Del 2. Hej igen!!

Kära vän! hoppas du överser! Bryta en pjäs mitt i andra akten!Det hemska kommer nu.

Beväpna dig --

Fortsättningen! Oktober 2011

NYASTE VÄRLDS-

VILDROSENDEN oKULTURELLA KULTURTIDNINGEN

Johan Piribauer & Gruvtolvan beskriver från scenen sin oerhörda strapatsresa från Malmberget och 12 anknytningar i hela landet till Vildros, lite släkt -- de arrar festivaler nej festivalturnéer i hela norr, slår upp sin estrad och bjuder in lokalkrafterna, tätt, tätt. En vitalmelankolisk bluesig råhet med uppmaningen att leva genast nu istf att sörja att du inte levat sen, gå inte undan tycks vara poäng, bra, plus mycket. (Parentes. Spelade själv för LKAB & hela länet min Sverige en revy, Jag den store, Kåkfararen och sist Brechts Puntila när Norrbottregionteatern startade för 44 år sen (exakt!) i Luleå -- det utlöste nog Gruvstrejken med Gruvtolvan i täten! Som kom sen. Va? Eller hur? Unnras idag – när Malliansen med övlig genialitet säljer hela skiten, – vår stolta skit, landets lönsammaste – till Wallenberg!!! Ingen strejk i sikte?) Hos Vildros är Gruvtolvan genom Johan&Co vänliga, starka, utmanande och eftersinnande, mjukborrar in erfarenheter i kroppen, så att dansen böljar i ny glädje, liksom i hörselgångarna, och i flera gångar innanför dem Men nu inträffar

VÄRLDSHISTORISK SMÄLLTill saken läggs att världshistorien just har utdelat ett slag i ansiktet. Före nästa entré, efter Stina Oscarsons elektriskt banbrytande tidsanalys (vilken skarp lyssning från publiken!) står Johan Piribauer som uppträder nästa kväll på planen med telefon i hand där han just hört om en bomb i Oslo. Ingen vet något. Släktingar ringer från stället.

Världen börjar snurra. Jag går in och slår på datorn som sänder norska teves direktsändning ner i vår skog. En regeringsbyggnad i Oslos mitt har gått i bitar. (Massmördaren har sen beklagat att han blev litt försenad i trafikken, dom flesta hade lämnat sina jobb därinne, vad hade annars, tanken svindlar, blodet rusar. Och somlig undrar senare i Verdens Gang hur en skåpbil med sprängstoff kunde stå där mitt för entrén i huvudstadens mitt 10 minuter sedan föraren, utklädd till polis rusat därifrån) Ingen vet, vi fortsätter programmet.

Detta är världshistoria, dödshistoria. Det öppnar sig nu flera kanaler-vindfång-skogsvägar över Atlantis, och ön förvandlar sig vartefter. Vildrosens ö, vad är det för en ö? Som kan ta in hela världen? Som varje mänsklig ö borde kunna... Som den norska ön Utöia snart ska göra. Av andra skäl. Men ännu är vårt VildrosAtlantis ett enda stort sprudel av musiker som hittat sina estrader i tältkaféerna och naturen samt aktörer av särskilt guld.Allt större omfång, ängarna ner mot Konnsjön också fulla av improviserat skapande. Stort och litet.Smalt och brett. Ljust och mörkt. Med skapande menar vi här alla uttryck, framför allt medmänsklighet.

Stina BergeSå jag håller på att missa Stina Berge som nyfiknar mig starkt, hon har en sån där mörkröst och -hållning som få har, sjunger drabbande om svåra ting men med en sån oväntadhet och medryck, som flyger, så är

hon på skiva och även privat, vi pratade. Men hon har medförd sjungande gitarrkompare, som är Steffe Sundströms son Basse Aronsson och genial, de skapar en värld tillsammans (hur hade den inte varit om morsan Karin Rehnqvist kommit som hon skulle! Det har vi kvar) Stina har en intressant heshet, hela hon har

14

det, och vi är nog släkt, en stark låt heter Mamma ring hem! I skivfolderns foto graffitispretat på Hornsgatspuckeln – histo+risk relik från när vi gjorde Söderfestivalen där 78, och jag senare bodde i 25 år)

Sen är det Bert Deivert & Äkta Blues på stora : en sanslös sydstatslirare med stort framförande, han bär hela den underbara svarta traditionalismen med härligt iillusionslös sorg och erfarenhet – han är äkta fastån vit, han verkar född ur det. Och nyaste Avestastjärnan Vilma Flood Hase på lilla, båda kokar, den lokala har en generös värme, ligger budskapet i formen så är hon lycklig, kontaktrik för dem hon drabbar... händer inte varje dag och inte här, och så ung. Avesta! Till Volodja sen har de smygande ryktena börjat få mark, påverkar fast vi enas om att dröja tills vi vet mer: svåra saker. Har aldrig hänt, aldrig här, det är ju nästlands, hos oss själva, skakar. Först omöjligt, sen ofattbart, sist ohyggligt, och det växer. Förändrar den världsbild som lagts ut över all vår verklighet, svarta energier skär sig upp i den underifrån och förnekar det vi vet. Vad vet vi? Ingenting, visar det sig. I bristen på varseblivning av de alltmer hisnande klyftorna har de mörkblå folkrörelserna vuxit och tagit i egna händer, och nu – tänt på? Det här är en framtidens monsterfilm. Förövaren är nöjd och galen. Sänt ut sitt idolporträtt och förintelsefilosofi på Nätet – som ska fånga in oss alla. Vad är Nät annars till för? Att fånga fisk. Han ler när poliserna för bort honom. 77 döda. I ett slag omintetgörs det vi tror och satsar på, ägnar kraft åt, motsatsen – är våld alltid effektivt, ickevåld harmlöst? -- Det är ju därför vi envisas. En norsk flicka säger sedan: om en individ kan bära så mycket hat, hur mycket kärlek kan då inte vi, så många andra individer rymma? -- Den växande vetskapen förmår inte döda festivalen. Istället blir den till en motmanifestation, handling av trots och vrede. Vi håller möten med tal, sång, nyheter. Sörjer med Stina O som gav oss en så stark positiv känsla, våra sammanhang stämde verkligen ihop – på hennes ensamma färd mot Sthlm med den norska massakern tydligare och tydligare utanför fönstren.

SPANIENSkriva spela berätta gestalta förändra – utan forum!

Därför berörs jag så av Spanien. Först 70 år efter tillåts forskning, öppet tal, sanning om ett sen då förljuget, förtiget folkmord. Icke gestaltat, alla fakta alla känslor förbjudna. Utom ”segrarnas”. 1939 avgjordes

inbördeskriget, 1975 dog Franco, 2010 fälldes domaren Garzin den rättrådige (han som inte gav sig i jakten på Pinochet) för att han försökte bryta denna ohygglighetens mur av järn tvärs igenom befolkningen. Först

2011 sprängs denna mur. Först nu!! (Liknar ju...)Nu stiger sanningar upp genom golven. De harklar diskret. Sch Sch, förlåt vi ville inte tränga oss på. Sch

sch tyst där nere ni exploderar för högt, kan ni inte. Jaså vill begravas ja, men först måste ni ju tillåtas, 70 år? Jaja tjata inte, ni håller 70 år till. Sluta explodera. Sluta gråta. Mänskan glömmer. Annars. Gamla oförrätter.

