Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar · Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar MIKAEL ÖSTLUND Institutionen för miljöanalys, SLU Box 7050, 750

Vattenkemi i gotländskavattendrag och referenssjöar

Rapport nr 5 2004 från Länsstyrelsens livsmiljöenhet

Vattenkemi i gotländskavattendrag och referenssjöar

MIKAEL ÖSTLUND

Institutionen för miljöanalys, SLUBox 7050, 750 07 UPPSALA

Omslagsbild: Gothemsån, station Y07 Åminne. Foto: Erik Törnblom

ISSN 1403-8439___________________________________________________________________________

LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN – VISBY 2004

FörordPå uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län har Institutionen för miljöanalys vid SLU gjort enutvärdering av vattenkemiska data från länets program för samordnad recipientkontroll (SRK)i vattendrag. Utöver länets program ingick i uppdraget en utvärdering av de två nationellareferensvattendragsstationerna Liffedarve i Idån (Västergarnsån) och Hörsne i Gothemsånsamt de två referenssjöarna Horsan och Bästeträsk.

Utvärderingen omfattar bedömning av tillstånd och förändring av de vattenkemiska för-hållandena under perioden 1988 - 2003, med fokus på närsaltstransport innehållande följande.

• Vattenföring• Markanvändning• Närsaltshalter (kväve och fosfor) och övrig vattenkemi (syrgastillstånd/syrgastärande

ämnen, ljusförhållanden och surhet/försurning)• Tillståndsbedömningar• Trender• Närsaltstransporter, arealspecifika förluster, avvikelse från jämförvärden.• Kopplingen mellan markanvändning och arealspecifika förluster, transporter etc.

I uppdraget ingick också en kvalitetsgranskning av datamaterialet med avseende på data-lagring i SRK-databasen vid den nationella datavärden, Institutionen för Miljöanalys, SLU.Samtliga analysdata finns tillgängliga via Internet på institutionens hemsida,http://www.ma.slu.se

Mikael Östlund har varit huvudansvarig för utvärderingen och sammanställningen avrapporten, Jakob Nisell har tagit fram avrinningsområden och markanvändningsstatistik. ErikTörnblom, Länsstyrelsen i Gotlands län har bidragit med text till avsnittet Inledning. LenaKulander och Kalle Nyberg har ansvarat för genomförandet av länsstyrelsens provtagnings-program. Rapporten har granskats av Erik Törnblom, Lena Kulander och Kalle Nyberg, vilkaockså har bidragit med vissa tillägg, ändringar och tolkningar.

Innehåll

Förord

Innehåll

Sammanfattning.....................................................................................................................7

Provtagningsprogrammet ..................................................................................................... 11

Provtagningsnät ............................................................................................................... 11

Avrinningsområden.......................................................................................................... 11

Provtagning...................................................................................................................... 12

Analyserade parametrar.................................................................................................... 14

Yttre förhållanden ................................................................................................................ 14

Vattenföring..................................................................................................................... 14

Markanvändning .............................................................................................................. 18

Resultat – vattenkemi........................................................................................................... 20

Ljusförhållanden .............................................................................................................. 20

Vattenfärg .................................................................................................................... 20

Grumlighet ................................................................................................................... 20

Tillståndsbedömning ljusförhållanden .......................................................................... 21

Syrgastillstånd och syrgastärande ämnen.......................................................................... 23

Tillståndsbedömning syrgastärande ämnen................................................................... 24

Surhet / försurning ........................................................................................................... 25

Näringsämnen .................................................................................................................. 26

Fosforhalter.................................................................................................................. 26

Kvävehalter.................................................................................................................. 27

Transporter av kväve och fosfor ....................................................................................... 29

Tillståndsbedömning av kväve och fosfor......................................................................... 32

Arealspecifika förluster av kväve och fosfor i olika avrinningsområden ....................... 32

Tillståndsklassning av kväve och fosfor i referenssjöarna ............................................. 38

Förändringar av vattenkvalitet under mätperioden ............................................................ 39

Förändringar i halter..................................................................................................... 39

Förändringar i transport av kväve och fosfor ................................................................ 41

Vattendragsvis sammanfattning ........................................................................................... 48

Lummelundaån ................................................................................................................ 48

Ireån................................................................................................................................. 48

Vägumeån........................................................................................................................ 49

Gothemsån....................................................................................................................... 49

Storsundsån......................................................................................................................50

Skarnviksån......................................................................................................................51

Närkån .............................................................................................................................51

Halorån ............................................................................................................................52

Burgsviksån .....................................................................................................................52

Snoderån ..........................................................................................................................53

Västergarnsån...................................................................................................................54

Referenser............................................................................................................................55

Bilagor.................................................................................................................................57

Bilaga 1. Markanvändning (tabell & kartor)

Bilaga 2. Tidsseriediagram – vattenkemiska variabler (figurer)

Bilaga 3. Statistik – vattenkemiska variabler (tabeller)

Bilaga 4. Årstransporter (tabeller)

Bilaga 5. Provtagningsstationer (bilder)

7

SammanfattningPå uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län har Institutionen för miljöanalys vid SLU gjort enutvärdering av vattenkemiska data från länets program för samordnad recipientkontroll (SRK)i vattendrag för perioden 1988-2003. I uppdraget ingick också utvärdering av de två nationellareferensvattendragstationerna Liffedarve i Västergarnsån och Hörsne i Gothemsån samt de tvånationella referenssjöarna Horsan och Bästeträsk.

Utvärderingen omfattar bedömning av tillstånd och förändring i tiden av vattenkemiska för-hållanden i totalt 13 vattendrag och 2 sjöar. Längs de större vattendragen har data för fleraprovtagningsstationer använts för att påvisa eventuella olikheter inom huvudavrinnings-området.

De gotländska vattendragen har förhållandevis litet vattenflöde med årsmedelvattenföringarmellan 0,02 – 3,7 m3/s. Vattenföringen varierade mycket i vattendragen från år till år.Variationen var störst i början av den undersökta perioden (1988-2003) med höga vatten-föringar ungefär vartannat år (1988, 1990, 1992, 1994, 1995) och vartannat år med lågavattenföringar (1989, 1991, 1993, 1996). År 1995 var årmedelvattenföringen som högst och1996 var vatten-föringen som lägst. Senare delen av perioden (1997-2003) karaktäriseras avrelativt höga vattenflöden, jämförliga med högflödesåren under perioden 1988-1994.Avrinningen sker huvudsakligen under perioden oktober-april, med högsta vattenföring underdecember-januari. Under perioden maj-september/oktober förekommer i regel ett utpräglatlågt vattenstånd och många av de mindre vattendragen torkar ut helt under sommar och tidighöst.

Markanvändningen i de undersökta avrinningsområdena utgörs främst av åker- ochskogsmark. Många av provtagningsstationerna är starkt jordbrukspåverkade. Halorån ochLummelundaån är de vattendrag som har störst dominans av jordbruksmark i avrinnings-området (55-61%). Vägumeån, Gothemsån, Närkån och Burgsviksån samt Snoderån harockså stora andelar jordbruksmark (41-45%). Skogsdominerande vattendrag är Ireån,Vasteån, Storsundsån, Gartarveån och Skarnviksån samt Västergarnsån (48-71%). De tvåreferenssjöarna Horsans och Bästeträsks avrinningsområden domineras också av skog (63-75%), medan jordbruksandelen är mycket liten (≤ 1%). De skogsdominerande vattendragenhade också störst andel myrmark i sina avrinningsområden. Det förekommer dock storaskillnader i markanvändningen mellan olika delavrinningsområden i de större vattendragen.

Kväve- och fosforhalterna varierade mycket mellan vattendragen och de olika provtagnings-stationerna. De flesta stationerna uppvisade mycket höga medelhalter av totalkväve och högamedelhalter av totalfosfor. De högsta kvävehalterna återfanns vid stationer i jordbruks-intensiva avrinningsområden. Extremt höga totalfosforhalter (enligt Bedömningsgrunder förmiljökvalitet) påvisades nedströms inlandsbaserade avloppsreningsverk och lagringsdammarför avloppsvatten, exempelvis delar av Snoderån, Närkån och Burgsviksån.

Utifrån resultaten från de undersökta vattendragsstationerna har mängden kväve och fosforsom transporteras till havet beräknats för hela Gotland. Uppskattningsvis transporteras årligen2 500 ton kväve och 60 ton fosfor till havet. Transporten av både kväve och fosfor var störst iGothemsån med 560 ton kväve och 9 ton fosfor per år. Gothemsån uppvisade också denhögsta medelvattenföringen. Eftersom det råder ett starkt samband mellan vattenföring ochämnestransport så var även transporterna av kväve och fosfor relativt höga i Ireån, Närkån,Snoderån och Västergarnsån. Trender i framförallt ökande transporter av närsalter under den

8

undersökta tidsperioden (1988-2003) tycks kunna förklaras med det starka sambandet mellantransporterad mängd och vattenföring. Stationer där fosfortransporten tycks ha minskat,samtidigt som vattenföringen varit relativt hög (normal) den senaste perioden (1997-2003), ärLummelundaån (Y01), Burgsviksån (Y27), Garda i Närkån (Y23). Transporten av fosfor iBurgsviksån har varit cirka 500 kg lägre årligen under perioden 1997-2003 jämfört medperioden 1988-1996. Detta är sannolikt ett resultat av förbättrad hantering av avloppsvattnet(lagring i dammar) från reningsverket i Havdhem.

Vid tillståndbedömningen med avseende på näringsämnen hamnade flera vattendragsstationeri de högsta tillståndklasserna (klass 4-5) enligt Naturvårdsvekets bedömningsgrunder. Dearealspecifika förlusterna av totalkväve och totalfosfor uppvisade liksom närsaltshalterna enstark koppling till markanvändningen. Förlusterna av kväve bedömdes vara höga för mer-parten av de undersökta stationerna. Ringome dike i Snoderån och Barlingbo i Gothemsån,vilka båda är jordbruksintensiva områden med liten areal, uppvisade sämsta tillstånd (till-ståndsklass 5) med årliga kväveförluster på över 16 kg per hektar. I det skogsdominerandekällområdet Hejde längst upp i Gothemsåns avrinningsområde bedömdes kväveförlusterna tillmycket låga, < 1,0 kg N/ha,år (klass 1). Fosforförlusterna uppvisade större variation mellande olika stationerna. Extremt höga fosforförluster noterades för Närkån, Halorån ochBurgsviksån, med förluster över 0,32 kg P/ha,år (tillståndsklass 5). De absolut högsta fosfor-förlusterna sågs i Närkån vid stationen Stånga, nedströms reningsdammarna föravloppsvatten, där noterades årliga fosforförluster på 0,78 kg per hektar avrinningsområde. Ide avrinningsområden som domineras av skog med låg tillförsel av fosfor från jordbruket ochmed en relativt låg befolkningstäthet såsom Tingstäde träsks utlopp i Ireån, Storsundsån,Skarnviksån och Hejde i Gothemsån var fosforförlusterna mycket låga (tillståndsklass 1).

I referenssjöarna var fosforhalterna låga (klass 1). Kvävehalterna var måttligt höga (klass 2) iHorsan och höga (klass 3) i Bästeträsk. Kväve/fosforkvoten visar att sjöarna har kväve-överskott.

