Räddningsverket

Ö V E R S V Ä M N I N G

Denna sammanställning riktar sig i första hand till kommunala räddnings-tjänster och länsstyrelser. Syftet är att ge grundläggande kunskaper omöversvämningar och samhällets beredskap. Förslag ges på skadebegrän-sande åtgärder i samband med översvämningar. En översikt över lagstift-ningen på området ges också. Materialet kan utgöra en del av diskussions-underlaget inför och under det förebyggande arbetet.

Underlag har inhämtats från olika myndigheter. Materialet har kom-pletterats med bidrag och synpunkter som inhämtats vid remittering avmanus till kommuner, länsstyrelser, centrala förvaltningsmyndigheteroch andra organisationer.

F ö r o r d

4

Högvattenmärken. Centrala Falun har genom tiderna översvämmats flera gånger. I stenfoten på den s k Kopparvågen har vattennivån vid olika översvämningar huggits in.

I n l e d n i n g”Då det var starkt regn. Över hela Svithiod faller vart rinnande vat-ten i Lågen .... fors ut genom Stocksund, men Lågen går då så mycketupp i landet, att den översvämmar vitt och brett”

Dessa rader av Snorre Sturlasson skildrar Olof Haraldssons ge-nomgrävning vid Mälaren våren 1007, och är den äldsta dokumen-terade översvämningen i Sverige. Enligt statistiken inträffar någon-stans i Sverige en större översvämning i genomsnitt vart femte år,vilket alltid väcker överraskning. De högsta vattennivåerna har oftamarkerats på brofästen, kajer och byggnader för att minna om gångna

förödelser. Ett välkänt exempel är Kopparvågen i Falun, där hög-vattenmärken huggits in i byggnadens stenfot.

En jämförelse med moderna mätserier visar ofta att de flödensom inträffat i äldre tid vida överstiger de senaste årens högvatten. ISiljan har vattenståndet vid tre omtalade extrema flöden, åren 1659,1764 och 1860, uppskattats till mellan 165.0 och 166.1 meter överhavet, medan högsta observerade vattenstånd under perioden 1887-1996 endast uppgår till 163.90 meter över havet.

Foto: Gunnar R

idderstedt

5

Äldre kvarn. Röjdåfors kvarn i norra Värmland är ett gott exempel på den enklaretypen av kvarnar som inledde vattenkraftepoken i Sverige.

Översvämningar kan ställa till stora skador och ödelägga samhällen, fritidshus, fastabostäder och företagsbyggnader till skador för miljonbelopp. De totala skadorna vidöversvämningarna i Norge 1995 uppgick till 1.8 miljarder norska kronor.

Närhet till vatten har alltid inneburit stora fördelar eftersom sjöaroch vattendrag kunnat utnyttjats för transporter. Tidigt började manockså använda energin i rinnande vatten för att underlätta arbetet.Enkla kvarnar och sågar inledde en epok av vattenkraftutnyttjandesom utvecklades vidare till dagens vattenkraftverk för produktionav elenergi.

Men de stora variationerna i vattentillgång har inneburit svå-righeter, både vad gäller att kunna utnyttja kraften då den behövs,och genom att stora vattenmängder ibland medfört översvämningar.Mycket höga eller extrema flöden är tack och lov sällsynta, men stäl-ler samhället på prov då de inträffar. I samband med de höga flöden

som förekommit på senare år kan konstateras att även nyuppfördbebyggelse på flera håll lokaliserats till områden som regelbundetsätts under vatten. Bidragande orsak kan vara att översvämnings-problemen inte varit lika omfattande efter de stora älvregleringarna,vars hantering bidragit till att dämpa flödestopparna. Myndigheteroch befolkning har på det sättet invaggats i en falsk trygghet. Vidtillfällen då särskilt stora tillrinningar uppträder och när vattenma-gasin fyllts finns inte längre någon nämnvärd utjämnande förmåga.Självklart finns inte heller någon möjlighet att dämpa flödestoppa-rna i oreglerade vattendrag.

Foto: Värm

lands Museum

Foto: Eyeqnet

6

Erosionsskada, Klarälven. Höga flöden har orsakaterosion i strandkanten med skred som följd.

Samhällets infrastruktur drabbas ofta hårt vid omfattande översväm-ningar. Avskurna vägar och bortspolade broar medför att hundra-tals kilometer av vägar och järnvägar måste stängas för trafik underlång tid. Utrymning av människor och transport av utrustning ochreparationsmaterial till insatsområden fördröjs eller kommer intefram alls. I broar finns ofta ledningar för elförsörjning och telekom-munikation, och slås dessa ut är situationen allvarlig eftersom dedrabbade isoleras från omvärlden.

När fält- och skogsområden läggs under vatten kan lantbrukaredrabbas av stora kostnader på grund av förstörda skördar och bort-spolad jordmån. Risken finns att översvämningar förändrar områ-det för lång tid.

Översvämningar kan drabba det kommunala vattenförsöjningssys-temet genom att råvattentäkten, grund- som ytvatten, förorenaseller att själva reningsverket slås ut på grund av olämplig placering.Ett relativt outrett problem i samband med översvämningar är om-fattningen av de föroreningar som dras med vattenmassorna ochförsämrar eller odugliggör vattentäkter i området.

Översvämningar kan ge upphov till ras och skred. Effekternakan bli allvarliga. I bebyggda områden kan infrastrukturen drabbas,byggnader raseras och vattnet grumlas så att dricksvattenintag måstestängas.

Foto: Räddningsverket

7

Förträngningar i älvfåran påverkar ofta vattenståndet uppströms och utgör så kalladebestämmande sektioner i ett vattendrag.

Ö v e r s v ä m n i n gMed översvämning menas att vatten täcker ytor utanför den normalagränsen för sjö, vattendrag eller hav. Översvämning kan också drabbamarkområden som normalt inte gränsar till vatten, men där vattenblir stående på grund av häftigt regn. Ofta är översvämningsutsattaområden relativt kända längs vissa älvsträckor och sjöar. Problemet äratt bestämma vattnets utbredning och fastställa frekvensen av över-svämningarna. Om översvämningar inträffar ofta upplever vi det somen naturlig variation av vattennivån över året. Drabbas däremot ettområde endast någon enstaka gång och med stora skador som följd,upplevs det som en naturkatastrof.

Översvämningar beror ytterst på att mer vatten tillförs vatten-draget än vad det klarar att avbörda, det vill säga leda bort. Därvidstiger vattnet och strömmar ut över områden som normalt är torra.När vattenståndet stiger ökar vattenföringen successivt och flödes-ökningen fortplantar sig nedströms vattendraget.

Anledningarna till att vattendraget inte klarar av att avbörda detillrinnande vattenvolymerna är flera, bland annat inverkar de me-teorologiska och hydrologiska förhållanden samt vattendragets geo-metri. Reglering av vattendraget kan också påverka översvämnings-förloppet. Skulle ett dammbrott inträffa ökar vattenvolymerna isådan storleksordning och med sådan stor hastighet att en flodvågbreder ut sig och ger stora erosionsskador och översvämning somföljd.

Vattendragets geometriVattendragets förmåga att avbörda, det vill säga leda bort, det tillrin-nande vattnet beror av dess geometri. Lägen med liten tvärsnittsarea,till exempel vid förträngningar eller där det genom förhöjning av bot-ten bildats en tröskel, är begränsande för vattenflödet. Sådana lägenkallas bestämmande sektioner. Om marken består av hårt berg ellerförändras genom erosion och sedimentation kan vattendragetstvärsnittsarea vara i det närmaste oförändrad genom tiden. Tvärsnitts-

arean kan förändras plötsligt genom att ras eller skred täpper till vatten-draget eller genom att en ispropp bildas. Även människans ingrepppåverkar vattendragets geometri. Rensningar ökar tvärsnittsarean,medan till exempel vägtrummor kan begränsa vattnets framrinning.Likaså minskar avbördningskapaciteten där vattendragets lutning ärliten. Liten lutning ger minskad vattenhastighet. Ofta sammanfallerliten lutning med flacka älvslänter vilket gör att vattnet kan breda utsig över stora arealer.

8

Häftig skur. Ett lokalt regnväder orsakade 1997 en smärre naturkatastrof vidFulufjället i nordvästra Dalarna.

Meteorologiska och hydrologiska faktorerVattnets kretslopp beskrivs som avdunstning från vattenytor ochvegetation upp till atmosfären där vattenångan kondenserar och bil-dar moln som sedan ger nederbörd. Det mesta av nederbördentränger ner i marken och fångas upp av växternas rötter eller bildargrundvatten. Grundvattnet följer ofta terrängens lutning och når slut-ligen sjöar och vattendrag. Detta kan ta mycket lång tid. Från hård-gjorda ytor och vattenmättad mark rinner vattnet snabbt av tillvattendragen.

En mängd olika meteorologiska och hydrologiska förhållandenkan ge upphov till höga flöden. Orsaker till översvämningar varierarvanligen med årstiden. Således påverkas flödesförloppet av faktorersom växtlighetens vattenbehov, avdunstning, nederbördsförhållanden,markvattenhalt, snömängd, temperaturutveckling med flera.

Vårflöden, snösmältning

I stora delar av landet uppträder de högsta flödena och vattenståndeni samband med snösmältningen. Om snösmältningen förstärks av regnkan situationen förvärras. Snötäckets vatteninnehåll avgör smältvatten-volymen och lufttemperaturen reglerar hur snabbt denna volym nårvattendragen. Stark och ihållande vårvärme kan således ge kraftigaflöden även vid måttliga snömängder. Å andra sidan kan en vår, medomväxlande värme och kyla, portionera ut flödet från ett onormalttjockt snötäcke på flera flödestoppar, vardera av måttlig storlek. I lan-dets södra delar kan omslag från vintertemperatur till blidväder ochregn snabbt smälta den snö som finns och ge upphov till översväm-ningar. Lokalt kan situationen förvärras av att marken är tjälad ochpå sätt inte kan absorbera något vatten. Vid vårflöde har samhälletsberedskap exempelvis inom räddningstjänsten, i allmänhet höjts ge-nom förvarningar via SMHI:s meddelanden, egna observationer, kon-takter med vattenreglerings- och kraftföretagen etc.

Plötsliga och kraftiga regn

De mest intensiva regnen i Sverige uppstår i samband med åskskurareller stillastående fronter. Ofta handlar det om 100 mm regn eller

mer inom ett dygn. Eftersom dessa vädersystem har begränsad are-ell utbredning blir störningar och skador till följd av höga flöden iallmänhet begränsade till ett litet geografiskt område. Flödesförloppetär däremot oftast mycket snabbt, särskilt i mindre vattendrag. Gre-nar, grus och liknande som vattnet för med sig kan orsaka igensätt-ning av vägtrummor och liknande vilket kan leda till att vägar un-dermineras eller skärs av. Bråte fastnar och fördämningar byggs upp.När dessa sedan brister uppstår mindre flodvågor. I större vatten-drag är vattenståndsökningen oftast relativt måttlig eftersom sjöaroch mindre vattenmagasin längs vattendraget bidrar till att dämpaflödestoppen. Häftiga, lokala regn i tätorter orsakar ofta översväm-ning av dagvattensystem, källare och liknande. Tiden för förvarningvid plötsliga kraftiga regn är i allmänhet mycket kort och samhällethinner sällan höja beredskapen. För den kommunala räddnings-tjänsten är ett larm om länspumpning ofta första indikationen påatt något allvarligt är på gång .

