Tänk om - Kotimaisten kielten keskusbetydelse för var och en som vill leva och verka på svenska i Finland säger sig sj älvt. Även om vi finlandssvenskar sjäålva i vr vardag

1

Marika Tandefelt

Tänk om ...Svenska språknämndens förslag

till handlingsprogram för svenskan i Finland

Forskningscentralen för de inhemska språken2003

Tandefelt_Tänk_om_MAC.p65 17.09.2003, 11:381

2

ISBN 952-5446-01-8

Forskningscentralen för de inhemska språken

Omslag Janne RentolaOmbrytning Mikael Rehn/Oy Nord Print AbTryckeri Oy Nord Print Ab, Helsingfors 2003


3

Till läsaren

För ett år sedan började jag skriva på den text som nu är klaratt ges ut som ett förslag till handlingsprogram för svenskaspråket i Finland. När jag inledde skrivarbetet vistades jag någraförsommarveckor på Houtskär, en då svenskspråkig, i dag två-språkig, kommun i den åboländska skärgården. När jag nuavslutar mitt uppdrag befinner jag mig i min hemstad Hel-singfors, en tvåspråkig stad med finsk majoritet framvuxen mitti det en gång helsvenska Mellannyland. Redan dessa två orterär väsensskilda som språkmiljöer, men variationen inom detvi kallar Svenskfinland är större än så. Variationen handlar omannat och om mer än antalet svenskspråkiga på olika orter.Den handlar också om lokala språkvanor, om språkgränser ochom tvåspråkighetszoner. Allt detta skapar varierande uppfatt-ningar om eget och andras sätt att använda och förhålla sig tillspråket. Det som en språkbrukare upplever som självklart ochodiskutabelt kan för en annan vara något som kräver eftertan-ke och goda argument. Att skriva handlingsprogrammet så attvarje finlandssvensk finner något av intresse att fundera överoch tillämpa har ändå varit min ambition.

Uppdraget att utarbeta texten till ett handlingsprogram försvenska språket i Finland har givits mig av mina kolleger i Sven-ska språknämnden i Finland, och jag vill tacka dem för det för-troende de därigenom har visat mig. De har varit mina per-manenta sakkunniga, ständiga läsare och engagerade diskus-sionspartner under arbetets gång. Arbetet med manuskriptetsolika versioner har i hög grad underlättats av kollegernas klo-ka kommentarer och sinne för språkets nyanser. Utan dem hadejag knappast vågat försöket att formulera något som bordekunna gälla så många.

iii


4

Idén att skapa ett handlingsprogram övertog Svenska språk-nämnden från Sverige, där motsvarande arbete utfördes av enparlamentarisk kommitté som fick sitt arbete klart våren 2002.Språknämnden vände sig hösten 2001 till Svenska kulturfond-ens Framtidsprojekt och föreslog att ett motsvarande arbete,men av betydligt blygsammare omfattning, skulle utföras här.Idén föll i god jord, och Framtidsprojektet åtog sig att stå förvissa lönekostnader samt för de fem seminarier kring olikaspråkliga teman som hölls våren 2002. Resten av arbetet harjag utfört inom ramen för min tjänst vid Svenska handelshög-skolan. Framtidsprojektet har också bekostat utgivningen avhandlingsprogrammet. På Svenska språknämndens och minaegna vägnar tackar jag Thomas Rosenberg och Henrika Zillia-cus-Tikkanen på Framtidsprojektet och Marianne Michelsonpå Svenska handelshögskolan.

Seminarierna samlade totalt ca 120 personer som delademed sig av tankar och erfarenheter av såväl professionellt somprivat slag. Många är också de personer som har hört av sig viae-post, telefon och brev eller som i olika andra sammanhanghar visat sitt intresse för det svenska språkets nutid och fram-tid i Finland. Våren 2002 besökte jag också ett antal arbets-platser och mötte representanter för varierande yrkesgrupperpå olika håll i Svenskfinland både för att få höra nya synpunk-ter och för att kunna kontrollera mina egna intryck. Till allade personer jag har fått samtala med om svenskan i Finlandvill jag rikta ett kollektivt tack!

Under det dryga år som har gått sedan Svenska språknämn-den först började arbeta med handlingsprogrammet har denspråkliga medvetenheten skärpts och beredskapen att agera harökat. I dag är det få som anser att vårt språk klarar sig utansärskild omvårdnad. De flesta har någon erfarenhet av situat-ioner där det svenska språket inte har löpt så fritt och korrektsom man hade kunnat önska. Även exempel på konkreta mot-åtgärder och framgångsrika insatser har inrapporterats. Det

iv


5

är Svenska språknämndens förhoppning att detta förslag tillhandlingsprogram för svenska språket i Finland skall inspirerafler att göra ännu mer både för sitt eget språk och för andras.

Helsingfors i juni 2003

Marika TandefeltOrdförande för Svenska språknämnden i Finland

v


6

Innehåll

Till läsaren ...................................................................... iiiTio förslag ...................................................................... ix

I Språket – det finlandssvenska kapitalet .................11Ett komplett samhällsbärande språkVarför ett handlingsprogram?Vad är det man kan när man kan ett språk?Språkliga tillkortakommandenDagens krav på språkkunskap mer utbredda än förrEtt handlingsprogram för vem?Alla är någon annans språkmodellFör, om och av finlandssvenskar

II Familjens språk– ett samspel mellan föräldrar och barn ..................27

Barnets språkbyggeSpråkstimulansFamiljer är olikaSamhället runt familjerna förändras

Några sammanfattande punkter

III Modersmål och skolspråk ..........................................39Vi lär för livet, inte för skolanAtt vara språkligt mogen för skolanFör vem finns den finlandssvenska skolan?Kommunen och barnets språkDen finlandssvenska skolan är något annat än den finskaI lärarrummet, i klassrummet och på skolgården



7

IV Modersmål och studier ...............................................71Våra blivande lärareEn skola för män, men också för kvinnorHur svensk är en finlandssvensk akademisk miljö egentligen?The English Straight-Jacket?Tre bollar i luften


V Kunskap om modersmålet .........................................93En bransch där man inte kan bli arbetslös


VI Aktiv svenska i offentlig sektor ...............................101Lagens krav på språkkunskapPå klar och tydlig svenskaMänniskorna bakom myndigheternas texterSvenska som arbetsspråkSpråklig konsekvensbedömningEn språkstrategi för varje kommunHur heter det?


VII Svenska i företagsvärlden ........................................119Här råder marknadenAlla företag har en språklig profilKan reklam översättas?Ett starkt budskap döljs av ett svagt språkGrisen i säcken?Den ofrivilliga språkkonsultenAllas språk, men ingens modersmålPengar har inget modersmål, men det har kunderna och de anställda



8

VIII Förlagens ansvar och ambitioner .......................... 143Finlandssvenska som stilmedelAtt servera fakta begripligtKvalitetssäkrad språkbehandlingVad läser man i skolan?


IX Snabbt producerat, uttrycksfullt och korrekt.Massmediernas språk som bäst ..............................155

Radio och TV – ett samhällsuppdrag på svenskaTidningen skall säljaMedierna sätter ord på verklighetenEn journalist måste vara språkproffsSpråklig stimulans och träning behövs i yrketTid och teknik


X Med modersmålet på fritiden ................................. 173Skådespelarens röst, men författarens språkFöreningsliv på svenskaRent spel – på ren svenskaDen långa eftermiddagenUngdomskulturen är finsk och engelsk, inte svenskBredband åt folket


XI Tänk om alla gjorde som du? ...................................189Om nyttan av att gå över ån efter vattenEtt steg i taget


9vi

Tio förslag

ix

Språket stärks och växer då det används, men försvagas ochkrymper om det ligger i träda. För att svenskan i Finland skallfortsätta att vara ett komplett samhällsbärande språk måstespråket och språkbrukarna ges aktivt stöd. I den här rappor-ten går vi in på frågor av dessa slag. Nedan lyfter vi fram tiocentrala språkstärkande åtgärder som vi särskilt tror på. Endel har redan startats, andra planeras, medan ytterligare någraborde tillkomma.

Blivande föräldrar behöver information om barns språk-utveckling och betydelsen av språkfostran oavsett omhemmet är en- eller tvåspråkigt. Sådan information mås-te kontinuerligt utarbetas och spridas.

Varje region behöver en språkkonsult som kan stödjalärare och beslutsfattare i frågor som berör skolspråket.

Frågan om vilken färdighet i skolspråket som skall krä-vas av den som önskar börja i den svenska skolan måstediskuteras både nationellt och lokalt.

Produktionen och språkgranskningen av läromedel förden finlandssvenska skolan måste fortsättningsvis garan-teras.

Varje universitet och högskola behöver en genomtänktspråkstrategi för rekrytering och antagning av studeran-de, examensstudier, forskning och förvaltning.


10

Varje kommun skall utarbeta en heltäckande språkstra-tegi. En modell för ett sådant strategiarbete skall tillhan-dahållas centralt.

Språkvården för de finlandssvenska medierna bör inten-sifieras och permanentas. Språkvårdsarbetet på Hufvud-stadsbladet och Radion bör fortsätta. En tjänst som hel-tidsanställd språkvårdare med ansvar för övriga finlands-svenska medier måste inrättas.

Vi måste satsa på språkteknologi både i syfte att skapahjälpmedel för språkbrukaren och för att bidra till forsk-ning i språket. Textkontrollprogrammet Svefix måsteutvecklas vidare.

En finlandssvensk text- och talkorpus, som både täckerdagens språkbruk och ger information om äldre skedeni språkets historia, måste utvecklas.

Behovet av professionella språkexperter på svenska ärstort. Rekryteringen till modersmålsstudier i svenska ochfortbildning i svenska språket för personer med andrastudier bakom sig är därför a och o.

x


11

I Språket – detfinlandssvenskakapitalet

Ett komplett samhällsbärande språk

Ett komplett samhällsbärande språk kan användas inom alladelar av ett samhälle. Det används som förvaltningsspråk, inomrättsväsendet, i det politiska systemet, inom hela undervisnings-väsendet, i medierna, som arbetsspråk, i religiösa sammanhang,i kulturlivet, inom olika medborgarorganisationer och folkrö-relser samt i föreningslivet. Det möter alltså språkbrukareninom skilda samhällssektorer och är inte endast ett språk förhans eller hennes privata kommunikation med familj, släkt ochvänner. Ett sådant språk är svenskan i Finland. Det är förmod-ligen inte orimligt att påstå att det är just för att svenskan är ettkomplett samhällsbärande språk som det innehar positionensom ett av landets nationalspråk. Att detta är av fundamentalbetydelse för var och en som vill leva och verka på svenska iFinland säger sig självt.

Även om vi finlandssvenskar själva i vår vardag uppleveratt svenskan i Finland är ett ”litet” språk är detta de facto långtifrån sanningen. Med mer än 9 miljoner talare hör svenskantill de ”stora” språken. 98 % av världens språk har färre talareän så. Det här är en språkgemenskap som de som talar ochskriver svenska i vårt land också ingår i. Svenskfinland är alltsåen del av det svenska språkområdet inom vilket språket varie-rar bl.a. geografiskt. Norrlänningar och skåningar t.ex. låterinte som svenskar i Mälardalen, så gör inte heller finlands-svenskar. Att det sedan 1809 går en politisk gräns mellan Sverigeoch Finland hindrar inte att språket är detsamma, även om de


12

två olika samhällena där det fungerar lämnar spår. Engelska,tyska och franska är andra exempel på språk vilkas språkom-råden inte sammanfaller med enskilda samhällen, men somändå fungerar som kompletta och samhällsbärande språk imånga sådana. Däremot är den kultur som skapas t.ex. påsvenska i Finland, på engelska i Australien, på franska i Cana-da och på tyska i Schweiz präglad av lokala förhållanden ochtraditioner som avviker från förhållanden och traditioner iandra länder där samma språk används.

Finland och Sverige är länder i Norden, och bägge ländernahör till EU. Den som behärskar svenska har tillgång till heladet svenska språkområdet med skön- och facklitteratur, mass-medier, studier och arbetsmöjligheter. Hela Norden, med ca20 miljoner talare av olika nordiska språk, är inom räckhåll.Färdighet i svenska som modersmål (eller på modersmålsni-vå) i Finland ger alltså bonus utöver den nytta och glädje mankan ha av språket i det egna landet.

Det behövs givetvis fullt kompetenta språkbrukare för attupprätthålla ett modersmål med en sådan bredd i samhället, iNorden och i Europa. Sådana språkbrukare behöver vi ocksåför egen del i vår egen krets. Det behövs modersmålskompe-tens för att kunna nyskapa och föra vidare landets svenskakulturarv. Svenskan i Finland är ju både förutsättningen föroch bäraren av den finlandssvenska kulturen. Språket är detmaterial vi bygger vår specifika kultur av. Vårt språk är därförvårt starkaste kapital. Det är också det enda vi verkligen alla ärdelägare av oavsett var i Svenskfinland vi finns och hur vi levervåra liv. Tanken bakom handlingsprogrammet är att försökase till att vi inte förslösar kapitalet.

Varför ett handlingsprogram?

Hur många som kan och vill använda svenska i Finland vet viinte. Det är knappast heller en kunskap som är tillräcklig eller


13

ens nödvändig för oss om vi vill lägga upp en sannolikhetskal-kyl för hur det svenska språkets framtid kommer att te sig påmedellång eller lång sikt. Om det är ett stort antal som använ-der språket, men gör det i ett fåtal och företrädesvis enkla sam-manhang, är situationen förmodligen mer bekymmersam änom det är ett mindre antal som använder språket ofta och i ettflertal olika och t.o.m. krävande sammanhang. Att kvantitetinte kan slå ut kvalitet hör nämligen till de lärdomar som ar-betet med ett handlingsprogram för svenska språket i Finlandhar gett oss medlemmar i Svenska språknämnden. Innan jaggår vidare och presenterar övriga lärdomar och formulerar våraförslag till åtgärder skall jag säga något om vad språknämndensyftar till med sitt handlingsprogram och om vad program-met avser att täcka.

Handlingsprogrammet syftar till att stärka och bevarasvenskan i Finland som ett modersmål. Det handlar alltså inteom färdigheten i svenska som ett i skolan eller i något annatsammanhang efter barndomen inlärt språk. Det handlar inteheller om svenskans juridiska eller politiska ställning. Däre-mot handlar det nog om svenskan som en del av en individstvåspråkighet, dvs. som ett av två modersmål eller som ett språkpå en modersmålsliknande nivå. Det vi i språknämnden – till-sammans med många andra – har tyckt oss märka är nämli-gen att modersmålsfärdigheten i svenska i dag varierar på ettsätt som den inte har gjort förr. Varför och när brister uppståroch hur de kunde åtgärdas är vad programmet skall behandla.Vi resonerar alltså uteslutande kring språket som en färdighet,inte som en del av individens identitet som han eller hon hysereller inte hyser känslor för.

Vad är det man kan när man kan ett språk?

För att man skall kunna uppleva att modersmålsfärdighetenibland är bristfällig måste man ha en uppfattning om vilken


14

den egentliga färdighetsnivån borde vara. Vad är det man kannär man verkligen kan ett språk? Den frågan är egentligenomöjlig att besvara på ett uttömmande sätt, men ett resone-mang behöver ändå föras.

Det första man kommer att tänka på är förmodligen att denkompetente språkbrukaren behärskar sitt språks grammatiskastruktur och har ett förråd av ord och fraser som täcker hanseller hennes behov. Automatiskt och utan att tveka producerarspråkbrukaren korrekta yttranden som förmedlar hans ellerhennes budskap på ett välfungerande och uttömmande sätt.Ett välfungerande yttrande innebär att språkbrukaren förmåranpassa sig till mottagaren så att denne uppfattar budskapet.Att det görs uttömmande betyder bl.a. att språkbrukarens ord-förråd räcker till för ändamålet. Behärskningen av språketsstruktur och tillgången till ett ordoch frasförråd räcker ändåinte till för att beskriva en färdighet på modersmålsnivå. Mankan kunna allt detta och ändå låta oäkta som modersmålstal-are. Den som ”talar som en bok” låter helt enkelt inte genuineller idiomatisk. Modersmålstalaren vet instinktivt ”hur manbrukar säga så att det låter äkta”. I hans eller hennes språkförrådingår talesätten, idiomen, de frekventa fraserna som hör till språ-ket. Han eller hon behöver inte tveka och framför allt inte lånaeller översätta från ett annat språk eller i värsta fall tiga helt.

På sitt modersmål kan man i regel också fungera i ett flertalolika sammanhang. Man kan umgås privat med vänner, mankan berätta sagor och leka med barn, man kan tala om sittarbete med kolleger och okända, man kan informera, man kanskämta och underhålla, man kan vara arg och elak, man kanförklara någon sin kärlek, man kan trösta och man kan bekla-ga någons sorg etc. När man i skolan möter språket i skriftlägger man till ytterligare en dimension. Man börjar med deenkla och tillrättalagda texterna och avancerar så småningomtill längre och språkligt mer komplicerade texter. När man välhar knäckt skriftkoden har man erövrat mer än skriftspråket;


15

man har också nyckeln till läsning på andra språk och framförallt har man tillgång till den rika informationskälla som skrif-ten är oavsett om texten finns på papper, på webben eller nå-gon annanstans. Texterna ger kunskap och upplevelser, och deord som behövs för att uttrycka dem. Texterna ger också skrift-språksmodellen. Att en individ skall kunna läsa och skriva påsitt eget språk anser vi som självfallet. Alla behöver inte kunnaåstadkomma avancerade texter, men alla kan skriva och tränaupp sin förmåga när behov föreligger.

Vilken repertoar av språksituationer man behärskar berorförstås i hög grad på hur man lever, vad man sysslar med och iännu högre grad på ens egen ålder. Barn och ungdomar har enannan repertoar än vuxna. Att få ett vuxet språk – ett allsidigtmodersmål – innebär i vår del av världen att man skaffar sigpraktisk erfarenhet av olika sammanhang där språket användssåväl i tal som i skrift. Det innebär också att man får en in-byggd känsla för stilvariation. Man lär sig att välja sina språk-liga uttrycksmedel så att man inte blandar högt och lågt.

Fortfarande är denna beskrivning av modersmålsfärdighe-ten för mager. På ett språk som inte är ens modersmål, mensom man behärskar väl, kan man också ha en rätt vid reperto-ar av sammanhang som man klarar av t.o.m. på ett sätt somuppfattas som idiomatiskt och genuint. Modersmålstalaren hardärutöver i regel en omedveten kunskap om och känsla för sittspråks variation. Ordförrådet består t.ex. inte endast av de ordoch fraser som språkbrukaren själv aktivt använder. Moders-målstalaren kan läsa och förstå äldre litteratur, han eller honkan kommunicera med talare som talar en annan variant avspråket (en dialekt, en regional variant etc.).

Modersmålstalarens aktiva språkbruk motsvarar egentligenbara toppen på ett isberg av mångsidiga men omedvetna kun-skaper i och om språket. Den som talar ett ”icke-modersmål”har inte samma förråd att ösa ur. Ju lägre den aktiva färdig-hetsnivån i ett språk är, desto mindre av passiv kunskap ”till


16

överlopps” har man. Modersmålet är individens rikaste språk;det som tjänar honom eller henne bäst i flest sammanhang.Här är det dessutom bäst att inflika att modersmålen kan varatvå. Det är upp till var och en att själv pröva om hans ellerhennes två språk når upp till samma nivå eller till närliggandenivåer.

Vad vi vill understryka är att varje människa har kapacitetatt utveckla minst ett modersmål till dess fulla potential. Vadvi oroar oss för är att så inte alltid sker ens i sammanhang därsvenskan är eller är avsedd att bli individens modersmål. Det-ta har konsekvenser främst för individen själv, eftersom mo-dersmålet är basen för lärande och kunskapsinhämtning. Dethar också på sikt konsekvenser för andra människor som harsamma modersmål och för vårt lands aktiva och fungerandetvåspråkighet.

Språkliga tillkortakommanden

Är vår oro obefogad? Nej, vi tror inte det eftersom den delas avandra som i olika egenskaper arbetar med språket som red-skap. Under de seminarier som språknämnden anordnade vå-ren 2002, och i samband med enskilda samtal med represen-tanter för olika språkligt viktiga sektorer samt i diskussioner itidningarnas spalter, har man gett uttryck för en oro för attsvenskan som modersmål inte längre genomgående är på denhöga nivå där den hittills har varit. De människor vi har mötthar liksom vi själva en yrkesmässig erfarenhet av modersmåleti tal och skrift, och de har kunnat ge exempel på språkliga bris-ter: Elever i den finlandssvenska skolan vars svenska ordförrådär så begränsat att de har svårt att förstå lärobokens text elleratt själva uttrycka sig. Studerande som föredrar att skriva påfinska eller engelska för att de känner sig osäkra på moders-målet i skrift. Journalister som talar hackigt när de skall talafritt, och andra som skriver ett språk som är ”finska med sven-


17

ska ord”. Folk som byter språk eller tiger för att deras svenskamodersmål inte räcker till för det ärende som skall behandlas.

Exemplen på språkliga tillkortakommanden som vi har fåttta del av, och som vi själva i våra yrken har mött, kunde görasännu längre, men det må vara en syssla för gnällspikar. Vi inseratt svenskan i Finland i dag befinner sig i ett läge där dess kvali-tet som modersmål ibland kan ifrågasättas. Vi anser att man påfinlandssvenskt håll bör ha den kunskap och den beslutskraftsom krävs för att gå in och göra något åt saken. Som ett förstainitiativ, som vi hoppas skall leda vidare till konkreta åtgärderpå olika håll, har vi utarbetat ett förslag till handlingsprogram.

Svenskan i Finland är inte bara finlandssvenskarnas mo-dersmål (ibland vid sidan av finskan), utan det är också ett avlandets två nationalspråk. I likhet med andra språk som fung-erar som nationalspråk (som finskan i Finland och svenskan iSverige) existerar vår svenska i dag i en omvärld som ser an-norlunda ut än gårdagens. Ett nationalspråk är ju per definit-ion ett komplett och samhällsbärande språk, men dess villkorär överlag andra i dag än de var förr. De krav som ställs påspråkbrukarna och det utrymme som ges språket är helt en-kelt förändrade.

Det är m.a.o. varken en unik finlandssvensk tanke eller enren tillfällighet att språknämnden just nu har upplevt ett be-hov av att se över den finlandssvenska språksituationen. ISverige har en parlamentarisk kommitté våren 2002 lagt framett betänkande om svenskans ställning som vi har tagit intryckav. Samtidigt har läsningen av det svenska betänkandet visatatt en specifikt finlandssvensk synvinkel måste anläggas pådagens och morgondagens situation. Våra utgångspunkter haralltid varit och kommer att förbli annorlunda. I själva verketär det så att omständigheter som kan förefalla något pro-blematiska för ett språk som talas av en majoritet måste tasväldigt mycket på allvar av företrädare för ett språk som talasav en minoritet. Det är det vi skall försöka göra här.


18

Dagens krav på språkkunskap mer utbredda än förr

Två tendenser som förefaller gemensamma för många sam-hällen och språk kan nämnas redan nu. Till andra återkom-mer vi senare. Den ena gäller de ökande kraven på en god för-måga att använda språket i tal och skrift som möter individensenast då han eller hon tar klivet ut i arbetslivet. Den andra gäl-ler kravet på att kunna åtminstone ett s.k. internationellt språkoch ofta att kunna det mycket väl. På finlandssvenskarna ställsdessutom i allmänhet kravet på goda kunskaper i finska.

Den första tendensen hänger samman med förändringar iarbetslivet och med längre utbildningar som en allt större an-del av en årskull förväntas genomgå. På mången arbetsplatsförutsätts man kunna skaffa sig och producera skriftlig infor-mation direkt och utan hjälpkraft, presentera projekt och pro-dukter i tal och skrift samt delta i möten och jobba i team. Mankommunicerar också med andra via en mångfald olika nya me-dier och då inte alltid på modersmålet Allt detta förutsätter engod kommunikativ förmåga. De språkkrav som man som an-ställd i dag ställs inför gäller inte endast skrivbordsyrken ellerkundservice över disk. Också den som arbetar t.ex. inom in-dustri och jordbruk handskas med text (och datateknik) på ettsätt som man inte gjorde för någon generation sedan.

Krav på förmågan att använda språket för att lära sig någotoch ta reda på fakta ställs redan på utbildningsstadiet. Det äregentligen i mycket få yrken och utbildningar som man inte idag ställer krav också på en god skriftlig färdighet. På vilketspråk – svenska eller finska – som dessa krav ställs på en fin-landssvensk varierar givetvis. En dubbel och hög kompetenskan bli nödvändig. Modersmålet skall då kunna utgöra detsäkra fundament som annan kunskap, också kunskap i andraspråk, skall bygga på. Den baskunskap som modersmålet gerär till stor del överförbar och därför nyttig i andra språkligasammanhang.


19

Den andra tendensen kan man anlägga minst två synpunk-ter på. Kravet på kunskap i minst ett s.k. internationellt språkär i dag ofrånkomligt, men i ett land som vårt med två natio-nella språk innebär det att en hel del tid i skola och utbildningläggs på språkinlärning. Även om man på en del håll har ut-tryckt intresse för att lätta på språkkraven i skolan är det mycketosannolikt att man skulle göra samma eftergift t.ex. i den post-gymnasiala utbildningen. För mången finlandssvensk innebärstudietidens och arbetslivets internationalisering krav på enhög färdighet i minst tre språk: de två inhemska och ett ellerflera s.k. internationella. Kontakten med andra språk sker inteendast i ett inlärningssammanhang. Dagens ungdomar ochunga vuxna är mobila både virtuellt och reellt. De plockar där-för upp såväl språkkunskap som kulturkännedom på ort ochställe och via Internet. Det här öppnar många möjligheter ochvitaliserar säkert den nationella (inklusive den finlandssven-ska) kulturen. Ty med starka rötter i det egna landet, den egnaspråkgruppen och i modersmålet blir man berikad och inteendast översköljd, kanske dränkt, av de nya intrycken.

Den andra synpunkten som kan anläggas gäller särskilt eng-elskans allt starkare ställning internationellt. Även om det ärsjälvklart att engelskan är ett effektivt kommunikationsmedeli de flesta internationella sammanhang är det ändå värt attunderstryka att det finns en risk för att engelskan tränger un-dan de nationella språken också i vårt eget land på ett sätt somger upphov till oönskade konsekvenser. Detta är ett bekym-mer vi delar inte bara med våra finska och nordiska kolleger,utan också med företrädare för många andra språk. Den ge-mensamma fråga som ställs lyder: Hur skall vi balansera mel-lan å ena sidan den nödvändiga kunskapen i och användning-en av engelska och å andra sidan bevarandet och utvecklingenav vårt eget (våra egna) nationella språk? Denna fråga bordevara särskilt intressant för finländare med svenska som (ett)


20

modersmål. Innanför Finlands gränser kan engelskans allt star-kare ställning leda till att i första hand svenskan och inte fins-kan väljs bort. Det är inte enbart ett skämt när vi talar omFinland som ett tvåspråkigt land på finska och engelska. Ensådan tvåspråkighet får också konsekvenser för användningenav skandinaviska språk i det nordiska samarbetet.

Ett handlingsprogram för vem?

Ett språk är inte en religion och ett handlingsprogram är inteen katekes. De finländare som har svenska som modersmål,eller som behärskar svenska på en modersmålsliknande nivåvid sidan av finska, utgör ingen enhetlig grupp. Gruppen ärlika litet enhetlig som den grupp finländare som har finskasom modersmål med eller utan färdighet i svenska vid sidanav. Variationen är t.ex. social och geografisk. Svenskspråkigafinländare finns i alla sociala kategorier och arbetar inom enmängd olika sektorer längs hela kustremsan, ute i skärgården,på Åland, men också på de s.k. språköarna och på helt finsk-språkiga orter. Den geografiska variationen betyder också atthemorterna varierar som språkmiljöer från enspråkigt sven-ska till enspråkigt finska. Det finns också en variation som gäl-ler politisk hemvist, religiös förankring, samhälleliga värde-ringar, kulturella intressen samt givetvis också inställningentill språket och dess betydelse för såväl individen som grup-pen. Mångfald är det som kännetecknar de svenskspråkiga fin-ländarna som grupp. En berikande mångfald som också inne-bär spänningar finns det väl skäl att tillfoga.

Finländare med svenska som modersmål varierar i sitt för-hållande till sin språkgrupp. Att tala om ”svenskspråkiga fin-ländare” som ovan är ett neutralt sätt att uttrycka sig. Vi kom-mer ändå att använda benämningen ”finlandssvenskar” om”oss”. Vi vet att vi kanske då stöter ifrån oss sådana läsare sominte vill identifiera sig med det finlandssvenska även om de


21

upplever språket som viktigt. Vi vet också att de som kallar sigfinlandssvenskar har mycket olika uppfattningar om vad ”fin-landssvenskhet” egentligen är eller om det alls är nödvändigtatt spekulera i saken. Erfarenheten visar dessutom att alla somidentifierar sig som finlandssvenskar inte nödvändigtvis be-höver använda svenska särskilt ofta eller ens behärska språketsärskilt väl. Samtidigt finns det också personer som användersitt svenska modersmål både ofta och väl, men som inte kän-ner någon större samhörighet med finlandssvenskarna somgrupp. Det är troligt att det vanligaste är att modersmålet ochhemkänslan i språkgruppen går hand i hand, men också andrasätt att uppleva språket och gruppen existerar förmodligen somen följd av var man bor och verkar.

Det finns alltså inget tveklöst samband mellan den upplev-da grupptillhörigheten (identiteten) och färdigheten i ett språk.Det är därför vi hävdar att om vi finlandssvenskar vill stärkasvenskan som ett modersmål i Finland måste vi gå direkt påspråket och inte försöka ta en omväg via stärkandet av denfinlandssvenska identiteten. Vi citerar Olle Josephson (Språk-vård 2/2000): ”Det finns många sätt att vårda svenska språket.Det allra bästa är att använda det.” Genom användning byggsnämligen färdigheten upp och bevaras. Det är att förmoda attockså samhörigheten med andra som talar samma språk stärkspå detta sätt, men det måste individen själv få avgöra.

Det finns inte ett sätt att vara finlandssvensk på, och detfinns inte ett i alla sammanhang korrekt sätt att handla visavispråket. Vi är alla individer med vår egen personlighet och his-toria. Vi vill därför inte bli påtvingade finlandssvenskheten somen kostym som tillverkas i en storlek som skall passa alla. För-modligen har en del av oss erfarenhet av att t.ex. av finsksprå-kiga finländare eller sverigesvenskar bli bemötta som ”den ste-reotype finlandssvensken”. Senast då har vi behövt vakna tillinsikt om vårt eget sätt att vara finlandssvenskar, svensksprå-kiga eller tvåspråkiga finländare eller hur vi nu vill beskriva


22

oss själva. Lika litet som vi som individer vill bli ”stämplade”externt vill vi bli definierade internt av andra finlandssvensk-ar. Den personliga identiteten är och skall få vara en annan änkollektivets. Tillåter vi inte detta förlorar vi som språkgruppen hel del av de språkbrukare som är med och bär upp detsvenska språket, och det finlandssvenska, i Finland.

Alla är någon annans språkmodell

I mötet med våra seminariedeltagare, med enskilda företräda-re för olika yrken, samhällssektorer, regioner och åldrar, samtvid genomläsningen av en hel del äldre och nyare skriftligtmaterial, har det blivit allt tydligare för språknämnden atthandlingsprogrammets mottagare (och verkställare) har myck-et olika behov, förutsättningar och möjligheter. Två saker harändå alla gemensamt. Den ena är att alla är någon annans språk-modell. Den andra är att alla gör val som får språkliga kon-sekvenser.

Den självklara rollen som språkmodell har man som för-älder, men också den som inte har egna barn möter yngre språk-brukare i olika sammanhang. Som privatperson kan man, för-utom förälder, vara t.ex. moster, farbror, gudförälder eller väni familjen. På sin fritid kan man leda en klubb, fungera somtränare, leda en kurs eller ansvara för någon annan form avfritidsverksamhet. Mor- och farföräldrar och andra äldre släk-tingar har också en viktig roll att spela. Bland professionelltverksamma personer kan vi lista många tänkbara språkmo-deller som dessutom möter ett stort antal yngre, men ocksåäldre språkbrukare: Lärare, dagvårdspersonal och journalisternår förmodligen det största antalet, men också bibliotekarier,författare, teaterarbetare, informatörer, marknadsförare, re-klamskribenter och andra textproducenter hör hit. En särskildkategori utgör de människor vars yrken går ut på att översättatill svenska och att språkgranska svensk text. Deras verktyg är


23

inte endast det personliga språket (språkkänslan), utan de be-höver också ha medveten kunskap om språket och om de hjälp-medel som står till buds. Översättare, språkgranskare ochandra som har språkvetenskaplig utbildning skall ha substans-kunskap att ta till.

De flesta av oss är språkmodeller i det privata. Dessutom ärmånga av oss, utan att vi alltid tänker på saken, språkliga före-bilder i vårt professionella liv. Vi lär andra, men också avandra. Tydligast sker detta i kommunikationen mellan en vuxenspråkbrukare och en ung sådan. Den äldre personen har ettbåde säkrare och större språk som den yngre kan ta efter. Menockså vuxna språkbrukare har något att ge varandra. Expertenserverar oss kunskap och lär oss samtidigt nya begrepp ochtermer. Vi njuter av god litteratur bl.a. för att en bra författareuttrycker sig spänstigt och väl. Vi hör om nya saker, möter an-dra miljöer, rör oss i tid och rum inte endast via litteraturen,utan också via massmedierna. Allt detta gör att vår språkkäns-la stärks och att vårt språk växer.

Tilläggas skall också att vi inte bara möter språket som struk-turer och ord, utan att vi samtidigt också tar intryck av hurden vi lyssnar till eller läser handskas med språket. Går densom talar över där staketet är lägst, dvs. lånar in finska (ellerengelska) ord och uttryck när de svenska inte infinner sig sålätt? Har den som skrivit (översatt eller granskat) texten be-mödat sig, dvs. är det en äkta och idiomatisk svenska vi möter?Genom vårt eget beteende visar vi m.a.o. för andra var ribbankan läggas. I ett samtal speglar vi kanske varandra, och vi kanalltså samfällt hjälpas åt att uttrycka det som skall uttryckas påsvenska. Att kommentera och korrigera andras språk är enmycket delikat uppgift. Enklast och bäst klarar man av dengenom att bara vara den goda språkmodellen själv. Det är ock-så en delikat uppgift att skriva ett handlingsprogram för språ-ket så att läsaren inte ges dåligt samvete, utan tvärtom får ettökat intresse för språket och en lust att odla det.


24

Klarast framstår nog betydelsen av goda språkmodeller omvi ställer oss följande fråga: Om du vill lära dig ett nytt språkeller bibehålla färdigheten i ett språk du har lärt dig t.ex. i sko-lan – till vem går du då? Till en som har språket som moders-mål eller till någon som kan språket lika litet som du? Svarettorde vara självklart.

För, om och av finlandssvenskar

Genom beskrivningen ovan ringades redan en hel del av depersoner in som vi hoppas skall läsa och ta intryck av hand-lingsprogrammet. Det intryck vi vill lämna handlar om varsoch ens förmåga och vilja att göra språkliga konsekvensbedöm-ningar. Det är mycket lätt att inse att t.ex. föräldrars val av hem-språk i en tvåspråkig familj sätter spår i barnets och familjensliv, och att det kan leda till nya beslut som påverkar språksitu-ationen i klassen i en finlandssvensk skola. Det som ser ut somett privat beslut påverkar många andra när det genomförs.Därför uppmärksammas och diskuteras det också, vilket är engod sak. När en privat läkarcentral, som t.ex. anlitas för före-tagshälsovård också av svenskspråkiga arbetsplatser, inte sertill att det finns blanketter om patientens hälsotillstånd påsvenska har detta beslut också konsekvenser. Förmodligen för-står man inte alls att diskutera saken som en fråga om patien-tens (och i förekommande fall den anställdes) rätt till sitt språk,vilket inte är en bra sak. Förmågan att ”tänka efter före” ochinse att väldigt många beslut åtminstone i förlängningen harkonsekvens för svenskan i Finland är något vi gärna önskarinskärpa betydelsen av hos många beslutsfattare inom flerasektorer.

Vi har disponerat programtexten så att vi tar upp ett antalcentrala sektorer eller viktiga språkliga domäner. De flesta avdem har vi behandlat i seminarieform under våren 2002, menvi bygger inte enbart på de diskussioner som fördes då. Mate-


25

rialet är bredare än så. Förutom de samtal med företrädare förolika sektorer, regioner och åldrar som har nämnts tidigarehar vi också inhämtat synpunkter via massmedierna.

I bottnen på vårt resonemang ligger vidare en rik flora avforskning, utredningar, rapporter, debattböcker etc. som harutkommit särskilt under de senaste två decennierna. Det lig-ger nämligen mer sanning än skämt i påståendet att det finnsmycket forskning av finlandssvenskar om finlandssvenskar förfinlandssvenskar. Vi har alltså ett dokumenterat vetenskapligtintresse för den egna språkgruppen att utnyttja. Det är medavsikt vi inte räknar upp namnen på de personer som har del-tagit i diskussioner eller som vi har samtalat med. Vi ger inteheller någon fullständig lista över den litteratur vi har hämtatinspiration ur eller annars nyttjat. Vi tror nämligen att hand-lingsprogrammet tjänar på att inte påminna om en av de mångarapporterna av finlandssvenskar om finlandssvenskar för fin-landssvenskar även om det är precis vad det är!


26


27

II Familjens språk– ett samspel mellanföräldrar och barn

Innan vi går in på sådana sektorer som kan sägas erbjuda indi-viden egna språkliga valmöjligheter, om än i varierande ut-sträckning, finns det skäl att begrunda själva utgångspunkten.Det skall alltså handla om de val som andra i familjen och upp-växtmiljön gör för individen. Här koncentrerar vi oss endastpå språket även om detta s.a.s. är inbäddat i ett barns hela psy-kosociala, kognitiva och fysiska utvecklingsprocess.

Man brukar något förenklat säga att ett barn har uppnåttbasfärdighetsnivån i sitt språk vid ca 4 års ålder. Detta innebäratt barnet då behärskar språkets grundstruktur och har ett ord-förråd som räcker till för hans eller hennes behov. Därefterutvecklas språket i takt med att barnets erfarenhet av världenväxer. För den som växer upp med två språk kan denna pro-cess ta litet längre tid. Barnet gör inte exakt samma jobb tvågånger, men det tar tid att lära sig att skilja mellan vad somhör till det ena språket och vad som hör till det andra samt attutvecklas i bägge.

Man kan alltså räkna med att ett barn som får tillräckligspråklig stimulans skall kunna utveckla sitt (eller sina) mo-dersmål före skolåldern. Det som inte har skett i barnets språk-utveckling i hemmet och i dagvården är svårt att kompenseraför i skolan, där många barn med olika språkliga utgångspunk-ter skall börja läsa och skriva. Att barnet uppnår en tillräckligmognad i sitt blivande skolspråk redan före skolstarten är allt-så av mycket stor betydelse för barnets följande utvecklings-stadier, inte enbart i språkligt avseende. Det som inte sker ihemmet, sker kanske för sent.


28

Att utveckla ett språk som modersmål är nästan – men baranästan! – som att lära sig simma eller cykla. Även om man intehar simmat eller cyklat på länge, så är det en färdighet somsitter i och som man tar i bruk om man ramlar i vattnet ellerfår anledning att ta sig en cykeltur. Sim- och cykelkonsten ros-tar aldrig helt. Med språkfärdighet är det ändå litet annorlun-da. Ett modersmål som man inte använder rostar förstås lång-sammare än färdigheten i ett språk som man kanske enbarthar läst i skolan, men det rostar lika fullt.

En annan – och kanske bättre – bild är att jämföra moders-målsutvecklingen med vad det vill säga att lära sig spela ettinstrument. Det är inte många toner man först förmår fram-kalla och skapa en liten melodi av, men förmågan växer ge-nom att man spelar. Det finns ingen genväg. Man måste spelasjälv och ständigt gå vidare så att man övar in svårare och svå-rare stycken. Den egna insatsen och lärarens (omgivningens)intresse och inspirerande utmaningar är det som behövs föratt man skall lära sig behärska sitt instrument. Förmågan ut-vecklas endast genom att den tas i bruk. Den som inte har spe-lat på länge vet att de senast inövade styckena plötsligt kännsför svåra. Ungefär så är det med språket också.

Barnets språkbygge

Föräldrarna är barnets första språkmodeller. Redan långt in-nan de får en synlig eller så småningom hörbar respons av sittbarn bjuder de själva på sitt språk. Barnet tillägnar sig språketgenom att imitera samt genom försök och misstag. Interakt-ion är nyckelordet. Det språkliga materialet för sina egnaspråkexperiment hämtar barnet ur sin omgivning. Det sägersig självt att språkutvecklingen gynnas av att detta material ärså rikt som möjligt. För en tvåspråkig familj, som skaffat siginformation om barns språkutveckling på två språk, står dettaklart. Det finns emellertid skäl att inskärpa betydelsen av för-


29

äldrarna som språkliga modeller och som källor till språketockså i en enspråkig familj. Alla samtal, berättelser, sånger, le-kar m.m. bidrar till barnets språkutveckling, förutom att degivetvis också stärker och utvecklar relationen mellan förälderoch barn och mellan familjemedlemmarna över huvud taget.Prat ovanför barnets huvud har mindre effekt.

Att vara språkmodell innebär inte att medvetet ”lära ut”språket. Det innebär i stället att ge barnet språkligt material attbygga sitt språk av. En aktiv förälder som sysslar och samtalarmed sitt barn gör just detta automatiskt. Barn ställer tidigt frå-gor om vad olika saker kallas och om vad nya ord betyder. I entvåspråkig miljö frågar barnet också om vad saker och tingheter på de olika språken. Genom att uttömmande och intres-serat svara på frågor som barnet självt av nyfikenhet ställer fyl-ler vi vuxna hela tiden på barnets samling av nya begrepp ochord som täcker dem. Krångligare än så är det inte. Människanär nämligen av naturen programmerad att tillägna sig språk.Vi behöver och skall framför allt inte korrigera, undervisa el-ler avbryta. Då tappar barnet lusten och vägrar kanske tala medoss. Barnet tillägnar sig språket lika naturligt som det lär sig gåom det får möjligheter och träning. Vi visar bara utan pekpin-ne i vårt dagliga liv hur det går till samt ger de ord och förkla-ringar vi blir ombedda om.

Vad barnet möter genom föräldrarna är det talade språketså som det låter och används lokalt. Vi har alla vår personligamodersmålsvariant av det gemensamma språket. Några av ossföreträder en variant som ligger nära standardspråket, andratalar en variant med dialektala inslag och en del talar en fin-landssvensk dialekt. Den ena varianten är inte mer eller mind-re värd än den andra. Det handlar i samtliga fall om sammaspråk som modersmål. Vad vi ger vårt barn förutom vårt egetpersonliga språkbruk är våra attityder till språket och inte baratill det, utan också till andra språk och andra dialekter somfinns i vår omgivning.


