TesterInnehållsförteckning Sid

Biodex Cecilia Segerberg 2Borgskalan Emelie Sundqvist 3Chin up test Charels Vibenius 7The DASH Emma Lenholm 7Enbens längdhoppstest Frida Flodström 8Heelrise Emelie Dovberg 10Heelrise Saana Heikilä 12Heelrise Chasandra Pintscher 13Heelrise Therse Norlin 15Figur 8 hopp test Maria Mereman 16Foot Function Index (FFI) Sofia Arpö 18Fotledsinstabilitet Mateja Fritz 20Funktionellt knäscore Anna Lind 21Goniometer Andreas Lund 26Lachman Ulf Sundberg 27Multi stage fitness test Louise Cederblad 28Sargent jump test Joakim Müller 30Sargent jump test Emma Sundin 32Sargent Vertical Jump Test Liv Vidinghoff 33Sargent jump test Frida Sonnert 35Vertical jump test Vlad Egorov 37Sahrman Hannah Carlsson 38SQUAT JUMP Jessica Bryggare 40Tripple jump hop Malin Bergström 41Trestegshopp Susanne Nilausen 43Triple hop for distance Anna Tjerngren 44Counter movement jump Lisa Conradsson 461 RM Jennie Karlsson 491 RM Rickard Saraiva 51RMDQ Karin Östensson 52Submaximalt ergometertest Martin Ackeberg 54Sörensens test Maria Brundin 56Biering-Sörensen test Cecilia Landgren 57Kaikkonen Ankle Score Henrik Hägglund 59Chair stand test Emil Palm 62Moscos squat jump test Sofia Gerdtman Ny 64Enbens längdhoppstest Cecilia Lindqvist 65Coopers test Yrsa Weber 65Vigorimeter Jacob Berg 67Bålstabilitet i stödståendeframpå armbågar Karin Nygren 70

1

Biodex styrkemätningssystem Cecilia Segerberg Biodex styrkemätningssystem är ett datoriserat isolerat isokinetiskt system där man utvärderar muskelstyrka i form av ”råstyrka” och explosiv styrka över en led samt undersöker om muskelbalans råder mellan höger/vänster kroppshalva eller mellan olika muskelgrupper på motsatt sida om en led (1), i detta fall m hamstings och m quadriceps femoris. Rörelsen utförs i form av en benspark med ett ben i taget, där hastigheten är konstant genom hela rörelsebanan. Muskelstyrkan bestämmer motståndet – ju mer man tar i, desto mer motstånd får man tillbaka av maskinen. Man får då en uppfattning av individens maximala styrka genom hela rörelsebanan. Det är både muskelgruppens koncentriska och excentriska förmåga som testas i olika hastigheter. (2)

1. Detta test använder man bl.a. som en uppföljning efter 6 månaders rehabilitering efter främre korsbandsoperation. Man jämför styrkan i det opererade benet med styrkan i det icke-opererade benet och man brukar säga att målet är att man ska ha uppnått 90 % kraft av det friska benet vid denna utvärdering. Då detta test mäter styrka och explosivitet i lårmuskulaturen så får man ändå säga att man får ett bra mått på detta. Dock mäter man en ofunktionell rörelse eftersom detta system endast mäter styrkeutvecklingen över knäleden (2). Därför kan det diskuteras huruvida det är en bra metod att använda sig av, den bör kombineras med mer funktionella tester, såsom enbenshopp, för att få ett mer funktionellt mått på var någonstans i rehabiliteringen patienten befinner sig. Fördelen med biodex är man lätt kan se var i rörelsebanan muskeln är som starkast, eller om det finns delar i rörelsebanan där styrkan är nedsatt, t ex vid hopparknä eller korsbandsskador (2).En fundering som dykt upp hos mig är huruvida man har satt upp referensvärdena gällande denna utvärderingsmetod. Man brukar som sagt säga att man ska ha ca 90 % kraft av det friska benet vid denna utvärdering, men eftersom även det friska benet rasat i kraft pga. inaktivitet så är inte det heller tillräckligt starkt, vilket betyder att det opererade benet inte är tillräckligt starkt ännu sett till hur det var innan skadan. Det man skulle kunna göra istället är att göra denna mätning på det friska benet initialt vid kontakt med sjukgymnast, innan operationen. Man får då ut ett värde på hur starkt det friska benet är, och kan då relatera detta värde till det opererade benet vid 6-månadersuppföljningen. Resultatet av detta kommer dock förmodligen vara att inte lika många uppnår målet 90 % styrka av det friska benet.

2. En studie av Drouin et al från 2003 (3) har testat och kartlagt instrumentets reliabilitet och validitet. För att värdera både reliabilitet och validitet så upprepades testet flertalet gånger under två dagar. Man beräknade position, vridmoment och hastighet. Resultaten visar nästintill perfekta siffror gällande både validitet och reliabilitet. Undantaget angående validitet var om hastigheten översteg 300° per sekund.I en studie av Brosky et al från 1999 (4) undersöktes reliabilitet i bl.a. isokinetisk Biodex efter främre korsbandsoperation. Resultatet påvisar att reliabiliteten var god. Författarna föreslår också att studier behöver genomföras för att utvärdera validiteten av denna postoperativa mätning hos patienter med främre korsbandsskada.

3. I Drouin et al’s studie utförde man inte testen på någon speciell patientgrupp. I studien av Brosky et al testades reliabilitet hos patienter som genomgått främre korsbandsrekonstruktion.

4. Då man får ut exakta siffror på styrkan (koncentrisk, excentrisk och explosiv styrka) så är det ett instrument som är tillräckligt känsligt.

2

5. Det är ett ganska komplicerat system, men jag tror att om man väl lärt sig använda det så är det lätt att använda. Dessvärre så är det inte ett lättillgängligt test, vilket gör att mängden sjukgymnaster som kan hantera instrumentet är relativt liten.

6. Detta är ett väldigt bra test för att mäta styrkan i en muskelgrupp. Instrumentet är som sagt svårtillgängligt och finns bara i princip på större rehabiliteringsmottagningar, därför anser jag att det finns andra instrument som man kan använda istället för detta. Några exempel är 1-RM metoden och 0-5skalan, nackdelen med dessa är dock att man inte får ut exakta siffror och mätvärden som vid användning av biodex.

Referenser:1. http://www.du.se/sv/Utbildning/Idrott/Idrott/LIVI/Test--och-prestationsutveckling/

Styrkematning/ 2010-02-062. Grooten W. Styrka och uthållighet test och träning. Stockholm: Neurotecinstitutionen

sektionen för sjukgymnastik. Karolinska Institutet; 2008. s 16, 173. Drouin J. M., Valovich-mcLeod T.C., Shultz S.J., Gansneder B.M., Perrin D. H.

Reliability and validity of the Biodex system 3 pro isokinetic dynamometer velocity, torque and position measurements. Eur J Appl Physiol. 2004 Jan;91(1):22-9.

4. Brosky J. A. Jr., Nitz A. J., Malone T. R., Caborn D. N., Rayens M. K. Intrarater reliability of selected clinical outcome measures following anterior cruciate ligament reconstruction. J Orthop Sports Phys Ther. 1999 Jan;29(1):39-48.

Borgskalan Emelie SundqvistBorgskalan, engelska Rating of Perceived Exertion (RPE), är inte ett test i sig, men ett väl använt mätinstrument som tillämpas inom sport, idrottsmedicin och vård. RPE är en skattningsskala för en individs upplevda fysiska ansträngning . Uppskattningen är subjektiv och individuell, men bör rätt tillämpad korrelera ungefärligt med pulsen. Skalan konstruerades av Gunnar Borg under 60-talet för att användas i samband med arbetsprov, för att ge en skala i linjär tillväxt beträffande arbetsintensiteten och pulsfrekvensen vid aerobt arbete. Detta med hjälp av en siffergradering mellan 6 och 20, med förklarande ord som beskriver de respektive siffrornas motsvarande arbetsintensitet (se figur 1) (YFA, 2008b).

Figur 1: BorgskalanAnsträngningsnivå Ansträngningskänsla Ungefärlig arbetsintensitet6 Extremt lätt Ingen aktivitet alls, som när

man bara ligger och vilar.7 Extremt lätt8 Extremt lätt9 Mycket lätt För friska som att ta en kortare

promenad i sin egen takt.10 Mycket lätt11 Lätt12 Lätt13 Ganska ansträngande En nivå där friska kan prata

obehindrat vid löpning. Man kan fortsätta aktiviteten utan större besvär.

14 Ganska ansträngande15 Ansträngande Det är ”ansträngande” och

3

arbetsamt. Man är trött men kan ändå fortsätta.

16 Ansträngande17 Mycket ansträngande En mycket stark påfrestning.

Man kan fortsätta men måsteta i mycket kraftigt.

18 Mycket ansträngande19 Extremt ansträngande En ”extremt” hög nivå. För de

flesta den allra största ansträngning de någonsin upplevt.

20 Maximalt ansträngande

Den teoretiska grunden för Borgskalan och skattning av upplevd ansträngning återfinns inom psykofysiken respektive psykofysiologin, det vill säga den psykologiska gren som inriktar sig mot relationen mellan fysikaliska eller fysiologiska mått och subjektiva sinnesupplevelser (YFA, 2008b). Upplevd ansträngning hänger nära samman med begrepp som trötthet, tyngd, arbetsintensitet och påfrestning. Den subjektiva aspekten betonas för att särskilja upplevd ansträngning från vanliga fysikaliska eller fysiologiska begrepp. Rätt tillämpad korrelerar dock de mått som erhålls starkt med såväl arbetsintensitet och pulsfrekvens under ett aerobt arbete (Borg, 1985; Borg 1994; YFA, 2008b).

AnvändningsområdenI de flesta situationer riktar sig det huvudsakliga mätintresset för skattningen mot den allmänna känslan av ansträngning i hela kroppen, där både tröttheten i den arbetande muskulaturen (lokal ansträngning) samt ”cirkulatorisk trötthet” och eventuell andfåddhet (central ansträngning) bidrar till totalupplevelsen (Borg, 1985; Borg 1994; YFA, 2008b). Hos friska individer utgörs dessa exempelvis av lätta symtom av värme, svettning, kanske lite värk eller allmän besvärskänsla och irritation. Hos patientgrupper där skalan tillämpas tillkommer, beroende på arten och graden av skada/sjukdom, exempelvis symtom såsom känsla av andnöd (dyspné), smärta och värk i hjärta och kärlsystem, värk från leder, illamående, huvudvärk eller påverkan av medicinering (YFA, 2008b).

Skalan kan även tillämpas för skattning av obehag i en specifik kroppsdel kopplat till en skada, där ansträngningsnivån således skall återspegla den upplevda ansträngningen lokalt i respektive berörd kroppsdel. I detta fall tillämpas jämförelser främst intrapersonellt, dvs för att jämföra ansträngningsgraden för ett visst moment hos en och samma individ vid olika tillfällen (YFA, 2008b).

1) Relevans för individer under eller efter rehabilitering av idrottsskadaBorgskalan är idag den mest frekvent tillämpade metodiken i världen för bestämning av upplevd ansträngning. Tillämpningsområden återfinns såväl inom sjukvården, exempelvis i samband med arbetsprov eller forskning om levnadsvillkor vid hjärt- och lungsjukdomar, alldaglig träning på elit- respektive motionsnivå, samt vid rehabilitering i klinik och patienthem. Exempelvis kan skalan användas under rehabilitering för att guida patienter vilken träningsnivå de bör lägga sig på för att inte träna för lätt eller för hårt under tillfrisknandet efter en skada. Efter en elitidrottares rehabiliteringsperiod kan skalan även fungera som ett mått på en successiv förbättring, samt bidra till att återupptaget av träningen

4

inte går okontrollerat snabbt så att idrottaren går ut för hårt och drar på sig överbelastningsskador (YFA, 2008b).

2) Instrumentets validitet och reabilitetBorgskalan är översatt till ett antal olika språk men då ordens betydelse skiljer sig är skalan inte fullt jämförbar mellan språken. Därav förekommer skillnader i testets reabilitet och validitet mellan olika länder då skalans största kvalitetsgrund ligger i att testdeltagaren förstår nivåindelningen rätt för att kunna skatta sin ansträngning till rätt nivå. Felbenämningar eller missuppfattningar av vad ansträngningskänslan skall motsvara kan således medföra dialektala skillnader som försämrar tillämningen av mätskalan.

Andra brister som uppmärksammats med Borgskalan är att ansträngningskänslan i stor utsträckning beror på typen av arbete som utförs, på samma sätt som den är beroende av tid och frekvens. När aktiviteten utförs på hög höjd, under värme eller kyla, vid olika luftfuktighet, under buller eller till medryckande musik påverkas känslan av ansträngning. Pulsfrekvensen och känslan följer härvid inte alltid varandra på ett enkelt sätt. Pulsen påverkas exempelvis mer än känslan vid arbete under samtidig värmebelastning. Att utföra arbetet i en laboratoriesituation skiljer sig också något från att göra det ute i fält vad gäller graden av ansträngning. Utöver de olika fysikaliska faktorerna finns det också ett antal personlighetsmässiga, emotionella och motivationsmässiga faktorer att ta hänsyn till. Kan individen själv påverka och styra arbetsintensiteten upplevs arbetet ofta mindre belastande än om det utförs utan egentlig egenkontroll. I den praktiska användningen av skalan bör det alltså uppmärksammas att såväl miljömässiga som individrelaterade faktorer kan och kommer att påverkaansträngningsupplevelsen. För jämförelser mellan en och samma individ spelar detta naturligtvis mindre roll, men det kan medföra bias vid jämförelser mellan olika individer om dessa skattar sin ansträngning till olika nivåer (Borg, 1994; YFA, 2008b).

Observeras bör vidare att relationen mellan RPE och pulsen varierar med ålder och individuell maxpuls (Borg, 1985; Borg, 1994; YFA, 2008b). Skalans konstruktion med en siffervariation från 6 till 20 gör den lätt att tolka för yngre användare, eftersom detta mycket grovt motsvarar en pulsfrekvens från ungefär 60 till 200 slag/minut enligt formen ansträngningsnivå x 10. Detta har dock ej klinisk evidens för användare (eller patientklientel) vars ungefärliga maxpuls inte motsvarar 200 slag/min (Borg, 1985; Borg, 1994).

3) Diagnosgrupper för vilka man testat reabilitet och validitetRPE är reabilitets- och validetstestat för bland annat för skattning av generell ansträngning och eventuell försämring av grundkonditionen hos patienter med hjärtsvikt och KOL. Evidens finns beskrivet för tillämpning för olika patientgrupperer som tränar på recept (FYSS och FaR) (YFA, 2008a).

4) Instrumentets känslighetInstrumentet avser att mäta den upplevda fysiska ansträngningen, men dess specificitet är mycket beroende av den utförandebeskrivning testledaren ger användaren. Avser man att mäta generell ansträngning i hela kroppen eller hur det känns i en specifik muskelgrupp? Har användaren förstått vilken ansträngningsnivå som motsvarar vilken ansträngningskänsla – och vad dessa bör motsvara för arbetsintensitet?

5

Vid arbetsprov ger ansträngningsskattningarna dels besked om när provet lämpligen bör avbrytas, samt om några symtom av diagnostiskt intresse föreligger. Patienten kan då antingen skatta ansträngningen generellt, för att sedan specificera eventuella symtom, eller också skatta mer specifikt direkt. Utifrån patientens funktionella kapacitet och eventuella sjukdomsbild inkluderas då lämpliga symtom, såsom exempelvis andfåddhet, bentrötthet, bröstsmärta eller dyligt. För en patient med lungsjukdom kan andfåddheten/andnöden (om patienten har tillräcklig benstyrka) vara mycket besvärande. Genom att noga välja de symtom som patienten sedan skattar kan en adekvat symtomprofil skapas för varje enskild individ, vilken sedan kan följas upp med jämna mellanrum under rehabiliteringsprocessen (Borg, 1985; YFA, 2008b).

5) AnvändarvänlighetKorrekt instruktion och administration är mycket viktigt för att få fram tillförlitliga skattningar. De flesta människor har ingen svårighet att förstå innebörden i begreppet upplevd ansträngning; även om innebörden påverkas av faktorer som typen av arbete, om det är tungt, långvarigt konditionskrävande eller kortvarigt styrkekrävande, om det är kontinuerligt eller intermittent och så vidare (YFA, 2008b).

6) Tillgängliga alternativa instrumentGunnar Borg har även utvecklat en numerisk skala med språkliga uttryck så kallad CR10-skalan (CR för Category Ratio). Skalan indelas i nivåer mellan 0-10 och är vanlig vid styrkeskattningar. För upplevd ansträngning används vanligen RPE-skalan, men även CR10-skalan är möjlig att använda. Till skillnad från RPE-skalan ger CR10-skalan inte en linjär tillväxt beträffande arbetsintensiteten och pulsfrekvensen vid aerobt arbete, utan en positivt accelererande tillväxtfunktion. Precis som RPE-skalan togs CR10 fram för ansträngningsbedömning i samband med arbetsprov, där CR10 anses kunna spegla en mer riktig tillväxtfunktion vid testning av patienter med svåra symtom, såsom bröstsmärta eller andnöd. Tanken är då att den "farliga ansträngningen" troligen inte enbart tilltar linjärt med ökande belastning, utan enligt en positivt accelererande funktion som då bättre kan speglas med den funktion man får utifrån skattning baserad på CR10. Inom idrottsmedicinen används idag CR10-skalan ofta vid styrkeskattningar i samband med rehabilitering (YFA, 2008b).

Källförteckning:

Borg, G., 1985. An introduction to Borg’s RPE-scale. Ithaca, NY: Movement Publications.

Borg, G., 1994. Borg-RPE-skalan. En enkel metod för bestämning av upplevd ansträngning.Stockholm: Borg Perception.

Yrkesföreningar för fysiskt aktivitet (YFA), 2008a. FYSS 2008: Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut

Yrkesföreningar för fysiskt aktivitet (YFA), 2008b. FYSS – upplevd ansträngning som hjälp att styra motionsintensiteten. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut

6

Chin Up Tes Charles Vibenius Beskrivs som ett dynamiskt styrkeuthållighetstest av m. biceps brachi, m. brachialis, m. lattisimus dorsi samt m. teres major. Utförs med över, eller som på bilden, under grepp beroende på muskelgrupps fokus. Från hängande med raka armar lyfts kroppen upp så att hak spetsen vidrör stången, sedan sänks kroppen ned till raka armar. Patienten upprepar så många gånger som möjligt och antalet antecknas(1). Utvärdering är som följer: Män >13 utmärkt, 9-13 över medel, 6-8 medel, 3-5 under medel, <3 dåligt. Kvinnor >6 utmärkt, 5-6 över medel, 3-4 medel, 1-2 under medel, 0 dåligt. Testet är lämpligt för etappkontroll och är enkelt att genomföra. Allt som behövs är en stång att hänga i vilket gör testet billigt och fungerar som utvärdering av barn, ungdomar och vuxna. Användnings områden inkluderar utvärdering av funktion/prestationsförmåga för individer med fysiskt krävande arbeten som tex brandman och militärer. Förändringar över tid är tydliga vilket leder till att testets responsivitet är hög. Författaren har ej funnit om validitet samt reliabilitets testning gjorts på Chin up test och utgår från att så troligen ej är fallet. Testet har dock använts för utvärderingar av bland annat den svenska försvarsmakten samt i den amerikanska marinen(3) under längre tid och författaren anser att det mäter den funktion som testas adekvat. Om testet ses som ett funktions test i högre grad än ett styrkeuthållighetstest så kan också antalet fel källor minimeras. Många faktorer som tex smärta skulle annars kunna påverka resultatet. På detta sätt kan också validiteten ökas. Reliabiliteten kan, på grund utav testets enkla genomförande samt enkla instruktioner, anses vara god. Williford et al gjorde 1999 en studie där detta test ingick i ett batteri som sedan jämfördes med testpersonernas fysiska prestations förmåga(bära ut individer från hus, lägga slang, slå in dörrar mm). Batteriets resultat visade sig ha signifikant korrelation (p<0,01) med den fysiska prestations förmågan(2).Författaren anser att detta är ett grovt test som dock under rätt förutsättningar mäter arm/skulder styrka i förhållande till kroppsvikt på ett enkelt och tydligt sätt. Referenser

1. Mackenzie Brian. 101 Performance Evaluation Tests. Electric Word Plc.

2. Henry N. Williford, William J. Duey, Michele S. Olso, Ron Howard, Naizhen Wang. Relationship between fire fighting suppression tasks and physical fitness. Ergonomics, 1999.

3. Topendsports. http://www.topendsports.com/testing/forces-marine-pft.htm, 100513.

Charles Vibenius sjg stud T6

7

The DASH (Disabilities of the Arm, Shoulder, and Hand) Outcome Measure Emma Lenholm

1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller hargenomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Svar: DASH är ett utvärderingsinstrument i form av ett självskattingsformulär för patienter med alla typer av besvär i den övre extremiteten. Formuläret består av 30 punkter som beskriver individens självupplevda funktionsnedsättning. DASH finns i en utökad/specialiserad version med frågor som berör personer med höga krav på prestation i övre extremitet, t.ex. idrottare, musiker och yrkesarbetare. Testet kan användas som utvärdering vid ett engångstillfälle eller för att mäta förändringar över tid. 2) Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseendereliabilitet och validitet3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?

Svar: DASH har visat sig vara reliabelt och valit för både proximal och distal funktionsnedsättning i övre extremitet (1).Reliabilitet (ICC) .96 (över .75 = acceptabelt) samt Internal Consistency (Crohnbach´s alpha) .90Testet är utvecklat för personer med besvär från övre extremiteten.

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?

Svar: Hittar tyvärr inga uppgifter om detta..

5) Är instrumentet enkelt att använda?

Svar: Testet är ett billigt, enkelt och snabbt utförbart test och kan göras på egen hand av patienten. DASH finns även i en förkortad version, Quick DASH, med 11 punkter samt tillval för högpresterande.

6) Finns något bättre instrument tillgängligt? Svar: University of Pennsylvania Shoulder Score (Reliabilitet:.94, Internal Consistency.93) som både består av en subjektiv bedömning från patienten (självskattningsformulär) samt en objektiv bedömning då sjukgymnast undersöker ROM och styrka jämfört med den friska sidan är ett alternativ till DASH. ASES (American Shoulder and Elbow Surgeons Self Report) är ytterligare ett test (Reliabilitet: .84, .96, Internal Consistency: .86) som även det består av ett självskattningsformulär samt en klinisk bedömning från sjukgymnasten beträffande ett manuellt muskeltest samt ROM.

1. Outcomes Measurement of Upper Extremity FunctionJennifer Stiller, ATC, and Timothy L. University of Kentucky2005 Human Kinetics ATT 10(3), pp. 24-252. Svensk version av DASH: http://www.dash.iwh.on.ca/assets/images/pdfs/Swedish_DASH.pdf

Enbens längdhoppstest Frida Flodström Jag har valt att fördjupa mig i funktionstestet enbens längdhoppstest. Det fungerar så att personen står på ett ben på golvet med tårna bakom en linje och hoppar så långt som möjligt

8

och landar på samma ben och står stilla tills testledaren har mätt klart. Längden på hoppet mäts från linjen till hälen på foten som personen sätter i golvet. Under hoppet får patienten svinga med armarna hur som helst. Personen får upprepa testet två gånger per ben (5). Det finns dock olika åsikter om hur många försök man ska få och hur man ska hålla armarna. Tre försök är också vanligt förekommande (3).

Instrumentet är mycket enkelt att genomföra och det ända som behövs för att genomföra testet är tejp och ett måttband. Testet kan även lätt genomföras i olika miljöer såsom i en klinik eller i en testlokal.

