Travelers narrative

En resenärs berättelse Skriven för att illustrera Bábs episod

av ‘Abdu'l-Bahá.Översatt till engelska av Edward G. Browne.

• • •

Texten på bokomslaget A Traveler's narrative relaterar en hundra år gammal historia om tro och uppoffringar som nu berättas i världen.

En ung persisk affärsman som senare kallade sig för Bab (Porten) deklarerade 1844 att han var anförtrodd av Gud ett ärorikt uppdrag – att bereda vägen för den utlovade, den förväntade av anhängare av alla världens uppenbarade religioner. Alla i Persien rördes av hans budskap. Tusentals skulle gå med i Babs tro och många, inklusive Bab själv, skulle dödas när den religiösa ortodoxins krafter försökte utrota tron. Den förnämste bland Babs anhängare var Bahá'u'lláh (Guds Härlighet), profet och grundare av bahá’í-tron och en vars ankomst Bab hade förebådat. Han förvisades från sitt hemland Persien, Bahá'u'lláh blev landsförvisad från plats till plats tills han nådde fängelse-staden 'Akká i det heliga landet.

A Traveler's narrative återberättar händelser i Bábs och Hans anhängares liv. Dessutom illustreras bahá’í-uppenbarelsens karaktär genom citat av stycken ur Bahá'u'lláhs skrifter. För en läsare intresserad av inledningen av bábi-tron, erbjuder denna korta skildring en fascinerande inblick i denna betydelsefulla tid för bara lite mer än hundra år sedan.

Om författaren.‘Abdu'l-Bahá (1844-1921), den äldste sonen till bahá’í-trons profet och grundare, skrev A Traveler's narrative i en tid när få historiska dokument från födelsen av bábí och bahá’í-samfund hade publicerats. Hans liv var intimt förknippad med många av de händelser som beskrivs i denna bok. Han föddes samma natt som Báb tillkännagav sin mission och från sin barndom delade han åren av förföljelse, exil och fängelse med sin fader, Bahá'u'lláh. ‘Abdu'l-Bahá var utsedd av Bahá'u'lláh att efter hans död, tjäna som enda tolkare av Hans läror och förebild för Hans tro. Under hans tjugonio år långa ministerium, lyckats ‘Abdu'l-Bahá etablera den nya tron i västvärlden. Under 1911-12 reste han mycket i Europa och Amerika, talade till tusentals människor som samlats för att höra honom. Han avled i det heliga landet 1921.

Om bokomslaget.Bokomslaget, är en kalligrafisk återgivning på ara-biska, av en vers från Koranen [3:193] ”Herre! Vi har hört rösten som kallar oss till tron: – ’Tro på er Herre!' – och vi har blivit troende. Herre! Förlåt oss våra synder och utplåna våra dåliga handlingar och låt oss dö med de fromma, de som gör det goda och det rätta!” Versen har en särskild betydelse för bahá’íer på grund av dess association med Mírzá Abu'l-Fadl, en framstående bahá’í-akademiker. År I876, efter ett långvarigt sökande efter sanningen, accepterade Mírzá Abu'l-Fadl Bahá'u'lláh som Guds budbärare för denna dag. För att uttrycka sina synpunkter, skrev han ned ovanstående Koran vers och skickade den till Bahá'u'lláh. Kalligrafin är gjord av Mohammad ‘Ali Attar Herawi och reproduceras från olika exempel på kalligrafi som heter ’Ganjinah E-Kuha-toot’.

1 of 44

Travelers narrative

• • •

Förord Flera av ‘Abdu'l-Bahás skrifter flera behandlar biografiska och historiska ämnen. Bahá’íer är redan är bekanta med Memorials of the Faithful, korta biografier över personer som vigde sina liv till Bahá'u'lláh och med The Secret of Divine Civilization, som diskuterar historiska och sociala problem i Persien, och i förlängningen i världen, på 1800-talet.

A Travelers Narrative är ännu mer specifikt historia. Den beskriver händelser i Bábs liv, bábí-trons och bahá’í-trons Herold, och i livet för hans anhängare, inklusive Bahá'u'lláh, bahá’í-trons grundare.

‘Abdu'l-Bahá skrev En resenärs berättelse, en kopia av som inte angav författaren gavs till Edward Granville Browne, en engelsk mellanösternforskare som besökte Bahá'u'lláh i Haifa, 1890 (Troligen är det på grund av hans långa introduktion som detaljerat skildrar resan, som valde Han titeln på denna bok.). Han var en ivrig samlare av bábí och bahá’í handskrifter, Browne hade det persiska mauskriptet och hans engelska översättningen av det, tillsammans med en lång introduktion och rikliga fotnoter, utgavs det på Cambridge University Press 1891. I denna upplaga har vi utelämnat Browne's introduktion och fotnoter, riktar oss till den allmänna läsaren utan att göra några försök att göra en akademiskt utgåva. Vi har gjort transkribering av persiska och arabiska ord i enhetlig med den som används i andra bahá’í-böcker. En kort ordlista, några fotnoter och ett index har lagts till som stöd för läsaren.

• • •

En resenärs berättelse

1. Den rörande individen känd som Báb och de olika berättelserna om denna sekts sanna natur av är på människors tungomål och omtalade och ingår på den persiska historiens sidor och på europeiska krönikors blad. Men på grund av mångfalden av deras påståenden och deras berättelser, är de inte värda det förtroende som de borde ha. En del har lösgjort sina tungor i extremt ogillande och fördömande, vissa utländska krönikor har uttryck sig med en berömmande ansträngning, medan en del grupper har noterat vad de själva har hört utan att nämna sitt eget ogillande eller gillande.

2. Eftersom dessa olika berättelser är upptäckande på olika sidor och återgivandet av dem skulle leda till långrandighet, därför vad gäller denna frågas historik (begrundades med största omsorg under mina resor till alla delar av Persien, vare sig långt bort eller nära, från de utom och de inom, från vänner och främlingar) och varom de tvistande är överens, skall kortfattat nedskrivas, så att en sammanfattning av de faktiska omständigheterna kan stå till förfogande för dem som törstar efter kunskapens fontän och som strävar efter att bli förtrogen med alla händelser.

3. Báb var en ung köpman av ädel härstamning. Han föddes i år ett tusen två hundra trettiofem A.H. på första dagen i Muharram,[1] och när efter några år hans fader Siyyid Muḥammad-Riḍá gick bort uppfostrades Han i Shíráz i armarna på sin morbror Mírzá Siyyid ‘Alí, en köpman. Efter att ha uppnått mognad bedrev Han handel i Búshihr, först i partnerskap med sin morbror och därefter på egen hand. På grund av vad som observerades i Honom var Han känd för sin gudsfruktan, hängivenhet, dygd och fromhet och man ansåg att sådan var Hans karaktär.

4. År ett tusen två hundra sextio A.H., när Han var på sitt tjugofemte levnadsår, visade sig vissa tecken i Hans uppförande, beteende, sätt och uppträdande, varigenom det blev uppenbart i Shíráz att han hade vissa inre strider och några andra strider under Hans vingar.

1 Den 20 oktober 1819.2 of 44

Travelers narrative

Han började tala om och förklara Portens ställning.[2] Det Han avsåg med begreppet Báb Port var, att Han var kanalen för nåden från någon fantastisk person fortfarande var bakom ärans slöjor, som var innehavaren av otaliga och gränslösa fullkomligheter, av vilka Han rördes och av vilkas kärleksband Han hade närts. Och i den första boken som Han skrev som var en förklaring av Josefs Sura[3] vände Han sig själv i alla stycken till den osedda Gestalten från vilken Han fick hjälp och nåd, sökte stöd i Hans inledande förberedelser och längtade efter att uppoffra livet längs vägen av kärlek till Honom.

5. Bland andra är den här meningen: ”O Guds Kvarleva, jag är helt offrad för dig, jag är nöjd med förbannelser på din väg, jag ber om intet förutan att bli dräpt för kärlek till Dig och Gud den Högste är tillräcklig för ett evigt skydd.”

6. Han har också författat flera verk med förklaringar och tolkningar av koranverser, och böner på arabiska, som väcker och uppmanar människan att förvänta sig framträdandet av den personen och böckerna han har kallat ”Inspirerade sidor” och ”Samvets ord.” Men vid en undersökning upptäcktes att Han inte hävdar en uppenbarelse från en ängel.

7. Eftersom Han var känd bland folket för bristen på undervisning och utbildning, framstod denna omständighet för människor som övernaturlig. Vissa människor var böjda mot Honom, men större delen uppvisade ett starkt ogillande, medan alla rättslärda och advokater med anseende som ockuperade stolar, altaren och predikstolar var enhälligt överens om utrotning och bekämpning, förutom gudomliga i Shaykhí sällskapet som var eremiter och enslingar och som samtyckte till deras trossatser, som var ständigt sökande efter en stor, ojämförlig och pålitlig person som de betraktade, enligt deras egen terminologi, som den ”fjärde grundpelaren” och den centrala manifestationen av sanningarna i en dyrbar religion.

8. Ett stort antal, som Mullá Ḥusayn från Bushrúyih, Mírzá Aḥmad från Azghand, Mullá Ṣádiq Muqaddas, de heliga, Shaykh Abú-Turáb från Ishtihard, Mullá Yúsúf från Ardibíl, Mullá Jalíl från Urúmíyyih, Mullá Mihdí från Kand, Shaykh Sa’íd indien, Mullá ‘Alí från Bastám och liknande trädde fram inför Honom och spred sig till alla delar av Persien.

9. Báb själv begav sig ut för att utföra rundvandringen runt Guds hus.[4] Vid hans återkomst, när nyheten om hans ankomst till Búshihr nådde Shíráz, rådde det mycket diskussion och en märklig spänning och upphetsning blev uppenbar i den staden. En stor majoritet av rättslärda försatte sig att förneka Honom, påbjöd massaker och förstörelse och de förorsakade Ḥusayn Khán Ajúdán-báshí, som var guvernör i Fárs, att utsätta av Bábs missionärer för misshandel, som för Mullá Ṣádiq Muqaddas; när de hade bränt upp hans mustascher och skägg tillsammans med Mírzá Muḥammad-‘Alí från Barfurúsh och Mullá ‘Alí-Akbar från Ardistán satte de grimmor på alla tre och ledde runt dem på gatorna och basarerna.

10. När Persiens rättslärda inte hade någon administrativ förmåga, trodde de att våld och inblandning skulle orsaka utplåning och lugn och leda till förtryck och glömska; medan inblandningen i samvetsfrågor orsakade stabilitet och fasthet och drog till sig uppmärksamheten från människor blickar och själar, som det faktiskt ofta har visats experimentellt många gånger. Så denna bestraffning blev allmänt känd och de flesta män utsattes för undersökningen.

11. Guvernören i Fárs, handlade i enlighet med det som rättslärda ansåg vara lämpligt, skickade flera ryttare, som förde Báb till dem, klandrade och anklagade Honom i närvaro av rättslärda doktorer och akademiker och lösgjorde Hans tunga och krävde upprättelse. När Báb bemötte deras kritik och verkligen stod på sig, på ett tecken från ordförande gav de honom ett våldsamt slag, förolämpande och fördömde Honom, på ett sådant sätt att Hans turban föll från hans huvud och ett märke av slaget var synligt i hans ansikte. Vid mötets avslutades beslöts att rådgöra och ta emot borgen och försäkringar från Hans

2  Den 23 maj 1844.3  Koranensbudskap, Sura 12, Yusuf (Josef).4   Báb påbörjar sin pilgrimsfärd till Mecka.

3 of 44

Travelers narrative

morbror Ḥájí Siyyid ‘Alí, sända Honom till hans hus och förbjöd Honom att ha samröre med släktingar eller främlingar.

12. En dag kallade de Honom till moskén uppmanade och tvingande Honom att ta tillbaka sina ord, men Han talade från predikstolen så klokt att Han tystade och kuvade de närvarande och för att befästa och stärka Sina anhängare. Man trodde sedan att Han hävdade att Han var mediet för nåden från Hans Höghet, tidsålderns Herre (frid vare med Honom); men efteråt blev det känt och uppenbart att Han ansåg sig vara Porten, Bábíyyat till en annan stad och mediet för ynnesten av en annan person vars egenskaper och attribut som fanns i Hans böcker och avhandlingar.

13. I alla händelser är, som nämnts, med anledning av rättslärdas bristande erfarenhet och skicklighet i administrativ vetenskap och kontinuerlig följd av deras beslut, var kommentar mycket vanliga och deras inblandning mot Báb gav eko över hela Persien, orsakade vännernas ökande glöd som trädde fram ur tvekande. Med anledning av dessa händelser ökade människornas intresse och i alla delar av Persien några av Guds tjänare böjde sig mot Honom, tills frågan fick så stor betydelse att den avlidne kung Muḥammad Sháh utsåg en viss person som hette Siyyid Yaḥyá från Daráb, som var en av de mest kända av rättslärda och Siyyids liksom ett objekt för vördnad och förtroende, gav honom en häst och pengar, så att han kunde företa sin resa till Shíráz och personligen undersöka saken.[5]

14. När den ovan nämnda Siyyiden anlände till Shíráz intervjuade han Báb vid tre tillfällen. Det första och andra mötet bestod av frågor och svarar, under det tredje mötet begärde han att få en kommentar till Suran kallad Kawthar,[6] och när Báb, utan tanke eller reflektion, skrev en detaljerad kommentar till Kawthar i hans närvaro, blev ovan nämnda Siyyid charmerad och hänförd av Honom och omedelbart, utan hänsyn till framtiden eller ångest för resultatet av denna tillgivenhet, skyndade han sig till Burújird till sin fader Siyyid Ja’far, känd som Kashfí och gjorde honom bekant med frågan. Och trots att han var klok och ansvarsfull och var vana att ta hänsyn till tidens krav på den tiden skrev han utan fruktan eller vånda en detaljerad redogörelse för sina iakttagelser till Mírzá Lutf-‘Alí, kammarherren, för att senare kunna överlämnas till kungen, medan han själv reste till alla delar av Persien och i varje stad och by kallade folket från predikstolarna att de rättslärda beslutade att han måste vara galen, förklarade det vara ett säkert fall av förtrollning.

15. När nyheten om doktorernas beslut och det ramaskri det väckte och de smädande rättslärda nådde Zanján, Muḥammad Mullá ‘Alí den gudomlige, som var en man som kännetecknades av genomträngande tal, skickade en av dem som han kunde lita på till Shíráz för att undersöka denna fråga. När denna person hade bekantat sig med uppgifterna om dessa händelser på ett sådant sätt som var nödvändig och lämplig, återvände han med vissa av Bábs skrifter. När den gudomlige hörde hur det var ställt och hade gjort sig förtrogna med skrifterna, trots att han var en expert i kunskap och känd för sin djupgående forskning, blev han tokig och blev galen som var förväntat: han samlade ihop sina böcker i föreläsning-rummet sade, ”vinets vårsäsong har kommit” och yttrade den här meningen: ”Sökandet efter kunskap efter att uppnått det kända är klandervärt.” Sedan från toppen på predikstolen kallade och bad han alla sina lärjungar att anamma doktrinen och skrev sin egen förklaring och bekännelse till Báb. I Sitt svar bedyrade Báb för honom skyldigheten för församlings bön.

16. Trots att de rättslärda i Zanján stod upp med hjärta och själ för att uppmana och förmana människorna kunde de inte påverka någonting. Slutligen var de tvungna att vända sig till Ṭihrán och framförde sina klagomål inför den nyligen avlidne kung Sháh Muḥammad, begärde att Mullá Muḥammad-‘Alí skulle kallas till Ṭihrán. Så den kungliga ordern utgick om att han skulle träda fram.

17. När han nu kom till Ṭihrán förde de honom inför en konklav av rättslärda, men det berättas att, efter många kontroverser och ordstrider skedde intet med honom i denna

5 Muḥammad Sháh dog 4 September, 1848; En engelsk översättning av En resenärs berättelse, dök först upp 1891.

6  Koranensbudskap Sura 108, Al-Kawthar (Det godas överflöd).4 of 44

Travelers narrative

församling. Den nyligen avlidne konungen förlänade honom därför en person och femtio túmáns för sina omkostnader och gav honom tillstånd att återvända.

18. Hur som helst spreds dessa nyheter i alla delar och regioner i Persien och flera gudfruktiga nyomvända tillkom i Fárs, rättslärda uppfattade att frågan hade växt i betydelse, så att kraften att handha den hade flytt deras händer och att fängelse, misshandel, plågar och förödmjukelser var fruktlösa. Så de betygade inför guvernören i Fárs, Ḥusayn Khán, ”Om du önskar släcka denna brand, eller eftersträvar att bestämt sätta stopp för denna splittring och detta sönderfall, är ett omedelbart botemedel och en avgörande åtgärd att döda Báb. Och Báb har församlat en stor härskara och planerar ett uppror.”

19. Således befallde Ḥusayn Khán, ‘Abdu'l-Ḥamíd Khán, högste kommendanten att attackera Bábs morbrors hus, kl 24.00, från alla sidor och beslå Honom och alla Hans an-hängare med handbojor. Men ‘Abdu'l-Ḥamíd Khán och hans härskara påträffades ingen i huset förutom Báb, hans morbror och Siyyid Kázim från Zanján; och av en tillfällighet, den natten, tvingade pesten och den extrema hettan Ḥusayn Khán att fly, han släppte Báb under förutsättning att Han lämnade staden.

20. På morgonen efter den natten avreste Báb med Siyyid Kázim från Zanján, från Shíráz till Iṣfahán. Innan Han nådde Iṣfahán skrev han ett brev till Mu’tamídu’d-Dawlih, guvernören i provinsen och efterfrågade lämpligt boende på någon plats med tillstånd av regeringen. Landshövdingen utsåg Imám-Jum’ihs herrgård. Där vistades Han under 41 dagar, samtyckte till en begäran av Imámen och skrev Han utan reflektion en kommentar till sura V’al-‘Asr inför sällskapet.[7] När denna nyhet nådde Mu’tamíd begärde han en intervju med Honom och frågade Honom om det ”särskilda uppdraget”. I samma intervju skrevs ett svar som bevisade det ”särskilda uppdraget”.

21. Mu’tamíd gav order om att alla rättslärda skulle sammankallas och diskutera med Honom i en konklav och att diskussionen skulle troget nedtecknas utan förändring av Hans privata sekreterare, så att den kunde sändas till Ṭihrán och oavsett vilket Kungligt påbud och dekret som ordinerades borde det verkställas.

22. Doktorerna betraktade emellertid detta arrangemang som en försvagning av lagen, och samtyckte inte, men de höll en konklav och skrev, ”Om det finns tvivel i denna fråga finns det behov av en församling och diskussion, men den här personens oenighet med den mest lysande lagen är tydligare än solen därför är bästa möjliga sak att tillämpa lagens mening i praktiken.”

23. Mu’tamíd önskade sedan hålla den sammankallade konferensen i sin närvaro, så att den faktiska sanningen kunde uppenbaras och hjärtan få frid, men dessa rättslärda doktorer och ärade akademiker, var ovilliga att föra dyrbara lagar i förakt, godkännande inte diskussioner och kontroverser med en ung köpman, med undantag för att den mest lärde kloke Áqá Muḥammad-Mihdí och den framstående platonisten Mírzá Ḥasan från Núr. Konferensen avslutas med förhör om vissa punkter angående vetenskapens grundläggande dogmer och förklaring och analys av Sadrá Mullás läror. Så ingen slutsats nådde guvernören från denna konferens, de rättslärdas allvarliga straff och tuffa beslut genomfördes inte, men angelägen om att snabbt och effektivt dämpa den stora oron, undvika en allmän turbulens, lät han sprida en rapport om att ett dekret hade utfärdats som befallde att Báb skulle skickas till Ṭihrán för att vissa avgörande uppgörelser i tvister kunde uppnås, eller att några de modiga gudomliga kunde vara förmögna att vederlägga honom.

24. Han förvisades Honom således från Iṣfahán i sällskap med sin egen ridande livvakt, men när de nått Murchih-Khar gav han hemliga order om Han skulle vända tillbaka till Iṣfahán, där han gav Honom en fristad och asyl under sitt egna privata tak försedda bostad och inte en själ förutom de förtroliga och betrodda anhöriga till Mu’tamíd visste något om Báb.

25. Under en period på fyra månader pågick detta och Mu’tamíd gick vidare till Guds nåd. Gurgín Khán, Mu’tamíds kusin, kände till att Báb befann sig i hans privata lägenhet och

7  Koranensbudskap Sura 103, Al-‘Asr (Den flyende tiden).5 of 44

Travelers narrative

han gjorde en förfrågan till premiärministern. Mírzá Ḥájí Aqásí, den ryktbare ministern, utfärdade en avgörande befallning och gav instruktioner om att de skulle sända Báb i hemlighet förklädd under eskort av Núsayrí ryttare till huvudstaden.

26. När Han nådde Kinár-Gird kom en färsk order från premiärministern som utsåg byn Kulayn som boning och vistelse plats. Han förblev där under en period på 20 dagar. Efter att Báb översänt en skrivelse till den kungliga närvaron, begärde att få audiens för att framställa sanningen om sin ställning, förväntade Han sig att detta skall vara ett medel för att uppnå stora fördelar. Premiärministern godkände inte denna och framställan till kungliga närvaron: ”Den kungliga kavalkaden står i startgroparna och att engagera sig i dagsaktuella frågor kommer bara bidraga till störningar i riket. Det råder inte heller några tvivel om att huvudstadens mest anmärkningsvärda rättslärda kommer också att agera på samma sätt som rättslärda i Iṣfahán, det kommer att bli ett allmänt utbrott, eller att enligt den oklanderliga Imámens religion, kommer inte ta någon hänsyn tas till denna Siyyids blodsband, ja verkligen, mer lagligt än moders mjölk. Det kungliga tåget är förberett för resan, inte heller finns några hinder eller förhinder inom synhåll. Det råder inget tvivel om att Báb kommer att vara orsaken till de allvarligaste problemen och den största olyckan. Därför är, den förberedda klokaste planen följande: ’att placera denna person i slottet Mákú under det Kungliga tågets frånvaro från sin plats vid den kejserliga tronen och att skjuta upp för audiensen till tidpunkten för hans återkomst.’”

27. I överensstämmelse med denna uppfattning ställdes en skrivelse till Báb i Hans Majestäts egen handstil och enligt den traditionella berättelsen om andemeningen i detta brev är sammanfattningen denna: (efter titlarna). ”När det kungliga tåget står inför sin avgång från Ṭihrán, att mötas på ett passande sätt är omöjligt. Vill du bege dig till Mákú och där stanna och vila ett tag, engagerad i bön för vårt segerrika rike och vi har ordnat så att de under alla omständigheter skall visa dig uppmärksamhet och respekt. När vi kommer tillbaka från resan kommer vi enkom kalla på dig.”

28. Efter detta sände de iväg Honom med flera ridande beskyddare (bland dem Muḥammad Big, kuriren) till Tabríz och Mákú.

29. Förutom detta återberättade Bábs anhängare vissa budskap förmedlade av Honom genom instrumentet Muḥammad Big (bland vilka ett var ett löfte om att läka kungens fot, men på villkor att en intervju och undertryckning av majoritetens tyranneri) och premiärministern förhindrande befordran av detta brev till den kungliga närvaron. För han gjorde själv anspråk på att vara en andlig ledare och var redo att handha det religiösa chefskapet funktioner. Men andra förnekar dessa berättelser.

30. I varje fall skrev Han under resan ett brev till premiärministern och sade ”Du kallade på mig i Iṣfahán för att möta rättslärda och för att uppnå en lösning på tvisterna. Det som har hänt nu är att den utmärkta avsikten har ändrats för Mákú och Tabríz?”

31. Trots att Han var fyrtio dagar i staden Tabríz nedlät sig inte de rättslärda doktorerna att närma sig Honom och ansåg det inte vara rätt att träffa honom. Därefter sände de honom till borgen Mákú och under nio månader inkvarterade de Honom i en oåtkomligt borg som ligger på toppen av ett högt berg. Och ‘Alí Khán från Mákú, på grund av hans stora kärlek för profetens familj, gav Honom den uppmärksamhet som var möjligt och gav tillstånd för vissa personer att konversera med honom.

32. Nu när de verkställande prästmännen i Ádhirbáyján märkte att i alla delar runt omkring Tabríz var det som om den sista dagen hade kommit på grund av det omåttliga larmet, begärde de att regeringen skulle straffa Bábs anhängare och förflytta Báb till borgen Chihríq. Så sände de Honom till den borgen och överlämnade Honom till Yaḥyá Kháns, Kurdens, händer.

33. Ära vare Gud! Trots dessa beslut av framträdande doktorer och vördnadsvärda rättslärda och guvernörens stränga straff och tillrättavisningar – misshandel, landsförvisningar och fängslande, tilltog denna sekt dag för dag och diskussionerna och dispyterna var sådana på möten och sammanträden i alla delar av Persien att det fanns inte någon konversation om något annat än detta ämne. Stort var det tumult som uppstod: den dyrbara religionens

6 of 44

Travelers narrative

rättslärda klagade, folk i allmänhet var högljudda och upphetsade och vännerna jublade och applåderade.

34. Men Báb själv fäste inte någon vikt vid dessa uppror och upplopp och likadant var det längs vägen och i borgarna Mákú och Chihríq, kväll och morgon, nej, dag och natt, i den extremaste hänryckning och förvåning, skulle Han begränsa sig till att upprepa och begrunda egenskaper och attribut av den frånvarande men ändå närvarande, angående och beträffande Hans person.[8] Sålunda omnämner han Honom i den här är meningen:

35. ”Fast oceanens ve rasar på alla sidor och ödets blixtrar i snabb följd och sorgernas och bedrövelsernas mörker intar själen och kroppen, ändå är mitt hjärta upplyst av minnet av ditt ansikte och min själ är som en rosenträdgård av din naturs parfym.”

