i samiske områder enn iresten av landet.

www.samidiggi.no

Samiska rådets kulturstipendium till Johan KittiSamiska rådet i Svenska kyrkan hartilldelat den samiska artisten JohanKitti 2012 års samiska kulturstipen-dium. Stipendiet delades ut i Kirunakyrka i december i samband med ensamisk andakt under kyrkans hundra-årsjubileum.

Johan Kitti har påbörjat en inspel-ning av en skiva med psalmer pånordsamiska. Den kommer att ges utunder 2013.

– Religion och andlighet är viktigtför många samer. Det är oerhörtglädjande att en ung samisk artistväljer att spela in psalmer påsamiska. Det bidrar till att förnyasamers andliga liv och att stärka detsamiska språket, säger Sylvia Spar-rock, ordförande i Samiska rådet.

Johan Kitti är 34 år och kommerfrån byn Sudjavaara i Norrbotten.Han har tidigare vunnit musiktäv-lingarna Sámi Grand Prix och Liet-Lavlut International.

Källa: www.svenskakyrkan.se

Konferens i urfolksteologi16-17 april anordnas en urfolksteolo-gisk konferens vid Teologiska högsko-lan i Stockholm. Temat är Tecken, trooch tolkning. Arrangörer är Teologiskahögskolan, Svenska kyrkan, Johanne-lunds teologiska högskola ochGemensam framtid.

Mer information på www.ths.se

Samiskt nationaldagsfirande i Funäsdalen

Miljoner till projekt om queera samerAllmänna arvsfonden ger 1,8 miljo-ner kronor till projektet QueeringSápmi. Projektet vill synliggöra hurdet är att vara en minoritet (same)och dessutom utmana den sexuellanormen i samhället.

(När queer används som ett sätt attbeskriva sexuell läggning, kan detbetyda att man inte bryr sig om vilketkön man blir kär i/attraherad av elleratt man inte kan/vill definiera sinsexuella läggning inom de traditio-nella begreppen. Källa: Wikipedia.)

De båda projektledarna i QueeringSápmi, Elfrida Bergman och Sara Lind-qvist, har samlat in berättelser från 35queera samer, och de ska resultera ien bok och en utställning på Väster-bottens museum till hösten.

Läs mer på www.queeringsapmi.com.

För första gången firades densamiska nationaldagen i Funäsdalenpå Härjedalens fjällmuseum, därflertalet av dagens aktiviteter ägderum.

Firandet inleddes med en skol-konsert med den samiska artistenLars-Jonas Johansson. De var eleveri årskurs 6 till 9 i Funäsdalens skolasom fick lyssna till Lars-Jonas.

Tidigare under dagen hade bådeskolan och äldreboendet Fjällsol ser-verat renskav till lunch.

Nästa programpunkt på fjällmu-seet var en föreläsning av Lena Pers-son, där hon berättade om skosöm-nad och det pågående kunskapspro-jekt som ska resultera i en bok.

Marit Fjellheim och Lars-AageBrandsfjell höll ett föredrag om ren-märken, där åhörarna fick veta merom snittens historia, dess olikabenämningar och placeringar.

Som avslutning på nationaldags-firandet var det middag på Eriksgår-dens fjällhotell. Lars-Jonas Johans-son stod för underhållningen.

Nationaldagsfirandet arrageradespå initiativ från den samiskasamordnaren i Härjedalens kom-mun, Karin Rensberg Ripa, och pro-jektledaren för det samiska utveck-lingsprojektet Faamoe, Åsa Rutfjäll.

URBAN ENGVALL

Lena Persson berättade om skosömnad vid nationaldagsfirandet i Funäsdalen.

FOTO: ANAMARIA FJÄLLGREN

12

Skal vi fortelle om vondeopplevelser? En tid var detslik at man skulle det . Nåanbefaler psykologer at vitenker nøye igjennom hvavi forteller og hvem vi for-teller det til.

Vi er mange som har opplevdat å få stukket hull på en verke-byll, det gjorde godt. Kanskjehar man gått der i årevis og ikketurt å fortelle til noen, verkenom merkverdige tanker ellervonde opplevelser. Så har mantatt mot til seg og fortalt det tilet medmenneske, og fått erfareat det var jo ikke så farlig somman hadde trodd. Det var somå komme ut fra en innestengttilværelse inne i et skap. Ut avskapet, og inn i varmen. En sliklettelse kan mange fortelle om.Heldigvis. Å gå og være livreddfor at noen skal oppdage elen-digheta, det er ikke godt.

TRAUMATISKE LIVSHENDELSERMen er det alltid av det gode ”åsnakke om det”? Nei, sier deprofesjonelle hjelperne nå. Desom bærer på minner fra trau-matiske livshendelser skal værenøye med hvordan og medhvem de snakker. Fordi det åsnakke om det, er som å dra-matisere det traumatiske pånytt. Man hensetter seg til denvonde hendelsen når man for-teller. Og da kommer stressetsom er knyttet til dette framigjen. Å aktivere stresset gangpå gang, er ikke av det gode.Man blir bare mer og mer slitenog utmattet.