Halten av organiskt material var måttligt hög till hög vid de flesta stationerna (klass 3-4). Vidtillståndsbedömningen hamnade Barlingbo i Gothemsån och Lojsta i Snoderån i tillstånds-klass 2, dvs. låga halter (CODMn 4-8 mg/l). Stenkyrka och Martebo i Ireån och Ringome dikei Snoderån samt Burgsviksån hamnade i klass 5, dvs. mycket hög halt av organiskt material(CODMn >16 mg/l).

De flesta vattendragen bedömdes ha måttligt färgat vatten (tillståndsklass 3). Men vid bedöm-ning av grumlighet hamnade många av dessa i tillståndsklass 4, d v s betydligt grumligtvatten. Framförallt gäller det vattendrag i jordbruksintensiva områden och kan bero på enstörre erosionsbenägenhet orsakad av kanaliseringar, uträtningar och dikningar. Vattendragmed relativt stor andel humusrika våtmarker hamnade naturligt nog i en bättre tillståndsklassnär grumlighet bedömdes jämfört med vattenfärgsbedömning. Referenssjöarna Horsan ochBästeträsk bedömdes ha svagt färgat vatten (tillståndsklass 2).

Samtliga vattendragsstationer samt referenssjöarna Horsan och Bästeträsk uppvisade högapH-värden och mycket god buffertkapacitet (tillståndsklass 1). Medianvärdena för pHvarierade mellan 7,7 och 8,3 och för alkaliniteten mellan 2,1 och 6,0. Lägst alkalinitet hadesjöstationerna och vattendragsstationerna i anslutning till sjöutloppen, vilket kan förklaras avsjöarnas lägre innehåll av lösta joner.

9

Inledning

Den samordnade recipientkontrollen (SRK) i gotländska vattendrag påbörjades 1988 medinriktning mot att följa jordbrukets, industrins och den kommunala avloppshanteringensinverkan på vattenkvaliteten. Fram till idag har undersökningar av vattenkemiska variablergenomförts vid ett 40-tal provtagningsplatser i olika vattendrag. De flesta studeradevattendragen uppvisar en tydlig mänsklig påverkan men några vattendrag uppvisar nära påopåverkade förhållanden. Undersökningsprogrammet har utformats och genomförts avlänsstyrelsen med ekonomiskt bidrag från Gotlands kommun och Roma sockerbruk. Sedan imitten av 1980-talet finns på Gotland provtagningsplatser för nationella referensvattendrag,Hörsne i Gothemsån och Liffedarve i Västergarnsån samt två nationella referenssjöar, Horsanoch Bästeträsk. Undersökningarna administreras och analyseras av Institutionen förmiljöanalys, SLU.

Gotland har idag runt 50 sjöar med en vattenspegel större än 1 hektar. Äldre kartor uppvisarbetydligt fler sjöar (på Gotland kallade träsk) och våtmarker på Gotland. Som en följd avomfattande utdikningar under 1800- och början av 1900-talen i syfte att öka åkerarealen ochföda en växande befolkning försvann många av dessa grunda sjöar. De flesta sjöarna ärbelägna på den norra delen av ön och på Fårö. Huvuddelen av de gotländska träsken är grundamed vattendjup som sällan överstiger 1,5 m. Sjöarna i Lojstaområdet är dock djupare (ner till18 m). De tre största sjöarna är Bäste träsk, Tingstäde träsk och Fardume träsk. Flera sjöar äravsnörda havsvikar och varierar i karaktär från vegetations- och näringsfattiga tillvegetations- och näringsrika. Några sjöar är också av betydelse som vattenreservoarer ochvattentäkter. Tingstäde träsk är vattentäkt till Visby under sommarmånaderna, Hau träsk ärvattentäkt till Fårösund och Bäste träsk är upptagen som reservvattentäkt.

Även vattendragen har påverkats kraftigt av dikningarna. Idag återstår ett 60-talkustmynnande vattendrag varav huvuddelen är små med låga flöden under stora delar av året.Kanaliseringar, dikningar och rätningar av vattendrag har påverkat avrinningsområdenasvattenhållande förmåga, förändrat vattenflödena och påskyndat transporten av partiklar ochnärsalter. Den åkermark som skapats genom dikningarna är mycket bördig men enkontinuerlig oxidation av det organiska materialet medför stora förluster av framför allt kvävetill vattendragen. Huvuddelen av nederbörden på Gotland faller under november till mars dåockså de högsta flödena uppmäts. Under denna period sker också huvuddelen av transportenav partiklar och närsalter. Brist på nederbörd under årets övriga månader och frånvaron avvattenhållande element gör att de flesta vattendragen torkar ut helt eller delvis undersommarmånaderna med kraftiga negativa effekter på vattenlevande organismer. Gotland ärrikt på små vattendrag och många uppvisar en relativt hög vattenkvalitet vilket återspeglas iatt många av dem hyser livskraftiga bestånd av havsöring. Flera vattendrag, framför allt påöns centrala och södra delar uppvisar en tydlig eller kraftig påverkan av jordbruket i form avförhöjda närsaltshalter. Andra närsaltskällor till vattendragen på Gotland är utsläpp frånreningsverk och avloppsanläggningar. Antalet enskilda avlopp är stort (ca 12 000) (Vatten-plan för Gotlands kommun, remissversion 2004) och det har konstaterats att en hög andel(runt 40 %) har brister. Gotlands kommun arbetar aktivt med att dessa brister åtgärdas. PåGotland finns ett system med bevattning med avloppsvatten i jordbruket. På flera ställen påön lagras avloppsvatten i stora dammar, vattnet används sedan vid bevattning av grödor underde torra sommarmånaderna. Särskilt i Burgsviksån har närsaltshalterna minskat efter denändrade avloppsvattenhanteringen. Dammarna kan dock fungera som en närsaltskälla om deinte är täta. Stånga returvattendammar orsakar en tydlig närsaltspåverkan på den nedströmsbelägna SRK-stationen.

10

Tabell 1. Provtagningsstationer med syfte till placering

Kod Stationsnamn Syfte

Y01 Lummelundaån Åmynning

Y02 Ireån, Ire Åmynning

Y04 Ireån, Tingstäde utlopp Sjö, vattentäkt

Y05 Vägumeån, Vägume Åmynning, nedströms Lärbro reningsverk

Y06 Ireån, Martebo Myrmark

Y07 Gothemsån, Åminne Åmynning

Y08 Gothemsån, Källunge Delavrinningsområde

Y09 Gothemsån, Dalhem Nedströms reningsverk

Y10 Gothemsån, Norra Aumunds Delavrinningsområde, jordbruksmark

Y11 Gothemsån, Södra Aumunds Nedströms sockerbruksdamm och reningsverk

Y12 Gothemsån, Högbro Uppströms sockerbruksdamm och reningsverk

Y13 Gothemsån, Barlingbo JRK Typområde på jordbruksmark

Y14 Västergarnsån, Eskelhem Nedströms reningsverk

Y15 Västergarnsån, Tofta Jordbruksmark, skogsmark

Y16 Snoderån, Sproge Åmynning

Y17 Snoderån, Levide Skogsmark

Y18 Snoderån, Oxarve Referens vid utsläpp från reningsverk

Y19 Snoderån, Ringome dike Nedströms reningsdammar, jordbruksmark

Y20 Snoderån, Lojsta Nedströms Lojstasjöarna

Y21 Närkån, Stånga Nedströms reningsdammar

Y22 Närkån, Lye Skogsmark

Y23 Närkån, Garda Nedströms reningsverk

Y24 Närkån, När Åmynning

Y26 Halorån, Rone Jordbruksmark

Y27 Burgsviksån, Näs Åmynning nedströms reningsverk, reningsdammar

Y29 Storsundsån, Vallmyr ”Opåverkat” referensområde

Y31 Storsundsån, Kyrkebinge Nedströms reningsverk

Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Nedströms våtmark (Nygårdsmyr)

Y37 Skarnviksån, Ala Uppströms våtmark (Nygårdsmyr)

Y38 Västergarnsån, Pavikens inlopp Uppströms våtmark (Paviken)

Y39 Västergarnsån, Pavikens utlopp Åmynning nedströms våtmark (Paviken)

Y40 Storsundsån, Storsund Uppströms våtmark (Storsund)

Y41 Storsundsån, Medebys Nedströms våtmark (Storsund)

Y44 Ireån, Stenkyrka JRK förstudie, jordbruksmark

Y45 Gothemsån, Hejde Skogligt referensområde

PMK2 Gothemsån, Hörsne Nationellt program

PMK1 Västergarnsån, Liffedarve Nationellt program

11

ProvtagningsprogrammetProvtagningsnätDet samordnade recipientkontrollprogrammet (SRK) utarbetades av Länsstyrelsen i Gotlandslän i samråd med Gotlands kommun och LRF och provtagningsnätet omfattade då 32provtagningspunkter i 14 huvudvattendrag. I dagsläget, (2004) är antalet stationer 23 i 10vattendrag. Längs de större vattendragen har flera provtagningsstationer upprättats för attpåvisa eventuella olikheter inom huvudavrinningsområdet. Stationsnätet har utgjorts av enkombination av stationer valda att dels representera förhållanden i uppströmsområden medolika marktyper och markanvändning (främst jordbruksmark); dels stationer vidvattendragens utlopp i havet för att möjliggöra beräkningar av totala transporter till havet;dels s.k. recipientkontrollstationer nedströms områden med avloppshantering såsomrecipienter för avloppshantering, dels lagrings- / bevattningsdammar med avloppsvatten ochprocessvatten från sockerindustrin; och dels stationer vid in- och utflöden till/frånvåtmarksområden

Som komplement till Länsstyrelsens provtagningsprogram (SRK Gotland) redovisas också irapporten data från 2 vattendragstationer (Liffedarve och Hörsne) och 2 sjöstationer (Horsanrespektive Bästeträsk) vilka ingår i det nationella stationsnätet och för vilka Institutionen förmiljöanalys vid SLU ansvarar.

AvrinningsområdenUppgift om storlek och begränsning av en provtagningsstations avrinningsområde ärväsentlig, dels för bedömning av miljötillstånd av näringsämnen i vattendrag (med nuvarandebedömningsgrunder) och dels för framtagandet av markanvändningsstatistik och lokaliseringav eventuella punkutsläpp, samt för att möjliggöra arealproportionering av vattenföring.Därför har avrinningsområdet för varje undersökt provtagningsstation tagits fram. Arbetetutfördes i ArcInfo med GSD-Gröna kartan (dnr. 507-98-4720) och den digitala höjddatabasensom underlag. Som ytterligare stöd användes av SMHI avgränsade avrinningsområden.

Storleken på de undersökta vattendragens avrinningsområden varierar mellan 7,4 km2

(Hauträskbäcken) och 478 km2 (Gothemsån). Tillsammans täcker de undersökta vatten-dragens avrinningsområden ungefär hälften av Gotlands yta. Många har sina källor belägna påöns centrala delar. Övriga vattendrag, vilka inte ingår i provtagningsprogrammet, liggerkustnära och de flesta har en betydligt lägre avrinning och är därför var för sig inte såbetydande med avseende på transporter av ämnen till havet.