30

Genom sagoböcker och annan litteratur för barn kan vi gebarnet en bredare språkrepertoar än den vi själva företrädertill vardags. I litteraturen möter vi ju en annan människas –författarens – språk. Vi möter standardspråket och vi möterskriftspråket. Genom högläsning för barnet vidgar vi inte barabarnets ordförråd, utan vi bereder också väg för den läs- ochskrivundervisning som skolan kommer att bjuda på senare.Barnets första möte med språket i skrift bör alltså ske genomhögläsning i hemmet. Det har en stor betydelse för barnetsegna läsvanor och för behärskningen av skriftspråket senare ilivet.

I många familjer slutar man upp med att läsa högt när bar-net kan läsa självt. Föräldrarna kunde i stället ta på sig uppgif-ten att högläsa de litet svårare böckerna, som kanske kräver endel förklaringar och resonemang. Det förefaller också som omflickor skulle få höra mer högläsning än pojkar. Det här tyckervi är extra synd, eftersom vi vet att pojkar kan vara litet trögarei språkutvecklingen (och i en del skeden latare som bokläsare)än flickor. Högläsning högt upp i åldrarna för både pojkar ochflickor vill vi rekommendera, rentav påbjuda! Godnattsaganoch andra högläsningsstunder har betydelse för barnets skol-framgång senare.

Språkstimulans

Stressade nutidsmänniskor är ibland föräldrar med dåligt sam-vete. Kanske kan man lätta på samvetsbördan genom att hållafast vid godnattsagor och högläsning, genom lekar och spelsom innebär språkanvändning m.m. Att lyssna till barnpro-gram i radion kan vara en regelbundet återkommande aktivi-tet som involverar också de vuxna i familjen. Om familjen lyss-nar tillsammans får barnet ut mycket mer av programmet ge-nom att de vuxna kommenterar, svarar på frågor etc. Detsam-ma gäller givetvis för barnprogram på TV. Också i det fall att


31

man tycker sig behöva ”parkera” sitt barn framför TV:n, videon,radion eller datorn kan man se till att barnet sysslar mednågot som underhåller och lär på modersmålet. Finlandssven-ska och sverigesvenska barnoch ungdomsprogram i radionoch på TV kan barnet vänja sig vid att följa med medan devuxna sysslar med sitt ett tag. Filmer, hörspel, sagor och dator-spel på svenska finns att få tag på både i affärer och på biblio-tek. Internet ger också många möjligheter särskilt senare närintresset för att skapa eget på webben vaknar. Inget mediumär i sig olämpligt, farligt, passiviserande etc. Det intressanta idet här sammanhanget är på vilket språk högläsningen ochmediekonsumtionen sker, och det viktiga är att utbudet avprogram och böcker på svenska är sådant att det tilltalar fa-miljen. Vanan att läsa, lyssna och titta på svenska lägger devuxna i hemmet, men också i dagvården.

Ju mindre det naturliga inslaget av modersmålet är i bar-nets hemoch närmiljö, desto viktigare blir dagvårdens ochförskolans roll. Samhället måste kunna erbjuda dagvård ochförskola på barnets språk i tillräckligt små grupper så att extraspråkstöd och språkstimulans kan sättas in där sådana åtgär-der behövs. Viktigt är det också med bibliotek med böcker ochsagostunder på barnets modersmål. Kassetter med inlästa be-rättelser behöver inte köpas eller lånas; berättelser och sångersom ingår i radions barnprogram kan också användas, spelasin och återanvändas flera gånger. Klubbar och fritidsverksam-het, släktingar, vänner och grannar med barn i samma ålderunderlättar och erbjuder många tillfällen till sådan språkträ-ning som vanligt vardagsumgänge innebär.

För en förälder i ett tvåspråkigt hem, som ensam skall ståför hela stimulansen på sitt eget språk, låter mycket av ovan-stående förmodligen som självklarheter. Svenskspråkiga för-äldrar t.ex. i Österbotten behöver man inte heller uppmanaatt knäppa på en sverigesvensk kanal eller söka sig fram tillsvenskt material på Internet. I andra delar av landet behövs en


32

sådan här påminnelse i varje fall. Det går alltså att plocka inspråklig stimulans på svenska på många sätt och på olika håll.Det behöver inte handla om köpta prylar eller det senaste påmarknaden. Det mesta man gör med sitt barn handlar ju i grun-den om språk så länge man inte umgås tigande. Det handlarom att ta sig litet tid och att göra det medvetet och kontinuer-ligt. Den insatsen får man igen många gånger om senare i livet.

Vi har inte här gått in på familjer med barn (eller vuxna)med särskilda funktionshinder som ger effekt på språkutveck-lingen eller ställer extra krav på dagvård och skolgång m.m.Sådana finns givetvis också. Att då hävda rätten till terapi, spe-cialundervisning, rekreation, avlastning för de anhöriga ochannat sådant på barnets och familjens språk kräver minst sagttuffhet. Här är det främst samhällets förståelse och medveten-het som måste växa för att barnets och familjens berättigadekrav skall kunna uppfyllas.

Familjer är olika

Alla barn har inte två föräldrar, alla barn växer inte heller upppå ett modersmål eller i miljöer där modersmålet är det domi-nerande språket. Många barn möter fler språkmodeller än för-äldrarna från det att de är mycket små. Verkligheten är brokig.Kanske går det ändå att ta denna brokighet till vara?

Det säger sig självt att om ett barn växer upp i en miljö därmodersmålet dominerar utanför hemmets dörr så är behovetav särskilt utfunderade extra insatser inte speciellt stort ensom barnet endast har en vuxen språkmodell hemma. Då be-höver man helt enkelt inte leta upp sammanhang där moders-målet finns och fungerar. Men t.ex. en familj med två föräldrarsom bägge har samma språk, men som bor i en miljö där ettannat språk dominerar, har däremot anledning att vara språk-ligt medveten. På samma sätt varierar också den tvåspråkigafamiljens villkor beroende på språkförhållandena utanför hem-


33

met. För alla slags familjer gäller det att se över de språkligaresurser som finns att tillgå. Med vem och när kan barnet talasitt språk – eller sina språk – inom familjen och utanför den?Ju mindre synlighet och hörbarhet ett språk har i barnets liv,desto mer måste man tänka på att sätta in åtgärder just där.

De råd man brukar ge en familj där föräldrarna företräderolika språk utgår från tanken att de resurser som står till budsför de olika språken inte är lika stora. Man säger därför dels attvar och en skall tala sitt eget modersmål med barnet, dels attman skall se till att det språk som har en svagare ställning imiljön får extra stöd.

Motiveringarna till den första rekommendationen är i kort-het följande: Ett barn har rätt att få den bästa språkmodellenför sitt språk, och modersmålstalaren är per definition en så-dan. Föräldern själv har också rätt att få tala sitt bästa språkmed sitt barn. Från hans eller hennes synpunkt handlar detockså om att få knyta an till barnet på sitt eget barndomsspråk,om att få återuppleva och återge sånger, rim och ramsor, sagorm.m. Också i en helt främmande språkmiljö tilltalar de flestaav oss små barn (katter och hundar!) på vårt eget modersmål.Det är nästan fråga om ett reflexmässigt språkval. Hur mycketviktigare är det då inte för oss att fritt få välja språk med vårteget barn?

Den som själv har vuxit upp med två språk står inför ettinte helt lätt val, men ett sådant måste ändå ske. För att bar-nets tvåspråkighetsutveckling skall kunna förlöpa på bästamöjliga sätt gäller den vid det här laget sekelgamla regeln ”enperson – ett språk”. Ett konsekvent fördelat bruk av familjenstvå språk på mor respektive far innebär nämligen att barnetfår det lättare att skilja språken åt. En sådan differentiering avspråken är nödvändig för att bägge skall kunna utvecklas så attbarnet har nått basfärdighetsnivån i dem före förskolåldern.Genom att hålla fast vid sitt eget språk hjälper man faktisktbarnet att lära sig det andra språket också.


34

Ett språk som företräds endast av en förälder (med eller utanstöd av släktingar och vänner), men som annars saknas ellerär nästan osynligt/ohörbart i hemmets närmiljö, behöver stöd-jas medvetet. Den rekommendation som ges är att man skallvälja dagvård (oavsett form), förskola och skola på detta språk.Det här kan vara lättare sagt än gjort i en kommun som t.ex.inte är officiellt tvåspråkig. Inte heller en tvåspråkig kommunriktar alltid sina resurser så att minoritetsspråket särskilt be-aktas, även om dagvård och skola givetvis enligt lag erbjuds påbarnets språk. Å andra sidan är det inte förbjudet att vara på-hittig och använda egna resurser. Det som ovan sades om för-äldrarnas betydelse som språkmodeller, om godnattsagor ochhögläsning, om barnprogram på radio och TV, om videofil-mer och datorspel som också stöder språket gäller särskiltmycket i sådana sammanhang där språkmiljön utanför hem-met inte gynnar det ena av hemmets två språk.

Här har vi utgått från att föräldrar med två olika moders-mål önskar att deras barn skall uppnå modersmåls- eller mo-dersmålsliknande färdighet i bägge språken. Så är förstås intealltid fallet. Om viljan saknas, om resurserna inte räcker till,om det kanske t.o.m. finns ett motstånd mot en sådan tanke,måste det vara legitimt att välja att gå en annan väg. Huvudsa-ken är ändå att föräldrarna förstår att de väljer, och att de gördet i tid. När det är dags att anmäla barnet till skolan är det försent att vakna upp. Det är inte skolans uppgift att lära barnetpappas eller mammas språk. Samhället, som upprätthåller ochbekostar skolsystemet, måste ha rätt att kräva att barnet lär sigsitt ”fadersmål” respektive sitt ”modersmål” i hemmet. Att fost-ra ett barn på ett språk eller två är ett medvetet val och enmedveten satsning från dag ett i barnets liv.

Familjer är inte statiska lika litet som samhället är det. Enfamilj med två föräldrar kan som en följd av skilsmässa ellerdödsfall bli en familj med en. När barnets föräldrar gifter omsig uppstår nya familjer, där den språkliga konstellationen, och


35

språkvanorna, kan vara annorlunda. När sådana förändringarsker gäller det att på nytt se över de resurser man har för att gebarnet en god språkstart allmänt taget. Om man dessutom harhaft för avsikt att ge barnet två likvärdiga språk måste man iett skilsmässofall (och ett nytt giftermål) kunna enas om attdetta fortfarande är viktigt.

Familjen behöver inte lösas upp för att förutsättningarnaför barnets språkliga fostran skall förändras. Det räcker medatt en av föräldrarna arbetar på annan ort eller arbetar mycketlånga dagar för att balansen t.ex. i en tvåspråkig familj skallförskjutas. Den som är ”den frånvarande föräldern” har interätt att begära att den andra, som är mer närvarande i barnetsliv, skall ta på sig ansvaret och bördan att fostra barnet på tvåspråk ensam. Det är stor skillnad på de samtal som förs vidköksbordet beroende på om barnet har en eller flera vuxna atttala med och lyssna till. De gemensamma måltiderna ger ock-så språklig näring.

Samhället runt familjerna förändras

Samhällen – små och stora – förändras också som språkmiljö-er över tiden. Vi skall dröja vid detta ett litet tag. Särskilt i stads-miljöer och i närområden till större städer växer dagens barnupp under andra språkliga villkor än vad tidigare generation-er gjorde. Förändringen innebär i regel att miljön ”förfin-skas”. Med detta uttryck avser vi att de svenskspråkiga invå-narna på orten minskar åtminstone procentuellt om än intealltid absolut. Det vi kan iaktta som språkstatistiska uppgifterinnebär t.ex. att sannolikheten för att en svenskspråkig personskall kunna använda sitt svenska modersmål och bli förstådd iolika sammanhang utanför hemmet minskar. De svenskspråk-iga blir då allt tvåspråkigare, vilket i sig är en god sak. Om ut-vecklingen ändå på längre sikt leder till att den svenska språk-färdigheten inte kan upprätthållas går denna tvåspråkighet


36

förlorad, vilket i förlängningen innebär att landets tvåspråkig-het urholkas. I detta stora mönster från nationell, över regio-nal och till kommunal nivå finns också den enskilda familjenoch individen inritade.

En familj behöver alltså inte själv byta ort, utan orten kanförändras som språkmiljö inom några generationer. (Huvud-stadsregionen är det tydligaste exemplet i Svenskfinland på ensådan snabb och kraftig förändring, men det finns också an-dra.) Detta är något som blir särskilt tydligt när vi kommer inpå skolan och hela undervisningssektorn i ett senare avsnitt.Saken förtjänar ändå att omnämnas redan nu eftersom vi somföräldrar (och som mor- och farföräldrar) inte alltid kommeratt tänka på saken. Vi ser inte alltid den förändring som pågårinför våra egna ögon, och kanske förstår vi därför inte alltidvåra barns och ungdomars val och språkliga attityder. Strängttaget är det dessutom så att den som t.ex. bor på en ort där alltkan ske på svenska har svårt att förstå den som lever i en språkligglesbygd. I tvåspråkiga trakter där finskan dessutom är majo-ritetsspråket, har man i stället svårt att inse hur någon somlever i Finland kan undgå att lära sig finska upp till en högfärdighetsnivå. Mångfalden i Svenskfinland är det ibland svårtatt få syn på ur den egna privata synvinkeln.

Barn och ungdomar, särskilt men inte uteslutande i tvåspråk-iga miljöer, möter sina två språk tidigare och i fler samman-hang än man gjorde förr. De som är äldre är kanske medvetnaom att den som verkligen behärskar två språk får lov att satsapå bägge som en jonglör som ständigt håller fler bollar i luf-ten. De som är unga är mer medvetna om att de två språkenhar olika ”prestige”, ”image” och ”tuffhetsgrad” (eller vad vinu vill kalla det) och handlar därefter. De påverkas dessutomav engelskans ställning särskilt som ungdomskulturens språk.Det finns därför ytterligare ett skäl till att betona familjens be-tydelse för barnets utveckling särskilt av svenskan som mo-dersmål. Grunden till språket (och språken) måste läggas med-


37

an hemmet (och dagvårdsplatsen) utgör barnets hela värld. Itakt med att barnet växer och gör nya erfarenheter också utan-för familjekretsen minskar vårt inflytande (men inte vårt an-svar) som föräldrar. Småbarnet blir skolbarn, kommer upp ipuberteten och blir en ung vuxen.

Det vi har lagt i barnets ryggsäck av språkgods och språk-liga värderingar finns med när det är dags för honom eller hen-ne att bryta upp hemifrån. Därefter väljer ditt barn själv ochfattar också så småningom egna språkliga avgöranden i sin fa-milj. Senast då inser du hur långt in i framtiden effekten avditt val eller din brist på val når. Välj med omsorg när du pack-ar ditt barns språkliga ryggsäck.


38

Grunden till ditt barns språk läggs i hemmet och den läggsav dig. Tala ditt modersmål med ditt barn.

Genom att använda språket mycket och i många samman-hang är du en god språkmodell.

Både barn i tvåspråkiga hem och barn i svenskspråkiga hemi tvåspråkiga miljöer behöver extra stimulans på svenska.

Om din familj är tvåspråkig, bestäm då från början vilketmål familjen vill ställa för barnets språkfostran. Ta vara påde sju åren före skolstarten. Skolan behöver en grund attbygga på.

Visa en positiv attityd till ditt eget språk och till andras.

Förklara och ge exempel i stället för att rätta och kritisera.

Välj barnprogram, böcker, serietidningar m.m. på svenska.

Sluta inte med högläsning när ditt barn lärt sig läsa. Lästillsammans i stället.

På vilket språk skall ditt barn gå i skola? Välj i tid och hand-la planmässigt därefter.

Ditt val av hemoch skolspråk för ditt barn har återverk-ningar i hans eller hennes vuxna liv och för de språkliga valsom görs i kommande generationer.


39

III Modersmåloch skolspråk

Det är få språkliga minoriteter förunnat att ha en egen skolasom fungerar helt på gruppens eget språk. Redan att få under-visning i det egna språket är något som många får kämpa för.Stödet från skolan genom undervisning på och i det egna språ-ket, genom överföringen av gruppens kulturtraditioner ochgenom möjligheten till samvaro med andra gruppmedlemmarär av fundamental betydelse. Skolan stärker förutsättningarnaför traderingen av språk och kultur från en generation till enannan. Detta gäller finlandssvenskarna i lika hög grad somandra grupper som företräder ett språk som används av ettmindretal bland invånarna i ett samhälle.

Det finns givetvis en historisk förklaring till att vi i Finlandhar två parallella utbildningssystem som verkar på respektivenationalspråk. Den har inte enbart ett samband med vår språk-lagstiftning, utan bottnar också i att skola och utbildning harlängre rötter på svenska än på finska i vårt land. Ett skolsystemfrån de första klasserna t.o.m. akademisk utbildning var sedanlänge utvecklat på svenska innan man lagstiftningsvägen i bör-jan av 1900-talet gav garantier för att den finska och den svenskabefolkningens kulturella behov skulle tillgodoses på lika grun-der. Den finlandssvenska skolan har alltså en historia som göratt finlandssvenskarna själva kanske inte uppfattar den somden ”minoritetsskola” som den de facto i dag är på många or-ter. Det har också tagit lång tid innan man över huvud tagethar förstått hur olika verksamhetsbetingelserna är för olikaskolor runt om i Svenskfinland. Vi tror att det är dags att tatjuren vid hornen och diskutera inte bara vilka krav som kan


40

ställas på skolan, utan också vad skolan behöver för att uppfyl-la dem.

Detta kapitel kommer i första hand att fokusera på skolan;det finns nämligen många perspektiv att anlägga på den. Dag-vården och förskolan behandlar vi inte separat, utan deras be-tydelse för barnets språkutveckling vävs in i resonemanget.Föräldrars och elevers förväntningar, skolans behov och kom-munens syn hör till de perspektiv vi skall ta upp. I kapitel IVkommer vi att gå in på utbildningen efter skolan, och i kapitelVI om den offentliga sektorn nämns skolan på nytt. Även omvår avsikt och vår uppgift inte är att gå in i en högskolepolitiskdebatt är det inte osannolikt att en del av det vi framför ommodersmålet i skola och utbildning har ett samband med frå-gor av detta slag. En del av våra synpunkter kommer också attuppfattas som språk- och kulturpolitiska. Detta är förklarligt– utbildning på det egna språket är en fråga om att förvaltaoch förkovra ett språkligt och kulturellt kapital.

Vi lär för livet, inte för skolan

Skolan gäller alla. Den bygger på den grund som föräldrarnaoch dagvården har lagt, och den lägger själv grunden till indi-videns fortsatta gärning både som privatperson och som ut-övare av något yrke. På skolan följer för de flesta fortsatt utbild-ning, arbete och karriär. Skolan är beroende av sådant som harskett (eller inte har skett) tidigare i individens liv samtidigtsom den är med och skapar de möjligheter som individen skallkunna bygga vidare på.

Om man ser på skolans uppgift som språkfostrare och språk-utvecklare kommer man kanske först att tänka på att de allraflesta här lär sig läsa och skriva, dvs. de möter sitt talspråk iskrift. Förmågan att läsa öppnar många nya dörrar. Varje bokär en källa till ny kunskap och nya upplevelser samtidigt somden skänker läsaren nya begrepp och nya ord för dem. Förmå-


41

gan att skriva innebär bl.a. träning i att med egna ord ge ut-tryck för tankar och känslor. Särskilt i skriften används språ-ket medvetet som ett redskap för tanken.

Det är emellertid omöjligt att separera ett barns språkut-veckling från hans eller hennes tanke- och kunskapsutveck-ling. När språket växer stimuleras tänkandet och förmågan attinhämta ny kunskap ökar. Den allra första skoltiden handlaregentligen mer om att använda språket för begreppsbildningän om att plugga fakta. Barnets värld och barnets språk växer,samtidigt som läs- och skrivförmågan utvecklas så att de kravpå inlärning av faktakunskap som ställs i högre klasser skallkunna uppfyllas.

Vid mötet med skolan har olika barn hunnit olika långt isin utveckling inte bara i fråga om sitt språk, utan också i frågaom sin psykiska, fysiska och sociala mognad. Alla barn är inteskolmogna vid 7 års ålder; några mognar tidigare, andra sena-re. En skolklass består därför av en skara barn med varierandeförutsättningar som alla skall få den handledning och under-visning de som individer behöver för att kunna lämna skolansom unga vuxna med sådana färdigheter och kunskaper somsamhället har satt som mål för dem. Deras redskap under helaskoltiden är språket, skolspråket, samtidigt som det är ett måli sig att nå en sådan språkfärdighet att språket bär vidare ut istudie- och arbetslivet.

Alla barn är inte skolspråksmogna när de börjar i första klas-sen i den finlandssvenska skolan. I själva verket är det i dag imånga tvåspråkiga miljöer ett mindretal av nybörjarna sombehärskar skolspråket på den nivå som man tidigare tog förgiven vid skolstarten. För att dessa barns språk skall hinna växaoch mogna under den tid de går i skola förutsätts det att hem-met och närmiljön stöder den språkliga utvecklingen. Dettainnebär givetvis samtidigt att de som inte har en tillräckliggrund i skolspråket också kan försenas i sin tanke- och kun-skapsutveckling.


42

Det säger sig självt att det är en krävande uppgift för ettbarn att lära sig förstå och tala ett språk samtidigt som det lärsig läsa och skriva på det. Uppgiften är knappast mindre krä-vande för ett barn med en viss, men ändå otillräcklig färdigheti språket. Ett barn som har fått fullt stöd för sitt blivande skol-språk i sitt hem och sin närmiljö kommer till skolan med ettordförråd på ca 8 000–10 000 ord. Ett barn som inte har fåtten möjlighet att utveckla skolspråket före skolåldern, dvs. attbli skolspråksmoget, har en betydligt mindre vokabulär. Den-na skillnad hinner skolan inte alltid utplåna eller krympa påett avgörande sätt under de 9–12 år som står till buds.

Forskare i Sverige talar om att det tar fyra till åtta år för ettbarn att komma i kapp om han eller hon börjar skolan på ettspråk som inte är modersmålet. Några kan visserligen sedanöverträffa sin kamrater, men de har då oftast först fått under-visning på sitt eget språk. Andra når aldrig upp till klassensgenomsnittliga nivå, utan gapet mellan dem och klasskam-raterna växer. Ett allt mer krävande kunskapsstoff förutsätterhelt enkelt ett allt mer utvecklat språk, och har man inte detblir man efter kanske med skolleda och allmän olust som följd.Skillnaden mellan sjuåringar som inte tillräckligt väl behärskarsvenska i Sverige och sjuåringar med finska eller finska och sven-ska i hemmet i Finland är faktiskt inte särskilt stor. De svenskaforskarnas resultat är värda att tas på allvar också hos oss.

Målet kan inte vara att göra alla exakt lika. Givetvis varierarmänniskors språkfärdighet på samma sätt som andra färdig-heter. Vi behöver också använda vårt språk – och våra språk –till olika saker. Vad vi som föräldrar och lärare skall eftersträvaär ändå att våra barn/våra elever uppnår en sådan språkfär-dighet att de inte begränsas senare i sitt vuxenliv. Dagens, ochän mer morgondagens, studier och yrkesliv bygger ju på för-mågan att inhämta och producera kunskap inte bara i tal, utanuttryckligen i skrift. Utan språket har man också svårt att deltai diskussioner i samhället och vid behov hävda sin rätt.


43

Lärarerfarenhet och forskning visar att ungdomar som hargått i den finlandssvenska skolan kan uppvisa brister inte barai fråga om ordförrådet, utan också i fråga om själva språkkäns-lan. Det handlar då om ungdomar med svenska som moders-mål eller som ett av modersmålen. Språkbalansen i miljön ochspråkförhållandena i hemmet förklarar en del av variationen.Ju mer modersmålet används, desto säkrare är givetvis språk-känslan. Frågan blir då hur vi kan understöda användningenav svenska i miljöer och sammanhang där finskan dominerar.Om vårt syfte är att ge barn och ungdomar i en tvåspråkigmiljö en chans att utveckla en stark färdighet i både svenskaoch finska måste vi se till att vi stöder svenskan. I dag har språ-ket inte längre det utrymme som det hade förr. I dag måstesvenska sammanhang letas upp – de infinner sig inte.

Att vara språkligt mogen för skolan

Det som bekymrar många med insyn i skolans värld är alltsåatt alltför många barn inleder sin skolgång utan att vara skol-språksmogna på svenska. En del har ingen färdighet i skol-språket, andras färdighet är begränsad i jämförelse med fär-digheten i finska. Att antalet barn ur finskspråkiga och två-språkiga familjer stadigt har ökat i de finlandssvenska skolor-na i tvåspråkiga och finskspråkiga trakter har vi kunnat iakttaredan under några decennier.

Redan för ca två decennier sedan utfördes de första under-sökningarna om just dessa barns anpassning till skolan, ochman började diskutera hur man skulle kunna möta dem påbästa möjliga sätt i undervisningen. Så småningom infördest.ex. den modersmålsinriktade undervisningen i finska. Un-dervisningen i modersmål, dvs. i det svenska skolspråket sominte var eller är alla elevers modersmål, är man däremot intevillig att omorganisera, men man ger stödundervisning. Till-gången till resurser är ändå inte oändlig. Stöd- och specialun-


44

dervisningsresursen finns inte till för att lära barn skolspråket,utan för att stödja alla barn med särskilda behov. Samtliga stöd-behov är legitima, men resurserna är för små och de olika be-hoven konkurrerar med varandra. I spartider hårdnar kon-kurrensen och möjligheterna till stöd och individualiseringförsvinner. Genom att låta timfördelning samt val av arbets-metoder och material styras av syftet att skapa en språkstöd-jande miljö för alla skolans elever kommer man antagligenlängst. En talande, läsande och skrivande skola är till fördel föralla barn oavsett deras språkliga bakgrund och tillgång tilleller avsaknad av språklig stimulans i hemmet och närmiljön.

I kommunerna och i skolan upplevde man redan för någradecennier sedan det växande intresset för den finlandssvenskaskolan som något positivt, och stödde det genom att uppmanaföräldrar i tvåspråkiga hem att välja dagvård och skola på sven-ska. Så gör man fortfarande. Intresset för den finlandssvenskaskolan, och för det svenska språket, måste ses som ett odisku-tabelt tecken på att vårt språkklimat är gott. Samtidigt har visedan en tid tillbaka börjat förstå att det stora tillflödet av eleversom inte är skolspråksmogna vid skolstarten börjar återverkapå den språkliga kvaliteten. Vi frågar oss därför om alla eleverfår ut av skolan det de har rätt till?

Vi väljer medvetet uttrycket skolspråksmognad för att un-derstryka att vårt resonemang inte uteslutande gäller barn urtvåspråkiga hem, dvs. den grupp som vanligen omtalas som”de tvåspråkiga barnen”. (Vi går inte heller in på att vilket barnsom helst, oavsett hemspråksförhållanden, kan ha en försenadspråkutveckling.) Tvåspråkiga barn behärskar ju per defini-tion bägge språken. Det är när de inte är tvåspråkiga, utan mereller mindre enspråkiga på finska, som de inte är skolspråks-mogna på svenska. En elev ur ett enspråkigt svenskt hem be-höver inte heller ha fått tillräckligt med språklig och annanstimulans för att vara på skolstartsnivå, men han eller hon harändå i princip lättare att komma i kapp sina mognare klass-


45

kamrater även om alla inte gör det. En finskspråkig förstaklas-sare befinner sig i en annan situation än de flesta övriga i klas-sen. Det har emellertid visat sig att valet av svensk skola för ettbarn från ett finskspråkigt hem oftast innebär att föräldrarnaär redo att göra en stor insats för att stödja barnets skolgång.Barn ur svensk- och tvåspråkiga hem har inte alltid ett likaengagerat stöd av föräldrarna. Det förefaller som om föräld-rarna vore relativt omedvetna om sin egen betydelse i sam-manhanget eller som om de vore alltför villiga att överlämnaansvaret på skolan.

Finlandssvenska skolor som undervisar i huvudsak finsk-språkiga barn är inget nytt fenomen. Så ser det t.ex. ut i skolor-na på de s.k. språköarna (t.ex. i Kotka och Tammerfors). Påvissa språköar (i Björneborg och Uleåborg) kan man fråga sigom inte den finlandssvenska skolan egentligen är en språksko-la, eftersom just ingen elev har stöd för sin svenska i hemmet.I dessa fall är klassrummet dock rätt enhetligt till sin språkligasammansättning. Det är s.a.s. samma didaktik som gäller föralla. Det språkligt brokiga klassrummet, där eleverna har myck-et olika förutsättningar att förstå lärarens anvisningar och tex-terna i skolboken, är däremot något annat och ett senare feno-men på andra håll i Svenskfinland. Särskilt i urbana, tvåspråkigamiljöer kan de icke-skolspråksmogna barnen vara påfallandemånga i ett klassrum, medan de som behärskar skolspråket ärklart färre. Effekterna av undervisningen i sådana klassrumbörjar synas nu t.ex. i de fortsatta studierna (se kapitel IV).

Inte alltför karikerat kan man säga att ett språkligt brokigtklassrum kan leda till följande: De som är skolspråksmognahar, om de är i minoritet, inte möjlighet att utvecklas vidare isitt språk, vilket också hämmar deras tanke- och kunskapsut-veckling. De kommer förmodligen att fungera som hjälplära-re för klasskamrater som inte behärskar skolspråket eller talafinska med dem. De som inte kan skolspråket alls (dvs. de en-språkigt finska barnen) är omgivna av klasskamrater som helt


46

naturligt talar finska med dem, varför deras färdighet i sven-ska tillväxer långsamt. De som inte är tillräckligt skolspråks-mogna behöver inte, om de är i majoritet, använda skolsprå-ket annat än i direkt kommunikation med läraren i skolarbe-tet. Också deras svenska tillväxer långsamt. Finska blir det språksom är hela klassens gemensamma språk.

Vi understryker att mycket beror på om det är få eller mångai en klass som inte behärskar skolspråket. Ju fler som är skol-språksmogna, desto bättre möjligheter för alla att utvecklas iskolspråket. Det är inte fel på ett klassrum med barn med oli-ka språklig bakgrund, men det blir fel om det tilltänkta skol-språket kommer i underläge. Då får inget barn det han ellerhon har rätt till, och lärarens situation blir om inte direkt ohåll-bar, så ändå svår. Denna erfarenhet delar de finlandssvenskalärarna givetvis med varje annan lärare som undervisar en klassmed elever ur många språkmiljöer och från varierande kultu-rer. Vi har mycket att lära av andra och av varandra både inomlandet och i Sverige.

För vem finns den finlandssvenska skolan?

Enkelt uttryckt kunde man säga att den finlandssvenska sko-lan finns till för att undervisa barn med svenska som moders-mål. Så enkel upplevdes utgångspunkten i varje fall vara förnågon generation sedan. I dag är den mer mångfasetterad änså. Den finlandssvenska skolan tar numera ansvar både för densvenskspråkiga och för den tvåspråkiga befolkningen som väl-jer svenska som skolspråk för sina barn. I vissa fall är svenskabarnets enda modersmål, i andra fall har barnet två. Många ärockså de barn som har en god eller utmärkt färdighet i finskavid sidan av sitt svenska modersmål. För alla dessa barn finnsden finlandssvenska skolan, och för alla dessa barns skull be-höver den garanteras möjligheter att fungera inte tillfredsstäl-lande, utan bra.


47

Ursprungligen kunde den finlandssvenska skolan utgå frånatt eleverna i första klassen i princip var skolspråksmogna vidskolstarten, men så är det inte längre på alla håll i Svenskfin-land. Den finlandssvenska skolans elevunderlag är språkligtbrokigt sammansatt på många orter, men inte på alla. Samti-digt är det viktigt att understryka att den finlandssvenska sko-lan inte är en språkskola, utan en av de institutioner som för-medlar och skapar svensk kultur i Finland. Bland dessa insti-tutioner är skolan den viktigaste. Det är i hög grad genom denfinlandssvenska skolan som barn och unga lär sig ”vad det villsäga att vara finlandssvensk”. Vi är inte vana vid att tala om osssjälva som en ”etnisk grupp” och om vår skola som en ”etniskskola”, men terminologin är inte ovanlig i andra sammanhang.Den finlandssvenska skolan kan inte ge avkall på sin roll somfinlandssvenskarnas skola om den skall fortsätta att betydanågot för språkgruppen, och därtill för landets trovärdighetsom ett mångspråkigt och mångkulturellt land.

Svenskfinland är ett språkligt brokigt ”landskap”. Det somär självklart för en lärare i en svenskspråkig eller svenskdomi-nerat tvåspråkig miljö är mycket overkligt för en lärare somundervisar i en skola i en finskdominerat tvåspråkig miljö el-ler på en språkö. Verksamheten i skolan tar intryck av språk-balansen i miljön. Utan förankring i det omgivande lokalsam-hället fungerar inte skolan. Förankring innebär dock inte det-samma som total anpassning till rådande förhållanden. ”Mark-nadsanpassad” verksamhet är inte hållbar i längden för en kul-turinstitution som strävar efter att uppfylla sitt värv i mångagenerationer. Kärnfrågan lyder: Hur öppen kan den finlands-svenska skolan vara, utan att dess finlandssvenska profil sud-das ut?

Finskspråkiga föräldrar som önskar välja svensk skola försitt barn är oftast medvetna om, och nöjda med, att den fin-landssvenska skolan också förmedlar det finlandssvenska kul-turarvet. Det finska språket och den finska kulturen vet för-


48

äldrarna att de själva skall stå för även om barnet får moders-målsinriktad undervisning i finska i skolan. Det stöd som hem-met och det omgivande samhället erbjuder är mycket viktigtför att barnets finska språk skall utvecklas normalt, dvs. upptill modersmålsnivå. Den finlandssvenska skolans primära an-svar är det svenska språket. Vi anser ändå att barn ur finsksprå-kiga hem kan beredas möjlighet att gå i den finlandssvenska sko-lan om det inte finns språkbad att tillgå. För barnens egen ochderas klasskamraters skull borde ändå klassens språkliga sam-mansättning vara sådan att ett finskspråkigt barn faktiskt har enchans att lära sig svenska. Barnen ur helt finskspråkiga hem bordehelt enkelt vara tillräckligt få i den svenska klassen. Här stöter vipå den första svårigheten. Det är i praktiken svårt att bedömavilken den språkliga sammansättningen i en första klass kom-mer att bli när antagningen till skolan sker.

Föräldrar i tvåspråkiga familjer har ibland inte riktigt klartför sig vilken deras roll är, och man tydliggör kanske inte hel-ler för dem de krav som skolan har rätt att ställa. Skolans hu-vudman, kommunen, har inte heller alltid en klart uttaladståndpunkt i frågan. I sämsta fall anmäls barnet till den svens-ka skolan utan någon som helst språklig förberedelse. Föräld-rarna har kanske i befolkningsregistret uppgett att barnet harsvenska som modersmål, men man har de facto inte använtsvenska, eller använt språket mycket litet, i familjen. Beslutetatt välja den svenska skolan är alltså inte alltid väl underbyggt,och det fattas inte alltid i tid, nämligen redan under barnetsförsta levnadsår.

Enligt lag väljer föräldrar skolspråk för sitt barn. Lagen sä-ger följande (paragraf 10): ”Skolans undervisningsspråk ärantingen finska eller svenska. /.../ Om utbildningsanordnarenmeddelar undervisning på fler än ett av de undervisningsspråksom avses i 1 och 2 mom. och eleven har förmåga att studerapå detta språk, får vårdnadshavaren välja undervisningssprå-ket.” Med ”utbildningsanordnare” avses kommunen, som måste


49

erbjuda skolgång både på finska och på svenska om det är frå-ga om en tvåspråkig kommun. (Övriga undervisningsspråksom nämns i lagen är samiska, romani och teckenspråk. Dess-utom kan också en del av undervisningen meddelas på någotannat språk än de här nämnda.)

Avgörande är enligt vår mening den formulering som tarfasta på elevens ”förmåga att studera på detta språk”. Lagenutgår från att barnet har en sådan dubbel språkfärdighet atthan eller hon kan gå i skola på bägge språken och då är valetfritt. Om barnet däremot inte har den förutsatta dubbla språk-färdigheten anser vi att den finlandssvenska skolan, med stödav kommunens uttalade syn på saken, noga skall överväga ombarnet skall tas emot eller inte. (Detta gäller då också icke-finskkunniga finlandssvenska barn och den finska skolan, dä-remot måste barn med invandrarbakgrund beaktas och om-händertas på ett annat sätt.)

Att ett barn har svenska som sitt officiellt registrerade mo-dersmål ger inte föräldrarna rätt att placera honom eller hen-ne i den finlandssvenska skolan. Svenska skall också vara ettspråk som barnet behärskar före skolstarten. Utgångspunktenmåste vara att barnet har rätt till undervisning på sitt eget språk,och inte att föräldrarna har rätt att välja skolspråk för sitt barnför att han eller hon skall lära sig ett andra språk.

För att kunna hävda att skolan har rätt att förutsätta skol-språksmognad av sina nybörjare måste skolledaren kunna ageramed de kommunala beslutsfattarnas fulla stöd och utgåendefrån deras klara ställningstaganden. Också här är vår motive-ring att klassrummets språkliga heterogenitet inte får bli så storatt det blir svårt att genomföra undervisningen på svenska påett sådant sätt att hela klassen kan gå framåt samtidigt. Takteni klassrummet bestäms ju helt naturligt utgående från dem somhar svårigheter.

I dag är barn i tvåspråkiga familjer i de flesta fall åtminsto-ne något förberedda för skolgång på svenska. De har haft svensk


50

dagvård eller åtminstone gått i svensk förskola. Trots detta be-höver barnets svenska språk inte vara särskilt välutvecklat.Ansvaret för barnets språk före skolåldern faller då inte barapå föräldrarna, utan också på daghems- och förskolepersona-len. Här gäller det att förebygga problem och arbeta systema-tiskt med alla barns språkliga färdigheter. Det bästa vore attsätta upp en individuell plan för varje barns lärande utgåendefrån det mål föräldrarna har. Om målet är den svenska skolanbehöver det formuleras i god tid, och det behöver också kun-na omprövas. Till personalens uppgift hör att samverka medföräldrarna och att före anmälan till skolan resonera med demom vilket skolspråk som vore det bästa. Medvetenheten omvilket ansvar denna uppgift egentligen innebär borde betonasunder utbildningstiden och inskärpas hos dem som redan ärute i arbetslivet. Den kunniga språkmodellens uppgift är ald-rig lätt; den kräver både ett gott språk och kunskap om bar-nens språkutveckling.

Givetvis skall föräldrarna också kunna konsultera skolanspersonal. Detta skall kunna göras långt innan barnet närmarsig skolåldern. Skolgång på fel språk kan i värsta fall innebäraatt barnet upplever ständiga misslyckanden och aldrig kom-mer att nå samma resultat som skolgång på det starkare språ-ket hade inneburit. Det är också nödvändigt, men svårt, attbeakta vilken sammansättningen i klassen ser ut att bli. Medett flertal skolspråksmogna klasskamrater kan en elev med ettsvagare skolspråk utvecklas rätt snabbt. Det är viktigt att för-äldrarna förstår att alla överväganden sker med barnets bästa itankarna. Det är också viktigt att föräldrar i tvåspråkiga famil-jer förstår att skolan också har barn med en helt svensksprå-kig, eller en helt finskspråkig, bakgrund att beakta.

Barn som växer upp i en svenskspråkig familj i en tvåspråkig,eventuellt finskdominerad, miljö är i regel skolspråksmogna vidskolstarten. Detta innebär dock inte att deras skolspråk inte skullebehöva stöd från föräldrahåll. Om barnet är ett av ett fåtal barn


51

som behärskar skolspråket vid skolstarten kan det uppleva skol-gången som tråkig eftersom så mycket av lärarens tid går åt tillatt hjälpa de klasskamrater som har skolspråkssvårigheter. För-äldrarnas tid och engagemang behövs för att stimulera barnetsintresse för skolan och för att bidra till barnets språkutvecklingi såväl tal som skrift. En skola som satsar på att vara en språk-stödjande miljö för alla sina elever kan lyckas med att bibehållaockså de elevers intresse vilkas svenska modersmål är starkt.

Tillträdet till den finlandssvenska skolan kan alltså inte varavillkorslöst. Skolan får inte uppfattas som en svensk språksko-la, utan bör ses som en finlandssvensk institution. Den får inteanvändas för att lära barn ur tvåspråkiga hem det språk somden ena föräldern har underlåtit att använda med sitt barnunder sju år. Också på föräldrar i svenskspråkiga hem skallskolan ställa krav. Skolan kan inte ensam stå för den språkligastimulans som behövs för att utveckla svenska som moders-mål i en tvåspråkig miljö.

Föräldrarna och deras barn är inte kunder och lärarna finnsinte till för att endast leverera beställda tjänster. Det handlarom ett ömsesidigt förhållande och en ömsesidig respekt, därskolan och lärarna också har rätt att ställa krav. När ett icke-skolspråksmoget barn tas emot i den svenska skolan borde lä-raren och föräldrarna ingå någon överenskommelse om hurderas framtida samarbete skall se ut. En sådan överenskom-melse kan hjälpa föräldrarna att förstå vilken deras egen rollär, och att barnets språkutveckling ibland kan stampa på stäl-let för att sedan igen ta ett raskt kliv vidare. Viktigast är ändåatt nå ett samförstånd om när det över huvud taget är vettigtatt sätta ett barn i skola på ”fel” språk, dvs. på ett språk sombarnet inte behärskar eller behärskar dåligt. (Hur man skallkunna bedöma graden av skolspråksmognad skall vi återkom-ma till nedan.) Hänsyn både till barnet och till de blivandeklasskamraterna måste här vägas in. Fortlöpande kontakt mel-lan lärare och föräldrar i språkliga frågor är mycket viktig.


52

Kommunen och barnets språk

På frågan om ett barn som har en otillräcklig färdighet i skol-språket skall beredas tillträde till den finlandssvenska skolangäller det inte enbart för den aktuella skolan (skolledaren ochden blivande läraren) och barnets föräldrar att hitta ett svar.Svaret är också beroende av kommunens skolpolitik, som i sintur tar färg inte bara av språkbalansen i kommunen, utanockså av ekonomiska faktorer (sysselsättningsläget, invånar-antalet etc.). Svaret är förstås också beroende av hur väl kom-munens anställda och förtroendevalda är insatta i problema-tiken. Vi skall dröja ett tag vid frågan om kommunens ansvarför barnens språk och skolans.

Intresset för det svenska språket har ökat både i enspråkigtfinska familjer och i familjer där föräldrarna talar olika språk.Detta syns t.ex. i Helsingfors och i hela huvudstadsregionenpå ett ökande antal språkbad (daghem, lågstadie- och högsta-dieskolor) och på en växande andel barn från tvåspråkiga hemsom går i en svensk skola. Samma utveckling märks också påandra håll i Svenskfinland. Det finns alltså ett mycket stort in-tresse för att ge barnen en möjlighet att bli tvåspråkiga. Det ärockså något som vi varmt vill understöda. Som vi ser det ärproblemet bara att vi i dag inte längre i alla miljöer och i allasammanhang kan garantera att det svenska språket utvecklastill den nivå som lärarna, föräldrarna och barnen själva skulleönska. (I andra miljöer har man i stället problem med att ut-veckla den finska språkfärdigheten, men det är ett problem-komplex som vi inte har som uppgift att lösa.)

