Loggbok i Keramik

Eric Åhlber 3 /12 2010

Vad är keramik?

När jag kom till den första lektionen jag hade många frågor. Vad kommer vi arbeta med för material?

Vad finns det för tekniker? Hur ”stelnar” ”degen”? Jag tror att den här loggboken kommer besvara

dessa frågor och många fler, samt ska beskriva hur mitt arbete fortskridit under denna termin inom

Keramik A.

24 / 8 – Kopp och skål

Första keramiklektionen! Den första uppgiften vi fick var att göra en kopp och en skål för att få en

känsla för hur man jobbar med lera. Först fick vi lära oss om lerans egenskaper och hur man ska

bearbeta leran innan man börjar forma den. Vi kommer arbeta med lersorten ”lergods” som är en av

de vanligaste lerformerna. Innan man börjar forma i leran måste man bearbeta den. Vi bearbetar den

av två anledningar: 1. Genom att knåda den på rätt sätt kan man minimera risken för att det finns

luftbubblor i leran. Om det skulle finnas luftbubblor i leran kommer dessa expandera under

bränningsprocessen. Detta skulle leda till att det man format går sönder. 2. Vi knådar även leran för

att ”värma upp” den, vilket gör att den blir lättare att jobba med. Denna bearbetning gör man genom

att först knåda den mot bordet med händerna och sedan kavla ut den. För att få en jämn tjocklek kan

man lägga två ”lister” på sidorna av kaveln som gör att man får en bra tjocklek på leran. Om man kan

se små ojämnheter i leran är detta troligtvis bubblor som man kan sticka hål på. Jag började med att

knåda leran, kavla den och skära ut en rektangel i den. Det blev cylindern till koppen. För att få en bra

botten till koppen tog jag cylindern och skar en cirkulär botten i kavlad lera. Botten fäste jag i

cylingern genom att använda slickers. Slickers fungerar som ett slags lim för lergods. Den fungerar

mellan två ytor av lera och består av lera blandat med vatten. Då jag fäst botten och väntade på att

den skulle torka började jag på skålen. Jag uppskattade en lagom stor lerklump och efter jag

bearbetat den började jag ”tumma” ett hål i lerklumpen. Då man tummar lera gäller det att man

tummar ut leran så den successivt blir mindre tjock, lika mycket på alla ställen. Skålen gjorde jag

fyrkantig på på grund av att den på det sättet blir lite annorlunda. I botten ristade jag in ”tom. Då

inget finns i skålen ser man att den är ”tom”. Det är viktigt att komma ihåg innan man lämnar

lektionen att varje gång plasta in den leran man har format, i plastpåsar. Detta gör man för att om

föremålet står i vanlig luft så torkar den successivt, och förlorar till slut sin egenskap av att vara

formbar. I en plastpåse behåller den fukten. Nästa lektion ska koppen formas klart och skålen ska

färgläggas.

31 / 8. Ej lektion. Vi hade temadagar.

7 / 9 Engobe:

Jag gjorde dekorationer på skålen med modeleringspinnar. Om jag haft en rund skål hade jag kunnat

placera den på en kavallett (platta man kan snurra på). Då man har den på en kavalett kan man

rotera föremålet och göra en jämn dekorering, ex ett vågat streck. Eftersom jag hade en fyrkantig

skål var detta inte möjligt eftersom kanterna gör att skålen snurrar ojämt. I detta fall var det enkelt

att göra dekorationer ”för hand” med hjälp av modelleringspinnnar, men det kan vara värt att tänka

på detta i framtiden om jag vill göra jämna mönster på mina föremål. .