Foto: Eyeqnet

9

Islossning. Förutom att orsaka översvämningsskador kan ismassorna, när de kommer i rörelse, skada eller hota broar, byggnader och andra anläggningar. Detta kräver speciellainsatser av räddningstjänsten.

Långvarigt regnande

Under sommar och tidig höst händer det att nederbörd faller underen relativt lång period. Nederbördsrika perioder är ofta kallare ännormalt vilket gör avdunstningen förhållandevis låg. Under dessavillkor mättas marken successivt och förmår till sist inte suga uppmer vatten. Fortsätter det regna finns förutsättningar för snabbaflödesökningar, ofta inom ett relativt stort geografiskt område.

Kustöversvämningar

Kustöversvämningar uppkommer till följd av onormalt högt vatten-stånd i havet. Orsaken kan till exempel vara en långvarig situationmed lågt lufttryck kombinerat med kraftiga vindar som driver uppvatten mot kusten eller inre delen av en fjord. Bland svenska ortersom ibland drabbas kan nämnas Göteborg och Uddevalla. Ofta sam-manfaller hög havsnivå med att flödet i tillrinnande åar och älvar ärhögt efter en regnig period. Översvämningarna i mynningsområdetförvärras eftersom den höga havsytan dämmer vattendragen. Götaälv och flera åar utmed västkusten är exempel på vattendrag där dennatyp av problem ofta inträffar.

Isproppar och islossning

När vattnet i en älv eller å fryser under senhöst och vinter bildas enstor mängd iskristaller. Dessa fryser normalt samman till ett istäcke,men kan också anhopas och bilda hängande isdammar under istäcket.Därvid minskar vattendragets tvärsnittsarea och vattenståndet sti-ger uppströms isdammen. Isproppar bildas ofta på vissa bestämdaplatser som till exempel nedströms forsar, i älvkrökar, vid öar, grundeller förträngningar. I forsarna är hastigheten så stor att ett istäckeinte bildas utan den öppna vattenytan i kontakt med kall luft bidrartill bildandet av fler iskristaller som sedan bygger på isdammarnalängre nedströms. I mynningsområden kan isproppar bildas omisflaken från älven brötar sig mot den fasta skärgårdsisen, som i mångafall går upp senare än i älven.

Svåra islossningar inträffar när vårvärmen kommer plötsligt. Dåhar isen inte hunnit försvagas av solstrålning och smältning och närvattenståndet stiger, till följd av snösmältning och regn, lyfts isen frånstränderna, spricker upp och sätter sig i rörelse nedför älven. När vår-floden kommer sent och lugnt blir det i allmänhet inga problem.

Foto: SMH

I

10

Komplicerat system. Klarälven med biflöden utgör ett komplicerat vattensystem medmånga regleringar som påverkar flödet..

Reglering av vattendragReglering av svenska vattendrag sker numera främst för utvinningav elkraft. De stora dammar som finns i landet har alltså inte till-kommit i flödesdämpande syfte utan för att man ur varje älvsystemsom helhet ska kunna utvinna så mycket vattenkraft för elproduktionsom möjligt. Med några få undantag är alla större älvar regleradeoch drivs av kraftproducenter eller av vattenregleringsföretag omfler än en kraftproducent har intresse av vattendraget.

Reglering innebär att vatten sparas i så kallade regleringsmagasinunder perioder med hög tillrinning för att sedan utnyttjas underperioder då tillrinningen är lägre. På så sätt kan kraftproduktionenfördelas jämnare över året och anpassas till samhällets varierandeelbehov. Eftersom samhällets behov av el också varierar under kor-tare tidsperioder sker även reglering med hänsyn till det, så kalladkorttidsreglering (dygns- vecko- och helgreglering). Vid regleringav vattendrag måste hänsyn tas till flera varierande faktorer av hy-drologisk och meteorologisk art. Därtill kommer att älvsystemen oftaär mycket komplexa med flera grenar och biflöden.

Vattenregleringsföretag, som är juridiska personer registreradehos Länsstyrelsen, driver inga vattenkraftverk utan handhar vatten-regleringen i respektive älvsystem. Det finns med några undantagett vattenregleringsföretag i varje större utbyggd älv.

Jämförelse mellan regleradeoch oreglerade vattendrag

Mycket få av de regleringar som idag sker i Sverige har tillkommitmed ändamålet att aktivt minska översvämningsproblem och ska-dor till följd av dessa. Däremot är regleringsbestämmelser förvattenkraftregleringar oftast formulerade och fastställda så att mani en situation med hög vattenföring eller högt vattenstånd inte skaförvärra situationen jämfört med hur det skulle vara om regleringeninte funnits.

Möjligheterna att magasinera delar av det vatten som rör sig iälvsystemet gör att sannolikheten för översvämningar i samband medvårfloden i allmänhet är mindre i reglerade än i oreglerade vatten-

11

1. tätkärna2. filter3. stödfyllning4. erosionsskydd5. betongplatta med

injekterin iundergrund1

4

3

2

3

5Fyllningsdamm.

drag. Regleringar innebär emellertid inte något säkert skydd motöversvämningar. I vissa situationer kan sannolikheten för översväm-ningar snarast öka på grund av regleringen. Detta gäller framför alltdå ett område, där magasinen är fyllda och marken är vattenmättad,drabbas av intensiva regn. Med hänsyn till dammsäkerheten måsteman då tappa maximalt från regleringsmagasinen, och detta, i kom-bination med den naturliga tillrinningen nedströms, kan skapa storaproblem längre ned i älven.

Reglerade älvar är oftast förskonade från problem i sambandmed islossningen. Främsta anledningen är att vårflödets start i detreglerade vattendraget försenas eftersom man sparar vatten imagasinen. Härigenom hinner isen försvagas tillräckligt innanvattenföringen börjar öka ordentligt.

I en reglerad älv har man, teoretiskt sett, en möjlighet att på-verka vattenföringen (lindra översvämningsproblem) genom en in-siktsfull tappningsplanering. Man kan till exempel minska flödestop-pen eller det maximala vattenståndet i magasinet genom förhands-tappning, vänta med ökad tappning tills skyddsinvallning hunnitgöras eller kortvarigt gå ned med tappningen i en älvgren för att låtaen flödesvåg i ett biflöde passera. Man måste dock alltid låta dam-marnas säkerhet komma i första hand.

I oreglerade vattendrag är de naturliga, av klimatet betingade, varia-tionerna stora. Höga flöden inträffar relativt ofta men främst i sam-band med vårfloden alternativt under milda vintrar. Speciellt i sjö-fattiga avrinningsområden är de naturliga dämpningsmöjligheternasmå. Översvämningar betraktas som något naturligt och bebyggelseoch övrig markanvändning har anpassats till rådande förhållanden.

Dammar

Dammkonstruktioner som sådana innebär givetvis ett speciellt risk-moment. I Sverige har vi i stort sett varit förskonade från damm-brott och de incidenter som inträffade i övre Dalälvssystemet underde höga flödena hösten 1985 drabbade lyckligtvis ödemarker. Vissastörre regleringsdammar har dock ett sådant läge att bebyggda trak-ter kan sättas under vatten i händelse av ett dammbrott. Damm-anläggningar kan delas in i olika konstruktionstyper:

Fyllningsdamm

Stenfyllnings- och jordfyllningsdammar är den vanligaste typen avdamm. Omkring 85 procent av landets höga dammar, det vill säga

12

Fyllningsdamm.

dammar över 15 meter, är av typen fyllningsdammar och de är änmer dominerande bland lägre dammar. Fyllningsdammar är i hu-vudsak uppbyggda av en tätkärna, i Sverige vanligen väl packadmorän, omgiven av stödjande zoner, oftast av grus eller sprängsten,De stödjande zonerna ger dammen dess stabilitet och överför denensidiga vattenlasten till undergrunden.

Mellan tätkärnan och stödzonerna finns filterzoner som förhin-drar att tätkärnans fina partiklar transporteras bort med det vatten

som alltid sipprar genom dammen. Dessa filterzoner består vanligt-vis av sandigt grus eller sand. Dammen förses med erosionsskyddför att skydda mot inverkan från främst vågor och is, men även frånnederbörd. Fyllningsdammen är känslig för överströmning varfördet är viktigt att avbördningsanordningar är funktionssäkra och till-räckligt dimensionerade.

Foto: Sydkraft

13

Betongdamm.

Betongdamm.

Betongdamm

Varje betongdamm är unik på grund av sin design och sin samver-kan med undergrunden som alltid är specifik för varje dammläge.De kan utformas som massiva och tunga konstruktioner som ge-nom sin egen vikt länkar av den horisontella lasten från vattnet nedi grunden. Lättare konstruktioner fås genom att den främre betong-väggen stöttas bakifrån av betongskivor eller lameller.

Valvdammen, antingen enkel- eller dubbelkrökt, är en specielltyp av betongdamm som fördelar vattenlasten in i dammens sido-anfang. Denna dammtyp kräver trånga och djupa dammlägen ochär därför ovanlig i Sverige. Betongdammar kan utföras somöverströmningsdammar med fast skibord dit vattnet leds eller somutskovsdammar med reglerbara luckor.

Foto: Sydkraft

14

Dammbrott

Om ett dammbrott inträffar uppkommer en flodvåg och vattenståndoch vattenföring kommer att öka mycket snabbt. Flodvågen förflyt-tar sig nedåt älvfåran och förändras i karaktär med avståndet fråndammanläggningen. Närmast dammen har flodvågen högst ampli-tud men passerar också på kortaste tid. Längre nedströms tar detflodvågen längre tid att passera och ökningen av vattenståndet ärinte lika dramatisk.

Flodvågens höga hastighet orsakar omfattande erosion och förmed sig buskar, träd och andra lösa eller svagt förankrade föremål.Lokalt kan problemen förvärras genom att denna bråte täpper igenbroöppningar eller bildar proppar i andra trånga sektioner av vatten-draget. Inverkan av ett dammhaveri är störst på sträckan närmastnedströms dammen, medan skadesituationen längre ned i vatten-draget kan komma att likna den vid ett mycket högt ”vanligt” flöde.

Dammsäkerhetsarbetet i Sverige är inriktat på att dammbrottinte ska inträffa. Men med tanke på de allvarliga konsekvenser ettgenombrott vid någon större damm kan medföra är det viktigt attkatastrofberedskapen fungerar. Slutsatsen blir att flodvågs-beräkningar, riskzonkartor, insatsplaner och evakueringsplaner skafinns färdiga innan en eventuell olycka vid en större damm inträffar.