På en del orter har tillströmningen till den finlandssvenskaskolan varit stor under ett antal decennier; nu säger progno-serna att elevantalet kommer att sjunka i framtiden. Det kanbero på att årskurserna över lag har minskat efter ett uppsvingi början av 1990-talet. Om detta kommer att leda till en ökadkonkurrens om elever mellan finska och finlandssvenska sko-


53

lor vet vi inte. Skolor läggs också ned, vilket särskilt glesar utdet finlandssvenska skolnätverket. Vi vet inte heller om mäng-den barn som inte kan skolspråket vid skolstarten kommer attminska eller om den språkliga heterogeniteten i det finlands-svenska klassrummet kommer att bestå. Heterogent är ocksådagens finska klassrum i invandrartäta områden.

Redan i dag upplever man i många tvåspråkiga kommuneratt barn från finskoch tvåspråkiga hem behövs i den finlands-svenska skolan för att upprätthålla lärartjänster och skolor.Detta gäller inte bara i mindre kommuner, utan också i större,där man är mån om att bevara ett tillräckligt tätt nätverk avfinlandssvenska skolor. Vi vet att om vägen till det svenska dag-hemmet och den svenska skolan blir för lång väljer föräldrarsärskilt i tvåspråkiga, men också i svenskspråkiga, hem det fin-ska daghemmet och därefter den finska skolan. Dagvårdssprå-ket har en mycket stor betydelse för valet av skolspråk. Dettakan bli något av en ond cirkel.

Den finlandssvenska skolan på en tvåspråkig ort måste kun-na fortsätta att fungera på svenska. Den får inte bli ett slagsspråkskola för dem som inte kan skolspråket eller endast har ensvag grund i språket vid skolstarten medan de skolspråksmognabarnen kommer i andra hand. Går utvecklingen i denna rikt-ning kommer föräldrar i helt svenskspråkiga hem kanske attvälja bort den finlandssvenska skolan helt och hållet eftersomman kommer att misstro kvaliteten på undervisningen.

Situationen är m.a.o. kvistig och blir inte lättare i framti-den. Om inte kommunernas ekonomi lade hinder i vägen skulleman kunna tänka sig en hel del flexibla lösningar. På sammasätt som en skola får extra resurser för barn ur invandrar- ochflyktingfamiljer som inte kan skolspråket, borde också barnsom inte kan svenska, men som skall gå i den finlandssvenskaskolan, innebära tilläggsresurser för skolan. Just nu är ändåtendensen den motsatta. Skolans resurser osthyvlas på en delorter ned till en totalt oacceptabel nivå.


54

Undervisningen i modersmålet (dvs. svenska) och i finskaborde konsekvent ges utifrån elevernas faktiska färdigheter,vilket i mindre skolor leder till små undervisningsgrupper irespektive språk. Ingen lärare med en språkligt blandad klassborde dessutom behöva undervisa sammansatta årskurser, mendetta är dock en utopi. Både elever med skolspråkssvårigheteroch sådana som har ett starkt svenskt modersmål behöver fåsina behov tillgodosedda. Alla elever behöver en lärares upp-märksamhet, uppgifter på rätt kravnivå, rätt läromedel etc. Enlärare räcker inte alltid till när behoven är så olika som i ettspråkligt heterogent klassrum. Vi menar att den finlandssven-ska skolan inte i längden kan svara upp mot alla de krav somriktas mot den från så många olika håll. Kommunen som sko-lans uppdragsgivare och ägare måste ta sitt ansvar, och statenfår inte heller blunda.

Den svåraste frågan en kommun har att lösa är att avgöravilka elever som skall tas emot i den finlandssvenska skolan.Här resonerar olika kommuner olika. En del anser att derassvenska skolor har utrymme för alla som vill gå i dem, andraär mer selektiva, vissa rentav testar eller på något annat sättbedömer den blivande elevens färdighet i skolspråket. Vi anseratt denna senare, mer restriktiva, hållning är den rätta. Kom-muner som låter dörren till den svenska skolan stå på vid gavelgör det i regel uttryckligen för att bevara lärartjänster eller enhel skola. Det händer att man använder tillgången på svenskaskolor och svensk dagvård som ett argument när man på fin-ska vill locka till sig nya kommuninvånare. Det som på kortsikt kan upplevas som en bra lösning, kan på lång sikt visa sigvara dumt. I längden är det kvaliteten på undervisningen sommotiverar föräldrar att välja en viss skola, och den upprätthål-ler man med utbildad och tillräcklig personal samt resurser attfördela enligt behov.

Det finns många olika sätt att bemöta finskspråkiga föräld-rar och föräldrar med olika modersmål som önskar att deras


55

barn skall gå i den svenska skolan. Variationen beror på denlinje som kommunen företräder, delvis på skolan eller skolle-daren själv. Bäst vore givetvis om alla svenska skolor inom enoch samma kommun följde samma princip, men alla kom-muner har inte tagit ställning till frågan om hur man skall begåmed ett barn som inte kan skolspråket eller behärskar det illa.Ändå är denna fråga av fundamental betydelse både för barnet(föräldrarna) och skolan. I de flesta fall kommer man fram tillen bra lösning genom samtal med föräldrarna. I några fall harföräldrar överklagat skolans negativa beslut och ibland vunnitsitt mål. Framför allt för barnets skull vore det bäst att slippaen sådan process. Skolledaren för en skola behöver därför vetahur han eller hon skall begå, och vad kommunen anser.

Det finns inget enkelt och i alla sammanhang fungerandesätt att mäta eller testa ett barns skolspråksmognad. Detta be-ror dels på att språkfärdigheten är mångsidigt sammansatt ochdärför är svår att mäta på ett rättvisande sätt. Dels ligger svå-righeten i att vid ett och samma tillfälle kunna avgöra vilkenbarnets framtida språkförmåga kan tänkas bli. Det är inte barasvårt för en utomstående att uttala sig om ett barns språkfär-dighet; det är också svårt för barnets föräldrar att avgöra påvilken nivå sonens eller dotterns färdighet i det önskade skol-språket befinner sig. Föräldrar kan både underskatta och över-skatta sitt barns språkliga nivå. Ett barn som verkar tala fly-tande med ett genuint uttal kan visa sig ha ett torftigt ordför-råd, medan det tystlåtna barnet, som eventuellt har finsk in-terferens i sitt uttal, kanske behärskar ett jämförelsevis stortordförråd.

Om man går in för testning av ett barns skolspråksmognadmåste testet vara mångsidigt sammansatt. Det är givet att språk-färdigheten ingår som en komponent i skolmognaden allmänttaget. Inte bara barnets skolspråksmognad, utan också färdig-heten i det andra och ofta starkare språket skall beaktas. Ombarnet har ett för sin ålder fullt utvecklat modersmål har det


56

en solid bas att utgå från. Uppgifter om när barnet har möttoch använt sitt blivande skolspråk före skolåldern, vilka somkontinuerligt kommer att använda skolspråket med barnet,vilka regelbundna insatser som föräldrarna är villiga att göraför att stödja barnet både med skolspråket och med skolgång-en ger en bild av det stöd ett barn kan förvänta sig av sin när-miljö. Om barnet har gått i ett svenskt daghem och/eller för-skola måste personalen där förutsättas kunna ge välgrundadeoch detaljerade upplysningar om barnets språkliga kapacitet.Detta i sin tur förutsätter att bedömningar av det här slaget tasupp i utbildningen.

Varje tvåspråkig kommun behöver alltså dels ta ställningtill vilken dess ”skolspråkspolitik” skall vara, dels bestämmasig för på vilket sätt skolledaren för en finlandssvensk skolaskall bedöma en potentiell elevs skolspråksmognad. Kan kom-munen ge klara besked och tillhandahålla bra bedömnings-verktyg behöver inte mötet mellan skola och familj bli kon-fliktfyllt. Då vet alla parter hur man skall begå, och samverkanmellan daghem, förskola, skola och föräldrar kan fås att fung-era. Vi understryker igen i detta sammanhang att vårt resone-mang inte får tolkas så att vi anser att ett barn ur ett helt svensk-språkigt hem per definition är skolspråksmoget, medan barnur tvåspråkiga eller finskspråkiga inte är det. Oavsett språkför-hållandena i familjen kan barnets svenska språk mogna i va-rierande tempo. Inte minst språkbalansen i hemmets närmil-jö, i dagvården, i familjens umgänge m.m. spelar in.

Vid övergången från språkbadsdaghem till språkbadsklasshar det hänt att man p.g.a. platsbrist har varit tvungen att gall-ra bland barnen utgående från deras färdighet i svenska, dvs.språkbadsspråket. (I regel sker ingen testning inför skolstart ispråkbadsskola.) De barn som inte har klarat denna gallringhar dock accepterats som elever i ortens finlandssvenska skolautan någon typ av färdighetsbedömning alls. Exemplet må vara


57

udda, men det är autentiskt och märkligt. En större konse-kvens och ett mer genomtänkt handlande än så här måste enkommun kunna stå för.

Vi menar att det inte kan vara så konstigt att man önskarställa språkkrav på de barn som antas till en finlandssvenskskola. Hur man än väljer att gå till väga är det enligt vår me-ning viktigt att kommunen signalerar att elever som önskar gåi den finlandssvenska skolan förutsätts ha tillräcklig skolspråks-mognad vid skolstarten. En sådan signal kommer mycketsnabbt att leda till medvetna satsningar i god tid på det blivan-de skolspråket i sådana hem där svenska inte är det enda hem-språket eller inte är hemspråk alls. Detta kommer i sin tur attställa krav på dagvård och förskola på svenska, och på den per-sonal som barnen mötet där. Det kommer att bli allt tydligareatt alla de vuxna som barnet möter före skolåldern är språk-modeller med ett uppdrag att medvetet utveckla och stödjabarnets blivande skolspråk.

I varje sammanhang där vi har diskuterat dagsläget försvenskan i Finland har det framkommit att tiden före skolål-dern är helt avgörande för ett barns språkutveckling. Lärarekonstaterar att det är helt orimligt att skolan skall kunna kom-pensera för uteblivna insatser från föräldrarnas sida. Ocksådaghems- och förskolepersonal oroar sig för barn som inte fårtillräcklig stimulans av sina närmaste i hemmet. Även om dag-vården och förskolan skall hjälpa till i den process som lederbarnet fram till en sådan mognad i skolspråket att skolgång påsvenska blir ett bra val är det ändå föräldrarna som har ansva-ret. Det är de som väljer och som skall följa upp sitt val. Perso-nalen i dagvård, förskola och skola tar inte över, utan kom-pletterar barnets fostran oavsett om den gäller språk eller nå-got annat.


58

Den finlandssvenska skolan är något annat än denfinska

Olika kommuner har olika förutsättningar både vad gäller denspråkliga balansen i miljön och vad gäller ekonomiska resur-ser. Skolfrågor och beslut om dem är därför lokala angelägen-heter. Även om vi vet att verkligheten ser annorlunda ut vill viändå ge en skildring av hur man kunde önska sig att den såg utför att den finlandssvenska skolan skulle fungera bra.

För att en tvåspråkig kommun skall kunna ta ett ordentligtgrepp om skolor och utbildning på bägge språken krävs attdenna sektor är uppdelad på språklig grund. Den finlandssven-ska skolan är helt enkelt något annat än den finska. Här finnsandra svårigheter, men också många möjligheter. Variationeninom den finlandssvenska skolsektorn är större än inom denfinska, vilket betyder att de lösningar man finner fram till påfinlandssvenskt håll är fler och olika i jämförelse med den fin-ska skolsektorns.

I en tvåspråkig kommun behövs en särskild svensk utbild-ningsnämnd eller åtminstone en svensk sektion inom skol- ochutbildningssektorn. Administrationen skall också vara uppde-lad på språklig grund. I samtliga tvåspråkiga kommuner bor-de dagvården och skolan administreras av samma instans. Sam-arbete mellan socialväsendet och utbildningssektorn behövs imånga fall ändå när skolsvårigheter och inte minst skolspråks-svårigheter skall behandlas. I arbetet med den kommunala lä-roplanen måste man vara uppmärksam på verkligheten i klass-rummen i den finlandssvenska skolan. Lärarfortbildningen påsvenska behöver delvis handla om andra saker än motsvaran-de verksamhet på finska. Den svenska daghems- och skolsek-torn behöver också särskilda riktade insatser som uttryckligenberör språket. Både den som har ett starkt och den som har ettsvagt svenskt språk kan behöva extra hjälp och inspiration föratt utvecklas.


59

Punktinsatser, konsulter och stödpersoner för lärare och/eller elever kan finansieras initialt med externa medel. Som ettexempel kan nämnas den kostnadsfria språkkonsulthjälp somskolorna i Svenskfinland fick läsåret 2000–2001 då en språk-expert, finansierad av Svenska kulturfonden, besökte 110 sko-lor och mötte sammanlagt 3 000 lärare, elever och föräldrar.Projektet ledde fram till boken På god grund. Idébok för skolan(utgiven av Forskningscentralen för de inhemska språken,Helsingfors 2002). Inspiration och idéer kan också hämtas iSverige, där man har lång erfarenhet av undervisning i svens-ka som andraspråk för olika årsklasser. En del metoder fram-tagna för språkbadsundervisningen kan anpassas till ett fin-landssvenskt, men språkligt heterogent, klassrum.

Skolan skall vara en helsvensk miljö, dvs. den skall ogärnaverka i samband med ett finskt daghem och/eller en finsk sko-la. Åtminstone skall inte nya språkligt blandade dagvårds- ochskolmiljöer medvetet skapas. Positiva attityder mellan barn(och föräldrar) med olika modersmål kan åstadkommas ändå.

De finlandssvenska skolorna skall ha egna direktioner, ochde skall ha behöriga lärare med svenska som modersmål. Denövriga personalen skall helst också ha svenska som moders-mål eller kunna språket mycket bra.

Skolnätet skall vara vettigt. Skolor och daghem skall place-ras så att man så bekvämt som möjligt kan nå dem gående,med allmänna kommunikationsmedel eller med bil. (Plane-ringen av ett vettigt nätverk är inte lätt, eftersom barnfamiljerinte är särskilt bofasta, utan tenderar att flytta inom kommu-nen, men också utanför den.) Skolskjuts som man kan få ut-nyttja också som litet äldre är en möjlighet om nätverket ärglest. Eftermiddagsverksamhet, med läxhjälp, är också viktig,särskilt för de elever som inte har mycket stöd för sitt svenskaspråk utanför skolan. Hjälp av svenskspråkiga äldre personersom är villiga att regelbundet agera ”mormor” eller ”morfar”


60

på eftis eller i skolan är något som borde spridas och sättas isystem.

Det gäller också att bedöma om det är värt att bevara mycketsmå skolor – t.ex. en enlärarskola – eller om det vore bättre attsatsa på skolskjuts till en något större skola. I en alltför litenmiljö blir läraren understimulerad och kommer att sakna na-turliga vuxenkontakter i sitt arbete. I en språklig glesbygd kanden finlandssvenska skolan ändå bli en samlingspunkt förmänniskor i olika åldrar som delar samma språk. Då kan ocksåen liten skola bli en del av något större, och växelverkan mel-lan de människor och verksamheter som delar samma utrym-me kan bli mycket fruktbar.

Vi är medvetna om att ovanstående inte bara låter ”utopis-tiskt” i mångas öron, utan också ”isolationistiskt”, kanske rentav”elitistiskt”. Vi vill ju behålla den finlandssvenska skolan somen så svensk miljö som möjligt. Lärarna, tjänstemännen inomskolsektorn och kommunens förtroendevalda med ansvar förskol- och utbildningsfrågor skall ha de rätta språkliga och er-farenhetsmässiga förutsättningarna att fatta beslut och agerapå ett sätt som gör att skolan bevaras som den kanske viktigas-te institution som finlandssvenskarna som grupp har. Dethandlar inte om att skapa ett slutet nästan otillgängligt områ-de, utan om att skapa ett garanterat utrymme för det svenskaspråket för alla dem som skolans verksamhet berör. I en två-språkig miljö, särskilt i en sådan där finskan dominerar, är mereller mindre alla andra utrymmen och alla andra verksamhe-ter gemensamma för de två språkgrupperna. Många av oss le-ver på två språk, integrerade i ett samhälle som mest fungerarpå finska, i praktiskt taget alla sammanhang. Att kräva att ettsammanhang – skolan – skall vara svenskspråkigt är i det per-spektivet inte särskilt ”isolationistiskt” eller ”elitistiskt”. Vi villunderstryka att detta tjänar alla på, dvs. också de som går i denfinlandssvenska skolan uttryckligen för att lära sig svenska el-ler utveckla den svenska de kan. Det är inte endast en ”elit”


61

som skall få tillträde till den finlandssvenska skolan, men detkunde vara något av en sådan som kommer ut ur den med enstark färdighet i svenska oavsett om språket upplevs som ettmodersmål eller inte. Möjligheterna är inte uttömda.

Den dag kommunerna börjar ta fram en regelrätt språk-strategi för sin verksamhet kommer frågan om vad en kom-mun vill få ut av sin svenska skolsektor att uppta en hel delutrymme. Det gäller att börja med att definiera målen: Vadskall en elev som har gått i den svenska skolan kunna och hurskall han eller hon kunna nå detta mål? Skolan både fostraroch lär; kunskap om och i språk är en del av det kulturellakapital som skolan tillhandahåller. De elever som skolan haransvar för startar inte alla på samma linje, men de skall nåminst samma mål, en del av dem når längre. Var skall den en-skilda eleven gå i skola för att fungera bäst och lära mest, ochvilka redskap och resurser behöver läraren för att hjälpa sinaelever under hela processen? I grunden handlar svaret på justdenna fråga uttryckligen om elevens skolspråksmognad. Detgäller att våga säga nej till föräldrar till barn som inte kan skol-språket alls eller behärskar det illa, om man inte kan garanteraatt skolan har de resurser den behöver för att ta ansvar för ensådan elev. De elever som skolan tar emot har rätt att få sinakrav på god undervisning och stöd uppfyllda oavsett språkligbakgrund. Det gäller också att beakta de legitima krav på godundervisning på modersmålet som skolspråksmogna barn, ochderas föräldrar, ävenså har rätt att ställa. Planering på lång siktmåste ersätta den planering på i bästa fall medellång sikt ellerännu värre på kort som nu förefaller att gälla i många kom-muner.

Samhället är inte statiskt, och skolan speglar de såväl struk-turella som ideologiska förändringar som inträder. Samtidigtförändras inte den bas som den goda skolan bygger på. Dethandlar alltid om att skapa goda förutsättningar för elevenstanke- och kunskapsutveckling. Den viktigaste förutsättning-


62

en är språket. I våra kommuner och skolor måste vi erkännaatt vi inte alltid i dag lyckas på den punkten.

På samma sätt som den enskilda skolan är beroende av denegna kommunens beslut är också den enskilda kommunenberoende av beslut som fattas på nationell nivå. Lagar och för-ordningar styr såväl den finska som den svenska skolvärlden,och Utbildningsstyrelsens läroplansgrunder skall tillämpas överhela landet. Det är viktigt att man också på den nationella ni-vån beaktar att den svenska skolan inte verkar på samma vill-kor som den finska. Läroplansgrunderna måste därför se an-norlunda ut på svenska än på finska. För att man på nationellnivå skall ha glädje och nytta av den resurs som den finlands-svenska skolan är för landet måste man ha respekt för desssärart.

Den enskilda skolan och den enskilda kommunen är ocksåberoende av det som sker inom lärarutbildningen i fråga ombåde rekryteringen av studerande och innehållet i utbildning-en. Tillgången på läromedel på svenska är också något somligger utanför den enskilda kommunens, skolans och lärarensomedelbara påverkningsmöjligheter. Till lärarutbildningenskall vi återkomma i kap. IV, och läromedelsproduktionen be-handlas i kap. VIII.

I lärarrummet, i klassrummet och på skolgården

På samma sätt som man måste anse att finska är den finskaskolans språk, så är svenska den finlandssvenska skolans. Sär-skilt av lärarna kan man kräva att de konsekvent användersvenska med eleverna och med varandra i lärarrummet. Ävenmed en kollega som har finska som modersmål (t.ex. finsklä-raren) bör de andra lärarna använda svenska. På vilket språklärarna umgås privat utanför skolan är givetvis en annan sak.På vilket språk eleverna umgås inbördes måste också anses varaderas ensak. Vid samtal mellan lärare och föräldrar är det för-


63

modligen förnuftigast att låta föräldern välja det språk han el-ler hon vill tala, alternativt att tala varsitt språk.

Inte bara lärarens språk, utan också hans eller hennes sättatt välja språk i olika sammanhang är mönsterbildande. Enlärare som inte företräder sina elevers språkliga rättigheter närhan eller hon tillsammans med dem besöker t.ex. skoltandvår-den, simhallen eller biblioteket lär dem att det inte lönar sigatt tala svenska utanför skolans och hemmets domäner. Vux-nas sätt att handskas med en situation där det inte är möjligtatt förutsäga vilket eller vilka språk motparten talar inregist-reras av barnen. Vuxnas vilja och förmåga att tala ett korrektspråk gör också intryck. Genom att använda ett språk som lig-ger på en nivå över barnens stimulerar läraren deras språkut-veckling.

Varje lärare är modersmålslärare. Detta är en fras som harupprepats i många sammanhang och i många år. Vi kallar deten fras eftersom budskapet ännu inte tycks ha gått hem. Det ärgivet att inte alla lärare kan ha den kunskap om språket somen modersmålslärare, eller en lågstadielärare med specialise-ring på modersmålet, har skaffat sig under sin utbildningstid.Det vore ändå önskvärt att alla lärare var medvetna om sittspråk och dess betydelse för elevernas språkutveckling.

Eleverna har inga problem med att skilja mellan vardagensspråk (kryddat med dialekt, slang, engelska och finska) ochdet mer neutrala språk som används i skolan och som står iskolböckerna. Det vore att underskatta eleverna att tro att deinte är eller kan göras medvetna om stilskillnader och om skill-naden mellan det privata språket och det gemensamma stan-dardspråket. En vuxen som försöker använda sina elevers ellerbarns språk blir genast utskrattad. Att det finns olika språk ispråket lär sig varje språkbrukare i tidig ålder; att finska låninte hör hemma i alla sammanhang är också lätt att inse. Sko-lan erbjuder ytterligare en stilistisk nivå. Märkligare än så ärdet inte.


64

Det vi frågar oss är om dagvårdspersonal och skollärareoavsett ämne själva i dag har ett så starkt språk som önskvärtvore. Vi erfar ju i dag att unga studerande, som nyss utexami-nerats från skolan, inte längre har en lika stark språkkänslasom fallet var för ett par decennier sedan. Detta gäller självfal-let också barnträdgårdslärar- och lärarstuderande. De olikameddelanden som skickas hem till föräldrarna från dagis, för-skola och skola är långt ifrån alltid korrekta, utan vittnar oftaom en språklig osäkerhet särskilt i skrift. Det är inte osanno-likt att samma osäkerhet syns också på finskt håll, att det heltenkelt är fråga om en mer allmän trend. Eftersom en sådantrend har allvarligare följder för ett språk i minoritetsställningfrågar vi oss om det inte vore skäl att göra något åt saken påfinlandssvenskt håll. Dels vore det viktigt att testa sökande tillutbildningar på området också i fråga om deras språkkänslaoch språkfärdighet. Dels borde samtliga studerande oavsettspecialisering ges en avsevärd dos (ett antal studieveckor, i fram-tiden studiepoäng) modersmålsträning (se kap. IV). Vi avserdå både kännedom om språkets variation och struktur, ochom språkriktighet. Både en studerande från en finskdomine-rad tvåspråkig trakt och en studerande med en dialekt sommodersmål behöver sådan kunskap och dessutom träning.Utmaningen ligger i att få sådana moment att vara intressantaoch stimulerande för den lärarstuderande som aldrig har tänktägna sig åt språk, vare sig det egna eller något annat.

På lärare och studerande kan man ställa krav på ett profes-sionellt, dvs. korrekt och svenskt, språkbruk, och kraven upp-fylls väl om man lyckas förklara varför de är nödvändiga. Detär svårare, och inte alltid rekommendabelt, att ingripa i en-skilda elevers språkbruk när det inte handlar om svar på lära-rens fråga i klassrummet eller i provet. Ändå får vi inte nöjaoss med att kräva att svenska skall användas åtminstone pålektionerna i modersmålet, och strunta i valet av språk ellerspråkbruket i andra skolsammanhang. Om förhållandet mel-


65

lan lärare och elev, och mellan eleverna i klassen, är gott kanspråk och språkbruk diskuteras på ett konstruktivt sätt.

Det är egentligen lätt att förstå varför en elev håller fast vidsin finska, vid sin finskinfluerade svenska eller vid sin dialekt.Det är elevens eget språk, och det är också hans eller hennesvänners språk. Den personliga språkvanan är helt enkelt endel av individens identitet. Om den kritiseras och inte accep-teras upplevs detta som ett angrepp på individen själv. Det tartid att växa upp och inse att det gemensamma skriftspråksnä-ra standardspråket behövs i de flesta sammanhang i vuxen-världen, och att den starka finska influensen gör att svenskanblir begränsat användbart så snart man rör sig utanför sin hem-ort både innanför och utanför Svenskfinlands gränser. Kanskegör man också som vuxnare den erfarenheten att det lokaltfärgade språket väcker förvånade eller negativa reaktioner blandfinlandssvenskar på andra orter, bland svenskar i Sverige ochbland finskspråkiga som inte känner igen den lokala finlands-svenska språkvarieteten som svenska. Lösningen blir att be-härska fler språkliga nivåer, men det har man ännu ingen er-farenhet av som barn och ungdom.

Det är av denna anledning som det är så ytterst viktigt attalla lärare i skolan oavsett ämne medvetet fungerar som språk-modeller. Exemplets makt är stark på ett positivt sätt medanpekpinnen sårar och upplevs som något negativt. Förutom attlärarens eget språkbruk är viktigt gäller det också för honomeller henne att ta vara på tillfällen till naturlig språkträning föreleverna. Acceptera inte provsvar som ser ut som uppräknadeord och fraser; kräv fullständiga små berättelser och senarelängre essäsvar. Ge skriftliga uppgifter som kommenterasspråkligt vid sidan av att de bedöms till sitt innehåll. Be elever-na skriva om, skriva rent och rätta sitt språk enligt givna di-rektiv. Det handlar inte om att kunna ge lika grundliga kom-mentarer eller upptäcka alla brister som en modersmålsläraregör. Det handlar om att få eleverna att förstå att det man kan


66

säga, kan man också skriva, samt att göra dem medvetna omatt det att skriva är att skriva om. Slutproduktens kvalitet ärinte enbart beroende av den mängd faktakunskap som redovi-sas, utan det handlar också om att förmedla kunskap och tan-kar med hjälp av språket. Erfarenhet av vad det vill säga att sam-la fakta, analysera, tänka och skriva har ju varje lärare fått i sinutbildning. Vad vi vill påminna om är att varje lärare är ellerskall vara kapabel att handleda sina elever också språkligt.

Hur läraren skall tackla språkbruket i klassen, och på skol-gården, beror givetvis på barnets ålder. Det är viktigt att kom-ma ihåg att även om skolmiljön skall vara svensk för att allaelevers svenska språk skall utvecklas så har ändå många barnanledning att känna och demonstrera en stark lojalitet medett annat språk eller med sin svenska dialekt. Om ett tvåsprå-kigt eller bidialektalt barn upplever att hans eller hennes an-dra språk eller dialekt saknar värde blir resultatet knappast lyck-at för det svenska skolspråkets del. Barnet får inte försättas i ensituation där han eller hon upplever sig svika t.ex. den föräldersom har finska som modersmål eller de personer i hemmiljönsom använder dialekten. Ambitionen att lära eleverna att inteanvända finska ord och uttryck, utan sträva efter att uttryckasig på svenska, får inte urarta så att en del elever kan känna sigkränkta. Det gäller att bygga upp och slå vakt om ett språkkli-mat som inspirerar till kommunikation på svenska, men somunderstryker nyttan av och glädjen med tvåspråkigheten. Manskall inte få minuspoäng för att man använder finska ord ochuttryck, utan pluspoäng för att man också kan säga sammasak på svenska.

Ju yngre barn, desto försiktigare måste skolan hantera situ-ationen och desto viktigare är det att föräldrarna också gör eninsats. Föräldrar måste oavsett modersmål förstå att det liggerett värde i att skolmiljön – både klassrummet och skolgården– är så svensk som möjligt. Genom en ständig dialog mellanskolan och föräldrarna kan bägge parter påminna varandra


67

om att barnens språk är grundförutsättningen för deras fram-gång och trivsel i skolan. Kontroverser om språkval på skol-gården blir onödiga om skolan kan skapa ett språkklimat därdet faller sig naturligt att umgås på svenska också mellan lek-tionerna, och om föräldrarna är införstådda med detta. Störs-ta delen av veckan är ändå fritid, inte skoltid, och då är språk-valet totalt fritt.

Vi påminner om att det vi eftersträvar är en fungerande,kvalitativt högtstående tvåspråkighet, särskilt för de elever somhar tillgång till bägge språken i sin familj och/eller sin närmil-jö. Givetvis måste man ge akt på hur bägge språken utvecklas,och undervisningen i bägge bör anpassas till de förutsättning-ar som den enskilda eleven har. Den som har erfarenhet av attleva och verka i en tvåspråkig miljö vet ändå att det är mindre-talets språk som behöver aktivt stöd för att individen skall kun-na utveckla också detta till dess fulla potential. Som finlands-svenskar i en tvåspråkig eller finsk miljö är vi inte tvåspråkigaför att vi också kan finska; vi är tvåspråkiga i första hand föratt vi kan svenska.


68

Den finlandssvenska skolan är ingen språkskola, utan eninstitution som förmedlar och skapar kultur på svenska iFinland.

Välj dagvård och förskola på svenska om ditt barn skall gå iden svenska skolan.

Låt ditt barn gå i skola på ett språk som han eller hon be-härskar tillräckligt väl. Bedöm ditt barns skolspråksmog-nad i samarbete med dagvårdspersonalen och/eller skol-ledaren. Kanske är språkbad ett alternativ?

Ditt barn tillbringar fler timmar utanför skolan än i den.Det mesta av barnets språkliga stimulans finns alltså påannat håll. Låt barnet få en mångsidig användning för sitt(sina) språk.

Den finlandssvenska skolan kan inte fylla sin uppgift omden inte ges en möjlighet att ställa språkliga krav på de barnsom anmäls till den, och om den inte har de behöriga lärarevarje klass behöver.

Dagvårdspersonal, skolledare och andra lågstadielärare be-höver kunna uttala sig om ett barns skolspråksmognad. Debehöver också metoder och redskap för en sådan bedöm-ning, och de behöver veta hur de skall vägleda föräldrar medbarn som inte förefaller skolspråksmogna.

Skolan måste kunna kräva att föräldrarna bidrar till bar-nets språkliga utveckling och inte lägger allt ansvar på lä-rarna. Genom en överenskommelse om samarbete mellanskolan och hemmet ges föräldrarna en uppfattning om vadsom förväntas av dem.


69

Varje kommun måste ha en klart uttalad språkstrategi bådenär det gäller antagningen till skolan och när det gällermodersmålets ställning i skolmiljön.

Om kommunen väljer att ta in flera barn utan tillräckligskolspråksfärdighet i den svenska skolan måste skolan gesextra resurser för detta ändamål.

Den svenska dagvården och den svenska skolan bör admi-nistreras av samma sektor för att garantera att relevant kun-skap om barnet kan erhållas t.ex. vid skolstarten.

Alla barnträdgårds- och förskolelärare behöver insikter i hurde kan stödja och bedöma barnens språkutveckling.

Alla klasslärare behöver specialiserad utbildning i moders-målet, kunskaper om tvåspråkighet och insikter i andra-språksdidaktik.

Alla ämneslärare behöver grundläggande insikter i moders-mål och tvåspråkighet samt medvetenhet om sitt eget an-svar som språkmodeller.

Varje lektion är en lektion i skolspråket. Ansvaret för elev-ernas språk är inte endast modersmålslärarens.

Webben är full av texter på svenska. Lär eleverna utnyttjaockså den källan på sitt modersmål/skolspråk, och utnyttjaden själv.

Ge plus för svenska, aldrig minus för finska. Utnyttja två-språkigheten till upptäcktsfärder i språket och stimulans förspråkglädjen.


70

Respektera elevens känslor för sitt/sina språk och kräv sam-ma respekt för skolans och ditt eget.

Den finlandssvenska skolans språk är svenska. Lärare på allanivåer från daghem till gymnasium måste ta sitt ansvar somspråkliga modeller oavsett om de har svenska som moders-mål eller inte och oavsett om de befinner sig i klassrummet,på skolgården eller i lärarrummet.

Hemmet skapar förutsättningar för barnets skolgång. Sko-lan och hemmet skapar tillsammans förutsättningar förbarnets vidare studier och framtida yrkesliv.


71

IV Modersmål och studier

När läroplikten är uppfylld och grundskolan avklarad gåreleverna i en skolklass vidare på olika sätt och åt olika håll. Idetta kapitel kommer vi att behandla modersmålet i utbild-ningen efter skolan med betoning på den akademiska sektorn.Vi tar bl.a. upp konkurrensen från finskan och engelskan i stu-dielivet, men berör också de krav på språklig medvetenhet ochkunskap som kan ställas på alla dem som arbetar som lärareinom den finlandssvenska utbildningssektorn.

På svenskt håll erbjuder andra stadiets utbildning förhål-landevis fler studieplatser i gymnasier än i yrkesskolor. Vaddetta kan innebära för den svenskspråkiga befolkningen i fram-tiden är det inte vår sak att spekulera i, men vi konstaterar attgymnasiebenägenheten är hög på svenskt håll. Detta tycks inne-bära att tröskeln till en del gymnasier är rätt låg, och att detbland gymnasisterna finns sådana som också kunde (eller rent-av borde) ha sökt sig andra utbildningsvägar. Gymnasisternaär fler än förr och deras förutsättningar att avlägga studentex-amen varierar mer än tidigare. Detta gäller också färdigheten imodersmålet/skolspråket.

Det visar sig att resultaten i studentprovet i modersmålethar försämrats under de senaste åren. Ett skäl är givetvis attskaran som skriver är större än förr, men samtidigt är det tyd-ligt att de riktigt goda skribenterna har blivit färre. Antalet stu-dentuppsatser som bedöms med det högsta betyget (laudatur,dvs. berömligt) har sjunkit. Det är dessutom värt att notera attantalet obligatoriska kurser i modersmålet i gymnasiet har sku-rits ned, och att modersmålsundervisningen i grundskolanockså har minskats litet. Detta har inte skett utan påföljd tycksdet.


72

Situationen är likartad i den finlandssvenska skolan och iden finska, men den är sämre i den förstnämnda. Detta är allt-så inte ett särfinlandssvenskt problem, utan har mer att göramed skolan och samhället allmänt taget. Också i t.ex. Sverigeoch Danmark har man kunnat konstatera att elevers och stu-derandes modersmålsfärdighet inte alltid är sådan den bordevara. Ett antal elever lämnar skolan utan att riktigt kunna läsaoch skriva.

En alltför stor andel av de elever som börjar andra stadietsutbildning i Svenskfinland har alltså svaga färdigheter i sittmodersmål. Denna svaghet märks fortfarande i det tredje sta-diets utbildning, dvs. i studier vid yrkeshögskolor och på uni-versitetsnivå. Ändå är förmågan att lära sig nytt genom att läsaoch skriva det som i stort sett all utbildning i dag går ut på. I mereller mindre alla yrken måste man kunna hantera och produce-ra skriftlig information, och det är bl.a. detta som yrkesutbild-ningen och den akademiska utbildningen strävar att lära ut.

Situationen har uppfattats som såpass alarmerande att maninom den akademiska sektorn har skridit till åtgärder för attförsöka ge studerande extra stöd i modersmålet. Den obliga-toriska undervisningen i modersmålet har utökats vid Sven-ska handelshögskolan, och vid Åbo Akademi erbjuder man läng-re hunna skribenter språkgranskning av skriftliga arbeten. IHelsingforsregionen samarbetar regionens två- och svensksprå-kiga universitet och högskolor för att kunna erbjuda under-visning i vetenskapligt skrivande på svenska, och man plane-rar att satsa på hjälp med språkgranskning och språkstöd en-ligt samma modell som i Åbo. Allt detta kräver såväl personel-la som finansiella resurser, men uppfattas som nödvändigt så-väl av de studerande själva som av lärarna och handledarna.Enligt en liten pilotundersökning ser det ut som om det bl.a.vore läsvanorna i barndomen som skiljer en studerande i be-hov av språkstöd från en med ett starkare modersmål. Stude-rande som har fått höra högläsning i hemmet, och som har


73

läst böcker själva under skoltiden, behärskar sitt modersmålbättre i skrift. Det finns säkert många fler förklaringar, menhemmets insats eller brist på insats sätter djupa spår.

Det vore önskvärt att samtliga lärare, och inte endast mo-dersmålsläraren och/eller språkgranskaren, ställde språkligakrav på de studerande. Man kunde åtminstone fordra att stu-derande använder ett textkontrollprogram som rättar såvälstavfel som en del formalia. Varje studerande vid ett svensk-eller tvåspråkigt universitet (eller vid en yrkeshögskola elleryrkesskola) borde ha tillgång till språkteknologiskt stöd ochlära sig att rent rutinmässigt putsa sin text med datorns hjälp.(I dag finns ett sådant program – Svefix – särskilt framtagetför finlandssvenska behov och finansierat med fondmedel.)

De svagheter i modersmålsfärdigheten som en del stude-rande uppvisar gäller inte endast fel och brister av det slag somskrivregler, ordböcker och textkontrollprogram kan rätta till.Svagheten syns också som en oförmåga att över huvud tagetskriva en text som bildar en helhet. Här kan vi återkoppla tilldet vi har påpekat i ett tidigare avsnitt. Redan i skolan måstesamtliga lärare ställa krav på språket i elevernas texter. Prov-svar, grupparbeten, skriftliga presentationer m.m. är övningari modersmålet även om de skrivs i andra ämnen. Skillnadenmellan en uppsats i modersmålet och ett arbete i t.ex. historiaeller geografi behöver inte vara så stor. Som studerande kom-mer en skolelev ändå att ställas inför kravet att prestera en sam-manhängande, logiskt strukturerad text av en typ som har vis-sa likheter med en sakuppsats i skolan. Samma krav på text-produktion gäller också i arbetslivet. Rapporter, PM m.m. ärskrivna texter som behöver vara korrekta för att vara effektiva.

Våra blivande lärare

För att själv kunna producera text måste man ha mött godaexempel på texter. Dem ser man förhoppningsvis under sin


74

studietid. Här möter vi första gången det problem som ettmassivt införandet av engelsk kurslitteratur, engelskspråkigaföreläsningar och övningsarbeten på engelska innebär för vis-sa yrken. Den som blir ämneslärare (i ett högstadium, ett gym-nasium eller en yrkesskola) måste behärska sitt ämne på sittoch skolans språk, även om han eller hon inte har studerat detuteslutande eller alls på sitt modersmål. Den som antas till klass-och ämneslärarutbildning måste själv ha ett gott språk för attkunna verka som en god språkmodell. Detsamma gäller demsom utbildas till barnträdgårds- och förskollärare. (I föregå-ende kapitel har vi understrukit personalens roll som språk-modell i dagvård, förskola och skola.) Goda betyg och lämpligpersonlighet kan inte kompensera för ett svagt språk. Inte baralärarutbildningens innehåll, utan också antagningen till denär därför av betydelse.

Alla som arbetar i den finlandssvenska grundskolan har intebehörighet som lärare. Behörig personal saknas också på mångahåll i barndagvården och förskolan. Inte heller de som arbetarsom ämneslärare i gymnasier, yrkesskolor och yrkeshögskolorhar alltid genomgått lärarutbildning, varför de saknar formellträning i att undervisa på sitt och elevernas språk. Detta innebäratt dessa lärares förmåga att verka som språkmodeller aldrig harbedömts på något sätt, och att de inte genom lärarutbildninghar inhämtat kunskap om hur de skall handskas med sina elev-ers varierande skolspråksfärdighet. Det är alltså av många skälsom bristen på behörig personal är mer än bekymmersam.

Även när det gäller lärare och dagvårdspersonal som harutbildning och är ute i yrkeslivet finns det skäl att tänka överpå vilket sätt de t.ex. i sin fortbildning kunde få en möjlighetatt stärka sitt eget språk, diskutera språkfrågor, lära mer omspråkriktighet, tvåspråkighet, dialekter m.m. Under utbild-ningstiden borde samtliga studerande, och inte bara de somspecialiserar sig på modersmålet, ges både teoretisk kunskap


75

och färdighetsträning i språket. Detta borde gälla samtliga lä-rarkategorier: barnträdgårdslärare, förskollärare, lågstadielä-rare och ämneslärare. Färdighetsträningen är viktig för att denstärker och utvecklar det egna språket, men den teoretiska kun-skapen behövs för att läraren skall kunna analysera elevernasspråk och sätta in rätt åtgärder.

Forskning i och erfarenhet av språkbad har vi gott om i vårteget land; kunskap om undervisning i svenska som andraspråkfinns i Sverige. Det finns att lära på bägge hållen. Studerandesegen utveckling i modersmålet borde följas upp så att samtliganår det gemensamma målet även om det sker på olika vägar.Startpunkten kan ju vara mycket olika. En del studerande hardialekten som modersmål, andra har stark finska. Den somsaknar egen erfarenhet av tvåspråkighet och tvåspråkiga mil-jöer behöver sådan kunskap för att förstå sina elever. Den sominte är uppvuxen i en miljö med en levande dialekt behövervidga sin kunskap om modersmålets variation. Träning i ochkunskap om modersmålet måste vara en tung bit i den utbild-ning som ges varje blivande lärare i Svenskfinland.

Oavsett skolstadium och ämne behöver varje lärare somarbetar inom den finlandssvenska utbildningssektorn (inklu-sive barndagvården) veta en hel del om sitt och elevernas språk.Han eller hon är i alla sammanhang en viktig språkmodell, fören del barn den viktigaste. Lärarna i yrkeskolan, yrkeshögsko-lan och på universitetet är också modeller. Genom deras un-dervisning och kursböckernas språk utvecklas de studerandesspråk, och det är därför viktigt att den nya fackterminologinockså lärs in på modersmålet. Till lärargärningen inom denakademiska sektorn återkommer vi nedan. Det språkliga an-svar som väntar dem som blir lärare inom den finlandssven-ska utbildningssektorn är stort oavsett om de möter barn ellervuxna elever.


76

En skola för män, men också för kvinnor

En särskild del av den finlandssvenska utbildningssektorn ut-gör Nylands brigad i Dragsvik. Även om brigadens uppgiftprimärt är att lära rekryterna att försvara landet kommer ut-bildarna och den svenskspråkiga miljön sekundärt att medde-la också annan kunskap. Denna kunskap är inte alltid utsagd,men kunde kanske vara det. De ungdomar som väljer vapenfritjänst i stället för värnplikt får också en några veckor lång ut-bildning på svenska, men tillbringar största delen av sin tidsom civiltjänstgörare i miljöer som kan vara finsk-, svensk-eller tvåspråkiga. Särskilt under militärtjänstgöringstiden tor-de det vara möjligt att lyfta fram språket. Man kan resonerat.ex. i följande banor.