Jag tillsatte en hänkel (örat) på koppen med hjälp av slickers. Hänkeln böjde jag utåt, så att den ska bli

bekvämare att hålla i. Då man böjer leran är det risk att leran spricker lite på ytan. Detta kan man

åtgärda genom att fukta leran lite med en blöt svamp. Ju större fästytan på handtaget till koppen är,

desto mer tyngd tål hänkeln, däför är det viktigt att inte fästa med alltför små ytor. Det är också

viktigt att man kommer ihåg att man ska ha vatten i koppen som gör den tyngre. För mig är

användarvänlighet och hållbarhet två mycket viktiga saker när man formar i keramiken. Därför

försökte jag få koppens handtag så hållbart som möjligt genom stor fästyta, och böjde handtaget så

att det ska var bekvämt att hålla i. Sen ska självklart även estetiken och utseendet prioriteras. I

kanten där koppen går ihop skapades en ojämnhet som var ganska ful. Det löste jag genom att dra en

sick-sack linje över det ojämna, vilket gjorde så att det såg ut som om koppen var ”ihopsydd”. Medan

jag väntade på att koppen skulle torka tillräckligt mycket för att engoberas, målade jag engobe på

skålen. Engobe är en lervälling som får färg då man blandar den med oxider. Vid användning av

engobe är det viktigt att objektet man målar på är tillräckligt torrt. Man brukar säga att det ska vara

”lädertorrt”. Med lädertorrt menar man att leran inte längre är formbar men inte torkat helt än.

Lädertorrt ska det även helst vara då man monterar ihop olika delar. Jag började med engobe på

skålen som hade legat och torkat ett tag och tog koppen efter. För att strecken jag dragit i skålen

skulle bli tydliga målade jag det i svart och utsidan av skålen målade jag grön. Insidan blev vit och

även detaljerna (”tom”) målade jag i svart. Då koppen torkat började jag engobera den. Då man vill

göra motiv med engobe kan man använda sig av tidningspapper. Man täcker de ytor man inte vill ska

bli målade av tidningspapper och sedan när man målat kan man dra bort dom. Jag rev ut

tidningspappret och tryckte på det på koppen så att de formade en ”smiley”. Jag gjorde en smiley på

båda sidorna så att man kan se ett motiv oavsett vilken hand man håller koppen i.

Så här blev skålen och

koppen efter

glasyrbränning!

14 / 9 Re-design

Idag startade vi upp ett nytt moment som kallas re-design. Vi ska komma på en förbättring (estetiskt

eller praktiskt) av ett vanligt bruksföremål. Läxa till idag var att ta med ett föremål som man tycker

var dåligt designat och ta med ett föremål som var bra designat. Jag tog med en grekisk urna i

keramik som exempel på dålig design. Den är visserligen fin och kan fungera som dekoration men då

jag tänkte efter så kan den egentligen inte fylla någon funktion. Vanligtvis är sådana här urnor för

stora för att kunna användas som bägare. De går inte att ha på bordet. De är för djupa för att ha som

skålar eller att lägga saker i. Dess volym är för stor för att man ska kunna ha dem som vaser eller

krukor. Den fyller ett konstnärligt syfte men används egentligen inte till något. Föremålet som jag tog

med som bra design var en kopp. Den här koppens är stor och den har inget öra, vilket jag ser som

en bra sak för mig, då jag tenderar att fumla med örat och välta koppen. Den är bred nertill men inte

så hög och står därför stadigt. Jag fick lära mig hur man kan undersöka om ett föremål är gjuten eller

handgjort. Då ett föremål följer samma tjocklek längs hela föremålet är detta ett kännetecken på att

den kan vara gjuten. Om det exempelvis är en liten utbuktning på utsidan och det är en liten

utbuckning på insidan också kan detta vara ett tecken på att den är gjuten. På det sättet kan man

bedömma om det är handgjort eller inte. Jag började reflektera vad jag ska göra som re-design. Jag

kom fram till två olika förslag: 1: En fruktskål, gjord med former för frukter. Jag tänkte att man kunde

forma en skål och sedan trycka in frukter i leran så att leran formas efter frukterna. På detta sätt

skulle man kunna lägga exempelvis en banan i formen för var en banan skulle ligga, och sedan lägga

andra frukter bredvid. 2: En förbättring av en vanlig fotogenlampa. Vanliga fotogenlampor brukar

bara ha en låga och vara ganska komplicerad formade. Jag tänkte att man kunde göra en oljelampa

som kan ha flera vekar och sprider mer ljus. Då leran genomgått båda bränningsprocesserna kommer

den tåla värmen från en låga, vilket man kan utnyttja för att göra en oljelampa.