Reliabilitet/ValiditetTestet är reliabilitet och validitets testat. I en studie där man testat fem män och 15 kvinnor utan någon dysfunktion i nedre extremiteten visade sig reliabiliteten vara mellan 0,95 och 0,96 (ICC) vilket är hög (1). För att testet ska vara reliabelt krävs det att testet följs efter ett standardiserat protokoll. I en annan studie där man testat 46 personer som genomgått en ACL rekonstruktion visade sig reliabiliteten vara 0,92 (ICC), vilket också är högt (2). I en tredje studie där man testat personer efter meniskoperation och personer med knäartros visade sig reliabiliteten vara 0,93 (ICC), vilket också är hög (3).

En studie har mätt korrelationen mellan enbens längdhoppstest och ”global rating of change” samt ”lower extremity functional scale change”. Korrelationen mellan enbens längdhoppstest och global rating of change är 0,48. Korrelationen mellan enbens längdhoppstest och lower extremity functional scale change är 0,37. Enligt studien tyder resultaten på en hög validitet (2).

Enligt studien Augustusson et al. (5) så skadar sig idrottare i slutet av en match/tävling när idrottaren är trött. Vanligtvis så är dynamiska test genomförda på utvilade personer och därför visas inte personens förmåga att genomföra övningen när han/hon är trött och som mest skadebenägen. I deras studie undersöktes friska män före och efter uttröttning av quadriceps.. Testen genomfördes med minst 72 timmars mellanrum. Resultaten visade stor skillnad mellan första och andra hopp tillfället. Reliabiliteten (test-retest) mättes och var från 0,75 (ICC). Enligt författarna så bör även fokuset gå från patientens förmåga att utveckla kraft till patientens förmåga att motstå kraften i landningen då det är då knät har som störst belastning. Kraften på knäleden är i landningen två till tre gånger större än på höftleden samt fem till tio gånger större än på fotleden (5).

Är testet relevant?Testet kan vara mycket relevant om testet utförs på rätt sätt då det är bra att använda för att veta när en idrottare säkert kan återgå till sin idrott utan restriktioner. Men att bara utföra ett enbens längdhoppstest på en utvilad person kan leda till att svaghet missas och personer som inte är färdig rehabiliterade släpps tillbaka till sin idrott för tidigt. Det gäller framför allt personer med ACL-skada då testet har visat sig ha god reliabilitet hos den patientgruppen (1). Validiteten är dock inte lika studerad. Andra mätinstrumentI flera studier, bland annat Barber et al. (4) testar man personerna med minst två test då det är vanligt att försökspersonen presterar normalt på minst ett av testen. I deras studie genomfördes tre test: one-legged hop for distance, one-legged timed hop, shuttle run och one-legged vertical jump (4) Andra tester som också genomförts är cross-over hop for distance, 6 meter timed hop och triple hop for distance (1).

9

Referenser(1) Bolgla LA, Keskula DR. Reliability of Lower Functional Performance Tests. J Orthop

Sports Phys Ther 1997: 26: 138-142.(2) Reid A, Birmingham TB, Stratford PW, Alcock GK, Giffin JR. Hop Testing Provides

a Reliable and Valid Outcome Measure During Rehabilitation After Anterior Cruciate Ligament Reconstruction. Phys Ther 2007: 87: 337-349.

(3) Bremander AB, Dahl LL, Roos EM. Validity and and reliability of functional performance tests in meniscectomized patients with or without knee osteoarthritis. Scand J Med Sci Sports 2007: 17: 120–127

(4) Barber SD, Noyes FR, Manginem RT, McCloskeyp JW, Hartmana W. Quantative Assessment of Functional Limitations in Normal and Anterior Cruciate Ligament-Deficit Knees. Clin Orthop 1990: 255: 204-214.

(5) Augustusson J, Thomee R, Lindén C, Folkesson M, Tranberg R, Karlsson J. Single leg hop testing following fatiguing exercise: reliability and biomechanical analysis Scand J Med Sci Sports 2006: 16: 111–120

Heel-rise test Emelie Dovberg Testpersonen står under testets gång på ett rakt ben med foten placerad på en kil i motlut (för att få med hela rörelseomfånget) Personen skall sedan häva sig rakt upp på tå i takt med metronom (ex 60 slag/min). Lätt stöd med fingrarna för att hålla balansen accepteras. En mätsticka eller liknande krävs för att kontrollera så personen når lika högt hela tiden. Testet avbryts när personen inte orkar göra en hel tåhäv till. Tåhävning är en koncetrisk och excentrisk muskelaktivitet i plantarflexorerna (1). Fråga 1. Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottskada? Syftet med testet är att mäta muskulär styrka/uthållighet som ett mått på funktionell återhämtning vilket gör att testet lämpar sig mycket bra för personer i rehabilitering efter en idrottskada. Det verkar i forskning som att testet är mest relevant vad det gäller att mäta en individs uthållighet i vadmuskeln (plantar-flexor funktion) än själva styrkan (1). Vadmuskeln är oftast delaktig i aktiviteter som gång, löpning och hopp m.m. vilket gör den mycket viktig för aktiva personer. Att använda tåhävning som ett utvärderingsinstrument i rehabilitering kan visa på skillander mellan frisk och skadat ben samt återhämtningsförloppet. Om testet exempelvis visar på dålig uthållighet vid slutet av en rehabiliteringsperiod kan det ses som en anledning till att utöka rehabiliteringstiden för idrottskativa personer (2). Det finns en studie som har utvärderat vad normalvärdet för antal tåhävningar är på friska individer. Rekommendationen är idag 25 st. Det framkom vidare i studien att det inte finns någon skillnad mellan könen och antal genomförda tåhävningar (3). Fråga 2 och 3. Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet. Vilken diagnosgrupp har man testat för?Testet har visat sig ha god reliabilitet hos friska, personer med achilles ruptur och personer med achilles tendinopathy (4,5). Möller et al. rekommenderar att standardiserad tåhävning skall användas som utvärderingsinstrument på funktionell återhämtning efter achillesruptur (6).

Ett tåhävningstest där man mäter dels höjden av varje repetition och antalet har god validitet och större möjlighet att hitta skillnader mellan skadad och icke skadad sida i jämförelse med att enbart räkna antalet utföra tåhävningar (5). Vid test-retest är tåhävingstest lika valit och

10

reliabelt som isokinetisk testutrustning men tåhävningstestet kräver dock strikt standardiserade protokoll för att det skall bli pålitligt. Reliabilitets kofficienten för testet var i Möller et al. studie 0,78-0,84 (4).

Fråga 4. Är instrumentet tillräckligt känsligt? Jag tror att testet är känsligt nog för att upptäcka funktionella skillnader mellan dels olika behandlingsalternativ och mellan friskt och skadat ben om man genomför testet med att räkna det totala arbetet (höjd x antal repetitioner) vilket även två studier har bekräftat (5).

Maagaard Mortensen et al. tror det är svårt för en person att känna av hur trött vadmuskeln egentligen är under testets gång och veta när man nått ”the end point”i testet vilket kan påverka resultatet och göra det mindre känsligt (7). Jag har dock något svårt att förstå hur detta skulle kunna vara ett problem. Att ta ut sig maximalt i ett tåhävningstest ser jag inte som ett svårare hinder än att ta ut sig maximalt i andra utvärderingsinstrument exempelvis med hjälp av isokinetisk utrustning.

Fråga 5. Är instrumentet enkelt att använda?Ja, jag anser att testet är enkelt att genomföra. I utrsutningsväg krävs enbart en kil och metronom vilket är en billig utrustning, exempelvis i jämförelse med isokinetisk utrustning. Det är även ett test som går snabbt att genomföra vilket uppmuntrar till regelbunden uppföljning anser jag. Testet är så pass enkelt att utföra att man kan lägga in det som en del i rehabilteringen vilket jag tycker är mycket positivt. Fråga 6. Finns något bättre instrument tillgängligt?Det instrument som skulle kunna jämföras med tåhävningstestet är att använda sig av isokinetisk utrustning. Det kräver dock att man har tillgång till en sådan utrustning. Eftersom forskning har visat att tåhävningstest är lika valit och reliabelt som isokinestisk utrustning anser jag att tåhävningstest är ett bra och ett enkelt/snabbt test att använda sig av.

1. Österberg, U., Svantesson, U., Takahashi, H., Grimby, G. Torque, work and EMG development in a heel-rise test. Clinical Biomechanic 1997;13:344-350

2. Suchak, A.A., Bostick G.P., Beaupré, L.A., Durand, D.C., Jomha, N.M. The Influence of Early Weight-Bearing Compared with Non-Weight-Bearing After Surgical Repair of the Achilles Tendon. The Journal of Bone and Joint Surgery 2008;90:1876-1883

3. Lunsford, B.R., Perry, J. The standing heel-rise test for ankle plantar flexion: criterion for normal. Physical Therapy 1995;8:694-698

4. Möller, M., Lind, K., Styf, J., Karlsson, J. The reliability of isokinetic testing of the ankle joint and a heel-raise test for endurance. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc 2005;13:60-71

5. Grävare Silbernagel, K., Nilsson-Helander, K., Thomee´, R., Eriksson, B.I., Karlsson, J. A new measurement of heel-rise endurance with the ability to detect functional deficits in patients with Achilles tendon rupture. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc 2010;18:258-264

11

6. Möller, M., Lind, K., Movin, T., Karlsson, J. Calf muscle function after Achilles tendon rupture, A prospective, randomised study comparing surgical and non-surgical treatment. Scandinavian journal of medicine & science in sports 2002;12:9-16

7. Maagaard Mortensen, N.H., Skov, O., Jensen, P.E. Early Motion of the Ankle After Operative Treatment of a Rupture of the Achilles Tendon. A Prospective, Randomized Clinical and Radiographic Study. The Journal of Bone and Joint Surgery 1999;81:983-990

Svantessons test / a standing heel-rise test Saana HeikeläSvantessons test är ett standardiserad metod för att testa dynamisk muskulär uthållighet i vadmuskulaturen (1). Testet utförs med patienten stånde på ett ben på ett 10˚ vinklat fotplatta för att hela rörelseomfånget kan tas ut. Det är tillåtet att stötta med fingertopparna mot väggen för att hålla balansen. Instruktionen är att lyfta hälen så högt som möjligt varje gång tills ofullständiga tåhävningar utförs på grund av trötthet. Metronom används för att standardisera tempot. (2)

Instrumentet är relevant för individer som genomgår eller som har genomgått rehabilitering efter idrottsskada. Detta då muskulär uthållighet och svaghet tros vara en av orsakerna varför skador uppstår under utövande av idrott. Den muskulära uthålligheten och styrkan i muskulaturen påverkas efter en skada och under rehabiliteringsperioden. (3) Det kan vara relevant att utföra testet innan återänvändandet till idrott för att minska risken för fler skador. En studie visar att testet har en väldigt god kort-, medel- och långtids test-retest reliabilitet (0,09; 0,18; 0,15). (3) Instrumentet ansågs valit i en annan studie då signifikant korrelation, p<0,01, sågs med balans, gång och gånghastighet. Även graden av kronisk venös sjukdom (chronic venous disorders, CVD) var kopplad till resultatet. (4)

En studie utfördes på friska försökspersoner samt på personer med djup ven trombos, men då testades endast det friska benet (3). En annan sudie utfördes på personer med missbrukarbakgrund och CVD (4).

Man kan diskutera om känsligheten för Svantesson testet är tillräcklig då man testar personer med god muskulär uthållighet. Inga studier hittades som jämförde resultat mellan höger och vänster benet efter en rehabilitering efter en idrottsskada. Det finns antagligen en naturlig variation mellan till exempel dominant och icke-dominant ben varför det kan vara svårt att uttala sig om i fall den ursprungliga nivån, före skadan, är uppnådd.

Svantessons test är ett billigt och snabbt test vilket underlättar användandet i klinik (3). Det är ganska lätt för försökspersonen att genomföra aktiviteten med rätt teknik. Detta borde minska risken för att resultatet blir betydligt bättre ju fler gånger försökspersonen utför den.

Eftersom personer med svaga plantarflexorer ofta kan ha svårigheter att gå (4) kan diverse gångtester anses som ett bra och billigt alternativ. Dock när man testar personer som är aktiva inom någon idrott kan det vara lättare att provocera muskulär utmattning genom tåhävningar än genom gång.

Referenser:

12

1. FYSS. 6. Bedöma och styra fysisk aktivitet. Tillgänglig på http://www.svenskidrottsmedicin.se/fyss/pdf/6_Bedoma_och_styra.pdf 10-04-28

2. Karolinska institutet. Testmetoder – styrka. Tillgänglig på https://courses.ki.se/arbetsblad_11_styrka_2009.pdf?node=190584 10-04-28

3. Haber M, Golan E, Azoulay L, et al. Reliability of a device measuring triceps surae muscle fatigability. Br J Sports Med. 2004; 38(2): 163-7.

4. Pieper B, Templin T N, Birk T J, et al. The Standing Heel-Rise Test: Relation to Chronic Venous Disorders and Balance, Gait, and Walk Time in Injection Drug Users. Ostomy/wound management 2008; 54(9): 18.

Styrketest: Heel Rise Chasandra Pintscher

Heel rise (tåhävning) är en övning för att träna styrka i m. triceps surae men också ett test för att mäta styrkan i denna muskulatur. För att mäta hela ROM utförs testet på en kil med motlut på ca 10o. Ett godkänt tåhäv kräver att hälen lyfts 5 cm från underlaget. I olika studier har tempot i tåhävningarna varit mellan 20-40 per minut(1, 2, 3, 4). För att standardisera testet uppfanns olika metoder/apparater som reliabilitetstestats i studier. Haber et al (3) använde sig av en platta med ett stopp framför foten för att hindra den från att glida framåt samt en höj- och sänkbar stav som dorsaldelen av foten rör vid där rätt höjd uppnåtts (se figur 1). Möller et al (4) använde liksom Haber et al en platta med stopp/kloss för att hindra foten från att glida framåt. I höjd med fotledens rörelseaxel (ca 5 cm ovanför underlaget) placeras en ljusstråle som lyser lateralt och medialt om hälen. När hälen lyfts så högt att ljusstrålen inte längre är bruten (5 cm) hörs en signal som signalerar att patienten kan sänka ner hälen igen.

1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller hargenomgått rehabilitering efter idrottsskada?Instrumentet är relevant att använda för att jämföra uthållighet i m. triceps surae vid achillesseneproblematik och efter ruptur. Som styrketest anser jag inte detta vara ett bra test då antalet repetitioner hos idrottare ofta blir över 25 och då är ett test för muskulär uthållighet.

2) Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseendereliabilitet och validitetReiliabilitet (ICC, test re-test) på ca 0.80 (right 0.84, left 0.78)(4)I studien som Haber et al utfört var ICC 0.93 vid 30 min och 48h uppföljning (3).

13

Figur 1 Figur 2

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Testet är reliabelt för friska personer och personer med ATR. Validitet är testat för patienter med achilles tendinopati där man med testet kan upptäcka skillnader mellan det friska och sjuka benet, alternativt det mindre och mer påverkade benet(1).

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt? Är instrumentet enkelt att använda?Mätinstrumenten som behövs för att göra testet standardiserat kräver en del inställningar och kunskaper.Om testet utförs genom att testledaren avgör om höjden på hällyftet är tillräckligt vid varje repetition är det enkelt att använda men inte speciellt känsligt och med många felkällor, speciellt vid omtest efter tränings- rehabiliteringsperiod.

5) Finns något bättre instrument tillgängligt?KINetic-COMmunicator (Kin-Com) 500 H är en maskin som mäter det isokintiska vridmomentet i fotleden. Det går att utföra både plantar- och dorsalflektion i både closed och open chain. Motståndet är hydrauliskt och dynamometern är datorkontrollerad(1).Ett bättre mer standardiserat test vore att istället för att använda ett mått på 5 cm lyfthöjd ifrån häl till underlag bestämma en vinkel som bör uppnås vid hällyftet. För patienter med små fötter krävs större ansträngning för att nå 5 cm än för patienter med större fötter. Om en bestämd vinkel istället används så bör ansträngningen bli samma oberoende av fotstorlek (se figur 3).

Figur 3

Referenslista:1. Silbernagel KG , Nilsson-Helander K, Thomeé R, Eriksson BI, Karlsson J. A new

measurement of heel-rise endurance with the ability to detect functional deficits in patient with Achilles tendon rupture. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc. 2010 Feb;18:258-64

2. Mortensen HM , Skov O, Jensen PE. Early motion of the ankle after operative treatment of a rupture of the Achilles tendon. A prospective, randomized clinical and radiographic study. J Bone Joint Surg Am. 1999 Jul;81:983-90

3. Haber M , Golan E, Azoulay L, Kahn SR, Shrier I. Reliability of a device measuring triceps surae muscle fatigability. Br J Sports Med. 2004 Apr;38:163-7

14

4. Möller M , Lind K, Styf J, Karlsson J. The reliability of isokinetic testing of the ankle joint and a heel-raise test for endurance. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc. 2005 Jan;13:60-71

Heel-Rise Test Therese Norlin

Syftet med Heel-Rise test är att mäta försökspersonens maximala kapacitet (uthållighet) att utföra tåhävningar på ett ben. Testet utförs på en fotplatta som är vinklad 10° för att få med hela rörelseomfånget och det andra benet hålls i luften. Fingertopparna får användas till balansstöd. En metronom inställd på 60 slag/minut används för att standardisera hastigheten. Försökspersonen ombeds att lyfta hälen så högt som möjligt varje repetition och testet avbryts när tåhävningarna är ofullständiga. Antalet repetitioner räknas och studier visar på att normalvärdet är ca 25 repetitioner (1).

Är instrumentet relevant?Att använda Heel-Rise test efter exempelvis en skada eller totalruptur på achillessenan är relevant om avseendet är att testa den muskulära uthålligheten (2,3). Att testa maximal styrka (1 RM) är dock enligt min uppfattning, mindre relevant då man normalt överstiger 20-25 repetitioner under detta test. Att utföra testet i början och i slutet på en rehabiliteringsperiod kan visa skillnad i muskulär uthållighet. Om inte bara antalet repetitioner räknas, utan även höjden på varje tåhäv, har man kunnat hitta kliniska skillnader i funktion jämfört med om endast antalet räknas (2).

Reliabilitet och validitetEnligt en studie gjord av Möller et. al fann man en reliabilitetskoefficient på 0.78-0.84 för Heel-Rise test som ett test för muskulär uthållighet (4). Dock har olika studier utfört testet på lite olika sätt vilket skulle kunna leda till minskad reliabilitet. Att utföra testet enligt Svantesson, där man med ögonmått mäter om försökspersonen utför varje repetition genom hela rörelsebanan skulle kunna skilja från en försöksledare till en annan.

Testet har god validitet om syftet är att mäta muskulär uthållighet (2).

Validitetstesterna enligt de studier jag har läst, har använt sig av försökspersoner som haft en skada eller totalruptur av achillessenan, vilket innebär att man testat personer som Heel-Rise test skulle kunna användas till under rehabilitering. Reliabilitetstestet som jag refererar till utfördes på friska män utan besvär från achillessenan eller vadmuskulaturen.

Är instrumentet tillräckligt känsligt?Jag tror att detta instrument är tillräckligt känsligt om man är ute efter att finna skillnader mellan skadat och friskt ben, förutsatt att inte enbart antalet repetitioner räknas utan att även höjden på varje repetition noteras. Detta är även något som man kunnat bekräfta i åtminstone en studie (2).

15

Enkelt att använda?Heel-Rise test är väldigt enkelt att använda och om det är samma försöksledare som bedömer vid varje test så kan det vara ett bra utvärderingsinstrument, trots att man gör en subjektiv bedömning om tåhävningen är godkänd eller inte.

Andra instrumentI en studie av Möller et al testade man plantarflektionen isokinetiskt(4). Dock är det betydligt svårare att utföra och många har inte den utrustningen som krävs. Vill man därför mäta muskulär uthållighet kan Heel-Rise test användas och normalvärden går att finna i studier.

Referenser1. Svantesson U. SSC ökar prestationsförmågan. Sjukgymnasten 1997;6-7:20-232. Silbernagel KG et al. A new measurement of heel-rise endurance with the ability

to detect functional deficits in patients with Achilles tendon rupture. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc 2010;18:258–264

3. Österberg U et al. Torgue, work and EMG development in a Heel-Rise test. Clinical Biomechanics 1998;13:344-350

4. Möller M et al. The reliability of isokinetic testing of the ankle joint and heel-rise test for endurance. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc 2005;13:60-71

Figure 8 hop test Maria Mereman 1)Är intrumentet relevant för inidivder som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Testet kan utföras både under rehabiliteringen samt som ett avslutande test. Figure-8-hop-test är ett funktionstest som är främst användbart hos patienter med fotskador men även hos patienter med rehabiliterade främre korsbands skador. Om testet skall utföras som ett utgångsstatus innan rebilitering eller användas under genomgående rehabilitering skall det dock förslagsvis finnas rimliga förutsättningar till att testet utförs. Patienten bör alltså ha genomgått en grundlig undersökning där man uteslutit en allvarlig skada eller att sin sjukgymnast alternativt tränare anser patienten ha tillräckligt god funktion att klara av testet utan att få ökade besvär(1,2). Om testet utförs före/under rehabilitering kan testet visa om det föreligger en funktionsnedsättning, hur progressionen enligt rehabiliteringsplanen är samt ge indikationer för vilka områden rehabiliteringen bör innehålla ex. proprioceptiv träning, muskulär styrka etc. Detta test kräver mycket av patienten då det skall gå på tid och sträckan som skall hoppas på ett ben är lång. Testet är kanske mer utformat för att användas som ett bra slutligt test då det innehåller flera funktionella komponenter och strukturerna kring foten och/eller knäet utsätts för stora krafter. Utförandet skulle då ge information om patienten fortfarande har rehabiliterings brister eller är tillräckligt rehabiliterad för en säker återgång till sin idrott(1).

2)Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitetDet finns inga tillgängliga studier som har presenterat eller studerat testets validitet. Detta test är likande utvärderingstestet som ”figure 8 running test”, då man springer på tid en sträcka

16

utformad som en åtta. Reliabiliteten /inter-reliabiliteten är testad där man funnit att hos icke idrottare är den ICC≥0,76 och hos idrottare ICC≥0,84, >0,75 ansågs som god reliabilitet. Detta innebär i praktik att man kan ha olika testledare utan att resultatet påverkas för mycket mellan tillfällena. Enligt artikeln krävs det endast två till tre ”pröva-på-omgångar” samt endast ett testtillfälle för att det ska vara tillräckligt reliabelt (3). En annan författare fann att interreliabiliteten i testet var 0,99 (4).

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet? Den är reliabilitetstestad för fotledsskadade samt främre korsbandspatienter (2,5).

4)Är instrumentet tillräckligt känsligt? En studie som undersökt patienter med främre korsbandsskada med en osymmetri i nedre extremitet har detta test en sensitivitet på 68%, men har ett ökat procentvärde om testet kombineras med ytterligare enbens test för att evaluera den funktionella förmågan (3). En annan studir harr inte enskilt analyserat känsligheten av testet utan har studerat den i samband med andra hopptest som ingår i ett funktionellt utvärderingsmoment, sk FAT (functional ablity test) Denna artikel såg att det skiljde inte mer än 1.13 sekunder mellan testen och räkande ut att det finns en viss sekundandel som säger om man har förbättrats eller försämrats (4). Känsligheten är dock förstärkt av att man använder ett och inte två ben som vid testet där man skall springa i en åtta. En studie presenterade att personer med FAI (functional ankle stability), är figure 8 hop test ett bra utvärderingsintrument för att sålla ut personer som kan få eller har problem (1).

5)Är intrumentet enkelt att använda?Instrumentet är enkelt att använda där det behövs ett tidtagarur, 2 koner alternativt 2 tejpbitar samt att instruktionerna är lättinstruerade.

