UPPSALA UNIVERSITET Magisteruppsats

Företagsekonomiska institutionen VT 2010

Värdering och redovisning av

fotbollsspelare

Speglar dagens regelverk en rättvisande bild och ett verkligt värde av allsvenska

fotbollsklubbars tillgångar?

Handledare: Robert Joachimsson

Författare: Simon Hård

Peter Larsen

1

Sammanfattning

Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp

Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet

Författare: Simon Hård & Peter Larsen

Handledare: Robert Joachimsson

Titel: Värdering och redovisning av fotbollspelare

Bakgrund och problemformulering: En stor andel av de företag som i dagsläget existerar är

så kallade tjänsteföretag eller kunskapsföretag. För dessa är personalen den största tillgången

men anställda tillåts inte redovisas i balansräkningen. Fotbollssporten har dock ett unikt

regelverk som möjliggör att förvärvade anställda, fotbollsspelare, får aktiveras i

balansräkningen som en immateriell tillgång. Uppsatsens frågeställningar lyder: Erbjuder

redovisningen av fotbollsspelare i svenska fotbollsklubbar en rättvisande bild av klubben och

speglar den dess verkliga värde? Vad är tanken bakom de nu existerande redovisningsreglerna

och finns det andra metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer rättvisande bild

och spegla deras verkliga värde bättre?

Syfte: Att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall redovisas bidrar till att en

rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb uppvisas i redovisningen.

Vidare ämnas beskriva tanken bakom de aktuella reglerna samt utvärdera om ett annat

regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte bättre uppfylls av svenska

fotbollsklubbar.

Teoretisk referensram: Utgår från de regelverk som är aktuella på området: teorier om

humankapital, immateriella tillgångar, rättvisande bild samt teorier om olika

värderingsmetoder.

Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod. Fem stycken intervjuer med personer som

arbetar med redovisning inom fotbollssporten har genomförts.

Empiri och analys: Empirin grundar sig på de intervjuer som genomförts. Dessa analyseras

sedan av författarna i kapitlet analys.

Slutsats: Det regelverk som i dagsläget gäller för allsvenska fotbollsklubbar leder inte till att

en rättvisande bild av klubbens totala tillgångar uppvisas i redovisningen. Inte heller det

verkliga värdet av den spelartrupp som klubben förfogar över framkommer såsom regelverket

är utformat idag. Regelverket är inte konstruerat för att främja någon sorts aktivering av

spelartruppens marknadsvärde, verkliga värde. Syftet med reglerna är istället att det ska vara

enklare att uppfylla elitlicensens krav samt att en klubb ska kunna periodisera kostnader för

spelarförvärv.

2

Innehållsförteckning

1. Inledning ............................................................................................................ 4

1.1 Problembakgrund .......................................................................................................................... 4

1.2 Problemdiskussion ......................................................................................................................... 5

1.3 Problemformulering ...................................................................................................................... 6

1.4 Syfte .............................................................................................................................................. 7

2. Teoretisk referensram ........................................................................................ 8

2.1 Humankapital och anställda i balansräkningen ............................................................................. 8

2.2 Immateriella tillgångar .................................................................................................................. 9

2.2.1 Avskrivning av immateriella tillgångar ................................................................................ 10

2.3 Rättvisande bild ........................................................................................................................... 10

2.4 Redovisningens kvalitativa egenskaper ....................................................................................... 11

2.5 Fotbollens regelverk - elitlicens .................................................................................................. 12

2.6 Redovisning av förvärv av fotbollsspelare .................................................................................. 13

2.7 Alternativa värderingsmetoder .................................................................................................... 15

2.7.1 Värdering till verkligt värde (nettoförsäljningsvärde) .......................................................... 15

2.7.2 Återanskaffningsvärde .......................................................................................................... 17

2.7.3 Diskonterat framtidsvärde .................................................................................................... 17

2.7.4 Option pricing model ............................................................................................................ 17

2.8 Sammanfattning av den teoretiska referensramen ....................................................................... 17

3. Metod ............................................................................................................... 19

3.1 Metod för datainsamling ............................................................................................................. 19

3.1.1 Insamling av primärdata ....................................................................................................... 19

3.1.2 Insamling av sekundärdata ................................................................................................... 20

3.2 Metodkritik .................................................................................................................................. 21

3.2.1 Källkritik .............................................................................................................................. 21

3.2.2 Intervjukritik ......................................................................................................................... 21

3.2.3 Bortfall .................................................................................................................................. 22

4. Empiri .............................................................................................................. 23

4.1 Humankapital och immateriella tillgångar .................................................................................. 23

4.2 Rättvisande bild och redovisningens kvalitativa egenskaper ...................................................... 24

4.3 Elitlicensen och redovisning av fotbollsspelare .......................................................................... 25

4.4 Alternativa värderingsmetoder .................................................................................................... 27

3

5. Analys .............................................................................................................. 30

5.1 Humankapital och immateriella tillgångar .................................................................................. 30

5.2 Rättvisande bild och redovisningens kvalitativa egenskaper ...................................................... 31

5.3 Elitlicensen och redovisning av fotbollsspelare .......................................................................... 32

5.4 Alternativa värderingsmetoder .................................................................................................... 33

6. Slutsats ............................................................................................................. 35

6.1 Slutsatser ..................................................................................................................................... 35

6.2 Förslag till vidare forskning ........................................................................................................ 36

Källförteckning .................................................................................................... 38

Tryckta källor: ................................................................................................................................... 38

Elektroniska källor: ........................................................................................................................... 39

Bilaga I ................................................................................................................ 40

4

1. Inledning

1.1 Problembakgrund

Den här uppsatsen handlar om redovisning av fotbollspelare i svenska fotbollsklubbar.

Fotbollssporten har ett unikt regelverk som möjliggör att anställda, i det här fallet

fotbollsspelare, får aktiveras i balansräkningen som en immateriell tillgång. Uppsatsen

behandlar främst de bakomliggande faktorerna till nu existerande regelverk samt om det finns

andra metoder att redovisa fotbollsspelare på som skulle bidra till en mer rättvisande bild och

att ett verkligt värde av en fotbollsklubbs totala tillgångar framkommer.

Fotbollens popularitet är väldigt stor världen över. Fotbolls-VM, som spelas vart fjärde år,

följs av miljardtals människor och sporten omsätter idag oerhört stora summor pengar. Många

av världens fotbollsklubbar är multinationella pengamaskiner och detta har främst under det

senaste decenniet dragit till sig ögonen från kapitalstarka investerare. I och med att

fotbollsvärlden och företagsvärlden mer och mer integreras med varandra uppstår högre krav

på fotbollsklubbars redovisning. En trend med bolagisering av ideella föreningar och större

intresse från näringslivet på svenska fotbollsklubbar tog fart i slutet av 1990-talet och sedan

dess har landets högsta serie, allsvenskan, blivit alltmer kommersialiserad som produkt. De

allsvenska klubbarnas samlade intäkter har tredubblats under en tioårsperiod. Även antalet

spelarövergångar och klubbarnas eget kapital har ökat stort under föregående decennium

(Analys av de allsvenska klubbarnas ekonomi 2008, s. 7).

Antalet och andelen företag där personalen är den största och mest värdeskapande tillgången,

så kallade tjänsteföretag eller kunskapsföretag, har under de senaste decennierna ökat.

Information och kunskap har i många hänseenden ersatt fysiskt arbete som den viktigaste

beståndsdelen i ett företags verksamhet. För att en tillgång ska få ingå i balansräkningen krävs

bland annat att företaget har kontroll över densamma. Det faktum att ett företags personal inte

anses som fullt kontrollerbar är anledningen till att den inte får aktiveras som en tillgång i

balansräkningen (RR 14, 15 §§). De konsekvenser som följer av att personal inte får redovisas

i balansräkningen kan resultera i att utomstående inte får en fullständig bild av vad företaget

är värt.

Fotbollsklubbar är enligt definitionen inte kunskapsföretag eller tjänsteföretag, i de flesta fall

är de inte ens företag utan ideella föreningar, men likväl är deras största tillgångar de anställda

5

och framförallt spelarna (Szymanski & Kuypers, 2000). Enligt den så kallade Bosman-domen

som föll under 1990-talet är en spelare vars kontrakt gått ut med en klubb fri att skriva

kontrakt med en annan klubb (Tunaru, Clark & Viney, 2004, s. 284). Övergångsavgift

behöver inte betalas i dessa fall. Domen överensstämmer med EU:s synsätt på fri rörlighet för

arbetstagare (Amir & Livne, 2005, s. 553). Inför varje säsong av allsvenskan sker många

spelarövergångar både inom Sveriges gränser och från andra länder till Sverige. Under det

senaste decenniet har övergångssummorna betalda av allsvenska klubbar legat mellan 52-105

miljoner kronor per år. Under kalenderåret 2009 köptes spelare för 81,9 miljoner kronor

(Analys av de allsvenska klubbarnas ekonomi, 2000-2009).

1.2 Problemdiskussion

Spelarförvärv och försäljningar omsätter stora belopp och är en stor del av fotbollsklubbars

totala omsättning. Rekordet internationellt är Cristiano Ronaldos övergång från Manchester

United till Real Madrid under sommaren 2009. Beloppet som Real Madrid fick betala uppgick

till cirka 1 miljard kronor (Svahn, 2009). Den dyraste affären som en svensk klubb varit

inblandad i är Zlatan Ibrahimovics övergång från Malmö FF till Ajax 2001. Transfersumman

uppgick till 85 miljoner kronor (Jönsson, 2001). Utan att granska beloppen alltför noga inser

de flesta att sådana summor givetvis har en stor inverkan på en fotbollsklubbs totala

omsättning och resultat.

Inom fotbollssporten har klubbens ekonomiska ställning fått en allt större betydelse för

klubbens resultat på planen. Traditionellt sett gäller för en fotbollsklubb att sportsliga resultat

är överordnade ekonomiska resultat, även om de till mångt och mycket påverkar varandra.

Det senaste decenniet har alltfler klubbar, främst internationellt, aktivt antagit en uttalad

strategi där den ekonomiska vinsten avses maximeras. En undersökning visar att klubbar med

en vinstmaximeringsstrategi resultatmässigt är överlägsna de klubbar som försöker maximera

det sportsliga resultatet (Dietl, Lang & Werner, 2009).

De största fotbollsklubbarna i Sverige bedrivs mer eller mindre som företag. Trots att de

sedan slutet av 1990-talet haft möjlighet att frångå associationsformen ideell förening och

bilda så kallade IdrottsAB har bara ett fåtal föreningar utnyttjat detta. Svenska

elitfotbollsklubbar har ett antal punkter att leva upp till för att anses uppfylla Svenska

fotbollsförbundets (SvFF) krav för elitlicens och därmed få tillstånd att spela i allsvenskan. I

6

elitlicensen finns bland annat riktlinjer för hur spelarförvärv skall redovisas. Allsvenska

fotbollsklubbar kan välja mellan att redovisa spelarförvärv i balansräkningen eller i

resultaträkningen.

En skillnad utöver associationsformen mellan kunskapsföretag och fotbollsklubbar är sättet att

förvärva personal. Inom idrottsvärlden sker monetära transaktioner som en följd av klubbyten

i mycket större utsträckning än när anställda byter arbetsgivare i företagsvärlden. Med detta

som grund tillåter SvFF:s regler att förvärvade spelare får aktiveras, som immateriell tillgång,

till anskaffningsvärde1 i balansräkningen. Egenuppfostrade spelare och spelare som klubben

bundit till sig gratis får dock ingen plats i balansräkningen. Kravet för att en tillgång skall få

aktiveras i balansräkningen är som tidigare nämnts att den är under kontroll av

företaget/idrottsklubben. Ett företag anses ha kontroll över en tillgång om det har förmågan att

säkerställa att framtida ekonomiska fördelar kommer det till nytta (FAR, 2008, s. 511). Det

faktum att fotbollsspelare har tidsbestämda kontrakt gör att kravet på kontroll anses vara

uppfyllt till den grad att förvärvade fotbollsspelare får aktiveras i balansräkningen. Det är

dock inte själva spelaren som är en immateriell tillgång utan snarare det värde som spelarens

tjänster genererar. Trots detta är det spelarens anskaffningsvärde (övergångssumma) som

redovisas i fotbollsklubbens balans- eller resultaträkning (Morrow, 1996, s. 76).