36. Kort sagt, Han hade vistats tre månader i borgen Chihríq, när de framstående rättslärda doktorerna i Tabríz och de lärda i Ádhirbáyján skrev till Ṭihrán och krävde ett hårt straff för Báb för att hota och skrämma folket. När premiärministern Ḥájí Mírzá Aqásí skådade upproret och alla rättslärdas smädande i alla distrikt i Persien, var han nöd och tvungen att bli deras medbrottsling och befallde att Han skulle förflyttas från Chihríq till Tabríz. I samband med Hans färd genom Urúmíyyih behandlade guvernören i distriktet, Qásim Mírzá, Honom extra artighet och en stor samling av höga och låga var framträdande. De uppträdde med största respekt.

37. När Báb nått Tabríz ställde de Honom efter några dagar inför en regerings tribunal. Den rättslärda; Nizámu'l-'Ulamá Mullá; Muḥammad-i-Mamaqání; Mírzá Aḥmad; Imám-Jum’ih; Mírzá ‘Alí-Aṣghar, Shaykhu’l-Islám och flera andra prästmän var närvarande. De frågade om Bábs anspråk. Han framställde sitt anspråk att vara Mihdi, varpå en väldig turbulens uppstod. Framstående rättslärda, överväldigade omringade honom på alla sidor och sådan var anstormning av ortodoxin att det hade inte varit ett stort under om bara en ungdom hade stått emot berget Elburz.[9] De krävde bevis. Utan tvekan reciterade Han tex-ter och sade: ”Det här är det bestående och det mest mäktiga beviset.” De kritiserade hans grammatik. Han anförde argument från Koranen, lade fram därifrån ställen med liknande överträdelser av reglerna i grammatik. Församlingen bröt upp och Báb återvände till sin egen bostad.

38. Himmelskt vaggade kronprinsen var vid den tidpunkten guvernör för Ádhirbáyján. Han uttalade ingen dom över Báb och inte heller hade han lust att ingripa mot Honom. Doktorerna ansåg det emellertid det var lämpligt att åtminstone tillfoga kraftig aga och de beslutade om piskning. Men ingen i kåren av Farráshes samtyckte till att bli instrument för att utdela detta straff. Så Mírzá ‘Alí-Aṣghar, Shaykhu'l-Islám, som var en av de ädla Siyyids, förde honom till sitt hus och med sina egna händer använde käpparna. Efter detta sände de Báb tillbaka till Chihríq och utsatte Honom för en strikt isolering.

39. När nyheten om denna misshandel, aga, inspärrning och stränghet nådde alla delar av Persien, samlade lärda prästmän och högt aktade rättslärda som ägde makt och inflytande sina bemödanden för att utrota och bekämpa av denna sekt, utövade sina yttersta ansträngningar. Och de skrev om sitt beslut, nämligen ”att denna person och hans anhängare har helt fel och sårar kyrka och stat.” Och när Persiens guvernörer hade den största makten, i vissa provinser följde de detta beslut och de gick samman för att utrota och skingra bábierna. Men kung Muḥammad Sháh agerade efter moget övervägande i denna fråga, han reflekterande, ”Denna yngling av ren härstamning och från familjen till Honom tilltalad med ’Vore det inte för dig.’ Så länge inga kränkande handlingar som är oförenliga med offentlig frid och välfärd utgår från Honom, bör regeringen inte störa Honom.” Och när än de rättslärda vädjade till honom från de omgivande distrikten, gav Han antingen inget svar eller befallde dem att agera efter moget övervägande.

40. Trots att det mellan framstående rättslärda doktorer och meriterade akademiker och lärda personer som var anhängare till Báb, tilltog motsättningarna, diskussionerna och striderna så att i vissa provinser önskade de hänfalla till att ömsesidigt nedkalla

8  En hänvisning till Bahá'u'lláh, ”honom som Gud skall uppenbara”, vars föregångare Báb ansåg sig vara.9 Elburz, Elburs, Alburz eller Alborz är en bergskedja i norra Iran mellan Kaspiska havet i norr och Iranska

höglandet i söder, med Kaviröknen i sydost.7 of 44

Travelers narrative

förbannelser och för guvernörerna i provinserna, skapades även sätt att erhålla vinst, så att stora upplopp och oroligheter uppstod. Och eftersom giktens onda hade våldsamt angripit konungens fot och upptog hans världsliga tankar, blev det goda omdömet för chefen ministeriets, den berömda Ḥájí Mírzá Aqásí, medelpunkten för affärernas handhavande och hans oförmåga och bristande resurser blev lika synbara som solen. Varje timme utformade Han en ny uppfattning och gav nya order: Vid ett tillfälle skulle han försöka stödja rättslärdas beslut, förklarade att utrotning och bekämpning av bábíerna som nödvändigt: Vid ett annat tillfälle han skulle ladda rättslärda med aggressivitet, angående otillbörlig inblandning som strider mot rättvisa: Vid ett annat tillfälle skulle han bli gåtfull och säga, ”Alla dessa röster från konungen”,[10] eller med sin tunga upprepa, ”Moses är i krig med Mose”[11] eller deklamera, ”Det är intet utan din rättegång.”[12] Kortfattat, denna föränderliga minister, på grund av hans vanstyre i viktiga frågor och misslyckande med kontrollen och ordningen i samhällsfrågor, agerade så att störningar och larm uppstod från alla håll och riktningar: den mest framstående och inflytelserika av rättslärda befallde allmänheten att förtrycka Bábs anhängarna och ett allmänt angrepp ägde rum. I synnerhet när anspråket på att vara den utlovade Mihdí nått utfrågning av framstående präster och mycket rättslärda började jämra sig klagade och ropade från sina predikstolar och sade: ”En av religionens grundläggande och de tillförlitliga traditioner överförda från de heliga Imámerna, nej, den huvudsakliga grunden för kyrkan av Hans höghet Ja'far,[13] är den obefläckade tolfte Imámens Försvinnande (frid varde med dem).”Vad har hänt med Jábul-qá? Var har Jábulsá tagit vägen? Vad är den mindre ockultationen? Vad har det blivit av den stora Ockultation? Vilka är Ḥusayn ibn Rúhas ord och vad vilka är Ibn Mihríyárs traditioner? Vad skall beskyddarnas och hjälparnas flykt betyda? Hur skall vi handha erövringen av öst och väst? Var är Antikrists åsna? När skall Súfyáns framträdande ske? Var är tecknen i den heliga familjens tradition? Var är det som den segrande kyrkan har beslutat? Frågan befinner sig inte utom ett av två alternativ: antingen måste vi tillbakavisa de heliga Imámernas traditioner, bli uttröttade av Ja'fars[25] kyrka och Imámerns tydliga antydningar som störda drömmar, eller vi måste överväga att förkasta i enlighet med trons primära och sekundära doktriner och de väsentliga och uttryckliga förklaringarna av den mest lysande lagen, nej, en ödeläggelse av denna person är vår främsta plikt. Om vi blundar för dessa tillförlitliga traditioner och allmänt erkända uppenbara doktriner, då skall ingen kvarleva uthärda i den obefläckade Imámens kyrkas fundamentala grund: vi skall varken vara Sunniter, inte heller skall vi vara av den förhärskande sekten som fortsätter att vänta på den utlovade Helige och tro på den avlade Mihdí.[14] Annars måste vi anse det tillåtet att öppna den Heliga porten och betrakta Honom som skall stå upp från Muḥammads familj som besitter två tecken: det första villkoret, Helig härstamning; det andra, att han besitter gudomligt briljanta verser. Vad kan vi göra med dessa tusen år gamla övertygelser, Shí'iternas rättesnören, eller vad skall vi säga om deras mycket rättslärda och framstående präster? Hade alla dessa fel? Reste de i försyndelsens dal? Vilket uppenbart falskt påstående det är! Vid Gud, det är ett ting att byta tillbaka! O människor, släck denna brand och glöm dessa ord! Ack! Ve våran tro, ve våran lag!

41. Sålunda framförde de klagomål i moskéer och kyrkor i Predikstolar och församlingarna.

10  Mathnaví.11  Mathnaví.12 Koranensbudskap [7:154] ”Och när Moses vrede stillats tog han upp lagtavlorna, och ur det skrivna

strömmade vägledning och nåd över dem som stod i bävan inför sin Herre.” 13 Jafar al-Sadiq, född 702 i Medina, död 765, arabisk religionslärd, rättslärd och vetenskapsman. Han var

Shí‘ia imam (den sjätte enligt imamiterna och den femte enligt ismailiterna). Han betraktas som ofelbar av shiitiska muslimer. Abu Hanifa och Malik ibn Anas, som grundade två sunnitiska lagskolor (madhhab), studerade för Jafar as-Sadiq. Det gjorde även Wasil ibn Ata som etablerade den Mu'taziliter skolan inom islamisk teologi (kalam). Efter as-Sadiqs död splittrades Shí‘itiska muslimer över frågan om hans efterträdare. Enligt imamiterna eller tolvsekt Shí‘ia var Musa al-Kazim hans rätta efterträdare. Ismailiterna eller sjusekts Shí‘ia valde däremot en annan efterträdare. Imam Musa al-Kazim dog i året 795 i Sindi ibn Shahiq. Även den kända fysikern och kemisten Jaber ibn hajjan eller Geber som han kallades i Europa var Imam Jaffar al-Sadiqs elev.

14 Sh í'iterna.8 of 44

Travelers narrative

42. Men bábíernas ledare utarbetade avhandlingar mot som bemötte dem och bringade ordning i svaren enligt sina egna funderingar. Skulle dessa diskuteras i detalj skulle det bidra till långrandighet och vårt syfte är historiska uttalanden, inte att argumentera för att anta eller förkasta, men kärnpunkten i vissa svar är denna: Att de innehöll bevis för det allenarådande och bevis uppväger traditioner, med tanke på det tidigare som roten och det senare som grenen och sade de: ”Om grenen inte håller med roten utgör den inte ett argument och är ovärdig tillit, för de rapporterade följderna har ingen rätt att motsätta sig att den etablerade principen och kan inte argumentera mot den.” I sådana fall anser de tolkningen vara uppenbarelsens sanning och kärnan i sanna uttolkningar: Exempelvis tolkade de Qá’im upphöjdhet som en mystisk upphöjdhet och Hans erövringar som erövringar av hjärtats städer, anförde till stöd för ödmjukheten och omintetgörelsen av de förnämsta martyrerna (må alla varelsers liv vara en uppoffring för honom). För Han var en sann manifestation av den välsignade versen ”och att Våra styrkor av troende skall hemföra segern”[15] ändå, trots detta, drack han ur martyrskaps kopp i fullkomlig ödmjukhet och vid nederlagets yttersta stund, triumferade över sina fiender och blev den högsta Härskarans mäktigaste trupp. Likaså betraktade de, de talrika skrifter som, trots sin brist på utbildning, Báb hade författat, på grund av den Helige Andes tillskyndande, som utdrag ur böcker stridande emot förklaringar överlämnade av bemärkta män, anförde traditioner som uppenbarligen överensstämmer med deras syften och höll fast vid tillkännagivanden av vissa betydande personer i gångna tider. De ansåg också att konvertering av stränga och avskilda rättslärda och framstående volontärer från Isláms dyrbara religion, som ett giltigt bevis, Bábs uthållighet och ihärdighet som det mest mäktiga tecknet och med tillhörande mirakel och när dylika sammanhang, är helt och hållet främmande för våra syften, har vi i all korthet förbigått dem och vi kommer nu att återgå till vårt ursprungliga ämne.

43. Vid tidpunkten för dessa händelser dök vissa personer upp bland bábíerna som hade ett främmande inflytandet och framträdande på denna sekt. Bland dessa fanns Mírzá Muḥammad-‘Alí från Mázindarán, som var lärjunge till den lysande Siyyid (må Gud upphöja hans ställning) Ḥájí Siyyid Kázim i Rasht och som var kollega med och följeslagare till Báb på Hans pilgrimsresa. Efter ett tag utgick vissa sätt och påstående från Honom så att alla, agerade med absolut förtroende, betraktade lydnad av Honom som ett ointagligt fäste, så även Mullá Ḥusayn från Bushrúyih, som var ledare för alla och domare vädjade till dylika ädla och ödmjuka i denna sekt, som brukade uppföra sig i hans närvaro med stor ödmjukhet och med en ödmjuk tjänares själv förödmjukelse.

44. Denna personlighet upphöjde själv Bábs ord med största ståndaktighet och Báb gjorde full rättvisa åt inläggen och prisade och ärade honom, förklarar hans uppror vara ett stöd från den Osedda. I framförande och stil han var ”uppenbart magisk” och i fasthet och ihärdighet överlägsen alla. Mot slutet av år 1265 A.H. efter en dom av ledaren för de rättslärda Sa’ídu’l-‘Ulamá’[16] ledaren för de gudomliga i Barfurúsh, gav han sitt huvud och gav upp sitt liv mitt under det extremaste larmet och högljudda protesterna.

45. Och bland dem var hon som betitlades Qurratu’l-‘Ayn dottern Ḥájí Ṣáliḥ, den kloke från Qazvín, den vise doktoren. Enligt vad som berättas, var hon utbildad i olika konstformer, förvånade med sin förståelse och sina tankar de mest framstående mästarna med hennes uttrycksfulla avhandlingar om uttolkningar och traditioner av den dyrbara boken och var ett mäktigt tecken för den ärofulle Shaykh av Ahsás doktriner. Vid de heliga helgedomarna kastade hon ljus över frågor från Kázims gudomliga lampa och uppoffrade frivilligt sitt liv på Bábs väg. Hon diskuterade och debatterade med rättslärda doktorer och de vise, släppte lös sin tunga för att upprätta sin doktrin. Hon förvärvade en sådan ryktbarhet att de flesta människor som var akademiker eller mystiker försökte lyssna på hennes anföranden och var ivriga att bekanta sig med hennes förmåga till spekulation och slutledning. Hon hade en hjärna full av tumultartade idéer, intensiva tankar och rastlöshet. På många platser triumferade hon över det omtvistade, redogjorde för de mest subtila frågorna. När hon var

15 Koranensbudskap [37:173] ”och att Våra styrkor av troende skall hemföra segern.”16 Sa’ídu’l-‘Ulamá’: En förfärlig präst som orsakade Quddús mycket lidande. ”… den fanatiska, ursinniga och

skamlösa muitahid från Bárfurúsh.” (GPB 39, 42- 83).9 of 44

Travelers narrative

fängslad i borgmästarens hus, Maḥmúd Kalantar,[17] i Ṭihrán och pågick festligheterna och bröllopsglädjen, de närvarande fruarna till stadens stora magnater som var gäster blev så charmade av hennes tals skönhet att de glömde festligheterna och de samlades runt henne distraherade av att lyssna till hennes ord, till melodierna och av att bevittna hennes underverk blev de ointresserade av att beskåda behagliga och okända syner som är förbundna med ett bröllop. I korthet, hennes talarkonst var tidens höjdpunkt och i logiskt tänkande världens problem. Det fanns inget spår av rädsla eller blygsel i hennes hjärta, inte heller medförde ministrars vänliga förmaningar någon vinst eller förlust för henne. Trots att hon var som det unga flickor uppfyller i bröllops gemak, tillmätte även handfasta män henne stor betydelse och hon fortsatte anstränga sig på ståndaktighetens väg tills hon gav upp sitt liv efter en dom av de mäktiga rättslärda i Ṭihrán. Men skulle vi ägna oss åt dessa detaljer skulle frågan bli långrandig

46. Ja, Persien var i detta kritiska tillstånd och de rättslärda var förbryllade och ängsliga, när den gamle prins Muḥammad Sháh avled och överhöghetens tron pryddes av den nya monarkens personlighet. Mírzá Taqí Khán Amír-Nizám, som var premiärminister och den främste regenten, hans despotiska makt tog ett fast grepp om tyglarna för det brittiska samväldets frågor och manade sin ambitions springare till egensinnighetens och det egna ägandets arena. Denna minister var en person som saknade erfarenhet och hänsynstagande för beslutens konsekvenser, blodtörstig och skamlös och snabb och redo att utgjuta blod. Sträng bestraffning betraktade han som klok administration och hårt bönfallande, ansättande, injagade fruktan och skrämde människorna som han betraktade vara stödpunkter för monarkins befordran. Och när Hans Majestät Konungen var i de tidiga ungdomsåren hänföll ministern till egendomlig nyckfullhet och lät enväldets trummor ljuda i handhavandet av frågor: På eget bevåg, utan att söka tillstånd från kungliga närvaron eller råd av ansvarsfulla statsmän, han utfärdade order om att förfölja bábíerna, föreställde sig att genom övermåttlig kraft kunde han utrota och undertrycka frågor av denna karaktär och att hårdheten skulle bära god frukt, medan i själva verket ger inblandning i samvetsfrågor dem bara större valuta och styrka, desto mer du strävar efter att utsläcka desto mer kommer lågan att brinna, särskilt i frågor om tro och religion, som spred sig och vann inflytande så snart som blod blev utgjutet och starkt påverkade människors hjärtan. Dessa ting har förts till bevis och det största beviset är just denna behandling. Så berättas det att en viss bábíers ägodelar i Káshán plundrades och hans hushåll spreds och skingrades. De plundrade honom naken och gisslade honom orenade hans skägg, satte honom baklänges på en åsna, Förevisades honom genom gatorna och basarer med yttersta grymhet, till ljudet av trummor, trumpeter, gitarrer och tamburiner. En viss gabr[18] som absolut inte kände till något om världen eller dess invånare kom av en händelse sitta avsides i ett hörn i ett karavanseraj. När människornas rop upphöjdes hastade han ut på gatan och blev medveten om brottet och gärningsmannen och orsaken till hans offentliga onåd och straff alla detaljer, och samma dag gjorde han en undersökning av bábi-samfundet och sade: ”Denna mycket dåliga behandlingen och allmänna förödmjukelsen är ett bevis på sanningen och det allra bästa argument. Hade det inte varit så skulle kanske tusen år ha passerat utan att någon som mig blev informerad.”

17 Kalántar, komparativ av Kalán (stor, stor), en term som används för att beteckna en hövding eller ledare, synonymer pišvá och moqaddam. I slutet av 1300-talet ordet kalántar användes för att beteckna en stam hövding, militär, geografisk eller yrkesmässig enhet. Från sena 1400-talet och framåt, särskilt använt för att beteckna den lokala officiella (borgmästaren) ansvarar för administrationen av en stad, och i denna betydelse ersatte den äldre termen raʾis för denna funktionär.

18 Gabr: är en persisk språk term som ursprungligen användes för att beteckna en anhängare av zoroastrianism. Historiskt sett har ”gabr” var en teknisk term som synonymt med ”mōg”, "magi|magus", som betecknar en anhängare av Zoroastrianism, och det är med denna innebörd som begreppet används i mycket tidiga nya persiska texter såsom ”Shahnameh”. Med tiden har, ”gabr” kommit att ha en nedsättande innebörd och finns i litteraturen av respektabla ”Zardoshti”. På 1200-talet hade ordet kommit att tillämpas på en anhängare av någon religion än islam, och den har också används av muslimska kurder, turkar, och vissa andra etniska grupper i modifierade former för att beteckna andra religiösa samfund än Zoroastrians, ibland även i bemärkelsen otrogna. Som en följd av reduceringen av sociala rättigheter, tvingats icke-muslimer leva i begränsade områden, som den muslimska befolkningen kallade Gabristan's.

10 of 44

Travelers narrative

47. I varje fall sände den mest despotiske ministern, utan att fått några instruktioner eller bett om tillåtelse, befallningar åt alla håll för att straffa och tukta bábíerna. Guvernörer och domare sökte en förevändning för att beslagta förmögenheterna och tjänstemän ett sätt att förvärva vinst; ryktbara rättslärda sporrade från toppen av sina predikstolar människor att gå till våldsamt angrepp; de religiösa och civila lagarnas befogenheter gick hand i hand och strävade efter att utrota och förstöra detta folk.

48. Nu hade detta folk inte ännu förvärvat sådan kunskap som var rätt och nödvändig om Bábs lärors grundläggande principer och dolda doktriner och inte erkänt sina skyldigheter. Deras föreställningar och idéer var enligt de tidigare mönstren och deras beteende och uppförande i överensstämmelse med forntida seder. Sätten att nalkas Báb var dessutom stängda och plågornas lågor synligt flammade på alla sidor. Enligt dekret av de mest berömda rättslärda, regeringen och även vanliga människor, inleddes med oemotståndlig makt, rofferi och plundring på alla sidor och de var upptagna av att straffa och tortera, döda och ödelägga, för att de skulle släcka denna brand och förinta dessa arma själar. I städer där det fanns ett begränsat antal, mötte alla med bakbundna händer svärdet, medan i de städer där de var många stod de upp i självförsvar i överensstämmelse med sin tidigare tro, eftersom det var omöjligt för dem att utreda sina skyldigheter och alla dörrar var stängda.

49. I Mázindarán bland annat i staden Barfurúsh på befallning av högste advokaten, Sa’ídu’l-‘Ulamá’ gick folket till generalattack på Mullá Ḥusayn från Bushrúyih och hans anhängare och dräpte sex eller sju personer. De var upptagna av planerna på förstörelsen av återstoden när Mullá Ḥusayn befallde att adhán skulle ljuda och sträckte ut handen efter svärdet, varpå alla tog till flykten och de förnäma och höga herrarna kom inför honom i den största ånger och hänsynsfullt samtyckte till att han skulle tillåtas att avlägsna sig. Dessutom sände de med dem en väktare som Khusraw från Qádí-Kalá med ryttare och fotfolk, så att de, enligt villkoren i avtalet, kunde lämna Mázindarán säkra och trygga. När de hade lämnat staden, var ovetande om vadställen och stigar, skingrade Khusraw sina ryttare och fotfolk och lade dem i bakhåll i skogarna i Mázindarán, spridde och skingrade bábíerna i skogen på vägen och i terrängen och började spåra upp var och en av dem. När det rapporterades om gevär på alla sidor blev den dolda agendan uppenbar och flera vandrande och andra personer blev plötsligt dödade av kulor. Mullá Ḥusayn befallde att adhán skulle ljuda för att samla ihop sina spridda anhängare, medan Mírzá Lutf-‘Alí, sekreteraren, drog sin dolk och skar upp Khusraw. Av Khusraw härskara blev vissa dödade och andra irrade förvirrat över slagfältet. Mullá Ḥusayn inkvarterade sig i ett fort i närheten av begravningsplatsen Shaykh Tabarsí och är medveten om samfundets önskningar, kopplade av och avbröt marschen. Denna avskildhet förstärktes sedan ytterligare av Mírzá Muḥammad-‘Alí från Mázindarán med ett antal andra personer, så att garnisonens numerär i fortet uppgick till tre hundra tretton själar. Av dessa var emellertid inte alla stridsdugliga, endast ett hundra tio personer förbereddes för krig. De flesta av dem var rättslärda och studenter vars kamrater under hela deras liv hade varit böcker och avhandlingar, trots det faktum att de var krigsovana eller ovana att handha vapen och svärd, belägrade armen dem fyra gånger och de blev attackerade och omringade av kanoner, gevär och granat splitter och vid alla fyra tillfällen förorsakade de nederlag, för armén led fullständigt sammanbrott och skingrades. Vid det fjärde nederlaget var Abbás-Qulí Khán från Laríján kapten för stridskrafterna och prins Mihdí-Qulí Mírzá kommendant för lägret. Den ovan nämnda Khán brukade på kvällar dölja kvar och förställd gömma sig bland träden i skogen utanför lägret, medan under dagarna var han närvarande i lägret. Den sista striden ägde rum på natten och armén drevs på flykten. bábíerna satte eld på tält och baracker och natten blev ljus som dagen. Foten på Mullá Ḥusayns häst fastnade i en snara, för han var ridande, medan andra gick till fots. Abbás-Qulí Khán kände igen honom från toppen av ett träd i fjärran och med sin egen hand avfyrade han flera skott. Det tredje skottet kastade honom till marken. Han bars av sina anhängare till fortet och de begravde honom. Trots denna händelse kunde inte trupperna motstå den överlägsna styrkan. Slutligen ingick prinsen ett fördrag och förbund och svor vid den heliga Imámen, bekräftade sin ed genom att svära trohet till den ärorika Koranen, med följande innebörd: ”Ni skall inte bli ofredade, återgå till era egna bostäder.” Eftersom deras proviant under en tid hade varit uttömd, så att inte

11 of 44

Travelers narrative

något annat återstod än hästars skinn och ben och de hade under flera dagar livnärt sig på endast rent vatten, samtyckte de. När de anlände till armén förbereddes mat för dem vid ett ställe utanför lägret. De var upptagna av att äta och lagt undan sina vapen och rustningar, när soldaterna överföll dem från alla sidor och dödade alla. Vissa har betraktat den tapperhet som visades av dessa personer som en mirakulös sak, men när en grupp män är belägrad på en viss plats där alla möjligheter och vägar är stängda och allt hopp om seger är ute kommer de förvisso att desperat försvara sig och visa mod och tapperhet.

50. Även i Zanján och Nayríz och likaledes dekret av rättslärda och framstående advokater och attacker och belägringar av en blodtörstig militär. I Zanján var den förnämste ledaren, Mullá Muḥammad-‘Alí, en mujtahid,[19] medan i Nayríz, var Siyyid Yaḥyá från Daráb, ledaren och domaren. De försökte först få till stånd en försoning, men möttes av ett grymt våld, de nådde höjden av desperation och när de segerrika truppernas överväldigande kraft skurit av varje flykt väg, lösgjorde de sina händer i motstånd. Men trots att de var mycket starka i strid och förundrade arméns huvudmän genom deras tålamod och uthållighet, stängde den överväldigande militärmakten flyktvägen och bröt deras vingar och fjädrar. Efter många strider gav även de efter för överenskommelser och fördrag, eder och löften, högtidliga löften skrivna på Koranen och officerarnas underbara krigslist och alla skulle möta svärdens egg.