Ras och skred till följd av höga flödenVid översvämningar stiger vattnet över sin normala nivå och älvs-länter som vanligtvis är torra ställs under vatten. Detta i kombina-tion med ökad vattenhastighet innebär att erosionen på utsatta stäl-len kan öka dramatiskt. Erosion är i detta sammanhang vattnetsnötande och bortförande av jordmaterial. Det rinnande vattnet förmed sig jordpartiklar från älvstranden. Efterhand kan slänten få enförsämrad stabilitet när de mothållande jordmassorna eroderat bort.Långvarig eller kraftig erosion kan till sist orsaka skred i en släntsom tidigare varit stabil. Ett utlöst skred återställer tillfälligt stabili-teten till dess att erosionen åter gjort slänten instabil.

Nederbördsrika perioder och förhöjt vattenstånd medför enökad grundvattennivå i älvslänterna och ökat vattentryck i jordens

porer (höjt portryck). Höga portryck försämrar normalt jordens håll-fasthet men det höga vattenståndet fungerar samtidigt som mothåll-ande kraft mot slänten. Sannolikheten att ett skred ska utlösas ärsåledes inte särskilt stor så länge vattennivån i älven är hög. När vatt-net i älven sjunker undan, minskar den mothållande kraften medanportrycket i marken fortfarande är högt och det är i sådana situatio-ner som ras och skred ofta uppstår. Portrycket sjunker successivtmen det kan dröja flera månader, beroende på jordens egenskaperoch sammansättning, innan nivåerna återgått till normala värden.

I samband med höga flöden bör man från skredsynpunkt beaktaföljande;• I slänter utsatta för erosion kan sannolikheten för ras eller skred öka.• När vattnet snabbt sjunker undan finns risk för skred i slänter med

förhöjda portryck. Detta gäller främst i finkorniga sediment. Om detfinns möjligheter att med regleringsåtgärder påverka vattennivån kandet vara motiverat att åstadkomma en långsam avsänkning.

• Om ett skred har gått i en slänt kan det tvärtom vara en fördelmed en låg vattenföring. Slänten har uppnått en naturlig jämviktoch de utskredade massorna bör ligga kvar vid släntfoten för attbehålla stabiliteten och förhindra följdskred. Om det på motsva-rande sätt finns möjlighet att reglera vattennivån bör den hållasså låg som möjligt.

• Skred kan utgöra ett hot mot miljön (lerslam i vattentäkter, miljö-farliga ämnen följer med skredmassorna) och för sjöfarten (upp-grundade farleder).

Metoder för att begränsaskador vid höga flöden

Konsekvenser av olyckor till följd av översvämningar är i högsta gradberoende på när i tiden åtgärder vidtas. Oftast görs de samhällseko-nomiskt största vinsterna om man kan förhindra att olyckan upp-kommer men det är inte alltid möjligt. Vilka åtgärder som ska ge-nomföras och när är specifikt för varje enskild kommun. Ett viktigtverktyg för kommunens planering är en samordnad riskhantering.

15

Permanent vall.

I riskhanteringsprocessen ingår delmoment som riskidentifiering,riskvärdering och i nästa steg, begränsning av konsekvenser genomskadebegränsande åtgärder. Dessutom är uppföljning av arbetet ochinte minst riskkommunikation till politiker, allmänhet, företag ochorganisationer viktiga delar.

I detta avsnitt ges en kort överblick över möjliga åtgärder avförebyggande och skadebegränsande karaktär.

Invallning

Permanent invallning

Lågt liggande fastigheter kan riskera att drabbas av översvämningarav flera orsaker som till exempel;• tillfälligt stopp i spillvatten- och/eller dagvattenledningar• strömbortfall eller pumphaverier vid avloppspumpstationer• häftiga regn som medför överbelastning och uppdämning i

avloppsnäten• intensiv snösmältning• höga vattenstånd i sjöar, åar, diken etc kan medföra inströmning i

fastigheter genom t ex ledningssystem för avlopp och dagvatten.

Inom områden som återkommande drabbas av översvämningar kananläggandet av en permanent vall vara den enklaste lösningen. Vidanläggande av en permanent invallning är det viktigt att ha kontrollöver tänkbara orsaker till läckage genom vallen. Om inte kommerman snart att, enligt principen kommunicerande kärl, ha lika högtvatten innanför som utanför vallen. Vanligaste orsaken till läckageär dagvatten- och andra ledningar som mynnar i vattendraget utan-för vallen. För att slippa läckage genom sådana ledningar bör dessaförses med backventiler eller manuella avstängningsanordningar. Eninstruktion bör finnas om när avstängning ska ske och vem somansvarar för att så blir gjort. För att inte äventyra vallarnas fortbe-stånd är det viktigt att rätt byggteknik och materialval görsvid anläggandet. Vallarna ska erosionsskyddas ändaupp till nivån för det högsta förväntadeflödet och stabilitetsförhållan-dena bör beaktas.

16

Sandsäcksinvallningmed jordtätning.

Skyddsvall avfyllnadsmaterial.

Temporär vallbyggnation

För att minska skadeverkningarna vid en översvämning kan uppfö-rande av tillfälliga vallbyggnationer vara nödvändigt. Val av metodoch teknisk lösning beror främst på följande faktorer:• Förväntad vattennivå• Materialtillgångar inom ett rimligt avstånd från den översväm-

ningshotade platsen• Grundläggningsförhållanden• Omfattningen på den tänkta invallningen• Hur lång tid får invallningsarbetet ta?

Undergrundens beskaffenhet är av stor betydelse för vallens funk-tion och hållbarhet. Många tillfälliga invallningar havererar på grundav att grundläggningsförhållanden förbises eftersom man mest ärkoncentrerad på att förhindra överspolning.

Sandsäcksinvallning

Att fylla och stapla säckar med sand är ett vanligt sätt att bygga eninvallning. Säckar av olika storlekar kan med fördel användas ochkombineras i olika formationer beroende på önskad stabilitet, tät-het och dämningsnivå. Skyddsvallar av sandsäckar kan göras ett parmeter höga, och höjas vid behov. För att säckarna ska ”låsa sig” och imöjligaste mån skapa en homogen, tät vall med ett minimum av

hålrum, bör säckarna inte fyllas mer än till cirka tre fjärdedelar.Invallningen kan vid behov tätas med jord och den är relativt säkermot inre erosion. Att bygga en vall av sandsäckar innebär emellertidett tungt arbete och kräver mycket folk. Vallen är dessutom en tungkonstruktion som, beroende på undergrundens beskaffenhet, kange markskador i form av sättningar. Efter översvämningen måstesäckarna tömmas och torkas, vilket är ett tidsödande arbete.

Jordvallar

Tillfällig jordvall är ett alternativ om lämpliga fyllnadsmaterial finnsinom måttliga avstånd från området som ska skyddas. Vallarna kantill exempel byggas av morän och erosionsskyddas med presenningareller sten. Ett annat sätt är att anlägga vallen är att på uppströms-sidan en sprängstensbank fylla tätjord som sedan erosionsskyddas.Presenningar kan med fördel användas vid tillfälliga invallningar somskydd mot både inre och yttre erosion. Jordvallen är liksom vallenav sandsäckar en tung konstruktion som kan medföra betydandeåterställningskostnader för markägaren. Positivt är ändå att jord- ochstenfyllningsarbetet kan mekaniseras i praktiskt taget full utsträck-ning och kräver därför mindre arbetskraft.

17

Pallbarriär

En pallbarriär byggs upp av lastpallar (EUR/SJ - pall) som lutas motstöd av galvaniserad stålplåt. Ett tätt membran, till exempel en pre-senning, läggs ovanpå lastpallen. Stöden förankras genom friktionoch tryck mot marken när pallen lutas och när vattennivån ökar påutsidan. Det läckage som uppträder mellan membranet och markenreduceras genom att membrankanten pålastas med en mindre mängdjord. Kanten kan också grävas ner ytligt. Beroende på förväntad vat-tennivå, används pallen stående (0,95 meter) eller liggande på kant(0,65 meter). Metodens fördel är att vallen går snabbt att monteraoch kan göras med liten personalinsats. För att konstruktionen skavara stabil krävs ett relativt plant underlag. Punktlasterna från stödenkan vid svag undergrund behöva reduceras med plattor. Vid en jäm-förelse med sandsäckar visar beräkningar att en stående lastpall er-sätter ca 1,5 ton sand, vilket med 30 kg i varje säck ger 50 säckar.

Pallbarriär (lastpall, stöd och membrankappa)

Pallbarriär. En pallbariär byggs av lastpallar som lutas mot stöd av galvaniserad stålplåt.Som tätande membran används oftast presenning.

Foto: Räddningsverket

18

Tubvall.

Tubvall. Luftfyllda tuber av förstärkt PVC används för att bygga s k tubvallar.Konstruktionen finns i olika utföranden och storlekar.

Tubvall

Tubvallen är en relativt snabb invallningmetod som kan etableras avendast två personer. Vallen består av luftfyllda tuber av förstärkt PVC.På yttersidan tuben finns en plastkappa som tätar mot marken mensom också förankrar konstruktionen genom att vattnets tryck motkappan håller tuben på plats. På undersidan kappan finns ettdränerande skikt som leder bort underläckande vatten, så att intenågra lyftkrafter uppstår. Tubsektionerna kan skarvas ihop rakt elleri valfri vinkel till längre skyddsbarriärer. Dess höjd kan varieras fråncirka två decimeter upp till cirka en meter. Metoden ställer inga högakrav på markens bärighet och tuben formar sig efter eventuella småojämnheter. Markskadorna efter borttagandet av invallningen är re-lativt små.

Foto: NO

AQ

19

Tekniska åtgärder vid isproppar och islossning

Det finns flera tillvägagångssätt för att förhindra uppbyggnaden avisproppar och minska konsekvenserna vid islossning. De som före-slås här är hämtade ur rapporten Svåra islossningar i Torneälven1som rekommenderas för vidareläsning. Åtgärderna kan inriktas påvattendraget, isen eller på att skydda skadeobjekten och är dels avpermanent karaktär dels sådana att de måste upprepas för varje sä-song. I det mer akuta skedet av en islossningsperiod är de prognoserför till exempel Torne Älv som produceras varje vår över vårflod ochislossning ett viktigt planeringsunderlag.

Åtgärder i vattendrag

Åtgärder i älven innebär att påverka vattenflödet och/eller göra in-grepp i älvfåran. Biflöden kan genom reglering utnyttjas för att dämpaeller skjuta upp vårflodsstarten och därmed även islossningen. Vid

opåverkbara isproppslägen (förträngningar vid broar etc.) kan förbi-ledande kanaler minska sannolikheten för översvämningar. Rens-ning och muddring av älvfåran minskar förutsättningarna för attisproppar ska bildas just där. Muddring vid stoppställen bör utförasmed insikt om att problem istället kan uppkomma längre nedströms.

