Kvartetten på frågecentralen i Stockholm Georg Jungekrans omgiven av sin damtrio, fr v Gull-Britt Hallberg, Marianne Hedlund och Gurli Storeni (läs mer om dem i det här numret).

HANDELSBANKENS PERSONALTIDNING ARGÄNG 33 FEBRUARI 1981 2

Lokalrapportörer RN, Birger Nordlund, tfn 090/11 86 40 RG, Lennart Jansson, tfn 026/1 2 93 70 RC, Ingrid Klint, t fn 0762/227 95 RB, Inga-Lill Ljung, tfn 08/769 2375 RM, Lars Möllervärn, tfn 019/12 46 90 Ro , Kurt Hugosson, tfn 0470/260 20 RV, Anders Wiking, t fn 0520/500 08 RS, Inger Edberg, tfn 040 702 00 CHK

)ouko Granmar, CF, tfn 08/769 1175 Bo Möller, CA, tfn 08/769 1882 Lennart Sunnerholt, CU, t fn 08/769 1346

Svenska Finans Lars Hultkvist, t fn 08/22 87 00

Redaktionskommitté Siw Andersson, CAU, tfn 08/769 1808 Inga-Lill Göransson, Uppsala-

Industriområdet, t fn 018/15 08 18 Leif Lundberg, CCM, t fn 08/769 1036 Oscar Widman, CAP, tfn 08/769 1923

Handelsbankens personaltidning, Remissan, 103 28 Stockholm tfn 08/769 2084 eller 1245

Redaktör och ansvarig utgivare: Olle Sethson I redaktionen: Kristina Eriksson

Eftertryck ur Remissan förbjudet om inte tillstånd erhållits av redaktionen. Tryckt hos VLT-Press, Västerås.

ISSN 0345-9721

Redigeringen av detta nummer avslutades den 18 februari

Sista dag för manus till nästa nummer är den 6 mars

Införda bidrag i Remissan honoreras.

Innehåll sid

Från monumentalbyggnad till servicehus 5 Persondatorn introduceras 6 En helt vanlig dag i Kristinehamn .8 INSÄNT 10 Central för frågvisa 15 Gunnar Brusewitz — tecknande skrivare eller tvärtom 16 Personalchefer konfererar 17 Sommarens friluftsveckor 18 Sommarstugor 20

Redaktörens rader I vår är det jämnt 110 år sen några her­rar i ledningen för gamla Enskilda Ban­ken — ja, Stockholms Enskilda Bank som 1972 slog sina påsar ihop med Skandinaviska Bankens och blev S-E-banken — kom på kant med övriga toppfigurer i banken och beslöt sig för att sätta upp eget.

Formaliteterna ordnades förvånans­värt snabbt. Redan 1 juli slog utbry-tarna upp portarna til l sin nya bank — Stockholms Handelsbank.

Efter sammanslagningar med ban­ker i norr och söder blev Stockholms Handelsbank så småningom »heltäck­ande» och till karaktären inte längre enbart en stockholmsbank. Namnet ändrades til l Svenska Handelsbanken, det var 1919. Handelsbanken som vi säger här hemma numera.

För den som varit med några år är det här inget nytt. Men för många nya i banken idag kanske det är det. Jag vet uppriktigt sagt inte om de som ord­nar introduktionskurser i banken an­slår någon tid åt historiken. Det skulle inte förvåna mig om man i vår historie­lösa tid inte gör det.

Visst finns det sånt som är mer när­liggande.

Fast inte ser jag det som en nackdel att också känna til l lite om bakgrun­den ti l l det företag som man jobbar i, kanske större delen av sitt arbetsliv. Man kan ju se framåt för det. Och kan­ske rentav får ett bättre perspektiv på sin egen situation.

A t t jag kommit att tänka i de här banorna rår närmast Bengt Gustafsson i Lidköping för.

Denne klurige man helt i tiden — du kan läsa om honom och hans minida­tor på annan plats i det här numret — tillåter sig också att tänka tillbaka ibland. Ti l l de tider då det mesta i ban­ken skedde manuellt. Då input och out-

put ännu var okända begrepp. Men då man som Bengt säger kämpade tillsam­mans. Gör man det idag?

Nu hör jag strax någon fnysa: ty­piskt för gamla stötar och deras hatkär­lek ti l l gångna tider. Inte vill väl nån ha de tiderna tillbaka, inte. Naturligtvis inte. Men för den som har upplevt dem känns det som lite av en förmån att ha det perspektivet.

