En viktig förutsättning för att räddningstjänsten skall kunna utföra den operativa delen av sin verksamhet är att man både har utrustning som underlättar räddningsinsatsen och utrustning som gör att brandmännen kan jobba i en riskfri miljö.

Den tekniska utvecklingen av den utrustning som används vid brandbekämpning är naturligtvis kopplad till den mer generella teknikutvecklingen i samhället.

Det här betyder att majoriteten av de stora tekniska landvinningarna inom räddningstjänsten skett under de senaste hundrafemtio åren.

Målet att förbättra arbetsmiljön i räddningstjänsten genom att göra den tekniska utrustningen lättare att hantera, har blivit allt mer aktuellt i och med den ökande andelen kvinnor i operativa roller.

1850 1950 20001900

Stora tekniska landvinningar!

Under antiken försökte man underlätta släckningsarbetet av

de ofta förekommande bränderna med hjälp av stegar, ämbar och olika handverktyg.

Man tror även att det under den här tiden fanns enklare former av brandsprutor. Under 1500-talet

”återupptäcktes” den typ av primitiv brandspruta som hade kommit till användning under

antiken.

1829 konstruerades den första ångdrivna brandsprutan, och brandkåren i New York blev år 1870 den första kår som inför- livade den ångdrivna brandsprutan i sin släckutrustning.

Under det begynnande 1900-talet började allt fler brandkårer att gå över till bensinmotordriva sprutor. Sveriges första brandbil började användas i Eskilstuna 1902.

Idag är släckbilen normalt förstafordon på alla typer av utryckningar och finns på i princip alla brandstationer. Bilarna kallas BAS-bilar och finns i fem olika storlekar. Den vanligaste typen av släckbil är försedd med en vattentank på ca 3 000 liter, skumvätsketank, pump och ett skåp med diverse materiel för olika typer av insatser. Besättningen förvarar även sin personliga skyddsutrustning (tryckluftpaketen) i hytten.

BAS 5A, eller offensiv enhet som den också kallas, är den lättaste varianten av släckbil hittills. Det är ett mindre fordon som kan framföras med B-körkort. Bemanningen är två till tre brandmän som kan vara ute i kommunen, till exempel med förebyggande arbete, samtidigt som de på ett smidigare och snabbare sätt kan bistå vid brand, trafikolyckor, vatten-livräddning och IVPA (i väntan på ambulans). Många deltidsbrandkårer använder sig av BAS 5A.