1.3 Problemformulering

Syftet med redovisningen är att ge en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning och

resultat. För att möjliggöra en rättvisande bild i redovisningen för externa intressenter är

värderingar till verkligt värde av intresse (Hitz, 2007). Svenska fotbollsklubbar får aktivera

förvärvade fotbollsspelare till anskaffningsvärde i balansräkningen eller kostnadsföra inköpet

direkt i resultaträkningen. Det leder till att det bara är en del av en fotbollsklubbs spelare som

synliggörs i redovisningen. Det belopp som fotbollsklubbar får redovisa är det belopp som

klubben förvärvat spelaren för och inte dess verkliga värde. En tillgångs verkliga värde är ett

marknadsvärde som sätts på en aktiv och likvid marknad. Fotbollsspelare handlas visserligen

på en marknad. På den spelarmarknad som existerar råder dock inte perfekt konkurrens, vilket

innebär att det inte är någon marknad enligt den finansiella ekonomins definition (Tunaru, et

al., 2004, s. 294). Detta leder till att, den inom redovisningsområdet brukliga, definitionen av

1 En teoretisk definition av anskaffningsvärde är; det värde som resurserna i tillgången kostade att anskaffa. Vilka resurserna är beror på hur

man definierar insatserna i skapande av tillgången (Smith, 2006, s. 53). Enligt IAS 38 är anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång

kostnaden för inköp av tillgången, inkluderat tullavgifter och skatter med avdrag för eventuella rabatter.

7

verkligt värde inte överensstämmer med det värde som ”marknaden” sätter på en

fotbollsspelare. Det pris som betalas för en fotbollsspelare är grundat på väldigt många olika

faktorer som till exempel ålder, talang, position på planen, avskrivningsutsikter, popularitet

hos fansen, det förvärvande lagets popularitet, prestige och möjlighet att tjäna pengar på

spelarens namn vid till exempel försäljning av souvenirer och tv-rättigheter (Chan, 2009).

Utifrån ovanstående resonemang och diskussion är den här uppsatsens frågeställningar

följande:

- Erbjuder redovisningen av fotbollsspelare i svenska fotbollsklubbar en rättvisande bild

av klubben och speglar den dess verkliga värde?

- Vad är tanken bakom de nu existerande redovisningsreglerna och finns det andra

metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer rättvisande bild och spegla

deras verkliga värde bättre?

1.4 Syfte

Syftet med uppsatsen är att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall redovisas

bidrar till att en rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb uppvisas i

redovisningen. Vidare ämnas beskriva tanken bakom de aktuella reglerna samt utvärdera om

ett annat regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte bättre uppfylls av svenska

fotbollsklubbar.

8

2. Teoretisk referensram

2.1 Humankapital och anställda i balansräkningen

Den övergripande tanken bakom att redovisa sina anställda i balansräkningen är idén att

personalens värde för företaget annars inte syns i redovisningen (Gröjer & Johansson, 1996, s.

15). Edvinsson & Malone (1998) beskriver i sin bok två typer av värden som skapar

skillnaden mellan det verkliga värdet och det bokförda värdet. Dessa är humankapitalet och

strukturkapitalet, som tillsammans utgör det intellektuella kapitalet. Ur denna uppsats

synvinkel är humankapitalet det centrala. Edvinsson & Malone (1998) definierar detta kapital

som all individuell förmåga, kunskap, skicklighet och erfarenhet hos de anställda och hos

ledningen hos företaget och även förmågan som dessa parter besitter att ständigt förnya sina

kunskaper. Samma definition återfinns hos Bianchi et al. (2004, s. 161). Edvinsson & Malone

(1998, s. 29) menar även att humankapital inte kan ägas av företaget. Blomgren och Kuikka

(1998) definierar det intellektuella kapitalet (där humankapital är en del) som botten av ett

isberg, där endast den översta delen av isberget är synligt för oss människor och inte ens

företagets ledning kan riktigt förstå företagets potential. I företag inom kunskaps- och

teknologiområdet kan skillnaden vara stor mellan det bokförda värdet och marknadsvärdet.

För att fylla denna lucka har många företag börjat lansera rapporter som skiljer sig från de

traditionella finansiella rapporterna, till exempel intellektuellt kapital rapportering eller

rapporter om immateriella tillgångar (Bianchi, 2004, s. 153). Problemet med de nuvarande

traditionella redovisningssystemen är att de kommer från en tid då all form av förmögenhet

fanns i form av fysiska ting såsom anläggningar, maskiner och fastigheter. Dessa system

byggdes upp för att ge en korrekt och precis bild av företaget. I dagsläget blir dessa system

mer irrelevanta på grund av utvecklingen som alltmer går mot kunskapsorienterade ekonomier

där investeringar i immateriella tillgångar är det som skapar konkurrensfördelar (Bianchi,

2004, s. 154).

Att redovisa anställda i balansräkningen är ingen ny idé. Historiskt sett har slavar redovisats i

olika former ända sedan romartiden och sent in på 1800-talet (Gröjer & Johansson, 1996, s.

19). Idag får fotbollsklubbar redovisa sina externt förvärvade spelare i balansräkningen. Det

finns främst tre metoder som teoretiskt har använts för att redovisa anställda: den historiska

kostnaden (anskaffningsvärdet), ersättningskostnaden och det framtida förväntade nuvärdet av

den anställdes insatser (Gröjer & Johansson, 1996, s. 75). Gröjer & Johansson tar fram en

modell som skulle göra det möjligt för företag att aktivera anställda i sin balansräkning. På

9

tillgångssidan skulle poster som till exempel rekryteringskapital och utbildningskapital tas

upp. På skuldsidan redovisas följande poster: löneskuld, rekryteringsskuld,

utbildningsskatteskuld, bundna reserver rekrytering och bundna reserver utbildning. Denna

modell applicerade författarna på olika företag och fick effekter i form av ett växande eget

kapital. Vidare påverkades även nyckeltal: kassalikviditeten sänktes, soliditeten stärktes och

därmed sänktes räntabiliteten på eget kapital (Gröjer, 1993, s. 47ff).

2.2 Immateriella tillgångar

Samhällets utveckling och ett mer anglosaxiskt synsätt, att redovisa en rättvisande bild, har

ökat fokus på hur immateriella tillgångar redovisas (Smith, 2006). Empiriska undersökningar

har visat att immateriella tillgångar är de som är mest värdeskapande och ger företagen

konkurrensfördelar (Bounfour, 2003, s. 6). IAS 38 behandlar immateriella tillgångar. Där ges

definitionen av vad en immateriell tillgång är: ”En identifierbar, icke monetär tillgång utan

fysisk substans som innehas för att användas i produktionen eller för att tillhandahålla varor

och tjänster, för uthyrning eller i administrativt syfte”. IAS definierar en tillgång som en

resurs:

- Över vilken företaget har kontroll till följd av inträffade händelser. Detta kriterium

innebär dels att företaget ska ha kontroll över tillgången och dels att det ska ha skett på

grund av inträffade händelser. Med kontroll menas inte att företaget ska ha

äganderätten utan någon form av nyttjanderätt. Smith (2006) menar att

kontrollkriteriet är det som sätter stopp för att redovisa anställda i balansräkningen då

företag ej har kontrollen över dessa. Dock fortsätter han sitt resonemang och menar att

i idrottsklubbar uppstår situationer där klubben har nyttjanderätt över spelaren och kan

se till att spelaren ej spelar i andra klubbar. Andra delen av kriteriet innebär att det

måste ha skett någon form av ut eller inflöde av resurser för att en tillgång ska uppstå

(Smith, 2006, s. 100).

- Som förväntas ge framtida ekonomiska fördelar. Med detta menas att kunder kommer

vara villiga att betala för de produkter eller tjänster som tillgången skapar och således

skapar framtida positiva kassaflöden för företaget (Smith, 2006, s. 96). Även om dessa

framtida eventuella kassaflöden är osäkra ska den behandlas som tillgång (Smith,

2006, s. 97).

För immateriella tillgångar gäller även enligt IAS 38 att den ska vara identifierbar. Med detta

menas att den ska kunna vara avskiljbar eller om den ger företaget legala rättigheter.

10

Immateriella tillgångar ska enligt IAS 38 tas upp i balansräkningen om det är sannolikt att de

ekonomiska fördelarna kommer tillfalla företaget och om tillgångens anskaffningskostnad kan

beräknas på ett tillförlitligt sätt. Om inte ovanstående kriterier uppfylls ska utgifterna

kostnadsföras direkt.

2.2.1 Avskrivning av immateriella tillgångar

Immateriella tillgångar där nyttjandeperioden ses som oändlig skall ej skrivas av. Däremot ska

tillgångar där nyttjandeperiod är begränsad skrivas av (Smith, 2006, s. 205). När det gäller

värdering av immateriella tillgångar skall de värderas antingen med anskaffningsvärdet minus

ackumulerade avskrivningar alternativt med omvärderingsmetoden. Omvärderingsmetoden,

som värderar tillgångar till dess verkliga värde, får i detta fall enbart användas om en aktiv

marknad finns för tillgången i fråga. En aktiv marknad anses existera när:

- Tillgångarna på marknaden är homogena.

- Det finns tillgängliga köpare och säljare.

- Priset på tillgångarna är tillgängliga för allmänheten, (FAR, 2008).

2.3 Rättvisande bild

Införandet av det fjärde bolagsrättsliga EG-direktivet 1978 var ett av de första viktiga stegen

mot en harmoniserad redovisning inom Europa. Enligt direktivet ska årsbokslut ge en

rättvisande bild av bolagets tillgångar och skulder, ekonomiska ställning och resultat. Det

centrala med införandet av fjärde direktivet är tillåtelsen att frångå gällande föreskrift om den

är oförenlig med rättvisande bild. Rättvisande bild står följaktligen i prioritet i förhållande till

redovisningsstandarder (Soderstrom & Sun, 2007). Lagtext får däremot inte frångås för att

uppnå en högre grad av rättvisande bild (FAR, 2008).

Begreppet rättvisande bild är en översättning av engelskans ”true and fair” som härstammar

från den anglosaxiska redovisningstraditionen. Avsikten med rättvisande bild är ett oberoende

koncept men i verkligheten är det kopplat till lokal reglering och kultur. Även principer och

praxis kan förvanska innebörden av rättvisande bild, till exempel försiktighetsprincipen och

olika fastställda avskrivningsmetoder (Ekholm & Troberg, 1996). Syftet med att införa

principen om rättvisande bild var att göra redovisningen mer informationsrelevant

(Soderstrom & Sun, 2007). Även om en redovisningspraxis är laglig kan den vara

missvisande. Att stringent följa lagen som i Tyskland, som är det land som traditionellt sett

11

mest grundar sin redovisningssyn på lagar och regler, på ett så kallat preskriptivt sätt minskar

möjligheten att göra bedömningar anpassade för en specifik situation. Det leder till att viss

information inte framkommer, relevansen får stå tillbaka till förmån för reliabiliteten.

Informationen i redovisningen bör därför så långt som möjligt återge en rättvisande bild.

För att uppnå en rättvisande bild krävs att alla tolkar det på samma sätt inklusive alla

komponenter det är uppbyggt på. I en artikel i tidsskriften Balans påstås att en rättvisande bild

av enskilda mått är en utopi. Underlagen som bygger upp mätningen överförs aldrig i sin

helhet till tolkaren vilket leder till tolkningsfel. Vidare framhålls att för att skapa

förutsättningar för en rättvisande bild krävs gemensamma lagar och praxis vilket skulle

klargöra den diffusa innebörden (Lagerström, 1996). I dagens läge existerar gemensamma

lagar och praxis och i ÅRL (2 kap 3§) går följande att utläsa om hur rättvisande bild skall

användas i redovisningen. ”Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas

som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Om det behövs

för att en rättvisande bild skall ges, skall det lämnas tilläggsupplysningar”.

2.4 Redovisningens kvalitativa egenskaper

De olika grupper av intressenter som existerar för ett företags redovisning har en rad olika

informationsbehov. För att uppfylla delar av dessa behov används finansiella rapporter. Dessa

rapporters syfte är att ge information om företags finansiella ställning och resultat, upplysa

om förändringar samt fungera som beslutsunderlag för användaren (FAR, 2008, s. 12f).

