Ett urval av mina texter från Lithanian

Emil Ericsson

EUREST FÖRETAGET BAKOM CAMPUS VALLAS

POPULÄRASTE RESTAURANG

Restaurang Kårallen heter den matplats dit ett stort antal studenter och övriga gäster dagligen väljer att gå för att spendera lunchpengarna. Eurest är det företag som idag driver

restaurangen och flera andra av de caféer och kiosker som finns på campus och varje dag ser till att Linköpings studenter har någonstans att gå när det närmar sig lunch. Men vad tycker

egentligen studenterna om restaurangen och företaget?

Text: Emil Ericsson · Foto: Denise Arro

23

EUREST FÖRETAGET BAKOM CAMPUS VALLAS

POPULÄRASTE RESTAURANG

Restaurang Kårallen heter den matplats dit ett stort antal studenter och övriga gäster dagligen väljer att gå för att spendera lunchpengarna. Eurest är det företag som idag driver

restaurangen och flera andra av de caféer och kiosker som finns på campus och varje dag ser till att Linköpings studenter har någonstans att gå när det närmar sig lunch. Men vad tycker

egentligen studenterna om restaurangen och företaget?

Text: Emil Ericsson · Foto: Denise Arro

23 24

Är Kårallen så frekvent besökt på grund av att Eurest upp-fyller sina egna visioner om »suverän service och suve-räna resultat«, eller lever

de på det oligopol som deras fördelaktiga plats på campus skapar?

Compass Group heter det företag som äger varumärket Eurest och flera andra varumärken inom liknande områden och de omsätter ungefär en miljard kronor per år. Eurest själva driver idag över 120 restauranger i hela Sverige där de erbju-der det mesta från en vanlig lunch till catering. Varje dag serverar Kårallen fem olika rätter. Dagens rätt, dagens special, nyckelhålsmärkt, vegetarisk och en soppa, och varje dag är det nya rätter på menyn vilket ger studenterna möjligheten att få lite omväxling.

Utöver allt detta är det också Eurest som äger serveringsrättigheter på de flesta områden av campus. Att det är de som innehar dessa rättigheter har kontinuer-ligt skapat problem för studentorganisa-tioner på campus Valla när de planerat event av olika slag då man inte får dela ut eller servera något från andra aktö-rer på dessa platser. Om en förening vill hålla i en lunchföreläsning och bjuda på lunch så kräver Eurest att detta ska bestäl-las från dem. Detta tvingar föreningarna att beställa från Eurest även om det finns bättre och mer prisvärda alternativ att tillgå.

En studerande som är engagerad i LinTek bidrar med följande exempel på ovanstående: »Vi på LinTek har en korg med äpplen som vi ger ut till de studen-ter som vill ha medan vi står i Colosseum och promotear Påverkansveckan. Klimat-veckan står bredvid och har en cykel som driver en mixer som de gör smoothies med och delar ut en kopp till de studenter som vill ha. Efter ett tag kommer en represen-tant från Eurest förbi och säger att vi inte får dela ut detta. För att det »konkurre-rar med deras verksamhet«. Festerier har även blivit tillsagda när de har delat ut

goodiebags med matvaror i. En festerist har även frågat Eurest om det är okej om de kan få dela ut goodiebags med mat i för att vara snäll men fick nej.«

På företagets hemsida står det att noggrannhet och service är något som är mycket viktigt för företaget. Det är emel-lertid just detta som många studentenga-gerade klagar på.

»FOUL hade under Nolle-p 2012 en sittning i Colosseum. När sittningen började så visade det sig att FOUL inte hade fått den mängd öl och cider som de beställt av Eurest. När de pratade med Eurest under sittningen så kom de fram till att Eurest inte hade kontrollräknat alkoholen som de fick av leverantören och skyllde sedan på den »mänskliga faktorn«. Efter lite om och men så får de lite öl/cider av några som ska ha sittning dagen efter.«

Eurests representanter håller dock inte med dessa klagomål och menar att studen-ter som varit ute i god tid kunnat få till-låtelse att dela ut saker för sina föreningar och organisationer. Trots detta fick LinTek senast i höstas ett nej från Eurest då de bad att få hyra deras matsal inför ett event, fast att de var ute i mycket god tid.