6) Finns något bättre instrument tillgängligt? Testet mäter inte endast muskelstyrkan, men är en kombination av moment såsom koordination, rörlighet och uthållighet där det ställs krav på hela nedre extremiteten. Ett utmärkt komplext funktionellt instrument för patienter vars idrotter ställer höga krav på dem. Som tidigare nämnt bör man vara noga med att utsätta patienten för testet för tidigt efter ex. en främre korsbandsskadsrehabilitering då testet innebär många vridmoment i knäet och då risk för skada. För närvarande finns testet ej validetstestat, och det skulle vara nödvändigt. Detta test utförs på tid, en objektiv mätmetod och säger inget om hur patienten utförde den. Det finns bättre tester som är mer standardiserade och utvärderade som ex.enbens längdhoppstest. Man måste ta hänsyn till flera aspekter i figure-8-hop-testet då den har flera ”felkällor”, alltså känsligheten är lägre. Det går inte att överföra resultatet från testet till andra personer då alla har olika förutsättningar som ex. olika långa ben, hoppar med kortare alternativt längre steg o.s.v. . Att göra testet mer standardiserat vore att förutom ta tid t.e.x.räkna antal hopp. Ett komplement för att göra teset mer reliabelt som studier visat är att göra det i kombination med andra enbenshopptester vilka är mindre komplexa och kräver inte lika många tvära vändningar eller flera hopp. Ett annat sätt för att bedöma patientens utförande är att använda video-analys. Men det viktigaste är att ha klart för sig vad man vill få ut av testet.

Referenser

17

1. Caffrey, E., Docherty L, C., Schrader, J., Klossner, J. The Ability of 4 Single-Limb Hopping Tests to Detect Functional Performance Deficits in Individuals With Functional Ankle Instability. J Orthop Sports Phys Ther 2009;39(11):799-806

2. Simple functional tests to determine an injured athlete´s readiness to return to participation.http://www.iahsaa.org/Sports_Medicine_Wellness/Injury_Prevention_Treatment/Testing_Injured_Athletes.pdf

3. Itoh, H., Kurosaka, M., Yoshiya, S., Ichihashi, N., Mizuno, K. Evaluation of functional deficits determined by four different hop tests in patients with anterior cruciate ligament deficiency. Knee Surg, Sports Traumatol, Arthrosc (1998) 6 :241–245.

4. Ortiz, A., Olson L, S., Roddey S, T., Morales, J.Reliability of selected physical performance tests in young adult women. Journal of Strength and Conditioning Research, 2005, 19(1), 39–44.

5. Docherty L, C., Arnold L, B., Gansneder M, B., Hurwitz, S., Gieck, J. Functional-Performance Deficits in Volunteers With Functional Ankle Instability. Journal of Athletic Training 2005;40(1):30–3.4

Foot Function Index, FFI Sofia Arpö

Foot Function Index (FFI) är uvecklat för att mäta patientens självupplevda fothälsa och –funktion inom tre domäner; aktivitetsbegränsning, invaliditet/handikapp och smärta. Testet är utformat som ett frågeformulär där patienten markerar sitt tillstånd på en visuell, och i vissa versioner verbalt förstärkt VAS-skala. Markeringen ligger sedan till grund för en poängsättning, både inom de enskilda domänerna och i testet som helhet. En högre poäng indikerar en sämre upplevd fothälsa/-funktion.

Är instrumentet reliabelt och valit?

FFI har vid ett flertal tillfällen testats avseende sin reliabilitet och validitet och anses vara ett tillförlitligt mätinstrument i såväl klinisk praxis som i forskningssammanhang (1-5, 8, 11). Men då testet initiellt utformades för att mäta fothälsa hos RA-patienter är det inom den patientgruppen som man statistiskt har kunnat säkerställa reliabiliteten och validiteten (1, 2, 6, 11). Reliabilitetskoefficienten räknades i ett av dessa fall ut till ICC=0,87 (1). Först på senare tid har det gjorts studier på andra patientgrupper. Martin et al (4) använde FFI vid utvärdering av kroniska, icke-traumatiska ortopediska åkommor (såsom hallux valgus, fotledsinstabilitet, tibialis posterior dysfunktion m.fl.) och fann instrumentet tillräckligt valit för att mäta fothälsa även hos de patienterna. Liknande resultat fann man då man reliabilitets- och validitetstestade den Taiwanesiska versionen av FFI (3), då på två olika patientgrupper: plantarfasciit och traumatiska fotledsfrakturer. Reliabilitetskoefficienten blev då ICC=0,82.

För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?

18

Testet är endast statistiskt reliabilitets- och validitetstestat för RA-patienter. För kroniska, ortopediska åkommor anses FFI ha god reliabilitet, men är inte tillräckligt utvärderat avseende validitet (6). FFI har sedan hamnat i skuggan för andra själv-administrativa tester, som från början har haft för avsikt att spegla förändringen hos patienter med traumatiska och icke-traumatiska ortopediska skador.

Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehab efter idrottsskada?

Eftersom FFI är ett frågeformulär mäts enbart de patientens subjektiva upplevelser av aktuellt status. Testet säger ingenting om rörlighet, balans, eller funktion ur en klinisk synvinkel. Detta gör att utvallet självklart varierar beroende på vilken patient det är, vilken typ av skada det rör sig om samt vad patienten själv har för förväntningar och mål med sin rehabilitering. I en artikel av Agel et al (5) poängterar man att FFI är mer lämpligt för individer som redan har låg fotfunktion, och där fotfunktionen påverkar patientens ADL-förmåga. Genom att titta på frågorna i FFI (bilaga 1) kan man ana att testet inte är relevant vid t.ex. slutrehabiliteringen av en elitidrottare.

Är instrumentet tillräckligt känsligt?

Ett flertal studier är gjorda för att avgöra känsligheten i FFI (7, 9, 10), men resultaten skiftar något. Landorf et al (10) räknade ut den minsta skillnaden som FFI kunde detektera i förändring över tid och fann lite olika resultat i de olika domänerna, men ändå tillfredsställande enligt författarna

Är instrumentet lätt att använda?

FFI är ett tydligt uppställt frågeformulär på ett A4 med totalt 23 frågor. Det föregås av ett blad med en exempelfråga, där patienten får förklarat för sig hur formuläret ska fyllas i. FFI anses vara ett snabbt och enkelt formulär att fylla i, förutsatt att patienten har hyfsat god språkförmåga.

Finns något bättre instrument tillgängligt?

De själv-administrativa testerna för fotled och fot som finns beskrivna är tydligt beskrivna och analyserade i litteratursammanställningarna från 2010 respektive 2007 (2, 6). För ortopediska åkommor, framför allt de av traumatisk karaktär, rekommenderas istället Lower Extremity Function Scale (LEFS) eller Foot Health Status Questionnaire (FHSQ).

REFERENSER

1. Budiman-Mak E, Conrad KJ, Roach KE. The Foot Function Index: A measure och foot pain and disability. J Clin Epidemiol. 1991;44:561-570.

19

2. Naal FD, Impellizzeri FM, Rippstein PF. Which are the most frequently used outcome instruments in studies on Total Ankle Arthroplasty? Clin Orthop Relat Res. 2010 Mar;468(3):815-26.

3. Wu SH, Liang HW, Hou WH. Reliability and validity of the Taiwan Chinese version of the Foot Function Index. J Formos Med Assoc. 2008 Feb;107(2):111-8.

4. SooHoo NF, Samimi DB, Vyas RM, Botzler T. Evaluation of the validity of the Foot Function Index in measuring outcomes in patients with foot and ankle disorders. Foot Ankle Int. 2006 Jan;27(1):38-42.

5. Agel J, Beskin JL, Brage M, Guyton GP, Kadel NJ, Saltzman CL, Sands AK, Sangeorzan BJ, SooHoo NF, Stroud CC, Thorardson DB. Reliability of the Foot Function Index: A report of the AOFAS outcomes committee. Foot Ankle Int. 2005 Nov;26(11):962-7.

6. Martin RL, Irrgang JJ. A survey of self-reported outcome instruments for the foot and ankle. J Orthop Sports Phys Ther. 2007 Feb;37(2):72-84.

7. SooHoo NF, Vyas R, Samimi D. Responsiveness of the Foot Function Index, AOFAS clinical ratint systems, and SF-36 after foot and ankle surgery. Foot Ankle Int. 2006 Nov;27(11):930-4.

8. Bennett PJ, Patterson C, Wearing S, Baglioni T. Development and validation of a questionnaire designed to measure foot-health status. J Am Podiatr Med Assoc. 1998 Sep;88(9):419-28.

9. Landorf KB, Keenan AM. An evaluation of two foot-specific, health-related quality-of-life measuring instruments. Foot Ankle Int. 2002 Jun;23(6):538-46.

10. Landorf KB, Radford JA. Minimal important difference: Values for the Foot Health Status Questionnaire, Foot Function Index and Visual Analogue Scale. The Foot. 2008;18:15-19.

11. Budiman-Mak E, Conrad KJ, Stuck R, Matters M. Theoretical model and rasch analysis to develop a revised Foot Function Index. Foot Ankle Int. 2006 Jul;27(7):519-27.

Fotledsinstabilitet Mateja Fritz 1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller hargenomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Ja, för en person med instabila fotleder verkar instrumentet vara relevant, som vid rehabilitering efter fotledsskada. Instrumentet som använde sig av var ett batteri av fem olika funktionella tester: enbenshopp i bana, enbenshopp samt trestegshopp för maximal distans, sex meters hopptest samt sex meters kross-hopptest på tid. Då man har satt ihop ett antal tester är tanken att det skall ge ett bättre mått på stabiliteten i fotleden.Sedan testades även den isokinetiska styrkan i fotleden. 24 atleter med instabila fotleder deltog i studien.

20

2) Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseendereliabilitet och validitet?

Reliabiliteten räknades ut genom interclass correlation coefficient (ICC), för propriocepitonen och funktionen i fotleden såg man hög reliabilitet (0,94-0,98), det isokinetiska styrkan gav en god till hög reliabilitet (0,82-0,98) (Reliability of a functional test battery evaluating functionality, proprioception, and strength in recreational athletes with functional ankle instability. Sekir U, Yildiz Y, Hazneci B, Ors F, Saka T, Aydin T. Eur J Phys Rehabil Med 2008 Dec;44(4):407-15).

Vad gäller validiteten var det inte det primära i denna studie, men en referens svarade på validiteten för tester angående proprioception i fotleden. (Reliability and validity of ankle proprioceptive measures. Deshpande N, Connelly DM, Culham EG, Costigan PA, Arch Phys Med Rehabil. 2003 Jun;84(6):883-9).3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?

Atleter med funktionell instabilitet i fotlederna.

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?

Testet bör vara tillräckligt känsligt då man går igenom fem olika tester för stabilitet vilket borde täcka en större del av de med instabila fotleder.

5) Är instrumentet enkelt att använda?

Ja, märka upp bana med tejp, måttband, tidtagarur.

6) Finns något bättre instrument tillgängligt?Inget instrument med dessa sammansatta tester kunde hittas.

Funktionellt knäscore vid patellofemoralt smärtsyndrom Anna Lind

Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Patellofemoralt smärtsyndrom är ett mycket vanligt knäbesvär för fysiskt aktiva individer. Vad som ligger bakom problematiken är omdiskuterat men forskare anger bland annat överbelastning som en möjlig faktor, framförallt när det gäller ungdomar. Andra menar att patella har en försämrad dragriktning. Symtomen är ofta relaterade till idrott men kan också uppkomma i vardagen i samband med aktiviteter som belastar den patellofemorala leden till exempel trappgång, huksittande och långvarigt sittande med böjda knän. Patellofemoral smärta leder ofta till funktionsnedsättningar som begränsar både i vardagen och i idrottssammanhang.(1)

Eftersom smärta är det dominanta symtomet är det viktigt att mätinstrumentet för behandlingsutvärdering tar hänsyn till just smärtan i de olika situationer den kan uppkomma (2). Suzanne Werner, som gjorde sin doktorsavhandling om patellofemoralt smärtsyndrom, har utformat ett funktionellt knäscore som presenteras i boken Rörelseorganens

21

funktionsstörningar. Detta knäscore tar hänsyn till smärta i medel för patienten samt om smärta finns i vila eller uppkommer vid gång, trappgång eller löpning. Formuläret tar också hänsyn till funktionsnedsättning vid långvarigt sittande med böjda knän, huksittande och trappgång uppför och nedför. Andra vanliga symtom som formuläret också utvärderar är upplevelse av instabilitet och upphakningar i knäet. (1)

För den aktive idrottaren kan smärta behöva utvärderas för den specifika idrotten när man väl kommit så långt i rehabiliteringen att patienten kan börja återgå till sin idrott. Detta knäscore tar enbart hänsyn till löpning som träningsform vilket inte är särskilt idrottsspecifikt. Instrumentet, anser jag, kan därmed vara lämpligt i början av en rehabilitering, om patienten har uttalade besvär som också påverkar vardagsfunktioner. Dock kan ett annat utvärderingsinstrument behövas när patienten blivit så pass bra att han/hon börjar återgå till sin idrott.

Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet.

Kay et al. gjorde 2004 en studie med syftet att utreda reliabilitet, validitet och känslighet för förändring över tid (responsiveness) för flera utvärderingsmetoder som använts för patellofemoral smärta. Resultatet visade att VAS för smärta i medel (VAS-U) och som värst (VAS-W) samt AKPS (anterior knee pain scale) är de mest valida mätmetoderna för utvärdering av patellofemoral smärta. Reliabiliteten för test-retest var tillfredställande för VAS-W (0,76) och AKPS (0,81) men något lägre för VAS-U (0,56). Dock var dessa tre bäst på att urskilja behandlingsresultat och med reliabilitet, validitet och känslighet över tid sammanvägt rekommenderar författarna dessa tre mätinstrument. VAS-utvärderingen tar enbart hänsyn till smärtan medan AKPS tar hänsyn till funktionen och funktionsnedsättningar tillsammans med smärtan vilket kompletterar utvärderingen. (2)

AKPS är också reliabilitets- och känslighetstestat (avseende känslighet över tid) av Watson el al., 2005. Även i denna studie visade AKPS på hög reliabilitet (0,95) och moderat känslighet. (3)

Werners funktionella knäscore liknar AKPS i stort men är mindre omfattande, dvs saknar frågor om svullnad, muskelatrofi, flexionsinskränkning, hopp, knäböj och möjligheten att stödja på benet samt haltande.

För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?

AKPS och utvärdering med VAS-U och VAS-W är reliabilitetstestat och validitetstestat för diagnosen patellofemoralt smärtsyndrom för patienter i åldrarna 12-40år (2). AKPS är även reliabilitetstestat för patienter i åldrarna 16-50 år med anterior knäsmärta (3).

Är instrumentet tillräckligt känsligt?

VAS-U, VAS-W och AKPS kan alla detektera skillnad i förbättring/försämring för de patienter som ingick i studien och visar på bättre känslighet över tid jämfört med andra test. För att räknas som en förbättring bör VAS ha ökat med 1,5-2 cm och AKPS bör ha ökat 8-10 poäng. (2) I studien från 2005 bör poängen ha ökat med 14 steg på AKPS för att räknas som förbättring (3).

22

Frågorna i AKPS undersöks i en studie från 1993 (4) för att undersöka vilka subjektiva symtom och funktionsnedsättningar som bäst skiljde ut patienter med anterior knäsmärta, patella- subluxationer eller patelladisloceringar. Frågor som behandlade subluxation, haltande, smärta, löpning, trappgång och att sitta med böjda ben länge rekommenderades som angelägna frågor att ställa vid anamnestagningen av en patient med anterior knäsmärta. Susanne Werners funktionella knäscore berör samtliga dessa områden utom haltande. Haltande kan man ju dock delvis tolka in i att skatta smärta vid vanlig gång. I övrigt finner jag inga artiklar som undersökt sensitiviteten.

Är instrumentet enkelt att använda?

AKPS är ett frågeformulär och således enkelt och billigt att använda i klinik och uppfattas av patienter som lätt att förstå (2). Dock finns ingen svensk version tillgänglig varpå Werners funktionella knäscore är ett alternativ. Skattning på VAS-skala kräver inte heller några större resurser.

Finns något bättre instrument tillgängligt?

Watson et al., 2005 jämförde AKPS med LEFS (Lower Extremity Functional Scale) där LEFS visade något bättre resultat men båda på gott (3). Kay et al., 2004 jämförde med VAS-activity (smärtskattning på 6 ansträngande aktiviteter; gå, springa, sitta på huk, sitta samt gå upp och ned för trappa) samt the Functional Index Questionnaire (FIQ) där AKPS, VAS-U och VAS-W rekommenderas framför dessa som utvärderingsinstrument vid patellofemoral smärta (2).

Referenser1. Werner Suzanne. Rörelseorganens funktionsstörningar. Studentlitteratur 2007. Patellofemoralt smärtsyndrom, s

319-329.2. Kay M. Crossley, Kim L. Bennell, Sallie M. Cowan, Sally Green. Analysis of Outcome Measures for Persons With

Patellofemoral Pain: Which Are Reliable and Valid? Arch Phys Med Rehabil. 2004: 85: 815-22.3. Cynthia J. Watson, Micah Propps, Jennifer Ratner, David L. Zeigler, Patricia Horton, Susan S. Smith. Reliability

and Responsiveness of the Lower Extremity Functional Scale and the Anterior Knee Pain Scale in Patients With Anterior Knee Pain. J Orthop Sports Phys Ther. 2005: 35:136-146.

4. Urho M. Kujala, Laura H. Jaakkola, Seppo K. Koskinen, Simo Taimela, Matti Hurme, Olavi Nelimarkka. Scoring of Patellofemoral Disorders. The Journal of Arthroscopic and Related Surgery. 1993: 9:159-163.

AKPS Urho M. Kujala, Laura H. Jaakkola, Seppo K. Koskinen, Simo Taimela, Matti Hurme, Olavi Nelimarkka. Scoring of Patellofemoral Disorders. The Journal of Arthroscopic and Related Surgery. 1993: 9:159-163.

ANTERIOR KNEE PAIN (Sheet code: .)Name: Date:Age:Knee: L/RDuration of symptoms: __ years __ months

For each question, circle the latest choice (letter) which corresponds to your knee symptoms.1. Limp(a) None (5)(b) Slight or periodical (3)(c) Constant (0)2. Support(a) Full support without pain (5)(b) Painful (3)

23

(c) Weight bearing impossible (0)3. Walking(a) Unlimited (5)(b) More than 2 km (3)(c) 1-2 km (2)(d) Unable (0)4. Stairs(a) No difficulty (10)(b) Slight pain when descending (8)(c) Pain both when descending and ascending (5)(d) Unable (0)5. Squatting(a) No difficulty (5)(b) Repeated squatting painful (4)(c) Painful each time (3)(d) Possible with partial weight beating (2)(e) Unable (0)6. Running(a) No difficulty (10)(b) Pain after more than 2 km (8)(c) Slight pain from start (6)(d) Severe pain (3)(e) Unable (0)7. Jumping(a) No difficulty (10)(b) Slight difficulty (7)(c) Constant pain (2)(d) Unable (0)8. Prolonged sitting with the knees flexed(a) No difficulty (10)(b) Pain after exercise (8)(c) Constant pain (6)(d) Pain forces to extend knees temporarily (4)(e) Unable (0)9. Pain(a) None (I0)(b) Slight and occasional (8)(c) Interferes with sleep (6)(d) Occasionally severe (3)(e) Constant and severe (0)10. Swelling(a) None (10)(b) After severe exertion (8)(c) After daily activities (6)(d) Every evening (4)(e) Constant (0)11. Abnormal painful kneecap (patellar) movements(subluxations)(a) None (10)

24

(b) Occasionally in sports activities (6)(c) Occasionally in daily activities (4)(d) At least one documented dislocation (2)(e) More than two dislocations (0)12. Atrophy of thigh(a) None (5)(b) Slight (3)(c) Severe (0)13. Flexion deficiency(a) None (5)(b) Slight (3)(c) Severe (0)

Funktionell knäscore vid patellofemoralt smärtsyndrom Werner Suzanne. Rörelseorganens funktionsstörningar. Studentlitteratur 2007. Patellofemoralt smärtsyndrom, s 325

SmärtaIngen alls 5Lätt och oregelbunden 3Konstant 0

SmärttillfällenUnder eller efter löpning 15Vid trappgång 12Efter >2km promenad 9Efter >2km promenad 6Under vanlig gång 3I vila 0

UpphakningarAldrig 5Ibland 3Ofta 0

InstabilitetAldrig 5Ibland 3Ofta 0

Sittande, böjda knän > 30minInga problem 5Lätt försämrad 4Svårigheter 2Oförmögen 0

HuksittandeInga problem 5Lätt försämrad 4Svårigheter 2Oförmögen 0

25

Trappgång uppförInga problem 5Lätt försämrad 4Svårigheter 2Oförmögen 0

Trappgång nedförInga problem 5Lätt försämrad 4Svårigheter 2Oförmögen 0

Goniometer Andreas Lund

1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Ja det är viktigt att återfå fullgod rörlighet i ett skadat knä innan återgång till idrott.

2) Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet.

Brosseau et al anser att reliabiliteten är god vid mätning av flexion/extension i knäleden. Däremot varierade validiteten.Enligt Gogia et al är både reliabilitet och validitet god för mätning av knärörlighet med goniometer.

Det man även kunnat se är att mätning med goniometer har bättre reliabilitet än visuell uppskattning av rörlighet samt att reliabiliteten är bättre mellan samma testare än mellan olika testare.

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Patienter med varierande nedsättningar i knäledsrörlighet (Brosseau et al). Friska (Gogia et al).

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?

Med tanke på den goda validiteten tycker jag man kan säga att instrumentet är tillräckligt känsligt då man troligtvis inte skulle missa särskilt många individer som har en nedsatt ROM. Man skulle även kunna tänka sig att en del individer klassas som att de har nedsatt rörlighet men att det beror på smärta och inte själva ledrörligheten.

5) Är instrumentet enkelt att använda?Relativt enkelt att använda. Men det finns en del felkällor att tänka på vilket kräver en van mätare för att få ett riktigt mätresultat.

Felkällor Ej standardiserad utgångsposition.

26

Ledrörligheten tas inte ut maximalt.

Smärta omöjliggör fullt rörelseutslag.

Skänklarna är inte parallella med referenslinjerna.

Oklara referenslinjer pga. felaktiga anatomiska landmärken.

Olämplig utgångsställning så att stramhet i muskler hindrar maximal passiv rörlighet.

Fel avläsning pga. felaktigt nolläge.

6) Finns något bättre instrument tillgängligt?Ja. Röntgen.ReferenserBrosseau L, Balmer S, Tousignant M, O'Sullivan JP, Goudreault C, Goudreault M, Gringras S.

Intra- and intertester reliability and criterion validity of the parallelogram and universal goniometers for measuring maximum active knee flexion and extension of patients with knee restrictions.

Gogia PP, Braatz JH, Rose SJ, Norton BJ.

Reliability and validity of goniometric measurements at the knee.

Lachmans test Ulf Sundberg Lachmans test används för att undersöka främre korsbandsskador. Vid undersökning är benet flekterat med 15-20° över knäled samtidigt som undersökaren med en hand fixerar tibia och med den andra handen drar skenbenet framåt[1,2]. Testet är positivt om benet går att dra framåt utan ett tydligt stopp. Om knäleden är rigid är testet negativt.

Testet är utformat för undersökning vid ett akut trauma eller som kliniskt test före MR och är därför inte användbart vid rehabiliteringsträning. Dessutom är Lachmans test ett statiskt test vilket inom studier visat sig inte vara bra för utvärdering efter behandling[3]. Det som efterfrågas hos en person som ska återgå aktiv är ett dynamiskt test, exempelvis trappgång.Reliabiliteten bedöms av många som hög vid lachmans test. Den är lätt att genomföra och graderingen är begränsade till två steg, Positivt och negativt[5]. I andra studier har det gjorts försök att gradera Lachmans test till en fyra gradig skala.