Man kan fråga sig när man gör en sån här uppgift: Vad är egentligen bra och dålig design?

Ofta beror designen på vilket ändamål man vill fylla med föremålet man tillverkar. Vill man göra en

vas tycker jag att den estetiska och artistiska aspekten är viktigt. Men nu i keramiken kommer jag

fokusera på att främst göra bruksföremål som ex. en tekanna. Då man tillverkar bruksföremål tycker

jag att det viktigaste är att föremålet är användarvänligt. För mig spelar det mindre roll om en

tekanna är väldigt vacker när det ändå inte går att fylla den med vatten, eller om man nästan skär sig

av att hålla i den. Det är för mig inte en bra design. Men om jag skulle tillverka ett föremål som inte

skulle användas, utan endast fyller funktionen som en ögonsten skulle jag prioritera estetik och

utseende före både hållbarhet och användarvänlighet. Jag antar att bra design för mig är att man

lyckas anpassa föremålet till sitt användningsområde!

21 / 9 Konsten att dreja

I början av dagens lektion fick vi en genomgång i drejning. Drejning är en av de vanligaste tekniker för

formning av lera (annars finns ex tumning, gjutning ringling). Man ska börja med att knåda en lagom

stor bit lera, om den är för stor/liten blir det svårt, så om man är nybörjare gäller det att inte ta

alldeles för mycket lera. Då du knådat leran gäller det att ganska kraftigt fästa lerklumpen i mitten av

drejskivan. Lerklumpen kallas nu en klös. Det gäller att börja med att centralisera klösen på den

roterande plattan. Centralisering betyder att klösen får en jämn rotation och inte avviker då den

roterar. Detta får man genom ett konstant (statiskt) tryck mot leran. Det är då viktigt att föremålet är

täckt av lite vatten för att risken annars finns att lerklumpen ”biter tag” i dina händer och leran blir

descentraliserad. Centraliseringen är grunden för att föremålet ska bli bra drejt. Om den inte är

centraliserad är det omöjligt att skapa symetriska former, eller ens dreja föremålet. Man kan

använda antingen tummar eller fingrar då man skapar gropen i mitten av leran som sedan ska bli

gropen i en skål. Något som är viktigt att tänka på då man drejar är att centrifigualkraften är stor.

Därför är det lättare att dreja med centrifigualkraften och göra exempelvis en skål än att dreja mot

den och göra exempelvis en tekanna. Om föremålet är för tunt eller stort kan föremålet utvidgas

eller till och med falla ihop. Då man drejt färdigt ska föremålet förflyttas från drejmaskinen till en

bricka. Detta ska göras genom att dra skärtråd under föremålet samtidigt som vatten tilllsätts.

Föremålet ska plastas in (eventuellt med ett litet hål i påsen) för att bli läderhård, då man sedan kan

forma ändra detaljer på föremålet. Jag prövade att dreja idag och blev förvånad över hur mycket

svårare det var än det såg ut. Jag hade från början problem med att centralisera klösen, men hittade

ett statiskt läge då armbågen fick vila mot mitt ben. Skålen jag skulle göra blev lite för tunn och

kanterna började falla nedåt. För att inte ge upp bestämde jag mig för att göra en tallrik av det. Jag

fick av tallriken utan problem och rengjorde drejskivan med ett sken (ett platt träformad verktyg som

vanligtvis används för att jämna till ytor). Idag lärde jag mig speciellt att statisk tryck är viktigt både

då man centraliserar klösen och då man formar under drejningen.

28 / 9 Lära från misstag

Idag fick jag lära från ett misstag. Jag hade glömt att plasta in talriken som nu hade torkat och var

omöjlig att forma eller engobera. Jag får se till att det inte händer någon av mina senare uppgifter.