I den nedre delen av Västergarnsån tillkommer vatten via en bifurkation med Varbosån.Uppskattningsvis rinner 2/3 av Varbosåns vatten in i Västergarnsån och 1/3 rinner direkt tillhavet. Vid beräkningar av vattenflöden och arealförluster vid stationerna Pavikens inlopp(Y38) respektive utlopp (Y39) har 2/3 av arealen uppströms bifurkationen ingått i beräk-ningarna.

I figur 1 visas en karta med namn på de undersökta vattendragen och med stationskod för deenskilda provtagningsstationerna. Avrinningsområdena för de olika vattendragens mynnings-stationer avgränsas med tjocka linjer och provtagningsstationernas delavrinningsområdenuppströms respektive mynningsstation avgränsas med tunna linjer.

12

�

�

�

�

�

�

�

�

��

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

�

�

Lummelundaån

IreånVasteån

Horsan

Arån/Bästeträsk

Hauträsks-bäcken

Gothemsån

Storsundsån

Gartarveån

Vägumeån

Skarnviksån

Närkån

Burgsviksån

Snoderån

Västergarnsån

Y01

Y02

Y04

Y06

Y44

Y30Y32

Y33Y34

Y05

Y07

Y08

Y09Y10

Y11

Y12

Y13

Y45

PMK2Y41

Y29 Y40

Y31

Y36

Y37

Y25

Y24

Y26

Y21

Y22Y23

Halorån

Y27

Y16

Y17

Y18

Y19

Y20

Y28

Y14Y15

Y38

Y39

PMK1

Varbosån

ProvtagningRapporten redovisar resultaten från provtagningarnas start 1988 fram till och med december2003. Stationerna har regelbundet provtagits i mitten av varje kalendermånad under periodenoktober – april med undantag av tillfällen då vattendraget varit uttorkat eller p.g.a. speciellaisförhållanden. Eftersom många av vattendragen på Gotland har mycket låg eller ingenvattenföring under sommarhalvåret är provtagningsfrekvensen under den tiden låg. Ett fåtalstationer har dessutom provtagits utöver ovanstående. Prov har tagits på 1/3 av vattendjupetdirekt i provtagningsflaskan (fäst på provtagningsstång).

Figur 1. Karta över Gotland med de undersöktaprovtagningsstationerna och tillhörandeavrinningsområde. Provtagningsstationernasymboliseras med svarta punkter.Huvudavrinningsområden begränsas med tjock linjeoch delavrinningsområden med tunn linje

13

De nationella vattendragsstationerna har provtagits varje kalendermånad med start 1985(Liffedarve) respektive 1987 (Hörsne) I referensssjöarna har prov tagits 4 gånger per år, iregel mars, maj, augusti och oktober, med början 1995 i Bästeträsk och 1997 i Horsan.I tabell 2 redovisas de undersökta provtagningsstationerna med stationskod, namn,koordinater, provtagningsperiod och provantal.

Tabell 2. Undersökta provtagningsstationer under åren 1985-2003. Stationskod, namn, koordinateroch mätperiod (avslutade stationer är gråmarkerade) samt provantal.

Stationskod Stationsnamn Y X Start SlutAntalprov

Y01 Lummelundaån 165488 640459 1988-02-10 pågår 134Y02 Ireån, Ire 166610 641535 1988-02-10 pågår 137Y04 Ireån, Tingstäde utlopp 166725 640438 1988-02-10 1995-04-11 57Y05 Vägumeån, Vägume 167905 640803 1988-02-10 pågår 136Y06 Ireån, Martebo 166493 640626 1988-02-10 1995-05-16 56Y07 Gothemsån, Åminne 167627 639137 1988-02-10 pågår 137Y08 Gothemsån, Källunge 166895 638968 1988-02-10 1998-03-23 57Y09 Gothemsån, Dalhem 166470 638292 1988-02-10 pågår 128Y10 Gothemsån, N. Aumunds 165980 638182 1988-02-11 1995-02-13 54Y11 Gothemsån, S. Aumunds 165993 638137 1988-02-11 pågår 133Y12 Gothemsån, Högbro 165961 637764 1988-02-11 pågår 133Y13 Gothemsån, Barlingbo 165870 638443 1989-06-13 pågår* 145Y14 Västergarnsån, Eskelhem 164382 637580 1988-02-15 pågår 128Y15 Västergarnsån, Tofta 164370 637585 1988-02-15 1995-02-14 57Y16 Snoderån 164467 634783 1988-02-15 pågår 133Y17 Snoderån, Levide 164878 635456 1988-02-15 pågår 127Y18 Snoderån, Oxarve 165176 634765 1988-02-15 pågår 129Y19 Snoderån, Ringome dike 165174 634755 1988-02-15 pågår 120Y20 Snoderån, Lojsta 165567 635700 1988-02-11 1995-03-14 58Y21 Närkån, Stånga 166415 635208 1988-02-11 pågår 129Y22 Närkån, Lye 166217 635549 1988-02-11 pågår 133Y23 Närkån, Garda 166763 635670 1988-02-11 pågår 129Y24 Närkån, När 167278 635275 1988-02-11 pågår 135Y25 Gartarveån, Gartarve 168001 636515 1988-02-11 1994-03-16 36Y26 Halorån, Rone 166108 634408 1988-02-11 1995-04-11 57Y27 Burgsviksån, Näs 165090 633387 1988-02-15 pågår 131Y28 Snoderån, Asa träsk 165632 635375 1988-02-15 1989-01-17 3Y29 Storsundsån, Vallmyr 167658 638530 1988-02-10 pågår 137Y30 Vasteån, Träskmyr 167564 641629 1988-02-10 1994-11-15 57Y31 Storsundsån, Kyrkebinge 167518 638668 1988-06-13 1989-10-17 10Y32 Vasteån, Kullshage 167385 641620 1988-06-14 1994-11-15 46Y33 Arån, Bästeträsk 168562 642557 1988-06-13 1989-08-15 4Y34 Hauträsksbäcken, Hau träsk 169030 642306 1988-06-13 1989-08-15 4Y36 Skarnviksån, Kräklingbo 167405 637420 1989-06-13 1995-03-13 46Y37 Skarnviksån, Ala 167125 637180 1989-06-13 1995-03-13 48Y38 Västergarnsån, Pavikens inl. 164130 637239 1990-06-14 pågår 116Y39 Västergarnsån, Pavikens utl. 164046 637131 1990-06-14 pågår 118Y40 Storsundsån, Storsund 167719 638562 1990-10-15 1994-10-11 31Y41 Storsundsån, Medebys 167869 638710 1990-10-15 1994-10-11 31Y44 Ireån, Stenkyrka 166295 640934 1993-03-24 1994-06-23 13Y45 Gothemsån, Hejde 165332 636364 1994-12-13 1996-06-11 23PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 164346 637535 1985-01-18 pågår** 206PMK2 Gothemsån, Hörsne 166721 638491 1987-01-19 pågår** 201RS1 Horsan 168013 642008 1997-05-21 pågår*** 27RS2 Bästeträsk 168553 642555 1995-08-14 pågår*** 34

* Typområde för jordbruksmark i regi av Institutionen för Marvetenskap, SLU. I denna rapport ingår prover tilloch med 29/9 1998. Resultat därefter redovisas av SLU i egen rapportserie.

** Nationella referensvattendrag i regi av Institutionen för Miljöanalys, SLU.

***Nationella referenssjöar i regi av Institutionen för Miljöanalys, SLU.

14

Analyserade parametrarFöljande fysikaliska och kemiska parametrar har analyserats:

Länsstyrelsens program.temperatur kemisk syreförbrukning (CODMn)pH ammonium-kväve (NH4-N)alkalinitet nitrat-kväve (NO3-N)färgtal total-kväve (Tot-N)grumlighet fosfat-fosfor (PO4-P)suspenderat material total-fosfor (Tot-P)konduktivitet

Nationellt program.pH kemisk syreförbrukning (KmnO4)alkalinitet organiskt kol (TOC)konduktivitet ammonium-kväve (NH4-N)kalcium (Ca) nitrit-kväve (NO2-N)magnesium (Mg) nitrat-kväve (NO3-N)natrium (Na) Kjeldahl-kväve (Tot-N)kalium (K) organiskt kväve (Org-N)sulfat (SO4) total-kväve (persulfat)klorid (Cl) beräknad halt totalkväveabsorbans fosfat-fosfor (PO4-P)kisel total-fosfor (Tot-P)

Vattenkemiska analyser inom länsstyrelsens program har utförts av Lantbrukskemiskastationen i Visby till och med mars 1997 och Cementa Research i Slite från april 1997.Analyser från stationen Y13 (typområde för jordbruksmark) utfördes t o m 1995 avLantbrukskemiska stationen i Visby och sedan av Cementa Research. För vattenkemiskaanalyser inom de nationella programmen för sjöar och vattendrag har Institutionen förmiljöanalys, SLU svarat sedan programmen startades. Analysresultat finns lagrade vidLänsstyrelsen Gotlands län och vid Institutionen för miljöanalys vid SLU, som också ärdatavärd för data som insamlats inom den nationella och regionala miljöövervakningen. Datafinns tillgängliga via IMA´s hemsida (www.ma.slu.se).

Yttre förhållandenVattenföringHur mycket vatten som tillförs ett vattendrag påverkas i hög grad av nederbördsmängder ochtemperaturer men också av markens beskaffenhet. Tillförseln kan ske under markytan s.k.infiltration eller nära markytan (ytavrinning). Vid intensiva regn eller då marken är tjälad ellerdå jordmånen har den strukturen att infiltrationen försvåras sker tillförseln huvudsakligengenom ytavrinning.

Vattenföringsuppgifter är av central betydelse vid bedömning av vattenkvalitet eftersomvattenföringen står i direkt relation till transporten av olika ämnen i ett vattendrag. Oftastsaknas uppgifter om vattenföring och för denna studie finns observerad vattenföring på trestationer (SMHI:s kontinuerliga vattenståndsregisteringar), dvs. i Gothemsån vid Hörsne ochBarlingbo samt i Västergarnsån vid Liffedarve. För ytterligare 18 stationer har vattenföringenmodellerats av SMHI med PULS-modellen (Bergström 1992), baserat på tidsserier avobserverad vattenföring och närliggande klimatdata. Vattenföringsuppgifter för övriga

15

stationer har uppskattats genom arealproportionering av vattenföring vid närliggandestationer, observerad eller modellerad. Tabell 3 visar stationer med erhållna vattenföringsdataoch för vilka ämnestransporter beräknats.

Tabell 3. Provtagningsstationer med erhållna vattenföringsdata.