KORTVERSJON OG LANGVERSJONSkal man tie om det vonde, da?Nei, sier psykologene. Du kanha flere versjoner av fortel-lingen din. Du kan planlegge,regissere, en kortversjon somdu forteller til dine ”bekjente”.Du møter folk på butikken ognaboene dine, som spør ”Hvor-dan går det med deg?”. Mangeav dem er omsorgsfulle og vil ladeg få vite at de tenker på deg.Det er ikke smart å knipe igjenmunnen og støte slike fra seg.Da forteller du tilstrekkelig tilat du ikke stenger dem ute, ogakkurat passe til at både de ogdu kan leve godt med det somfortelles. Kortversjon-fortel-lingen har du selv kontroll på,den tapper deg ikke for krefter.

Og langversjonen, den sparerdu til mennesker som står degvirkelig nær. Langversjonen erforebeholdt dem og de profe-sjonelle hjelperne, og den for-teller du ikke om og om igjen.

KVINNEN SOM TOK MOT TIL SEGDet var en kvinne som kom frameget problematiske forhold isin oppvekstfamilie. Dennefamilien kollapset da hun var iferd med å bli voksen. Så altfortidlig måtte hun klare seg selvher i livet. Hun var både ned-trykt og redd. I tillegg var hunproppfull av skam over familiensin; hun ønsket at ingen skullefå vite særlig mye om henne.

Så ville det seg slik at hun alle-rede tidlig i ungdommen blehodestups forelsket i en kjekk oglivsglad ung mann – og han varlike betatt av henne, som hunvar av ham. Det gikk mot ekte-skap. Dette syntes hun var megetvanskelig, for hun følte seg somen falskspiller. Svigerfamilienkjente overhode ikke til hennesbakgrunn. Slik gikk hun i angstog trodde at hun måtte brytemed kjæresten for å få fred inniseg. En dag åpnet det seg over-raskende en mulighet for en nærsamtale med den kommendesvigermora. Da fikk hun fortelleom oppveksten sin. Om rusmis-bruk og omsorgssvikt på mangeplan. Svigermora var av den sor-ten som både kunne lytte ogspørre.

SE FRAMOVERDa historien var ferdigfortalt,sa svigermora (gjenfortalt ettermin hukommelse): ”Nå har dufått fortelle. Så kan du legge dethele bak deg for noen år framo-ver. Da skal du rette oppmerk-somheten din framover ogglede deg over alt livet har å bydeg. I vår familie er det så myesmerte at dette bare føyer seginn i alt det andre.” Dette varen familie som hadde lidd myeunder forfølgelse, arrestasjonerog død under 2. verdenskrig.

Sannelig ei flott svigermordenne kvinnen fikk: både klokog hjertevarm!

Intuitivt hadde hun alleredefor mange år siden en heltmoderne innstilling til hvordanman best skulle takle trauma-tiske hendelser.

TEKST OG FOTO: ANNE-GRETHE LEINE BIENTIE

Snakke om det onde?

13

Guktieussjedem

Vi må bli flereI boka ”Hattfjelldalens finner”, somutkom 1934 beskriver lokalhistori-keren Johan M. Ingebrigtsen same-slektene i kirkesognet. Genealogienstarter med Elsvasslekta, mi slekt.Jeg har lite tru på at slektstrekk kanarves genetisk, men når jeg betraktermine formødre og –fedre ser jeg etlyte som går igjen i flere generasjo-ner, en stahet som er nærmest gren-seløs.

Helt fra ungdomsåra, da jeg bleklar over min samiske arv, har jegirritert meg over et fenomen somgjør seg gjeldende i de samiske mil-jøa, den trangen noen individer hartil å kritisere og nedvurdere andresamer. Den forhenværende redaktø-ren i ”Samefolket”, Olle Anderssontok ved flere høve tak i dette feno-menet og slo fast at det var et uvesensom kun var skadelig og negativt.

Samelova er lysende klar, begrepet”rase” nevnes ikke med et ord, forut-setningene for å ha rett til å skriveseg inn i det samiske manntallet erkulturell tilknytning.

Det er det et stort antall menneskeri kongeriket som kan påberope seg.Vi som allerede står i manntalletrepresenterer en mangfoldig flokk.Reineiere, og bønder, akademikereog industriarbeidere, prester oglærere – de yrkestitlene vi kansmykke oss med er tallrike. Dettemangfoldet er en stor rikdom som vimå ta vare på og forvalte til beste forfellesskapet vårt.

Helt siden 1980- åra har det fore-gått en revitaliseringsprosess – folksom har stått i skyggen har kommetfram i lyset og fortalt omverdenenat de gjerne ville delta i et samisk fel-leskap. Dessverre har noen fått opp-leve at så lett skulle det ikke være.En kjenner til tilfeller der såkalte”nysamer” har blitt utsatt forbakvaskelser og mistenkeliggjøring,og fortalt med reine ord at de ikkevar gode nok. Høsten 2011 vardet kommunevalg i Norge. ITromsø, toleransens og

raushetens by, kom sterke og utvety-dige antisamiske synspunkter opp tiloverflata i god tid før valget. Det erliten tvil om at Frp og deres sympa-tisører tok del i debatten, og var medpå å gjøre den lite tiltalende – for å sidet med milde og forsiktige ord.Reportasjene som ble sendt i NRK-fjernsynet førjulsvinteren 2012 visteimidlertid med all tydelighet atsamene i og rundt Tromsø nå er påoffensiven. De som sto fram haddefelles målsetninger om at samiskspråk og kultur må styrkes i framtida,det kommer ikke på tale å ta to stegtilbake. Dette var etterkommere avreineiere og kystsamer helt enige om.Det som også var klart og tydelig varat en betydelig del av den norskebefolkninga tok avstandfra hetsen

mot samene. Usaklig kritikk fallerofte på sin egen urimelighet.