Under veckan hade jag funderat över vilken re-design som var bäst att göra. Jag valde mellan

fruktskålen och oljelampan. Jag kom fram till att oljelampan hade en större användbarhet och var

bäst anpassad för uppgiften, då uppgiften var att man skulle förbättra funktionen/estetiken på ett

vanligt bruksföremål. Dessutom valde jag oljelampan för att jag ansåg att det krävde en lite större

keramisk insats, där jag fick jobba med fler delar, än bara en skål. Oljelampan är en re-design på en

vanlig oljelampa som har en veke. Då jag skissade kom jag fram till att det var bäst om den hade en

skål-liknande form som man häller ner olja i. På sidorna av denna skål ska det finnas små hål som en

veke kan stickas ut ur. Två ”öron” ska finnas utanför dessa hål för att lägga vekarna på. Hålen ska jag

göra så pass små så att veken får plats, men elden inte kan sprida sig. Det ska finnas ett litet lock att

lägga på, för att det ska bli smidigt att fylla på den eller rengöra den inuti. Jag ska även göra två hål i

locket, som gör att man kan ha brinnande vekar som sprider ljus på locket. I skålen ska jag forma en

liten ”utbucktning” uppåt, så att oljan inte sammlas i mitten, utan sprider sig längst sidan där vekarna

ligger. Kappilärkraften kommer (förhoppningsvis) göra att veken suger upp olja från skålen och kan

brinna på själva öronen och locket. Denna oljelampa blir både lätt att fylla på, men sprider också ljus

från 4 ställen (två på öronen och två på locket) istället för en. Jag knådade en lerklump och började,

med tumningstekniken, forma skålen som oljan ska finnas i. Då jag tummat skålen tillfogade jag, med

hjälp av slickers, den lilla kullen i mitten som gör att oljan alltid finns vid veken. För att få utsidan

jämn och fin doppade jag en bit svamp i vatten och jämnade till oljelampan på dess ojämnheter.

5/10 Bränningsprocesser

Idag fick vi veta hur de keramiska bränningsprocesserna ser ut för stengods. Jag lärde mig även vad

det innebär att glasera föremål. De keramiska bränningsprocesserna är följande: Då man har format

leran till den formen man vill ha den samt målat med engobe (beskrivit i lektion 2), om man vill det,

ska leran genomgå den första bränningen: skröjbränning. Lerans egenskaper såväl som kemi

kommer då förändras. Då ugnen går upp i 900 – 1000 grader celsius förångas vattnet ur leran. Efter

en skröjbränning finns det inte möjlighet att återfukta eller forma leran. Under den första delen av

bränningen, upp till 125 grader, sker mest förändring för leran. För att inte vattenrester i godset ska

förgasas för häftigt, så att leran spricker, brukar man starta ugnen på reducerad effekt. (ca 80 grader

temperaturökning / timme). De sker viktiga förändrändringar ända upp till ca 570 grader och ugnen

ska inte öppnas förräntemperaturen är ca 200 grader. Om ugen öppnas för tidigt riskerar keramiken

att spricka, då temperaturskillnaden blir för hög.

Då föremålet skröjbränts är det bra om man glasyrbränner det också. Man glasyrbränner både av

estetiska men också praktiska skäl. För bruksföremål, exempelvis en kopp, är det bra om man

glasyrbränner på grund av hygieniska skäl. En glasyrbränd kopp är lättare att tvätta än en kopp som

inte är glasyrbränd. Ytan förändras till en mer glansig yta som kan vara mer estetiskt tilltalande. Först

ska föremålet täckas av glasyr. Det kan vara antingen matt eller genomskinlig glasyr. Det är lättast att

täcka föremålet med glasyr genom att doppa den i en hink med glasyr. Det är viktigt att man rör om i

glasyren precis innan man doppar föremålet, för att få med alla viktiga delar av glasyren. Glasyren

kommer vara vit, men kommer få sitt transparanta utseende under glasyrbränningen. Innan man

placerar föremålet i ugnen måste man torka bort glasyren på undersidan av objektet då glasyren

annars smälter fast i ugnen. Alternativet till detta är att man placerar föremålet på en trefot. Då man

har skröjbränt föremålet tidigare behöver man inte ta hänsyn till keramiska processer för leran i

ugnen under glasyrbränning. Dock finns saker man behöver veta om glasyren innan man glaserar, ex

att glasyren passar ihop med lerans egenskaper och vilken utsmältningstemperatur den har. Ofta

sker glasyrbränningen kring 1200-1300 grader för stengods. Sedan låter man ungnen utjämna, vilket

betyder att hela ugnen ska bli lika varm och glasyren ska smälta på bästa sätt. Efter jag lärt mig allt

detta fortsatte jag på min re-design. Precis som planerat tillfogade jag två öron på sidorna av skålen.

