1

100-åringen som gick till Internetcaféet

Kommun anlitade It-guide – fick pris

Ensamkommande Ghafoor Ahmadi är It-guide

Öppnar en ny värld för seniorer 2013 – 2014

2

Någon beskrev It-guide som en saga. Och visst, här finns många fina berättelser och det finns en historia. Det var en gång en dator på träffpunkten Marklyckan, och där fanns två killar som hade varit i Sverige ett år, och där fanns seniorer. Det var så det började.

Sedan den sommaren har It-guide utvecklats till återkommande verksam-het, såväl sommar som året runt, och nu har vi också börjat växa i Sverige.

Vår ambition är att, med stöd från Internetfondens, växa i Sverige. Vi söker nya samarbeten över hela landet.

It-guide gör skillnad för ungdomar som är nya i Sverige, såväl ensamkom-mande ungdomar som andra.

Verksamhetens kärna är egentligen mycket enkel. Det handlar om att ta tillvara ungdomarnas resurser. Att ta vara på vad unga människor kan och vill. I detta finns en oändlig mängd positiv energi – och det är med den energin som It-guide byggs. Här skapas tillhörighet och gemenskap,

och här skapas tillfällen för killarna och tjejerna att få träffa svenskar. Många nya svenskar som har varit flera år i landet har aldrig träffat och pratat med svenskar utanför skolan. Detta faktum måste ställa allvarliga frågor till oss om hur vi tar emot och tar hand om dem som är nya i vårt land.

It-guide skapar delaktighet och växande – både för ungdomar som är nya i Sverige och för seniorer som står utanför den digitala delaktigheten. Win-win.

It-guide skapar också möten över alla gränser. Vem skulle t.ex. kunnat tro att 18-årige Josef från Bagdad i Irak, och Maud, 81 år från Närke, skulle finna varandra framför en dataskärm i Örebro och utveckla en vänskap? Men varför ska vi egentligen förvånas? De är ju inte mer än män-niskor…

Gunilla Lundberg

Verksamhetschef och skapare av It-guide

It-guides vision är att det ska finnas en verksamhet med It-guid-er i många av landets kommuner som sitter ihop i ett nätverk som ska ge ungdomarna ytterligare kontakter och utveckling.

För oss är det viktigt att vårda varumärket It-guide, därför är det nu ett registrerat varumärke. Vi har en modell för att starta verksamhet i fler kommuner.

It-guide har stöd från Inter-netfonden och har också fått stöd från Tillväxtverket för att utveckla It-guide som en social innovation.

Mer information: Se filmen om It-guiderna, “Han visade mig hela världen”, på YouTube.

Läs om It-guiderna i Digitali-seringskommissionens rapport, En digital agenda i människans tjänst, SOU 2013:31.

Kontakta mig: Gunilla LundbergVerksamhets chef It-guideTelefon 076-249 58 01www.it-guide.sewww.varldensmentor.se

Nu växer It-guide® i Sverige – var med och väx med oss!

Omslagsbild: It-guide Shahad Hikmet med Sten Bolling.Tidningens texter: Sten Lundberg.Bilder: Sten Lundberg, Magnus Wester born (s 2), Adel Mojtahedi (s 6-7).

Stort Grattis! It-guide nominerade till Bryssel!It-guide är ett av tolv nominerade bidrag till tävlingen ”Utmaningen”, och sex vinnare får resa till Bryssel och visa upp sitt arbete. Utmaningen är en tävling för dem som genomför idéer som leder till att fler använder Internet. Bakom Utmaningen står kampanjen Digidel i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), EU-kommissionen, Folkbildningsförbundet och Stiftelsen för Internetinfrastruktur (.SE).

Vinnarna utses den 25 november.

3

Örebro kommun anlitade It-guide och vann prisFrivillig- och hälsofrämjandeen-heten vid Örebro kommun får 2013-års stipendium av Region-förbundet Örebro för utveckling av socialtjänst/social omsorg. Stipendiet delas ut till dem för deras samverkan med It-guiderna.