Utgående från detta har IASB formulerat kvalitetskrav för redovisningens utformning. Dessa

kallas redovisningens kvalitativa egenskaper. Enligt IASB:s föreställningsram ges vanligtvis

vad som uppfattas som en rättvisande bild om dessa kvalitativa egenskaper implementeras.

Det finns en rad olika kvalitativa egenskaper. Målet är inte att uppfylla alla dessa fullt ut utan

att uppnå en lämplig balans mellan dem. Den vikt som skall läggas på respektive egenskap i

utformningen av finansiella rapporter avgörs genom en professionell bedömning (FAR, 2008,

s. 17). Som en övergripande restriktion snarare än en kvalitativ egenskap fungerar begreppet

nytta och kostnad. En avvägning, baserad på bedömningar, mellan dessa två bör genomföras.

Nyttan som användarna får ut av den finansiella informationen bör överstiga kostnaden att

tillhandahålla den (Westermark, 2005, s. 46). De kvalitativa egenskaper som anses mest

relevanta för denna uppsats är relevans, tillförlitlighet, och jämförbarhet.

12

Relevans: Den vanligaste uppfattningen om betydelsen av begreppet relevans är att det

handlar om användbarhet för beslut. Som minimikrav för att en finansiell rapport skall anses

som relevant brukar egenskaperna begriplighet och aktualitet användas. Om mottagaren, som

antas besitta en viss grad av kunskap, förstår innehållet i en rapport får den anses som

begriplig. Med avseende på aktualitet är innebörden att information som ges ut i finansiella

rapporter måste vara aktuell (Smith, 2006, s. 25).

Tillförlitlighet: Redovisningens avbildningsförmåga, d.v.s. förmågan att avbilda företagets

ekonomiska verklighet säkerställs genom den kvalitativa egenskapen tillförlitlighet.

Tillförlitlighet kan delas in i begreppen validitet och verifierbarhet (Smith, 2006, s. 26f). Med

validitet åsyftas att redovisningen avbildar de aspekter som den avser att göra. Även

fullständighet och väsentlighet är två kvalitativa egenskaper som fångas upp av

föreställningen validitet. Ytterligare en kvalitativ egenskap som kommer till uttryck under

tillförlitlighet är verifierbarhet. Det ska gå att verifiera och bevisa redovisningens innehåll för

att kunna anses ha tillförlitlighet (Smith, 2006, s. 28f). Enligt IASB:s föreställningsram är

även försiktighet en kvalitativ egenskap som faller under tillförlitlighet. Innebörden är att

tillgångar inte ska överskattas och att skulder inte ska underskattas, jfr. försiktighetsprincipen.

Men försiktighet innebär inte att avsiktliga över- och underskattningar skall göras. Det skulle i

så fall innebära att redovisningen förlorar sin tillförlitlighet (FAR, 2008, s. 16).

Jämförbarhet: Jämförbarhet delas upp i jämförbarhet mellan företag och jämförbarhet över

tiden. Jämförbarhet mellan företag innebär att lika händelser och tillstånd ska redovisas på

samma sätt. Det ska öppet redovisas vilka principer som använts i redovisningen. Beträffande

jämförbarhet över tiden i ett och samma företag är det viktiga att redovisningen i möjligaste

mån utförs på liknande sätt över tiden. Detta för att jämförelser ska underlättas. Svårigheterna

med jämförbarhet är att företag redovisar och värderar enligt olika principer och metoder

(Smith, 2006, s. 30f).

2.5 Fotbollens regelverk - elitlicens

Fotbollsklubbarna i allsvenskan har vissa krav på sig, för att få tillstånd att deltaga i

allsvenskan. SvFF har formulerat dessa och de kallas elitlicenskraven. Elitlicensen berör alla

områden inom fotbollen men det område som det fokuseras på i denna uppsats är de

13

ekonomiska kriterierna och i synnerhet de riktlinjer som gäller spelarförvärv och redovisning

av fotbollsspelare.

Det europeiska fotbollsförbundet, UEFA, har vissa anspråk uppställda på sina medlemsländer.

Ett av dessa är att länderna skall se till att klubbarna tar ansvar för sin ekonomi. Som ett led i

detta har SvFF ställt upp ett antal ekonomiska krav på klubbarna i allsvenskan. Svenska

fotbollsklubbar ska enligt SvFF stadgar ”bedriva sin verksamhet med sund ekonomi och iaktta

god redovisningssed. Detta innebär bland annat att gällande lagar, regler och

rekommendationer inom redovisningsområdet ska följas”. De regler och stadgar som SvFF

antagit berör både föreningar och de klubbar som valt att bilda så kallade IdrottsAB.

De ekonomiska kriterierna i elitlicensen är indelade i A-kriterier och B-kriterier. Skillnaden

mellan dessa är vad påföljden blir om de överträds. Om A-kriterierna överträds får inte

klubben någon elitlicens, om inte särskilda skäl föreligger, och får därmed inte deltaga i

allsvenskan. Om B-kriterierna inte efterföljs utdöms påföljder men det kan inte gå så långt

som till att elitlicensen dras in. Reglerna om hur spelarförvärv skall redovisas ingår i de så

kallade A-kriterierna. De flesta ekonomiska kriterierna i elitlicensen är baserade på lagar och

förordningar, både IdrottsAB och föreningar skall följa IFRS eller ÅRL och BFL, men vad

som är unikt för fotbollen och som inte regleras i någon lag eller rekommendation är hur

fotbollsspelare ska redovisas och värderas (SvFF:s Anvisningar till elitlicensens

ekonomikriterier, 2009).

2.6 Redovisning av förvärv av fotbollsspelare

Endast externt förvärvade fotbollsspelare får tas upp i klubbens redovisning. Detta kan ske på

två olika sätt.

- Att kostnadsföra spelarförvärvet direkt och ta upp hela anskaffningsvärdet som en

kostnad.

- Att redovisa spelaren som en immateriell tillgång i balansräkningen och skriva av

värdet över de antal år som det ursprungliga kontraktet sträcker sig.

Beträffande fördelningen mellan klubbarna av använd redovisningsmetod valde under 2009

14 av 16 allsvenska klubbar att redovisa spelarförvärv via balansräkningen (Analys av de

allsvenska klubbarnas ekonomi 2009, s. 18). Det värde som ska tas upp i redovisningen är

14

anskaffningsvärdet för spelaren. Det värdet ska motsvara den vid förvärvstillfället kända

övergångssumman (inte villkorade delar som tillägg efter visst antal spelade matcher o.s.v.).

Det är angeläget från SvFF:s sida och de som använder redovisningen ”att det framgår av

årsredovisningen vilken redovisningsprincip som har tillämpats avseende externa

spelarförvärv. Såvida inte särskilda skäl föreligger ska samma princip tillämpas mellan

åren”. De redovisade värdena skall årligen prövas avseende eventuellt nedskrivningsbehov.

Uppskrivning av redovisade värden får däremot under inga omständigheter genomföras. Om

en externt förvärvad spelare säljs vidare till en annan klubb eller avslutar sin fotbollskarriär

under kontraktstiden skall det i balansräkningen redovisade beloppet och de tillhörande

ackumulerade avskrivningarna föras bort. Eventuell vinst eller förlust som uppstår från en

sådan händelse skall redovisas separat i resultaträkningen (Anvisningar till elitlicensens

ekonomikriterier, 2009).

Enligt anvisningarna till elitlicensens ekonomikriterier är anledningen till att det bara är

externt förvärvade spelare som får tas upp i balansräkningen att det inte är frågan om att

aktivera någon form av marknadsvärde utan det handlar om periodisering av kostnader.

Internt framtagna spelare kan ha representerat klubben under hela sin karriär. Klubben har

givetvis haft kostnader för dessa spelare men eftersom de uppkommer löpande anses ”rätt”

matchning av intäkter och kostnader kunna undvika problem vid redovisningen av dem. Av

detta följer att matchningsprincipen skall tillämpas. Den innebär att de resurser som användes

för att skapa en intäkt skall tas upp som en kostnad. Problematiken med matchningsprincipen

är att just veta vilka resurser som krävdes för att skapa intäkten (Smith, 2006, s. 81ff). En

ytterligare anledning till att regelverket ser ut som det gör är att UEFA:s regler, som dess

medlemsländer har att rätta sig efter, inte tillåter att några andra spelare än externt förvärvade

upptas i redovisningen (Anvisningar till elitlicensens ekonomikriterier, 2009). I England har

fotbollsklubbar fungerat som aktiebolag sedan 1800-talet. Regelverket är utformat så att

endast aktivering av förvärvade spelare i balansräkningen får användas som

redovisningsmetod. Alternativet att kostnadsföra förvärvade spelare direkt avskaffades 1998

(Amir & Livne, 2005, s. 551). I en engelsk fotbollsklubbs årsredovisning för säsongen 2008-

2009, där anskaffningsvärdet för förvärvade spelare redovisas, statueras att siffrorna inte

reflekterar spelartruppens marknadsvärde och att det inte heller är syftet. Vidare statueras att

ledningen anser att värdet på klubbens immateriella tillgångar i form av spelarkontrakt är

betydligt högre än vad som framkommer i redovisningen (Arsenals årsredovisning, 2008-

2009).

15

Som en kort förklaring till varför regelverket är utformat som det är i dagsläget menar SvFF

att reglerna tar sikte på att transferbeloppet skall periodiseras över ursprunglig kontraktstid för

att ”uppnå en mer rättvisande redovisning och en bättre matchning av intäkter och

kostnader”. Reglerna ger möjlighet för både en klubb som förvärvar spelare externt och den

som framarbetar och utbildar egna spelare tillgodogörs i redovisningen. Vidare statueras att

ett eventuellt upparbetat övervärde på spelarna först i samband med en extern försäljning

framkommer i redovisningen. Som bakgrund till ovan nämnda finns försiktighetsprincipen.

En av försiktighetsprincipens grunder är att ett övervärde får redovisas först då det realiserats.

En realisation i det här fallet uppstår i form av en extern spelarförsäljning (Anvisningar till

elitlicensens ekonomikriterier, 2009, s. 17). Detta resonemang stöds av Morrow (1996) som

menar att det i grunden finns ett problem med egenuppfostrade spelare i samband med de

erkänningskriterier som existerar för att en tillgång skall få redovisas som en immateriell

tillgång.

2.7 Alternativa värderingsmetoder

Utöver att i redovisningen värdera fotbollsspelare till anskaffningsvärde som nu gällande

regler tillåter finns ett flertal andra möjligheter att bestämma värdet på en tillgång.

2.7.1 Värdering till verkligt värde (nettoförsäljningsvärde)

IASB:s regelverk och ÅRL tillåter att immateriella tillgångar får tas upp till verkligt värde i

företagets redovisning. Om inte verkligt värde används ska värdering till anskaffningsvärde

som avskrivs under tillgångens livslängd appliceras. Enligt IAS 38 är den mest tillförlitliga

uppskattningen på verkligt värde noterade priser på en aktiv marknad. ÅRL anger att det

verkliga värdet skall bestämmas på grundval av tillgångens marknadsvärde. Om det inte kan

fastställas kan närmast föregående likartade transaktioner hjälpa till att fastställa värdet på den

immateriella tillgången. I de fall det inte finns någon aktiv marknad är det verkliga värdet det

pris som kunniga och intresserade parter som är oberoende av varandra och som har tillgång

till bästa möjliga information fastställt i en transaktion mellan dem. Fastställandet av det

verkliga värdet kan som ovan nämnts i många fall vara komplicerat då det inte finns en aktiv

marknad för immateriella tillgångar och ofta inte heller så många liknande transaktioner att

jämföra med. Den information som finns tillgänglig om dessa transaktioner kan också i

många fall vara mycket knapphändig (Orrbeck, 2006, s. 159). Om varken aktiv marknad,

analoga transaktioner eller annan information existerar är sista utvägen att uppskatta verkligt

16

värde genom värdering med modeller. Kritiker av värdering till verkligt värde ifrågasätter

pålitligheten i det, då modellerna bygger på människors framtida förväntningar (Hitz, 2007).

För att göra en relevant prognos måste man känna till alla sannolika framtida utfall.

Naturligtvis besitter ingen sådan kunskap vilket leder till en redovisning baserad på framtida

osäkerheter som i förlängningen kan ge en icke rättvisande bild.