• Redaktionen kan glädja sig åt en nyväckt (?) debattglädje bland läsarna. A t t ifrågasätta olika företeelser i ban­ken, att inte utan vidare godta allt — från vilket håll det än kommer — det måste vara ett sundhetstecken. Helt i linje med det medinflytande vi nu alla ska lära oss att utöva.

Förresten finns det säkert en och annan som ti l l och med kan tänkas ifrågasätta medbestämmandet som så­dant och som betraktar skräddarsydda avtal på området som rena illusioner. Men de lär knappast framträda i våra spalter. Eller?

• Har du lagt märke ti l l att Remissans förstasida fått ett delvis nytt utseende?

När tidningen på sin tid ändrade for­mat och bytte namn från HB-Remissan til l enbart Remissan utformade konst­nären Carl Axel Virin den förstasida som vi nu har återvänt till efter diverse amatöristiska utflykter vad layouten beträffar. V i på redaktionen tycker att vi handlat rätt. Vad tycker du, bästa läsare?

OlleS

2 Remissan 2/81

GOTTSMÄTT&GOTTSMÄTT&GOTTSMÅTTl

PROGNOSGRUPPER — ny service åt kundföretag

På ekonomiska sekretariatet i Stock­holm hade man tänkt bilda en »prognos­grupp» omfattande omkring nio olika företag.

Sedan länge har ju banken försett kundföretagen med synpunkter och material kring den ekonomiska utveck­lingen. Men som det nu är har kon­junkturutvecklingen — både internatio­nellt och här hemma — blivit allmer ryckig och svårbedömbar.

Behovet av information på det här området är därför stort. Istället för en prognosgrupp blir det nu fyra, kanske fem. Kundföretag från nästan alla våra regionbanker har anmält sitt intresse. Det är tänkt att deltagarna i de olika

grupperna ska träffas två gånger om året.

Det berättar Sverker Praski, eko­nom och en av de blivande grupple­darna.

—Tanken är att mötena ska inle­das med en redogörelse för den inter­nationella konjunkturutvecklingen. Vi fortsätter med att lägga fram våra egna prognoser för olika länder. Efter att ha granskat läget i Sverige tänker vi avsluta med några funderingar kring valutakurserna framöver.

Ti l l varje möte är det meningen att ekonomerna ska skriva en »konjunk­turrapport», slutar Sverker Praski. Sverker Praski, prognosserviceman

Hemma hos i Sydkorea

At t en tid få bo hos en sydkoreansk fa­milj och bli behandlad som son i huset, det är inte allom förunnat. Men det är just vad Harald Roijer, 24-årig distribu­tör på Sigab i Stockholm, har varit med om.

Tack vare en f d lärare och god vän som på sin t id tjänstgjorde på det svens­ka fältsjukhuset under Koreakriget, får Harald tillfälle att delta i en jorden-runt-resa anordnad av Swedish-Korean Society och Kamratförbundet Svenska Koreaambulansen.

Lagom ti l l 30-årsminnet av svens­karnas ankomst t i l l Pusan i Sydkorea som första militära sjukvårdsenhet i FNs regi, enbart rekryterad med frivil­lig personal, kommer Harald och hans ressällskap ti l l Korea.

Genom organisationen People to People inkvarteras han hos ett medel­ålders par med barn i ungefär samma ålder som gästen. På det sättet får Ha­rald en inblick i dagligt liv i Sydkorea.

Haralds värdfolk, som båda växt upp under den tid då Korea var en ja­pansk koloni, har influerats av Väster­landet, i varje fall vad hemmets möble­ring beträffar. Det höll en standard li­

ka god som vår. Äter med pinnar gör man dock fortfarande. Någon vidare färdighet på det området hinner Ha­rald enligt egen utsago inte uppnå den korta tid han gästar familjen i Seoul.

Tilläggas kan att Swedish-Korean Society under Haralds besök i Syd-Korea passar på att överlämna stipen­diecheckar t i l l handelsgymnasiet, uni­versitetet och sjuksköterskeskolan, samtliga utställda av Handelsbanken!

Några fakta om Korea Halvö i Östasien mellan Gula och Japans­ka haven, politiskt delad i Folkrepubli­ken Korea (Nordkorea) och Republiken Korea (Sydkorea).

Vid andra världskrigets slut 1Ö45 läggs Korea under allierad förvaltning. Sovjet­unionen ockuperar därvid delen norrom 38:e breddgraden, USA delen söder där­om.