»Vi ville hyra lokalen som är deras matsal (restaurang Kårallen) under mäss-dagen den 12:e. LinTek erbjöd sig att betala hyra och ersättning för det som Eurest skulle förlora då de inte fick sälja mat under en dag. Men ändå sa de nej, utan att egentligen ge en förklaring. De jag har pratat med tyckte att Eurest bara var emot hela arrangemanget från början, och satte sig på tvären bara för att.«

Eurest förnekar samtliga anklagelser. De menar att de inte gjort några fel och skyller det mesta på saker som förseningar, engångsföreteelser och att de inte blivit informerade om problemen.

Tankar och meningar verkar skilja sig. Eurest menar sig inte göra några fel, samtidigt som ett stort missnöje bland stu-denter och föreningsaktiva verkar finnas. Så frågan är helt enkelt vem som har rätt?

22

För ett tag sedan så drog det nya året igång, och med det även kampen om vem som lyckas hålla sina nyårslöften. Jag har dock

aldrig riktigt varit någon som brytt mig mycket om nyårslöften, det har som alltid känts lite fånigt tycker jag. Om man vill åstadkomma en förändring kan man väl göra det närsomhelst. Måste det vara just i januari det ska ske? Och kommer du ens att lyckas hålla ditt? Antagligen inte.

Tidigare år har jag haft lite nyårslöf-ten kan jag väl ändå tillstå, men jag har hållit dem på en rimlig nivå för mig själv. Jag har försökt att lova saker som gör livet lite bättre, utan att behöva springa på ett rullband i ett år. Mitt vanligaste har varit »Jag ska ha roligare nästa år och festa mer«. Det fun-kar oftast helt ok faktiskt. Det finns väl ingen känsla så härlig som den man får av att lyckas med en tuff uppgift?

Numera känner jag väl dock att nyårs-löften ofta är en ursäkt för att skjuta upp saker. Om du vet att »nästa år ska jag vara nyttig« eller »nästa år ska jag sluta röka«, ja då är det väl inget annat än ett sätt att slippa ta tag i problemet på direkten? Förändring är bra, självklart. Och det är ju förändring som är hela kärnan i konceptet här. Men

om man till vardags var lite mer redo att genomgå förändring och kämpa lite för att förbättra sin situation tror jag absolut att det skulle ge mycket bättre resultat än vad det ger att avge ett stort löfte till sig själv på nyår som man sedan inte håller ändå.

Men samtidigt ska inte jag komma här och dela ut en massa moralkakor, jag är precis lika naiv som alla andra. Jag har visserligen inte lagt några löften i år, men julen är över, knäcken och kakorna har intagit en permanent plats under naveln och det är dags att köpa gymmedlemsskap. Det slår sällan fel. Varje jul sitter jag på soffan hem-hemma och mular i mig god-saker saktidigt som jag tänker att så fort jag kommer tillbaka till skolan, ja då blir

det andra bullar (Hurtbullar). Jag googlar runt på tränings- och d i e t s i d o r p å nätet, kikar vil-ket som är det billigste gym-me t nä rma s t

där jag bor och lägger upp ett schema för hur ofta jag ska träna för att hinna bli fit innan sommaren.

Det här är väl tankar som sällan får genomslag däremot tyvärr. Visst, jag är helt ok bra på att träna och gör det lite då och då när jag känner för det. Jag äter också rätt nyttigt och kan stå länge med

grytor fyllda av diverse bönor och grön-saker för att känna mig lite duktig. Men å andra sidan gör man ju också saker som ger helt motsatt effekt, typ som att spen-dera samtliga lördagskvällar på kårhuset för att sedan bakis-slappa bort söndagarna med pizza, godis och tv-serier, och sedan på kuppen bli allt för förslappad för att orka göra något nyttigt varken måndag eller tisdag.

