Vatten- & miljöteknik Sundsvall Utbildningsföretag: Blue Peak AB

Kurserna: Dricksvattenteknik 1,25 YH-p

+ yttre miljövård, 10 YH-p

2014-11-10–2015-01-08

Dricksvatten

Reningsprocesser för grund- och ytvatten dessutom sex av Sveriges miljömål

januari 2015

Rapport 2, VM12S, grupp 4

Projektledare: Jonas Runarson Monica Gustafsson Martin Henriksson

Christoffer Johansson Handledare: My Soling

Sammanfattning Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel, vi är beroende av ett konstant hälsosamt och rent vatten. De flesta människor får sitt dricksvatten från en kommunal anläggning där dricksvattnet kontrolleras noga innan det levereras ut till alla kunder. Det finns en rad olika ämnen som kan vara hälsofarliga om inte vattnet renas ordentligt innan vi ska dricka det eller använda det till något annat. Dricksvatten produceras av råvatten från grund- eller ytvatten. Grundvatten från grusåsar är ofta av så bra kvalitet att det inte behöver renas särskilt mycket innan det distribueras till kunderna. Innehåller vattnet järn och mangan kan metallerna behöva avlägsnas annars finns det risk för korrosion i ledningsnätet. Reningsprocessen för ytvatten från sjöar och vattendrag ser lite annorlunda ut. Först går vattnet genom en grovsil för att avlägsna grenar och fiskar. Sen går processen vidare med mikrosilar, biologisk förbehandling, kemisk fällning, sedimentering, flotation och filtrering. Även om dricksvattnet uppfyller Livsmedelsverkets krav när det lämnar vattenverket kan det uppstå problem i ledningarna på väg till konsumenten. Det vanligaste klagomålet är dålig smak och lukt. De kommunala VA-organisationerna har oftast en plan för hur de hanterar klagomål. Sverige har sjutton miljömål, den här rapporten tar upp sex av dem. Några av dem räknar länsstyrelserna i Västernorrland och Gävleborgs län med att kunna nå år 2020, men de flesta ligger långt bort i tiden tyvärr. Vissa av miljömålen kommer också i konflikt med varandra, till exempel när man politiskt vill koncentrera människor till städerna då koncentreras även allt avfall och skräp på ett och samma ställe.

Förord Det här är gruppens andra rapport inom YH-utbildningen vatten- och miljöteknik. Gruppen har arbetat i projektform enligt PBL-metoden, problembaserat lärande. Vi har fördjupat våra kunskaper om dricksvatten både genom att läsa faktaböcker och göra studiebesök på grund- och ytvattenverk. I diskussionerna i gruppen märker vi att vi lärt oss mycket om vattenteknik redan och kan hjälpas åt att reda ut nya begrepp och lärdomar. Det har varit många nya termer och en del kemi som har satt våra hjärnor på prov. Tack vare flitiga gruppmedlemmar och vår pedagogiska och kunniga kursledare, My Soling, har vi rett ut snåriga och nya tankeställningar. Vi vill tacka vår handledare My Soling för kloka svar, ett oändligt tålamod och snabb respons där hon även har upptäckt våra tankelapsusar och lett oss på rätt väg igen. Tack även till Uno Schön på Mittsverige vatten och Lars Holmberg, Hudiksvalls tekniska förvaltning, för inspirerande och initierade studiebesök på Wifsta vattenverk och Forsa vattenverk.

Innehållsförteckning

1. Projektbeskrivning 1

1.1 Bakgrund och syfte 1

1.2 Mål 1

1.3 Organisation 1

1.4 Projektplan 1

1.5 Metod/arbetssätt 1

1.6 Dokumentation 1

2. Dricksvattenproduktion 2

2.2 Ytvattenrening 2

2.2 Grundvattenprocess 7

2.3 Olika typvatten 11

3. Negativ påverkan mellan vattenverk och kund 12

3.1 Kundernas vanligaste klagomål 12

3.2 Orsaker till problemen 12

3.3 Svaga punkter ledningsnätet 13

3.4 Åtgärder för negativ påverkan 14

4. Kundbemötande och strategi 16

4.1 Mittsverige vatten (Nordanstig, Sundsvall och Timrå kommuner) 16

4.2 Hudiksvalls kommun 16

4.3 Helsinge vatten (Bollnäs kommun) 17

4.4 Gestrike vatten (Gävle kommun) 17

4.5 Diskussion 17

5. Svenska miljömål 18

5.1 Begränsad klimatpåverkan 18

5.2 Ingen övergödning 19

5.3 Grundvatten av god kvalitet 20

5.4 Giftfri miljö 20

5.5 God bebyggd miljö 21

5.6 Frisk luft 22

5.7 Diskussion kring konflikter mellan miljömålen 23

Källor 25

1

1. Projektbeskrivning

1.1 Bakgrund och syfte Vi är fyra studenter som går utbildningen Vatten- och miljöteknik, 400 YH-poäng, och har genomfört vårt andra projekt där vi lärt oss dricksvattenteknik och yttre miljövård.

1.2 Mål Huvudmålet för projektet var att lära oss hur man får fram ett säkert dricksvatten till brukarna och lära oss vilka lagar som styr dricksvattenhanteringen. Vi har även skattat oss en översikt av miljövårdsfrågor i ett globalt och nationellt perspektiv. Vi hade följande delmål för att nå vårt huvudmål: Förståelse för vattnets kretslopp, vilka olika typer av råvatten som finns för att producera dricksvatten, vilka olika processer man använder för att framställa och distribuera ett säkert dricksvatten. Lagar och förordningar som styr miljöområdet, skaffat oss en ekologisk grundsyn, lärt oss olika tillverkningsprocesser och deras påverkan på miljön. Utbildningsmålen finns beskrivna i vår fallbeskrivning och de är hämtade från kursplanen för utbildningen.

1.3 Organisation Jonas Runarson har varit projektledare. Övriga medlemmar i gruppen har varit Monica Gustafsson, Martin Henriksson och Christoffer Johansson. Handledare var My Soling.

1.4 Projektplan Projektplanen har utvärderats och uppdaterats efter varje basgruppsmöte eller när vi upptäckte att den inte stämde med verkligheten.

1.5 Metod/arbetssätt Vi har jobbat enligt PBL-metoden. Gruppmedlemmarna har var för sig fördjupat sig i en deluppgift och skriftligt sammanställt den till avtalad tid. Gruppen har träffats på skolan varje torsdag och däremellan har vi ringt, sms:at, skypat och mejlat för att stämma av läget och ställa frågor. All skriftlig dokumentation till rapporten och tips på fördjupning har vi delat via Google drive eller Dropbox. Gruppen har arrangerat och genomfört ett studiebesök på ytvattenverk, där vi bjöd in samtliga studenter i kursen.

1.6 Dokumentation Vi dokumenterade löpande vårt projektarbete. Vid basgruppsmöten har vi fört protokoll/ minnesanteckningar. Vi har också skrivit dagbok och projektledardagbok som vi mejlat vår handledare efter arbetsveckans slut. Den här rapporten är utformad efter fastställd mall och reviderad efter feedback från vår handledare. I samband med slutredovisning av projektet strax före jul höll vi en muntlig presentation.

2

2. Dricksvattenproduktion Dricksvatten produceras från grund- eller ytvatten. Reningen av råvattnen ser lite olika ut.

2.2 Ytvattenrening Intag Uttag av ytvatten från sjöar eller vattendrag sker med ett eller flera intag. Det råvatten man tar in ska i största möjligaste mån skyddas från påverkan. Det gäller att man försöker få ett så bra råvatten som möjligt. Intaget bör inte ligga för nära botten, då är det risk för att man får in slam. Intagsröret bör vara försett med en sil för att förhindra att fisk och grenar kommer in i vattenverket. Silar Om det uttagna råvattnet innehåller alger och andra mikroskopiska vattenlevande organismer bör dessa tas bort innan den egentliga vattenreningen börjar. Annars kan man få problem med snabb igensättning av de efterföljande filtren och det kan ge lukt och smakproblem. De vanligaste silarna är roterande silar (trumsilar) men det finns också korgbandssilar eller skivsilar. Roterande mikrosilar (trumsilar) Dessa silar finns på många svenska ytvattenverk. Silningen av vattnet sker i en siltrumma på vilken sildukarna har spänts över ett silkar. Det silade vattnet rinner igenom dukarna ut i silkaret och leds sen vidare till nästa reningssteg. Silkaret kan vara gjutet eller av rostfritt material, övriga delar är oftast av rostfritt material. Dukarna är gjorda av konstfiber eller rostfri tråd. Dukarna rengörs med vatten, det sprutas från utsidan så att föroreningar släpper på insidan av duken. Korgbandssilar Funktion och rengöring är i princip samma som för trumsilar. Skivsilar Funktion och driften är lika som för trumsilar, men kapaciteten är 3–5 gånger större än trumsilen per kvadratmeter golvyta. Den kräver inte lika mycket plats och är därför bra om det finns behov av stora flöden eller kompakta lösningar. Drifterfarenheter Man har märkt att spolfrekvensen på efterföljande filtren minskar om mikrosilar används. Biologisk förbehandling Man har genomfört flera utvecklingsprojekt i Sverige de senaste 10–15 åren som handlar om mikrobiologisk förbehandling. Det är en behandling av vattnet före huvudprocessen. Det man har försökt att efterlikna vid dessa behandlingar är den naturliga grundvattenbildningen. Tillämpning Detta steg i dricksvatten rening har inte fått någon större genomslagskraft hos svenska vattenverk. Den största anledningen till detta är att det är dyrt att bygga nya filter för en process med ganska låg arealbelastning och även en liten påverkan på vattenkvalitén. Biologisk förbehandling i spolbara filter avskiljer mikroorganismer, men avskiljningen är inte tillräcklig för att räknas som mikrobiologisk barriär, som enligt Livsmedelsverket bör vara minst 99 procents avskiljning. Fördelar I undersökningar visade biologisk förbehandling på fördelaktiga effekter.

• Vattnet fick en jämnare kvalitet

3

• Vid vattenverk med höga halter av järn och mangan kunde man se en tydlig förbättring. • Biologiska förfilter visade sig särskilt effektiva i avskiljningen av lukt och smak.