Försök att bilda en provisorisk kore­ansk regering misslyckas. 1948 prokla­meras därför den sydkoreanska republi­ken som erkänns av FN. Samtidigt kon­stituerar Sovjetunionen i Nordkorea en kommunistisk folkrepublik.

1950 i juni går nordkoreanska trup­per över gränsen til l Sydkorea. FNs sä­kerhetsråd uppmanar förgäves Nord­korea att inställa fientligheterna.

USA blandar sig i stridigheterna. FN överUr ansvaret för sydsidans aktioner med general MacArthur som överbefäl­havare.

Vapenstillestånd 27 jul i 1953. I Koreakriget deltar på FN-sidan

sexton nationer med stridande trupp och fem med militära sjukvårdsenheter — förutom Sverige är det Danmark, Norge, Indien och Italien.

På nordsidan deltar förutom nord­koreanska förband ett stort antal »fri­villiga» från Folkrepubliken Kina.

Harald med nyförvärvad sydkoreansk bekanting. Det är inte ovanligt att tje­jerna i Sydkorea går klädda så här lite nationaldräktsaktigt, påstår Harald.

3 Remissan 2/81

LSMÅTT&GOTTSMÅTT&GOTTSMÅTT&GOT

Remissans fadder barnsfond får vind i seglen

För några månader sedan vädjade vi om bidrag till Remissans Fadder-barnsfond. Nog skulle varje kontor och avdelning kunna få ihop åtminstone 50 kronor i månaden, sa vi oss.

Vår vädjan klingade sannerligen inte förgäves. En lång rad kontor och avdelningar landet runt lämnar nu regelbundna bidrag till fadder-barnsfonden, pengar som garanterat kommer behövande barn — utom och inom landet — tillgodo.

Ett tips: på ekonomiska sekreta­riatet i Stockholm placerar Gun Nyberg varje löneutbetalningsdag bankens guldägg mitt på bordet i pausrummet. Ett effektivt sätt att påminna kamraterna om fadder-barnsfonden . . .

Gäck du och gör sammaledes!

Många kolleger, enskilt eller i grupp — ja ibland hela kontor — ger nu sitt re­gelbundna stöd åt vårfadderbarnsfond, som nu i januari vågat åta sig ytterli­gare tre fadderbarn, hälsar Ingrid Tro-fimowitz och Inger Carlhamn.

Denna gång valde vi att skänka ett bidrag på 50 kronor i månaden ti l l vardera av följande projekt inom IM:s verksamhet. IM står för Individuell Människohjälp och har sitt kontor i Lund.

• Mussoorie i Norra Indien — barn ti l l mycket fattiga föräldrar, flyktingar från Tibet efter den kinesiska invasio­nen. IM har en kindergarten för en grupp sådana barn, och RFF stöder så­ledes hela gruppen.

/ nära tre år har Remissans Fadder-barnsfond kunnat skicka 100 kronor i månaden till Abebe Belaye i Addis Abeba. De pengarna har bidragit till att Abebe tom kunnat skaffa sig en examen från universitetet. En förmån han säger sig vara ensam om att åtnjuta bland sina jämnåriga.

• Katmandu i Nepal barn t i l l spet-älskedrabbade familjer får rehabilite­ring i IMs hem, skolor och verkstäder utanför Katmandu. IM tar hand om hela familjer, och RFF bidrar t i l l bar­nens uppehälle och undervisning.

• Amman i Jordanien — ett individu­ellt fadderbarn i IMs hem för rehabili­tering av svårt handikappade barn.

Genom IM kommer RFF att ha kontakt med mottagarna av bidragen och det borgar för att inga pengar kommer på avvägar.

Sedan RFFs fadderstudent Abebe Belaye nu lyckligen avslutat sina stu­dier har också RFFs åtagande upphört. Abebe försörjer nu sig själv och hjälper sina syskon och föräldrar som lever un­der miserabla förhållanden i Etiopien.

V i står nu inför valet att låta Abe-bes studiebidrag — 100 kronor i måna­den — flyttas över t i l l en ung flicka i norra Indien som just har påbörjat en fyraårig sjuksköterskeutbildning vid ett sjukhus i Ambala City. Flickan ber oss om hjälp — det är svårt att inte sä­ga ett obetingat JA!

RFF har råd idag — men det gäller att klara av fyra år. Endast med hjälp av våra kollegers fortsatta regelbund­na stöd kan vi våga säga ja. Dock -friskt vågat är hälften vunnet — och med gemensamma krafter klarar vi det säkert!