I en studie som jämför Lachmans test med KT1000 framgår att reliabiliteten för Lachman är starkare [4]. I en retrospektiv studie som har jämfört kliniska tester hos 112 patienter. Bland de tester som gjordes innefattades Lachmans test, draglåda och pivot shifts test[6]. Lachmans test visade sig ha en högre reliabilitet och användes oftare av Ortopeder än av andra yrkesgrupper. Dessutom var även den interna reliabiliteten hög, oberoende på test visade det

27

sig att utövarens erfarenhet och eget kunnande spelade en stor roll. De som deltog i studien hade varit fysiskt aktiva till en hög nivå. De var i åldrarna mellan 18- 50.Från en sammanställning av valideringar av tester för knän pressenteras Lachmans test som ett av de äldsta och mest studerade testen[7]. Lachmans test påverkas endas till 1% av andra knäskador så som menisk- eller collateraligament-skador. Testet är därför det mest känsliga och specifika testet för främre korsbandsskador. Sammanställningen sträcker sig till studier gjorda mellan 1970 till 2000.

I en prospektiv studie jämfördes akut undersökning och fördröjd undersökning[8]. Hos patienter som sökte vård akut exkluderades personer med misstänkt fraktur och kronisk knäsmärta. Vid akut vård undersöktes patienten av en blivande ST-läkare och samma patienter undersöktes igen av en specialist 5-7dagar senare. Det fanns 79 deltagare, 61% hade skadat sig under en idrottsaktivitet. Som klinisk undersökningsmetod användes Lachmans test och sedermera MR. Specialisten diagnostiserade 27st med främre korsbandsruptur medans blivande ST-läkaren diagnostiserade endast 7st. MR visade att specialialisten hade rätt i samtliga fall och missade ingen. MR bedömdes av en oberoende och blindad radiolog. Detta talar för att Lachmans test är i högsta grad valid men kräver träning och erfarenhet.Precis som med andra tester tar det tid att lära sig Lachmans test, dock är min subjektiva bedömning att Lachmans tillhör de enklare och mer känsliga testen. Enligt tidigare presenterade studier finns det inte andra kliniska undersökningar med högre reliabilitet.

Referenser.1. http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=74708 . 24/04-10. 2. http://www.sportsdoc.umn.edu/Clinical_Folder/Knee_Folder/Knee_Exam/

lachmans.htm. 24/04-10.3. Dynamisk stabilitet i knäleden efter främre korsbandsskada. Svensk idrottsforskning.

2008;2:424. S. H. Wiertsema, H. J. A. Van Hooff, L. A. A. Migchelsen, M.P.M. Steultjens.

Reliability of the KT1000 Arthrometer and the Lachman Test in Patients with ACL Rupture. The Knee. 2008; 15: 107-10.

5. R. A. Gurtler, R. Stine, J. S. Torg, Lachman test Revisited. Contemporary Orthopeadics. 1990; 20:145-54.

6. J. Peeler, J. Leiter, P. MacDonald. Accuracy and Reliability of Anterior Cruciate Ligament Clinical Examination in a Multidisciplinary Sport Medicin Setting. Clinical Journal of Sport Medicin. 2010;20: 80-5.

7. G. A. Malanga, S. Andrus, S. F. Nadler, J. McLean. Physical Examination of the knee: A Review of the Original Test Description and Scientific Validity of Common Orthopedic Tests. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation. 2003; 84: 592-603.

8. Y. Guillodo, N. Rannou, F. Dubrana, C. Lefévre, A. Saraux. Diagnosis of Anterior Cruciate Ligament Rupture in an Emergency Department. The journal of the trauma. 2008; 65: 1078-82.

MSFT – Multi Stage Fitness Test Louise Cederblad MSFT-testet är ett etappvis konditionstest, liknande Beep-testet, som styr deltagarnas hastighet med hjälp av ljud på en inspelad CD (Brewer, Ramsbottom & Williams 1988).

28

För att utvärdera detta test ur en annan synvinkel och ta reda på om det är tillförlitligt att använda på mina ryggmärgsskadade patienter har jag valt att skriva om hur testresultaten blir för personer i rullstol. Detta för att se om testresultaten av den aeroba kapaciteten blir rättvisande om man istället för att använda benen för att ta sig fram (springa – som testet är framtaget för), använder armarna (rullar).

Detta test används systematiskt för rullstolsbasketspelare i till exempel Storbritanien men har fram till studien av Goosey-Tolfrey & Tolfrey (2008) inte validerats för denna population. Denna studie har jämfört MSFT-testet med rullstolsergometer för att se om resultaten av avverkad sträcka och VO2max blivit desamma. Studien har även testat reliabiliteten mellan två olika testtillfällen (med 14 dagars mellanrum) av MSFT.

Studien ifråga utvärderade testet på 24 aktiva rullstolsbasketspelare.

Testets utförandeTestbanan är 20 m lång, avgränsad med tydliga linjer, på en inomhus basketplan. Man rullar (kör rullstol) banan fram, vänder 180 grader på linjen innan ljudet på CDn och rullar tillbaka. Starthastigheten är 2,36 m/sek för att följa CDn's ljudspår och hastigheten ökar med 0.14 m/s varje minut. Testet avslutas då testpersonen inte når linjen innan ljudet, två beep i rad, trots påhejning. Fyra personer genomför testet samtidigt för att ha tillräckligt med plats för vändningen i rullstol men ändå få ett tävlingsmoment för maximal prestation. Testet avser att mäta den totala rullade sträckan kalkulerad med hjälp av original-instruktionsboken (Ramsbottom, Brewer & Williams 1988), samt det uträknade VO2-peak-värdet (genom att använda original-ekvationen av Ramsbottom, Brewer & Williams). Även hjärtfrekvens mäts genom pusklocka och peak-värdet i slutet av testet registreras.

Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada?Detta test riktar sig till personer som sitter i rullstol så har man efter idrottsskadan blivit rullstolsburen riktar det sig i allra högsta grad till dessa personer. Har man exempelvis skadat axeln i rullstolsbasket och inte är färdigrehabiliterad ännu är det mindre lämpligt som test för den aeroba kapaciteten då denna inte kommer bli rättvisande eftersom farten starkt kommer begränsas av skadan.

Är instrumentet reliabelt och validt? Studien jämförde MSFT med rullstols-ergometer avseende beräknad Vo2-peak, rullad sträcka och hjärtfrekvens. Rullstolsergometer-testet ökade 10 W varje minut till utmattning. Startintensiteten bestämdes av atletens tidigare testresultat för att utmattning skulle uppnås efter 8-14 min.

Resultatet av studien visar att låga till måttliga korrelationer (p= 0,39 – 0,58) finns mellan färdsträckan på MSFT och det därigenom beräknade VO2-peak-värdet och rullstolsergometerns VO2-peak. Jämförelsen mellan det ergometeruppmätta och det kalkulerade maximala syreupptaget visar på ett betydande systematiskt biais av 15,3 ml O2/kg/min. Det kalkulerade VO2max (genom MSFT) resulterade i 42%-överskattning jämfört med verkligt VO2max på ergometern. Detta är inte så konstigt då det ursprungliga MSFT-testet inte avser personer i rullstol som använder en mindre muskelmassa (armarna) för att ta sig fram än vad icke-rullstolsburna gör.

Små standardmätfel för MSFT tillryggalagd sträcka och VO2-peak, jämfört med dessa värden på ergometer tyder på att dessa variabler kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

29

Konklusionen är att MSFT ger ganska tillförlitliga data för denna patientgrupp; då framförallt vad gäller hjärtfrekvens och rullad sträcka, men inte helt motsvarar den aeroba kapaciteten för rullstolsidrottare. Alltså är inte validiteten helt god.

Reliabiliteten på testet avseende denna patientgrupp är mycket god, resultaten mellan de båda testtillfällena var mycket jämna (- test-retest-reliability). Hjärtfrekvensen var identisk och den tillryggalagda sträckan var snarlik. Dock får man ta hänsyn till svårigheten att efterlikna test-situationen till fullo varje gång: till exempel om man inte har tillgång till fyra personer att testa samtidigt. Även påhejningen kan ju bli olika mellan oika testledare. Cdn är ju dock standardiserad och likaså testlokal och liknande. Vid just rulstoskörning är friktionen av underlaget av stor vikt så det kan vara av intresse att notera om man byter lokal och därmed får olika resultat.

För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?24 aktiva rullstolsbasket-spelare: paraplegiker, amputerade och PPS.

Är instrumentet tillräckligt känsligt?Testet avser inte att finna sjukdom eller diagnos och det är därför svårt att mäta specificiteten. Om man skulle ha en frågeställning där man skulle vilja hitta personerna med högst VO2-peak skulle specificiteten vara god eftersom testvärdena korrelerar ganska bra med de verkliga (ergometeruppmätta) värdena.

Är instrumentet enkelt att använda?Ja, väldigt lite material krävs; bana, CD, uppmätt och markerad 20m-bana inomhus. Basketplan eller liknande.

Finns något bättre instrument tillgängligt?Rullstols-ergometer är precisare men mycket krångligare att använda eftersom det kräver mer och dyrare material för att samla utandningsgas och analysera dem.Däremot skulle man kunna ta fram en uppdaterad MSFT-tabell som tar hänsyn till den mindre muskelgruppen som används hos rullstolsbundna jämfört med hos gångare samt den extra tiden till vändningar.

ReferenserBrewer, Ramsbottom & Williams (1988). Multistage fitness test.Leeds: National Coaching Foundation.

Goosey-Tolfrey & Tolfrey (2008). The multi-stage fitness test as a predictor of endurance fitness in wheelchair athletes.Journal of Sports Sciences, vol 26:5, ss. 511-517.

Ramsbottom, Brewer & Williams (1988). A progressive shuttle run test to estimate mximal oxygen uptake.British Journal of Sports Medicine, vol 22, ss. 141-144.

30

Sargents hopp-test, vertikalhopp Joakim Müller

Sargents hopp-test var ett test som först beskrevs av Dr. Dudley Sargent (1). Sargents hopp-test går ut på att testpersonen står brevid en vägg med ansiktet mot väggen. Testpersonen sträcker sedan upp båda händerna på väggen samtidigt som båda fötterna är kvar i golvet och då markeras den höjden som testpersonen når till med krita på väggen. Sen vänder sig testpersonen med ena sidan emot väggen, böjer benen till 90 graders knävinkel för att direkt efter hoppa jämfota och med båda armarna så högt upp han/hon kan, och tar på väggen med talkförsedda fingrar under hoppets högsta punkt. Testet resultat bedöms med skillnaden i centimeter mellan den stående höjden och höjden på högsta punkten under hoppet. Tre hopp genomförs, där man tar resultatet från det bästa hoppet som slutgiltigt resultat. Det finns flera olika varianter på testet med lite olika genomförande och mätinstrument, exempelvis att man börjar med benen lite böjda eller att man inte får använda armarna som pendel. (2)1. Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada? Ja, då hoppförmåga är något som är väldigt viktigt inom många idrotter och vitalt för att återgång till ordinarie träning ska fungera som det ska. Framförallt så är det ett bra test för basketspelare och volleybollspelare där många moment i de sporterna går ut på att kunna hoppa höga jämfotahopp, men det förekommer också inom andra sporter. Det mäter också explosivitet vilket är viktigt i dessa sporter.2. Är instrumentet reliabelt och valit?Menzel et al. (3) anser att testet är valit för sporter som basket och volleyboll där jämfotahopp förekommer, men att resultaten inte riktigt är överförbara för andra hopptekniker. Reliabiliteten anses av Markovic et al. (4) vara god (>0.90).3. För vilken diagnosgrupp har man testat reliabiliteten och validiteten?Reliabiliteten är testat på 34 normaltränade kvinnor (5) och på 93 fysiskt aktiva unga män(4). Validiteten är testad på 32 professionella manliga volleybollspelare. För att man ska kunna använda testet inom idrottsrehabilitering så vore det till stor nytta om det testades just på sådana individer, som antingen står under rehabilitering eller som nyligen har genomgått rehabilitering för en idrottsskada. 4. Är instrumentet tillräckligt känsligt?Som nämnt tidigare så anser Menzel et al. (3) att testet mäter det som det ska mäta, alltså jämfota hoppförmåga. Det kan ses som en brist att det inte riktigt är överförbart mellan hopptekniker, men eftersom det ändå är utformat för att testa hoppförmåga med jämfotahopp och det är det resultatet man får fram. Dock kan faktorer så som timing med talken på väggen avgöra ifall man får ett rättvisande resultat eller inte, men då det utförs med 3 försök så minskas den felkällan något. 5. Är instrumentet enkelt att använda?Ja, då det enda man egentligen behöver är en vägg, ett måttband och något att rita med.

6. Finns det något bättre instrument?Det finns andra test som mäter exaktare än detta test, till exempel med mattor som mäter tid som testpersonen är i luften och dylikt. Markovic et al. (4) anser att både counter movement jump och squat jump är bättre test när det gäller reliabilitet. Men då dessa test kräver ytterligare utrustning för att genomföras kan ändå Sargents hopptest ses som ett gott alternativ.

Referenser

31

1. Sargent, D.A. The Physical Test of a Man. American Physical Education. 1921. Review, 26,188-94

2. Bellardini H, Henriksson A, Tonkonogi M. Tester och mätmetoder: för idrott och hälsa. SISU Idrottsböcker. Lettland 2009

3. Menzel, H.J., Chagas, M.H., Szmuchrowski, L.A., Arauio, S.R., Campos, C.E., Gianetti, M.R. Usefullness of the jump-and-reach test in assessment of vertical jump performance. Percept mot skills. 2010 Feb:110(1):150-8

4. Markovic, G., Dizdar, D., Jukic, I., Cardinale, M. Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests. J strenght cond res. 2004 Aug:18(3):551-5

5. Slinde, F., Suber, C., Suber, L., Edwén, CE., Svantesson, U. Test-retest reliability of three different countermovement jumping tests. J strength cond res. 2008 Mar:22(2):640-4

Sargent Jump Test/Jump and Reach Test Emma Sundin Sargent Jump Test, även kallat Jump and Reach Test är ett vertikalt hopptest. Testet utvärderar hur högt testpersonen når med fingertopparna då ena armen är uppsträckt och hela fotsulorna är i kontakt med underlaget jämfört med hur högt fingertopparna når vid ett maximalt vertikalt hopp. Detta kan mätas genom att testpersonen utför hoppet bredvid en vägg där han/hon kan markera med fingertopparna som doppats i kalkpuder. Alternativt kan man även använda mätutrustning bestående av vajrar som känner av ifall de nuddas vid testet. Till skillnad från många andra hopptest behöver testpersonen inte ha händerna fixerade vid höften vid hoppet utan får svinga med dem som vid ett naturligt hopp. Testpersonens startposition bör vara i squatställning med fötterna axelbrett isär och armarna utsträckta bakåt för att sedan kunna svinga dem framåt och uppåt. [2,4]

1. Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Vertikal hoppkapacitet är en viktig egenskap hos idrottare inom flertalet sporter, så som till exempel basket, volleyboll och gymnastik. Vertikala hopptest används därför vid talanguttagningar, träningsuppföljningar och postoperativ övervakning.[4] Eftersom testet påverkas av både fysiologiska egenskaper som till exempel styrka och motoriska färdigheter som till exempel hoppteknik blir resultatet ett funktionellt mått på hur högt testpersonen når vid ett maximalt hopp. Även andra faktorer som exempelvis rörlighet i övre extremiteten påverkar resultatet.[2,4]

2. Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet.

Sargent Test/Jump and Reach Test är ett reliabelt vertikalt hopptest (reliabilitetskoefficient = 0,96). Markovic 2004 et al. [3] rekommenderar testet för utvärdering av hoppkapacitet hos fysiskt aktiva män. Studien fastslår att Sargent Jump Test/Jump and Reach Test är reliabelt gällande utvärdering av en och samma individ samt individer emellan.[3]

32

Leard 2007 et al. [2] anser att testet är valit och mäter vertikal hopphöjd. Dock finns andra utvärderingsinstrument som har visat en större validitet gällande utvärdering av vertikal hopphöjd, som till exempel hopp på kontaktmatta.

Menzel 2010 et al. [4] menar att testet har god valititet då man vill utvärdera hur högt testpersonen når vi ett maximalt vertikalt hopp.

3. För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?

Unga män och kvinnor, fysiskt aktiva män och manliga elitidrottare [2,3,4]

4. Är instrumentet tillräckligt känsligt?

Eftersom testet påverkas av både fysiologiska egenskaper som till exempel styrka och motoriska färdigheter som till exempel hoppteknik blir resultatet ett funktionellt mått på hur högt testpersonen når vid ett maximalt hopp. Även andra faktorer som exempelvis rörlighet i övre extremiteten påverkar resultatet. [2,3] Om man testar en tidigare skadad individ kan jag tänka mig att resultatet också kan påverkas av hur mycket individen vågar utmana sig vid hoppet. Sensitiviteten kan kanske inte klassas som hög eftersom testet kan missa skadade individer då flera faktorer påverkar resultatet. Å andra sidan utger sig inte testet för att mäta grad av skada utan syftar till att mäta hur högt testpersonen kan hoppa och nå.

5. Är instrumentet enkelt att använda?

Testet är enkelt att använda och kräver ingen elektronisk utrustning. Till testet behövs kalk, en vägg och ett måttband, vilket ska vara uppklistrat på väggen. [1]

6. Finns något bättre instrument tillgängligt?

Ett annat vertikalt hopptest är Just Jump Test och detta test utförs på en kontaktmatta. Mattan är kopplad till en dator som, genom att notera hur lång tid testpersonen befinner sig i luften, beräknar hur högt hoppet är. En studie jämförde Just Jump Test med Sargent Jump Test och påvisade att även om båda testen är valida är Just Jump Test mer exakt är Sargent Jump Test.[2]

Referenser

1. http://www.brianmac.co.uk/sgtjump.htm 2010-05-06

2. Leard JS, Cirillo MA, Katsnelson E, Kimiatek DA, Miller TW, Trebincevic K, Garbalosa JC (2007) Validity of two alternative systems for Measuring vertical jump height. Journal of Strength and Conditioning Research 21:1296–9

3. Markovic G, Dizdar D, Jukic I, Cardinale M (2004) Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests. Journal of Strength and Conditioning Research 18:551–5

33

4. Menzel HJ, Chagas MH, Leszek A. Szmuchrowski, Araujo SR, Campos CE, Giannetti MR (2010) Usefulness of the jump-and-reach test in assessment of vertical jump performance. Perceptual and Motor Skills 1:150-8

Sargent Vertical Jump Test Liv Vidinghoff Testar explosiva styrkan i benmuskulaturen.Utgångsposition: Stå med benen tillsammans på golvet intill en vägg, håll en krita i den dominanta handen.Utförande: Sträck dig så högt upp som möjligt och rita ett märke på väggen. Hoppet utförs från en statisk position stående intill väggen med benen böjda. Testpersonen hoppar så högt som möjligt och ritar ett märke på väggen vid högsta position. Skillnaden mellan de stående och hoppande höjderna mäts. Armarna får användas för att ta sats. Landningen sker på båda fötter och med raka ben.Resultat: Tre hopp görs. Det första räknas som provhopp och medeltalet mellan de två andra hoppen räknas som resultat (1).

1. Är testet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada? Om tester är relevant eller inte beror mycket på vad rehabiliteringen har gått ut på och personens mål. Mest relevant för personer inom hoppidrotter. I vissa studier har de gjort testet på ett ben, då kan man även se skillnaden mellan friska och sjuka benet.

2. Är instrumentet reliabelt och valit? Om det utförs som ovan är det mindre valit då det kan vara svårt att rita vid exakt högsta punkten och hoppet tar inte hänsyn till testpersonens vikt, utan bara hopphöjd.Det finns flera olika versioner av det här testet beroende på ben och armars positioner under hoppet. Man kan även använda en kontaktmatta som mäter tiden i luften som även tar hänsyn till kroppsvikten eller fästa ett löpande måttband mellan en platta och midjan på försökspersonen.Antal hopp och sätt att räkna ut resultatet, om man tar högsta hoppet eller medeltal, varierar också mellan olika studier. För reliabiliteten och validiteten är det viktigt att beskriva testet i detalj så att det inte går att missförstå utgångsposition, armars medrörelser, antal hopp och uträkning av resultat. Vid återtest kan en viss motorkontrollinlärning göra att testet får bättre resultat andra provomgången. Enligt en studie fick alla flera vertikala hopptest bra reliabilitet, den högsta hos Counter Movement Jump Test (CMJ), ett dynamiskt test utan medrörelser från armarna, med en reliabilitetskoefficient på 98, SAR fick en lite lägre reliabilitet på 96. Samma studie visade på att testen även hade bra validitet, även här fick CMJ det högsta korrelationskoefficienten på 0.87 och SAR fick 0.80 (2).Enligt en studie (3) som använde sig av kontaktmatta blir reliabiliteten högst om man använder sig av det högsta hoppet istället för att mäta medeltalet av alla hopp

3. För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet? Mest för friska kvinnor och män i collegeålder. Men även får korsbandsskadade:

4. Är instrumentet tillräckligt känsligt?Enligt en studie visar testet en sensitivitet på 67-86% (4).

5. Är instrumentet enkelt att använda?Om man utför hoppet som ovan beskrivet så är det material som behövs är en krita och

34

måttband. Jag har utfört testet en gång på en kompis. Vi hade då problem att hitta en lämplig vägg, men annars tyckte vi att det var enkelt att utföra om man hittar/får tydliga beskrivningar. Ska man istället använda sig av en kontaktmatta så kräver testet mer utrustning.

6. Finns det något bättre instrument tillgängligt? Om man använder sig av vertikalt upphopp så är det bäst att använda sig av CMJ där testpersonen får använda sig av medrörelser i nedre extremiteterna och mäter med kontakt matta så är vertikalt upphopp ett av de bättre instrumenten. Där testas även stretch-shortening-cykeln.

Referenser1. Ted A. Baumgartner Andrew S. Jackon . Mesaurement for evaluation in physical

education and excercise science , chapter 10 Measuring Physical Abilities2. G Marcovic, D Dizdar, I Jukic and M Cardinale

Reliability and factorial vaidity of squat and cuntermovement jump test. Journal of Strength and Conditioning Research, 2004, 18(3), 551–555

3. G Moir, P Shastri, C Connaboy, Intersession Reliability of vertical Jump Height in Women and Men. Int J Sports Physiol Perform. 2009 Sep;4(3):317-30.

4. A Gustavsson, C Neeter, P Thomée. A test battery for evaluating hop performance in patients with an ACL injury and patients who have undergone ACL reconstructionKnee Surg Sports Traumatol Arthrosc (2006) 14: 778–788

Sargent jump test Frida Sonnert Testet går ut på att mäta den höjd en person hoppar. Det är ett test som kräver material i form

av måttband eller en uppmärkt vägg samt en penna eller en krita. Patienten står med ena sidan

vid en vägg och sträcker upp handen närmast väggen. Höjden dit fingertopparna når markeras

med en penna eller kritade fingertoppar. (1) Personen hoppar sedan vertikalt så högt som

möjligt. Utgångsposition är böjda ben och armar hängande längs sidan. (1, 2) Patienten

försöker att nudda väggen högst upp i hoppet och markerar detta med pennan eller de kritade

fingertopparna. Poängen blir skillnaden mellan stående höjd och hopphöjd. (1, 3) Det bästa av

tre försök registreras. (1)

Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har

genomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Ja, instrumentet är relevant när det gäller skador i nedre extremitet då man med testet mäter

maximal explosiv styrka i benens extensorer. (2) Många sporter kräver att idrottaren snabbt

kan producera kraft.