Kemisk fällning Den kemiska fällningens uppgift är att åstadkomma en koagulering med efterföljande flockbildning på ett sådant sätt att humusämnen och grumlande partiklar absorberas och innesluts i flockarna. Det sker genom tillsättning av kemikalier. Flockbildningen bör resultera i likformiga flockar, då är de lättare att avskilja. Den kemiska fällningen är en viktig barriär mot mikrobiell förorening och måste därför fungera. Det finns olika grupper av fällnings medel. Aluminiumsulfat, järnsalter och speciella förpolymeriserande aluminiumföreningar. Aluminiumsulfat är vanligast i Sverige. Flockningsanläggning Flockningen genomförs vanligtvis i ett antal seriekopplade kammare. Strax före inloppet till kammaren tillförs flockningsmedlet. Det är viktigt med en snabb inblandning av kemikalierna. Inblandningen måste slutföras inom loppet av 1 minut annars finns det risk att flocken blir sönderslagen. Det finns en omrörare i varje flockningskammare som kan bestå av en paddel, grind eller propeller. Omrörning kan också åstadkommas med hjälp av luftinblåsning. Man får bättre resultat om man har flera seriekopplade kammare. Andra faktorer som påverkar flockbildningen är: fällningsdosen, typ av fällningsmedel, pH-värdet under flockningen, omrörningen, flockningstiden och temperaturen. Sedimentering Vid den kemiska flockningen bildas flockar som måste avskiljas från vattnet före distribution. De metoder som används är sedimentering och flotation. Efter att man gjort något av dessa båda steg krävs även snabbfiltrering. För att man ska kunna avskilja material genom sedimentering krävs att materialet har högre densitet än vattnet. Det är viktigt att partiklarna är så stora att de kan sedimentera inom en rimlig tid. Därför använder man flockning vid ytvattenrening, då blir partiklarna både större och får större densitet. Det är viktigt att flockarna är kompakta för då får de större densitet. De lättast sedimenterbara partiklarna är de som både är stora och har hög densitet. Sedimenteringsbassänger kan utformas på olika sett. Det finns två huvudtyper av bassänger med horisontell eller vertikal genomströmning. De brukar vara rektangulära eller cirkelformade. För vattenrening är det vanligast med rektangulär. Vid vattenrening har man oftast flera bassänger och då är det viktigt att man fördelar vattnet jämt i dessa så att man får ett bra flöde, det vill säga lika mycket vatten om bassängerna är lika stora. Det är viktigt att vattenhastigheten inte är för hög vid fördelningen till bassängerna för då finns det risk att flockarna slås sönder och då fungerar inte sedimenteringen som det är tänkt. För drift av sedimenteringsbassänger måste följande punkter hållas under uppsikt: Rätt flödesfördelning till de olika enheterna Rätt flödesfördelning till de olika våningarna i en flervåningsbassäng Arean på inloppsöppningen får inte vara för liten vattenhastigheten högst 0,1–0,2 m/s Flödesvariationerna bör ske långsamt och inte med för täta intervaller Vid lamellsedimentering behöver lamellplåtarna rengöras regelbundet. Slammet bör tömmas regelbundet, om möjligt varje dag helst oftare än vad fjortonde dag och aldrig glesare än en gång per månad. Flotation

4

Man kan säga att flotation är motsatsen till sedimentering. I stället för att tunga partiklar sjunker till botten så använder man luftbubblor som fäster på partiklarna och på så vis lufter upp de till ytan. För lätta och medeltunga partiklar är flotation i regel effektivare än sedimentering. Flotation kommer av flotera, vilket betyder flyta upp. Som separationsmetod har flotation tillämpats länge inom industrin, men är inte en lika vanlig metod hos kommunala vatten och avloppsverk. Tekniken utvecklades på 1930-talet genom att luft löstes i vattnet under ett förhöjt tryck. När trycket sänktes frigjordes luft i form av mikroblåsor som fastnade på partiklar i vattnet. Metoden har utvecklats sedan dess och idag kan man med en kombinerad lamellteknik bygga anläggningar med ytbelastningar upp mot 20–30 m³/m²·h. Flotation kräver mer mekanisk utrustning än sedimentering och energianvändningen stiger då cirka 10 procent av att vattnet måste tryckhöjas. Detta gör metoden mycket dyrare och är därför vanligast i privata anläggningar. Det som talar för flotation mot sedimentering är att det inte krävs lika mycket kemikalier då flotationsprocessen inte kräver lika väl utvecklade flockar och att man får en högre TS-halt på slammet. Lösligheten av luft i vatten är proportionell mot vattentrycket. Vattnets sammansättning och temperatur inverkar också. Mer luft kan lösas i vattnet ju lägre temperaturen är. Man kan öka mängden löst luft påtagligen genom att blåsa in luft i vatten under tryck och sedan sänka trycket för att frigöra luftöverskott. Det bildar då mikroskopiska bubblor som stiger till ytan. Till en början får vattnet ett mjölkliknande utseende men övergår snart till klart vatten då bubblorna stiger. Vid flotation av dricksvatten skapar man normalt en luft-/vattenblandning kallad dispersionsvatten. Man löser största möjliga mängd luft i renat vatten i ett tryckkärl under övertryck. Dispersionsvattnet tillförs det flockade vattnet vid inloppet i flotationsbassängen på stort djup via särskilda ventiler. Då vattnet lämnar ventilerna sjunker dispersionsvattentrycket snabbt och luften frigörs i form av mikroskopiska luftblåsor. Luftblåsorna och flockarna bildar ihop aggregat som flyter upp och bildar ett stabilt slamtäcke på ytan. Luftblåsorna gör att det till och med kan lyftas ovanför vattenytan. Det gör att slammet får en väldigt låg vattenhalt och flotationsslam har ofta en hög TS-halt. Slammet dras antingen av med någon typ av skrapa eller så höjer man vattennivån i flotationsbassängen så att slamtäcket rinner bort med bräddvattnet. Den mängd slam som sedimenteras på botten av flotationsbassängerna är väldigt liten, och tas vanligtvis bort genom en tömning av bassängen. Detta kan ske någon gång per år eller ännu mer sällan. Bildningen av luft/flockaggregat underlättas av att luftblåsorna har en viss laddning. Teoretiskt diskuteras tre olika modeller för hur aggregaten bildas, men i praktiken har förmodligen alla tre modellerna betydelse. Dessa är Adhesion, där luftblåsorna fastnar på ytan av flocken. Infångning, där luftblåsorna fångas in i flockstrukturen och Inneslutning, där luftblåsor och flockar slås samman till luftiga luft/flockaggregat när flocken bildas. Flotationssystem med dispersionsvatten är de enda system som för närvarande (2010) tillämpas i Sverige. Snabbfilter Filtrering i ett snabbfilter sker genom ett filtermaterial som vanligtvis består av en sandbädd med en tjocklek på cirka 1 meter. Den vanligaste filtertypen är att vattnet kommer ovanifrån och filtreras nedåt, men det finns även uppströmsfilter som fungerar med motsatt strömning. Ett sandfilter stoppar inte enbart de större partiklarna utan stoppar de som är mindre än öppningen mellan sandkornen. Detta sker genom elektrisk attraktion, kallad adsorption, och sedimentering. De partiklar och ämnen som ska avskiljas i filtreringen kan komma från föregående behandlingssteg, och kan då innehålla järn-, mangan- eller aluminiumhydroxidflock. Det kan även förekomma naturliga substanser som fibrer, slam, bakterier osv. Vid filtreringen bildas en filterhud som resulterar i ett filtermotstånd. Om filtersanden har grov kornstorlek smiter fler partiklar genom kornen och det bildas ett stort inre motstånd, och om det är en mer finkornig sand så bildas ett större ytmotstånd. Det totala motståndet växer långsammare ju större nedträngningsdjupet är. När filtret har täppts igen av avskilt material är det dags för backspolning. Spolning med vatten ska göras med ett kraftigt vattenflöde underifrån och en hastighet så att alla kornen i bädden sätts i rörelse och skrubbas mot varandra. Spolningen får inte vara så kraftig att filtermaterialet följer med

5

spolvattnet. Mycket av det som avskiljs lägger sig på sandbäddens yta. Därför blir reningen bättre om man också har ytspolning genom ett antal spritmunstycken som bearbetar bäddens ytskikt med kraftiga vattenstrålar. Vid ytspolning ska det ske före underspolningen. Man kan även spola med en kombination av luft och vatten. Först har man en kraftig luftinblandning som frigör slammet från filterkornen och tillför sedan en svag vattenström som för med sig slammet. Det anses att luft och vattenspolning i många fall kan vara effektivare än enbart vattenspolning. Sanden som används ska vara fri från lera, organiskt material, syra, utlösbar kalk och järn. Sanden ska också ha en bestämd kornstorleksfördelning, det vill säga vara sorterad. Bra sand kan användas i 20–40 år, men med tiden får kornen en allt mer rundad form som ger sämre avskiljningsförmåga i filtret. Filtersanden vilar på en filterbotten som har till uppgift att fördela vattnet jämt vid både filtrering och spolning samt att förhindra att sanden följer med vattnet. Filterbottnarna kan vara formade på olika vis. Det viktiga är att alla öppningar i filterbotten ligger på samma nivå för att filtrering och spolning ska ske likformigt över hela filterytan. Kontinuerliga filter är en typ av snabbfilter som rengör sig självt kontinuerligt under drift. Två vanliga typer är Dynasand- och Carexfilter. Dynasand är vanligast vid både yt- och grundvattenverk. För att reducera lukt och smak används långsamfilter, aktivt kol eller ozonbehandling. Vanligast i Sverige är långsamfilter och aktivt kol, eftersom ozon är kostsamt. Långsamfiltrering I långsamfilter sker filtreringen i en sandbädd med ett djup på drygt 1 meter. Filtreringshastigheten är rätt så låg, mellan 0,1 upp till 0,4 m³ vatten per m² filteryta och timme, vilket gör filterytorna stora. Processen i ett långsamfilter kan jämföras med den naturliga reningseffekten i marken. Det sker en kombination av filtrering, adsorption och biologisk nedbrytning. På filterbäddens översta skikt bildas en biologisk verksam filterhud där bland annat biologiska och luktande ämnen bryts ner. Mikroorganismerna i huden livnär sig på och bryter ner de föroreningar som kontinuerligt kommer med inkommande vatten. Det kan ta från några dagar till flera veckor från att filtret är nytt till att filterhuden har uppnått tillräcklig reningsförmåga. Det kallas att filtret är moget. Filterbotten utgörs av dräneringsrör omgivet av någon slags filterduk. Reduktionen av lukt och smak är god. Även färgstyrkan reduceras upp till 20 procent och bakteriehalten kan reduceras med cirka 99 procent. Långsamfilter räknas som mikrobiologisk barriär. Efter ett tag ökar filtermotståndet och filtret täpps igen. I ett långsamfilter är det framför allt ytan som sätts igen och då måste man rensa bort filterhuden samt det övre skiktet av sand. Tiden mellan rensningarna beror på förekomsten av mikroorganismer och organiska material i vattnet. Vintertid kan det behövas få rensningar medan det kan behöva ske med täta mellanrum under de varma sommarmånaderna då det är en livligare utveckling av organismer. Vid större anläggningar tas den smutsiga sanden omhand och tvättas för att användas på nytt. Efter några år tas sandbädden upp helt eller delvis för att djuprensas. Alkalisering Alkaliniteten är ett mått på vattnets motståndskraft mot försurning. Behandlingssteg för att höja vattnets pH-värde brukar kallas alkalisering. Det finns olika metoder att höja vattnets alkalinitet, som att höja pH-värdet och totalhalten av karbonatsystemets komponenter. Vanliga kemikalier för att höja både pH-värdet och karbonatsystemets komponenter är kalksten, krita alkalisk massa, soda, lut och bikarbonat. Kalk och lut är de vanligaste. Det är viktigt att välja rätt kemikalier efter vattnets kvalitet så att processen blir lätt att styra. Alkalisering är viktigt för att få ett stabilt vatten som står emot försurning. Ändringar i pH-värdet kan ge oönskade effekter i ledningsnätet som korrosion, utfällning av järn och mangan. Justering av pH kan även krävas i reningsprocessen för att fällningskemikalierna ska fungera optimalt. För att säkerställa ett stabilt vatten rekommenderas pH 8,0–8,5, samt en alkalinitet på minst 60 mg vätekarbonat.