Det er feighet og unnfallenhet nårjeg og andre ikke sier fra når noenblir trakassert og mobba fordi deikke oppfyller forventningene om åvære ”idealsamer”. Skal vi klare åbygge et godt og trygt samisk sam-funn må vi bli flere, ikke færre.

LEIF ELSVATN

14

Inför återbegravningen avsamekvinnan från Gransjöngjorde Jämtlands länsmuseum nya analyser somgav viktig information omkvinnans ålder och levnads-förhållanden. Det berättadearkeologen Anders Hanssonnyligen. I slutet av november höll Jamtlischefsarkeolog Anders Hanssoninför en fullsatt hörsal en lunch-föreläsning om en medeltidasamisk kvinnas livsöden.

Han berättade hur hennes ske-lett 1984 hittades i en grav iFrostviksfjällen, hur det under-söktes och sedan magasineradespå ett museum – för att i augusti2011 återbegravas efter att nyaanalyser av materialet gjorts.

– Graven hade fallit isär, så ske-lettet syntes och låg öppet förväder och vind, sa Anders.

Efter en diskussion mellanJamtli, Länsstyrelsen och denberörda samebyn kom man framtill att skelettet borde tas omhand och undersökas innan detförstördes helt.

Utifrån några föremål somkvinnan fått med sig i graven,bland annat en yxa och en kniv,daterades den till ungefär år 1500.

HAMNADE I MUSEETEfter detta konstaterandehamnade gravfynden i muse-

ets samlingar. Där blev de kvartill dess att Ingwar Åhrén frånOhredahke sameby för någraår sedan frågade Jamtli om dekunde tänka sig en återbe-gravning av skelettet påsamma plats där det hittades,på en bergknalle nära dengamla vistesplatsen vid Gran-sjön, en mil nordväst omBlomhöjden.

– Vi tyckte det var en väldigtbra idé, berättar Anders. Attskelettet finns på plats där dethör hemma betyder mer änom det ligger i vårt magasin.

Innan kvarlevorna återför-des ville man dock från muse-ets sida genomföra nya analy-ser på materialet, eftersomden chansen inte återkommernär benen väl är nergrävdaigen. Detta är också den endakända sydsamiska graven från

senmedeltiden, varför under-sökningarna ansågs extraangelägna.

FASCINERANDE INFORMATIONMed den teknik som finns idagkan man få fram mycket merinformation ur arkeologisktmaterial än för bara tio årsedan. Sammantaget ger analy-sen av skelettet från Frostvikenoss fascinerande informationom hur kvinnans liv kan ha tettsig.

Bland annat visar studien attkvinnan var 150 centimeterlång och dog när hon var mel-lan 45 och 60 år, en akt-ningsvärd ålder på den tiden.Kostvanor i olika skeden avlivet och fysiska åkommor varandra områden där spännandeinformation framkom. Detgick till och med att fastställa

att kvinnan varit bofast i Gran-sjöns dalgång.

ICKERELIGIÖS BEGRAVNINGHur skulle då återbegravningengå till? Återbegravningar avsamiska skelett har tidigare baraskett två gånger i Skandinavien,en gång i Västerbotten och engång i Nord-Norge.

– Det finns inget facit för hurdet ska gå till, konstaterar Anders.Men vi kom fram till att det endarimliga var en ickereligiös begrav-ning, eftersom vi inte vet någotom hennes religiösa tillhörighet.

Skelettdelarna förpackades ilinnetyg och renskinn och barstillbaka till Gransjön. Där slötnärmare 25 personer, unga ochgamla, upp för att närvara vidakten som förrättades av ålder-mannen i Ohredahke, KjellAndersson.

Knytena med kvinnans kvarle-vor lades ner i graven tillsammansmed en ny yxa. De föremål somkvinnan ursprungligen hade fåttmed sig, fick efter diskussionerinom samebyn vara kvar på Jamtli– på grund av den lilla men ändåförekommande risken för plund-ring. Kjell Andersson höll däref-ter ett tal varpå flera talare tog vid.

– Det var verkligen en speciellstämning, det kändes riktigt ochbetydelsefullt, minns AndersHansson.

JOHAN RÅGHALL

Återbegravningen av kvinnan från GransjönSkelettdelarna förpackades i linnetyg och renskinn. Åldermannen i Ohredahke, Kjell Andersson, förrättade akten i närvaro av unga och gamla, 25 personer.

Återbegravning av skelettet blev på samma plats där det hittades, på enbergknalle nära den gamla vistesplatsen vid Gransjön.

FOTO: ANDERS HANSSON

FOTO: EWA LJUNGDAHL

1515

Kultuvre

”Lahkalaga” vuesehte guktiealmetjh abpe veartenisnie maa-nide guedtieh. Vuesiehtimmesneguessieh åadtjoeh jïjnjem lïe-redh, vuejnedh jïh govledh. Maa-nah badth lustestallin gosseguedteme-aatide gïehtjedin.

Saemien åålmegebiejjien vuesieh-timmie ”Lahkalaga” Plassjesne rïh-pesi. Jïjnjh almetjh Röros-museu-mese böötin. Göökte nyjsenæjjahsoptsestigan, Jenny Fjellheim (Glå-mos) akte dejstie. Båeries gïerhke-mem museumen våarhkoste ohtse-damme jïh dan gïerhkemen bïjresoptseste. Såårne aaj guktie satnebåeries saernieh ohtsede.