Kod Stationsnamn Vattenföringsstation Vattenföringsbestämning

Y01 Lummelundaån Lummelunda (Y01) PULS-modellerad

Y02 Ireån, Ire Ire (Y02) PULS-modellerad

Y04 Ireån, Tingstäde utlopp Arealproportionerad med Ire (Y02)

Y05 Vägumeån, Vägume Vägume (Y05) PULS-modellerad

Y06 Ireån, Martebo Arealproportionerad med Ire (Y02)

Y07 Gothemsån, Åminnes Åminne (Y07) PULS-modellerad

Y08 Gothemsån, Källunge Arealproportionerad med Hörsne (PMK2)

Y09 Gothemsån, Dalhem Arealproportionerad med Hörsne (PMK2)

Y10 Gothemsån, Norra Aumunds Arealproportionerad med Hörsne (PMK2)

Y11 Gothemsån, Södra Aumunds Södra Aumunds (Y11) PULS-modellerad

Y12 Gothemsån, Högbro Högbro (Y12) PULS-modellerad

Y13 Gothemsån, Barlingbo Barlingbo (Y13) Observerad

Y14 Västergarnsån, Eskelhem Arealproportionerad med Liffedarve (PMK1)

Y15 Västergarnsån, Tofta Arealproportionerad med Liffedarve (PMK1)

Y16 Snoderån Sproge (Y16) PULS-modellerad

Y17 Snoderån, Levide Levide (Y17) PULS-modellerad

Y18 Snoderån, Oxarve Arealproportionerad med Sproge (Y16)

Y19 Snoderån, Ringome dike Arealproportionerad med Sproge (Y16)

Y20 Snoderån, Lojsta Lojsta (Y20) PULS-modellerad

Y21 Närkån, Stånga Arealproportionerad med När (Y24)

Y22 Närkån, Lye Arealproportionerad med När (Y24)

Y23 Närkån, Garda Arealproportionerad med När (Y24)

Y24 Närkån, När När (Y24) PULS-modellerad

Y26 Halorån, Rone Rone (Y26) PULS-modellerad

Y27 Burgsviksån, Näs Näs (Y27) PULS-modellerad

Y29 Storsundsån, Vallmyr Vallmyr (Y29) PULS-modellerad

Y31 Storsundsån, Kyrkebinge Arealproportionerad med Vallmyr (Y29)

Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Skarnviksån (Y36/37) PULS-modellerad/arealproportionerad

Y37 Skarnviksån, Ala Skarnviksån (Y36/37) PULS-modellerad/arealproportionerad

Y38 Västergarnsån, Pavikens inlopp Arealproportionerad med Liffedarve (PMK1)

Y39 Västergarnsån, Pavikens utlopp Pavikens utlopp (Y39) PULS-modellerad

Y40 Storsundsån, Storsund Arealproportionerad med Vallmyr (Y29)

Y41 Storsundsån, Medebys Medebys (Y41) PULS-modellerad

Y44 Ireån, Stenkyrka Arealproportionerad med Ire (Y02)

Y45 Gothemsån, Hejde Hejde (Y45) PULS-modellerad

PMK2 Gothemsån, Hörsne Hörsne (PMK2) Observerad

PMK1 Västergarnsån, Liffedarve Liffedarve (PMK1) Observerad

Vattenföringen varierade mycket i vattendragen från år till år. Variationen var störst i börjanav den undersökta perioden (1988-2003) med höga vattenföringar vartannat år (1988, 1990,1992, 1994) och vartannat år med låga vattenföringar (1989, 1991, 1993). År 1995 varårmedelvattenföringen som högst och 1996 var vattenföringen som lägst. Senare delen avperioden (1997-2003) återspeglas av relativt höga vattenflöden, jämförliga med högflödesårenunder perioden 1988-1994. Mellanårsvariationer i vattenföringen vid respektive station kan

16

ses i transportdiagrammen (figur 16-20) där årsmedelvattenföringen illustreras med staplar.Avrinningen sker huvudsakligen under perioden oktober-maj, med högsta vattenföring undernovember-mars. Under perioden maj-september/oktober förekommer i regel ett utpräglat lågtvattenstånd och många av de mindre vattendragen torkar ut helt under sommar och tidig höst(figur 2). Här måste kommenteras att även om modellering av flödena indikerar flöden åretrunt så råder nollflöden i många vattendrag under juni, juli, augusti och september.

De gotländska vattendragen har förhållandevis litet vattenflöde med årsmedelvattenföringarmellan 0,1- 3,7 m3/s vid mynningsstationerna. Stationen Åminne (Y07) i Gothemsån som hardet största avrinningsområdet har också den högsta vattenföringen. Burgsviksån uppvisadelägst årmedelvattenföring. Maximala veckomedelvattenföringarna varierade mellan 1,4 - 29,8m3/s, där Näs (Y27) i Burgsviksån hade lägsta flödet och Åminne (Y07) i Gothemsån hadehögsta flödet. Figur 2 visar månadsmedelvattenföringar vid de olika vattendragens mynnings-stationer, beräknade på hela perioden med flödesdata. I tabell 4 presenteras årsmedel-,årsminimi- och årsmaximivärden av vattenföring (m3/s) samt specifik avrinningen (l/km2,s).

Y41 StorsundsånY39 Västergarnsån, Pavikens utl.Y36 SkarnviksånY27 BurgsviksånY26 HalorånY24 NärkånY16 SnoderånY07 Gothemsån, ÅminneY05 VägumeånY02 IreånY01 LummelundaånVästergarnsån LiffedarveGothemsån Hörsne

0

2

4

6

8

1 0

Månad2 4 6 8 1 0 1 23 5 7 9 1 11

Mån

adsm

edel

vatte

nför

ing

(m3 /

s)

Figur 2. Månadsmedelvattenföringen (beräknad på hela mätperioden) vid vattendragensmynningsstationer samt vid referensstationerna.

17

Tabell 4. Vattenföring (m3/s) och specifik avrinning (l/km2,s) vid undersökta provtagningsstationerna.Årsmedel-, årsminimi- och årsmaximivärden för hela tidsperioden.

StnID StationsnamnVatten-föring

Spec.avrinning

Vatten-föring

Spec.avrinning

Vatten-föring

Spec.avrinning Antal

(m3/s) (l/km2,sek) (m3/s) (l/km2,sek) (m3/s) (l/km2,sek) år

medel medel max max min min

Y01 Lummelundaån 0,419 6,3 0,552 8,3 0,271 4,1 16

Y02 Ireån, Ire 1,002 6,5 1,318 8,5 0,684 4,4 16

Y04 Ireån, Tingstäde utlopp 0,134 6,6 0,173 8,5 0,095 4,7 8

Y05 Vägumeån, Vägume 0,184 6,7 0,220 8,0 0,131 4,8 16

Y06 Ireån, Martebo 0,324 6,6 0,417 8,5 0,229 4,7 8

Y07 Gothemsån, Åminne 3,706 7,8 4,780 10,0 2,399 5,0 10

Y08 Gothemsån, Källunge 0,617 7,5 0,801 9,7 0,322 3,9 11

Y09 Gothemsån, Dalhem 2,200 7,6 2,829 9,7 1,137 3,9 16

Y10 Gothemsån, N. Aumunds 0,827 7,9 1,017 9,7 0,623 6,0 8

Y11 Gothemsån, S. Aumunds 1,366 7,8 1,837 10,5 0,883 5,0 10

Y12 Gothemsån, Högbro 1,272 7,8 1,711 10,5 0,823 5,1 10

Y13 Gothemsån, Barlingbo 0,029 6,1 0,038 8,2 0,017 3,7 10

Y14 Västergarnsån, Eskelhem 0,313 4,9 0,431 6,8 0,176 2,8 16

Y15 Västergarnsån, Tofta 0,159 5,0 0,214 6,8 0,102 3,2 8

Y16 Snoderån 1,317 7,5 1,983 11,3 0,828 4,7 16

Y17 Snoderån, Levide 0,212 7,9 0,307 11,4 0,134 5,0 16

Y18 Snoderån, Oxarve 0,541 7,5 0,815 11,3 0,340 4,7 16

Y19 Snoderån, Ringome dike 0,043 7,5 0,064 11,3 0,027 4,7 16

Y20 Snoderån, Lojsta 0,043 8,1 0,062 11,6 0,032 6,0 7

Y21 Närkån, Stånga 0,213 7,2 0,331 11,2 0,134 4,5 16

Y22 Närkån, Lye 0,404 7,2 0,626 11,2 0,253 4,5 16

Y23 Närkån, Garda 0,056 7,2 0,086 11,2 0,035 4,5 16

Y24 Närkån, När 1,258 7,2 1,952 11,2 0,789 4,5 16

Y26 Halorån, Rone 0,188 7,7 0,279 11,4 0,126 5,1 7

Y27 Burgsviksån, Näs 0,133 6,6 0,206 10,3 0,086 4,3 16

Y29 Storsundsån, Vallmyr 0,182 7,3 0,238 9,5 0,137 5,5 16

Y31 Storsundsån, Kyrkebinge 0,018 6,5 0,021 7,6 0,015 5,5 2

Y36 Skarnviksån, Kräklingbo 0,648 7,5 0,990 11,5 0,479 5,5 6

Y37 Skarnviksån, Ala 0,606 7,5 0,926 11,5 0,448 5,5 6

Y38 Västergarnsån, Pavikens inl. 0,912 4,9 1,264 6,8 0,515 2,8 14

Y39 Västergarnsån, Pavikens utl. 0,985 5,1 1,397 7,2 0,536 2,8 14

Y40 Storsundsån, Storsund 0,231 7,7 0,287 9,5 0,174 5,8 5

Y41 Storsundsån, Medebys 0,228 6,8 0,289 8,6 0,169 5,0 5

Y44 Ireån, Stenkyrka 0,078 6,2 0,093 7,4 0,063 5,0 2

Y45 Gothemsån, Hejde 0,061 3,9 0,061 3,9 0,061 3,9 1

PMK2 Gothemsån, Hörsne 2,653 7,6 3,400 9,7 1,400 4,0 17

PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 0,504 5,3 0,680 7,1 0,270 2,8 17

18

MarkanvändningMarkanvändningsstatistik har tagits fram för alla provtagningsstationer utifrån GSD-Grönakartan, Lantmäteriverket 1998 (dnr. 507-98-4720). Tabell 5 visar de redovisade markslagenoch Gröna kartans bakomliggande landtäckestyper.

Tabell 5. Redovisade markslag och Gröna kartans landtäckestyper.

Markslag Landtäcketyp Markslag LandtäcketypVatten Vatten Öppen mark Annan öppen mark

Vatten med osäkerstrandlinje

Öppen yta utanskogskontur

Skog BarrblandskogLövskog

Berg i dagen_block påöppen mark

Berg i dagen_block i skog FruktodlingHygge Hyggesmark Bebyggelse LåghusbebyggelseMyr Blåmyr öppen Fritidsbebyggelse

Brunmyr öppen IndustriområdeSankmark blekvätBlåmyr skogskläddBrunmyr skogsklädd

Åker Åkermark

Sammanslaget för alla undersökta avrinningsområdena (motsvarande halva Gotlands yta) varskog (50%) det dominerande markslaget följt av åker (36%). De andra markslagen var öppenmark (8%), hygge (3%), myr (2%), vatten (1%) och tätort (< 1%).