De ungdomar som skall rycka in i militären, och som harsvenska som modersmål (ibland vid sidan av finska), borde iförsta hand välja ett svenskspråkigt utbildningsalternativ. Dettaalternativ borde alltså vara så attraktivt att det kan konkurreramed den blivande rekrytens övriga preferenser som kan varanog så välgrundade. Man kan t.ex. önska välja ett finsksprå-kigt förband för att stärka sin färdighet i finska. På motsva-rande sätt väljer många finskspråkiga ungdomar Dragsvik föratt lära sig svenska.

Att militärtjänstgöringen kan fungera som ett finskt res-pektive svenskt språkbad känner vi alltså till. Vi vet emellertidockså att Nylands brigad inte längre är en fullt så svensk miljösom den var tidigare, då utbildarna i regel hade svenska sommodersmål eller behärskade språket på motsvarande nivå. Merän hälften av dagens utbildare har finska som modersmål, ochde kan därför inte fungera som språkmodeller för rekryter medsvenska som modersmål. De är inte heller de bästa språkmo-dellerna för dem som har sökt sig till Dragsvik för att lära sigeller stärka sin svenska. Svagheter i utbildarnas egen svenskaspråkfärdighet är man medveten om i brigaden. Hur man skallkunna motverka en i längden negativ utveckling och stärka


77

den svenska miljön är något som det finns anledning att be-grunda. Punktinsatser kan göras, och görs, men den språk-stödjande verksamheten borde vara kontinuerlig eftersomkommande kontingenter knappast har ett starkare svensktspråk än dagens.

Att brigaden är ett av de s.k. svenska rummen i Svenskfin-land står klart. Man skall inte behöva övergå till finska när mantilltalar vakten vid porten eller någon annan som man möterpå brigadens område. Man skall däremot förvänta sig att fåhöra många olika varianter av svenska, eftersom brigaden ärden plats där svenskspråkiga unga män (och ett antal ungakvinnor) från hela Svenskfinland tillbringar en period av sittliv tillsammans med finskspråkiga kamrater och en del sverige-finnar som av språkliga skäl väljer Dragsvik. Det är alltså enosedvanlig språklig mångfald som brigaden representerar.Mångfald språkligt, men enahanda regler och villkor i övrigt,borde kunna närma ungdomar (och personal) från olika delarav landet till varandra. Här måste man ju träna upp sin förmå-ga och inte minst sin vilja att förstå den som kommer från enannan del av Svenskfinland än man själv. Att koncentrera denmilitära träningen för alla svenskspråkiga rekryter till ett ochsamma ställe har alltså ett särskilt värde.

Möten med människor som talar svenska på ett annat sättän man själv, som har en annan språklig och social bakgrund,som kommer från orter man aldrig har besökt och som manunder ett antal månader delar stuga med, är den fostran sombrigaden i praktiken ger vid sidan av den militära utbildning-en. Frågan är om denna dolda fostran kunde lyftas fram ochtydliggöras. Vore det t.ex. möjligt att i något sammanhang pekapå modersmålets betydelse och lägga grunden till något slagav språklig medvetenhet hos de rekryter som får sin utbild-ning vid Nylands brigad? Det finns också skäl beakta att mångaav dem blir föräldrar senare i livet och då har de ett språkligtansvar att bära. De har säkert också själva språkliga erfarenhe-


78

ter att dela med sig av och samtala kring just då de står pågränsen till sitt vuxenliv. Tiden i militären kan också användassom en förberedelse för livet i det civila, t.o.m. i det privata.

Hur svensk är en finlandssvensk akademisk miljöegentligen?

Uppgifter om grundskoleelevers och gymnasisters språkligabakgrund på olika orter i Svenskfinland har vi gott om. Såda-na har samlats in och analyserats redan under en längre tid. Iett flertal undersökningar har man undersökt sambandet mel-lan språk och skolframgång, eller mellan språk och identitet,bland skolungdomar. Mindre, om än alls, studerad är denspråkliga variationen bland studerande i andra sammanhang,t.ex. i den finlandssvenska yrkesutbildningen samt vid svensk-och tvåspråkiga universitet. Även här förekommer språkligtbrokiga undervisningsgrupper. Det är emellertid vårt intryckatt man ännu inte på allvar har börjat diskutera kontakten ochkonkurrensen mellan de tre språk (svenska, finska och engel-ska) som man särskilt i en akademisk miljö dagligen möter. Viresonerar först kring finskan vid svenskspråkiga och svenskanvid tvåspråkiga universitet, och går därefter vidare till engel-skans roll i den akademiska grundutbildningen.

Finskspråkiga studerandes intresse för studier på svenska,samt deras framgång i språkprov och intagningsprov, förefal-ler stabilt. Under sex år i mitten av 1990-talet varierade ande-len finskspråkiga studerande vid Åbo Akademi (ÅA) och Svens-ka handelshögskolan (Hanken) obetydligt, vid Svenska social-och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet (SSKH)något mer. Vid ÅA studerade under denna period i snitt 17procent, vid Hanken 13 procent och vid SSKH 12 procent finsk-språkiga.

I ljuset av dessa siffror kan man säga att de tre miljöernahittills har bevarat sin svenska karaktär, och att de borde kun-


79

na fungera som ett slags språkbad för sina finskspråkiga stu-derande. Precis som inom skolsektorn handlar det ändå omatt se till att svenskan klart får dominera, så att den svenskaspråkfärdigheten utvecklas hos finskspråkiga studerande ochinte försvagas hos svensk- eller mer eller mindre tvåspråkigastuderande. Bland de sistnämnda finns redan ett antal varssvenska modersmål inte är starkt när de inleder sina studier.Att också studerande med svenska som modersmål och skol-språk behöver språkstärkande insatser tär ytterligare på uni-versitetens resurser. Här får man försöka kompensera för detspråkarbete som skolan inte har hunnit slutföra.

För ÅA, Hanken och SSKH handlar det fortsättningsvis omatt ställa realistiska, men höga, krav på färdighet i svenska avdem som vill studera på detta språk även om det inte är derasskolspråk eller modersmål. Avsikten är ju att alla som utexa-mineras skall kunna använda svenska i tal och skrift i yrkes-sammanhang, och att de skall vara kapabla att skriva sin av-handling på detta språk. Om kraven i språkprovet sänks, ochom universiteten ökar andelen finskspråkiga studerande, kanspråkmiljöns i grunden svenska karaktär förändras snabbt.Redan nu är variationen inom ÅA stor.

Av de sju fakulteterna vid ÅA har fyra en större andel finsk-språkiga studerande än de tre övriga. Fakulteternas krav påingångsfärdighet i svenska varierar också. Vid teologiska fa-kulteten och vid kemisk-tekniska fakulteten är nära en tredje-del av de studerande finskspråkiga; vid humanistiska fakulte-ten och vid ekonomisk-samhällsvetenskapliga fakulteten är dekring en femtedel. Pedagogiska fakultetens finskspråkiga stu-derande utgör fyra procent av de studerande, och samhällsve-tenskapliga fakultetens sju procent.

Det finns givetvis många olika t.o.m. lättfunna förklaringartill denna variation. Poängen här är att varje fakultet (och var-je universitet) har sin särskilda språkmiljö att värna om, ochatt det inte går att skriva ut ett för alla fungerande recept i syfte


80

att garantera att en studerande (oavsett modersmål) skall kun-na uppleva att han eller hon studerar i en svenskspråkig miljö.En fakultet där svenskan dominerar bland såväl studerandesom lärare är som språkmiljö mycket olik den där många stu-derande och t.o.m. lärare har finska som sitt modersmål, menförutsätts arbeta på svenska (och engelska).

Vid Helsingfors universitet är situationen den omvända. Desvenskspråkiga studerandena är i minoritet i de flesta samman-hang, dock inte i alla. Institutioner med svenska som interntspråk, ämnen som undervisas helt på svenska och linjer försvenskspråkiga studerande finns, men språkmiljön kan upp-fattas som enspråkigt finsk av den som inte känner universite-tet. Förvaltningsspråket är ju finska. Ansvar för den svensk-språkiga undervisningen har i första hand den svenska pro-rektorn, de svenska institutionerna och de lärare (professorer,docenter, lektorer och assistenter) som skall undervisa ochhandleda på svenska eftersom de innehar en s.k. svensk tjänst.I andra hand axlas ansvaret av de lärare som har svenska sommodersmål, men som har en tjänst där de förutsätts undervisaoch handleda på finska. I hur hög grad man är medveten omdetta ansvar, och har beredskap att hantera uppgiften att ageraspråkmodell, varierar givetvis från person till person kanskemer än mellan de olika disciplinerna.

Svenskspråkiga studerande vid Helsingfors universitet somväljer ett aktivt studentliv har många svenska sammanhang attvälja mellan på sin fritid. Förutom de svenska studentnationer-na finns klubbar, ämnesföreningar m.m. som fungerar uteslu-tande på svenska. Svenskspråkiga studerande i Helsingforsre-gionen har också gemensamma aktiviteter som mans- ochdamkörer samt traditionella fester och jippon som knyter demsamman oavsett var de studerar och på vilket språk studiernasker. Svenskspråkiga studerande t.ex. vid Vasa universitet harinte tillgång till ett lika traditionsrikt och mångsidigt student-liv som studerande i Helsingfors och Åbo, men även i Vasa


81

lägger man märke till en gemenskap på svenska mellan sta-dens finlandssvenska studerande.

Vid ett tvåspråkigt universitet beror de svenskspråkiga stude-randenas situation på om de studerar vid en svenskspråkigenhet inom universitetet eller om de är en i mängden vid enfinskspråkig enhet eller på en kurs som föreläses på finska. Ävenom de studerande har rätt att använda sitt modersmål i tenta-mina och övningar är det vanligt att de väljer att besvara frå-gor och skriva uppsatser på finska, dvs. på det språk de harinhämtat kunskapen på eller som de av andra skäl tycker sigbehärska bättre. Orsaken kan också vara att tentamensfrågor-na är avfattade på dålig, t.o.m. obegriplig, svenska, eller att manvet att läraren som skall korrigera ens tentamen eller uppsatsinte kan svenska tillräckligt. På detta sätt utvecklas ett profes-sionellt svenskt språk inte alls eller illa, samtidigt som det sven-ska modersmålet löper risk att stagnera eller avvecklas efter-som miljön såväl innanför som utanför universitetets väggarär finskdominerad. Det är inte heller nödvändigtvis så att denstuderandes svenska språkfärdighet har varit stark när studier-na har inletts. Om så är fallet sker knappast någon utvecklingav svenska som ett yrkesspråk. Innanför universitetets väggarär alternativet till finska inte heller svenska, utan engelska.

The English Straight-Jacket?

I dag är inget universitet i Finland en enspråkig miljö. De ärsnarare tvåspråkiga (på finska och engelska) eller trespråkiga(på svenska, engelska och finska). Det finns många positivaslutsatser man kan dra av att engelskan har blivit en naturligdel av den finländska akademiska miljön. Det är en fördel attfinländska universitetslärare och studerande kan arbeta ochstudera för längre eller kortare perioder i utlandet, att engel-skan är ett språk som är gångbart långt utanför de engelsk-språkiga länderna och att det är ett starkt språk för virtuella


82

diskussioner på nätet. Genom att finländska studerande redanunder studietiden har uppövat en vana att läsa, skriva och sam-tala på ett vitt gångbart språk är de också rustade för sitt fram-tida yrkesliv, där kunskap i engelska är ett självklart krav ochkunskap i andra språk en extra merit. Studier och arbete i oli-ka språkmiljöer ger individen en erfarenhet av andra kulturersom är ovärderlig inte bara i yrkeslivet, utan också på det per-sonliga planet. Nyckeln till detta är för de flesta engelskan; detär tyvärr betydligt färre som också har djupare kunskap iandra språk. Dels har flertalet läst engelska som långt främmandespråk i skolan, dels krävs sällan mer än kunskap i engelska vidsidan av de inhemska språken för magisterexamen. De språkman har läst några år i skolan utvecklas därför sällan vidare,utan stannar på en lägre färdighetsnivå.

Engelskan som den akademiska världens lingua franca (ge-mensamma hjälpspråk) gör det t.ex. möjligare än förr att an-vända utländska opponenter, externa utvärderare, sakkunnigaoch andra granskare för den verksamhet som sker inom ettfinländskt universitet. Detta skänker öppenhet och kan inne-bära en kvalitetsgaranti. Man kan, vill och vågar jämföra sitteget universitets verksamhet med andras utanför det egna lan-dets gränser. En självfallen fördel är även att forskningsresul-tat kommer till forskarsamfundets kännedom utan fördröj-ning. En annan att undervisning och handledning inom spe-cialområden där experterna är få i bästa fall kan genomförasutan större språkliga hinder både reellt och virtuellt. Samti-digt kan det vara svårt att inse vitsen med att en doktorsav-handling som är skriven på engelska också ventileras på engel-ska i sådana fall då både avhandlingens författare och oppo-nenten har svenska som modersmål.

Som latinet fungerade på sin tid, fungerar engelskan i dagkunde man tycka, men riktigt så enkelt är det inte. Svenskan,finskan och alla andra kompletta samhällsbärande språk ärutvecklade för att täcka också den vetenskapliga domänen, dvs.


83

för att fungera som yrkesspråk i avancerade sammanhang. German upp användningen av det egna språket inom en domän(ett språkligt användningsområde) då avvecklas det i ställetför att utvecklas. Då går förmågan att uttrycka samma sak pådet egna språket stegvis förlorad.

Tanken att ett gemensamt språk räcker till är bestickandepraktisk, men den är inskränkt. Ett språk räcker säkert till förden interna kommunikationen inom ett enskilt fackområde,men längre än så kan det vara svårt att komma. Kommunikat-ion över fackliga gränser, och inte minst med samhället utan-för expertvärlden, krävs i dagens värld på ett sätt som maninte kunde föreställa sig när latinet var kyrkans, skolans ochvetenskapens och därför fåtalets språk. I dag måste vi oavsettdisciplin kunna röra oss på fler språk om vi vill verka både ivåra egna samhällen och i det internationella akademiska sam-fundet. För tillfället ser vi ändå en överbetoning av just engel-skan som hotar göra mer skada än nytta.

I dag är engelskans inmarsch i studiesammanhang och ivetenskap inte längre någon nyhet, lika litet som den är en ny-het i näringslivet eller populärkulturen. Den varierar visserli-gen mellan olika vetenskapsområden, men den gäller alla inågon utsträckning, och dess effekt på forskarnas bruk av detegna modersmålet är tydlig. Denna trend har kunnat iakttasoch dokumenteras i hela Norden.

Det finns egentligen inte längre någon orsak att understry-ka engelskans betydelse för den akademiska världens, och sam-hällets, s.k. internationalisering. Den har vi redan accepterat.Kunskapen i landets egna språk, och i andra främmande språkän engelska, finns det i stället nu skäl att satsa på. Det börjarredan finnas kunskap och erfarenhet att bygga på för att ut-veckla strukturer där både det internationella och det nation-ella inslaget får sina givna utrymmen. Strukturerna kan va-riera eftersom de olika universiteten, och de mindre enheter-na inom dem, är olika som språkmiljöer, men de skall alla vara


84

genomtänkta och motiverade samt accepterade av dem detgäller, dvs. av studerande, lärare och forskare.

Även om engelskan har kommit för att stanna som veten-skapens språk i vår tid betyder det alltså inte att studerandeseget språk får sättas på undantag. Den blivande naturvetaren,läkaren, ekonomen, ingenjören m.fl. måste kunna tala om sinyrkesverksamhet på sitt eget språk, särskilt när han eller hontalar med andra som inte har samma utbildning. Det måste gåatt kommunicera över de fackliga gränserna, och de måste gåatt kommunicera med en kund, patient, klient som inte är in-satt i yrkesjargongen. Yrkesspråket med de många engelskalånen, eller samtal uteslutande på engelska, har givetvis sinfunktion i den egna kretsen. Det är när användningen av engel-ska utesluter andra språk som vi upplever att effekten blir nega-tiv.

Dels kan effekten bli att engelskan blir ett utestängande språkavsett för och använt av den välutbildade eliten. Man får sinutbildning främst och mest på engelska, man arbetar med ettstarkt inslag av engelska eller uteslutande på detta språk, manväljer en s.k. internationell skola för sina barn och skickar demför studier oftast på engelska i ett annat land, man läser littera-tur (tidningar, skönlitteratur, facklitteratur m.m.) på engelskaoch man ser på engelskspråkiga filmer och tv-kanaler. På dettasätt tränar man upp sin engelska i tal och skrift, så att den blirett välfungerande språk i de sammanhang och de kretsar därman rör sig. Detta finns det inget ont att säga om under förut-sättning att man också ger sitt/sina modersmål, och gärna ocksåandra språk, utrymme. De diskussioner som förs i samhälletmåste kunna föras på ett inhemskt språk om de alls skall fånågon betydelse utanför en trängre krets. Den kunskap somexperterna på olika områden har kan inte nå ut och få någonbetydelse för samhället om inte experterna kan formulera denpå ett annat språk än på expertspråket, engelska. I sämsta fallkan engelskans dominans inom vetenskapen (särskilt medici-


85

nen, naturvetenskapen och ekonomin) och i näringslivet ledatill en klyfta mellan dem som kan och dem som inte kan engel-ska på en såpass avancerad nivå. Då blir det redan fråga om attslå vakt om förutsättningarna för ett demokratiskt samhällesom ju bygger på medborgarnas samverkan. Samhällets avsiktmed att garantera kostnadsfri skolgång och högre utbildningför alla är att utbilda människor som kan verka både i hem-landet och utomlands. Detta förutsätter att de behärskar sinsak på fler språk av vilka engelska är ett.

Dels kan engelskans dominans leda till att andra språk (somsvenskan och finskan m.fl.) inte utvecklas inom sådana områ-den där konkurrensen är för stark. Terminologiutvecklingenpå det egna språket stoppar då upp. Man nöjer sig med de engel-ska termerna, eller man slår helt över till engelska, i ställetför att tar reda på hur ett sakinnehåll kunde återges på detegna språket. Att översättningen av nya termer kan dröja etttag innebär en svårighet. Språkbrukarna hinner vänja sig vidatt använda den inlånade termen och bryr sig senare inte omatt lära sig motsvarande uttryck på det egna språket. Detta kanvara ett problem. Ett annat problem är att språkbrukaren intevet hur han eller hon skall leta fram information om fackter-minologi på det egna språket och/eller anser att sådan inte allsbehövs. Också här är lärarens roll viktig oavsett på vilken nivåhan eller hon undervisar. Om läraren automatiskt användersvenska termer när undervisningsspråket är svenska, eller all-tid anger också den svenska termen när undervisningsspråketär engelska, kommer de studerande att lära sig sin yrkestermi-nologi på två språk utan att det görs något större väsen av sa-ken. Vi måste fortsättningsvis kunna utgå från att en akade-miskt utbildad person behärskar sin yrkesterminologi på sittmodersmål.

Engelskan har kommit för att stanna. Den alltmer spriddafärdigheten i engelska ger många möjligheter inte minst förstudentutbyte och forskarsamarbete, och för dagens närings-


86

liv är språket ett viktigt redskap. Det gäller ändå att inte över-skatta människors förmåga och vilja att fungera på ett språksom inte är deras modersmål. Vi blir alla litet begränsade –dummare, långsammare, tråkigare – på ett språk vi inte be-härskar som ett modersmål eller på modersmålsnivå. Vi behö-ver modersmålet också, och vi behöver det inte endast vid köks-bordet, utan också i många andra och betydligt mer avancera-de sammanhang.

Tre bollar i luften

Dagens utbildningssektor, särskilt den akademiska, är alltså idag så språkligt och kulturellt brokig att bristen på en genom-tänkt språkstrategi på sikt kommer att drabba svenskan ocksåi en studiemiljö som per definition är svenskspråkig. Det tra-ditionella inslaget av finskspråkiga studerande och lärare harutökats med såväl lärare/forskare som studerande vilkas ar-betsspråk, men inte alltid modersmål, är engelska. Denna in-ternationaliserings- eller globaliseringsprocess har varit öns-kad och nödvändig, men den kan inte pågå ostyrd och okont-rollerad, utan att småningom få oönskade följder. I ett ti-digare skede av processen var det nödvändigt att ta fram inci-tament för att öppna upp den finländska högskolevärlden. Idag behövs detta inte längre, utan det finns snarare behov avatt se till att det nationella inslaget – på svenska och på finska –bevaras.

Varje universitet (och yrkeshögskola) borde därför göra uppen språkstrategi som skulle fastställa rollfördelningen mellande språk som är aktuella i undervisning, forskning och för-valtning. Både personalen och de studerande behöver veta vil-ka regler som gäller och varför. Ett sådant strategidokumentblir med nödvändighet mångfasetterat. Det bör behandla lä-rarnas och handledarnas språk från grundutbildningen t.o.m.forskarutbildningen, språket i studerandes övningsarbeten,


87

tentamina och pro gradu-avhandlingar, språket i doktorsav-handlingar och sammanfattningar av sådana, balansen mellansvenska och engelska i kursutbudet på olika nivåer, den språk-liga kvaliteten på kompendier, kurslitteratur på modersmåletoch på främmande språk, rekryteringen av lärare, forskare ochstuderande med annat språk än svenska som modersmål ochbildningsspråk m.m.

I praktiken är det engelskan som konkurrerar med de in-hemska språken i Finland likaväl som i andra länder. Betydel-sen och nyttan av engelska som ett gemensamt arbetsredskapinte bara inom den akademiska sektorn, utan också i mångaandra sammanhang, är stor. Den är inte överskattad, men be-tydelsen och nyttan av modersmålet är i dag kraftigt under-skattad. Det här är något vi gärna vill råda bot på. Just nu upp-märksammas de nationella språken över lag inom den akade-miska sektorn i EU:s medlemsländer, och man betonar dess-utom att europeiska ungdomar helst skall behärska två främ-mande språk vid sidan av sitt eget. En motreaktion mot engel-skans dominans kan alltså noteras.

Vid våra svensk- och tvåspråkiga universitet är i dag en delav undervisningen, kurslitteraturen och de skriftliga övning-arna på engelska, inte på svenska eller för den delen finska.Även pro gradu-avhandlingen skrivs i dag allt oftare på engel-ska. Ibland beror det på att den finska uppdragsgivaren inteförstår svenska, ibland anser den studerande själv att han ellerhon skriver bättre på engelska än på svenska (eller finska). (Ispråkstudier är situationen givetvis en annan. Då användersåväl lärare som studerande det språk som studierna gäller.)

Ett skäl till att engelska används i undervisningen såväl avlärare som av studerande är att det kan vara det enda gemen-samma språket i en grupp där många studerande kommer frånandra länder. Ett annat skäl är att läraren inte själv behärskarde studerandes modersmål. Den ökade studentmobiliteten ochrekryteringen av utländska lärare inverkar alltså på valet av


88

språk för undervisning och handledning. Det händer att stu-derande inte får skriva på sitt eget språk, utan åläggs att skrivaredan sin första proseminarieuppsats på engelska. Införandetav s.k. mastersprogram, som genomförs helt på engelska, bi-drar också till denna utveckling. Engelskan har givetvis vunnitsnabbast insteg i forskarutbildningen och forskningen. Vi kon-centrerar oss emellertid nu mest på grundutbildningen, för vimenar att det gäller att balansera mellan engelska och de stu-derandes modersmål ännu på denna nivå.

Det finns tecken på att de studerande inte nödvändigtvis ärså positivt inställda till den mängd undervisning, handledning,skriftliga arbeten och tentamensläsning som de förväntas kla-ra av på engelska. Man påpekar att den kunskap man har in-hämtat på engelska är ytligare än den hade varit om man hadefått åtminstone en del av undervisningen eller kurslitteratu-ren på modersmålet. Man vill få processa den nya kunskapen iskrift på sitt eget språk särskilt under de första studieåren. Stu-derandes egen aktivitet under föreläsningar, seminarier ochgrupparbeten tycks dessutom sjunka när språket är engelskaoch inte modersmålet. Många akademiska lärare delar dennauppfattning. De studerande har svårare att inhämta ny kun-skap och att uttrycka sig när de förutsätts arbeta på engelska.

Vidare opponerar studerande sig mot att all kurslitteratur imånga ämnen går på engelska, även om kursböckerna delvisär författade av personer med t.ex. svenska som modersmål.Här kan man givetvis invända att detta är en följd av att engel-ska har blivit vetenskapens språk, och att forskningen inomvissa områden går så snabbt framåt att kurslitteraturen blirföråldrad på några få år. Man anser sig inte inom alla discipli-ner ha en möjlighet att producera ny kurslitteratur på de stu-derandes modersmål. Detta höga tempo gäller dock inte allaområden, utan närmast naturvetenskaperna och medicinen.Studerandes önskemål om att kurslitteratur på modersmåletockså skall användas är ändå beaktansvärt och möjligt att upp-


89

fylla inom många områden. Studerandes klagomål över kvali-teten på det svenska språk de möter i föreläsningsunderlag ochkompendier är också värda att tas på allvar.

Det ökade inslaget av utländska studerande kommenterasockså av finländska studerande. Flertalet av de studerande somkommer till Finland för att studera har givetvis inte engelskasom modersmål, och deras skolspråksfärdighet i språket va-rierar kraftigt. Resultatet blir ibland att våra finländska stude-rande, som i regel har en god initialfärdighet i engelska, får taspråkligt ansvar för sina utländska studiekamrater. De stude-rande kritiserar dessutom ibland sina lärares bristfälliga engel-ska. Studietakten och undervisningens kvalitet påverkas på ettoönskat sätt.

Någon systematisk kunskap om hur finländska studerandeser på inslaget av engelska i studierna har vi inte. Ovanståendenedtecknade kritiska påpekanden som gäller grundutbildning-en skall därför mest tas som tecken på att införandet av engel-ska i den akademiska utbildningen inte har skett helt utan kon-sekvenser som upplevs som störande. Kritiken är värd att no-tera t.ex. i samband med arbetet på en språkstrategi för forsk-ning och undervisning (se ovan).

Innan magister- eller kandidatexamen kan tas ut genomgåren studerande ett skrivprov (det s.k. mogenhetsprovet) sommåste skrivas på modersmålet. Den som har gått i skola, fåttsin utbildning och skrivit sitt mogenhetsprov på ett och sam-ma språk har härigenom visat att han eller hon behärskar det-ta språk fullständigt som uttrycket lyder. Då behövs inte någotannat språkintyg senare. I dag kan man börja undra om inteinslaget av engelska inom en del utbildningar är så stort attman kan fråga sig på vilket språk utbildningen egentligen hargått. Den som mest har mött engelska under hela studietiden,och som själv oftast har skrivit på detta språk, kan få problemmed att uttrycka sin kunskap på det egna språket. Kombinerarman detta med vetskapen om att nivån på studerandes mo-


90

dersmål vid studiestarten delvis är låg är det all anledning attvara bekymrad.

De som studerar på svenska vid våra svensk- och tvåspråki-ga universitet har alltså inte alltid lärare och handledare (ellerstudiekamrater) med svenska som modersmål. Bristen på be-höriga svenskspråkiga lärare märks också i yrkesutbildningen.Även om de finskspråkiga lärare som anställs har förmåga attföreläsa på svenska är det långt ifrån säkert att alla är kapablaatt handleda studerandes skriftliga arbeten. De behöver ocksålära sig den svenska fackterminologin. Att lärarnas språkligakommentarer uteblir, eller inte är särskilt bra, kan man lättförställa sig.

Rekryteringen av lärare från andra länder stärker engel-skans ställning i både formella och informella sammanhang. Förfast anställning kunde man tänka sig att ställa kravet att denutländska läraren inom rimlig tid (t.ex. tre år) skall lära sigsvenska (för anställning vid ett svenskspråkigt universitet) el-ler någotdera språket (för anställning vid ett tvåspråkigt uni-versitet). Färdigheten skall åtminstone vara på en sådan nivåatt läraren kan delta i sin institutions interna arbete; undervis-ning på språket i fråga behöver det inte ställas krav på. Avsik-ten med ett språkkrav på denna nivå är att institutionen skallkunna hålla fast vid sitt gemensamma arbetsspråk såväl vidsammanträden som under kaffepauser.

Rekryteringen av utländska lärare som föreläser på engel-ska, engelskspråkiga kurser som finländska lärare håller föregna studerande och utbytesstuderande samt införandet avolika s.k. mastersprogram på engelska är betydelsefulla för attde ger såväl inhemska som utländska studerande en möjlighetatt studera tillsammans och lära sig av och om varandra. Dettager dem alla en erfarenhet och ett kulturellt kapital som dekommer att behöva senare i livet. Samtidigt behöver inte denationella språken negligeras. Det handlar om att skapa ochbevara språklig mångfald, inte om att ersätta ett språk med ett


91

annat. För finlandssvenska studerande och deras lärare gällerdet att kunna hålla minst tre bollar i luften: svenskan, finskanoch engelskan.

Med tanke både på finskan och på svenskan vore det alltskäl att fatta beslut om att alla avhandlingar som skrivs på engel-ska (eller något annat icke-nationellt språk) måste förses meden tillräckligt omfattande sammanfattning på skribentens egetmodersmål. Ett sådant förslag har väckts i nordiska samman-hang. Kravet borde dessutom gälla avhandlingar på alla nivå-er: pro gradu-avhandlingen, licentiatavhandlingen och dok-torsavhandlingen. Därtill kunde man önska sig resurser förhandledning av den som skall skriva ett sådant sammandragoch för språkgranskning av texten. Detta skulle underlätta förhandledaren i ämnet, som i praktiken inte har tid eller träningför en sådan uppgift.

Engelskans uppgradering i den akademiska världen märksockså i bedömningen av lärarnas och forskarnas meriter ochpublikationer. Är publikationen skriven på engelska kan dentillmätas ett större meriteringsvärde än om den är skriven påsvenska. Publikationer som skrivs på skribentens eget moders-mål betraktas nog inte som dismeriterande, men ses ändå inomen del discipliner som lättviktigare. Det är snart dags att göratvärtom, dvs. ge extra poäng åt den som kan skriva en godvetenskaplig artikel på svenska, särskilt som den svenska ellersvenskkunniga publiken i Norden (och i världen) inte alls ärliten. Vi har redan nått så långt att det förekommer att forska-re med svenska och finska som modersmål ber om att få sinaengelskspråkiga artiklar översatta till modersmålet. Själva harde för litet träning i att skriva vetenskaplig originaltext på detegna språket. Det är kanske inte så vi vill ha det i framtiden.


92

Alla som arbetar eller studerar i en svensk miljö bär ansvarför att miljön förblir i första hand svensk även om inslagenav andra språk och kulturer ökar. Visa respekt för andrasspråk och kultur, men också för ditt eget språk- och kultur-arv.

Svenskspråkiga och tvåspråkiga universitet, yrkeshögskoloroch yrkesskolor bör lägga upp en språkstrategi i syfte attbevara svenskan som fackspråk vid sidan av nödvändigakunskaper i finska och främmande språk.

Varje studerande som skriver sitt slutarbete, och forskar-studerande som framlägger sin doktorsavhandling, på eng-elska skall åläggas att skriva en längre sammanfattning påsvenska. Denna skall språkgranskas och godkännas för attden studerande skall kunna erhålla examen.

Lärare och forskare skall uppmuntras att skriva vetenskap-liga rapporter och artiklar samt kurslitteratur på svenskaoch ges en möjlighet att få sina texter språkgranskade.

Lärare som undervisar på engelska (och andra språk) skallse till att de studerande också lär sig en korrekt svensk ter-minologi. Ett sätt är att se till att också kurslitteratur påsvenska används.


93

V Kunskap ommodersmålet

Den som känner sitt språks historia vet när och hur det harutvecklats för att göra tjänst som ett fullgott redskap inom allasamhällssektorer och för olika kulturella verksamheter. Redanunder 1600-talet, men särskilt under 1700-talet tog både en-skilda språkbrukare och institutioner medvetna initiativ föratt studera det svenska språket och utveckla det så att det skul-le kunna användas inom allt fler områden. För finskans delskedde ett stort terminologiskt utvecklingsarbete under 1800-talet och in på 1900-talet. Svenskan i Finland har varit föremålför ett särskilt intresse bland språkforskare sedan andra hälf-ten av 1800-talet, och speciellt kring sekelskiftet 1900 börjademan studera våra finländska särdrag.

Svenskan som ett komplett och samhällsbärande språk haralltså vuxit fram bl.a. som en följd av språkvetenskapliga in-satser och av medveten språkplanering i det förgångna. För attbevaras som ett sådant behöver språket inte bara fortsatt flitiganvändning, utan också professionell vård. Språkplanering ochspråkvård måste bygga på gedigen kunskap om språket och påtillämpbar grundforskning. I Finland kan vi förlita oss på denspråkvård som bedrivs i Sverige, men vi måste samtidigt konti-nuerligt följa upp vad som sker i språket som en följd av attsvenskan i Finland samexisterar med finskan. Utbytet av tankaroch iakttagelser mellan språkvårdarna i våra två länder är där-för flitigt. Därtill har ett etablerat samarbete mellan alla språk-nämnder i de nordiska länderna pågått under mer än 50 år.

Forskning i svenska språket är ett starkt och stabilt veten-skapsområde i Sverige; i Finland ser man oroväckande teckenpå ett minskat intresse för studier och forskning i ämnet nord-


94

iska språk/svenska. Detta gör att vi inte utan vidare kan räknamed en tillräckligt stor återväxt av modersmålslärare på allanivåer, av språkexperter för olika uppgifter och av forskare somtillför ny kunskap om svenska språket, inte minst om svenskani Finland. I detta kapitel skall vi därför uppehålla oss vid nöd-vändigheten av specialistkunskap om språket och vid beho-vet av att rekrytera nya studerande som kan föra arbetet vi-dare.

När dagens språkbrukare inte vill eller förmår använda sittmodersmål vid sidan av engelska går tidigare generationersarbete till spillo. Man bidrar frivilligt och av oeftertänksamhettill modersmålets kräftgång. Språkets tillbakagång kan spridasig från domän till domän, och avvecklingen behöver inte pågålänge innan den blir svår att reparera. För svenskan i Finlandsom upplever konkurrens från två språk – finskan och engel-skan – är situationen extra utmanande. Om vi på allvar värde-sätter vår två- och flerspråkighet och upplever språkkontak-ten som något vitaliserande, måste vi medvetet använda allaspråk och inte bidra till en uppdelning mellan dem, där sven-skan som mindretalets språk får det minsta utrymmet.

Utvecklingen av svenskan till det kompletta samhällsbärandespråk som den är i dag innebar uppkomsten av ett standard-språk, dvs. av ett språk som är enhetligt i skrift och vars taladevariant ligger nära skriftspråket. Det är i första hand standard-språket som beskrivs i grammatiken och vars stavning, böj-ning och uttal framgår av ordböckerna. Men språkforskning-en har också gett oss en mängd annan kunskap om vårt språksom en vanlig språkbrukare inte brukar vara medveten om.Man känner till hur språket varierar geografiskt (dialekterna)och socialt (sociolekterna). Man vet hur det går till när män-niskor samtalar i olika sammanhang (samtalsanalys och prag-matik), och man kan analysera och beskriva texter av olika slag(textanalys, fackspråk och stilistik). Vad som sker när språkmöts på individ- och samhällsnivå känner man också till (so-


95

ciolingvistik, språksociologi och tvåspråkighetsforskning). Tillspråkforskningen hör också kunskap om namn (ortnamn ochpersonnamn) som i sin tur förutsätter kunskap i språkets äld-re skikt (språkhistoria). Våra allmänna ordböcker och fack-ordböcker skulle inte heller komma till utan språkforskarensspecialistkunskap (lexikografi och terminologi).

I arkiven, på språkinstitutionerna, på Forskningscentralenför de inhemska språken och hos enskilda forskare finns upp-teckningar, inspelningar, textsamlingar m.m. som ger en bildav hur språket varierar i tid och rum. Det vi tillsvidare saknarär en större finlandssvensk elektronisk språkbank som skullege dagens språkforskare helt andra möjligheter än gårdagensatt med datalingvistikens hjälp ta fram tendenser och utveck-lingslinjer. Datalingvisten utgår ju från sin kunskap om språ-kets struktur och lexikon, men låter datorn göra körningar ienorma material (s.k. korpusar) som en tidigare generationspråkforskare aldrig hade mäktat med. Det är på material avdetta slag, och på den kunskap som kan utvinnas ut det, somockså språkvården bygger när den formulerar rekommend-ationer, ger råd och svarar på frågor som språkbrukarna ställer.Språkvård handlar inte om personliga tyckanden, utan omkunskap om språkbruket i verkligheten i går, i dag och gärnaockså en bit in i morgondagen.

En bransch där man inte kan bli arbetslös

Specialistkunskapen om språket är eftersökt. Den behövs inomalla de sektorer som här behandlas i olika kapitel. Inte baramodersmålslärare, översättare, terminologer, språkgranskareoch språkvårdare måste ha rejäla kunskaper om det språk dearbetar på. Även andra yrkesgrupper behöver kunna hanterasitt och andras språk på ett medvetet sätt. Informatörer, jour-nalister, författare, kulturarbetare, förlagsredaktörer, reklam-stilister och många tjänstemän som producerar texter behöver


96

dels ha en viss baskunskap, dels kunna leta fram den kunskapde själva eller andra saknar. Kunskapen måste ändå kombine-ras med en stark språkkänsla för att vara verkligt användbar.

Efterfrågan på språkexperter av olika slag är klart större änutbudet, och differensen kommer att öka. När nivån på språ-ket dalar, stiger behovet av olika stödfunktioner och stödper-soner. Problemet i dag på svenskt håll i Finland är att återväx-ten är för liten. Det är för få som söker sig till studier i svenska(eller nordiska språk som ämnet också heter) som moders-mål, och de som inleder sina studier har inte alla den starkaspråkkänsla som vore önskvärd. Intresset för olika studierikt-ningar varierar periodvis. Just nu drar inte humaniora till sigen så stor mängd sökande som för några decennier sedan.Även om arbetsmarknaden är mer än gynnsam för den somkan handskas med språkfrågor söker man sig som studeran-de till områden som ger snabbare och högre inkomster kan-ske redan innan man har avlagt sin examen. Att studier isvenska ger arbete, och att detta arbete kan vara av det mestvarierande och omväxlande slag, är ett budskap som univer-sitetsinstitutionerna försöker få fram, men framgången harhittills inte varit så stor.

Bland dem som börjar studera svenska som huvudämnerekryteras efter magisterexamen de doktorander som skall gåvidare och täcka någon vit fläck på kunskapskartan. Sådanafläckar finns givetvis inte minst när det gäller den varietet avsvenska språket som används i Finland. Det är mycket vi ännuinte vet, och mycket som den praktiskt verksamma språkvår-den skulle behöva veta. Undervisning i språkvård, och forsk-ning i för språkvården relevanta frågor, är just nu lågpriorite-rade områden. Vi saknar dessutom nyare kurslitteratur för stu-derande, och populärvetenskapliga verk för allmänheten, därsvenskan i Finland beskrivs ur olika synvinklar. Det finns m.a.o.ingen brist på uppgifter att ta sig an om man vill utveckla sinegen och andras kunskap om modersmålet.


97

Studier i det egna språket behöver ju inte innebära huvud-ämnesstudier. Många av de yrken som nämndes ovan utbildarman sig för genom att studera andra ämnen, men biämnes-studier eller enstaka kurser i modersmålet kunde mycket välingå i examen och värderas på arbetsmarknaden. Det behövsockså kompletterande kurser för personer som på sin arbets-plats översätter, språkgranskar och redigerar och som kanske ipraktiken bär det största ansvaret för sin arbetsgivares svenskatexter. Intresset för fortbildning av detta slag är stort, betydligtstörre än utbudet av sådana mer eller mindre skräddarsyddakurser.

Alla som studerar vid ett finländskt universitet måste av-lägga en del obligatoriska kurser i muntlig och skriftlig kom-munikation i modersmålet och det andra inhemska språket(och oftast i ett, ibland i två främmande språk). Undervisningenskall vara anpassad till studierna och det framtida yrket, ochkursernas omfattning är ringa. Vid Helsingfors universitet t.ex.varierade antalet obligatoriska studieveckor i modersmålet år1999 mellan 0,5 studieveckor (veterinärmedicinska fakulteten)och 4 (pedagogiska fakulteten). Vid Svenska social- och kom-munalhögskolan (vid Helsingfors universitet) var kursensomfattning 3 studieveckor för blivande socialarbetare och 9för blivande journalister. Vid Svenska handelshögskolan mot-svarade modersmålskursen för blivande ekonomer 2,5 studie-veckor. (En studievecka skall motsvara en arbetsvecka, dvs. 40timmars arbete, för den studerande.)

I dag kunde det vara bra att diskutera om de för alla obliga-toriska kurserna i modersmålet har den omfattning och deninriktning som situationen kräver. Borde tyngdpunkten läg-gas mer på skriftlig kommunikation i modersmålet? Bordeantalet studieveckor (i framtiden studiepoäng) höjas i moders-målet (och i det andra inhemska språket), kanske på bekost-nad av mängden obligatoriska studieveckor i engelska? Samti-digt som studerande inleder sina studier med en svagare fär-


98

dighet i modersmålet än förr har nämligen deras färdighet iengelska ökat. Den för alla obligatoriska undervisningen iengelska på universiteten torde därför i dag kunna inledas påen högre nivå, medan undervisningen i modersmålet måstestarta på en lägre än förr. Engelskan får stöd av kurslitteraturenoch i många fall dessutom av föreläsningar och övningsarbe-ten på engelska. Modersmålet har inte samma stöd understudiernas gång.

Det finns ett ökande krav på regelrätta kurser, på lärarkom-mentarer och på organiserat skrivstöd under studiernas gång.Många studerande anser själva att de har svårt för att skriva,inte minst vetenskapliga texter. Nivån på de första uppsatserstuderande lämnar in är i dag en annan och lägre än den engång var, men samtliga som siktar på en magisterexamen mås-te ändå kunna skriva ett slutarbete eller en pro gradu-avhand-ling. Lärarresurserna räcker inte till för att täcka det ökadebehovet av individuellt språkstöd. Insatser av ordinarie mo-dersmålslärare kan kompletteras genom att man utbildar per-soner som p.g.a. sina studier och/eller yrkesverksamhet kananses lämpliga att verka som ett slags språkkonsulter. Både attutbilda sådana och att sedan utnyttja deras tjänster kostar, mennågot alternativ tycks inte finnas. (Vi hänvisar här t.ex. tillspråkstödsverksamheten vid Åbo Akademi som bl.a. syftar tillatt utbilda längre hunna studerande i svenska så att de kanspråkgranska och kommentera andra studerandes arbeten.)

Vid våra svenskspråkiga universitet behöver både svensk-och finskspråkiga studerande språkstöd i svenska, men av oli-ka skäl. Dessa gruppers behov kan egentligen inte mättas mednuvarande resurser, och tillgången på nya kompetenta kraftersom kunde ge detta stöd är skral. Behovet är inte mindre vidde tvåspråkiga universiteten, och nivån på finskspråkiga stu-derandes finska modersmål väcker också oro. Det är inte nöd-vändigtvis så att nivåsänkningen är total vare sig på finskt ellersvenskt håll, utan snarare så att modersmålsfärdigheten varie-


99

rar kraftigare än förr. När de knappa lärar- och undervisnings-resurserna fördelas jämt blir det för litet för var och en. Alter-nativt kunde språkstödsinsatserna koncentreras till dem somär svagast, medan de som kan klara sig själva får lov att göradet. Ingetdera alternativet förefaller vare sig rättvist eller än-damålsenligt med tanke på universitetens uppdrag och ansvar.