Dessa öron är fyller funktionen av att kunna ha de brinnande vekarna i. Jag skar ut ett cirkulärt lock i

kavlad lera och såg till att det passade på oljelampan. Efter det gjorde jag två hål i locket som man

kan dra upp två vekar ur. På det sättet fungerar även locket som en ”vekhållare” som brinner. För att

vara säker på att locket skulle sitta stadigt på skålen tillfogade jag två ”klossar” på undersidan av

locket, vilka tar stöd mot skålens insida.

7/10 Håltimmes-drejning

Eftersom jag kände att jag ville ge mig på drejningen en gång till gick jag till klasrummet under dagens

håltimme. Det gick snabbare denna gång att centralisera klösen och jag började ännu en gång på att

göra en skål. Den här gången gick det bättre. Det jag gjorde bättre denna gång var att lyckades hålla

kanten på skålen tillräckligt tjock för att den inte skulle falla isär som den gjorde förra gången. Jag

försökte att hela tiden tänka på att ha så lite friktion som möjligt mellan mina händer och skålen

genom att ha mycket vatten men mot slutet råkade jag få en ojämnhet i övre kanten på skålen. Jag

tänkte att jag lika gärna göra kunde göra en skål med vågad kant, och löste problemet genom att göra

hela kanten vågad, vilket gjorde att man inte kunde urskillja att jag råkat missforma den lite under

drejningen. Då jag var klar förflyttade jag den från drejskivan precis som förra gången, med skärtråd

och vatten. Den här gången kom jag också ihåg att plasta in den.

12/10 Kärl som kan förslutas

När jag kom till dagens lektion hade jag funderat ut hur jag skulle göra ett bra lock till min ny-drejade

skål. Av estetiska skäl tänkte jag att det skulle vara ballt att forma locket efter skålens vågformade

kant. Så jag skar ut en cirkel ur kavlad lera och la den sedan på skålens kant. Genom att trycka ner

locket på vissa ställen kunde jag göra även locket vågformat. Detta gjorde att locket endast har en

perfekt passform.För att handtaget till locket skulle få bästa möjliga fäste i själva locket tillfogade jag

en klump lera i mitten av locket. Denna fäste jag med hjälp av slickers. Genom att nypa hårt i denna

lerklump kunde jag få ett lock som var lätt att ta i och var hållfast. Jag la locket på skålen med

tidningspapper mellan för att locket inte skulle bli deformerad eller torkat ihop med skålen tills nästa

lektion. Nästa uppgift var att göra ett återförslutningsbart föremål som klarar varma vätskor. Jag

hade valt att göra en tekanna. Jag hade under veckan funderat på vilken teknik jag ville använda då

jag gjorde min tekanna. Jag kom fram till att det bästa var att tumma fram två halvklot och

sammanfoga dom med slickers. Så jag förberedde två lika stora lerklumpar som skulle formas till de

två halvorna. Jag tumma båda samtidigt för att kunna kontrollera att båda var lika i storlek. För att

inte riskera att tekannan föll ihop av sin egen tyngd gjorde jag den övre delen lite mindre och lättare,

och den undre lite tjockare. Jag valde att göra tekannan ganska platt och bred för att jag tycker att

det är kul med en lite annorlunda tekanna. Dock ska den inte göras för platt, med anledning av att

sidorna då inte kommer kunna hålla tyngden uppe och den kommer då kunna falla ihop. Då båda

halvorna av tekannan var klara såg jag till att kanterna passade med varandra och sedan täckte jag

kanterna med slickers. Jag glömde nästan hålet i toppen av tekannan. Som tur var kom jag ihåg det i

sista sekund och skar ut ett hål i botten av en av halvcirklarna. Sedan fäste jag ihop de två halvorna

och använde skärtråd, kniv och svamp för att man inte skulle se linjen mellan de två halvorna.