6

Desinfektion Sverige har ett väl utformat dricksvattensystem, men det förekommer fortfarande alltför många vattenburna sjukdomsutbrott. Nästan alltid när det sker beror det på att det inte har funnits någon desinfektion av vattnet, eller att desinfektionen har varit otillräcklig. Normalt sker desinfektion bara på det färdigberedda vattnet i form av efterdesinfektion. En del vattenverk har en sådan mikrobiologisk kvalitet på vattnet att de måste ha ett steg av desinfektion av råvattnet som nödlösning, men detta kan ge problem med bakteriell tillväxt i vattenverkets efterföljande processer. Det är halten/dosen av desinfektionsämnet och dess kontakttid med vattnet som är de viktigaste faktorerna. Andra ämnen i vattnet kan också påverka reaktionerna mellan desinfektionsmedlet och vattnet, men utgångspunkten är att de ska ha avlägsnats i ett tidigare steg i reningsprocessen. När man dimensionerar och följer upp ett desinfektionssteg pratar man om Ct-värdet. Det är produkten av koncentrationen/mängden (C) och kontakttiden (t), även klorets inblandning är av betydelse. Desinfektionsmedel som används i Sverige är: klor, natriumhypoklorit, kalciumhypoklorit, kloraminer, klordioxid och ozon. Man använder även UV-bestrålning. Det är bara klor, hypoklorit och kloramin som har en kvarstående effekt i ledningsnätet. Kloramin är ingen mikrobiologisk barriär utan bara till för ledningsnätets skull. Klor är ett kraftigt oxidationsmedel som reagerar med många ämnen i vattnet. Det övergår då delvis till den ur desinfektionssynpunkt helt ineffektiva kloridjonen. Vid reaktion med ammoniak, ammoniumjoner, eller kvävehaltiga organiska föreningar bildas oorganiska och organiska kloraminer som har en viss desinfektionseffekt. Den önskade kloraminen är monokloramin. UV-ljus är elektromagnetiska vågor. De ligger mellan det synliga ljuset och röntgenstrålarna på ett våglängdsområde mellan 10 och 340 nanometer, nm. UV-ljuset delas in i UV-A, UV-B, UV-C och vakuum-UV, där UV-A ligger närmast det synliga ljuset och vakuum-UV närmast röntgenstrålarna. UV-ljuset inaktiverar mikroorganismerna genom att ändra deras DNA så att det hindrar deras näringsupptag och celldelning. Belysningstiden som behövs ligger mellan några sekunder till högst en minut. Det är viktigt att UV-ljuset används i rätt våglängder anpassat till den sort vatten som finns för att uppnå bästa effekt. Vissa ämnen, i huvudsak humusämnen, minskar vattnets genomskinlighet för UV-ljus. Därför är det viktigt att vattnet som ska behandlas har låg turbiditet och inte innehåller några större partiklar. Under rätt förutsättningar är desinfektionseffekten mycket god och överträffar i många fall effekten från klor. Den är också mycket effektiv mot mikroorganismerna Giardia och Cryptosporodium som är mycket motståndskraftiga mot klordesinfektion. Ytvattenverk med humusrikt vatten bör undvika alltför höga UV-doser då det kan orsaka luktförändringar och bildning av assimilerbart aktivt kol. Vid högre halter av kväve kan det uppstå nitritbildning, annars bildas inga nämnvärda biprodukter av användningen av UV-ljus. Ozon används huvudsakligen för att minska halten av organiska ämnen samt lukt och smak i vattnet, men man får samtidigt en desinfektion. Ozon är ett av de starkaste desinfektionsmedlen då det dödar de flesta mikroorganismer. Idag finns det inget vattenverk i Sverige som använder sig av ozon primärt som desinfektionsmetod.

7

2.2 Grundvattenprocess Råvattnet tas från brunnar i akviferer (grundvattenmagasin). Naturens egen rening ger ett rent vatten som smakar gott och håller en jämn temperatur. Det man ofta gör att avlägsna järn och mangan, samt pH-justera vattnet, men det är för att skydda ledningarna från slam och korrosion. Intag grundvatten Grundvatten tas ur brunnar i kontakt med ett grundvattenmagasin (akvifer). Det finns i huvudsak tre olika varianter.

� Grävda brunnar (schaktbrunnar) � Rörbrunnar i jord (filterbrunnar eller rörspetsbrunnar) � Bergborrade brunnar

Vilken typ som används beror på hur stor vattenmängd som skall tas ut och vilka geologiska förutsättning som råder på platsen. Schaktbrunnar En grävd brunn utgörs i princip av en grop i marken som fodrats med ett vattentätt rör (oftast i betong). I botten läggs ett filterskikt av grus. Grundvattnet kan sedan tränga upp genom bottnen. Tillrinningen i brunnstypen är relativt låg, men konstruktionen tillåter viss lagring och kan på så vis spara ihop vatten tills behov uppstår. Brunnstypen passar bäst vid mindre uttag eller vid periodvis användning, och blir därför sällan aktuell vid kommunala anläggningar. Rörbrunnar i jord Filterbrunn är en typ av borrad brunn, fodrad med rör. Från markytan och ner till akviferen används ett solitt rör. Nere i akviferen består röret av genomsläppligt material (filterrör). Filterröret tar in grundvattnet horisontellt, vilket är gynnsamt för brunnens kapacitet. För att undvika att föroreningar tränger in i brunnen omges filterröret med ett formationsfilter av befintligt material, formerat med hjälp av renspumpning, eller ett grusfilter av tillfört material. Brunnstypen passar bra vid stora uttag. Rörspetsbrunn är en variant där ett rör drivs ner i akviferen. Vattnet tas in genom rörets perforerade spets och med hjälp av renspumpning åstadkoms ett formationsfilter runtom intaget. Brunnskonstruktionen är enkel och går relativt snabbt att anlägga. Den används mest vid tillfälliga uttag av grundvatten som till exempel provpumpningar. Bergborrade brunnar tar sitt vatten ur vattenförande spricksystem nere i berggrunden. Borrhålet fodras genom jordskiktet och en kortare sträcka (ca 3m) ner i berget. Djupare ner utgörs brunnsväggarna av berg. Foderröret gjuts fast i berget med cement. Det är viktigt att gjutningen blir tät så att eventuellt ytvatten inte kan läcka in. Brunnstypen är den vanligaste för borrade brunnar i Sverige. Den är dyrare och ställer vissa krav vid anläggning. Vid uttag ur grundvattentäkt bör jämnast möjliga förbrukning eftersträvas. Överförbrukning och hastiga ändringar i flöde och tryck kan påverka akviferen negativt, vilket kan leda till sämre vatten. Konstgjord infiltration Om vattenbehovet överstiger tillgången är det möjligt att öka tillflödet i akviferen med konstgjord infiltration. 25 procent av Sveriges dricksvatten kommer från anläggningar med konstgjord infiltration. Ytvatten av god kvalitet tillförs akviferen via en infiltrationsbassäng. Bassängen är utformad som ett långsamfilter utan botten där vattnet passerar långsamt (0,1–0,2 m³/m²·h) genom ett 1m djupt sandlager på vägen ner mot akviferen. För att underlätta nedbrytning av organiskt material luftas vattnet före infiltreringen. Vid höga halter organiskt material kan förbehandling med snabbfilter eller mikrosil krävas. Infiltrationsprocessen bör ske så långsamt som möjligt. För att få räknas som grundvattenverk måste vattnet ha en infiltrationstid på minst 14 dagar. För att få en jämn temperatur på vattnet krävs

8

en infiltrationstid på ungefär en månad. Konstgjord infiltration är likvärdigt med långsamfiltrering och räknas som mikrobiologisk säkerhetsbarriär. Andra reningsmetoder före intag Om ett grundvatten innehåller höga halter av ämnen, som järn och mangan, kan det vara gynnsamt att förbehandla vattnet redan i brunnen. Den huvudsakliga åtgärden är att syresätta grundvattnet och på så vis åstadkomma oxidation eller nedbrytning av oönskade ämnen. Följande metoder finnas att tillgå: Återinfiltration. Innebär att grundvatten pumpas upp från en brunn, luftas och tillåts återinfiltrera ner till en annan akvifer som är åtskild från den första. Vid höga halter kan anläggningen kompletteras med ett spolbart kontaktfilter med grövre material (grus, makadam) före återinfiltration. Syret bidrar till att järn, mangan oxiderar och humusämnen bryts ner och skiljs av under återinfiltrationen. Reningsgraden kan vara tillräcklig för att inga övriga åtgärder skall behövas. Endast alkalisering och desinfektion. Vyredoxmetoden är en variant av oxidation i grundvattenmagasinet. Anläggingen utgår från en eller flera uttagsbrunnar omgivna av ett antal satellitbrunnar. Intensivt luftat vatten, från någon av brunnarna i anläggningen eller extern källa, leds via en avluftnings tank ned i satellit brunnarna. Det nu syresatta vattnet tränger ut i marken och skapar en zon runt uttagsbrunnen där ämnen som järn och mangan oxiderar. Markoxidationsmetoden påminner om vyredox men istället för syresatt vatten så används komprimerad luft. Satellitbrunnarna ersätts av en injektorbrunn där luft trycks ned i akviferen och syresätter grundvattnet. En oxidationszon uppstår kring uttagsbrunnen där oönskade ämnen avskiljs. Luftning/oxidation Vanligaste sätten av ta bort järn och mangan ur råvattnet är oxidation och filtrering, men biologisk avskiljning förekommer också. En höjning av pH-värdet ökar oxidationshastigheten påtagligt för både järn och mangan och kan därigenom minska halterna i det filtrerade vattnet. För järn räcker oftast råvattnets pH-värde för tillfredsställande utfällning, men för mangan måste man oftast höja pH-värdet till 8,0–8,5 och ibland även högre än så.