Jordbruksdominerande vattendrag (vid mynningsstationen) var Lummelundaån (55%), Närk-ån (45%), Burgsviksån (44%) och Halorån (61%). Haloråns avrinningsområde hade tillikastörst andel bebyggd mark (1,6%). Delavrinningsområden med dominans av åkermark varIreån Stenkyrka (65%), Gothemsån N.Aumunds (54%), Gothemsån Barlingbo (76%), Närk-ån Stånga (52%) och Snoderån Ringome dike (64%). Skogsdominerade vattendrag varVasteån (63%), Hauträsksbäcken (58%), Storsundsån (71%), Gartarveån (58%) ochVästergarnsån (54%) samt Skarnviksån (68%). Sjöarna Horsans och Bästeträsks avrinnings-områden dominerades också av skog (75% respektive 63%). Jordbruksandelen för sjöarna vardock mycket liten (≤ 1%)

Gothemsån som har i särklass det största avrinningområdet bestod till lika stora delar av skog(44%) och åker (44%). Det var bara källområdet som mynnar vid Hejde som avvek stort inomhuvudavrinningsområdet m.a.p. markanvändningen. Hejdes delavrinningsområde domin-erades av skog (88 %) följt av hygge och myr (7% respektive 5%) och andelen åkermark varförsumbar med endast 0,1%.

Relativt myrrika områden med ≥ 5 % myrandel var Martebo (Y06) och Tingstäde utlopp(Y04) i Ireån, Vasteån, Arån, Hejde (Y45) i Gothemsån, Vallmyr (Y29) i Storsundsån ochSkarnviksån.

I bilaga 1 presenteras markanvändningen, dels i form av kartor över de olika avrinnings-områdena och dels i en sammanfattande tabell med procentsatser. I figur 3 illustrerasmarkanvändningen med pajdiagram.

19

Varbosån, ovanför bifurkation

Lummelunda (Y01)Lummelundaån

Tingstäde utlopp (Y04) Stenkyrka (Y44) Martebo (Y06)Ire (Y02)Ireån

Kullshage (Y32)Träskmyr (Y30)Vasteån Horsan Bästeträsk/Arån Hauträsksbäcken

Vägume (Y05)Vägumeån

Källunge (Y08) Hörsne (PMK2) Dalhem (Y09) Norra Aumunds (Y10) Barlingbo (Y13)Åminne (Y07)Gothemsån

Södra Aumunds (Y11) Högbro (Y12) Hejde (Y45) Ala (Y37)Kräklingbo (Y36)Skarnviksån

Gartarve (Y25)Gartarveån

Storsund (Y40) Vallmyr (Y29) Kyrkebinge (Y31)Medebys (Y41)Storsundsån

Rone (Y26)Halorån

Näs (Y27)Burgsviksån

Garda (Y23) Stånga (Y21) Lye (Y22)När (Y24)Närkån

Levide (Y17) Oxarve (Y18) Ringome dike (Y19) Asa träsk(Y28) Lojsta (Y20)Snoder (Y16)Snoderån

Paviken inlopp (Y38) Liffedarve (PMK1) Eskelhem (Y14) Tofta (Y15)Paviken utlopp (Y39)Västergarnsån

Vatten

Skog

Hygge

Myr

Åker

ÖppenmarkBebyggdmark

Hau träsk (Y34)(RS2 / Y34)(RS1)

Figur 3. Markanvändningen i de undersökta avrinningsområdena. Längst till vänster för respektivevattendrag ses mynningstationen.

20

Resultat – vattenkemiResultaten från de vattenkemiska undersökningarna presenteras dels löpande i texten och delsi figur- och tabellform i bilagor. I bilaga 2 presenteras för varje station i stort sett allaanalyserade variabler i form av tidsseriediagram. Statistik över medel-, median-, minimi-,maximivärden och standardavvikelse från hela mätperioden för varje station presenteras itabellform i bilaga 3. I bilaga 3 presenteras också samma statistiska parametrar menberäknade för högflödesperioden (oktober-april) och torrperioden (maj-september).

Bedömningar av miljötillståndet har i första hand gjorts för perioden 2001-2003 i enlighetmed Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (1999).Bedömningar av miljötillstånd har gjorts med avseende på näringsämnen/eutrofiering, syrgas-tillstånd/syrgastärande ämnen, ljusförhållanden och surhet/försurning

LjusförhållandenLjusförhållandena påverkar livsbetingelserna för många vattenlevande organismer. Förprimärproducenter som vattenväxter och växtplankton har ljusförhållandena en direktavgörande betydelse. Bedömning av ljusförhållanden i vattendrag baseras på årsmedelvärdenav absorbans alternativt vattenfärg samt grumlighet (turbiditet), från provtagningar gjorda 12gånger under ett år. Grumligheten i vattnet kan också uttryckas som mängden suspenderatmaterial (slamhalt), uttryckt som milligram torr substans per liter (mg TS/l).

Vid högt grundvattenstånd i marken t. ex. i myrar och mossar får det avrinnande vattnet höghumushalt och därmed högre vattenfärg. Uppehållstiden på vattnet påverkar också vattenfärgoch grumlighet, dels genom olika processer som resulterar i viss avfärgning av vattnet ochdels genom en sedimentation av partiklar. Vatten med långa uppehållstider är i regel klarareoch mindre färgade än vatten med korta uppehållstider. Den största källan till sådant materialsom orsakar grumlighet i vattnet är erosion av omgivande marker men den kan också varaorsakad av transport av uppgrumlat sediment och plankton från uppströms liggande sjöar.Grumligheten hos ett rinnande naturvatten utgörs dock främst av oorganiska partiklar.

VattenfärgI figur 4 presenteras vattenfärgen (mgPt/l) vid de olika stationerna inom SRK-programmetoch de nationella provpunkterna i Gothemsån, Västergarnsån samt i sjöarna Horsan ochBästeträsk, Figuren presenterar data i boxdiagram baserade på hela mätperioden förrespektive station. Lägst vattenfärg uppvisade som väntat sjöarna Horsan och Bästeträsk samtIreån vid Tingstäde träsks utlopp (Y04). Medelvärdena visar på måttligt färgat vatten förmerparten av stationerna. Burgsviksån (Y27), Ireån vid Stenkyrka (Y44) och Lummelundaån(Y01) visade sig ha högst vattenfärg, medelvärde > 60 mgPt/l.

GrumlighetSett över hela mätperioden var grumligheten var generellt låg i vattendragen. Enstakatillfällen med hög grumlighet kunde dock noteras i många av vattendragen. Denjordbruksdominerade Gothemsån hade generellt sett högst grumlighet. Vid Källunge (Y08)var medelgrumligheten över 7 på FNU-skalan. Vägumeån och Närkån var två andravattendrag med betydande grumlighet (figur 5). Vid Pavikens inlopp (Y38) i Västergarnsånuppmättes i januari 2003 väldigt hög grumlighet, 157 FNU-enheter och en slamhalt(suspenderat material) på 350 mgTS/l. Vid provtagningstillfället noterades mycket högt flödeorsakad av snösmältning.

21

LummelundaånIreån, Ire

Ireån, Tingstäde utloppIreån, Stenkyrka

Ireån, MarteboVasteån, TräskmyrVasteån, Kullshage

Vägumeån, VägumeGothemsån, Åminne

Gothemsån, KällungeGothemsån, Dalhem

Gothemsån, Norra AumundsGothemsån, Barlingbo

Gothemsån, Södra AumundsGothemsån, Högbro

Gothemsån, HejdeStorsundsån, MedebysStorsundsån, Storsund

Storsundsån, VallmyrSkarnviksån, Kräklingbo

Skarnviksån, AlaNärkån, När

Närkån, GardaNärkån, Stånga

Närkån, LyeHalorån, Rone

Burgsviksån, NäsSnoderån

Snoderån, LevideSnoderån, Oxarve

Snoderån, Ringome dikeGartarveån, Gartarve

Snoderån, LojstaVästergarnsån, Pavikens utloppVästergarnsån, Pavikens inlopp

Västergarnsån, EskelhemVästergarnsån, Tofta

Turbiditet (FNU)

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

BästeträskHorsan

Västergarnsån, LiffedarveGothemsån, Hörsne

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

Vattenfärg (mgPt/l)6020 800 40 100 120

6020 800 40 100 120

0 2 4 6 8 10 12 14

0 2 4 6 8 10 12 14

Figur 4. Vattenfärg och turbiditet (grumlighet) vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger10, 25, 50 (median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.

Tillståndsbedömning ljusförhållandenDe flesta av vattendragen bedömdes ha måttligt färgat vatten (klass 3) men vid bedömningenav grumlighet hamnade många av dessa i klass 4, betydligt grumligt vatten. Detta gällerframförallt de vattendrag som till stora delar är påverkade av jordbruk. En förklaring kan varaatt dessa vattendrag utsätts för rensningar med jämna intervall samt att de löper större risk förerosion p.g.a. kanaliseringar, uträtningar och dikningar. Vattendrag med relativt stor andelhumusrika våtmarker hamnade naturligt nog i en bättre tillståndsklass när grumlighetbedömdes jämfört med vattenfärgsbedömning. Referenssjöarna Horsan och Bästeträskbedömdes ha svagt färgat vatten (klass 2). Tabell 6 visar tillståndsbedömningen med avseendepå ljusförhållanden vid alla stationer. Klassgränser för bedömning av tillstånd visas i fakta 1.

Fakta 1. Tillståndsbedömning av ljusförhållanden (vattenfärg och grumlighet) enligtbedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999).

TILLSTÅND, vattenfärg /grumlighet

KlassBenämning Färgtal

(mgPt/l))Grumlighet

(FNU-enheter)

1 Ej eller obetydligt färgat / grumligt vatten ≤ 10 ≤ 0,5

2 Svagt färgat / grumligt vatten 10 – 25 0,5 – 1,0

3 Måttligt färgat / grumligt vatten 25 – 60 1,0 – 2,5

4 Betydligt färgat / grumligt vatten 60 – 100 2,5 – 7,0

5 Starkt färgat / grumligt t vatten > 100 > 7,0

22

Tabell 6. Bedömning av tillstånd med avseende på ljusförhållanden (vattenfärg och grumlighet) vidSRK-stationerna och referensstationerna i Gotlands län. Värdena ärbaserade på medelvärden från de tre senaste på varandra följande år.

