3
36 SVENSK ÅKERITIDNING NR 12 • 2012 36 SVENSK ÅKERITIDNING NR 12 • 2012 N ej, det handlar knappast om ett konsumenttest inom begagnatmarknaden. 3-serievagnarna har ju mer eller mindre ramlat ur även det sortimentet. Mer handlar det om att se hur långt utvecklingen kommit på 15 år och 70 000 mil. Till förfogande fick vi en Scania P93 av sista års- modellen 1996 och en Scania R360 från 2011. Båda skåp- bilar mad SKAB-skåp och Zepro bakgavelhissar. P93:an används inte idag i schemalagd trafik utan går mer som extrabil och reservbil vid behov. Man kan räkna med att tiden satt sina spår, påverkat ljudnivå och gett upphov till skrammel och glapp. Det gäller bara att försöka förbise själva slitaget och även förtränga den annars rätt besvärande nostalgiska nerven Att åka omkring på preparerade banor eller välplanerade slingor är en sak … Men att känna på grejerna under riktiga förhållanden måste vara bättre. Sagt och gjort, Svensk Åkeritidnings redaktör lyckades få Gert Stahlgårds Åkeri i Uddevalla att ställa upp med två likvärdiga Scanior med 15 års åldersskillnad. TEXT OCH FOTO: BOSSE NORVINGE som annars lätt kan ge sig tillkänna i en 3-serievagn. Det är ingen ovanlig defekt eſtersom många faktiskt fortfarande anser 3-serien som en fulländad lastbilsserie. Den gamla 3-seriebilen har sina rötter i 2-serien som presenterades redan 1980, men den nya R360 är inte så färsk i det hänseendet heller – grundmodellen i 4-serien presenterades ju redan 1996. Planen för dagen är att ta den upplastade P93:an på Schenkers terminal, och köra en halvdag i kretsdistribu- tion med många småposter att leverera till ett stort antal ställen i Dalsland. Allt från privatpersoner i villaområden och lantgårdar, till små och stora firmor och fabriker. Sedan göra återresan i en modernare P360 med diverse stopp för att lasta. Gammal mot ny TEKNIK DÅ OCH NU

teknik - Norvinge · 2015. 2. 9. · Växellåda: Gr801, 8 växlar (4 + rangedel) axelavstånd: 5400 mm framaxel: AM61, 7,5-tons, parabelfjädring Bakaxel: ADA90 enkelväxel, utväxling

  • Upload
    others

  • View
    2

  • Download
    0

Embed Size (px)

Citation preview

  • 36 SVENSK ÅKERITIDNING NR 12 • 2012 36 SVENSK ÅKERITIDNING NR 12 • 2012

    Nej, det handlar knappast om ett konsumenttest inom begagnatmarknaden. 3-serie vagnarna har ju mer eller mindre ramlat ur även det sortimentet. Mer handlar det om att se hur långt utvecklingen kommit på 15 år och 70 000 mil.

    Till förfogande fick vi en Scania P93 av sista års-modellen 1996 och en Scania R360 från 2011. Båda skåp-bilar mad SKAB-skåp och Zepro bakgavelhissar.

    P93:an används inte idag i schemalagd trafik utan går mer som extrabil och reservbil vid behov.

    Man kan räkna med att tiden satt sina spår, påverkat ljudnivå och gett upphov till skrammel och glapp. Det gäller bara att försöka förbise själva slitaget och även förtränga den annars rätt besvärande nostalgiska nerven

    Att åka omkring på preparerade banor eller välplanerade slingor är en sak … Men att känna på grejerna under riktiga förhållanden måste vara bättre. Sagt och gjort, Svensk Åkeritidnings redaktör lyckades få Gert Stahlgårds Åkeri i Uddevalla att ställa upp med två likvärdiga Scanior med 15 års åldersskillnad. TexT och foTo: BoSSe NorviNGe

    som annars lätt kan ge sig tillkänna i en 3-serievagn. Det är ingen ovanlig defekt eftersom många faktiskt fortfarande anser 3-serien som en fulländad lastbilsserie.

    Den gamla 3-seriebilen har sina rötter i 2-serien som presenterades redan 1980, men den nya R360 är inte så färsk i det hänseendet heller – grundmodellen i 4-serien presenterades ju redan 1996.