Nån dag kanske är den dagen då jag kommer till insikt om att det är dags att ta tag i saker och ting och faktiskt få dem gjorda. Till dess kanske jag får nöja mig med att inte lova så jättesvåra saker, för av någon anledning så är det ju faktiskt bättre att hålla löftet om att äta mer frite-rad mat 2013 än att bryta det om att gå till gymmet.

LÖFTEN,SOM UTLOVAT.Text: Emil Ericsson · Illustration: Victoria Ovmark

”Om man vill åstadkomma en förändring kan man väl göra det närsomhelst.”

22 23

Ibland kan vi väl alla känna att vi kanske tagit oss vatten över huvu-det. När det blir lite för mycket att bolla allting samtidigt, både privat-liv, studier och alla andra typer av

förpliktelser man kan tänkas ha. Ibland så kan det helt enkelt bli lite väl mycket, man är ju faktiskt bara en människa. Men det gäller också att hålla koll på vad man faktiskt håller på med och inte ta på sig allt för mycket, även om man gärna vill vara duktig och visa vad man verkligen går för, nu när man har chansen.

På sista tiden har jag knappt haft en sekund ledigt känns det som. Jag har sprungit mellan olika möten, föreläs-ningar, deadlines och mailkorresponden-ser. Allt för att försöka hinna med allt det som jag vill göra. Men emellanåt kan det bli lite väl mycket. Man vill gärna slänga läxboken och kalendern åt fanders, och grotta ner sig i den mycket roligare upp-giften att utveckla sin lilla Eevee till en Espeon (som faktiskt är coolast) i Poké-mon Gold.

Men självklart är det inte bara pest och kolera att ha mycket att göra. Det är skönt att hålla igång också. Jag vet själv att jag blir rastlös om jag inte har tillräckligt med saker att göra. Jag vill gärna ha full rulle omkring mig, briljera i skolan, och visa vad jag går för i de olika engagemang som jag har däromkring.

Att skriva den här lilla krönikan så att

ni nördar har något att läsa till exempel, är ju en av de roligaste saker jag har på mina att-göra-lista, och jag hade ju inte gärna valt bort det bara för att få mer tid att spendera i sängen om morgnarna.

Men i grund och botten handlar det mest om att hitta en form av balans.

Man måste ju försöka hinna med allt det man vill på den korta tiden vi har här på universitetet, och i jordelivet för den delen. Men man ska inte låta det bli för mycket bara, samtidigt som man kanske inte ska slösa bort sina dagar

på att ligga i sängen och pilla naveln. Det är en jävla balansgång helt enkelt. Man behöver saker att göra, och man behöver tid för vila.

Jag tror att vi alla kan tjäna på att försöka balansera upp våra liv lite bättre, för ingen mår bra av att ha för mycket att göra. Man talar om att samhället idag är så stressigt, men det är sällan någon gör något åt det. Ja förutom den där yoga-läraren som låter som Kristina Lugn då. Man måste väl bara börja ta lite mer tid för sig själv, att försöka andas och leva i nuet, och framförallt förverkliga sig själv. Vad är det egentligen som du vill? Tänk lite mer på det, och lite mindre på vad du har att bevisa för dig själv och andra, för i längden så är det oftast det som kommer tillbaka och biter dig i stjärten.

Sammanfattningsvis kan man väl säga: Ha så jävla kul du bara kan, var glad och lev livet. För imorgon har du cancer.

BALANSAKTENText: Emil Ericsson ∙ Illustration: Victoria Ovmark

”Att skriva den här krönikan så ni nördar har något att läsa till exempel...”

Hej igen!Välkommen tillbaka till en ny termin med LinTek och ett stort

TACK till alla er som var medlemmar under hösten 2012.

Genom ditt medlemskap har du bidragit till att:

FRI ENTRÉpå Nationernas Hus i Linköping för alla

kårmedlemmar

765faddrar

välkomnade

1750studenter under nolle-p

150företag och

organisationer ställer ut på

LARM 2013

99 ledamötesposter upptas nu

av studenter i olika styrelser, organ och andra grupper på

universitetet

Det anordnades två

VASSA TEMAVECKOR om utbildningsfrågor

respektive klimatfrågor

på universitetet

LinTeks näringslivsansvarig

med hjälp av

681 KOPPAR KAFFE

kunnat etablera och underhålla

företagskontakter på

312 MÖTENunder hösten

Runt

200 utbildningsrelaterade

studentärenden kunnat behandlas under överseende

av LinTek.

