Transition #4 2012

7 388012 606506

INTERPRESS 0126-04

RETURVECKA v 44

NO.4 2012

D E S S U T O MD AV I D S T E N S T R Ö M

T I M O T H Y L AT T EK A L L E O H L S O N

E R I C K O S T O N

Warmth is one of life’s greatest gifts. It keeps you riding when everyone else has gone inside. Stay warm with Burton outerwear featuring 3M™ Thinsulate™ Insulation.

If you’re wet, you’re cold. It’s that simple. Stay dry all day in the worst weather with the superior waterproofi ng of Burton outerwear.

Mikey Rencz, Jussi Oksanen P: BlottoBurton.com

facebook.com/BurtonEuropeRider Service Europe: 00800 287 866 13 (toll free)

BUR13_StaywarmStayDry_JussiMikey_TransitionSE.indd 1 04.09.12 16:48

®

ATHLETE TESTEDFROM INCEPTION TO SHRED.The best innovations are born from experience. After surviving a massive slide while wearing an ABS® Airbag System, The North Face® athlete Xavier de Le Rue came to us with the idea of building our most technically advanced backcountry pack ever. We started with our best—The Patrol 24. Trusted by athletes, guides and ski patrol, we integrated the ABS® twin airbag system to fi t seamlessly into this proven design. The result is the revolutionary Patrol 24 ABS®. It’s our mostfully featured and capable backcountry pack. More than a pack, it’s a symbol ofour dedication to never stop exploring™.

Andermat, Switzerland Tero Repo Photo

Follow the path of this revolutionary new pack atthenorthface.com

®

ABS® AIRBAG SYSTEM

ABS® AIR CANISTER POCKET

REINFORCED HIGH-ABRASION ZONES ON PACK FACE

LARGE AVY TOOL ORGANIZATIONAL SLEEVES

LIGHTWEIGHT BOMBASTIC FABRICTM

HINCHTM - SKI/BOARD CARRYING SYSTEM

PATROL 24 ®

TNF_F12_ABS_Transition_430x280_Sw.indd 1 03/08/12 13:10

© 2012 VANS, INC.

OLD SKOOLCLASSIC TALES

Black

www.vans.se

ALLEY-OOP FAKIE SMITH | BLABAC SEQUENCE

SEE EVAN SMITH’S PART IN THE CINEMATOGRAPHER PROJECT AT DCSHOES.COM/SKATEBOARDING

DC-002159_EU_400x265_DC_12SKT06_ES.indd 1 8/2/12 11:21 AM

DROPINÅKARE GUSTAV FERMTRICK NOSEPRESSFOTO ANDERS NEUMANPLATS STOCKHOLM

Säsongens första Drop In bjuder på en stadig nosepress nedför 42 steg i Stockholms norra föror ter. Det blev en kor t säsong för huvudstadens

railkids, men den nya 42:an f ick besök under i stor t sett varje dag som snön låg kvar. Ryktena om det nya downrailet f lorerade bland åkarna, men det var många som underskattade längden och vinkeln på railet . Så istället för ett nytt tr ick til l sin par t f ick de erkänna sig besegrade ef ter sin session och bege sig hemåt utan trofé. Med det sagt kan vi säga att Gustav vann sin kamp och levererade som planerat och nu väntar vi spänt på vad årets säsong kan ge oss.

10 11

INNEHÅLL TRANSITION NO.4-2012 UTGÅVA 60

JOB - WINTER PROJECTVad tror du händer när man får tänka utanför boxen och och göra en skidfilm som matchar ens vildaste visioner? Jo, man får en grym och nyskapande rulle. Vapendragarna Adam Falk och Nicke Jacobsson från Winter Project fick äran att representera Skandina-vien i projektet "Junkies On a Budget. Ett äventyr som heter duga minst sagt, när man tog sig an såväl Stockholm som Riksgränsen.

010 Drop In018 Ledare020 Notiser034 Saker & ting i fokus038 Nödvändigheter040 På Skype med David Stenström

044 CPH PRO - Porträtterat050 Ludde Lejkner060 Backbomarnas mecka070 Drifting decade076 JOB - Winter Project086 Update med Timothy Latte

088 Fernaeus om the holy trinity090 Mr Josefsson - Sick gymnastics092 Sista ordet med Eric Koston094 Drop Out

76

CPH PRO - PORTRÄTTERATVi stack ner till Köpenhamn under en av sommarens få soliga dagar för att helt tappa hakan när några av plan-etens främsta skatare rippade loss under Copenhagen Pro. När vi torkat bort dreglet från mungiporna passade vi på att möta upp med några av de mer framstående profilerna på plats. Här är "faces of CPH PRO".

44

BACKBOMBARNAS MECKABland legendariska spots och hängi-vna asfaltsdyrkare, ligger den nordka-liforniska staden San Francisco. Som hem åt skatare som Tommy Guerrero, spots som EMB, Real Skateboards och de brantaste backarna i USA, blev staden epicentrum för asfaltsburna brädåkare under 80- och 90-talet. Men hur ser det ut idag? Vi tog en trip till backbombarnas mecka.

60

LUDWIG LEJKNER - TOKLADDET FRÅN FALUNVi drog ner Ludde "Luda" Lejkner till Stockholm, satte honom i tatueringsstolen och frågade ut honom om livet medan han fick ännu en tatuering inpräntad. Här får du reda på historien om hur det gick till när han började åka bräda, vilken typ av presenter han får från sina beundrarinnor, varför han föredrar rails framför hopp och mycket, mycket mer.

16 TRANSITION 4-2012 TRANSITION 4-2012 17

MANAGING DIRECTORAnders Neuman [email protected]

ART DIRECTOREliot Jö[email protected]

EDITORViktor [email protected]

PROJECT DIRECTORNicklas [email protected]

STAFF PHOTOGRAPHERSMattias [email protected]

Daniel Rönnbä[email protected]

JUNIOR EDITORJesper [email protected]

[email protected]

PRENUMERATIONTiteldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm0770-457 137 / www.prenservice.se

FRILANSMATERIALDu är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något.

TRYCKPunamusta Oy, FinlandTransition trycks på miljövänligt papper.

MEDVERKANDENils Svensson, Daniel Blom, Erik Augustin Palm, Hanna Wemmenhag, Adam Falk, Dasha Nosova, Markus Rohrbacher, Lucas Nilsson, Alex Fernaeus, Jocke Olsson, Kevin Bäckström, Jakob Andersson, Jon Humphries.

THE PAPER HUBTransitionFolkskolegatan 2211735 Stockholm

THE PAPER

Vad rubriken anspelar så kanske ni tror att detta kommer att handla om en viss Lil Wayne. Så är dock inte fallet, då jag tänkte skriva några rader om en helt annan slags dedikation. När kylan börjar dra in över landet och trädens löv blivit såväl gula som röda finns det en del tappra skatesjälar som trotsar den där sjukt jobbiga smärtan av att slamma på kall, hård betong och går ut och rippar som det vore juni. Det är dedikation det och varje nytt ärr har en ny historia att berätta. Och när man kramat ur det sista ur den torra asfalten och det första vita guldet börjar singla ner från himlen, blir inomhushallarna frälsningen. Då kan det vara fint att läsa om folk som skatar på lite varmare platser. Vi har varit på plats i San Francisco och spanat in skatescenen. Det kan du läsa om på sidan 60. Men åter till snön. Jag har alltid varit en person som gillat vintern,

ända sedan jag var liten. När alla mina polare längtade efter sommaren, ville jag åka pulka och senare snowboard. Det var det bästa jag visste och jag lär ju inte vara ensam om den saken? När snön väl kommer startar en annan typ av passion, eller man kanske kan gå så långt att man kallar det för dyrkan, men som antagligen innebär samma typ av dedikation, som togs upp här ovan. För när säsongens första railklingande ljud smäller av i natten, när den första 360 stompas, eller när första pudersvängen känns så där perfekt, då blir man ju helt euforisk. Det är som en riktigt beroendeframkallande drog som man inte kan få nog av.

Snart är vi där och för min del får det gärna bli en lång vargavinter. Tills dess kan vi erbjuda några riktigt grymma reportage att ladda upp med, då vi har haft en

tatueringssession med Ludwig Lejkner, spanat in Daniel Bloms nya bok "Drifting Decade", följt Winter Projects äventyr under skapandet av "Junkies On a Budget: In Space" och mycket, mycket mer. Trevlig läsning och låt det snöa!

DEDIKATION

VIKTOR JOSEFSSON | REDAKTÖR

UNICEF har 90-konto och kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll.

Varje dag dör 5 000 barn av förorenat vatten.

Men om 12 sekunder tänker du nog på annat.

Vi tror att alla vill vara med och hjälpa utsatta barn. Men vi vet hur lätt det kommer något emellan. Man börjar tänka på annat och så glöms det bort. Så ta vara på det här tillfället. Bli Världsförälder idag och var med och KÄMPA FÖR VARENDA UNGE. Det kostar bara en hundring i månaden.

Bli Världsförälder på unicef.se eller sms:a UNICEF till 72 401. Nu.

BJÖRN LINDGRENFRONTSIDE 360 NOSEBONERIKSGRÄNSENFOTO ANDERS NEUMAN

18 TRANSITION 4-2012

SKATEBOARD

NOTISERSNOW/SKATE/SURF TIPS VÄLKOMNAS

MAILA REDAKTIONEN PÅ [email protected]

Hörnesten, Nicholas Seppänen, Erik Moe och Joel Gunnarsson.

I Augusti var större delen av Hollywoods team nere i Danmark och skatade. Det hanns med 8 parker/spots på tre dagar, film från spektakletredigeras just nu och kommer släppas i höst.

Koffe Hallgren hälsar att han och resten av Sweet Skateboards-teamet är ute och puttrar på de polska vägarna på jakt efter nya grymma skateäventyr, då de är med i Kingpins "The Drive". – Hoppas inte att snuten eller tullen stoppar oss, hehe.

För andra året i rad nöp Leo Ström och Matt Marklund hem segern i Skankaloss Mini Pipe Battle. Leo avslutade tävlingen med en snärtig backside 360.

VIKTOR WIBERGI väntan på vintern bad vi Viktor Wiberg syna sin spotify för att göra en skön spellista att dela med sig av, Viktor hittade 10 låtar som enligt honom är ett måste och eftersom han just nu är arbetslös döpte han listan till Top 10 Workaholic.

1. The Dolly Rocker Movement - The Only One2. Booker T & The MG's - Time Is Tight3. Chad VanGaalen - Molten Light4. The Rolling Stones - Monkey Man5. Duane Allman, Gregg Allman - Morning Dew6. Clinic - Walking With Thee7. Reagan Yough - Degenerated8. White Ring - IxC9999. Dead Meadow - Great Deceiver10. Lightning Dust - Take It Home

STOKIFY

ADAMS NYA KLÄDERAdam Falk är väldigt glad över att ha signat med Colour Wear & kommer representera dem på skidor. Just nu förbereder han sig inför vintern med långa skogspromenader, strecthing & raw food.

FOTO ADAM KLINGETEG

BETONGBOOMEN FORTSÄTTERSenast ut med egen betongpark är järnvägsknuten Hässleholm. Grattis!

JOEL ANDERSSON FRÅN GUN RACK PACK SKICKAR EN HÄLSNINGNu är alla grabbarna samlade i Stock-holm, med Jens nyss hemkommen från USA, där han tagit hand om affärer och levt med uteliggare i LA. Nu får ni hålla ögonen öppna för gunrackpackshit! Om det är några brudar som är sugna så finns vi på [email protected] har även en ny kollektion med nilpadenims på gång.

Highvalley Skateworld i Högdalen invigs den 29 september. Den nya betongparken ser riktigt stor ut, med många olika features och vi kommer säkerligen få bevittna en och annan fet tävling där i framtiden.

Makia och Etnies slår nu sina påsar ihop för att skatarna ska hålla ut i den nordiska kalla vintern. De har tagit fram allt ifrån skor till jackor, som ska hålla såväl kylan som vätan borta. Allt för att man ska kunna pusha under vinterhalvåret.

Hollywood.se har uppdaterat sitt team och välkomnar Jamil Daniels-son och Erik "mackan" Svedberg till familjen!

Stockholm Skatepark aka Frysen har fått en ny streetyta under sommaren där mer flat-yta utlovas. Casper Plass som jobbar på Frysen och har varit med och designat den nya ytan berättar: – Vi har rivit i princip allt och byggt om från grunden, så när som på några boxar och rails som fick vara kvar. Det som var vår tanke med den nya designen var att det skulle vara mer en streetyta, alltså mer slät yta för att pusha och och göra flattricks. Vi tror att ombyggnaden gör att man kan utnyttja hallen på allra bästa sätt. Självklart finns det fortfarande mycket boxar och curbs och vi har nu satt in en wheelie-platå som jag tror kommer uppskattas. Skatare som Max Wijk har varit nere och kört och han fullkomligt älskade den nya designen.

Halmstads stolthet Simon Barood har blivit upphookad av ett nytt headwear-märke som heter Lurker Supply Co, där han kommer dela stall tillsam-mans med Alexander Carelle, Olof

QUIKSILVER STORENORRLANDSGATAN 10

STOCKHOLM

08 611 37 06

WWW.SPORTMARKET.SE




DANIEL RÖNNBÄCK

Hur har din sommar varit och vad har du gjort? – Min sommar har varit riktigt bra faktiskt, jag har spenderat mycket tid hemma i Åre, dock alldeles för mycket tid framför datorn. Jag har har också tagit upp cyklingen igen, hänger just nu ut i Alperna och plåtar MTB. 37 grader varmt och sol 2500 meter över havet i shorts och linne, skönt att slipa dunjackor, kalla tår och blöta underställ.

Vilket är ditt bästa minne från förra säsongen? – Oj, den frågan blir svår, har haft en minnesvärd vinter. Men jag måste nog säga dagarna i Flachauwinkel tillsammans med Pirates. Vi lämnade kamerorna hemma och bara åkte ut och shredade midjedjup puder. Bra för själen att få åka lite själv också.

Hur ser kommande säsong ut? – Jag har några expeditioner på gång med tält och sovsäck både i Sverige och Europa. Kommer bli en del skitouring både på skidor och sp-litboard. Tänkte försöka ge Chamonix en ny chans i vinter igen. Men i stort tänkte jag hålla vintern ganska öppen.

MEDARBETAREN

XXIV SLÄPPER PRODUKTERGubbarna på XXIV har efter tio år som crew bestämt sig för att släppa produkter. Brädor och t-shirts med handritade motiv är först ut. Surfa in på xxiv.se för att kolla upp hela kollektionen...

...och när du är på det spana kolla deras nya rulle Waste of tape, inspelad mellan 2010-2012. Inte sedan Albert och Herbert har Göteborg levererat såhär starkt!

TÄNK OM..Ludde Lejkners snowboardkarriär var i fara, när han var si sådär 8-9 år.

ÅKARE KALLE OHLSONTRICK BS 540PLATS FOLGEFONNAFOTO LUCAS NILSSON

Efter att ha avslutat säsongen tillsammans med Kalle Ohlson uppe i Riksgränsen, flyttade jag ner till Bergen där jag bor under sommaren. I början av juli så får jag ett samtal av Kalle som säger att han är uppe i Folgefonna och att vädret ser lovande ut. Jag tar mig upp till glaciären, riggar upp kameran och sen är det bara vänta på solned gången så att vår session kan dra igång!

COVER STORY

HIPSTERFRILLAErik "Kire" Karlsson har ny hipster-frisyr som kommer ta honom lååångt.

Hitta din närmaste återforsäljare påwww.sweetprotection.com

RAZOR JACKETTHE NEW

2-LAYER GORE-TEX® PERFORMANCE SHELL

RAZOR SHARP, JUST LIKE JESPER TJÄDER

CHECK OUT JESPER’S PART IN JUNKIES ON A BUDGET




THE JOCKE OLSSON CORNERÄnnu några sommarmånader har passerat och jag skulle våga påstå att ni alla vet vad detta innebär; sol, fest, badande, fest, diverse aktiviteter och en hel del festande. Något som är extremt bra med just det sistnämnda är ju såklart att det inte finns någon bättre stund än när någon är riktigt full att lyckas luska fram skandaler och skvaller som skett. Det har hänt en hel del saker och jag ska nämna några av dem här medan jag i väldigt många fall faktiskt tänkte skona från att skvallra också...

Zebbe “Cobra” Landmark visade i vintras under en resa vi båda deltog i att man ska sköta sig under säsongen. Zebbe gick och la sig exemplariskt tidigt och visade på ett kontrollerat lugn. Det jag då inte tänkte på var att Zebbe är från Leksand och för er som inte visste det så har Leksand en av de starkaste midsommartradition-erna som existerar. Något som jag och många andra också fick erfara under midsommarhelgen 2012. Så även fastän Zebbe kanske inte gjorde megasuccé i tävlingarna i vintras utan satsade på att filma istället, kan jag härmed claima: Han vann midsom-mar, ÖVERLÄGSET och jag ångrar att vi inte filmade detta. Grattis Zeb.