Kod Stationsnamn PeriodFärg

(mg Pt/l)Tillstånds-

klass Turbiditet (FNU)Tillstånds-

klassY01 Lummelundaån 2001-2003 59 3 3,7 4Y02 Ireån, Ire 2001-2003 53 3 10,1 5Y04 Ireån, Tingstäde utlopp 1993-1995 13 2 1,3 3Y05 Vägumeån, Vägume 2001-2003 39 3 9,0 5Y06 Ireån, Martebo 1993-1995 63 4 2,5 3Y07 Gothemsån, Åminne 2001-2003 51 3 8,1 5Y08 Gothemsån, Källunge 1993-1995 45 3 6,4 4Y09 Gothemsån, Dalhem 2001-2003 52 3 6,7 4Y10 Gothemsån, N. Aumunds 1992-1994 38 3 3,8 4Y11 Gothemsån, S. Aumunds 2001-2003 53 3 5,3 4Y12 Gothemsån, Högbro 2001-2003 54 3 5,5 4Y13 Gothemsån, Barlingbo 1992-1994 23 2 2,5 3Y14 Västergarnsån, Eskelhem 2001-2003 48 3 3,6 4Y15 Västergarnsån, Tofta 1992-1994 35 3 1,2 3Y16 Snoderån 2001-2003 52 3 6,7 4Y17 Snoderån, Levide 2001-2003 48 3 1,8 3Y18 Snoderån, Oxarve 2001-2003 51 3 6,5 4Y19 Snoderån, Ringome dike 2001-2003 60 3 3,8 4Y20 Snoderån, Lojsta 1992-1994 32 3 1,3 3Y21 Närkån, Stånga 2001-2003 63 4 3,1 4Y22 Närkån, Lye 2001-2003 52 3 2,3 3Y23 Närkån, Garda 2001-2003 53 3 5,6 4Y24 Närkån, När 2001-2003 61 4 3,2 4Y25 Gartarveån, Gartarve 1991-1993 59 3 2,4 3Y26 Halorån, Rone 1992-1994 55 3 1,8 3Y27 Burgsviksån, Näs 2001-2003 67 4 3,0 4Y28 Snoderån, Asa träsk 1988-1989 23 3 1,6 3Y29 Storsundsån, Vallmyr 2001-2003 61 4 1,1 3Y30 Vasteån, Träskmyr 1992-1994 44 3 0,6 2Y31 Storsundsån, Kyrkebinge 1988-1989 35 3 1,0 2Y32 Vasteån, Kullshage 1992-1994 42 3 0,8 2Y33 Arån, Bästeträsk 1988-1989 9 1 0,9 2Y34 Hauträsksbäcken, Hau träsk 1988-1989 13 2 0,8 2Y36 Skarnviksån, Kräklingbo 1992-1994 52 3 0,6 2Y37 Skarnviksån, Ala 1992-1994 50 3 1,1 3Y38 Västergarnsån, Pavikens inl. 2001-2003 46 3 10,6 5Y39 Västergarnsån, Pavikens utl. 2001-2003 50 3 4,3 4Y40 Storsundsån, Storsund 1992-1994 52 3 0,5 1Y41 Storsundsån, Medebys 1992-1994 51 3 0,4 1Y44 Ireån, Stenkyrka 1993-1994 75 4 1,4 3Y45 Gothemsån, Hejde 1994-1996 46 3 1,2 3PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 2001-2003 42 3PMK2 Gothemsån, Hörsne 2001-2003 54 3RS1 Horsan 2001-2003 13 2RS2 Bästeträsk 2001-2003 13 2

23

Syrgastillstånd och syrgastärande ämnenTillgången på syrgas i vattnet är av vital betydelse för flertalet organismer. Syrgastillståndet ivattendrag och sjöar varierar beroende på produktionsförhållanden och belastningen avorganiskt material. Den organiska belastningen utgörs främst av naturliga humusämnen frånomgivande mark samt mänsklig tillförsel av syrgastärande ämnen. Genom att mäta halten avorganiska ämnen i vattnet erhålls väsentlig information om risken med att låga syrgashalterkan uppträda. Vid SRK-stationerna mäts halten organiskt material som kemisk syreför-brukning (CODMn) och vid referensstationerna som total organiskt kol (TOC).

Flertalet av de undersökta stationerna uppvisade höga medelhalter av organiskt material. Förmånga av dessa utgörs det organiska materialet troligtvis av humusämnen från skogs- ochmyrmark. I andra fall kan de höga halterna vara orsakad mänsklig tillförsel, exempelvis iRingome dike (Y19) i Snoderån och i Burgsviksån (Y27). Att Lojsta hade så låga halter trotsden stora andelen skogsmark i avrinningsområdet kan troligen förklaras med att ”pärlbandet”med de djupa ”Lojstasjöarna” fungerar som klarningsbassänger. Medelvärden och percentilerav CODMn för SRK-stationerna respektive TOC för referensstationerna visas i figur 6.

CODMn (mg/l)

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X


















0 3 6 9 12 15 18 21 24

0 3 6 9 12 15 18 21 24

X

X

X

X

0 3 6 9 12 15 18 21 24

BästeträskHorsan


TOC (mg/l)

Figur 6. COD(Mn) respektive TOC vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50(median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.

24

Tillståndsbedömning syrgastärande ämnenTabell 7 visar tillståndsbedömningen vad gäller syretärande ämnen vid alla stationer. Medel-halterna av organiskt material var i många vattendrag höga (klass 4 enl. NV´s bedömnings-grunder). Den högsta medelhalten uppmättes i Ireån vid Stenkyrka (17,6 mg/l). Mycket högamedelhalter (> 16 mg/l, klass 5) noterades också i Burgsviksån och Lummelundaån. Bästtillstånds (klass 2) noterades för Barlingbo (Y13) i Gothemsån och Lojsta (Y20) i Snoderån.

Tillståndet bedöms enligt följande klasser (mgCODMn/l eller mgTOC/l): klass 1 (≤ 4 mg/l)mycket låg halt, klass 2 (4-8 mg/l) låg halt, klass 3 (8-12 mg/l) måttlig hög halt, klass 4 (12-16 mg/l) hög halt, klass 5 (> 16 mg/l) mycket hög halt.

Tabell 7. Bedömning av tillstånd med avseende på kemisk syreförbrukning vid SRK-stationerna ochreferensstationerna i Gotlands län. Värdena är baserade på medelvärde från de tre senaste påvarandra följande år.

Kod Stationsnamn PeriodCODMn

(mg/l)Tillstånds-

klass Kod Stationsnamn PeriodCODMn

(mg/l)Tillstånds-

klassY01 Lummelundaån 2001-2003 15 4 Y25 Gartarveån, Gartarve 1991-1993 15 4Y02 Ireån, Ire 2001-2003 13 4 Y26 Halorån, Rone 1992-1994 15 4Y04 Ireån, Tingstäde

utlopp 1993-1995 9 3Y27 Burgsviksån, Näs

2001-2003 17 5Y05 Vägumeån,

Vägume 2001-2003 9 3Y28 Snoderån, Asa träsk

1988-1989 9 3Y06 Ireån, Martebo 1993-1995 16 5 Y29 Storsundsån, Vallmyr 2001-2003 16 4Y07 Gothemsån,

Åminne 2001-2003 13 4Y30 Vasteån, Träskmyr

1992-1994 11 3Y08 Gothemsån,

Källunge 1993-1995 11 3Y31 Storsundsån,

Kyrkebinge 1988-1989 10 3Y09 Gothemsån,

Dalhem 2001-2003 12 3Y32 Vasteån,

Kullshage 1992-1994 11 3Y10 Gothemsån,

N. Aumunds 1992-1994 9 3Y33 Arån,

Bästeträsk 1988-1989 8 3Y11 Gothemsån,

S. Aumunds 2001-2003 13 4Y34 Hauträsksbäcken,

Hau träsk 1988-1989 12 4Y12 Gothemsån,

Högbro 2001-2003 13 4Y36 Skarnviksån, Kräklingbo

1992-1994 13 4Y13 Gothemsån,

Barlingbo 1996-1998 6* 2Y37 Skarnviksån,

Ala 1992-1994 12 3Y14 Västergarnsån,

Eskelhem 2001-2003 12 3Y38 Västergarnsån,

Pavikens inlopp 2001-2003 11 3Y15 Västergarnsån,

Tofta 1992-1994 9 3Y39 Västergarnsån,

Pavikens utlopp 2001-2003 13 4

Y16 Snoderån 2001-2003 13 4Y40 Storsundsån, Storsund

1992-1994 13 4Y17 Snoderån, Levide 2001-2003 12 4 Y41 Storsundsån, Medebys 1992-1994 15 4Y18 Snoderån, Oxarve

2001-2003 13 4Y44 Ireån,

Stenkyrka 1993-1994 18 5Y19 Snoderån,

Ringome dike 2001-2003 17 5Y45 Gothemsån, Hejde

1994-1996 12 3Y20 Snoderån, Lojsta

1992-1994 8 2PMK1 Västergarnsån,

Liffedarve 2001-2003 10* 3Y21 Närkån, Stånga 2001-2003 16 4 PMK2 Gothemsån, Hörsne 2001-2003 12* 3Y22 Närkån, Lye 2001-2003 13 4 RS1 Horsan 2001-2003 12* 4

Y23 Närkån, Garda 2001-2003 12 4 RS2 Bästeträsk 2001-2003 11* 3

Y24 Närkån, När 2001-2003 15 4

* TOC-halt

25

Surhet / försurningSurheten i vattnet är av stor betydelse för alla vattenlevande växter och djur genom att denpåverkar balansen mellan organismernas inre miljö och omgivningen och därmed en radviktiga omsättningsprocesser. Graden av surhet påverkar lösligheten av metaller och i vilkenkemisk form dessa uppträder. Därför har surhetsgraden (pH) också en indirekt betydelse påorganismerna. De flesta vatten har ett förråd av vätekarbonatjoner (HCO3-) vilket medför attvattnet har en viss förmåga att neutralisera sura komponenter, vanligen vätejoner (H+), s.k.buffertkapacitet eller alkalinitet. Surheten kan variera kraftigt i framförallt näringsrika vattenmed hög primärproduktion, med förhöjda pH-värden under perioder med hög produktion ochlägre pH-värden när nedbrytningsprocesser dominerar.

I figur 7 presenteras surhetsgraden och buffertkapaciteten/alkaliniteten vid de olikastationerna inom SRK-programmet samt de nationella provpunkterna i Gothemsån, Väster-garnsån, Horsan och Bästeträsk, Figuren presenterar data i boxdiagram baserade på helaundersökningssperioden för respektive station. Samtliga provtagningsstationer uppvisar högapH-värden och mycket god buffertkapacitet. Medianvärdena för pH varierade mellan 7,7(Ireån Stenkyrka Y44) och 8,3 (Arån Y33). Medianerna för alkaliniteten varierade mellan 2,1(Bästeträsk) och 6,0 (Halorån). Att sjöstationerna och utloppet från Tingstäde träsk (Y04)uppvisar lägre alkalinitet beror på att sjöarna har ett lägre innehåll av lösta joner. Endast vidett tillfälle under hela mätperioden uppmättes ett pH-värde understigande 7. I Gothemsån vidHögbro (Y12) i augusti 1990 uppmättes då pH till 6,95. Vid tillståndsklassningen hamnadealla stationer i tillståndsklass 1 gällande både pH och alkalinitet d.v.s. nära neutralt ochmycket god buffertkapacitet.

Alkalinitet (mekv/l)pH

X

X

X

X

0 1 2 3 4 5 6 7

X

X

X

X

7 7,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8,8 9

BästeträskHorsan


X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X


















7 7,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8,8 9

7 7,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8,8 9

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

0 1 2 3 4 5 6 7

0 1 2 3 4 5 6 7

Figur 7. pH och alkalinitet vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50 (median),75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.