Men ni var ju genetiskt smittsamma och hatiska och hotfulla. Leve Döden. Hundratusentals har inte fått begrava sina döda, de har inte funnits, många står inte längre att finna, i tysta

egendomliga skådespel förs de nu upp i ljuset och till vilan, överallt. (Men i Finland – mycket längre tid, och mera kvar. Men i Sverige.)

Karnevalfolket collage av collageDen dansar in, kan inte sluta dansa, lead-sångaren sparkar i taket hela konserten, den runde bastrummaren jonglerar, flamencostjärnan har gått hos ”vår” Beata Alving, hon gör allting.-- ”Ingens hundar – om varelser som ingen bryr sig omBrandburger Tor, En camping utanför Berlin. Katizi. Lärde mig aldrig dansa jag dansar ändå. Lumpa lumpa Lai, Aide aide Åtja åtja åtja. Salsa Vi har varandra det duger bra, vals, du känner samma som jag det ordnar sig bra, koklocka Maria. In i ledet Va ska du göra åt de hup hup hup stepp råbasfiol! Bryter de som vi hatar mest, du är som jag. -- Alegretto i f dur. Alla sjunger acapella först, som en smäktande bymanskör från Sardinien, fantastisk, otrolig, svår, skön, inte ett stämfel! -- Sjung me visan handlar ju om dej. Unna dej det du är värd. Lasse liten hönan agda allting sker ur ditt perspektiv jajaja, alla kan visor om andra men ingen som handlar om dej. (Men hela laduteatern är med --- )I vilken sten som hatet bor, brända rosors prakt, bakom blockad kan inget växa. Dom som har glömt bort att dansa, rosorna som växer här . När rosor dör – sjöng vi till shiptogaza förra året!Rest till Valenica hon vågar inte bli kär. Hon väntar hon väntar, flamencodans Josefin.MickeJackson, swingskorna. Laj la laj laj. Skjut en björn. Vi ger folk vad dom vill ha. Natten full av guld. Natten är evig. La nocce de l´amor I morron skaru få se. Flamenco primadonna. Ge mig din själ Otur i kärlek Men tur i spel Tvingats leva utan ström och spis. Dom som är förlorad MajoquéExtra: Josefin säger Gammal goding passar här i dag Börjar viska Bella Ciao -- växer kör till La libertad! -- Grazie Underbar publik!

”Hjärtat blöder idag. En dag åt Norge och Gaza”.

15

Britt EdwallALLA ROPA! collage av collage”Röstens makt prakt vokala resurser Fröjd Vrede Ikon: ljus & yxa HjälpRöstens röksignaler villeville kurt Lockrop Ropa gör dej himla god Upp min tunga att lovsjunga. Örat är den sista dörren in till dödens schakt... (Britt har kommit upp från underjorden står med ett fullklottrat litet block vid mikrofonen, hennes mimik är en mikrocirkus för sig, visar allt och rösten, rösten är kolossal eller en ynklig viskning, maktens offrets, hur stort litet som helst, ett dussin inträngande mimetiska röstikoner...)”Din röst är själens spegel. Klang Skrika mot centern Instrument. Ordets makt.-- AAAA!! Blev du rädd? Selma den modernaste passionerade ... Barndomshemmet. Herrgårdssägen getterna – del 1 av denna Disparata essä om röstens kraft, Getflock som dör i snö. Lillbabs undergång. - Vresrop! Uppror & Värdighet, Ship to G. - Gogglat vildros 50 000 träffar mest krämer. Vresros 11000 träffar Husmurarbiet är på retur. Vi måste stå den svage biiii. - Käringtand. Bom Bam flammar dammar Paff inte ett bi! Bränn bränn. --- Alla HOSTA! Bränn skeppen. Stick o brinn Arma ros utan Hamas betyder straff Ban Ki Moon. Svenska regeringen skiter i rosor, sen St Andersson sträckte fram handen – AJ! Gunnar Olofsson bulletin Bosättarna uppmanas gå hem till sig. Sodastream kolsyremaskiner – säljs till svenska coop. Vattna rosen med sodavatten. Vattna rosen vattna... ja. -- Från Gaza till Sthlms innerstad. Konungen tog ut Silvia på efterfesterna Östermalm där hördes plötslig koltrast --kollekollekolledrill o ddrill. Silvia duktigt framåtlutad: Den harr gol näbb. Sista man lär sig Den harr gol näbb - - - ff. Det haaar den. -- Vårt älsklingsväsen: -- Dalahästen. Sommarn står brud hjälp mej. --- Dalahästar gnäggar bara på – gnägg. Å trött på DN småborgerlig kälkborgartjafset Tacka Ny dag den var riktigt dålig. -- Insidan. Könsrollsskit. Kultur på sommaren. -- Orden. Tranströmer! Försöker köpa dikter. - ”Nej dikter det säljer inte vi. Trosor rakblad ägg har vi. Dikter det geer ingenting... Poesi liksom inte tidens melodi. Tragiskt med vinstmaximering? Livets mening. Nej dikter det haar inte vi! Ytan vårt säljkoncept. Hårsprej och hantlar ta lite getost med calvados. Någonstans inom oss – Skaffa. Neej dikter...” ---- Maud O bekymrad. Har 2 löner. Hur ska hon få råd med dessa kläder. Tidigt Maud-citat: ”Jag tycker dom som har kuul i samhället ska leda det!” Jävla människa. Vice statsminister. Va ståre. Kärnkraftssveket, Centern bytte fot. ”Har man varit mot kärnkraft i 36 år är det dags att byta strategi”. - ”Komma hem, mötas av nystädat hem – lycka”. Låga krav. Hundpromenader ska gå på rutavdrag. Grrrr. Vårt avlånga land Välkomna till vårt land. - Grundläggande svenska värderingar! I sverige är vi Alla lika. Lika dana gririga tysta lyckliga. .. Lite olik? Uuuursäkta... Ingen klocka, bara uuurdumt. Hoho. -- Fick En liten släng gulsot: Påven: ”FÖRLÅÅT att tusentals pojkar fick sina liv förströdda av katolska kyrkan” --Den goda karamellen. Sug på den du. -- Förlåtförlåt Nämen ursäkta. Vi har våra Svenska steriliseringar. Kungen kungen våran Kung. Läser böcker? Kungen: ”Då somnar man ju. Vänt blad. Nästa lektion Tillväxt, flintastek o tändvätska”.I andra länder. (Britt tänder ett stearinljus bakom sig på podiet)-- Tänder mitt ljus för dej Medine i Östra Turkiet. Gubbklanerna gör lagarna. Blev bara 16 år -- kviider sprattlar bunden i sin grävda grop jorden kom i mun o klungor far o bror skyffla på kviiider – tyst. (Svettas ser inget. En grön ballong kommer nu svävande nerifrån vänster, rör sig tyst&sakta)Gråter. Gubbhedern vann. Gick till polisen. Otukt! Skrek dom. Gropen under hönshuset. Jorden i fel strupe- kvider kviider tystnar. (Britt E ä r nu flickan som försöker ropa i sin självgrävda grop medan byn stenar och flinar, familjen värst. Kvidandet avtar, låter äkta. Tystnar). -- Svenskt: Trampade i pöl på Hagaväxthuset, ropade till -- Ojj DÅ!!! - Myndig man: Skrämmer du oss från vettet flicka lilla, alla ropa! OJ DÅ! Oj då! Folk vill inte veta av den som är för mycket Ser åt sidan. I bussen: bromsar oväntat, faller OJ!!!, då vänder sig alla om – Alla ropa OJ DÅ.----- Sista passet i Britts röstgym! Beige poplin. Nya Nationalsången. Efter mig. Döljer så bra mespropp som ja svenskaste tyget Andlig miljörisk. Hybris- jante. Rör inte Husvagn. Svepning flaggning. Halv stång! I beige --- Beige poplin, beige popliiiin! Slut. (Denna underbara hymn står i den förra Vildrosen).(-- Oj va klockan är mycket...--- Imma på glasögonen Vatten ojoj Jag drog över fem minuter.)Den stora Aktrisen får väldiga applåder men verkar mest bekymrad över tidsöverdraget. Ett liv på Radion sätter sina spår. I publiken finns en del aficionados, man ser det på deras koncentrerade följsamhet och blixtsnabba glädje, deras tacksamhet. Britt har förvandlat Teaterladan till ett storslaget intimt universum av impulser, för de ovane har vi här försökt lämna ett litet minnespartitur. Tack, Britt! Du har med råge gäldat ditt Vildrospris!