Oskar Brandberg satsar på att ta över världen verkar det som. Nu undrar förmodligen alla hur en enkel par-kansvarig från PinkPark, i Lindvallen, ska kunna åstadkomma något sådant. Jag ska då börja med och säga såhär; Bar (med värmebelysning) Överseriös grill, utomhus-spa och självklart ett oslagbart bra läge närliggandes Harrys i Sälen. JOS påstår att allt detta finns på plats enbart för en sak men Oskar förnekar, vad tror ni? vi får väl se i vinter när det inte går att mörka längre! (vågar inte skriva mer om

1983 - FÖDSELJag föddes i Östersund 8 September 1983. Läkaren som min mamma hade då kände på mina ben och sa, lite tidsenligt, -det här kommer bli en riktig skidåkare. Det var ju ändå Stenmarkseran i Sverige då.

TIDSLINJEN MEDHENKE WINDSTEDT

1984 - FÖRSTA GÅNGEN PÅ SKIDORDet var inte långt efter födseln, vi bodde ju i Åre och så fort min kropp klarade av det så stod jag på skidor. Enligt pappa var jag bara 1,5 år när han tog över mig till grannen som hade en lite brantare tomt. Jag skrattade tydligen så mycket så mina ben inte bar mig och pappa fick bära hem mig igen.

detta för han äger också en helt galen potatiskanon).

Adrian Malmberg som varit med i serien och även i denna spalt innan, har gjort nåtgot sjukligt fett för ungefär en månad sen. Adrian plockade ner sin BMX i sin resväska, flög över till Köln, Tyskland, för att hänga i regn i några dagar innan det klarnade upp och passade därefter på att plocka hem en 3e plats i street finalen! Fett som fan tycker jag. Och när vi ändå är på ämnet så kan jag avslöja att samma Adde även håller på med en ny edit som snart kommer figurera över hela webben så håll utkik, här kommer ett smakprov.

Rolf Nylinder har letat sig fram ur de australienska skogarna, bäckarna, fjordarna eller vart fan man nu flug-fiskar. Han påstår att han kanske typ är peppad på snowobard igen men framför allt på livet. Rolf var på oan-mält besök på mitt kontor för någon månad sen och lämnade självklart avtryck få har klarat av förr. Rolf med sitt vältaliga och utförliga (skit)snack, höjde givetvis kvällen till sin helhet men det är inte mycket som är värt för omvärlden att veta. Däremot yttrade “Roffe” ett statement som han om några snart skrivna tecken kommer ändra. Rolf claimade att Transition är en sådan tidning som man enbart läser när det står om en själv i den... Så, här ROLF läs för fan, nu har jag gjort allt jag kan för att hänga ut dig så mycket det går för att få en mental “Like” och kanske en ny #follower på Jocke Olsson Corner och Transition, Done and done!

Rolf, du hittar prenumerationsinfon på transition.se

URBAN KIDSMan har fått igång en schyst pvc-setup i Stockholm där Nisse Arvidsson, Felix Engström, Jonte Lindhe & Co har varit och kört.

DON'T CALL IT A COMEBACKTom-Oliver har återhämtat sig så pass att han fick göra sitt första träning-spass efter hjärnskakningen för ett par veckor sedan. Välkommen tillbaka!

FOTO DANIEL RÖNNBÄCK

VÄSTRA DIY RIPNord Skateparks har jobbat med att bygga klart skateparken i Falun under sommaren. Samtidigt byggde man en DIY-yta på den gamla tennisplanen bredvid. Lagom till att den stora parken var färdigställd revs DIY-ytan för att ge plats för en ny fotbollsplan.

peakperformance.comDave Treadway in Helium Jacket, Heli Alpine Jacket & Pants




1995 - PUCKELPISTPuckelåkarna hade alltid varit mina idoler för de kunde göra de fetaste trixen på den tiden. Jag började känna igen de som var med i landslaget och runt 1995-96 var jag med på min första sverigecup. Sedan dunkades det puckel under många år framöver med junior VM-guld 2002 som bästa resultat.

1998 - FÖRSTA SPONSORLite gratisgrejer och sånt hade jag fått från min granne Jörgen som jobbar på Scott sen tidiga år. Men det dröjde tills jag var med i min första Red Bull Big Air 1998, samma år som jag filmade med Freeradicals, som jag fick signa mitt första kontrakt med Scott USA. Året efter skrev jag på för Peak Performance.

2000 - FÖRSTA RESANMin första riktiga resa gjorde jag som-maren 2000. Efter en lyckad debut på den internationella New Schoolscenen under US Open i Vail så satsade jag friskt på att komma med i skidfilmer och då var Mt Hood som gällde. Jag var guest-coach på Windells och filmade med Kris Ostness, skatade i Windells enorma park och gjorde pre-cis vad jag ville. Allt var nytt och häftigt. Jag var 16 år och väldigt på G.

1989 - FÖRSTA STARKA MINNET PÅ SKIDORNA1989 måste det har varit, jag minns att jag hade en gul och blå tajt slalom-dress och dunkade puckel med min morbror genom Tväråvalvet i Åre. Jag kommer ihåg att pucklarna var så stora att man inte såg mig när jag var i botten på dem. När jag kom ner till liften hade han dragit ihop sina polare som stod och applåderade åt mig och jag kände mig oerhört stolt.

TIDSLINJEN MED HENKE WINDSTEDT

1987 - FÖRSTA TÄVLINGDet ska ju börjas i tid och här i Åretrak-ten fanns fullt med alpintävlingar på den tiden. Familjetävlingen Skutskjutet blev den första, tror jag har ett diplom från 1987 men kommer inte ihåg så mycket från det.

THE XX - COEXISTTre år efter debutalbumet xx är det dags för uppföljaren från bandet The XX som nu har sålt över en halvmiljon kopior av debuten. Sedan 2009 har gruppen släppt flera sidoprojekt och det kanske mest uppmärksammade är producenten Jamie XX skiva We're New Here, ett projekt tillsammans med soullegenden Gil Scott-Heron. The XX nya album går under namnet Coexist och är en briljant skiva på 11 spår som spelas flitigt på redaktionen just nu.

VI LYSSNAR PÅ

TRANSITION PÅ INSTAGRAM @transitionmagazine

FRAMTIDEN STAVAS A.B.B.EAllas våran agent Kristoffer Hansson har börjat reppa Abbe Nyberg och har lyckats fixa in honom på Real Street X Games 2013. Det blir verkligen något att se fram emot! Abbe är också ny på 7/9/13.

ÅRETS JULKLAPP Bjursås blir med fyrstolslift till deras park, som skall stå färdig lagom till juldagen som bland bjurslocals är den dagen då alla ses ute i backen för att dra gamla fiskehistorier om höga hopp och dubbelkinkar. Dessutom så har man lovat att man kommer få bygga parken hela vägen ner till botten av berget, vilket innebär ytterligare en halv kilometer park.

WW

W.

EL

EC

TR

IC

VI

SU

AL

.C

OM

PO

ST

@S

CA

NA

CT

ION

.CO

M

CO

LO

R B

OM

B S

ER

IES

Descending from

the heavens, sealed in metal casings. Electric’s

“Color Bom

b” series, dropping in an explosion of bright fram

es and mirrored lenses. BO

OM

!




SNOWBOARD

Både It'sontvinternet och Random Bastards kom med till The Reels filmfestival i Frankrike.– Shit vad kul! Undrar hur vi ska ha råd att ta oss dit, blev Jonny Cobras första reaktion.

Felix Engström har rehabiliterat sin brutna fot hela sommaren och har varvat gummisnodds-gympa med besök på diverse reggaefestivaler tillsammans med bland andra Kareem El Rafie.

Viktor Wiberg har överlevt ytterligare en säsong som parkshaper i Folge-fonna. Vid frågan om han ska söka jobb inför hösten svarar han: "Nej, jag tror jag bara ska chilla istället…" Norska kronan är tydligen stark fortfarande.

Salomon & Bonfire håller, i skrivande stund, på att finslipa sitt bidrag till Transition Team Challenge som kom-mer avgöras till hösten. Ryktet säger att de kommer röra om lite i grytan och med Jocke Olsson inblandad på ett hörn i projektet kan vad som helst hända.

Chris Grenier, Bode Merrill, Scott Stevens & Mike Mo's hemsida Change That Tape har nylanserats. Surfa in på changethattape.com och kolla in vid-eos, intervjuer och behind-the-scenes material från några av de bästa åkarna i branschen.

Videograss har precis haft smyg-premiär på sin nya rulle The Darkside. Hjärnan bakom projektet Justin Meyer verkade vara mer än nöjd med responsen och officiell premiär sker senare under hösten tillsammans med deras andra film Enlighten.

Både Sven Thorgrens och Tor Lund-ströms säsong har börjat oförskämt bra. För Svens del har det inneburit att han kom 3:a på 4-stjärniga Billabong Brodown och 4:a på 5-stjärniga Burton High Fives, i snowpark, Nya Zeeland. Tor visade var skåpet skulle stå i Aus-tralien då han vann The Mile High och kammade hem en tredje plats på Style Wars. En tävling som Herr Lundström vann förra året. Resultaten bådar gott inför säsongen. Coach Jocke Hammar meddelar:– Grabbarna har kommit igång med åkning riktigt bra bra här nere och levererar trick på löpande band som om det var slutsäsong efter månader på snö!

Frontline Railjam går av stapeln den 6 oktober på Plattan, i Stockholm

2006 - DISKBRÅCK2006 var jag ganska när botten, fysiskt sätt. Jag ådrog mig ett diskbråck i samband med en OS-satsning i puck-elpist och visste inte vad jag skulle göra. Att jag kom tillbaks 100% var, enligt mig själv, ett mindre mirakel. Jag hade ju ingen back-up plan i mitt liv och levde för och av skidåkning. När jag kunde åka för fullt igen satsade jag på friåkning och sket i parken. Jag var klar med det kapitlet och redo för att köra puder.

2008 - FREERIDE WORLD CHAMPION2008 var mitt riktiga comback-år. 2007 vann jag förvisso Extrem NM men att bli världsmästare på riktigt var otroligt stort och det är nog det jag rankar som min största merit. Det var nytt och oerhört läskigt att tävla på så stora berg. Jag fullständigt terroriserade Sverre och Kaj med nervösa frågor om allt och lite till.

2008 - MONACONär jag vann FWT 2008 öppnades det många dörrar. Jag skrev bra kontrakt och tänkte att jag ger Monaco en chans. Som skidåkare har man en kort och intensiv karriär jämfört med de flesta andra yrken så det gäller att ta vara på de här åren. Många skidåkare hade gjort det innan mig så varför inte. Det är en motivation att göra det här fullt ut och ge skidåkningen en riktig chans att visa vad det kan ge.

2002 - RED BULL1997 måste vara första gången som jag läste om Red Bull, att märket nästan skulle bli ett fenomen fattade man inte då. Men när de gjorde den första Red Bull Big Air i Åre 1998 och sen körde på med den fetaste Big Air tävlingen varje år förstod jag att det var nåt av det coolaste man kunde vara sponsrad av.

TIDSLINJEN MED HENKE WINDSTEDT

2001 - EXTREM-NMDet var fram till 2001 nåt jag drömt om länge och att som yngste deltagare någonsin få kliva högst upp på pallen var stort. Jag hade aldrig planer på att bli storabergsåkare då utan såg det som en kul utmaning på hemmaplan.

DOES THIS MAKE SENSE TO YOU?

In that case join us this winter in:Alagna (IT), Mürren (CH), Disentis (CH), Davos/Klosters (CH), Engelberg (CH), Roadtrip Japan, Roadtrip Canada, Roadtrip USA, Mica Heliski (CA), Best of Catski in B.C NEW! (CA), All girl powder in B.C NEW! (CA), Freeridecamp Riksgränsen (SE) & Girlcamp Åre (SE) for the deepest powder and most fun. Book your trip at xtravel.se

Photo: Daniel Rönnbäck Skier: Eric Asmussen

C

M

Y

CM

MY

CY

CMY

K

transitionseptemberXTRAVEL.pdf 1 9/11/2012 2:26:57 PM




SKIDOR

Henrik Harlaut blev tvåa i världscup-premiären i slopestyle. Säsongens första tävling hölls i Ushuaia, Argen-tina, allra längst söderut i Sydamerika. Tävlingen var den första vars poäng räknas i kvalet till OS 2014. Trots en resa på 38 timmar från NZ och ankomst bara knappt tre dagar före tävlingen stod Henrik Harlaut mot både trötthet och jetlag och inkasse-rade 800 sköna världscuppoäng.

Det blev en överraskande andra plats för Jesper Tjäder i slopestyletävlin-gen ”New Zeeland Open”, där stora delar av världseliten fanns på plats. Det här var Jespers första tävling mot världseleiten och andra platsen bådar gott inför OS-satsningen i Sochi, 2014, med det nybildade svenska landslaget. – Jesper körde på bra och var bara 0,6 poäng ifrån första platsen och australiensaren Russ Henshaw. Och då var det hela två poäng ner till trean, berättar Anders Norin, på svenska skidförbundet.

Europa klarade inte av att försvara sin titel i Swatch Skiers Cup, men det blev jämnt in i det sista, då amerikanerna vann med endast en poäng, i Valle Nevado, Chile. Efter att Backcountry Slopestyle-finalen avgjorts läcktes också nyheten om att Swatch Skiers Cup kommer hållas för tredje gången redan den 9-16 februari, 2013. Då blir schweiziska Zermatt platsen för eventet. Låt revanschen bli ljuv!

Legenden Tanner Hall och Red Bull har gått skilda vägar efter 11 år tillsammans. Orsaken till detta spekul-eras det vilt om på olika forum och om det beror på de substanser han gillar att röka eller den skada han drog på sig år 2009 låter vi vara osagt. Rasta Monsta nästa kanske?

Det viskas om att Red Bull signat Nick Goepper och även att Torin Yater-Wallace verkar vara på g för teamet.

Frej jönsson är utan klädsponsor inför vintern och letar efter någon som vill hänga med på hans framtidsresa.

Emma Dahlström har under en längre tid kört för 8848, men nu ryktas det om att hon hoppat av. Vilket klädmärke hon hamnar på härnäst får framtiden utvisa.

2010 - FWTEn riktigt bra säsong. Fast att jag nu hade lilla Loui som bara var några månader så kunde jag fokusera fullt på både filmandet och tävlingar. Det blev sjukt tajt i toppen på FWT och det skulle avgöras på Bec de Rosses i Verbier som vanligt. Jag hade ramlat året innan men var fast besluten att jag skulle stå klippan som tog mig året innan. Allt gick bra men vädret gjorde att vi fick köra om tävlingen nån dag senare. För de som inte har kört Cen-tral Couloir så kan jag bara säga att det är ren ångest men den linje som normalt ger högst poäng. Att köra Bec två gånger samma år är inte humant men alla laddade om och jag fick med mig en tredjeplats både i tävlingen och totalt i Touren. Vintern avslutades för andra året i rad i Alaska. En riktigt drömresa med grymma linjer, bra snö och fint väder.

Evelina Nilsson som plockade hem första platsen i tjejklassen på NM har börjat åka för Four Elements. Det ryktas också om att hon kommer köra på Cmd-skidor i vinter.

Kim boberg har kittat upp med nytt vrålåk nere i Nya Zeeland. En bil kombinerad med pickup, knallgul med Armadalogga. Går under arbetsnam-net shagwagon.

The Bunch grabbarna har filat på en urban edit under vintern som gått och det ryktas att det ska vara nått utöver det vanliga. I skrivandets stund är det bara några dagar kvar till premiären i Stockholm och när ni sitter med den här tidningen i handen bör den gå att hitta gratis på ett internet nära dig. Håll utkik på transition.se

Anton Silvola, Fredrik Söderberg och Martin Söderberg har slagit sina kloka skallar ihop och teamat upp med Åre Skidfabrik för att skapa egna skidor under märket Cmd. Klara för teamet är Johannes Andersson, Victor Wulff och Anton Björklund.

Friåkaren Reine Barkered har kittat ny sponsor och är nu med på Kombis Europateam.

I vintras knäckte Niklas Eriksson tre par pjäxor och om det finns något samband med det och att han nu börjat köra för det amerikanska pjäxmärket Dale Boots vet vi inget om. Frågan är vad han lyckats göra med sina kläder då även han är på jakt efter ny klädsponsor.

Make It Happen Rail Tour drar igång den 29 september och kommer fortsätta under hösten. Platsen för premiären är ännu inte utsatt. Håll dig uppdaterd på transition.se för mer info.

FOTO DANIEL RÖNNBÄCK

2009 - LOUI3 oktober 2009 kom lilla Loui till världen. Att jag var 26 år och mitt i karriären gjorde inget. Nu fick livet helt andra propotioner. Jag var inte längre det viktigaste på jorden. Nu gällde det att tänka på Loui och göra allt för att han skulle må bra. Visst det var tungt att behöva vara borta mycket, ibland tre, fyra veckor i sträck. Tove, min flickvän, gör ett sjukt bra jobb att ta hand om honom. De pratar om mig ofta och vi försöker skypa så ofta det går. Har jag tur kommer de och hälsar på mig ute i världen under nån vecka eller två.