GÏERHKEMEM GAERVIEHTAMMEMubpie nyjsenæjja, Kirsti Sæter(Plassje), båeries vaajesem lohki. Ikthlij åerpenh gïerhkeme-maanam skå-ajjesne vöörhkeme gosse tjuvrijistiebïlleminie. Nåå amma åajeldehtigangusnie dam gïerhkemem gævnja-sjamme, idtjigan gaavnh gænnah.

Iehkeden vööste eejhtegh göötidebåetieh, eakan gïerhkemem derhvie-gåetesne vuejnieh gænnah. Maanahdellie saarnoeh guktie gïerhkeme-maanam gaerviehtamme. Båarasom-mes hov soptseste guktie kråavvoehgoesen nualan onne-åabpebem gæv-njoestamme. Eejhtegh dallah guar-kajægan gusnie gïerhkemem laah-peme, dahkoe vaarrestægan, ojhtedesnie onne-åabpa.

BÅERIES GUVVIEH– Dejpeli saemieh dohkh diekie krie-vvine fealadin, dellie nagkh hijvenunnemes maana gïerhkemisnie,Jenny Fjellheim soptsesti. Dïhte jïjn-jem lohkeme jïh goerehtalleme. Sop-tsesti gïerhkeme dan nænnoes gosseraajrojne juhtin. Jenny aaj båeriesguvvieh ohtsedamme, soptsest i guk-tie saemieh raajrojne juhtin. Guvviehhov vuesiehtieh guktie gïerhkeme

gårreldahkesne tjimkeldh-råantjojne.Jenny aaj buerkiesti mestie gïer-hkeme dorjesovveme jïh guktie sae-miej vuekie dej beeli jïh aaj daelie.Ovmese vuekieh gååvnesieh guktiegïerhkemem rïeseldidh jïh guktiedan hammoe. Åarjel smaaregi mietiejeehtin: gïetkeme.

AEJLIES GÆRJA GÏERHKEMISNIE– Mænngan, goh saemieh kristesov-veme, dellie aejlies gærjam gïer-hkeme-gåetien sïjse rijtestin. Muvh-tene staeliem aaj dïsse bïejin. Jaehki-ejin staaletje-stuhtje maahta maanamvaarjelidh. Mijjieh daejrebe saemiehsïlpe-båaloem gïerhkemen goenge-rasse gævnjastin, numhtie hov båeriesgærjine tjaalasovveme.

– Im daejrieh mejtie saemieh daen-nie dajvesne båaloem gïerhkemassebïejin, menh dam vïenhtem, Jennyeadtjohke soptseste. Tjaebpies båa-loem værjojne tsagkeme.

– Daejrebe garre biejjieh lin jïhdaelvege dellie amma tjåetskeme.Manne lohkeme guktie saemieh mee-htin slïedtem båadtsode njaeviegoelkisïjse bïejedh. Jïh dellie hijvenlaakanmaanam gïerhkemisnie klåamsoeh-tin. Aelhkie gosse tjidtjie edtji njam-mehtidh. Numhtie saemieh maanideboelvijste boelvide sovkehtamme.

MAANIDE EENSI SUVTEHTIEHAalkoe-almetjh aeriedistie iehkie-dasse ålkene barkeminie, dovne nyj-senæjjah gaarmanæjjah. Dellie nyj-senæjjah tjuerieh maanide guedtedh.Jeenemes maanide rudtjen nille njöö-mieh. Numhtie maehtieh gïetigujmiebarkedh jïh moerh risjnedh, tjaetsiemguedtedh, beapmoeh jurjiehtidh jallhealoem ryöjnesjidh. Sinsitniem vie-hkiehtieh. Åerpenh badth aaj gued-tieh. Guedteme-aath mijjese “sopt-sestieh”, guktie almetjh veasoeminie,guktie vearelde jïh guktie eatneme lea– jïh mestie aath vytnesjamme jïhnumhtie.

Luste vuejnedh guktie jeatjahalmetjh aaj sijhtieh aalkoe-almetjis-tie lïeredh. Daelie maehtebe“wrapa-rounds” bovresne åestedh, seammagusnie fealadibie! Dïhte stoerre tyjje-stuhtjem mejnie maanam njåatsasta-hta, tjidtjebe maanam jïjtsasse gaar-

hkehte. Numhtie aelhkebe maanidesuvhtedh, maanah aaj tryjjedieh gosseåadtjoeh tjidtjeben lïhke årrodh!

TEEKSTE JÏH GUVVIEH: MEERKE KRIHKE LEINE BIENTIE

Guktie maanide guedtedh

Aahka Aasta Joma Granefjell, Sanna Granefjell, tjidtjie Lisa Marit GranefjellPentha onnebaahtjine Isaac Granefjell jïh maadteraahka Anna Joma Granefjell.Dah båeries gïerhkemem vuartesjeminie.

Eejhtegh Thomas Kvistad gon Lisa Anna Mortenssonh onnenïejtine, mannomme Mirja Krihke.