* * * * * *Tappar kraft. Meningslöshet växer. Stina Os reaktion. Frågan Hur ska vi matchamöta dem som vill ta död på oss. Conrads Anarkisten (en fin radiopjäs) räknar upp alla de svaga i samhället som måste bort, bara utvalda kvar, är du utvald? Den fruktansvärda ödsligheten. Stina tröstas av Naturmorgon, Greider av blommorna överallt, växterna, djuren, skriver han, spec. ”Livet vidare”

När vårt uttalande lästs upp stiger en kvinna ur publiken fram och omfamnar mig, säger med gråt: ”Jeg er fra Norge”. Några dagar senare mejlar hon oss från Roståget – som gick långt, tvärs genom centrum i Oslo, bestod av tusentals människor med en ros i handen. Hon skrive att ”de var vilda”.. Tack Tove Else Ihler.

16

”Till dig som ska bygga det 21 århundradet säger vi med värme:ATT SKAPA ÄR ATT GÖRA MOTSTÅND.ATT GÖRA MOTSTÅND ÄR ATT SKAPA.”

Så slutar Stephane Hessel tidens viktigaste skrift, IndignezVous. Nästan så summerade vi också vårt vildrosbudskap i Ljuset föds ur Mörkret: Den skapande människan.

Det finns en stolt och rak, vild glädje och värme som omfamnar oss alla och som vi måste påminnas om, visas, erfara, dela, praktisera. Vi ä r denna stolta vildhet som inte slår ihjäl utan viger sitt liv. Denna glädje är en självklar hållning, något oskrymtat, en gåva. Ges och fås. Samtidigt besvärjelse. På härnadståg, lägger

under sig världen, drar världen över sig, område för område. Världen blir ett befriat ingenmansland, där rosor växa vilda.

* * * * * * *

BIDRAG TILL NUMRET AV AGNETA PLEIJEL, DRAMATIKER, DIKTARE, ROMANFÖRFATTARE OCH REDAKTÖR:”(Jag publicerade en artikel om apatiska barn i Svenska Dagbladet, 14.5.09. Här jag kortat den och omarbetat den, eftersom det under året visat sig att ett antal apatiska barn och deras familjer – trots försäkran om motsatsen från Migrationsverket – har fått avvisningsbeslut – se mitt tillägg i slutet)

Gästtext: Agneta PleijelAtt vilja se

Hur börja? Så här, kanske. Det monstruösa försöket att göra den europeiska judendomen fullständigt rättslös, plundra och utrota den, tillhör inte de historier som man kan klara av på tisdagen och lägga åt sidan på onsdagen, skriver Peter Nadás (i förordet till Imre Kertész Det landsförvisade språket). Det kan dock inte ses som en driftsstörning vare sig i den europeiska eller den ungerska historien, fortsätter han. Och det är väl vad man (i min ålder) kommer fram tid: ingen driftstörning. Allt går på spår. Grymheten:

endemisk. Allt förberett. Folk ser åt sidan och glömmer. Nu är inte Auschwitz mitt ämne, utan den historia vi lever i här och nu i Europa. Jag lyssnar till Barbara Hendricks röst medan jag skriver, långsamt skriver, hennes uppriktiga rena röst, de enkla melodierna i sångerna. Jag tänker på barnläkaren Jan Korczak i Warszawa, kanske är det vintern 1942. Han stoppar pennan i kavajfickan, mötet är slut. Man har talat om att vända sig till Förenta nationerna, man har gjort utkast till en konvention om barnen.

Vilket språk är landsförvisat? Medkänslans. (Senare följer Korczak sina barnhemsbarn i ghettot till koncentrationsläger för att dö med dem, och ännu senare blir utkastet de snickrade på en början till FN:s barnkonvention, men det är långt, långt senare). *Det som jag vill skriva är oönskat av somliga. Även av en del av mina vänner. De ser åt sidan. De är upptagna av sina liv. Som inte är enkla, vid gud inte enkla. Nej, jag vill inte anklaga. Allas liv är till brädden fyllda och lätta

är de för det mesta inte. Kanske är det därför som de och vi måste se bort? Man orkar inte se andras lidanden, inte hur mycket som helst; man går lätt sönder. Världen är i olag, lagar hjälper inte, det kan inte ses som en driftstörning. Det är ekonomin och terrorismen, det är våldet som är endemiskt, det är inget som är mina landsmäns eller mitt fel, inte så mycket vårt fel. Men en stor del av världen befinner sig på flykt, somliga flyr torkan och fattigdomen, andra våld och ohyggligt förtryck, de allra flesta är mycket rädda. För mig är det värsta barnen. Var det inte dem Korczak och hans vänner tänkte på i Warszawa? På de judiska barnen som skulle förintas, förstås, men också på att världen inte kan komma i lag om inte tillräckligt många barn som ska bygga den nya världen får en sådan stabilitet att de kan göra det. Så tänkte de, det var början till FN:s barnkonvention. Men den följs inte, och den kommer inte heller att följas om inte tillräckligt många ser. * Jag var kan man säga nollställd i trappuppgången. I ett av lägenhetens två rum (de är sex personer som bor i den) låg pojken med sond i näsan, han låg som en död fast han andades, så har han legat sedan juni 2007; året innan försökte han ta sitt liv. Man tror att hans skörhet kom när han såg sin pappa bli dödad, han var fem, han blev stum i två år, sen började han tala igen. När han var sexton såg han sin styvfar misshandlas av polis; sen flydde de. Tvillingsyskonen är tolv, en pojke och en flicka, de fick utmärkelser i skolan i Sundsvall för att de var så duktiga i att läsa och skriva svenska. Men efter avslagen går de inte till skolan längre. De sitter hopkrupna i en soffa i en förort till Stockholm och talar inte; de ser på tv (Astrid Lindgrens Karlsson på taket, noterar jag, men ljudet är inte på). Dödsångest kan man känna igen på lukten. I den här våningen är den så tät att den kan skäras med kniv. Mammans ansikte är mjukt och vackert. Pappans ansikte är slutet men sorgset som fru Sorgs. De saknar fullkomligt hopp. De förmår inte ge sina barn något hopp. Syskonen, utom pojken som ligger som en död, har läkarintyg om PTS, posttraumatiskt stressyndrom. I maj halveras de pengar de hittills fått, i juni upphör