Järn och mangan i råvatten måste överföras till en svårlöslig form som kan filtreras bort. Vanligaste metoden för borttagning av järn och mangan i grundvatten är följande behandlingssteg:

1. oxidation 2. pH-justering 3. filtrering

Oxidation sker med luftsyre. Räcker inte det tillsätts oftast kaliumpermanganat, klordioxid eller ozon. Man behöver ofta oxidera i två steg. För oxidation av järn räcker oftast luftsyre. För mangan behövs i regel kaliumpermanganat, eller ozon. Järn är lättoxiderat och oxiderar i första steget, i andra steget oxiderar mangan. Kemikalierna måste tillsättas som lösningar med lämplig koncentration. Luftning för syresättning av vattnet kan till exempel ske genom en luftningstrappa där vattnet faller genom en trappa och får god kontakt med luft på vägen. Ibland behöver man göra sig av med flyktiga ämnen som koldioxid, radon och svavelväte. Den vanligaste avdrivningsanordningen i Sverige är Inkaluftaren, som är en bubbelskiktsluftare av silbottentyp. Snabbfiltrering

9

Snabbfilter är en benämning på filter med högt genomflöde (5–10m³/m²·h). De finns både i öppet och trycksatt utförande. Filtermassan består oftast av ren sand i anpassad kornstorlek, men det finns även andra material. Den enklaste varianten kallas nedströms filter. Där rinner eller trycks vattnet nedåt genom filtermassan och tas ut som renat vatten i botten av filtret. När filtermassan blivit mättad, på det som filtreras bort, rengörs filtret genom backspolning. Vid backspolning spolas vatten i motsatt riktning genom filtret, och tas ut genom ett särskilt avlopp. Vid rening av grundvatten kan snabbfilter användas till att filtrera bort oxiderat järn och mangan. Om oxidationen går trögt kan filtret föregås av en kontaktbädd, med grövre material, av uppströmstyp (vattnet trycks in i botten av filterbädden). Det mer svåroxiderade manganet får då bättre kontakt med redan utfällt mangan, så kallad brunsten. Brunstenen agerar som katalysator vilket ger en bättre oxidations effekt. Denna effekt förloras när sanden byts ut. För att påskynda återbildning kan färdig brunsten ympas in på filterytan. Vid lägre halter av järn och mangan kan vattnet filtreras genom alkaliska massor istället för sand. Ett sådant filter bidrar också till att höja vattnets pH värde. Avhärdning Ett vattens hårdhet utgörs i första hand av halten kalcium och magnesiumjoner, där kalciumjonerna dominerar. Det finns flera sätt att mäta hårdhet, i Sverige används enheten tyska hårdhetsgrader (°dH). Några gränsvärden för total hårdhet finns inte längre, däremot finns separata gränsvärden för kalcium och magnesium. Total hårdhet redovisas i regel ändå för att tillgodose konsument intresset. Hög halt av kalcium ger en högre förbrukning av tvätt och diskmedel. Men det är främst kalcium innehållet som kan vålla problem genom kalkutfällning. Vid uppvärmning av vatten fäller lösta kalciumjoner ut i fast kalciumkarbonat. Det yttrar sig om en vit beläggning (pannsten) i ledningar, varmvattenberedare, kokkärl och annat som varmvattnet kommer i kontakt med. Kalkutfällning sänker också vattnets pH vilket kan resultera i ökad korrosion, främst av kopparmaterial. För att förhindra negativa effekter och få en lagom hårdhet (2,5-5,0 °dH) används en process som kallas avhärdning. De vanligaste metoderna som används är avhärdning genom: jonbytare, kalkfällning, kristallisation, membranfiltering. Jonbytare Vid avhärdning med jonbytare leds vattnet genom ett filter fyllt jonbytarmassa av styren eller akrylat som preparerats med natriumjoner från salt (NaCl). De positivt laddade kalcium och magnesium jonerna byts mot natriumjonerna och fastnar i filtret. Ut kommer kalcium och magnesiumfritt vatten med en förhöjd halt av Natrium. Eftersom total-avhärdat vatten inte är önskvärt leder man förbi en delström (shuntning) som återförs efter filtret. På så vis behåller man en del av hårdheten. Jonbytarfiltret mättas med tiden och massan måste återställas (regenereras) med jämna mellanrum. Vid återställning backspolas filtret för att få bort slam, sedan får en 10 procentig saltlösning passera igenom. Därefter spolas massan ännu en gång för att för bort överblivet salt och främst kloridjoner som har stark korrosiv verkan. Järn och mangan som fastnat i filtret kan inte tas bort med denna metod. Det är därför viktigt att halten av dessa ämnen reducerats på ingående vatten. Kalkfällning Om pH värdet höjs tillräckligt med tillsatt kalk eller lut, startar en reaktion, där kalciumkarbonat fäller ut i fast form. Reaktionen fortgår tills alla kalcium eller vätekarbonatjoner förbrukats. Kristallisation Vid kristallisation spolas vattnet nedifrån och uppåt genom en pelletreaktor. Inuti reaktorn finns en fluidiserad bädd av finkornig sand. Före inspolning i filtret övermättas vattnet på kalciumkarbonat genom tillsats av kalk eller lut. Kalciumkarbonatet fäller ut i fast form på sandkornen och sjunker slutligen till botten av sin egen tyngd. Resultatet av processen är snarlikt det för fällning men mängden slam blir mindre. Membranfiltering

10

Vid avhärdning med membranfilter får det trycksatta vattnet passera ett nanofilter. Det mesta av vattnet (cirka 80 procent) går vidare som renat. Återstoden får en mycket hög koncentration av kalciumkarbonat och kemikalier måste tillföras kontinuerligt för att membranet inte ska sättas igen. För att reglera utgående hårdhet kan en delström ledas förbi membranet. Ämne/Faktor METOD Jonbytare Fällning/kristallisation Membranfiltrering Kalcium Minskar Minskar Minskar Magnesium Minskar Oförändrad Minskar Alkalinitet Oförändrad Minskar, mer vid

kalkning än lutning Minskar

Natrium Ökar Oförändrad vid kalkning Ökar vid lutning

Oförändrad

Tabell 2.2.1 Avhärdningsmetoder Membranfiltrering Vid rening av grundvatten används membranfiltrering vid avhärdning eller fluoridavskiljning. Den fungerar också vid avskiljning av partiklar och mikroorganismer, vilket främst kan bli aktuellt vid ytvattenrening. Vid porvidder mindre än 0,1µm (0,1µm=100nm) räknas membranfilter som mikrobiologisk barriär. Tekniken är dyr men ger, rätt använd, goda reningsresultat och är utrymmeseffektiv. Vid membranfiltering sugs eller trycks vattnet genom ett mycket finporigt filter oftast tillverkas av plastmaterial. Det renade vattnet kallas permeat och de frånskilda föroreningarna för retentat. Filtren är känsliga för förorening av partiklar och det är viktigt att förbehandlingen fungerar väl. För att skydda de finare filtren används någon form av förfilter i storleksordning 10–200 µm. Efter ev. förfiltrering går vattnet till själva membranet. En membranfiltrering byggs ihop av moduler med olika porstorlek från 0,001–100 µm. Dessa kan sorteras beroende på filtrerings grad och typ. Lågtrycksmembran Dessa benämns efter storlek som mikro och ultrafilter och har relativt hög genomsläpplighet (permeabilitet). De grövre filtren har en porstorlek från 10 nm och uppåt. De används i huvudsak till att rena bort suspenderade partiklar. I lågtrycksmembran tillämpas så kallad ”dead end filtering” vilket innebär att vattnet passerar rakt igenom membranet. Föroreningarna fastnar i membranet och det renade vattnet fortsätter. Mikro- och ultrafiltrering används till att avskilja små fasta partiklar, mikroorganismer och restflockar. Högtrycksmembran Är finare filter från 10 nm och nedåt som utnyttjar en diffusionsprocess vilket kräver ett högre tryck för att vattnet skall passera filtret. De benämns som nanofilter och filter för omvänd osmos. Membranen har så små porer att reningsförmågan anges i vilken molekylvikt de klarar att rena bort. Dessa membran kan filtrera bort joner lösta i vatten. I högtrycksmembran leder man vattnet parallellt med membranets yta, så kallat ”cross-flow”, för att förhindra att membranets sätts igen. Vattnet spolas förbi samtidigt som det trycks mot membranet. Resultatet blir rent vatten bortom membranet och en högre koncentration av förorening på det vatten som inte kommer igenom. Nackdelen är att utbytet i rent vatten blir tämligen lågt. För att förbättra vattenutbytet sätts modulerna i serie. Nanofilter kan användas för att skilja bort ämnen som ger vattnet färg. De kan också användas vid avhärdning genom avskiljning av kalcium och magnesiumjoner. Omvänd osmos används vid avsaltning och fluoridavskiljning. Drift och underhåll Under drift skapar föroreningarna på membranets yta en igensättning som minskar genomsläppligheten, så kallad ”fouling”. För att motverka detta så spolas membranets yta med jämna intervall. Till spolningen, som sker under normal drift, används rent vatten, ibland med ett tillskott av kemikalier. Är igensättningen långt gången så måste membranet genomgå en kemisk

11

tvätt. Det kan innebära att det måste tas ur drift. Det är viktigt förbehandling vatten och underhåll av filtren sköts. Dels för god funktion men också att förlänga livslängden på membranfiltren som är dyra i inköp. Igensatta filter kan ge en avsevärt högre energiförbrukning, vilket är dåligt för driftsekonomin. För att säkerställa membranfiltrets status som mikrobiologik barriär krävs regelbundna kontroller. Förutom själva membranfibrerna så finns flera komponenter, såsom packningar och limfogar, där läckage kan förekomma. Tätheten kan kontrolleras genom provtryckning med luft, eller provtagning på det renade vattnet (permeatet). Porstorlek Benämning Avskiljning >100nm Mikrofilter

(lågtryck) Mikropartiklar/alger, bakterier I huvudsak små fasta

partiklar. 10-100nm Ultrafilter

(lågtryck) Virus, Humussyror, restflock

1-10nm Nanofilter (högtryck)

Salter, pesticider I huvudsak ämnen lösta i vätska.