Under Samefolkets dag bleutstillingen ”Lahkalaga” åpnet påRøros museum. Her vises hvordanfolk fra hele verden bærer sinebarn. Jenny Fjellheim hadde tattfram en gïerhkeme / komse og for-talte om hvor praktisk den var dade skulle ferdes til fjells i kulde og

dårlig vær. Kirsti Sæter leste en for-telling om to søsken som skullepasse en baby som lå i gïerhkeme.Så hadde ungene fått det for seg atde måtte gjemme barnet. Dehengte gïerhkeme under ei kroketgran. Da de skulle heim, fant deden ikke igjen. Men foreldrene fant

den. Det var etter at barna haddeforklart nøye hvordan det så ut derhvor de hadde gjemt gïerhkeme.

Jenny fortalte også at det varvanlig å legge salmebok eller noemetall i gïerhkeme for å beskyttebarnet mot ondt. Kvinner verdenrundt bærer sine barn på ryggen.

Slike får de selv hendene fri og kanarbeide. Moderne foreldre bærerogså barna sine slik. Alle barn tri-ves godt med denne nærheten tilforeldrenes kropp.

Hvordan bære små barn?

16

Tossåsens sameby driver ettambitiöst historieprojekt. Nuhar den första delen i en skrift-serie kommit ut: Skolgång ochtraditionell kunskapsöverföring(Skrifter utgivna av Gaaltije 10,2012).

Det ska direkt sägas att det härhistorieprojektet inte bara ärintressant för den som har egenrelation till Tossåsens sameby.Här finns många generella kun-

skaper om samisk kulturoch historia, levande-gjorda genom människoroch liv i Tossåsen.

Efter en bakgrundsbe-skrivning har materialetordnats kronologiskt:före 1900-talet, tidigt1900-tal, 1938 till börjanav 1960-talet och efter1962. Här finns en

beskrivande faktatext,men läsaren får också ta del avmångas berättelser från denegna skolgången. Här finns såväläldre som yngre representerade.

Det avslutande kapitlet hand-lar om vad barnen gjorde när deinte gick i skolan.

INTRESSANT BASMATERIALHär finns nu ett intressant bas-material som kan växa ochutvecklas på en rad olika sätt.

Fler delar med berättad ochbeskriven lokalhistoria frånTossåsen kommer att följa.Men det är inte svårt föreställasig att den här sortens materialkan ligga till grund för tillexempel analyser, kanske medpolitiska implikationer, förutställningar och andra sorterskonstnärliga framställningar …Det blir spännande att följafortsättningen av Tossåsenshistorieprojekt.

INTRESSANT FÖR KYRKANFör Svenska kyrkan – som ju villdriva ett försoningsarbete gent-emot samerna – finns här, ochsäkert i kommande delar, såvälmetodik som sakfrågor och för-hållningssätt att fördjupa sig i.

I gruppen som samordnat arbe-tet med boken återfinns KerstinLilja, Ann Kristin Solsten, Bengt-

Arne Johansson och Olof T.Johansson från Tossåsenssameby samt Ewa Ljungdahlfrån Gaaltije, bokens redaktör.Bergs kommun, Sametinget ochUndersåkers församling harbidragit finansiellt.

De många bilderna, inteminst Nils Thomassons foto-grafier och Johan Tiréns mål-ningar, ger liv åt framställ-ningen och sätter fantasin irörelse hos betraktaren.

URBAN ENGVALL

Tossåsen berättar sin historia

Sofia Jannok gïknjelh njaa-mesti gosse åadtjoeji govledhVaajmoe sov laavlomemLiekkas konsertesne lååv-leme. Gïknjelassh aaj böötingosse govli guktie dan aej-kien gosse dïhte kovre tseeg-kesovvi.

– Gaajhkene lehkesne noeresaemieh tjabreminie jïh vaej-vedeminie. Gosse ektesne libie,maehtebe sinsitniem viehkieh-tidh jïh löövlemes maajsojdesigkedh. Jieleme naan aejkiengeerve domtoe. Gosse laavlobejïh joejkebe, dellie maehtebe

ånnetji lustestalledh, MarteKvitfjell (Aarporteste) sopt-seste, gosse konserte daan tjak-tjen Plassjesne eelki.

GEERVE BIEJJIEHVaajmoe tseegkesovvi gossenoere åarjelsaemieh Svöörjenraedtesne gaavnedin. Don aej-kien stoere sårkoe juktie noerevoelpe sealadamme. Idtji sïjhthvielie jieledh. Dellie damtinhijven ektesne årrodh gosselöövles biejjieh. Dah sïjhtinsinsitniem viehkiehtidh jïhnænnoestidh.

Daelie gieriesvoeten jïh jiele-den bïjre laavloeh.

Sofia Jannok åadtjoeji gov-ledh maam Marte Kvitfjell jïhmubpieh saarnoejin dan aej-kien bïjre gosse Vaajmoe-kovretseegkesovvi. Jïh gosse Sofiagovli Vaajmoe sov vueliemLiekkas konsertesne lååv-leme/joejkeme, dellie gïknjelhgarkesin.

– Jeenjesh munnjien saar-

noeh daate vuelie viehkine sjïd-teme. Nyjsenæjja munnjiensoptsesti guktie faamoemdamti gosse vueliem govli gossebaerseldeminie. Govleme aajguktie almetjh lutnjestuvviehgosse biejjieh geerve leah, Sofiasåårne.

TEEKSTE JÏH GUVVIE: MEERKE KRIHKE

LEINE BIENTIE

Tårene komSofia Jannok ble tydelig rørtda hun fikk høre om ung-domskoret Vaajmoe, bak-grunn og at koret framførtehennes kjente joik Liekkas påen konsert i Røros.