– It-guiderna är en verksamhet där unga personer som är nya i Sverige hjälper seniorer att använda datorn och internet, säger Lars Elamson, M, 2:e vice ordförande regionstyrelsen och rapportör för Social välfärd.

– Det är både en vinst för de äldre som får en större digital delaktighet och för de unga it-guiderna som får en samhällsdelaktighet, säger Annika Engelbrektsson, S, ledamot region-styrelsen och rapportör för Social välfärd.

Frivillig- och hälsofrämjandeenheten

får stipendiet på 10 000 kronor med motiveringen:

”Många seniorer står utanför den digitala delaktigheten. Många ungdo-mar som är nya i Sverige står utan-för den samhälleliga delaktigheten. Genom att föra samman seniorer på kommunala träffpunkter, med ungdomar som är duktiga på internet och nya i Sverige, har It-guide lyckats skapa en vinna-vinna situation utöver det vanliga”

”Öppnar en ny värld för seniorerna” skrev Aftonbladet efter ett besök.

Verksamheten har funnits under tre somrar i Örebro kommun, och i somras också i Hallsberg. Ett tiotal ungdomar gjorde i mars en turné i länet som bland annat sponsrades av Lindbergs buss, Rotary och Adolf Lindgrens stiftelse. Turnén besökte Lindesberg och Storå, Nora, Hallsberg och Lekeberg.

Många äldre, såväl nybörjare som erfarna, har vittnat om de goda möten som denna verksamhet genererar.

It-guider finns varje helg på en kom-munal träffpunkt för seniorer under hela året. Att seniorer blir mer digitalt delaktiga innebär bland annat att de kan vara självständiga i högre ålder genom att anlita olika e-tjänster.

It-guider fanns också i somras på två vårdcentraler i Örebro och informer-ade om 1177 Vårdguiden. It-guider har också uppdrag från landstinget att finnas med på seniormässan. Det här är en verksamhet som ger många positiva ringar på vattnet.

Se filmen, Han visade mig hela världen som nu har visats över 2 000 gånger på Youtube.”

Internetcafé på Brolyckan i Örebro - en träffpunkt för mötet med It-guiderna.

4

Mötet står i centrum på InternetcaféetPå ett Internetcafé med It-guiderna står alltid det goda mötet i centrum. Det är där erfarenheter och kunskap utbyts och vänskap knyts – över alla gränser. Det är en av grunderna för It-guidernas verksamhet.

En dator på ett bord på Marklyckan. Så började det. Adel och jag hade frågat Gunilla om vi kunde få sommarjobb. Det var inte lätt att få. Vad kunde vi egentligen, vi som bara hade varit ett drygt år i Sverige och hade lite svårt att tala och förstå svenskarna?

Datorer, sa vi. Det är vi bra på, och så började det. Nu är det tre år sedan,

och jag kan tänka tillbaka på allt. För mig väntar nu nästa steg, KTH i Stockholm.

Det är berättelserna jag fått höra som varit viktigast för mig. Att lyssna på dem. Varje person är en berättelse. Jag märkte snart att seniorer kände sig trygga med mig. Mitt mål var att lära dom Internet. Men först måste jag

skapa ett möte. Hur? Jo, genom att lys-sna på dom, vara glad, svara tydligt och kort så att de inte blir trötta, så att de känner att de klarar av det, så de kän-ner sig trygga. Efter ett möte känner jag mig alltid glad och stolt.

Jag har fått lära mig mycket av seniorerna, om deras liv, barn och familjer, deras intressen, men också om

Maud och jag– berättat av It-guiden Josef Hikmet

Möte vid datorn. It-guiden Dung Nguyen visar det bästa med en I-pad.

It-guiden Josef Hikmet visar det rätta handlaget vid datorn.