Julen dansas ut på Södergarn

Nu är glada julen slut slut slut . . .

Det borde ha julats färdigt vid det här laget, men red har inte hjärta att inte bereda plats för dessa senkomna rapporter från julgransplundrandet i banken.

300 personer — ungar med vidhäng­ande föräldrar — kunde Södergarn räk­na in på sin tvådagars julfest, avslöjar Urban Kaby.

Knubbiga farsor hade inte en chans att dra sig undan när Små grodorna spelades upp - barnens lycka lär ha varit fullständig när föräldrarnas grod-hopp underkändes av lekledaren och fick upprepas inför skadeglada telning­a r . . .

På plundringen i Norrköping var föräldrarna fler än de sextio barnen, rapporterar Bo Hallonqvist. Antingen har vi ovanligt mycket barnasinne kvar eller fick vi inte dansa av oss riktigt när vi var små, tror Bosse.

Solveig Ivarsson, som höll i trådarna, hade i år också bjudit in hugade barn och föräldrar från Linköping. Ett trevligt initiativ!

2 y

4 Remissan 2/81

RFFs kontonummer: 6761-84 902 515

Henrik O Andersson är arkitekt och chef för Arkitekturmuseet i Stock­holm. Docent Fredric Bedoire är lek­tor i arkitekturhistoria vid Tekniska Högskolan i Stockholm.

Från monumentalbyggnad t i l l servicehus — bankbyggande i Sverige

Det fanns en tid då det var »fint» att vara banktjänsteman. Bankarbete var ett statusyrke. Affärsbanken skulle jämställas med riksbanken och de statliga ämbetsverken. Lö-nemässigt kunde en bankkassör på 1860-talet vara i nivå med stadens borgmästare.

Tidigt införde bankledningarna tjänstemannatiteln för sina anställ­da, en titel som annars förbehållits dem som sysslade med administra­tiva uppgifter i stat och kommun.

Ännu så sent som 1937 fick kvinnliga tjänstemän i princip sluta om de gifte sig. Och ända fram till slutet av 1940-talet kunde det före­komma att en banks huvudkontor inte hade en enda kvinnlig anställd.

Detta och mycket annat får man veta i Henrik O Anderssons och Fredric Bedoires nyutkomna bok »Bankbyggande i Sverige». (Liber förlag/Arkitekturmuseet)

Chefen för bankens centrala byggnadsavdelning Torsten Attarp har läst boken och lämnar här fram­för allt arkitektens sy n på innehållet.

Torsten Attarp: den här boken skulle man ha haft tillgång till för femton år sedan...

Men vi kan försäkra att boken utgör en intressant läsning även för den enskilde bankmannen.

De flesta handelsbankare ska för­resten kunna finna sitt kontor upp­märksammat i ord och/eller bild!

För den som är intresserad av bank­byggnader som arbetsplats är boken en guldgruva. Författarna har noga be­skrivit ca 600 bankkontor i 94 städer här i landet. Man kan därför betrakta boken som en vackert och rikt illustre­rad uppslagsbok.

Författarna speglar olika tidsåldrar. BI a får man veta att 1860- och 70-ta-lens samt sekelskiftets viktigare bank­byggande ofta föregicks av tävlingar. De mest begåvade arkitekterna hade här en möjlighet att göra sig gällande. Många städers stadskärnor inrymmer därför förnämliga bankhus av hög kva­litet, både vad gäller utformning och material. Man kan säga att förutom kyrka och rådhus var bankhuset ofta en av monumentalbyggnaderna i sta­den.

Bankhus efter andra världskriget, »ehuru ofta påkostades^har väsentligen haft en vardagligare prägel än sina före­gångare. Ofta har de inrymts i nya cityområden som exempelvis Hötorgs­city i Stockholm och östra Nordstan i Göteborg.

Efter fusionerna på 1970-talet och omlokaliseringen av bankhusen är det mest ombyggnader eller mindre t i l l ­byggnader av avdelningskontor som nu ska genomföras. Det kan visserligen va­ra mycket krävande uppgifter att ge sig på de gamla bankpalatsen, men den stora bankbyggnadsperioden under 1900-talet är säkerligen avslutad.

Bankerna själva har på senare tid ofta velat tona ned bankarkitekturen och få mer avdramatiserade kontor som

lättare passar in i den nya tidens cent­rumbildningar.