51. Om vi skulle behandla krigens detaljer i Nayríz och Zanján, eller framställa dessa händelser från början till slut, skulle den här redogörelsen bli en skrymmande volym. Så, eftersom det skulle inte skulle vara till någon nytta för historien, har vi kortfattat behandlat dem.

52. Under händelsernas gång som ägde rum i Zanján planerade premiärministern ett slutligt och skarpt botemedel. Utan kunglig befallning, utan samråd med ministrarna från domstolen för medborgarskydd, agerade han enligt sitt godtyckliga sinne, fast besluten och helt på sin egen hand utfärdade han befallning om att döda Báb. Det som hände var i korthet följande. Guvernören i Ádhirbáyján, Prins Ḥamzih Mírzá, var ovillig att genomförandet denna dom skulle ligga i hans händer och sade till Amírens broder, Mírzá Ḥasan Khán, ”Detta är en avskyvärd verksamhet och en enkel en; vem är kapabel och behörig. Jag hade trott att hans excellens Regenten skulle ge mig i uppdrag att föra krig mot afghaner eller uzbeker eller utse mig till att attackera och invadera Ryssland eller Turkiet.” Så skrev Mírzá Ḥasan Khán ursäktande i detaljer till Amíren.

53. Nu hade Siyyid Báb ordnat alla sina affärer innan Han begav sig från Chihríq mot Tabríz, Han hade lagt Sina skrifter och även Sin ring och pen-skrin i en speciellt iordninggjord låda, lagt nyckeln till lådan i ett kuvert och sände det med Mullá Báqir, som var en av Hans första anhängare till Mullá ‘Abdu'l-Karím av Qazvín. Detta förtroende levererade Mullá Báqir till Mullá ‘Abdu'l-Karím Qum i mångas närvaro. På begäran av de närvarande öppnade han locket till lådan och sade, ”Jag är befalld att förmedla detta förtroende till Bahá'u'lláh, fråga mig inte mer för jag kan inte berätta.” Angelägen om företaget, framställde Han en lång epistel i blått, utkom 1795 i den mest graciösa stilen med yttersta finess och fasthet i en vacker anteckning, en S h ikastih stil, hand skriven i form av en människa så tätt att det såg ut som en enda bläck fläck på papperet. När de hade läst denna epistel lade de märkte att han hade framställt tre hundra sextio derivat av ordet Bahá. Sedan förmedlade Mullá ‘Abdu'l-Karím det betrodda till sin destination.

54. Vi måste återgå till vår ursprungliga berättelse. Premiärministern utfärdade en andra order till att sin bror, Mírzá Ḥasan Khán, kärnpunkten i den orden var följande: ”Erhåll en formell och uttrycklig order från de rättslärda i Tabríz som utgör det starka stödet för Ja'far[20] skolan (vare frid med Honom) och den ointagliga borgen för Shí‘iternas tro;

19 Mujtahid: En person som en ursprungligen är accepterad som en aktoritet på islamisk lag. Dessa aktoriteter fortsätta att erkännas i Shí‘ia tradition, medan Sunni muslimer tillerkänner denna status endast till stora lagstiftare tidiga Islam.

20 Ja'fari är den största av de Shiitiska rättsskolorna. Liksom de andra namngavs skolan efter sin grundare, i detta fall Ja'far as-Sadiq (död 765). Ja'fari är en av de åtta rättsskolor vars giltighet erkänns i Ammanbudskapet.

12 of 44

Travelers narrative

inkalla det kristna regementet i Urúmíyyih, häng ut Báb inför allt folk och ge regementet order om att avfyra en salva.”

55. Mírzá Ḥasan Khán kallade till sig chefen för farráshes och gav honom sina instruktioner. De tog av Báb Hans turban och skärp som var tecken på att Han var en Siyyid, förde honom tillsammans med fyra av Hans anhängare till barack torget i Tabríz, satte honom i en cell och utsåg 40 av kristna soldater i Tabríz till att bevaka honom.

56. Nästa dag när chefen för farráshes överlämnade Báb och en ung man som hette Áqá Muḥammad-‘Alí som var från en adelsfamilj i Tabríz till Sám Khán, översten vid Urúmíyyihs kristna regemente, enligt domen av de gudomligt lärda Mullá Muḥammad från Mamaqán, den andra kyrkliga dignitären Mullá Báqir Mírzá och den tredje kyrkliga dignitären Mullá Murtadá-Qulí och andra. En järn spik hamrades in i mitten av trappan i själva cellen i vilken de var fängslade och två rep hängdes upp. Vid ett rep surrades Báb fast och med det andra repet Áqá Muḥammad-‘Alí, båda fast bundna på sådan sätt att den unge mannens huvud vilade på Bábs bröst. På de omgivande taken böljade av kryllande folkmassor. Ett regemente soldater formerade sig på tre rader. Den första raden gav eld, därefter den andra raden och slutligen den tredje raden avfyrade en salva. Från dessa avfyrade salvor utvecklades en väldig rök. När röken lagt sig såg de att den unge mannen stod och att Báb satt vid sidan av sin amanuens Áqá Siyyid Ḥusayn i cellen vid trappan där de hade blivit avbrutna. Ingen av dem hade tagit den minsta skada.

57. Sám Khán, den kristne, ursäktade sig. Överlämnade uppdraget till ett annat regemente och chefen för farráshes vägrade att hjälpa till. Áqá Ján Big Khamsíh, överste vid livvakten, trädde åter fram och band Báb tillsammans med den unge mannen vid samma spik. Báb yttrade några ord som de få som kunde persiska förstod, medan de övriga hörde bara ljudet av Hans röst.

58. Översten för regementet visade sig i sin egen person: och det var före kl. 12.00 den tjugoåttonde Sha'bán år 1266 A.H.[21] Plötsligt gav han order om eld. Av denna salva orakade kulorna en sådan verkan på offrens bröst blev genomborrade och deras lemmar blev fullständigt dissekerade, förutom deras ansikten, som endast blev litet fördärvade.

59. Sedan förde de bort dessa två kroppar från torget till kanten av vallgraven utanför staden och den natten förblev de vid kanten av vallgraven. Nästa dag kom den ryska konsuln med en artist och tog en bilder av de två kropparna i den ställning, de hade fallit vid kanten av vallgraven.

60. Under den andra natten vid midnatt förde bábíer bort de två kropparna.61. På den tredje dagen kunde inte folket inte finna kropparna och vissa trodde att de vilda

djuren hade förtärt dem, sålunda proklamerade rättslärda från toppen på deras predikstolar sägande, ”Imámernas och oklanderliga och sanna Shí‘iters kroppar finns bevarade från rovdjurens angrepp, kräldjur och sår, men denna persons kropp har vilddjuren rivit i stycken.” Men efter noggrann undersökningen och efterforskning har visat att när Báb hade spritt alla sina skrifter och personliga ägodelar och det hade blivit klart och tydligt från olika tecken att dessa händelser inom kort skulle äga rum, därför, på dessa händelsers andra dag ankom, Sulaymán Khán sonen till Khán Yaḥyá, en av de förnäma i Ádhirbáyján hängivna Báb och fortsatte omedelbart till borgmästaren i Tabríz. Och eftersom borgmästaren var en gammal vän, en förtrogen och eftersom han var av mystik sinnelag och varken hyste aversion eller ogillande för någon sekt, röjde Sulaymán Khán denna hemlighet för honom och sade: ”I kväll ska jag med flera andra, försöka på alla sätt och vis, rädda kroppen. Även om det inte är möjligt, vad kan vi göra en attack och antingen uppnå vårt syfte eller på detta sätt uppoffra våra liv.” ”Sådana besvärligheter”, svarade borgmästaren, ”är ingalunda nödvändigt.” Han skickas sedan en av sina privata tjänare, Ḥájí Alláh-Yár, som med vilka tillbuds stående medel, erhöll kroppen utan problem eller svårigheter och överlämnade den till Ḥájí Sulaymán Khán. Och när det blev morgon, ursäkta sig vakterna och sade att de vilda djuren hade tagit den. Den natten gömde de kroppen i en bábiers, Miláns, verkstad, nästa dag tillverkade de en låda, placeras den i lådan och lämnade den i förtroende. Därefter, i enlighet med de instruktioner som kom från

21 Den 9 juli 1850.13 of 44

Travelers narrative

Ṭihrán, sände de iväg den från Ádhirbáyján. Och dessa förfaranden förblev absolut hemliga.

62. Under dessa år efter Hegira,[22] 1266-67 över hela i Persien stod bábíernas hushåll i brand och i vart och ett av dem, i alla byar skulle de vid minsta misstanke, få smaka på svärden. Mer än fyra tusen själar blev dräpta och en stor mängd av kvinnor och barn, stod utan skydd eller hjälpare, förryckta och förvirrade, blev nedtrampade och tillintetgjorda. Och alla dessa händelser orsakades enbart av godtyckliga beslut av Mírzá Taqí Khán, som trodde att ett förkrossande straff skulle få denna sekt att skingras och försvinna på ett sådant sätt att alla tecken och kunskap om dem skulle utplånas. Inom kort hade motsatsen till hans fantasier framträtt och det var säkert att antalet bábíer ökade. Lågan steg högre och smittan spreds snabbare: affärens allvar tilltog och rapporter därav nådde andra trakter. Från början var det begränsat till Persien: senare skulle det sprida sig till resten av världen. Förskräckelse och elände resulterade i varaktighet och stabilitet och svåra smärtor och bestraffningar orsakade erkännande och attraktion. Själva händelserna framkallade intryck, intrycken ledde till utredning och undersökningen som resulterade i utökning. Genom ministerns ogenomtänkta politik blev byggnadsverket befäst och stärkt och dess grund fast och solid. Tidigare brukade frågan betraktas som alldaglig, sedan växte den i betydelse i människors ögon. Många personer från alla delar av världen begav sig till Persien och började söka med hela deras hjärta. För det hade visat sig i världen genom erfarenhet när det gäller samvetsfrågor sönderslitning orsakar helande, fördömande framkallar ökad uthållighet, förbud framkallar iver och hotelser föder entusiasm. Roten är dold i hjärtat, medan grenen är uppenbar och framträdande. När en gren bryts växer andra grenar ut. Sålunda har det observerats att när sådana frågor uppstår i andra länder dör de spontant ut genom bristande uppmärksamhet och obetydligt intresse. För fram tills nu har många rörelser som hänför sig till religion har framträtt i Europas länder, men icke inblandning och avsaknad av trångsynthet har berövat dem betydelse, inom kort blev de utplånade och skingrade.

63. Efter denna händelse begick en viss bábíer ett allvarligt misstag och brott som förmörkade detta blad i denna sekts historia och har gett den ett dåligt rykte i hela den civiliserade världen. Denna händelses kärna är: Under den tid Báb vistades i Ádhirbáyján, blev en yngling vid namn, Ṣádiq, gripen av yttersta hängivenhet för Báb och var dag och natt upptagen av att tjäna honom och han blev berövad tanken och förnuftet. När det som hände Báb i Tabríz ägde rum, föll denna tjänare, som var styrd av sina egna fåfänga fantasier, för tanken på blodshämnd. Och eftersom han inget visste om händelsernas detaljer, Amír-Nizáms absoluta envälde, hans otyglade kraft och den enda myndigheten och inte heller var medveten om att denna dom hade blivit kungjord, helt utan det Kungliga hovets kännedom och att statsministern hade utfärdat ordern på eget bevåg, eftersom, han tvärtom, ansåg att i överensstämmelse med domstolens assistenters vanliga seder och bruk, de hade del i och kunskap om denna dom därför driven av sin dåraktighet, sitt ursinne och onda sinne, nej, i ren galenskap, stod han upp i Tabríz och begav sig direkt till Ṭihrán, med en annan person som sin medhjälpare. Eftersom det kungliga tåget hade sin hemvist i Shimírán, styrde han sina steg dit. Gud är vår tillflykt! Han har åstadkommit en gärning så förmäten att tungan inte kan förklara den och pennan undviker att beskriva den. Men ändå lovad och prisad varde Gud, för denna galning laddade sin pistol med skott och föreställde sig att den är att föredra och överlägsen alla projektiler.

64. Sedan uppstod plötsligen tumult och denna sekt fick sådant dåligt rykte så att de fortfarande, strävar och kämpar för att undfly förbannelsen och skammen och vanäran av denna gärning, men de är oförmögna att göra det. De kommer att återberätta från Bábs första manifestationen fram tills nu; men när den röda tråden når denna händelse blir de generade och deras huvuden hänger i skam, förkasta den övermodige aktören och betraktar honom som förstöraren av byggnadsverket och orsaken till mänsklighetens skam.

65. Nu efter tilldragelsen av denna allvarliga händelse var alla i sekten misstänkta. Från början skedde varken någon utredning eller undersökning, men senare, av rättvisa,

22 Hégira: Muhammad's avresa från Mecka till Medina i AD 622, markerar konsolideringen av den första muslimska gemenskapen.

14 of 44

Travelers narrative

beslutades det att det skulle ske en utredning, efterforskning och undersökning. Alla som var kända för att tillhöra denna sekt var misstänkta. Under sommaren passerade Bahá'u'lláh byn Afchih som ligger en distans från Ṭihrán. När denna nyhet spred sig och bestraffning inleddes, gömde sig alla som kunde på en enslig plats eller flydde till landet. Bland dessa Mírzá Yaḥyá, bror till Bahá'u'lláh, som dolde sig och i en förvillande gestalt, i en skepnad av en dervish, med Kashkúl i handen, irrade omkring i bergen och på slätter på väg till Rasht. Men Bahá'u'lláh red ut i fullständigt lugn och i stillhet från Afchih och kom till Níyávarán, vilket var det kungliga tågets och det kungliga regementets hemvist. Omedelbart efter sin ankomst blev han gripen och hela det kungliga regementets bevakade honom noga. Efter flera dagars förhör sände de honom i kedjor och bojor från Shimírán till fängelset av Ṭihrán. Denna hårdhet och bestraffning berodde på Ḥájí ‘Alí Kháns, Ḥajíbu’d-Dawlih, omåttliga enträgenhet, inte heller verkade det finnas något hopp om befrielse förrän Hans kungliga höghet, rörd av sin egna välvilliga anda och befallde och gav order om att Hans och särskilda och allmänna förehavanden skulle undersökas med hjälp av ministrarna vid det kungliga hovet.

66. När Bahá'u'lláh blev förhörd angående denna fråga svarade han, ”Själva händelsen i sig utvisar sanningen i frågan och vittnar om att det är tanklösa, överilade och okunniga människor. För ingen förnuftig person skulle ladda sin pistol med skott när han inleder ett så allvarligt företag. Han skulle åtminstone ordna och planera att gärningen är metodiskt och systematiskt. Av händelsens själva natur, är det tydligt och uppenbart som solen att det inte en handling av någon som jag.”

67. Så blev lönnmördarens eget ansvar fastslaget och bevisat i detta allvarliga och hemska dåd med tanken och avsikten på blodshämnd för sin mästare och det berörde inte om någon annan. Och när sanningen i frågan uppenbarades, etablerades Bahá'u'lláhs oskuld från denna misstanke på ett sådant sätt att inga tvivel kvarstod för någon; domstolsbeslutet förklarade Hans renhet och frihet från dessa anklagelser och det blev uppenbart och tydligt vad som hade gjorts med anledning av Honom berodde på Hans fiender och Ḥajíbu’d-Dawlih förhastade galenskap. Därför har regeringen för evig tid önskat att återställa vissa fastigheter och gårdar som hade beslagtagits, vilket därmed skulle lugna Honom. Men eftersom huvuddelen av dessa gått förlorade och endast en obetydlig del återstod, trädde ingen fram och gjorde anspråk dem. Verkligen Bahá'u'lláh begärde tillstånd att dra sig tillbaka till de största helgedomarna,[23] Karbilá och Najaf och efter några månader, med kungligt tillstånd och tog avsked av premiärministern och begav sig av till helgedomarna åtföljd av en av konungens sändebud.

68. Låt oss återgå till vårt ursprungliga ämne. Bábs skrifter förblev i människohänder. Några av dessa var kommentarer och tolkningar av verser av Koranen, böner, moralpredikningar och antydningar om vissa styckens sanna betydelse, andra var uppmaningar, förmaningar, avhandlingar om olika grenar av den gudomliga enhetens doktrin, bevis för Herren över de befintliga tingens, Muḥammads, speciella profetiska budskap, och (som det har förståtts) en uppmuntran till ändring av karaktären, ett avskiljande från de världsliga tillstånden och beroendet av Guds inspiration. Men kärnan och innebörden av Hans verk var lovord och beskrivningar av den realitet som snart skulle framträda som var Hans enda syfte och mål, Hans älskade och Hans åstundan.[24] För Han såg sitt eget framträdande som ett förebud för det glada budskapet och betraktade sin egen sanna natur endast som ett medel för manifestationen av den större fullkomligheten. Och han slutade inte för ett enda ögonblick att hylla honom, dag som natt, utan brukade för alla sina anhängare uttrycka att de skulle förvänta sig Hans uppståndelse: på sådant sätt som Han förklarar i hans skrifter, ”Jag är en Bokstav i den mest mäktiga boken och en Daggdroppe av den gränslösa oceanen och när Han en gång uppenbaras, Min sanna natur, Mina mysterier, gåtor och antydningar kommer bli uppenbara och embryot till denna religion skall utvecklas genom tillvarons grader som och stiga uppåt och uppnå

23 Atabát, bokstavligen de ojämförliga helgedomarna, en term som Shí'ih muslimer använder om städerna Kazímayn, Najaf och Karbilá och allmänt tillämpad på regionen östra ‘Iráq, där Baghdád var centrum. När Bahá'u'lláh frigavs från fängelse och förvisas från Persien valde han Baghdád för sin exil.

24  Syftar på Bahá'u'lláh.15 of 44

Travelers narrative

’den bästa skepnadens’[25] ställning och bli smyckad med manteln av  ’Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!’[26] och denna händelse ska yppa sig år 1269 A.H.[27] som motsvaras av antalet år ’efter en stund’ ’Och du skall se bergen, som du trodde vara orörliga, driva förbi liksom molnen driver förbi’[28] vara uppfyllt.” Kort sagt Han beskrev Honom som Sitt eget uttryck, Han betraktade förhållningssättet till den gudomliga frikostigheten och uppnåendet av den högsta graden av fulländning i mänsklighetens värld som varande beroende av kärlek till Honom och så upptänd var Hans låga att åminnelsen av Honom var det lysande ljuset under Hans mörka nätter i fästningen Mákú och minnet av Honom var den bäste följeslagaren i trångmålen i fängelset Chihríq. Därigenom erhöll Han andliga utgjutningar, av Hans vin blev Hans berusning och av minnet av Honom gladdes Han. Alla hans anhängare förväntade också framträdandet av dessa tecken och var och en av Hans förtrogna sökte efter uppfyllandet av dessa förutsägelser.

69. Från början av Bábs manifestation fanns det i Ṭihrán (av Báb kallat för det heliga landet) en ungdom i en av ministrarnas familjer av ädel härstamning, begåvad på alla sätt och vis, smyckad med renhet och ädelhet. Trots att Han kombinerade sublim härstamning med förnämt släktskap och även om hans anfäder var välkända män i Persien och i allmänt eftersökta, tillhörde han inte de rättslärdas familj eller en akademiker familj. När denna ungdom var i sina tidigaste tonår berömd bland ministrarna, både bland anhöriga och främlingar, för sin målmedvetenhet och framstod från barndomen som anmärkningsvärt skarpsinnig och åtnjöt aktning av de vise. Han tog dock inte efter sina anfäder, önskade bli upphöjd till hög rang eller sökte befordran till upphöjda men tillfälliga positioner. Dock medgav alla Hans stora begåvning och Hans stora skarpsinne och intelligens var allmänt erkända. I allmänhetens ögon åtnjöt Han underbar uppskattning och i alla sammankomster och sammanträden gjorde Han underbara inlägg och framföranden. Trots bristen på undervisning och utbildning var skärpan i Hans inträngande och snabba fattningsförmåga sådan att när Han under Sina tidiga ungdomsår framträdde och tog till orda i församlingar där frågor om gudomlighet och metafysiska teser diskuterades och i närvaro av en stor församling av rättslärda doktorer och akademiker så häpnade alla de närvarande, förklarade det som ett slags underverk bortom den människosläktets naturliga förstånd. Från sina tidiga ungdomsår var Han sin släkts ljus och ensam i sitt slag i Hans familj och släkt, nej, snarare en fristad och tillflykt.

70. Trots dessa förhållanden och omständigheter, eftersom han bar en kuláh[29] på sitt huvud och lockar ringlade över hans skuldra, föreställde ingen sig att Han skulle bli en källa till sådana frågor, eller att vågorna av Hans störtflod skulle nå höjdpunkten på himlavalvet.

71. När frågan om Báb sprids vida omkring framträdde tecken på förkärlek i Honom. Till att börja med informerade Han sina släktingar och närstående och barn och anhöriga i Hans egen krets; därefter ägnade han dag och natt all sin energi åt att inbjuda vänner och främlingar till att anamma den nya tron. Han stod upp med en mäktig beslutsamhet, upptagen av den största ihärdighet med att systematisera principerna och på alla sätt befästa samhällets etiska ideal och strävade på alla sätt och med alla medel efter att värna om och beskydda dessa människor.

72. När Han således hade lagt grunden i Ṭihrán skyndade Han till Mázindarán, där han var synlig i församlingar, på möten, konferenser, i värdshus, moskéer och skolor en mäktig kraft av yttranden och framställning. Vem som än såg Hans panna eller hörde Hans livfulla

25 Koranensbudskap [95:4-6] ”Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta, utom dem som tror och lever ett rättskaffens liv; ja, deras lön skall vara utan ände!”

26 Koranensbudskap [23:14] ”Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren! ”

27 1852. Hín enligt Abjad beteckningssystem, motsvarar 68. Jfr Dawn-Breakers, kapitel 1, not början ”enligt Abjad beteckningssystem…”: År 1268 när Bahá'u'lláh, var fastkedjad i en svart grop Ṭihrán, fick Han den första antydan om Hans gudomliga mission och samma år antyds det i Hans oden.

28 Koranensbudskap [27:88] Och du skall se bergen, som du trodde vara orörliga, driva förbi liksom molnen driver förbi – Guds verk, som i allt är fulländat! – Han är väl underrättad om vad ni gör.

29 Kuláh: En konisk formad huvudbonad.16 of 44

Travelers narrative

lovtal upplevde Honom vara ett verkligt seende öga ett tydligt bevis, en latent magnetiska kraft och ett genomträngande inflytande. Ett stort antal både rika och fattiga och kloka rättslärda doktorer var intresserad av Hans förkunnelse och renade sina hjärtan och liv, blev så upptända att de uppoffrade sina liv under svärdet dansande av glädje.

73. Således, ett av många exempel: En dag var fyra lärda som tillsammans med rättslärda från de gudomliga i Núr närvarande i Hans sällskap och på ett sådant sätt lade Han ut texten att alla fyra var ofrivilligt nödgade att be Honom att acceptera dem för att tjäna honom. För i kraft av Sin vältalighet, som var som ”uppenbar trolldom”, gjorde Han dessa framstående rättslärda doktorer nöjda som om de verkligen bara var barn engagerade i studiernas första grunder och som nybörjare och därför måste de lära sig alfabetet från början. Flera långdragna konferenser passerade revy som förklarade och klargjorde den Absolutes Punkt och Alif, under vilka de rättslärda doktorerna var förvånade och fylldes av förvåning och häpnad när de såg det rytande havet av Hans yttranden. Rapporter om denna händelse nådde långt och hördes när och fjärran och djup misströstan drabbade motståndarna. Regionen Núr var fylld av uppståndelse och tumult av dessa händelser och larmet av dessa missgärningar och oro nådde invånarnas öron i Barfurúsh.[30] Ledaren för de gudomliga i Núr, Mullá Muḥammad, var i Qishlaq. När han hörde om dessa händelser, sände han två av de mest framstående och djupgående av rättslärda doktorerna, som besatt underbar vältalighet, verksam retorisk talang, slutgiltiga argument och briljant förmåga för bevisföring, för att släcka branden och kuva och övervinna denna yngling med argumentens kraft, antingen förminska honom till ånger eller få honom att misströsta om Hans projekts framgång. Ära vare Gud för Hans underbara dekret! När dess två rättslärda doktorer inträdde i den unga mannens närvaro, såg de vågorna av hans yttranden och hörde styrkans av Hans argument, vecklade de ut sig som en ros och rördes som mångfalden och övergav altaret och stolen, predikstolen och befordran, rikedom och lyx och morgon och kvälls samlingarna, de befrämjade själva denna persons syften, de inbjöd även de gudomligas ledare att erbjuda sin lojalitet. Så när den här ynglingen med talets gåva som en strid ström begav sig till Ámul och Sarí mötte han de erfarna rättslärda doktorerna och de framstående gudomliga i Qishlaq i Núr. Och människor samlades från alla håll i väntan på resultatet. Hans fulländade vördnad för de gudomliga, även om han var allmänt sedd som framstående och i vetenskap den mest lärda av Hans samtida, beslutade emellertid att tillgripa teckentyderi om han skulle delta i diskussionen och dispyter. Detta var inte positivt och Han ursäktade sig, uppsköt diskussionen till någon annan gång. Hans inkompetens och brister blev därigenom kända och misstänkta och detta orsakade mångas tillgivenhet, bekräftelse och uppbyggelse.