26/9 Pipen till tekannan

För att tekannan skulle vara lite lädertorr hade jag gjort ett mycket litet hål i plastpåsen förra

lektionen. Jag var en stund lite orolig att jag gjort ett lite för stort hål och att den skulle vara oformbar

nu, men som tur var, var tekannan så torr som jag förväntat mig. Detta gjorde jag för att jag tycker att

det ibland är lättare att jobba med lera då den inte är alltför mjuk och formbar. Idag var det nog bra

att den var lite hårdare än vanligt, eftersom den annars lätt hade kunnat sjunka ihop av sin egen

tyngd då jag jobbade med den och rörde på den. Jag funderade på hur jag skulle göra pipen och hålet

där pipen skullet sitta. Efter att ha tittat i en bok om tekannor gjorda i keramik kom jag fram till att ett

bra sätt var att göra flera små hål och sätta pipen över dessa hål. På detta sätt riskerade man inte

tekannans form genom att göra ett jättestort hål, men vattnet skulle ändå komma ut. Genom att göra

dessa små hål så kontrolleras även vattentrycket ut ur pipen eftersom inte lika mycket vatten kan

flöda igenom flera små hål. Jag gjorde dessa hål med en flinga och gjorde en pappersform av pipen.

Då man gör pipen till en tekanna finns mycket att tänka på. Den får inte vara för liten vid mynningen,

för då kommer vattnet trycka med en stor kraft, och strålen blir okontrollerbar. Den får inte vara för

rundad i kanten, för då kommer inte te-strålen ”klippas av” på rätt sätt. Då jag kommit fram till en

bra pappersform la jag denna form på kavlad lera och skar ut lera i samma form. Jag började med att

forma pipen cylindrisk och sedan fäste jag den med slickers på tekannan. För att få pipen hållfast på

tekannan använde jag inte bara slickers, utan även rålera att fästa med mot slutet. Det här gjorde jag

för att få starkare fäste. Sedan fortsatte jag med oljelampan. På locket jag gjort till oljelampan gjorde

jag två spår medd modelleringspinnar som utgick från varje hål. Detta gjorde jag för att skapa en

form som man kan placera veken i. Då tekannan torkat lite dekorerade jag den med linjer och

prickar, i en ”orientalisk” stil. Detta gjorde jag med modelleringspinnar.

9/10 Handtag, engobering och slutarbete av re-design

Jag började med att reflektera över hur jag skulle göra handtaget till tekanna. Eftersom den väger

relativt mycket funderade jag på att göra ett handtag på vardera sida av tekannan för att minska

tyngden på varje handtag, men jag insåg snart att detta skulle, ur en praktiskt synvinkel, vara ganska

dåligt. Därför insåg jag att det kanske vore bättre att göra ett stort handtag och göra så att fästytan

var ganska stor. På detta sätt blir kraften fördelad på en större yta. Då jag skurit ut handtagen skar jag

med en mattkniv bort kanterna på handtaget på grund av utseendemässiga och funktionella skäl.

Sedan fäste jag den genom att i början använda slickers, men sedan stärte jag med vanlig lera. Nu

behövde jag bara förbättra mönstret jag gjort på kanten av tekannan. Jag förtydligade dessa mönster

och fyllde i det som blivit igenfyllt av slickers och ny lera. Jag målade sedan min skål, som jag drejat,

med grön engobe och stänkte svart färg på den, vilket jag tror blir trendigt och snyggt. Ett misstag jag

gjorde var att jag målade engobe på undersidan. Det ska man inte göra för att detta kan göra att

föremålet bränner fast i ugnen under skröjbränningen. Det problemet löste jag genom att skrapa

bort engoben. Sedan målade jag oljelampan med engobe. Jag valde färgen svart för att jag tror att

den svarta färgen blir en bra kontrast mot en brinnande låga.

Den sista uppgiften vi har kvar i keramiken är ”sex-delar-en-enhet”. Den går ut på att man ska

tillverka sex objekt som är antingen en produktförbättring eller sex objekt som hör ihop med

varandra (ex en servis). I slutet av lektionen fundera över vad jag ville göra inom denna uppgift. Jag

kom på tre idéer på saker jag kunde göra.