35

Är instrumentet reliabelt och valida?

Testet är reliabelt men inte valit. Markovic G et al (3) reliabilitet- och validitets-testade i sin

studie olika explosivitetstest där sargent jump var ett av dessa. De fann att

reliabilitetskoefficienten var 0.96 för detta test. Vad gäller validiteten så fann man att detta test

hade låg validitet. Testet representerar en komplex kombination av explositivitet i ben men

även koordination mellan ben och armar. Man har i en annan studie sett att träning av skulder-

och höftflexormuskulatur ger högre hopp.(3)

För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?

Deltagarna i studien var män i college ålder mellan 17-22 år. Alla var idrottsstudenter och var

fysiskt aktiva samt hade tillräcklig erfarenhet av explosiva aktiviteter, t.ex. Hopp. (3)

Är instrumentet tillräckligt känsligt?

Inga studier hittades som har tittat på känsligheten hos just sargent test. Wiklander et al (4)

undersökte dock känslighet för vertikala hopp hos elitlöpare och där fann man en känslighet

på 75-91%. Petschnig et al (5) kom i sin studie, som involverade patienter med främre

korsbandsrekonstruktion, fram till att vertikala hopp test på ett ben är tillräckligt känsligt för

att upptäcka funktionsnedsättningar i nedre extremitet även efter 54 veckor efter en främre

korsbandsrekonstruktion. I samma test kom man även fram till att det är att föredra att utföra

vertikala hopp test på ett ben för att man inte ska kunna hjälpa till för mycket med det friska

benet i hoppet. (5)

Är instrumentet enkelt att använda?

Testet är mycket enkelt att använda då man behöver lite material för att genomföra det. Det

krävs även endast en enkel beskrivning angående hur idrottaren ska utföra testet. Man

behöver inte heller befinna sig på någon speciell plats så länge man har tillgång till en vägg.

Att för sjukgymnasten räkna ut resultaten är heller inte det några svårigheter.

Finns något bättre instrument tillgängligt?

Två test som enligt Marcovic et al (3) är både mer reliabla och valida är squat jump och

counter movement jump. Squat jump utförs genom att idottaren startar hoppet från ett läge

med böjda knän och utförs utan att ta hjälp av armarna. Counter movement jump utförs

genom att idrottaren istället får ta hjälp av armarna i upphoppet. Idrottaren måste landa med

raka ben. I båda dessa test startar och landar man på en matta som registerar tiden i luften. (3)

36

Referenser

12. http://www.topendsports.com/testing/tests/vertjump.htm

13. Westerstahl M, Barnekow-Bergkvist M, Hedberg G, Jansson E.

Secular trends in body dimensions and physical fitness among adolescents in Sweden

from 1974 to 1995. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports.

2003;13(2):128-137.

14. Marcovic G, Dizdar D, Jukic I, Cardinale M . Reliability and factorial validity of squat

and countermovement jump tests. Journal of Strength and Conditioning Research. 2004;

18(3), 551–555

15. Wiklander J, Lysholm J. Simple tests for surveying muscle strength and muscle

stiffness in sportsmen.. International Journal of Sports Medicine. 1987; 08(1): 50-54

16. Petschnig R, Baron R, Albrecht M. The relationship between isokinetic quadriceps

strength test and hop test for distance and 1-legged vertical jump test following anterior

cruciate ligament reconstruction. J Orthop Sports Phys Ther. 1998; 28(1): 23-31

Vertical Jump Force Test Vlad Egorov Mål: hitta eventuella bilaterala styrkeasymmetrier i nedre delen av kroppen.

Utförande: man börjar med ena benet på en kraftplattform (force platform), målet med vilken är att mäta kraften som marken utövar på den fysiska kroppen som den är i kontakt med. Andra benet är i jämnhöjd på en träplattform. Utför ett ”countermovement” hopp. Alternera benet som står på krafplattan.

Beräkningar: för att beräkna bilaterala styrkeasymmetrier använde mig sig av följande formula:[(starka benet – svaga benet) / starka benet] x 100. Starkare höger ben motsvarar positivt svar och starkare vänster ben motsvarar negativt svar.

17. Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada

Ja. Utvärdering av rehabiliteringsprocessen efter skadan, speciellt om man har tillgång till ungefärliga värden på funktionella asymmetrier som är vanliga för den relevanta idrottskategorin. Det är också av värde att känna till icke funktionella styrkeasymmetrier då de flesta skadorna i nedre extremiteterna uppstår vid deacceleration på ett ben.

18. Är instrumentet reliabelt och valid?

Ja. Testet är reliabel och valid. Det finns även ett antal andra likartade tester som blivit testade för reliabilitet och validitet.

Impellizzeri FM, Rampinini E, Maffiuletti N, Marcora SM. A vertical jump force test for assessing bilateral strength asymmetry in athletes. Med Sci Sports Exerc. 2007

37

Nov;39(11):2044-50.

Newton RU, Gerber A, Nimphius S, Shim JK. Determination of functional strength imbalance of the lower extremities. J Strength Cond Res. 2006 Nov;20(4):971-7.

19. För vliken diagnosgrupp har man testat reabilitet och validitet på?60 manliga atleter. Ej specifierat i abstrakten, har ej tillgång till full text.

20. Är instrumentet tillräckligt känsligt?Borde vara relativt känslig på att upptäcka imbalanser i muskulaturen då atletten vågar lita på sin kropp. Känsligheten påverkas dock avsevärt när man har att göra med individer som rehabiliterar sig efter en större skada.

21. Är instrumentet enkelt att använda?Den är lätt att använda om man har tillgång till en kraftplattform.

22. Finns det något bättre instrument tillgängligt?Har inte hittat något bättre, det finns lite olika versioner av just detta instrument där man inte bara mäter kraftöverföringen utan även aktiviteten i musklerna med hjälp av EMG.

Sahrman Hannah Carlsson InledningI litteraturen finns det beskrivet att 59-84% av populationen anger symtom från ryggen någon gång under sin livstid. Upp till 86 % anger att besvär återkommer inom eller efter ett år. Endast 5-15 procent av smärtan orsakas av specifik diagnos. Ospecifik ländryggsmärta uppstår ofta spontant där smärta kan orsakas av mekanisk överansträngning eller dysfunktion utan tecken på röda flaggor som t ex nervskador och allvarlig patologi. Förekomsten uppträder vanligtvis mellan åldrarna 20-55 år (1). Bålen är ett centrum för en funktionell kinetisk kedja (2). Styrka och uthållighet i bålens muskulatur samt motorisk kontroll är tre komponenter som bidrar till och krävs för en god bålstabilitet (3). De ska inte förväxlas med varandra (3, 4). Muskler kan klassificeras in i globala och lokala muskelsystem (4) samt fungera som stabilisatorer eller mobilisatorer (5). De globala musklerna i bålen överför kraft mellan bröstkorg och bäcken samt kontrollerar bröstkorgens rörelser i förhållandet till bäckenet. De lokala musklerna i bålen har sitt ursprung eller infästning på ryggkotorna och har som uppgift att stabilisera upp ryggradens kurvatur och bibehålla en mekanisk styvhet i det sagittala och laterala planet (4). I det globala muskelsystemet föreslås tre problem; obalans i rekrytering av synergister eller antagonister, relativ stelhet, relativ flexibilitet av muskler eller förändring av muskellängd som påverkar dess funktion. I det lokala muskelsystemet föreslås två problem; avvikande segmentell kontroll som okontrollerad eller överdriven rörelse segmentellt eller segmentellt minskad tvärsnittsyta vid smärtande område samt dysfunktion av motorisk rekrytering (5). Kompensatoriska rörelser är ett tecken på att det centrala nervsystemet inte förmår att kontrollera globala och lokala muskler då de behövs. Undersökning för att uppfatta kompensatoriska rörelser sker främst via funktionella rörelsetester. Då måste muskler samaktiveras i ett integrerat mönster för att upprätthålla kontroll (5). För att upptäcka nedsatt rörelsekontroll utsätts personen för dissociation, dvs. rörelse sker över en led varvid närliggande strukturer ska kunna kontrolleras utan rörelse (5). 

38

Kliniskt test Det valda kliniska testet är ett testprotokoll utvecklat av Sahrman (6). Syftet med protokollet är att upptäcka nedsatt rörelsekontroll hos personer med ospecifik ländryggssmärta samt i vilka lägen som symtom provoceras fram. Det ska även kunna användas som utvärderingsinstrument vid träningsinterventioner av den bålstabiliserande muskulaturen. Hela testprotokollet har testats för inter-bedömarreliabilitet i en studie (6) Liknande protokoll har testats i ytterligare två studier (7, 8).  En utav dessa har testat intra-bedömarreliabilitet på de tester som visat på hög inter-bedömar reliabilitet (7). En författare har gått vidare med de reliabla testen i protokollet och jämfört en grupp med ospecifik ländryggssmärta med en frisk kontroll grupp (9).   I testprotokollet ingår olika tester:

·      Stående: Bål flex, höft flex (waiter’s bow), lateral flex, bäcken rot, enbenstående·      Ryggliggande: knä till bröst, höft lat rot/abd, aktiv SLR, Axel flex/elev·      Sidliggande: Höft lat rot/abd, höft add.·      Magliggande: Knä flex, höft rot, höft ext.·      Quadrup: Gunga fram, gunga bak, stilla.·      Sittande: knä ext.

 Enligt Comeford et al (10) är det viktigt med försäsongsscreening för att upptäcka svaga länkar i den kinetiska kedjan, framförallt om smärta är av återkommande art. Att enbart mäta styrka, uthållighet och kondition anser Comerford et al inte vara tillräckligt (10). Detta testprotokoll skulle kunna vara av nytta vid sådan screening för bålstabilitet, då ospecifik ländryggssmärta inte är ovanligt bland idrottare. Dock har protokollet enbart testets för reliabilitet och innehålls validitet på allmän ospecifik ländryggssmärta och inte inriktat mot någon idrott. ResultatLuomajoki et al (7) bedömde intrabedömar reliabilitet, varav sittande knä extension och krokliggande höft adduktion och rotation gav excellent överensstämmelse (k>0.80) och stående bäckenrotation gav substantial överensstämmelse (k=0.80). Av de tester som bedömdes för interbedömar reliabilitet verkar överensstämmelsen mellan de olika studierna spridda för symtom provokation och rörelsekontroll.

 I jämförelse med en frisk kontroll grupp fanns det en signifikant skillnad mellan de med ländryggssmärta och kontrollgruppen i hur de kunde aktivt kontrollera rörelserna. Testerna var: Waiter’s bow, bäcken rotation, enbenstående, quadrupt bakåt- och framåtgung, sittande knä ext och magliggande knäflexion. Författarna ansåg att resultaten i studien bidrog till innehållsvaliditet av testen (9).

 Studierna som testat interbedömarreliabilitet av rörelsekontroll- och symtomprovokationstest presenterar olika metoder, tester, urvalsgrupper och olika antal undersökare (6-8). Dessa skillnader verkar ha avspeglats i resultaten varvid det är svårt att dra någon konsensus kring vilka test anses reliabla. För intra-bedömar reliabilitet (7) och innehålls validitet (9) är det också svårt att dra slutsatser då det bara finns en studie av varje.  SlutsatsUndersökarna i studierna genomgick träning för att lära sig hur testprotokollet skulle bedömas. Utbildning i bålstabilitet och i testprotokollet skulle nog behövas för att kunna använda det. I dagsläget verkar det inte finnas mycket andra alternativ för att bedöma nedsatt rörelsekontroll. Andra instrument som t ex EMG, pressure biofeedback och ultraljud finns.

39

Dock är det dyrt, kräver erfarenhet och utbildning samtidigt som det kan vara tidskrävande. Det finns vissa andra tester och testprotokoll med liknande syfte. Vissa är reliabilitetstestade medan andra inte är det. Mycket mer forskning inom området behövs. 

1.            Waddell G. The back pain revolution. 2nd ed: Churchill Livingstone; 2004.2.           Kibler WB, Press J, Sciascia A. The role of core stability in athletic function. Sports Med. 2006;36(3):189-98.3.            Borghuis J, Hof L, Lemmink K. The Importance of Sensory-Motor Control in Providing Core Stability Implications for Measurement and Training. Sports Med. 2008;38(11):893-916.4. Bergmark A. Stability of the lumbar spine: a study in mechanical engineering. Acta Orthop Scand. 1989;60(230):1-54.5.            Mottram S, Comerford M. A new perspective on risk assessment. Phys Ther Sport. 2008;9(1):40-51.6.            Van Dillen LR, Sahrmann SA, Norton BJ, Caldwell CA, Fleming DA, McDonnell MK, et al. Reliability of physical examination   used for classification of patients with low back pain. Phys Ther. 1998;78(9):979-88. 7.            Luomajoki H, Kool J, de Bruin ED, Airaksinen O. Reliability of movement control tests in the lumbar spine. BMC Musculoskelet Disord. 2007;12(8):90-100.8.            White LJ, Thomas JS. The rater reliability of assessments of symptom provocation in patients with low back pain. J Back   Musculoskelet Rehabil. 2002;16(2-3):83-90.9. Luomajoki H, Kool J, de Bruin ED, Airaksinen O. Movement control tests of the low back; evaluation of the difference between patients with low back pain and healthy controls. BMC Musculoskelet Disord. 2008;24(9):170-182. 10.            Comerford MJ, Mottram SL. Movement and stability dysfunction – contemporary developments. Man Ther. 2001;6(1):15-26.

SQUAT JUMP Jessica Bryggare Squat jump är ett hopptest som mäter den koncentriska snabbhetsförmågan i muskulatur som palntarflexerar fotleden samt extenderar i knäleden och höftleden.1

Testpersonen står med fötterna i axelbredd, tårna ska peka rak fram alternativt 10-15° utåtroterade, med händerna på höfterna. Utgångs position är 90° i knäleden. Ifrån den här positionen, statiskt, utför testpersonen ett explosivt upphopp, där fot, knä och höftled extenderas. Testpersonen landar med raka ben med lätt vriststuds. Händerna hålls på höfterna under hela testgenomförandet. 1

För godkänt hopp krävs; Utgångspostition 90° vinkel i knäleden där hälarna är i golvet.

Ingen gungning i knä, höft, överkropp vid start av hoppet.

Händerna på höfterna under hela test situationen.

Hoppet sker vertikalt, landning sker på raka ben med lätt vriststuds.1

Testet är medelsvårt att genomföra och kräver en kontaktmatta eller kraftmatta för att mäter den tid testpersonen befinner sig i luften. Man räknar sedan ut hopphöjden med en formel.1,2

40

Det kan även vara svårt att få personen i den exakta utgångspositionen (90°) samt att personen ej får röra bålen för att utvinna mer kraft i hoppets startskede.

Mätinstrumentet kan användas i slutskedet av rehabiliteringen efter en idrottsskada, framfört allt idrotter som innefattar hopp och explosiva rörelser i nedre extremitet.1

ReliabilitetI en studie av Markovic et al3 rapporterades den intraclass- reliabilitetskoefficienten till 0.97, testet utfördes på 93 friska män med en medelålder på 19,6 år där alla var fysiskt aktiva. Test-retest reliabilitet redovisades till 0.91. I en annan studie av Lloyd et al2 redovisas den genomsnittliga intraclass- reliabilitetskoefficienten till 0.93 (0.85-0.97). Studien genomfördes på 18 stycken killar med en genomsnittsålder på 13,5 år. Båda studiernas resultat tyder på att reliabiliteten för testet anses är tillfredsställande.

ValiditetValiditetskoefficienten mellan Squat jump och Countermovement jump redovisades i en studie av Markovic et al3 till 0.89, där testet utfördes på 93 friska män med en medelålder på 19,6 år där alla var fysiskt aktiva. Den korrelationen anses tillfredställande. En jämförelse mellan Squat jump och fem andra tester visade korrelationen; Sargent jump 0.57, Abalakow’s jump with arm swing 0.53, Abalakow’s jump without arm swing 0.60, Standing triple jump 0.50 och Standing long jump 0.50.3

Både reliabiliteten och validiteten är utvärderat på män i relativt ung ålder, som är fysisk aktiva inom skolgymnastiken. För att kunna generalisera de här resultaten till en större population behövs vidare studier genomföras på dels idrottsaktiva inom specifik idrott, på tjejer samt på personer med en större åldersspridning.

Det är många faktorer som påverkar hur högt en person kan hoppa och hur lång tid det tar, vilket minskar sensitiviteten av testet. I det här testet sker hoppet på båda benen samtidigt, i idrotter sker oftast hopp i fart och på ett ben i taget. Genom att genomföra ett hopp test på ett ben kan man få en klarare bild hur till exempel det skadade benet står sig i jämförelse med det ickeskadade.

1. Bellardini H, Henriksson A, Tonkonogi M. Tester och mätmetoder: för idrott och hälsa. SISU Idrottsböcker. Lettland 2009. Sid 126-130.2. . Lloyd R, Oliver J, Hughes M, Williams C. Reliability and validity of field-based meansures of leg stiffness and reative strength index in youths. Journal of Sports Sciences 2009;27(14):1565-1573.3. Markovic G, Dizdar D, Jukic I, Cardinale M. Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests. Journal of Strength and Conditioning Research 2004;18(3):551-555.

Tripple jump Hop Malin Bergström Trestegshopp är ett styrketest för benen där tre horisontala hopp genomförs. Testet ger svar på vertikal och horisontal benstyrka i kombination med balans och koordination. Testet börjar

41

med att testpersonen står jämfota vid en utmärkt linje. Det är inte tillåtet att trampa på stället innan första hoppet, utan man startar stillastående. Testpersonen gör sedan tre hopp (från två fötter till et ben, till den andra benet och sedan landar man på två fötter) utan att stanna till i mellan. Därefter mäts den totala längden. Hopparen tillåts att använda armarna för ökad kraftinsats samt vid landning. Mätningen görs mellan startlinjen och på den plats som hälarna landar vid det tredje hoppet. Tre försök är tillåtna och det är det längsta hoppet som räknas som resultat. Om man faller eller trampar bakåt vid landningen av det sista hoppet så mäter man från hälen på den foten som är längst bak. (1)

Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller hargenomgått rehabilitering efter idrottsskada?Detta är ett standardiserat test som används flitigt vid rehabilitering efter korsbandsoperationer eller konservativ behandling vid korsbandsskador. Det ger svar på funktionell knäfunktion. (2) Testet går bra att använda ca 6 månader efter främre korsbands operation. Innan man genomför det bör man klarat av test som ”figure-of-eight test” och ”the stairs-running test”. (3)

Är instrumentet reliabelt och valida? I en studie gjordes 7 olika tester varav 5 vertikala hopp (Sargent jump, Abalakow’s jump med arm swing och utan arm swing, squat (SJ) , och Counter Movement Jump (CMJ) och 2 horisontella hopp (standing long jump och standing triple jump). Triple jump test visade sig ha signifikanta värden på reliabiliteten som var p=0.93. (4)

Den faktoriella validiteten däremot fick inte signifikanta värden i samma studie. Vid jämförandet av korrelationen hade enbart 3 av 6 tester signifikant värden över p=0,5. Värden över p=0,5 anses korrelera måttligt. (5)

För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Reliabiliteten är testad hos fysiskt aktiva män (alla var gymnastikstudenter) som var vana att utföra explosiva övningar. Männen var mellan 17,5 och 21,7 år gamla, de vägde runt 77kg, var runt 180cm långa och hade en fetthaltsprocent runt 10,8. (4)

Är instrumentet tillräckligt känsligt?Triple jump test visar hög känslighet hos knäskadade i en studie där uppföljningarna görs 6 månader och 1 år efter skadan. (2)

Är instrumentet enkelt att använda?Det är ett enkelt och snabb-använt test där det enda testmaterial som behövs är plant underlag, tejp och ett måttband. Startlinjen ska vara tydligt utmärkt med tejpen. Tekniskt sett är hoppen lite svåra vilket gör att man kan få bättre resultat ju oftare man övar testet. (1)

Finns något bättre instrument tillgängligt?I artikeln “Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests” visar resultaten att squat och countermovement jump har den bästa reliabiliteten. De är de mest valida testerna som bäst visar på explosiv styrka i de nedre extremiteterna hos fysiskt aktiva män. (4)

Referenser1. http://www.topendsports.com/testing/tests/hop.htm

42

2. Risberg MA et al. Sensitivity to changes over time for the IKDC form, the Lysholm score, and the Cincinnati knee score. Knee Surg, Sports Traumatol, Arthrosc (1999) 7 : 152–159.3. Risberg MA, PT, Ekeland A. Assessment of Functional Tests After Anterior Cruciate Ligament Surgery.1994.4. Markovic G et al. Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests. Journal of Strength and Conditioning Research, 2004, 18(3), 551–555. 20045. Domholdt E. Physical Therapy Research. W.B. Saunders company, Philadelphia, 2nd edition, 2000

TRESTEGSHOPP Susanne Nilausen

Syfte: Mäta explosivitet i sträckarmuskulaturen i höft- och knäled[1] samt styrka och balans i nedre extremitet. Genom inspektion kan hoppteknik analyseras.

Beskrivning av test: Stå med fötterna axelbrett isär bakom en linje på ett jämnt underlag med tillräcklig friktion. Efter gungning med armarna för att koordinera rörelsen görs ett jämfota uthoppet och därefter sker fotisättning med omväxlande vänster och höger fot. Landningen efter två fotisättningar sker jämfota. (Ex jämfota start – höger –vänster-jämfota landning).[1]

Referensvärden: Elever vid bosöns idrottsfolkhögskola (M) 8-8,40 meter (K) 6-7,40 meter. Basketelit (M) 8,30 meter (K) 7 meter 1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller hargenomgått rehabilitering efter idrottsskada?Testet innebär stor belastning på knäleden och ställer relativt höga krav på styrka och stabilitet i knäleden, alltså inte ett test som man genomför som nyskadad. Testet kan användas för att att kontrollera att hopptekniken är bra, felaktigt utförande kan innebära att skaderisken ökar vid träningstillfällena.

2) Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseendereliabilitet och validitetI en studie på 40 friska fotbollsspelare (USA) testades huruvida trestegslängdhopp var ett valit test för att mäta faktorena explosivitet, styrka och balans. Resultat för vertikalt hopptest, styrka i quadriceps, styrka i hamstrings och balanstest noterades och jämfördes med restultat i trestegs längdhopp. Studien visade att det fanns ett starkt samband mellan resultat i trestegs längdhopp och vertikalt hopptest(69,5 % av variansen kunde förklaras) samt styrka i quadriceps & hamstrings (ca 57 % av variansen kunde förklaras). Däremot kunde korrelation mellan resultat av balanstest och tresteghopp inte påvisas.[2]

I en studie som testade reliabilitet för trestegshopptest visade på godtagbar reliabilitet för testet. Jämförelse efter i snitt 3,9 veckor från första testomgång visade en variationskofficient på 2%. [3]

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Testet har reliabilitets och validitetstestats på friska idrottsaktiva individer i de studier som jag har funnit.

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?Det är svårt att uttala sig om känslighet för testet och jag har heller inte hittat studier som tar upp känslighetsbegreppet. Om testet används inom rehab på individer med skada finns en

43

Figur 1. Fyra hopptester: Single Hop for Distance, Timed Hop, Triple Hop for Distance och Cross-over Hop for Distance. (Noyes et al., 1991)

komponent av rädsla med i bilden. Rädsla att skada sig på nytt och att dra upp skadan igen skulle kunna göra att man inte vågar ta i. Detta skulle kunna ge sämre testresultat och det blir då viktigt att fånga upp att den felande länken inte är knät/foten i sig utan snarare den mentala biten.