Boken innehåller även ett intressant kapitel om banken som arbetsplats. På 1800-talet ansågs det vara en mycket priviligierad sådan, eftersom man inte behövde börja i svinottan utan där expeditionen öppnade först kl 10. Men när det drog ihop sig ti l l bokslut fick man räkna med att arbetsdagen sträck­te sig t i l l långt in på kvällarna.

Själv började jag mitt arbete som chef för bankens byggnadsavdelning i mitten av 1960-talet. Efter att ha stu­derat »Bankbyggande i Sverige» förstår jag att det skulle ha varit en tillgång att ha haft den redan för 15 år sedan.

Författarna har med stor sakkun­skap gripit sig an uppgiften och boken bör vara mycket rolig för många bank­män och synnerligen nyttig för många projektorer. Jag är dock förvånad över att inga bilder finns från Fersenska Pa­latset.

Torsten A ttarp

5 Remissan 2/81

Ny medarbetare i Lidköping — persondatorn

Bengt Gustafsson pä Lidköpingskonto­ret demonstrerar för särskilt inbjudna kunder och andra hur man kan använ­da persondatorn. Texten är här över­förd till en vanlig TV-skärm för att alla ska kunna se så bra som möjligt.

Datorerna och jobben Under den här rubriken refere­rade Remissan i förra numret en debatt om datoriseringen i Handelsbanken under åttio­talet, arrangerad av fackklub­barna i Stockholm. Försvinner 10 000 jobb? Är datorisering­en ett hot eller ett hjälpmedel?

Som en uppföljning har vi nu besökt kontoret i Lidkö­ping som sedan årsskiftet arbetar med en persondator -minidator - som första kontor i banken. Initiativtagare är che­fen för kontoret Bengt Gustafs­son som själv utarbetat pro­gram anpassade till kundernas behov.

Tolvtusen tror kunden sig ha i kvarskatt när han stegar in på kontoret. När han går ut en stund senare har skatten sjunkit till fyratusen.

Det är Bengt Gustafsson, che­fen för Lidköpingskontoret, som med sin nya medhjälpare mikro­datorn ABC-80 kommit fram till för kunden betydligt förmånliga­re siffror i deklarationen. Ännu en förvånad och belåten kund sällar sig till de övriga som kon­toret snabbt kunnat hjälpa med den nya tekniken.

Bengt Gustafsson belönades för snart ett år sedan med 10000 kronor av ban­ken för sitt arbete med att utveckla olika typer av program för en räknedo-sa. Program med vars hjälp man snabbt gör bokostnadskalkyler, räknar ut slut­lig skatt, gör finansieringsanalyser mm.

Det var emellertid bara det första steget på vägen. Bengt jobbade vidare

— tillsammans med sonen Thomas som förut förstås. Det är Thomas som står för de tekniska kunskaperna och Bengt för visionerna. Ungefär 400 timmar har de lagt ner på att anpassa och ut­veckla nya program under det senaste halvåret.

—Semester och helger har gått åt, berättar Bengt som inte verkar ledsen för det.

—Det har varit ett riktigt detektiv­arbete. Det är spännande varje gång programmen ska testas.

Liten och nätt

I början på januari installerades datorn - en nätt liten bildskärm, ett tangent­bord med inbyggd minnesenhet och en pappersskrivare.

Banken har nu hyrt ett tjugotal persondatorer. Av dem kommer tio att placeras i Mellansverige. Där är förstås intresset störst, inte minst efter de många studiebesöken i Lidköping.

Remissan 2/81

På några minuter räknar Lidköpings nya medhjäl­pare — persondatorn — ut den nu så komplicerade slutliga skatten. Trycker man på ytterligare en tan­gent skrivs hela uträkningen ut och kunden får den med sig hem.

Någon särskilt stor investering är det heller inte fråga om.

Remissan har också varit på studie­besök tillsammans med ett tjugotal särskilt inbjudna nyckelpersoner i stan. Snabbt och elegant demonstrerar Bengt och ställföreträdaren Bosse Jansson vilka tjänster kunderna nu kan erbju­das. Rena rama barnleken är det t ex att räkna ut den numera så komplice­rade slutliga skatten.

En bokföringsbyrå undrar om pro­grammet är t i l l salu. Det är det inte. Bäva månde konkurrenterna.

Bosses hörna

Til l vardags är det oftast Bosse som jobbar med datorn. Han har inrättat en hörna åt sig utanför disken där han kryper in med kunden för att i lugn och ro kunna diskutera placeringar med datorns hjälp.

Hur står sig allkontot jämfört med andra bankers konton? Är kanske bankcertifikat ett alternativ?