Marte Kvitfjell (Hattfjelldal)hadde fortalte at koret blestartet etter at en ung sørsamehadde tatt livet sitt. Ungdom-mer ble enige om å møtesflere ganger og synge og joikesammen.

Gïknjelh garkesin

Sofia Jannok vaajmoste lååvle.Liekkas lea åehpies noere saemide.

FOTO: URBAN ENGVALL

1717

Vid tiden för Jungfru Marie bebå-delsedag, när renkalven vänder sig imoderlivet, kan det vara av intresseatt berätta litet om Marias ställninghos samerna. Endast ett fåtal samerkristnades under katolsk tid. Ändåfinns manga vittnesbörd om katolskpåverkan under medeltiden.

MONOGRAM I SILVERDenna påverkan blir tydlig i detsamiska dräktsilvret den dag idag.Maljorna, de vackert utförda ringarnapå silverkragen, pryds av hängandelöv eller Ave Maria-monogram.

I sitt praktverk om Lapskt silver(1962) framhåller Phebe Fjellströmden roll cistercienserorden spelat isammanhanget. Denna orden grun-dade bl.a. ett kloster på Tautra iTrondheimsfjorden ar 1207 och varbärare av en stark Maria-kult. Fjell-ström utesluter inte att maljbeslagen

var ersättning till samerna for pro-dukter som skinn, kött, fågel och fisk.

När samerna under 1600-1800-talen gjorde beställningar hos gulds-mederna i staderna lämnade de äldreföremål som förebilder. Därigenombevarades det samiska silvretsmedeltida former genom seklerna!

JESU MODER I JOJKENJungfru Maria-motivet mäter även iden samiska jojken. I en studie 1959karakteriserar Harald GrundströmMaria-jojkarna som mycket gamla.Han hänvisar -också till de vittnes-börd om Maria-kulten som finns i endel av prästernas och missionärernasberättelser från 1600- och 1700-talen.Nicolaus Lundius berättar t.ex. från1670-talet att samerna i Ume lapp-mark ibland åkallade henne. Hanskriver: ”Om de falla säga de hielpMaria, eller när som de undra på

något ting då korssa de sig och säjahielp Maria.”

Namnas kan också Hans Skankesuppgift er från Norge ett halvsekelsenare. Denneanför Marian-Ugse (Maria-Dorren). Dettaväsen troddesvakta kåtadör-ren på motsva-rande satt samUksakka (Dorr-gumman}, en av de tre systergudin-norna i samisk religion. Om mötetmed den katolska Maria-kulten vitt-nar även Skankes uppgift, där solenkallas Maria Moder. På missionärensfråga förklarade en nåjd att honskulle leda honom på rätt väg ochhjälpa honom i all nöd.

Särskilt inom Arjeplog har Maria-jojkarna varit kända till det tjugonde

seklet. I en av dem hedras hon somJesu moder. Det heter:

BO LUNDMARK

Jungfru Maria i samernas silver och jojk

Jungfru Marias ende son skall icke kastaut en gammal same, då jag en gång kommer.

Jag kan ingenting, men det vet jag,att jungfru Marias ende son icke kastar ut mig.

Kultuvre

I samband med Nordisktcentrum för kulturarvspedago-giks (NCK) årliga vårkonferens iÖstersund fick Njarka sameläger,på den samiska nationaldagen,ta emot NCK:s pedagogiska pris.

Priset, som skapats för att belöna insat-ser inom området kulturarv ochlärande, delades i år ut för sjundegången.

Den grupp som granskat nominer-ingarna föll särskilt för hur man påNjarka sameläger arbetar med berät-tande för att förmedla samisk historia,samiska traditioner och samiskhet idag.

Njarka sameläger drivs av Maud ochMattias Mattson från Kalls sameby iJämtland. De är pionjärer inom samiskbesöksnäring och samisk kulturturism.

Lägret öppnade 1985, och genomåren har tusentals gäster från helavärlden fått en inblick i det samiskalivet både förr och nu. Så sent somigår, samma dag som prisutdel-

ningen, tog Njarka sameläger emotöver 70 EU-parlamentariker.

BERÄTTANDET VIKTIGTBerättartraditionen är viktigt i detsamiska samhället, och berättandetär centralt på Njarka sameläger.Under Mauds ledning får besökarenförståelse för värderingar och för-hållningssätt som ligger till grundför hur det samiska tar sig uttryckidag.

– Njarka sameläger är en plats därfördomar kan bli till samförståndoch mytbildning till kunskap. Vibehöver fler sådana platser i dagenssamhälle, liksom vi behöver höjaden generella kunskapsnivån vadgäller samisk historia och samiskhetidag. Därför är Njarka sameläger enplats värd att prisa, skriver NCK.

URBAN ENGVALL

Njarka sameläger fick pris

Maud Mattsson.

FOTO: LENA HEDMAN

18

Daerpies DierieSydsamisk kirkeblad • Sydsamiskt kyrkoblad

Adress: Heggvollan, N-7760 Snåsa, Norge Telefon: 0047 74 15 11 55, mobil 0047 950 54 490,

e-post: dd@samiskmenighet.noRedaktör och ansvarlig utgivare:

Bierna Leine Bientie, adress ovan.

Adress-ändring skikkas til adress ovan.