Isen

När iskristaller som bildats i öppna forsar transporteras till lugnarevatten och fryser samman under det fasta istäcket bildas så kalladehängande isdammar. Isdammarna förvärrar situationen vid isloss-ning och kan orsaka isproppar. Genom att underlätta isläggning ochpå så sätt reducera den öppna vattenytan, och därmed bildandet aviskristaller, kan isdammarnas tillväxt förhindras. Detta kan uppnåsmed hjälp av isbommar eller fasta anordningar som pirer, stenar-mar eller avtrappningar.

Isbommar kan även nyttjas för attunder islossningen hålla kvar isen pålugna älvsträckor.

20

Tanken är att fast is ska bildas vid repsystemet ochatt isen sedan ska utbildas uppströms anordningen.

Den öppna vattenytan kan också minskasgenom kravisfällor av olika slag som place-ras nedströms forsen (galler, nät, repsystem).

För att försvaga isarna inför islossningenoch för att påskynda den samma är det vanligt attsanda och ploga isen. På så sätt kan solen bättrekomma åt att smälta isen. Sanden påskyndar smältningeneftersom den absorberar solvärme. Sanden kan äta sig nedgenom isen med 2-3 cm per dygn.

Har en ispropp redan bildats kan sprängning behöva tillgripasför att få fri passage för vattnet genom ismassorna. Vid sprängningmåste man beakta risken att hela isproppen lossnar och tillsammansmed isblock skapar en flodvåg som kan orsaka stora skador ned-ströms. Isbrytning och sågning kan används i älvmynningarna föratt minska risken att isen brötar sig vid islossning.

Åtgärder på utsatta objekt

Förebyggande åtgärder som inriktar sig på att rädda byggnader ochanläggningar kan till exempel vara invallningar, samt att höja eller flyttade byggnader och anläggningar som ligger på utsatta ställen. Nybygg-nation i områden som är översvämningsdrabbade bör förbjudas.

Aktiv flödesdämpning

Översvämningsproblem i samband med snösmältning uppstår oftanär stora mängder (i snö) bundet vatten frigörs under en kort tids-rymd. Konsekvenserna skulle kunna minskas om flödet kunde ut-sträckas till en längre tidsperiod.

Reglerade vattensystem har denna möjlighet i större eller mindreomfattning. Om vattendraget tidigare är oreglerat, eller har en lågregleringsgrad, kan en tänkbar åtgärd för att minska översvämnings-risken vara att bygga nya flödesutjämningsmagasin. Ett projekt somkan tjäna som exempel på detta är de planerade utjämningsmagasineni Voxnans biflöde Gryckån inom Ovanåkers kommun. Magasinen skabyggas uteslutande i syfte att dämpa höga flödestoppar inom tätortenEdsbyn med omnejd.

I vattendrag där man tidigare har bedrivit flottning kan det ibiflödena finnas gamla, mer eller mindre bibehållna, flottningsdammar.Normalt används de inte för reglering men det skulle kunna vara möj-ligt att återställa sådana dammar och utnyttja dem i dämpande syfteunder flödestoppar.

Att bygga dammar för att minska översvämningar innebär emel-lertid alltid ett risktagande. Anläggandet av flödesdämpande maga-sin ställer stora krav på dimensionering och det är inte självklart attdammarna fungerar dämpande vid de allra högsta flödena.

21

P r o g n o s e r o c hi n f o r m a t i o n

Grundläggande kunskap om meteorologiska och hydrologiska för-hållanden i det område man vistas i gör det ofta möjligt att få enförvarning om kommande översvämning innan den är ett faktum. Idetta kapitel ges en kort beskrivning av framförallt hydrologiskamätmetoder och karakterisering av hydrologiska begrepp. Vidarebeskrivs hur hydrologiska meddelanden och varningar från SMHIutformas och sprids till berörda områden i Sverige.

Att ställa prognoser

Meteorologiska och hydrologiska prognoser

Grundläggande för SMHI:s väderprognoser är de mätningar av tillexempel temperatur, lufttryck, luftfuktighet, vindriktning och vind-styrka med mera som utförs samtidigt (synoptiskt) var tredje timmaöver hela världen. Observationerna utgör utgångstillstånd i dator-modeller som med fysikaliska ekvationer beräknar väderutvecklingen.

För att exempelvis prognostisera nederbörd vid en viss bestämdplats måste dessutom en statistisk anpassning göras. Anpassningen ärnödvändig eftersom terrängens variationer, som i hög grad bestäm-mer nederbördens fördelning, inte beskrivs tillräckligt detaljerat imodellerna. Detta är också en av anledningarna till att nederbörd-prognoser är mer osäkra än temperaturprognoser, inte minst vid till-fällen med höga nederbördsmängder. Det anses inte meningsfullt attgöra prognoser längre än cirka tio dygn och redan efter sex - sju dygnär prognoserna i allmänhet osäkra. SMHI har tillgång till data fråncirka 100 helautomatiserade väderstationer, vilket bland annat möj-liggör insamling av nederbördsinformation med en tidupplösning påen timme eller oftare vid behov.

För de vattendrag i landet med kalibrerad hydrologisk prognos-modell görs, beroende på hur datainsamlingen organiserats, auto-

matiska eller manuella prognoser över flödesutvecklingen. Progno-serna ligger till grund för meddelanden om den hydrologiska situa-tionen eller varningar för höga flöden som SMHI sänder ut. För attlättare tillgodogöra sig informationen i hydrologiska meddelandenär det önskvärt med en grundläggande förståelse för de faktorer somorsakar översvämningar samt kännedom om det lokala geografiskaområdet. Olika förhållanden som markanvändning, regleringar,sjövolym och terrängens lutning kan göra att närliggande ochstorleksmässigt lika vattendrag har helt skilda flödesförlopp. Undervåren kan de mindre och snabbt reagerande biflödena ha höga flödes-nivåer samtidigt som den stora älven har normal vattenföring efter-som vårfloden magasineras i de stora dammarna. Omvänt kan tillexempel snösmältningen i Norrlands kust- och skogsland vara översedan flera veckor när överskottsvatten från fulla regleringsmagasini fjällen plötsligt får huvudälven att stiga.

Vattenstånd och vattenföring

Vattenstånd och vattenföring kan mätas förhållandevis enkelt. Förprognosberäkningar däremot behövs större kännedom om hydrologini sin helhet, det vill säga hur flödet i vattendraget beror av bland annatklimat, markförhållanden, och inte minst av mänsklig påverkan.

Mäta vattenstånd (W)

Vattenståndet eller vattennivån, betecknas W och kan mätas med enklametoder och på många håll berättar markeringar på stenar, brofästenoch byggnader om svåra översvämningar i gången tid. I särskilt ut-satta avsnitt kan till exempel räddningstjänsten mycket väl placera utmätstickor för att själv notera och följa upp förändringar. För mersystematiska observationer krävs en väl förankrad, fast, graderad skala,en så kallad pegel, som avläses regelbundet. Alternativt kan en regist-

22

Pegel. En mätsticka, så kallad pegel, är ett enkelt sätt att mäta vattenståndet. rerande nivåmätare användas. Genom avvägning kan avläsningarnaknytas till ett höjdsystem. Regelbundna avvägningar krävs också förkontroll av att mätanordningen inte förskjutits i höjdled.

Mäta vattenföring (Q)

Vattenföring, eller flöde, är ett mått på den mängd vatten som pertidsenhet passerar ett bestämt tvärsnitt av ett vattendrag. Den beteck-nas Q och uttrycks vanligen i kubikmeter per sekund (i mindre vat-tendrag liter per sekund). Att mäta vattenföring kan göras genomdirekta mätningar på plats eller indirekt genom att en annan mätbarvariabel registreras och som sedan kan räknas om till vattenföring.

Med så kallad strömhastighetsmätning mäts vattenhastigheten iett antal punkter i ett tvärsnitt av vattendraget varefter vattenföringenkan beräknas genom integrering. Flyglar är ett vanligt mätinstrumentoch mätningen utförs vanligtvis från en båt eller lämplig bro.

I turbulenta vattendrag utnyttjas ibland utspädningsmetoder föratt bestämma vattenföringen. Metoden, som är ganska svår att ut-föra, bygger på att en känd koncentration av ett spårämne tillsättsvattnet och längre nedströms analyseras utspädningen.

I större vattendrag utnyttjas ofta naturliga så kallade bestäm-mande sektioner där vattnet strömmar så snabbt att vattenståndetovanför sektionen inte påverkas av dämningar nedströms. Tillexempel är forsnackar i regel goda lägen för kombinerade vatten-stånds- och vattenföringsstationer. I den bestämmande sektionenråder ett direkt samband mellan vattenstånd och vattenföring somkan uttryckas i en avbördningskurva.

I reglerade vattendrag och älvar mäts vattenföringen vidregleringsdammar och kraftverk. I kraftverken mäts vattenföringengenom turbinerna och vid dammar beräknas flödet genom area pålucköppningar och vattenstånd i magasinet.

SMHI:s nät av vattenföringsstationer omfattar cirka 400 statio-ner, varav ett 40-tal är sådana som automatiskt sänder data till SMHI.Data lagras i regel i form av dygnsmedelvärden, vilka sedan bearbetaspå olika sätt, för att ge exempelvis månadsmedelvärden, varaktighets-uppgifter och frekvensanalyser. Vattenstånds- och vattenförings-uppgifter kan förutom hos SMHI finnas på vattenregleringsföretag,

Foto: Räddningsverket

23

kraftbolag, lantbruksnämnder, flera universitet och högskolor samtäven kommunförvaltning, industrier och konsultföretag.

Prognostisering av vattenföring och vattenstånd

För beräkning och prognostisering av vattenföring används vid SMHIden så kallade HBV- modellen, uppkallad efter en tidigare enhet vidSMHI, Hydrologiska Byråns Vattenbalansavdelning. Det är en av-rinningsmodell som efterliknar naturens sätt att fördela nederbör-den som faller över ett område på avdunstning och avrinnings-bildning med hänsyn till förändringar i de tillfälliga magasin vattnetuppehåller sig i (snö, mark- och grundvatten, sjöar). Avrinningsom-rådets topografi och markanvändning är inkluderad i modellengenom en indelning i höjdzoner och markklasser (skog, öppen mark,sjöyta). Modellen matas med observerad eller prognostiseradnederbörd och temperatur, och ger som resultat vattenföringen i

beräkningspunkten. Resultatet kalibreras mot observerade vatten-föringsvärden i samma punkt innan den kan användas för till exem-pel simulering av vattenföringsserier i gången tid, för prognoser påtillrinning eller vattenföring med olika väderscenarios som indata,samt för beräkning av olika klimatscenarier.