1nm< Omvänd osmos (högtryck)

Salter, joner

Tabell 2.2.2 Membranfiltrering

2.3 Olika typvatten . Parameter Gräns utg Gräns kund Råvatten1 Råvatten 2 Råvatten 3 Råvatten 4 Åtgärd

Vattentyp Grund- Yt- Yt- Grund-

Färgtal 15 30 10 20 45 – Fällning, flockning

Fe 0,1 0,2 1,5 0,1 0,1 0,1 Luftning,oxidering, filtrering,

Mn – 0,05 0,1 0,05 0,05 0,05 Luftning,oxidering, filtrering,

HCO3 > 60 – 60 25 25 300 För- och efteralkalisering

°dH – – 5,5 2 2,5 23 Avjonisering, avhärdningsfilter

pH 7,5–9,0 6,8 Slutalkalisering

Lukt Tydlig Långsamfilter, aktivt kol

12

3. Negativ påverkan mellan vattenverk och kund Även om dricksvattnet är bra och uppfyller Livsmedelsverkets krav när det lämnar vattenverket kan det försämras i ledningsnätet på väg till kunden.

3.1 Kundernas vanligaste klagomål Den vanligaste orsaken till att kunderna klagar är om dricksvattnet smakar och luktar illa. Följande lista tar upp de vanligaste orsakerna till att ett renat vattnen försämrats på vägen till kunderna:

• Dålig lukt och smak. Sker oftast nära konsumenterna, ofta i fastighetsägarens egna ledningar.

• Brunt slam på grund av järnutfällning. Kan missfärga sanitetsporslin och ge rostfläckar på tvätten.

• Svart slam från manganutfällning. • Annat slam, till exempel orsakat av aluminiumutfällning, kalkutfällning eller organiskt

slam. • Små djur som vattenloppor och maskar. • Varmt vatten, på sommaren kan det bli 20°C. • ”Vitt vatten”. Luft i ledningarna gör vattnet mjölkigt på grund av luftbubblorna.

Vid regelbundna provtagningar både längs ledningsnätet och hemma hos konsumenten kan man upptäcka det som inte är synligt för ögat som till exempel:

• Höga bakteriehalter • Mikrosvampar • Nitrit, fluorid, klorid, sulfat

I de speciella ekosystemen i ledningsnätet finns mikroskopiska växter och djur som är relativt okända. Det kan vara mikrosvampar, alger, aktinomyceter och olika bakterier. De syns inte för blotta ögat men de kan utsöndra ämnen som ger lukt och smak, i värsta fall orsakar de klåda och allergiska besvär hos kunden, både genom att man dricker vattnet och tvättar sig i det. Mikroorganismerna blir i sin tur föda till aningen större organismer som nematoder, vattenloppor och hoppkräftor.

3.2 Orsaker till problemen Dålig lukt och smak Uppstår oftast p.g.a. för hög biologisk aktivitet i den biofilm som täcker insidan av distributionsnätet. Aktiviteten styrs av två faktorer mängden biologisk material och vattnets temperatur. För vatten från grundvattenverk är problemet ovanligt. Vatten från ytvattenverk har en högre halt av humusämnen och påverkas dessutom, periodvis, av högre temperaturer. Tillväxten av biofilm i ledningsnätet ökar under dessa förhållanden. Dricksvattnet kan ha godtagbar lukt och smak när det lämnar vattenverket. När det sedan börjar närma sig konsumenten blir omsättningen i den enskilda ledningen ofta sämre. En klenare lednings dimension ger högre koncentration av lukt och smakbärande ämnen. Påverkan är nu så pass stark att kunden/brukare upplever en sämre lukt och smak på vattnet. Slam Slam i ledningarna bildas av flera anledningar. Förutom tidigare nämnd biofilm så kan ämnen lösta i dricksvattnet fälla ut i fast form och påverka vattnet. Järn, Mangan och kan förekomma i löst form. Om vattnet har för låg alkalinitet blir det lätt störningar i pH balansen. Vi en sådan störning kan dessa ämnen fälla ut i fast form. Viss fällning sker också som en följd av oxidation i ledningsnätet. När mängden slam blir tillräckligt hög kan slammet lossna och spolas med. Detta

13

sker oftast vid ändringar i vattenflödet. Om slammet på ledningsväggarna blir tillräckligt tjockt så skapas en syrefri miljö under slammet. Miljön påskyndar korrosion och ge upphov till dålig lukt, då det bildas svavelväte.

Järn finns naturligt i råvattnet (främst grundvatten). Det kan också tillföras i vissa reningsprocesser eller vid korrosion från ledningsnätet. Vid oxidation fäller det ut till fast form och bildar ett brunt slam i ledningen. Mangan finns naturligt i råvattnet (främst grundvatten). Vid oxidation fäller det ut till fast form och bildar ett svart slam i ledningen.

Mikroorganismer och djur Existerar i ledningsnätet på grund av ofullständig rening. De utgör oftast inget stort problem då mängden är liten och många av organismerna är ofarliga. För att större mängder skadliga organismer skall få fäste i ledningsnätet krävs i regel någon form av brist i reningen eller skador på distributionsnätet. Ett tryckfall kan orsaka ett omvänt flöde där orenat vatten läcker in systemet. Varmt vatten På eftersommaren kan det vid ytvattenverk uppstå problem med höga temperaturer på vattnet. Det kan vara svårt att få ner temperaturen tillräckligt med följden att vattnet får dålig smak. En högre temperaratur ger också ökad mikrobiologisk tillväxt. Vitt vatten Är ett fenomen som beror på att det tränger in ledningen någonstans. Små luftbubblor i vattnet gör att upplevs som ”vitt”. Själva luften påverkar sällan vattnets kvalitet men är tecken på att ledningen är otätt vilken bör åtgärdas.

3.3 Svaga punkter ledningsnätet I ett ledningsnät finns det svaga punkter, där ska man vara extra uppmärksam på risken för att dricksvattnet kan försämras. Försämringen kan ske genom att vattnet förorenas eller genom att en brist i vattenkvalitén förvärras på grund av dålig omsättning på vattnet. Svaga punkter kan vara

− Fogar - blir lätt en härd för bakterier. Det är en vanlig orsak till att vattenprover från nylagda ledningar inte blir godkända. Har bakterier samlats fogarna är det svårt att spola bort dem. Klor tränger inte heller in i fogarna. Det är viktigt att lägga stor omsorg när man utför detta arbete för att minimera föroreningar.

− Ändledningar och serviser - är utformade så att det vid normal förbrukning inte sker någon genomströmning i dem så är det stor risk att vattnet blir stående länge. Då kan mikroorganismer och bakterier växa länge för att sedan spridas ordentligt vid ett onormalt uttag och skapa vattenkvalitetsproblem.

− Korskopplingar – Det är sammankopplingar mellan dricksvattenledningar och ledningar med vatten som inte är godkänt dricksvatten, vatten som kan innehålla avloppsvatten, kemikalier eller andra föroreningar. För att förhindra att vattnet att komma in dricksvattennätet så finns det ventiler och backventiler. Dessa system innebär en stor risk för dricksvattnet.

Även vid reservoarerna finns det svaga punkter.

• Tillträde – Det ska inte finnas möjligheter för obehöriga personer att komma i kontakt med vattnet i reservoaren. Alla luckor, dörrar eller andra öppningar skall vara stängda och låsta.

• Tak – Är en känslig punkt, där kan det läcka genom sprickor. I sprickor kan växtrötter leta sig in och orsaka att sprickorna blir större och därmed också påverkan på vattnet. Det är därför viktigt att kontrollera taket både invändigt och utvändigt.

• Slambildning – Slam kommer att bildas om inte rengöring och breddning av ytvatten sker. Flytslam uppträder som en film på vattenytan, den bör man bort kontinuerligt.

14

För att konsumenterna ska få ett bra vatten att dricka är det nödvändigt att ledningsnätet och reservoarerna rengörs regelbundet. Sköter man inte detta kommer man att få försämrad vattenkvalitet. Det kan innebära problem med lukt, smak, slam och allergier hos konsumenterna. Det finns en rad av underhållsarbete som man gör för att förebygga dessa problem.