2009 - EXPLODED VIEW2009, året efter jag vann Freeride World Tour så ville jag kombinera tävling och film. Att ha med sig en "egen" filmare en hel säsong och filma för en dokumentär var kul men jobbigt. Man fick aldrig en ledig stund, varje dag var en möjlighet att få till ett skott till filmen. Fred Arne Wergeland som producerade och redigerade filmen gjorde ett bra jobb, tycker jag, och den fick mycket bra kritik. Kul att få göra ett sånt egoprojekt under sin karriär.

www.transition.se | www.lucasbeaufort.com | www.tshirtstoreonline.com

Ny Transition T-shirt av Lucas Beaufort, release i slutet av september. Köp den hos Tshirt Store!

Stockholm Gallerian | Stockholm Götgatan | Tokyo | Shanghai | London | Uppsala | Malmö | Lund

Kalmar | Jönköping | Norrköping | Skellefteå | Umeå | Örebro




2012 - NUTID OCH FRAMTIDSäsongen började skit bra 2012 med en fet resa till Chile för att köra Skiers Cup. En annorlunda tävlingsform men sjukt avslappnat och fokus låg ibland långt ifrån själva tävlingen. Team Europe vann och det kändes bra inför kommande tävlingssäsong. Den började dock som den föregående och jag knäckte till ryggen på ett obehagligt sätt. Efter en undersökning friskförklarades jag men drogs med smärtor till och från. När jag kände mig som allra starkast i april månad kom då käftsmällen utan nåd och jag fick mitt andra diskbråck i livet. Den här gången på disken under den förra men likt förbannat med samma grymma smärtor dygnet runt. Vid skrivande stund har det gått drygt fyra månader sen det skedde och nu börjar jag komma i form. Det ska bli kul att köra på med skidåkningen igen. Att vara skadad är så klart varje atlets mardröm, man vill inget annat än att bli hel igen. Men det är klart att det finns annat av vikt också, snart kom-mer bebis nummer två och livet får nya proportioner, ännu en gång.

VÄRDA SIN VIKT I KAVIAROne Off började sin bana som tillverka-re av windsurfing tillbehör så som fenor, fotstroppar, hängselar, brädfärg med mera till byggare av egna wind-surfingbrädor. Företaget sålde i början av 80 talet till över 19 länder och var en av de absolut första med att lansera fluorescerande färger i branschen. Man byggde även egna brädor. Genom en vän, som ägde en skid-backe, kom Kjell Strandkjer på idén att bygga en egen snowboard, som de kunde åka puder med, av glasfiber och epoxy, med skum inuti och med fotstroppar som bindningar. När JC vintern 83 skulle lansera sitt egna klädvarumärke Marwin, kontaktade man One Off och beställde 100 stycken av deras egengjorda snowboards. En Marwin-bräda byggd av One Off till varje JC-butik, för display i skylt-fönstret. En kul anekdot är att åtminstone en av dessa snowboards finns i Ryssland, där vännen med skidbacken bytte brädan mot en låda champagne och två kilo rysk kaviar.

IF IT AIN'T BROKE, DON'T FIX ITKristofer "Kuske" Fahlgren jobbar med old-school-gear. Redaktionen gillar.

JOHANNES BRENNINGÄr en man av många ideér och under hösten kommer Thunder himself att åka upp till Bjursås för att bygga fasta features som står året runt på plats. En skogs-jibline står bland annat på agendan. Vi får se vem som hittar den i de djupaste av dalaskogarna.

2011 - WHAT!2011 drog jag, Tove och David Kantermo igång What! Summer Camp i Norska Folgefonna. Ett sommarcamp för ungdomar som gillar att stå på snö, hoppa på allt man kan tänka sig och träffa nya polare. Det var oerhört mycket jobb men verkligen kul och i år blev det till och med ännu större och bättre. Vi satsar mycket på det här och tror vi har ett vinnande koncept. Vi har sett mycket runt om i skidvärlden på andra camps och David som är huvudtränare för norska freestyle-landslaget är en grym idéspruta. Tove håller koll på oss så inte budgeten, eller rättare sagt jag och David, skenar iväg.


2011 - NYCKELBENETKörde touren igen men fick inte alls till det, efter en liten jävla krasch uppe på Brevant i Chamonix, ca 150 meter från det ställe där jag tio år tidigare bröt nyckelbenet, fick jag en spricka på ett revben, vann dock faktiskt den tävlin-gen vilket var lite plåster på såren. Det gjorde fruktansvärt ont och störde mig större delen av tävlingssäsongen som blev skit. Jag fick ändå till en bra filma-vslutning i norra Kanada och lyckades vinna Extrem-NM.


BURTONRULER2299:-

VANSAV NATIVE AMERICAN

849:-

VOLCOMGET SOME S/S

349:-

VOLCOMDITCHBREAKER

2199:-

RVCATEDIII1100:-

ELEMENTLUMERJACK

399:-

QUIKSILVEREVERYDAY1000:-

SAKER & TINGI FOKUS

Skolstart och slut på semestern kan ju kännas redigt trögt för vissa. Men vi tycker ändå inte man ska misströsta, för än så länge kan man ju gå ut och rulla med brädan (det finns ju fortfarande helger) och tids nog kommer det första vita guldet singla ner från himlen i form av snö och då är det ju inte långt kvar tills man dammar av brädan/alpraketerna…

PRETENDMOLGAN199:-

BURTONCARTEL RE:FLEX

2499:-

O'NEILLO'RIGINALS SAWTOOTH

1000:-

BURTONLEXA EST2299:-

BURTONHACKETT JACKET

2499:-

VOLCOMPRIMER HOODED

799:-

= TJEJ

O'NEILLMUTANT3000:-

SWEETGRIMNIR TERJE HÅKONSEN

2999:-

VANSERA799:-


SAKER & TINGI FOKUS

THE NORTH FACEM ENZO JACKET

4699:-

QUIKSILVERMARLE TEE

350:-

SWEETHAMMER JACKET

4299:-

BURTONWHAMMY BAR

4299:-

…Här har vi lite grymma produkter, dels för att värma kropp och själ under höstmånaderna, dels för att förbättra och förnya din set-up. Inte för att vara den som är den som skriver någon form av modeblogg, men marinblått och brunt är ju faktiskt sjukt snyggt!

QUIKSILVERSLACKER1100:-

SABOTAGETEAM1600:-

SABOTAGEGUNSLINGER

2000:-

SABOTAGESTRATEGIST

1800:-

PRETENDCUFFER299:-

--:-

--:-

VANSSK8 HI REISSUE

849:-

THE NORTH FACEM ENZO PANT

3999:-

VOLCOMTEMPER1299:-

SWEETRAZOR JACKET

4999:-

BURTONJACKET JACKET

1799:-

VANSAV EDGEMOOR JACKET

1299:-


K alle Ohlson har med sina många år som snowboardproffs samlat

på sig en hel del erfarenhet i konsten att resa lätt, och rätt. Efter en längre tid på resande fot gjorde Kalle ett stopp i Åre under april för att för en gångs skull hålla sig på ett ställe ett tag. Daniel Rönnbäck plockade fram sin kamera och vi passade på att syna honom på innehållet i hans väskor, vad han alltid har med sig och vad som ibland kan verka lite överflödigt..

NÖDVÄNDIGHETERKALLE OHLSONFOTO DANIEL RÖNNBÄCK

CD-SKIVORKAN DÖDA MYCKET

RESTID

ENGÅNGSKAMERASPÄNNINGEN NÄR MAN FRAMKALLAR FILMEN

BANKDOSAMAN VET ALDRIG NÄR

KORTET SKALL BLI NEKAT

PASSDET MÅSTE MAN JU HA!

VÄSKATILL ATT LÄGGA

ALLA SAKER I

DATORNÅKER INGENSTANS

UTAN DEN!

LUMIXSÅ KAN MAN FILMA

LITE OCKSÅ

TRAVELCASEDÄR FINNS PENNOR, RESEANTECKNIGAR,

MYNT, KVITTON, BILJETTER MM.

MYNT/SEDLARBLANDADE VALUTOR, ALLTID BRA FÖR VAGNEN ELLER CHOKLADAUTOMATEN

SHADESGANSKA SJÄLVKLART VARFÖR

MAN HAR MED SIG DEM

ANTECKNINGSBLOCKMAN VET ALDRIG NÄR MAN KOMMER PÅ EN SNILLEBLIX


DAVID

STENSTRÖMP Å S K Y P E M E D

TEXT NICKLAS PERSSONFOTO NILS SVENSSON

S tockholmssonen David Stenström har på se-naste tiden spenderat en hel del tid i landets

södra delar, då han hängt ut och skatat med Pontus Alv och resten av Polar-teamet. På hemmaplan har han gett upp skategymnasiet och börjat utbilda sig till kock, något som dock inte har hejdat hans skate-pepp. Vi tog en pratstund med David om hans fram-tidsplaner, ryktena om hans nya skatecrew och Rosa Pantern.

Nosebluntslide i Falkenberg,

No Biggie!

40 41

Tjena David, hur är läget? – Jo det är bra, är i Högdalens nya park och skulle precis droppa in när du ringde.

Jaså, vad skulle du göra för trick? – Försöker olla in från en extension till en annan böj, ett litet gap.

Hur verkar parken då?– Den är fet som fan. De har ju precis öppnat så jag har inte hunnit skatat här så mycket, men det verkar riktigt roligt.

Du går andra året på gymnasiet nu, vad pluggar du?– Jag går kockskola nu, började ju på skateboardgymnasiet men gick bara där första året. Sen började jag och en kompis på kockskolan. Jag vet inte om det är något jag vill hålla på med men det är kul just nu, så det passar mig bra.

Så du har inga planer på att bli mästerkock efter skolan?– Nja, men jag vill ju börja jobba direkt så att jag kan spara ihop lite pengar och dra till Kalifornien. Jag skulle vilja vara där och skata ett tag.

I juli var ni på en liten roadtrip med Polar teamet, berätta.– Ja, vi var på en campingtour i södra Sverige; Eslöv, Ängleholm, Falkenberg och på lite andra ställen. Det var jag Pontus Alv, Hjalte Hallberg, Peter Stege, Oski och så var Nils Svensson med och fotade. Vi skatade runt och körde massa parker och spots. Sjukt kul!

Trivs du bra på Polar?– Ja som fan. Är riktigt glad att jag började där, det passar mig perfekt.

Med Pontus som team-farsan?– Ja men jag ser honom verkligen inte som en teammanager, utan mer som en storebror kanske. Det är grymt att vara med honom, han tycker det är viktigast att man har kul och fokuserar på allt det där seriösa senare. Att skata är det viktigaste.

Om du skulle ha en promodel på Polar, hur skulle den se ut?– Jag? En promodel? Det känns ganska långt bort just nu. Men om jag skulle göra en egen så skulle det nog bli något med Rosa Pantern.

Vad har du för sponsorer mer än Polar?– Spitfire, Yellow, Mellow och Supra.

Vad hände med Servant Footwear?– Äh jag vet inte, de skötte sig inte. Jag fick nästan aldrig några skor, så det hela var lite bullshit.

Hur är stämningen i Awaut då?– Den är grym, alla är bra polare och har riktigt kul tillsammans.

Men jag har hört att det är ett nytt crew på gång?– Fan det här är ju hemligt egentligen men okej då. Jag har inte skatat med Awaut på typ 3 år. Det är många som inte skatar längre, det har blivit lite konstigt. Så det nya crewet kommer bli Infinity. Det är jag Albert Högberg, Viktor Larsson, Kristoffer Walén, Alexander Carelle och Zakarias Silverberg som ingår där. Det kommer ett videoklipp snart som vi håller på att redigera nu.

Vilka är dina favoritskatare?– Leo Ström, Frank Faria, Mighty och Guillaume Mocquin. Guillaume är så sjukt grym, det är efter att ha kollat på honom som jag börjat göra Stalefish ofta. Fett trick!

Andra favorittricks?– Frontside ollies i transitions, helt klart.

Vilket är ditt favoritspot? – Vi skatar mycket i Rålis och nu på slutet har det även bivit en del i Högdalen. Jag gillar ju Björns trädgård också trots att det är värdelöst på många sätt, det är väl mest för att jag växte upp på Södermalm och det var där jag lärde mig att skata, så det kommer nog aldrig bli tråkigt för mig.

Hur kommer det sig att du började?– Jag fick en bräda när jag var sex år, men började väl på riktigt när jag var tio. Jag vet inte riktigt varför jag började, men min farsa skatade ju och även om han aldrig har pushat mig att börja så kanske det ändå kommer därifrån. Har faktiskt bara skatat med honom en gång, det var ett flatspot.

Vad gör du när du inte skatar?– Jag gör inte mycket, hänger med mina polare. Skatar de så skatar jag, så det är mest det vi gör. Jag

SKATE

JAG HAR INTE SKATAT MED AWAUT PÅ TYP 3 ÅR. DET ÄR MÅNGA SOM INTE SKATAR LÄNGRE, DET HAR BLIVIT LITE KONSTIGT

vill ha något roligt att göra bredvid skatandet men jag har inte hittat något ännu.

Laga mat då?– Nej fan det gör jag i skolan bara för att jag måste. Men det kanske kommer när man bli äldre.

Inget supande än då?– Haha nja…

Innan intervjun så mailade jag Pontus och frågade vad han tyckte jag skulle ta upp med dig och fick tillbaka en lista på några grejer, så jag läser upp dem nu så får du kommentera.

Hip Hop– Skrev han Hip Hop? Haha. Ja, han vet att jag lyssnar på mycket Hip Hop, bara gamla 90-tals grupper. Inget nytt faktiskt, jag har försökt men hittar verkligen inget jag gillar.

Eazy E– Ja han är fan bäst. Jag gillar verkligen hans musik.

Rosa Pantern– Haha, ja jag diggar ju Rosa Pantern. Det är så jävla kul. Att kolla på de gamla avsnittet med Peter Sellers, är så fucking roligt, jag skrattar så jag gråter när jag kollar på det.

Instagram– Det är ju han som är hooked på Instagram! Det började med att jag hade det före honom så tyckte han att jag slösade min tid där, men sen tog det inte länge innan han skaffade det själv och nu lägger han upp typ 20 bilder om dagen.

Malmö– Jag gillar Malmö som fan. Det är roligare att skata där, roligare folk och bättre spots. Att det även är nära till Köpenhamn är ju bara en fin bonus.

Steppen– Bästa spotet i Malmö. Sjukt kul!

Okej David, det var allt jag hade.– Okej, jag ska skata vidare här nu innan solen går ner. Vi hörs!

David med en Stalefish i skumpans huvudstad, Båstad.

TRANSITION 4-2012 43 42

Där. På andra sidan bron ligger det. Köpenhamn har växt från att vara

en lite sömnig medelstor stad till att bli Nordens kanske modernaste metropol. Skatescenen är inte långt där efter och bjuder på några av Europas absolut främsta skatespots. Köpenhamn har öppnat upp och gett möjlighet att skapa ett större nätverk inom skateboarding

och under Copenhagen Pro kommer folk från hela världen för att uppleva den sköna och inbjudande atmosfären i den danska huvudstaden. Eventet kändes aldrig som en tävling utan mer som ett tillfälle för likasinnade personer (som råkar vara snuskigt duktiga på att skata) att träffas och bara ha det riktigt roligt tillsammans.

Vi var på plats i Köpenhamn under CPH PRO-veckan för att känna på denna nästintill unika atmosfär inom skatescenen och snackade med några av skateprofilerna som fanns på plats, både de som deltog i tävlingen och de som bara fanns hängde ut för att kika på grym skate och njuta av eventet med sina polare. Här är faces of CPH PRO.

ALI BOULALADET BÄSTA MED CPH PRO?Att få träffa alla gamla polare från staterna. Det är alltid roligt!

FULLAST PÅ FESTEN?Ricky Sandström, finns inte så mycket mer att säga om den saken.

FULLAST PÅ FESTEN?Neckface. Han fick åka ambulans…

MEST IMPONERANDE ÅKARE?Ishod Wair har nog rippat på mer än de flesta inne i hallen.

Copenhagen Pro visade sig från sin bästa sida, när några av världens bästa skatare anlände den danska huvudstaden för att bjuda på något i hästväg vad gäller grymma skatesessions. Transition fanns på plats för att beskåda detta mayhem av talanger med trickpåsar större än de flesta och snackade med några av de mer utstående profilerna som fanns på plats.

TEXT VIKTOR JOSEFSSONFOTO ANDERS NEUMAN

44 45

TONY TRUJILLOSTÖRSTA BESVIKELSEN UNDER CPH PRO?Att jag inte gick till final.

DET BÄSTA MED KÖPENHAMN?Alla nya skateparker.

BÄST TRICK UNDER TÄVLINGEN?Vad som helst med Eric Koston.

HÅRDAST SLAM?Den tar jag på mig själv. Jag försökte mig på en lip slide i en DIY-park här i stan. Gick sådär.

LEWIS MARNELLVAD ÄR DET BÄSTA MED CPH PRO?Det är väl att det är en laid back tävling. Alla har bara kul och umgås.

FULLAST PÅ FESTEN IGÅR?Det kanske var jag, haha.

VEM HAR IMPONERAT MEST?Ishod Wair kör riktigt grymt, fast å andra sidan tycker jag alla kör riktigt grymt här.