de; då får de gå under jord och gömma sig. Jag vet mer om deras verkliga liv än migrationsmyndigheternas tjänstemän, eftersom ingen därifrån dem har träffat dem. Man sa att det skulle bli bättre med en ny asylordning, muntliga förhandlingar och rättsäkerhet, men bara 10 % av asylsökande får möta någon av dem som fattar de avgörande besluten om deras liv; ser dem gör bara två mottagande tjänstemän som också är flyktingavvisare. Det beslut som migrationsdomstolen undertecknat meddelar att för att uppehållstillstånd enligt lag ska kunna beviljas, ”ska sjukdomstillståndet vara sådant att en verkställighet rent praktiskt inte kan genomföras för

att medicinska hinder ska anses föreligga”. Läs det igen! Naturligtvis kan man med våld packa in pojken som inte har gett ett livstecken från sig på två år, de sjuka syskonen, mamman och pappan i ett flygplan; lyckas det anses medicinska hinder för avvisning inte föreligga! Pojken är ett så kallat apatiskt barn och det finns rätt

många sådana nu igen, vilket inte är något underligt, det är ett fenomen som psykiatrin väl känner hos människor som saknar allt hopp och all makt över sina liv. Men det är inte svenska läkare som avgör flyktingars hälsa; det gör migrationsdomstolarna. * När det gäller barn, svårt sjuka barn, sviktar min lojalitet med mitt lands myndigheters respektabla beslut. Nej, jag talar inte om någon extra välvilja eller generositet från Sveriges sida. Jag talar om världen, så som den ser ut. Om Europas sätt att göra sig kvitt flyktingarna. Jag ser journalklipp på tv, fotot av två turister på en strand i södra Europa intill ett lik, en drunknad under flykten från den afrikanska kusten. Det väcker inte längre större uppseende, för sådant är språket, sådan är kulturen, sådan är dess ordning; allt detta är inte tillfälligt och inte godtyckligt, skriver Peter Nadás. Något mer oglamoröst än att bekymra sig för att lagar åsidosätts när det gäller flyktingar finns inte. Likväl finner jag det brottsligt att en tonåring som flytt hit för slippa bli tvångsgift med en gammal man ska skickas tillbaka till Jordanien, som hennes far kräver (och nu också svenska migrationsmyndigheter). Jag finner det kriminellt att en sondmatad romsk pojke och hans bror på väg in i apati skickas tillbaka till Serbien, särskilt som familjen redan återförvisats dit en gång och mött samma våld som tidigare (men svenska myndigheter har beslutat det, det finns fler apatiska romska barn som ska avvisas). Jag är inte hysterisk. Men jag är som svensk en smula känslig för vad svenska myndigheter gör mot de minsta och mest maktlösa. Även om man inte bär ett personligt ansvar, så betyder det inte att man är fri från ett bestående historiskt ansvar, skriver Peter Nadás. Det jag ser här är en droppe i havet i Europas och Sveriges sätt att försöka bli av med flyktingarna - en omvälvande berättelse som historikerna en gång kommer att ägna sig åt, man får tro på betryggande avstånd. Jag skulle bara önska att allt fler ville se, så att åtminstone lagars och konventioners anda följdes. FN:s barnkonvention ratificierades av Sverige 1990 men åsidosätts mer än ofta. Låt oss vara flera, låt oss bli många som vill se.

(Detta skrevs i maj 2009. Pojken Tair och hans familj fick till slut uppehållstillstånd i november samma år. Inte av asylskäl, enbart på grund av familjens tillstånd, på grund av ”synnerligen ömmande omständigheter”. Tair har nu långsamt börjat tillfriskna. Efter upprördheten om de apatiska barnen försäkrade Migrationsverket att inga så svårt sjuka barn skulle utvisas. Det stämmer inte. Det finns många apatiska flyktingbarn i Sverige idag, och under 2011 har flera familjer med sondmatade och apatiska barn fått avvisningsbeslut. I november 2009 bildades, inledningsvis en smula blygsamt, ”Etikkommissionen i Sverige, ett nätverk för mänskliga rättigheter i asylprocessen”. Arbetet har gått långsamt på grund av bristande resurser men nyligen har stadgar

skrivits, en intermistisk styrelse har utsetts, och ett årsmöte ska utlysas i början av nästa år. Upplysningar om detta kommer att ges på hemsidan

www.etikkommissionenisverige.se)”

Agneta Pleijel

18

Lördag 23 juli: AKT III. Stort Möte kl 11. Lördagen den 23 juli börjar vi med att kalla samman publik, deltagare, volontärer och artister – och talar om vad vi vet om Norge. Enas om att vi ska genomföra vårt program, annat vore att lyda mördaren. Följer NRK under dagen. Allt genomförs, alla medvetna. Vi håller två sorgeprogram till, kl 17 om Norge och Ship to Gaza, och ca 23 med ett uttalande, som antas och sänds iväg till norske statsministern.

Småstadshjärtan kommer sen, ståuppoeten Ismael Ataria (han var med förra året som en ganska enastående performer på Bengt Bergs poesikväll) leder nu ungdomar från Hagfors, tar upp vår start, dikterna-sångerna är märkligt akuta-aktuella, här – de ”sekundära medborgarna” lyfter fram sig underbart pregnant till tangentkomp, väldiga vibbar, roliga och svarta ”Ge varandra tummen! en ny kultur, ”ge folk tummen!” den kanske viktigaste ”Att kärleken förändrar världen är inte naivt” ”Vill ni att kärlek ska råda i världen? Jaa! Att frihet ska vara ett ord som andra ord? Jaa! Tumme i luften! Kom igen då Vildros! --- Allt som är bra med mej har jag förmågan att glömma bort. Dömd till en livslång tupplur. Men: det är alltför länge sen som du fick säga till dig själv: Gu Va Ja Ä Bra!!! Det blir final och omkväde i vackra repriser med hela ladan.Unisona variationer Gu Va Ja Ä Bra-kör. Ett bra tag. Själva rakheten lyfter!

Mediediktaturen pressar fram ofärdiga nödsignaler, inte signaler.Allt som mäktas är att komma undan, inte komma fram, komma vidare.

Den superhårda fantasilösheten stryper allt som har vingar, drömmar, idéer.Få vågar ta steg utom allra nödtorfigast. Det fina någon vågar stjäls.

Gamar sitter i träden färdiga att kasta sig över minsta yttring.Alla levande bevakar varandras blottor, beredda på övertagande.Hessel trotsar det nakna egeninresset och visar vår förmåga till

vidgande, vidareseende med luftsyn och markkontakt.Däri liknar han en annan nyss besökande favorit Zygmunt Bauman.