Sedan fjärde bolagsrättsliga direktivet och införandet av IFRS bland europeiska företag har

redovisning till verkligt värde blivit allt vanligare. IFRS har infört redovisning till verkligt

värde även på vissa icke finansiella tillgångar, som vanligtvis varit de tillgångar som värderats

till historiska värden. Skälet för införandet av värdering till verkligt värde är

informationsrelevans som leder ett steg närmare principen om rättvisande bild (Hitz, 2007).

Information om ett företag blir användbar först när den kan ställas i relation till andra liknande

företag. En jämförelse blir möjlig om informationen är liknande både kvalitativt och i tiden.

Ojämförbarhet uppkommer bland annat då företag använder olika indata, arbetssätt, och olika

klassificering av kostnader, intäkter, tillgångar och skulder. Jämförbarhet är drivkraften i

redovisningsharmoniseringen. Värdering till anskaffningsvärde skapar stora skillnader mellan

företagens redovisningar därför att differens i tid utmynnar i kostnadsskillnader (Barlev &

Haddad, 2007). Värdering till anskaffningsvärde leder också till delvis oklar och irrelevant

information som visar initialt värde med eventuella av- och nedskrivningar. Senare värden

framkommer inte vilket leder till att konceptet snarare står för trovärdighet än relevans och

jämförbarhet (Barlev & Haddad, 2003). Full redovisningsharmonisering är inte möjlig under

anskaffningskostnadsvärdering, utan harmonisering kräver värdering till verkligt värde. Det

beror på att verkligt värde inte påverkas av ekonomiska tidsskillnader som förändring i lokal

valutas köpkraft, lokal prisstruktur, lokala attityder med mera. På perfekta marknader

påverkas inte det verkliga värdet av subjektivitet genom vem som värderar och var

värderingen sker då värdet är disponibelt för alla (Barlev & Haddad, 2007). I en teoretisk

värld skulle den perfekta marknadens verkliga värde vara lika med marknadsvärdet vilket i sin

tur skulle vara detsamma som ett beräknat nuvärde. I verkligheten existerar dock ingen sådan

marknad för icke finansiella tillgångar. Hitz (2007) menar också att användandet av

marknadsmodeller som baseras på interna antaganden och föreställningar bryter mot det

elementära synsättet att verkligt värde är marknadsbaserat. För att hantera en imperfekt

marknad måste istället aktörerna enas om ett identiskt definierat koncept om värde.

17

2.7.2 Återanskaffningsvärde

Återanskaffningsvärde är det värde som resurserna skulle kosta för att förvärva dem igen.

Förklarat på ett annat sätt är återanskaffningsvärde det värde det skulle kosta företaget att

skaffa den kvarvarande tjänsten av en specifik tillgångs återstående livslängd (Smith, 2006, s.

56).

2.7.3 Diskonterat framtidsvärde

Diskonterat framtidsvärde är värdet av de framtida nettoinbetalningar som tillgången

förväntas ge upphov till (FAR, 2008, s. 25). Detta värde diskonteras sedan med hjälp av en

kalkylränta. Kalkylräntan, även kallad diskonteringsränta, är det avkastningskrav på investerat

kapital som värderaren har.

2.7.4 Option pricing model

”Option pricing model” är baserad på ”real option” värdering. Försök att använda modellen

inom fotbollssporten har genomförts i England där datan kommer från Premier Leagues

statistikcentral Opta och deras spelarspecifika index, Opta index. Opta index är ett

poängsystem för fotbollsspelare där spelarens insats och aktivitet på planen avspeglas med en

poängsumma. Väldigt många faktorer tas hänsyn till i beräkningen av Opta index, till exempel

spelade minuter, skott på mål och missade passningar, även den totala poängen för hela den

klubb som spelaren representerar avspeglas i värdeberäkningen. Den slutgiltiga indexpoängen

för en spelare är dess totala poäng från de sex senaste matcherna som spelaren deltagit i. När

indexet är uträknat bestäms värdet på spelaren med hjälp av avancerade matematiska

modeller. Modellen tillåter att sådana händelser som att en spelare ådrar sig en skada kan ingå

i det slutliga beräknade värdet. Genom att använda ”option pricing model” kan värdet på en

fotbollsspelare beräknas även om inte en övergång har genomförts och det därmed inte

existerar något anskaffningsvärde. ”Option pricing model” ger den värderande klubben en

valmöjlighet till ett flertal potentiella beslut och modellen är flerdimensionell, vilket även kan

ses som något negativt då det kräver mycket resurser att ta fram alla olika variabler (Tunaru,

et al., 2004).

2.8 Sammanfattning av den teoretiska referensramen

Det har länge diskuterats huruvida anställda ska få aktiveras som immateriell tillgång i ett

företags balansräkning. Kriteriet kontroll över tillgången anses dock inte vara uppfyllt och

18

anställda får än så länge inte ingå i balansräkningen. För allsvenska fotbollsklubbar anses

dock kravet på kontroll över tillgången, fotbollsspelarna, vara uppfyllt och förvärvade spelare

får aktiveras, som en immateriell tillgång, till anskaffningsvärde i balansräkningen.

Tillgången skall skrivas av under den ursprungliga kontraktstiden. Det regelverk som ligger

till grund för detta kallas elitlicensen och ges ut av SvFF. Elitlicensen är en samling krav som

alla allsvenska klubbar måste uppfylla för att få tillstånd att delta i allsvenskan.

Som ovan nämnts skall fotbollsspelare enligt reglerna aktiveras till anskaffningsvärde i

balansräkningen. Det finns dock ytterligare tre metoder som tillgångar kan värderas på. Dessa

är värdering till verkligt värde (nettoförsäljningsvärde), återanskaffningsvärde samt

diskonterat framtidsvärde. I England har det även gjorts försök att värdera fotbollsspelare med

hjälp av en metod som heter ”option pricing model” som bygger på ”real option” värdering.

Värdering till verkligt värde har under den senaste tioårsperioden blivit allt vanligare. Det

gemensamma regelverk, IAS/IFRS, som införts inom EU betonar att en rättvisande bild skall

ges av redovisningen. För att detta skall uppnås uppmanas den som redovisar implementera

redovisningens kvalitativa egenskaper samt när reglerna tillåter värdera tillgångar till verkligt

värde.

19

3. Metod

3.1 Metod för datainsamling

Uppsatsen bygger på en kvalitativ undersökningsmetod. Vi ämnar skapa en förståelse för

uppsatsens problemområde och bakgrunden till det vilket den kvalitativa metoden kan bidra

till. Uppsatsen använder sig av primärdata i form av personliga intervjuer och intervjuer via e-

post. Sekundärdata i form av främst vetenskapliga artiklar, lagar och regler samt böcker har

använts.

3.1.1 Insamling av primärdata

Fem stycken intervjuer har genomförts för att tillfredsställa behovet av djupgående och

förklarande empirisk data, samt behovet av flexibilitet (Denscombe, 2000, s. 161f).

Intervjuerna har genomförts både som personliga intervjuer och intervjuer via e-post. Orsaken

till att intervjuer har genomförts via e-post är de väsentliga geografiska avstånd mellan

uppsatsförfattarna och några intervjurespondenter samt några av de intervjuade personernas

brist på tid för ett personligt möte. Det har inte identifierats något problem med att ha olika

intervjumetoder då det inte ligger i uppsatsens syfte att jämföra svar mellan respondenterna.

De svar som erhållits via e-post har varit väl förklarade men det ska påpekas att intervjuer via

e-post är svårare att som intervjuare styra och kontrollera. Vidare anses det inte föreligga

information på uppsatsens område som har någon anledning att hållas hemlig.

De intervjuer som genomfördes personligen var semistrukturerade. Detta för att författarna

ämnade ha en öppen och dynamisk diskussion kring de frågor som var förberedda.

Intervjufrågorna som användes under både de personliga och e-post intervjuerna finns

bifogade i Bilaga I. Frågorna är kopplade till den teoretiska referensramen och behandlar de

olika avsnitt som finns med där. De frågor som användes under intervjuerna bygger på

uppsatsens frågeställningar samt syfte och har karaktären av att vara ganska öppna. Detta för

att inte respondenterna skulle ledas in i att svara på ett speciellt sätt. Vidare anses frågorna

vara enkla att förstå för de intervjuade personerna då de dagligen arbetar med begreppen och

det regelverk som finns. I det påföljande empirikapitlet framgår det i texten tydligt vilken av

respondenterna som framför sin uppfattning.

Som grund för urvalet av intervjurespondenter låg sex stycken av de allsvenska klubbarnas

ekonomiansvariga, SvFF:s ekonomichef samt en nyligen avgången revisor för en allsvensk

20

fotbollsklubb. SvFF:s ekonomichef kontaktades först och genom honom fick vi förslag på

lämpliga intervjuobjekt i form av ett par ekonomiansvariga hos de allsvenska klubbarna. De i

sin tur gav förslag på kollegor i andra klubbar samt en nyligen avgången revisor för en klubb.

De allsvenska klubbar som medverkat har spelat i allsvenskan en betydande del av de åren

som elitlicensen existerat. De tilltänkta respondenterna kontaktades först via telefon för en

avstämning och sedan via e-post eller ett personligt möte. Responsen hos de tillfrågade var

genomgående god och av särskild vikt anses SvFF:s ekonomichefs medverkan vara. Detta för

att han medverkat i framtagningen av elitlicensens ekonomikriterier. Intervjuer har

genomförts med följande personer:

Kjell Sahlström: SvFF:s ekonomichef svarade på frågor via e-post under den sista veckan av

april 2010. Kjell har det högsta ansvaret för elitlicensens ekonomikriterier.

Henrik Berggren: Vi sammanstrålade med Djurgårdens IF:s ekonomiansvarige för en

personlig intervju den 19 mars 2010.

Per-Ola Lindahl: Helsingborgs IF:s ekonomiansvarige besvarade våra frågor via e-post den 26

april 2010.

Åke Fransson: Styrelseledamot med ekonomiansvar i Trelleborgs FF. Åke svarade på frågor

via e-post under den sista veckan av april 2010.

Hans Stenberg: Före detta revisor för en allsvensk fotbollsklubb. Intervjuades personligen den

6 maj 2010. Hans är insatt både i reglerna beträffande fotboll samt i de allmänna

redovisningsprinciper som uppsatsen behandlar.

3.1.2 Insamling av sekundärdata

Litteraturen på området redovisning av fotbollsspelare är begränsad. Det är ett specifikt

område med unika regler vilket gör att begränsningen inte kan ses som något hinder i arbetet

med uppsatsen. De allmänna principer som den teoretiska referensramen utgår från finns det

däremot mycket litteratur som behandlar. Fokus för denna typ av litteratur har legat på

relevant sådan som förklarar begreppen humankapital, verkligt värde och rättvisande bild.

Även litteratur som beskriver olika värderingsmetoder och tillvägagångssätt har lagts stor vikt

vid. Databaser och artikelarkiv samt böcker på området har genomsökts vid inhämtning av

relevant information. Tidsskrifter som till exempel European accounting review och Review

of financial economics har använts.

För att få fram ämnesspecifik information har vi använt oss av Svenska fotbollsförbundets

hemsida samt i viss mån Riksidrottsförbundets dito. Men även på detta område har framförallt

21

artikeldatabaser genomsökts för att erhålla information. Denna sökning utmynnade i ett flertal

intressanta artiklar som har använts i framställningen av uppsatsen. Ett flertal

idrottsekonomiska tidsskrifter såsom Journal of sports economics och International journal of

sports finance har scannats igenom. De sökord, som använts både på engelska och svenska, på

detta område är till exempel: värdering av fotbollsspelare, fotbollsspelare i balansräkningen

och värde på fotbollsspelare.

3.2 Metodkritik

Kvalitativ metod har sin begränsning i att den avgränsar forskningen till ett relativt smalt

område. Fem stycken intervjuer ger en överhängande risk att resultaten inte är fullt

generaliserbara (Saunders, Lewis & Thornhill, 2007, s. 327). Undersökningsområdet är styrt

av regler och personerna vi intervjuat arbetar åt både Svenska fotbollsförbundet, som bör

anses som en trovärdig källa inom området, enskilda klubbar inom Sverige samt en som

arbetat som revisor för en allsvensk klubb. Detta torde göra resultaten trovärdiga för hela

professionen.