26

NäringsämnenDe växtnäringsämnen som reglerar produktionen i sötvatten är i de flesta fall fosfor (P) och iett mindre antal fall kväve (N). Näringstillståndet i sjöar bedöms därför i första hand utifrånhalterna av totalfosfor men också totalkvävehalten. Även fosfor/kvävekvoten kan utnyttjasvid en bedömning. För bedömning av vattendrag utnyttjas den arealspecifika förlusten avfosfor respektive kväve. Transporter och arealförluster av växtnäringsämnen är av storbetydelse för belastningen på sjöar och havsområden. Näringsämnen tillförs det tillrinnandevattnet genom dess väg i marken, via deposition och olika utsläppskällor (punkt- eller diffusautsläppskällor). Depositionen av kväve är mer betydande än fosfordepositionen (Löfgren. &Olsson 1990). Diffusa utsläpp är läckage vid olika typer av markanvändning, därjordbruksmarken genererar störst utsläpp. Direkta utsläpp sker från reningsverk, industrieroch enskilda avlopp samt genom dagvatten. Fosfor kan under speciella förhållanden (vidsyrgasbrist i bottenvattnet) frigöras från sjöars sediment, s.k. intern belastning (Jansson &Broberg 1981)

FosforhalterFosforhalterna varierade mycket mellan vattendragen och de olika provtagningsstationerna.Medelvärdena av totalfosfor varierade mellan 10 – 507 µg/l och medianvärdena varierademellan 6 – 270 µg/l. De flesta stationerna uppvisade höga medelhalter av totalfosfor. Endast ivattendrag med mycket skogsmark inom avrinningsområdet var halterna måttliga eller låga(< 25 µg P/l). Extremt höga fosforhalter (medelkoncentrationer > 100 µgP/l) påvisades iLummelundaån, Gothemsåns avrinningsområde (Norra Aumunds Y10 och Källunge Y08),stora delar av Närkåns avrinningsområde, Halorån och Burgsviksån samt i Snoderånsavrinningsområde (Ringome dike Y19 och Oxarve Y18). I Burgsviksåns avrinningsområdeligger Havdhems avloppsreningsverk som tidigare har släppt ut betydande mängder av bådekväve och fosfor.

Den högsta medelhalten av totalfosfor uppmättes i Närkån vid Stånga (Y21), 507 µg P/l.Övriga stationer i Närkåns dräneringsområde hade mycket lägre fosforhalter (medelhalter iintervallet 61-179 µg P/l). Absolut högsta totalfosforhalt uppmättes i Burgsviksån vid Näs(Y27). Där uppmättes i augusti 1990 en totalfosforkoncentration så hög som 4300 µg P/l menmedelkoncentrationen för Burgsviksån var trots flera episoder med nästan lika höga halternågot lägre (438 µg P/l) än i Närkån vid Stånga. Tabell 8 visar stationer med medel-koncentrationer av totalfosfor på över 100 µg/l.

Tabell 8. Stationer med medelhalter av totalfosfor på över 100 µg/l.Beräknat på hela mätperioden.

Kod Stationsnamn Tot-P (µg/l) Antal prov

Y21 Närkån, Stånga 507 131Y27 Burgsviksån, Näs 438 133Y28 Snoderån, Asa träsk 358 3Y26 Halorån, Rone 213 57Y24 Närkån, När 179 137Y19 Snoderån, Ringome dike 150 122Y18 Snoderån, Oxarve 113 130Y01 Lummelundaån 111 136Y10 Gothemsån, Norra Aumunds 110 54Y23 Närkån, Garda 109 131Y08 Gothemsån, Källunge 102 57

27

I figur 8 presenteras halter av totalfosfor och fosfatfosfor vid SRK- och referensstationernafrån hela provtagningsperioden i form av boxdiagram. I bilaga 3 visas statistik över fosfor-koncentrationerna som medel- median-, minimi och maximivärden och standardavvikelsenför hela perioden samt uppdelad på perioder med hög (oktober – april) respektive lågavrinning (maj – september).

X

X

X

X

0 100 200 300 400 500 600

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

0 100 200 300 400 500 600

0 100 200 300 400 500 600

X

X

X

X

0 100 200 300 400 500 600

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

0 100 200 300 400 500 600

0 100 200 300 400 500 600

BästeträskHorsan



















Tot-P (µg/l) PO4-P (µg/l)

868

1298

824

1216

Figur 8. Totalfosfor och fosfatfosfor vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50(median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.

KvävehalterLiksom fosforhalterna varierade också kvävehalterna mellan vattendragen och de olikaprovtagningsstationerna. Ingen station uppvisade låga medelhalter av totalkväve (

28

Tabell 9. Stationer med medelhalter av totalkväve på över 4000 µg/l.Beräknat på hela mätperioden.

Kod Stationsnamn Tot-N (µg/l) Antal provY19 Snoderån, Ringome dike 9100 122Y44 Ireån, Stenkyrka 7928 13Y13 Gothemsån, Barlingbo 7218 145Y01 Lummelundaån 5740 136Y26 Halorån, Rone 5727 57Y10 Gothemsån, Norra Aumunds 5451 54Y21 Närkån, Stånga 5387 131Y08 Gothemsån, Källunge 4975 57Y06 Ireån, Martebo 4398 56Y16 Snoderån 4379 135Y27 Burgsviksån, Näs 4336 133Y07 Gothemsån, Västerbjärs 4086 139

I bilaga 3 visas statistik över koncentrationerna för de olika kvävefraktionerna som medel-median-, minimi och maximivärden samt standardavvikelsen för hela perioden samt uppdeladpå perioder med hög (oktober – april) respektive låg avrinning (maj – september).

De högsta medelkoncentrationerna av ammoniumkväve (> 100 µg/l) förekom i Närkån, Ireån,Vägumeån och i Snoderån vid Ringome dike (Y19), se figur 10. Vid Ringome dike uppmättesvissa dagar (framförallt vid provtagningar i februari-mars) extremt höga ammoniumhalter,som högst 11 mg/l.

NO3-N (µg/l)

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 160000

2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 160000

X

X

X

X

BästeträskHorsan


X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X


















2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 160000

2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 160000

Tot-N (µg/l)

Figur 9. Totalkväve och nitratkväve vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50(median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.

29

NH4-N (µg/l)

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

0 100 200 300 400 500 600

0 100 200 300 400 500 600

X

X

X

X

0 100 200 300 400 500 600


















BästeträskHorsan


981

712

Transporter av kväve och fosforÄmnestransporter har beräknat genom att dygnsvis vattenföring (uppmätt eller beräknad)baserad på veckomedelvärden multiplicerats med motsvarande koncentrationer erhållnagenom linjär interpolering mellan närmast uppmätta koncentrationer. Dygnstransporterna harsedan summerats månadsvis och årsvis. Har tidsperioden mellan närmast uppmättakoncentrationer varit längre än 120 dagar har ingen månadstransport beräknats och omglappet varit större än 365 dagar har ingen årstransport räknats fram.

Årlig transport till havet har uppskattats för hela Gotland (huvudön) genom att summera:

1. Medeltransporterna (i regel från perioden 2001-2003) för undersökta mynningsstationer,(ca 1500 ton N/år och ca 30 ton P/år)2. Transporten för Gartarveån (4 ton N resp. 0,1 ton P/år), vilken har beräknats frånmedelhalter och specifik avrinning på 7,5 l/km2,sek (specifik avrinning från Skarnviksån medlikartad markanvändning)3. Övriga Gotland (ca 1000 ton N och ca 30 ton P/år), utifrån medelhalter från undersöktastationer och specifik avrinning på 6,9 l/km2,sek (medel alla q-stationer)

Enligt beräkningar uppskattas för hela Gotland den årliga transporten till havet via vatten-dragen till cirka 2500 ton kväve respektive 60 ton fosfor. Utöver detta tillkommer belastningfrån punkutsläpp direkt till havet, framförallt från några större reningsverk. Visbyavloppsreningsverk som är Gotlands största med havet som direkt recipient släppte år 2003 ut67 ton kväve och 0,5 ton fosfor.

Figur 10. Ammoniumkväve vid SRK-och referensstationerna. Boxplottarnaanger 10, 25, 50 (median), 75 och 90percentiler samt medelvärdet (punkt)för hela provtagningsperioden.

30

I särklass transporteras störst mängder av både kväve och fosfor i Gotlands största vattendragGothemsån (560 ton N/år respektive 9 ton P/år). Kvävemängden är mer än den dubbla jämförtmed något annat gotländskt vattendrag. Snoderån (234 ton N/år), Närkån (175 ton N/år) ochIreån (127 ton N/år) transporterar också betydande mängder av kväve. Betydandefosfortransporter förekom också i Närkån (7 ton P/år). Även Snoderån (P ton P/år) och Ireån(2 ton P/år) samt Västergarnsån (2 ton P/år) uppvisade höga fosfortransporter.

I tabell 10 visas kvävetransporter för undersökta vattendrag med tillgängligavattenföringsdata. Transporterna presenteras som medelvärden för den senaste treårsperioden(2001-2003) och för hela mätperioden, vilket inkluderar de vattendrag där provtagningarnaavslutats. I tabell 11 presenteras på samma sätt fosfortransporterna.

I bilaga 4 redovisas beräknade årstransporter av totalkväve och totalfosfor, ammoniumkväve,nitratkväve och fosfatfosfor samt suspenderat material.

Tabell 10. Årstransport av totalkväve (ton) och vattenföring (m3/s) vid de undersöktavattendragsstationerna. Medelvärden för perioden 2001-2003 samt för hela mätperioden.

Årsmedel 2001-2003 Årsmedel hela perioden

StationsnamnStations-

kod

N-transport

ton/år

Vattenföringm3/s

N-transportton/år

Vattenföringm3/s

År

Lummelundaån Y01 87,7 0,418 99,6 0,419 1988-2003Ireån, Ire Y02 126,9 0,998 122,7 1,002 1988-2003Ireån, Tingstäde utlopp Y04 5,2 0,134 1988-1995Ireån, Stenkyrka Y44 19,5 0,078 1993-1994Ireån, Martebo Y06 52,7 0,324 1988-1995Vägumeån, Vägume Y05 27,8 0,201 22,1 0,184 1988-2003Gothemsån, Åminne Y07 562,4 3,386 617,5 3,706 1994-2003Gothemsån, Källunge Y08 124,6 0,617 1988-1998Gothemsån, Hörsne PMK2 469,3 2,533 464,0 2,653 1987-2003Gothemsån, Dalhem Y09 346,4 2,193 339,7 2,200 1988-2003Gothemsån, N. Aumunds Y10 155,6 0,827 1988-1995Gothemsån, S. Aumunds Y11 175,3 1,216 184,0 1,366 1994-2003Gothemsån, Högbro Y12 145,2 1,132 158,2 1,272 1994-2003Gothemsån, Barlingbo Y13 8,7 0,029 1988-1998Gothemsån, Hejde Y45 0,8 0,061 1996Storsundsån, Medebys Y41 8,0 0,228 1990-1994Storsundsån, Storsund Y40 10,1 0,231 1990-1994Storsundsån, Vallmyr Y29 4,1 0,184 4,0 0,182 1988-2003Storsundsån, Kyrkebinge Y31 1,2 0,018 1988-1989Skarnviksån, Kräklingbo Y36 23,1 0,648 1989-1995Skarnviksån, Ala Y37 26,5 0,606 1989-1995Närkån, När Y24 175,5 1,232 174,1 1,258 1988-2003Närkån, Garda Y23 6,0 0,054 6,5 0,056 1988-2003Närkån, Stånga Y21 42,0 0,209 42,3 0,213 1988-2003Närkån, Lye Y22 42,5 0,395 37,0 0,404 1988-2003Halorån, Rone Y26 39,3 0,188 1988-1994Burgsviksån, Näs Y27 24,0 0,141 22,7 0,133 1988-2003Snoderån Y16 234,4 1,272 232,1 1,317 1988-2003Snoderån, Levide Y17 14,1 0,203 14,3 0,212 1988-2003Snoderån, Oxarve Y18 82,6 0,523 79,2 0,541 1988-2003Snoderån, Ringome dike Y19 12,7 0,041 14,6 0,043 1988-2003Snoderån, Lojsta Y20 2,9 0,043 1988-1995Västergarnsån, Pavikens utl. Y39 144,4 0,962 135,4 0,985 1990-2003Västergarnsån, Pavikens inl. Y38 144,8 0,927 137,8 0,912 1990-2003Västergarnsån, Liffedarve PMK1 48,9 0,460 54,8 0,504 1987-2003Västergarnsån, Eskelhem Y14 36,5 0,316 34,8 0,313 1988-2003Västergarnsån, Tofta Y15 16,4 0,159 1988-1995

31

Tabell 11. Årstransport av totalfosfor (ton) och vattenföring (m3/s) vid de undersöktavattendragsstationerna. Medelvärden för perioden 2001-2003 samt för hela mätperioden.