• Ökad vattenomsättning • Spolning och rensning av ledningsnätet • Desinfektion av ledningsnätet • Underhåll och tillsyn av ventiler och brandposter • Byte och revision av vattenmätare • Tillsyn av katodiskt skydd • Rengöring av reservoarer

3.4 Åtgärder för negativ påverkan När det uppstår problem med vattenkvaliteten efter att vattnet har lämnat vattenverket kan det ibland avhjälpas genom spolning och rensning av ledningarna. Spolning är en lösning för bildning av slam och biofilm. Det ska också alltid ske i en nyanlagd dricksvattenledning innan den tas i drift, och även i befintliga ledningar efter reparationsarbete har utförts. Intervallerna för spolning av slam och biofilm beror på vattnets egenskaper och rörmaterial och ledningsdimension. Det kan därför variera mellan 2–3 år upp till 20 år eller mer. Spolning med vatten ska ske med tillräckligt stor hastighet på spolvattnet så att löst slam och lösa partiklar avlägsnas. Idag rekommenderas en lägsta hastighet på 2 m/s. Vid ledningar med större dimensioner krävs då användandet av flera brandposter samtidigt för att uppnå tillräckligt hög vattenhastighet. Vissa ledningar är för stora för att enkelt kunna uppnå de stora spolvattenflöden som krävs, och de måste rengöras med andra metoder, till exempel med rensningsplugg. Man spolar tills det urspolade vattnet är fritt från slam och missfärgning. Det ser man enklast i ett genomskinligt mätglas. I samband med detta bör även ett vattenprov för kemisk och mikrobiologisk undersökning tas. Ibland kan den omedelbara effekten av spolningen vara att slammängden ökar, då får man önskat resultat först efter en upprepad spolning. En nyanlagd dricksvattenledning ska spolas på samma sätt som för slam. Spolningen ska pågå i minst 5 minuter och tillräckligt länge för att vattnet i ledningens ska omsättas minst fyra gånger. Ledningen får tas i drift när mikrobiologiskt prov visar godkänt. Om provet inte är godkänt ska ledningen desinfekteras och spolas på nytt och nya prover ska tas. En reparerad ledning ska också spolas på samma vis, men med dubbel så stor omsättning på vatten. Alltså åtta gånger ledningens volym. Ett alternativ till att spola med enbart vatten är att blanda in luft i spolvattnet med hjälp av en kompressor i samband med brandposten. Det är väldigt viktigt att luften filtreras innan den blandas med vattnet så att inte olja från kompressorn följer med. Om spolning inte ger tillräcklig effekt så kan man rensa med hjälp av plugg. Det gäller speciellt vid dimensioner på 200 mm eller större då det är svårt att uppnå tillräcklig hastighet vid spolning. Renspluggar finns i olika form, styvhet och ytbeläggning för bästa rensningsförmåga vid olika typer av beläggningar. När man använder pluggrensning måste man kapa ledningen på lämpliga avstånd. Det kan underlätta om man har nedstigningsbrunnar på lämpliga avstånd, där man kan montera bort en passbit och föra in renspluggen. Efter att pluggen har förts in så trycks den till nästa öppning med hjälp av vattentryck. Rensningseffekten blir då en kombination av den höga vattenhastigheten som blir mellan ledningsvägg och plugg, och att pluggen själv drar med sig det lösa slammet och frigör slam med hjälp av det slipade materialet. Vid pluggrensning av järnrör friläggs alltid en viss del av järnytan. Vattnet måste därför ha en sådan sammansättning så att ett rostskyddsskikt kan bildas efter rensningen. Desinfektion utförs för att döda mikroorganismer som kan leda till en försämring av dricksvattenkvaliteten. Som desinfektionsmedel används klor i form av natriumhypoklorit eller kalciumhypoklorit. Ledningen ska fyllas succesivt med klorerat vatten samtidigt som vatten tappas

15

från en brandpost. Desinfektionstiden ska vara minst 30 minuter men kan med fördel vara längre då effekten ökar med tiden. Desinfektionen avslutas med att ledningen spolas tills halten totalt klor inte överstiger den normala nivån i det aktuella ledningsnätet. Vattenprov tas när ledningen varit i normal drift under några timmar, och ett kompletterande prov efter några dagar för att säkerställa långvarig effekt.

16

4. Kundbemötande och strategi Vi har intervjuat ansvariga för dricksvatten i fyra olika kommunala organisationer för att se hur de hanterar kunder som är missnöjda med till exempel missfärgat vatten.

4.1 Mittsverige vatten (Nordanstig, Sundsvall och Timrå kommuner) Mittsverige vatten har en klar arbetsgång:

1. Samtal kommer till kundtjänst som identifierar problemet och eventuellt löser det direkt genom att upplysa om pågående arbeten, till exempel om Mittsverige vatten utför spolning i närheten.

1. Ledningsarbeten och spolningar läggs också ut på Mittsverige vattens hemsida och hålls uppdaterad av kundtjänst. Enskilda ärenden läggs inte ut på internet utan kommuniceras via telefon. Ärenden som berör flera läggs ut på internet samt ofta via ums som är ett mass-sms.

2. Går det inte att lösa i första punkten utses en handläggare som hanterar ärendet. Hon eller han ringer kunden och utreder vad som har hänt. Eventuellt kan ärendet avslutas här eller också kan kunden få råd och hjälper inte det får kunden återkomma. Missfärgat vatten beror oftast på spolning men det kan också vara varmvattenproblem, det vill säga hög varmvattentemperatur som har löst ut koppar. Är vattnet grönskimrande och kan det vara läckage från fjärrvärmesystemet.

3. Tredje steget är att personal åker ut och tar ett vattenprov. Om kunden är mycket orolig, har magsjuka eller oroar sig för små barn åker man ut och tar prov i steg två. Mittsverige vatten har 1,5 tjänster som bara jobbar med provtagning. Driftstekniker utför jobbet.

4. I regel slutar kedjan här och handläggaren avslutar ärendet, men visar vattenprovet något måste åtgärder vidtas. Alla ärenden dokumenteras skriftligt.

5. Mittsverige vatten får några upp till en handfull inringda klagomål i veckan, sällan från samma område men det kan hända.

Källa: Uno Schön, process- och utvecklingsansvarig för dricksvatten, Mittsverige vatten AB

4.2 Hudiksvalls kommun Den första du pratar med om du felanmäler är kundtjänsten på Hudiksvalls kommun som startar ett ärende, beroende på problemets art så finns det olika prioriteringstider. Är det på vattnet så är det prio ett det vill säga det skall åtgärdas omgående. Det händer också att personer kontaktar VA-avdelningen på en gång. Hudiksvalls VA-avdelning får in ca 400-500 felanmälningar varje år, de flesta av dessa handlar om stopp i avloppen. På Hudiksvalls kommun tar man kundens problem på stort allvar. Under samtalets gång försöker man få kunden att vara saklig så att man får fram mer uppgifter. Det första man tar reda på är om personen har kommunalt vatten eller privat vatten. Sen fortsätter man att ställa olika frågor för att få en bättre bild av problemet, till exempel hur länge har man haft problemet, om det är på kall eller varmvattnet som problemet uppstår. Man tittar också på om det är fler i samma område som har ringt in med liknande uppgifter. Man jobbar väldigt mycket med återkoppling till kunderna för att se om problemet försvunnit eller om man måste vidta andra åtgärder. Man jobbar väldigt mycket med förebyggande arbete för att denna typ av problem inte skall uppstå. Håller man på med spolning av ledningsnätet är man väldigt noga med att meddela kunderna i det aktuella området. För att därmed slippa mycket samtal.

17

Just vid problem med missfärgat vatten så blir en åtgärd att be kunden spola under ett par minuter för att direkt se om man får en positiv effekt av det. De flesta gångerna så löser sig detta problem då. Om problemet inte försvinner vid spolning av kunden så skickar man ut personal för att spola ledningen och för att ta eventuella vattenprover. På VA-avdelningen är det cirka 25 anställda och av dessa så jobbar fem personer med dricksvatten, fem på rörnät och sju med avlopp. Vem av dessa man skickar ut beror på om felet är på avlopp eller dricksvatten. Oftast följer rörnätspersonalen med ut för att kunna genomföra eventuella spolningar på nätet. Då brukar problemet försvinna, men återkommer problemet blir insatserna större. Källor: intervju med Anna-Karin Ragnarsson, Lars Holmberg och Göran Pettersson på Hudiksvalls kommuns VA-avdelning.

4.3 Helsinge vatten (Bollnäs kommun) Kunden ringer till kundtjänst som ställer frågor om vad det är för problem med vattnet – är det

missfärgat, smakar det annorlunda osv. De vill också veta om det nyligen gjorts några arbeten i fastighetens vvs-system och om det finns vetskap om någon brandpost nyligen är öppnad.

Misstänks något fel efter ledningen så kontaktas chefen för ledningsnätet som ringer upp kunden för att utreda vad och var det kan finnas ett fel.

Vid fel på mätare går ärendet direkt till Mätarservice. Källa: Telefonintervju med Helsinge Vatten angående rutiner vid klagomål.

4.4 Gestrike vatten (Gävle kommun) Felanmälan för vatten görs inte direkt till VA leverantören utan till en sambandscentral hos det Kommunala Energibolaget Gävle Energi. Dessa kontaktar i sin tur VA-leverantören som sedan ringer upp kunden. Beroende på felets natur skickas personal ut på plats för att undersöka eller göra en provtagning. Någon generell rekommendation utgår inte i samband med felanmälan. Källa: Telefonintervju med Therese Staff Gestrike Vatten 2014-11-17.

4.5 Diskussion Mittsverige vatten verkar ha en genomtänkt strategi och har fyra anställda på kundtjänst. De håller även hemsidan uppdaterad, vilket gör att de som jobbar där har full koll på pågående arbeten. Alla är väldigt nöjda med att kunna göra massutskick via sms när något akut har hänt. Vid ett personligt besök verkade de anställda stolta över sitt jobb och det är säkert en bra grund för ett trevligt kundbemötande. Vi tror att det kan finnas skillnader i om VA-verksamheten drivs i bolagsform eller som förvaltning. Kundtjänsten i bolagen känns mer professionella och sakkunniga. VA är en viktig samhällsfunktion och kunden/medborgaren måste bli respektfullt bemött annars har man fel person på tjänsten. Förståelse för kundens problem och tid att lyssna och lugna. Komma med konkreta förslag på hur man löser problemet, till exempel spola i ledningarna. Lära sig ställa rätt frågor för att ringa in problemet. Kundtjänsten måste ha koll på de arbeten som pågår i olika områden. Hemsidan måste hållas uppdaterad. Efter att ärendet är löst är det viktigt med återkoppling till kunden antingen per telefon, mejl eller brev.

18

5. Svenska miljömål Sverige har ett generationsmål, tjugofyra etappmål och sexton miljömål. Vi har tittat närmare på sex av miljömålen.

5.1 Begränsad klimatpåverkan

”Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet

inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sett och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras,

livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås.” Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet. Riksdagen har fastställt två preciseringar av detta miljömål.

− Temperatur- den globala temperaturökningen ska vara högst två grader Celsius, Sverige skall verka internationellt för att det globala arbetet inriktas mot detta mål.

− Koncentration-Sveriges klimatpolitik utformas så att den bidrar till att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären stabiliseras.