5) Är instrumentet enkelt att använda?Instrumentet är enkelt av använda, kräver endast måttband och plats där testet kan utföras som är uppåt 15 meter. Kan vara svårt att utföra inne i ett gym där det kanske inte finns utrymme men då kanske det finns en korridor i anslutning som fungerar som testplats. Testet går fort att genomföra.

6) Finns något bättre instrument tillgängligt?Det fnns ett antal olika hopptest som används idag. Enbens hopptest gör det möjligt att jämföra sidoskillnader till exempel. Isolerade styrke- balans- explosivitetstester skulle kunna vara lämliga för att ta reda på om det är en viss komponent som bör tränas mer.

Referens:

1. Carlstedt J; Tester för idrottare, SISU 1995

2. Hamilton TR, Shultz SJ, Schmitz RJ, Perrin DH; Triple-Hop Distance as a valid predictor of lower limb strength and power; Journal of Athletic Training 2008;43(2):144–151

3. Risberg MA , Holm I, Ekeland A; Reliability of functional knee tests in normal athletes Scand J Med Sci Sports. 1995 Feb;5(1):24-8

Triple Hop for Distance Anna Tjerngren

1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Triple Hop for Distance är ett hopptest, där man hoppar 3 direkt efterföljande hopp så långt som möjligt, på ett ben. Den totala sträckan av dessa tre hopp registreras. Detta hopptest har beskrivits och använts i serie tillsammans med tre andra hopptest. (Noyes et al., 1991) Se figur 1. Men har även beskrivits och använts som enskilt test (Hamilton et al., 2008).

Idrottsskador i nedre extremiteten är vanligt förekommande. Ofta vill man att idrottarna ska uppvisa normalt rörelseomfång, styrka, proprioception och koordination innan de kan återvända till sin idrott på ett säkert sätt. Information om utförandet från ett funktionstest, som Triple Hop for Distance, kan underlätta den kliniska beslutsprocessen. Med ett sådant funktionellt test kan man dock ej upptäcka specifika avvikelser, men det kan vara användbart för att uttala sig om funktionen i nedre extremiteten. När man talar om funktion i nedre extremiteten innefattar det många variabler som till exempel smärta, svullnad, neuromuskulär koordination,

44

styrka och ledstabilitet. Fördel med funktionstestet är att det går att genomföra snabbt, enkelt och i olika kliniska miljöer. (Bolga & Keskula, 1997)

Efter att jag läst i litteratur om Triple Hop for Distance tror jag att det kan vara ett relevant instrument för utvärdering av funktion i nedre extremiteten, för individer som kommit en bit i sin rehabilitering efter idrottsskada. Men att det ej som ensamt test skall vara avgörande för om en idrottare skall tillbaka till sin idrott eller ej. Noyes et al. (1991) belyser att även om en patient klarar testet fullt ut, kan det fortfarande finnas risk under tex situationer inom idrotten.

2) Är instrumentet reliabelt och valit? Triple Hop for Distance har validitetstestats av Hamilton et al. (2008). De visade testet kunde ses som en stark prediktor för muskelstyrka och kraft (power) i nedre extremiteten hos friska collage-fotbollsspelare. De visade även att Triple Hop for Distance inte kunde förutspå statisk balans. Samma studie undersökte test-retest reliabiliteten av testet och visade att intraclass correlation corfficient (ICC) =0,98.

Bolga & Keskula (1997) undersökte test-retest reliabiliteten av Triple Hop for Distance samt Single Hop for Distance, Timed Hop och Cross-over Hop for Distance. De hade även som syfte att undersöka hur tre övningshopp innan själva testet, skulle påverka hoppens stabilitet. Försökspersonerna bestod av kvinnor och män utan tidigare dysfunktion i nedre extremiteten. Reliabiliteten för Triple Hop for Distance visades vara hög (ICC = 0,95) och tillägget av övningshopp resulterade i mer stabila mått för Triple Hop for Distance (men även för Timed Hop och Cross-over Hop for Distance).

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Reid et al. testade i sin studie från 2007 reliabilitet och longitudinell validitet för personer med främre korsbandsskada (ACL). Syftet i deras studie var att undersöka reliabilitet och longitudinell validitet för data från fyra hopptester (samma som nämnts tidigare) under rehabilitering efter rekonstruktion av det främre korsbandet. Utfallet av testen uttrycktes med Limb Symmetry Index (LSI) vilket var resultatet för det opererade benet utryckt i procent av det icke-opererade benet. Reliabiliteten för hopptest LSI för Triple Hop for Distance beräknades ICC = 0,88, vilket betraktades som excellent relativ reliabilitet. Longitudinell validitet visade att hopptesten kunde påvisa en större förbättring i det opererade benet under testperioden, jämfört med det icke-opererade benet. Författarna menar att dessa resultat visar att de fyra hopptesten uppvisade moderat evidens för longitudinell validitet. De visade även på att betydande motorisk inlärning skedde för både opererat och icke-opererat ben mellan första och andra testtillfället.

Sekir et al. undersökte i sin studie från 2008 reliabiliteten för ett funktionellt testbatteri (där Triple Hop for Distance var en del) för personer med functional ankle instability. Resultatet visade på hög reliabilitet, ICC mellan 0,94 och 0,98.

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?Reid et al. (2007) beskriver att LSI för de fyra hopptesten kan variera ±4,99% pga av testens mätfel och att den minsta upptäckbara skillnaden i resultat av den sammanlagda LSI är 7%.

Noyes et al. (1991) undersökte Triple Hop for Distance och visade att sensitiviteten låg på 50%. (sensitivitet = sannolikheten att testet påvisar avvikande resultat för limb symetry för ACL-skadat knä). Även false-negative rate visades ligga på 50 %. (false-negative rate = sannolikheten att testet påvisar normal limb symetry för ACL-skadat knä). Författarna tar upp att testen inte var tillräckligt sensitiva för att upptäcka de funktionella begränsningarna och att det skulle kunna bero på att testen genomfördes i en säker miljö, istället för på tex en spelplan.

45

Jag kan tänka mig att det är liknande för detta test som för enbens-längdhoppstestet, att ju mer uttröttad nedre extremiteten är innan testet desto mer känsligt för att påvisa bristande funktion blir det.

5) Är instrumentet enkelt att använda?Triple Hop for Distance är ett hopptest som är enkelt att utföra och kräver inte särskilt stort utrymme. Som beskrivits ovan hoppar man tre direkt efterföljande hopp så långt som möjligt, på ett ben och den totala sträckan av dessa tre hopp registreras. Och man kan alltså utföra det som ett ensamt test eller i en serie med de tre ovan nämnda testen. Om det utförs i serie behövs utöver ett måttband även en 15 centimeters markering som är 6 meter lång och ett tidtagarur.

6) Finns något bättre instrument tillgängligt?Noyes et al. (1991) jämförde de fyra tidigare nämnda hopptesten för att undersöka vilken av dem som bäst kunde påvisa avvikande resultat och begränsningar i nedre extremiteten. De hade hypotesen att cross-over hop testet skulle påvisa större avvikelser pga att det testet tillsynes var svårare att genomföra. Patienten skulle hoppa på ett ben över en 15 cm linje tre gånger i både medial och lateral riktning. Det visade sig att majoriteten av patienterna visade störst initial oro inför det testet, då de fick det demonstrerat för sig. Men resultatet visade att cross-over testet hade samma antal avvikelser som single hop och timed hop tests. Författarna summerar att vilket som av dessa fyra hopptest kan användas för bekräftelse av begränsningar i nedre extremiteten. Men rekommenderar att använda minst två av hopptesten när analys av nedre extremitetens funktion görs, detta då de påvisar ett den procentuella upptäckten av avvikelser ökar då fler tester används.

I övrigt har jag ej funnit någon studie där Triple Hop for Distance jämförs med annat test eller instrument.Referenser:

Bolga LA, Keskula DR. Reliability of lower extremity functional performance tests. J Orthop Sports Phys Ther.1997; 26:138-142.

Hamilton TR, Shultz SJ, Schmitz RJ, Perrin DH. Triple-hop distance as a valid predictor of lower limb strength and power. J Athl Train. 2008; 43:144-151.

Noyes FR, Barber SD, Mangine RE. Abnormal lower limb symmetry determined by function hop tests after anterior cruciate ligament rupture. Am J Sports Med. 1991; 19: 513-518.

Reid A, Birmingham TB, Stratford PW, Alcock K, Giffin JB. Hop testing provides a reliable and valid outcome measure during rehabilitation after anterior cruciate ligament reconstruction. Phys Ther. 2007; 3:337-349.

Sekir U, Yildiz Y, Hazneci B, Ors F, Saka T, Aydin T. Reliability of a functional test battery evaluating functionality, proprioception, and strength in recreational athletes with functional ankle instability. Eur J Phys Rehabil Med. 2008;44:407-415.(OBS: endast abstract tillgängligt)

Counter movement jump (CMJ) Lisa Conradsson Genomförande: Testpersonen står jämfota på raka ben med händerna på höfterna. Fötterna placeras på axelbrett avstånd från varandra, med tårna pekande rakt fram eller med 10-15̊

46

utåtvinkling. Testpersonen gör en aktiv nedgång till en knävinkel på 90̊. Fötterna platt på golvet (hälarna ska ha kontakt med golvet), överkroppen hålls så upprätt som möjligt och händerna på höfterna under nedgången. Direkt när testpersonen har nått 90̊ knäböjningsposition ska den nedåtgående rörelsen vändas till en explosiv sträckning av kroppen i ett vertikalt hopp så högt som möjligt. Landningen efter hoppet sker på raka ben på tå men den lätt vriststuds. Under hela hoppet ska händerna hållas på höfterna. För att ett hopp ska vara godkänt ska;

Vändningen av den nedåtgående rörelsen till en uppåtgående ske vid 90̊ knävinkel.

Vändningen av nedåtgående rörelse till uppgående ske direkt utan fördröjning.

Hela foten ha kontakt med golvet i den nedåtgående rörelsen.

Händerna hållas på höfterna under hela hoppet, från upphopp till landning.

Hoppet utföras vertikalt.

Landning ske på raka ben på tå med en lätt vriststuds.1

Vid CMJ används en kontaktmatta eller kraftplatta. Kontaktplattan registrerar tiden som testpersonen är i luften, vilket ligger till grund för uträkning av hopphöjden. En kraftplatta gör det möjligt att studera hopphöjden och hoppkvaliteten med hänsyn till personens vikt.2 CMJ mäter: Reaktiv styrkeförmåga i den långa stretch-shortening-cykeln för muskulatur som plantarflekterar fotleden samt extenderar knäleden och höftleden.1 I en av de granskade studierna utförs CMJ med armsving.3

1. Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada?CMJ ingår i ett testbatteri som utvärderar funktionen hos patienter med hälseneskador. Testbatteriet består av tre hopptester (CMJ, drop CMJ, hopping), två maximala styrketester (tåhävning koncentrisk, tåhävning excentrisk-koncentrisk) samt ett uthållighetstest (muskulär uthållighet av vadmuskel). Testbatteriet utvärderar muskulär styrka, power, uthållighet, flexibilitet och motorisk kontroll, vilka är viktiga funktioner att förbättra vid rehabilitering av skada. I testbatteriet utförs CMJ på ett ben.4

I två artiklar testas CMJs reliabilitet och validitet av individer som inte har någon skada.3,5 Jag anser dock att instrumentet är relevant för individer som genomgår rehabilitering efter skada, framför allt vid återgång till explosiva sporter där hopp är vanligt, exempelvis handboll, basket och höjdhopp.

2. Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet. För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?

CMJ med armsving: reliabilitet (test-retest), kvinnor 0.82 (0.52-0.94) reliabilitet (test-retest), män 0.88 (0.70-0.96) reliabilitet (test-retest), alla 0.93 (0.86-0.97)

CMJ utan armsving: reliabilitet (test-retest), kvinnor 0.88 (0.64-0.96) reliabilitet (test-retest), män 0.80 (0.53-0.92)

47

reliabilitet (test-retest), alla 0.93 (0.85-0.96)Ovanstående tester utfördes av 30 studerande kvinnor och män i 18-25 års ålder. Ingen av dem tränade på elitnivå.3

CMJ utan armsving: reliabilitet 0.98. validitet 0.87.

Ovanstående tester utfördes av 93 män som var fysiskt aktiva och studerade på college.5

CMJ på ett ben utan armsving: reliabilitet 0.91Testet utfördes av 15 hälsosamma personer i åldern 20-40 år.6

Testbatteri där CMJ är ett av sex tester: reliabilitet (test-retest) (0.76-0.94)Testbatteriet utfördes av 42 personer med Akilles tendinopati.6

3. Är instrumentet tillräckligt känsligt?Vid test av patienter med Akilles tendinopati visade det sig att test-batteriet var känsligt nog att upptäcka skillnader i underbensfunktion mellan skadat/mest symtomgivande ben och friskt/minst symtomgivande ben.4,6

4. Är instrumentet enkelt att använda? Testet är enkelt att utföra men en kontaktmatta eller en kraftplatta krävs vid utförandet för att kunna beräkna hopphöjden.1,2

5. Finns det något bättre instrument tillgängligt?Markovic et al jämförde CMJ med andra hopptester såsom squat jump, sargent jump, Abalakow jump, stående längdhopp och stående tresteg för att bestämma snabbstyrkeförmågan som sträcker benen. Studien visade att CMJ och squat jump utförda på kontaktmatta har högst reliabilitet.5

Referenser:1. Bellardini H, Henriksson A, Tonkonogi M. Tester och mätmetoder: för idrott och

hälsa. SISU Idrottsböcker. Lettland 2009. Sid 131-135.

2. Svensk idrottsforskning. Hoppförmåga, handstyrka och kroppssammansättning hos kvinnliga friidrottare på elitnivå. 2007. http://www.ihs.se/upload/CIF/Svensk%20Idrottsforskning/SVIF%20072_s1_44.pdfSited: 100502.

3. Slinde F, Suber C, Suber L, Elam C, Svantesson U. Test-retest reliability of three different countermovement jumping tests. Journal of Strength and Conditioning Research 2008;22(2):640-644.

48

4. Karlsson J, Renström P, Holmström E, Forsberg A. Idrottsskador: frontlinjen inom behandling och rehabilitering. Stockholm: Centrum för idrottsforskning, 2007. Sid 305-314.

5. Markovic G, Dizdar D, Jukic I, Cardinale M. Reliability and factoral validity of squat and countermovement jump tests. Journal of Strength and Conditioning Research 2004;18(3):551-555.

6. Silbernagel K, Gustavsson A, Thomeé, Karlsson J. Evaluation of lower leg function in patients with Achilles tendionopathy. Knee surgery, sports traumatology, arthroscopy 2006;14(11):1207-1217.

One – Repetition Maximum Jennie Karlsson

One – Repetition Maximum = 1 RM innebär den belastningen en person endast orkar lyfta en gång genom hela rörelsebanan. Det finns två sätt att mäta 1RM på. Det vanligaste sättet är att uppskatta en vikt som ligger ganska nära 1RM och låta personen i fråga lyfta denna vikt så många gånger som möjligt genom hela rörelsebanan. Rörelsebanan och hastigheten ska hållas konstant genom testet. Muskelspänningen ska bibehållas mellan repetitionerna. Det är viktigt att se till att det inte blir för många repetitioner för då blir värdet av 1RM osäkert. Utifrån hur många repetitioner personen klarar av räknas sedan ett 1RM ut, genom en enkel ekvation som utgår från procent av 1RM.

Det andra sättet är att låta personen lyfta en vikt 4 gånger med ca 3 - 5min vila mellan varje repetition varpå vikten hela tiden ökar med 2,5 – 5 kg tills att personen inte orkar lyfta längre. Innan denna testperiod får personen värma upp genom att göra samma lyft på submaximal nivå men där även den vikten konstant ökar. Det sista godkända lyftet räknas då som 1RM.

Det första sättet att räkna ut 1RM innebär att man förutser 1RM, enligt boken ”physiological tests for elite athletes”, tycks det förutsedda värdet av 1RM i jämförelse med det egentliga värdet av 1RM vara tillräckligt lika (r=0,89 – 0,96). Men när antalet repetitioner ökar så ökar också skillnaden mellan det förutspådda värdet och det egentliga värdet av 1RM. Dessutom korrelerar inte den ekvationen som det förutspådda värdet av 1RM med alla typ av rörelser. Det förutspådda värdet av 1RM överskattar ofta testpersonens förmåga med ca.1,5 - 2,5 Kg (1).

Ovasett vilken metod du väljer för att mäta 1RM är det viktigt att testet standardiseras så att mätvärdena blir så tillförlitliga som möjligt. Viktiga saker att tänka på kan vara att testet utförs i samma miljö helst samma tidpunkt på dygnet. Viktigare är att se till att personen som ska utföra testet är utvilad efter samma mått, dvs. att han/hon inte tränat något dagen innan eller precis innan testet. Andra saker som kan vara av betydelse är personens kosthållning såg ut precis innan testet.

Testet visar endast styrka / styrkeutveckling i en typ av rörelse som inte alls är speciellt dynamisk i förhållande till de krav som ställs på ex fotbollsplanen.

49

Eftersom att personer med akuta skador ofta har väldigt ont och en del nyopererade kan ha vissa restriktioner kring vissa typer av rörelser samt kanske inte får belasta den delen på någon vecka eller fler är testet 1RM enligt mig inte att föredra. Även om du rent teoretiskt skulle kunna utföra många repetitioner enligt första metoden, men det skulle ta lång tid och vara omotiverande samt ge ett dåligt värde i förhållande till det egentliga värdet. Däremot skulle jag kunna tänka mig att 1RM kan vara av intresse när rehabiliteringen kommit ganska långt, då kan det vara roligt för adepten i fråga att få lite siffror på sin förmåga och hur hon/han svarar på träningen. Kanske skulle man kunna mäta 1RM på den friska delen i ett tidigt stadium för att sedan mot slutet jämföra med den påverkade delen när rehabiliteringen kommit en bit på vägen och patienten återfått sitt rörelseomfång utan smärta. Framför allt perop / postop + rehabilitering av en tid.

En studie (2) visade att 1RM för benstyrka är valit för såväl unga som gamla kvinnor och män och rekommenderar att testet används vid utformning av träningsprogram. Testet är reliabelt på mätningar av kvinnor och män som har gymvana med ett r-värde på: 0,92 – 0,98. För mer dynamiska rörelser så som knäböj är reliabiliteten något lägre (1).

De artiklar jag har läst så har diagnosgruppen varit friska medelålders kvinnor och män, eller friska college ungdomar (2, 3, 4, 5). Alltså kan slutsatsen dras att testet är lämpat för friska individer. Alltså skulle jag inte säga att det är reliabelt och valit för en person som har en muskeloskeltal åkomma utifrån det jag har hittat. Det är möjligt att det finns forskning som jag inte har hittat som handlar om det.

Testet mäter styrkan i en specifik rörelse, och ställer inga andra direkta krav på kroppsdelen i fråga. Alltså borde testet vara ganska känsligt när det handlar om att jämföra två kroppsdelar vid skada, men eftersom att jag inte hittat några studier där testet är utfört på skadade individer så vet jag inte om det är känsligt på det sättet. Däremot tror jag att testet har en bra ”responsiveness” men det är bara vad jag tror utifrån vad författarna i studierna har rekommenderat användningsområdet för 1RM (1, 2).

Instrumentet är lättillgängligt allt som behövs är en vikt eller en maskin på gymmet och ev. en metronom så att hastigheten i utförandet blir standardiserat. Kan göras på vilket gym som helst eller till och med hemma förutsatt att man har vikter i hemmet, har man ingen metronom kan man ju utföra testet till en låt genom att hålla den takten. Beroende på vilket sätt man väljer att göra det på kan man behöva en mall för att räkna ut 1RM som går att hitta i böcker och på internet. Alltså det är tillgängligt för vem som helst.

Beroende på vilket syfte du har med att genomföra testet så finns det absolut i min mening bättre tester, ex hopptester för knä- och fotskadade individer. Dessa test ställer högre krav på musklerna och lederna, förutom styrka, stabilitet, balans och god proprioception några aspekter som inte alls får samma uppmärksamhet vid 1RM. Men är det endast styrkan du vill åt fungerar det, andra metoder att mäta styrka på är genom att använda en dynamometer. För att göra ett bra pass på gymmet med rätt utgångsvikt och sedan möjlighet att följa upp och öka på tycker jag det passar väldigt bra, speciellt i maskinerna. Fördelen med testet är att det är lätt att utföra själv och kräver som sagt ingen speciell utrustning.

1. Logan P, Fornasiero D, Abernethy P, Lynch K. Physiological tests for elite athletes: Protocols for the assesment of isoinertial strength. Australian sports commission 2000. P. 200-222. ISBN: 0-7360-0326-6.

2. Lex B. Verdijk a; Luc van Loon a; Kenneth Meijer a;Hans H. C. M. Savelberg. One-repetition maximum strength test represents a valid means to assess leg strength <i>in vivo</i> in humans. Journal of Sports Sciences, January 1st 2009; 27(1): 59–68.

50

3. Levinger I, Goodman C, Hare DL, Jerums G, Toia D, Selig S. The reliability of the 1RM strength test for untrained middle-aged individuals. Journal of Science and Medicine in Sport (2009) 12, 310—316.

4. Thomas GA, Kraemer WJ, Spiering BA, Volek JS, Anderson JM, Maresh CM. Maximal power at different percentages of one repetition maximum: influence of resistance and gender. Journal of Strength and Conditioning Research, 2007, 21(2), 336–342.

5. Taylor JD, Bandy WD. Intrater reliability of one repetition maximum estimation in determing shoulder internal rotation muscle strength performance. Journal of Strength and Conditioning Research, 2005, 19(1), 163–168.

RM Rickard Saraiva. RM tabellen.

1 RM står för den maximala belastningen på en specifik övning som utövaren kan genomföra

1 repetion av i hela rörelsebanani

Instrumentet är bra att använda för att dosera styrketräning och mäta styrkeökning vid

rehabilitering efter skada. Utifrån 1 RM kan man räkna ut vilken belastning man skall lägga

på det önskade antalet repetioner för att nå de effekter man är ute efter.ii

Det finns vissa problem med 1 RM. Att t.e.x. be en nyligen korsbandsopererade att genomföra

1RM har en skaderisk och ska därför undvikasiii och det är svårt att hitta den korrekta vikten

för 1 RM utan att man tröttar ut musklerna innan.

Därav använder man sig ofta av en tabell som räknar om flera repetioner till 1 RM.

Det har dock i studier på friska män mellan 19-32 år framkommit att 4-6 RM har en större

korrelation till 1 RM än 7-10 RM. De styrkeövningar som testades var bänkpress, bänkpress

med uppvinklad brits, biceps curl, triceps extension och quadricepscurl. För både 4-6 RM och

7-10 RM så samstämde bänkpress bäst med 1 RM när man avläste RM tabellen ( R2 0.93 resp

0.91) och bencurl sämst (R2 0.66 resp 0.56). iv

Att räkna ut 1 RM utifrån tabellen har således en ganska god korrelation för bänkpress och

dålig för bencurl.

i

?Ståhle, A, FYSS 2008 – fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Kap

18 2008. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.ii Ståhle, A, FYSS 2008 – fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling.

Kap 6 2008. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.iii Heijne, A. Verner, s. Rehabilitering efter främre korsbandsrekonstruktion. Svensk

idrottsforskning.2008;1iv Dohoney, P, et al. Prediction of one repletion maximum (1-RM) strength from a 4-6 RM

and a 7-10 RM submaximal strength test in healthy young adult. Journal of Exercise

Physiology 2002; 5(3)

51

I en studie för personer i 70års åldern testades hur väl 7-10 RM enligt tabellen kunde

översättas till 1 RM. Det visades att för övre extremiteter så var r = 0.77-0.90 och för nedre

extremiteter r = 0.60-0.80.v

Sofia Tagesson 2008vi2 undersökte intra- och interbedömarreliabilitet för 1 RM vid stående

knäflexion på ett ben och sittande knäextension på ett ben.