Vattenståndsberäkningar görs bland annat för riskzonkartoreller när man vill beskriva en flodvåg som fortplantar sig nedför enälvsträcka. De kan också användas för att studera hur till exempel enfördämning, påverkar vattenframrinningen i vattendraget. Det finnsflera olika matematiska modeller som beskriver den vattenstånds-profil (i flodens längdriktning) som uppträder vid olika vatten-föringar. Ingångsdata är, förutom flödet, bland annat värden sombottnens och strändernas råhet (friktion) i ett antal tvärsektionerlängs den sträcka som avses.

Att karakterisera vattenstånd och vattenföring

För att beräkna sannolikheten att vattenstånd respektive flöde ska nåkritiska värden för en viss plats i ett vattendrag, görs statistiska analy-ser av förhållandena. Diagrammet nedan visar en tidsserie av upp-mätta flöden under en elvaårsperiod. Ur diagrammet kan de karakte-ristiska värdena HHQ, MHQ och MQ utläsas (se diagram). HHQ

Karakterisering av vattenföring

Exempel på hur en beräknad vattenföringsserie kante sig jämfört med mätdata.

24

betecknar den högsta vattenföringen som uppmätts under mät-perioden, i detta fall elva år, och motsvaras alltså av den högsta toppeni diagrammet. MHQ betecknar ett medelvärde av varje års högsta upp-mätta vattenföring (högsta flödet under varje kalenderår summerasoch delas med antal år i mätperioden). MQ är medelvärdet av allauppmätta flöden under perioden (samtliga mätvärden, vanligen dygns-värden, summeras och delas med antal mättillfällen). Motsvarandevärden för vattenstånd benämns HHW, MHW och MW.

Utifrån den uppmätta vattenföringsserien i diagrammet ovankan man göra varaktighetsdiagram eller frekvensanalyskurvor föratt analysera återkomsttid, här benämnd som T, och sannolikhet förolika flöden. Med återkomsttid för ett flöde menas den tid det igenomsnitt tar innan ett lika stort eller större flöde inträffar.

Varaktighetsdiagram.

1009080706050403020100

Frekvensanalys.

25

Varaktighetsdiagrammet erhålles genom att alla uppmätta flödensorteras i storleksordning från vänster till höger med HHQ längsttill vänster och lägsta uppmätta flöde LLQ längst till höger. Ur dia-grammet kan man avläsa den tid en viss vattenföring (eller större) imedeltal har förekommit under mätperioden (här tio år).

Frekvensanalys används ofta för att bedöma den statistiskaåterkomsttiden för ett uppmätt flöde. I ett logaritmiskt diagram plottasvarje års högsta uppmätta flöde. Den uppritade kurvan jämförs medså kallade statistiska fördelningsfunktioner. Återkomsttiden bestämssedan ur den fördelningsfunktion som stämmer bäst överens medmätvärdena. Sannolikheten för att ett visst flöde överskrids under ettår kan beräknas som 1/T. Man bör helst inte använda metoden för attberäkna återkomsttider som är längre än dubbla den tillgängliga mät-periodens längd, eftersom osäkerheten blir mycket stor.

Begreppet återkomsttid kan vara förrädiskt att använda. Mankan förledas tro att om 100-årsflödet inträffade förra året dröjer detungefär 100 år till nästa gång ett lika högt flöde inträffar. Sannolik-heten för ett 100-årsflöde ett visst bestämt år är givetvis lika stor,oavsett när det sist förekom. Benämningen genomsnittlig återkomst-tid är därför riktigare att använda.Ska man bedöma hur en damm påverkas av en visst kritiskt flöderäcker det inte att känna den årliga sannolikheten. Man måste ävenberäkna sannolikheten att det kritiska flödet inträffar under en längreperiod som till exempel konstruktionens hela beräknade livslängd.

Tabellen nedan visar sannolikheten i procent för att ett flöde medåterkomsttiden T år ska överskridas under en period av N år. Ur tabellen

kan man till exempel utläsa att sannolikheten att ett 100-års flöde skainträffa under en tidsperiod av 50 år är hela 40 procent.

Hydrologiska meddelanden från SMHISMHI:s hydrologiska prognos- och varningstjänst förser samhället medallmänna prognoser, dessutom utfärdas flödesprognoser för planeringav vattenreglering på uppdrag av vattenkraft- och vattenreglerings-företag. Prognoserna ligger till grund för SMHI:s meddelanden omden hydrologiska situationen samt varningar för höga flöden.

Hydrologisk information

Meddelanden rubricerade ”Hydrologisk information” skickas utregelbundet som allmän och översiktlig information omkring den20:e i varje månad. Denna typ av meddelande skickas också ett högtflöde som kan orsaka översvämningar beräknas uppstå, men att detinte sker inom de närmaste 48 timmarna, eller om situationen ärsvårbedömd och en liten men inte oväsentlig sannolikhet finns fören allvarlig utveckling. Meddelandet används även för att informeraom exempelvis snabb flödesökning i vattendragen, extremt låg vat-tenföring eller besvärande torka.

Hydrologisk information sänds regelbundet ut till ett hundrataladressater i landet som till exempel berörda kommuner, myndighe-ter med ansvar för räddningstjänst- eller vattenfrågor, kraft- ochvattenregleringsföretag, samt massmedia.

Varning för höga flöden

SMHI varnar för besvärliga vädersituationer och vattenförhållandensom till exempel höga vattenflöden. Från och med hösten 1996används, enligt avtal mellan Räddningsverket och SMHI, en enhet-lig utformning av alla så kallade varningsmeddelanden.

Varningsmeddelanden indelas i olika nivåer efter allvaret i var-ningen. För höga flöden baseras varningsnivåerna på flödenasåterkomsttid. I varningsmeddelandet beskrivs förutom varningsnivå,vilket område som berörs och för vilken eller vilka typer av vattendragvarningen avser, samt i möjligaste mån flödesutveckling och tid för

Återkomsttid Periodlängd, N årT år 10 50 100 200 500 1000

10 65 99 100 100 100 10050 18 64 87 98 100 100

100 10 40 63 87 99 100200 5 22 39 63 92 99500 2 10 18 33 63 86

1000 1 5 10 18 39 63

26

flödeskulmen. Flödesvarning skickas ut om det inom de närmaste 48timmarna väntas uppkomma ett flöde av sådan storlek attöversvämningsproblem uppstår. Varning kan också skickas ut underen pågående högflödessituation om ytterligare flödesökning väntas.

Extremt högt flöde

Varningen utfärdas när flöden med återkomsttid på 50 år eller merär att vänta, vilka medför allvarliga översvämningsproblem.

Mycket högt flöde

Förväntad vattenföring har en återkomsttid mellan 10-50 år, vilketmedför översvämningsproblem på utsatta ställen.

Högt flöde

Den minst allvarliga varningen varnar för flöden med en återkomst-tid på 2-10 år, vilket kan medföra mindre översvämningsproblem.Det bör noteras att SMHI:s hydrologiska prognostjänst inte haransvaret att varna för översvämningsproblem i tätorter i sambandmed lokala kraftiga regn eller intensiv snösmältning. Om möjlighetfinns varnar man dock ibland även för sådana problem.

SMHI utser områden där varningen ska utfärdas. Varnings-meddelandet sänds till SOS-centralen i Uppsala samt till övrigaberörda SOS-centralerna. SOS-centralen har således en central funk-tion i spridningen av varningsmeddelanden eftersom de sedan distri-buerar varningen till berörda kommuner och länsstyrelser. Varningenskickas dessutom till vakthavande tjänsteman på Räddningsverket,Fjällräddningen (polis), Sveriges Radio och andra berörda organisa-tioner på samma sätt som för ”Hydrologisk information”. Samtligavarningsmeddelanden om höga flöden läses upp i förkortad form iväderrapporten i Sveriges Radio, P1.

Information om den aktuella hydrologiska situationen och för-väntad utveckling kan också erhållas av SMHI:s hydrologiska över-vakare, vars telefonnummer finns angivet på SMHI:s meddelandenoch varningar. Aktuella varningar samt meddelanden om denhydrologiska situationen finns tillgängliga på SMHI:s webbplatsunder adressen http://www.smhi.se.

27

A n s v a r i g am y n d i g h e t e r o c h

o r g a n i s a t i o n e rTillsyn enligt lagstiftningen utövas av myndigheter på central,regional och lokal nivå. Utöver direkt ansvariga tillsynsmyndigheterfinns också flera organisationer och myndigheter med uppgifter ochresurser i arbetet med förebyggande åtgärder och räddningsinsatseri samband med översvämningar.

Central nivåStatens geotekniska institut , SGI, är central förvaltningsmyndighetför geotekniska frågor. Institutet har en myndighetsroll som utgörsfrämst av forsknings- och informationsverksamhet samt vissa myn-dighetsuppgifter avseende säkerhetsfrågor. SGI har av regeringen fåttett speciellt uppdrag att följa och övervaka de geotekniska förhål-landena längs Göta älvs dalgång.

Under och efter en översvämning kan faran för ras och skred öka.När ras och skred inträffat eller befaras inträffa biträder institutet blandannat räddningstjänsten med tjänster som besiktning, värdering avrisker samt rådgivning i syfte att undanröja hot eller reducera skade-verkningar. SGI medverkar fortlöpande i förebyggande arbete mot rasoch skred, skredriskkartering, förstärkningsinsatser av älvslänter ochbebyggelseplanering.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, ärcentral myndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografi-ska frågor.

SMHI utfärdar allmänna varningar i samband med:

Hård vind Kraftig nederbörd Fara för nedisningtill havs

Högt vatten- Stor våghöjd Höga flödenstånd

Frost Hårt väder i fjällen Risk för bränder iskog och mark

Åska Dimma Underkylt regn

SMHI genomförde 1983 en utredning som visade att ett antalregleringsdammars tappningsförmåga kunde vara otillräcklig vid ex-trema tillrinningar och fyllda magasin. SMHI, Statens Vattenfalls-verk (idag Vattenfall AB) och Kraftverksföreningen tillsatte 1985 denså kallade Flödeskommittén med uppgift att bland annat utarbetaförslag till riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden vidkraftverk- och regleringsdammar. Resultat blev att en del kraftverks-och regleringsdammar inte uppfyller de krav som kommittén anserbör ställas på nya dammar i samma riskklass. Detta medförde attsamtliga dammar, där ett dammras skulle innebära risk för skada avnågon betydelse på omgivningen, skulle kontrollräknas vad gälleravbördningskapacitet. Flödeskommittén upplöstes efter att slut-rapporten färdigställdes 1990.

(För mer information om Flödeskommitténs riktlinjer se ”Rikt-linjer för bestämning av dimensionerande flöden för damm-anläggningar”, slutrapport från Flödeskommittén 1990)

28

SMHI utvecklar och förvaltar Svenskt Vattenarkiv, SVAR för att till-godose samhällets behov av grundläggande hydrologisk och ocea-nografisk information. Den innehåller digital information om lan-dets hydrografi, t ex vattendrag, sjöar, vattenföringar m m. Av speci-ellt intresse för räddningstjänst är den information som återfinns iSVAR-rapporterna: Dammregister med uppgifter om t ex, damm-typ, avbördningsförhållanden och ägare, samt översvämningsregistermed data om ca 650 översvämningskänsliga områden från 23 län.