74. I kort sammanfattning av berättelsen är detta: Under en tid strövade han omkring i dessa distrikt. Efter den senare prinsen Muḥammad Sháhs bortgång återvände Han till Ṭihrán, med avsikt att brevväxla och träda in i förbindelse med Báb. Förmedlaren av denna korrespondens var den berömda Mullá ‘Abdu'l-Karím från Qazvín, som var Bábs stöttepelare och förtrolige. Eftersom Bahá'u'lláh hade uppnått stor berömdhet i Ṭihrán och människors hjärtan var böjda mot Honom, ansåg Han tillsammans med Mullá ‘Abdu'l-Karím, det vara lämpligt att, inför de rättslärda doktorernas upprördhet, aggressiviteten av större delen av det persiska folket och Amír-Nizáms[31] oemotståndliga kraft varigenom både Báb och Bahá'u'lláh liv var i stor fara och riskerade att ådra sig allvarliga straff, att vissa åtgärder borde vidtas för att rikta mäniskornas uppmärksamhet mot en viss frånvarande person, vilket betyder Bahá'u'lláh skulle förbli skyddad från påverkan av alla människor. Och vidare när de, hade beaktat övriga omständigheter, betraktade de inte en utomstående som lämplig, de kastade lott om detta teckentyderi av namnet på Bahá'u'lláhs broder Mírzá Yaḥyá.

75. Genom Bahá'u'lláhs stöd och instruktioner, gjorde de honom därför känd och berömd på vännernas och fiendernas tungor och skrev brev till Báb, till synes på hans diktamen. Och när den hemliga korrespondensen var i gång detta system var mycket lovordat av Báb. Så

30 Barfurúsh: Staden där Quddús blev offentligt plågad av dräg bland invånarna, år 1849.31 Amír-Nizám: Amír-Nizám Mírzá Taqí Khán-i-Faráhání. Han regerade från 1848 till 1 maj 1896 då han blev

mördad på kvällen för sitt jubileum.17 of 44

Travelers narrative

Mírzá Yaḥyá var dold och gömd medan hans omnämnande var på alla människornas tungor. Och denna mäktiga plan var underbart ändamålsenlig för Bahá'u'lláh, fastän han var känd och sedd, var Han trygg och säker och denna slöja var orsaken till att ingen utanför sekten utgrundade frågan eller kom på tanken av ofredande, förrän Bahá'u'lláh lämnade Ṭihrán med kungens tillåtelse och var tillåten att dra sig tillbaka till de förnämsta gravhelgedomarna.

76. När han nådde Baghdád och månen som var tilltagande i månaden Muharram år 1269 A.H. (som i Bábs böcker benämns ”året efter ett tag” och i vilken Han hade utlovat att avslöja Sin religions sanna natur och dess mysterier) lyste upp världens horisonter, denna dolda hemlighet, som det berättas om, framträdde bland alla inom och utom samhället. Bahá'u'lláh med mäktig ståndaktighet blev måltavlan för mänskligheten pilar, medan Mírzá Yaḥyá tillbringade tiden i förklädnad i Baghdáds omgivningar och närhet engagerad i olika yrken för en bättre fördoldhet, var nu i själva Baghdád förklädd till arab.

77. Bahá'u'lláh agerade så att denna sekts hjärtan blev dragna mot Honom, medan de flesta av invånarna i ‘Iráq reducerades till tystnad och mållöshet, vissa blev förvånade och andra upprördes. Efter ett år där han drog Han bort sin hand från alla ting, övergav sina släktingar och förbindelser och utan vetskap för Sina anhängare, lämnade Han Iráq ensam och allena, utan sällskap, anhängare, umgänge eller kamrater. Under nästan nära två år bodde Han i turkiska Kurdistán, vanligen på ett ställe som heter Sar-Galú, beläget i bergen, långt bort från mänskliga boningar. Ibland vid sällsynta tillfällen brukade Han besöka Sulaymáníyyih. När inte lång tid hade gått fick de mest framstående rättslärda doktorerna i dessa regioner en antydan om Hans förehavanden och tillstånd och samtalade med Honom om lösning av vissa svåra frågor i samband med dunkla punkter i deras teologi. Efter att ha sett rikliga tecken hos Honom och fått tillfredsställande förklaringar bemötte de Honom med största aktning och artighet. Som en följd av detta uppnådde Han en stor ära och ett underbart rykte i dessa regioner och brottstycken av berättelser om Honom spreds åt alla håll och i alla riktningar, som vittnade om en främling, en perser som framträtt i distriktet Sulaymáníyyih (som har varit, sedan gammalt, den plats varifrån Sunniternas skickligaste rättslärda doktor i hade kommit) och att människorna i detta område hade lösgjort sina tungor för att prisa Honom. Från ryktet som hördes var det känt att den personen var ingen annan än Bahá'u'lláh. Därför skyndade flera personer dit och började be och bönfalla och alla framförde angelägna enträgna böner om att Han skulle återvända.

78. Trots att denna sekt inte hade påverkats av skälvningar eller bestörtning av dessa allvarliga händelser, såsom massakern av deras ledare och andra, utan snarare ökade och mångfaldigades, fastän Báb bara var i början av att lägga grunden när Han blev avrättad och därför var detta samfund ovetande om det rätta utförandet, handlingen, beteendet och skyldigheter, deras enda rättesnöre var kärleken till Báb. Denna okunnighet var skälet till att i vissa områden inträffade det störningar; för när de upplevde våldsamma ofredanden, öppnade de sina händer i självförsvar. Men efter Sin återkomst gjorde Bahá'u'lláh så stora ansträngningar i utbildning, undervisning, träning, reglerade och rekonstruerade detta samfund att på kort tid, skulle alla dessa problem och olyckor släckas och ytterst lugn och frid skulle råda i människors hjärtan; så att, enligt vad man har hört, det blev tydligt och självklart även för regeringsmän att denna sekts grundläggande intentioner och idéer var andliga och de som är anslutna hade rena hjärtan, att deras verkliga och väsentliga principer var att reformera moral och försköna människosläktet och de inte hade några intressen för materiella ting.

79. När dessa principer, blev etablerade i denna sekts hjärtan, då agerade de på alla områden så att de blev hyllade av statsmän för andens blidhet, hjärtats tålamod, rätt uppsåt, goda gärningar och ypperligt uppförande. För detta folk är det mest välvilligt inställda till lydnad och laglydnad och när de fått sådana instruktioner, anpassade de sitt beteende och uppförande. Tidigare undantag gällde denna sekts ord, handlingar, uppträdande, moral och uppförande: inga invändningar görs i Persien mot deras trossatser och andliga ställning. Det är bortom människans förmåga, att hon skulle kunna genom inblandning och invändningar kunna förändra hjärtan och samveten, eller blanda i sig i andras övertygelser. För i samvetes rike kan inget utom en stråle från Guds ljus befalla och på hjärtats tron, bör

18 of 44

Travelers narrative

inget utom konungarnas konungs genomträngande kraft råda. Således är det därför man kan stoppa och avstänga av varje förmågas funktion utom tanken och reflektionen, för en människa kan inte ens genom sin egen vilja undanhålla sig från reflektion eller eftertanke, inte heller hålla tillbaka sina drömmar och föreställningar.

80. I alla händelser är den obestridliga sanningen den, att under nära trettio år hade ingen åtgärd i opposition till regeringen eller skadlig för nationen utgått från denna sekt eller har bevittnats från deras sida och trots det faktum att under denna långa period, deras antal och styrka har fördubblats mot vad den tidigare varit, har inget ljud hörts från någon plats, förutom att en och annan gång då rättslärda doktorer och framstående akademiker (sannerligen världens och mänsklighetens uppvaknande genom förlängning av denna berättelse) har dömt några av dem till döden. För en sådan inblandning är inte förstörande utan uppbyggande när du ser till sanningen, vilken inte kommer slockna och bli bortglömd, utan bli stimulerad och marknadsförd.

81. Jag kommer till sist återge en kort anekdot om vad som faktiskt ägde rum. En viss person misshandlade våldsamt och skadade svårt en viss bábíer. Offret slöt sin hand i vedergällning och stod upp för att ta hämnd, drog sitt vapen ur skidan för att hämnas sin angripare. Blev föremål för denna sekts kritik och tillrättavisning, men han sökte skydd i sin flykt.

82. När han nådde Hamadán blev hans karaktär känd och när han tillhörde prästerskapet, förföljde de rättslärda doktorerna honom våldsamt, överlämnade honom till myndigheterna och befallde att straff skulle utmätas. Av en tillfällighet föll ur hans krage ett dokument skrivet av Bahá'u'lláh som handlade om tillrättavisning av försök till utpressning, kritik och fördömande av att ta hämnd och förbud mot att följa sin lusta. Bland annat fann de följande uttryck i den: ”Sannerligen Gud är fri från upproriskhet” och likaså: ”Om ni blir dräpa. Är det bättre för er än att ni skall dräpa. Och när ni är plågade sök de makthavandes beskydd och folkens tillflykt; och när ni har försummats anförtro då era frågor till den Nitälskande Herren. Detta är kännetecknet för de uppriktiga och kännetecknande för de förvissade.” När guvernören blev medveten om denna skrift riktade han sig till den personen och sade: ”Genom dekret från den ledaren som du själv lyder är tillrättavisning nödvändig och straff och aga obligatorisk.” ”om”, svarade den personen, ”du kommer att utföra alla hans befallningar jag skall med den största glädje underkasta mig straff och död.” Guvernören log och lät mannen gå.

83. Så Bahá'u'lláh gjorde sitt yttersta för att utbilda sitt folk och uppmanade dem till god moral, förvärva vetenskap och konst från alla länder, till goda förbindelser med alla folk på jorden, önskade alla folks välfärd, umgänge, endräkt, lydnad, undergivenhet, undervisning av deras barn, framställning av vad som är behövligt för människosläktet och inledningen av mänsklighetens sanna lycka; och Han sände oupphörligen skrifter och uppmaning till alla, vilket ledde till strålande resultat. Några av dessa epistlar har, efter intensivt letande och efterforskning, blivit undersökta och vissa delar av dem skall nu nedtecknas.

84. Alla dessa epistlar bestod av uppmaningar till renhet av moral, uppmuntran till gott uppförande, fördömande av vissa individer och klagomål av upprorisk. Bland andra denna mening upptecknades:

85. ”Min fångenskap är inte min förödmjukelse: Vid mitt liv, den är verkligen en ära för mig! Men förödmjukelse är mina vänners handlingar som ansluter sig till oss och följer djävulen i sina handlingar. Bland dem är den som söker lusten och vänder sig bort från vad som befallits och bland dem är den följer den rätta vägledningens sanning. Vad beträffar dem som begår synd och klamrar sig fast vid världen, de tillhör förvisso inte i Bahás folk.”

86. Och även: ”Väl är med honom som är utsmyckad med uppförandets och moralens prydnader: sannerligen han tillhör dem som hjälper sin Herre med tydliga handlingar.”

87. Han är Gud, upphöjd är Hans tillstånd, vishet och yttrande. Den Sanne (härlig är Hans härlighet) som uppvisar idealens ädelstenar från människans guldgruva, har i alla tidsåldrar, sänt en betrodd. Den primära grunden för tron på Gud och Guds religion är att inte göra olika sekter och olika vägar till orsaken och grunden för hat. Dessa principer och

19 of 44

Travelers narrative

lagar och den fasta säkra vägen framträder från en gryningsplats och lyser från en daggryning och dessa skillnader beror på tidens, säsongens, tidsålderns och epokens behov. O enhets strävare, var ståndaktiga omgjorda eran strävan, så att måhända religiösa stridigheter och konflikter kan avlägsnas bland världens folk och ogiltigförklaras. För Guds kärlek och Hans tjänare engagera er i denna stora och mäktiga fråga. Religiöst hat och hätskhet är en världsförtärande eld och dess utsläckande det mest krävande, såvida inte den gudomliga makten kan befria människan från denna ofruktsamma katastrof. Överväg ett krig som sker mellan två stater; båda sidor avstår från rikedom och liv; hur många byar ser ut som de inte fanns! Denna föreskrift befinner sig i ljuset från yttrandets lampa. 

88. O världens folk, ni är alla frukten av ett träd och bladen på en gren. Lev i fullkomlig människokärlek, endräkt, tillgivenhet och enighet. Jag svär vid sanningen Sol, att enighetens ljus skall förgylla och upplysa horisonterna. Den all vetande sanningen har varit och är vittne till detta yttrande. Sträva efter att uppnå den högsta allenarådande ställningen som är ställningen för mänsklighetens beskydd och bevarande. Detta är avsikten med konungens avsikter och detta är hoppet för hoppets Herre.

89. Vi förlitar oss på att Gud kommer att bistå jordens konungar att upplysa och pryda jorden med det glänsande ljuset från rättvisans Sol. Vid ett tillfälle talade vi lagens språk, vid en annan tidpunkt, sanningens och vägens språk och den slutgiltiga avsikten och det avlägsna syftet var att uppvisa den högsta allenarådande ställning. Och Gud är ett tillräckligt vittne.

90. ”O vänner, umgås med alla världens folk i glädje och väldoft. Om du har ett ord eller en andemening som andra saknar, vidarebefordra de och påvisa med ett språk av tillgivenhet och kärlek: om det tas emot och verkar är syftet uppnått och om inte, lämna det till honom och var inte hård mot honom utan bed. Vänlighetens språk är hjärtats magnet och själens föda; det står i relation till idéer som ord och är en horisont för visdomens och kunskapens skinande sol.”

91. Om enhetssträvarna i senare tider hade agerat i enlighet med den härliga lagen som kom genom Hans höghet, profetlängdens sigill (må allt liv bli uppoffrat för Honom!) och hade hängt i kjolarna, skulle grunden för religionens fästning inte ha rubbats och tätbefolkade städer skulle inte ha förstörts, utan städer och byar skulle ha förvärvat och blivit prydda med fridens och stillhetens utsmyckning.

92. Genom gynnade personers tanklöshet och missämja och genom röken från onda själar förmörkas och försvagas de rättvisa nationerna. Om de hade agerat, i enlighet med vad de visste, skulle de inte ha försummat ljuset från rättvisans sol.

93. Detta Offer har från de tidigaste dagarna fram tills nu varit drabbat av tanklöshetens händer. Vid ett tillfälle förvisade de oss utan orsak till ‘Iráq, vid en annan tidpunkt till Adrianople och därifrån till 'Akká, som var platsen för landsförvisningen av mördare och rövare, det är inte heller känt var och till vilken plats vi ska gå hädan till efter detta största fängelse. Kunskapen finns hos Gud, Herren över tronen och dammet och Herren över det höga sätet. På vilken plats vi än må vara och vad som än kan drabba oss, måste de heliga blicka med fullkomlig ståndaktighet och förtroende gentemot den högsta horisonten och sysselsätts sig med världens reformation och nationernas utbildning. Vad som har skett och skall ske har varit och är ett instrument och medel för befrämjandet av ordets enhet. Ta tag i Guds befallning och håll fast vid den: ”Sannerligen, det har sänds ned av ingen annan än en klok Förordnare.”

94. Med fullkomligt medlidande och barmhärtighet har vi lett och styrt världens folk till det varmed deras själar skall gynnas. Jag svär vid sannings sol som har lyst upp världens hög-sta horisont att Bahás folks inte hade någon och har ingen avsikt spara världens välstånd och reformation och nationernas rening. För alla människor har de varit uppriktiga och välgörande. Deras yttre uttryck är ett med deras inre hjärta och deras inre hjärta är identiskt med deras yttre utseende. Sanningen är inte dold eller gömd, utan tydlig och uppenbar inför människors anleten. Deras handlingar är i sig vittne till detta påstående. Låt alla utrustas med vision finna sin väg från handling och tecken till Bahás folks syften och från deras tal och uppförande få kunskap om deras avsikter. Oceanens vågor av gudomlig nåd

20 of 44

Travelers narrative

uppträder med sin största höjd och skurar från hans nåds moln och ynnest sänker sig ned i varje ögonblick. Under dagarna för denne Förtrycktes vistelse i ‘Iráq denne Förtryckte satte sig ned och förenade sig med alla klasser utan slöja eller förklädnad. Hur många i den andliga synkretsen kom i fiendskap och gick vidare i sympati! Nådens dörr stod öppen inför alla anleten. Med upproriskhet och lydnad samtalade vi på ett yttre sätt, så att måhända missdådarna kan finna sin väg till havet av gränslös förlåtelse. Prakten av Hemlighållarens namn var uttryck på ett sätt som gjorde att missdådarna föreställde sig att han räknades till det goda. Inga budbärare blev besvikna och ingen förfrågan avslogs. Orsaken till människors motvilja och undvikande var vissa rättslärda i Persien och opassande handling av okunniga. Begreppet ”doktor” i dessa stycken avser de personer som har undanhållit människan från stranden av enhetens ocean, men de lärde som brukar sin kunskap och de vise som agerar rättvist, de är som anden för världens kropp. Väl är det med lärda människor vars huvuden är smyckade med rättvisans krona och vars kroppar är ärorikt smyckade med ärlighetens ornament. Uppmaningens penna uppmanade och föreskrev för vännerna på kärlek, medlidande, vishet och saktmod. Den Förtryckte[32] är i denna dag fånge. Hans allierade är värd för goda gärningar och dygder, inte rang, härskaror, gevär, och kanoner. En helig handling gör världen till jordens högsta paradis.

95. O vänner, hjälp den Förtryckte med välbehagliga dygder och goda gärningar! Låt varje själs önskan uppnå sin högsta ställning. Han får inte åstunda vad som finns i honom, utan det som är i Gud. Det ankommer inte på honom att betrakta vad som skall vara till fördel för honom sig själv, utan det varigenom Guds ord som måste följas skall upplyftas. Hjärtat måste vara helgat från varje form av egoism och lust, för enhetssträvarnas och helgonens vapen är Guds fruktan. Det är den sköld som skyddar människan från hatets och styggelsens pilar. Oförtröttligt har de frommas standard varit segerrik och framstått som den mest mäktiga härskaran i världen. Därigenom underkuvar man det heliga människohjärtats städer med tillåtelse av Gud, Härskarornas Herre. Mörkret har omslutit jorden: Den lampa som giver ljus är och var visdom. Påbuden därav måste observeras under alla omständigheter. Och visdom är att betrakta som platsen och diskussionens yttranden i enlighet med måttet och ställningen. Och visdom är besluten, för människan ska inte acceptera vad än någon säger.

96. Åstunda under alla omständigheter den Sanne (härlig är Hans ära) så att Han inte kommer att beröva sina tjänare det förseglade vinet[33] och ljuset av namnet på den i sig själv Varande.

97. O Guds vänner, sannerligen renhetens penna anbefaller er den största trofasthet. Vid Guds liv, dess ljus är mer uppenbart än solens ljus! I dess ljus, ljusstyrka och strålglans befinner sig varje lampa i skuggan. Vi önskar att Gud inte kommer att undanhålla sina städer och jordar från den strålande strålglansen från trofasthetens Sol. Under dagar och nätter har vi lett alla till trohet, kyskhet, renhet och ståndaktighet och har uppmanat till goda gärningar och välbehagliga egenskaper. Under dagar och nätter har pennans gälla skrik stigit upp och tungan talat, att mot svärd må ordet stå upp och mot vildsintheten tålamod och i stället för förtryck, underkastelse och vid tiden för martyrskap undergivenhet. Under mer än trettio år, trots allt det som har drabbat har detta förtryckta samfund, varit tålmodigt, förlitat sig på Gud. Alla försedda med rättvisa och jämlikhet har vittnat och vittnar om vad som har sagts. Under denna period har denne Förtryckte varit engagerad i goda uppmaningar och verkan och tillräckliga förmaningar, tills det blev etablerat och självklart för alla att detta Offer hade gjort sig till måltavla för katastrofens pilar för att framvisa skatterna i människans själ. Strid och tävlingen var och är passande för jordens rovdjur, men lovvärda gärningar är tillbörligt människan.

98. Välsignad är den Barmhärtige, som skapade människan och lärde henne att tala.[34] Efter alla dessa problem, var varken statens ministrar eller kyrkans rättslärda doktorer, nöjda. Inte en enda själ gick att finna som yttrade ett ord om Gud inför hans majestät konungen (må Gud bevara hans rike). Det skall inte hända oss något förutom det som Gud har

32 Genomgående i Hans skrifter hänvisar den ”Förtryckte” till Bahá'u'lláh själv.33 Guds befallningar.34 Koranensbudskap [55:3-4] ”Han har skapat människan och lärt henne att tänka rätt och uttrycka sig klart.”

21 of 44

Travelers narrative

förordnat för oss. De agerade inte vänligt, inte heller fanns det någon brist i förevisningen av ondska. Rättvisa blev såsom fågel Fenix och trohet som de vises sten: Ingen talade för det rätta. Det verkade som om rättvisa hade blivit förhatligt för människan och förvisat från alla länder som Guds folk. Ära vare Gud! I en episod i landet Tá (Ṭihrán) talade inte en enda om vad Gud hade befallt. Med beaktande av förevisningen av makt och uppvisning av tjänande i konungens närvaro (må Gud bevara hans rike) har de kallat det goda ont och reformatorn för upprors-månglare. Personer som dessa skulle skildra droppe som en ocean och stoftkorn som en sol. De kallar huset i Kulayn[35] för ”den starka fästningen” och sluter sina ögon för den uppenbara sanningen. De har attackerat ett antal av världens reformister med anklagelser om upproriskhet. Så sant som Gud lever, dessa personer hade inget och har inget uppsåt eller hopp förutan statens ära och tjänande av dess nation! För Gud de talade och för Gud talar de och de färdas längs Guds väg.

99. O vänner, be Honom som är alla jordens invånares åstundan att Han kommer hjälpa Hans Majestät Konungen (må Gud bevara hans rike) så att alla Persiens domäner genom ljuset från rättvisans Sol må bli smyckat med lugnets och trygghetens prydnader. Enligt gjorda uttalanden, på signaler från hans välsignade natur, befriade han dem som var fängslade och förlänade fångarna frihet. Framställning av vissa frågor inför Guds tjänares anleten är obligatorisk och naturligt för de fromma, så att de goda kan vara medvetna om och få kännedom om detta. Sannerligen han inspirerar vem Han behagar med vad Han önskar och Han är de Kraftfulle, Förordnaren, den Kännande, den Vise.

100. Ett ord från det landet har nått den Förtryckte som i sannerligen var orsaken till förundran. Hans höghet Mu’tamídu’d-Dawlih, Farhád Mírzá, sade angående den Fängslade, sådant som att upprepa inte är glädjande. Detta Offer umgicks mycket lite med honom eller hans like. Så långt som minnet räcker besökte han endast två gånger Murgh-Mahallih i Shimírán där den Förtrycktes boning fanns. Första gången kom Han en dag på eftermiddagen och på den andra på en fredag morgon och återvände nära solnedgången. Han känner och är medveten om att Han inte bör säga emot sanningen. Om någon inträder i Hans närvaro låt Honom upprepa dessa ord inför Honom på den Förorättades vägnar: ”O Prins! Jag ber om rättvisa och jämlikhet från din höghet angående det som har drabbat detta stackars Offer.” Väl är det med den själ vars egensinniga tvivel inte undanhåller från förevisa rättvisa och inte berövar rättfärdighetens ljuskällor ljuset. O Guds heliga! I slutet av vår avhandling ålägger vi er åter kyskhet och trohet, gudsfruktan, uppriktighet och renhet. Lägg undan de onda och anta de goda. Detta är vad ni är befallda Guds bok, den Vetande, den Vise. Väl är det med dem som praktiserar detta åläggande. I detta ögonblick ropar pennan ut och säger: ”O Guds heliga, betrakta rättrådighetens horisont och var befriade, lösgjorda och fria från vad som är vid sidan av detta. Det finns ingen styrka och kraft förutom i Gud.”

101. Kort sagt, tidigare i alla provinser i Persien är berättelser och historier om denna sekt skiftande och är inte överensstämmande, ja, oförenliga med människosläktets karaktär och motsatt gudomliga gåvor, de spreds från mun till mun på människors tungomål och erhöll allmän kännedom. Men när deras principer uppnådde fasthet och stabilitet och deras beteende och uppförande var kända och uppskattade, föll tvivlens och misstänksamhets slöja, sektens sanna karaktär blev uppenbar och tydligt och den nådde en grad av säkerhet som deras principer hade till skillnad från människor fantasier och att deras grund skilde sig från den allmänna meningen och uppskattningen. I deras beteende, moral och uppträdande fanns ingen plats för invändningar, invändningarna i Persien gällde vissa av denna sekts idéer och grundsatser. Och från indikationer av olika omständigheter har det observerats att människor har fått tro och förtroende i trovärdighet, trohet till denna sekts riktlinjer i alla affärer.

102. Låt oss återgå till vårt ursprungliga ämne. Under sin vistelse i ‘Iráq blev dessa personer kända över hela världen. För exilen resulterade i berömmelse, på ett sådant sätt att ett stort antal andra parter sökte allianser och förening och utarbetade metoder för att bli förtroliga med dem. Men ledaren för denna sekt, upptäckte målen för varje fraktion, agerade med

35 En by sydväst om Ṭihrán.22 of 44

Travelers narrative

yttersta konsekvens, försiktighet och fasthet. Satte inte tilltro till någon, Han tillämpade själv så långt som möjligt förmaningar, sporrade och uppmana dem till goda resolutioner och syftar till gagn för staten och nationen. Och detta beteende och uppförande av ledaren förvärvade ryktbarhet i ‘Iráq.