1. Ljusstakar som man kan sätta ihop med vararandra så de formar ett löv. Inspirerad av årstiden

(snöar dock nu) tänkte jag att man också kunde måla dessa ljushållare i höstlövens färger.

2. Den andra idén var att göra en servis med koppar, assietter, bägare och mjölkkanna. Detta är det

klassiska exemplet på vad ”sex-delar-en-enhet” kan vara.

3. Sex ljusstakar vars former passar varandra. Genom att göra dessa kan man ha var ljusstake för

sig, eller sätta ihop alla till något som blir till en ljusstake med sex ljus.

16/11 Oläglig engobering

Dagens lektion ägnades åt att göra dekorationer och slutgiltiga förbättringar på tekannan och

oljelampan. De mönster jag gjort på tekannan fyllde jag i med svart och vit engobe för att de skulle bli

mer synliga och tydliga. Jag fyllde i de vågade och kantiga linjerna med svart färg och de korta

strecken med vit färg, för att jag tror att kontrasten, svart-vit, kommer bli bra. Jag gjorde så att

undersidan blev slät och gjorde hela tekannan redo för att skröjbrännas. Eftersom att leran inte kan

få tillbaks sina ursprungliga egenskaper då den skröjbränts såg jag till att tekannan såg ”slutgiltig” ut.

Jag upptäckte att jag målat med engobe på undersidan av oljelampan, vilket jag gnuggade bort med

sandpapper eftersom att detta. Dagens misstag var att jag trodde att min drejade skål och oljelampan

redan var skröjbrända. Egentligen hade de endast torkat under en vecka för att skröjbrännas snart.

Men jag glaserade både den drejade skålen samt oljelampans lock. Sedan insåg jag mitt misstag.

Eftersom att oljelampan är relativt platt kunde jag med sandpapper ta bort den glaserade ytan.Den

glaserade ytan på skålen gick dock inte att ta bort eftersom skålen är så pass rund vilket innebär att

den inte kommer kunna skröjbrännas innan den glasyrbränns. Vanligtvis är det under

skröjbränningen som de mesta kemiska förändringarna sker för leran, och vattnet förgasas under

under denna process. För att inte förgasa vattnet

för snabbt så att något spricker startar man ugnen

på reducerad effekt. Nu kommer dock inte detta

vara möjligt eftersom skålen ska glasyrbrännas i ca

1200 grader direkt. Risken kommer därför öka för

att skålen spricker, men tyvärr finns inget att göra

åt saken. Efter det ritade jag en skiss på varje idé

av re-design. Det blev därför tre skisser.

Så här blev den glaserade skålen

23/11 Sex-delar-en-enhet

Jag började värdera idéerna på re-design mot varandra. Jag diskuterade lite med Morten och vi kom

fram till att de ljusstakar som är kompatibla med varandra var både mer utmanande och passade

uppgiften perfekt eftersom ljusstakarna måste passa ihop form-mässigt såväl som estetiskt. Jag

formade en klump lera till ett kvadratiskt ”rätblock” och ritade med en penna i leran hur jag ville att

ljusstaken skulle vara formad. Formen på ljusstaken skulle bli två halvmånar utskurna på sidorna.

Ljushållaren skulle därför passa med två ljus med en halvmånar utbuktandes på sidorna. Med hjälp

av skärtråd skar jag ut det första ljuset längs de förmarkerade linjerna. För att ljushålet skulle passa

perfekt till ett blockljus hade jag med mig ett blockljus som jag passade hålet till. Jag skar ut ett hål,

lite större än vad som passade för ljuset. Anledningen är att hålet kommer minska lite under

bränningsprocesserna och därför är det viktigt att göra lite större former än vad som passar. Jag

gröpte även ur ljusstaken från undersidan. Detta gjorde jag för att massiva lerklumpar har en stor risk

att spricka under bränning. Genom att gröpa ur ljusstaken minimerar jag då risken för att detta

händer. Det är samtidigt viktigt att tänka på att inte gröpa ur för mycket för då kommer ljusstaken

faller ihop eller blir skör.