Medierna kommer sällan utanför fragmenten, som vispas tills de trasas.Minsta fördjupning hejdar den hysteriska omsättningen. Ingen hinner

se om hörnet. Upp, ner eller fram. Eller alls och över huvudet.Vi förblir i bitar.

Att skapa är att göra motstånd, att göra motstånd är att skapa. Våra festivaler, böcker tidningar har haftdet som utgångsenergi: den skapande människan. Läs LJUSET FÖDSUR MÖRKRET, ett levnadsmanifest på Vildros med 2 dvd. Vi ska alla skapa. Inte bara lapa och rapa. Härskarna vill vi ska nöja oss med det.Vi måste vässa vårt ursinne och vägra. Indignera oss, fast mera!Inte kompromissa när vi vet oss ha rätt. Inget halv-, bara helhjärtat!Av all den vidunderliga trolldomselektroniken som växer och tjänar osslåter vi oss skäras i fyra miljoner strimlor varje dag och natt, det är inte direkt hälsosamt. Men det kan vändas.

********GALET UTROP*******

HEJ PÅ ER ALLA.ÄR NI URSINNIGA?

SE TILL OCH BLI DET DÅ!Jag växte upp i en värld som åstadkom den värsta förstörelsen i historien, både materiellt och mänskligt. Andra världskriget dödade miljoner människor, förstörde tusentals städer,

gjorde stora delar av planeten obeboeliga för långa tider. Förödelsen var så stor att människorna efter den beslöt att Inte en gång till, detta får aldrig

mer hända. Varför hade det hänt? Värsta skälet var en ojämlikhet som sprängde alla gränser. De rika blev rikare de fattiga fattigare. De rika ville ha mer, och lät de fattiga bygga

vapen, som de kunde krossa andra rika, och de fattiga själva, med. De gjorde detta på en moral som sade: skit i andra sköt dig själv, (skjut andra, sko dig själv) vi är bäst. Världen är

vår, för vi är starkast. Katastrofen blev ohygglig.

Sen hände det och det, och jag var med. Vi gjorde världen bättre.HÄR BYGGDE VI ETT LAND SOM INGEN FÖRUT SETT.

Det är sant! Det försökte vara ett land för alla, inte bara för somliga. Det höll och blev en modell i världen, dessutom en frihets- och

rättvisesymbol för världens utsatta.Nu har det vänt. Glömska och nya krav satte broms, fast vi spjärnade.

Men vi var för få och de sjuka krafterna kom tillbaka, de som bara hade ett mål

19

i sikte: att bli större än varandra, än alla andra, var och andra, kosta vad det ville. Och det gjorde det. Det är inget mål, det är ett självmål. Det leder obönhörligt till

självförstörelse, och i den dras alla andra med. Lättare ju större. Om det inte hejdas. Om inga alternativ ges. Till okontrollerad -- ”tillväxt”. I tid.

H Ö R U P P! H Ö R U P P!KAN VI BARA G E UPP, OCH LÅTA SKIT HÄNDA?

MÅSTE VI BARA BLUNDA OCH LÅTSAS INGET VETA, INGET SE?Vi vet ju att medierna väljer ut nyheterna åt oss, vi får inte reda på det som

verkligen händer? Viktiga saker. Media är en industri som föser oss framför sig. Du får deras sanning injicerad i dig. Du kräver mer. Tillvänjd tillväxt. Det värsta giftet,

som verkar från hierarkiernas höjder, heter Reklamen. Den är totalitär, med den kan de möblera världen hur som helst, hur de vill, och du följer efter. Svällande.

FÖLJ INTE. DÖLJ INTE. SE SJÄLV. VÄLJ SJÄLV. SÄLJ INTE, SVÄLJ INTE. SPOTTA UT. VÄGRA LYDA. VÅGA VÄGRA. VAR TVÄR. BÄND ISÄR. SVÄR:

JAG ÄR ARG, URSINNIG, FÖRBANNAD. J A G Ä R.

SISTA KVÄLLENEvighetens Orkester – ett norröna-finskt gäng kraftiga virtuoser på tryckare och finsk tango, och såSuper Trabant – vanvettsvild dansk-skånsk balkan och eget musikaliskt-dansant självsvåld så att svalorna flög i luften mellan bjälkarna i ladtaket som också dansade. Och Anders och Mats höll ut i varje sekund med sina skapande ljud-ljusorglar.(Och då har jag bara snuddat vid allt som Lilla Danslogen bjöd på. Det var oavbrutna program medenorm stämning i det lilla stockhuset i andra änden av Atlantis efter alla stånd med doftande menyer och gediget krimskrams – de hette sådant som Vilde, Kvara Kvartett, Sonus, Avesta Spelmän, Trio Svedala... för att bara nämna några.) Och denna festival hade ännu en efterlängtad premiär: Margareta Söderberg, festivalens medryckande, kunniga arrangör/konferencier, bjöd på ett sångframträdande som aldrig förr. Jo! Nämligen första gången med adekvat komp, och vilka krafter -- Torsåkergrannarna Sara och Christopher, dragspel, bas, kör. Så för första gången fick hennes starka egna sånger Under täcket, Du bara försvann (blev kommentar till Utöia) och Olivträdet (ny kommentar till Gaza) en fullvärdig mark att stå på, nu kan det göras igen! Hennes varma röst bar ut över skogsoceanens vidder. Mörkt och ljust.

Barnyard Fury (betyder Den Ursinniga Ladan!) gav inspirerad blågräskonsert med Vildrosenpristagaren bluesvirtuosen stjärnaktören Pelle Lindström, som i sommar haft t v å huvudroller i två stora dalaspel. Fury kommer från Avesta -- och sjunger bl a Billy Bragg – (och vad det dansades!) --

Sedan samlar vi de medverkande och de deltagande och tackar varann, inte minst den årsnya lokala arbetsgrupp som ägnat ett halvårs djupt engagemang åt den tredje Vildrosfestivalens förverkligande! Och så enas vi om att sända iväg följande uttalande till Norge. Det finns en stark känsla i Atlantisladan.

,, Solidaritetsuttalande från Föreningen Vildrosfestivalen, Horndal, Dalarna, Sverige.

Möte under denna världs- kultur- och frihetsfestival 21-23 juli 2011.

Till statsminister Jens Stoltenberg, Oslo Uttalande 23 juli 2011

VILDROSFESTIVALENvill uttrycka vår sorg och solidaritet med alla dem som inte långt

härifrån blivit offer för en livsinställning som vill eliminera liv, inte få liv att växa. Vildrosens budskap är det motsatta.

Vi arbetar för alla människors värdighet, fria liv, uttryck och rätt att manifestera det, i samspel med andra.

Vi stöder statsministerns och AUF-ordförandens maning att inte gå förnedringen till mötes med det önskade

svaret: besinningslöst våld.Vi vill sända er en stråle av kärlek och värme, som inte går att böja.