5

Mötet står i centrum på Internetcaféet

problem och ensamhet. Jag har lärt mig om Sverige; om Christer Sjögren, Göta Kanal 1, 2 och 3. Jag har lärt mig om ”En gammal Amazon” och varför man målar alla hus röda. I skolan har jag lärt mig engelska, samhällskunskap fysik med mera, men inget sånt här, såna här berättelser. De får man bara genom att träffa svenskar och prata med dom. Och

det hade jag aldrig gjort innan jag blev It-guide.

Men jag tror också att mötena betyder mycket för seniorerna. De är nyfikna. De frågar var jag kommer ifrån. Bagdad, svarar jag, och visar kartan och bilder från Internet, och de frågar om religion och hur jag kommit hit. De får min berättelse och jag får deras. Vi byter.

Möte vid datorn. It-guiden Dung Nguyen visar det bästa med en I-pad.

Några av dem börjar minnas när vi tittar på gamla bilder eller när vi spelar musik. Då kan jag få höra dom berätta om gamla bilmärken och sådant de varit med om förr. En dag hade vi ”Skivor till kaffet” och seniorerna fick önska vilken musik de ville höra. En äldre dement kvinna ville höra Jan Malmsjö sjunga ”O Store Gud”. Jag tog fram musiken på YouTube och kvinnan kunde också se Jan Malmsjö på skärmen, och då utbrast hon:

”Ett mirakel”. Kvinnan sjöng sedan hela sången,

vers efter vers, tillsammans med Jan Malmsjö, och personalen stod där och tyckte att det var alldeles fantastiskt att kvinnan, som annars var så förvir-rad, kunde sjunga hela sången. När sången var slut sa jag till kvinnan att hon kunde önska en sång till.

”Är det sant? Ett mirakel”, utbrast kvinnan igen.

När jag var It-guide fick jag tala svenska. I början var det svårt, och jag letade ibland efter ord. Men jag var glad hela tiden och berättade olika saker, visade film och spelade musik. Jag ville att de skulle komma tillbaka, och många kom tillbaka, dag efter dag. Det var helt fantastiskt för mig att se dem komma igen, för att träffa mig. Jag var stolt, och jag kände att jag hade lyckts med någonting, att få dem att vara glada.

Vissa pratade mer privata saker än andra, och jag tänkte ”Vem är jag när de berättar detta för mig?” Sen kände jag att de kanske inte har någon annan kompis. Det betydde väldigt mycket för mig. En obeskrivlig känsla. Fin. Någon kommer och berättar person-liga saker för mig. Jag tror att ord kan hjälpa mer än pengar eller något annat.

Maud har jag träffat sedan min första sommar. Förra året hjälpte jag henne att köpa dator, men jag hade inte sett henne i år, så jag har frågat efter henne. Sen såg jag henne förra veckan. När man träffar någon efter lång tid, då blir det en fin känsla, och vi berättar båda vad som hänt sen sist. Vi talade om många fina minnen. Minnen som vi har ihop, Maud och jag.

6

Loth Hammar, kanslichef Digitaliseringskommissionen:”It-guiderna är omöjliga att inte ta till hjärtat. Där är allt rätt. Det är exempel på en lyckad kombination där det finns många win-win effekter. It-guiderna är verkligen förebilder och inspirationskällor för andra – både unga och äldre.”

Ghafoor Ahmadi, It-guide:

Jag vågadeJag heter Ghafoor Ahmadi, är 17 år och kommer från Majdan i Afghani-stan. Nu har jag varit i Sverige i ett år och tio månader. Resan till Sverige tog fem månader, och jag har fortfarande svårt att tänka tillbaka på den. Det var en fruktansvärd resa. Jag kunde ha förlorat livet. På nätterna var vi på väg, över bergen, genom skogar, in i öknen. Ibland var polis efter oss, de sköt mot vår bil. Jag visste inte vart jag var på väg, visste inte var Sverige låg. När jag kom hit talade folk om att svenskarna var snällare än i andra länder. Man kan gå i skolan i fred här och man kan utvecklas i livet.