Språkforskningen i Sverige förser oss med en mängd kun-skap om svenska språket som vi behöver. Vi använder oss ock-så av de språkliga hjälpmedel (ordböcker, skrivregler m.m.)som utarbetas där. Samtidigt behöver vi själva forska i svenskani Finland både för att bidra till beskrivningen av det svenskaspråkets variation och för att ta fram hjälpmedel för språk-brukare som talar och skriver på svenska i vårt eget land. Detär här tvåspråkiga ordböcker och tvåspråkig terminologi utar-betas, det är vi själva som samlar in och listar finlandssvenskaord och uttryck, det är våra dialekter som beskrivs i Ordboköver Finlands svenska folkmål, det är spår av svensk bosättningsom bevaras i landets svenska namnskick och det är vi somstuderar spår av den finsksvenska språkkontakten. Det är ock-så vi själva som har ansvar för att nya modersmålslärare ochspråkexperter för olika uppdrag utbildas. Genom studier ochforskning i svenska bidrar språkvetarna till att förvalta det fin-landssvenska kulturarvet. Vi kunde bara vara litet fler som de-lar på den uppgiften.


100

Efterfrågan på modersmålslärare och språkexperter är re-dan stor och den växer. Rekryteringen till studier i svenska/nordiska språk måste effektiveras. Det framtida behovet avmodersmålslärare, lexikografer, terminologer, dialektologer,språk- och namnvårdare, språkteknologer och översättaremåste beaktas i uppläggningen av studierna.

Behovet av skräddarsydd fortbildning i språkgranskning,översättning och språkvård är stort, men utbildarna är få.Satsningar som involverar språkvårdare i Sverige i kombi-nation med inhemska krafter är en tänkbar lösning.

Vår kunskap om svenskan i Finland i dag är otillräcklig.Språkforskning som kan tillämpas i språkvården är nöd-vändig. Också kunskap om tidigare skeden i språkets histo-ria behövs. För detta ändamål måste en omfattande finlands-svensk korpus utvecklas.

Språkteknologiska stödprogram särskilt framtagna för fin-landssvenska förhållanden är viktiga. Målet är att den somskriver på svenska i Finland skall kunna putsa bort åtmins-tone ytliga fel med hjälp av ett textkontrollprogram.


101

VI Aktiv svenska ioffentlig sektor

Användningen av landets två nationalspråk inom den offent-liga sektorn regleras av språklagen. Lagen är neutral i förhål-lande till dem bägge. Den innehåller alltså inga skyddsbestäm-melser för någotdera språket, utan bestämmer när en myndig-het är skyldig att ge service och information på finska ellersvenska. Om man beaktar vad som har gjorts inom den of-fentliga sektorn kan man som ett allmänt omdöme säga attsektorn har tagit sitt ansvar. Det finns ett genomtänkt systemsom skall resultera i god service också på svenska. Det finnsstödfunktioner och grupper av experter som sysslar med denoffentliga svenskan. Något om hur systemet fungerar och vaddet kräver att upprätthålla det skall vi ta upp här. Självfalletskall vi också kommentera områden där man kunde göra mer.Vi går ändå inte in på hur språklagen har varit eller är utfor-mad i dag.

Vår utgångspunkt är densamma som den varit i tidigareavsnitt och kommer att vara i senare: Svenskan i Finland skalli likhet med andra samhällsbärande språk användas i domä-ner utanför hem och skola. Om vi inte använder vårt språk ikommunikation med myndigheterna kommer vi inte att haett ordförråd som täcker stora områden av våra liv som invå-nare i en kommun och medborgare i landet. Vi behöver kunnatala om skatter, pensioner, arbetslöshet, sjukledighet, skuldsa-nering, föräldraledighet, byggnadsrätt m.m. på vårt eget språk.Avsikten med språklagens bestämmelser är att detta skall varmöjligt. Sedan är det upp till var och en av oss att använda ossav de möjligheter som bjuds.


102

Lagens krav på språkkunskap

För att språklagens bestämmelser skall kunna efterlevas krävsinsatser av många människor. Det har hittills gällt att fastställavilka krav på språkkunskaper som skall ställas på innehavareav olika statliga och kommunala tjänster, att ordna språkprovoch utfärda betyg samt, inte minst, om att skaffa sig den rele-vanta språkkunskap som krävs för att få ett arbete inom denoffentliga sektorn. Detta gäller finländare oavsett modersmål.Kravet på modersmålfärdighet i ett av de nationella språkenoch en bestämd, men varierande, färdighetsnivå i det andraställs på alla som söker en tjänst vid en statlig eller kommunaltvåspråkig myndighet. I studierna för en akademisk examen(magister- och kandidatexamen) ingår obligatoriska kurser ide två nationella språken, och studierna avslutas med ett s.k.mogenhetsprov i modersmålet. Den som har fått sin skolut-bildning på svenska respektive finska, och som har skrivit sittmogenhetsprov på samma språk, har därigenom klarat av detsom populärt brukar kallas ”stora språkprovet” i språket i frå-ga. Avklarade obligatoriska kurser i det andra inhemska språ-ket motsvarar ”lilla språkprovet”. Den som inte avlägger enakademisk examen har bevisat sin färdighet i de inhemska språ-ken genom att gå upp i ett prov anordnat av språkexamens-nämnden i svenska eller finska, eller genom att vända sig tillen särskilt utsedd examinator. När den nya språklagen, medtillhörande förordningar, år 2004 har trätt i kraft förändrasvissa detaljer i systemet i någon mån, men fortfarande gällerdet för en del personer att bevisa och för andra att bedömafärdigheten i de inhemska språken.

Det är lätt att inse att det är många examinatorer och språk-provsavläggare som varje år berörs av språklagens krav på in-tyg över en viss färdighetsnivå i landets två språk. Samtidigt ärdet många svenskspråkiga finländare som i sin kontakt medmyndigheterna väljer att inte utnyttja möjligheten – och rät-ten – att använda sitt modersmål. I längden måste det kännas


103

frustrerande för statens och de tvåspråkiga kommunernastjänstemän att upprätthålla ett system som inte utnyttjas i fullutsträckning. Det händer att finskspråkiga tjänstemän direktklagar över att finlandssvenskarna inte låter dem använda densvenska de bevisligen kan. Den finlandssvensk som är tvåsprå-kig nog att välja finska i snart sagt varje sammanhang försvå-rar dessutom på sikt den mer enspråkiges chans att få användasitt modersmål när han eller hon verkligen behöver det.

Även om lagen garanterar ett utbud av service på svenskakänns det säkert mindre meningsfullt att tillhandahålla sådanom efterfrågan är oregelbunden, rentav svag. Vi vill ändå till-lägga att storleken på efterfrågan på svensk service varierarkraftigt och regionalt. Det viktiga är att inse att den erbjudsoss och att vi redan för vår egen skull skall använda oss av den.Begränsa inte självmant ditt språk.

Vi bidrar själva till att språklagens krav på service på kun-dens språk upplevs som meningsfullt att upprätthålla genomatt konsekvent utnyttja servicen och genom att ge såväl positivsom negativ (men konstruktiv) respons. Om vi utgår från attvi i regel använder vårt modersmål, där språklagen ger ossmöjlighet, så kan vi ibland göra undantag när det finns sär-skilda motiv för det. För tillfället beter sig många av oss sombor i en tvåspråkig miljö (särskilt i södra Finland) tvärtom.

På klar och tydlig svenska

Möjligheten att använda modersmålet tillhandahålls av myn-digheten, men det slutgiltiga språkvalet gör kunden. Det hand-lar inte endast om att välja svenska vid ett personligt möte meden tjänsteman eller om att skriva e-brev, fylla i blanketter ochförfatta pappersinlagor på svenska. Det handlar också om attbe om den svenska blanketten såväl i pappersversion som elek-troniskt, att be om den svenska informationsbroschyren ochatt använda de svenska sidorna på webben.


104

Något är på tok om ca två tredjedelar av finlandssvenskar-na föredrar att använda finska när de kontaktar en myndig-het. Det finns olika – också fullt begripliga – anledningar tillatt en tillräckligt tvåspråkig person väljer det ena eller det an-dra språket. Dem skall vi inte gå in på här. Vi vill i stället fram-hålla att svenskspråkiga finländares uppfattning om när det ärlämpligt att välja svenska inte tycks motsvara finskspråkiga fin-ländares syn på saken. Det händer också att man som finlands-svensk överskattar sin egen färdighet i finska och underskattartjänstemannens färdighet i svenska.

När det gäller skriftlig information (broschyrer, blanketteretc.) kan man förstås också fråga sig om valet av finska i ställetför svenska eventuellt kan bero på att det svenska materialetinte håller måttet. Så är det säkert ibland, men inte alltid. Detär tyvärr så att det är de avskräckande exemplen vi minns,medan allt det goda språkarbete som görs passerar oförmärkt.

Det säger sig självt att det är viktigt – och i enlighet medspråklagen – att utbudet av texter, blanketter m.m. också finnspå svenska. Det svenska materialet skall inte vara försenat, detskall vara språkligt korrekt och det skall gå lätt att hitta. Länkentill de svenska webbsidorna som kunden skall klicka på får alltsåinte, som vi brukar säga om tvåspråkiga skyltar och reklam, krä-va ”god syn” eller ”starka glasögon” av finlandssvenskar.

Myndigheterna språk skall inte bara vara korrekt, utan detskall också vara begripligt för kunder med varierande förhands-kunskaper och erfarenheter. Klarspråk eftersträvas i dag all-mänt av myndigheterna i de nordiska länderna. Det ibland fyr-kantiga tjänstemannaspråket måste stiliseras innan det når sinamottagare. Både tjänstemannens kunskap om sakfrågan ochspråkexpertens (informatörens, översättarens eller språkgran-skarens) förmåga att beakta mottagaren och skriva klarspråkbehövs för ett gott slutresultat.

Tjänstemännen t.ex. vid justitieministeriets granskningsbyråansvarar för svenska lagtexter. Deras kolleger vid statsrådets


105

translatorsbyrå och vid riksdagens svenska byrå har som upp-gift att se till att de svenska texter de översätter och granskarinte bara är korrekta till sitt innehåll, utan att de också uppfyl-ler andra kvalitetskrav. Statsrådets svenska språknämnd är ettsärskilt expertorgan vars uppgift det är att vårda svenskan iden offentliga sektorn. Den har gett ut en handbok (Svensktlagspråk i Finland) för alla som skriver inom den offentligasektorn; handboken ges ständigt ut i nya upplagor. Vid Forsk-ningscentralen för de inhemska språken är en språkvårdareavdelad för att arbeta med myndigheternas språk. I dag då ocksåEU-texter är en del av den offentliga prosan kan vi konstateraatt de svenska texterna är gemensamma för Finland och Sverige.Det pågår alltså en hel del arbete som syftar till att förse denoffentliga sektorn med fullgoda svenska texter. Den språkligamedvetenheten på hög nivå i samhället är m.a.o. god, medandet på lägre nivå inte alltid är lika väl beställt.

Människorna bakom myndigheternas texter

Det är svårt att ange exakt hur många personer som översättertill svenska och/eller granskar svenska texter inom den offent-liga sektorn. På ministerienivå är det uppskattningsvis 40 per-soner som regelbundet arbetar med svenska texter. Antalet fri-lansar är gissningsvis fler. En mycket grov uppskattning är attnågot mer än 100 personer arbetar med att översätta och/ellergranska statliga myndighetstexter på svenska. Om siffran äroriktig är den snarare tagen i underkant än i överkant.

En del av de tjänstemän som arbetar med myndigheternastexter har översättar-, informatörs- eller journalistutbildning,men många har landat i yrket med andra studier (t.ex. i juri-dik eller samhällsvetenskap) och erfarenheter i bagaget. All-mänt taget kan man säga att de som arbetar med myndighets-prosan är för få. Tillgången på kvalificerade översättare ochspråkgranskare motsvarar inte efterfrågan. Det vore viktigt att


106

rekrytera fler studerande med svenska som modersmål tillöversättarutbildningen och/eller till studier i nordiska språk/svenska. Det vore också ändamålsenligt att anordna komplet-terande utbildning för dem som har fallenhet för yrket.

Informatörerna och översättarna/språkgranskarna är detjänstemän som skall kunna hantera texter och språkfrågorpå ett professionellt sätt. De kan på många sätt jämföras medmediernas journalister (se kapitel IX). De har t.ex. sammaproblem som dessa när det gäller att slåss mot klockan ochatt hitta de riktiga svenska motsvarigheterna till nya termer.Pressmeddelandet som skall översättas kan komma i sistaminuten och innehålla ett uttryck som är nykonstruerat ocksåpå finska. Det tar tid och kräver skicklighet att åstadkommaett sådant på god svenska, där de finska termerna fått en kor-rekt översättning. När arbetet väl är gjort är det inte upp-muntrande att behöva konstatera att de finlandssvenska jour-nalisterna ofta har valt det finska materialet i stället för detsom fanns till hands på svenska. I tidningen används sedanhemgjorda översättningar i stället för den korrekta termino-login.

Behovet av information på svenska kan förstås också glöm-mas bort trots god vilja och gott språkklimat på arbetsplatsen.Mycket av myndigheternas information finns i dag på web-ben. Då gäller det att samarbeta med data- och webbnissar sominte kan språket, men som av tekniska skäl bestämmer mycketav utformningen av informationen. Här gäller det att inte gesig. Tekniken skall underordnas språket och inte tvärtom.

De som producerar text på en myndighet behöver allt detspråkteknologiska stöd de kan få. Vidare behöver de fortbild-ning och språklig stimulans för att hålla sitt språk levande. Detär viktigt att de har en levande kontakt med motsvarande myn-dighet (verk, organisation etc.) i Sverige. För att kunna över-sätta information om hälsa, säkerhet, jord- och skogsbruk,polisiära frågor, utbildning, bankverksamhet, kyrkliga angelä-


107

genheter, fackföreningsverksamhet, konsumentskydd, pens-ioner m.m. måste man känna till på vilket sätt och med vilkatermer man talar och skriver om sådana frågor på svenska.Ordböcker och termlistor räcker inte till bl.a. därför att de ny-aste uttrycken ännu inte har hunnit in i dem. Däremot är In-ternet en obegränsad källa till information. Det går att leta framtexter skrivna i Sverige som till sitt sakliga innehåll motsvararden text man själv arbetar med. Där finns de uttryck man an-vänder i Sverige och som vi behöver här.

Vistelse på tjänstens vägnar i Sverige (och/eller i det övrigaNorden) behövs, likaså utbytestjänstgöring. Möjlighet att re-gelbundet gå på kurser där man går in på klarspråk och påterminologi är nödvändigt. Medlemskap i ett välfungerandenätverk som omfattar alla med liknande uppgifter i den of-fentliga sektorn ökar möjligheten att söka gemensamma lös-ningar, lägga upp en gemensam termbank, skapa textmodelleretc. Ett exempel på ett sådant stödjande samarbete är översät-tarnas diskussionslista Hieroglyfen, där medlemmarna myck-et snabbt kan nås av och sprida information. Tjänstemännenskall veta att det stöd som arbetsplatsen erbjuder dem intehandlar om punktinsatser, utan om ett system som berör alladen offentliga sektorns informatörer och översättare, och somde regelbundet har tillgång till under sin anställningstid.

Vi vill föreslå att man inom den offentliga sektorn på olikaarbetsplatser för en målinriktad diskussion om språkens rollbåde internt och externt. Språklagen formulerar visserligen dekrav som myndigheterna skall uppfylla, men det är männ-iskor som skall se till att så sker i verkligheten. Ett minimikravborde vara att alla större myndigheter har minst en informa-tör som arbetar på svenska. Så är det inte nu med resultatet attde svenska texternas kvalitet kan variera, och att de ibland intelängre är aktuella när de äntligen föreligger. Lagens krav gällerkontakterna utåt. Det som sker på arbetsplatsen människoremellan är en intern affär, men inte mindre viktigt.


108

De som är anställda för att ge information och översättaarbetar inte i ett vakuum. Deras arbete påverkas av andra.Översättarna/språkgranskarna och informatörerna är inte deenda som skall bära ansvar för den språkliga kvaliteten (oav-sett språk). Språket är ju inte något man lägger till efteråt; detföds medan man talar och skriver. De professionella informa-törernas och översättarnas arbete skulle underlättas om varjemyndighet hade utarbetade normer för hur tjänstemännenskall skriva, och alldeles särskilt för hur samarbetet med enöversättare skall gå till.

Arbetskamraterna står för texter eller material som skallbearbetas och/eller översättas. Bland dem finns säkert mångavars språkliga kapacitet kunde utvecklas och tas till vara. Enhel del myndighetstexter behandlas inte alls av de anställdaöversättarna/språkgranskarna, utan produceras direkt avtjänstemännen. En finlandssvensk tjänsteman får ofta ageraspråkexpert i fråga om kollegernas texter eller åläggs att skri-va direkt på svenska eller något annat språk som han ellerhon behärskar väl. För att kunna göra detta, t.ex. som jurist,är det viktigt att man har fått sin utbildning (åtminstone del-vis) på modersmålet. Kanske är mången arbetsplats betyd-ligt mer språkligt brokig än de anställda och deras chefer tror?Med hjälp av uppsatta mål, och en uttänkt strategi för hurdessa skall nås, kunde hela personalens språkkapital tas tillvara.

Svenska som arbetsspråk

Den offentliga sektorn är också en arbetsplats. Precis som påandra arbetsplatser handlar det om att välja språk enligt per-son, kombination av personer, samtalsämne, samtalets syftem.m. Myndigheten i sig har inget ”modersmål”, dvs. de an-ställda väljer själva vilket/vilka språk de använder kollegeremellan. På en arbetsplats där flertalet har finska som moders-


109

mål kommer också många svenskspråkiga anställda i prakti-ken att ha finska som arbetsspråk.

För många finlandssvenskar sker en uppdelning av språkenså att finska blir det professionella språket och svenska det pri-vata (eller ett av de privata språken). Detta är helt naturligt,men det är samtidigt synd om modersmålet inte får plats somyrkesspråk. Ur arbetsgivarens synvinkel, såväl som ur den en-skildes, borde det vara till fördel om bägge språken kunde ut-nyttjas också professionellt. Svenskspråkiga anställda kan ävenvara en resurs för sina finskspråkiga kolleger. Okompliceradeoch informella kaffepauser kan användas för samtal på sven-ska med dem som kan minst. Arbetsrelaterade diskussionerkan föras på svenska med finskspråkiga kolleger som kan mer.Möjligheterna är många och kan skräddarsys efter vars ochens behov.

Till vår förvåning har vi under arbetets gång fått höra attfinlandssvenskar ofta är ovilliga att tala svenska med sinafinskspråkiga kolleger. (Detta gäller givetvis också arbetsplat-ser inom den privata sektorn; vi återkommer därför till sa-ken.) Man slår t.ex. om till finska när en finskspråkig kollegakommer in i ett samtal mellan svenskspråkiga. Detta skerockså då den finskspråkiga kollegan klart visar att han ellerhon gärna talar svenska.

Bytet till finska beror inte alltid på att den finskspråkiga sam-talspartnerns svenska är skral. Vi har fått in exempel på finsk-språkiga som t.o.m. har studerat på svenska, och vilkas färdig-hetsnivå alltså är mycket hög, men som inte lyckas övertalasina finlandssvenska kolleger att tala svenska med dem. Dettaär ett beteende som vi inte förstår. Förutom att det är oartigtatt utesluta någon från ett språkligt sammanhang där han ellerhon gärna vill vara med, så är det dumt med tanke på utveck-lingen av det svenska modersmålet som ett yrkesspråk. Omman aldrig talar om jobbet på svenska saknar man snart ordför det. Finlandssvenskar som lever och arbetar i en finskdo-


110

minerad miljö har oräkneliga möjligheter att stärka sin finskaspråkfärdighet både på jobbet och på fritiden. Deras finsksprå-kiga kolleger har mycket få sätt att stärka sin svenska på. Ex-empel på motsatsen – att bytet till finska sker på uppmaningeller som en följd av omgivningens tryck – finns det säkert ipraktiken fler av. Vår avsikt är här närmast att påminna om attspråk skall väljas i samförstånd med den man talar med ochinte utgående från en förhandsuppfattning som kan vara fel-aktig om än välmenande.

Språklig konsekvensbedömning

Det vi har kallat den offentliga sektorn, med sina olika statli-ga och kommunala myndigheter och verk, är givetvis intenågot oföränderligt och klart avgränsat block av verksamhe-ter som finansieras med skattemedel. I dag har vi t.ex. statli-ga affärsverk samt statliga och kommunala bolag. De styrssom företag även om de inte är privatägda. I motsats till ur-sprungligen privatägda företag, som inte omfattas av språk-lagen, gäller lagens bestämmelser om språklig service ävendem, men med tillägget att uppgiften inte skall vara oskäligtbetungande för bolaget. När de statliga affärsverken tillkomgjorde man nämligen den bedömningen att förändringenskulle komma att ha en språklig konsekvens som inte varönskvärd. Språklagens betydelse minskar när betydelsen avden statliga sektorn gör det, och den privata sektorn får i stäl-let allt större tyngd.

Vi går inte djupare in på effekterna av det vi brukar kallastrukturförändringar i samhället, utan konstaterar endast attsådana kan medföra språkliga konsekvenser för medborgar-na. Det vore därför önskvärt att varje förändring inom denoffentliga sektorn regelmässigt och på förhand blev föremålför en språklig konsekvensbedömning. Detta gäller också för-ändringar som förefaller små och beslut som känns lokala. Även


111

en liten förändring kan innebära en stor påföljd för de invol-verade språken.

En vettig språklig konsekvensbedömning kan inte göras omman inte har slagit fast vad man behöver uppnå och bevara.Det finns därför många skäl till att en offentlig myndighet, ettstatligt affärsverk, ett kommunalt bolag, och alldeles särskilten kommun, skulle behöva ta fram en genomtänkt språkstra-tegi för sin verksamhet. De är alla skyldiga att tillhandahållaspråklig service, och denna service skall kunna upprätthållasockså när betingelserna förändras.

Redan demografiska förändringar har betydelse t.ex. på detkommunala planet. Äldre personer som blir kvar i en utflytt-ningsbygd behöver vård, medan barn och unga på en snabbtväxande ort behöver dagvård, skola och fritidssysselsättning-ar. Detta är något som en tvåspråkig kommun skall tillhanda-hålla på invånarnas språk oavsett kassaläge. På orter där densvenskspråkiga befolkningen bor utspridd kan även små om-flyttningar och förskjutningar märkas t.ex. som ett ökat ellerminskat antal barn som behöver dagvård, förskola och skolapå svenska.

Nya länsgränser, kommunsammanslagningar, regionalasamarbetsformer, verksamhetsformer som omhändertas avsamkommuner m.m. leder också till nya språkliga konstell-ationer som förändrar möjligheterna att ge invånarna/kunder-na en fungerande språklig service. Även landets EU-medlem-skap har konsekvenser för språkanvändningen på olika nivåeri samhället. De språkbestämmelser som gäller för den offentli-ga sektorn må vara klara, men de skall kunna förverkligas ivarje konkret situation. En kartläggning av de faktiska beho-ven måste ligga bakom förslag till och krav på lösningar.


112

En språkstrategi för varje kommun

I dag samarbetar en kommun mer än förr också med företaginom den privata sektorn. Man köper tjänster och man läggerut verksamheter som tidigare omhändertagits av kommunensjälv. I en del fall handlar det om service som kommunens egnainvånare har rätt till, i andra fall handlar det om utåtriktadverksamhet som syftar till att ge information om kommunenoch locka till sig investerare, nya invånare eller turister. Hem-tjänst för äldre personer, dagvård för småbarn, skolskjuts ocheftermiddagsvård för skolbarn, fritidssysselsättningar för barnoch ungdom kan andra än kommunen utföra, men vem ga-ranterar att en gammal människa eller ett barn verkligen blirbemött på sitt eget språk, och vilken kvalitet har språket? Nären tjänst köps in av den privata sektorn måste en språkförbin-delse ingås, men vilken kvalitet den språkliga tjänsten skall hållaär svårare att försäkra sig om.

Det marknadsföringsmaterial som t.ex. en tvåspråkig kom-mun låter producera finns i regel på bägge språken, men vil-ken språklig kvalitet håller den svenska versionen? På kom-munens webbplats finns som sig bör information på bäggespråken, men hur är det med de privata företag som man kanklicka sig fram till via de länkar som ges? En tvåspråkig kom-mun som starkt framhåller sina finlandssvenska rötter ochmöjligheten att få service på svenska förefaller kanske mindretrovärdig om den lokala stugbyn, golfbanan, båtuthyraren,energibolaget och andra företagare endast gör reklam för sigpå finska. En liten utflykt till ett antal olika kommuner sompresenterar sig själva i cyberrymden visar ändå att många hartagit vara på de möjligheter till bred information på kunder-nas olika språk som detta nya medium ger.

En kommun som har en genomtänkt språkstrategi vet närdet gäller att kräva en skriftlig förbindelse på språklig serviceav en samarbetspart oavsett om den representerar den offent-


113

liga sektorn eller är privat. (Detta förutsätter också den nyaspråklagen.) Lägger man ut ett uppdrag som tidigare skötts avkommunens egen personal så skall kommuninvånarna kunnafå samma språkservice som tidigare. Ett brott mot en sådanförbindelse borde kunna leda till någon sanktion från bestäl-larens sida. Man borde också kunna mäta på vilken nivå kom-munens språkliga service i praktiken befinner sig. Var den bordebefinna sig fastställer språklagen. Som vi tidigare har nämnt (isamband med skolan och modersmålet i kapitel III) kan enkommunal språkstrategi också ge stadga åt de beslut som fat-tas av enskilda rektorer, skol- och daghemsföreståndare.

Givetvis skall en kommunal språkstrategi beröra samtligaspråk som invånarna använder: de två nationalspråken vid si-dan av invandrares modersmål. Också behovet av kunskap ioch service på främmande språk för internationella kontakteroch för turistnäringen kan behandlas och fastställas i ett stra-tegidokument. Mål och metoder skall naturligtvis ses över medjämna mellanrum. Lika självfallet är det att kommunen utvär-derar hur väl olika förvaltningsenheter har nått de uppställdamålen. Det man säger sig vilja uppnå i fråga om kommunensspråkliga service och ansvar skall drivas som vilken annan po-litisk fråga som helst. Om det skall vara någon nytta med enspråkstrategi skräddarsydd för de egna lokala behoven så måstedet ju synas i vardagen, inte endast citeras i festtalen.

Tanken med en språkstrategi – för en kommun, en myn-dighet eller någon annan förvaltningsenhet – är att det kanvara bra att tänka efter före. Att enbart reagera på berättigadespråkkrav i efterhand är mindre rationellt än att vara stegetföre. En statlig myndighet som vill ha ett gott rykte, och entvåspråkig kommun som vill ha nöjda skattebetalande invå-nare och locka till sig fler, tjänar helt enkelt på att ha en tydlighållning i fråga om när, var och hur invånarnas olika moders-mål skall beaktas.


114

Hur heter det?

I detta kapitel har olika språkvårdande nämnder och gruppernämnts. Senare (t.ex. i kapitel IX) kommer ytterligare exem-pel på organiserade språkvårdsinsatser att tas upp. Det pågåralltså en hel del språkvårdande och språkutvecklande arbetepå svenska (samt på finska) på olika håll i vårt samhälle. I endel fall handlar det om frivilligt arbete (som det som HugoBergroth-sällskapet står för) och om inofficiella nätverk (somöversättarnas diskussionslista Hieroglyfus). I andra fall hand-lar det om särskilda språkvårdsgrupper som är en integreraddel av arbetet inom en myndighet, på en redaktion etc. Vartskall då en enskild person vända sig för att få veta hur någotheter?

I första hand vänder sig en enskild person till Svenska av-delningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken.Under ett år besvarar avdelningens fem språkvårdare ca 3 000frågor per telefon och närmare 1 000 frågor per brev, fax oche-post. Forskarna medverkar också vid kurser och seminariersom anordnas av utomstående. Deras insatser motsvarar dåungefär 50 undervisningstimmar årligen. Svenska avdelning-ens personal skriver också språkspalter och medverkar i språk-program i olika medier. De är också medlemmar i många avde språkgrupper som finns på annat håll. I forskningscentral-ens tidskrift Språkbruk, som utkommer fyra gånger per år, be-svaras språkbrukares frågor. Material ur tidskriften finns ock-så tillgängligt på nätet (www.kotus.fi).

Man kan anta att det i första hand är professionella språk-brukare (översättare, språkgranskare, journalister, förlagsredak-törer, författare m.fl.) som vänder sig till Svenska avdelningen.En liten pilotundersökning visar t.ex. att personer som harsvenska som modersmål, och som bor på en ort där svenskanhar en relativt stark position, oftare slår upp i ordböcker ochläser språkspalter än de vänder sig till avdelningens personal.Eventuellt beror det på att deras frågor är av sådan natur att de


115

kan lösa dem utan diskussion med en språkvårdare, medanden vars svenska språk är osäkrare och miljö är mer finskdo-minerad har ett större behov av handledning. Enligt sammaundersökning är avdelningens kunder personer i medelåldern,medan ungdomar och unga vuxna inte lika ofta tar kontakt.Detta kan tänkas bero på att behovet av svar på språkfrågor ärkopplat till frågeställarnas yrkesverksamhet. Man frågar för attlösa ett professionellt problem, inte av pur och privat intresse.

När avdelningens databasprogram Språklådan blir klart attläggas ut på Internet kommer man att kunna hitta svar påspråkfrågor via webben. I takt med att vanan att söka svar påfrågor via Internet växer kommer språkbrukare förmodligenallt mer att se webben som ett alternativ till ordböcker, telefonoch fax. Via Svenska avdelningens webbsida är det redan nulätt att få fram specialordlistor och språkspalter och klicka sigvidare till utomstående källor som t.ex. till Svenska språknämn-den i Sverige.

Språkgranskning av läromedel (externt finansierad) omhän-dertas av en av avdelningens språkforskare. En annan av fors-karna är ansvarig för utgivningen av Stora finsk-svenska ord-boken, och fyra forskare arbetar med Ordbok över Finlandssvenska folkmål. Vid sidan av detta pågår också forskning i namnoch en av forskarna är ansvarig för namnvården. Nya ortnamninom svensk- och tvåspråkiga områden skall passa in i det rå-dande namnskicket, och gamla få en korrekt form på skyltaroch kartor.

I anslutning till Forskningscentralen för de inhemska språ-ken verkar fem språknämnder som består av en grupp förtro-endevalda personer utnämnda av centralens direktion. Med-lemmarna skall representera olika för språket viktiga sektoreri samhället. Finska, svenska, samiska, romani och teckenspråkhar alla sina nämnder som sammanträder ett antal gånger perår för att diskutera aktuella språkfrågor. En gång per år hållsett möte för samtliga språknämnder i Norden, då man tar upp


116

något aktuellt tema och diskuterar linjedragningar. Den svenskaspråknämnden i Finland, som tillkom på initiativ av SvenskaFinlands folkting år 1942, är Nordens äldsta. Den finska språk-nämnden, som har en liknande sammansättning, tillsattes år1944. De uppgifter som dessa nämnder ursprungligen hadeöverfördes på Forskningscentralen när den tillkom 1976. Detdagliga språkvårdsarbetet utförs främst av centralens forskare,medan nämnden fungerar som bollplank, remissinstans, idé-kläckare och initiativtagare.


117

Det är viktigt att finlandssvenskarna använder den servicepå svenska som kommunala och statliga verk står till budsmed.

Efterfrågan på kvalificerade översättare och språkgranska-re är större än tillgången. Utbildning av sådana kan ges bådeinom ramen för ordinarie språkstudier och som fortbild-ning för personer med lämplig grundutbildning och språk-liga förutsättningar.

Allt behöver inte översättas. Många texter kan skrivas pa-rallellt på bägge språken.

De som är ansvariga för myndigheternas svenska texter be-höver tillgång till språkteknologiskt stöd och möjligheteratt vidareutveckla sin fackspråkskännedom.

En myndighet har inget ”modersmål”. De anställda väljersjälva vilket/vilka språk som används vid kommunikationkolleger emellan.

Varje kommun behöver ta fram en språkstrategi med måloch metoder anpassade till de lokala förhållandena.

Den kommunala språkstrategins mål skall drivas som vil-ken annan politisk fråga som helst. En språklig konsekvens-bedömning skall t.ex. regelmässigt göras när förslag till åt-gärder framläggs för kommunens beslutsfattare.

Tillgången till språkstöd och svar på språkfrågor särskilt ielektronisk form behöver förstärkas. Språkbrukaren skalluppleva det som lätt och bekvämt att använda t.ex. ett text-kontrollverktyg eller att slå upp i en källa oavsett om denhar formen av en bok eller en specialordlista på nätet.Vanan att använda språkstöd och källor av detta slag skallskapas redan under skol- och studietiden.


118


119

VII Svenskani företagsvärlden

Språklagen styr inte språkanvändningen i företagsvärlden ochnågra formella krav på språklig service existerar därför inte.Eftersom det inte finns spelregler (dvs. språklagsbestämmel-ser) för vad ett företag skall erbjuda och en kund skall kunnaefterlysa, kommer vi först att försöka teckna en bild av denbrokiga verklighet där säljare och köpare agerar. Hur ser mark-naden ut och hur styr den språkanvändningen? Därefter tar viupp företagens svenska texter och den betydelse dessa har förspråkbrukarna. Här kommer vi in på vem det är som produ-cerar dessa texter, dvs. på översättarna och språkgranskarna.Vi skall också fundera över företagsvärlden ur de anställdassynvinkel och säga något om kommunikationen i företag verk-samma i flera länder. (Eftersom vi diskuterar förlagen i kapitelVIII utesluter vi dem här.)

Inledningsvis vill vi understryka att vi nu rör oss på ett om-råde där det ännu saknas tillräckligt omfattande studier. Utgå-ende från de begränsade studier och iakttagelser som finns för-söker vi ändå föra ett resonemang kring användningen avsvenska som ett modersmål för kunder och anställda och sär-skilt om kvaliteten på detta språk.

Här råder marknaden

Låt oss börja med att konstatera att ytterst få företag i dag ope-rerar på endast ett eller två språk. Mer eller mindre alla företaghar numera internationella kontakter eller arbetar på den glo-bala marknaden i någon utsträckning. Handelns språk har all-tid varit många åtminstone i medelstora och stora företag.


120

Under de senaste decennierna har detta blivit ännu mer påfal-lande genom tillkomsten av samföretag och genom de nya bolagsom har uppstått som en följd av fusioner mellan företag verk-samma i olika länder. Flerspråkigheten har då blivit en realitetockså internt på arbetsplatsen och inte endast externt i kon-takten med samarbetspartner och kunder i andra länder. Atten finlandssvensk anställd i ett nyligen fusionerat nordiskt fö-retag väljer att låta sin mobiltelefonsvarare tala endast engel-ska är därför kanske inte förvånande. Förvånande vore detdäremot om han förutsatte att hans finska, finlandssvenska ochnordiska kolleger och vänner skulle tala in sina meddelandentill honom på engelska.

Exemplet med telefonsvararen visar att vi i dag i företags-världen har att räkna med att en del anställda skall kunna han-tera flera språk (åtminstone finska, svenska, engelska, menockså gärna något fjärde språk) på en mycket hög nivå. Dettagäller dock inte alla. Förutom att språkkraven har sambandmed arbetsuppgiften växer de också ju högre upp i hierarkinden anställda befinner sig. Vid rekryteringen av nytt folk, ochnär avancemangsmöjligheter diskuteras, är språkrepertoarennågot som vägs in i bedömningen.

En vanlig kund som köper något över disk, som kontaktarföretaget per telefon eller som surfar in på dess webbplats föratt göra en beställning kommer i kontakt med anställda sominte befinner sig så högt i hierarkin. Den språkliga betjäningsom kunden då kan få varierar mycket. Variationen beror inteendast på den representant för företaget som kunden råkar på,utan också på den språkliga policy som företaget har. Har fö-retaget valt att fungera endast på finska så kommer också denmest språkkunniga av anställda att använda detta språk åtminst-one i första hand. Är företaget däremot medvetet tvåspråkigtpå finska och svenska (eller kanske på flera språk), då är per-sonalen inställd på att betjäna på fler språk och på att lotsakunden rätt om den egna språkfärdigheten inte räcker till. Va-


121

riationen ökar ytterligare om vi beaktar regionala skillnader.Då tillkommer t.ex. på en del håll den lokala dialekten som enspråkform som kan väljas både med arbetskamrater och medkunder.

Företagsvärlden är inte något entydigt begrepp. Att vi skallräkna med företag av olika storlek är givet. Mellan den lokalaenmansfirman och en koncern som opererar i flera länder rymsen hel del variation. I det lilla företaget sköter få personer mångaolika uppgifter, medan personalen i ett större företag arbetarmed sådant som de har särskild utbildning och fallenhet för.Möjligheten att utnyttja de anställdas språkfärdighet ökar justörre personalen är. Självklart kan vi inte beakta alla tänkbaraföretagsformer och affärsidéer här. I vårt resonemang utgår vinärmast från vardagliga sammanhang som de flesta av oss harerfarenhet av som kunder.

En del företag producerar varor, andra tjänster. En del före-tag har andra företag som kunder och förhandlar med exper-ter i branschen. Andra säljer direkt till slutkonsumenterna, dvs.oss vanliga kunder. Att sälja kapitalvaror, som kostar mycketoch innebär en investering för kunden, är också något annatän att sälja t.ex. dagligvaror, som inte kräver särskilt mycketkunskap och eftertanke av köparen. En vara på en butikshyllasäljer sig nästan själv om den är rätt exponerad. En tjänst be-höver beskrivas i skrift (i en annons, en broschyr eller på nä-tet) och/eller i tal (i butiken, på resebyrån, i telefon, på en mäs-sa etc.). Behovet av interaktion med kunden i tal och/eller skriftvarierar m.a.o. betydligt.

Alla företag har en språklig profil

I bottnen på all affärsverksamhet ligger något som är gemen-samt – alla som har något att sälja har en kund att beakta. Detfinns dessutom ett talesätt som säger att man kan köpa på vil-ket språk som helst, men bara sälja på kundens. Företagens


122

medvetenhet om och intresse av en kundkrets som behövereller uppskattar service på svenska finns det mycket litet syste-matisk kunskap om. Som vägledning räcker t.ex. inte förekoms-ten av reklam i finlandssvenska medier eller tvåspråkiga an-nonser i gatubilden. Företagens val av marknadsföringsspråksäger oss ingenting om personalens beredskap att användasvenska i en konkret situation. En undersökning över tid avspråkkunskaperna hos anställda vid finländska företag skulleförmodligen ändå visa att personalens språkkunskaper har sti-git eller kanske snarare har breddats överlag. I dag har man in-trycket att förmågan och modet att använda åtminstone engel-ska har vuxit. Det är troligt att denna utveckling åtminstonedelvis har skett på svenskans bekostnad.

Varje företag har en språklig profil oavsett om den är med-vetet framtagen eller resultatet av praxis. Kunderna har en mereller mindre sann bild av vad de kan förvänta sig. Synliga ut-tryck för ett företags språkliga profil är t.ex. tvåspråkig (ellerflerspråkig) skyltning, ”språkflaggor” för personalen, direkt-reklam och stamkundsinformation på två språk, svensksprå-kiga annonser och svensk information på webben. Sådana sig-naler kan en finlandssvensk kund inte undgå att notera ävenom de inte alltid ger någon hundraprocentig garanti för servi-ce på svenska vid varje tillfälle.

Utgångspunkten för vårt resonemang i detta och övrigakapitel är att svenskan i Finland för att må bra behöver använ-das i ett flertal varierande sammanhang också utanför hemoch skola. Den offentliga sektorn representerar en del sådanasammanhang, den privata sektorn, dit företagsvärlden räknas,representerar andra. I en del fall stämmer efterfrågan på språk-service med utbudet, i andra inte. Inom den privata sektornfår vi den service som företaget finner lönsam att erbjuda. Somkunder borde vi stimulera detta utbud genom att öka efterfrå-gan och genom att visa uppskattning av den service som re-dan existerar. Särskilt borde vi hurra för de satsningar ett före-


123

tag gör för att kvaliteten på det svenska språk vi möter skallvara god.

Vi har redan ovan nämnt olika slag av marknadsförings-material som i varierande utsträckning produceras på svens-ka. Till marknadsföring i snäv bemärkelse hör reklam som synsi gatubilden, reklamfilm på bio och TV, annonser i tidningaroch tidskrifter, reklamblad som sticks in brevlådan och direkt-reklam som skickas med posten. Reklam kan också nå oss viatelefonen och den uppkopplade datorn, men då är den sällansvenskspråkig. Företagens webbplatser innehåller både faktaom företaget och reklam för dess varor och tjänster. Även fö-retagens årsredovisningar har som delsyfte att sälja.

Kan reklam översättas?

Reklamens budskap når oss nästan oavsett vår egen aktivitet.Det är den förstås avsedd att göra. Mycket av det vi läser ochhör mer eller mindre halvautomatiskt är reklam av något slag.Största delen är på finska, men en del är också på svenska. Re-klam på svenska i Finland är oftare översatt än produceraddirekt på svenska. Mindre firmor producerar ibland själva sitteget marknadsföringsmaterial, andra vänder sig till utomstå-ende textproducenter eller reklambyråer. Företagets marknads-föringsansvariga skapar alltså inte nödvändigtvis reklam själ-va, utan lägger ut uppdrag på andra. Reklambyråerna anlitarutomstående översättare om de inte själva har anställda somkan ta hand om att ”säga detsamma på svenska”. Tidningarnasannonsavdelningar översätter eller stiliserar ibland det insän-da materialet innan det går i tryck. Det är m.a.o. rätt mångakockar inblandade i soppkoket speciellt när det gäller att åstad-komma den svenska versionen.

En del av de inblandade är professionella marknadsförare,men kan inte bedöma den översättning de får eftersom de intebehärskar språket. Översättarnas skicklighet och kompetens


124

varierar och alla översätter inte till sitt modersmål. Inte ens enskicklig och erfaren översättare kan åstadkomma ett toppre-sultat om originaltexten levereras i sista minuten. En del upp-dragsgivare vill ha så ordagranna översättningar att resultatetinte blir idiomatiskt, ännu mindre slagkraftigt. Bäst lyckas över-sättaren med sitt arbete om han eller hon får vara med omprocessen från början och får tillgång till samma informationsom den person som skapade originalet. Då slipper översätta-ren översätta, utan får fungera som copy writer. Eftersom textent.ex. i en annons hänger intimt samman med annonsens grafis-ka utformning inklusive bilder kan den egentligen inte formu-leras utan vetskap om hur den är tänkt att sitta i helheten.

På en del reklambyråer arbetar reklamstilister som harsvenska som modersmål, men som i sitt yrke endast förutsättsfungera på finska. Orsaken är att marknadsföringskampanjerofta ideas fram i grupp inom reklambyrån och/eller i samar-bete med uppdragsgivaren. Ett spontant framkastande av ännuinte genomtänkta idéer är fruktbart och nödvändigt, och detsker på ett språk, majoritetens och uppdragsgivarens. Om manändå vet att materialet kommer att översättas till svenska, var-för inte beakta det från början? Använd den språkresurs somkanske finns bland de anställda eller ta med översättaren i etttidigt skede.