Uttalandet antogs under årets sista festivaldag den 23 juli, enhälligt av ca 1000 deltagare. Vildrosfestivalen, Konnsjögården, Horndal. Södra Dalarna, drivs av föreningen Vildrosen, med tidning och kontaktnät över hela landet, sedan ca 30 år. Initiativtagare Claes von Rettig, regissör, författare, och Margareta Söderberg, folksångerska, pedagog.

Vildros, Konnsjögården, 77468 Horndal, Sverige Email claes.von.rettig@telia.com Tel +4622641040. ,,

20

DET HELAkrönes av ett tyst performance på planen utanför i mörkret, ett flammande ljusspektakel till dova trummor och blås. Det får en hög, levande, magisk prägel som uttrycker jordens sorg och livets rikedom. Kuru Mapus dansare och spelare släpper upp en gobeläng av obändigt dansande, flygande eldvarelser över hela vår vildrosplats som rymmer så mycket. Över ön i skogen.

* * * * * * * *

Här kommer en klassisk America-text, hon som leder Botkyrka Community Center för teater av och för människor själva – och som blev brett bekant genom bl a pjäsen Jävla Finnar som Riks

skickade ut med debatter. Den spelades av en grupp arbetare på det nerlagda Norrsundets Pappersbruk och var ett starkt exempel på den postmoderna dialogiska teater hon kommit att stå

för. Som bl a avyttrat manusarbeten för Backa i Göteborg, och om Gruvstrejken i Malmberget, samt Ådalen 31, senast ett fint radiocollage Fängslade röster.

Gästtext: America Vera Zavala Varför är Eira Söderberg evigt ung?

Eira är för evigt ung. Hon är den unga som oskyldigt dödades, den unga som tittade på, den passiva. Eira är den unga flickan som tittade på. Det enda svaret till varför Eira Söderberg är evigt ung är för att hon var kvinna. Epitetet ung används om Eira Söderberg oavsett politisk tendens på historieberättare. Alla arbetare som dödades den 14 maj 1931 var unga, och alla, var politiskt organiserade, Erik Bergström och Ernst Nygren i SKP, Eira Söderberg i SKU, Sture Larsson i SAC, Viktor Eriksson i SAP. Och medan de andra dog som kommunister, syndikalister, socialdemokrater, arbetare och kamrater förblev Eira ung. De sköt henne i underlivet, det var så hon dog, skjuten i underlivet, de sköt bort kvinnan och lät en människa förblöda till döds. Ändå är Eira för evigt ung.

Eiras ungdom ingår också i en större berättelse om ett folkhem som skulle byggas för alla, men som egentligen byggdes för arbetare - av manlig art. Eiras ungdom är en reflektion av hur förenklade komplexa bilder görs i brist på viljan att erkänna mångfald. Hon stämmer inte in i bilden av revolutionära arbetare som lade ner arbetet på sina fabriker, och istället för att berätta om det revolutionära samhället där alla tillsammans kämpade för att uppnå rättvisa löner och organisationsrätt så beskrivs hon som en ung flicka. Det är liksom enklare, den unga Eira Söderberg.

I valet mellan evig ungdom och jämlikhet är jag säker på att Eira hade valt liv. Hon hade stakat ut sin egen, en bättre väg, än de två val som gavs. Jag är ledsen att jag inte kan få veta hur den vägen hade sett ut, jag är säker på att den hade varit intressant och att jag hade kunnat lära mig något av den. Jag har lånat Eiras namn till en pjäs för när jag tänker på Eira tänker jag på två saker; död, för det är ofrånkomligt, men jag tänker också på politiskt engagerade kvinnor som ger liv åt kamp och hopp.

America Vera Zavala

TIPS.JOHAN EHRENBERG Reportagen Etc förlag. En sällsam och rik livsläsning, vittnar om Johans märkliga och kolossala gärning i uppkäftighetens tjänst under minst två decennier. Nya Ekonomihandboken Etc förlag. En helt förfärskad version av en klassiker. Där han bedriver sin helt unika gärning som ekonmisk genomskådare. Ämnet är lika heligt som avskräckande. Johan klär av de galna obegripligheterna och utklädda olagligheterna så att de blir till något du kan handskas med. Du måste inte men riskerar då att inte kunna försvara dig när avgrunden gapar.ELSIE JOHANSSON. Då nu är jag. Bonniers. Med adekvat omslag och uppslag av Lars Lerin, vinterskog, breder hon ut sig i dikt och prosadikt och ständiga samtal med gamle Thoreau, han i Walden. Här luftas en oerhörd, varm och spirituell livsvisdom, från fattigbarn till firad författarstatus. Den är skarp och stötig men inte bitter, den står över sina villkor, den ser långt och vitt och brett, hon är underbart horisontellt kuperad.”Förakta inte! Överallt finns rum som någon älskar”LARS BORGNÄS Nationens Intresse. Norstedts. Vi har hört Borgnäs genom tiderna tackla de svåraste ämnen, och ofta nudda gränserna för det tillåtna i Sveriges Radio. Idag kan han gå längre. Hela det horribla lögnspektaklet med Palmeutredningen som förpestade vår tillvaro i så många år – ja! ty auktoritärt förvrängd verklighet skadar oss mer än vi

anar. Inte minst genom nötningen, tomheten, befordrarnas tjänstvillighet i förvrängningsvärvet. Här kommer vi nu många steg närmare. Någonting.PATTI SMITH. Just kids. Brombergs. Memoarer är ett blekt ord, för Patti personifierar ju det bästa i en uttrycksepok så överfull med uttryck att man lätt fick själslig tinnitus, det bästa är gott nog i denna överrikedom. Själv har jag sen gammalt svårt för Warholödsligheten, reklamreklamen, namnhysterin, haft svårt att förstå hur några klarade sig igenom den, många blev till nödtorftigt seglande skrynkelballonger piercade av den ultimata silen, medan den värld som bar upp dem mest gav upp. Det är bara det att denna Patti inte bara har överlevt, hon har levt och uttryckt ett liv, många liv från

21

gatan upp, som hon gör närvarande och ger värdighet mitt ibland sminket och choserna. Det finns en ambition och en slagruta som håller. Hon kommer ut ur de mörkaste hål och gör en ny skiva, en ny bok, en ny utställning, hon förverkligar högt ställda uttrycksideal med råge. Ingenting är lättvunnet. Bokens mest rörande story är när hon mol allena krossar Atlanten för att besöka förebilden Arthur Rimbauds grav nära Paris. Hängivenhet får här ett ansikte. Utöver alla de diktrader den inspirerat till. Sällan begripliga. Men hon inledde sitt första egna sångframträdande med Mackie Kniven. Tala om förebilder. Hon har i hela sin gärning, vad jag förstår, förverkligat ett slags kvinnlig, mänsklig stolt ärlighet i en rå tid. Och hela tiden, nu också, bekämpat den.Dikter. . ILAN PAPPE. Den etniska rensningen av Palestina. Karneval. En oerhörd bok. Läs den. Den berättar oljugna fakta i en urgammal tjockt översminkad process. De förnekas än. Noam Chomsky har nu gett ut en bok med Pappe, vi återkommer. Konflikten går inte att lösa förrän Pappes sanning erkänns.BENGT OHLSON. Kolka. Bonnierpocket. Har sällan läst en bok som så fritt och självklart uttrycker sig som en tonårstjej, eller en tjej eller kille eller gamling alls. Den består av en enastående inlevd lyssning, utan alla åthävor, bara rakt av, som tonåringar är (och man själv inne i sig). Dubbla klassresor. Flickan följer sin far från Lettland till engelsk överklass. Krockarna blir ändlöst insnärjda, värre än våra i dag ”normala”, som redan slår allt. Distinkt, osentimentalt, ospektulativt. Och med en överrumplande värme.