Svårast är att vara ensam i ett nytt land, utan familj. Men jag kämpar på, lär mig ett nytt språk med nya bokstäver. Genom mentorprogrammet Världens mentor ansökte jag om att bli It-guide och jag fick jobb. Två veckor var jag It-guide på Karlslunds dagvård, och en vecka i Haga Frivilligcentral.

Första dagen var jag jättestressad. Många äldre människor satt runt bordet och fikade, och de stirrade på

oss. Jag skakade i kroppen. Men det blev bättre nästa dag. Jag hade sett hur Ignacio hade gått fram till de äldre och pratat lite, så jag lärde mig av honom och gjorde likadant: Jag hälsade på dem, frågade om de mådde bra, pratade lite om vädret och livet och till sist berättade jag om Internet. Om de var intresserade så visade jag vad man kunde göra.

Efteråt var jag JÄTTEGLAD och lycklig. Jag hade klarat det, något som jag inte vågade. Jag lärde mig mycket de veckorna: språket, om svenska kul-turen, om svenskarna, matvanor.

Jag tyckte om att träffa de äldre, de var jättesnälla. Det var som om jag träffade min mormor. Vi tyckte att de var snälla och de tyckte att vi var snälla.

Veckorna som It-guide har varit jätteviktiga för mig. Det kändes som första steget för mig och jag blev beredd att ta nästa steg.

Efter sommaren började jag gym-nasiet, Vård och omsorg. Jag var nervös första dagen. Vi var 30 i klas-

sen. Alla var svenskar eller födda i Sverige. Bara jag var ny i Sverige. Alla pratade bra svenska, utom jag. Först skulle alla presentera sig för varan-dra och många var nervösa. Några tjejer började, men sen var det ingen som vågade. Då gick jag fram. Jag intalade mig själv att jag presenterade mig för seniorerna på dagvården, för det kunde jag. Jag tänkte att mina klasskamrater var seniorer, och det gick jättebra, jag var inte nervös alls. Mina klasskamrater och lärare blev förvånade att jag kunde prata ganska bra svenska, och att jag kunde börja gymnasiet efter så kort tid i Sverige.

Nu har jag snart gått en termin på Vård och omsorg. Egentligen hade jag sökt Elteknikprogrammet, men jag kom inte in. Vård och omsorg sökte jag i andra hand. Nu känns det bra. Jag tycker om att jobba med männis-kor, äldre människor. Nu tänker jag att jag ska läsa vidare efter gymnasiet, bli sjuksköterska, eller något annat yrke inom vården.

7

Pernilla Rydmark, chef Internetfonden:”Internetfonden har med glädje följt utvecklingen av verksamheten It-guide. It-guiderna bygger broar mellan olika generationer med hjälp av digital teknik.

Den digitala klyftan är en enorm utmaning för samhället, likaså är generationsklyftan. Detta är en unik verksamhet som bidrar till mångkulturella möten och skapar digital delaktighet i ett modernt Sverige.”

Foto: Kristina Alexanderson

Jag längtade ofta hem, tillbaka till Turkiet. Det var en jättejobbig tid i början. Jag kunde inte hitta vägen här. Vad skulle jag göra?

Men jag mår bättre nu. Språket är bättre. Språket är allt. Med språket kan jag förklara mig.

Det var när fick en mentor genom Världens mentor och började som It-guide som allt blev bättre för mig. Jag började bli mig själv igen. Jag började bli den Sibel som hade bott i Turkiet, som var social, öppen och glad. Här hade jag varit stängd, men jag har nu hittat tillbaka till mig själv och jag är jätteglad.

Med It-guiderna har vi roligt tillsammans. Alla vill göra något. Alla pratar, pratar, pratar. Och det är viktigt att det också finns någon som tvingar oss att vi ska prata i olika situ-ationer. Jag har nu stått längst fram och pratar för många som lyssnat.