HÅRDAST SLAM?Hårdaste jag har sett var när Ishod Wair och Shane O'neill krockade.

BÄST MED KÖPENHAMN?Att man kan cykla överallt.

PONTUS ALVDET BÄSTA MED KÖPENHAMN?Det är väl staden i sig; arkitekturen, människorna, nattlivet. Det är helt enkelt en levande och trevlig stad.

DET BÄSTA MED CPH PRO?Det roligaste händer i Fælledparken. Bowltävlingen där är ett måste under veckan.

HÅRDAST SLAM?Det var en snubbe som trillade genom Spitfire's ring of fire. Han skulle göra en ollie och fastnade, så han stod mitt i elden och sen välta han hela skiten. Det var bisarrt.

MEST IMPONERANDE ÅKARE?Jag tycker Rune Glifberg och Brad Mc-Clain skatade på med riktigt bra kraft och fart i bowlen.

47

THEOTIS BEASLEYMEST IMPONERANDE ÅKARE UNDER TÄVLINGEN?Jag gillar verkligen att se Austyn Gillette skata. Hans stil och fart är riktigt imponerande.

BÄSTA MED KÖPENHAMN?Tjejerna här är riktigt söta.

HÅRDAST SLAM?Ishod Wair och Shane O'neill krockade igår. Det måste varit den sjukaste slammen under veckan.

BÄST TRICK?Austyn Gillette – Switch bs noseblunt down the hubba.

BRAYDONSZAFRANSKIDET BÄSTA MED KÖPENHAMN?Vad är inte det bästa med Köpen-hamn? Men om jag ska välja något så blir det nog tillgänglighet. Köpenhamn är Europas, Las Vegas.

MEST IMPONERANDE ÅKARE UNDER TÄVLINGEN?Ali Boulala, trots att han inte åker, haha.

FULLAST PÅ FESTEN?Neckface. Han fick åka ambulans…

BÄST TRICK?Lewis Marnell. Han tillägnade en hardflip revert till mig.

CHRIS COLEBÄSTA MED KÖPENHAMN?Alla skatespotsen. Det är aldrig långt att pusha för att komma till ett bra spot.

SENAST BESÖKTA SPOT?Jag körde en bank-to-ledge på gatan här utanför skatehallen.

MEST IMPONERANDE ÅKARE?Svårt att säga, jag tycker alla levererar här, vilket är riktigt roligt.

4948

[AN]

TOKLADDET FRÅN FALUN

Energiknippet Ludwig Lejkner fortsätter att imponera med sin snowboardåkning, trots att proffslivet kom i tidig ålder. Det extrema metallslaktandet har tagit honom från Falun, till Malung och vidare ut i världen. Drivkraft är bara förnamnet när det kommer till Ludde och hans bräda. – Man måste ju ha en vilja att komma någonstans om det verkligen ska fungera på en högre nivå.

TEXT VIKTOR JOSEFSSONFOTO ANDERS NEUMAN [AN] DASHA NOSOVA [DN] MARKUS ROHRBACHER [MR] LUCAS NILSSON [LN]

50 51

LUDWIG "LUDA" LEJKNER anländer till Solna, i Stockholm, i sin svarta Monster van, som man vid det här laget är ganska van att se se fort det är rail-mission på gång någonstans i Sverige, under vintertid. Men nu är det sommar och anledningen till att Ludde kommit till Stockholm är för att smycka sina redan välsmyckade armar med ännu en tatuering. Den här gången har han ställt in siktet på ett gammeldags rakblad, som ska göras på tatueringsstudion Sam Tattoo, av nya zeeländaren Chris Kenndey. Transition fanns på plats för att beskåda verket "in progress" och passade även på att ta reda på så mycket som möjligt om det snowboardåkande tokladdet från Falun.

TATUERINGSKONSTEN har funnits hos oss människor i flera tusen år. Det har handlat om att smycka kroppen eller används för att visa på människors klass och rang i samhället. Under slutet av 1700-talet började japanerna sprida en utvecklad tatueringskonst som fram till Andra världskriget främst brukades i städernas hamnkvarter. Den första verkliga tatuerings-boomen såg vi i västvärlden i början på 90-talet. För Ludde Lejkner kom den första tatueringen några år senare. När han var sjutton år, närmare bestämt. – Min första tatuering var på låret. Jag och Kevin Bäckström gjorde dem i Funäsdalen, när vi var sjutton år. Vi gjorde likadan kors. Det var någon i Gun Rack Pack som hade med sig en tatueringsmaskin, som gjorde dem.

NÅGRA ÅR INNAN dess lades grunden Ludwigs snowboardkar-riär, genom att hans pappa, Per Lejkner, köpte skidanläggningen Väsa i Älvdalen. Om man skulle känna Per Lejkner så skulle man antagligen inte lyfta särskilt mycket på ögonbrynen över detta inköp. Det finns nämligen många sjuka historier om Luddes far. – En gång när jag var jätteliten kom jag hem efter att varit ute och kört cross. Då jobbade farsan på djurdistriktet och så hade han tagit

hem en stor kamel hem till oss, som var skadad i benet. Det var en cirkus som hade misskött den och därför hamnade den hemma hos oss istället, vilket var rätt sjukt. Så vi ägde en kamel i några månader. Andra gånger har vi haft en zebra hemma i ladan, sen har farsan haft en strutsfarm och haft bisonoxar.

Hur som helst, var det i Väsa karriären började formas. Ludde flyttade dit och körde varje dag, tillsammans med folk han såg upp till. – Det var när jag gick i åttan som farsan köpte Väsa och redan första året byggdes en park där, vilket resulterade i fullt ös från min sida. Jag kom ihåg att jag åkte bräda med Daniel Blom och Nicky Wieveg nästan varje dag. Nicky såg jag verkligen upp till. Han var King i Väsa. Han var riktigt uppkäftig och stöddig, vilket var jäkligt coolt då, hehe. Nej men skämt å sido så är han lite av en legend för mig.

– I samma veva började jag plugga på en internet-distans-skola, vilket gjorde att jag kunde bo i Väsa hela tiden. Men det blev ju inte så mycket plugg. Utan det jag gjorde om dagarna var att jag gick upp, åkte bräda till klockan 12, sen satt jag och spelade Counter Strike mellan 12-14, efter det blev det en hamburgare (varje dag), sen lite mer snowboard och sedan CS hela natten. Fullspäckade dagar alltså. På något jävla vänster lyckades jag få godkänt i alla ämnen också.

ATT KUNNA LEVA på sin snowboardåkning är få förunnat och det kan vara riktigt svårt att nå upp till den nivån. Ludde fick blodad tand på en karriär redan när han var tretton år gammal och fick sin första sponsor - Kläppen Ski Resort. Sedan gick det snabbt. Ett år efter det blev det Salomon och Electric och när han blev femton år plockade Burton upp honom och där har han varit sedan dess. – När man först blev sponsrad var man sjukt stokad kommer jag ihåg. Det kändes riktigt gött att komma till backen med helt ny gear. Då fick man också mer pepp. Jag vet inte

SNOWBOARD [AN]

[DN]

JAG VET INTE RIKTIGT HUR DET GICK TILL NÄR JAG FICK SPONSORER. JAG ÄR BARA UTE OCH ÅKER OCH HAR KUL. JAG TROR MAN MÅSTE VARA TAGGAD PÅ DET MAN GÖR OCH BARA ÖSA.

En exemplarisk Switch Nosepress i Helsingfors på ett tak som är så sketchy att man lika gärna skulle kunna rasa igenom.


riktigt hur det gick till när jag fick sponsorer. Jag är bara ute och åker och har kul. Jag tror man måste vara taggad på det man gör och bara ösa. Det är när man har kul som det faktiskt går allra bäst. Det kan ju låta rätt skevt att säga så, men det är faktiskt så det är.

– Aj som fan! Nu börjar det göra riktigt ont. Ludde knyter näven, vars färg börjar likna en snart mogen jordgubbe. Konturerna på rakbladet är färdiga och nu ska det börja skuggas och färgläggas. Det är tänkt att rakbladet ska peka uppåt armen som ett "V" och samla upp resten av högerarmens tatueringar, som börjar bli ett väldigt välfyllt konstverk, där Luddes granne hemma i Falun har stått för de flesta insatserna.

NÅLEN BÖRJAR SURRA igen och trots Luddes ansiktsuttryck som signalerar att det bränner till rejält fortsätter intervjun och vi har kommit fram till Malung-perioden. Snowboardgymnasiet i Malung är ju som bekant en grym språngbräda om man vill vidare ut i världen och utöva sitt shreddande. – Att komma in på Malung var rätt stort och framför allt det man verkligen ville. Alla som kom in i min årskurs fick sina antagningsbrev typ tre veckor före mig, så först blev jag ju lite ledsen eftersom jag inte trodde att jag kommit in. Men sedan kom beskedet till slut och då var jag nöjd. Att gå i skolan och åka bräda med sina polare är väl varje pojkes dröm, eller? Men jag kan ju inte säga att vi pluggade så mycket. Det hände väl typ aldrig. På somrarna blev det

mycket Xbox och på vintern blev det bara snowboard.

EFTER GYMNASIET BAR det iväg ut i vida snowboardvärlden. Tyska snowboardfilmbolaget Isenseven plockade upp Ludde och det var någonstans där som han blev lite av en expert på rails. – Att jag fastnade så hårt för rails hände automatiskt. Jag tyckte det var roligt. När jag gick i Malung och tiden innan det så hoppade vi varenda dag, jämt och då tröttnade jag lite på det, vilket jag inte har gjort på rails. Men jag börjar bli mer och mer sugen på att hoppa igen.

MEN ÄN SÅ länge är det främst storstäder det åks till när det filmas med Isenseven, då det är där crewet finner de bästa rail-spoten.

SNOWBOARD

MORSAN TROR JU FORTFARANDE ATT DET ÄR HENNA

TATUERINGAR JAG HAR PÅ FINGRARNA. ETT TAG TRODDE HON JU ATT JAG HADE SPÅRAT TOTALT NÄR JAG GJORDE SÅ

MÅNGA TATUERINGAR.

[AN]

[AN]

[MR]

Half cab 5-O bs180 på en skolgård i en av Helsingfors svensktalande förorter.


SNOWBOARD

– Jag gillar exempelvis Helsingfors väldigt mycket. Där finns det sjukt många spots att köra street på, plus att det är riktigt bra fester där, vilket alltid är trevligt, hehe. När vi är ute på missions med Isen-crewet är det främst jag, Tank och Wojtek som hänger ihop. Sen är det ju så att alla som kör puder hänger ihop och alla som kör rails hänger ihop. Det blir liksom naturligt olika gäng. Jag hänger knappt med de åkare som kör puder, utan det är mest på premiärer och sådant som man träffar dem.

MEN TROTS LUDDES gigantiska trickpåse på railen finns det faktiskt en del saker som han bara inte kan lära sig: – På rails har jag svårt med allt som har med backside att göra. Jag nöter ju lite på det ibland, men oftast gör jag saker jag känner mig mest säker på. Särskilt när man filmar. Fast nu när jag var i Fonna i somras provade jag verkligen allt. Det är ju så man lär sig, så klart.

I VINTRAS FILMADES det till den kommande filmen "Fools Gold" och då reste Ludde och resten av rail-ligan till Helsingfors, Polen, Estland, Tyskland och Sverige. – Öststaterna hade bra streetspots, men det var rätt snöfattigt i vintras. Jag har sett mina klipp för årets film, "Fools Gold" och jag tycker att jag har en bättre part i årets film, än förra året.

HELA VINTRARNA ÄR helt fullbokade och man kan verkligen fråga sig var Luddes energi kommer ifrån. Den som har sett honom en dag i backen vet att han kan åka non-stop, precis hela dagen. – Jag vet inte riktigt hur jag orkar med att åka så mycket snowboard som jag faktiskt gör. Jag lär ju ha

någon form av bokstavskombina-tion, hehe. Jag har ju i alla fall energi precis hela tiden. Det lär ju bero på drivkraft och vilja. Vissa kanske bara vill vara hemma och chilla. Man måste ju ha en vilja att komma någonstans om det verkligen ska fungera på en högre nivå.

LUDDE PRÖVADE ÄVEN att filma med det större snowboardfilmbo-laget "Pirate Movie Productions" i vintras för att se om det var något för honom, men efter den erfarenheten trivs han desto bättre hos tyskarna i Isenseven. – Jag provfilmade med Pirates i år och det tyckte jag var kul. Men överlag tycker jag nog att det är roligare att filma med Isenseven. Det är inte lika seriöst, plus att jag bara får köra med mina polare då. Jag känner ju inte direkt grabbarna i Pirates, förutom Kalle Ohlson. Sen tar det ju sådan jävla lång tid för dem, eftersom de filmar med RED-kamera. Jag vill ju åka hela tiden och blir bara less om jag får vänta hela tiden.

SÅ TYSKARNA FÖREDRAS som som sagt, även om det där med tyska språket inte är något som Ludde briljerar med. Fast det tar han igen genom att istället ha en massa tyska fans, eller kanske groupies i vissa fall... – Min tyska är dålig som fan. Jag förstår lite när de andra grabbarna snackar, men jag fattar ändå ingenting. Fast jag förstår ju när de snackar skit om mig, som tur är, hehe. Men å andra sidan har jag rätt mycket fans, särskilt i München. När man är där blir det ju en del beundrarinnor. Mer än vad det är hemma i alla fall. En del av dem är sjuka i huvudet och skickar typ bilder på sig själva när de är lite mer

lättklädda och berättar vad de vill göra med mig, haha. Men det är ju alltid trevigt, eller? Det cleanste jag fått är en teckning på mig själv från en åttaårig tjej. Sånt är ju faktiskt schystare att få.

Tatueraren Chris Kennedy suckar till. – There's nothing like straight lines in the morning…

RAKBLADET SOM TATUERINGEN ska föreställa börjar faktiskt likna just ett rakblad. Ett sådant gammalt som man fäller upp som en fällkniv och som man tror och hoppas att människor som Martin Scorsese fortfarande föredrar när de går till barberaren. Men någon mening med tatueringen finns egentligen inte hos Ludde. – Äh, jag tyckte det var cleant bara. Hela högerarmen har min granne gjort. Jag gör väl tatueringar när jag känner för det. Förra sommaren köttade jag verkligen på med nya nästan varje dag, hehe. Det är inte läge att hålla på att ångra saker. Jag hade faktiskt en tanke på att göra en turkos flamingo när jag kom hit idag. Men det blev hur som helst det här rakbladet. Morsan tror ju fortfarande att det är henna-tatueringar jag har på fingrarna. Ett tag trodde hon ju att jag hade spårat totalt när jag gjorde så många tatueringar. Men sen blev hon okej med det, så länge jag inte gjorde det på händerna, hehe.

BARA FINSLIPANDET KVAR på Luddes nya konstverk och han blir tvungen att bita ihop igen. Intervjun fortsätter och vi kommer in på OS, svenskarnas chanser och tanken på att han själv skulle ställe upp i Sochi 2014. – Jag tror på Niklas Mattsson i OS eftersom han har så sjuka trick i sin påse, men å andra sidan kör ju Sven

[AN]

[LN]

SÅ VI ÄGDE EN KAMEL I NÅGRA MÅNADER. ANDRA GÅNGER HAR

VI HAFT EN ZEBRA HEMMA I LADAN, SEN HAR FARSAN HAFT

EN STRUTSFARM OCH HAFT BISONOXAR.

Bluntslide 270 med såväl stil som ös, en solig dag i Umeå.


också skitbra. Så någon av dem. Chansen att jag själv skulle ställa upp är ju inte helt omöjlig. Man kan ju få ett ryck och bli peppad, men just nu tänker jag ju inte direkt i de banorna. Men jag är ju som sagt peppad på att hoppa mer och mer, så det finns ju en chans. Saken är bara den att mina tävlingsnerver är alldeles för dåliga. Det är ju en stor anledning till att jag inte gillar tävlingar. Ibland går det och ibland inte, så mina nerver är inget att lita på. Fast alltså när jag kör railtävling känns allt lugnt, men det är just när det ska hoppas som jag blir nervös i tävlingssammanhang.

VI FÅR HELT enkelt tro och hoppas på att vi får se Luda bland slopestyle-startfältet i Ryssland 2014. Och när det gäller Ludde ska man veta att han aldrig slutar förvåna en. För talangen finns där, något han tackar sina föräldrar för mycket, som alltid varit där för honom. – Överlag har mina föräldrar alltid stöttat mig i allt jag gör. Tatuering-arna kanske är ett dåligt exempel, men ta snowboardåkningen. De har alltid pushat och uppmuntrat mig på ett bra sätt, vilket jag är otroligt tacksam för. Utan dem hade jag nog inte kunnat leva på min brädåkning.

– There. All set.

LUDDES HAND SER ut som svullen tennisboll. Men dagens tatuering är i alla fall helt klar. Nirvanas "In Bloom" väller ur högtalarna i tatueringsstudion och regnet som symboliserar hela sommaren 2012 väller ner utanför. – Jaha, då blir det väl till att åka tillbaka hem till Falun igen. Jag funderar faktiskt på att göra någon till tatuering på fingrarna ikväll.