Med hjälp av den lilla datorn är det lätt att bolla med de olika alternativen.

Remissans utsända fick också pröva på. Under den sakkunniga ledningen var det inte särskilt svårt att göra en bokostnadskalkyl eller en bokslutsana­lys. Det tar bara några minuter.

Inget hot

Bengt ser inte datoriseringen som ett hot.

—Vi slipper tungt och tidsödande kalkylarbete och kan ägna oss åt kvali­ficerad rådgivning, säger Bengt. Han tror inte heller på talet om de 10 000

U T R Q K N O D S K O T T 1 9 S I A F t S T O X E R I N D

HANDELSBANKEN L I D K Ö P I N G T E L . 2 0 1 3 4

FÖR KARL PERSSON L I D K Ö P I N G

MAN HUSTRU

STATLIG TAXERAD INKOMST 116008 74500 BESKATTNINGSBAR INKOMST 116000 74500 VARAV BESKATTNINGSBAR B-INKOMST E500 4300

KOMMUNAL SKATTESATS I HEMORTSKOMMUNEN. 29. 75 29.75 KOMMUNAL TAXERAD INKOMST 11S500 74500 KOMMUNAL BESKATTNINGSBAR INKOMST 112500 6S500

SKATTEPLIKTIG FÖRMÖGENHET 195000 50000 FÖRMÖGENHET HEMMAVARANDE BARN 30000

INKOMST I ANDRA KOMMUNER LYSEKIL SKATTESOTS 31.5 BESKATTNINGSBAR INKOMST : 1S00

STATLIG INKOMSTSKATT 26360 9086 KOMMUNAL INKOMSTSKATT 34036 20379 STATLIG FÖRMÖGENHETSSKATT 531 136

SUMMA SKATT 60927 29601

AVGfiR SPARSKATTEREDUKTION 960 fl SKATTEREDUKTION 0 0 SÄRSKILD SKATTEREDUKTION 320 385

SLUTLIG SKATT 59647 29216

ERLAGD PRELIMINÄR SKATT 60000 28000

KVARSTftENDE SKATT 1216 ÖVERSKJUTANDE SKATT 353

FÖR ATT UNDVIKA KVARSKATTEAVGIFT MfiSTE FYLLNADSINBETALNING GÖRAS SENAST DEN 30 APRIL 1981

DU SOM SKATTESPARAR KAN SÄNKA DIN SKATT ÄNNU MERA - TALA MED HANDELSBANKEN

jobben som försvinner i bankerna un­der åttiotalet.

—Kassörer kommer det att behövas lång tid framöver även om självbetjä­ningsgraden ökar. Det kommer att ta tid innan äldre människor vänjer sig vid automater.

Ja men bildskärmarna då? Är det inte ansträngande att jobba med dem?

Det tycker inte Bengt. —På kontor sitter man bara några

minuter då och då vid skärmen och dessemellan gör man andra saker.

Trots alla nya hjälpmedel får Bengt

något nostalgiskt i blicken när det blir tal om gamla tider. Bengt började i banken 1950 — i Örebro närmare be­stämt — och har varit med på den t i­den då man räknade räntan för hand, stafflade konton och då övertid var re­gel vid månads-och årsskiften.

-Man kämpade tillsammans. Jag skulle inte vilja vara utan den tiden, slutar han.

Gammalt duger än

Den gamla tekniken kan förfarande vara bra att ta ti l l när den nya man­kerar. De gamla Addo-maskinerna har plockats fram ur förråden och gjort tjänst en dryg vecka. Ett programras i terminaldatorn — TEDen — på konto­ret ledde t i l l att kassaterminalerna och frågediton slutade att fungera. Det har varit en jobbig tid som dessbättre ser ut att vara över nu.

Kristina Eriksson

Deklarationsdags! Ställföreträdaren Bosse Jansson — f d fältflygare förres­ten — visar Annika Fritz hur den slut­liga skatten räknas ut. —Jätteroligt, tycker Annika.

7 Remissan 2/81

Sten Wickholm (stående) är ställföre­trädande chef i Kristinehamn. Här i samtal med Jan Larsson.

En helt vanlig dag i Kristinehamn

Var ligger stan, frågar man sig om man kommer till Kristinehamn med tåg. Och när man väl letat sig fram till centrum längs Hedin­parken med sina rader av prydli­ga 10- och 20-talsvillor, förbi tingsrättens nyantika fasad, und­rar man var i all världen ligger hamnen?