* * * * * * * * * *

Vi lånar/stjäl följande från Aftonbladet Kultur 20 september 2011, bara för att det är så bra-viktigt, tycker du inte? Just nu, men just alltid.

Stöldtext: Vendela Fredricson I dagarna exporterar Sverige vapen för miljoner – men vem är köparen?Inget land i världen exporterar mer krigsmateriel per capita än Sverige. Ändå instiftade regeringen för drygt ett år sedan Försvarsexportmyndigheten (FXM), i syfte att öka den svenska exporten av försvarsmateriel.

En av Sveriges största exportframgångar är granatgeväret Carl Gustaf, även kallad Charlie G, The 84, Carl G eller Carlo, döpt efter vår nuvarande kung när han var liten prins. Charlie G har sålts till över femtio länder på alla kontinenter. Den har använts i krig i bland annat Vietnam, Kambodja och Burma, senast i Afghanistan, Irak och Libyen.

I en delårsrapport från den 19 juli i år redovisade Saab Bofors Dynamics en order på ammunition till Carl Gustaf till ett värde av 1 155 miljoner SEK. Leverans påbörjas nu i september och fullföljs under 2012.

Saab Bofors Dynamics vill vare sig uppge vem som beställt ammunitionen eller exakt vilken typ av ammunition det rör sig om. Därför bad jag i stället Inspektionen för strategiska produkter (ISP), som måste godkänna varje enskilt fall av vapenexport, att ta fram sitt beslut om utförseltillstånd.

Beslutet, daterat den 5 juli 2010, lämnades ut i gravt censurerat skick med hänvisning till Sekretesslagen 15 kap. 1§: handlingarna ansågs innehålla uppgifter som rör annan stat och det kunde ”skada Sveriges mellanfolkliga förbindelser” om de kom ut.

Här upphör den alltså att gälla, den transparens som på regeringens hemsida beskrivs som en hörnsten i demokratin.

Varken i dag eller historiskt begränsas krigets effekter till slagfältet. Det får direkta och varaktiga konsekvenser för människor som bor eller bott i krigsområdet. Och det är inte heller alltid det regelrätta kriget som dödar: i Södra Sudan fördrevs till exempel omkring 200 000 människor med vapenmakt åren 1997–2003 för att ge plats för företaget Lundin Oils oljeutvinning. Som Åsa Linderborg skriver i en artikel om Carl Bildt, beräknas minst 12 000 människor ha dött, dels genom direkt våld och dels i svält och sjukdomar till följd av denna fördrivning (Aftonbladet 12 juli).

Vart Saab Bofors Dynamics ammunition skickas får ingen veta förrän den bryter igenom ett pansar, en mur, en vägg

på en skola, en affär, en fabrik, ett hem någonstans i världen. Även om det är svårt att få fram exakta prisuppgifter på ammunitionen – tillverkaren själv vägrar kategoriskt svara på sådana frågor – har jag fått uppgifter på 10 000–20 000 kronor per skott.

Vilket betyder att miljardordern kan handla om runt 100 000 skott. Ponera att det bakom varje mur, i varje bepansrat

22

fordon, på andra sidan varje vägg, befinner sig fem eller tio människor. Ponera att nio av tio skott träffar. Resultatet: en halv till en miljon döda människor. Någonstans i närheten av det antal tutsier som dödades i Rwanda 1994

Det finns fog för att hålla med Kofi Annan: om man ser till det blodbad de orsakar kan lätta vapen mycket väl beskrivas som massförstörelsevapen. Ändå, påpekar Annan, saknas det fortfarande globala icke-spridningsavtal rörande lätta vapen, som det finns för kärnvapen och kemiska och biologiska vapen.

Det finns en medial handfallenhet kring den svenska vapenexporten, en motvilja mot att se det våld den skapar i vitögat. När populärkulturen tar sig an problemet skrivs det in i fiktionens kod, där det på samma gång normaliseras och avdramatiseras. Deckarpseudonymen Lars Keplers Paganinikontraktet är ett exempel. Där är problemet inte den svenska vapenexporten som sådan, utan att en ondskefull utlänning tvingar svenska myndigheter att låta oetiska affärer drivas igenom.

Den svenska ondskan är aldrig riktigt svensk.

Eller åtminstone inte riktigt samtida. I Armémuseums fasta utställningar ges kriget ett allt mer romantiskt skimmer ju närmare det kommer vår tid: under 1800-talet fanns fortfarande död, kallbrand och förruttnelse. Under 1900-talet förvandlas det militära till en schlager. Och museets affischer visar skrattande barn i alldeles för stora uniformer, i grym kontrast till krigsverklighetens tvångsrekryterade barn med kalasjnikovs och patronbälten.

Också marknadsstrategernas eufemistiska språkbruk försvårar identifieringen av våldet. Men sorgen över de döda är lika verklig oavsett om offren kallas vid namn eller bara benämns mjuka mål. I det arkiv som förs över civila dödsoffer i terrorns Irak – Iraq Body Count – finns över 110 000 namn. Under juli månad i år dog 307 civila.

Den moderna demokratins byråkrati möjliggör en helt särskild sorts namnlöst våld. Beslut fattas i enlighet med praxis eller riktlinjer och inte av enskilda individer. Och eftersom det är svårt att som enskild ta ansvar för strukturella missförhållanden tenderar våldet att undfly oss. Vi kallar det obegripligt, chockerande och avskyvärt, oförmögna att se det hos oss själva och i vårt nu, eftersom vi sällan på allvar ser oss själva som obegripliga, chockerande och avskyvärda.

Men strukturella missförhållanden är direkt avhängiga av folkets stöd. Alla politiska institutioner vittrar sönder så fort de inte längre upprätthålls av folkets levande makt, som Hanna Arendt skriver i On violence (1969).

Vi tänker gärna på Bofors som svenskt, men numera ägs det av det amerikanska företaget BAE Systems Inc, som i sin tur ägs av brittiska BAE Systems Ltd. Sedan invasionen av Irak 200 befinner sig USA i ett krig som är olagligt. Vad betyder det för oss? Som svensk medborgare är jag en del av vapenindustrin. Inskriven i den genom riktlinjer och ekonomisk praxis. Utesluten från den genom sekretessbeslut och hemligstämplade dokument.

Oavsett vilken regim som kommer att ta emot Saab Bofors Dynamics miljardorder är en sak säker: de 100 000 skotten kommer att skeppas iväg. Och de är, med hela det sofistikerade kunnande som präglar den svenska ingenjörskonsten, designade för att döda.

Eller med Saab Bofors Dynamics egna ord: ”When using an MT 756, you do not need to fire the round through a window or a door, the MT 756 makes its own hole in the wall.”