MIN TYSKA ÄR DÅLIG SOM FAN, MEN JAG FÖRSTÅR JU NÄR DE ANDRA GRABBARNA SNACKAR

SKIT OM MIG SOM TUR ÄR.

[DN]

SNOWBOARD

Boardslide transfer.

Klassiskt spot i Finlands huvudstad och Luda ställer ner en halfcab boardslide 270 ut.

TACK TILLCHRIS KENNEDY PÅ SAM TATTOO.RÅSUNDAVÄGEN 53169 57 SOLNAWWW.SAMTATTOO.SE


B A C K B O M B A R N A S

TEXT ERIK AUGUSTIN PALMFOTO HANNA WEMMENHAG

Det finns skatestäder och så finns det San Francisco. Som hem åt legendariska skatare som Tommy Guerrero, spots som EMB, skatebibeln Thrasher Magazine, Real Skateboards och de brantaste backarna i USA, blev staden epicentrum för asfalts

burna brädåkare under 80 och 90talet. Men hur ser det ut idag? Transition åkte till den nordkaliforniska metropolen för att prata med gamla och nya röster om skateboardscenens

tillstånd i The City by the Bay.

DET

60 61

SAN FRANCISCO ÄR en stad med många skiftningar. Det är de pittoreska vykortens stad, där spårvagnar fridfullt rullar nerför Hyde Street med viktorianska mansions längs sidorna och Alcatrazfängelset i det klarblåa vattnet som bakgrund. Det är navet för USA:s IT-industri, med Silicon Valley och Apple i krokarna. Och det är de alternativa livsstilarnas stad – som födelseort för hippiekul-turen, högborg för den amerikanska HBTQ-rörelsen och en frizon för cannabispuffande. Men att det även är USA:s historiskt viktigaste skateboardstad tänker inte många på förutom de invigda. Mellan det sena 80-talet och tidiga 90-talet fanns det inget mer hypat amerikanskt skatespot än ”EMB”; Justin Herman Plaza intill Embarcadero Center nära San Franciscos hamn (uttrycket är en förkortning för de som åkte där, ”Embarco’s Most Blunted”). Det var vid EMB som Mark Gonzales gjorde sin legendariska ollie över ett löjligt brett avstånd – sen dess känt som The Gonz Gap – och tungviktare som Mike Carroll, Henry Sanchez och Keith Hufnagel arbetade fram sin ikonstatus. Många av skatevärldens mest inflytelserika stilar och tricks utvecklades i San Francisco, innan polisen började med dygnet-runt-bevakning vid EMB runt 1995 och därefter började placera ut skatestoppers på de mest kända spotsen i staden. Men alla San Franciscos gator återstod som skatearena, framförallt överflödet av svindlande branta backar som är utspridda över de 47 kullarna som bildar The City by the Bay. ”Hill bombing” - att i en hisnande fart åka nerför klassiska gator som Dolores och Haight - är synonymt

HÄR GÖR DE TVÅ GÄNGEN BIG BLOCK OCH WEST MOB DRIVE BY’S SENT PÅ KVÄLLEN

med skateboarding i San Francisco. Och någon som är särskilt förtjust i aktiviteten är Jake ”The Phelpher” Phelps, chefredaktör för San Francisco-baserade Thrasher, som grundades 1981 och tveklöst är det mest tongivande skateboardmaga-sinet i världen. Åsikterna om den kufiske och till åren komne shred-derprofessorn skiljer sig åt, men hans vikt för skateboardkulturen i allmänhet och för San Franciscos skateboardscen i synnerhet, går inte att bestrida. Därför börjar vi i den änden.

EN TISDAGSMORGON plockar Phelps upp mig och Transitions fotograf Hanna Wemmenhag med sin skrotfärdiga bil för att ta oss till Thrashers högkvarter, vilket blir den mest vansinniga bilfärd vi varit med om. Parallellt med att Phelphs trycker gasen i botten och kränger fram på motorväg 280, skryter han om hur gärna han trotsar döden och hur många bilolyckor han varit med om. Till vänster ser vi de sydöstra delarna av San Francisco susa förbi. Här ligger bland annat det ökända Bayview, ett område präglat av missförhållanden; arbetslöshet, gängkrig och tunga droger – en socioekonomisk evighet från kvarter som Pacific Heights och Russian Hill. Mitt i Bayviews mest utarmade delar är Thrasher inhyst i en oansenlig kontorslokal, vägg i vägg med popkonstmagasinet Juxtapoz och Slap, en annan skatetidning. När vi kör fram mot huset rapar Phelps högt, för att sedan lägga en voiceover: – Här gör de två gängen Big Block och West Mob drive by’s sent på kvällen. Då skulle ni inte vilja vara här. Men byggnaden var billig som

Många grymma skatespots i SF är numera olagliga att rippa på, men skatelagen säger: "Catch me if you can".

Skateboarding är det enda som aldrig gjort mig besviken till skillnad från tjejer, jobb och bilar.– Jake Phelps.


SKATEBOARDÅSIKTERNA OM DEN KUFISKE OCH TILL ÅREN KOMNE SHRED-DERPROFESSORN SKILJER SIG ÅT

Bildtext

fan på 80-talet, när det inte fanns gäng och annan skit. Phelphs leder oss upp för trapporna och in i hjärtat av Thrasher, där en av hans medarbetare ropar ”Tro inte på ett ord han säger”, från ett av rummen. Längst in i hörnet har Phelphs sitt kontor, som delvis påminner om ett tonårs-sovrum. Väggarna är späckade av skatememorabilia; flyers, fotografier, affischer, till synes slumpartade lappar. Phelphs sätter sig ner, slänger upp fötterna på skrivbordet och tittar uppkäftigt på oss. Han har en stödstrumpa på armbågen, som han ser att jag lägger märke till: – Jag kan fortfarande skejta om jag vill, fast skateboarding tär på min kropp. Jag har brutit många ben, legat i koma i tio dagar en gång och som mest varit inlagd på sjukhuset i sex månader. Och nu måste jag förstås ta hand om den här grejen, som gör mig jävligt förbannad. Min armbåge måste opereras. Men skateboarding är det enda som aldrig har gjort mig besviken, till skillnad från tjejer, jobb och bilar. Den har aldrig sagt nej. Den har alltid sagt ”Hey dude”. Oavsett alla skadorna och problemen som följer med, har den alltid varit nummer ett för mig. Den har tagit mig runt jorden.Phelps räknar upp ställen han gillar, däribland Madrid, St. Petersburg, Prag, Kina och Thailand. Men även om han säger sig hata situationen i USA rent politiskt (”det är en kloakpöl av skit”), finns det ingen plats som slår San Francisco, som Phelps kallar ”den vackraste staden i hela jävla världen”: – Det är bara att titta ut genom fönstret. Kullarna finns där och när jag åker ner för en backe i 80 kilometer i timmen, när jag är så nära döden som det är möjligt, det är då jag är som mest levande.

Jake Phelps är i övre medelåldern – han talar inte gärna om exakta årtal – och pendlar mellan att låta ungdomligt provokativ och apatiskt pensionärsbitter. Han rättar ständigt sig själv och har svårt med sitt tankeflöde. Det är rörigt och ambivalent. Men gällande San Franciscos yngre generation skatare är han alert och konsekvent. Staden som för 15 år sedan var skatebo-ardingens epicentrum har bara två officiella skateparker (även om en tredje just nu är på väg); Crocker Amazon i Excelsior och La Raza i Potrero Hill, där den sistnämnda är mest populär. Här hänger 21-årige Lucas Hancock, 16-åriga Isaiah Davis och 12-årige Marvell Despanie så gott som varje dag. Phelps är där flera gånger i veckan för att titta till killarna, retas, ge tips och kanske dela ut skateskor till den som behöver ett nytt par. Lucas är från Hawaii och är en av många lovande skatare som har flyttat hit för att satsa på en professionell karriär. Han är en genuin kamikazeskatare vars aggressiva åkstil har gett honom ett namn i Kalifornien. Men många av de yngre skatarna som varvar turer i poolen med spliffs på gräskullen bredvid, bor i låginkomstområden i närheten. Phelphs försöker styra dem år rätt håll: – Jag säger till dem helt rakt; rök inte marijuana, köp inte en pistol, kliv inte in i en bil om du inte känner föraren. Åker de i fängelse så hamnar de i systemet och när de väl är i systemet så är de fast. Ett par av Phelphs glasögon är ingjutna i väggen bredvid poolen, för att symbolisera att han har ett vakande öga på kidsen även när han inte är där. Isaiah har tagit över skateboardfacklan från sin pappa - som dog under militärtjänstgöring i Afghanistan – och nu är skateboar-ding det viktigaste i hans liv. Både han och Marvell är besvikna på

Det ställs ner en hel del grymma trick i den nordkaliforniska metropolens betong.


MEN ATT DET ÄVEN ÄR USA:S HISTORISKT VIKTIGASTE SKATE- BOARDSTAD TÄNKER INTE MÅNGA PÅ FÖRUTOM DE INVIGDA

att det inte finns fler skateparker i staden och att det numera är olagligt att skejta på många allmänna platser i centrala San Francisco. Men den egna skateboardlagen är, som Phelps säger, ”Catch me if you can” - och Marvell lever enligt den devisen: – Det bästa med att bomba backar är när man känner hur adrenalinet pumpar genom ens kropp. Den där känslan man får när man inte vet om man kommer att ramla eller inte. Då måste man lita till sina instinkter och det man har lärt sig. För det är farligt att bomba backar. Risken finns att man blir påkörd av en dålig bilförare eller att polisen försöker plocka en, men då fortsätter vi bara att åka.

EN ANNAN ”SENIORSKATARE” i San Francisco som vägleder den yngre generationen av brädåkare – dock främst hans egen sjuårige son Diego – är det namn som enligt många är stadens mest inflytelserika inom sporten; Tommy Guerrero, mannen, myten, shreddern. Phelphs frustar passionerat ut att Guerrero ”ÄR San Francisco-skateboarding”, vilket förmodligen inte är en överdrift med tanke på resumén. Ihop med barndomsvännen Jim Thiebaud ingick Guerrero på 80-talet i skateboardgudarna George Powells och Stacy Peraltas oöverträffade crew Bones Brigade, som röjde fram genom den kaliforniska asfaltsdjungeln i skatevideo efter skatevideo, med våghalsiga och stilbildande manövrar i Thiebauds och Guerreros kuperade hemstad. Men trots mer än ett decennium som internationell skatehjälte, där Guerreo petade ner svårslagna tävlingsmotståndare på löpande band och lyftes fram som stjärna i mängder av skatemagasin, har han till skillnad från flera andra proffsåkare gått smidigt över till vuxenlivet. Och han lever lika intressant fortfarande. 1991 startade Guerrero tillsammans med Thiebaud brädmärket Real Skateboards, parallellt med att lägga allt större vikt på musiken. Och som multin-strumentalist inom beatsorienterad jazzrock började han 1995 att ge ut singlar på hypade bolaget Mo’ Wax. Idag är han 45 år, har en mängd album bakom sig och bollar en designorienterad position för Mark Gonzales märke Krooked hos San Francisco-baserade Deluxe Distribu-tion (som sköter Real Skateboards), med musicerande och skejtande. När jag får tag på Guerrero är han i studion, men avsätter en stund för Transition. Hur skulle han beskriva

San Francisco-skateboarding? – Det som definierar SF-skatebo-arding både då och nu är backarna. De möjliggör ett helt annat sätt att åka på, vilket troligtvis är mycket snabbare än normen. Det som staden kan erbjuda i övrigt har att göra med storleken. San Francisco är ganska litet. Du skatar enkelt fram och tillbaka mellan Ocean Beach och EMB och prickar av alla spots på vägen. Det är från den ena änden till den andra.Tror du att nedstängningen av EMB och alla skatestoppers som polisen har satt upp på många spots i staden har gjort att skateboard-scenen i San Francisco har förlorat något av sin tidigare edge? – Säkerhetsvakter och skatestop-pers påverkar egentligen aldrig skateboarding på ett negativt sätt. Det är nästan tvärtom och det fattar de inte. Vi kommer aldrig att låta oss hållas tillbaka av sådant. Vi är för kreativa för att låta sådana triviala företeelser få någon egentlig inverkan på det som vi gör. I mina ögon har San Francisco idag fler skatare än någonsin. Scenen lever och är mycket välmående.Men att The City by the Bay skulle vara ett centrum på samma sätt som tidigare, anser han inte: – Jag tror inte att det finns någon stad som fungerar på det sättet idag. Allmänna parker skräpar ner städer på ett annat sätt än förr. Spanien var stället att vara på ett tag, men nu vet jag inte längre.

MÅNGA SKATARE VALLFÄRDAR emellertid fortfarande till den nordkaliforniska pärlan, till exempel svenske Eddie Lindkvist, som råkar vara på besök ett par veckor samtidigt som vi tar tempen på staden. Han har gjort sig ett relativt välkänt namn i Europa, med sponsorer som Zoo York, Ace Trucks MFG, Grizzly och Diamond – och är med i den svenska skatedokumen-tären Hooked For Life, som kom ut i fjol. För tillfället är Eddie ute på ännu en av sina sporadiska resor, eller ”på rymmen”, som han säger: – När det blir för mycket så sticker jag liksom bara iväg och när jag känner mig stark igen kommer jag krypandes tillbaka till Tokholm. Efter det här blir det Europa. 29 dagar och 27 städer.Eddie är, liksom undertecknad, gotlänning och hans dialekt ger formuleringen ”bomba backar” en särskild charm (”bombe backer”). Under den här vändan har han betat av en karta med de allra bästa backarna i San Francisco, där vår

"Det hela handlar om att ha kul med sina vänner, att åka ut sent och bomba med några öl i sig. Det är som med baseboll, fotboll eller vilken sport som helst. Med skillnaden att du kan dö, förstås."

66 TRANSITION 4-2012 67

DU SKATAR ENKELT FRAM OCH TILL-BAKA MELLAN OCEAN BEACH OCH EMB OCH PRICKAR AV ALLA SPOTS PÅ VÄGEN

fotograf Hanna Wemmenhag följde med på några av eskapaderna.

Vad är speciellt med San Francisco som skatestad, enligt dig? – Det är otroligt vackert och alla backarna är underbara. Och även om man inte verkar satsa så mycket på ungdomskultur här och det har blivit lite same old, så är SF fortfarande topp i min bok. Det är något med luften. Sen har jag gått lös och bombat i alla backar. Det är en känsla som inte går att återbeskriva. Tänk dig en konstant nära döden-upplevelse i ryggraden. Låter inte det underbart?Eddie ser Thrasher som nästintill helig, även om han har träffat Jake Phelps ”för många gånger”: – Jag vet inte ens var jag ska börja gällande Thrasher. Vad vore skateboardåkning utan den? Det är en hyllning som Phelps, inte oväntat, instämmer i: – Thrasher är skateboardbibeln. Vi har skildrat de senaste 30 åren av skating. Punkt slut. Så är det. När allt är över och jag är borta kommer de att säga ”Den där killen visste vad det handlade om”.Efter att ha kallat skateboarding för en ”satanistisk” sport i ”skate and destroy”-anda har samtalet med Phelps plötsligt blivit sentimentalt. Och när Phelps skjutsar oss tillbaka från Bayview in mot centrum – i ett betydligt lugnare tempo än tidigare – bli han gråtmild, men med sin signatursvärta: – Det hela handlar om att ha kul med sina vänner, att åka ut sent och bomba med några öl i sig. Det är som med baseboll, fotboll eller vilken sport som helst. Med skillnaden att du kan dö, förstås.Och någonstans i det absurdistiskt bitterljuva stämningsläge som Phelps målar upp för oss, tycks San Francisco också hamna som skateboarddestination idag. Lite efter sin forna guldålder, men ändå med shredders längs var och varannan backe. Full av aspirerande proffs, men som kanske bör minska på antalet spliffs per dag. Och ljuvligt vackert, men med en blodig olycka skymtandes bakom kullen.

BRA BACKAR ATT BOMBA

‣ UPPER HAIGHT TILL LOWER HAIGHT.‣ PRESIDIO BLVD.‣ BUNKER ROAD.‣ LINCOLN BLVD.‣ DIAMOND STREET.

LAGLIGA SKATEPARKER

‣ LA RAZA SKATEPARK (25TH & UTAH, POTRERO HILL).‣ CROCKER AMAZON SKATEPARK (ITALY AVE. & MOSCOW ST., EXCELSIOR).‣ ”THE DISH” I HILLTOP PARK (198 WHITNEY YOUNG CIRCLE, HUNTERS POINT - RIKTIGT SKETCHY HOOD).


DANIEL BLOMS

TEXT & PORTRÄTTBILDER NICKLAS PERSSON

När fick du idén om att du skulle göra en bok? – Oj, bra fråga. Lite osäker faktiskt, men jag skulle tro att jag haft tankar på det i bakhuvudet under rätt lång tid. Dock var det först i slutet av 2011 som jag verkligen tänkte att det skulle vara skoj. Jag hade precis fotat en grej på Arctic Paper som är en papperstillverkare i Munkedal ovanför Göteborg. De hade en massa böcker som de bidragit med papper till där och det var svårt att inte bli sugen. Nu hade jag turen att få använda mig av deras papper för detta projektet och det känns lite som att man slöt cirkeln nu när vi gick till tryck.