Översättning är alltid krävande. Att översätta reklam äregentligen en omöjlighet. Det handlar i stället om att skapa enny originaltext med samma budskap som passar i samma ramsom originaltexten på ett annat språk. Det är få som klarar dettaeller som får arbeta under omständigheter som gör det möjligt.Detta kan vara en förklaring till varför reklam på svenska i Fin-land sällan ”lyfter” på samma sätt som finsk reklam eller re-klam producerad i Sverige. Det finns enskilda undantag ochde väcker i allmänhet stor och positiv uppmärksamhet.

Det är därför mycket förvånande att det finns svenska före-tag som har etablerat sig i Finland som inte anser att de här


125

kan använda samma reklam på svenska som i Sverige. Mananser nämligen att det finns för stora kulturskillnader mellansvenska och finlandssvenska konsumenter. Den reklam somskall användas i Finland översätts därför två gånger: från ”riks-svenska” till finska och från finska till ”finlandssvenska”. Manbyter också ut ord och uttryckssätt som man tror konsumen-terna skall uppfatta som alltför rikssvenska. Varför företagentror att finlandssvenskar – särskilt i Österbotten och på Åland– känner sig främmande för sådan reklam som produceras iSverige, och eventuellt förhåller sig negativa till den, vet vi inte.Tilläggas kan att dessa företag sällan använder svenska på sinwebbplats, ej heller aktivt hänvisar till moderbolagens webb-platser i Sverige. Vi tar upp detta eftersom det är ett exempelpå svensk okunskap om finländska, särskilt finlandssvenska,förhållanden. Denna okunskap upplevs inte sällan av en svensk-språkig kund som en direkt oartighet. En finskspråkig kundkan också förvåna sig över att ett svenskt företag döljer sittursprung och profilerar sig som ”finskt”.

Reklamsvenskan, och svenskan i marknadsföringsmaterialöverlag, hör till de texter som influerar oss språkligt i vår var-dag. Den som t.ex. skriver texten till en tidningsannons, elleröversätter den, kommer nog inte att tänka på att han eller honpåverkar någons språk, vilket däremot den journalist vet somhar skrivit texten i spalten bredvid. (Till journalisten som språk-modell återkommer vi i kapitel IX.) Spåren av översättningkan synas så att resultatet blir en text som inte är vare sig effek-tiv eller korrekt. Och om den är korrekt är den kanske ändåinte idiomatisk. En ordagrann översättning motsvarar inte all-tid ett naturligt uttryckssätt.

För att kunna skriva och/eller översätta marknadsförings-texter på svenska behöver man inte bara ha ett säkert språk-öra; man behöver också ha en känsla för marknadsretorik. Ettsätt att utveckla den kompetens som denna speciella genre krä-ver är att låta sig influeras av originaltexter producerade i


126

Sverige. Då kan man komma ifrån den ”hevonen on häst”-mentalitet som utmärker de översatta texterna i Finland. Meddetta uttryck avser vi kravet på att en översättning skall varaen ord-för-ord-kopia av originalet i stället för att vara en åter-givning av innehållet på ett sätt som uppfattas som genuintför den som har språket som modersmål.

Ett starkt budskap döljs av ett svagt språk

En text som är illa skriven drar läsarens uppmärksamhet tillspråkformen i stället för till budskapet. Detta gäller alla texteroavsett om det är fråga om original eller översättning. Har mannågot att sälja skall man därför vara extra mån om att språk-formen lyfter fram innehållet och inte ställer sig i vägen fördet. Det borde därför vara viktigt för de företag som produce-rar texter på svenska att se till att kvaliteten på språket är denbästa möjliga.

Det borde också vara viktigt för företaget att ha kontrollöver den språkliga nivån på texter som produceras av en sam-arbetspartner. Man borde ställa språkkrav på företag som mansamarbetar med och som har direktkontakt med ens egna kun-der. En kund som har valt ett visst företag för att garanterat fåservice på modersmålet förväntar sig samma höga språkligakvalitet på alla tjänster oavsett om de levereras av företaget självteller av en samarbetspartner.

En ny kanal för information och reklam är som nämnts fö-retagets webbplats. Utformningen av webbplatsen görs sällaninom företaget, utan man köper tjänsten av en specialist. Upp-dateringen av informationen kan skötas av företagets infor-mationsavdelning eller överföras på en firma i branschen. Attskriva text för webben är på många sätt ett nytt hantverk. Dentext man åstadkommer skall samverka med andra texter ochannan information på ett helt nytt sätt. Den skall möjligenockså samverka med material som har lagts på webben på


127

andra språk. I dag börjar den som skriver texter för webbeninte längre från noll. En uppsjö av manualer finns.

Finska, engelska och svenska är de språk som oftast före-kommer och just i den ordningen. Ett ambitiöst företag somvill ge rejält med information på åtminstone tre språk behövermånga språk- och skrivkunniga personer vid sidan av den per-sonal som sköter den grafiska och tekniska sidan.

Vi har gjort några stickprov och bl.a. tittat efter i hur höggrad företag som annonserar på svenska i tidningspressen ocksåhar svenska som ett av webbplatsens språk. Resultatet blev ned-slående. En systematisk undersökning skulle säkert visa om oli-ka branscher fungerar olika. Bankbranschen var emellertid ge-nomgående och föredömligt mångspråkig, företag med ”fin-landssvenska rötter” likaså. Vi vet det inte, men man skulle kun-na tänka sig att en presumtiv finlandssvensk kund gärna surfarpå svenska även om han eller hon har en hög färdighet i finska.Språkvalet i cyberrymden involverar ju inte en annan människasom man möter ansikte-mot-ansikte, och då borde det vara mersannolikt att man letar efter information på modersmålet. Vimedger gärna att detta är spekulationer. Den närmaste framti-den får utvisa hur efterfrågan och utbud på virtuell språkservicekommer att matcha varandra. Kvaliteten på det språk kundenmöter på webben är ändå inte mindre viktig än den han ellerhon möter på stan, i sin tidning eller får hemsänd som reklam.

Automatisk översättning är ännu en illusion. Det är endasthårt standardiserade texter, eller delar av texter, som datornförmår åstadkomma en översättning av. I övrigt behövs män-niskan. Ovan har vi varit inne på översättning av reklamtextoch annat marknadsföringsmaterial som når kunden s.a.s. ofri-villigt. Vi har också nämnt texterna på företagets webbplats.Den flora av texter som ett företag producerar – och som t.ex.nuvarande och potentiella kunder eller aktieägare, konkurren-ter, myndigheter och offentligheten har intresse av – är bro-kigare än så.


128

Årsredovisningen består ofta dels av en allmänt informe-rande (och säljande) del, dels av en del där obligatoriska upp-gifter om företagets ekonomiska ställning ges. Den senare de-len kräver mycket gedigen kunskap i ekonomisk terminologi.Ett företags årsredovisning skall utformas så att den återspeg-lar företagets image. Särskilt större bolag satsar på grafisk de-sign av klass. Språkdräkten måste då hålla samma standard påsamtliga språk som årsredovisningen publiceras på annars gerredovisningen ett intryck av inkompetens. Finländska företagssvenskspråkiga årsredovisningar har en vidare läsekrets än denfinlandssvenska. De skall också läsas av aktieägare, intressen-ter och konkurrenter i Sverige. Det är därför inte i företagetsintresse att dess svenska språk förefaller provinsiellt. Detta ärnågot som större finländska företag har lärt sig beakta.

Bruksanvisningar och manualer skall helst inte översättas utantillgång till sakkunskap och rätt terminologi. Svenska benäm-ningar på produkter och tekniska detaljer kräver en kombinat-ion av språklig och teknisk expertis. Svar på svårlösta översätt-ningsproblem hittar den professionella översättaren bl.a. genomatt lägga ut frågan via e-posten till sitt nätverk av kolleger i Fin-land och Sverige. En annan möjlighet är att utnyttja sverige-svenska företags webbplatser och leta fram rätt benämning där.Svar på reklamationer, kravbrev, säljbrev, avtal, kontrakt m.m.hör också till de texter som ett företag som väljer att ge servicepå kundens modersmål skall kunna åstadkomma antingen medhjälp av egna krafter eller genom att anlita en översättare/språk-granskare. Goda mallar finns som hjälper en bit på vägen.

Grisen i säcken?

För att kunna erbjuda sina tjänster som översättare/språkgran-skare behöver man inte ha någon formell utbildning. De somarbetar med företagsvärldens texter har en lika varierande bak-grund som de som är verksamma med texter inom den offent-


129

liga sektorn. Den som har en ekonomutbildning har under stu-dietiden fått träning i att producera texttyper som är vanliga iaffärsvärlden.

Man kan avlägga ett prov för att bli auktoriserad translator.Detta är ändå inget krav som en uppdragsgivare ställer ompriset är tillräckligt lågt och/eller de rekommendationer haneller hon har fått är tillräckligt goda. Provet har i första handen juridisk betydelse och det behövs ibland inom den offentli-ga sektorn. Det utsäger ingenting om översättarens förmågaatt handskas med texter som representerar någon annan genreän traditionell sakprosa.

Journalistutbildning och/eller journalistisk erfarenhet inne-bär vana att arbeta med texter, språkstudier likaså. Översättar-och tolkutbildning har den som från början har gått in för attarbeta i branschen. Många har bara hamnat i översättar-branschen eller arbetar med frilansuppdrag vid sidan av annatarbete. Erfarenheten kan vara lång och de utförda arbetenamånga, men kvaliteten på de arbeten vi ser är ändå mycketvarierande.

Som vi ser det är problemet att uppdragsgivaren inte alltidkan bedöma kvaliteten på de texter – original eller översätt-ning – som han eller hon betalar för. Om uppdragsgivaren harfinska som modersmål, och behärskar svenska illa, är en be-dömning omöjlig att göra. Extra besvärligt blir samarbetet ändåmed en uppdragsgivare som kan litet svenska, men inte till-räckligt och som ändå har bestämda synpunkter. Även för enuppdragsgivare med svenska som modersmål är det svårt attbedöma kvaliteten på en text. Man kan säkert bedöma att fak-ta är korrekt återgivna och upptäcka grövre fel. För att bedö-ma om en text är stilistiskt välformulerad på ett sätt som tjä-nar syftet och tas väl emot av mottagaren behöver man trä-ning och kunskap.

En grundregel som vi vill framhålla är att översättaren all-tid skall översätta till sitt modersmål. Även om man kan ett


130

annat språk väl innebär det sällan att man kan åstadkommaen verkligt idiomatisk text. T.o.m. enklare texter – ”skyltsvens-ka” – kan vara fel översatta trots att alla orden i sig är de rätta.De som utbildar sig till översättare, eller som har kommit in ibranschen på något annat sätt, har oftare finska än svenskasom modersmål. Vi behöver definitivt utöka antalet profess-ionellt verksamma översättare som har svenska som moders-mål. Fler studerande borde rekryteras och mer fortbildningoch kompletterande utbildning ges.

Alla som har ett modersmål kan inte automatiskt översättatill det. Att översätta – och språkgranska – kräver ett säkertspråköra, ett stort och nyanserat ordförråd, terminologisk kun-skap och en insikt i hur språket är uppbyggt. Vidare kräver detkunskap om, och tillgång till, en hel del facklitteratur (en- ochtvåspråkiga ordböcker, synonymordböcker, fackordböcker,termlistor, skrivregler m.m.), språkteknologiska och andrahjälpmedel oavsett om de finns som böcker, på cd eller liggerpå nätet. Den text man skall översätta eller granska represen-terar ofta ett specialområde som man måste vara tillräckligtinsatt i för att känna till t.ex. terminologin. Är man inte till-räckligt insatt måste man ha fantasi nog att leta efter texter pånätet som gäller samma område och som har skrivits i Sverige.Man måste också kunna använda textkonkordanser tillgängli-ga på nätet. Huvudsaken är att de benämningar och termerman använder inte är egna tillfälliga skapelser.

Översättaren/språkgranskaren borde vara IT-kunnig och haen möjlighet att ha kontakt med författaren/uppdragsgivaren,och eventuellt med tryckeriet, över nätet. Den som beställeren översättning, eller ber om att få en text språkgranskad, bor-de ta reda på om den tilltänkta översättaren har de profession-ella insikter och den utrustning som i dag behövs.

En professionell översättare/språkgranskare kostar, ochmånga väljer därför att gå den skenbart billigare vägen genomatt använda någon icke-professionell eller småkunnig person.


131

Kvaliteten på den text som översättaren åstadkommer, eller påden som har godkänts av språkgranskaren, kommer uppdrags-givaren emellertid att få stå för. Endast de översättare/språk-granskare som förlagen använder känner kunden till namnetpå. I företagsvärlden i övrigt är de som översätter eller grans-kar texter anonyma. Det är därför inte oviktigt för ett företaghur den svenska (engelska, tyska etc.) texten ser ut. Ett billigtjobb kan bli dyrt ur företagets synvinkel.

Stora bolag med stor översättningsverksamhet på flera språkhar ofta egna översättare som också kan utföra språkgransk-ningar. Mindre företag har sekreterare och/eller informatörersom gör översättningar vid sidan av sina övriga uppgifter.Andra har informations- och marknadsföringsavdelningar därnågon med svenska som modersmål har särskilt ansvar förföretagets svenskspråkiga material. Små företag anlitar över-sättningsbyråer. Det gör också större företag när den egna ka-paciteten inte räcker till, eller när man upplever att det är merpraktiskt att köpa en sådan tjänst.

Om ett uppdrag ges åt en frilans känner man kanske tillöversättaren sedan tidigare och vet att man inte köper grisen isäcken. Frilansen har då ofta en kontaktperson att diskuteramed, vilket underlättar hans eller hennes arbete. Har man ing-en känd frilans eller översättningsbyrå att vända sig till finnsdet ändå många översättare och byråer att välja mellan. Upp-skattningsvis finns det ett hundratal översättningsbyråer i lan-det, av dem finns ungefär 50 enbart i Helsingfors. De fackligtorganiserade översättarna från finska till svenska kan uppskat-tas till ca 100, men långt fler personer tar översättningsupp-drag ibland eller regelbundet utan att vara medlemmar ibranschorganisationen. Om arbetsinsatsen uppskattas i antalårsverken och inte i antal personer kan det totalt handla om ca200 sådana. (Siffrorna bygger på några professionella översät-tares försiktiga uppskattning av sin egen bransch. De är tagnai underkant.) Det är alltså många personer och många texter


132

det handlar om också inom näringslivet och den privata sek-torn allmänt taget. Att kvaliteten varierar är självklart. Likasjälvklart är det att utbildning och fortbildning av översättarebehövs.

Den ofrivilliga språkkonsulten

Det är vanligt att anställda som har svenska som modersmålfår ta hand om en hel del av företagets svenska texter inomramen för sitt ordinarie arbete. ”Du som är finlandssvensk kanväl göra något åt det här” – kan det låta. Detta kan fungera väl,eftersom den anställde har kunskap om företaget och iblandockså om den fråga som det gäller att uttala sig om på svenska.Helt säkert är det ändå inte. Den som visar intresse för att ut-vecklas som företagets svenska röst borde dels få tillgång till dehjälpmedel som en översättare/språkgranskare (se ovan) be-höver, dels få en möjlighet att lära sig vad uppgiften verkligeninnebär. Företaget har mer att vinna på att satsa på fortbild-ning för en anställd som kan bli en bra språkexpert, än att låtahonom eller henne utvecklas enligt försök-och-misstag-me-toden.

Vi vill rekommendera att fastanställda informatörer ochöversättare i ett företag ges möjlighet till kontinuerlig fortbild-ning. Även andra som har ett särskilt ansvar för hur företagetpresenterar sig på svenska behöver insikter i vad en god text äroch vilka krav man skall ställa på en god översättning ellerspråkgranskning. Utbildning av det här slaget ges på finska bl.a.av uppdragstjänsten vid Forskningscentralen för de inhemskaspråken. Här finns en klar nisch för motsvarande utbildningoch träning på svenska.

En finlandssvensk som arbetar i den finländska företags-världen representerar alltså svenskan i Finland (och finlands-svenskarna) vare sig han eller hon vill det eller inte. Rollensom ofrivillig språkkonsult är något man får vara beredd på.


133

Bl.a. av detta skäl är det viktigt att de som utbildas för dennasektor får tillräcklig undervisning i modersmålet med inrikt-ning på affärsspråk och ekonomiskt språkbruk överlag.

Företagets förväntningar på att en finlandssvensk anställdskall kunna ta åtminstone ett visst ansvar för det svenska språ-ket tycker vi är rimliga. Om man vid rekryteringen av en per-son fäster vikt vid språkkunskaperna så är de en tillgång somarbetsgivaren behöver vid sidan av den nyanställdes utbild-ning och övriga erfarenhet. Förväntningarna skall ändå varapå en vettig nivå. Översättning och språkgranskning på en pro-fessionell nivå kan man inte kräva av en person bara för atthan eller hon har ett visst modersmål och kan ett annat språksynnerligen väl. Som vi nämnt ovan vore det klokt att ge enintresserad och språkligt kompetent anställd möjligheter attförkovra sig som ”språkkonsult”.

Det vore därtill mer än klokt av den anställde själv att arbe-ta på att inte bara bevara, utan på att utveckla sitt modersmål.Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att skriva eller översättaen text på svenska om man inte har de rätta orden. Man måstekunna sitt yrke och sitt företag också på svenska, vilket intealla kan i dag. Den grundläggande fackterminologin har mankanske lärt sig under sina studier, men den förändras och ut-vecklas över tid. Terminologi kan man plocka upp bl.a. via fack-tidskrifter och informationsmaterial på svenska. I dag är detdessutom lätt att hitta material på svenska på nätet. Vana atttala om yrkesrelaterade ting kan man skaffa sig genom samtalmed svenska (och nordiska) kolleger. Man kan också gå in föratt tillsammans med finlandssvenska kolleger konsekvent an-vända svenska, i stället för att gå över där staketet är lägst ochlåna in finska uttryck. (Vi återkommer till användningen avengelska i företagsvärlden nedan.)

Det var bättre förr. Så lyder en alltför bekant klagovisa somvarje generation upprepar när den vill kommentera den yngregenerationens beteende, kunskapsnivå, flit, arbetsmoral m.m.


134

Just nu är det många som fäller denna suck i fråga om denyngre generationens språkfärdighet och språkbehandling. Denågot äldre som arbetar i företagsvärlden anser att yngre kol-leger inte längre kan ges ansvaret för att självständigt skrivasvenska texter eller göra översättningar till svenska. De äldreserfarenhet är alltså densamma som t.ex. de akademiska lärar-nas, som också de tycker att de ungdomar de skall utbilda intehar samma basfärdighet i modersmålet som förr. Vår egen er-farenhet säger att det ligger något i påståendet. Samtidigt villvi framhålla att vi hör samma klagan i Sverige och i det finsk-språkiga Finland. Äldre språkbrukare kan å sin sida förhållasig konservativt till språket och aktivt sträva efter att bevaraarkaismer, samtidigt som de intar en negativ attityd mot sverige-svenska ord och uttryck.

Som vi har påpekat tidigare har den sänkta färdighetsnivåni modersmålet allvarligare följder för en språklig minoritet(som finlandssvenskarna) än för en språklig majoritet (somfinnarna i Finland och svenskarna i Sverige). Att nivån har sjun-kit och sjunker kommer tydligt fram i skriftspråket; i tal löperspråket i allmänhet.

I dagens arbetsliv ställs nästan var och en inför krav på för-måga att åstadkomma en färdig och presentabel text. Förr vardet ofta sekreterare som i praktiken fungerade som språkgransk-are och som visste hur en professionell och korrekt text skullese ut. En sådan service kan få hålla sig med i dag, utan godtextbehandling förutsätts de flesta klara av själva. Av mångaanställda t.ex. på dagens kontor krävs också en förmåga atthantera många olika skriftgenrer. Vi t.ex. e-postar, skickar text-meddelanden, författar hypertexter för webben, har kontaktmed våra kunder via olika interaktiva datoriserade system,hanterar klagomål och bokningar över nätet samt säljer pro-dukter och tjänster elektroniskt. I samtliga fall handlar det omatt hantera skriftspråket både för att tolka text och producerasådan själv. De krav på skriftspråksfärdighet som ställs på den


135

enskilda arbetstagaren är alltså allmänt taget högre i dag än devar i går.

Den som vill ha nytta av sitt svenska modersmål i företags-världen, och betjäna sina kunder också på detta språk, måstesatsa på det. I en finskdominerad miljö, t.ex. på en arbetsplats,utvecklar många finlandssvenskar finskan som sitt första, ochkanske bästa, arbetsspråk. Svenska blir lätt det språk man mestanvänder i privata sammanhang, dvs. med (en del av) vänner-na, släkten och familjen. Finska på jobbet och till största delenockså privat är inte heller ett ovanligt mönster.

Det säger sig självt att en individ som använder svenska ibegränsade sammanhang och finska i ett flertal olika miljöerkommer att ha en färdighet i svenska som inte är heltäckande.Vardagssvenskan för familjens samtal och släktens samman-komster kommer säkert att löpa, men den svenska som be-hövs utanför denna snäva krets och dessa vardagliga sam-manhang kommer att halta. Svenskan och finskan blir språksom kompletterar varandra, men i synnerhet svenskan blirett språk som inte räcker till för individens alla behov. Ävenom han eller hon personligen upplever att svenska är mo-dersmålet kommer färdigheten i finska i fråga om mångsi-dighet och användbarhet att överträffa färdigheten i sven-ska. Ungefär så här krasst kunde man beskriva effekten av attinte använda svenska även utanför hemmet och den närmas-te bekantskapskretsen.

Vi har påpekat det förr och gör det på nytt: Modersmålet,precis som andra språk, lär man sig genom att använda det iett flertal och varierande sammanhang. Färdigheten i moders-målet och i andra språk krymper och försvinner om språketinte kontinuerligt används. När det gäller förmågan att användamodersmålet i yrkessammanhang handlar det dessutom omatt utveckla ett fackspråk, och det handlar i dag allt mer om attkunna skriva språket. Samtal vid köksbordet räcker då inte tillsom träning. Genom läsning kan språket hållas i form.


136

Läs allt som kan tänkas intressera, oavsett om det är arbets-relaterat eller inte, men gör det också och mycket på svenska.Den som läser behöver inte ge akt på språket; det fastnar auto-matiskt vid sidan av den kunskap och den underhållning somläsningen ger. Den som också gärna läser på andra språk bor-de se till att varva med läsning på svenska.

Det är heller ingen dum idé att tala svenska med de finsk-språkiga kolleger som önskar det. Här vill vi upprepa det somredan sades i samband med avsnittet om den offentliga sek-torn. Finlandssvenskars rätt vanliga sätt att slå om till finskanär en finskspråkig person kommer med i sällskapet är ett be-teende som ofta väcker anstöt. Om en finskspråkig kollega el-ler vän uttryckligen visar att han eller hon gärna vill att samta-let fortsätter på svenska är det särskilt oartigt att byta språk. Vimåste komma ifrån detta sätt att vara ”artig” mot finskspråki-ga i vår omgivning, eftersom det är uppenbart att omgivning-en uppfattar vårt beteende som mer eller mindre oartigt. Attsamtala så att var och en talar sitt eget språk är något som manockså kan vänja sig vid. Finlandssvenskar som arbetar i denfinländska företagsvärlden kunde alltså vara språkmodeller ochnågot av språklärare för sina finskspråkiga kolleger. Den trä-ning som dessa kan få på arbetsplatsen hemma kommer sedanväl till pass i svenska och övriga nordiska sammanhang.

Allt tyder på att svenskans roll i den finländska företags-världen minskar. Detta gäller både i kontakter med andra fö-retag och med kunder inom landet och i umgänget mellan ar-betskamrater med olika modersmål på arbetsplatser i tvåsprå-kiga miljöer. Man upplever att svenskan främst behövs förnordiska kontakter, och lokalt i svenska eller svenskdominerattvåspråkiga miljöer i Svenskfinland. Svenskan ersätts av fins-kan som företagets och arbetsplatsens språk, men också eng-elskan konkurrerar om utrymmet.


137

Allas språk, men ingens modersmål

Finskan får allt oftare i dag lov att samverka, och ibland ocksåkonkurrera, med engelskan som företagets språk i olika sam-manhang. Vi vet ännu relativt litet om när, hur och av vemengelska används i företagsvärlden. Företagen förefaller sällansjälva känna till på vilka sätt olika språk används vare sig in-ternt eller externt av den egna personalen.

Finländska företag som har fusionerats med företag i andraländer har fått lov att precisera vilket eller vilka språk som skallvara företagets officiella. Vad den valda språkpolicyn har förbetydelse för de anställda på olika nivåer i företaget har mantillsvidare litet kunskap om både inom företagen och i forsk-ningen. Forskning som gäller några företag verksamma i Sverigeoch Finland pågår emellertid som bäst, och vi skall redogöraför några omständigheter som hittills har kommit fram. (Vibygger på en pågående undersökning som leds av professorHelena Kangasharju vid Helsingfors handelshögskola.)

Koncernspråket i ett fusionerat företag blir oftast engelska.Engelska som koncernspråk blir över huvud taget vanligareäven i andra företag. Så är det förstås inte bara i Finland; vi sermånga liknande exempel också i vårt grannland, Sverige. Det-ta innebär att engelska är det språk som används i offentligasamtal, medan finska (eller svenska) ofta används i privata sam-tal på arbetsplatsen. Valet av engelska motiveras bl.a. med attalla oavsett modersmål anses ha en chans att kommunicera påsamma nivå. Så är emellertid i praktiken inte riktigt fallet. Detär i stället de som kan engelska bäst som kommunicerar, med-an de andra förhåller sig rätt passiva. Det visar sig också att deanställda ogärna frågar om det är något som de inte har för-stått. Ett annat motiv för valet av engelska är att personalen ärinternationell till sin sammansättning. Då kan engelska varaden minsta gemensamma språkliga nämnaren. Valet av engel-ska som koncernspråk märks kanske främst i skrift. Företagets


138

dokumentation sker på engelska, vilket förutsätter en högspråkfärdighet åtminstone av en del av personalen.

Inte alltför förenklat kan man säga att krav på hög färdig-het och mångsidig användning av engelska främst ställs på ettföretags högsta ledning och på personal i mellankategorin.Lägre ned i företagshierarkin dominerar finskan (ibland till-sammans med svenskan). Här behöver man i mindre utsträck-ning tala eller skriva koncernspråket. Häri ligger en viss fara.Kommunikationen mellan olika delar av organisationen måstelöpa, och språkproblem påverkar effektiviteten och resultatetnegativt. Språklig ojämlikhet försämrar också arbetsklimatet.

Vidare finns det skäl att påminna om att den som arbetarpå ett annat språk än sitt modersmål, eller på ett språk somhan eller hon behärskar på ungefärligen samma nivå, ofta pres-terar sämre. Generationsskillnader kan det också vara all an-ledning att beakta. Utan att kunna sätta fingret exakt på varskiljelinjen går konstaterar vi ändå att den yngre generationenhar bättre förutsättningar än den äldre att ta hela sin kapaciteti anspråk när arbetsspråket förutsätts vara engelska. Ökade kravpå kunskap i engelska har konsekvenser för äldre arbetssökan-de. De har även betydelse för arbetstagarnas säkerhet på ar-betsplatsen. T.ex. skyddsföreskrifter måste vara omedelbartbegripliga. Konsumenterna bör också ha rätt till informationpå det egna språket, eller åtminstone på något inhemskt språk.

Vi menar att man måste fråga sig när det verkligen är me-ningsfullt att använda koncernspråket. Att småprat och kaffe-drickningssamtal inte alls skall styras, utan att folk skall få an-vända det/de språk de vill är självklart. Det finns emellertidsamtal som varken är offentliga (som vid ett sammanträde)eller privata (som i pausrummet). Vi tänker då på s.k. institut-ionella samtal som t.ex. utvecklingssamtalet när chef och med-arbetare går igenom den senares arbetssituation och kom-mande uppgifter. Även då måste de samtalande få komma över-ens om vilket språk som skall användas. Detsamma gäller kon-


139

takter mellan arbetsgivaren och olika fackliga organisationer.Vidare måste det vara rimligt att få sin befattningsbeskrivningoch/eller sitt arbetsavtal på ett inhemskt språk.

Engelska som genomgående eller partiellt arbetsspråk kanmotiveras i företag som verkar internationellt eller som hartillkommit som en följd av en fusion mellan företag verksam-ma i olika länder. Företag som rekryterar personal från olikaländer fungerar också på engelska. Detta gäller t.ex. IT-bran-schen. Bruket av engelska som koncernspråk är så pass nytt attdet är svårt att förutskicka vilka konsekvenser det kommer attfå för företagens verksamhet, för enskilda arbetstagares arbets-villkor och för de nationella språken. Att svenskan trängs un-dan som en följd av de finländska företagens nya finsk-engel-ska tvåspråkighet är ändå tydligt. Få företag har längre svenskasom arbetsspråk om de inte verkar på en svenskspråkig ortoch i första hand är lokalt förankrade. Det är också uppenbartatt vi delvis har att göra med en trend, dvs. att användningenav engelska t.ex. i marknadsföringssammanhang har att göramed den image företaget vill visa upp.

Pengar har inget modersmål, men det har kundernaoch de anställda

Det är få företag som har en medveten språkstrategi. Detta äregentligen litet märkligt eftersom alla företag är medvetna ombetydelsen av såväl intern som extern kommunikation. Manhar bara hittills inte tänkt på att kommunikation kan ske påalternativa språk, utan har kanske haft en enspråkig bild av sittföretag och dess omvärld. Kommunikation på andra språk harlänge gällt enbart externa kontakter i vissa kontexter. Företagsom har fusionerats över språkgränser har ställts inför en situ-ation som de har behövt lösa, men som de kanske inte hartänkt på innan. De har alltså nödgats tänka ut en strategi förhur och på vilka/vilket språk de skall kommunicera internt och


140

externt. I hur hög grad strategin är resultatet av en praxis somhar uppstått eller om den är medvetet formulerad varierar för-modligen. De erfarenheter som de första fusionerade företa-gen har gjort är viktiga för dem som följer efter.

De finländska företag som redan har ett medvetet förhåll-ningssätt till frågan om språk verkar ofta på två språk (finskaoch svenska), har en inarbetad finlandssvensk kundkrets, even-tuellt flera och/eller stora finlandssvenska ägare och en tradit-ion att bygga vidare på. Hur detaljerat man från företagetssida skulle behöva gå in på språkanvändningen externt ochinternt vill vi inte uttala oss om. Förhållandena är för olika iolika branscher och på olika orter. Precis som i fråga om t.ex.kommunerna i den offentliga sektorn kan det ändå finnas skälför ett företag att fundera över språkets och språkens betydel-se för företaget självt, dess anställda och dess kundkrets. Det ärbättre att veta var man står än att bli överraskad av reaktioneri omvärlden. Affärer handlar inte bara om pengar, utan ocksåom värden och om trovärdighet.

Man brukar säga att personalen är ett företags viktigasteresurs. Det borde därför inte vara ointressant för ett företagatt systematiskt ta reda på vilken språkkunskap personalen har,hur den används och på vilket sätt den kunde tjäna företaget.Om man behöver och värdesätter personalens språkkunska-per skall det synas i lönekuvertet. Finlandssvenskar som arbe-tar i företagsvärlden, och inom den privata sektorn över hu-vud taget, kunde gärna lära sig att värdesätta och förvalta denkonkurrensfördel som modersmålskunskap i svenska innebärför dem personligen. Det går att vara synlig, utan att sticka ut.

Vi är övertygade om att det korrekta och effektiva språket(vilket det än må vara) alltid tjänar sitt syfte både för internoch extern kommunikation på ett företag. När det gäller ut-tryckligen svenskan är det viktigt att ett finländskt företag an-


141

vänder en svenska som uppfattas som likvärdig med svenskani Sverige. Ett inkorrekt, klumpigt eller rentav ålderdomligt språkger inte intrycket av ett företag som ligger rätt i tiden.


142

Anställda med svenska som modersmål är en resurs, och dehar ett särskilt ansvar för sitt språk. Ge dem en möjlighetatt utveckla sin förmåga att hantera språket på ett profess-ionellt sätt. Förse dem också med hjälpmedel.

Språket har betydelse för kundens relation till företaget. Jumer betydelsefullt och kostsamt det planerade köpet är,desto mera uppskattas service på det egna språket.

Kvalitet kostar, men lönar sig. Goda översättningar ochspråkgranskningar görs av utbildade och erfarna experter.Lita på dem – det betalar sig i längden.

Årsredovisningen ger en koncentrerad bild av företaget. Ettkorrekt och effektivt språk förstärker det goda intrycket.

Reklam skall inte översättas, utan skapas direkt. Om företa-gets marknadsföringsmaterial produceras på finska ochsvenska parallellt blir resultatet nästan alltid bättre på bäg-ge språken.

Den som arbetar uteslutande på andra språk än sitt mo-dersmål måste själv se till att modersmålet fungerar som ettlevande yrkesspråk. Använd språket i professionella sam-manhang alltid när möjlighet finns.

Företag som verkar i flera länder har ofta ett gemensamtofficiellt arbetsspråk. Modersmålet står ändå för trygghetoch trivsel även om ett annat språk kan bygga broar mellananställda i olika länder.


143

VIII Förlagens ansvaroch ambitioner

Finlandssvenskarna är en skrivande språkgrupp, t.o.m. i så höggrad att man har spekulerat i om inte just minoritetsposit-ionen har drivit fram denna lust att formulera tankar och käns-lor i skrift och att experimentera med form. Något kan detligga i den spekulationen. En grupp vars främsta kulturdrag ärjust språket har säkert anledning och lust att ta språket i brukpå många olika sätt. Finlandssvenskarna har en egen littera-turhistoria som både är lång och mångfasetterad. Det har skri-vits länge och mycket på svenska i Finland, och en hel del be-tydelsefulla författarskap kan nämnas. Johan Ludvig Runeberg,Zacharias Topelius, Edith Södergran, Tove Jansson m.fl. harnått läsare långt utanför språkgruppen och landet, även om dehar sina rötter i det svenska i Finland.

Den årliga utgivningen av såväl skönlitteratur som facklit-teratur på svenska är omfattande, åtminstone om man relate-rar den till antalet finlandssvenskar. Våra större finlandssven-ska förlag ger också ut läromedel producerade för den finlands-svenska skolan. Vetenskap på svenska ges ut både av kommer-siella förlag och i olika vetenskapliga serier. I samtliga fall kanden språkliga kvaliteten variera, och detta är något vi skall dis-kutera i detta kapitel.

Vad vi vill understryka är att litteraturen inte bara ger sinaläsare upplevelser, tankar och kunskap, utan att den också gerprov på olika slag av skriftmönster. Vi avser då närmast pro-san. Genom skönlitteraturen lär vi oss hur en roman, en no-vell, en saga eller en essä kan se ut, vilket i sin tur ger oss enmöjlighet att reagera med uppskattning eller misshag på entext som bryter mot alla mönster. Skönlitteraturen bjuder oss


144

på ord, fraser och formuleringar som båda liknar och är an-norlunda än dem vi möter och själva använder till vardags.Också facklitteraturen representerar olika genrer samtidigt somden ger oss fakta och ord att uttrycka fakta med. Samma upp-gift har också läromedlen, men deras roll som utvecklare avtanke och språk är kanske ännu viktigare. Särskilt i skönlitte-raturen, men också i facklitteraturen, möter vi en annan män-niskas språk och det kommer att influera vårt eget. Oavsettom författaren avser det eller inte är han eller hon alltid sinaläsares språkmodell.

Finlandssvenska som stilmedel

Det är speciellt svårt för språkvårdare att formulera regelrättakrav på språket i ett skönlitterärt verk. Vi har exempel frånbörjan av 1900-talet på författare vars texter tvättats så kraftigtatt man nästan kan tala om en desinficering. Något sådantkommer givetvis inte på fråga. Att på svenska återge en fin-ländsk verklighet – svensk-, finsk- eller tvåspråkig – i skönlit-terär form kräver ett språk med lokalfärg. Vi vill ändå börjamed att fälla några kommentarer om språket i skönlitteräraverk.

Hur en finlandssvensk författare balanserar mellan att varabegriplig för en vidare läsekrets (med läsare i flera regioner iFinland och i Sverige) och att ge texten en lokal förankringfinns det olika exempel på. Lokalfärg ger utan vidare dialekt,finlandismer, slang och/eller finska. Det är emellertid inte så-dana medvetet valda finlandssvenska markörer som vi här villfästa uppmärksamhet vid. Vi vill i stället kort nämna dels definlandssvenska särdrag som knappast är avsiktligt valda föratt ge texten en finlandssvensk touch, dels de högst triviala ochvanliga språkfel som varje skrivande människa åstadkommer.

Det är knappast för att understryka att texten är finlands-svensk som författare skriver sådant som ”endel” i stället för


145

”en del”, ”det samma” i stället för ”detsamma”, ”flere” för ”fle-ra” eller ”såhär” för ”så här” m.m. Vi är medvetna om att ex-empel som dessa verkar vara trivialiteter. Men småttigheter somdessa är exempel på avvikelser från den svenska skriftspråks-norm som varje vuxen skolgången person egentligen bordebehärska automatiskt. De befinner sig på språkets yta, precissom vanliga stavfel. Ytterst sällan väljer väl en författare attuttrycka sin särart genom att stava fel?

Små finlandssvenska egenheter av ovanstående art har knap-past någon stilistisk betydelse för verket som sådant, däremotvisar de genast att den som har skrivit texten inte använderden skrivnorm som är gemensam för hela det svenska språk-området. En del finlandssvenska läsare (men inte alla) tror attdet är så här det skall se ut. En sverigesvensk läsare blir för-undrad och tror att det handlar om skrivfel av den typ somförekommer i en (sämre) skoluppsats.

Vad vi vill framhålla är att det också i ett skönlitterärt verkfinns språkliga onöjaktigheter som med fördel kunde putsasbort för att läsaren skall få möta en god skriftspråksmodell,samtidigt som han eller hon får ut så mycket annat och mer avtexten. En del grums som felaktiga syftningar, bristande kong-ruens och snubblande syntax dyker upp i text av olika slag,utan att orsaken behöver vara att skribenten inte behärskarsitt modersmål. Avvikelser i ordföljden hör också till sådantsom t.ex. en sverigesvensk läsare lägger märke till och somknappast har någon litterär funktion i texten.

Vi har förstått att våra författare är i olika hög grad mottag-liga för språkliga påpekanden. Vi har såväl mimosor som tarilla upp som tuffare sorter som tål kommentarer. Det är för-modligen ändå bättre att råka ut för språkliga påpekandenhemma än att bli t.o.m. hårdhänt behandlad av ett förlag iSverige. Även om det kan verka störande med ett textkontroll-programs röda och gröna markeringar som dyker upp på bild-skärmen medan man skriver, så borde det inte vara lika irrite-


146

rande att gå igenom sin text med hjälp av ett sådant verktygnär manuskriptet förefaller klart. Det är också förlagsredak-törens uppgift att peka ut möjliga misstag och diskutabla punk-ter i en text för författaren att ta ställning till. Förlagsredaktö-ren bör kunna läsa och kommentera en text på många olikaplan, också på det rent språkliga. Alla texter mår ju bra av attläsas av andra och diskuteras ur olika synvinklar.

Att servera fakta begripligt

Det är viktigt både för svenskan i Finland och för finlands-svenskarna själva att ha tillgång till skönlitteratur som skapashär oavsett om de ämnen som behandlas är förankrade i vårtsamhälle eller inte. Språkligt måste de skönlitterära författar-na givetvis ha utrymme att röra sig; detta innebär bl.a. att detsom klingar finlandssvenskt definitivt också kan behövas i sittsammanhang.

Vi är däremot beredda att ställa tydliga och hårda språkligakrav på dem som skriver och ger ut facklitteratur på svenska iFinland. Givetvis är vi särdeles måna om det språk som möterbarn- och ungdomar vare sig de läser skönlitteratur eller skol-böcker. Ansvaret för att barn och ungdomar möter ett korrektskriftspråksmönster samtidigt som de får upplevelser och kun-skap vilar mycket tungt på såväl författare som förlag.

Enkelt uttryckt kan problemet med facklitteraturen vara attden som behärskar ett visst ämnesområde inte nödvändigtvisalltid kan skriva en bra text vare sig på svenska eller på någotannat språk. Det man inte kan, kan man ändå träna upp ochlära sig, men man behöver handledning och kommentarer avförlagets redaktör. Man behöver ställas inför rejäla språkkrav,och man behöver lära sig att beakta mottagaren när man skri-ver. Försvar som ”med litet god vilja förstår läsaren nog” dugerinte. Det är författaren som gör jobbet, inte läsaren. Detta ärnågot som den skönlitteräre författaren och den professionel-


147

le skribenten ofta har klart för sig, men som mer tillfälliga för-fattare behöver få påpekat för sig. Förlagsredaktörens erfaren-het kommer här till pass.

Facklitteraturen är naturligtvis inte någon klart avgränsadgenre. Hit hör den rena vetenskapen där experter skriver förexperter, men också böcker skrivna av experter för icke-fack-kunniga läsare som ändå har vissa förhandskunskaper. Popu-lärvetenskapliga verk, som ställer färre krav på läsarens för-handskunskaper, och direkt folkbildande eller informerandelitteratur hör också till denna genre. Gemensamt för dem allaär behovet att använda fackspråk på något sätt och i någonutsträckning.

I likhet med den vetenskapliga texten karaktäriseras dengoda facktexten av att den är klar och exakt i uttryckssättet,vilket bl.a. innebär ett omsorgsfullt sätt att använda termer ochexpertuttryck. Ofta är den också skriven i en neutral stil, vilketinnebär att författaren t.o.m. uttrycker sig rätt formellt. (Viundantar här böcker som uttryckligen är skrivna för att väckadebatt; i dem hörs författarens stämma ofta tydligt, och hanseller hennes personlighet genomsyrar texten.)

Det är genom att läsa en fackbok, eller slå upp i ett upp-slagsverk, som man lär sig nya begrepp och termer samtidigtsom man lär sig om sammanhang, orsak och verkan. Här du-ger det inte med självgjorda termer, översättningar från fin-skan och engelskan, utan det gäller att ta reda på om det finnsett uttryck som används i svenskan. Fackboksförfattarens di-lemma kan vara att han eller hon har läst det mesta på sitt egetområde på andra språk än på modersmålet. Han eller honmåste ändå känna till var man hittar de svenska termerna. För-lagsredaktören behöver ha samma kunskap som en översätta-re/språkgranskare och kunna leta sig fram t.ex. till de termlis-tor som finns på nätet.

I jämförelse med den skönlitteräre författaren kan fackboks-författaren ta sig mycket få och små friheter. Både till språk


148

och till innehåll måste en fackbok vara korrekt. Vidare skallden vara begriplig för sin målgrupp. Det borde vara i förlagetsintresse att se till att dessa elementära krav uppfylls. På för-lagsredaktören faller alltså att kommentera och korrigera kla-ra stilbrott och språkfel. En text som stilistiskt blandar högtoch lågt väcker inte läsarens förtroende, utan snarare hans el-ler hennes löje. En text som är snårig, förutom att den inne-håller språkgrodor, orkar man inte läsa, alternativt får man inteut något av den för att den är obegriplig. Med hjälp av ett text-kontrollprogram kan författaren själv komma en bit på vägeni fråga om de ytliga felen, men utan förlagets hjälp når haneller hon nog sällan hela vägen fram.