6000glada studenter kunde njuta av

7200 liter öl och

2600 liter cider på

München Hoben. Studievägledningens arbete ska nu

utvärderas för att bättre bemöta

STUDENTERNAS BEHOV

22

För ett tag sedan så drog det nya året igång, och med det även kampen om vem som lyckas hålla sina nyårslöften. Jag har dock

aldrig riktigt varit någon som brytt mig mycket om nyårslöften, det har som alltid känts lite fånigt tycker jag. Om man vill åstadkomma en förändring kan man väl göra det närsomhelst. Måste det vara just i januari det ska ske? Och kommer du ens att lyckas hålla ditt? Antagligen inte.

Tidigare år har jag haft lite nyårslöf-ten kan jag väl ändå tillstå, men jag har hållit dem på en rimlig nivå för mig själv. Jag har försökt att lova saker som gör livet lite bättre, utan att behöva springa på ett rullband i ett år. Mitt vanligaste har varit »Jag ska ha roligare nästa år och festa mer«. Det fun-kar oftast helt ok faktiskt. Det finns väl ingen känsla så härlig som den man får av att lyckas med en tuff uppgift?

Numera känner jag väl dock att nyårs-löften ofta är en ursäkt för att skjuta upp saker. Om du vet att »nästa år ska jag vara nyttig« eller »nästa år ska jag sluta röka«, ja då är det väl inget annat än ett sätt att slippa ta tag i problemet på direkten? Förändring är bra, självklart. Och det är ju förändring som är hela kärnan i konceptet här. Men

om man till vardags var lite mer redo att genomgå förändring och kämpa lite för att förbättra sin situation tror jag absolut att det skulle ge mycket bättre resultat än vad det ger att avge ett stort löfte till sig själv på nyår som man sedan inte håller ändå.

Men samtidigt ska inte jag komma här och dela ut en massa moralkakor, jag är precis lika naiv som alla andra. Jag har visserligen inte lagt några löften i år, men julen är över, knäcken och kakorna har intagit en permanent plats under naveln och det är dags att köpa gymmedlemsskap. Det slår sällan fel. Varje jul sitter jag på soffan hem-hemma och mular i mig god-saker saktidigt som jag tänker att så fort jag kommer tillbaka till skolan, ja då blir

det andra bullar (Hurtbullar). Jag googlar runt på tränings- och d i e t s i d o r p å nätet, kikar vil-ket som är det billigste gym-me t nä rma s t

där jag bor och lägger upp ett schema för hur ofta jag ska träna för att hinna bli fit innan sommaren.

Det här är väl tankar som sällan får genomslag däremot tyvärr. Visst, jag är helt ok bra på att träna och gör det lite då och då när jag känner för det. Jag äter också rätt nyttigt och kan stå länge med

grytor fyllda av diverse bönor och grön-saker för att känna mig lite duktig. Men å andra sidan gör man ju också saker som ger helt motsatt effekt, typ som att spen-dera samtliga lördagskvällar på kårhuset för att sedan bakis-slappa bort söndagarna med pizza, godis och tv-serier, och sedan på kuppen bli allt för förslappad för att orka göra något nyttigt varken måndag eller tisdag.

Nån dag kanske är den dagen då jag kommer till insikt om att det är dags att ta tag i saker och ting och faktiskt få dem gjorda. Till dess kanske jag får nöja mig med att inte lova så jättesvåra saker, för av någon anledning så är det ju faktiskt bättre att hålla löftet om att äta mer frite-rad mat 2013 än att bryta det om att gå till gymmet.

LÖFTEN,SOM UTLOVAT.Text: Emil Ericsson · Illustration: Victoria Ovmark

”Om man vill åstadkomma en förändring kan man väl göra det närsomhelst.”