I studien ingick bara personer utan knäskada. Intrabedömarreliabiliteten för stående

knäflexion på ett ben visade sig vara något låg medan interbedömarreliabilitet var hög.

v Knutzen ,K et al. Validity of 1RM Prediction Equations for Older Adults. The Journal of

Strength & Conditioning Research. 1999;13(3)vi Tagesson, S. Dynamisk stabilitet i knäleden efter främre korsbandsskada. Svenska

idrottsforskning 2008:2

Chair stand test Emil Palm

1. Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada.?

Testet riktar sig och är från början framtaget för att utvärdera äldres förmåga efter genomgången höftfraktur, stroke eller dylikt. En idrottare efter genomgången idrottsskada borde snabbt kunna nå upp till sin egen maxnivå i testet då det inte är ansträngande för en tränad individ att resa sig upp från en stol. Testet är alltså olika relevant för olika individer beroende på vilken status individen har från början.

2. Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet.

Jones CJ, Rikli RE, Beam WC beskriver i en artikel att testet är valit och reliabelt om det testas på den målgruppen det är avsett för. Man har i testet gjort ett test-retest för att stärka reliabilteten. Man fick en reliabilitetskoefficiens på 0.78 för män och 0.71 för kvinnor.

3. För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?´

Målgruppen där man testat testet var äldre över 60 års ålder med olika hög aktivitetsnivå. 4. Är instrumentet tillräckligt känsligt?

Troligtvis så är testet mer känsligt för äldre otränade personer än yngre idrottsutövande personer.Hos en äldre otränad person borde det finnas en större utvecklingspotential i testet än hos en yngre idrottsutövare som efter en kort tid efter idrottsskada borde närma sig sin maxprestation i testet.

52

För sittande knäflexion på ett ben var både intra- och interbedömarreliabilitet hög.

The Roland and Morris Disability Questionnaire – RMDQ Karn Östensson

5. Är instrumentet enkelt att använda?

Det finns en manual till instrumentet som vem som helst bör kunna läsa, följa och instruera från.

6. Finns något bättre instrument tillgängligt?

Det är viktigt när man ska testa muskelfunktion att det är tydligt vad som testas och att man har ett ändamålsenligt test. Testet bör alltså vara anpassat för målgruppen avseende ålder, grundförutsättning, träningsnivå och rätt kroppsdel. Chair stand test testar ju tex nedre kroppsstyrka hos äldre efter ex genomgången höftoperation, stroke eller dyligt medans ett test som ”Chair sit and reach test” involverar större del av kroppen men fortfarande har äldre som målgrupp.

Moscos "Squat Jump"- test Sofia Gerdtman Ny

Testet avser att mäta koncentrisk explosiv styrka i plantarflektorer, knä- och höftextensorer. Det utförs på en kontaktmatta vilken kan mäta "tid i luften" vid hoppet. Utgångspositionen är 90° knäflexion och inga medrörelser i t ex armar får ske i hoppet. De ska hållas på höfterna.

1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller hargenomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Kanske att använda vid rehabiliteringens slut för personer som använder mycket koncentrisk explosiv styrka, till exempel hoppare. De som har förlorat explosiv styrka till följd av en skada, till exempel patellarsenetendinos och achillessenetendinos. Jag tror att det kan vara svårt att i initialskedet använda squat jump som en utvärderingsmetod på grund av svårighetsgraden.

2) Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet

Det anses reliabelt i en studie på 92 friska vältränade män (1) där reliabilitetskoeffecienten uppnådde 0.97%. I samma studie mättes även faktoriell validitet och slutsatsen där är att squat jump även är valitt, dock var "counter movement jump" mer valitt.

53

Beskrivning : Roland and Morris disability questionnaire ger självskattad funktionsförmåga

relaterad till aktuell ryggsmärta. 24 ja respektive nej påståenden där antal ja svar räknas

samman och högre antal ja svar indikerar högre grad av självskattad funktionspåverkan.

1) Målgruppen är individer med ländryggssmärta och anpassar sig bra för dessa då formuläret

är format utifrån meningar som människor har använt för att beskriva sig själva när de har ont

i ryggen. Patienten ska svara ja om meningen beskriver dennas tillstånd idag1 .

I en annan studie på 18 ungdomar var korrellationskoeffecienten för squat jump mellan 0.82-0.83% (2).

I och med att testets utgångspositon är ett redan flekterat läge i knä och höfter, och effekten av elastisk energi (3) samt medrörelser i armar (4) därmed utesluts, är det ett specifikt test för den koncentriska styrkan (3).

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Endast friska. En studie har testat personer som har opererat achillessenan efter ruptur (5). En ensidig squat jump användes. I jämförelse med det friska benet hade det skadade benet en signifikant kortare tid i luften. Hos friska återfanns inte denna sidoskillnad.

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?Bosco tog fram medelvärden för olika typer av grupper, bland annat 16-åriga idrottande flickor (6). Medeldistanslöpare hoppade ca 28 cm, medan hoppare och sprinters båda hoppade ca 36 cm.

Enligt en annan studie finns det ett samband mellan uträknad peak power i squat jump och framgång i tyngdlyftning (7). TIll skillnad från 1RM-test i tyngdlyftning där tekniken spelar stor roll skulle därför squat jump kunna användas. Skillnaden mellan 15-åringa och 23-åriga kvinnor var 4 cm hopphöjd, dock framgår inte om det är en signifikant skillnad. Liknande skillnader kan man i samma studie också se mellan män och kvinnor, och mellan yngre och äldre män.

5) Är instrumentet enkelt att använda?Det behövs utrustning för att mäta flygtid och hopphöjd.

6) Finns något bättre instrument tillgängligt?Vill man också mäta effekten av plyometrisk träning så är "Counter movement jump" ett bra och reliabelt alternativ, men då behöver man också en del utrustning. Har man inte någon kontaktmatta så kan "free jump" eller "sergeant jump" vara mer lättillgängliga, dock så är det då svårt att mäta exakt den koncentriska snabba styrkan då andra faktorer också spelar in.

Referenser:

1. Markovic G, Dizdar D J Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests. Strength Cond Res. 2004 Aug;18(3):551-5.

54

2) Studierna som har testats reliabiliteten har redovisat reliabilitetskoefficienter mellan 0.42

och 0.912. I studien av Johansson E. och Lindberg P. där reliabiliteten och validiteten av den

svenska versionen av RMDQ redovisas har en reliabilitetskoefficient på 0.88 rapporterats3.

Då en siffra över 0.7 anses vara tillfredställande kan man säga att RMDQ har en god

reliabilitet.

2. Lloyd RS, Oliver JL Reliability and validity of field-based measures of leg stiffness and reactive strength index in youths. J Sports Sci. 2009 Dec;27(14):1565-73.

3. McBride JM, McCaulley GO Influence of preactivity and eccentric muscle activity on concentric performance during vertical jumping, J Strength Cond Res2008 May;22(3):750-7.

4. Harman EA, Rosenstein MT, The effects of arms and countermovement on vertical jumping. Med Sci Sports Exerc. 1990 Dec;22(6):825-33.

5. Moretti B, Quagliarella L, [Functional analysis after Achilles tendon repair] G Ital Med Lav Ergon. 2007 Apr-Jun;29(2):196-202.

6. H Bellardini, A Henriksson, Tester och mätmetoder för idrott och hälsa, SISU idrottsböcker, 2009

7. Carlock JM, Smith SL The relationship between vertical jump power estimates and weightlifting ability: a field-test approach. J Strength Cond Res. 2004 Aug;18(3):534-9.

Enbens längdhoppstest Cecilia Lindqvist

Testet utförs genom att testpersonen först värmer upp på en cykel. Därefter ska testpersonen hoppa så långt som möjligt på ett ben och vid landningen kunna stå stilla 2sek. Testledaren registrerar sträckan mellan tån vid starten och hälen vid landning. Testpersonen får hoppa 3ggr på varje ben och det längsta hoppet jämförs med kvoten mellan de respektive erhållna måtten beräknas.Därefter tröttas testpersonen ut genom knäböj eller löpband och testen upprepas.

1. Testet är av stor relevans som utvärderingsinstrument och används ffa på postoperativa knäpatienter. Tex efter korsbandsskada/ operation, meniskskada eller annan knäskada. Testet kan också användas på friska individer för att undersöka om det finns någon skillnad i styrka mellan benen. Testet kräver god styrka, koordination, postural kontroll och balans. Lämpar sig bättre för yngre patienter. Testet är ett av de hopptest som rankas högst vad gäller klinisk användbarhet.

55

3) Reliabilitet och validitet har testats på individer med akut, subakut och återkommande

ländryggssmärta med eller utan nervsmärta i form av utstrålning i benen. Validitet och

reliabilitet har testats för olika språk4.

4) I studien D av Stratford PW et al. undersöktes RMDQs känslighet5. Det visade sig att det

var svårt att utvärdera en signifikant förbättring eller försämring för patienter som skattade

mindre än 4 och mer än 20 av 24 möjliga poäng.

2. Testet är godkänd vad gäller reliabilitet p< 0.1 och för styrka och power vad gäller validitet. Enbens hopp test har hög test. Test- retest reliabilitet, P<0.001. (E. Ageberg, R Zätterström, U Moritz)Testet har visat sig vara reliabelt. (Hamilton Robert Tyler MS)

Enbens hopp test anses reliabelt vad gäller styrka power och balans. (Barber et al., 1990; Noyes et al., 1991; Bolgla & Keskula, 1997;Ross et al., 2002). Vad gäller att mäta balans med detta test är dock ifrågasatt och inte godkänt vad gäller validitet.(Barber et al., 1990; Noyes et al., 1991).

3.Testet är testat på yngre individer med ACL-skada eller andra knäskador, men är i många studier testat på friska individer.

4.Testet är tillräckligt känsligt vad gäller test av styrka i nedre extremitet, men inte vad gäller test av koordination och balans. Men det är dock oklart om dåliga testresultat helt enkelt beror på dålig styrka i benet eller andra faktorer

5.Instrumentet är väldigt enkelt att använda vilket är ett av de stora fördelarna med detta test. Lite rekvisita behövs, måttband och ev löpband. Testet går relativt snabbt är enkelt att räkna ut. Jämförelse görs av det friska benet.

6. Två typer av hopptest andvänds ofta inom vetenskaplig litteratur squat jump (SJ) och countermovement jump (CMJ). Båda visades nyligen vara de mest reliabla och valida testerna för att mäta power i nedre extremitet hos aktiva män. (Markovic et al., 2004).

COOPERS LÖPTEST | 12-MINUTE WALK/RUN TEST Yrsa Weber

1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller hargenomgått rehabilitering efter idrottsskada? Svar: Med hjälp av Coopers löptest kan man på ett enkelt sätt få ett uppskattat värde på testpersonens VO2max. Det kan vara ett sätt att under en rehabiliterings- eller träningsperiod utvärdera en idrottares konditionsutveckling.

2) Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet.

56

5) Instrumentet är lätt att använda och tar endast fem minuter. Det ända som krävs er

formuläret som består av två A4 och en penna. Instruktionerna är enkla och kräver inga

förberedelser och få resurser. Då reliabilitet och validitet har testats på flera språk kan man ha

användning av detta om språket skulle vara ett hinder för att komplettera formuläret.

6) I en av studie av Davidson, M. and Keating, J. L jämfördes utifrån reliabilitet och validitet

fem olika frågeformulär som mäter upplevd funktionsförmåga vid ländryggssmärta6. Dessa

Svar: Man har funnit att korrelationen mellan VO2max-värden uppmätta i laboratorium med andningsmask och testvärden uppmätta med Coopers löptest är 0.897 (Cooper et al. 1968).

För att få ett reliabelt test bör man dock springa samma sträcka under liknande förutsättningar vid varje testtillfälle. Testets validitet kan vara beroende på löptekniken. En person med bra kondition men som inte är van att springa kan få ett sämre resultat på grund av sin dåliga löpteknik. Testpersonens motivation till att göra testet kan också påverka resultatet. Sträckan man löper bör väljas med tanke på att sluttiden ej skall vara för låg, eftersom de anaeroba processerna då spelar större roll. Banan bör ha ett fast och jämnt underlag och får ej vara kuperad, då man måste undvika att plötslig mjölksyrabildning samt undvika att löpteknikskillnader spelar in. (Forsberg 2002, Carlstedt 1995)

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Svar: Barn med astma (Weisgerber et al. 2009), friska män (Grant et al. 1995, Cooper et al. 1968).

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?Svar: Testet ger ett uppskattat värde på maximal syreupptagningsförmåga och är alltså inte exakt. Yttre faktorer kan också påverka resultatet (se ovan). Dock så finns en stark korrelation mellan VO2max uppmätt med Coopers löptest och resultat uppmätta i laboratorium (se fråga 2) (Cooper et al. 1968).

5) Är instrumentet enkelt att använda?Svar: En fördel med testet är att det är mycket enkelt att utföra och ingen dyr utrustning behövs.

6) Finns något bättre instrument tillgängligt?Svar: Test för maximal syreupptagningsförmåga på cykelergometer där syreförbrukningen mäts med hjälp av en andningsmask ger ett mer exakt testvärde av maximal syreupptagningsförmåga och maxpuls. Denna sorts test kräver dock avancerad utrustning. I studier har man funnit att Coopers löptest ger en mer exakt uppskattning av VO2max jämfört med submaximala cykelergometertest och Beep-test (multi-stage progressive shuttle run test / MST) (S Grant et al. 1995).

OM COOPERS LÖPTEST –SAMMANFATTNING

Coopers test är ett maxtest som mäter VO2Max.Testet bygger på att en viss löphastighet kräver ett visst syreupptag. Testvärdet uttrycks vanligen i ml per kg per minut.

57

instrument var: The modified Oswestry Disability Index (ODI), the Quebec Back Pain

Disability Scale, the Roland-Morris Disability Questionnaire (RMDQ), the Waddell Disability

Index och the physical health scales of the Medical Outcomes Study 36-Item Short-Form

Health Survey (SF-36). Alla instrumenten är specifika för ländryggssmärta utom SF-36.

Alla försökspersonerna var individer som följde en aktiv rehabilitering för ländryggssmärta.

Studien pekade på att alla instrumenten hade likvärdig och god validitet men att endast ODI

och SF-36 hade en god reliabilitet då de andra instrumenten hade en bristande reliabilitet. I

denna studie redovisades en reliabilitetskoefficient på 0.53.

Utförande: Testet innebär att man springer en viss sträcka så fort man kan och med jämn fart. I princip kan vilken sträcka som helst väljas, men sträckor som rekommenderas och som är studerade är 2000 m, 2400 m eller 3000 m. Sträckan skall väljas med tanke på att sluttiden ej bör vara för låg, eftersom de anaeroba processerna då spelar större roll.Ett annat sätt att utföra testet är att springa så långt/snabbt man kan under 12 minuter, och sedan mäta sträckan man sprungit för att få ett uppskattat värde på sin maximala syreupptagningsförmåga.Banan: Oavsett vilken av de två ovanstående varianterna man väljer, så bör banan ha ett fast och jämnt underlag. Den får inte heller vara kuperad, då man måste undvika att plötslig mjölksyrabildning samt undvika att löpteknikskillnader spelar in. Det är viktigt att testet utförs på samma sträcka vid varje testtillfälle. Felkällor: Andra felkällor kan vara stora skillnader i väderlek och temperatur. Testpersonens löpteknik och vana kan också påverka resultatet. (Forsberg 2002, Carlstedt 1995, Cooper et al. 1968).)

Källförteckning:

1. Cooper K. Correlation between field and treadmill testing as a means forassessing maximal oxygen intake. JAMA. Volume 203, Number 3, 1968.

2. Forsberg A. (2002) Träna din kondition. SISU Idrottsböcker

3. Carlstedt J. (1995) Tester för idrottare. SISU Idrottsböcker

4. Weisgerber M. Danduran M. Meurer, J. Hartmann K. Berger S. Flores G. Evaluation of Cooper 12-Minute Walk/Run Test as a Marker of Cardiorespiratory Fitness in Young Urban Children with Persistent Asthma. Clin J Sport Med _ Volume 19, Number 4, 2009

5. Grant S, Corbett K, Amjad A M. A comparison of methods of predicting maximum oxygen uptake. Br J Sports Med Volume 29, Number 3, 1995.

Martin Vigorimeter Jacob Berg

Martin Vigorimeter, hädanefter kallad vigorimeter (se bild 1) är ett mätinstrument som

58

I en annan studie jämfördes nio olika instrument utifrån reliabilitet, validitet, känslighet, antal

och variation av komponenter, antal svarsalternativ, tidsåtgång … RMDQ var ett av de tre

instrumenten som uppnådde goda resultat och rekommenderades därmed till användning i

klinik. I denna studie redovisades en reliabilitetskoefficient på 0.917.

Då frågorna i RMDQ ska besvaras utifrån dagsformen indikerar den inte om det har skett en

global förbättring över tid då individen kan just den dag har skadat sig eller ha en ”dålig dag”.

används stadigt inom vården i allmänhet och sjukgymnastik och arbetsterapi i synnerhet. Smärtproblematik i hand eller arm, mekaniskt trauma eller neurologisk sjukdom är exempel på när handfunktionen kan försämras och behöver rehabiliteras. Vigorimetern avser att mäta handfunktion utifrån mätvariabeln greppstyrka och består av en kompressionsballong som med en luftslang fäster i en manometer, en tryckmätare. Instrumentet har 3 olika storlekar på ballong för anpassning av patientens handstorlek.

Validitet och reliabilitetI en studie gjord av Solgaard, Kristiansen och Steen Jensen hade vigorimetern högst reliabilitet vad gällde högt tryck i jämförelse med två andra mätinstrument för greppstyrka, dynamometer (se bild 2) och My- Gripper. Vid lågt tryck var enligt studien My-Gripper mest precist.1 Studien gjordes på en frisk population med en medelålder av 45 år. Könsfördelningen var 45 män och 55 kvinnor.Skillnaden mellan vigorimetern och dynamometern är att det förstnämnda instrumentet mäter dynamisk styrka, det andra statisk.

Bild 1 Vigorimeter Bild 2 Dynamometer Bild3 Pinch Gague mätare

Solund et. al. såg i sin studie att ökad greppstyrka är korrelerat med ökad handfunktion hos personer med handledsskada?. Enligt denna studie är alltså vigorimetern ett lämpligt och valit instrument för utvärdering av handfunktion.Vigorimeter mäter dock endast helhandsstyrka. Vid behov av att mäta pincettgrepp eller tumstyrka finns den så kallade Pinch Gauge- mätaren (se bild 3).

Specificitet och sensitivitetGreppstyrka är en egenskap som kräver både fullgod motorik, smärtfrihet och oskadd anatomi i handen. En försämring eller bortfall av någon av dessa egenskaper skulle påverka ett resultat

59

Frågorna i instrumenten SF-36 och the Waddell Disability Index ska besvaras utifrån de fyra

senaste veckorna, vilket ger en bra bild om hur funktionen har ändrats.

Fördelen med RMDQ är att individerna känner igen sig i meningarna och att dessa meningar

beskriver vardagliga situationer som kräver god funktion. Dock brister det på svarsalternativ

då man endast kan svara ja eller nej vilket gör det omöjligt att notera små förändringar. I ODI

och Quebec Back Pain Disability Scale kan individen välja mellan 6 graderade svar vilket ger

på vigorimetern, exempelvis om testpersonen har en ruptur på en sena, smärta som inhiberar motorik eller cervikal nervinklämning som ger försämrad motorisk funktion. Av detta följer att specificiteten är hög eftersom den sjuke, i detta fall den person med försämrad greppstyrka, saknar kraft att uppnå normalvärdet. Undertecknad har inte hittat någon studie som gjorts avseende vigorimeterns specificitet, där man exempelvis jämfört förbättrat resultat med utslaget på en Visuell Analog Skala (VAS).För den person som känner patologiska symtom men ändå uppnår fullgod greppstyrka skulle inte vigorimetern vara relevant. En person som när han pressar ihop något med handen får exempelvis en parestesi i handen har ingen nytta av en vigorimeter i fråga om diagnostisering eller utvärdering. Ett sådant fall är ett exempel på en brist i specificiteten hos vigorimetern; alla de patologiska symtom som kan uppkomma i handen men inte påverkar greppstyrkan går obemärkt förbi.Vad gäller sensitiviteten har en frisk person, alltså en person med fullgod handfunktion, som regel inga problem att uppnå normalvärde. Det har studerats vad normalvärde är för män och kvinnor i olika åldrar3.

AnvändarvänlighetVigorimetern har 3 storlekar på kompressionsballongen för att anpassas till olika handstorlekar. Den är lättförståelig med sin enkla konstruktion.Av detta något magra vetenskapliga underlag kan man slutleda att vigorimetern är ett känsligt och reliabelt instrument för test av handfunktion som inte verkar ha så stor konkurrens då det inte finns speciellt många andra etablerade mätverktyg. Detta med reservation för dynamometer och pinch gauge- mätaren, som båda fyller en funktion som inte vigorimetern gör, nämligen statisk helhands- respektive pincettgreppsstyrka.

1 Evaluation of instruments for measuring grip strength – Solgaard, Kristiansen, Steen Jensen, Acta Orthopaedica Scandinavia, 19842 Radiological, functional and social healing after Colles’ fracture – Solund, Rasmussen, Borg och Bünger, Ugeskrift for Laeger, 19833 Normal Grip Strength – Thörngren och Werner, Acta Orthopaedica Scandinavia, 1979

Test: Bålstabilitet i stödstående fram på armbågar Karin Nygren Utförande: övningen kan stegras från nivå 1 till 8. Nivå 1, stöd från armbågar som hålls rakt ner under axlarna. Tåspetsarna ska vara i golvet. Testpersonen ska hålla ländrygg, nacke och huvud i en rak linje och titta ner i golvet. Testledaren startar klockan när grundpositionen har intagits. Grundpositionen ska hållas i 60 sek. I nivå 2 och 3 ska testpersonen växelvis sträcka fram en arm i taget i 15 sek. I nivå 4 och 5 ska testpersonen växelvis sträcka/lyfta ett ben i taget i 15 sek. I nivå 6 och 7 ska testpersonen sträcka/lyfta arm och ben diagonalt växelvis i 15 sek/sida. Sista nivån ska testpersonen återta grundpositionen i 30 sek. I den nivå som

60

möjligheten att notera små förbättringar och försämringar och att jämföra utvärderingsresultat

mer noggrant.