103. Likaså under perioden för deras vistelse i ‘Iráq skulle vissa utländska regeringars tjänstemän önska bekanta sig med dem och önskade vänskapliga förbindelser med dem, men deras ledare höll inte med dem. Bland andra märkliga händelser var, att i ‘Iráq vissa i den kungliga familjen slöt överenskommelser med dessa utländska regeringar och förledda av hot och löften, konspirerade med dem. Men denna sekt lösgjorde sina tungor i förebråelser och började förmana dem och sade: ”Vilken girighet det är och vilket uppenbart förräderi, att man, för världsliga förmåner, personlig vinning, goda omständigheter, eller för skydd av liv och egendom, tar sig an i denna stora skada och uppenbara förlust och ett tillvägagångssätt som kommer att bidra till den största förödmjukelsen och involvera den största vanäran och skammen både nu och härefter! Man kan stödja all uselhet förutom förräderi av sitt land och varje synd medger nåd och förlåtelse förutan att vanära sin regering och såra sitt land.” Och de trodde att de handlade patriotiskt, visade uppriktighet och lojalitet och räknade heliga trohets uppdrag, vars ädla syften de betraktade som en moralisk skyldighet. Rykten om detta spreds utomlands från ‘Iráq-i-‘Arab[36] och andra som ville deras land allt gott lösgjorde sina tungor och uttalade tack, uttryckte bifall och respekt. Och det var tänkt att dessa händelser skulle framställas i den kungliga närvaro, men efter ett tag blev det känt att vissa av Shaykhs vid de heligaste helgedomarna som stod i förbindelse med domstolen, ja, även med konungen, bidrog i hemlighet kontinuerligt till denna sekt märkliga släktskap och relationer, föreställde dig att sådana försök skulle leda till förmåner vid hovet och leda till befordran av deras ställning och rang. Och eftersom ingen kunde tala fritt i denna fråga vid hovet som var centrumet för rättvisa, medan rättrådiga ministrar var medvetna om frågans sanna tillstånd även betraktade tystnad som deras bästa politik, i ‘Iráq frågan, genom att dessa förvrängningar och rykten, tilltog i betydelse i Ṭihrán och blev oerhört överdrivna. Men generalkonsuln, var medveten om sanningen, och fortsatte att agera med återhållsamhet, tills Mírzá Buzurg Khán från Qazvín blev generalkonsul i Baghdád. Eftersom denna person var van att tillbringa större delen av sin tid i ett förgiftat tillstånd och var berövad framsynthet, blev han medhjälpare och förbunden med Shaykhierna i ‘Iráq och som helt försatte sig att förgöra och förstöra. Han ägde en sådan beskrivande förmåga och styrkans finger att han sysselsatte sig med att göra framställningar och redogörelser. Varje dag skrev han i hemlighet en rapport till Ṭihrán, ingick löften och pakter med Shaykhis och sände diplomatiska noter till Hans excellens den högste ambassadören i Konstantinopel. Men eftersom dessa uttalanden och försäkringar saknade förutsättningar eller grund, blev alla senarelagda och ajournerade; tills sist sammankallade dessa Shaykhis ett möte för att samråda med generalkonsuln, samlade ett antal rättslärda doktorer och framträdande gudomliga i moskén i ”två Kázims” (frid varde med dem) för att komma till en enhällig överenskommelse, skrev de till de gudomliga, de upphöjda, de mest ädla, i Karbilá och Najaf sammankallande dem alla. De kom, vissa vetande, andra ovetande. Bland de senare den lysande och sakkunnige rättslärde, den ädle och en firad akademiker, sanningssökarnas sigill, Shaykh Murtadá, nu hädangången och befriad, som var erkänd chef för alla, anlände utan kunskap om den förestående frågan. Men, så snart han informerats om den faktiska utformningen, sade han, ”Jag är inte helt insatt i den denna sekts grundläggande karaktär, inte heller i de hemliga grundsatserna och samfundets dolda teologiska doktriner, hitintills har jag varken upplevt eller upplever något i deras uppförande eller uppträdande som står i strid med den Dyrbara boken som skulle få mig till att förklara dem vara otrogna. Därför håll mig ursäktad i denna fråga och låt den som ser det som sin plikt vidta åtgärder.” Nu utformade Shaykhis och generalkonsuln ett hastigt och general angrepp, men på grund av

36 ‘Iráq-i-‘Arab: Persiska Irak är en historisk term för centrala och västra regionen i Iran, inbegripet städer såsom Iṣfáhán, Ray, Qazvín och Kashan. Från 1000 till 1800-talet, namnet ”Irak” avses två angränsande områden: Arabiska Irak (”‘Iráq-i ‘Arab”) och persiska Irak (”‘Iráq-i ‘Ajam”). Arabiska Irak motsvarar med det antika Babylon (nu centrala och södra Irak och persiska Irak motsvara den forntida mellersta region nu centrala och västra Iran. De två regionerna separeras av Zagros-bergen.

23 of 44

Travelers narrative

bristande efterlevnad av Shaykhis, visade sig denna plan vara ett misslyckande, som sannerligen endast resulterade i skam och besvikelse. Så att de församlade Shaykhi, rättslärda och folk i allmänhet som hade kommit från Karbilá skingrades.

104. Vid denna tidpunkt bemödade sig illasinnade personer – även inklusive vissa avskedade ministrar – på alla sätt och vis influera denna sekt så att de möjligen skulle kunna ändra deras inriktning och uppträdande. Från varje hörn kom det oavbrutet lögnaktiga budskap och oroande rapporter i en strid ström till den grad avsiktliga syftet för Persiens domstolar var denna sekts utrotning, undertryckande, förintelse och förstörelse, korrespondensen pågick ständigt med de lokala myndigheterna och att alla bábíerna i ‘Iráq skulle inom kort överlämnas med bundna händer till Persien. Men bábíerna tillbringade sin tid i lugn och tystnad, utan att på något sätt förändra sitt beteende och uppträdande.

105. Så när Mírzá Buzurg Khán misslyckades verkställa och utföra hans hjärtas tankar hänfull han till mindre välbetänkta åtgärder till att begrunda hur han skulle kunna bedröva och förödmjuka bábíerna. Varje dag sökte han efter någon förevändning för att framföra förolämpningar, framkalla störningar och tumult och höja olycksbanneret, tills frågan kom att kulminera i ett plötsligt utbrott av upplopp, i ett otyglat förlopp utan kontroll som störtade ner människans hjärtan i oro och förvirring och deras sinnen i ångest och vånda.

106. När bábíerna inte kunde bemöta detta rykte på något sätt (för strävade de som de gjorde, blev de omintetgjorda och frustrerade) och när de inte kunde finna någon bot för denna sjukdom eller någon rättvisa för denna blomma, tvekade de avsiktligt i nio månader och för att stoppa ytterligare missgärningar, anmälde sig till sist några av dem, som undersåtar till den högsta ottomanska regeringen, för att det därmed måtte dämpa detta tumult. Med hjälp av dessa påhitt undanröjdes missgärningar och konsuln slutade upp med att ofreda dem; men han anmälde det inträffade till kungliga hovet på ett sätt som motsa fakta och stod i strid med sanningen och tillsammans med de förbundna Shaykhis, ägnade de sig på alla sätt åt påhitt för att distrahera bábíernas sinnen. Slutligen blev det dock ogillat och förkrossad av katastrofer, blev han ångerfull och ledsen.

107. Låt oss fortsätta med vårt ursprungliga ämne. Under litet mer än elva år vistades Bahá'u'lláh i ‘Iráq-i-‘Arab. Sektens beteende och uppförande av var sådant att hans rykte och berömmelse ökade. Han framträdde och var närvarande bland människorna, umgicks med och var förenad med alla grupper och skulle samtala förtroligt med rättslärda doktorer och akademiker om lösning av svåra teologiska frågor och bevis rörande den sanna betydelsen av gudomlighetens dunkla punkter. Som har rapporterats av personer i varje klass, gjorde Han alla nöjda, oavsett om det var invånare eller besökare, genom Hans vänliga sätt och artiga tilltal; och detta slags uppträdande och beteende av honom ledde dem till att misstänka trolldom och betraktade honom som en mästare i den ockulta vetenskapen.

108. Under denna period förblev Mírzá Yaḥyá fördold och gömd, fortsatte och förbliv i hans tidigare beteende och uppförande, tills, påbudet om Bahá'u'lláhs förflyttning från Baghdád utfärdades av hans majestät, den ottomanska monarken, Mírzá Yaḥyá skulle varken lämna eller följa honom: Vid ett tillfälle mediterade han och begav sig ut mot Indien, vid ett annat mot Turkistán, men han kunde inte besluta om endera av dessa två planer, slutligen på hans egen önskan, begav han sig iväg före alla andra, klädd som en dervish, i förklädnad och bytte kläder för Kárkúk och Arbíl. Därifrån fortsatte tills han nådde Mosul, där han vid ankomsten av huvuddelen av sitt följe, satte han upp sin bostad och intog sin plats jämte deras karavan. Och även om ståthållarna och tjänstemän under hela denna resa iakttog största möjliga hänsyn och respekt, färden och anhalterna var lika värdiga och ärofulla, var han alltid fördold bytte kläder och agerade försiktigt, med tanke på att något angrepp kanske kunde inträffa.

109. På detta sätt nådde de Konstantinopel, där de tilldelades förläggning i ett pensionat av den praktfulla ottomanska monarkin. Och till en början visades de den största uppmärksamhet på alla sätt. På den tredje dagen, på grund av trångmålen som rådde i deras läger och deras stora antal, migrerades och förflyttades de till en annan förläggning. Vissa av de förnäma kom för att se och samtala med dem och det berättas att de uppträdde med måtta. Trots att de i många av sina sammanträden och sammankomster fortsatte att

24 of 44

Travelers narrative

fördöma och baktala dem och sade: ”Denna sekt är en olycka för hela världen och destruktiv för fördrag och konventioner; de är en källa till problem och olycksbringande för alla länder, de har tänt en eld och förtär jorden; och fast än de utåt förefaller rättvisa förtjänar de all tuktan och bestraffning” fortsatte ändå bábíerna att uppträda med tålamod, lugn, behärskning och ståndaktighet, så att de inte ens i självförsvar, besvärade några invånarna på höga platser eller besökte husen av några av landets stora män. Vem än bland de stora som han Bahá samtalade med för sin egen räkning, de möttes och inga ord förutom om vetenskap och konst utväxlades mellan dem, tills vissa prinsessor försökte leda honom och lösgjorde sina tungor med vänliga råd och sade: ”Att överklaga, ert fall och för att kräva rättvisa är en åtgärd som krävs av praxisen.” Han svarade: ”Genom att följa vägen av lydnad av konungens bud vi har kommit till detta land. Utöver detta har vi varken haft eller har några mål eller någon önskan om att överklaga och orsaka problem. Vad som nu är fördolt bakom ödes slöja kommer i framtiden att bli uppenbart. Det har varken varit eller är nödvändigt för bön och enträgenhet. Om de upplysta ledarna i ditt land är kloka och omsorgsfulla, kommer de säkert att göra utredning och bekanta sig med frågans verkliga förhållanden, om inte, är det otänkbart och omöjligt att uppnå sanningen. Under dessa omständigheter vilket behovet finns för besvära statsmän och bönfalla domstolens tjänare? Vi är fria från varje oro och redo för det som är förutbestämt för oss. ’Säg, allt är från Gud’[37] är ett välgrundat och tillräckligt argument och ’Om Gud vill låta en olycka drabba dig kan Han ensam avvärja den’[38] är ett helande botemedel.”

110. Efter ett par månader utfärdades ett kungligt dekret som utnämnde Adrianople i distriktet Roumelien[39] till platsen för deras bostad och vistelse. Till staden anlände bábíer, åtföljda av turkiska tjänstemän de fortsatte tillsammans och gjorde den till sitt hem och sin boning. Enligt uttalanden från åtskilliga resenärer och från vissa framstående och lärda män i staden, uppförde de sig och uppträdde även så klokt att invånarna i distriktet och regeringstjänstemän brukade lovprisa dem och alla brukade visa dem respekt och aktning. Kort sagt, eftersom Bahá'u'lláh hade för vana att föra samtal med rättslärda doktorer, akademiker, framstående män och de förnäma, uppnådde Han därmed berömmelse och blev känd i hela Roumelien, materiellt välbefinnande infann sig, varken rädsla eller fruktan kvarstod, de vilade sig på lätthetens soffa och tillbringade sin tid i stillhet, när en viss Siyyid Muḥammad från Iṣfahán, en av Bábs anhängarna, lade grunden till närhet och förtrogenhet med Mírzá Yaḥyá och det blev därmed orsaken till missnöje och problem.

111. När Siyyid Muḥammad begav sig till Konstantinopel för att få sin lön och öppnades lidandets dörr. Enligt gjorda redogörelser, orsakade detta den största sorg och ledde till att gemenskapen upphörde. I Konstantinopel, hade han dessutom djärvheten att sprida rapporter, som bland annat hävdade att den anmärkningsvärda personen som hade kommit till ‘Irák var Mírzá Yaḥyá. Åtskilliga individer, märkte att det var ett utmärkt material för intrigskapande och ett medel för främjande av uppror, skenbart stöddes och applåderades Han och Han stimulerades och sporrades och de sade: ”Du är verkligen det förnämsta stödet och den erkända efterträdaren: agera med auktoritet, för att nåd och välsignelser

37 Koranensbudskap [4:78] Var ni än befinner er kommer döden att hinna ifatt er, även om ni skulle fly upp i höga torn." När något gott kommer människorna till del, säger de: ’Detta är en gåva av Gud’; men när något ont drabbar dem, säger de: ”Detta är ditt verk. ’Säg: Allt är från Gud.’” Hur är det fatt med dessa människor som knappt förstår någonting av det som sker

38  Koranensbudskap [6:17] Om Gud vill låta en olycka drabba dig kan Han ensam avvärja den; och om Han vill låta något gott komma dig till del kan ingen hindra det, då Han är allsmäktig.; [10:107] ”Om Gud låter en olycka drabba dig är Han den ende som kan avvärja den, och om Han vill skänka dig något gott kan ingen hindra detta goda [att nå dig]. Han skänker det till den Han vill av Sina tjänare. - Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet.”

39 Rumelien var sedan 1400-talet namnet för de södra regionerna på Balkan som ingick i Osmanska riket. ”Rumeli” betyder ”romarnas land” och syftar på Bysantinska riket som innan dess var den dominerande makten där. Under 1000-talet och 1100-talet användes termen av Bysans för Anatolien. Rumelien utgjorde de tidigare provinserna Konstantinopel, Thessaloniki, Thrakien, Makedonien (en historisk region) under det Ottomanska Empiret. Dess gränser utgjordes av Donau, Osmanska Albanien och Peloponnesos. Namnet ”Rumelien” tilldelades en provins som omfattade Albanien och nordvästra Makedonien med Bitola som huvudstad. Efter de stora administrativa förändringarna mellan 1870 och 1875 upphörde namnet att motsvara något politiskt indelat område.

25 of 44

Travelers narrative

må bli uppenbara. Det stilla havet ger inga ljud och moln utan åska ger inget regn.” Genom sådana ord, blev den olycklige mannen insnärjd i sin handlingsplan och ledd att yttra av tomma ord som upprörde människors tankar. Lite åt gången på började de som var vana att stimulera och uppmuntra utan undantag att yttra våldsamma fördömanden i varje skrymsle och hörn, nej själva domstolen, sade, ”bábíerna säger så och formulerar sig på det sättet: deras beteende är sådant och deras inlägg så och så.” Sådana missgärningar och sammansvärjning orsakade att förhållandena missuppfattades och dessutom sattes vissa planer i verket vilket betraktades som nödvändiga åtgärder för självförsvar, lämpligheten av att bannlysa bábíerna övervägdes och helt plötsligt kom en order om Bahá'u'lláhs förvisning från Roumelien; inte heller var det känt varför eller vart de skulle föra Honom. Olika berättelser var i omlopp och många överdrifter hördes om att det intet fanns något hopp om befrielse.

112. När alla de personer, som var med honom bönade endräktigt och insisterade på att de skulle vara tillåtet att beledsaga Honom, hur än mycket regeringen kritiserades och förbjöd dem, det var förgäves. Till sist rördes en Ḥájí med namn Ja’far till klagosång och med hans egen hand skar han sin strupe. När regeringen blev varse detta, gav de tillstånd för alla att följa Honom, de transporterade dem från Adrianople till havsstranden och därifrån till ‘Akká. Mírzá Yaḥyá de skickade på liknande sätt till Famagusta. 

113. Under Bahá'u'lláhs senare dagar i Adrianople skrev Han ett detaljerat brev som tog upp alla frågor tydligt och noggrant. Han utvecklade och omtalade sektens huvudprinciper och gjorde klart och tydligt dess etik, uppförande, inriktning och agerande: Han behandlade vissa politiska frågor i detalj och anförde åtskilliga bevis för sin ärlighet, Han förklarade sektens goda avsikter, lojalitet och ärlighet och skrev några fragment av böner, vissa på persiska, men större delen på arabiska. Han placerade sedan dem i ett paket och smyckade adressen med Hans Majestät konungens kungliga namn i Persien och skrev på det att någon person med rent hjärta och rent liv, hängiven Gud och förberedd för en martyrs uppoffring måste, med fullkomlig avskiljande och vilja, förmedla denna epistel till konungens närvaro. En ungdom som hette Mírzá Badí, född i Khurásán tog episteln och hastade mot Hans Majestäts Konungens närvaro. Det kungliga tåget hade sin hemvist och anvisade plats utanför Ṭihrán, så tog han plats ensam på en klippa långt bort ifrån men på andra sidan den Kungliga paviljongen och väntade dag och natt på det kungliga följet eller att kunna få tillträde till den Kungliga närvaron. Tre dagar förflöt med fastande och vaksamhet: En utmärglad kropp och en försvagad ande återstod. På den fjärde dagen undersökte den kungliga personen, alla håll och riktningar med ett teleskop när hans blick plötsligt föll på mannen som satt i en ytterst respektfull ställning på en klippa. Man drog slutsatsen av de uppfattade indikationerna att han verkligen måste ha något att framföra, eller några klagomål eller krav om upprättelse och rättvisans företräde. Kungen befallde en av de närvarande vid domstolen skulle undersöka denna ynglings omständigheter. På förfrågan konstaterades det att han hade ett brev som han önskade förmedla med sin egen hand till den kungliga närvaron. När han erhållit tillstånd att närma sig, ropade han inför paviljongen värdigt, sakligt och respektfullt bortom all beskrivning och med hög röst, ”O konung, jag har kommit till dig från Saba med ett viktigt budskap!”[40] Kungen tog emot brevet och befallde gripa budbäraren. Hans Majestät Konungen ville agera med eftertanke och önskade upptäcka sanningen, men de som var närvarande inför honom lösgjorde sina tungor i våldsamma tillrättavisningar, och sade; ”Den här personen har visat stor djärvhet och otrolig fräckhet i konungens närvaro, ty han har utan rädsla eller fruktan överlämnat ett brev från honom över vilken hela folket är upprörda, han som förvisades till Bulgarien och Slovenien. Om det är så att han inte direkt får lida en gruvlig bestraffning kommer denna stora djärvhet tillta.” så att ministrarna i domstolen uttryckte att han skulle bestraffas och befallde tortyr. När de anbringade den första plågan, kedjor och sträckbänk, sade de: ”Lämna ut dina andra vänner och bli befriad från olidlig bestraffning och gör dina kamrater till fångar, så att du kan fly från den plågsamma kedjan och det skarpa svärdet.” Men när de torterade, brännmärkte och plågade honom som de önskade, såg de

40  Jfr Koranensbudskap [27:22] ”Härfågeln blev inte borta länge och när den återkom sade den: ’Jag har fått veta något som du inte vet: jag har med mig säkra underrättelser till dig från sabéernas land.’”

26 of 44

Travelers narrative

intet annat än tålamod och tystnad och fann inget annat än ett stumt uthärdande. Så när tortyren inte gav något resultat, fotograferade de först honom (bödlarna på hans vänstra och högra sida och han sittande fjättrad i bojor och kedjor under svärd i fullkomlig ödmjukhet och lugn) och sedan dräpte de och förgjorde honom. Detta fotografi som jag skickat efter och fann jag vara värt begrundan, för han var försedd med underbar ödmjukhet och sällsam undergivenhet, i yttersta underkastelse.

114. När Hans Majestät Konungen hade läst igenom somliga stycken och blivit medveten om innehållet i detta brev, blev han mycket påverkad av vad som har skett och uttryckligen beklagade, att hans hovmän hade agerat brådstörtat och verkställt allvarliga straff. Det berättas även att han två gånger har sagt, ”Är det någon som straffar kanalen för korre-spondensen?” Den Kungliga befallningen utgick om att deras vördade rättslärda och de ärade och de förmögna prästerna skulle skriva ett svar på detta brev. Men när de mest kunniga rättslärda i huvudstaden blev medvetna om innehållet i det detta brev, förmanade de: ”Denna person, förutom det faktum att han står i strid med en dyrbar religion, är en som lägger sig i alla med seder och tro och är en orosmakare för kungar och kejsare. Därför att utrota, dämpa, förtrycka och avvisa denna sekt är ett av kraven för en väletablerad väg och en huvudsaklig förpliktelse.”

115. Detta svar blev inte godkänt av den Kungliga närvaron, för innehållet i detta brev hade ingen uppenbar överensstämmelse med lag eller med förnuft och behandlade inte politiska eller administrativa frågor eller störde inte heller eller angrip överhöghetens tron. De borde alltså ha diskuterat de verkliga sakfrågorna och har skrivit klart och tydligt ett sådant svar som skulle ha orsakat tvivels försvinnande och problemens lösning och skulle ha blivit en stödjepunkt för allas diskussioner.

116. Nu skall åtskilliga stycken i detta brev skildras i skrift för att bidra till alla människors bättre förståelse av frågorna. Början av brevet behandlar ett uttrycksfullt stycke på arabiska språket frågor om tro och tillförsikt, om att offra livet för sin älskade; tillstånd av underkastelse och förnöjsamhet, mångfalden av olyckor, katastrofer, umbäranden och lidanden och bli misstänkliggjord för upproriskhet av fiendernas intriger; fastställandet av Hans oskuld i Hans Majestät Konungens närvaro; förnekande av upproriska personer och förkastelse av rebelliska grupper; förutsättningar för uppriktig tro på Koranens verser, nödvändigheten av fromma dygder, alla varelsernas särskillnad i denna tillfälliga boning, lydnad av Guds bud och undvikande av förbjudna saker; bevis på gudomligt stöd för Bábs göromål; oförmågan för vemhelst som är på jorden att motstå en himmelsk sak; Hans eget uppvaknande av det gudomliga flödet och därmed Hans fall ned i obegränsat elände; Hans förvärv av gudomliga behag, och Hans upplysning av omedelbar kunskap utan studier; Hans ansträngningars rättfärdighet att förmana mänskligheten, deras inriktning mot förverkligandet av mänsklig fullkomlighet och deras upptändning av den gudomliga kärlekens eld; uppmuntran till att rikta energin mot förverkligandet av ett tillstånd av större graden än den jordiska överhögheten; uttrycksfulla böner skrivna i största självförödmjukelse, hängivenhet och ödmjukhet och liknande. Efter det diskuterade Han andra frågor på det persiska språket. Och dess form är denna:

117. O Gud, detta är ett brev som jag önskar sända till konungen; och Du vet att jag inte har önskat något av honom förutan förevisa hans rättvisa åt Ditt folk och förevisa hans favörer för invånarna i Ditt konungadöme. Och sannerligen, vid min själ, jag har inte önskat något förutom vad Du har önskat, vid Din makt, jag önskar inte något förutom det som Du önskar. Må den varelse förgås som älskar något förutom Dig! Och vid Din härlighet, Ditt goda välbehag är den yttersta gränsen för mitt hopp och Din vilja är min önskans ytterlighet! Vara då barmhärtig, o Gud, mot denna arma själ som har hållit fast vid kanten av din rikedom och denne ödmjukt bönfallande som kallar på dig, ty Du är verkligen den Mäktige, den Store, o Gud, hjälp hans majestät konungen att verkställa Dina lagar bland Dina tjänare och förkunna Din rättvisa bland Dina varelser, att han må råda över denna sekt som han råder över dem som är nära dem. Du är sannerligen den Kraftfulle, den Mäktige, den Vise.