22 23

Ibland kan vi väl alla känna att vi kanske tagit oss vatten över huvu-det. När det blir lite för mycket att bolla allting samtidigt, både privat-liv, studier och alla andra typer av

förpliktelser man kan tänkas ha. Ibland så kan det helt enkelt bli lite väl mycket, man är ju faktiskt bara en människa. Men det gäller också att hålla koll på vad man faktiskt håller på med och inte ta på sig allt för mycket, även om man gärna vill vara duktig och visa vad man verkligen går för, nu när man har chansen.

På sista tiden har jag knappt haft en sekund ledigt känns det som. Jag har sprungit mellan olika möten, föreläs-ningar, deadlines och mailkorresponden-ser. Allt för att försöka hinna med allt det som jag vill göra. Men emellanåt kan det bli lite väl mycket. Man vill gärna slänga läxboken och kalendern åt fanders, och grotta ner sig i den mycket roligare upp-giften att utveckla sin lilla Eevee till en Espeon (som faktiskt är coolast) i Poké-mon Gold.

Men självklart är det inte bara pest och kolera att ha mycket att göra. Det är skönt att hålla igång också. Jag vet själv att jag blir rastlös om jag inte har tillräckligt med saker att göra. Jag vill gärna ha full rulle omkring mig, briljera i skolan, och visa vad jag går för i de olika engagemang som jag har däromkring.

Att skriva den här lilla krönikan så att

ni nördar har något att läsa till exempel, är ju en av de roligaste saker jag har på mina att-göra-lista, och jag hade ju inte gärna valt bort det bara för att få mer tid att spendera i sängen om morgnarna.

Men i grund och botten handlar det mest om att hitta en form av balans.

Man måste ju försöka hinna med allt det man vill på den korta tiden vi har här på universitetet, och i jordelivet för den delen. Men man ska inte låta det bli för mycket bara, samtidigt som man kanske inte ska slösa bort sina dagar

på att ligga i sängen och pilla naveln. Det är en jävla balansgång helt enkelt. Man behöver saker att göra, och man behöver tid för vila.

Jag tror att vi alla kan tjäna på att försöka balansera upp våra liv lite bättre, för ingen mår bra av att ha för mycket att göra. Man talar om att samhället idag är så stressigt, men det är sällan någon gör något åt det. Ja förutom den där yoga-läraren som låter som Kristina Lugn då. Man måste väl bara börja ta lite mer tid för sig själv, att försöka andas och leva i nuet, och framförallt förverkliga sig själv. Vad är det egentligen som du vill? Tänk lite mer på det, och lite mindre på vad du har att bevisa för dig själv och andra, för i längden så är det oftast det som kommer tillbaka och biter dig i stjärten.

Sammanfattningsvis kan man väl säga: Ha så jävla kul du bara kan, var glad och lev livet. För imorgon har du cancer.

BALANSAKTENText: Emil Ericsson ∙ Illustration: Victoria Ovmark

”Att skriva den här krönikan så ni nördar har något att läsa till exempel...”

Hej igen!Välkommen tillbaka till en ny termin med LinTek och ett stort

TACK till alla er som var medlemmar under hösten 2012.

Genom ditt medlemskap har du bidragit till att:

FRI ENTRÉpå Nationernas Hus i Linköping för alla

kårmedlemmar

765faddrar

välkomnade

1750studenter under nolle-p

150företag och

organisationer ställer ut på

LARM 2013

99 ledamötesposter upptas nu

av studenter i olika styrelser, organ och andra grupper på

universitetet

Det anordnades två

VASSA TEMAVECKOR om utbildningsfrågor

respektive klimatfrågor

på universitetet

LinTeks näringslivsansvarig

med hjälp av

681 KOPPAR KAFFE

kunnat etablera och underhålla

företagskontakter på

312 MÖTENunder hösten

Runt

200 utbildningsrelaterade

studentärenden kunnat behandlas under överseende

av LinTek.