3.2.1 Källkritik

De sekundära källorna i uppsatsen har främst varit vetenskapliga artiklar och lagar och regler.

Även böcker har använts men i mer begränsad omfattning. För att iaktta en kritisk granskning

av källorna har en jämförelse gjorts för att upptäcka motsägelser och avvikelser. De källor

som använts i uppsatsen anses som trovärdiga då de är väletablerade inom

redovisningsområdet samt inom fotbollssporten.

3.2.2 Intervjukritik

Tillförlitligheten hos de intervjuade personerna är stor då de dagligen arbetar med de områden

som intervjuerna behandlar. De frågor som användes under intervjuerna var utformade så att

de viktigaste och mest centrala aspekterna återkom vid flera tillfällen vilket ökar

tillförlitligheten hos svaren (Björklund & Paulsson, 2003, s. 60). Möjligheten att innan de

personliga intervjutillfällena ta del av frågorna är även det en faktor som ökar

tillförlitligheten. Detta gäller även de intervjuer som skedde med hjälp av e-post. Vid dessa

kunde respondenterna i egen takt fundera över och besvara frågorna. Det område som

uppsatsen undersöker är specifikt och de svar som erhölls under framförallt de personliga

intervjuerna är unika. Detta kan leda till att tillförlitligheten minskar (Denscombe, 2000, s.

22

162f). Författarna är medvetna om detta men ser det inte som en begränsning utan snarare en

aspekt som bidrar till en ökad grad av särskiljning.

Semistrukturerade intervjuer riskerar, på grund av avsaknad av standardisering, att brista i

tillförlitlighet (reliabilitet). Det innebär att andra forskare eller personer som utför intervjuer

kan ha svårigheter att komma fram till liknande resultat. Detta var något vi var medvetna om

vid valet av intervjumetod. Eftersom att vi söker djupgående svar om bland annat

bakomliggande orsaker valde vi att genomföra intervjuer. Enligt Saunders et al. (2007, s.

319ff) kan avtagande tillförlitlighet även uppstå under intervjun om den som intervjuar eller

den som blir intervjuad påverkar den andra parten. När vi utförde våra personliga intervjuer

hade vi detta i åtanke. Intervjuer över e-post torde vara svårare att påverka i den ovan nämnda

bemärkelsen. De intervjuer som genomfördes dokumenterades noggrant genom nedskrivning

och inspelning.

3.2.3 Bortfall

Det första bortfallet skedde redan i valet av intervjupersoner. Vi kontaktade personer som

arbetar med redovisning av fotbollsspelare. Ett par av de utvalda bestämde sig för att inte

medverka vilket kan ha medfört att ytterligare kunskap och synvinklar inte framkommer. En

respondent angav att frågorna skulle besvaras, men valde sedan att inte göra det på grund av

att frågorna ansågs vara för omfattande och tidskrävande. De som valde att inte medverka var

ekonomiansvariga för allsvenska fotbollsklubbar. Tre stycken som innehar liknande

befattningar har medverkat i undersökningen. Det finns enligt uppsatsförfattarna ingen risk

för att de avböjande personerna hade besvarat frågorna på ett sätt som påverkat resultatet av

undersökningen nämnvärt då de allsvenska klubbarna arbetar med samma regelverk. De

intervjuade personerna hade givetvis möjlighet att avstå från att svara på frågor under

intervjuerna vilket får ses som en annan typ av bortfall. De personer som varit föremål för

uppsatsens intervjuer har dock själva valt att ställa upp varför författarna anser att den senare

typen av bortfall har minimerats (Jacobsen, 2002, s. 335ff).

23

4. Empiri

4.1 Humankapital och immateriella tillgångar

Humankapital och immateriella tillgångar är de faktorer som främst påverkar hur ett företag

presterar. Hans Stenberg, före detta revisor i en allsvensk klubb, reder ut begreppen i en

fotbollsklubbs fall: ”Det är egentligen inte spelarna själva som förs upp i balansräkningen

utan snarare rättigheten till spelarens tjänster. Utifrån den synvinkeln är det inte konstigt att

förvärvade fotbollsspelare får tas upp i balansräkningen”. Han resonerar vidare och belyser att

vanliga anställda inte får redovisas då de generellt inte uppfyller kontrollkriteriet, det vill säga

att det ska finnas någon form av nyttjanderätt. I och med att fotbollsklubben vid förvärvet

skapar ett kontrakt med spelaren får klubben en nyttjanderätt för spelaren. Ett annat kriterium

är att tillgången ska ge framtida ekonomiska fördelar. Stenberg resonerar kring vilka olika

ekonomiska och övriga fördelar en spelare kan ge en klubb. En 20-årig fotbollsspelare

förväntas till exempel skapa större framtida värden för en klubb vid en eventuell försäljning

jämfört med en 32-årig fotbollsspelare som är en bättre spelare och ger bättre resultat men

som slutar efter kontraktets utgång och därmed inte är värd lika mycket. Detta är ett

resonemang som alla våra respondenter till stora delar håller med om. Henrik Berggren,

ekonomiansvarig i Djurgårdens IF, hänvisar till att nästan alla resurser i klubben satsas på

spelartruppen i form av framförallt löner, resor och material. Men Kjell Sahlström,

ekonomichef hos SvFF, menar följande: ”Balansräkningsmässigt är klubbarnas största

tillgång enligt årsredovisningarna byggnader och mark, följt närmast av övriga kortfristiga

fordringar, balanserade spelarvärden och kassa/bank. Ser man frågan ur ett vidare perspektiv

är kanske den största tillgången alla intressenter kring klubben, och då främst kanske alla

människor som engagerar sig i klubben och verkar för klubben. Ett sätt att se detta är

naturligtvis att den största tillgången är det varumärke som dessa människor tillsammans

bygger upp”. Även de klubbrepresentanter som intervjuats framhåller eventuella

träningsplaner och hallar som klubbarnas största tillgångar sett till redovisade värden.

I dagsläget får endast spelare som är förvärvade tas upp i balansräkningen. Spelare som

däremot är fostrade inom klubben, Bosman-fall och övriga förvärv där ingen transfersumma

har betalats får inte plats i balansräkningen som en immateriell tillgång. Stenberg tycker att

detta humankapital på något sätt skulle kunna få plats i redovisningen. Han nämnde bland

annat att ha lönekostnader som ett exempel på en spelares värde då det inte finns någon

anskaffningskostnad att utgå ifrån. I ett vidare resonemang menade Stenberg dock att det kan

24

bli problem med tillförlitligheten vid en sådan redovisning. I någon form av sidorapportering

skulle det dock kunna tänkas redovisa lönekostnader som ett värde på en fotbollsspelare.

4.2 Rättvisande bild och redovisningens kvalitativa egenskaper

Åke Fransson, styrelseledamot med ekonomiansvar i Trelleborgs FF, menar att dagens

redovisningsregler för fotbollsspelare inte gör att en rättvisande bild av klubben framkommer.

Sahlström tycker att en rättvisande bild framkommer med dagens regelverk men belyser

samtidigt att syftet med reglerna främst är att periodisera utgifter för spelarförvärv. Per- Ola

Lindahl, ekonomiansvarig i Helsingborgs IF, och Berggren tycker båda att nuvarande regler

är rimliga och har svårt att se ett regelverk som skulle göra att en rättvisande bild

framkommer bättre. Lindahl menar att det trots allt finns ett flertal redovisningsprinciper, till

exempel försiktighetsprincipen, som regelverket måste upprättas efter. Sahlström hänvisar till

samma tankesätt.

Fotbollsklubbarnas redovisning används till beslut om elitlicens ska beviljas till klubben i

fråga. En klubb som inte följer de ekonomiska kriterierna i elitlicensen får ej deltaga i

tävlingar anordnade av förbundet. Enligt Berggren är dock inte årsredovisningen viktig för

medlemmarna i föreningen, ekonomiska frågor avverkas fort på årsmötet. Medlemmarna är

mest intresserade av sportsliga resultat och möjligtvis det egna kapitalets storlek. Vidare

används årsredovisningarna när nya lån ska tas och när olika finansiärer ska granska

föreningen, till exempel vid arenabyggen. Samtliga respondenter är överens om att de största

användarna av en fotbollsklubbs årsredovisning är SvFF, UEFA, medlemmarna i klubben

samt klubbens övriga finansiärer.

Lindahl menar att ett annorlunda regelverk där klubbarna skulle få större frihet att redovisa

sina spelare till olika värden skulle minska tillförlitligheten i redovisningen. Respondenterna

påpekar att det är svårt att sätta ett värde på spelarna då det inte finns en perfekt fungerande

marknad och att en spelare kan vara mer värd för en klubb än för en annan. Vidare har det i

intervjuerna framkommit att det kan finnas problem med nuvarande redovisningssätt när det

gäller validiteten. Stenberg skulle vilja att klubbarna skrev av spelare fortare om de till

exempel var skadade. I dagens läge kan en spelare som är långtidsskadad och inte värd

någonting ändå stå som en tillgång i balansräkningen. Även Lindahl och Fransson är inne på

25

detta spår och påpekar att spelare som blir skadade eller har dålig form snabbt kan minska i

värde.

Ett problem som både påverkar tillförlitligheten och jämförbarheten är fenomenet med sign-

on bonusar, en summa pengar som en spelare får när ett kontrakt tecknas med en ny klubb.

Lindahl menar att det blir allt större summor som klubbarna betalar ut som sign-on bonusar.

Sign-on bonus får ej tas upp i balansräkningen utan skall kostnadsföras på en gång. Detta

skapar ett problem tycker flera av respondenterna.

Att ha två olika sätt att redovisa förvärvade fotbollsspelare på tycker inte Sahlström är ett

problem då det jämnar ut sig över tiden mellan olika klubbar. Han menar att det bara är

enskilda år som det påverkar. Lindahl är inne på samma linje: ”Det framgår tydligt vilket

system klubben har använt sig av och det går att gå bakvägen och ta reda på hur ekonomin ser

ut”. Berggren anser att jämförbarheten försämras i viss mån då olika redovisningssätt används

i olika klubbar. Även Stenberg tycker att jämförelser försvåras när två system finns och tycker

det vore bra om det enbart fanns ett sätt att redovisa spelare på och föredrar då metoden när

transfersumman tas upp i balansräkningen och skrivs av under den ursprungliga

kontraktstiden. Alla respondenter var kritiska till redovisningsmetoder som skulle vara mindre

restriktiva än nuvarande metod. Främst för att det, enligt Stenberg, skulle kunna bli ”en lek

med siffror”. Även Berggren och Lindahl tycker att jämförbarheten inte skulle förbättras då

en värdering av fotbollsspelare är väldigt subjektiv. Sahlström anser att redovisningens

kvalitativa egenskaper implementeras i en fotbollsklubbs redovisning med det regelverk som

gäller i dagsläget.

4.3 Elitlicensen och redovisning av fotbollsspelare

Bakgrunden till regelverkets utformning är inte något som representanterna för de allsvenska

klubbarna känner till särskilt mycket om mer än att det bygger på allmänna

redovisningsprinciper. Sahlström hade däremot mer information att dela med sig av:

”Bakgrunden var att utgifterna för ett spelarförvärv inte skulle slå direkt på resultatet och det

egna kapitalet utan kunna periodiseras på ursprunglig kontraktstid. Detta följde också

internationell praxis”. Lindahl tror dock att det fanns en ytterligare anledning till att reglerna

ser ut som de gör: ”Jag upplever det som att reglerna kom till för att begränsa den värdering

av spelare som redan börjat i klubbarna innan reglerna kom till”.

26

Anledningen till att endast förvärvade fotbollsspelare får utrymme i redovisningen är enligt

Sahlström att internationell praxis följs. Han har svårt att se hur man skulle kunna verifiera

vilka utgifter som är hänförbara till vilken pojklagsspelare och följa dessa genom åren, samt

veta vilka spelare som kommer att utvecklas på ett sådant sätt att deras utgifter skall aktiveras

vid en aktivering av utvecklingskostnader. Att redovisa på något annat sätt än vad som tillåts i

dagens läge torde också försvåra revisorns arbete. Lindahl ser en risk i att spelartrupper

oreserverat skulle övervärderas om samtliga spelare i spelartruppen skulle få värderas och

redovisas.