27 of 44

Travelers narrative

118. I överensstämmelse med tillstånd och godkännande av tidens konung, vek denna tjänare av från den kungliga tronen[41] och vände sig mot ‘Iráq-i-‘Arab och stannade i landet i tolv år. Under perioden för hans vistelse presenterades ingen beskrivning av Hans tillstånd för den kungliga närvaron, inte heller gjordes någon framställan till utländska stater. Förlitande sig på Gud förblev Han i det landet, tills en viss funktionär kom till ‘Iráq, som vid sin ankomst, bidrog till skapandet av bedrövelsen för ett sällskap med dåliga framtidsutsikter. Varje dag, lockade av vissa av Persiens rättslärda, förföljde han dessa tjänare, fastän ingenting skadligt för kyrkan eller staten, eller något som är motsatt sina landsmäns principer och seder hade observerats i dem. Sålunda blev denne tjänaren rörd av denna reflektion: ”Kan det inte vara så att på grund av överträdarnas gärningar som vissa åtgärder i strid med kungens världs styrande råd skall framträda!” Därför blev ett sammandrag av frågan riktat till Mírzá Sa’íd Khán, utrikesministern, för att han skulle överlämna det till den Kungliga närvaron och att det måtte ske enligt vad den kungliga befallningen må kungöra. Tiden gick och ingen befallning utfärdades, tills frågan nådde ett sådant tillstånd att det kunde befaras att plötsligt kunde uppvigling bryta ut och mångas blod utljutas. Om nödvändigheten för Guds tjänares beskydd, vädjade vissa av bábier till guvernörerna i ‘Iráq. Om kungen reflekterar över vad som har hänt med rättvist betraktande blir det tydligt i hans lysande hjärtats spegel att det som inträffat skedde genom överväganden av opportunism och att där fanns uppenbarligen ingen tillgång förutan denna. Den Kungliga personligheten kan vittna och bära vittnesmål om detta, att var än i landet där det fanns några av denna sekt skulle krigets och konflikternas eld upptändes på grund av vissa guvernörers angrepp. Men denne Förgänglige efter sin ankomst i ‘Iráq undanhöll alla från upplopp och oroligheter och denne tjänares vittnesmål är Hans handling, för alla är medvetna om och kan intyga att mångfalden av denna grupp i Persien vid denna tid var större än den hade varit tidigare, men trots detta, översked ingen sina tillbörliga förpliktelser eller angrep någon. Under nästan femton år förflöt allt lugnt, de hade blicken fäst på Gud och förlitade sig på Honom och bar tålmodigt vad som hade kommit över dem, förlitande sig på Gud. Och efter ankomsten av denne tjänare till staden som kallas Adrianople förhörde sig vissa i samfundet om innebörden av ”seger.” Skiftande svar skickades, varav ett svar kommer presenteras på denna sida, så att det kan bli tydligt för den kungliga närvaron att denna tjänare inte har avsett något annat än förutom fred och reformer. Och om någon av de gudomliga favörerna, som är utan Min förtjänst, nådigt har förlänats mig, inte blivit uppenbara och synliga, så kommer mycket åtminstone att vara känt, att Gud i Hans överflödande nåd och oförtjänta barmhärtighet inte har förvägrat denne Förtryckte förnuftets prydnad. Ordens form som framställer betydelsen av ”seger” är:

119. ”Han är Gud, upphöjd är Han.”120. Det har varit känt att Gud (härligt är Hans omnämnande) är helgad från världen och vad

som finns däri och att innebörden av ”seger” är inte att någon borde kämpa eller strida med någon. Herren gör han vad Han vill,[42] Han har anförtrott skapelsens konungariken, både land och vatten, i konungarnas händer och de är yttringar av den gudomliga kraften beroende på sin grad av rang: Han är sannerligen den Kraftfulle, den Högste. Men det som Gud (ärorikt är Hans omnämnande) har önskat för sig själv är Hans tjänares hjärtan, de är Herrens skatter av lovpris och kärlek och förråd för gudomlig kunskap och visdom. Den eviga Konungens vilja har alltid varit att rena Hans tjänares hjärtan från världsliga frågor och vad som finns däri, så att de må vara förberedda att upplysas av stålglansen av Herrens namn och egenskaper. Därför måtte ingen främling finna sin väg till hjärtas stad så att den ojämförliga Vännen kan nå sin egen plats, som är, strålglansen av Hans namn och egenskaper, inte Hans innersta kärna (upphöjd är Han), för den oförlikneliga konungen har

41 Ṭihrán.42 jfr Koranensbudskap [3:35] ”Och ‘Imrans hustru bad till Gud och sade: ’Herre! Jag viger vad jag bär i mitt

sköte åt Din tjänst. Tag emot mitt offer, Du som hör allt, vet allt.’”; [22:18] ”Ser du inte att allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Gud: solen och månen och stjärnorna och bergen och träden och djuren och människor i stort antal? Men genom förnekelse och trots har många andra dragit på sig ett oundvikligt straff. Och den som Gud har förnedrat skall ingen hedra. Gud gör som Han vill.”

28 of 44

Travelers narrative

varit och kommer att för evigt vara helig bortom uppstigande eller nedstigande. Därför kommer idag ”seger”, som varken har varit eller kommer att vara motståndare till någon, inte heller strida med någon person, utan snarare det som är glädjande för människohjärtats städer, som står under herraväldet av egoismens och lustens härskara, bör underkuvas med ordets svärd, med visdom och uppmuntran. Alla, som önskar sig ”seger” måste först underkuva sitt hjärtas stad med den andliga sanningens svärd och med ordet och måste beskydda det från hågkomsten av något annat än Gud: Låt honom efteråt vända sin betraktelse mot andra hjärtans städer. Det här är vad som avses med ”seger”: Uppvigling har aldrig varit eller är välbehaglig inför Gud och det som vissa okunniga personer som tidigare utformade blev aldrig godkänt. Om ni blir dräpta för Hans nöjes skull är det sannerligen bättre för er än att ni skall dräpa. Idag måste Guds vänner framträda på ett så-dant sätt mitt ibland Guds tjänare, att de genom sina gärningar må leda alla till Herrens välbehagliga härlighet. Jag svär vid heligheten av horisontens Sol, att Guds vänner aldrig har brytt sig om eller kommer att bry sig om jordens eller dess tillfälliga rikedomar. Gud har alltid brytt sig om sina tjänares hjärtan och det är också på grund av Hans allra största favörer, som måhända dödliga själar kan bli renade och helgade från det jordiska tillståndet och kan uppnå eviga platser. Men den verklige Konungen är i sig tillräcklig och i sig oberoende av allt: Ej heller tillfaller någon fördel Honom från kärleken till tillfälliga varelser och inte heller vederfars Honom något ont från deras hat. Genom Honom framträder alla jordiska platser och återvänder till Honom och Gud allena och den Ende, Han förbliver på sin egen plats som är helig bortom tid och tum, omnämnande och yttrande, tecken, beskrivning och definition, höjd och djup. Och ingen har kunskap om detta förutom Han och de som har kunskap om Boken. Det finns ingen gud utom Honom, den Mäktige, den Frikostige.

121. Men goda gärningar beror på detta, att den Kungliga personen själv kan syna frågorna med ett rättvist och älskvärt beaktande och inte vara nöjd med vissa personers framställning som inte stöds av bevis eller fakta. Vi ber Gud att stärka Konungen i det Han önskar och att det Han önskar ska bli världens önskan.

122. Efteråt kallade de denne Tjänaren till Konstantinopel. Vi nådde staden tillsammans med ett stort antal fattiga och efter vår ankomst hade vi inte umgänge med en enda själ, för vi hade inget att säga till dem och det fanns ingen önskan förutan att det tydligt ska framgå av bevis för alla att denne Tjänaren inte hade någon tanke på uppror och hade aldrig förknippas med upproriskhet. Och de av Honom prisade, om vilkas ande alla tings tungor talar, att vända sig i någon riktning var svårt på grund av vissa omständigheter, men detta skedde för skydd av människoliv. Sannerligen min Herre känner vad som finns i min själ och sannerligen är Han vittnar om vad jag säger. Den rättvisa Kungen är Guds skugga på jorden, alla bör ta sin tillflykt till skuggan av hans rättvisa och finna vila i skuggan av hans nåd. Det här är inte platsen för personligheter, eller beskyllningar riktade speciellt mot vissa oberoende av andra, för skuggan berättar om Honom som kastar skuggan. Gud (härligt är Hans omnämnande) har kallat sig själv för världarnas Herre för Han har fött och föder alla, upphöjd är Hans ynnest som har föregått tillfälliga varelser och Hans nåd som har föregått världarna.

123. Detta är tillräckligt tydlig, huruvida det är rätt eller fel enligt folkets föreställningar, har detta samfund accepterat som sann och antagit religion för vilken de är kända och i detta avseende har de avstått från vad de hade sökt efter det som tillhör Gud. Och denna avsägelse av livet på kärlekens väg för den barmhärtige Guden är ett sannfärdigt vittne och en talande bekräftelse på vad de gör anspråk på. Har det någonsin skådats en förnuftig människa som avsagt sig livet utan fakta eller bevis för sanningen för det han dog för? Och skulle det sägas ”Detta folk är galet”, är det också mycket otroligt, för det är inte en sak begränsad till en eller två personer, utan i stället har en stor mångfald från varje grupp, berusats av Kawthars gudomliga visdom och hastat med själ och hjärta till platsen för martyrskapet på Vännens väg. Om dessa personer, som för Guds skull har avstått allt utom honom och som har utgjutit sina liv och sin rikedom på Hans väg, är trovärdiga, sedan vilka andra bevis och belägg som andra hävdar angående sanningen om i vilket avseende de blir fastställda i konungens närvaro?

29 of 44

Travelers narrative

124. Den senare Ḥájí Siyyid Muḥammad (må Gud upphöja hans ställning och överösa honom från djupet av Hans nåds och förlåtelsens ocean), även om han var en av tidsålderns mest lärda rättslärda doktorer och den mest fromma och anspråkslösa i hans samtid och även om hans värdighets storhet var av sådan grad att alla varelsers tungor skulle uttala beröm och hyllningssånger till honom och tillitsfullt hävda hans försakelse och fromhet, han avstod dock i kriget mot ryssarna från mycket gott och återvände efter en liten strid, även om han själv hade påbjudit ett heligt krig och hade lämnat sitt hemland med de mest framträdande baneren till stöd för Tron. O måtte höljet bli avlägsnat och så att det gömda för människans ögon kan framträda!

125. Men denna sekt, har under tjugo år, dag som natt, blivit plågad av den kungliga vreden och att de har var och en blivit utkastade till ett annat land av en explosion av konungens våldsamma vrede. Hur många barn har lämnats faderlösa! Hur många fäder har blivit barnlösa! Hur många mammor har inte vågat, av skräck och fasa, att sörja över sitt slaktade barn! Många var Guds tjänare som på kvällen var i största rikedom och överflöd och i gryningen befann sig vara i extrem fattigdom och förnedring! Det finns inget land som inte har färgats av blod och ingen luft där deras jämmer inte har stigit upp. Och under dessa få år har lidandets pilar regnat ned utan avbrott från ödets moln. Men trots alla dessa hemsökelser och lidanden, brinner den gudomliga kärlekens eld i deras hjärtan på sådant sätt, att skulle de alla bli huggna i bitar, skulle de icke förneka kärleken till den Älskade för alla invånare på jorden; nej snarare deras hela själar längta efter och hoppas på vad som kan drabba dem på Guds väg.

126. O Konung! Vindarna av den Nådefulles nåd har omvandlat dessa tjänare och lockat dem till den gudomliga enhetens domäner. ”Den trogne älskarens vittnesbörd är i Hans trumf på hand” men några av Persiens rättslärda har upprört tidens mest lysande konungs hjärta med hänsyn till dem som är inskrivna i den Barmhärtiges helgedom och för dem som bekräftar visdomens Kaaba. O skulle en världs styrande dom av konungen besluta att denna tjänare bör träffa de rättslärda och i närvaro av Hans Majestät Konungen, anföra argument och bevis! Denna tjänare är redo och det är Guds förhoppning att en sådan konferens kan åstadkommas, så att sanningen kan bli tydlig och tydliggjorde inför Hans Majestät Konungen. Därefter är beslutet i din hand och jag är beredd att möta din trons su-veränitet och döm mig eller fria mig. Barmhärtig är Herren står det i Furqán, som är det avgörande beviset mitt ibland existensens härskara, ”önska er döden – om era ord är uppriktiga”.[43] Han hade förklarat den önskade döden vara beviset för uppriktighet och det kommer att framgå av konungens lysande sinne vilken sida det är som denna dag har givit upp livet på vägen för Honom som älskas av jordens invånare. Hade folkets läroböcker, bestående av bevis, blivit skrivna med blodet som utgjutits på Hans väg (upphöjd vare Han), skulle otaliga böcker säkert ha varit uppenbara och synliga bland människosläktet.

127. Hur kan man avvisa detta folk, vars ord och gärningar är i överensstämmelse och acceptera de personer som varken har avstått eller kommer att avstå en atom av de övervägande som de åtnjuter på Guds väg, den Suveräne?

128. Några av Persiens rättslärda som har förkastat denne Tjänaren har aldrig mött eller sett Honom eller har blivit medvetna om Hans avsikt: Inte desto mindre sade de vad de önskade och gör vad de vill. Varje uttalande kräver bevis och inte bli fastställda enbart genom påstående eller genom som ett passivt redskap för opartiskhet.

129. En översättning av vissa stycken av innehållet i Fáṭimihs dolda bok (över henne varde Guds välsignelser) som är motsats till denna plats kommer nu framställas på persiska språket, för att vissa saker nu dolda kan uppenbaras för den Kungliga närvaron. Dessa behandlas i dessa uttalanden i den ovan nämnda boken (som idag är känd som ”Förborgade ord”) är de personer som till det yttre är framstående i vetenskap och gudsfruktan, men vilka som till det inre är vasaller under sina känslor och lustar. Han säger:

43 Koranensbudskap [2:94] ”Säg: ’Om de eviga boningarna hos Gud är er förbehållna och alla andra är utestängda därifrån, borde ni önska er döden – om era ord är uppriktiga.’” ; [62:6] Säg: ”Ni, bekännare av den judiska tron! Om ni som ni påstår är Guds enda vänner bland människorna, borde ni önska er döden - om ni talar sanning!”

30 of 44

Travelers narrative

130. ”O ni dåraktiga som likväl gäller för att vara visa! Varför går ni klädda som fåraherdar, när ni i edert inre blivit vargar, som traktar efter Min hjord? Ni är liksom stjärnan, som framträder före gryningen och som, ehuru den synes strålande och klar, leder vägfararna från Min stad vilse in på fördärvets vägar.” [Förborgade Ord II:24]

131. Likaså säger han:132. ”O, ni skenbarligen fläckfria, men likväl invärtes orena! Ni är såsom klart men bittert

vatten, tillsynes kristallklart, men av vilket, när det prövas av den gudomlige Bedömaren, icke en droppe godkännes. Ja, solstrålen faller i lika mån på stoft som på spegeln, ändock skiljer de sig i återsken alldeles som stjärnan från jorden, ja, omätlig är skillnaden!” [Förborgade Ord II:25]

133. Likaså säger han:134. ”O åtråns väsen! Mången daggryning begav Jag Mig från det Oändligas riken till din

boning och jag fann dig på bekvämlighetens läger, upptagen av andra än Mig. Därpå återvände jag med andens snabbhet till den himmelska härlighetens riken, och i Min tillflykt i höjden omnämnde Jag det ej för helighetens skaror.” [Förborgade Ord II:28]

135. Likaså säger han:136. ”O, fjättrade slav under världen! Mången daggryning har Min barmhärtighets bris

fläktar över dig och funnit dig djupt insomnad på likgiltighetens bädd. Sörjande över din belägenhet återvände den dit varifrån den kom.” [Förborgade Ord II:30]

137. I närvaro av konungens rättvisa, bör därför inte en motståndares uttalande accepteras som tillräckligt. Och i Furqán som gör åtskillnad mellan sanning och lögn, säger Han, ”O troende, om en syndare kommer till er med ett budskap, gör då åtskillnad, så att ni inte angriper ett folk av okunnighet och på morgonen ångrar vad ni har gjort.”[44] Och det kommer an på en helig tradition, ”Tro inte på honom som förtalar.” Frågan har blivit missuppfattat av vissa rättslärda, inte heller har de träffat den här Tjänaren. Men de personer som har träffat honom vittnar om att denna Tjänare har inte talat emot det som Gud har förordnat i boken och deklamerat denna saliga vers: Han säger (upphöjd vare Han) ”Förnekar ni oss för något utom att vi tror på Gud och vad har sänds ned till oss och vad som hade sänts ned tidigare?”[45]

138. Tidsåldens Konung! Dessa vandrares ögon vänds och blickar i riktning mot den Nådefulles nåd och förvisso dessa hemsökelser skall följas av den största nåd och dessa svåra vedermödor skall följas av ett stort välbefinnande. Men vårt hopp är att Hans Majestät Konungen själv vänder sin uppmärksamhet till dessa frågor, vilket kommer att tända hoppet i våra hjärtan. Och detta är bra det rent goda som har framställts och Gud är ett tillräckligt vittne.

139. Ära åt dig, o Gud! O Gud, jag bär vittnesbörd om att konungens hjärta ligger i din makts hand. O Gud, vända det, om det är Din önskan, i riktning mot godhet och vänlighet. Du är sannerligen den Upphöjde, den Starke, Välgöraren: det finns ingen Gud utom du, den Mäktige från vem hjälp söks.

140. Angående de rättslärdas kvalifikationer, säger Han: ”Men den bland de rättslärda som vårdar sig själv, iakttar sin religion, motsätter sig sin lust och lyder sin Herres befallning – honom åligger det folket att följa …” till slutet. Och om tidsåldens konung kommer att betrakta detta yttrande, som utgått från mottagaren av den gudomliga inspirationens tunga, kan han konstatera att det kännetecknas av kvaliteter som om de vore överförda från nämnda traditioner är ovanligare än de vises sten. Därför har varje persons påstående som gör anspråk på vetenskap varken hörts eller är hörda.

44 Koranensbudskap [49:6] ”Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte för tillförlitlighet kommer till er med en upplysning, försök då reda ut vad som är sanning, så att ni inte utan att inse det tillfogar andra skada och sedan måste ångra vad ni gjort.”

45 Koranensbudskap [5:59] ”Säg: Ni, efterföljare av äldre tiders uppenbarelser, har ni ingenting annat emot oss än detta att vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och på det som uppenbarades i äldre tid, medan ni själva – de flesta av er – är förhärdade i trots och olydnad?”

31 of 44

Travelers narrative

141. Likaså när Han beskriver den senare tidens rättslärda säger Han: ”De rättslärda på den tiden är de mest ondskefulla rättslärda under himmelen, från dem utgår missämjan och till dem återvänder den.”

142. Och om någon person förnekar dessa traditioner, vilkas upprättande är beroende av denne Tjänare, men eftersom vårt syfte är att vara kortfattade har maktens detaljer inte presenterats.

143. De rättslärda som sannerligen har druckit ur försakelsens kopp befattade sig aldrig med denne Tjänare, såsom den avlidne Shaykh Murtadá (må Gud upphöja hans ställning och låta honom att vistas i skuggan av Hans nåds kupoler) som brukade visa oss kärlek under tiden för vår vistelse i ‘Iráq och brukade inte tala om denna fråga annat än om Gud hade tillåtit. Vi ber Gud att hjälpa alla människor till det Han älskar och godkänner.

144. Nu har alla människor stängt sina ögon för alla dessa frågor och är benägna att förfölja denna sekt, så det skulle krävas av vissa personer, som (efter Guds nåd) vilar i skuggan av konungens mildhet och njuter av gränslösa välsignelser, ”För konungens gunst vilka gentjänster har de utfört? Har de genom klok politik fört något land till Hans länder? Eller har de tillämpat något som skulle medföra folkets välfärd, rikets välstånd och ett bibehållande av statens rättvisa berömmelse?”, de har inget svar förutom detta, de utser felaktigt eller riktigt, ett antal personer i närvaro av konungen som kallas bábíer och genast ägnar de sig åt att slakta och plundra, liksom i Tabríz och annorstädes sålde de vissa och erhöll stor rikedom; och detta blev aldrig presenterat i konungens närvaro. Alla dessa ting har inträffat på grund av det, att de har funnit dessa stackars människor saknar en hjälpare. De har avstått en viktig sak och har drabbats av dessa olyckliga omständigheter.

145. Många sekter och olika stammar vilar lugnt i konungens skugga och av dessa sekter är en detta folk. Vore det inte bäst att den höga strävan och idealiteten hos dem som omger Kungen skulle vara så omvittnad: Att de skulle planera för alla fraktioner att komma in under Konungens skugga och att de skulle styra alla med rättvisa? Att sätta i kraft bakom reglerna om Guds odelade rättvisa och när allt detta är uppfyllt; nej, Guds förordningar är och kommer alltid vara instrumentet och medlet för Hans varelsers beskydd, som Han säger (upphöjd varde Han) ”I stadgandet om rättvis vedergällning har ni fått ett skydd för ert liv; lägg märke till detta ni som har förstånd!”[46] men det är långt från domstolen av Hans Majestät Konungen att felet av en person, ett antal personer bör bli föremål för gissel med vrede. Gud (härligt är Hans omnämnande) säg: ”På ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda.”[47] och detta är tillräckligt tydligt att varje samhälle har varit och kommer att vara kunniga och okunniga, kloka och dumma, syndiga och fromma. Och att begå avskyvärda handlingar är långt ifrån den vise. För den vise söker antingen världen eller övergiver den. Om han övergiver den, kommer han förvisso inte uppfatta något annat än Gud och bortsett från detta, kommer Gudsfruktan att avhålla honom från att begå förbjudna och oaktsamma handlingar. Och om han söker världen, kommer han säkert begå handlingar som orsakar och framkallar Guds tjänares motvilja och framkallar skräck i dem i alla länder; men i stället kommer han att utöva sådana handlingar som orsakar mänsklighetens sammanhållning. Det har visats att avskyvärda handlingar har blivit och kommer endast bli utförda av okunniga personer. Vi ber Gud att hålla sina tjänare borta från att uppfatta något annat än Honom och föra dem till Honom: Sannerligen han är den Mäktige över alla ting.

146. Ära åt dig, o Gud! O, min Gud, Du hör mitt suckande och ser mitt tillstånd och mitt trångmål och min bedrövelse och Du vet vad som finns i min själ. Om mitt rop var uppriktigt för Din skull, drag därigenom Dina varelsers hjärtan till den himmelska horison-ten för Ditt erkännande och vänd konungen mot Majestätets trons högra sida, förläna sedan honom, O Min Gud, de välsignelser som har nedkommit från din nåds himmel och din

46 Koranensbudskap [2:179] ”I stadgandet om rättvis vedergällning har ni fått ett skydd för ert liv; lägg märke till detta ni som har förstånd! – Kanske fruktar ni och tackar Gud.”

47 Koranensbudskap [6:164; 17:16; 35:19; 39:9; 53:39] [6:164] ”Säg: ’Skulle jag söka en annan Herre än Gud, Han som är Herre över allt som är?’ Det onda som en människa har gjort skall läggas henne ensam till last; och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. Ni skall en Dag vända tillbaka till er Herre, och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.”

32 of 44

Travelers narrative

nåds skyar, att han må lösgöra sig från det som han har och vända sig mot dina gåvors nejder. Herre, hjälp honom att stödja de förtryckta bland Din tjänare och upphöja ditt ord bland ditt folk; stöd sedan honom med härskaran för det sedda och osedda att han må underkuva städer i ditt namn och råda över allt som är på jorden genom din makt och myndighet, O du vars hand är konungariket skapande: och sannerligen du är den som råder över begynnelsen och slutet: det finns ingen Gud förutom Du, den Kraftfulle, den Mäktige, den Vise.

147. De har förvrängt frågan i konungens närvaro på ett sådant sätt att om någon dålig handling utförs av någon i denna sekt betraktar dessa tjänstemän det som en del av religionen. Vid Gud, vid sidan om vilken det lite finns någon annan Gud, denna tjänare har inte sanktionerat denna synd, för att inte tala om förbuden som uttryckligen framgår i Guds bok! Gud har förbjudit människan att dricka vin och olagligheten därav har uppenbarats och upptecknats i Guds bok,[48] och tiden har rättslärda doktorer (må Gud mångfaldiga deras like) enhälligt förbjudit människorna denna avskyvärda handling, men dock hänfaller vissa åt det. Nu drabbar straffet dem för dessa tanklösa personers handlingar, medan manifestationer av ärans helighet bibehåller sin helighet och fläckfrihet; om deras okränkbarhet vittnar alla varelser, osedda eller sedda.

148. Ja, dessa tjänare Guds tjänare, betraktar gud som ”Gud gör som Han vill.”[49] Det finns ingen tillflykt eller flyktväg till någon förutom till Gud och ingen tillflykt eller fristad utom i Honom. Inte vid något tillfälle har människans kritik, lärd eller olärd, varit en sak att lita på, eller kommer att vara. Själva profeterna, är pärlor i enhetens ocean och mottagarna av den gudomliga uppenbarelsen har alltid varit föremål för människans motvilja och kritik; så mycket mer dessa tjänare. Även som Han säger: ”… varje folk hade onda anslag mot sitt sändebud och ville gripa honom, och alla försökte de med bedrägliga argument bestrida sanningen i de gudomliga budskapen.”[50] likaså sade han, ”Aldrig någonsin har ett sändebud kommit till dem, utan att de har gjort narr av honom!”[51] Överväg framträdandet av profeternas sigill, konungen av de utvalda (må världarnas själ vara Hans offer); efter gryningen av sanningens sol på Ḥijáz[52] horisont vilken orätt tillföll denna manifestation av Herrens härlighets Makt i händerna på villfarelsens folk! Så tanklösa människor som dessa var vana att betrakta förtvivlan som helig såsom det främsta av de allra största av goda gärningar och som ett medel för att närma sig den Högste Guden. Under de första åren, den tidens rättslärda doktorer, vare sig det gäller judar eller kristna, vände sig bort från solen på den högsta horisonten och alla personer som avvikit, oavsett ödmjuka eller nobla, omgjordade sina länder för att utsläcka strålglansen av ljuset på fulländningens horisont. Namnen på alla finns noterade i böckerna: Bland dem är Wahb ibn Rahíb, Ka’b ibn Ashraf, ‘Abdu'lláh ibn Ubayy och personer som dessa, ända tills frågan nådde en sådan punkt att de sammankallade ett möte för att rådslå om utgjutelsen av

48 Koranensbudskap [5:90] ”Troende! Rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant, för att det skall gå er väl i händer.”