6000glada studenter kunde njuta av

7200 liter öl och

2600 liter cider på

München Hoben. Studievägledningens arbete ska nu

utvärderas för att bättre bemöta

STUDENTERNAS BEHOV

22 23

Ibland kan vi väl alla känna att vi kanske tagit oss vatten över huvu-det. När det blir lite för mycket att bolla allting samtidigt, både privat-liv, studier och alla andra typer av

förpliktelser man kan tänkas ha. Ibland så kan det helt enkelt bli lite väl mycket, man är ju faktiskt bara en människa. Men det gäller också att hålla koll på vad man faktiskt håller på med och inte ta på sig allt för mycket, även om man gärna vill vara duktig och visa vad man verkligen går för, nu när man har chansen.

På sista tiden har jag knappt haft en sekund ledigt känns det som. Jag har sprungit mellan olika möten, föreläs-ningar, deadlines och mailkorresponden-ser. Allt för att försöka hinna med allt det som jag vill göra. Men emellanåt kan det bli lite väl mycket. Man vill gärna slänga läxboken och kalendern åt fanders, och grotta ner sig i den mycket roligare upp-giften att utveckla sin lilla Eevee till en Espeon (som faktiskt är coolast) i Poké-mon Gold.

Men självklart är det inte bara pest och kolera att ha mycket att göra. Det är skönt att hålla igång också. Jag vet själv att jag blir rastlös om jag inte har tillräckligt med saker att göra. Jag vill gärna ha full rulle omkring mig, briljera i skolan, och visa vad jag går för i de olika engagemang som jag har däromkring.

Att skriva den här lilla krönikan så att

ni nördar har något att läsa till exempel, är ju en av de roligaste saker jag har på mina att-göra-lista, och jag hade ju inte gärna valt bort det bara för att få mer tid att spendera i sängen om morgnarna.

Men i grund och botten handlar det mest om att hitta en form av balans.

Man måste ju försöka hinna med allt det man vill på den korta tiden vi har här på universitetet, och i jordelivet för den delen. Men man ska inte låta det bli för mycket bara, samtidigt som man kanske inte ska slösa bort sina dagar

på att ligga i sängen och pilla naveln. Det är en jävla balansgång helt enkelt. Man behöver saker att göra, och man behöver tid för vila.

Jag tror att vi alla kan tjäna på att försöka balansera upp våra liv lite bättre, för ingen mår bra av att ha för mycket att göra. Man talar om att samhället idag är så stressigt, men det är sällan någon gör något åt det. Ja förutom den där yoga-läraren som låter som Kristina Lugn då. Man måste väl bara börja ta lite mer tid för sig själv, att försöka andas och leva i nuet, och framförallt förverkliga sig själv. Vad är det egentligen som du vill? Tänk lite mer på det, och lite mindre på vad du har att bevisa för dig själv och andra, för i längden så är det oftast det som kommer tillbaka och biter dig i stjärten.

Sammanfattningsvis kan man väl säga: Ha så jävla kul du bara kan, var glad och lev livet. För imorgon har du cancer.

BALANSAKTENText: Emil Ericsson ∙ Illustration: Victoria Ovmark

”Att skriva den här krönikan så ni nördar har något att läsa till exempel...”

Hej igen!Välkommen tillbaka till en ny termin med LinTek och ett stort

TACK till alla er som var medlemmar under hösten 2012.

Genom ditt medlemskap har du bidragit till att:

FRI ENTRÉpå Nationernas Hus i Linköping för alla

kårmedlemmar

765faddrar

välkomnade

1750studenter under nolle-p

150företag och

organisationer ställer ut på

LARM 2013

99 ledamötesposter upptas nu

av studenter i olika styrelser, organ och andra grupper på

universitetet

Det anordnades två

VASSA TEMAVECKOR om utbildningsfrågor

respektive klimatfrågor

på universitetet

LinTeks näringslivsansvarig

med hjälp av

681 KOPPAR KAFFE

kunnat etablera och underhålla

företagskontakter på

312 MÖTENunder hösten

Runt

200 utbildningsrelaterade

studentärenden kunnat behandlas under överseende

av LinTek.