Stan är otvivelaktigt belägen vid vårt största innanhav.

Något intryck av Kristinehamn som hamnstad får man alltså inte i första taget. Trots att stan har reguljär året-runt-trafik med både Storbritannien och kontinenten. Men Vänern är full av djupa vikar och Varnumsviken, Kristine­hamns egen plaskdamm, är en av dem.

Det är lågt i tak den januaridag vi har ärende ti l l Kristinehamn. Snålblåsten viner över torget där Domus, Stadt och det lilla före detta polishuset - nu mu­seum och konsthall — hukar i väntan på bättre tider.

Nya Wermlands-Tidningens löpsed­lar ropar ut att tolvårige Aron Hansson

i Rörbäcksnäs mött en varg. Värmlands Folkblad prioriterar en annan sensa­t ion: bank stämd på en miljon riksda­ler p g a återtaget lånelöfte.

Lokalbladet Nya Kristinehamns-Posten utkommer »varje helgfri mån­dag, onsdag och fredag e m», nu är det tisdag.

Halvhjärtade försök att rädda äldre bebyggelse och därmed också stans profil har gjorts. Men mer kan göras. Längs ena stranden av Varnan — en av de tre »älvar» som flyter genom stan - har några kvarter trähus fått en före­dömlig renovering. Medan bebyggelsen på motsatta stranden, strax, bakom1

Stadt, verkar närmast fallfärdig. Pengar saknas väl. Det är ju där det brukar knipa.

Ett positivt kontor

Bankens hus ligger strategiskt vid tor­get. Ett positivt kontor, säger man på regionhuvudkontoret i Örebro. Tret­ton anställda, varav två deltidare.

Inlåning omkring 100 miljoner, ut­låning — inklusive utlandsupplåning — det dubbla ungefär, berättar chefen Rune Greijer som har nära ti l l jobbet. Han bor i huset.

Per Widar siktar framförallt på att bli så allround som möjligt.

Hans Ohlson, personalrepresentant i regionstyrelsen, kämpar med notariat-kundernas deklarationer.

8 Remissan 2/81

Det kan ha sina sidor att vara bankdi- f rektor idag. Kristinehamnschefen Ru­ne Greijer ser glad ut ändå. —•-

Gunghästen i Kristinehamn är omtyckt bland unga besökare. Fotografen tving­ade kontorets yngsta, Maria Tropp, att grensla pållen! \ -

Lokalen ser fräsch och nyrenoverad ut fastän tio år har gått sen man gjorde något åt den.

Man öppnar 9.30 och har nonstop-öppet t i l l 17. Eftersom de andra ban­kerna har det, säger Rune. Tre kassor »sörvar» kunderna. På måndagarna är de fyra för att kunna klara innehållet i serviceboxen.

Rune berättar om några av konto­rets kunder, större och medelstora in­dustriföretag. Även om det finns ett och annat sorgebarn, så är de flesta in­te t i l l bekymmer för banken. Där skil­jer Kristinehamn sig väl knappast från andra kontor i vår storleksordning, tror Rune.

Decentraliserade depåer inget problem

—Hur har du det med notariatdepå-erna, frågar vi Hans Ohlson, som just brett ut sig i styrelserummet med kli­enternas deklarationer. Hans är inom parentes personalens representant i re­gionstyrelsen.

—Sedan ett år tillbaka arbetar Elisa­beth Bergquist och jag med ett åttiotal depåer. En viss rutin har vi väl hunnit skaffa oss under den tiden, säger Hans. Båda har vi ju gått igenom den regiona­la utbildningen. Själv har jag läst en del familjejuridik.

Berömd på olika sätt

Kristinehamn är känt för att ta väl hand om sina nykomlingar. Den upp­giften står självaste personalchefen i Örebro för. De senaste 3 - 4 åren har kontoret »föryngrats» — genomsnitts­åldern på personalen är därför förhål­landevis låg.

Per Widar, en av de unga på konto­ret, framhåller också gärna den fina ge­menskapen i arbetet och sammanhåll­ningen som man odlar även utanför banken.

»Kors i Kristinehamn, sa käringen, vakna i Karlstad.» Alla städer kan inte berömma sig av att förekomma i ord­stäv minsann.

Berömd, om än i föga smickrande sammanhang, har stan också blivit ge­nom sin grundare. Vid övernattning i stan lär drottning Kristina — det var hon som grundade - ha besvärats av småkryp ti l l den grad att orten sen dess dragits med öknamnet Lusasken.