49  Koranensbudskap [2:253]; [3:37]; [22:14, 18]. [2:253] ”Några av dessa sändebud om vilka Vi har berättat för dig har Vi gett företräde framför de andra. Bland dem finns den som Gud själv talade till, och några har Han satt ännu högre. Jesus, Marias son, skänkte Vi klara bevis och Vi stärkte honom med helig ande. Om Gud hade velat skulle de släkten som följde dem inte ha stridit med varandra efter att ha nåtts av dessa klara bevis. Men de kom att omfatta skilda meningar - några trodde, andra framhärdade i otro. Om Gud hade velat, skulle de inte ha stridit med varandra; men Gud gör vad Han vill.” [3:37] ”… Gud skänker Sitt goda i överflöd till den Han vill.” [22:14] ”… Gud belönar och straffar den Han vill.” [22:18] ”… Men genom förnekelse och trots har många andra dragit på sig ett oundvikligt straff. Och den som Gud har förnedrat skall ingen hedra. Gud gör som Han vill.”

50 Koranensbudskap [40:5] ”I gångna tider förnekade Noas folk sanningen och, efter dem, alla de som gaddade sig samman mot Guds budbärare; varje folk hade onda anslag mot sitt sändebud och ville gripa honom, och alla försökte de med bedrägliga argument bestrida sanningen i de gudomliga budskapen. Men till sist ställde Jag dem till svars – och hur fruktansvärt var inte Mitt straff!”

51 Koranensbudskap [15:10-11] ”Även före din tid Muhammad sände Vi Våra sändebud till folken i det förgångna, men inget sändebud kom till sitt folk utan att de gjorde narr av honom.”; [36:30] Arma människor! Aldrig någonsin har ett sändebud kommit till dem, utan att de har gjort narr av honom!”

52 Ḥijáz en region i sydvästra Arabien som kan anses vara det heliga landet muslimer eftersom det innehåller de heliga städerna Medina och Mecka och många andra platser i samband med historien om Muḥammad.

33 of 44

Travelers narrative

det mest rena blodet från den Helige, som Gud (ärofullt är Hans omnämnande) har förkunnat: ”… förnekarna av sanningen smidde onda planer mot dig; de ville ta dig till fånga eller döda dig eller driva bort dig. Ja, de smider sina planer, men Gud smider också Sina planer och Gud smider bättre planer än någon annan.”[53] likaså sade han: Även om det är svårt för dig att uthärda dessa människors ovilja, skulle det inte vara dig till nytta om du kunde öppna en tunnel under jorden eller resa en stege mot himlen och föra med dig ett tecken därifrån till dem? Om Gud hade velat skulle Han ha samlat dem alla under Sin ledning. Bete dig därför inte som de oupplysta.”[54] Vid Gud, hjärtan nära Gud är brända av innebörden av dessa två heliga verser, men frågor liknade dess som verkligen överförts till oss är utplånade utom synhåll och människan har inte begrundat och begrundar inte heller vad som var orsaken till att Guds tjänare vände sig bort från framträdandet av det gudomliga gryningsljuset.

149. Så, även innan profeternas sigill, överväg Jesus, Marias son. Efter den Barmhärtige manifestationens framträdande framförde alla rättslärda doktorer misstro och upproriskhet mot trons innersta kärna, tills slutligen, med samtycke av Annas, som var ledaren för de rättslärda doktorerna på den tiden och likaså Kaifas,[55] som var den mest lärda av domarna, de upprördes över den Helige så att pennan är skamsen och oförmögen att upprepa. Jorden i hela dess vidd var för liten för Honom, tills Gud förde honom till himmelen. Men skulle en detaljerad berättelse om profeterna framställas är farhågan att trötthet kan uppstå.

150. O mäktigaste konung, skulle du tillåta att vi sända till ers Majestät det som skall vederkvicka ögonen, lugna själarna och alla rättvisa personer försäkrar att hos Honom, dvs. Bahá'u'lláh, finns kunskap om boken. Vore det inte för att de okunniga vänder sig bort och de rättslärda doktorernas avsiktliga blindhet, skulle jag sannerligen yttra det som skulle glädja hjärtan och skulle flyga i luften till vindarnas sorl, ”Det finns ingen Gud, förutan Honom.” Men nu, eftersom tiden inte medger det, förvägras tungan att yttra sig och tillkännagivelsens farkost är förseglad tills Gud skall öppna den genom Hans makt: Sannerligen Han är den Mäktige, den Kraftfulle.

151. Ärad vare Du, o Gud! O min Gud, jag ber Dig vid ditt namn, varigenom Du har underkuvat de som än är i himmelen och på jorden, att Du kommer behålla Din krafts och Dina förmåners glas på Din religions lampa, så att förnekelsens vindar, från regionen för dem som är bekymmerslösas om Ditt upphöjda namns mysterier, inte passerar genom den: Öka sedan dess ljus genom din vishets olja: Du är sannerligen den Kraftfulle över vem som än är på Din jord och i Din himmel. 

152. O Herre, jag ber Dig vid Ditt högsta ord, vilket vemhelst som är på jorden och i himme-len fruktar förutom de som håller fast vid ”ett säkert fäste”,[56] att inte överge mig bland Dina varelser: Lyft mig upp mig till Dig och för mig in i Din nåds skugga och giv mig att dricka av Din nåds rena vin, så att jag må vistas under Din härlighets tronhimmel och Dina kupolers ynnest: Du är sannerligen den Kraftfulle för det Du önskar och Du är sannerligen den Beskyddande, den Oberoende.

153. O Konung! Rättvisans lampor är släckta och förföljelsen eld för brinner på alla sidor, tills de har gjort mitt folk till fångar. Det här är inte den första äran som har kränkts på Guds väg. Det anstår alla att beakta och minns det som drabbade profetens släkt när folket tog dem till fånga och förde dem till Damaskus, den stora; och bland dem fanns ’tjänandes prins’, ’de utvaldas stöttepelare’, ’den angelägna helgedomen’ (må alla själar jämte Hans

53 Koranensbudskap [8:30] ”Och minns, Muhammad hur förnekarna av sanningen smidde onda planer mot dig; de ville ta dig till fånga eller döda dig eller driva bort dig. Ja, de smider sina planer, men Gud smider också Sina planer och Gud smider bättre planer än någon annan.”

54 Koranensbudskap [6:35] ”Även om det är svårt för dig att uthärda dessa människors ovilja, skulle det inte vara dig till nytta om du kunde öppna en tunnel under jorden eller resa en stege mot himlen och föra med dig ett tecken därifrån till dem? Om Gud hade velat skulle Han ha samlat dem alla under Sin ledning. Bete dig därför inte som de oupplysta.”

55  Se Johannes 11:49-50; App 4:6-10; 18:13-28; App 4:6-10. 56 Koranensbudskap [2:256]; ”… Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen

vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.”; [31:22] ”Den som med hela sitt väsen underkastar sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta har vunnit ett säkert fäste. Allt går till sist upp till Gud.”

34 of 44

Travelers narrative

bli offrade för Honom). Det sades till dem: ”Är ni utträdare?” Han sade: ”Nej, vid Gud, vi är tjänare som har trott på Gud och Hans tecken och genom oss är trons tänder blottade i ett leende och den barmhärtiges tecken lyser; genom vårt omnämnande breder Al-Bathá[57] ut sig och mörkret som kom mellan jord och himmel är skingrat.” Det sades: ”Har ni förbjudit vad Gud har sanktionerat eller sanktionerat vad Gud har förbjudit?” Han sade: ”Vi var de första som följde Guds bud: Vi är befallningens källa och dess ursprung och förstlingen av allt gott och dess fullbordan: Vi är det eviga tecknet och Hans åminnelse bland folken.” Det sades: ”Har ni övergivit Koranen?” Han sade, ”Genom oss uppenbarade den Barmhärtige den och vi är den All-Härliges starka vind bland Hans varelser; vi är strömmen som har stigit upp från den mest mäktiga oceanen varigenom Gud återupplivade jorden efter dess död; genom oss är Hans tecken är utspridda, Hans bevis tydliga och Hans tecken uppenbara och med oss är Hans mysterier och hemligheter.” Det sades: ”För vilka förseelser blev ni då plågade?” Han sade, ”För vår kärlek till Gud och vårt avskiljande från allt utom Honom.”

154. Sannerligen vi har inte upprepat Hans uttryck (frid varde med Honom), utan istället vi har uppenbarat ett stänk från livets ocean som anförtroddes i Hans ord, genom dem kan de som går framåt må leva och vara medvetna om vad som har drabbat Guds betrodda på grund av en onda och mycket ovärdiga människor. Och i dag ser vi folk som klandrar dem som förut handlade orättfärdigt, medan de förtrycker mer intensivt än de förtryckta och vet det inte. Vid Gud, jag önskar ingen uppvigling, utan Guds tjänares rening från allt som avhåller dem från att närma sig Gud, konungen på dagen för åkallan.

155. Jag låg och sovande på min soffa: Min Herres andetag, den Barmhärtiges, drog över mig och väckte mig ur sömnen: Om detta vittnar de invånarna i sfären för Hans makt och Hans rike och invånarna i Hans härlighets städer och Han själv, den Sanne. Jag är inte otålig över allt elände på Hans väg och inte heller av lidanden för Hans kärlek och Hans goda vilja. Gud har gjort lidandet som en morgon dusch för de gröna betesmarkerna och som en tändsticka för Hans lampa varigenom jord och himmel är upplysta.

156. Skall någons rikedom vara tillräcklig för honom, eller till att nyttja för honom i morgon med honom som håller i hans lugg?[58] Om någon ser på dem som sover under plattor och håller dammet sällskap, kan han urskilja konungens skallben från slavens knog ben? Nej, vid konungarnas Konung! Eller igenkänner han guvernörer bland herdar, eller urskiljer den förmögne och den rike från honom som saknar skor eller matta? Vid gud, skillnaden är avlägsnad, utom för honom som tillfredsställer rättfärdigt och dömer rättrådigt. Var är de rättslärda doktorerna, akademikerna och de förnäma? Var är deras genomträngande blickar, deras synskärpa, deras skarpsinniga tankar och deras välgrundade förståelse? Var finns de dolda skatterna och deras synbara grannlåt, deras juvelprydda tron och deras rymliga soffor? Ack! Allt har ödelagts och ett dekret av Gud har framställt dem som utspritt damm! Tomt är vad de uppskattade och spritt är vad de samlade in och skingrat är vad de dolde: De har blivit sådana att du inte ser något förutom deras tomma platser, deras gapande tak, deras rotlösa strålar, deras nya ting blev gamla. Som den urskiljande människan, sannerligen rikedom kommer inte avleda henne från att beakta slutet och den välbetänkta människan, kommer inte rikedom undanhålla från att vända sig mot Gud, den Rike, den Upphöjde. Var finns han som hade makt över allt varpå solen steg upp och vem slösade överdådigt och sökte efter världens underliga ting och vad som är i den skapat? Var finns Herrens svartaktiga skvadron och den gula fanan? Var finns han som härskade i Zawrá,[59] och var finns han gjorde orätt i Damaskus, den vidsträckta? Var finns de som är rädda för deras skatters frikostighet, över vars öppenhjärtlighet och generositet havet blev bestört? Var finns han vars arm var utsträckt i uppror, vars hjärta var vänt bort från den Barmhärtige? Var finns han som brukade välja njutningar och utgallrade lustens frukter? Var finns damerna för brudkammaren och de som besitter skönhet? Var finns deras böljande kvistar och deras spridda grenar, deras ståtliga palats och spaljé fyllda trädgårdar?

57 Mecka.58 Koranensbudskap [11:56] ”Jag litar till Gud, min Herre och er Herre. Det finns inte en levande varelse vars

lugg Han inte har fattat i ett fast grepp. Min Herres väg är i sanning en rak väg!”59 Baghdád, fridens hemvist, jfr Visshetens bok #274.

35 of 44

Travelers narrative

Var finns deras vidders stillhet och brisens lenhet, skvalpet i deras farvatten och sorlet av deras vindar, deras duvors kuttrande och deras träd prasslande? Var finns deras skrattande hjärtan och deras leende tänder? Ve dem! De har sjunkit ned i avgrunden och blivit småstenars följeslagare idag hörs ingenting av dem, inte ett enda ljud; inget är känt om dem eller om någon ledtråd. Kommer folk tvista om det medan de skådar det? Kommer de att förneka det när de vet? Jag vet inte i vilken dal de irrar i synd: Ser de inte att de avlägsnar sig och inte närmar sig? Hur länge kommer de vara kända i låga och höga länder, sjunka och stiga upp? ”Är det inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Gud.”[60] Väl är det med en dem har sagt eller säger, ”Ja, Herre, tiden är mogen” och som avskiljer sig från allt. Ack! Intet är skördat utom det sådda och inget är tagit utom det upplagda, förutom genom Guds nåd och Hans välbehag. Har jorden avlat Honom som härlighetens slöjor inte förhindrar att stiga upp till sin Herre, den Mäktige, den Högste? Har vi några goda arbeten, varigenom ofullkomligheter skall avlägsnas eller som skall föra oss nära orsakernas Herre? Vi ber Gud att behandla med oss enligt Hans nåd, inte enligt Hans rättvisa och att göra oss till dem som vänder sig mot Honom och avskiljer sig från allt förutom Honom.

157. O konung, jag har på Guds väg sett vad inget öga har sett och inget öra har hört. Vänner har förnekat mig; vägen till mig är smal; säkerhetens damm har torkad ur; lätthetens slätt är gulbränd. Hur många katastrofer har nedkommit och hur många kommer att nedkomma! Jag går framåt mot den Mäktige, den Frikostige, medan bakom mig slingrar ormen. Från mina ögon strömmar tårar tills min säng är genomdränkt, men mina sorger är inte mina. Vid Gud, mitt huvud längtar efter kärlekens spjut från Herre och jag passerar aldrig ett träd utan att mitt hjärta vänder sig till det och säger, ”O kunde du bli ner huggen i mitt namn och min kropp kunde bli korsfäst på dig på vägen för min Herre.”; Ja verkligen, eftersom jag ser att mänskligheten gå vilse i sin berusning och de vet inte om det: De har upphöjt sina lustar och lagt undan sin Gud, som om de tänkte ta befälet över Gud som ett hån, en sport och en leksak och de tror att de gör väl och att de är i hamn i trygghetens citadell. Det är inte som de antar: I morgon skall de bli varse vad de nu förnekar.

158. Vi är på väg att flytta från den mest avlägsna platsen för landsförvisning[61] till fängelset i ‘Akká. Och, enligt vad de säger, är det säkert den mest ödsliga av världens städer, den med det fulaste utseendet, den det mest avskyvärda klimatet och det sämsta vattnet; det är som om det vore ugglans metropol, det hörs inget från dess trakter förutom ljudet av hoande. Och i den avser de att fängsla Tjänaren och att slå igen överseendes dörrar mitt framför våra näsor och ta ifrån oss allt det goda i livet i världen under vad som återstår av våra dagar. Vid Gud, tröttheten skull försvaga mig och hungern skall förgöra mig, även om min bänk bör göras av hård sten och mina medarbetare av öknens vilddjur, kommer jag inte tveka, utan kommer att vara tålmodig, som den bestämda och beslutsamma är patien-ten, med Guds styrka, den förutvarande konungen, nationernas skapare och under alla omständigheter kommer jag prisa Gud. Och vi hoppas på att genom Hans älskvärdhet (upphöjd varde Han) frihet för våra halsar från kedjor och bojor i detta fängelse och att han kommer att göra alla människans ansikten uppriktiga mot Honom, den Mäktige, den Frikostige. Sannerligen Han svarar honom som åkallar Honom och är nära honom som kallar på Honom. Och vi ber Honom att göra denna mörka katastrof till en sköld för kroppen för Hans heliga och därmed skydda dem från skarpa svärd och genomträngande blad. Genom lidande har Hans ljus lyst och Hans lov har lyst oavbrutet: Det här har varit Hans sätt under tidigare tidsåldrar och flydda tider.

159. Folk skall veta vad de i dag inte förstår när deras hingst vacklar, deras bäddar rullas ihop, deras svärd blir trubbiga och när deras fötter vacklar. Jag vet inte hur länge de skall rida på lustens springare och irra runt i synd i tanklöshetens och villfarelsens öken. Av ära skall all ära bestå eller av förnedring all förnedring? Eller skall han uthärda som brukade hålla till på höga kuddar och han som uppnådde i praktens yttersta gräns? Nej, vid min

60 Koranensbudskap [57:16] ”Är det inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Gud och den sanning som har uppenbarats, så att de inte blir som de som förr fick del av uppenbarelsen, men vars hjärtan med tiden hårdnade tills de – många av dem – återföll i trots och olydnad mot Gud?”

61 Adrianople.36 of 44

Travelers narrative

Herre den Barmhärtige! ”Allt som finns däri är övergående, och där återstår endast min Herres anlete” den Mäktige, den Välgörande. Vilken sköld har inte träffats av förstörelsens pilar, eller vilken vinge har inte plockats av ödets hand? Från vilken fästning har dödens budbärare hållits tillbaka när han kom? Vilken tro har inte brutits, eller vilket palats har inte lämnats öde? Visste människan inte att nådens rena vin från deras Herre, den Mäktige, den All-vetande, låg under sigillet skulle de säkert lagt undan förebråelser och försökt vara nöjd med den här Tjänaren; men nu har de beslöjat mig med mörkrets slöja som de vävt med tvivlens och inbillningarnas händer. Den vita handen skall klyva en öppning till denna dystra natt. På den dagen skall Guds tjänare säga vad de småaktiga kvinnorna sade i forna tider, att det må framträda i slutet som började i begynnelsen. Önskar de dröja kvar när deras fot är i stigbygeln? Eller ser de någon återvändo dit de går? Nej, vid Herrarnas Herre, förutom på uppståndelsen! På den dagen skall människan stå upp ur sina gravar och skall utfrågas om sin rikedom. Lycklig är den vars bördor inte är betungande på den dagen då bergen skall förgås och alla skall inställa sig för utfrågning i närvaro av Gud, den Upphöjde! Sannerligen Han bestraffar hårt.

160. Vi ber Gud att helga vissa rättslärdas doktorers hjärtan från hätskhet och hat så att de kan uppfatta tingen med vad slutna ögon inte övervinner och upphöjer dem till en ställning där världen och överheten inte skall vända bort dem från att skåda den högsta horisonten och där ängslan över en utkomst och tillhandahållandet av hushållsartiklar inte skall avleda dem från tänka på dagen då bergen skall bli likt mattor. Fast än de glädjer sig över vad som har drabbat oss av katastrofer, skall det komma en dag då de skall klaga och gråta. Vid min Herre, skulle jag få välja mellan ära och välstånd, rikedom och värdighet, bekvämlighet och lyx, där de finns och den nöd och elände, där jag är, skulle jag absolut välja där jag är idag och jag skulle inte byta ut en atom av dessa lidanden mot allt som har framställts i produktionens konungarike! Om det inte vore för lidandet på Guds väg, skulle min framtid inte erbjuda mig någon sötma, inte heller skulle jag ha utbyte av mitt liv. Låt det inte vara dolt från bedömning och blicka mot de förnämaste framtidsutsikter som när jag under större delen av mina dagar, var en tjänare som befann sig under ett svärd hängande i ett enda hårstrå och ingen visste när det skulle falla ned på honom, huruvida det skall falla omedelbart eller efter en stund. Och för allt detta vi tackar vi Gud, Världarnas Herre och vi lovordar Honom under alla omständigheter: sannerligen Han är ett vittnesbörd för alla ting.

161. Vi ber Gud att förlänga sin skugga,[62] så att enhetssträvarna må skynda dit och att de uppriktiga kan söka skydd därunder och att förläna dessa tjänare med blommor från Hans nåds trädgård och stjärnor från Hans gåvors horisont och att hjälpa dem med sådant Han bifaller och tillstyrker och hjälpa dem med det som skall föra dem nära Hans mest fagra namns Daggryning, så att Han inte sluter sina ögon för de orättvisor som Han ser, utan betraktar Sina undersåtar med ett givmilt öga och skyddar dem från våld. Och vi ber Honom (upphöjd är Han) att göra dig till en hjälpare av Hans religion och en iakttagare av Hans rättvisa, så att du måtte råda över Hans tjänare som du råder över dina nära och må välja för dem det du skulle välja åt dig själv. Sannerligen Han är den Kraftfulle, den Upphöjde, den Beskyddande, den själv Bestående.

162. Nu när lämpligt tillfälle har uppstått så har det ansetts lämpligt att vissa av Bahá'u'lláhs föreskrifter som återfinns i skrifter och epistlar också bör införas i korthet i denna avhandling, så att de huvudsakliga principerna och bruket och deras grundval och förutsättningar kan bli tydliga och uppenbara. Och dessa texter har kopierats från otaliga skrifter.

163. Bland dem finns här: ”Umgås med människor från alla religioner i andlighet och väldoft … akta er så att inte okunnighetens glöd besitter er bland mänskligheten. Allt utgår från Gud och alla återvänder till Honom: Sannerligen Han är skapelsens källa och alla världars åstundan.”

164. Och bland dem finns detta: ”Ni är förbjudna upplopp och strider i böckerna och epistlarna, när jag intet önskar något annat än eran upphöjelse och hänförelse, härtill vittnar himmelen och dess stjärnor, solen och dess strålglans, träden och dess löv, haven

62 Hänvisning till Sháhen i Persien.37 of 44

Travelers narrative

och dess vågor och jorden och dess skatter. Vi ber Gud låta sina saliga leva vidare och styrka dem som passar dem i denna välsignade dyrbara och underbara ställning och vi ber Honom att bistå dem som omgärdar Mig att agera vartill de har blivit befallda av den högsta pennan.”

165. Och bland dem finns detta: ”Det skönaste på kunskapens träd är detta upphöjda ord: ’Ni är alla frukten av ett träd och bladen på en gren.’ Stolthet inte för honom som älskar sitt land, utan för honom som älskar hela världen.”

166. Och bland dem finns detta: ”Sannerligen han som undervisade sin son, eller en någon annans söner, det är som om han undervisade en av mina söner. Honom tillkomme Guds prakt och Hans barmhärtighet som föregick världen.”

167. Bland dem finns detta: ”O Bahás folk! Ni har varit och är tillgivenhetens gryningar och den gudomliga nådens daggryningar; förorena icke tungan med svordomar över eller förbannelse av någon och skydda ögat från som det är icke är tillbörligt. Framvisa det Ni har: om det blir accepterat, är målet uppnått; om inte, är inblandning gagnlös: lämna honom åt sig själv, under det avancera mot Gud, Beskyddaren, den Självbestående. Var inte orsaken till sorg, mycket mindre till stridigheter och uppvigling. Förhoppningen är att Ni kommer att vårdas i skuggan av den gudomliga nådens lotus träd och utöva det som Gud önskar. Ni är alla blad på ett träd och droppar i ett hav.”[63]

168. Bland dem finns detta: ”Tron på Gud och Guds religion, Gud har framträtt och uppenbarats från den förutvarande konungens himmel endast för enheten och harmonin bland jordens invånare: Gör den inte till orsak för splittring och oenighet. Det viktigaste medlet och huvudinstrumentet för få till stånd framträdandet och endräktens utstrålning från ljuskällorna är Guds religion och Herrens lag, medan tillväxten i världen, utbildning av nationer och lugn och ro i alla länder är genom gudomliga förordningar och påbud. Detta är det viktigaste medlet för den allra största gåvan; som skänker livets kopp, förlänar evigt liv och tilldelar evig sällhet. Jordens ledare, särskilt exemplen på gudomlig rättvisa, måste göra stora ansträngningar för att skydda denna stat och stå upp för att bevara den. Likaså är det nödvändigt med en undersökning av folkens förhållanden och kännedom om gärningarna och omständigheterna för var och en av de olika samhällsstånden. Vi önskar Guds krafts förebilder, nämligen konungar och härskare, kommer bemöda sig för att möjligen missämjan må avvika från deras krets och horisonten må bliva upplyst med endräktens ljus. Alla måste hålla fast vid det som flyter från Påminnelsens penna och utöva det. Gud bär vittnesbörd om och tillvarons alla atomerna vittnar om att vi har omnämnt det som kommer vara orsaken till upphöjelsen, stegringen, utbildningen, bevarandet och förbättringen för jordens invånare. Vi önskar att Gud kommer att stärka sina tjänare. Det som denne Förtryckte söker för alla är rättvisa och jämlikhet: låt dem inte vara nöjda med att lyssna och låta dem begrunda vad som har manifesterats från denne Förtryckte. Jag svär vid Solens framträdande, som har lyst upp horisonten i den Barmhärtiges konungarikes himmel, att om någon annan framställare eller talare hade skådats, skulle jag inte skulle ha gjort mig till föremål för illviljan och mänsklighetens smädelser.”

169. Genom dessa domar erhålls en ledtråd till denna sekts principer, idéer, uppförande, beteende och avsikter, om vi försöker bli bekanta med sanningen i denna fråga genom och de historier som berättas av människor, kommer sanningen vara helt dold och gömd på grund av mångfaldiga skillnader och motsägelser. Det är därför bäst att upptäcka denna sekts principer och syften från innehållet i deras läror, skrifter och epistlar. Generellt sätt kan man inte göra en bedömning utifrån individers tal eller handlingar, för mångfald är ett av de särdragen och bieffekterna för människosläktet.

170. I varje fall, i början av år 1868 A.D.[64] förflyttade de Bahá'u'lláh och alla de personer som var med honom från Adrianople till fängelset ‘Akká och Mírzá Yaḥyá till fästningen i Famagusta och där förblev de. Men efter ett tag gjorde flera personer i Persien som var

63 jfr Koranensbudskap [16:125] ”Kalla alla människorna, (Muhammad) med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans ledning.”