Kvalitetssäkrad språkbehandling

Ser man t.ex. på ett år av finlandssvensk litterär produktion –skönlitteratur och facklitteratur av olika slag – övertygas maninte om att förlagen alltid ställer tillräckliga språkkrav eller attde går in och stöder sina författare. Detta gäller såväl störresom mindre förlag, och förklaras bl.a. av att förlagsanställdatroligen har mycket olika förutsättningar att bedöma och kom-mentera språk. Det kan också bero på en bristande språkligmedvetenhet hos enskilda redaktörer och/eller förlag. Sanno-likt har ändå inte den sjunkande språkliga kvaliteten på demanus som lämnas in, och det ökande behovet av efterarbetefrån förlagens sida, undgått förlagsvärlden. Resultatet blir ty-värr ändå att böcker som är skrivna av verkligt kunniga perso-ner om intressanta och viktiga ämnen blir onjutbara och där-med också osäljbara. Förlagen börjar vara medvetna om att deinte har råd med sådant i längden, att arbetet med ett inläm-nat manus kräver mer och annat än det gjorde förr.

Vilket blir det första förlag som ”kvalitetssäkrar” sina böck-er genom att ställa språkkrav och erbjuda författarna hjälp medatt uppfylla dem? Kunde några fondfinansierade punktinsat-


149

ser göras för att höja förlagspersonalens medvetenhet och kom-petens? Borde finansiärer av större projekt, som skall resultera ien eller flera böcker, kräva att manus granskas innan de går medpå att ge understöd? När det gäller skönlitteratur är det själv-klart att innehåll och språk utgör den helhet som bedöms. Bor-de inte recensenter gå in för att konsekvent kommentera språk-dräkten också i fråga om facklitteratur? Språket i en fackbokkan vara utslagsgivande när det gäller hur väl den går att sälja.

Skulle man kunna tänka sig att skapa ett pris avsett för enförfattare eller ett förlag som har utmärkt sig för sitt sällsyntgoda språk, respektive för ett särskilt gott arbete för att höjaden språkliga kvaliteten? Om ett sådant pris skulle inte baraskönlitterära verk, utan också fackböcker och varför inte läro-medel kunna konkurrera. Det ena av de två finlandssvenskapris vi har som fokuserar på språkbehandlingen är HugoBergroth-sällskapets och Svenska kulturfondens språkpris.Detta pris kan tillfalla goda språkmodeller oavsett var de ver-kar. Rundradions årliga språkpris är det andra, och det tillfal-ler endast journalister. Bland de många pris som t.ex. Svenskalitteratursällskapet i Finland årligen delar ut till författare avskönlitterära verk och fackböcker finns inget som uttryckligenges som belöning för ett gott språk. Det har hittills helt enkeltinte behövts något sådant. Ett språkpris avsett för en författareoch/eller ett förlag skulle kraftfullt signalera att litteraturen sombärare av vårt gemensamma språk har en särskild ställning iden finlandssvenska kulturen också i framtiden, precis som denhar haft det under tidigare sekel. Syftet med priset skulle ocksåvara att stödja förlagen i det arbete som där görs på vägen fråninlämnat manus till utgiven bok.

Vad läser man i skolan?

I jämförelse med skönlitteratur och fackböcker når skolornasläromedel en läsekrets vars storlek man med en viss säkerhet


150

kan förutskicka. Det språk som skolboken är skriven på påver-kar betydligt fler än språket i andra böcker. Särskilt barn, menockså unga, håller på att erövra språket i tal och skrift, ochskolböckerna skall hjälpa dem med detta. Skolboken är ingetmindre än en språklig förebild och en norm för korrekt ochvälfungerande sakprosa. Den skall också stödja läraren i hanseller hennes arbete med att lära ut fakta med de rätta orden.Även om skolbokens läsekrets kan sägas vara möjlig att ringain är det ändå skäl att framhålla att eleverna per årskurs i denfinlandssvenska skolan är få. I jämförelse med den finska skol-boksmarknaden är den finlandssvenska liten, vilket betyder heltandra ekonomiska överväganden för de finlandssvenska för-lagen än för de finska. Detta är något som det finns skäl attbeakta när man diskuterar just denna verksamhetssektor.

Språket i våra läromedel har under de senaste åren upp-märksammats på litet olika sätt. Dels har vi den språkgransk-ning av läromedel som pågår vid Forskningscentralen för deinhemska språken och som bekostas med fondmedel. Dels ärden finlandssvenska läromedelsproduktionen och översätt-ningen av läromedel med jämna mellanrum föremål för dis-kussion i olika sammanhang, ibland även i pressen. Någonkonsensus mellan förlagen, språkvårdarna och lärarna tycksinte råda. Kanske är den omöjlig att uppnå? Förlagens ekono-miska intressen, svårigheten att hitta erfarna lärare, dvs. kun-niga författare, som trots tidsbrist och dålig ersättning ställerupp, oenighet om huruvida sverigesvenska läromedel kan an-vändas i den finlandssvenska skolan m.m. brukar vara ingre-dienser i denna diskussion. Förståelse för läromedlens bety-delse för elevernas språkliga fostran ger ändå alla uttryck för.

Målet för den som granskar läromedel är att eleverna bådeskall förstå sakinnehållet och få en god språklig förebild. Vadär det då som en språkgranskare kan finna nödvändigt att på-peka i en lärobokstext oavsett om den är skriven på eller över-satt till svenska? Kommentarerna kan bl.a. gälla texten som


151

helhet, enskilda konstruktioner, val av ord och uttryck, fin-landismer, stilval, idiomatik och översättningsproblem. Det kandå sägas vara fråga om både att rätta direkta fel och att hjälpaskribenten att uttrycka sig klarare och åstadkomma en för lä-saren begripligare och njutbarare text. En annan typ av kom-mentarer gäller avvikelser från skrivnormen, dvs. okunskap omregler för förkortningar, sifferuttryck, skiljetecken m.m. Den-na typ av misstag kunde i hög grad undvikas om författarensjälv granskade sin text med hjälp av ett textkontrollprogram.

Det behövs flera personer för att åstadkomma en text. I ide-alfallet bildar förlagsredaktören, författaren/författarna, sak-granskaren och språkgranskaren ett team som följer tillkoms-ten av ett läromedel tillsammans. Språkgranskarens arbete skerlätt förgäves om sakgranskningen sker efteråt med ändringar imanus som följd. Även om sakgranskaren har sista ordet närdet gäller innehållet är språkgranskaren ansvarig för den språk-liga utformningen. Bägge granskningarna borde ske i samar-bete för att ett resultat som alla inklusive författaren är nöjdmed skall kunna åstadkommas. Kommunikationen mellangranskarna bör vara direkt och inte gå via förlagsredaktören.Det är också lättare för en språkgranskare att gripa in, och fören författare att stilisera och rätta, om inte tryckpressarna vän-tar medan språkgranskaren sitter med en manusversion somförlaget föreställer sig som nära nog slutgiltigt.

En granskning av innehåll och språk i läromedlen kommeralltid att behövas, frågan är om samarbetsformerna behöverses över. Nya generationer av läroboksförfattare kommer tillefter hand. De behöver läras upp och möta både krav och hand-ledning. Nya generationer av språkgranskare växer också upp.De behöver uppmuntras att samarbeta med författaren/för-fattarna och sakgranskaren så att innehållet inte rubbas närspråket rättas.

När diskussionen om läromedlen i den finlandssvenska sko-lan går in på de översatta skolböckerna brukar det hetta till.


152

Det är rätt självfallet att det översatta språket inte bara kaninnehålla fler och annorlunda fel än en originaltext. Det ärockså så att en översättning kan brista i idiomatik och kännasstel. Den blir helt enkelt osvensk, vilket innebär att den inte ären bra språkmodell för elever i den finlandssvenska skolan.Endast en skicklig översättare som getts gott om tid kan åstad-komma en produkt som känns som ett original. Problemet ärbara att inte alla originaltexter som skall översättas är bra i sig.

Speciellt i de högre årskurserna i skolan växer intresset förläromedel som är översatta från finska. Det är ju de finska skol-böckerna som frågorna t.ex. i realprovet i studentexamen ut-går från resonerar lärare, föräldrar och gymnasister. I de delarav Svenskfinland där finskkunskaperna är goda kan en elevvälja att läsa en bok i ett ämne på originalspråket finska. Stu-dentexamen styr m.a.o.

Idealet vore att läroböckerna genomgående skulle vara ori-ginaltexter, och att språket skulle vara gott och mönsterbil-dande. Ett sätt att låta elever och lärare möta ett idiomatisktsvenskt språk är att ta in läromedel från Sverige. Givetvis ärinte heller sverigesvenska skolböcker garanterat korrekta inne-hållsligt och språkligt, men de är i regel författade av personersom har svenska som modersmål och som lever i en språkligtsett rik miljö. Detta är ju inte alltid fallet i Svenskfinland.

Särskilt språkvårdare brukar lyfta fram möjligheten att im-portera sverigesvenskt undervisningsmaterial. Detta kundeutges av ett finlandssvenskt förlag i omredigerad form. Lärareoch förlag pekar på att det är svårt, ibland omöjligt, att anpas-sa sverigesvenska läromedel till den läroplan och den ämnes-progression som följs i en finlandssvensk skola. Användningav sverigesvenskt material som tillägg i olika sammanhang fö-rekommer givetvis. Vi frågar oss om ointresset för att ta in sve-rigesvenska läromedel, eller utnyttja svensk författarkapaciteti ett finlandssvenskt team, genomgående är sakligt grundat el-ler om vi här har att göra med ett onödigt finlandssvenskt re-


153

virtänkande? Svaret på frågan har vi inte, men vi tror det vorevärt att söka det.

Vi har här uppehållit oss vid de läromedel – de klassiskaskolböckerna – som våra förlag ger ut. Det är självklart att deendast är en del av det undervisningsmaterial som används ivåra skolor. Det är betydligt mer mångsidigt sammansatt änså. En del produceras av eleverna själva, annat sätter lärare ihopför specialkurser och små undervisningsgrupper som det intefinns en marknad för ur förlagens synvinkel. Vi har också iförsta hand tänkt på grundskolan och gymnasiet även om vivet att läromedelsproduktionen för t.ex. specialundervisning-en, yrkes(hög)skolorna och universiteten är lika viktig somförmedlare av kunskap på ett begripligt och korrekt språk. Vihar inte heller nämnt det material som produceras för den vir-tuella undervisningen.

Allt skriftligt material som produceras för undervisningmåste hålla måttet rent språkligt. Oavsett för vilken årskursmaterialet än är tänkt, och oavsett vilket ämne det handlar om,blir resultatet en produkt avsedd att ge sina läsare, eleverna,såväl kunskap som ett språk att uttrycka den på. Vi uppreparatt varje lärare oavsett undervisningsämne är modersmålslä-rare. Här kunde man gå ett steg vidare och säga att varje läraresom producerar undervisningsmaterial också är författare avfacklitteratur och på en sådan skall det ställas också språkligakrav.


154

Alla som skriver professionellt är sina läsares språkmodel-ler oavsett om de skriver skönlitteratur, facklitteratur ellerläromedel.

En professionell skribent tål kritik av sitt språk.

En förlagsredaktör skall kunna kommentera innehåll, formoch språk.

Finlandssvenska ord och uttryck kan behövas som stilme-del i skönlitteratur. I facklitteratur och läromedel är de säl-lan nödvändiga.

Den som är expert på ett visst område är inte nödvändigt-vis rutinerad som författare. Det är förlagsredaktörens upp-gift att hjälpa fram texten.

Det finns textkontrollprogram för hemmabruk – använddem och vänd dig sedan till förlagsredaktören eller någonspråkexpert för granskning av din text.

En språkligt skral bok säljer illa.

Sakgranskning och språkgranskning av en fackbok och avett läromedel bör ske samtidigt så att fakta presenteras påett korrekt sätt både till innehåll och språkligt uttryck.

Är det verkligen omöjligt att bearbeta sverigesvenska läro-medel så att de kan användas i den finlandssvenska skolan?


155

IX Snabbt producerat,uttrycksfullt och korrekt.Massmediernas språksom bäst

Den yrkesgrupp som förmodligen når de flesta språkbrukareär journalistkåren. Särskilt de journalister som arbetar i ett eter-medium (radio och TV) har en mycket stor krets som de talartill. Tidningarna når litet färre, men å andra sidan kan en skri-vande journalists språk påverka mottagaren på ett mer bestå-ende sätt. En ny texttyp som bl.a. journalister och informatö-rer producerar är material som läggs på webben. Också radio-och TV-redaktioner lägger ut material på webben och kom-municerar med sin publik via denna kanal. Tidningar från helavärlden kan man läsa på nätet också som icke-prenumerant.

Ovanstående torde motsvara gängse mönster t.ex. i Sverige,men också i Finland. I Svenskfinland får vi tillägga att samtligamedier som verkar på svenska får konkurrens av motsvarandefinska medier. Det är inte en kostnadsfråga om man väljer ettsvensk- eller ett finskspråkigt TV- eller radioprogram. Licen-sen täcker bägge. När man väljer dagstidning kan det däremothandla om att välja mellan att ha en tidning eller två. I dentvåspråkiga familjen står valet oftast mellan en svensk- och enfinskspråkig tidning. I andra familjer gäller det kanske att väl-ja mellan en lokaltidning och en som rapporterar från ett stör-re geografiskt område. Att ha två blir i många fall för dyrt.

Journalisterna representerar största delen av det offentligaspråk som vi möter till vardags. Medierna förmedlar nyheter,reportage, aktualiteter, kulturprogram, dokumentärer, debat-ter, intervjuer m.m. som ger oss information bl.a. om världs-


156

händelser, nationell politik, kulturevenemang, ekonomiskanyheter, miljörapporter och insikter i lokal verksamhet av oli-ka slag. Rapportering av fakta sker på ett relativt formellt ochdessutom neutralt språk. Framför allt radio och TV står ocksåför en hel del pratprogram och underhållning som stilmässigtligger närmare det informella och privata språket.

Att behandla mediernas vida stilrepertoar i ett och sammasammanhang är nog en omöjlighet. Få journalister är hellertusenkonstnärer eller förväntas vara det. En specialisering påolika typer av medier och på olika slags uppdrag sker i prakti-ken, även om grundutbildningen är densamma eller likartadför dem som har genomgått en sådan. Ett annat gemensamtdrag är att journalister som producerar tal och text på svenskaofta har fått sin information på finska. Det finska innehålletskall sedan resultera i en svensk text som inte låter översattoch inte har vare sig sak- eller språkfel. Dessutom skall dettagå snabbt, ibland omedelbart. Möjligheterna att slå hårdknutpå språket är många.

Läsarna och lyssnarna utgör också en brokig skara. Dels ärvi intresserade av olika medier och innehåll i dem, dels varie-rar vi i fråga om utbildning, boningsort, ålder, kön och språk.Lokalradioredaktionens språkliga verklighet är dessutom enannan än rikskanalens. Skrivande journalister behöver intetänka på att läsaren kanske är bidialektal, dvs. behärskar bådeen finlandssvensk dialekt och den standardsvenska som tid-ningen skrivs på. Samtliga finlandssvenska medier får ocksåräkna med att ha läsare och lyssnare som inte behärskar sven-ska på modersmålsnivå, utan som uttryckligen använder derasrapportering för att stärka och utveckla sin svenska språkfär-dighet. Det är m.a.o. inte lätt för en journalist i Svenskfinlandatt pricka in sin publik och att också i språkligt hänseende geden valuta för licens- eller prenumerationsavgiften.

I detta kapitel skall vi först behandla mediernas betydelseoch ansvar för lyssnarnas och läsarnas språk. Därefter skall vi


157

gå in vad det vill säga att vara språkproffs och kunna hanteraspråket effektivt, korrekt och personligt också under tidsnöd.Många känner sig kallade att bli journalister, men är alla ut-valda? Också den som har ett gott språkligt utgångsläge behö-ver stimulans och stöd för att bevara sin skärpa och orka varakreativ.

Radio och TV – ett samhällsuppdrag på svenska

Mediernas information om och bevakning av det som sker påolika plan i samhället och internationellt är en förutsättningför att vi som medborgare skall kunna ta ställning och ageraom vi så önskar. Radions och televisionens statliga kanaler harett s.k. public service-uppdrag som går ut på att ge oss infor-mation av det här slaget. Rundradions uppdrag är också attverka som folkbildare och kulturförmedlare samt att beaktaolika mottagargrupper. Verksamheten finansieras med offent-liga medel och licensavgifter. Radion och televisionen förverk-ligar alltså för sin del det som i grundlagen sägs om att tillgo-dose de finskoch svenskspråkiga befolkningsgruppernas kul-turella och samhälleliga behov enligt lika grunder. (Vi går intehär in på de kultur- och språkpolitiska frågor som är förknip-pade med denna verksamhet.) Någon reklamfinansierad ra-dio- eller TV-kanal med program på svenska finns inte.

För en språklig minoritet är mediesektorn praktiskt tagetlika viktig som skol- och utbildningssektorn. Andra sektorerhar ett betydligt mindre inflytande på språket än dessa två.Mediesektorn ger dessutom gruppen synlighet utåt och stär-ker känslan av gemenskap. Radio och TV får vi som nämntsför en och samma licensavgift oavsett vilka kanaler och vilkaspråk vi väljer. Det går mycket lätt att zappa mellan kanalernapå TV och att byta radiokanal om programmet inte tilltalaren. För de finlandssvenska etermedierna handlar det om attha en viss kvantitet, men främst om att stå för kvalitet. Ett pro-


158

gram som det går tretton på dussinet av kan man skvallyssnatill eller slötitta på utan att bli berörd.

Radio på svenska har vi gott om, TV på svenska finns detmindre av. Att kunna bibehålla kvaliteten på de program somsänds också när sändningstiden ökar är avgörande. Ju tvåsprå-kigare lyssnare/tittare, desto hårdare blir konkurrensen medfinska och utländska program. Här vill vi särskilt framhålla attsvenskspråkiga program för barn är av stor vikt.

Ett rikt utbud av berättelser, sagor och sånger behövs föralla barn, men speciellt för dem som växer upp i tvåspråkigamiljöer, oavsett om det handlar om det egna hemmet eller omen tvåspråkig hemort. Alla familjer köper inte böcker, lånar avvarandra eller på bibliotek, läser högt eller berättar egna sagor,men alla kan ha glädje av regelbundet återkommande sago-stunder i radio. I motsats till TV, som man oftast ”parkerar”barnet framför, kan radion vara med där familjen rör sig. Imotsats till TV (video och film) stimulerar en berättelse påradio barnet (och de vuxna) som lyssnar att ”se” händelsernaframför sig. Uppmärksamheten ligger totalt på språket, ochdet man hör bearbetar man med sin fantasi och tillsammansmed andra. Om våra radiokanaler vill kunna konkurrera omunga och vuxna lyssnare senare i livet gäller det nog att se tillatt de yngsta vänjer sig vid att konsumera också finlandssven-ska radioprogram. Här är förstås föräldrarna i nyckelställning.Det är de som inledningsvis avgör om ett program är värt attlyssna på eller inte. Barnprogram som vuxna aktivt väljer, ochkanske själva vill följa med, får också en trogen barnpublik.

Vi vill dessutom slå ett slag för betydelsen av tillgång tillSveriges TV för tittare i alla åldrar. Ur rent språklig synpunktär Sveriges TV (SVT) inte att betrakta som en konkurrent tillFinlands svenska television (FST). Att SVT inte kan ersätta FSTav andra skäl är givet. FST rapporterar om människor och hän-delser i det egna landet och i Svenskfinland. Den informat-ionen behöver vi på samma sätt som vi behöver känslan av en


159

finlandssvensk samhörighet inom ramen för den nationellagemenskapen. Genom SVT får vi höra svenska talas av perso-ner som oftast har språket som modersmål och av journalistersom inte alltid är tvungna att snabböversätta nyhetsmaterialfrån ett annat språk. Vi får också lyssna till hur språket varie-rar t.ex. geografiskt från Haparanda till Ystad. Att också svensk-an i Finland är en del av den variationen blir då lättare att be-gripa. Övergången från analoga till digitala sändningar får inteförhindra eller ens försvåra tittandet på grannlandets televis-ionsprogram. Det vore att göra det svenska språket i Finland,och givetvis det finska språket i Sverige, en björntjänst. Att in-vånare i alla nordiska länder fortfarande inte kan följa medvarandras televisionsprogram är för övrigt obegripligt.

Tidningen skall sälja

I motsats till de statliga etermediernas värld är tidningsvärl-den kommersiell. Det betyder att varje tidningshus måste bärasig ekonomiskt. (Svårigheterna härvidlag och det ekonomiskastöd som de finlandssvenska tidningarna är i behov av går viinte in på här.) Samtidigt är det klart att också de tryckta me-dierna tillgodoser svenskspråkiga läsares kulturella och sam-hälleliga behov, men de måste betala separat för denna service.Helt gratis är ju inte tidningsläsande på webben heller.

Som bekant finns det inte någon finlandssvensk kvällstid-ning, och den veckopress vi läser är oftare finsk eller sverige-svensk än finlandssvensk. För fullständighetens skull nämnervi ändå att vi har ett antal regelbundet utkommande tidningaroch tidskrifter för olika prenumerantgrupper samt en del med-lemstidningar på svenska eller med svenska inslag som ges utav olika företag (butikskedjor närmast). Den finlandssvenskatidnings- och tidskriftsfloran är i själva verket riklig, men härkoncentrerar vi oss på de större medierna och redaktionernadär de professionella journalisterna till största delen arbetar.


160

Det är oftast på dem – och på deras kolleger i radio och TV –som vi ställer språkliga krav, och det är de som behöver stöd isitt arbete. Oavsett om de är fastanställda eller frilansar är de-ras språk en del av det som gör produkten mer eller mindrevärd att betala för och sätta ned tid på.

Som licensbetalande lyssnare/tittare och som prenumere-rande läsare betalar vi för ett innehåll som ger nyheter, infor-mation och underhållning samt en hel del annat. Så länge det-ta innehåll serveras på ett språk som inte väcker uppmärksam-het, genom att vara t.ex. för svårt eller för fullt av fel, kommervi antagligen inte att tänka på att journalisterna också förseross med ord och uttryck för företeelser som är nya i samhälleteller åtminstone för oss själva. Det är i mycket hög grad ge-nom medierna som vi nås av förändringar i ordförrådet ävenom vi sällan tänker på det.

Medierna sätter ord på verkligheten

Även om mediernas budskap levereras och försvinner i snabbttempo blir den språkliga effekten ändå kvar genom att nya ord,termer och uttryckssätt upprepas, nöts in och tas i aktivt brukav oss lyssnare och läsare. Också reklamspråket plockar uppovanligare – roligare och trendigare – uttryckssätt och spriderdem till oss som börjar använda dem till vardags. Ibland hand-lar det om att vi får möta en svensk benämning på något somvi kanske endast känner till den finska eller t.ex. engelska ter-men för. Journalisten har då lagt ned möda på att hitta detmotsvarande svenska uttrycket. Också ovanligare svenska ordoch fackuttryck kan en skicklig journalist använda på ett så-dant sätt att vi både lär oss innebörden av dem och förmåranvända orden själva.

För att riktigt kunna ta till sig ny kunskap behöver man fåden presenterad för sig på sitt modersmål eller på ett språkman behärskar på samma höga nivå. Medierna fungerar alltså


161

i bästa fall som ett slags ”läromedel” som ger oss ny kunskapoch berikar vårt språk. I projektet ”Tidningen till klassen” harman utnyttjat just detta.

Genom tidningen lär vi oss hur nya ord stavas och hur deböjs. Det är i tidningen som skrivnormen åskådliggörs. Språ-kets formella sida (stavning, avstavning, interpunktion, för-kortningar, datumangivelser etc.) är ju gemensam för alla somskriver text avsedd att tryckas. Här förväntar vi oss inte per-sonliga varianter eller någon särskild finlandssvensk lokalfärg.Det är därför viktigt både att journalisterna förstår vilken ef-fekt deras språkbruk har och att de får hjälp av yrkesfolk varshuvuduppgift det är att vårda och utveckla språket samt biståandra språkbrukare. (Vi återkommer till samarbetet mellanjournalister och språkvårdare senare.)

Journalisterna är naturligtvis inte bara ordbrukare och sam-manhangsförklarare. De är i hög grad också språkmodeller påett allmännare plan. Journalisterna (precis som författarna)hör till de språkbrukare som uppmärksammas och som där-för kan vara stilbildande för mindre erfarna journalister, menockså för andra som skall hantera språket t.ex. i offentliga sam-manhang. I idealfallet har ju en journalist ett rikare språk ochen starkare språkkänsla än många av hans eller hennes läsareoch lyssnare har. Kanske hon eller han också är mer språkligtmedveten och road av språkhantering än andra på grund avsitt yrke. Motivet bakom yrkesvalet behöver inte vara ett per-sonligt uttrycksbehov, men utan en god uttrycksförmåga stårsig en journalist slätt.

En journalist måste vara språkproffs

Vad är ett gott språk? Vad är medfött och vad kan man träna?Hur viktigt är språket i journalistutbildningen? Hur viktigt ärdet för rekryteringen av journalister? Frågor av detta slag ochnågra till förtjänar att vädras innan vi går över till att säga nå-


162

got om verkligheten på redaktionsgolvet. Den tror vi inte detgår att ändra på, men den måste ändå tas med i beräkningennär man ställer krav och planerar stöd.

Ett gott språk är både korrekt och uttrycksfullt. En språksä-ker journalist talar (eller skriver) löpande och ledigt, träffarrätt tonläge och håller genomgående samma stilnivå i en ochsamma artikel. Ett sådant språk förmedlar inte bara sitt bud-skap, utan ger också lyssnarna (eller läsarna) en modell förhur språket i ett visst sammanhang skall låta (eller se ut). Föratt detta goda språk dessutom verkligen skall berika sina lyss-nare (läsare) bör det vara något mer avancerat än mottagarnaseget språk. Här gäller det att balansera mellan att vara motta-garanpassad och att ta ut svängarna genom att t.ex. leka litetmed språket eller använda ovanligare ord, uttryck och kon-struktioner. Till det goda språket hör också förmågan att ska-pa en text som är klar och överskådlig, där argumenteringenär logisk och resonemanget är lätt att följa. Utspridda tankarom än i språkligt korrekt form ger inget sammanhang och fung-erar därför inte.

Språket är journalistens yrkesredskap. Det är det instrumentsom han eller hon skall kunna spela på som ett proffs. Detborde därför vara självklart att en hel del av journalistutbild-ningen skall handla om språket ur olika synvinklar. Så är ock-så till stor del fallet i den svenska journalistutbildningen i Fin-land. Vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Hel-singfors universitet ingår obligatoriska kurser i massmediespråki journalistutbildningen. Vid Österbottens högskola är utbild-ningen upplagd på ett annat sätt; språket ges inte där riktigtsamma centrala position. Som en jämförelse kan nämnas attundervisning i svenska inte är obligatorisk vid journalistut-bildningar i Sverige, men att den parlamentariska kommitténför svenska språket nu har föreslagit att varje utbildningsen-het skall åläggas att ställa upp mål för de svenskkunskaper somen studerande skall uppnå under studietiden. Vi föreslår att de


163

som ansvarar för journalistutbildningen på svenska i Finlandgör på samma sätt. I dag är en stark basfärdighet i modersmå-let ingen självklarhet hos dem som söker sig till detta yrke.

Vid rekryteringen av studerande kan språk- och skrivtestanvändas. Så sker sedan länge vid Svenska social- och kom-munalhögskolan. På detta sätt har man kontroll över den start-nivå som de studerande befinner sig på när de inleder sina stu-dier. Under en utbildningstid på ca tre år hinner man inte båderätta till fundamentala brister och lära ut ett yrkesmässigt sättatt handskas med språket. Detta arbete måste fortgå på redak-tionerna.

Vi menar att alla sökande till journalistutbildning på svens-ka skall genomgå språktest som också mäter den sökandesskrivförmåga, och att kravnivån skall hållas tillräckligt hög.Vidare utgår vi från att undervisning i modersmålet skall varaobligatorisk för alla som genomgår journalistutbildning. Ef-tersom skrivförmågan ofta avslöjar svagheter som ett flytandeoch ledigt tal kan dölja finns det skäl att ta in sådan undervis-ning i tillräcklig omfattning. Vi understryker också att blivan-de journalister behöver lära sig stilistik, språkriktighet och for-malia (t.ex. skrivregler). De behöver också ha kunskap om detstöd som språkteknologin kan ge dem. När de senare kommerut i yrkeslivet måste en hel del baskunskap sitta i ryggmärgenså att språket fungerar automatiskt också i en pressad situat-ion. Vi har ändå uppfattat att många yngre journalister harbåde den systematiska kunskap om språket och den språkligamedvetenhet som vi vill efterlysa i all journalistutbildning.Många av deras äldre kolleger upplever därför att standardenhar stigit och att utbildningen tycks vara på rätt väg.

Långt ifrån alla i dag yrkesverksamma journalister har enformell utbildning i bakgrunden. En del kan ha avlagt enskil-da kurser eller ha gått kortare medieprogram, andra har enhelt annan utbildningsbakgrund och har lärt sig yrket på plat-sen av erfarna journalister.


164

Det är också all anledning att minnas att journalisterna påen tidnings- eller TV-redaktion har mycket olika bevaknings-områden. En kulturjournalists uppgift skiljer sig säkert frånen sportreporters. För att vara duktiga på sina respektive om-råden måste de ha olika kunskaper, erfarenheter och intressen.Kulturjournalistens kontakt med skriften, både den egna ochandras, är i princip garanterad. Man kan också föreställa sigatt hon eller han skriver/talar för läsare/lyssnare som också lä-ser en hel del. Om det är så att sportreportern skriver/talar förläsare/lyssnare som i övrigt läser mycket litet blir hans ellerhennes språk t.o.m. ännu viktigare som modell än kulturjour-nalistens.

Att journalisterna inte utgör någon homogen grupp är inteen nackdel. Mediernas uppgift är att ge en rättvisande bild avsamhället, så människor av olika slag, och i olika åldrar, be-hövs på en redaktion. Gedigen kunskap på ett relevant områ-de och sinne för hur kunskapen skall förmedlas via ett visstmedium är en bra grund att bygga vidare på. Vad som bordekunna erbjudas är kompletterande utbildning för den som villin på journalistbanan och fortbildning för den som redan ärinne i yrket. I bägge fallen borde hanteringen av språket i taloch skrift ges rejält med utrymme, så att det man säger/skriverblir korrekt och uttrycksfullt. Detsamma gäller kunskap omspråklig variation, stilfrågor, språkvård och språkriktighet,språkteknologins möjligheter m.m. Erfarna journalister, språk-vårdare som har arbetat med olika medier, journalistutbildareoch potentiella kursdeltagare kunde tillsammans lägga upp ettkursprogram med ett innehåll som upplevs som relevant förden som är gammal i gemet. Har man arbetat länge i yrket ochutvecklat en viss personlig stil är det inte sagt att man längre ärså mottaglig för nya synpunkter, ännu mindre för kritik. Ändåär sådan viktig både för en själv och för de yngre förmågorsom man skall arbeta tillsammans med.


165

Språklig stimulans och träning behövs i yrket

Intresset bland finlandssvenska journalister (och journalist-studerande) att arbeta en tid på en redaktion i Sverige bordeuppmuntras. Ett ”språkbad” i en helsvensk miljö har en posi-tiv effekt på den badandes språk. En sådan erfarenhet kan stärkadet ”flyt” i talet som vi ibland tycker oss sakna hos våra fin-landssvenska radioreportrar i jämförelse med de sverigesven-ska. Journaliststuderande har som andra högskolestuderandeen möjlighet att studera i ett annat land en termin eller två.Det vore önskvärt att många tog chansen att studera vid nå-gon journalistutbildningslinje i Sverige. Läsning av svensk skön-litteratur, facklitteratur och inte minst sverigesvenska tidning-ar är också bra sätt att hålla det egna språket i trim, särskilt omman arbetar i en miljö där finska i praktiken är arbetsspråketutanför redaktionen. För den talande journalisten är tillgångtill SVT ett måste.

Arbetsgivarna borde vid rekryteringen av nya journalisterställa språkliga krav genast från början eller låta språkbehand-lingen vara en viktig del av den bedömning som görs när prov-anställningstiden är över. En stark språkkänsla skall alltså intebara vara ett plus, utan ett uttalat krav. Arbetsgivarna bordeockså uppmuntra sina anställda till självvalda aktiviteter (kur-ser, studier, fortbildning etc.) som syftar till att stärka språketoch/eller ger konkret tillämpbar kunskap. I ett yrke där manständigt ger ut av sig själv och presterar under tidspress behö-ver man få ladda batterierna för att inte stagnera och fungerapå rutin.

Ett sätt att stödja de anställda i deras arbete med språket äratt ge utrymme för sådan språkvård som äger rum på redakt-ionen på arbetstid. Vi skall ge några exempel på sådan verk-samhet innan vi summerar hur den språkvård ser ut som jour-nalisterna i dag förefaller att önska sig och som erfarna språk-vårdare uppfattar som resultatrik.


166

Sedan 1980-talet har Rundradion och sedan slutet av 1990-talet har Hufvudstadsbladet fått regelbunden språkvård. Ock-så andra redaktioner har haft språkvårdsprojekt eller fått be-sök av språkvårdare vid olika tillfällen. Intresset för språkvårdsom är tätt knuten till den egna redaktionen och det egna ar-betet har klart ökat, och verksamheten har börjat hitta sin form.Hufvudstadsbladet har en egen skrivguide, och Rundradionsanställda får språkbrev skrivna särskilt för dem.

En språkvårdare (anställd vid Forskningscentralen för deinhemska språken, men finansierad av Konstsamfundet) finnspå plats på Hufvudstadsbladet och deltar t.ex. i redaktions-mötena. Hon försöker i första hand ge proaktiv språkvård viaden elektroniska anslagstavlan, där hon tar upp sådant som ärrykande aktuellt. Mer generella fel kommenteras på annat sätt;tillfälliga språkmissar tas upp med enskilda journalister. Språk-vårdaren läser också texter, ger personliga kommentarer ochpekar på plus och minus. Som bekant är man ju mer intresse-rad av den egna texten och de egna felen än av språkriktighets-resonemang på ett generellt plan. Arbetet har nu pågått så längeså språkvården har börjat uppfattas som en naturlig del av re-daktionens arbete. Ett ökat intresse och en ökad medvetenhetom språkets betydelse ger den motivation som allt lärandebygger på.

På Rundradion verkar en särskild svensk språknämnd, ochradion har också sedan 1980-talet sin egen språkvårdare. Ra-dions språkvårdare har ett ännu större och mer uppsplittratverksamhetsfält än Hufvudstadsbladets.

I de olika kanalerna och medierna talas det svenska frånhalv sex på morgonen till mitt i natten. Rundradions anställdaproducerar språk i tal, i skrift och på webben. Någon möjlig-het att höra på eller se allt finns naturligtvis inte. Det gäller attsvara på frågor, notera fel som förefaller vara gemensammaoch ge rekommendationer om sådant som är aktuellt. OcksåRundradions journalister lever i en finsk verklighet och kan


167

uppleva att ”allt kan sägas bara på finska”. Den som skall gå ini en studio och läsa ett några minuter kort, precist och välfor-mulerat nyhetstelegram inom en kvart behöver ju ha nästanen tolks färdighet för att formulera sig. En reporter som inter-vjuar en finskspråkig person, som kanske är expert på ett visstområde och använder fackspråk, har inte heller en lätt upp-gift. Språkvården är emellertid inte den snabbverkande uni-versalmedicin som många journalister skulle önska sig. Det ärnog endast genom ett långsiktigt samarbete mellan journalis-ter och språkvårdare som det goda resultatet uppnås. Men detär säkert inte till stor tröst för den som talar i direktsändning!

Språkvård på en tidningsredaktion kan bedrivas på olikasätt. En möjlighet är att man låter en eller flera kunniga perso-ner läsa tidningen regelbundet och markera språkfel samt mind-re lyckade formuleringar dag för dag. Detta kan sporra re-daktionen att göra bättre i från sig och få ned antalet marke-ringar med rödpennan per nummer eller per sida. Punktin-satser av det här slaget kostar inte så mycket, men frågan är omde är tillräckligt effektiva eller pedagogiska. Professionell språk-vård handlar om annat och mer än om ”felfinneri”. Den hand-lar bl.a. om att komma med allmänna råd och förslag, och omatt tillsammans med skribenten göra en i grunden bra textbättre. Att stärka det redan starka är precis lika viktigt som attlappa det som är svagt.

Språkvårdsverksamhet behöver rulla på kontinuerligt efter-som nyrekrytering av journalister hela tiden sker. Behovet avspråkvård blir därför aldrig uppfyllt på en redaktion. Som ex-emplen Hufvudstadsbladet och Rundradion har visat tar dettid att bygga upp en känsla av att språkvård och språkdiskuss-ioner är en naturlig del av en redaktions arbete. När man harhunnit så långt upplever var och en det som sitt personligaansvar att åtminstone vårda sitt eget språk.

Punktinsatser kan också vara av varierande kvalitet, och detkan vara svårt att staka upp riktlinjer för mediespråkvården


168

om den inte har en viss stabilitet och kontinuitet. Medvetan-det om detta har lett till att de finlandssvenska tidningar somhittills inte har fått någon regelbunden språkvård nu (sedanfebruari 2003) har gått samman kring projektet Språkörat somunder ett års tid finansieras av tidningarnas ägarstiftelser ochav Svenska kulturfonden. I projektet samarbetar tidningarna,Finska Notisbyrån och Forskningscentralen för de inhemskaspråken. I centrum för verksamheten finns en heltidstjänst fören språkvårdare vars uppgift det blir att resa runt och arbetaute på redaktionerna. Råd, tips och kommentarer skall ocksåtillhandahållas via webben. Projektet har också lett till ett nyttsamarbete i språkvårdens tecken mellan de olika medierna.Man siktar på att kunna skapa en gemensam mediespråksgruppenligt svenskt mönster. Att den verksamhet som bedrivs inomprojektet Språkörat måste fortsätta efter sitt inledande år (2003)står redan klart. Lika självfallet är det att de finlandssvenskamedierna behöver en mediespråksgrupp.

Det förefaller som om journalisterna i dag vore positivt in-ställda till språkvårdarnas insatser. Att de känner sig hjälpta,kanske också förstådda. Av de många synpunkter på språkvår-den som vi har fångat upp förefaller följande att återkommaflera gånger: Vi behöver aktiv snarare än reaktiv språkvård.Helst vill vi ha praktisk språkvård på platsen. Vi vill ha klarabesked och snabbt; ge oss inte flera alternativ, även om det skullefinnas motiv för dem. Alla blommor skall inte blomma – densom arbetar på en redaktion skall hålla sig till det man kom-mit överens om. Det borde finnas sanktioner för den som slar-var. Ställ språkkrav på dem som anställs. Tidningen har interåd med ett dåligt språk (konstaterar en chefredaktör). Till dettavill vi tillägga att varje redaktion borde ha en särskild språkan-svarig person bland sina journalister.


169

Tid och teknik

Att skriva i en tidning och tala i radio/TV handlar ofta om enbalansgång mellan tid och kvalitet. Det är mycket viktigt att visom kinkiga läsare och lyssnare förstår detta. När man skallformulera sig snabbt, kanske direkt, uppstår med nödvändig-het fel. En annan felkälla utöver tidsbristen är finskan. Detmaterial som en journalist vid en svenskspråkig redaktion skallbygga sin notis på serveras oftast på finska. Spår av den finskakällan hinner eller förmår den finlandssvenska journalisten intealltid utplåna.

Det ”felfria språket” finns nog inte, särskilt inte på en re-daktion. Vad vi däremot har rätt att begära är att felen inte bliralltför många och att de helst inte upprepas utan rättas tillsnabbt. Förmodligen skulle vi som läsare/lyssnare komma läng-re om vi inte grinigt delade ut ris, utan soligt delade ut ros! Detfinns många skrivande och talande journalister vilkas språk-hantering – ibland språkjonglering – vi har anledning att be-undra och som vi har stort nöje av. Låt oss säga det till dem.

Särskilt när vi lyssnar på radio, och kanske ondgör oss överdet vi hör, är det också skäl för oss att minnas att det som ström-mar ur apparaten inte alltid är s.k. redigerad radio som görs avjournalister. Det kan också hända att vi lyssnar på s.k. flödes-radio vars innehåll produceras av outbildade krafter endast isyfte att underhålla oss. Vad vi kan begära är att radion ställerspråkkrav också på frilanspratare, att de får uppbygglig kritikefter sina insatser och att de får ta del av den fortbildning ochspråkvård som erbjuds de fastanställda. Förmodligen skulleman komma mycket långt redan genom att påpeka att ingensom gör program för radio (eller TV) kan använda sitt privataspråk oreflekterat i alla sammanhang. Detta innebär t.ex. attden som väljer att tala sin dialekt i radio gör så medvetet, föratt det är förenligt med programmets karaktär och kanalensart, inte för att han eller hon vill vara inställsamt folklig. I ra-


170

diopratarrollen ingår helt enkelt att man beaktar mediet ochdess publik samt använder språket på ett medvetet och profess-ionellt sätt. Språket kan variera, t.ex. mellan radio Vega ochradio Extrem, men det är professionellt eftersom man vet attman fungerar som språkmodell så snart studions röda lampatänds.

Den skrivande journalistens arbetssituation är i dag en an-nan än den var innan korrekturet avskaffades. I dag bär varjeskribent ett större ansvar för produktionsprocessen. Texten kani princip gå från journalisten till tryckpressen utan att bli lästav någon annan. Rubriker och bildtexter kontrolleras i regel avnattchefen, men resten tar journalisten och det eventuella stav-ningsprogrammet i datorn hand om. Den mänskliga korrek-turläsarens förmåga att hitta stavfel ersätts nu av datorn. Detelektroniska korrekturet är ett alternativ i dag. Korrekturläsa-rens förmåga att göra andra språkliga korrigeringar och för-ståndiga bedömningar samt att hitta t.o.m. sakfel är särskiltsvårersättlig.

Den tekniska utvecklingen har varit både genomgripandeoch snabb. Samtidigt är det viktigt att minnas att tekniken finnssom stöd för det egentliga hantverket som är själva skrivandet.För att underlätta journalistens skrivarbete behövs olika slagav språkteknologiska verktyg. Textkontrollprogram som kanutföra språkgranskning åtminstone på en viss nivå finns re-dan på marknaden och allt mer raffinerade sådana är underutveckling. Ett program (Svefix) som kontrollerar svensk stav-ning, grammatik och skrivregler, samt kommenterar förekom-sten av finlandismer, finns, men det fungerar tillsvidare endasti ett operativsystem. För att kunna bli verkligt användbart förjournalister och informatörer, som arbetar med ett flertal pro-gram och system, måste det raskt utvecklas vidare.