Varför en bok egentligen? – För att jag vill ha något att hålla i, något som är mer tidsbestående än en hemsida eller en fil på en hårddisk. Vi är ju bara några deccenium in i dataåldern så vem vet om vi ens kommer kunna se på bilder på samma sätt som vi gör nu om 20 år. Jag har ju en Mac som kanske är 15 år gammal i hyllan på kontoret och jag tror det är tveksamt om det skulle gå att läsa något från den på den burk jag jobbar på idag. Som pensionär vill man ju självklart bläddra i en bok när man sitter och tänker tillbaka med ett glas i handen på hemmet. Hur kommer det sig att du började fota just snowboard? – Jag halkade in på brädåkning

då några äldre killar på skolan började, sen hyrde jag en tung Kemper-bräda i Tegefjäll 1994 och då var man fast. Jag snöade in rätt hårt på brädåkningen och kände att jag ville försöka göra något inom den svängen och då jag alltid varit lite smått intresserad av foto och att rita så föll det sig ganska naturligt att ta med kameran till backen.

Har du pluggat något inom foto eller är du självlärd? – Tyvärr är jag helt självlärd. Jag hade önskat att jag assisterat någon fotograf som jobbat med något helt annat, mest för att lära mig om hur fotoindustrin fungerar och lite mer tekniska saker än vad man snappar upp inom snowboard. Sen finns det ju ett gäng gamla rävar som alltid varit hjälpsamma med tips och som man sett upp till; Scott Sullivan, Vincent Skoglund, Trevor Graves, Curtes för att nämna några..

Vilken var din första publicerade bild? – Jag gjorde ett surfreportage för Östersundsposten med några kompisar, det måste varit 1998 ungefär. Jag lånade en Nikon av dem som jag inte alls fattade hur den fungerade. Men jag fick ihop en story och tror faktiskt den kom upp på omslaget också. På snowboard-sidan var det så att jag faktiskt hade fem eller sex bilder i Onboard. Jag hade haft turen att stöta på Nicolas Müller när han filmade för Vivid i

Intresset för att fota snowboard kom redan 1994 för Daniel Blom, när han var ute och

shredda tillsammans med de äldre kidsen i Tegefjäll på en hyrd Kemper-bräda. Mycket har hänt sedan dess och karriären som fotograf har resulterat i att han under några år varit branschens mest publicerade snowboardfotograf. Nu ger Herr Blom ut boken "Drifting Decade" som speglar hans karriär bakom linsen.

Romain de Marchi sträcker ut en bs 7 mute under en Absinthe films session i Pleasant camp, British Co-lumbia. Det kanadensiska territoriet där Daniel Bloms fotokarriär tog fart för tio år sedan och grunden till hans bok Drifting Decade - "Ten years in snowboarding" lades.

70 71

SNOWBOARD

Whistler under 2002. Ingen visste väl egentligen vem han var då, men en dag på backcountryt med ideala förhållanden och idel stomps så hade jag ett helt gäng med bilder.

Nu när boken har gått på tryck, är det ungefär vad du hade tänkt dig när du började planera projektet? – Vissa grejor blev långt över förväntan, till exempel formgiv-ningen som gjorts av Petter på 1-2-3. Den har verkligen gjort att det känts nytt och intressant till och med för mig. Problemet när man ska vara sin egen redaktör för mig är att jag är så less på många av mina bilder. Men jag resonerade att jag inte ska försöka tänka så mycket på vad som säljer eller vad folk ska tycka, utan bara de bilder jag känner mest för av olika skäl. Jag ville blanda rätt mycket så det inte bara blir actionbilder och det tycker jag vi gjort på ett bra sätt.

Du pratar om bilder som du 'känner mest för av olika skäl'. Kan du berätta något om det? – Helt enkelt minnen man förknippar med bilden, kanske inte alltid hur den blev i slutändan utan vad man gick igenom för att få den.

Om du fick välja tre bilder som betyder mest , vilka bilder skulle det vara och varför? – Första grejen jag kommer att tänka på är nog bilderna från "stridsflygplansmoumenten" i Östersund som jag plåtade med Eiki Helgason. Jag tror det var 2007. Det var mitt första år som husfotograf på Snowboardermag i USA och jag kände en hel del press att leverera. Jag hade alltid sneglat en hel del på den grejen och såhär i efterhand blev det ju bra, även om det satt hårt inne med risiga snöförhållanden, att vi blev inlåsta på området och så vidare. Jag tror vi fick tre covers varav ett på Snowboardermags photoannual, och så Transition-omslaget förstås!

– Sedan är det ju bilder som kanske inte ser så mycket ut för betraktaren, men som man förknippar med fina minnen. Ett par i boken är på sidan 50 där vi drog upp ett gäng polare till Storulvån runt midsommar, byggde ett riktigt risigt hopp där vi turades om att göra misslyckade försök på frontflip, drack folköl och hade det allmänt fint. Sen är det någon bild från min första resa till Japan med filmaren Ben Fee, David Benedek och Mike Leblanc som jag alltid ler åt inombords när jag ser: snö-wakeboarding efter gummibåt efter skoter, sidan 69 i boken tror jag.

Vad fotar du mest nu? – Egentligen är det fortfarande mest snowboard med katalog/annons uppdrag för diverse företag I övrigt blandar jag rätt friskt vilket är skoj eftersom man lär sig mycket och får träffa mycket olika karaktärer. Men för att nämna några grejor så fotar jag andra sportjobb, till exempel hockey, basket och fotboll. Sen blir det kataloger för pappersbruk och kraftbolag, rätt blandat som sagt.

Vad tar du med dig från snowboard-kulturen i dina andra fotojobb? – Knivigt, men en grej är att man är rätt bra på att göra mycket med små medel. Man är kanske inte lika beroende av en stor maskin runt sig för att ta bra bilder. Sen tror jag att man har mycket gratis när man fotar annan sport att man vet hur man ska handskas med folk.

Vilka personer har varit roligast att fota med? – Tråkigt svar kanske, men de åkare som ser möjligheter i allt, istället för att fokusera på något negativt; Nicolas Müller, Gigi Rüf, Travis Rice och Helgasons. Men även Jonte Nilsson, Byssa, Micke Lundmark, med flera. Sen var det alltid nice att ha ett bra svenskt crew, som när Per-Hampus gjorde

Alaska utgör ett av sex kapitel i boken och är Daniels favorit ställe att jobba på. Under tre resor mellan 2006-07 fotades åkare som Nico Muller, Gigi Ruf, David Benedek och Travis Rice. Här syns Christop Weber rita om topografi-kartan djupt i Valdez backcountry.

Romain de Marchi sträcker ut en bs 7 mute under en Absinthe films session i Pleasant camp, British Co-lumbia. Det kanadensiska territoriet där Daniel Bloms fotokarriär tog fart för tio år sedan och grunden till hans bok Drifting Decade - "Ten years in snowboarding" lades.

Risto Mattila efter Gap session 2009.


SNOWBOARDActionhorse-filmen med Jakob och Hampus och vi gjorde Utah osäkert på våra skotrar.

Vilka resor kommer du ihåg som bäst? – Från ett rent "goda minnen-perspektiv" så är det nog första gången jag drog till Japan med Blank Paper (Benedek, Leblanc, E-Mess, Transition-Nicke och Ben Fee) den bästa resan. Men det finns många som varit mer produktiva, men i slutändan är nog den resan en av dem som resulterade i mest bilder i boken ändå. Sen var vi i norra Norge med Nitro nu i våras på en grym resa med splitboarding, grott-utforskning, fiske, 17 maj-firande med mera. Vi bodde på Knut Eliasens pappas båt och utgick från den. Åkningen var helt otroligt dålig med vi hade sjukt kul. Sedan kröntes hela resan med en Metallica-show i Oslo som Austin Smith fixade backstage biljetter till. Jag var rätt nöjd då!

Du var under några år en av de fotografer som hade mest publicerade bilder i världen, vad var det som gjorde att det gick så bra tror du? – Under de tio åren som boken täcker, satsade jag verkligen stenhårt på detta och i början jobbade jag många somrar i Norge för att ha råd att jobba på vintern. Men en sak kanske är, utan att låta för osvensk, att jag nog alltid haft en fallenhet för att få saker som i verkligheten kanske inte sett så extrema ut att ändå se bra ut på bild. Visst var det kul att fota Travis Rice i Alaska när han drar på helt sjukt, men ofta handlar det då mer om filmshotet än stillbilden, så det är nog mer belönande att fota med ett crew young guns och få något grymt, som Eiki och de bilderna från planen i Östersund till exempel.

Vilka har du jobbat med när det kommer till layouten? – Axel och främst Petter på 1-2-3 (1-2-3-info.cc). Jag delar kontor med de gossarna i Stockholm, så det föll sig rätt naturlig då de har en fallenhet för att få saker att se

bra ut. I min enfald trodde jag till en början att "det kan man väl fixa själv", men som tur var övergav jag de planerna rätt tidigt.

Du har ju gjort det här vid sidan av annat arbete, hur lång tid har det tagit egentligen? – Det har nog tagit lite över ett år att sätta ihop allt, men som sagt har det inte varit högsta prio då man måste betala räkningarna också. Förutom ett gäng kartonger böcker så är ju notan rätt saftig för projektet.

Då du nu inte fotar lika mycket snowboard som för tex 5 år sedan skulle du säga att det här är lite som ett avslut på dina år som snowboardfotograf? – Till viss del kanske det är det. Egentligen har jag mest dragit ner på redaktionella uppdrag inom snowboard. Tyvärr är det inte riktigt ekonomiskt hållbart i längden, plus att jag känt mig sugen på att fota lite andra saker för att utvecklas inom mitt foto. Inte för att jag på något sätt ångrat dessa tio år, jag känner mig så klart välsignad att fått rest till så många olika ställen och träffat alla dessa människor, så boken är nog mer "in tribute" till de åren och dessa människor än ett avslut. Då jag fotar lite mindre snowboard, hinner man åka lite mer på egen hand, så jag har fått lite nytändning för snowboard den vägen och jag vill nog inte sluta fota på många år heller.

När släpps boken och vart kommer den finnas att köpa? – Vi släpper boken den 28 september med en liten tillställning här i huvudstaden. Jag letar lokal just nu men det blir en liten utställ-ning samt boksläpp, så vill man inte betala frakt så kom förbi där! Annars kommer boken finnas tillgänglig online på driftingdecade.com, samt i utvalda butiker. I vinter kommer jag även ställa ut på ISPO-mässan nere i München, så har man vägarna förbi där så kom in och säg hej!

Mikey Leblanc förevigar Eric Messiers method någonstans i Japan 2007.

Ludwig Leijkner i en platt men bra tailblock.

Nicky Wieveg i Stockholms förort.


TEXT VIKTOR JOSEFSSONFOTO DANIEL RÖNNBÄCK, ADAM FALK [AF]

WINTERPROJECT

Junkies On a Budget är ett kollektivt skapande av skidfilmcrews över hela Europa, där syftet har varit att ta fram deras allra vildaste visioner, där slutprodukten resulterar i en långfilm som är helt ny för scenen. Ett projekt som är som gjort för Adam Falk och Nicke Jacobsson, från Winter Project, som fick

äran att representera Skandinavien på denna resan.– Idén skulle vara så konstig och kreativ som möjligt för att

göra någonting helt nyskapande inom skidfilm. Göra någonting som inte har gjorts förut.

NICO ZACEK RINGER ALLTSÅ OCH BERÄTTAR FÖR OSS OM ETT NYTT PROJEKT SOM VI

SKULLE FÅ 130 000 KRONOR TILL, UNDER PREMISSERNA ATT DET SKULLE VARA SÅ

PASS KREATIVT SOM MÖJLIGT

76 77

SYFTET MED JOB ÄR ATT TA FRAM NÅGRA AV EUROPAS MEST TALANGFULLA FILM-SKAPARE, OCH GE DEM EN MÖJLIGHET ATT GÖRA SINA VILDASTE VISIONER LEVANDE. EN FÄNGSLANDE HANDLING SÄTTS IHOP MED INNOVATIV FILMNING, REDIGERING OCH BANGERS. VARJE FILMCREW FÅR EN BUDGET ATT FÖRVERKLIGA SIN EGEN FILMIDÉ, TILL 45-MINUTERS-FILMEN "JOB - THE MOVIE". FEM FILMCREWS BETYDER FEM PARTS, MED EN GENOMGÅENDE HIS-TORIA MELLAN DELARNA SOM KNYTER DEM SAMMAN.

‣ WINTER PROJECT‣ WE MAKE THEM WONDER‣ VECOM VIDEO‣ AESTIVATION ENTERTAINMENT‣ CLEMENS PURNER

CREWEN

TIDIGT I JANUARI, 2012 bestämde sig skidfilmbolaget Winter Project, beståendes av Adam Falk och Nicke Jacobsson att de inte skulle göra ett projekt i år, trots tidigare framgångar med filmer som exempelvis Anima i bagaget. Anledningen till att årets projekt inte skulle bli av var att diskussionerna med potentiella sponsorer hade gått fram och tillbaka så många gånger att de helt enkelt hade runnit ut i sanden. Men när en dörr stängs öppnas som bekant en annan. Dagen efter deras beslut sitter Adam i bilen när han får ett samtal från ett utländskt nummer. Det visar sig vara skidåkaren och eventarrangören Nico Zacek, som berättar om ett nytt filmprojekt som ska gå under arbets-namnet "Junkies On a Budget", där han vill att Winter Project ska representera Skandinavien. – Nico Zacek ringer alltså och berättar för oss om ett nytt projekt som vi skulle få 130 000 kronor till, under premisserna att det skulle vara så pass kreativt som möjligt, berättar Adam. Och det här kändes ju ännu bättre än att ha sponsorer, för har man sponsorer blir man låst till vissa grejer, men nu fick vi alltså göra det helt fritt. Idén för det här var alltså att man skulle hitta en inriktning som man ville följa, skriva en kort förklaring till idén som skulle godkännas av JOB. Idén skulle vara så konstig och kreativ som möjligt för att göra någonting helt nyskapande inom skidfilm. Göra någonting som inte har gjorts förut.

– När Adam ringde mig och förklarade läget, förstod jag inte riktigt vad det handlade om, berättar Nicke. Men ju mer kontakt vi fick med dem började jag inse möjlighe-terna med det hela. Att vi fick göra precis vad vi ville på våra villkor. Så alla planer man hade haft i huvudet, som inte kändes genomförbara kom upp på planeringsbordet. Att göra en skev film som inte handlar om skidåkning. Det är ju självklart skidåkning med, men den här gången blir det på ett mer filmiskt plan.

WINTER PROJECT'S vinterprojekt var alltså räddat och med en uppgift att göra en part på max sex minuter, kunde man lägga mycket krut på varje minut och större delen av budget lades på utrustning. – När vi exempelvis var i Stockholm och körde rails hyrde vi ljus för 10 000 kronor och en fotograf/ljussättare som heter Markus Hansen, ljussatte railet för att få det så snyggt som möjligt.

Genomgående har vi försökt att arbeta med kreativa människor som har hjälpt till att skapa en så pass fet slutprodukt som möjligt, istället för att skidåkningen ska stå i centrum, förklarar Nicke.

DE BESTÄMDE SIG som sagt att lägga en del av sin part i Stockholm, där det blev rails som stod i fokus. Övrig filmning koncentrerades på freeride-åkning och gjordes i Riksgränsen, på vårkanten. Alla åkare som är med i filmen har valts ut noggrant. – Vi körde rails i Stockholm med Simon Erikson och Jesper Tjäder, eftersom de är så olika i sin åkning, berättar Nicke. Simon är mer style och Jesper är mer teknisk. Sen gillar vi dem båda som personer, vilket är viktigt för oss när vi jobbar. Uppe i Riksgränsen körde vi med freeride-åkaren Johan Jonsson och telemarksåkaren Per Jonsson. Vi filmade med dem i sex dagar, innan Simon Erikson kom upp och hängde för att vi skulle få en liten kontrast från storabergsåkarna. Simon hade aldrig stått på ett par puderskidor innan, vilket var roligt.

– Per valde vi för att han kör telemark och Johan Jonsson för att han är en så grym storabergsåkare. Alla åkare är alltså helt olika och vi valde att utmana oss själva med vårt crew. Vi har aldrig haft en ordentlig plan med projektet, utan vi har låtit nuet bestämma allting som sker. Allt har alltså varit väldigt öppet och organiskt. Vi gick ifrån det konkreta och lät det hela vara flytande och jag tror att det är en stor anledning till att det blev så bra som det blev. JOB hajade inte riktigt vår plan hela tiden och den förändrades lite under tidens gång. Men jag tror att det bästa kreativa skapas här och nu när man inte tänker efter så mycket, förklarar Adam.