64 1285 A.H.38 of 44

Travelers narrative

insatta i frågorna som var kända för sin kloka politik och uppmärksamma och medvetna om den tidigare sanningen och senare händelser, en framställan till Hans Majestät Konungens och sade: ”Vad har hittills rapporterats, relaterats, hävdats och påståtts om denna sekt i den kungliga närvaron är antingen en överdrift, eller av talaren förfalskade uttalanden enligt dennes egna individuella mönster och förverkligandet av personliga fördelar. Om det är så att Hans Majestät Konungen kommer i sin egen ädla person undersöka frågan, är det troligt att det kommer att bli tydligt för hans närvaro att denna sekt har intet någon världslig strävan eller något intresse för politiska frågor. Den springande punkten i deras rörelse och allt annat och kärnpunkten i deras agerande och uppträdande är begränsat till andliga ting och begränsas till samvetsfrågor, det har ingenting att göra med regeringsfrågor och inte heller angående kungamakten; deras principer är avlägsnande av slöjor, verifiering av tecken, utbildning av själar, karaktärens förbättring, hjärtans rening och belysning med upplysningens skimmer. Det som anstår konungens värdighet och passar världsordningens krona är, att alla ämnen i varje klass och troslära bör vara föremål för frikostighet och bör vistas i största stillhet och välstånd under den breda skuggan av konungens rättvisa.” För den gudomliga skuggan är en tillflykt för alla jordens invånare och fristad för hela mänskligheten, den är inte begränsad till en part. I synnerhet denna sekts sanna natur och verkliga trossatser som nu har nu blivit uppenbarade och välkända: Alla deras skrifter och traktat har flera gånger och ofta hamnat i våra händer och finns bevarade i regeringens ägo. Om de blir genom lästa, kommer den verkliga sanningen och den inre sanningen blir tydlig och framträdande. Dessa sidor är helt fyllda med förbud mot uppvigling, rekommendationer för mänsklighetens rättrådiga beteende, lydnad, underkastelse, lojalitet, överensstämmelse och förvärvet av lovvärda kvaliteter och uppmuntran till att bli förlänad med lovvärda framsteg och egenskaper. De finns absolut ingen hänvisning till politiska frågor och inte heller behandlas något som kan orsaka störningar eller uppvigling. Under dessa omständigheter kan en rättvis regering inte finna någon ursäkt och har inga svepsjäl för att yttligare förfölja den här sekten utan att göra anspråk på rätten till inblandning i tanke- och samvetsfrihet, som är hjärtats och själens egendom. Och, när det gäller denna fråga har det redan gjorts stora ingrepp och oräkneliga ansträngningar. Vilket blod har blivit utgjutet! Vilka ledare har hängts ut! Tusentals personer har dräpts, tusentals kvinnor och barn har blivit hemlösa eller fångar, många är de byggnader som har förstörts och hur många ädla släkten och familjer har blivit huvudlösa och hemlösa! Men inget har haft avsedd verkan och ingen fördel har vunnits; ingen bot har upptäckts för denna åkomma, inte heller något behagligt balsam för detta sår. Att tillförsäkra samvetets frihet och hjärtat och själens lugn är en av uppgifterna och funktionerna för regeringen och har i alla tidsåldrar varit orsaken till framsteg i utvecklingen och herravälde över andra länder. Andra civiliserade länder förvärvade inte denna överlägsenhet, inte heller nådde de upp till dessa höga grader av inflytande och makt, förrän de lade undan sekteristiska strider och behandlade med alla grupper enligt en standard. Alla är ett folk, en nation, en mänsklighet, ett släkte. Mänsklighetens gemensamma intresse är fullständig jämställdhet, rättvisa och jämlikhet är bland rikets främsta befrämjare och det huvudsakliga sättet för utvidgning av erövrings rand. Från än vilken del av jorden, som tecken på stridslystnad än framträder hos invånarna, är omedelbar bestraffning nödvändig för en rättvis regering, medan en person som omgjordar sina länder i strävan och ägnar sig åt det viktiga förtjänar kungliga favörer och är värdig fantastiska gåvor. Tiderna och värdens behov och seder förändras. Inblandning i religion och tro i varje land vållar uppenbar skada, medan rättvisa och lika behandling av alla folk på jorden är de medel genom vilka alla framsteg träder i kraft. Det är rätt att iaktta försiktighet och omsorg när det gäller politiska partier och att vara rädd och orolig för materialistiska sekter; för de ämnen som upptar tankarna hos de förstnämnda är formade för inblandning i politiska frågor och önskan flärd, medan de senares handlingar och uppförande undergräver säkerhet och lugn. Men denna sekt är ståndaktig på sin egen väg och fast förankrad i uppförande och tro; de är fromma, hängivna, ihärdiga och konsekventa på ett sådant sätt att de ger obehindrat upp sina liv och efter försöker på sitt eget sätt behaga Gud; de gör energiska ansträngningar och allvarliga strävanden; de är lydnadens

39 of 44

Travelers narrative

kärna och de mest tålmodiga i lidande och nöd; de uppoffrar sin tillvaro utan några klagomål eller rop, vad de yttrar är sannerligen hjärtats hemliga längtan och vad de strävar efter och fullföljer sin ledares vägledning. Det är därför nödvändigt att uppmärksamma deras principer och deras ledare och inte att göra en trivial sak till en förevändning. Nu eftersom ledarens leverne, Hans epistlars undervisning och syftet med Hans skrifter är uppenbart och välkänt, är denna sekts tillvägagångssätt tydligt och självklart som solen. Oavsett vad som var möjligt och genomförbart genom omintetgörande, avskräckande, utrotning, hotelser, tillrättavisning, slakt, landsförvisning, olika sätt rådde det ingen brist på, blev ändå ingenting var därav uppnått. I andra länder märkte de i sådana fall att svåra förföljelser var identiskt med stimulans och uppmuntran och de såg att inte visa någon uppmärksamhet var mer fruktbärande för att minska revolutionens eld. Därför kungjorde de offentligt lika rättigheter för alla religiösa sekter och förkunnade frihet för alla klasser från öst till väst. Detta larm och ramaskri, detta uppror och denna storbrand är följden av anstiftan, frestelse, uppvigling och provokation. Under trettio år har det inte funnits några rykten om störningar eller uppror, inte heller några tecken på uppvigling. Trots en dubblering av anhängarna och ökningen och mångfaldigandet av detta samfund, genom många förmaningar och mycket uppmuntran är denna sekts dygder i allra största lugn och stabilitet; de har gjort lydnad till dess utmärkande egenskap och är i yttersta undergivenhet och underkastelse konungens lojala undersåtar. På vilken laglig grund kan regeringen ytterligare förtrycka dem, eller tillåta att de blir skymfade? Förutom detta ingrepp i folkets samvete och övertygelser utgör förföljelsen av olika religiösa sekter ett hinder för kungarikets expansion, ett hinder för erövring av andra länder, ett förhinder för mångfaldigandet av undersåtar och är motsatt monarkins etablerade principer. På tiden när Persiens mäktiga regering inte ingrep i människors samveten, trädde olika sekter in och vistades under den store kungens banderoll och många olika folk vilade i och tjänade i under skuggan den mäktiga regeringens skydd. Imperiets omfattning ökade från dag till dag, tills större delen av Asien stod under hennes rättvisa administration och majoriteten av de olika religionerna och folkgrupperna var representerade bland undersåtarna till honom som bar kronan. Men när bruket av inblandning i alla sekters troslära uppstod och principen om att undersöka människors tankar blev vanlig och bruklig, blev det Persiska imperiet förminskat och många provinser och stora områden gled ur hennes händer, tills det nådde punkten när de stora provinserna Túrán, Assyrien och Kaldeen gick förlorade; till – vilken nytta? – större delen av regionen Khurásán gick likaså förlorad för Persiens regerings kontroll på grund av ingrepp i samvetsfrågor och guvernörernas fanatism. Orsaken till den afghanska självständigheten och Turkmen stammarnas[65] revolt var sannerligen denna sak, annars hade de inte vid någon tidpunkt eller period separat från Persien. I ljuset av dess uppenbara skadlighet vilket behov finns för förföljelse av de ofarliga? Men om vi vill sätta kraft bakom av religions rättslärda doktorers domar undkommer ingen bojorna och kedjorna och svärdets skärpa, i Persien, bortsett från denna sekt, finns det andra sekter, såsom Mutásharrís, Shaykhís, Súfís, Nusayris och andra, var och en betraktar de övriga som otrogna och anklagar dem för brott. Under dessa omständigheter vilket behov har regeringen av att förfölja den ena eller den andra, eller oroa sig för dess undersåtars och folks tankar och samveten? Alla är konungens undersåtar och i skuggan av kungligt beskydd. Alla som hör och lyder bör få vara ostörda och oantastade, medan alla som är upproriska och olydiga förtjänar straff av Hans Majestät Konungens händer. Framför allt tiderna är helt förändrade, medan principerna och institutionerna har genomgått förändringar. I alla länder hindrar sådana åtgärder utveckling och framsteg och orsakar nedgång och försämring. Den huvudsakliga orsaken och viktigaste faktorn till den våldsamma upprördhet som har drabbat stödet av orientaliska regeringar är sannerligen dessa lagar och seder av inblandning, medan staterna med säten i riken vid Atlanten och Östersjön som ligger i regionen längst norrut, har med anledning av lika behandling av dess olika undersåtar och inrättandet av olika nationaliteters enhetliga politiska rättigheter, förvärvat omfattande kolonier på var och en av världens fem

65 Turkmener: är ett turkfolk i Turkmenistan och angränsande delar av Afghanistan och Iran. Även ett turkfolk i norra Irak brukar kallas turkmener, även om deras språk är mer likt azerbajdzjanska.

40 of 44

Travelers narrative

kontinenterna.[66] Var finns denna lilla ö i Nordatlanten och det östra Indiens vidsträckta landområden? Kan en sådan utvidgning uppnås utan jämlik rättvisa för alla folk och klasser? I varje fall, genom rättvisa lagar, samvetets frihet och enhetlig behandling och rättvisa för alla nationaliteter och folkslag, har de faktiskt fört under sitt välde nästan alla bebodda delar av världen och med anledning av dessa principer om frihet, ökade de dag för dag i styrka, kraft och har utökat sitt imperium, medan de flesta folken på jordens yta firar denna stats namn för dess rättvisa. När det gäller religiös glöd och sann gudsfruktan, är dess prövosten och bevis fasthet och orubblighet i ädla egenskaper, dygder och fullkomligheter, som är människosläktets största välsignelser, men inte inblandning i Denne eller andras övertygelser, rivning av byggnadsverk och avskärmning av människosläktet. På medeltiden, dess början var tiden för romerska rikets fall och i slutet belägringen av Konstantinopel i händerna på Isláms anhängarna, hård intolerans och ofredande i när och fjärran uppstod i alla Europas länder på grund av religiösa ledares yttersta stora inflytande. Saken gick så långt att mänsklighetens byggnadsverk var fallfärdigt och ledarnas och tjänarnas, konungens, undersåtarnas lugn och ro och blev dolt bakom förintelsens slöja. Natt och dag var alla parter slavar under ängslan och oro: Civili-sationen var ytterst förstörd: Ländernas kontroll och ordning hade försummats: Människosläktets principer och grunden för lycka var ur bruk: Stödet för kungens auktoritet var skakad men inflytandet och makten för religionens ledare och munkarna var i alla delar fullständig. Men när de avlägsnade dessa skillnader, förföljelse och trångsynthet från deras hjärtan och tillkännagav alla undersåtars lika rättigheter och friheten för människans samvete, steg ärans och maktens ljus upp och lyste från konungadömets hori-sonter på ett sådant sätt att dessa länder gjorde framsteg i alla riktningar och medan Europas mäktigaste monarkier hade krympt och förödmjukats inför Asiens minsta regeringar, Asien stora stater kan nu inte motsätta sig Europas små stater. Dessa giltiga och tillräckliga bevis för att människans samvete är heligt och skall respekteras och att dess frihet vidgar idéerna, förändrar moralen, förbättrar uppförandet, upptäcker skapelsens hemligheter och manifesterar den tillfälliga världens dolda sanningar. Dessutom, om samvetes utfrågning, som tillhör hjärtats och själens domäner, äger rum i den här världen, vilken ytterligare gottgörelse återstår då för människan i domstolen på den gudomliga rättvisans dag, på dagen för den allmänna återuppståndelsen? Övertygelser och idéer inom ramen för konungarnas Konungs förståelse, inte konungars och själ och samvete är under kontroll av hjärtanats Herre, inte av Hans tjänare. Så i världen kan man inte finna två personer eniga i alla grader av tro och alla övertygelser. ”Guds vägar är lika många som Hans varelsers andetag” är en mystisk sanning och även ”för varje människa har vi utsett en särskild rit”[67] är en av Koranenens spetsfundigheter. Om denna enorma energi och dyrbar tid som har använts för att förfölja andra religioner och därav har inget resultat eller verkan kunnat erhållas, hade använts till att stärka grunden för monarkin, befästa den kejserliga tronen, gjort härskarens hemvist välmående och gett nytt liv till konungens undersåtar, skulle det kungliga väldet ha blivit välmående, folkens frö bedd skulle ha vattnats med den dyrbara rättvisans frikostighet och prakten av Persiens kungadöme skulle vara påtagligt och uppenbart och som den sanna gryningen på världens alla horisonter.

171. Dessa frågor och överväganden har i varje fall rapporterats av vissa personer. Men låt oss återgå till vårt ursprungliga ämne. Den kungliga personen var glad över att undersöka sin ädla persons dolda hemligheter. Enligt ett överfört dokument, blev det klart och tydligt för den Kungliga närvaron att de flesta av dessa misstankar uppstod från intriger av inflytelserika personer som ständigt var sysselsatta med att smida planer bakom fantasins slöjor och kasta misstankar på samfundet och de, för att uppnå fördelar för sig själva och bevara sina egen ställning, var vana att få dammkorn framträda som klot och strån som berg i deras fantasis spegel. För dessa misstankar hade absolut ingen grund eller fundament, inte heller fanns det några bevis eller korn av sanning i dessa påståenden. Vilken makt och förmåga har det hjälplösa folket, eller vilket mod och styrka har fattiga

66 England.67 jfr Koranensbudskap [22:34] ”För alla folk i det förgångna har Vi föreskrivit att Guds namn skall uttalas i

tacksamhet över de boskapsdjur som Han har skänkt dem som föda – när de slaktas.”.41 of 44

Travelers narrative

undersåtar för att åsamka oförätter eller skada den högsta makten, eller kunna motsätta sig kronans militära styrkor?

172. Från den tiden och fram tills nu har störningar och uppvigling varit på tillbakagång i Persien och larm och stridigheter har upphört, även om fortfarande i sällsynta fall somliga av de officiella rättslärda doktorerna, för deras personliga och privata fördel, hetsade upp vanliga människorna, med förmanings rop till förföljelse och genom deras envetenhet och envishet, ofredade de en eller två individer av denna sekt, det hände för tio eller tolv år sedan i Iṣfahán. För det fanns bland invånarna i Iṣfahán två bröder, Siyyids[68] från Tabátabá, Siyyid Ḥasan och Siyyid Ḥusayn delvis ärade för deras fromhet, trovärdighet och ädelhet, var välbeställda människor engagerade i handel, förhöll sig mot alla människor med fullkomlig vänlighet och artighet. Och i hela det yttre uppträdandet hade ingen observerat något hos någon av dessa två bröder som avviker av från vad som var det bästa, hur än mycket mindre beteende eller uppförande som kan förtjäna plågor eller bestraffningar, för det berättas av alla framstående att all kände dem för deras berömvärda och lovvärda egenskaper, då deras gärningar och handlingar var som tillrättavisningar och förmaningar. Dessa hade bedrivit affärsverksamhet med Mír Muḥammad Ḥusayn, Imám-Jum'ih i Iṣfahán;[69] och när de kom för att göra upp sina räkenskaper framgick det att han var skyldig dem aderton tusen túmáns.[70] Därför avbröt de ytterligare affärer, förberedde en skuldsedel på den summan och förseglade den. Detta var allvarligt för Imám-Jum'ih, så han kom till tröskeln för ilska och fientlighet. När han befann sig vara i skuld och inte hade någon möjlighet att betala, gav han upp ett ramaskri och sade: ”Dessa två bröder är bábíer och förtjänar kungens hårda straff.” En folkmassa attackerade på en gång deras hus, plundrade och skövlade alla deras varor, bedrövade och skrämde deras hustrur och barn och tillägnade sig och plundrade alla deras tillhörigheter. Sedan, då han fruktade de skulle ta frågan om straffet till tröskeln för konungens tron för att få upprättelse, började han dvs. Imám-Jum'ih tänka på hur han skulle kunna iscensätta deras död och förgöra dem. Därför övertalade han några av de rättslärda doktorerna att samarbeta med honom och de uttalade dödsdomen. Därefter greps de två bröderna, beslog dem i kedjor och förde dem inför allmänheten. Till sist försökte de ge dem någon anklagelse, finna några fel eller upptäcka några svepskäl, men de kunde inte finna några. Varvid de sade, ”Ni måste antingen avstå från denna tro, eller lägg ned era huvuden under bestraffnings svärd.” Även om vissa av de närvarande uppmanade dem att säga, ”Säg bara ’Vi tillhör inte denna sekt.’ och det är tillräcklig och sättet för eran egen frälsning och skydd.”, de skulle inte samtycka, utan snarare bekräftade och förklarade det med vältaliga inlägg och berörande yttranden, så att Imám-Jum’ihs ilska och våld kokade över och när de inte var nöjda med att döda och förgöra dem, tillfogade de deras kroppar efter döden flera kränkande behandlingar som inte är passande att nämna och vars detaljer är bortom talförmågan. På detta sätt skulle dessa två bröders blod utgjutas så att även den kristna prästen i Julfá ropade, jämrade sig och grät på den dagen och denna händelse skedde på sådant sätt att alla grät över dessa två bröders öde, som under hela sitt liv aldrig hade upprört känslorna inte ens för en myra, medan de i en allmän rapport vid tiden för hungersnöd i Persien hade spenderat all sin rikedom för att undsätta de fattiga och nödställda. Men ändå trotts detta rykte, blev de dräpta med sådan grymhet mitt ibland folket!

173. Men nu under en lång tid har kungens rättvisa förhindrats och undanhållits och ingen vågar försöka ett så grovt ofredande. 

68 Siyyid: ”Herre, ledare prins” En titel given till profeten Muḥammads ättlingar.69 Imám-Jum’ih: Ledaren för fredagsbönen i moskén. Den främsta ledaren blad Mullorna i en by eller stad.70 18000 túmáns skulle på den tiden motsvara ca: 56000 Skr.

42 of 44

Travelers narrative

OrdlistaAdhán: Det muslimska böneuppropet.Alif: I arabisk (eller persisk) text, den första bokstaven i alfabetet, en rak vertikal linje. Den

används som en symbol för Gud, den ende älskade. Amír: Herre, prins, befälhavare, guvernör. Áqá: Titel som betyder Mullá eller Herr. Den främste martyren: Ḥusayn, son till ‘Alí och

profeten Muḥammads dotter, Faṭimih. Den tredje av de heliga Imamerna, han mötte martyrskapet den 10 Oktober 680, i Karbilá.

Åkallans dag: ”Dagen med allmänt högljutt ramaskri”, Domens dag. Koranen [40:32-33], Och - egyptier! - jag bävar vid tanken på det som väntar er den Dag då ni skall ropa till varandra under klagan och jämmer, den Dag då ni kommer att vilja vända om och fly, utan någon som skyddar er mot Gud. – Den som Gud har låtit gå vilse har ingen som kan leda honom på rätt väg.

Elburz: Bergsområde i norra Iran. Farrásh: Fotsoldat; vakt. Den fjärde pelaren: Rukn-i-Rábí‘ – Den fjärde pelaren eller stödet – en fullkomlig människa som

alltid troddes finnas bland shiiterna och som utgjorde en kanal för nåd. Furqán: Koranen, det som särskiljer mellan sanning och osanning. Se Koranen [25:1]

”Välsignad vare Han som steg för steg har uppenbarat för Sin tjänare den måttstock med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt och som skall tjäna som en varning för alla folk, ”

Gabr: Muslimsk term på en anhängare av Zarathustra. Ḥaji: Titel på en Muslim som har gjort sin pilgrimsresa till Mecka. Ḥusayn ibn Rúḥ: En av de “Fyra Portarna.” Se “Ockultation”.Ibn Mihriyar: En infödd från Ahvaz, som troddes stå i kontakt med den dolda Imamen under den

mindre ockultation. Han var inte en av ”Portarna”, de var Uthmán ibn Sa‘íd; hans son Muḥammad ibn Uthmán; Ḥusayn ibn Rúḥ; och ‘Alí ibn Muḥammad Símarí. Se ”ockul-tation.”

Imám-Jum‘ih: Ledare för mullorna i en stad eller by; ledare för fredagsbönen i en katedral eller mosque.

Ja‘far: Ja‘far-i-Ṣádiq (d. 757 A.D.), den sjätte Imamen, förgiftad på order av Kalifen Manṣúr. Kalantar: Borgmästare. Kashkúl: En dervisch allmose kopp med kedja, ursprungligen gjord av en kokosnöt.Kawthar: En flod i paradiset, som är källan till alla andra floder. jfr Koranen [47:15]. Khán: Ursprungligen en titel för de upphöjda eller en stam hövding; utvidgat till att vara

heders beteckning på en gentleman.Kuláh: En persisk lammskinshat buren av regeringsanställda och civilpersoner. Lord of the Age: Tidsåldrarnas Herre, Ṣáḥibu'z-Zamán, en titel på den tolfte Imamen. Mihdi: Han som är vägledd. En titel på den tolvte Imamen. Mírzá: En förkortning av Amír-Zádih som betyder son till en Amír. När det står efter ett namn

betyder det prins; när det föregår ett namn, bara Herr. Mujtahid: Muslimsk juridisk doktor, Kvalificerad att fatta självständiga beslut i juridiska och

teologiska frågor.Mullá: Muslimsk präst, teolog, domare. Ockultation: Ett fördolt tillstånd (ghaybat). Enligt Shíitiska doktriner inleddes den mindre Ockulta-

tionen 872 A.D. med den tolfte Imamens försvinnande, som barn. Under denna period var den dolda Imamen fortfarande tillgänglig genom fyra på varandra följande ”Portar” eller Abváb (plural av Báb). Denna period varade 69 år (872 - 939 A.D.) Den stora Ockultationen varade från den ”fjärde Portens” bortgång fram till den tolvte Imamens återkomst. Under den stora Ockultationen antogs den tolfte imamen leva i en av två mystiska städer, Jábulqá och Jábulsá och han försvann vid Sámarrá på Tigris. (Sámarrá

43 of 44

Travelers narrative

är en stad i Irak. Den ligger på östra sidan av Tigris, 125 km norr om Bag h dád i den Sal-adin provinsen, 2003 hade staden en beräknad befolkning på 348 700.)

Den dyrbara boken: Koranen (som betyder boken att läsas). Den dyrbara lagen: Även lag, islams lag. Den dyrbara religionen: Islam.Punkt: För persika mystiker utgår alla skrifter från en kalligafisk punkt på en sida. Báb är

urpunkten, “från vilken alla skapade ting har utgått”.Prinsen av troende: ‘Alí ibn Ḥusayn, betitlad Zaynu'l-‘Abidín (d. 712 A.D.), den fjärde Imamen.

See s.76Ädel härkomst: En siyyid, eller ättling till profeten Muḥammad. Qá’im: Han som framträder, den utlovade i Shiia. En titel på Báb. Profetlängdens Sigill: Muḥammad, jfr. Koranen [33:40] ”Troende! Muhammad är inte fader till

någon av era män. Han är Guds Sändebud och Profetlängdens Sigill. Gud har kunskap om allt.” För Muslimer betyder denna titel att ingen profet kommer någonsin framträda, endast reformatorer; för bahá’íer, att Muḥammad avslutade en profetisk cykel, den nu-varande cykeln är uppfyllelsen av de tidigare religionernas löften i de heliga böckerna.

Shaykh: En vördnadsvärd äldre man; en man med myndighet; äldre, ledare, professor, en överordnad i en dervish orden.

Shaykhí: En sekt i Shíia Islám, grundad av Shaykh Aḥmad of Aḥsá. Shaykhu’l-Islám: Ledare för en religiös domstol, utsedd av Sháhen i varje större stad. Shikastih: En sorts kursiv skrivstil eller halv stenografi, tros ha blivit konstruerad av en guvernör i

Hirát i slutet av sextonhundratalet. Siyyid: En titel på profeten Muḥammads ättlingar. Sufyán: En man med ett otäckt ansikte vars ankomst var ett tecken på domedagen. Han skulle

styra fem städer under åtta månader. De största Gravhelgedomarna: En term – ‘Atabát ‘Alíyát – med vilken Shiia Muslimer hänvisar

till städerna Kaẓimayn, Najaf, and Karbilá (där flera av de heliga Imamerna ligger begravda) och betecknar i allmänhet en region i östra Irak, med Baghdád som centrum.

Ṭá: Ṭihrán – ‘daggryningens härlighet’ – från första bokstaven i namnet. Túmán: Persisk myntenhet. ‘Ulamá: Prästman, teolog, akademiker. Den väl etablerade vägen: Islam. Den vita Handen: När Moses, inför Farao, drog ut sin hand från sin klädnad, hade den mirakulöst

blivit skinande vit, (Se 2 Mos. [4:6] ”Herren sade ytterligare till honom: ’Stick in han-den i barmen!’ Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.” och Koranen [7:107-8] ”Då kastade Moses sin stav och alla kunde se att den var en orm; och han drog fram sin hand och den lyste skinande vit inför alla kringstående.”

44 of 44