6000glada studenter kunde njuta av

7200 liter öl och

2600 liter cider på

München Hoben. Studievägledningens arbete ska nu

utvärderas för att bättre bemöta

STUDENTERNAS BEHOV

6

Jo, så här ligger det till. Detta är min sista krönika i LiT-Hanian, och med sommaren runt hörnet har jag nu skrivit en himla fin liten krönika om

sommaren och hur det är tiden för äventyr och njutning. Ja, något sådant.

Den krönikan skrev jag i vart fall, läste igenom, kände mig nöjd och skickade iväg för korrekturläsning. Nu, en timma senare, ligger den dock i papperskorgen och skräpar. Då detta som sagt är min sista krönika vill jag ta tillfället i akt och skriva om något som jag faktiskt bryr mig om och går och tänker på om dagarna.

Det är nog inte många som mis-sat vågen av näthat, diskriminering och påhopp i allmänhet som florerat i vårt samhälle på sista tiden. Och jag måste säga att jag tycker att det börjar bli obehagligt. Hemskt obehagligt.

Jag har en vän som arbetar som jour-nalist på en lokaltidning. Hon skriver till mig emellanåt och uttrycker sin ångest för någon artikel hon skrivit. Detta då hon är rädd att hon retat upp någon med tex-ten, och att hon ska bli uthängd på sidor som Avpixlat, en sida med främsta syfte att publicera krönikor om varför man vill rösta på SD, och brottsskildringar där personer med utländsk bakgrund oftast innehar huvudrollen.

Invandringspolitiken är bara ett av många forum där sådant här yttrar sig. Det läggs också mycket krut på att för-nedra och hota på andra ställen. Idag ver-kar det som om den mesta politiken är utformad som så att det finns på två starka motpoler i varje fråga, och de som stödjer den ena sidan har som främsta uppgift att kväva oppositionen totalt, på valfritt sätt. Män och feminister möter varandra

i hårda verbala fighter i Instagrams kommentarsfält och journalisternas inkorgar fylls till bredden med hot om att få brösten stekta och uppätna av någon som inte gillade det de skrev. Överallt rasar kriget.

Sen är det inte så att de vanliga skur-karna är de enda skurkarna när det kommer till det här ämnet. Vi är alla lika bra på att slänga ur oss spydiga kommen-tarer med enda syfte att trycka ner någon annan. Det spelar ingen roll om man är sverigedemokrat, centerpartist, vänsterpartist, invandrare, utvandrare, rör-mokare, porrstjärna eller badkruka. Alla verkar vi alla känna detta behov och får i samma utsträckning ta smällar.

Utöver det så vet ingen heller vad som är den egentliga sanningen och vad som cen-sureras i media, vilket skruvar upp debatten ännu mer. Alla hävdar sig sitta inne med sanningen, men på vem ska man lyssna? Aftonbladet, Dagens nyheter eller Kissie?

Det verkar verkligen som att Sverige och världen håller på att balla ur totalt, och det känns inte bra.

Med allt detta menar jag inte att man ska sluta ha politiska diskussioner. Det är

viktigt att det fortsätter för att saker ska kunna förändras och bli bättre. Försök känna lite empati bara. Jag tycker inte att SD är världens festligaste parti precis, men det betyder inte att man inte ska få rösta på dem eller att man ska arbeta för att tysta ner dem. Man får helt enkelt försöka se saker från någon annans sida och orka ta diskussionen utan att fylla den med skällsord.

Det är på hög tid att vi alla tar vårt ansvar och tyglar vår vrede. Jag vet att det är svårt. Livet är skit och samhället är värre. Ta diskussionen när den kommer, men håll det på en civiliserad nivå. Det är ju faktiskt inget som blir bättre av att man sitter och hetsar elaka kommentarer mot varandra. Det låter kanske fånigt, men vi borde alla ta begreppet karma till oss och börja agera mot andra som vi själva vill bli bemötta. Släng ut lite medkänsla och omtanke i universum istället för könsord, så kanske livet på den här planeten blir lite mer uthärdligt.