Det är till stor lättnad för många professionella finlands-svenska skribenter, inte bara för journalister, att det egna ma-nuset kan köras genom ”språktvätten” innan det lämnas till


171

trycket. Ett textkontrollprogram, där man själv får ta ställningtill de ändringsförslag programmet ger, har också en pedago-gisk funktion. När programmet har stannat upp tillräckligtmånga gånger för samma typ av fel lär man sig att undvika deti fortsättningen. Tröskeln för en enskild skribent att skaffa ettsådant program är psykologisk, inte ekonomisk, eftersom detprogram som nu finns på marknaden säljs till ett kraftigt ned-bantat pris.

En satsning på teknik garanterar ändå inte innehållslig ochspråklig kvalitet på djupet om inte redaktionerna upplever så-dan som viktig. För de finlandssvenska medierna är kvalitetnärmast en överlevnadsfråga. Många språkkunniga finlands-svenska läsare och tittare upplever att de blir informerade ochunderhållna lika bra, eller bättre, via andra kanaler på andraspråk. De behöver därför ytterligare något skäl för att aktivtvälja ett finlandssvenskt medium. Att mediet har en finlands-svensk infallsvinkel räcker inte till som incitament om lyss-narens/tittarens känsla av samhörighet med övriga svenskta-lande finländare inte är djupt rotad. Då återstår att vara bättreoch annorlunda än konkurrenterna. I den konkurrensen ärspråket ett viktigt redskap.

Ett gott språk tar tag i lyssnaren/läsaren och får honom el-ler henne att dröja kvar och ta emot journalistens budskap.Språklig kvalitet är något som kan uppnås endast då varje jour-nalist personligen eftersträvar ett språk som går över ribban.En redaktions rykte som upprätthållare av ett gott språk beroralltså på mångas insatser.


172

Att läsa tidningen, lyssna på radio och se på TV på svenskaär en lektion i modersmålet. Journalisterna sätter ord påverkligheten.

Radio- och TV-program på svenska för barn måste ges hög-sta prioritet.

Sveriges TV är ett viktigt komplement till Finlands SvenskaTelevision. Svenska TV-program måste kunna ses i helaSvenskfinland.

Den som antas till journalistutbildning måste ha ett starktmodersmål. Kunskap om och träning i modersmålet skallingå i alla former av journalistutbildning.

Vid rekryteringen av journalister skall den säkra språkkäns-lan tillmätas största vikt.

Språklig stimulans och träning bör ingå i fortbildningenför journalister. Egna satsningar i form av läsning av böck-er, tidningar och tidskrifter på svenska är också nyttiga. Jumer finsk omgivningen utanför redaktionen är, desto vikti-gare är det att leta fram de svenska sammanhangen.

Massmediespråkvård måste pågå kontinuerligt. Nya jour-nalister skall tränas in och andra få en möjlighet att utveck-las vidare.

Ett medium som satsar på kvalitet har lyssnare/läsare. Denkanske viktigaste komponenten är ett språk som berör.Språkfel stör.


173

X Med modersmåletpå fritiden

Språkvården brukar inte se det som sin uppgift att gå in på detspråk som används av språkbrukarna på deras fritid. Det är istället de sammanhang där språkbrukarna lär sig språket(främst i skola och utbildning) och där de använder det somprofessionella skribenter eller talare (som journalister i medier-na, som tjänstemän i den offentliga sektorn eller som ansvarigaför näringslivets texter) som utgör språkvårdens arbetsfält. Detär då språkbrukarna behöver den service som språkvårdarnakan ge. I andra fall upplevs inte behovet av råd som särskilt stort.I detta kapitel kommer vi ändå att ta upp modersmålets roll isammanhang som språkvården traditionellt inte brukar anläg-ga synpunkter på. Syftet med detta handlingsprogram är ju attlyfta fram och diskutera de möjligheter att använda vårt mo-dersmål som vi har, men som vi inte alltid utnyttjar.

Kapitlet blir brokigt till sitt innehåll. Vi kommer att röraoss mellan teater och sport, mellan föreningsliv och ungdoms-kultur. Med undantag för när vi diskuterar teaterns språk gårvårt budskap i grunden hela tiden ut på att finlandssvenskar ifinlandssvenska sammanhang skall använda svenska och intevara bakvänt artiga genom att ta till finska om någon finsk-språkig person är närvarande. I teatersammanhang är det an-dra frågor om språk och om språkets variation som vi finnerdet angeläget att anlägga synpunkter på.

Skådespelarens röst, men författarens språk

Hur teater skall spelas på svenska i Finland har diskuterats ocht.o.m. debatterats ett flertal gånger under ett drygt sekel. Tea-


174

terspråksdebattens historia skall ändå inte skrivas här. Vi kon-staterar bara att skådespelarnas språkbehandling har väckt ochväcker ett berättigat intresse även om skådespelarna inte nåroch påverkar så många som t.ex. lärarna och journalisterna.Vi konstaterar vidare att det främst är språkbehandlingen påprofessionella teaterscener, särskilt större sådana, som har va-rit och är föremål för intresse och diskussion. Här arbetar ut-bildade skådespelare och professionella regissörer som det ställsandra krav på än de som ställs på icke-professionella teater-grupper, sommarteatrar, revygäng etc. Vårt resonemang, ochvåra rekommendationer, gäller alltså i första hand det profes-sionella teaterarbetet.

Det som gör en diskussion om skådespelarnas språkbehand-ling både intressant och svår är att den handlar om skådespe-laren som frambärare och uttolkare av en annan persons iord klädda tankar. Denna andra person, författaren, är intealltid samtida och representerar inte heller nödvändigtvis skå-despelarens egen språk- och kulturkrets. Ändå skall hans el-ler hennes verk återges av finlandssvenska skådespelare, ochav den som regisserar pjäsen, på ett sätt som är äkta och tro-värdigt samtidigt som det är konstnärligt hållbart och in-tresseväckande.

När pjästexter flyttas i tid och rum av regissör och skåde-spelare kan språket följa med. Man anpassar det då medvetettill en annan tidsperiod och en annan plats. Språkets geogra-fiska och sociala variation kan också komma till pass när pjä-sens rollbesättning så kräver. Det är t.ex. inte särskilt realistisktatt låta alla tala ”högsvenska” om rollgestalterna tänks ha envarierande social bakgrund. Det är ändå allt skäl att beakta attdet egentligen inte behövs särskilt många genomgående dia-lektala eller sociala markörer för att publiken skall uppfattavad rollgestaltens språk signalerar. Mycket genuin dialekt, el-ler slang, kan bli svårbegriplig för en del av publiken, även omden låter hemtam för en annan.


175

Dialekten har förstås sin givna och stora plats också på enprofessionell scen när författaren har använt den som ett sär-skilt stilmedel. Den hör också på ett naturligt sätt hemma näramatörteatergrupper och revygäng uppträder, oavsett om deuppträdande har skrivit sina texter själva eller spelar en pro-fessionell författares pjäs. Här handlar det ju om att teater-eller revyverksamheten är starkt lokalt förankrad. Det är folksom bor i trakten som uppträder i första hand för varandra; dåär det lokala språket och den egna språkvanan något naturligt.

Ursprungligen var det regissörens och skådespelarnas be-hov av att låta annat än ”teatersvenska” (i Helsingfors kallad”skillnadska” efter den plats där Svenska teatern är belägen)klinga på den professionella scenen som väckte publikens ochrecensenternas protester. Man ville inte acceptera ett mindresalongsfähigt teaterspråk även om trovärdigheten därigenomkunde bli lidande.

I dag är det inte längre någon som hävdar att teaterns språkär eller borde vara en stilart i sig. Däremot har man olika upp-fattning om vad som låter naturligt och trovärdigt på scenenoch vad som känns så för skådespelaren. Kritiken går ut på attman ibland önskar använda ett alltför vardagligt och alltförlokalt präglat språk i sammanhang där det inte är motiverat.När repliker skrivs om så att de skall passa skådespelarens egetspråkbruk händer det att man dels gör våld på författarensspråk och intentioner, dels att man brister i den trovärdighetman egentligen försöker uppnå. Går man in och ändrar ordoch uttryck för att en skådespelare skall känna igen sig i sinarepliker kan det i värsta fall innebära att man låter ett fattigarespråk förenkla och förflacka ett rikare. Det är inte skådespela-rens personliga språk med rötter här och nu, utan författarenstidlösa stämma som publiken vill uppleva.

Skådespelaren behöver ha ett bredare språkligt register änmånga andra som uppträder i offentligheten. I en teaters re-pertoar ingår i regel pjäser av olika slag. Skådespelaren behö-


176

ver också ha ett rikt förråd av ord och uttryck för att kunnaförstå och gestalta text. Det som först känns ovant, som intestämmer överens med det personliga språkbruket, kan övas inutan att resultatet blir en modernare tappning av teatersvens-ka (skillnadska). Vad man strävar efter är ett naturligt och sti-listiskt neutralt språk att ha som bas. När behov sedan förelig-ger kan man utnyttja språkdrag som placerar rollgestalten i enviss tid och ett visst geografiskt och/eller socialt rum. Att väljarätt språklig nivå är detsamma som att pricka rätt i stilregistret.

De uttalslättnader som en skådespelare (och journalist) har isitt privata språk kan göra hans eller hennes språk mindre dis-tinkt och därmed mindre hör- och njutbart för publiken. Dekan också förändra språkrytmen och ge fel stilistiska signaler,vilket i sin tur drabbar författarens språk och budskap. Teaternsspråk är inte heller alltid prosa, utan också poesi. Språket i bun-den form och repliker på blankvers är en utmaning för dagensunga skådespelare, men en utmaning de måste klara av om deskall vara trovärdiga som professionella yrkesutövare.

När man i regissörs- och skådespelarkretsar argumenterarmot kravet på att en skådespelare skall behärska och ocksåanvända det vi här kallar ett stilistiskt neutralt basspråk häv-dar man att det inte känns naturligt. Till detta kan man repli-kera att skådespelarens egen språkvana väl kan passa in i enmiljö, men kanske inte i en annan. Det som förefaller omarke-rat, dvs. inte lokalt färgat, i Helsingfors är det inte i Vasa ochtvärtom. Vidare kan man säga att i botten på en sådan känslakanske ligger rädslan för att ”danska” (”dänska” eller ”herr-ska”) som man säger på finlandssvensk dialekt när man avseratt någon blandar in riksspråk i sin dialekt, m.a.o. försöker tala”fint”. Man vill förklarligt nog inte låta uppstyltad eller konst-lad; man vill inte ta avstånd från sin publik och det språk mantror att den känner igen som sitt eget. Man frågar sig tydligeninte om man kanske då i stället underskattar sin publik, dessspråkliga kompetens och känsla för språkets valörer. Med en


177

litet tillspetsad formulering kan man fråga sig om publikenfaktiskt förväntar sig att få all slags dramatik serverad i sammaspråkdräkt. Skillnadskan var inte ett allroundspråk, skådespe-larnas eget språk är det inte heller.

Regissörer kan ställa språkliga krav och recensenter kan in-rymma kommentarer om språkbehandlingen i sina recens-ioner. Utvecklingen av det språkliga registret, och förmåganatt vid behov koppla bort det strikt personliga språket, måstefinnas med och betonas i skådespelarutbildningen. Men vadgör man som utbildare om man märker att en hel årskurs avsvenskspråkiga teaterhögskolestuderande genomgående använ-der finska som sitt interna gruppspråk? Hur fostrar man språk-ligt kvalificerade skådespelare för de finlandssvenska scenernaom de studerandes svenska modersmål inte är solitt? Vad byggerman då på? Detta är något vi anser att man behöver funderaallvarligt på både som utbildare och som studerande.

Föreningsliv på svenska

Problematiken med det inte alltid så starka modersmålet ochvanan att använda mer finska än svenska också i svenskspråki-ga sammanhang har vi redan berört i tidigare kapitel. Vi harnämnt den bl.a. i samband med tidigare kapitel om skola (III)och utbildning (IV), och vi återkommer nu till samma sak iytterligare ett sammanhang – föreningsliv på svenska.

Inom samhällsvetenskaperna brukar man, med rätta, inskärpabetydelsen av att finlandssvenskarna har en egen social organi-sation. Det handlar då både om de stora och tunga organisation-erna som verkar regionalt eller över hela Svenskfinland och omdet nätverk av små och stora föreningar som sammanför män-niskor som intresserar sig för samma sak och som vill ägna sigåt sitt intresse på svenska. Också vi som representerar språkve-tenskapen instämmer. Den sociala organisation som finlands-svenskarna själva upprätthåller garanterar att det finns s.k. sven-


178

ska rum, där det svenska språket har eller borde ha en självklarplats. Det visar sig emellertid att så inte alltid är fallet. Varför?

Under arbetets gång har vi vid ett flertal tillfällen fått exem-pel på att möten i föreningar, bolagsstämmor m.m. vars verk-samhetsspråk är svenska ändå hålls på finska. Exemplen här-stammar alla från södra Finland. I samtliga fall har detta inteskett på en finskspråkig deltagares begäran, utan språkväx-lingen har genomförts på initiativ av en finlandssvensk medmotiveringen att alla närvarande skall kunna följa med mö-tets gång. Också i sådana fall då en finskspråkig mötesdeltaga-re har understrukit att han eller hon väl kan förstå och t.o.m.tala svenska har man valt att genomföra mötet på finska.

Exemplen är så många att vi inte tvekar att tala om ett(syd)finlandssvenskt språkvalsmönster. Vi känner igen tenden-sen att skatta den egna färdigheten i finska högre än andrasfärdighet i svenska. Vi noterar återigen att en del finlands-svenskar inte inser värdet av att det finns sammanhang somper definition är finlandssvenska, dvs. där svenska är det språksom situationen kräver åtminstone av dem som har svenskasom modersmål. Vi undrar på nytt vad finskspråkiga deltaga-re i sådana möten och andra sammankomster tänker när deinte ges en chans att använda sin svenska. Om man som finsk-språkig har valt att gå med i en finlandssvensk förening, sjungai en svensk kör, gå på en kurs vid något svenskspråkigt arbe-tarinstitut (kommunal vuxenutbildning), delta i ett föräldra-möte i den finlandssvenska skolan m.m. då har man uttryckli-gen och frivilligt valt att gå över språkgränsen. Att då inte för-utsättas begripa eller använda det andra språket måste uppfat-tas som en utestängning, kanske t.o.m. som en utfrysning?

Rent spel – på ren svenska

Låt oss ta handbollsföreningar som ett konkret exempel på hurdet kan gå till i en svensk förening, även om vi är medvetna


179

om att samma brist på språklig medvetenhet också finns påannat håll. Merparten av dem som spelar handboll är finlands-svenskar, merparten av handbollsföreningarna är svenska.Sporten är koncentrerad till södra Finland, dvs. till regionersom är tvåspråkiga, ofta med finska som majoritetsspråk. Detfinns föreningar som fungerar på svenska, men särskilt i hu-vudstadsregionen arbetar många de facto på finska. Handbolls-förbundet leds av svenskspråkiga personer. Man borde alltsåha utmärkta möjligheter att betjäna dem som spelar handbollpå svenska, men man skriver matchprotokoll på finska ochöversätter sverigesvenskt material. I och med detta kapslar manin sig. De många nordbor som spelar handboll utanför lan-dets gränser kan inte ta till sig den information som ligger pånätet.

Man kan inte vänta sig att barn och ungdomar som idrot-tar skall skänka detta med språk en tanke. Det är de för ungaför. Det kan man däremot vänta sig av deras tränare och avdem som leder föreningarna. Hur kommer det sig att t.ex.sportföreningar som ursprungligen har fungerat på svenskaförfinskas? Klart är att det inte beror på önskemål från finskasportutövares (eller deras föräldrars) sida. Det är finlandssven-skarna själva som går över till finska om någon spelare (ellernågra av spelarna) har finska som modersmål.

Kan man bryta en sådan trend? Den betjänar ju ingen. Bådede finlandssvenska och de finska barnen och ungdomarna gårmiste om en chans att använda svenska, att stärka modersmå-let respektive lära sig språket i ett naturligt prestigelöst sam-manhang. Det förefaller som om motståndet vore segt ochfrämst kom från finlandssvenskt håll. Man vill inte betona sinförenings finlandssvenska rötter och dess språkliga betydelse.En möjlighet är därför att diskutera med de finskspråkiga för-äldrarna, som ofta inser värdet av att deras barn får stifta be-kantskap med svenska utanför skolan. I stället för att inleda enspråkdiskussion med andra (och ointresserade) finlandssvensk-


180

ar kan man se till att man själv handlar rätt, dvs. talar svenskai föreningssammanhang, men uppmanar den finskspråkigamedlemmen att välja det språk han eller hon vill tala. Andrafinlandssvenskar kanske följer efter när någon visar att kom-munikation på två språk eller enbart på svenska fungerar.Sannolikheten för att en finskspråkig person skall reagera ne-gativt förefaller klart mindre än för att en finlandssvensk skallgöra det.

Genom att som finansiär eller sponsor ställa upp språkkravsom måste fyllas innan en förening kan få finansiellt stöd kom-mer man säkert också en bit på väg. Ge resurser under förut-sättning att verksamheten går på svenska. Detta hindrar intefinskspråkiga personer med samma intressen att delta och kom-municera på svenska eller finska. Tvärtom skapar det svenskaspråket ett mervärde som alla deltagare har glädje av. Det äronödigt att som finlandssvensk underskatta svenskans värdebåde för egen och för andras del.

Att hitta tränare som kan och vill fungera på svenska är intelätt. Gymnastiklärarutbildningen sker vid Jyväskylä universi-tet, vilket leder till att den sportterminologi som de finlands-svenska lärarna behärskar är finsk. Det kräver en extra an-strängning att lära sig terminologin på svenska och att vänjasig vid att också aktivt använda den. Det är ändå viktigt att såsker. Finlandssvenska sportutövare skall inte behöva vara språk-ligt handikappade när de deltar i tävlingar och spelar matcheri Sverige eller andra nordiska länder. Kunde någon finlands-svensk organisation se det som sin uppgift att träna tränarna isvenska?

Att idrotten är en folkrörelse som berör långt fler än demsom tränar aktivt och tävlar är givet. Den involverar också fle-ra generationer både bland utövarna och bland dem som tit-tar på. Det är därför fråga om en sektor som är viktig ur språk-lig synpunkt, men den är också viktig för känslan av gemen-skap inom språkgruppen. Stafettkarnevalen, som nu har på-


181

gått i 40 år, sammanför skolelever, deras lärare och föräldrarfrån hela Svenskfinland. För att kunna bli sin grundidé trogenär Stafettkarnevalen en enspråkigt svensk idrottstillställning.Här är det ingen som kommer på tanken att göra på annatsätt. Detta självklara sätt att förhålla sig till språket och att insedess betydelse skulle vi önska att idrottsledare, tränare ochansvariga i olika idrottsföreningar också hade i sin egen lokalaverksamhet.

Stafettkarnevalen är tveklöst ett identitetsstärkande evene-mang. Där upplever elever från finlandssvenska skolor i två-språkiga och finskdominerade miljöer att finlandssvenskarnakan vara många. Under en dag är de i majoritet och svenska ärallas språk. De elever som kommer från helt eller huvudsakli-gen svenskspråkiga trakter upplever å sin sida en finskdomi-nerad miljö, Helsingfors, utanför stadions väggar. Även om viinte underskattar betydelsen av identitets- och gemenskaps-skapande evenemang, vill vi påpeka att valet av språk ändå kanbero på andra omständigheter. Det visar exemplen med denfinska verksamheten i finlandssvenska sammanhang ovan.

Den långa eftermiddagen

Alla barn och ungdomar sysslar inte med idrott, en del villgärna ägna sig åt musik, teater, dans eller bildkonst. Deras öns-kemål går inte alltid att uppfylla om de vill utöva sin hobby påsvenska. Även om lokal- och lönemedel t.ex. för eftermiddags-verksamhet finns att tillgå, går det inte alltid att hitta svensk-språkiga (eller tillräckligt svenskkunniga) personer som kanta hand om sådan verksamhet. Situationen är bekymmersamframför allt i huvudstadsregionen. Detta gäller bl.a. musiksek-torn. De som utbildas till musiklekskollärare i regionen är delsfå, dels får de sin utbildning på finska. De som har utbildats iJakobstad har inte varit många, och de har stannat i sin egenregion. Följden blir att en hobby av detta slag måste utövas på


182

finska eller att barnet aldrig erbjuds någon organiserad verk-samhet. Privatlektioner är något som många familjer inte an-ser sig ha råd att satsa på om det inte är helt uppenbart attbarnet har fallenhet för en viss konstart.

Eleverna i de två lägsta klasserna erbjuds eftermiddagsvårdi många kommuner, men därefter är de oftast hänvisade till attsysselsätta sig själva tills föräldrarna kommer hem. Detta gäl-ler givetvis alla barn oavsett språk, men just denna tid bordeförstås tas till vara på ett sätt som ger det svenska språket stöd.Särskilt barn i en finskdominerad miljö behöver ”eftis” somett svenskt rum. När kommunerna sparar måste andra instan-ser (församlingarna, privata organisationer, samverkande fa-miljer m.m.) träda till.

Som en motvikt till den underhållning som MTV levererarbehövs satsningar på sport, musik, teater, konst m.m. och le-dare som kan ta ansvar för de barn det gäller. Också barn sominte har någon särskild hobby har glädje av att bara få umgås,spela spel, läsa böcker och serietidningar, få höra en saga elleren berättelse tillsammans med andra barn under ledning aven eller flera vuxna. Vad vi har i tankarna är inte ”barnparke-ring” medan föräldrarna arbetar, utan en verksamhet som ärmedvetet språkutvecklande och språkstödjande, och som där-för förutsätter att ledarna ges en viss inskolning för uppgiften.Särskilt barn som inte använder sin svenska speciellt mycketutanför skolan behöver fri men organiserad samvaro på sven-ska. Kan detta inte ordnas på eftermiddagen i skolans lokalite-ter, med skolans, församlingens, någon lokal förenings ellerföräldrarnas hjälp? Hur behovet ser ut och vilka möjligheter-na är varierar givetvis mellan olika kommuner och mellan oli-ka delar av en kommun. Vi är här inne på en sektor som inteentydigt är privat, utan där ett samarbete mellan den offentli-ga och den privata sektorn bör kunna ske.


183

Ungdomskulturen är finsk och engelsk, inte svensk

Den ålderskategori som vuxenvärlden av olika skäl har svårastatt nå är ungdomar i tonåren. Det är också den ålderskategorisom det ordnas minst för på fritiden om man undantar ung-domar som sportar. Det är kanske så att det egentligen intebehövs ordnade evenemang, utan snarare platser där ungdo-marna kan vistas på egna villkor. Här är förutsättningarnamycket olika i olika miljöer.

Det som förmodligen minst upptar tonåringarnas tankarär språket, och detta är något som vi gör bäst i att acceptera.Den grundläggande språkfärdigheten borde hemmet redan hagett ungdomarna och förmågan att handskas med skriftsprå-ket skall i första hand skolan stå för. Så borde det vara, men vivet att det är en önskedröm. Det som saknas och det som bris-ter kan inte helt repareras i detta livsskede; det har vi konstate-rat i ett antal tidigare kapitel. Vad som vore viktigt nu är attlägga grunden till goda språkliga attityder. Det kan vi dels göragenom vårt eget exempel (utan pekpinnar), dels genom att visapå att svenskan är ett lika allsidigt och livskraftigt språk somfinskan och engelskan. För en finlandssvensk tonåring speci-ellt i södra Finland och på språköarna är detta inte en själv-klarhet.

Ungdomar i Österbotten växer upp med den täta och kon-tinuerliga kontakt med Sverige som de sverigesvenska medier-na skänker. Att det finns populärkultur för alla åldrar på svenskavet de därför. Här gäller alltså både svenska och engelska. Förungdomar i södra Finland är populärkulturen finsk och ung-domskulturen engelsk. De behärskar också bägge språken i ensådan utsträckning att de har glädje av utbudet. De väljer sinunderhållning utgående från innehåll och kvalitet, inte språk.

I den tvåspråkiga huvudstadsregionen, men också på annathåll, väljer ungdomar rätt ofta hellre ett finskt än ett svensktunderhållningsprogram eller annat evenemang för de räknar


184

med att kvaliteten då är bättre. I hur stor utsträckning det verk-ligen är så är svårt att säga, men ungdomarna upplever att såär fallet. Deras val har också att göra med de olika språkensprestige: det finska ungdomsspråket har prestige och engel-skan är cool. Svenska är skolans och i varierande utsträckningfamiljens och släktens språk. Det händer att man får negativapåpekanden för sin svenska av lärare och vuxna; finskan läg-ger sig ingen i och engelska kan ”alla”. Med ett sådant utgångs-läge vill det mycket till för att göra svenskan till ett språk somuppfattas som allsidigt användbart också av en tonåring. I ka-pitel II om familjens språk påpekade vi att det vi som vuxnakan göra för våra barns svenska måste göras så länge de ännulyssnar på oss och talar med oss, sedan är det för sent.

De satsningar som under de senaste åren har gjorts för atterbjuda underhållning, evenemang och information på sven-ska har alla betydelse när det gäller att skapa en positiv, eller ivarje fall neutral, attityd till språket. Vi tänker här bl.a. på tvåså olika exempel som Radio Extrem och på Popkalaset, andraexempel i samma stil inte att förglömma.

Många ungdomar lyssnar ändå i första hand eller uteslu-tande på någon av de finska kommersiella kanalerna, men ettfinlandssvenskt alternativ finns i varje fall. Popkalaset presen-terar artister som har en finlandssvensk anknytning eller somär från Sverige. Det är viktigt att visa att det också finns enungdomskultur som är svenskspråkig. En annan – och kanskeännu viktigare? – effekt av Popkalaset är deltagarnas känsla avatt ingå i ett sammanhang där svenska är det naturliga valetför alla som är med. Det här är ett evenemang som är värt attstödja eftersom det sammanför ungdomar med rötter i det fin-landssvenska. Det har därigenom alla möjligheter att påverkaattityden till det egna språket på ett positivt sätt genom attbjuda på samvaro och underhållning på svenska.

Centralt är att de personer som arrangerar evenemanget,och de artister som står för programmet, representerar ung-


185

domarnas egen värld. Språkliga ”mannekänger” som man kanidentifiera sig med har en mycket stor betydelse i en ålder dåvuxenvärlden upplevs som (och delvis också är) försoffad ochauktoritär, och då man har vuxit ur intresset för att göra sakertillsammans med yngre syskon och föräldrar.

Många är de organiserade sammanhang där barn, ungdo-mar och unga vuxna möts i syfte att ägna sig åt en gemensamhobby eller bara umgås, och där verksamheten går på svenskaeller borde göra det. Scoutkårerna och musikskolorna aktive-rar människor i olika ålder, församlingarnas klubbar likaså.Ungdomsrörelsen, lokala ungdomsföreningar, elevorganisatio-ner som Finlands svenska skolungdomsförbund finns till fördem som är intresserade av föreningsverksamhet. Studentkå-rer, nationer, ämnesföreningar erbjuder olika möjligheter tillseriösa och mindre seriösa sysselsättningar. Vår uppfattningär att dessa tillsvidare ofta fungerar bra internt på svenska, menexternt i vissa fall på finska eller på två språk.

Vilka som väljer att höra till en krets av ovanstående slagkan man spekulera i. Kanske är det just de som alltid har an-vänt svenska mycket i olika sammanhang som också blir akti-va i en svensk organisation, medan andra med ett mer två-språkigt eller finskt liv söker sig till en annan vänkrets? Alla ärinte heller intresserade av att verka inom en organisation ellerförening, utan föredrar sitt eget nätverk av svensk- och/ellerfinskspråkiga vänner som byggs upp just under skol- och stu-dietiden. Kunskap om var saker händer eller vilka möjligheterdet finns att utöva en hobby på svenska i den egna miljön måsteändå vara lättåtkomlig. I dag är det mest lättåtkomliga det somligger på nätet.

Bredband åt folket

Nätet är en mötesplats t.ex. mellan finlandssvenskar på olikaorter eller mellan finlandssvenskar och sverigesvenskar, för att


186

inte tala om möten mellan många kulturer på många språk.Nätets betydelse för information och kommunikation ocksåpå svenska är något som det är allt skäl att ta vara på och ut-veckla. Aldrig tidigare har så många texter på svenska, i varie-rande ämnen och på olika ambitionsnivåer, funnits så lätt till-gängliga och haft så en så stor potentiell läsekrets som nu.

På nätet finns ett potentiellt svenskt rum som särskilt denyngre generationen redan håller på att utforma. I ”grannrum-men” pågår samtal och spel inte bara på engelska, utan ocksåpå andra språk även om engelskan dominerar. Att svenskanblir ett av de språk som man förväntar sig att finna och kunnaanvända också virtuellt är viktigt. Det handlar inte bara omatt kommunicera och informera internt, utan också om att visavilka vi är för den svenskkunniga omvärlden nationellt, nord-iskt och internationellt.

Vi finlandssvenskar är inte så många och vi bor utspridda,men vi har ändå behov av och lust att samarbeta. Vi vill hakontakt med våra språköar och vi vill behålla våra svensksprå-kiga glesbygder befolkade. Distansarbete på hel- eller deltidför den enskilde, arbetsgrupper som samarbetar över nätet,studerande och skolelever som tar kurser eller utför projektar-beten i virtuella klassrum helt eller delvis – möjligheterna ärmånga.

Vi har också lärt oss samtala per e-post, chatta, delta i dis-kussionsgrupper och konversera genom textmeddelanden avprivata, allmänt sociala skäl. Det är visserligen inte alltid språk-ligt korrekta, kvalitativt högtstående texter som produceras isådana sammanhang. Det är inte heller avsikten. Den som t.ex.chattar skriver ju inte för att bli läst av en stor publik, ej hellerav eftervärlden. Ett sms-budskap utformas utgående från attendast ett begränsat antal tecken står till buds, och e-brevetskrivs varierande omsorgsfullt beroende på mottagare ochärende. På samma sätt som vi varierar vårt tal enligt situation-ens krav varierar vi också vårt språk när vi använder någon


187

av dessa nya kommunikationskanaler. Det nya är kanske attvariationen här är större än den är när vi producerar konvent-ionella skriftliga budskap avsedda att skrivas ut på papper. Dåtillåter vi oss inte hemgjorda förkortningar, okonventionellstavning, ”smilisar” (eng. smileys) m.m. Ungdomarna är härde uppfinningsrika föregångarna, men det betyder inte att de-ras skriftspråk i andra sammanhang nödvändigtvis behöver taintryck. Vi oroar oss inte för en sådan utveckling. I stället kon-staterar vi att aldrig förr har så många människor i olika åld-rar, med varierande utbildningsbakgrund och varierandespråkfärdighet, skrivit och läst så mycket som i dag. Det gårlättvindigare till än förr eftersom kanalerna i dag är så mångafler.

Användningen av språket i skrift har alltså ökat kolossaltp.g.a. av den nya tekniken. Att formulera sig i skrift är i regelen mer medveten språkhandling än att bara prata på. Man ver-baliserar sina tankar aktivt, och man försöker uttrycka sig såatt budskapet går fram via den kanal som man för tillfälletanvänder. Vi inte bara formulerar oss själva; vi möter ocksåkända och okända personers språk i skrift. Den som inte bru-kar läsa böcker eller tidningar, och inte skulle drömma om attskriva t.ex. brev eller dagbok, går lätt över den låga läs- ochskrivtröskeln på nätet. Också den här vägen möter vi språk-modeller på vårt eget språk och på andra. Alla modeller vi serär inte dåliga. Det finns mer för- än nackdelar med den nyatekniken. Genom att öka tillgängligheten till billig och snabbuppkoppling också utanför tätorterna kan vi dra nytta av detverktyg som Internet är.


188

Att använda finska i ett finlandssvenskt sammanhang är ettbakvänt sätt att vara artig på.

Underskatta inte andras svenska och överskatta inte din egenfinska.

Skådespelaren behöver många språk vid sidan av sitt privata.

Idrottsledare och gymnastiklärare med finsk utbildningbehöver kunskap om sporttermer på svenska.

Den som leder ett idrottslag, dirigerar en kör, ansvarar förett konfirmationsläger, tar hand om en barnoch ungdoms-klubb eller handhar eftermiddagsverksamhet för skolbarnhar ett ansvar för barnens språk.

I en finskdominerad miljö behöver barn ett svenskt rummed svenskspråkiga vuxna efter skoltid.

Ungdomskultur på svenska klarar konkurrensen med finskoch engelsk om den håller tillräckligt hög standard.

Surfa kan man göra på många språk. Visa barn och ungdo-mar vägen till svenska sidor på webben.


189

XI Tänk om allagjorde som du?

I de tidigare kapitlen har vi många gånger nämnt rollen somspråkmodell som en del av oss spelar i yrkessammanhang. Vihar särskilt nämnt lärare på alla nivåer och journalister vidsidan av t.ex. idrotts- och ungdomsledare. Vi har varit inne påskådespelarens förmåga att levandegöra språkets variation, ochpå översättarens och språkgranskarens ansvar för det språk vihör och ser i samhället. Språket i läromedel, kurslitteratur ochfacklitteratur visar oss hur språket ter sig i skrift. Det gör ocksåreklamen. Skönlitteraturen och medierna kan visa upp ett språksom är rikt, varierat och personligt. I bästa fall är det språk viser och hör gott. Anledningen till att vi har tagit oss för attskriva ett förslag till handlingsprogram för svenskan i Finlandär att vi som medlemmar i Svenska språknämnden, och mångamed oss, ändå upplever att det goda språket håller på att blimer undantag än regel. Det är lättare att stämma i bäcken än iån, alltså är det bäst att reagera nu medan tid är.

I grunden för vars och ens språk ligger det språk vi har möttfrån första början, dvs. det språk vi har hört föräldrar och andravuxna använda. Rollen som språkmodell är alltså inte be-gränsad till vissa professioner, utan den spelar vi alla i förhål-lande till varandra. Oftast omedvetet snappar vi upp nya ordoch uttryck, tar intryck av andras formuleringar och börjaranvända dem själva. Vi lär nytt och förändrar, omärkligt föross själva, vårt sätt att använda språket. Ju mer vi möter språ-ket, desto större är det språkliga material vi har tillgång till ochkan göra något personligt av. Om vi inte använder vårt språkstår det emellertid inte stilla för det, utan det förändras ändå.Det blir styvt, det rostar och det tappar bitar här och var. Det


190

blir helt enkelt mindre funktionsdugligt. Det gäller alltså atthålla språket i trim för att det skall kunna fungera i alla desammanhang där det behövs.

Många av oss lever i en miljö – hemma, på arbetsplatsen, inärmiljön – där vi använder svenska vid sidan av finska ellerdär vi nästan enbart använder finska. Hur skall vi då hålla vårtspråk i trim, och hur skall vi då kunna vara goda språkmodel-ler t.ex. för våra barn? Först måste vi bestämma oss för om vialls tycker det är viktigt att bevara vår färdighet i svenska ochföra den vidare. I grunden handlar det om att ta ställning tillvårt lands tvåspråkighet. Är den värd att bevara i vardagen el-ler skall vi nöja oss med språklagens bokstav? Gratis är deninte. Den upprätthålls endast genom många människors med-vetna insatser oavsett deras modersmål. Vi som har svenskasom modersmål – eller som ett av våra modersmål – har ändåett större ansvar och ett större intresse för saken än andra.

Tycker vi att svenskan skall ha en plats i vårt land också iframtiden måste vi handla själva. Vi kan inte lämna över an-svaret på andra. Det är inte dagis och skola som skall lära vårabarn svenska från grunden, utan det är vi själva. Det är viktigtatt kämpa för rätten till svensk service när språklagen ger ossrätt till sådan. Även i andra sammanhang kan vi använda svens-ka och i många fall få ett svar på samma språk. I den här rap-porten har vi ändå velat fokusera på sammanhang där det ärsjälvklart att det är svenska som gäller. Det kan låta konstigt,men det beror dels på att vi vill tala för språkets kvalitet, delspå att vi har märkt att de s.k. svenska rummen inte är så svens-ka längre. Det svenska språket skjuts åt sidan och väljs bortnär rummen gästas av andra språk, främst av finskan, menockså av engelskan. Detta sker då vi själva oombedda och somoftast i onödan byter språk.

Vår utgångspunkt är att användningen av svenska redan isig är något som stärker språket och upprätthåller kvaliteten.Användningen kommer först. Den håller språket i skick och


191

bidrar till att det växer och utvecklas. Därefter kommer denspråkliga medvetenheten som motiverar oss till att bli bättre,till att kunna säga och skriva allt vi vill uttrycka på ett språksom är god svenska. Användningen av språket innebär att vimöter andra som talar och skriver det, att vi lär av varandra.

De förslag som vi lämnar i enskilda kapitel går i hög grad utpå att det är viktigt att leta fram de sammanhang där språketanvänds, och att det är dumt att tro att ett språk man inte an-vänder överlever i längden. Ibland har vi också nämnt att detär viktigt för finlandssvenskar att språkbada i en helsvenskmiljö. De helsvenska miljöerna är inte så många i Svenskfin-land, men Sverige finns och svenskan i Sverige kan vi ha kon-takt med t.o.m. utan att röra oss hemifrån.

Om nyttan av att gå över ån efter vatten

Svenskan i Sverige är en källa som vi överraskande nog oftaglömmer eller undervärderar. Svenskan i Finland är ju intenågon isolerad företeelse, utan en del av ett större språkområ-de som vi delar med andra som har svenska som modersmål.Våra förbindelser med Sverige är i dag många och snabba.Kontakter knyts både av professionella och av privata skäl, ochkommunikationen löper via många kanaler både reellt ochvirtuellt. Kontakten med Sverige är tradition i Österbotten ochpå Åland. Den börjar bli hemtam också i södra Finland. Vireser, lyssnar, läser och skriver i bägge riktningarna, men viimporterar mer språkgods än vi lyckas exportera.

Finlandssvenskarnas förhållande till sitt modersmål har tro-ligen ett samband med deras förhållande till svenskan i grann-landet. I praktiken leder den ömsesidiga och livliga kontaktenmellan språkområdets östra och västra del till en del språkliginfluens. Att nio miljoner svensktalande påverkar språket merän vad 300 000 kan göra säger sig självt. Vi tar, ibland med enviss fördröjning, emot ord och uttryck och väl är det. Om vi inte


192

gjorde det skulle svenskan i Finland bli en provinsiell avart avdet svenska språket, som så småningom inte längre skulle varagångbar utanför vårt lands gränser. Det skulle ingen tjäna på.

Det händer att finlandssvenskar förfasar sig över svenskan iSverige, och det händer att svenskar i bästa välmening stäm-mer in och ber finlandssvenskarna bevara sitt vackra och ål-derdomliga språk. Vilken svenska i Sverige och vilken i Fin-land tänker man då på?

Ber man om exempel på slarvig sverigesvenska får man ex-empel på vardagligt språk, rentav slang. Vardagsspråk och slangär emellertid exempel på ett lokalt språkbruk, och sådant spri-der sig inte alltid, om det inte får hjälp av medierna och blir endel av riksvardagsspråket. Den talade, vardagliga, lokala svensk-an varierar förstås innanför Sveriges gränser. Göteborgarna ochstockholmarna förargar sig över varandras språkbruk, och bäg-ge retar man sig på i Lund. Finlandssvenskarnas vardagsspråkhar sina rötter i Svenskfinland; det lever och förändras här. Desverigesvenska uttrycken känns inte omedelbart hemtama här,men det händer att de vandrar in också i språket i södra Fin-land, inte bara i Österbotten och på Åland.

Det språk som används t.ex. i svenska medier eller av sven-ska politiker anser få finlandssvenskar vara slarvigt. Oftare bru-kar man tycka att svenskarna är så avundsvärt lediga och lek-fulla i sin språkbehandling, medan de egna journalisterna ochpolitikerna i stället snubblar över ord och trasslar till sina ut-tryck. Finlandssvenskar retar sig förstås ibland på enstaka ordoch uttryck som plötsligt används av alla svenskar överallt. Somutomstående lägger man lättare märke till sådant, medan mo-devågor i det egna språkbruket undgår en. När vi påpekar attsvenskan i Sverige är en källa att ösa ur, en språkmodell att dranytta av, avser vi inte i första hand snacket runt fikabordet,utan snarare det språk som används i offentligheten, i medier-na och i litteraturen. Det är här vi skall leta efter de idiomatis-


193

ka uttryckssätten, när vi undrar över vad något vi kan säga påfinska kan heta på svenska.

I svenska öron klingar finlandssvenskan väl, men ibland no-terar man en del avvikelser. Främst är det förstås uttalet manfäster sig vid och gillar. Vilken finlandssvenska hör och ser svensk-ar i Sverige? Det är förmodligen främst ett antal i Sverige boen-de kända finlandssvenskar som får personifiera finlandssven-skan. ”Levengoodska” (efter Mark Levengood) och ”muminspråk”(efter Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson) är exempel på finlands-svenska som är nyanserad, modern och korrekt. Så låter intesvenskan i Finland i alla sammanhang och i alla miljöer. Iblandlåter den i stället gammalmodig och alltför ofta låter den som”finska på svenska”. Standarden på svenskan i Finland varierarnog mer än den gör i Sverige, och det har få svenskar kunskapom och erfarenhet av. Även här talas och skrivs det på ”leven-goodsk” nivå, men vi märker att det blir färre som kan det.

Vad vi hävdar är att det är dumt att inte medvetet utnyttjaden språkliga källa som Sverige är. Vi vågar t.o.m. spekulera iatt misstron mot svenskan i Sverige är ett uttryck för en iblandsvag språklig självkänsla på finlandssvenskt håll. Man försökerkanske göra en dygd av det finlandssvenska genom att nedvär-dera det sverigesvenska. Med en sundare, och mer realistisk,inställning värjer man sig inte för språkliga nyheter, utan plock-ar på sig dem man gillar. Är man en professionellt talande ochskrivande person måste man helt enkelt följa med språket ochspråkutvecklingen i Sverige. Då vet man att om den egna ånser ut att torka ut gör man klokast i att gå över den efter friska-re vatten.

Ett steg i taget

I kapitel efter kapitel har de svagheter och svårigheter som justnu karaktäriserar svenskan i Finland behandlats. Språknämn-


194

dens uppgift har ju i detta sammanhang varit dels att peka påbrister, dels att komma med konstruktiva förslag till hur dekunde avhjälpas. I början av rapporten har vi samlat någratyngre förslag som oftast kräver särskild finansiering och/ellerspråkpolitisk vilja. I de punkter som avslutar varje kapitel tarvi däremot upp både tyngre och lättare förslag. Här finns t.ex.ett antal förslag som var och en som enskild person kan fun-dera på att genomföra i sitt eget liv, hemma och på arbetsplat-sen. Det gäller att välja och börja någonstans med det egnamodersmålet och de egna språkvanorna. Ett steg i taget duger.

Tänk om alla gjorde som du och beslöt sig för att införaåtminstone någon förändring i syfte att stärka svenskan i Fin-land, vilken sammantagen effekt skulle detta inte ge? Tänk digockså effekten av motsatsen – att alla struntar i att vårda ochbevara modersmålet? Tycker du verkligen det är svårt att välja?


Documents

Tänk om - Kotimaisten kielten keskusbetydelse för var och en som vill leva och verka på svenska i Finland säger sig sj älvt. Även om vi finlandssvenskar sjäålva i vr vardag