24/11 ”Sex-delar-en-lektion”

Idag när jag letade efter den ljusstaken jag gjort förra gången hittade jag den inte. Eftersom det var

sista lektionen idag var mitt mål för dagen, sedan innan, att hinna forma resterande ljusstakar. Detta

mål ville jag inte släppa. Om jag lyckades med det skulle det enda jag hade kvar efter den här

lektionen vara att färglägga ljusstakarna (sedan bränna såklart). Jag kom fram till att en effektiv men

ändå säker metod var att göra alla sex ljusstakar parallelt med varandra, samtidigt alltså. Jag började

med att göra sex lika stora fyrkanter i lera. Dessa var ca 10 x 10 x 5 cm. Nu kunde jag från varje

lerklump forma varje ljushållare. Detta gjorde mitt arbete effektivt, men jag blev också mer säker på

att ljushållarna passade med varandra eftersom jag formade dem från lika stora bitar av lera. Då jag

formade varje ljusstake ritade jag först ut, med spetsen av en blyertspenna, på leran hur jag ville att

ljusstaken skulle vara formad. När jag var nöjd skar jag ut denna form med hjälp av skärtråd längs

med den markerade formen. Då jag skurit den första var det viktigt att den andra var ”kompatibel”

och passade till formen på den första. Om jag gjorde en utåtbuckning på den ena, behövde jag göra

en inåtbucktning på den andra. För att få fram former som passade med varandra kunde jag göra

några grova mätningar med

linjal i leran.

Under denna lektion gjorde jag de sex ljusstakarna

Plannering för arbete under projektperioden:

Under projektperioden kommer jag att gröpa ur samt göra välpassande hål i varje ljusstake. Jag skall

även göra mönster med modelleringspinnar. Mönster och färger kommer att passa till varandra så att

de passar att ha ljusstakarna passar som en enhet. Ljusstakarna kommer vara målade i samma färg

med mönster som ”går ihop” när man låter dom stå bredvid varandra.

Nu när terminen snart är slut kan jag se tillbaka på mitt arbete och kan känna mig nöjd. Nöjd med de

föremål jag skapat och nöjd med det jag lärt mig under resans gång. Jag tycker att mitt arbete har

fungerat bra och ofta har det varit tack vare att jag ändå har försökt att planera lite innan jag börjat

på varje moment. Då jag ser på de föremål jag format i lera kan jag urskilja liknande drag i flera av

objekten. Det kanske är min egna keramiska ”stil”. Likheterna vi kan se mellan tekannan, oljelampan

och min drejade skål är att alla är alla är relativt ”robusta” till utseendet. Med robusta menar jag att

det inte är så detaljrika men ändå ”stilrena”. Kanske har jag gjort det såhär för att jag har fokuserat

på objekternas form och funktion. Kanske är det också för att det funnits en risk att jag ”förstör” mina

formade saker om jag försöker göra krusiduller och detaljer på dom. Ett exempel på det är

oljelampan, som inte är så detaljrik men ändå ser fin ut. Samtidigt är jag nöjd att jag vågade prova att

färglägga, göra mönster och detaljer på min tekanna. Om jag fick ändra något, nu i efterhand, hade

jag kanske gjort detaljer på alla mina verk och lekt lite mer med färger, nu när jag såg att det faktiskt

gick bra med tekannan och den drejade skålen! Under terminen har jag lärt mig mycket nytt. Mycket

av denna nya kunskaper öppnade nya möjligheter för mig, bland annat kunskapen att bränd lera

klarar av värme från lågor osv. Det utnyttjade jag i min oljelampa där vekar får brinna på den brända

leran.

Jag kan förstå att även fast leran är ett material som använts i årtusenden har det hållit sig ”aktuell”

och är oändligt användbar. Från det att den första krukan gjordes (i kina för ca 18 000 år sedan, såvitt

man vet) fram till idag har keramiken varit ett sätt att uttrycka kreativitet med, ett område att vara

innovativ inom, samt att skapa bra bruksföremål.

Eric Åhlberg

3/12 2010