– Jag och Adam hade pratat om att göra någonting tillsammans ett tag, berättar Johan Jonsson. Vi var på en trip tillsammans för fyra år sedan, som gick åt helvete av ett antal anledningar. Ha ha. Men vi gillar ju liksom varandra egentligen och kände att det var dags för ett nytt försök. Och sen eftersom The North Face redan sponsrade JOB, så hade jag varit i kontakt med dem innan, och… det ena ledde till det andra, så att säga.

PROJEKTET STARTADE I Stockholm i början av mars. Adam och Nicke åkte och hyrde en kamerabil med utrustning innehållandes ljus

set-ups, RED-kamera, kranar, med mera. De bestämde sig för att köra ett spot på morgonen och ett på kvällen i Vitabergsparken, på Södermalm. – När vi kom till det första spotet tidigt på morgonen började vår ljudkille, Sebastian Spendrup, genast reka platsen genom att gå runt och samla upp ljud, säger Adam. Både jag och Nicke började väl redan här känna att det var next level. Något som vi aldrig tidigare har gjort. Allting blev som ett litet äventyr.

– Ja, det kändes kul att styra med allting, när det var så pass proffsigt, påpekar Nicke.

– Sen var det skönt att vi var ett så pass avslappnat crew, berättar Adam. För på riktiga filminspel-ningar är allt väldigt byråkratiskt och strikt. Det här kändes väl kanske som en filminspelning på "riktigt", eftersom vi var kreativa och slapp vara låsta till några regler. Alla var där för att de verkligen ville och ingen kände att de var där för att jobba, utan det var mer att alla var på plats för att vi skulle skapa och påverka.

– Winter Project är ett sjukt nice crew att jobba med. De har mycket sjuka och kreativa idéer, så det är alltid kul att filma med dem. Det händer liksom någonting utöver det vanliga och gillar downräckena vi körda. Det var ett i trä och ett i metall, berättar Jesper Tjäder.

– Kvällsshootet körde vi i en annan del av parken. Vi var sjukt peppade, då spotet såg grymt ut. Jag hade lagt ner mycket tid på att lära mig hur kamerorna fungerade. Tidigare har jag alltid agerat assistent när jag har varit i närheten av RED-kameror, men nu skötte jag allt själv, vilket var riktigt skoj. Men det är mycket man måste kunna med efterarbete, med mera, förklarar Nicke.

DÄREFTER BÖRJADE planeringen för nästa destination. Adam och Nicke hade först planer på att åka till antingen Baker, USA, eller till öster-rikiska Alperna. Men det blev inte riktigt så, eftersom de ville ha hela deras del filmad med RED-kamera och inte vågade ta med den på flyg. Sedan kände de mer och mer att det vore grymmare om allt de gjorde skedde på hemmaplan, då de trots allt representerade Skandinavien i JOB. Därför styrde de kosan till Riksgränsen i början av maj. – Det kändes bra att få en

Långt in i Lapplands vildmark svänger Per Jonsson precis innan Mordor-vädret bryter fullt ut.


SKIDOR

nordiska känsla över det hela och verkligen nischa det åt det hållet. På så sätt blir det bara ännu mer unikt, säger Nicke.

– Ja, inflikar Adam, det är ju viktigt att allt är närproducerat och ekologiskt, hehe.

VÄL PÅ PLATS i Gränsen utnyttjade de sin budget och hyrde helikopter och skotrar och stack ut mitt ute i ingenstans för att reka bra spots att filma på. I och med att de kom upp så pass sent som de gjorde var de lite nervösa över snömängden i Gränsen, för visst brukar det vara snö, men inte nödvändigtvis pow. Men vädergudarna var med Winter Project denna gång. Adam berättar: – På väg upp när vi var i Kiruna så började det megadumpa. Jag har varit uppe i Gränsen i fem år i sträck, men det har aldrig snöat så pass kraftigt i slutet av säsongen tidigare. Så vår första dag hade vi 30-40 centimeter fresh pow. Det räddade hela projektet en hel del skulle jag säga.DE KÖRDE MEST naturliga hopp, då de kände att de andra crewen inom JOB skulle bygga stora hopp och på så sätt kunde Winter Project stå ut lite från mängden. Därför har de inte jobbat så mycket med snurrar och volter heller, utan visar istället känsla och style, inte stressen som folk har över att de hela tiden måste maxa. Deras tanke är att allt ska kännas smooth och att energin ska vara fin. Det var även på det sättet Adam fick med sitt enda shot i filmen, ett segment som enligt han

själv är hans livs bästa. – Jag har ett shoot med i filmen och det är det bästa shotet jag har fått i hela mitt liv. Det var när vi flög helikopter och så åkte vi rakt ut i ingenstans. Sen hittade vi ett grymt face, som nästan påminde om Alaska. Det var som en bowl som låg högst upp på ett berg. Det var en sjukt gnarly take-off och jag blev riktigt taggad. Jag sa till grabbarna i helikoptern: "Där ska jag göra en trea!", varpå de sa: "Lugna dig Adam, det där är fett stort." Men jag var så peppad och sprutade energi. Hur som helst landade vi med helikoptern och jag åkte och kollade på det och insåg att det var riktigt stort. Jag åkte ner 20 meter längre ner och gjorde en trea där det var lite mindre och det kändes bra. Så gjorde vi ett till lyft med helikoptern och då gick vi högre, för att ta hoppet jag hade tänkt från början. Väl uppe stod jag och tänkte att jag kan ju faktiskt dö nu, för det var riktigt högt, jag visste att det skulle gå fort i landningen och det var inte så mycket pow. Men så tog jag lite extra fart och släppte allt. Resultatet blev den största 360 jag gjort i hela mitt liv och jag flög kanske 20 meter ner. Jag kommer ihåg att jag i princip inte rörde mig något i luften, utan snurrade av naturens kraft. Allt gick som i slow motion och sedan tok-stompade jag landningen och var världens lyckligaste pojke.

ÄVEN DE ÖVRIGA grabbarna fick en del bra åk, även om det ibland satt långt inne. Johan Jonsson berättar:

DET KÄNDES BRA ATT FÅ EN NORDISKA KÄNSLA ÖVER DET HELA OCH VERKLIGEN NISCHA

DET ÅT DET HÅLLET

Simon Ericsson visar att han även har stil ute på fjället långt bort ifrån liftar & byggda parker.


SKIDOR

– Utan att negga ihop, så var jag väl inte i någon superform i vintras och man får ju inte obegränsat med chanser att naila bra shots när man är i Gränsen och filmar i typ tio dagar eller två veckor. Så jag höll det hyfsat safe. Men jag körde en liten minishredlinje när vi var ute och flög, som var jäkligt rolig i alla fall! Det var som ett häng jag fick hacka av kanten på, för att kunna smygdroppa mig in på en liten platå, som var avstamp till ett lite större drop. Dubblar är skoj! Sen var det kul när jag och Per körde Klumpen på ett av de högre ställena. En klassiker i Gränsen!

PÅ TAL OM slow motion-känsla är faktiskt hela Winter Projects del filmat i slow motion för att få fram så mycket känsla som möjligt. Det ihop med en stor satsning på ljudet gör att filmen kommer kännas än mer unik, enligt grabbarna. – Det blir en annan dimension på det hela och det gör det enklare att se magin bakom det. Tanken är väl att folk ska tänka "Wow, shit, det här är jag inte van vid att se i en skidfilm", säger Nicke. – Att filma i slow motion är nytt, fräscht och flummigt, anser Johan Jonsson. Jag tror på det! Att göra en hel film endast i slowmo blir kanske lite maxat, men som en av parterna i det här projektet tror jag det kommer fungera perfekt, och sticka ut på ett bra sätt. Det som var svårt var att man måste köra på ett helt annat sätt. Jag vet jag droppade några klippor, som jag tror hade funkat för vanlig skidfilm, men som ser svinflaxiga ut i långsam slowmotion.

Grundproblemet är ju självklart att man inte ska flaxa så jävla mycket, så man kanske inte kan skylla på slowmon. Ha ha.

ÄVEN LJUDMÄSSIGT SKA deras part bli något utöver det vanliga. – Min polare, Sebastian Spendrup har specialgjort allt ljud till vår del, vilket känns rätt unikt, berättar Adam. Min tanke var att visa en ny sida av skidåkning. För det är rätt mycket magi bakom skidåkning. Det är det jag ville få fram genom det filmiska. Saker som man vanligtvis inte ser när man kollar på skidfilm. Att sedan kombinera det med en duktig kompositör gjorde att resultatet blev någonting utöver det vanliga.

MEN NÄR SISTA filmdagen i Riksgränsen var avklarad kände Adam och Nicke sig inte helt nöjda, eftersom de inte hade fått så mycket grejer som de drömde om att få. Folk hade slammat mycket och de otur med vädret, trots bra väderförhål-landen. Sen blev det ibland sura miner mellan filmarna och åkarna, då åsikterna drog åt olika håll. – Det blev en väldigt känslomässig resa, men jag tror att det gjorde att slutprodukten blev så pass bra, säger Adam. Vi lärde oss sjukt mycket och det går ju alltid att förbättra planering och effektivitet och tänka på misstag som man enkelt gör. Men vi gick in i det här projektet med 120 procent och gjorde allt för att det skulle bli så bra som möjligt.

– Vi är ju rätt olika som personer i den här gruppen, det kan man ju

Per Jonsson utnyttjar gravitationen på helt rätt sätt efter det oväntade snöfallet.

JAG HAR VARIT UPPE I GRÄNSEN I FEM ÅR I STRÄCK, MEN DET HAR ALDRIG SNÖAT SÅ PASS KRAFTIGT I SLUTET AV SÄSONGEN TIDIGARE


SKIDOR

lugnt säga, berättar Johan Jonsson. Men jag tror att det var det som gjorde att det blev en bra mix av smoothness och lite gnissel. Jag kunde inte hålla mig från att komma med lite oombedda inputs till Nicke, men blev snabbt tillrättavisad. Ha ha. Men det funkade bra. Jag litar på Adam och Nicke, och vet att någonting nytt, som både är flummigt och fräscht, kommer att komma ur det här.

Mycket riktigt skulle det visa sig. När Nicke och Adam sedan satte sig vid redigeringsbordet insåg de att de hade fått riktigt bra material, vilket var en lättnad. När de sedan lade på musiken till deras del insåg de att de skapat någonting riktigt bra. Någonting utöver det vanliga. – Det som höjde hela filmen i slutändan var att vi hade en musiker, som kunde göra exakt det vi ville ha, fast med hans musika-liska genialitet, säger Nicke.

Adam instämmer:– Han hade aldrig gjort något

liknande, musikmässigt. Så jag och Nicke satt och pratade om vilken känsla vi ville ha i filmen, att vi ville att den skulle vara flummig, spirituell och psykadelisk. Verkligen visa en annan sida. Så medan vi redigerade filmen satt Sebastian i en studio i rummet bredvid. Vi kombinerade våra energier och byggde upp den känslan vi ville ha, filmiskt och musikaliskt. Sebastian är en sjukt viktigt del av projektet och det underlättade att vi förstod varandra så pass bra vi gjorde.

– Med resultatet i handen kan jag säga att det här är det bästa jag har gjort och jag tror inte vi skulle kunna ha gjort någonting bättre. Sen är det kul att man är delaktig i ett kollektivt skapande som sker över hela Europa och det känns stort att få representera Skandinavien i detta, avslutar Nicke.

Johan Jonsson tjänstgjorde som motvikt till WP:s ungdomliga engagemang på berget under inspelningarna. Men för att visa att han ännu har lite edge tryckte han igång en liten lavin under ett av sina åk.VÄL UPPE STOD JAG OCH

TÄNKTE ATT JAG KAN JU FAKTISKT DÖ NU, FÖR DET

VAR RIKTIGT HÖGT

Adam Falk fångad i luftens tomrum, mitt i hans största och mest magiskt gjorda 360.


UPDATE MEDTIMOTHY LATTE TEXT VIKTOR JOSEFSSON

FOTO JAKOB ANDERSSON

NÄR DU INTE SURFAR‣ Kollar film.‣ Tränar.‣ Hänger en del på Facebook. ‣ Träffar familjen, tjejen och kompisar.‣ Reser.

SOUNDTRACKET OM DITT LIV‣ Get free - Major Lazer & Amber Coffman.‣ Stars - Girls love shoes.‣ Making me nervous - Brad sucks.‣ I hunt alone - Mustasch.‣ Viol - Gesaffelstein.‣ Idea of Happines - Van she.

BÄSTA SPOTSEN (DU VÅGAR OUTA)‣ Torö‣ Skäret. Vilket ja troligen kommer få skit för att jag skriver, men göbbarna får fatta att Google earth is "real and not a myth", haha.‣ Pedra Branca.‣ Super tubes (pipeline on sand).‣ Al ain wavepool.

SAKER DU ALLTID HAR PÅ FICKAN‣ Äckligt surfwax‣ Kvitton.‣ Tvättat papper.‣ Några enkronor!

ROLIGASTE HÄNDELSERNA 2012‣ Sandbrottning på fyllan i Maldiverna med min manager (Robert Gustavs-son) mitt i natten på någon ö i södra atollerna.‣ Skrämde en sköldpadda så den sket på sig, och bajset kom naturligtvis på mig efter, höhö.‣ Sjöng "Sweet Home Alabama" med ett random indonesiskt coverband på scenen framför alla gäster någonstans i djungeln efter en hel del Bintang.‣ När jag körde body board på flow-ridern under tacky summer invitational i Bö, kom Terje Haakonsen från ingenstans och så blev jag hans surfbräda.‣ Badade i en stor fontän mitt i natten som skulle föreställa en tubande surfare mitt i en rondell i Ericeira med några kompisar.

E fter att ha sett såväl grymma stillbilder, som edits med Tim

Latte nyligen kände vi att det var dags att ta reda på vad som händer i Nackasonens liv idag. Därför ringde vi upp honom för att snacka om de senaste resmålen, den svenska surfscenen och framtiden.

Senast du var med i Transition var i #3, 2010. Vad skulle du säga är den största skillnaden med dig själv som surfare, då jämfört med nu? – Oooo, var de så länge sedan?! Då var jag väl 18 eller 19 år gammal och hade just tagit studenten. Jag hade inga riktiga mål med surfingen då, utan var bara glad att skolan var slut och ville festa, hänga med kompisar, surfa och bara ha det awesome! Men nu är jag mer fokuserad på vad jag vill göra och uppnå. Sen har jag ju vuxit, blivit starkare, fått mer snabbhet och kraft i min surfing och helt enkelt blivit mer rutinerad.

Vad har du för mål med din surfing? – Mina mål inom surfing är att jag vill bli så bra som jag kan bli. Att visa folk att man kan bli bra på de man älskar, så länge man lägger ner mycket tid på det och aldrig ger upp. Sen är det väl att jag vill bli ett namn inom tävlingsvärlden, och framför allt ett namn i Europa. Sen har jag lite planer på att börja charga stora vågor vid sidan om all tävling surfande.

Du befinner dig i Frankrike just nu, hur bra swell har ni? – Ja, har vart här nu lite över en vecka. Swellet har vart upp och ner. Vissa dagar bra och lekfullt, andra dagar har de vart stort och tunga tuber! Mycket upp och ner. Det kan lätt vara platt några dagar, sen vaknar man på morgonen av att de dundrar på bra. Men nu får ja vila från surfet ett par dagar. Jag åkte nämligen på en parasit från min resa till Indo, som har orsakat en större lokal infektion i mitt vänstra lår och en mindre i mitt högra. Så jag fick dra mig ur min första stora tävling någonsin, vilket suger som bara den. Men nu vill jag bli frisk så jag kan köra klart mina andra tävlingar i Galicien och på Lanzarote.

Ja, man har man ju nyligen sett edits med dig från Indo, när du får lite green-room-action. Berätta lite om den resan. – Ja, Indo var helt galet! Jag ville göra en resa med bara fokus på surf och där man är garanterad bra vågor, så det fick bli ön Java. Vi bodde i en liten by, rätt nära surfet. Det var rätt simpelt, inget internet eller tv och folk snackade inte så bra engelska. Så när det blev mörkt gick man och la sig eller kollade film på datorn. Vågorna var riktigt bra vissa dagar och lite mindre de andra, men fortfarande det bästa vågor jag har fått på länge. Lineupen var nästan tom, max 12 till 13 pers på en bra dag, annars nästan ingen. Det blev en del tuber där nere och en jäkla massa turns.

Transition hade tydligen varit på plats där du bodde? – Ja, när jag kom in i mitt rum där på campet var det stickat med en del Transition-stickers. Jag låg länge och tänkte efter vem det skulle kunna ha varit. Lite sjukt tänkte jag, eftersom det inte är alls många som känner till stället och nästan inga i Sverige , haha, flummigt som satan.

Hur ser du på den svenska surfscenen? – Den svenska surfscenen växer väldigt fort. Många större företag använder konceptet surfing i deras reklam, så jag antar väl att folket tycker det är coolt med surfing och det i sin tur betyder väl att allt fler folk kommer vilja prova på det. Så det ser väl ut som att de svenska kusterna kommer bli allt mer befolkade när det finns vågor, vilket jag inte har något emot alls, bara coolt och bra för sporten inom Sverige.