RMDQ anses därmed vara ett bra instrument för individer som lider av mild till måttlig

ländryggssmärta. För individer som får ett resultat över 20 av 24 möjliga poäng på RMDQ

anses ODI var ett mer anpassat instrument8.

testpersonen ej orkar hålla rätt kroppsposition avbryts testet. Om testpersonen klarar alla nivåer utan att avbryta är det tecken på god bålstabilitet. Grundpositionen kan förenklas genom att testpersonen står på knän i stället för på tå så att hävarmen förkortas. Progression av grundpositionen är att testpersonen håller armstödet mer kraniellt eller lägger en vikt på ryggen. Testet är ett motoriskt kontroll test, och kan användas som undersökning av idrottarens träningsstatus i olika etapper.1. Ja, testet är relevant i rehabilitering efter en idrottsskada. Testet mäter kvalitativ bedömning av främst M transversus abdominus och mm multifidus. Dessa muskler fungerar som en funktionell stabiliserande enhet tillsammans med buk-, paraspinal- och glutealmusklatur, samt diafragma och bäckenbottenmusklaturen. Studier har visat att aktivering av den lokala bålmusklaturen är nedsatt hos skadade personer jämfört med friska. Smärta hämmar muskelaktiviteten i de lokalt stabiliserande musklerna. Bålmusklaturen delas ofta in enligt Bergmarks klassifikation med globala stabiliserande system och lokala stabiliserande system. För den lokala, djupt liggande musklaturen är huvuduppgiften koordination och kontroll av rörelse segmentet i ryggen. De globala musklerna är större och utför mer kraftfulla rörelser. Att göra den skadade medveten om att automatiskt aktivera de lokala/djupa stabiliserande musklerna är viktigt tidigt i ett rehabiliteringsprogram. Stabilitet i lumbalregionen är grunden för att en idrottsperson ska få ut så mycket kraft, uthållighet och precision i alla extremitetsrörelser. 2. Bålstabilitet i stödstående fram på armbågar har utvärderats i en studie med tre andra tester under 4 dagar. Intrareliabiliteten var vid de första dagarna 0.9, dag 3 och 4 fick testet 0.8 i intrareliabilitet, vilket räknas som god reliabilitet. Validitet: Bålstabilitet är ett dynamiskt begrepp som ständigt förändras för att klara av posturala justeringar samt yttre belastningar. M transversus abdominus och mm multifidus huvuduppgift är stabilitet/uthållighet för att avlasta ryggraden. I detta test aktiveras dessa två muskler men också övrig bålmusklatur aktiveras som har stabilitet som sekundär uppgift. Till de sekundära musklerna hör bla de sneda- och rakabukmusklerna.3.Diagnosgrupper som testas med detta test är framförallt personer med ländryggbesvär av olika orsaker, men det börjar användas allt mer efter andra skador. Det har genomförts relativt lite forskning för att visa fördelarna för friska personer att träna bålstabilitet. 4. Känsligheten i testet, det är viktigt att testpersonen får rätt instruktioner hur testet ska utföras. Det är stor skillnad i svårighetsgrad om man t ex håller ihop armbågarna under kroppen jämtfört med att ha armbågarna mer abducerade från kroppen, vilket är mycket svårare. Testpersonen kan också utföra övningen felaktigt genom att ”hänga” i svanken eller trycka upp rumpan för att avlasta. En annan känslighet i testet kan vara testpersonens motivation vid olika test tillfällen. 5. Testet är enkelt att utföra. Utrustnings som behövs är tidtagarur och gymnastikmatta.6. Det finns flera bålstabilitetstester. Bålstabilitet i stödstående fram på armbågar är ett funktionellt test, det mäter styrka och uthållighet samt hur väl testpersonen kan synkronisera

61

REFERENSER

1.Svenska versionen av RMDQ - http://www.rmdq.org/downloads/Swedish.pdf

2. http://www.thefreelibrary.com/Roland-Morris+scale+reliability.+(Letters+to+the+Editor)-

a086035039

3. Johansson, E. and Lindberg, P. (1998). “Subacute and chronic low back pain. Reliability

and validity of a Swedish version of the Roland and Morris Disability Questionnaire.” Scand J

Rehabil Med 30(3): 139-43.

4. Selected studies of validity and reliability of the RMDQ. Medline searched in January

2010.

5. Stratford, P. W., Binkley, J., Solomon, P., Finch, E., Gill, C. and Moreland, J. (1996).

“Defining the minimum level of detectable change for the Roland-Morris questionnaire.”

Phys Ther 76(4): 359-65; discussion 366-8.

aktiviteten av många muskler samtidigt, jag tycker därför att stödstående fram på armbågar är det mest lämpliga att använda. Jag har tittat på fyra tester som alla testar bålmusklaturen. Testens primära uppgift varierar dock, t ex test 2 här nedanför har som huvuduppgift styrka/uthållighet för bukmusklaturen, testet talar inte om hur muskelfunktionen är vid mer komplexa rörelser. Test 1. lateral brygga, testpersonen står med stöd av ena underarmen samt lateralsidan av ena foten. Testpersonen får inte tappa ner höften. Testet mäter framförallt styrkan/uthålligheten i de sneda bukmusklerna. Test 2. Bål flexionstest, testpersonen ska ha bålen flekterad i 60 grader, höfter och knän hålls i 90 grader, testet mäts på tid hur länge testpersonen kan sitta så. Testet mäter framförallt uthålligheten i bukmusklaturen. Test 3. Bål extensionstest, testpersonen ligger på mage med stöd för höfter och ben, överkroppen hålls rakt ut från britsen, testet avbryts när överkroppen faller från horisontalplanet. Testet mäter framförallt uthålligheten i m erector spinae. Test 4. ”Flygande-hunden”, testpersonen står i knäfyrfota och sträcker diagonalt arm och ben, testpersonen ska hålla rygg, ben och nacke i en rak linje. När testpersonen inte orkar hålla ryggen i samma position avslutas testet.

Referenser1. Bliss, L. S. & Teeple,P. (2005). Core Stability: The Centerpiece of Any Training Program. Current Sports Medicine Reports, 4, p. 179-183.2. Liemohn, W.P, Baumgartner, T. A., & Gagnon, L. H. (2005). Measuring core stability. Journal of Strength and Conditioning Research, 19(3), p. 583-586.3. Willardson, J. M. (2007). Core stability Training: Applications to Sports Conditioning Programs. Journal of Strength and Conditioning Research, 21(3), p. 979-985.

62

6. Davidson, M. and Keating, J. L. (2002). "A comparison of five low back disability

questionnaires: reliability and responsiveness." Phys Ther 82(1): 8-24.

7. Rocchi, M.B., Sisti, D., Benedetti, P., Valentini, M., Bellagamba, S., Federici, A. (2005)

“Critical comparison of nine different self-administered questionnaires for the evaluation

Of disability caused by low back pain.” Eura Medicophys. 41(4):275-81

7. www.rmdq.org/downloads/Spine%20paper.doc

Submaximalt test på cykelergometer Martin Ackeberg

1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller hargenomgått rehabilitering efter idrottsskada?

Jag tycker att det här testet är relevant som en del i rehabiliteringen vid en idrottsskada. För t ex en fotbollsspelare med en knäskada kommer rehabiliteringen bestå av att öka funktionen i knät men patienten behöver även bibehålla och öka kroppens övriga rörlighet, uthållighet och styrka för att vara väl förberedd för senare återgång till sin idrott. Cykelträning under rehabiliteringen bidrar till att öka cirkulationen i många muskler i nedre extremitet och ökar cirkulationen av ledvätska i fot-, knä- och höftled, vilket leder till ökad läkningsprocess. Ganska tidigt i rehabiliteringen tål de flesta skador relativt långvarig cykelträning med förhållandevis hög belastning. Cykelträning blir därför ett viktigt redskap för att bibehålla och ökad konditionen. Konditionen är en funktion som kommer vara viktigt att träna upp under rehabilitering vid en idrottsskada och för att utvärdera detta kan man använda submaximalt test på cykelergometer. Med detta test kan man på ett standardiserat sätt följa upp och utvärdera konditionsutvecklingen.

2) Är instrumentet reliabelt och valit?

För att testet ska vara reproducerbart och tillförlitligt, det vill säga reliabelt måste man följa vissa standardiseringskrav. Testet bör alltid utföras på samma typ av cykel då det finns olika typer av cykelergometrar, som innebär en skillnad i energikrav. Testet måste även standardiseras avseende tid på dagen och bör utföras av samma testledare vid varje testtillfälle i en lokal med ca 18 grader. Ingen hård träning dagen eller timmarna före test får utföras och en tyngre måltid ska undvikas 2-3 timmar före testet. Submaximalt test på cykelergometer avser att beräkna maximal syreupptagningsförmåga. Det finns dock en del felkällor som kan påverkar testvärdet. Alla submaximala konditionstest har minst 10 -15 procents metodfel. Framförallt beror det på antagande om att testpersonens maxpuls görs med formeln 220/225 – ålder vilket endast ger en grov uppskattning av maxpulsen. De tabeller som används i detta test för att beräkna testpersonens maximala syreupptagningsförmåga grundar sig på resultat från testpersoner i 25-årsåldern, som visat sig ha en genomsnittlig maxpuls på 195 slag/min. Konsekvensen av detta blir att tabellerna för testet stämmer bäst för testpersoner med denna maxpuls, och alla andra får ett felberäknat

63

värde. Testet bygger på att man från arbetspulsen på den submaximala nivån beräknar syreupptagningen vid maxpulsnivån. Detta leder till att en person med lägre maxpuls än 195 får ett överskattat testvärde och en person som har en högre maxpuls än 195 får ett underskattat testvärde. Även om man gör en ålderkorrigering av det testvärde man får, för att ta hänsyn till att maxpulsen sjunker med stigande ålder finns fortfarande ett relativt stort felmoment kvar, den individuella spridningen kring åldersgruppens genomsnittliga maxpuls. 67 procent av en viss åldersgrupp avviker med +- 10 slag från gruppens medelvärde och 95 procent av gruppen ligger inom avvikelsen +- 20 slag, vilket innebär att ca 5 personer av 100 har en maxpulsavvikelse på mer än 20 slag från medelvärdet. En annan faktor som kan leda till ett felaktigt testvärde är att verkningsgraden, det vill säga energikostnaden per minut när man cyklar, skiljer sig något mellan olika personer. Om man summerar de nämnda felkällorna ovan kan det sammanlagda metodfelet vara upp till +- 15 procent. För 95 procent kommer det beräknade testvärdet att avvika mellan -30 och +30 procent från det verkliga värdet.

3) Är instrumentet tillräckligt känsligt?Eftersom metodfelet gör att testvärdet för enskilda personer kan vara mer än 30 procent för högt eller för lågt är instrumentet kanske inte tillräckligt känsligt. En person med låg maximal syreupptagning kan få ett högt testvärde samtidigt som en person med hög maximal syreupptagning kan få ett testvärde som är lågt.

4) Är instrumentet enkelt att använda? Det krävs den del utrustning för att utföras testet men det är relativt enkelt att utföra. Den utrustning som behövs är: cykelergometer, metronom, tidtagarur, pulsklocka samt blanketter och tabeller.

5) Finns något bättre instrument tillgängligt?För en frisk fotbollsspelare är t ex Beep-test ett bättre konditionstest än ett submaximalt test på cykelergometer eftersom det mer liknar idrottens rörelsemönster. Har man dock en patient med en skada som inte möjliggör löpning tycker jag att ett submaximalt test på cykelergometer är ett bra sätt för att utvärdera konditionsträning. Testet har en del felkällor som kan göra att testvärdet inte stämmer till 100 procent men som ett instrument för att följa den allmänna konditionens utveckling under en rehabiliteringsperiod lämpar sig testet väl.

Referenser:Konditionstest på cykel - G, Andersson, A, Forsberg & S, Malmgren. SISU Idrottsböcker, 2005.FYSS 2008 – Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Kapitel 6 – M. Hagströmer. Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, 2008.Motions- och idrottsskador och deras rehabilitering – J, Karlssson, R, Thomeé , L, Martinsson & L, Swärd. SISU Idrottsböcker 2008

Sörensens test Maria Brundin

1) Är testet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada? Minskad uthållighetsstyrka i extensormusklerna i bålen har setts vara en riskfaktor för icke-specifik ländryggssmärta och kan lättare skada de passiva strukturerna i lumbala

64

delarna av ryggen. Sörensens test kan därför vara relevant att testa på patienter som har genomgått rehabilitering efter ländryggssmärta/skador i de passiva strukturerna, för att se om minskad styrka eventuellt kan ligga bakom smärtan och med syftet att prediktera återkommande smärtproblematik. För atleter kan adekvat bålmuskulatur spela en viktig roll för skadefri prestation. Under rehabilitering då patienten kan ha svår smärta är det inte lika relevant att utföra testet för att få svar på om det är minskad uthållighet som ligger bakom skadeproblematiken på grund av att smärtan då kan vara den begränsande faktorn till testresultatet.

Om Sörensens test har gjorts i skadefritt tillstånd vid tidigare tillfälle för att få ett generellt mått på uthållighetsstyrkan i extensormuskulaturen i bålen kan testet även göras under alternativt efter rehabilitering för att se om/hur uthållighetsstyrkan har påverkats av skadan och vilken nivå patienten ligger på nu i jämförelse med innan.

2) Är testet reliabelt och valitt?Sörensens test är reliabilitet enligt ett flertal olika studier. Nedanstående siffror är tagna från en studie gjord -98 (Latimer J, Maher C, Refshauge K, Colaco I. 1999).

Reliabilitetskoefficienter: (>0.7 ses som tillfredsställande)Patienter med pågående ländryggssmärta: 0.88 Patienter med tidigare episoder av ländryggssmärta: 0.77Asymptomatiska patienter: 0.85

För att hålla testet reliabelt är det också viktigt att standardisera de åtgärder som ges i form av motivation såsom räknande av tiden högt eller påhejande.

Enligt artikeln har testet även god diskriminativ validitet. Med detta menas att testet är valitt i det avseende att det kan användas för att särskilja personer med icke-specifika ländryggssmärta från personer utan denna smärta.

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Personer med pågående icke-specifik ländryggssmärta, personer med tidigare episoder av icke-specifik ländryggssmärta samt asymptomatiska personer.

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?Det är svårt att hitta information om Sörensens test är tillräckligt känsligt. Dock är mätfelen små och det finns normalvärden i sekunder för olika åldersgrupper för kvinnor respektive män för detta test och dessa faktorer bidrar till att göra testet mer känsligt. Sannolikheten för att en person med icke-specifik ländryggssmärta ska klassas som ha ökad risk för denna typ av smärta på grund av låg uthållighetsstyrka i extensormusklerna är dock relativt hög om man utgår från siffrorna från testresultaten.

5) Är instrumentet enkelt att använda?Ja. Testet kräver inte mycket material och är lätt att instruera.

6) Finns ngt bättre instrument tillgängligt?

65

Sörensens test är ett av få muskeltest som funnits ha god diskriminativ och förutsägande förmåga och som tidigare nämnts används det bland annat för att förespå vilka personer som har risk för icke-specifik ländryggssmärta. Då testet dessutom är lämpligt för alla åldersgrupper och alla kvalifikationsnivåer, inte kräver mycket tid och har låg kostnad är det ett väldigt bra test för uthållighetsstyrka i bålen och det är svårt att hitta något lämpligare instrument för detta ändamål. Dock har olika studier visat olika resultat gällande reliabiliteten vilket kan vara bra att vara medveten om innan testet används.

ReferenserKeller A, Hellesnes J, Jens B. Reliability of the Isokinetic Trunk Extensor Test, Biering-Sørensen Test, and Astrand Bicycle Test: Assessment of Intraclass Correlation Coefficient and Critical Difference in Patients With Chronic Low Back Pain and Healthy Individuals. Spine 2001:26(7):771-777

Latimer J, Maher C, Refshauge K, Colaco I. The Reliability and Validity of the Biering–Sorensen Test in Asymptomatic Subjects and Subjects Reporting Current or Previous Nonspecific Low Back Pain. Spine 1999:24(20):2085-2089

Bellardini H, Henriksson A, Tonkonogi M. Tester och testmetoder för idrott och hälsa. SISU Idrottsböcker, 2009.

Biering-Sørensen test Cecilia Landgren IntroduktionBiering-Sørensen test mäter hur många sekunder den deltagande kan upprätthålla en horisontell position utan stöd för överkroppen. Se Figur 1. Deltagaren ligger på mage med överkroppen utanför och nedre delen av kroppen fixerad till britsen. Initialt hänger den deltagande flekterad i 90º och när testet börjar reser den deltagande överkroppen till horisontellt läge.(1)

Figur 1. Testposition Biering-Sørensen test.1. Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada? Detta test är vanligt i klinik och används mest som ett mätinstrument under och efter rehabilitering av ländryggssmärta. Då det är ett test som mäter uthålligheten i framför allt ryggextensorer så skulle man kunna använda detta mätinstrument om syftet är detsamma. Dock är det tveksamt hur specifikt testet är då man inte vet hur aktiva bland annat höfextensorerna är(2). 2. Är instrumentet reliabelt och valit? Ange referens till testet avseende reliabilitet och validitet. Validiteten har testats i en studie där 20 friska individer deltog. Man studerade muskelaktivering med EMG i följande muskler; gluteus maximus (GM), biceps femoris (BF), multifider (MULT), latissimus dorsi (LD), longisimus thoracis pars thoracis/lumborum

66

(LTT/LTL), iliocostalis lumborum pars thoracis/lumborum (ILT/ILL). Se Tabell 1 för värden utifrån Pearson correlation coefficients. I studien fann man låg till måttlig korrelation mellan NMFslope och uthållighet.(3)Tabell 1. Värden för correlation mellan NMFslope och uthållighet enligt Pearson correlation coefficients. (3)

LD .182

LTT .633-

LTL .614-

ILT .710-

ILL .548-

MULT .621-

GM .467-

BF .480-

GREATEST .685

Reliabiliteten har testats i en test-retest studie där 31 patienter med kronisk ländryggsmärta och 31 friska individer deltog och utförde testet med 5-10 dagars mellanrum. Studien kunde visa att det fanns en lärandeeffekt mellan test 1 och 2 medan det inte var någon signifikant skillnad mellan test 2 och 3 varav reliabiliteten endast kunde testas mellan test 2 och 3.(1) Reliabilitet test-retest:

ICC - (Intraclass Correlation Coefficient) 93% hos kvinnliga respektive 84% hos manliga patienter med kronisk ländryggssmärta.

CD (Critical Difference) - 51% hos kvinnliga respektive 67% hos manliga patienter med kronisk ländryggssmärta.

ICC - 76% hos kvinnliga respektive 97% hos manliga friska individer.

CD – 58% hos kvinnliga respektive 34% hos manliga friska individer.(1)

3. För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet? Validitet testades hos friska individer och kan ej överföras på individer med ländryggssmärta.(3) Reliabilitet testades hos friska individer samt hos individer med kronisk ländryggssmärta.(1) En litteraturstudie rapporterar dock att ett flertal studier anger att den volontära maximala muskelkontraktion endast uppgår till 40-42% under Biering-Sørensen test.(2)4. Är instrumentet tillräckligt känsligt? Testet har en hög känslighet då resultatet speglar i det här fallet uthålligheten av ryggextensorerna. Det är dock som tidigare nämnt osäkert om testet är specifikt samt om faktorer som motivation, dagsform o.s.v. påverkar resultatet. Detta gör testet mindre känsligt.5. Är instrumentet enkelt att använda? Det är ett mätinstrument som är enkelt att använda men som är svårt att standardisera samt kräver en hel del av deltagaren. Motivation och smärttålighet är avgörande faktorer för resultatet (2). Positionen för testet kan kännas obekväm för deltagaren.

67

6. Finns något bättre instrument tillgängligt? Nej! Det finns ett flertal modifierade varianter av Biering-Sørensen test som både är statiska och dynamiska. Dessa behöver undersökas ytterligare och vailiditets- och reliabilitetstestas.(2)

Referenser

1. Keller A, Hellesnes J, Brox J. Reliability of the isokinetic trunk extensor test, Biering-Sørensen test, and Astrand bicycle test: assessment of intraclass correlation coefficient and critical difference in patients with chronic low back pain and healthy individuals. Spine (Phila Pa 1976). 2001 Apr 1;26:771-7.2. Demoulin C, Vanderthommen M, Duysens C, Crielaard J-M. Spinal muscle evaluation using the Sorensen test: a critical appraisal of the literature. Joint Bone Spine. 2006 Jan;73:43-50.3. Coorevits P, Danneels L, Cambier D, Ramon H, Vanderstraeten G. Assessment of the validity of the Biering-Sörensen test for measuring back muscle fatigue based on EMG median frequency characteristics of back and hip muscles. J Electromyogr Kinesiol. 2008 Dec;18:997-1005

Kaikkonen Ankle Score Henrik Hägglund Kaikkonen et al. (1) har skapat ett test för att på ett enkelt sätt utvärdera den funktionella återhämtningen efter en fotledsskada. Testet utgörs av ett protokoll med 9 delar där varje del poängbedöms. Maxpoängen för hela testet är 100 poäng, där 100 är bäst, och poängen graderas sedan i fyra nivåer: 100-85, utmärkt; 80-70, bra; 65-55, mindre bra och ≤50, dåligt. Testet består av tre frågor där patienten gör en subjektiv bedömning av sin upplevelse av fotleden, ett test som mäter funktionell stabilitet (gå nedför en trappa), två styrketester (tåhävningar och ”hälhävningar”), ett balanstest (stå på ett ben på en tvärbom) och två kliniska mätningar (ROM i dorsalflexion och ledspel).

1) Är instrumentet relevant för individer som genomgår eller har genomgått rehabilitering efter idrottsskada?Då fotledsskador är en mycket vanlig inom idrotten (2) och författaren till instrumentet anser att det är väl lämpat för att utvärdera återhämtning efter en fotledsskada så verkar det vara ett i högsta grad relevant instrument. Deltagarna i studien som instrumentet baseras på hade dock genomgått en operation pga. ruptur av det laterala fotledsligamentet och ingen diskussion förs kring om det verkligen passar för andra typer av fotledsskador.

2) Är instrumentet reliabelt och valit?Instrumentet skapades genom en studie som utvärderade 148 personer som genomgått operation pga. ruptur av det laterala fotledsligamentet, Enligt författarna till studien så är testet valitt och test-retestreliabiliteten god. I studien användes en kontrollgrupp på 100 personer och i den gruppen undersöktes testets test-retest reliabilitet för de fyra funktionella delarna av testet (gå nedför trappa, tåhävningar, tålyft och stå på ett ben). Pearsons korrelationscoefficient beräknades till >0,84 i alla fyra delar. Validiteten testades genom att poängen för varje del av testet korrelerades med individens totalpoäng och detta visade på en god validitet.

68

3) För vilken diagnosgrupp har man testat reliabilitet och validitet?Gruppen som studerades var vuxna personer som behandlats opererativt för en grad III-ruptur av det laterala fotledsligamentet men författarna använder ”fotledsskador” när de diskuterar vad instrumentet kan användas till.

4) Är instrumentet tillräckligt känsligt?I artikeln redovisas att instrumentet på ett bra sätt kan skilja personer som inte skadat fotleden och personer med en utmärkt återhämtning efter skada från de som hade uppnått mindre bra eller dålig återhämtning men huruvida det är tillräckligt känsligt för att upptäcka individer med bra återhämtning nämns inte så ett visst frågetecken kring känsligheten finns här.

5) Är instrumentet enkelt att använda?Instrumentet är snabbt och enkelt att genomföra och den utrustning som krävs är en trappa, ett stoppur och en goniometer. 6) Finns något bättre instrument tillgängligt?Det finns andra utvärderingsinstrument som undersöker fotleden, t.ex. FAOS och OMAS (3), men de flesta är självskattningsinstrument. Om något instrument är bättre än något annat känner jag inte att jag är kompetent nog att avgöra men fördelen med detta är att det utvärderar både subjektiva och objektiva aspekter av skadan och rehabiliteringen. Något som däremot verkar lite konstigt är att det är svårt att hitta litteratur som beskriver och förespråkar instrumentet. Det kanske helt enkelt inte är ett så bra test…

1. Kaikkonen A, Kannus P, Järvinen A. A performance test protocol and scoring scale for evaluation of ankle injuries. Am J Sports Med 1994:22(4):462-469.

2. Bahr R, Mæhlum S, Bolic T. Förebygga, behandla, rehabilitera idrottsskador: en illustrerad guide. Stockholm: SISU idrottsböcker; 2004. s. 365.

3. Nilsson G, Eneroth M. Fotledsfrakturer. [bokförf.] Holmström E, Moritz U. Rörelseorganens funktionsstörningar: klinik och sjukgymnastik. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2007. s. 371-372.

69

Poängskalan för testet. Från Kaikkonen A, Kannus P, Järvinen A. A performance test protocol and scoring scale for evaluation of ankle injuries. Am J Sports Med 1994:22(4):462-469.

70