En annan utformning av elitlicensens regler verkar inte vara aktuell från SvFF:s sida. De

allsvenska klubbarna verkar även de ganska nöjda med regelverket i stort. SvFF har lyckats

bra med att uppfylla det syfte som elitlicensen hade när den infördes i början av 2000-talet.

Syftet var att få ordentlig ordning på de berörda klubbarnas eget kapital samt likviditet.

Klubbarna skulle heller inte leva på lånade pengar. Flera andra sporter har valt att följa i

fotbollens spår och upprätta liknande regelverk. Detta är Berggren mycket noggrann med att

poängtera. Han har dock en invändning till regelverket och den tar sikte på den

avskrivningstid som tillåts användas. Om en spelare förlänger ett ursprungligt kontrakt skulle

det vara bra om även avskrivningstiden kunde ändras. Vidare poängterar han att det inte

funderas så mycket kring reglernas utformning utan att han i sitt dagliga arbete bara rättar sig

efter dem eftersom att ”det är lönlöst att inte göra det”. Stenberg menar att de

avskrivningsregler som finns är de bästa. Han hänvisar detta resonemang till det, för spelare,

flertal klubbyten som genomförs i den moderna fotbollsporten och menar dessutom att det har

med de många Bosman-fall som föreligger i dagsläget.

Som bakgrund till val av redovisningsmetod mellan de två metoder som tillåts hos de

allsvenska klubbarna nämner Fransson att det är en kostnadsfråga samt att klubben vill följa

elitlicensens krav. Djurgårdens IF bytte inför 2010 metod från att kostnadsföra spelarförvärv

till att redovisa dem i balansräkningen. Anledningen till detta är enligt Berggren att klubbens

riskkapitalbolag, som finansierar spelarförvärv, fått förändrade skatteregler. Förut gjordes

spelarförvärv av Djurgårdens IF men framtida vinster såldes till riskkapitalbolaget som tog

upp dessa som en finansiell tillgång. Numera sköts detta på ett annat sätt i och med förändrade

skatteregler för riskkapitalbolaget. Berggren tycker dock att metoden med kostnadsföring är

en enkel och bra metod som han egentligen föredrar framför att redovisa spelarförvärv via

balansräkningen. Lindahl menar att anledningen till att Helsingborgs IF valt att redovisa

27

spelarförvärv i balansräkningen ”huvudsakligen har haft till syfte att få en över åren jämnare

resultatutveckling. Att inte behöva kostnadsföra allt vid inköpstillfället har givit större

marginal i det egna kapitalet”. Lindahl menar att klubben inte har någon tanke på att ändra

redovisningsmetod om de inte tvingas till det. Han nämner också att det vid varje bokslut görs

en bedömning av eventuellt nedskrivningsbehov utöver de planenliga avskrivningarna. I ett

större perspektiv ser Lindahl saken på följande sätt: ”Elitfotboll i Sverige är en balansgång

mellan sportslig och ekonomisk framgång där klubbarna försöker få så mycket av överskottet

som möjligt att gå tillbaka till den idrottsliga verksamheten. Samtidigt finns ett krav på

positivt eget kapital från SvFF och en balansföring ger då ett större utrymme”. Stenberg är av

den åsikten att det skulle underlätta betydligt om regelverket endast tillät ett sätt att redovisa

förvärvade fotbollsspelare på. Denna metod skulle i så fall vara att föra upp dem i

balansräkningen.

4.4 Alternativa värderingsmetoder

Om dagens redovisningsregler för förvärv av fotbollsspelare gör att det verkliga värdet på

klubbens spelartrupp speglas i redovisningen framfördes mycket åsikter. Fransson tycker inte

att elitlicensens regler gör att ett verkligt värde av en spelartrupp framkommer i

redovisningen. Berggren menar att om man ser det från varje enskilds spelares nivå är det

svårt att säga om ett verkligt värde framkommer. Tittar man däremot på en hel trupp och det

värde som är redovisat för den visar det bättre ett verkligt värde. Vanligtvis är det så i de stora

europeiska fotbollsligorna att de som har mest pengar vinner mest. Det har dock inte slagit

igenom i Sverige än då de lag som vinner mycket i de flesta fall blir sönderköpta efter

framgång. Sahlström poängterar att dagens regelverks syfte inte är att ett verkligt värde ska

framkomma utan att det är frågan om att periodisera kostnader. Han resonerar vidare: ”Syftet

för medlemmarna, ägarna, i en fotbollsklubb är inte att slakta klubben och tjäna pengar på

spelarförsäljningar. Man driver inte fotbollsklubbar som någon slags ”assets management”.

Syftet är att nå sportsliga framgångar. Försäljningar av framgångsrika spelare är därför inget

man strävar efter. Det värde som spelaren har för klubben är värdet av vad han tillför till

klubben och som ger sportsliga framgångar. Vid sportsliga framgångar kan intäkterna ökas.

Vad som är hänförbart till respektive spelare är naturligtvis mycket svårt att säga då fotboll är

ett lagspel. Till exempel: Om en nyckelspelare säljs torde klubbens sportsliga slagstyrka

minska vilket även rimligen innebär lägre intäkter”. Lindahl tycker precis som Fransson att ett

verkligt värde inte speglas med nuvarande regler men uttrycker samtidigt att så nära ett

verkligt värde man skulle kunna komma är senaste realiserade transfersumman utan hänsyn

28

till gjorda avskrivningar. Denna finns ackumulerad för hela den förvärvade delen av

spelartruppen i inköpsvärdet i Helsingborgs IF:s årsredovisning.

Att redovisa fotbollsspelare till verkligt värde är något som Sahlström inte tycker det finns

någon lämplig metod till. Han resonerar vidare om den marknad som fotbollsspelare handlas

på. Det är egentligen flera små delmarknader, i princip en för varje land. ”De marknader som

finns tillgängliga är inte så stora att de skulle kunna absorbera alltför många spelare om dessa

bjöds ut, varför beräknade så kallade teoretiska marknadsvärden snarast är skadliga”. Han

förtydligar att det resonemang som han står för bygger på att fotbollsspelare tillför klubben ett

värde genom att spela fotboll för den men medger samtidigt att många andra faktorer spelar in

vid bestämmandet av ett pris (värde) på en fotbollsspelare. Berggren hävdar att marknaden

där fotbollsspelare köps och säljs inte är perfekt, det finns inte tillräckligt många köpare och

säljare. Han får stöd av Lindahl som menar att ”ett stort problem är att produkten

(fotbollsspelaren) är för differentierad vilket gör jämförelser mellan två olika spelare nästan

omöjlig. Skillnaden i betalningsförmåga mellan olika nationer för vilka en spelare kan vara

aktuell bidrar också till att spelarmarknaden inte lever upp till definitionen av en marknad”.

Stenberg tycker inte att det finns någon marknad för fotbollspelare enligt den finansiella

ekonomins definition men han tillstår att det finns en marknad där spelare köps och säljs.

”Denna marknad skulle kunna användas vid en värdering av fotbollsspelare i den bemärkelsen

att man tittar på liknande transaktioner för att genomföra värderingar”. Berggren hävdar dock

att det finns för få liknande transaktioner som skulle kunna ligga till grund för en bestämning

av ett verkligt värde. Subjektiva värderingar skulle i så fall bli vanliga.

Berggren bygger vidare på detta resonemang genom att berätta hur Durgårdens IF resonerar

när de ska köpa en spelare, en vänsterback i detta fall. Klubben måste fundera över hur

mycket en vänsterback i allsvenskan är värd. Det kan variera ganska mycket beroende på om

klubben behöver en vänsterback eller inte. Detta gör att det kan bli väldigt subjektiva

värderingar vilket gör det komplicerat, detta stöder även Fransson. Vidare menar han att

”äldre spelare läggs det inte så mycket pengar på för att det inte kan säljas vidare för så stora

belopp. Att värva äldre spelare kan vara aktuellt om man behöver erfarenhet, som till exempel

vid spel i någon europeisk cup”. Lindahl för ett liknande resonemang: ”Värdet på en spelare

varierar under dess karriär. Värdet är i underkant i början av en spelares karriär, rimligt kring

karriärens peak och för högt i karriärens slutfas”. Stenberg instämmer i detta resonemang.

29

En vidare diskussion om verkligt värde fördes under intervjuerna. Fransson hävdar att det som

sätter stopp för värderingar till verkligt värde är det regelverk som finns. Berggren menar

samma sak och utvecklar: ”Om man frångår regelverket får man ingen elitlicens, det är inget

alternativ. Det ska mycket till om man ska driva en sådan fråga hårt. Resonemang kring

marknadsvärde är jag inte främmande för, det är en rimlig nivå att gå igenom varje spelare

och se vad man kan sälja dem för. Högre värden i redovisningen kan då uppnås, men går det

att motivera dessa värden?” Han menar att fotbollspelare går att värdera till ett slags verkligt

värde. Detta värde skall då grundas på de olika förmågor som en fotbollsspelare innehar.

Lindahl resonerar följande kring detta. ”Att oreserverat höja värdet på spelartruppen till någon

typ av marknadsvärde är ytterst riskfyllt. Möjligen skulle man kunna lätta på

avskrivningskravet för yngre spelare men frågan är hur ett sådant regelverk skulle se ut för att

inte sluta i en uppblåst balansräkning”.

För att värderingar till verkligt värde skall bli aktuellt menar Lindahl att det skulle behövas ett

tvingande regelverk avseende redovisningssätt och en uniform sättning av det verkliga värdet.

Anledningen till att det idag inte görs värderingar till verkligt värde är enligt Lindahl en

”avsaknad av ett fungerade och tillförlitligt regelverk, troligen för att värderingen av en

spelare har alltför många parametrar att ta hänsyn till”. Stenberg har en annan synvinkel och

berättar om värderingar som han genomfört i samband med att riskkapitalbolag varit

inblandade. Värderingen har i de fallen skett på finansiella instrument som härstammar från

en rättighet till fotbollsspelaren i fråga. Stenberg påpekade också att det skulle kunna

genomföras någorlunda rättvisande värderingar om klubbarna och spelaragenterna satte sig

ned och diskuterade fram ett värde. Slutligen nämner Stenberg att marknadsvärderingar på

fotbollsspelare som utförs i olika tidsskrifter om idrott är intressanta i den bemärkelsen att

värden faktiskt går att räkna ut genom de tillvägagångssätt som används där.

30

5. Analys

5.1 Humankapital och immateriella tillgångar

För många företag är det, enligt Bounfour (2003), immateriella tillgångar som ger

konkurrensfördelar och större framgång. Detta är något som stämmer överens med

fotbollsklubbar och fotbollsspelare. Våra respondenter tycker att spelarna är den viktigaste

tillgången för klubben, Berggren menar att en väldigt stor del av resurserna satsas på spelarna.

Blomgren & Kuikka (1998) gör liknelsen med ett isberg, att det bara är toppen som syns, och

det stämmer överens med uppsatsens område då det endast är spelare som är förvärvade som

får synas i balansräkningen och att det förvärvade värdet skrivs av med det ursprungliga

kontraktets längd. Därav är det endast en del av det totala värdet på tillgångarna som syns i

balansräkningen och klubbens totala tillgångar i form av spelarrättigheter framkommer ej.

Problem med redovisningssystem har uppkommit på senare tid då en större del av företagens

framgång skapas av tillgångar som inte är maskiner, anläggningar eller fastigheter (Bianchi,

2004). Detta är ett problem som fotbollen, på grund av sin särskilda natur, alltid har haft.

Normalt redovisas inte humankapital, i form av anställda, i balansräkningen. Anledningen till

att värdet på en förvärvad fotbollsspelare tas upp är dels att det skapas ett kontrakt mellan

spelaren och klubben om att spelaren endast ska spela åt denna klubb under en viss period,

klubben har nyttjanderätt på spelaren. Det andra som gör att rättigheten till spelaren tas upp i

balansräkningen är det att anskaffningskostnaden är lätt att ta fram, det är övergångssumman.

Detta är en stor skillnad jämfört med att ”förvärva” en vanlig anställd då

anskaffningskostnaden ej är lika lätt att ta fram.