När jag blev It-guide kände jag att jag också lärde mig något för fram-tiden. Jag lärde mig hur det är att jobba. I början var jag nervös, men

Esraa som jag jobbade med lärde mig, och jag vågade fråga henne. Sen kom seniorerna. Jag var blyg i början, sen såg jag att de behövde hjälp med sina datorer, då var det mitt jobb att hjälpa dem, och sen har det blivit bättre och bättre. När jag hade jobbat tre veckor kände jag att jag utvecklats mycket. Jag vågar mer nu. Nu vill jag kämpa på.

Det känns som om jag lärt mig mycket mer svenska under tre veckor som It-guide än jag lärt mig i skolan. Inte en enda svensk har jag träffat på ett och ett halvt år i Sverige utanför skolan, bara nu i somras när jag job-bade. Och det är svenskar man lär sig svenska av.

I skolan är vi bara nysvenskar. Jag känner att jag inte längre lär mig någonting. När jag började där tyckte jag att alla kunde så mycket. Nu känner jag att jag kan också mycket. Läraren märker att jag blivit duktig och vet att jag varit It-guide. Jag öns-kar jag kunde lära mig mer i skolan, jag önskar också att mina betyg från

Turkiet kunde vara värda något när.Men jag ser framåt och jag har

förhoppningar. Snart börjar jag på Komvux och sedan ska jag gå på universitet. Jag vill bli psykolog eller arkitekt. Men jag är också intresserad av politik. Jag får se hur det blir.”

Sibel Demir, It-guide:

Språket är allt

8

100-åringen som klev ut genom dörren och gick till InternetcaféetNågra månader innan 100-årsdagen klev Sten Bolling ut genom dörren och gick på Internetcafé. Där möttes han av 100-årskramar innan han fick hjälp med sitt it-problem.

Först i kön på Knutens dagcentral i Hallsberg när It-guiderna anlände var en man i cirka 70-årsåldern som dock

sa sig vara 100 år i september.– Hmm… legitimation tack! Om

det stämmer skulle det nämligen vara rekord för It-guiderna.

Och hundraårskramar fick delas ut av Shahad Hikmet och Sara Abraham och sedan var det bara att sätta sig till bords. Sten ville ha hjälp med att skicka bilder till dottern i Bua i Hal-land.

– Jag använder ju mest datorn till kor-sord, säger Sten. Och sen har jag lite svårt med engelskan också. Före 1939 var ju tyskan förstaspråk i skolan. Det ligger mig i fatet i dag. Nu är ju det mesta på engelska och det är jag inte så duktig på.

Därefter löste It-guiderna 100-årin-gens it-problem.

It-guide arbetar också på uppdrag av landstinget. Inför Seniorfestivalen i Örebro i höstas hade It-guiderna fått uppdraget av Örebro läns landsting att informera om 1177 Vårdguiden.

Den avslutande mässan på Conven-tum lockade närmare 3000 besökare. Sex It-guider pratade med seniorer om

allt man kan hitta på 1177 Vård-guiden. 500 informationskort om 1177 Vårdguiden delades ut.

It-guiderna har tidigare också samarbetat med landstingets vårdcen-traler där de också haft uppdrag att informera om 1177 Vårdguiden.

Informerar om 1177 på landstingets uppdrag

It-guiderna Sibel Demir och Omar Aweis informerar om 1177.

It-guiden Sara Abraham ger Sten Bolling en 100-årskram.

Svenska favoriter – ett nytt projekt för It-guideSvenska myndigheter har svårt att nå invandrargrup-per med sina webbplatser och e-tjänster. It-guide har därför påbörjat ett projekt för att göra hembesök och lära ut viktiga svenska sidor, Sven-ska favoriter, för grupper på 5–6 personer.

Hembesöken ska ges på lätt svenska men också med stöd på modersmålet och ledas av en – två It-guider. En mål-grupp är att nå de så kallade ”superusers” som i sin tur kan lära ut åt andra.

Projektet som är i start-fasen har fått stöd av Inter-netfonden.