Räddningsverket är central förvaltningsmyndighet för frågor omolycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagensamt ansvarig myndighet för funktionen befolkningsskydd och rädd-ningstjänst.

Räddningsverket låter utföra översiktliga karteringar av stabil-itetsförhållanden i bebyggda områden, samt översiktliga övers-vämningskarteringar för ett antal vattendrag i Sverige. Resultatet avdessa karteringar ger länsstyrelser och kommuner stöd i arbetet medatt analysera riskerna för naturolyckor. I samband med tillsynsbesökhos länsstyrelsen behandlas bl a planeringen inför naturolyckor.

Försvarsmakten förfogar över omfattande resurser som kan varaanvändbara vid räddningstjänst, både när det gäller personal ochmateriel. När det gäller materiel kan nämnas helikoptrar, flygplan,terrängbilar, bandvagnar, bandschaktare, krigsbroar och båtar.

Insatsstyrka ur Försvarsmakten som på räddningsledarensbegäran deltar i en räddninginsats kan tas ut från en eller flera mili-tära förband/myndigheter. Begäran om militärt bistånd riktas tillnärmaste militära myndighet/förband. Vid behov av räddnings-helikoptrar/ytbärgare från försvaret kontaktas dock flygrädd-ningscentralen i Göteborg.

Boverket har den allmänna uppsikten över plan- och byggfrågor.Huvudområden är byggnadsmiljö, hushållning med naturresurser,fysisk planering, byggande och boende.

Inom ramen för projektet ”Hälsa och säkerhet i fysisk plane-ring” redovisade Boverket 1990 i rapporten ”Riskhänsyn- om hälsaoch säkerhet i planer och beslut” ett exempel från Falu kommun påhur översvämningsrisker kan hanteras i den fysiska planeringen. För-utom risksituationen diskuteras skyddsbehovet och behov av åtgär-

der. Av kommentarerna till exemplet framgår att översvämnings-hotade områden bör redovisas i översiktsplanen eller i en fördjup-ning av denna.

Vägverket. När föreskriven driftstandard inte kan upprätthållaspå grund av icke-normala förhållanden (parametrarna vindhastig-het, nederbörd, varaktighet och intensitet används för att definierasärskilda väderförhållanden) finns en organisation och rutiner för-beredda utifrån omfattningen i tre nivåer.

Icke-normala förhållanden1. Svåra förhållanden. Beslut tas i samråd mellan entreprenör/utför-

are och beställare drift.2. Mycket svåra förhållanden. Beställare drift tar över ansvaret för

ledningen av åtgärder.3. Exceptionellt svåra förhållanden. Flera län eller större områden är

berörda. Regionen (beställaren) inrättar en speciell ledningsgruppansvarig för samordning.

Nivåerna 1-3 kräver omfattande samverkan med t ex räddningsledare,polis, länsstyrelse med flera beroende på vilket väderförhållande somorsakat störningen.

1988 delades Statens Järnvägar, SJ, i ett affärsverk för trafikenoch en myndighet, Banverket, med ansvar för infrastrukturen. Ban-verkets arbetsuppgifter är bland annat att svara för drift, underhåll,planering och nyinvesteringar i järnvägsnätet. Banverket består avfem regioner uppdelade i 20 distrikt.

Den beredskap som finns för skred, ras och översvämningar finnspå regional nivå. Regionchefen ansvarar för kontakter på regionalnivå gentemot andra myndigheter och organisationer.

Regional nivåLänsstyrelsen har som uppgift att svara för statlig förvaltning inomlänet i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för ensärskild förvaltningsuppgift, samt att svara för att statlig, kommu-nal och landstingskommunal verksamhet samordnas. Länsstyrelsenska också samordna de olika sektorerna länsstyrelsen har ansvar för.

29

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för bland annat dammanlägg-ningar (förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken) ochkommunal räddningstjänst (räddningstjänstlagen). Länsstyrelsen harockså ett ansvar enligt plan- och bygglagen för vissa frågor som rörsamhällsplaneringen.

Länsstyrelsen kan enligt 34 § räddningstjänstförordningen(1986:1107), om det fordras omfattande insatser i kommunal rädd-ningstjänst, som till exempel vid en svår översvämningssituation, taöver ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs avinsatsen. Vid ett övertagande utser länsstyrelsen räddningsledare. Fler-talet länsstyrelser har dygnet runt en beredskap för att kunna fullgörasina uppgifter enligt räddningstjänstlagstiftningen. Länsstyrelsen skakunna stödja kommunerna även i ett läge där länsstyrelsen inte över-tagit ansvaret för räddningstjänsten. Länsstyrelsens räddningsledningbedriver sin verksamhet från den plats som bedöms lämpligast.

Polisen samverkar på regional nivå med räddningstjänsten vidstörre insatser. Polisens huvudsakliga uppgifter är bland annat be-vakning, trafikreglering, bereda räddningstjänsten utrymme samtutrymma områden eller bostäder som kan utsättas för en risk-situation.

Varje regional polismyndighet har dygnet runt ett vakthavandebefäl i tjänst eller beredskap. När ett meddelande om räddningsin-sats fås från SOS-Centralen gör vakthavande befäl i samråd medräddningsledare, en bedömning om polisinsatsstyrka behövs. Nor-malt utses en polisinsatschef som samarbetar direkt på fältet medräddningsledaren.

Lokal nivåNär samhället utsätts för svåra påfrestningar i form av stora olyckoreller miljökatastrofer engageras ett flertal av kommunens förvalt-ningar i räddningsarbetet. Dessa olika förvaltningar har till uppgiftatt trygga försörjningen av el, vatten och avlopp samt invånarnassäkerhet och hälsa. Uppbyggnaden av den kommunala organisatio-nen skiljer sig från kommun till kommun och ansvarsområdena kandärför variera mellan de olika kommunala nämnderna.

Avspärrat. Räddningstjänstens personal kan i samråd med polisen avspärraöversvämmande vägar och områden.

Foto: Micke Sörensen

30

Räddningsledare vid en insats är räddningschefen eller den somdenne utser. Enligt 6 § räddningstjänstlagen ska kommunerna svaraför räddningstjänsten inom respektive kommuns gränser. Räddnings-tjänsten ska agera vid överhängande fara för olycka samt för att hin-dra och begränsa skador på människor eller egendom eller miljö.Insatsen får dock inte kosta för mycket i relation till vad som kanräddas och ägaren får själv inte ha möjlighet att klara upp situatio-nen för att det ska få kallas räddningstjänst. Efter en insats harräddningstjänsten skyldighet att underrätta ägaren och att informeradenne om lämpliga skyddsåtgärder. Räddningsledaren kan med stödav räddningstjänstlagen begära hjälp från andra statliga myndighe-ter eller företa ingrepp i annans rätt för att på så sätt uppnå syftetmed räddningstjänst. Det är viktigt för räddningsledaren att iinledningsskedet kunna avgöra om de åtgärder som ska vidtas ärräddningstjänst eller inte, insatsen får dock inte försenas på grundav tidsödande övervägningar.

Vid räddningstjänst ansvarar räddningsledaren, som ett led iräddningsinsatserna, för att tillräcklig och korrekt information läm-nas. Information med varningar och andra meddelanden måste fung-era effektivt till dem som är drabbade eller berörda. Även den all-mänhet som inte berörs direkt måste informeras om händelsernaoch det är av stor vikt att information om utvecklingen når tidningaroch etermedia. (För räddningstjänstens organisation hänvisas till”Räddningstjänster och samverkande organ” räddningstjänst-handboken del 1, SRV 1992)

ByggbranschenBygg- och reparationsberedskapen, BRB är byggbranschensberedskapsorganisation. Genom resursavtal med branschen organi-seras nödvändiga resurser för bygg-, reparations- och röjningsar-beten för totalförsvaret. Beredskapsorganisationen är indelad icentralkontor, regionkontor och lokalkontor.

Vid större olyckor och nationella påfrestningar under fredstidkan BRB ledningsorganisation stödja räddningsledare med bransch-tekniska råd, säkerställa lämpliga resurser ur byggbranschen samtstödja räddningsledare med samordning av dessa vid större

räddningsinsatser. Även samordning av skadeförebyggande verksam-het inför en hotande katastrof, till exempel en översvämning, kangöras efter beställningar från länsstyrelser, kommuner, kraftbolag,telekommunikationsbolag med flera.

Räddningsledaren får, genom en av BRB-organisationen utseddsamordningsman, stöd med underlag för beslut avseende metod-,teknik- och resursförslag. Samordningsmannen bör ingå i räddnings-ledarens räddningsstab. Denne förmedlar räddningsledarens taktiskaplanering och order om insats till stödjande enheter ur BRB-organi-sationen. Med fördel kan samordningsmannen utses i förtid för attmedverka vid kommunala lednings- och räddningstjänstövningar. Ifredstid kan BRB-anslutna företag användas för insatser. Resursernaavropas enligt räddningstjänstlagens 45 §. Detta kan ske på två sätt:

Alternativ 1 är att BRB:s medverkan avropas vid närmaste förs-varsområdesstab.

Alternativ 2 är att medverkan avropas hos BRB-anslutet företagmed vilket en principöverenskommelse har tecknats.Överenskommelsen tecknas mellan BRB-anslutetföretag och räddningstjänsten. Överenskommelsenreglerar insatstider, ledningsstöd och logistik för atteffektivt utnyttja insatta resurser ur byggbranschen.

KraftproducenternaDammsäkerhetsrådet (tidigare Dammsäkerhetsnämnden) inrätta-des 1978 av Vattenfall och Kraftverksföreningen. Dess uppgift är attbland annat lämna rekommendationer för underhåll och tillsyn avdammar som lyder under vattenlagen. Rådet ska även lämna råd idammsäkerhetsfrågor vid begäran från länsstyrelse, kommun ellerannan. Rådet ska ta erforderliga initiativ för att uppnå en tillfreds-ställande dammsäkerhet, den ska utarbeta allmänna riktlinjer förunderhåll, drift och tillsyn. Rådet har bland annat upprättat en för-teckning över besiktningsmän. Rådet är ingen myndighet men dessledamöter förordnas av regeringen.

31

Vilka åtgärder som ska upptas i de särskilda instruktioner som finnsom en risksituation uppstår vid en dammanläggning är beroende avanläggningens betydelse från risksynpunkt. Rådet har dock rekom-menderat att för varje damm av någon betydelse ska utses en damm-säkerhetsansvarig. Denna bör i första hand kontaktas av räddnings-tjänsten vid en inträffad risksituation.