Årsmedel 2001-2003 Årsmedel hela perioden

StationsnamnStations-

kodP-transport

ton/årVattenföring

m3/sP-transport

ton/årVattenföring

m3/sÅr

Lummelundaån Y01 1,4 0,418 1,6 0,419 1988-2003Ireån, Ire Y02 2,3 0,998 1,6 1,002 1988-2003Ireån, Tingstäde utlopp Y04 0,1 0,134 1988-1995Ireån, Martebo Y06 1,0 0,324 1988-1995Ireån, Stenkyrka Y44 0,1 0,078 1993-1994Vägumeån, Vägume Y05 0,5 0,201 0,5 0,184 1988-2003Gothemsån, Åminne Y07 8,8 3,386 9,3 3,706 1994-2003Gothemsån, Källunge Y08 2,2 0,617 1988-1998Gothemsån, Hörsne PMK2 6,1 2,533 7,7 2,653 1987-2003Gothemsån, Dalhem Y09 5,1 2,193 5,3 2,200 1988-2003Gothemsån, N. Aumunds Y10 2,9 0,827 1988-1995Gothemsån, S. Aumunds Y11 2,6 1,216 2,8 1,366 1994-2003Gothemsån, Högbro Y12 2,2 1,132 2,4 1,272 1994-2003Gothemsån, Barlingbo Y13 0,1 0,029 1988-1998Gothemsån, Hejde Y45 0,0 0,061 1996Storsundsån, Medebys Y41 0,1 0,228 1990-1994Storsundsån, Storsund Y40 0,1 0,231 1990-1994Storsundsån, Vallmyr Y29 0,0 0,184 0,1 0,182 1988-2003Storsundsån, Kyrkebinge Y31 0,0 0,018 1988-1989Skarnviksån, Kräklingbo Y36 0,3 0,648 1989-1995Skarnviksån, Ala Y37 0,5 0,606 1989-1995Närkån, När Y24 6,9 1,232 6,1 1,258 1988-2003Närkån, Garda Y23 0,1 0,054 0,2 0,056 1988-2003Närkån, Stånga Y21 2,3 0,209 2,1 0,213 1988-2003Närkån, Lye Y22 0,9 0,395 0,7 0,404 1988-2003Halorån, Rone Y26 0,9 0,188 1988-1994Burgsviksån, Näs Y27 0,8 0,141 1,0 0,133 1988-2003Snoderån Y16 4,0 1,272 4,1 1,317 1988-2003Snoderån, Levide Y17 0,2 0,203 0,3 0,212 1988-2003Snoderån, Oxarve Y18 2,2 0,523 2,0 0,541 1988-2003Snoderån, Ringome dike Y19 0,2 0,041 0,2 0,043 1988-2003Snoderån, Lojsta Y20 0,1 0,043 1988-1995Västergarnsån, Pavikens utl. Y39 2,2 0,962 2,3 0,985 1990-2003Västergarnsån, Pavikens inl. Y38 3,0 0,927 2,3 0,912 1990-2003Västergarnsån, Liffedarve PMK1 1,0 0,460 1,2 0,504 1987-2003Västergarnsån, Eskelhem Y14 0,8 0,316 0,7 0,313 1988-2003Västergarnsån, Tofta Y15 0,3 0,159 1988-1995

32

Tillståndsbedömning av kväve och fosfor

Arealspecifika förluster av kväve och fosfor i olika avrinningsområdenFör bedömning av kväve- och fosfortillstånd i vattendrag utnyttjas den arealspecifikaförlusten av kväve och fosfor uttryckt som kg per hektar och år, enligt Naturvårdsverketsbedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag 1999. Detta medger en bedömningsom är oberoende av avrinningsområdets storlek. För bedömning i sjöar används iställetuppmätta halter av kväve och fosfor samt kvoten mellan dessa. Tillståndsbedömningen avkväve och fosfor i vattendrag bör baseras på mätningar av halter 12 gånger per år under tre årsamt uppmätt eller beräknad dygnsvattenföring. Genom linjär interpolering avkoncentrationer framräknas dygnstransporter vilka summeras årsvis och ger arealspecifikaförluster efter division med avrinningsområdets areal. Förlusterna inkluderar tillförsel frånalla källor uppströms mätpunkten.

För de löpande stationerna har beräkningarna av arealförluster gjorts på medeltransportenunder perioden 2001-2003 (tabell 12 och 13), i enlighet med Naturvårdsverkets bedömnings-grunder för sjöar och vattendrag, 1999. Tillståndsbedömningarna kan vara något osäkraeftersom beräkningarna baseras på haltmätningar gjorda 5 – 10 gånger per år

Närsaltsförluster har också beräknats för de nedlagda stationerna, men med medeltransportenför hela mätperioden som underlag. Bedömningarna för dessa stationer visar således hurtillståndet var under den tiden mätningar utfördes fram till dess de upphörde. För stationernaHejde (Y45) i Gothemsån och Stenkyrka (Y44) i Ireån var mätperiodens längd endast ettrespektive två år. Nedlagda stationer symboliseras med svarta punkter på kartorna som visararealspecifika förluster för kväve och fosfor. Klassgränser för bedömning av tillstånd medavseende på totalkväve och totalfosfor visas i fakta 2.

Vid tillståndbedömningen med avseende på näringsämnen (totalväve och totalfosfor)hamnade de flesta vattendragsstationer i de två sämsta tillståndklasserna (klass 4-5). Dearealspecifika förlusterna av både totalkväve och totalfosfor uppvisade såsom halterna enstark koppling till markanvändningen och ökade tydligt med en ökande andel åkermark iavrinningsorådet (figur 11).

Åker % Åker %

Kväveförlust (kg/ha,år) Fosforförlust (kg/ha,år)30

20

10

00 20 40 60 80 0 20 40 60 80

0

0,2

0,4

0,6

0,8

Figur 11. Arealspecifika förluster av totalkväve och totalfosfor (beräknat på hela mätperioden) iförhållande till andelen åkermark i avrinningsområdet.

33

De arealspecifika förlusterna av kväve (figur 12) bedömdes vara höga (4,0-16,0 kg N/ha, år)för merparten av de undersökta stationerna, motsvarande vanligt förekommande läckage frånåker i slättbygd (tillståndsklass 4). Ringome dike i Snoderån och Barlingbo i Gothemsån samtHalorån uppvisade sämsta tillstånd (tillståndsklass 5) med årliga kväveförluster på över16 kg per hektar. I det skogsdominerande källområdet Hejde (Y45) i Gothemsån bedömdeskväveförlusterna till mycket låga, bästa tillståndsklass, d.v.s. klass 1 vilket motsvararnormalläckage från fjällhed och fattiga skogsmarker.

Fosforförlusterna uppvisade ett annat mönster med större variation mellan stationerna (figur13). Sämsta tillstånd bedömdes för Barlingbo i Gothemsån, Närkån och Halorån samtBurgsviksån, vilka alla uppvisade extremt höga fosforförluster, d.v.s. årliga fosforförlusteröver 0,32 kg per hektar, vilket motsvarar läckage från erosionsbenägen åkermark.

I de avrinningsområden som domineras av skog och har en relativt liten befolkningstäthet,Tingstäde träsks utlopp i Ireån, Storsundsån, Kräklingbo i Skarnviksån och Hejde iGothemsån, bedömdes fosforförlusterna till mycket låga (≤ 0,04 kg P/ha, år), vilket motsvararförluster från opåverkad skogsmark. Ala i Skarnviksån uppvisade låga fosforförluster(förluster från vanlig skogsmark). Övriga stationer hade måttligt höga fosforförluster, klass 3,motsvarande förluster från hyggen, myr/torvmark, mindre erosionsbenägen åkermark oftamed vallodling.

De absolut största fosforförlusterna förekom i Närkån vid stationen Stånga, där noteradesfosforförluster på 0,78 kg per hektar och år. Denna station påverkas av läckage från Stångareningsdammar.

Fakta 2. Tillståndsbedömning för arealspecifik förlust av totalkväve och totalfosfor enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar ochvattendrag (Naturvårdsverket 1999).

TILLSTÅND, arealspecifika förluster av totalkväve i vattendrag (kg N/ha, år)

Klass Benämning Arealspecifik förlust Normalläckage – olika marktyper

1 Mycket låga förluster ≤ 1,0 Fjällhed och fattiga skogsmarker

2 Låga förluster 1,0 – 2,0 Icke kvävemättad skogsmark i norra och södra Sverige

3 Måttligt höga förluster 2,0 – 4,0 Opåverkad myrmark, påverkad skogsmark, ogödslad vall

4 Höga förluster 4,0 – 16,0 Åkermark i slättbygd

5 Mycket höga förluster > 16 Odlade sandjordar, ofta i kombination med djurhållning

TILLSTÅND, arealspecifika förluster av totalfosfor i vattendrag (kg P/ha, år)

Klass Benämning Arealspecifik förlust Normalläckage – olika marktyper

1 Mycket låga förluster ≤ 0,04 Lägsta förlust från opåverkad skogsmark

2 Låga förluster 0,04 – 0,08 Vanlig skogsmark

3 Måttligt höga förluster 0,08 – 0,16 Hyggen, myr/torvmark, mindre erosionsbenägen åkermark

4 Höga förluster 0,16 – 0,32 Åkermark i öppet bruk

5 Extremt höga förluster > 0,32 Erosionsbenägen åkermark

34

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

Lummelundaån

Ireån Vasteån

Horsan

ArånHauträsks-bäcken

Gothemsån

Storsundsån

Gartarveån

Vägumeån

Skarnviksån

Närkån

Burgsviksån

Snoderån

Västergarnsån

Y01

Y02

Y06

Y44

Y30Y32

Y33

Y34

Y05

Y07

Y08

Y09Y10Y11

Y12

Y13

Y45

PMK2Y41

Y29Y40

Y31

Y36

Y37

Y25

Y24

Y26

Y21

Y22Y23

Halorån

Y27

Y16

Y17

Y18

Y19

Y20

Y28

Y14Y15

Y38

Y39

PMK1

�Y04�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�Pågående

Documents

Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar · Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar MIKAEL ÖSTLUND Institutionen för miljöanalys, SLU Box 7050, 750