Koldioxid och andra växthusgaser som vi människor släpper ut i atmosfären gör så att det globala klimatet förändras och blir varmare. Förbränning av fossila bränslen samt transporter svarar för det största bidraget till klimatförändringen både i Sverige och i övriga världen. Den förstärkta växthuseffekten bidrar till att det blir varmare. Förändringar i klimatet verkar bli större på nordliga breddgrader än i övriga världen. Känsliga miljöer i fjällen eller Östersjön kan skadas eller helt försvinna. Utmaningar Koncentrationen av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären stiger allt mer eftersom de globala utsläppen ökar. För att målet med en temperaturökning på två grader ska vara möjlig att genomföra måste utsläppen av växthusgaser halveras till 2050 och vara nära noll 2100. För att detta ska lyckas grävs både arbete i enskilda länder och ett internationellt samarbete. Riksdagen har antagit en vision att vi 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser, detta är en stor utmaning för hela samhället. Gävleborgs län Den största källan till koldioxid utsläpp är transportsektorn. Länets geografi och mycket industrier medför mycket transporter. År 2011 svarade transporterna för 40,5 % av koldioxidutsläppen i länet. Med nuvarande utveckling kommer inte målet att nås till 2050 i länet. De största utmaningarna i länet ligger i att få till transportsektorn och den energikrävande industrin. Västernorrlands län Västernorrland kan bidra genom en ökad tillförsel av klimatneutral energi från främst vindkraft och biobränslen.

19

5.2 Ingen övergödning

” Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark

och vatten.” Riksdagens definition av miljömålet. Riksdagen har fastställt fyra preciseringar för detta miljömål.

− Påverkan på havet – Den svenska och den sammanlagda tillförseln av kväveföreningar och fosforföreningar underskrider den maximala ram som bestämts.

− Påverkan på landmiljön – Att nedfall och brukande av mark inte leder till att ekosystemen uppvisar några väsentliga långsiktiga skadliga effekter av övergödande ämnen i någon del av Sverige.

− Tillstånd i sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten – Uppnår god status enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliten på vattenmiljön.

− Tillstånd i havet – Havet har god status med avseende övergödning enligt havsmiljöförordningen (2010:134)

Övergödning drabbar marker såväl som sjöar och vattendrag. Problemet är störst i södra Sverige men tecken på övergödning finns även i fjällområden. Övergödning får växtligheten att förändras successivt och arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan. I hav och sjöar orsakar övergödning både igenväxning och algblomning det innebär att det kan bli syrebrist då finns det risk att växter och djur som lever på botten i värsta fall dör. Övergödning orsakas av allt för höga halter av kväve och fosfor i mark eller vatten. Dessa ämnen hamnar i miljön genom utsläpp av kväveoxider från till exempel biltrafik, sjöfart och kraftverk. Andra orsaker till övergödning är läckage från jordbruk samt utsläpp från avloppsreningsverk och industrier. Utmaningar Många av de utsläpp som har betydelse för övergödning begränsas i internationella avtal. För att utvecklingen skall gå åt rätt håll krävs att alla deltagande länder uppfyller sin del av gällande avtal. Exempel på sådana avtal är Göteborgsprotokollet inom FN samt EU:s vattendirektiv och havsmiljödirektiv. Utsläppen till luft från fordonstrafik, industrier och internationell sjöfart måste minska. Merparten av det luftburna nedfallet kommer från andra länder. Därför krävs det fler internationella utsläppsbegränsningar i det internationella luftvårdsarbetet. Gävleborg län Gävleborgs län har framförallt övergödnings problem vid kusten. Utsläppen av kväve och fosfor till vatten och luft från industrier, fordonstrafik, avloppsreningsverk och jordbruk har minskat under de senaste åren. Det är dock inte möjligt att nå målet till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. Västernorrlands län Västernorrland har relativt små problem med övergödning. I länet förekommer endast lokala övergödningsproblem. Vilka orsakas av nedfall av kväve och utsläpp av fosfor till vatten. Större delen av kväve nedfallet kommer från andra länder. De viktigaste hindren för att uppnå miljökvalitetsmålet är bristen på samverkan. Det är inte möjligt att nå målet till 2020 med idag beslutade eller planerade åtgärder.

20

5.3 Grundvatten av god kvalitet

”Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö

för växter och djur i sjöar och vattendrag.” – Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet. Vattnet cirkulerar i ett evigt kretslopp sedan urminnes tider. Det vatten som faller ner som regn eller snö och tränger ner till grundvattnet är viktigt för allt levande, inte minst som dricksvatten för människan. Men det är också människans påverkan som kan hota kvaliteten på grundvattnet genom utsläpp av miljöfarliga ämnen. Bekämpningsmedel, vägsalt, oljeläckage som sipprar ner och förorenar grundvattnet kan förstöra det för tid och evighet. Grusåsar formade av inlandsisen är viktiga för att bilda ett bra grundvatten. Det i sin tur påverkar hur rena sjöar och vattendrag är för växter och djur. (för diskussionen: flodpärlmusslan) Ett av hoten mot grundvattnet är kunskapsbristen både bland dem som står för samhällsplanering och bland folk i allmänhet. Naturvårdsverket efterlyser en lagstadgad kontroll av råvatten och mer resurser för att hålla koll på grundvattnet. Grundvattenfrågorna måste få stor tyngd när det sker stora byggen i samhället och i bevarandet av biologisk mångfald. Ett färskt exempel på bristande kunskap om grundvatten är vid bygget av ny E4 där de första planerna var att dra motorvägen över vattentäkten i Nolby vid Ljungan. Nu står Mittsverige vatten inför nästa hot då det finns planer på att bygga ny järnväg över Wifstas vattentäkt vid Indalsälven. (till vår diskussion: att sprida kunskapen bland allmänheten om hur sårbart vatten kan vara kan vara en av våra viktigaste uppgifter) SGU, Sveriges geologiska undersökning, är ansvarig myndighet för miljömålet om grundvatten. Om vi tittar på våra egna regioner Västernorrland och Gävleborg är båda nära att nå målet om god kvalité för grundvatten till år 2020. Västernorrland har bra förutsättningar för grundvatten. Inom Mittsverige vatten kommer allt dricksvatten från grundvattentäkter. Eftersom länet är relativt glest befolkat minskar också risken för konflikter om mark- och vattenanvändning. Regionen har historiskt haft och har många industrier framförallt inom sågverk och pappersmassa. Den tidiga industrialismen har lämnat gifter i mark och grundvatten, till exempel arsenik från träimpregnering. Även länsstyrelsen i Västernorrland trycker på att kunskapen om grundvatten är för låg och att arbetet med att skydda vatten för dricksvattenförsörjning går långsamt. Man efterlyser också resurser till att arbeta med förorenade områden. (vår diskussion: den så kallade giftkusten i Svartvik söder om Sundsvall har sanerats från arsenik efter träimpregnering. Fortfarande ligger det gifttunnor på havsbottnen som riskerar att rosta sönder.) I Gävleborg håller man på att ta fram en regional vattenförsörjningsplan och kommunerna jobbar med att inrätta och uppdatera sina vattenskyddsområden. Länsstyrelsen i Gävleborg tycker dock att kommunerna borde jobba ännu snabbare. Tack vare vattenförvaltningsarbetet har dock kunskapen om grundvattnets betydelse och sårbarhet ökat.

5.4 Giftfri miljö

”Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota

människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.” – Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet. Människor, växter och djur riskerar att få i sig farliga kemiska ämnen som kommer ut i naturens kretslopp via produkter, varor och byggnader. Den sammanlagda kemikalicocktail som människan utsätts för genom mat och dryck, kläderna hon bär, byggnaderna hon vistas i och miljön hon bor i är stor och inte tillräckligt undersökt. Många av miljögifterna fortsätter att cirkulera i näringskedjan och även om användningen av DDT och PCB har minskat hittar man fortfarande höga halter av ämnena i okläckta havsörnsägg i

21

Västernorrland. Användningen av perfluorerade ämnen i till exempel impregnerade textilier, impregnerat papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum ökar. Växtskyddsmedel som innehåller så kallade neonikotinoider kan ligga bakom att bina minskar och utan bi som pollinerar växterna får vi sämre skördar. (vår diskussion: hur går det med matförsörjningen om vi förgiftar bort bin och mark?) Kunskapsbrist både bland makthavare och konsumenter är ett stort problem, men gemensam lagstiftning inom EU ökar chanserna för en giftfri miljö. En kvicksilverkonvention har gett gott resultat globalt, den innebär att kvicksilver i till exempelvis batterier, lampor, mätinstrument, kosmetika och bekämpningsmedel ska fasas ut till 2020. EU jobbar på en strategi för att minska att människor utsätts för farliga ämnen. Fyra områden prioriteras: nanomaterial, hormonstörande ämnen, kombinationseffekter och farliga ämnen i varor. Det är fortfarande osäkert hur nanomaterial påverkar miljön. I EU:s nya kosmetikaförordning kräver man märkning av nanomaterial. Varken Västernorrlands eller Gävleborgs län kommer att nå en giftfri miljö till år 2020. Västernorrland har en lång skogindustritradition och cellulosatillverkningen har medfört att miljögifter har ackumulerats i mark och sediment. På vissa platser längs Gävleborgs kust är halterna av dioxin i strömming och kustabborre fortfarande flera gånger över EU:s gränsvärde och i insjöfisk har man problem med höga halter av kvicksilver. Landstinget i Gävleborg samarbetar bland annat med Mittsverige vatten för att minska problemen med läkemedelsrester och kemikalier i avloppsreningsverken. ”Mottagandet av farligt avfall måste förenklas och förbättras. Dessutom krävs att våra reningsverk utvecklas för att kunna ta hand om miljögifter och inte bara näringsämnen,”slår länsstyrelsen Västernorrland fast på hemsidan. Länsstyrelsen i Västernorrland är bekymrad över bristfälliga kunskaper om hur farliga kemiska ämnen och produkter är. Att informera och lära konsumenter mer innebär en ökad medvetenhet och att folk och beslutsfattare gör medvetna val. Länsstyrelsen i Västernorrland vill tillämpa polluters pays principle i alla produktionsled och för att nå en giftfri miljö ska alltid bästa tillgängliga teknologi användas.