Svensk samordnare: Urban Engvall, Brån 101, 870 32 Ullånger, tel 070-344 08 82,

E-post: urban.engvall@svenskakyrkan.se

Daerpies Dierie utkommer med fyra nummer per år och har stöd från Härnösands stift, Nidaros bispedømmeråd,

Sametinget i Norge och Svenska kyrkan.

Prenumeration under 2013: 140 kronor.Avgiften betalas när faktura kommer.

Grafisk form & repro: Berling Press AB.

Tryck: V-TAB, Örebro.

SverigeSamiska rådet inom Svenska kyrkanOrdförande: Sylvia Sparrok, tel 0647-352 40. e-post: syllan3@hotmail.comHandläggare för samiska frågor: Kaisa Huuva, Svenska kyrkan,751 70 Uppsala, tel 018-16 95 00, e-post kaisa.huuva@svenskakyrkan.se

Sydsamiskt församlingsarbete i Härnösands stiftKontakt: Gabrielle Jacobsson, Samiskt resurs- och utvecklings-centrum i Härnösands stift, Byevägen 7, 830 04 Mörsil, tel. 076-119 19 48, e-post gabrielle.jacobsson@svenskakyrkan.se.

Samiska krisnätverkettel: 063-10 12 30 fredagar och söndagar mellan klockan 20 och 24.

NorgeSamisk kirkeråd Generalsekretær: Tore Johnsen, postboks 799 Sentrum, 0106 Oslo, telef 23 08 12 00, e-post: tore.johnsen@kirken.no. Leder: Anne DalheimSørsamisk representant i Samisk kirkeråd: Linn Ellen Bientie Sivertsen

Saemien åålmegeraerie SÅR/Samisk menighetsråd i sørsamisk områdewww.samiskmenighet.noepost: monica.kappfjell@kirken.noLeder: Sigfred Jåma, e-post: shjaama@hotmail.nomedlemmer: Oddvin Leine Bientie, Nils Tonny Bransfjell, May Jönsson og prest Bierna Leine BientieSekretær: daglig leder (se nedenfor)

Saemien åålmegen beajjetje åejvie / daglig leder i samisk menighet i sørsamisk område: Monica Kappfjell, telef 993 49 477, e-post: monica.kappfjell@kirken.no

Prest i sørsamisk område: Bierna Leine BientieHeggvollan, 7760 Snåsa, telef. 74 15 11 55, mobil 950 54 490, e-post: prest@samiskmenighet.no

Diakoniarbeider i sørsamisk område:Bertil Jönsson 7898 Limingen, mobil: 994 88 827, e-post: diakon@samiskmenighet.no

Leder trosopplæring: Toamma BientieKirkebakken 6, 8614 Mo i Rana, mobil 993 72 128, e-post: toamma.bientie@kirken.no

Gie jïh gusnie årroeminie

Texter och bilder till nummer 2 2013 av Daerpies Dierie

skickas senast 8 maj till urban.engvall@svenskakyrkan.se

ReferensgruppombildasReferensgruppen för samiskt församlingsarbete i Härnö-sands stift är på väg in i ett nytt skede. Den hittillsvarandegruppen, som under många år letts av Eva Teilus Rehnfeldt,har avslutat sitt mandat. Gruppen har i hög grad varit enverksamhetsgrupp, särskilt viktig under de år stiftet saknatsamisk handläggare.

Åtminstone delar av den fortsätter i andra roller i denpraktiska samiska verksamheten. Till exempel har Anna-Sara Stenvall och Jon Sjödin uppdrag i det med norskaSamisk menighet gemensamma ungdomsmusikprojektinför kyrkodagarna i Mo i Rana i augusti.

En ny referensgrupp, eller ett nytt nätverk, är under upp-byggnad. Den får mindre karaktär av verksamhetsgrupp ochmera av ”bollplank” och kunskapsresurs för handläggaren,prästen Gabrielle Jacobsson. Bland annat stärks relationentill det sydsamiska kulturcentret Gaaltije i Östersund.

Förändringen sker i enlighet med den utredning om stif-tets flerspråkiga arbete som genomfördes för några år sedan.

URBAN ENGVALL

19

Åssjalommesh

Jag åkte längs en grusväg som lik-nade ett porlande vattendrag i ettvidsträckt, böljande landskap. Jagfärdades i samisk kulturbygd – iVästra Storsjöbygdens församlingdär jag bor och arbetar.

Fjäll, renar, myrmark och männi-skor som plockade hjortron passe-rade. Jag tänkte på alla som genomtiderna har vandrat längs denna vägoch som vandrade där innan det ensfanns en väg att gå på. Jag tänkte påde många som har gått långasträckor för att komma till skola,affär och läkare. Jag tänkte på förfä-der och förmödrar som levde näraoch i naturen, som levde med ochinte mot skapelsen.

Jag tänkte på ett av de ord jag kan

på sydsamiska: Gäjhtoe. Tack. Tackför att jag får ta del av en levande bygdmed en stor rikedom av tradition ochkultur, med erfarenhet av att levamed flera språk och erfarenhet av attfinnas mitt emellan eller i både ock.

När jag kom fram dit jag skulle, iden samiska bygden, tänkte jag –trots att det inte var pingst – att enspeciell bibeltext var levande där:Apostlagärningarnas andra kapitel,om vad som hände då människorfylldes av helig ande och började talaandra språk. Och människor frånalla länder under himlen kunde hörasina egna språk talas, trots att de allabefann sig i Jerusalem.