Var bor du nu? – Just nu bor jag hemma i Nacka, i Stockholm där jag är uppvuxen. Men min pappa jobbar och bor sedan tre år tillbaka i Muskat, Oman och mamma flyttar ner dit nu, så det är rätt blandat var ja bor. Både där jag är uppvuxen och där mina päron bor. Men normalt är jag aldrig hemma mer än vecka. Man kommer hem från en resa, fixar grejer och hälsar på familj, tjej och kompisar, sen drar jag igen. Så är det större delen av året.

– Det som är bra med den svenska surfscenen är att alla känner alla, vi är som en stor familj. Sporten drar folk samman i alla åldrar och vi har alla något gemensamt som vi brinner för trots all åldersskillnad. Fast det gäller inte bara den svenska surfscenen, utan sporten generellt. Sen är det ju också så att det inte finns mer stokade surfare i världen än de svenska kallvatten-surfarna. Alla som har prövat att surfa i Sverige under vintern eller generellt bara i Sverige vet vad jag snackar om. Att sitta i ett land där vågor sällan är något man bara springer på är något speciellt och det blir mer speciellt när man delar det med polare och andra som är precis lika stokade. Det är det som gör surfing i Sverige så speciellt.

Hur ser du på framtiden? – Min framtid som jag vet just nu är att jag kommer köra stenhårt på surfingen ett tag till. Sen vet jag faktiskt inte, men jag kommer alltid surfa så länge jag kan. Det är lite svårt att säga om jag kommer bo i Sverige när jag blir gammal eller inte. Jag saknar Sverige mer och mer för varje år, men det är också kul och göra det man älskar. Man önskar ju att Sverige hade varit ett land med perfekt och konstant surf, då hade jag aldrig dragit hemifrån, haha.

SURF

86 87

FERNAEUS OMTHE HOLY TRINITY TEXT ALEX FERNAEUS

ILLUSTRATION ELIOT JÖNSSON

Om man är tjockare än Big Pun, har större skägg än Rick Ross,

röker mer än gräs än Cheech & Chong och lagar mat bättre än Per Morberg. Hur hamnar man då i Transition?

JO, MAN GÖR musik som överskrider intressen, stilar, genrer och är en allmänt skön snubbe. Ni kanske ser honom framför er – en ohälsosamt tjock jultomteliknande, rödhårig Alban med en haklapp runt halsen, vid spisen med en kycklingklubba i ena handen och en joint i andra. Många av er har säkert hört mannen jag talar om. För en del kan det ni nu läser bli er första kontakt med den vite mannen som överträffar i en svart sport. Action Bronson.

I EN INTERVJU för en tid sedan sa Bronson att han inte behöver rap, men att han älskar det. Vackrare sätt att förhålla sig till sin konst finns inte. Och han säger det bara, det är ingen tanke bakom, inget

pretentiöst sätt att se på det han gör. Det är bara ärlighet. Han är utbildad kock, älskar mat och var till för en tid sedan kock på en erkänd restaurang i New York. Musik, precis som matlagning är ett konstnärligt och passionerat hantverk. Men där många musiker tappat sitt fokus bibehåller kocken sitt. Mycket i hans texter handlar om just mat, passion och att leva sitt liv med njutning i fokus. Men inte pretentiöst och utan humor. Någonting vi alla bör kunna ta till oss, men som är lättare sagt än gjort.

NÄR JAG SITTER här – tusentals mil ifrån där Action Bronson sitter och utan att ha pratat med honom – kan jag ändå säga att han inte bara säger det, han gör det. Han lever sitt liv med njutningen i fokus. Det går inte att säga om alla hip hop artister, att de lever det liv som framställs för oss lyssnare. I en tid då skryt-rap blandas med ren och skär skit-rap

om saker som sällan syns ens smått substantiella så sitter Bronson precis rätt. För det är just det han gör – snackar skit – men han gör det med så mycket kärlek, ärlighet och humor. Bronsons artisteri har sitt fokus på påtagliga saker nära hans hjärta: kvinnor, cannabis och käk. Precis som ”peppers, onions and celery” är det en ”holy trinity”. Action Bronsons ”holy trinity”. Tre saker som – med all respekt till min flickvän och många andra kvinnor – är till för att avnjutas samt lätta att anskaffa utan några större medel. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte räkna dessa tre till andra typiska hip hop-obsessioner. Visst, det finns tusen andra rappare som bygger sina texter runt den här treenigheten. Men med samma övertygelse, humor och total avsaknad av materialism? Nej. På sin höjd drömmer Bronson om en silverfärgad SAAB 900 och lite POLO. Men vem gör inte det?

ACTION BRONSON ÄR en liten bit av den gamla goda tiden, en tid då det egentligen bara handlade om musiken. In i musiken tog man det man hade i livet. Ens musik återspeglade ens liv och vice versa. Det ska inte vara så att ens liv och musik återspeglar girighet, trångsynthet och total brist på omtanke. Visst, jag gillar den typen av musik också, men jag bryr mig inte om människan bakom.

MUSIKEN VI BEHÖVER i vårt liv är den som får oss att tänka på människan bakom. Att älska, hata, dyrka eller att skratta åt, oavsett om vi lyssnar på melankolisk pop eller hip hop. Oroa er inte, det innefattar inte er som lyssnar på house. House räknas knappt som musik.

PORTRÄTT BASERAT PÅ FOTO AV TERRY RICHARDSON

[email protected]


MR JOSEFSSONSICK GYMNASTICS FOTO KEVIN BÄCKSTRÖM

TEXT VIKTOR JOSEFSSON

– FIXERA SKULDRAN OCH SPÄNN MAGEN!– JAG SPÄNNER MAGEN…– JAHA...(PINSAM TYSTNAD)

– Fixera skuldran och spänn magen!– Jag spänner magen…– Jaha...(Pinsam tystnad)

EN VANLIG KONVERSATION mellan mig och min sjukgymnast när jag går på rehab. Jag lyckades slita axeln ur led fler gånger än vad jag har fingrar i vintras. Så efter säsongen var över kände jag att det var dags att ta tag i saker och ting och opereras. Nu när viloperioden är över är jag sjukt svag i mina muskler (inte för att jag var direkt bitig till att börja med) och rehaben har börjat. En lång och riktigt jobbig process som innebär mycket disciplin för att det ska fungera, vilket är rätt jobbigt med tanke på att gymma är bland det absolut tråkigaste jag kan tänka mig. Men det är vad det är. Nu kör jag ju inte snowboard på någon särskilt hög nivå, långt därifrån faktiskt, men det är fortfarande

bland det roligaste jag vet och jag måste bara bli bra tills nästa säsong drar igång.

JAG ÄR SOM sagt inte beroende av min kropp, även om jag älskar att dra sköna pudersvängar en fin blue bird-dag. Några som däremot är beroende av det är personer som Erik "Kire" Karlsson och Kevin Bäckström, som lever för och på sin snowboardåkning. De lyckades båda två sabba till det rejält under förra säsongen. För Kire och Kevin innebar det brutna armar.

KIRE KRASCHADE I JOI -hoppet i Åre. Zebbe Landmark provade hoppet först och allt gick utmärkt, sen kan det vara så att det hade frusit på eller att Kire var så pass mycket tyngre än Zebbe. Något var det i alla fall, då han flög över hela hoppet och kraschade allra längst ner i landningen. Armen bröts på

två ställen vilket satte käppar i hjulet för den fortsatta säsongen.

KEVIN HAR LYCKATS bryta armen på Air & Style i Beijing två år i rad. Den senaste slammen innebar hela 5 operationer och sommaren har spenderats i Cali tillsammans med fitnessexperten Paul Hiniker, för att bli fit inför den kommande säsongen och det verkar helt klart gå framåt.

JAG SKA NOG alltså inte sitta här och klaga över mina fysiska problem, när folk måste köra rehab för att rädda sina karriärer. Men det vi har gemensamt är i alla fall att vi alla går till sjukgymnaster för att bli som vanligt igen, eller förhoppningsvis ännu bättre. För det är ju lätt att det händer igen och igen. Det kan Kire intyga som fick sitta och skämmas över tjockleken på hans journal senast han var på sjukan. Men efter att ha sett han

under railtävlingen i sommarvärmen på Junkfest verkar det helt klart gå åt rätt håll, som tur är.

SÅ TILL KONTENTAN av detta. Ibland går det käpprätt åt helvete, men det går att lösa med disciplin, vilja och en hel del svett. För även om inte min sjukgymnast anser det, så känner jag mig faktiskt bättre i axeln för varje dag och jag hoppas att ni olyckliga själar som spenderat sommaren med att dra i gummiband på ett svettigt gym känner likadant. Ses i backen i vinter!

Kevin Bäckström är scared for life, men förhoppningsvis tillbaka starkare än någonsin.

PONTUS ALV T-SHIRT +6 NR. TRANSITION

p l u s p O R T 0 3 0 : - T R a n s i T i O n . s e

Skicka ett SMS till 72672 till-SaMManS Med din adreSS för att ta del av erbjudandet. Du Debiteras meD 199:- plus operatörsavgifter via Din telefonräkning.

Används Alvs för smAll, Alvm för medium, Alvl för lArge och Alvxl för xlArge.

exempel, skicka: trAnsition_Alvs_Anders_Andersson_folksko-legAtAn_22_11735_stockholm för att få en t-shirt i small till anders Andersson, folkskolegAtAn 22, 11735 stockholm


Du går strax in på ditt tredje deccenium som skateproffs. Om det skulle finnas ett Hall of Fame för skateboard, så skulle väl du antagligen vara där? – Det finns faktiskt ett sådant i Los Angeles, haha. Och jag är med. Det hände för lite över ett år sedan. Det var International Association of Skateboard Companies (IASC) som drog igång det hela Hall of Fame. De står också bakom exempelvis "Go Skateboarding Day". Andra som är med där är bland andra Steve Caballero, Tony Hawk, Bob Burnquist, Danny Way och sen den där tjejen som gjorde handstand på en skateboard. Patti McGee tror jag hon heter. Hon hookade faktiskt coveret på Life Magazine i mitten av 60-talet. Det måste varit rätt konstigt då, back in the days, att se en tjej med en skateboard som får omslaget på en sådan stor tidning som Life.

TB: – Det måste ju varit det första skatecoveret någonsin, med en tjej.

Vilket var ditt första cover? – Jag kommer faktiskt inte ihåg det, eftersom det var så länge sen. Men det måste ju varit för Thrasher… Hm.

Vem fotade det? – Öööhh… Fuck.

Men ditt första publicerade foto med dig? – Det var Chris Ortiz, som plåtade mig för Thrasher när jag gjorde en tailgrab to fakie i en quarter pipe. Ett trick som jag skulle slamma rätt hårt på idag, men som då var en barnlek.

Finns det trick som du inte kan? Vad är till exempel din svaga sida i Game of S.K.A.T.E? – Hardflips, helt klart. Jag börjar dock bli rätt bra på det. Jag gjorde faktiskt en harflip to fakie igår, här i Köpenhamn.

Så Theotis, om du skulle slå ut Eric i Game of S.K.A.T.E., skulle du då göra en hardflip?TB: – Det är lite av min svaga sida också. Våran gemensamma Nemesis, haha. EK: – Det är faktiskt rätt många som inte har en solid hardflip, men de flesta känner inte till det. Eftersom de aldrig gör det, så tänker man inte på det.

Om du får sno ett trick av någon annan, som en annan kan göra bättre, vem och vad skulle det vara? – Hm, kanske någons 900. Fast

helst skulle jag nog ta Sean Malto's hardflip. Typ som den han gör vid Carlsbad. Kunde jag göra en hardflip ut från rummet vi sitter i nu, skulle jag antagligen inte tveka en sekund på att göra det, hehe.

Du har ju gjort otaliga, legendariska parts genom åren. Gör du upp en lista innan du drar ut och filmar, med trick du vill ha med, eller hur funkar det? – Jag skriver ju inte upp saker jag vill göra, men jag är övertygad om att jag har en undermedveten lista i mitt huvud. Men det handlar nog mest om vilka spots jag skulle vilja köra och inte vilket trick jag ska göra på ett specifikt spot.

Hur kommer man tillbaka och hittar inspiration efter att ha lagt ner sinnessjukt mycket tid på en part? – Alltså, ibland gör man typ inte det. Man varken vill eller orkar göra det. När man ska filma och det ska bli bra måste man vara sugen och verkligen vilja göra det. Man måste hitta glädjen i det, vilket låter ganska självklart.

Har du filmat något här i Köpenhamn? – Jag var ute och körde igår, mest för skojs skull vid ett bank-spot som heter Nansensgade Banks. Jag hade aldrig skatat det förut, utan bara sett det på film. Det var sjukt svårskatat, med riktigt sketchy asfalt. Innan jag kom hit har jag varit i Barcelona och Milano med Girl-Chocolate-teamet och filmat för den nya rullen "Pretty Sweet".

När har den nya filmen premiär? – Den 16 november. Det finns faktiskt en nedräknare på siten, som tickar ner till premiärdatumet, vilket är lite humoristiskt eftersom vi inte är i närheten av att bli klara med filmen. Men den 16 är alltså deadline.

Är det någon som kommer ha lika mycket footage med, som Marc Johnson hade i Lakai Fully Flared? – Guy Mariano borde kunna ha det, precis som Cory Kennedy. Fast om jag tänker efter har ju Vincent Alvarez jäkligt bra footage. Så Vincent borde ha en riktigt schyst part. Han skulle nog kunna ha tre parts med i den nya rullen. Början, mitten, slutet, haha.

Vad tycker du om parken här? – Det är en helt annan värld här. Det kändes lugnt att skata till Ishod Wair kom runt hörnet och lyckades knäa Shane O'Neill i ansiktet och

ERIC

KOSTONS I S T A O R D E T M E D

TEXT REDAKTIONENFOTO ANDERS NEUMAN [AN]

& JON HUMPHRIES [JH]

N är Eric Koston kommer in i Köpenhamns skatehall märks det tydligt att hans "kollegor" ser upp till honom. Han är omtyckt,

snackar med alla och sprider en glädje. Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad det är som gör det. Att han sedan låter sitt skatande göra snacket råder det inget tvivel om och det är få som har hållit en så pass hög nivå som han har gjort under så lång tid. Strax innan finalen av CPH Pro, i Köpenhamn satte vi oss ner med Eric för att helt enkelt ha en spontan pratstund om skor, hardflips och filmparts. Med på intervjun satt den alltid så trevlige Theotis Beasley, för att ge inputs här och där.

det suger ju verkligen. Man har ju tunnelseende när man skatar, liksom. För att en park ska fungera bra måste den vara uppbyggd som en enkelriktad väg för att allt ska flyta på smooth och det gäller att undvika de där farliga hörnen som finns här eftersom det är där folk krockar.

Du har ju haft någon form av sko-fetisch i din karriär, där du har haft flera skosponsorer och även designat egna skor. Vilken av dina skor har sålt bäst genom åren? – éS, "The One", antagligen. Eftersom den fanns under längst tid. Jag tror den såldes under fyra år i sjukt många olika färger.

Men du samlar på skor också? – Ja, precis och då är det ju ett stort plus att åka för Nike. Min samling bara växer och växer.

Vilken är den värsta skateskon du burit? – När éS precis hade startat kom de ut med en tegelstensliknande sak med vågig sula.Jag kommer inte ihåg vad modellen heter, men de var

så pass tjocka att man inte kunde böja dem. Jag tror inte den såldes så länge, men det var den absolut värsta skon jag skatat i, eftersom man inte kunde röra sig i dem. Typ som om man hade en klump cement runt fötterna.

Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv? – Att jag har dött. Det var på tapeten för typ två månader sedan. Helt fucked up. Om man googlade Eric Koston var det första förslaget som kom upp; Eric Koston dies in a car crash. Folk ringde och frågade om jag var död, när jag hade postat foton online samma dag, haha.

Intervjun avslutas abrupt, då speakern för tävlingen ropar ut att finalen ska dra igång. Både Koston och Beasley kilar ner till hallen för att heja på sina polare som skatar. Ingen av dem är med i finalen, men har lika kul som om de skulle vara det. Precis som det ska och bör vara.

[AN][JH]

Frontside 180, Beijing.


DROPOUTÅKARE DANIEL GRÖNWALLTRICK NOLLIE BACKSIDE HEELFLIPPLATS STOCKHOLMFOTO ANDERS NEUMAN

Skateboard på flat är bland det vackraste man kan beskåda. Dannes exekution av Nollie

Backside Heelflip skulle utan tvekan kunna höra hemma i en modern uppsättning av Tjajkovskijs "Nötknäpparen"

94 95

WINTER 12/13 IN STORES NOWwww.sabotagesb.com

POSTTIDNING B | TRANSITION | C/O TITELDATA, 112 86 STOCKHOLM

VI SÖKERTEAMRIDERS!TEAMRIDERS!Team Sportlunch letar just nu efter nya talanger med grymma skills. Så åker du skateboard, snowboard, BMX eller sysslar med någon annan extremsport, tveka inte utan ansök på sportlunch.se

Så åker du skateboard, snowboard, BMX eller sysslar med någon annan sportlunch.se

i samarbete med:

TEAMRIDER?

CLOE0074_Sportlunch_teamsearch_annons_200x240.indd 1 2012-09-11 13:39

Documents

Transition #4 2012