Innan den exploderar på andra sidan väggen. Vendela Fredricson

författare, romandebut 2007, senaste i höst Saphos Tvillingar

* * * * * * Gästtext: Peter Curman i Kina:

Where is your culture in your economical development? - short report from my stay in Tianjin 6 – 18 June, 2011 as

guest of the Chinese Writers Union

So, what is the outcome for a Swedish poet after a week in an international writing camp in Tianjin Binhai New Area?

First: it is a collusion between dream and reality.

Living in a 5-star hotel was like a dream and every day being brought to a new industrial plant or cultural

institution was a reality difficult to melt.

There were so many impressions, so much new information, so many sights, so much condensed knowledge rapidly served!

Of course it was a very impressing experience but I now have more questions than answers. It is obvious that China today is in the forefront when it comes to industrial and economical development, at least in this region. Tianjin is a city of new constructions. Wherever

you look you can see new buildings on their way up, large highways full of cars, enormous skyscrapers and exclusive shopping centres.

The theme of our conference was: “Cultural elements in economical development”. Still my question as a writer is: What impact does all these economical investments have on Chinese culture and literature? In what way is culture involved in the construction of a new aeroplane or locomotive? Of course economical development is a necessary precondition to be able to outline a cultural policy that favours the creation of art and the consumption of creative products. But is there any formulated goal for this endeavour? Who and in what way is this cultural political goal decided?

During our visit we went to the TEDA library, which seems to be very well organized. We also learnt that you could loan books electronically. But in reality – how many

loans are there yearly? Does TEDA library cooperate with schools and hospitals? Are there any books in the prisons? Is there any remuneration to the writers?

In order to understand the role of culture in the Chinese society you must first know how the daily life of ordinary people goes on and how the state and local municipalities response to these habits.

And what is the social and political position of the Chinese Association of Writers? It goes without saying that the Swedish and Chinese societies differ from each other. We are all dependent upon our history. In Sweden the Writers Union is an independent organization – a trade union for writers of all kind – and it is fighting for the rights of the writers. The writers´ union conducts negotiations with publishing houses, theatres, radio and television. Up till now the Swedish Writers Union also has been negotiating with the Swedish state about the remuneration – the payment – for the books loans in the public libraries. From the writers point of view it is a payment for their acceptance that the books are lent out free to the citizens. This has been an accepted policy for more that 25 years but just recently the rightwing Minister of Culture has declared that the government now want to decide without any negotiations how much the remuneration shall be.

Perhaps you find it very “Swedish” to be so upset about this exercise of power from the government but this is the system in many European countries.

Being here in China I am of course very eager to know how the Chinese writers are being compensated for their library books? And what is the basic role of the union?

But what I find most important of all is that we where ever we come from try our best to respect and understand each other. This is perhaps a slogan: Mutual understanding and respect – the guidelines for UNESCO but is certainly also includes us writers.

Literature – where ever it is written – has always an international dimension. That is why poems can fly and live in all languages. That is also why we as writers may have a bigger potential of understanding each other than the politicians who must represent not only themselves but also their voters or their countries. But we writers are not ambassadors of our countries – at least I am not

– but only of my own life and heart.

So the crucial question is: What do you do with your life? In Sweden as well as in China?

The globalization of the world an the new media have opened new roads for all of us. I can also, with the help of Google´s automatic translator, write to you in Chinese – perhaps in will not be exactly my words but some sort of translation anyway – maybe google poetry! But as many people today know English we can communicate via internet and therefore I deplore that Facebook does not exist in China. But again, as I said, we have to try to understand also the differences between us. Still we can use gmail as a way of communication as well as old time post with street addresses.

Finally, I am very thankful to the Chinese Association of Writers for having invited me and I hope that we shall have many meetings in the future, borth in China and in Sweden. Let me also inform you that we on the Swedish island of Gotland, an island in the middle of the Baltic Sea, have founded an international Writers´centre where you all are welcomed to stay and write or take part in literary festivals free of charge. May I again advice you to use your computer. I will always be to your service and you will find me if you just tap my name on google or yahoo.

Thank you for your attention. Peter Curman

(vår mest kända Horndaling)

Kommande böcker, snart:Om arbetarrörelsens oerhörda svek mot allt vad eget skapande heter och mot friheten att välja sitt livsarbete. Arbetarrörelsen skapar fortfarande mekaniska slavar, som måste ägna det som blir kvar av deras liv åt självhävdelse, möjlig värdighet, brist på skapande frihet (vad är vi här för?), inte gå i vägen, inte gå i väggen, inte supa upp sig, inte ner heller, spela på travet, och hata ”kultur.” I allt detta går den onäringslivet till handa. I annat går den längre. Skitjobb skulle ju bli fint om det inte var så skitigt. Förresten är nedläggningen av En bok för alla en kriminell handling. Jag sa Arbetarrörelsen, däri ingår förstås främst den Nya Arbetarrörelsen som kallar sig den enda och är i regeringsställning.

24

Atlantis? Den stolta ön? Jo den verkade ju nöjd. Den försvann som den alltid brukar, liksom upplöstes och sjönk i den universella skogens hav, som den kom ifrån. Bit för bit, tält, lampor, bilar, folk. Men den lämnade väldiga eldiga energier efter sig, som spreds med vindar och varelser. Varje Atlantis gör oväntat väldiga

effekter. Dom kan inte ses, inte mätas, bara konstateras. En kraft som sprids vida omkring, både av luft och jord och andra deltagare. Och post och facebook och leenden. Jo för

allting deltar ju i en Vildrosfestival. Faktiskt allt. Det som byggdes där, en ny verklighet, har ännu bara börjat. Det ger sig inte.

Nu ber vi dig (”vi” som förkortning av ”vildros”) att skriva en liten text.Skicka den till oss, pr mejl eller post, adresser nedan!

Javisst, vi vill att Vildros ska få vingar och föra ut vårt budskap. Skriv-vingar!Det handlar om att vi alla är skapande och det är förbjudet att hejda det.

Vi måste ta bort alla hindren som finns för att alla ska kunna skapa.För utan skapande blir vi och världen ingenting, bara nollor och tomhet.

Då kan dom som vill härska hålla på och tvinga oss att lyda och tjänstgöra.Gör vi motstånd blir vi skapande, inte sant.

Säg vad du tycker, och tycker du ingenting så säg ändå, annars ger du upp.Ingen får ge upp i onödan, kom det ihåg. Samman med oss skapar du världen.

Lyssna och se, och ge, vad du kan och vill. Annars blir världen bara likadan.Ge den en chans!

Öppna möjligheternas smyckeskrin, det gnistrar då. Blunda och välj. Skriv!

TACK!VILDROSENKONNSJÖGÅRDEN77468 HORNDAL0226 – 410 40WWW.VILDROSFESTIVALEN.SE vildrosfestivalen@gmail.com

Redaktör Claes von Rettig

Vi blir också rätt glada över minsta bekräftelse, att du fått oss! Så vi vet.Visst är sånt som inte kostar något värt mindre, eller hur. Men det är ju inte därför vi skickar ut våra små juveler typ Vildrosen och sångspelet Mahagonny till dig. Tvärtom!Förresten har vi ett postgiro .