Jag tänker det finns en poäng i attGud, genom den heliga anden, lät

människorna i Jerusalem få hörasina modersmål talas. Det handlarinte bara om att själv ha utrymmeatt tala, utan om att också få höra sittspråk. Det handlar om ett synliggö-rande av den mångfald som vi, helamänskligheten, består av. Det hand-lar också om ett erkännande somkan ge upprättelse till människorsom på grund av sin identitet i ensamhällsminoritet har känt sig mar-ginaliserade.

I Jerusalem kunde människornahelt plötsligt höra sitt eget språktalas. Det innebar nog att de ändåinte förstod allt som sades runtomkring dem, eftersom många olikaspråk talades. De verkade intebekymrade över det, utan gav endast

uttryck för igenkännandets glädjeöver att också få höra sitt eget språk.

Om vi är öppna för en mångfald isamhället så kommer vi inte att för-stå allt, vi kommer inte att identifi-era oss med allt, men det kommeratt finnas utrymme för oss att varaoss själva fullt ut, med raka ochstolta ryggar. Vi får en tillvaro medstörre möjlighet att leva skamfritt,där mångfald ses som en tillgångistället för något som ska undvikas,och där igenkännandets glädje blirtill välsignelse, till ännu en väg förevangeliet att nå ut.

Jupmelen raeffie!

TEXT OCH FOTO: GABRIELLE JACOBSSON

Med rak och stolt ryggHosjöbottnarna.

20 NÖÖRJEN GÆRHKOE

Vanja Tørresdal gonnehMaajja-Krihke Brandsfjellh(Prahkeste) lustestallijægangosse ietnien gïelesne laav-loejægan.

Goevten dellie Prahken gær-hkosne gyrhkesjimmie gossesaemien åålmegebiejjie. Nïejte-tje guaktah åarjelsaemien gïe-lesne laavloejigan Lars-JonasJohanssonen laavlomem ”Mag-keres veasoe”.

Nïejth dan eadtjohke jïh væj-kele laavlodh. Dah guaktahaerebi aaj gellien aejkien gær-hkosne lååvleme. Jåvli åvtelendellie stoerre konserte Plassjengærhkosne. ”Stoerre naestieh”dahkoe böötin laavlodh. Dellie

nïejth garmarigan gosse Plas-sjen åålmege sotnem aaj gær-hkose bööredi. Destie hovnïejth madtjeldigan, gossenoeri gaahtjeme ”UKM” joeorreme. Dellie nïejth veeljesov-veme, åadtjoejægan Fylhkengaahtjemasse vuelkedh. Aavo-deminie juktie njoktjen askenedtjijægan dahkoe. Dellie tjo-erijægan eensilaakan laavlodh.Daelie sïjhtijægan dam sijjenlaavlomem bueriedidh. Ij leahaelhkieh ietnien-gïelesne laav-lodh.

– Idtjimen månnoeh naan”note-ark” åarjelsaemien laav-loemasse gaavnh. Dan åvtestemanne tjoerem pianoen uvtetjahkasjidh, dejtie "akkordidie"

jïjtje ohtsedidh, Vanja föör-hkede.

– Dellie maa tæjmoeh danvarki vaesieh, gosse numhtietjahkan, Vanja jis jeahta.Maajja-Krihke dan væjkelelaavloemidie åarjelsaemien gïe-lesne gaavnedh. Dïhte aaj vie-hkehte gosse goerehteminieguktie pianosne spealadidh. —Muvhtene dellie dejtie saemiejlohkehtæjjide viehkien mietiegihtjien gosse tjaalegh daarpes-jien. Gellien aejkien skuvlenmænngan gaavnedien jïh laav-lomigujmie gïehtelien.

Nov gujhth dah guaktah gel-lie jaepieh ektesne lååvleme.Voestes aejkien gosse ektesne,dellie noerhtese Karasjohken

gåajkoe vöölkigan. Dej saemienlohkehtæjja Inez Rensberg jïhVanjan aajkohke Laila Nord-fjell aaj dåeredigan. DesnieCDem ”Tjïjhtje tjaebpies” dar-joejin. Lustestallin gosse dejniebarkeminie.

– Tuhtjem jïjnjem lïeremgosse åarjelsaemien gïelesnelaavloem, Vanja soptseste.Numhtie Vanja gon Maajja-Krihkeh latjkajægan:

– Sijhtien vielie ektesne laav-lodh!

TEEKSTE JÏH GUVVIE: MEERKE KRIHKE LEINE BIENTIE

Gærhkosne laavloejigan

Vanja Tørresdal og Maajja-Krihke Brandsfjell (Brekken)trives når de får synge påmorsmålet.

De sang i Brekken kirkeunder gudstjenesten på Same-folkets dag. De sang også i

Røros kirke på årets storeadventskonsert. Nå gleder deseg til å delta på Ungdommenskulturmønstring (UKM) sinfylkesmønstring. De øver forå gjøre det best mulig.

– Det er ikke alltid så lett å

finne noter til sørsamiskesanger. Vi må selv finne akkor-dene på piano. Når vi sitter ogarbeider slik, går timene fort,ler Vanja.

Første gang jentene sangsammen, reiste de til Karasjok

i lag med sin lærer Inez Rens-berg og Vanjas søskenbarn,Lajla Nordfjell. Der fikk delaget en CD: ”Tjïjhtje tjaeb-pies”.

Synger i kirka