Vidare är den summan som syns i balansräkningen inte ett värde på spelaren i sig utan värdet

på rättigheten att spelaren ska spela åt klubben, med andra ord en immateriell tillgång. Detta

belyste Stenberg under intervjun. Det synsättet gör det enklare att se på redovisningen av

spelaren. Enligt IAS 38 får immateriella tillgångar värderas antingen med

anskaffningsvärdemetoden eller med omvärderingsmetoden. Omvärderingsmetoden,

värdering till verkligt värde, får bara användas om en aktiv marknad existerar. Berggren,

Lindahl och Stenberg klargjorde i den empiriska undersökningen att den marknad som

fotbollsspelare handlas på inte är en marknad såsom den definieras inom den finansiella

ekonomin. Enligt IAS 38 återstår då endast anskaffningsvärdemetoden som verktyg för

värdering.

31

Gröjer & Johansson (1996) beskriver en metod som skulle synliggöra humankapital i ett

företags balansräkning. Denna omfattade att ta upp någon form av lönekostnad som en

tillgång. Stenberg tyckte att detta skulle kunna användas, att ta upp en viss del av

lönekostnader som en tillgång. Dock var han tveksam till om det skulle kunnas göras på ett

tillförlitligt sätt. En sådan form av personalredovisning kommer troligtvis inte att få plats i den

officiella årsredovisningen men kan eventuellt någon gång synas i någon form av

sidorapportering.

5.2 Rättvisande bild och redovisningens kvalitativa egenskaper

En rättvisande bild av fotbollsklubbarna får stå tillbaka för andra egenskaper inom

redovisningen. Det existerar en viss tro att en redovisning som skulle ge en bättre rättvisande

bild av en klubbs tillgångar i form av spelare väsentligt skulle minska reliabiliteten och bryta

mot försiktighetsprincipen (Ekholm & Troberg, 1996). Främst verkar det, enligt den

empiriska undersökningen, finnas en svårighet i hur man mäter en spelares värde och att

denna mätning skulle skilja sig från klubb till klubb. 1978 infördes det fjärde bolagsrättsliga

EG-direktivet. Det centrala med införandet av fjärde direktivet är tillåtelsen att frångå

gällande föreskrift om den är oförenlig med rättvisande bild. Vidare menar Soderstrom & Sun

(2007) att en rättvisande bild står i prioritet i förhållande till redovisningsstandarder. Att

frångå elitlicensens ekonomikriterier är för de allsvenska klubbarna dock inget alternativ.

De huvudsakliga användarna av de allsvenska fotbollsklubbarnas redovisning är SvFF och

UEFA. De allsvenska klubbarna måste få ett godkännande från dem för att få deltaga i de

tävlingar som de anordnar. Främst är det här som kriterierna för elitlicensen kontrolleras,

därav blir det en stor vikt på att det egna kapitalet ej är negativt. Att köpa spelare är kostsamt

och ett köp av en spelare skulle kunna ha stora effekter på det egna kapitalet om inte beloppet

skulle kunnas tas upp som en tillgång och periodiseras. Sahlström menade vid ett flertal

tillfällen att bakgrunden till att elitlicensens regelverk ser ut som det gör är just det faktum att

kostnader för spelarförvärv skall kunna periodiseras och inte belasta klubbens resultat direkt.

Nuvarande regelverk lägger stor vikt vid verifierbarhet och minskar betydelsen för validitet.

Det är viktigt att de redovisade beloppen går att bevisa. Detta skapar vissa brister och

validiteten blir lidande. Berggren och Stenberg menade i den empiriska undersökningen att

spelartruppens totala värde inte kommer till uttryck i redovisningen med nu gällande regler.

32

Respondenterna tycker att detta är bra då subjektivitet är ett problem om dagens regelverk

skulle göras om. Verifierbarheten skulle därmed minska enligt dem. Validiteten blir även den

lidande då sign-on bonus inte tas med som en anskaffningskostnad. Att ta med denna i

anskaffningskostnaden torde inte försämra redovisningens verifierbarhet då beloppet är lätt att

ta fram och bevisa. FAR (2008) hävdar att en rättvisande bild av redovisningen framkommer

om redovisningens kvalitativa egenskaper implementeras. Målet är dock inte att uppfylla alla

dessa fullt ut utan att uppnå en lämplig balans mellan dem.

Metoden att ta upp anskaffningsvärdet i balansräkningen skapar bättre jämförelser över tiden

då beloppet får skrivas av över en viss tid jämfört med kostnadsföringsmetoden då ett enskilt

års resultat kan bli belastat med stora belopp. Däremot finns det, enligt Stenberg, Lindahl och

Berggren, vissa tveksamheter kring hur jämförelsen mellan olika klubbar fungerar då två olika

metoder tillåts användas. Lindahl poängterade dock att det är ett problem av mindre art då det

framgår tydligt i årsredovisningar vilken metod en enskild klubb använder.

5.3 Elitlicensen och redovisning av fotbollsspelare

Elitlicensen förefaller, enligt den empiriska undersökningen, vara väl inarbetad hos

fotbollsklubbar i allsvenskan. Klubbrepresentanterna tycker att reglerna är så bra som de kan

vara samt att elitlicensen uppfyllt sitt syfte. Att inte följa elitlicensens krav är helt enkelt inget

alternativ då det kan utmynna i att elitlicensen för respektive lag dras in. Detta är inget som

klubbarna är villiga att riskera. Att, från SvFF:s sida, förändra elitlicensen är inte heller i

dagsläget aktuellt.

Elitlicensen erbjuder två sätt att redovisa förvärvade fotbollsspelare på, att kostnadsföra

inköpet direkt eller att föra upp det i balansräkningen och skriva av det under den

ursprungliga kontraktstiden. Berggren föredrar den första metoden medan de andra

respondenterna förespråkar alternativet att använda balansräkningen. Lindahl angav att

anledningen till att den metoden är bättre är att det jämnar ut resultatet över åren samt ger en

större marginal i det egna kapitalet. Sahlström menade att syftet med regelverket är att

periodisera kostnader och detta överensstämmer med Lindahls åsikt. Stenberg uttryckte en tro

att det skulle underlätta om, som i England, bara metoden att föra upp spelare i

balansräkningen var tillåten. Förklaringen, enligt elitlicensens ekonomikriterier, till att detta

inte är fallet med den svenska elitlicensen är att den följer UEFA:s direktiv samt att ett lag

33

måste använda samma redovisningsmetod vid samtliga spelarförvärv och redovisa detta

tydligt i årsredovisningen. Enligt elitlicensens ekonomikriterier skall det belopp som finns

under spelarförvärv i klubbarnas balansräkning varje år nedskrivningsprövas. Denna regel

efterföljs enligt Lindahl.

Bakgrunden till det faktum att endast förvärvade spelare får plats i redovisningen är enligt

Sahlström och elitlicensens ekonomikriterier att internationell praxis följs samt att det inte är

frågan om någon aktivering av marknadsvärden utan att klubbens kostnader skall kunna

periodiseras. Detta tankesätt stöds även av det urklipp från en årsredovisning för en engelsk

fotbollsklubb som är refererad till i den teoretiska referensramen. Försiktighetsprincipen är en

av de redovisningsprinciper som ligger till grund för elitlicensens regler. Morrow (1996)

stöder det tankesätt som elitlicensen bygger på och menar att det i grunden finns ett problem

med egenuppfostrade spelare i samband med de erkänningskriterier som existerar för att en

tillgång skall få redovisas som en immateriell tillgång. Det skulle enligt klubbrepresentanterna

vara svårt att utforma ett regelverk som ger möjlighet att värdera fotbollsspelare på ett annat

sätt och samtidigt överensstämmer med försiktighetsprincipen.

5.4 Alternativa värderingsmetoder

IAS 38 anger att den mest tillförlitliga uppskattningen på verkligt värde är noterade priser på

en aktiv marknad. Det andra steget är att värderingen skall ske med liknande transaktioner

som underlag. Enligt den empiriska undersökningen uppfyller inte den marknad som

fotbollsspelare handlas på de krav som finns i IAS 38 angående en aktiv marknad. Berggren

tycker att det finns för få köpare och säljare och Lindahl anser att fotbollsspelare är för

differentierade som produkt för att en objektiv värdering skall kunna ske. Detta

överensstämmer med den teoretiska referensramens där Orrbeck (2006) menar att

fastställandet av det verkliga värdet i många fall kan vara komplicerat då det inte finns en

aktiv marknad för immateriella tillgångar och ofta inte heller många liknande transaktioner att

jämföra med. Samtidigt menar Barlev & Haddad (2003) att värdering till anskaffningsvärde

leder till att delvis oklar och irrelevant information som visar ett initialt värde med eventuella

av- och nedskrivningar framkommer. Sahlström tycker dock att dagens regelverk är bra

anpassat för fotbollssporten och belyste flera gånger att syftet inte är att ett marknadsvärde

skall framkomma utan att det är frågan om att periodisera kostnader.

34

Berggren och Fransson var överens om att dagens regelverk inte gör att det verkliga värdet av

en fotbollsklubbs spelare framkommer i redovisningen. De har dock svårt att framställa

förslag på ett annat regelverk som skulle göra att det verkliga värdet framkommer.

Klubbrepresentanterna ansåg att om fotbollspelare skulle värderas till verkligt värde skulle

denna värdering bli väldigt subjektiv eftersom att det inte finns någon marknad som sätter

värdet. Barlev & Haddad (2007) menar att på perfekta marknader påverkas inte det verkliga

värdet av subjektivitet genom vem som värderar och var värderingen sker då värdet är

disponibelt för alla. Dock visade den empiriska undersökningen, som ovan nämnts, att någon

sådan marknad inte existerar. Detta överensstämmer med Barlev & Haddad (2007) som

belyser att det i verkligheten inte existerar någon sådan marknad för icke finansiella

tillgångar. Hitz (2007) menar att användandet av marknadsmodeller som baseras på interna

antaganden och föreställningar bryter mot det elementära synsättet att verkligt värde är

marknadsbaserat. Vidare tycker Hitz (2007) att för att hantera en imperfekt marknad måste

aktörerna enas om ett identiskt definierat koncept om värde. Detta uttryckte även Lindahl och

resonerade i frågan och menade att det skulle behövas ett tvingande regelverk avseende

redovisningssätt och en uniform sättning av det verkliga värdet. Anledningen till att det idag

inte görs värderingar till verkligt värde är enligt Lindahl en ”avsaknad av ett fungerade och

tillförlitligt regelverk, troligen för att värderingen av en spelare har alltför många parametrar

att ta hänsyn till”.

Ett verkligt värde på en tillgång sätts på en aktiv och likvid marknad. Om inte en sådan

existerar skall liknande transaktioner användas för att bestämma värdet, detta enligt IAS 38.

Berggren menade att det inte finns tillräckligt många liknande transaktioner för att ett värde

ska kunna bestämmas på ett tillfredsställande sätt. I den empiriska undersökningen framkom

åsikter om att fotbollsspelare går att värdera på annat sätt än till anskaffningsvärde. Berggren

hävdade att en fotbollsspelares olika förmågor skall ligga till grund för en sådan värdering.

Berggren menade vidare att det inte är omöjligt att gå igenom fotbollstruppen spelare för

spelare och uppskatta vad man skulle kunna sälja dem för. En sådan värdering skulle kunna

utföras med hjälp av metoden ”option pricing model” som finns beskriven i den teoretiska

referensramen. Genom att använda ”option pricing model” kan värdet på en fotbollsspelare

beräknas även om inte en övergång har genomförts och det därmed inte existerar något

anskaffningsvärde. Att värdera fotbollspelare med hjälp av metoderna återanskaffningsvärde

och diskonterat framtidsvärde är enligt den empiriska undersökningen inte aktuellt.

35

6. Slutsats

6.1 Slutsatser

Syftet med denna uppsats var att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall

redovisas bidrar till att en rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb

uppvisas i redovisningen. Uppsatsen syftade även till att beskriva tanken bakom de aktuella

reglerna samt utvärdera om ett annat regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte

bättre uppfylls av svenska fotbollsklubbar. Utifrån detta följer nedan de slutsatser som

författarna dragit.