    Planen för dagen är att ta den upplastade P93:an på Schenkers terminal, och köra en halvdag i kretsdistribu-tion med många småposter att leverera till ett stort antal ställen i Dalsland. Allt från privatpersoner i villaområden och lantgårdar, till små och stora firmor och fabriker.

    Sedan göra återresan i en modernare P360 med diverse stopp för att lasta.

    Gammal mot ny

    teknik DÅ och Nu

  • SVENSK ÅKERITIDNING NR 12 • 2012 37

    Först av allt skulle man ta sig upp i hytten. Tre fotsteg på P93 kändes klart för mycket. Automatiskt hoppade man över ett av fotstegen för att ta sig upp de 1,13 metrarna från marken till hyttgolvet. Scania upp-täckte nog också detta och reducerade antalet fotsteg till två på 4-serien när den kom 1996. P360 med sina 1,16 meter över asfalten är klart behagligare att ta i tre etapper istället för fyra.

    Hytterna får sägas vara lika. Båda är P-hytter, även om bokstavsbenämningen inte har samma betydelse före och efter 1996. Den invändiga takhöjden är densamma och den invändiga längden bara med några centimeter till den nyare bilens fördel, annat vore ju konstigt. Däre-mot kändes den modernare hytten betydligt större med en mer lodrät framruta. Enligt tekniska fakta ska det faktisk skilja en kubikmeter i volym.

    Det är gott om förvaringsfack till att lägga prylar i båda hytterna men utrymmena verkar mer genom-tänkta i den moderna, där konstruktörerna haft några extra år på sig.

    Ett minus för den modernare hytten är att den känns något trång för foten vid gaspedalen. Det är inte heller så gott om utrymme mellan bromspedalen och motor-tunneln. Med breda skor kan det bli problem om sulan hakar tag i bromspedalen vid en paniksituation.

    ParabelFjädrar Fram och luftfjädring bak är gemensamt för de båda vagnarna. Gamlingen kändes lite vinglig men nu var det ju heller inte samma gods i bilarna. Däremot var P93:an lite väl understyrd. Man fick svänga lite i förtid men med den egenheten vande man sig snabbt.

    Man måste betänka att förarkomfortens parametrar påverkades av att 3-seriebilen var välanvänd och att det kanske inte är konstruktionen i sig.

    Säkerhetsmässigt så har båda bilarna ABS- bromsar men på samma sätt som styrningen kunde viss fördröjning skönjas även när det gäller bromsarna på P93:an. Det är nog utvecklingen som lett till mer direkt-verkande bromsar.

    Mer ur säkerhetssynpunkt så är skillnaden mellan de båda egentligen bara back-TV och en extra närsikts-spegel över hytthörnet till den nyare vagnens fördel, om man nu kan säga bara om säkerhetshöjande utrustning. Säkerligen har mycket utvecklingsarbete också lagts på hyttens aktiva säkerhet men sådant framgår ju först vid en olycka.

    motorn i 3-serievagnen är en 8,5-liter DSC9. Motortypen presenterades redan 1984 för 92:an och har i princip varit oförändrad med sina 280 hästkrafter.

    5-seriebilen har ytterligare 80 hästkrafter till förfogande tack vare sin DS1306, alltså en betydligt större motor med 13-liters cylindervolym och 360 hästar. För övrigt en Euro 5 motor.

    Maximalt vridmomentet 1 165 Nm nås på niolitaren vid 1 200 v/min och i trettonlitaren 1 850 Nm vid 1 300 v/min.

    Det tar en stund innan jag lyckas utröna P93:ans växelsteg eftersom växelspaken någon gång skadats så pass att man inte längre kan se några växellägen. Lådan är i alla fall en den åttaväxlade ranglådan GR801 med

    4 växlar i låg- respektive högregistret. Då det inte handlar om så höga vikter i denna typ av trafik kändes det som en bra låda även om lite tätare steg ibland vore att önska.