Vattenhushållningsbestämmelserna för en viss damm är i de störrevattendragen samordnade med motsvarande bestämmelser för andradammar i vattendraget. Den samordnade vattenframsläppningen om-händertas i dessa större vattendrag av ett särskilt regleringsföretag meddamm- och kraftverksägare i vattendraget som delägare. Samtligaregleringsföretag har dygnetrunt övervakning av sina anläggningargenom jourhavande ingenjör som har tillgång till uppgifter om blandannat aktuell vattenföring, flödesstorlek, status på dammluckor medmera.

Regleringsföretag finns i de älvar där minst två dammägare/kraft-producenter har intressen. Företagen har bildats enligt vattenlagensbestämmelser och har till uppgift att bygga, förvalta och svara fördriften av vattenregleringsmagasinen. Regleringsföretagen ägs avkraftproducenterna. Elproduktionen optimeras genom samordningav älvens reglering. Ansvaret för regleringen ligger på reglerings-företaget i respektive älv. Nedan redovisas de företag som ansvararför regleringen av de mest utbyggda älvarna.

Älv RegleringsansvarigKlarälven Birka KraftDalälven Dalälvens VattenregleringsföretagLjusnan Ljusnans Vattenregleringsföretag*Ljungan Ljungans Vattenregleringsföretag*Indalsälven Indalsälvens Vattenregleringsföretag*Ångermanälven Ångermanälvens Vattenregleringsföretag*Umeälven Umeälvens Vattenregleringsföretag*Skellefteälven Skellefteälvens VattenregleringsföretagLuleälv Vattenfall

*verksamheten samordnas gemensamt under benämningen Vattenregleringsföretagen

En viktig princip för vattenhushållningen vid en damm är att dennaalltid ska genomföras så att minsta möjliga skada åsamkas motstå-ende intressen såsom miljö, stränder och fiske. Denna princip bliratt tillämpa exempelvis vid situationer med kraftigt ökad tillrinning.Det gäller då valet mellan att låta vattnet uppströms dammen stigaöver dämningsgränsen eller att tappa mer vatten genom dammenän som är tillåtet enligt fastställda bestämmelser. Erforderliga besluttas i första hand av dammägare och vattenregleringsföretag, menbeslutet kan också tas enligt räddningstjänstlagen där samråd börske med tidigare nämnda parter. Som nämnts finns dock vanligeninget extra utrymme för flödesdämpning inbyggt i dammarna.

32

F y s i s kp l a n e r i n g

Fysisk planering handlar om hur mark och vatten ska användas ochhur byggnader och anläggningar ska användas och utformas. Fysiskplanering omfattar också teknisk infrastruktur och kommunikatio-ner. Den fysiska miljön utgörs av byggnader, anläggningar, vägar, järn-vägar, parker, skogar, våtmarker, åkrar, berg, sjöar etc. Förändringar iden fysiska miljön påverkar i hög grad samhällsutvecklingen och detdagliga livet för den enskilda människan. Den fysiska planeringen haräven till uppgift att förvalta och utveckla natur- och kulturlandskapetoch den byggda miljön så att miljöproblem förebyggs och hushåll-ning med mark, vatten, energi och råvaror främjas.

Användningen av mark, vatten och naturresurser regleras genomfysiska planer samt genom olika typer av tillstånd och lov, t ex över-siktsplan, detaljplan, bygglov, arbetsplan för vägbyggen, järnvägsplan,tillstånd för torvtäkt m m. Fysisk planering kan också syfta till hand-lingsprogram som samordnar tekniska och politiska beslut avseendeanvändningen av mark och vatten. Boverket har uppsikt över plane-ringen och länsstyrelserna har tillsynsansvaret. Det är viktigt att denkommunala räddningstjänsten medverkar i den fysiska planeringen.

Riskhänsyn i fysisk planering

Riskhänsyn i fysisk planering handlar om åtgärder i fråga om mark-och vattenanvändning, bebyggelseutveckling och infrastruktur i syfteatt minska riskerna för människor, miljö och egendom.

Kommunerna har det övergripande ansvaret för miljö, hälsa ochsäkerhet i den fysiska planeringen. Bebyggelse ska lokaliseras tilllämplig mark med hänsyn till människors hälsa och säkerhet, mark-och vattenförhållanden samt möjligheterna att ordna trafikförsörj-ning eller övrig samhällsservice. Sammanhållen bebyggelsemiljö skaäven utformas med hänsyn till behovet av skydd mot uppkomst ochspridning av brand, mot trafikolyckor och andra olyckshändelser

samt åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verk-ningarna av stridshandlingar.

I huvudsak kan följande typer av riskreducerande åtgärder vidtasvid planläggning:• Lokalisering av bebyggelse och verksamhet till lämpliga områden

utifrån säkerhetsaspekter.• Bestämmelser om skyddsavstånd mellan bebyggelse och verksam-

heter som medför olycksrisk.• Bestämmelser om utformning och placering av byggnader, tomter

och övriga anläggningar, t ex inbördes placering av byggnader/funk-tioner på tomt, byggkonstruktion, byggnadshöjder och byggnads-form.

• Särskilda åtgärder t ex inlösen av fastigheter.

Översiktsplanering

Översiktsplanen visar i stora drag kommunens avsikt avseende denframtida mark- och vattenanvändningen samt bebyggelseutvecklingen.Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda utanska ge vägledning vid framtida planer och beslut som rör använd-ningen av mark, vatten och bebyggelse.

Miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om använd-ningen av mark- och vattenområden ska redovisas i översiktsplanen.Översiktsplanens redovisning av miljö- och riskfaktorer för olikaområden ska ge vägledning för att förebygga eller minska miljöpro-blem och risker. Exempel på miljö- och riskfaktorer är: bullerstördaområden, områden med höga halter av luftföroreningar, områden medskredrisk, översvämningshotade områden, transportleder för farligtgods eller områden med anläggningar och verksamheter som innebärsärskilda risker för omgivningen.

33

För att förhindra att bebyggelse i framtiden lokaliseras till övers-vämningshotade områden bör det klaras ut redan i den kommunalaöversiktsplanen vilka områden som på grund av risken för översväm-ningar inte bör bebyggas med viss typ av bebyggelse. Särskild upp-märksamhet bör ägnas lokaliseringen av viktiga samhällsfunktioner.Exempelvis bör transformatorstationer, telestationer, avloppsrenings-verk etc. undvikas i översvämningshotade områden.

Om viss mark bedöms vara olämplig för bebyggelse kan före-byggande åtgärder planeras eller förordas istället för förbud. För-stärkningar av marken eller nivåhöjningar kan exempelvis innebäraatt marken kan upplåtas utan risk för översvämningar i framtiden.

Det viktiga är att kommunen i det tidiga planeringsarbetet be-aktar riskerna och aktivt anvisar åtgärder för den fortsatta plane-ringen. Tyvärr har inte denna medvetna framförhållning funnits ialla kommuner vilket resulterat i bristfälligt planerade områden, medfrekvent återkommande skador på byggnader och verksamheter or-sakade av översvämningar.

Detaljplanering

Detaljplanen reglerar med bindande verkan användning och utform-ning av mark, vatten och bebyggelse. Detaljplanen anger använd-ningen av allmänna platser (t ex gator, torg), kvartersmark (t ex bo-stad, industri, handel) och vattenområden. I detaljplanen kan ocksåbebyggelsens omfattning, placering, utformning, utförande samtmarkfrågor, störningar och frågor av administrativ art regleras. Ex-empel på detta kan vara typ av verksamhet, byggnadsstorlek, våning-santal, disposition av tomten och byggtekniska frågor.

I samband med detaljplanearbetet ska en miljökonsekvens-beskrivning (MKB) upprättas om detaljplanen kommer att medgeanvändning av mark, byggnader eller anläggningar som innebär be-tydande påverkan på människors hälsa och säkerhet, på miljön ellerhushållningen med naturresurser. Översvämningsrisker kan vara skälför att en miljökonsekvensbeskrivning ska göras i samband meddetaljplanearbete.

Översvämningskartor

En översvämningskarta är en karta som med hjälp av olika färger el-ler raster över t ex en stadskarta eller vattendragsträcka markerar vilkaområden som sätts under vatten om vattenföringen når vissa bestämdavärden. Ofta används 20- och 100-årsflöden. Högsta observerade vat-tenstånd kan också läggas in. Både tryckta kartor och versioner base-rade på datorstöd i form av GIS (Geografiskt Informations System)förekommer. Lämplig skala väljs med hänsyn till användning och kravpå detaljeringsgrad och noggrannhet. Ett exempel på en övers-vämningskarta visas i figuren på andra sidan.

För produktion av översvämningskartor krävs tre sorters grund-information.• En god markkarta och höjdmodell• God geometrisk kännedom om älvsektioner inklusive stränderna.• Uppgifter om vattenföring.

Med hjälp av en datormodell kalibreras vattenytans lutning längs enälvsträcka med utgångspunkt från uppmätta älvsektioner och en kändvattenföring. Därefter kan lutningen beräknas för andra, t ex högre,vattenföringar. Slutligen överförs beräknade vattennivåerna tillgrundkartan för att man med lämpliga markeringar ska kunna visavattenutbredningen.

Översvämningskartor är ett viktigt underlag i den kommunalafysiska planeringen. De byggnader som redan finns kan vara svåra attändra, åtminstone till läget. Vad som kan göras är att söka undvikaframtida skador, och här är en framsynt bebyggelseplanering en viktiggrund. För räddningstjänsten kan översvämningskartorna vara etthjälpmedel i planeringen av räddningsinsatser, både förberedande ochi ett akutläge. En vattenföringsprognos kan direkt översättas i enöversvämningszon på kartan och lokala varningar och evakuering-sinsatser kan utföras.

34

Översvämningskarta.

Översvämmad yta vid

ett 20-års flöde.

Översvämmad yta vid

ett 100-års flöde.

Bebyggelse

Allmän väg

35

R e g i o n a ls a m o r d n i n g

f ö r ä l v s y s t e mEn framgångsrik hantering av de risker som är aktuella i sambandmed översvämningar och höga flöden förutsätter en väl grundadoch långsiktig strategi. Denna strategi måste utformas utifrån ett be-slutsunderlag som är baserat på erfarenheter och kunskaper från flerakompletterande sakområden. Ett väl utvecklat samarbete mellanberörda kommuner, län, vattenregleringsföretag och andra intres-senter är i detta sammanhang en förutsättning.

Olycksförebyggande eller skadebegränsande åtgärder som lokaltminskar riskerna kan innebära negativa effekter för det sammanhäng-ande älvsystemet. Därför måste älvsystem (älvar och deras biflöden) be-handlas som en helhet för att optimera resultatet av åtgärderna. En så-dan helhetssyn kan uppnås genom en regional samordning av älvsystembestående av såväl reglerade som oreglerade vattendrag. I förekommandefall kan samordningen komma att omfatta två eller flera län.