SÅ JÄVLA TASKIGTText: Emil Ericsson ∙ Illustration: Victoria Ovmark

»Vi är alla lika bra på att slänga ur oss spydiga kommentarer med enda syfte att trycka ner någon annan.«

6

Jo, så här ligger det till. Detta är min sista krönika i LiT-Hanian, och med sommaren runt hörnet har jag nu skrivit en himla fin liten krönika om

sommaren och hur det är tiden för äventyr och njutning. Ja, något sådant.

Den krönikan skrev jag i vart fall, läste igenom, kände mig nöjd och skickade iväg för korrekturläsning. Nu, en timma senare, ligger den dock i papperskorgen och skräpar. Då detta som sagt är min sista krönika vill jag ta tillfället i akt och skriva om något som jag faktiskt bryr mig om och går och tänker på om dagarna.

Det är nog inte många som mis-sat vågen av näthat, diskriminering och påhopp i allmänhet som florerat i vårt samhälle på sista tiden. Och jag måste säga att jag tycker att det börjar bli obehagligt. Hemskt obehagligt.

Jag har en vän som arbetar som jour-nalist på en lokaltidning. Hon skriver till mig emellanåt och uttrycker sin ångest för någon artikel hon skrivit. Detta då hon är rädd att hon retat upp någon med tex-ten, och att hon ska bli uthängd på sidor som Avpixlat, en sida med främsta syfte att publicera krönikor om varför man vill rösta på SD, och brottsskildringar där personer med utländsk bakgrund oftast innehar huvudrollen.

Invandringspolitiken är bara ett av många forum där sådant här yttrar sig. Det läggs också mycket krut på att för-nedra och hota på andra ställen. Idag ver-kar det som om den mesta politiken är utformad som så att det finns på två starka motpoler i varje fråga, och de som stödjer den ena sidan har som främsta uppgift att kväva oppositionen totalt, på valfritt sätt. Män och feminister möter varandra

i hårda verbala fighter i Instagrams kommentarsfält och journalisternas inkorgar fylls till bredden med hot om att få brösten stekta och uppätna av någon som inte gillade det de skrev. Överallt rasar kriget.

Sen är det inte så att de vanliga skur-karna är de enda skurkarna när det kommer till det här ämnet. Vi är alla lika bra på att slänga ur oss spydiga kommen-tarer med enda syfte att trycka ner någon annan. Det spelar ingen roll om man är sverigedemokrat, centerpartist, vänsterpartist, invandrare, utvandrare, rör-mokare, porrstjärna eller badkruka. Alla verkar vi alla känna detta behov och får i samma utsträckning ta smällar.

Utöver det så vet ingen heller vad som är den egentliga sanningen och vad som cen-sureras i media, vilket skruvar upp debatten ännu mer. Alla hävdar sig sitta inne med sanningen, men på vem ska man lyssna? Aftonbladet, Dagens nyheter eller Kissie?

Det verkar verkligen som att Sverige och världen håller på att balla ur totalt, och det känns inte bra.

Med allt detta menar jag inte att man ska sluta ha politiska diskussioner. Det är

viktigt att det fortsätter för att saker ska kunna förändras och bli bättre. Försök känna lite empati bara. Jag tycker inte att SD är världens festligaste parti precis, men det betyder inte att man inte ska få rösta på dem eller att man ska arbeta för att tysta ner dem. Man får helt enkelt försöka se saker från någon annans sida och orka ta diskussionen utan att fylla den med skällsord.

Det är på hög tid att vi alla tar vårt ansvar och tyglar vår vrede. Jag vet att det är svårt. Livet är skit och samhället är värre. Ta diskussionen när den kommer, men håll det på en civiliserad nivå. Det är ju faktiskt inget som blir bättre av att man sitter och hetsar elaka kommentarer mot varandra. Det låter kanske fånigt, men vi borde alla ta begreppet karma till oss och börja agera mot andra som vi själva vill bli bemötta. Släng ut lite medkänsla och omtanke i universum istället för könsord, så kanske livet på den här planeten blir lite mer uthärdligt.

SÅ JÄVLA TASKIGTText: Emil Ericsson ∙ Illustration: Victoria Ovmark

»Vi är alla lika bra på att slänga ur oss spydiga kommentarer med enda syfte att trycka ner någon annan.«