    Den moderna 5-seriebilen har i sin tur en GRS895 med Opticruise. Visst, man slipper växla men å andra sidan kändes den ibland lite ryckig i växlingarna. I kretsdistribution kändes det dock som ett bra val med växlingsautomatiken och i stadsdistribution i det närmaste ett måste. Historiskt sett har det kanske gått bra att växla manuellt men även i denna trafik blir det ett väldigt vevande med växelspaken – så automatiken måste nog sägas vara ett bra tekniskt framsteg och tidens melodi. Det kostar förstås en del, men smakar ännu mer både komfortmässigt och bränsleekonomiskt sett.

    teknik DÅ och Nu

  • 38 SVENSK ÅKERITIDNING NR 12 • 2012

    teknik DÅ och Nu

    ScaNia P360 LB4x2MNa

    Årsmodell: 2011 Hytt: cP kort hytt, galvaniserad 4-punkts luftfjädrad Motor: Dc13 06 L01, rak 6-cylindrig 12,7 liters cylindervolym. euro 5 effekt: 360 hk (265 kW), vridmoment 1850 Nm Växellåda: GrS895, 12 växlar (3 + range- och splitdel) opticruise axelavstånd: 5100 mm framaxel: AM950, 8-tons, parabelfjädring Bakaxel: ADA1100 enkel-växel, utväxling 3,27, luftfjädring Däck: 315/80 r 22,5 Vikter: Tjäns-tevikt 11035 kg, maxlast 6965 kg, totalvikt 19500 kg Påbyggnad: Skåp SKAB Specialkarosser AB längd 7600 mm, Zepro 2000 kg bakgavelhiss Övrigt: ABS, eBS, Ac, c-lås, avgasbroms

    ScaNia P93ML 4x2L 28054a

    Årsmodell: 1996 Hytt: cP13 daghytt, galvaniserad. Be-Ge luftfjädrad förarstol, iSri fast passagerarstol Motor: DSc9 08, rak 6-cylindrig 8,5 liters cylindervolym effekt: 280 hk (208 kW), vridmoment 1165 Nm Växellåda: Gr801, 8 växlar (4 + rangedel) axelavstånd: 5400 mm framaxel: AM61, 7,5-tons, parabelfjädring Bakaxel: ADA90 enkelväxel, utväxling 3,80, luftfjädring Däck: 295/80 r 22,5 Vikter: Tjänstevikt 9840 kg, maxlast 8160 kg, totalvikt 19000 kg Påbyggnad: Skåp SKAB Specialkarosser AB längd 7640 mm, Zepro 1500 kg bakgavelhiss Övrigt: ABS, Ac, c-lås, avgasbroms

    beträFFande bränsleFörbrukning och miljö framträder intressanta fakta.

    – Snittförbrukningen i år på den nya bilen ligger på 2,88 liter milen, att jämföra med den gamla som vill ha 3,68, avslöjar Morgan Stahlgård på Gert Stahlgårds Åkeri AB.

    – Det blir 40-45 000 kronor mer i dieselkostnader.Resultaten uppvisar en väsentlig skillnad särskilt

    med tanke på att den nya bilen ändå har en markant större motor. Viss inverkan på den gamla bilens förbrukning kan vara att den i regel går med olika förare.

    Miljökonsekvensen kan man lätt gissa sig till blir märkbar även den. P360 har ju en Euro 5 motor.

    Reparationskontona är inte extrema.– Det handlar mer om otur – att något går sönder.

    Problemet är faktiskt de nyare bilarna med all sin elektronik. Det blir dyrt, konstaterar Morgan Stahlgård.

    båda skab-skåPen har öppningsbar sida. Det gamla skåpet har faktiskt dessutom två fönster i taket som släpper in dagsljus på ett förträffligt sätt.

    Den nya vagnen har bakgavelhiss med fjärrkontroll och det måste i ärlighetens namn vara en av de bästa innovationerna när man pratar arbetsmiljö.

    Sammanfattningsvis infann sig aldrig den förväntade överraskningen över någon enorm konstruktions mässig skillnad. Den största skillnaden handlade mer om slitage. Att köra en Scania av årsmodell 1996 är för en förare självfallet mer tröttande än att köra en ny. Den gamla drar mer bränsle att vägas mot den nya bilens räntor och amorteringar. Miljöbiten är bara till den nyare bilens fördel. Man kan dock fråga sig om det är lönt att komma tillbaka om 15 år. Finns 2011:an kvar, med all sin elektronik?

    [email protected]

    38 SVENSK ÅKERITIDNING NR 12 • 2012