Ett samarbete utmed ett älvsystem ger ökade kunskaper om be-rörda parters ansvar, funktion och kapacitet. Genom denna ökadekunskap kan berörda organisationer, utifrån ett bredare perspektiv,bättre förstå sin egen roll och situation. Samarbetet bidrar till bättreförankrade beslut och minskar risken för missförstånd.

I det olycksförebyggande arbetet kan upphandling av besluts-underlag för förebyggande åtgärder samordnas och berörda intres-senter kan samutnyttja specialkompetens som annars inte kan anli-tas av praktiska eller ekonomiska skäl.

En samordning av förberedande skadebegränsande åtgärder kanreducera problem med sena förvarningar om höga flöden och ökamöjligheterna för att rätt åtgärder vidtas i tid under förberedelser avräddningsinsatser.

Allmänhetens stora behov av information strax innan och under enräddningsinsats skapar tillsammans med kraven på snabba och kor-rekta beslut en mycket stor arbetsbelastning för de berörda organi-sationerna. Genom att vidta olycksförebyggande och förberedandeskadebegränsande åtgärder kan arbetssituationen under en övers-vämningssituation avsevärt förbättras för de inblandade.

Samordningsorganens rollSamordningsorganen utgör ett forum för samarbete mellan och sam-ordning av berörda intressenter utmed ett älvsystem. Samord-ningsorganets uppgifter, såsom föreslagna i utredningen om damm-säkerhet och höga flöden (SOU1995:40), består i att stödja ansvarigaorganisationer och i vissa fall komplettera deras arbetet. Samord-ningsorganen avses således inte överta ansvar som ligger på någonannan organisation.

I samma utredning har det även föreslagits en rad uppgifter somregionala samordningsorgan bör hantera:• att bedöma behovet av planeringsunderlag i fråga om översväm-

ningar, t ex översvämningskartor, och samordna anskaffandet• att överlägga med dammägarna om dammsäkerhetsfrågor utöver

den regelmässiga tillsynen och om att vid behov utföra eller kom-plettera studier av flodvågor efter tänkta dammbrott och deraskonsekvenser, andra riskanalyser mm

• att biträda samordningen av planeringen av räddningstjänsten,däribland anskaffandet av uppgifter om flöden med tanke på såväldammbrott som naturliga höga flöden

36

• att analysera behovet och värdet av och möjligheterna till flödes-dämpning och förtida tappning, och att sammanjämka de kommu-nala intressena samt att överlägga med dammägarna om principernaför sådana åtgärder, inklusive ersättningsfrågor,

• att bedöma var det bör gälla restriktioner för bebyggelse med hän-syn till att höga flöden kan förekomma samt

• att se till att informationen planeras och att ansvaret för denna för-delas mellan SMHI, dammägarna, länsstyrelser, räddningstjäns-terna, kommunerna i övrigt och andra berörda organ, dels vadgäller uppgifter dem emellan, dels uppgifter till allmänheten ochmassmedia.

De regionala samordningsorganen bör också klargöra ansvars-förhållandet, mellan parterna i gruppen, för såväl normala flödensom vid höga flöden och översvämningar. Ytterligare en fråga somkan diskuteras och planeras i förväg är hur begränsade resurser kananvändas under en översvämningssituation.

Samordningsorganens organisationDen regionala älvvisa samordningen kan organiseras på många olikasätt beroende på älvsystems specifika risker, behov och resurser.

Berörda organisationer har behov av att konsultera varandra ochsamordna sig vid överhängande fara för översvämning och underen översvämning. Samtidigt kan vissa representanter ha begränsandemöjligheter att lämna sina ordinarie arbetsplatser. För att kommarunt detta problem kan samordningen under insats ske på ett annatsätt jämfört med normala förhållanden.

Samordningsorganet hanterar vitt skilda sakområden och det kanfinnas anledning till att bilda undergrupper som arbetar med speci-fika frågor. Exempelvis kan det vara aktuellt med en analysgrupp sombistår med prognoser för vattenstånd, flöden och effekter av dessa.

Organisationer som är viktiga för samordningen av ett älvsystemär exempelvis länsstyrelser, kommunal räddningstjänster, andra kom-munala organ (t ex byggnadskontoret, gatukontoret, socialtjänsten),

vattenreglerare och larmcentraler. Presumtiva räddningsledare förlänsstyrelsernas övertagande av räddningstjänsten i länen bör ocksådelta i samordningsarbetet.

Beroende på de regionala behoven och hur samordningen ärorganiserad kan även andra intressenter som SMHI:s prognos- ochvarningstjänst, dammägare, polis, landsting, Banverket, Vägverket,Försvarsmakten, teleoperatörer med flera ingå eller knytas tillsamordningsorganen.

Det är lämpligt att en länsstyrelse leder arbetet i samordnings-organen eftersom länsstyrelsen har en uppgifter på regional nivå närdet gäller räddningstjänst och fysisk planering. Länsstyrelsen är ocksåtillsynsmyndighet för dammanläggningar. Vidare ställs det höga kravpå att länsstyrelsen är väl insatt i den rådande situationen vid etteventuellt övertagande av ansvaret för räddningstjänsten. Den le-dande roll som länsstyrelsen bör ha i samordningsorganen utgör dåen god förberedelse.

För de fall där två eller flera län berörs av ett älvsystem måste deberörda länsstyrelserna komma överens om en lämplig ansvarsför-delning så att en länsstyrelse får ansvaret att leda samordningsarbe-tet för ett älvsystem.

Exempel på regional samordningArbetet med att utveckla ett väl fungerande samarbete mellan be-rörda intressenter kan givetvis organiseras på olika sätt beroende påförutsättningarna för de olika regionerna. Utmed Dalälven finns ettväl etablerat samarbete inom Dalälvens vattenregleringsförbund(DVF) och i södra Norrland har en regional samordningsgrupporganiserats kring Vattenregleringsföretagen för Umeälven, Ånger-manälven, Indalsälven, Ljungan och Ljusnan som har sitt huvud-kontor och älvcentral i Östersund.

Samordningsgrupp

Samordningsgruppen i Östersund består av representanter för läns-styrelserna i Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävle-

37

borgs län, Vattenregleringsföretagen, SOS Alarm AB, SMHI, Försvar-smakten, Polisen samt representanter för kommunal räddningstjänst(den presumtive räddningsledaren).

Gruppens uppgift är att förbereda och planera ett regionalt or-ganiserat och väl samordnat lednings- och informationsarbete föröversvämningssituationer. Bl a har man inom denna grupp träffaten överenskommelse om informationsarbetet..

Anledningen till att det regionala samarbetet för flödesfrågor idetta område organiserats kring Vattenregleringsföretagets kontorär att dessa älvcentraler inrymmer både den kompetens som erfor-dras och system för att ständigt kunna ha en överblick över flödenoch nivåer i vattensystemen.

Gruppen arbetar ständigt med att utveckla samarbetet och träf-fas regelbundet två gånger årligen för att diskutera aktuella frågorom dammsäkerhet och flöden. Som ett komplement till den regio-nala samordningsgruppen har man för varje ingående älv bildat såkallade älvgrupper. I älvgrupperna ingår personal från de kommu-ner och länsstyrelser som berörs av aktuell älv inklusive biflöden,dammägare och vattenreglerare. Vid behov kan representanter förVägverket, Banverket, Försvarsmaktens Fo-grupper med fleraadjungeras. Det främsta syftet med älvgrupperna är att de undernormala förhållanden ska vara planerings- och informationsfora.

Kännedomen om älven som helhet och förhållanden under flödes-situationer har många gånger visat sig begränsad hos de olika intres-senterna. En viktig uppgift är därför att i form av kontaktskapandeverksamhet inom ramen för respektive älvgrupp skapa ömsesidig kän-nedom om varandras uppgifter, problemområden och ansvars-förhållanden. Studiebesök vid dammanläggningar, översvämningsom-råden mm genomförs regelbundet vid älvgruppernas möten. Dennatyp av studiebesök och ömsesidig information ger intressenterna enallmän älvkunskap och bygger upp kunskapen och motivationen hosaktörerna. På så sätt skapas en helhetssyn av älvsträckan hos damm-ägare, kommunalt ansvariga och andra intressenter vilket ger godaförutsättningar för ett förtroendefullt samarbete i en krissituation.

Arbetssätt

Vid en översvämning råder en komplex ledningssituation som om-fattar flera olika verksamheter med varierande ledningsstrukturer.Det här ovan beskrivna sättet att organisera arbetet är en väg attskapa en väl samordnad ledning där olika verksamhetsområden ochbeslutsnivåer på ett effektivt sätt kan samverka.

Samordningen innebär att man tidigt i utvecklingen av ett skedeinom gruppen etablerar gemensamma kontakter för att därefter grad-vis kunna agera som ledningsstöd åt kommunerna. Uppgifterna idet tidiga skedet består av att tolka prognoser och gemensamt be-döma utvecklingen samt att förbereda information till allmänhetoch kommuner.Under en flödessituation arbetar samtliga intressenter i berörd älv-grupp från egna arbetsplatser. Det älvsvisa samordningsarbetet, somsker i form av telefonkonferenser med intressenterna i respektiveälvgrupp, leds från samordningsgruppen.

En mycket viktig uppgift för den regionala samordningsgruppenär att samordna information till media och allmänhet samt att se tillatt både regional och lokal nivå har tillgång till samma och aktuellinformation. Ännu en viktig uppgift för samordningsgruppen är attsamla in underlag från berörda kommuner och bearbeta dessa. Dettakan till exempel gälla behov av resurser.

Ansvarsförhållande

Vid höga flöden arbetar således intressenterna i älvgrupperna frånegna arbetsplatser och kommunicerar med varandra och medsamordningsgruppen genom exempelvis telefonkonferenser. Allabeslut i vattenstrategifrågor fattas av vattenregleraren. De uppgiftersom kommer fram vid telefonkonferenser med älvgrupperna samtväderfakta utgör en del av underlaget för vattenreglerarens beslut.Samordningsgruppen utgör stöd för besluten. Älvgrupperna fung-erar på så sätt som samordningsgruppens informationsgivare (ochinformationsmottagare) samt diskussionspartners.

Översvämning2000 Räddningsverket, KarlstadRäddningstjänstavdelningenErnebratt & Nyström ReklambyråGraphics, Björn NilssonMicke SörensenSjuhäradsbygdens Tryckeri, Borås2000 års utgåvaR00 - 222/0091-7253-081-2Minion brödtext 10/13, Myriad Roman i rubriksättningOmslag Rives Tradition 250 g, inlaga Silver Blade Matt 115 g

©

ProduktionIllustrationerFoto omslag

TryckUtgivningsår

BeställningsnummerISBN

TeckensnittPapper

Räddningsverket, 651 80 KarlstadTelefon 054-13 50 00, fax 054-13 56 00. Internet http://www.srv.se

Beställningsnummer R00 - 222/00. Telefon 054- 13 57 10, fax 054-13 56 05ISBN 91-7253-081-2