Humankapital får inte redovisas som en tillgång i ett företag. Det kan anses egendomligt då

anställda utgör en av de viktigaste tillgångarna i många företag. För allsvenska

fotbollsklubbar gäller dock speciella regler. Elitlicensens ekonomikriterier ger fotbollsklubbar

möjligheten att redovisa förvärvade spelare, värderade till anskaffningsvärde, i klubbens

balansräkning. Det som möjliggör att fotbollsklubbar får redovisa humankapital är att de i och

med det kontrakt som upprättas mellan dem och spelaren anses ha kontroll, nyttjanderätt, över

tillgången. Det är inte själva spelaren i sig som framkommer i balansräkningen utan den

rättighet som klubben besitter till spelarens tjänster. Därav är det egentligen inte direkt

humankapital som redovisas utan kostnaden för förvärvet av spelarens tjänster.

Bara förvärvade fotbollsspelare får plats i en fotbollsklubbs redovisning. Detta resulterar i att

det regelverk som i dagsläget gäller för allsvenska fotbollsklubbar inte leder till att en

rättvisande bild av klubbens totala tillgångar uppvisas i redovisningen. Inte heller det verkliga

värdet av den spelartrupp som klubben förfogar över framkommer såsom regelverket är

utformat idag. De avskrivna anskaffningsvärden som redovisas återger inte det värde som

fotbollsspelaren skulle kunna säljas för. Tanken bakom det regelverk, som SvFF arbetat fram

efter UEFA:s direktiv, är dock inte att en rättvisande bild eller ett verkligt värde av en

fotbollsklubbs tillgångar skall redovisas. Syftet med reglerna är istället att det ska vara enklare

att uppfylla elitlicensens krav samt att en klubb ska kunna periodisera kostnader för

spelarförvärv så att beloppet inte belastar klubbens resultat och egna kapital vid

inköpstillfället. Regelverket är inte tänkt att främja någon sorts aktivering av spelartruppens

marknadsvärde, verkliga värde. Det regelverk som används är väl etablerat och de allsvenska

fotbollsklubbarna förefaller tycka att det är ett lämpligt regelverk. Även om reglerna inte

skapar en helt rättvisande bild av klubben blir det trots allt till viss grad mer rättvisande för

36

klubbarna då de kan periodisera sina kostnader. Därmed blir enskilda år inte påverkade av

kostsamma spelarförvärv.

Fotbollsspelare är svåra att värdera till verkligt värde då de inte är tillräckligt homogena som

produkt samt att den marknad som de handlas på inte uppfyller den definition av marknad

som den finansiella teorin formulerar. En sådan marknad skall vara aktiv och likvid för att en

värdering till verkligt värde skall vara tillåten. Om en dylik inte existerar skall

anskaffningsvärdemetoden tillämpas vid värdering av tillgången i fråga. Detta är också fallet

med de regler som är framtagna. Det finns alternativa värderingsmetoder för immateriella

tillgångar och i den här uppsatsens fall fotbollsspelare. ”Option pricing model” värderar

fotbollsspelare med hjälp av ”real option” värdering och tar vid värderingstillfället hänsyn till

de egenskaper en fotbollsspelare innehar. Värdering av fotbollsspelare med ”option pricing

model” kan ske även om ett spelarförvärv inte har genomförts och det därmed inte existerar

något anskaffningsvärde. En värdering av fotbollsspelare riskerar dock att bli subjektiv av den

anledningen att ingen fotbollsspelare är den andra lik. En värderingsmetod som skall

användas i fotbollsklubbars redovisning måste även vara inrättad efter allmänna

redovisningsprinciper. Försiktighetsprincipen ligger till grund för det regelverk som existerar i

dagsläget. Ovanstående resonemang leder fram till att författarna av uppsatsen anser att det

förfaringssätt som tillåts användas är det bästa efter rådande förutsättningar. En annan

utformning av reglerna skulle nödvändigtvis inte leda fram till att en rättvisande bild och ett

verkligt värde av en fotbollsklubbs tillgångar skulle speglas på ett bättre sätt.

En värdering till verkligt värde kan resultera i en uppblåst balansräkning samt att ett sådant

tillvägagångssätt kan leda till subjektiva värderingar. För att förbättra jämförbarheten mellan

fotbollsklubbar samt göra det möjligt för en fotbollsklubb att framställa hela sin spelartrupps

värde i redovisningen är ett förslag att ett identiskt definierat koncept om värde används vid

en värdering till verkligt värde och att detta värde framgår i klubbens årsredovisnings

notsystem.

6.2 Förslag till vidare forskning

Under arbetet med denna uppsats har det framkommit ytterligare ett par intressanta aspekter

på ämnet värdering och redovisning av fotbollsspelare. Att undersöka hur andra länders, i

synnerhet stora fotbollsnationer, regelverk är utformade skulle vara en intressant inledning till

37

att efter det kunna studera bakgrunden till dessa samt om det går att besvara denna uppsats

frågeställningar i de fallen. Det skulle vara tänkvärt att jämföra om samma slutsatser som

framställs i denna uppsats skulle dras om de regler som gäller i andra länder. En annan

tänkbar ansats till vidare forskning är att undersöka om det skulle kunna gå att utforma regler

som innebär att samtliga spelare i en fotbollsklubb skulle kunna få plats i dess balansräkning

och hur dessa regler skulle förändra den ekonomiska bilden av en fotbollsklubb.

38

Källförteckning

Tryckta källor:

Amir, E. & Livne, G. 2005. ”Accounting, Valuation and Duration of Football Player

Contract”, Journal of Business Finance & Accounting, 32, April/May 2005, s. 549-586.

Barlev, B. & Haddad, J.R. 2007. ”Harmonization, Comparability, and Fair Value

Accounting”, Journal of Accounting, Auditing & Finance, Vol. 22, Nr. 3, s. 493-509.

Barlev, B. & Haddad, J.R. 2003. ”Fair value accounting and the management of the firm”,

Critical Perspectives on Accounting, nr. 14, s. 383–415.

Bianchi, P. & Labory, S. 2004. The economic importance of intangible assets, England:

Ashgate publishing.

Björklund, M. & Paulsson, U. 2003. Seminariehandboken, att skriva, presentera och

opponera, Lund: Studentlitteratur.

Blomgren, Å. & Kuikka, A. 1998. Företaget i kunskapsekonomin, Stockholm:

Industrilitteratur för Sveriges exportråd.

Bounfour, A. 2003. The management of intangibles, London: Routledge.

Chan, M. 2009. “9 factors to determine a football players transfer value – Kaka & C. Ronaldo

– Comparison to US sports”, Arsenal review nr. 7.

Denscombe, M. 2000. Forskningshandboken - för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna, Lund: Studentlitteratur.

Dietl, H., Lang, M. & Werner, S. 2009. “Social Welfare in Sports Leagues with Profit-

Maximizing and/or Win-Maximizing Clubs”, Working Paper Series ISSN 1660-1157.

Edvinsson, L. & Malone, M.S. 1998. Det intellektuella kapitalet, Malmö: Liber ekonomi.

Ekholm, G.G. & Troberg, P. 1996. ”En rättvisande bild definierad”, Tidsskriften Balans nr. 6-

7, s. 32-36.

FAR - Internationell redovisningsstandard i Sverige: IFRS/IAS 2008. 2008. 5., uppdaterade

uppl. Stockholm: FAR SRS förlag.

Gröjer, J.E. 1993, Redovisa anställda på balansräkningen, Stockholm: Labora press.

Gröjer, J.E. & Johansson, U, 1996, Personalekonomisk redovisning och kalkylering,

Stockholm: Arbetarskyddsnämnden.

Hitz, J.M. 2007. “The Decision Usefulness of Fair Value Accounting – A Theoretical

Perspective”, European accounting review, vol. 16, Nr. 2, s. 323–362.

Jacobsen, D.I. 2002. Vad, hur och varför? Om metodval i företagsekonomi och andra

samhällsvetenskapliga ämnen. Lund: Studentlitteratur.

39

Jönsson, J. 2001. “Så blev Zlatan stor”, Sydsvenskan 23/6 - 2001, uppdaterad 25/4 - 2005.

Lagerström, B. 1996. “Redovisning och begreppet rättvisande bild”, Tidsskriften Balans nr. 6-

7, s. 37-40.

Morrow, S. 1996. “Football Players as Human Assets. Measurement as the Critical Factor in

Asset Recognition: A Case Study Investigation”, Journal of human resource costing and

accounting, vol.1, nr.1. s. 75-97.

Orrbeck, M. 2006. Företagsförvärv I praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Saunders, M., Lewis, P. & Thornhill, A. 2007. Research Methods for Business Students, 4

uppl. Storbrittanien: Prentice Hall.

Smith, D. 2006. Redovisningens språk. 3., rev. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Soderstrom, N.S. & Sun, K.J. 2007. “IFRS Adoption and Accounting Quality: A Review”,

European Accounting Review, Vol. 16, No. 4, 675–702.

Svahn, C. 2009. “Real Madrd köper Ronaldo för en miljard”, Dagens nyheter 11/6 - 2009.

Szymanski, S. & Kuypers, T. 2000, Winners and Losers: The Business Strategy of Football.

London: Viking.

Tunaru, R., Clark, E. & Viney, H. 2004. ”An option pricing framework for valuation of

football players”, Review of Financial Economics. 14 (2005). S. 281–295.

Westermark, C. 2005. EU:s redovisningsstandard – En introduktion till IAS/IFRS,

Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Elektroniska källor:

Anvisningar till elitlicensens ekonomikriterier – beslutade 2009-10-15.

http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/medieservice/dokumentbank/ekonomi/

Analys av de allsvenska klubbarnas ekonomi 2000-2009, framarbetad av Svenska

fotbollsförbundets Kjell Sahlström.

http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/medieservice/dokumentbank/ekonomi/

Arsenals årsredovisning för säsongen 2008-2009.

http://www.arsenal.com/the-club/corporate-info/arsenal-holdings-financial-results

40

Bilaga I

Intervjufrågor

En allmän fråga: Vilka är användarna av fotbollsklubbars årsredovisningar och vilka beslut

används de till?

1. Vilken är den största tillgången för en fotbollsklubb?

2. Vad är bakgrunden till att en fotbollsklubbs anställda (spelarna) får plats i

redovisningen när humankapital generellt sett inte är tillåtet att redovisa som tillgång?

3. Tycker du att metoden att redovisa fotbollsspelare i Sverige ger en rättvisande bild av

klubbens totala tillgångar?

4. Speglas det verkliga värdet av klubbens spelartrupp med nu gällande

redovisningsregler?

5. Mot vilken bakgrund togs beslutet att tillåta klubbarna att ta upp spelare som

tillgångar?

6. Finns det enligt dig andra metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer

rättvisande bild av värdet på klubben samt spegla dess verkliga värde bättre?

7. Hur skulle en redovisning av fotbollsspelare till verkligt värde kunna genomföras?

8. Enligt teori om rättvisande bild är det tillåtet att frångå gällande regelverk om det kan

bidra till att en mer rättvisande bild redovisas. Är detta något som skulle kunna vara

tänkbart att göra? Vad händer om en klubb frångår SvFF:s regelverk?

9. Varför får bara förvärvade fotbollsspelare synas i redovisningen? Om alla spelare i

truppen skulle få tas upp i balansräkningen, skulle inte det bidra till en mer

rättvisande bild av företaget och dess verkliga värde?

10. Implementeras redovisningens kvalitativa egenskaper i redovisningen med nu

gällande regler?

11. Hur påverkas jämförbarheten mellan klubbar då det går att redovisa inköpta spelare

på två olika sätt?

12. Skulle det bli en mer rättvis jämförelse mellan klubbarna om spelarna kunde värderas

till någon form av verkligt värde?

13. Vad är det som sätter stopp för att spelarna ska kunna värderas till verklig värde?

14. Finns det någon alternativ värderingsmetod där även egna talanger skulle kunna

aktiveras på ett tillförlitligt sätt i balansräkningen?

15. Finns det en aktiv marknad för handel av fotbollsspelare? Med marknad avses den

finansiella ekonomins definition av marknad.

41

Nedanstående frågor har endast använts i intervjuer med fotbollsklubbar.

16. Enligt SVFF har ni valt att ta upp förvärvade spelare på balansräkningen? Varför har

ni valt denna väg och får det några konsekvenser för er ur en ekonomisk synvinkel?

17. Vad skulle kunna få er att ändra redovisningssätt: från att ta upp spelarna på

balansräkningen till att direkt kostnadsföra dem?

18. De flesta andra klubbarna i allsvenskan och en del lag i superettan har valt att ta upp

förvärvade spelare på balansräkningen: har ni någon tanke om varför de gör det?