5.5 God bebyggd miljö

”Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas till vara och

utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.” – Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet De senaste decennierna har Sveriges större städer fått en ökad befolkning. Det har skett en förtätning av städernas centrala delar vilket ibland har lett till att grönområden har byggts igen och bullret har ökat. Detta minskar möjligheterna till rekreation utomhus nära bostaden. Detta minskar transportbehovet och ger en miljövinst. Samtidigt ökar transportbehovet utanför de centrala delarna av städerna med många etableringar av köpcentrum samt annan ny bebyggelse i form av industri och bostäder. Åtgärder behövs på alla nivåer i samhället. Några viktiga utmaningar är att minska dålig inomhusmiljö och minimera det farliga avfallet. Människor ska inte utsättas för skadliga luftföroreningar, kemiska ämnen, radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker. Vi måste minska buller från fordon och ha en ökad miljöhänsyn när vägar och bostadsområden planeras och byggs. Hur byggnader utformas, byggs och förvaltas har också en stor betydelse. De ska vara planerade ur ett hållbart perspektiv utifrån sociala, ekonomiska samt miljö- och hälsorelaterade frågor. Man måste utgå från vad som stöder människors behov, ger skönhetsupplevelser och ger en trevnad. Samtidigt ska det finnas ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur. Olika bebyggelsemiljöer har också stora kulturvärden. Detta kan vara historiska och arkitektoniska byggnader samt platser och landskap med kulturella värden som är värda att bevaras, användas och utvecklas.

22

Det behövs aktuella och relevanta planeringsunderlag och en samordnad planering av bebyggelse och infrastruktur. Om kommunal översiktsplanering utvecklas kan det bli ett avgörande verktyg för detta. Det finns också internationella överenskommelser om t.ex. buller och miljöhänsyn. Hur vi bor och lever påverkar både oss och miljön på många sätt. Alla funktioner och behov i samhället påverkar miljön på många sätt, som när vi värmer våra bostäder, reser till våra arbeten eller sorterar våra avfall. Bebyggelsen står för nära 40 procent av den totala energianvändningen i Sverige och avfallet vi lämnar efter oss behöver minska och användas mer som resurs. Varken Gävleborgs eller Västernorrlands län bedöms att klara miljömålet ”God bebyggd miljö” till år 2020. I Gävleborg görs viktiga insatser för att skapa förutsättningar för en hållbar bebyggelsestruktur, goda inomhusmiljöer samt god hushållning med energi och naturresurser. Den fysiska planeringen har fått en ökad fokus i länets kommuner. År 2007 stördes ca 13 procent av trafikbuller minst en gång i veckan. Det är en ökning från år 1999, men andelen i Gävleborg ligger på ungefär samma nivå som i resten av landet. I Västernorrland har översiktsarbetet i länets kommuner intensifierats de senaste åren. Det utgör en god grund för en samordnad hållbar samhällsplanering. Flera kommuner saknar dock fortfarande viktiga planeringsunderlag inom bland annat dricksvattenförsörjning, kulturmiljövård och klimatanpassning.

5.6 Frisk luft

”Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas.” – Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet. Luftföroreningar påverkar hälsan negativt, och för många bidrar det till en förkortad livslängd. De luftföroreningar som är skadligast för hälsan är inandningsbara partiklar, marknära ozon och vissa kolväten. Höga halter av luftföroreningar kostar samhället stora summor pengar i form av sjukvård, men även i skördebortfall och reparationsarbeten. Föroreningarna skapar korrosion och bidrar till att material som plast, metaller och kalksten bryts ned snabbare. På det viset tar byggnader och kulturhistoriskt värdefulla föremål skada. Skogens träd och grödor i jordbruket tar också stor skada, främst av marknära ozon. En av de stora källorna till luftföroreningar är vägtrafiken. Bilavgaser innehåller partiklar, kväveoxider och organiska ämnen, och avgaserna bidrar till att marknära ozon bildas. En positiv utveckling är att motorer utvecklas och blir allt effektivare, och att nya mer miljövänliga bränslen kommer ut på marknaden. Det motverkas dock med att trafikmängden hela tiden ökar. Trafik orsakar dessutom utsläpp av slitagepartiklar som slits upp från vägbanan vid användning av dubbdäck. Luften i ett närområde kan förorenas lokalt av exempelvis industrianläggningar och partiklar och organiska ämnen från vedeldade hus. Svaveldioxid, partiklar och marknära ozon kan dock transporteras långa avstånd och över nationsgränser. Det pågår internationella samarbeten inom både EU och FN för att begränsa utsläpp av föroreningar som transporteras långa vägar med vinden. Men det finns en stor osäkerhet om vilken effekt lagar kommer att få i praktiken. Det kan gå flera år innan det går att utvärdera om och hur luftmiljön har påverkats. Regeringen har framställt tio preciseringar om högsta halten av olika ämnen och partiklar för att nå miljökvalitetsmålet ”Frisk luft”. Dessa halter får inte överskrida en lågrisknivå för cancer eller riktvärden för skydd mot andra sjukdomar för människor, djur och växter, samt skydd av materiella föremål. Det handlar om bensen, bensapyren, butadien, formaldehyd, partiklar PM2,5 och PM10, marknära ozon, ozonindex, kvävedioxid och korrosion.

23

Både Gävleborgs och Västernorrlands län bedöms vara nära att klara miljömålet ”Frisk luft” till år 2020. Det finns idag planerade styrmedel som beslutas före år 2020 i båda länen. Gävleborgs län har en generellt sett god luftkvalitet. Vägtrafiken står som störst påverkan på luften i tätorterna. Då det är ett norrlandslän så körs det med dubbdäck många månader per år som kan ge upphov till höga partikelhalter lokalt. Gävleborg har även en förhållandevis hög andel småskalig vedeldning som också orsakar föroreningar lokalt. Kommunerna behöver ta större hänsyn till luftkvaliteten i sitt planarbete samt arbeta för hållbara tätorter och utvecklad kollektivtrafik. Utbyggnaden av fjärrvärme bör också fortsätta. Västernorrlands län har också en relativt ren luft i förhållande till andra delar av landet. Luftföroreningar orsakar dock fortfarande luktstörningar samt miljö- och hälsoproblem. År 2007 led 13,4 procent av länets vuxna av astma eller allergi utav bilavgaser eller vedeldning. Fler besvärades av bilavgaser 2007 än 1999, men färre besvärades då av vedeldning än tidigare. Även i Västernorrland är användningen av dubbdäck hög och bidrar till en ökad förekomst av partiklar. Det finns också bidragande faktorer som energiproduktion och till viss del industrier. Omdragningen av E4 genom Sundsvall är en viktig del i att minska partikelhalten i centrala Sundsvall. En annan viktig infrastruktursatsning är byggandet av dubbla järnvägsspår mellan Sundsvall och Stockholm för att kunna flytta godstransporterna från lastbil till tågtrafik. Det har dock inte tagits några beslut om detta.

5.7 Diskussion kring konflikter mellan miljömålen ”Klimatet är utan tvekan den största ödesfrågan för världen och mötet i Lima kan vara ett av de viktigaste”, skriver DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunther om det senaste klimatmötet i Peru (DN 141212). Nästa klimatmöte hålls i Paris 2015 och då måste världens länder komma överens om ett nytt avtal som ersätter Kyotoavtalet. Men de svenska miljömålen hamnar ibland i konflikt med andra mål som till exempel tillväxt, fler jobb, ekonomiska intressen och trafiksäkerhet. Att titta långsiktigt flera generationer framåt kräver både mod och kunskap för besluten kan kosta den enskilde medborgaren på kort sikt. Skogsnäringen är stommen både i Mellannorrland och svensk ekonomi, men för att få ut timret ur skogen krävs skogsmaskiner och timmerbilar som drivs med fossila bränslen. För de som väljer att bo på landsbygden och inte kan använda sig av kommunala bussar eller tunnelbana är hänvisade till egen bil. Grundvatten av god kvalitet hamnar i konflikt med frisk luft då man i sin iver att förbättra luftkvaliteten i staden riskerar att förstöra grundvattentäkter då nya vägbyggen riskerar att dras över olämpliga områden som till exempel grundvattenområden. Ett annat problem är att partiklar och andra utsläpp kan färdas lång väg i luften och därför vet man inte hur dessa utsläpp påverkar luftkvaliteten i städerna, kommer det att bli en bättre luft i Sundsvall när man byggt en ny väg över havet. Känns som att problemen med övergödning kan öka i detta område. Det gäller såklart andra områden i Sverige med liknande byggen. När man bygger nya vägar utanför städerna så gör man det för att förbättra luftkvaliteten i dessa om råden men ett problem som uppstår då är att man riskerar att levande sjöar och vattendrag påverkas negativt då utsläppen hamnar där istället. Nya E4 genom Sundsvall går i närheten av Nolbys vattentäkt. Hur hanterar kommunen önskemål om att ge tillstånd för en bensinmack där? (Sundsvalls Tidning 141125). Kommunen vill exploatera men har berörda tillräckliga kunskaper om grundvatten? Ett annat problem är att befolkningsmängden ökar i alla stora städer och därmed ökar alla transporter till och från städerna. Därmed så ökar utsläppen av farliga ämnen som i sin tur påverkar miljön negativt. All mat måste transporteras till städerna och allt avfall därifrån. Dessutom koncentreras allt avlopp till en liten yta och tillgången på bra dricksvatten kan kräva stor rening.

24

Städerna blir även känsliga för om dricksvattnet skulle drabbas av nedsmutsning eller till exempel cryptosporidum-parasiten. Bergvärme minskar energiförbrukningen och utsläpp i luften, men påverkar tyvärr eventuella grundvattentäkter i närområdet.

25

Källor Böcker: Gillberg, L m.fl. (2003): Konsten att rena vatten. Lund. Kemira Kemwater Johansson, B, redaktör, m.fl. författare, (2013): Dricksvattenteknik, introduktionskurs. Stockholm. Svenskt vatten. Johansson, B, redaktör, m.fl. författare, (2010): Dricksvattenteknik 1, vatten i natur och samhälle. Stockholm. Svenskt vatten. Johansson, B, redaktör, m.fl. författare, (2010): Dricksvattenteknik 2, grundvatten. Stockholm. Svenskt vatten. Johansson, B, redaktör, m.fl. författare, (2010): Dricksvattenteknik 3, ytvatten. Stockholm. Svenskt vatten. Johansson, B, redaktör, m.fl. författare, (2011): Dricksvattenteknik 4, efterbehandling och

distribution. Stockholm. Svenskt vatten. Tidningsartiklar: Arnström, P (2014): ”Statoil bygger ut”, Sundsvalls Tidning 141125 Gunther, M (204): ”Sista chansen för att lyckas med avtalet”, Dagens Nyheter 141212 Webbplats: www.miljomål.se. Naturvårdsverkets hemsida