Al l t detta är fel, säger kristineham-narna. En offentlig sparbössa til l för­mån för sjöfarande hemmahörande i Kristinehamn, lär ha tömts vid Lucia-t id. Lussandet är ursprungligen en värm­ländsk sed som vi alla vet. Bössan be­nämndes därför »Lusseasken». Det snar­lika namnet torde enbart bero på hör­fel. . .

OlleS

Hans Nordberg och Eva Karlsson i två av kontorets fyra kassor.

Är det tillåtet med positiva inlägg i Remissan trots att dom inte kommer från bank­ledningen?

Den dubbelbottnade frå­gan ställer Ulf Dagberg i Ystad apropå januarinumrets replikskiften kring de utloka­liserade notariatdepåerna.

Ulf uppger sig höra till dem som har övervägande po­sitiva erfarenheter av decen­traliseringen. Med förhopp­ningen att varken Lennart Berring eller Anders W ska ta illa upp, har han satt sina funderingar på pränt. Inte menade som pekpinnar eller självberöm utan enbart som ett utslag av en positiv livssyn.

Hur ser förresten revisions­avdelningen på utlokalisering-en? undrar Anders i sin in­sändare.

För att få ett uttömmande svar har Remissan inhämtat mer eller mindre personliga synpunkter från såväl chefen för centrala revisionsavdel­ningen som två chefsrevisorer ute i landet.Båda represente­rande regionbanker med ett flertal smärre kontor.

UTLOKALISERINGEN AV NOTARIATDEPÄERNA

Minst lika många nyöppnade depåer 1980 som under hela 70-talet tack vare decentraliseringen

Lennart Berring!

Jag håller i viss mån med Dig om att notariatsystemet är invecklat och job­bigt att handskas med, både om man har många eller få depåer. Det måste bero på — såvitt jag kan förstå — att underlaget t i l l det som ska in i syste­met inte är enhetligt utformat. Här ska vi ta in material, utformat av många olika människor och institutioner, som var och en tänker på sitt sätt. Syste­met måste alltså täcka många fler vari­anter än t ex vårt vanliga reverslåne-system.

Det positiva med decentraliseringen anser jag vara att vi på kontoret fått nära til l ett nytt hjälpmedel som be­rör en väsentlig del av vår kundkrets — förmögenhetsägarna. Placeringsrådgiv­ningen känns meningsfullare när vi nu själva kan hjälpa kunden att ta hand om skötseln av det han eller hon med vår medverkan investerat i.

Vi har också lättare att uppmärk­samma om någon felinvestering gjorts och kan själva ta initiativet t i l l en rät­telse.

Visserligen har systemet funnits i banken förut, men så långt borta att det förträngts av mer näraliggande ting. Det är också svårare att sälja något som man inte riktigt vet hur det funge­rar i detalj, i synnerhet som man från kunderna förr ofta bara fick höra när något inte fungerat som dom tyckte att det borde.

För vår del har decentraliseringen inneburit att vi under 1980 öppnat minst lika många nya depåer som vi sammanlagt medverkat t i l l under hela 70-talet!

Men som sagt, jag håller med Dig om att även vi önskar oss ett system som är mindre krångligt. Hur det ska se ut vet jag dessvärre inte. En tröst är att avsnitt 8 enligt min mening är det bästa i hela IS.

Vem vet? Vi kanske så småningom får ett nytt system. Det är systemet och inte decentraliseringen som kan diskuteras tycker

Ulf Dagberg Ystad

Ulf Dagberg, Ystad

Centralt revisionshåll vi hjälper gärna till!

Du frågar hur revisionsavdelningen ser på decentraliseringen av depåförvalt­ningen.

En av avdelningens uppgifter är ju att se til l att kontroll- och säkerhets­synpunkter blir beaktade i bankens ar­betsrutiner. I samband med att depå­förvaltningen skulle decentraliseras var vi också med och synade projektet i de här speciella sömmarna.

Som min kollega Nils-Olof Birger­son skriver här bredvid tycker vi att vi fått våra synpunkter beaktade och att alltså kontrollstrukturen i de nya ruti­nerna har blivit ganska bra.

En annan sak är att det åtminstone i inledningsskedet säkert kommer att fordras en hel del arbete med att fullfölja den utbildning i depåförvalt­ning som kontoren fått, vilket natur­ligtvis är något som regionbanksled-ningen i första hand ska svara för.

Sannolikt måste också vi på revi­sionsavdelningen ägna oss en del åt den här sidan av bankens verksam­het under året — det låter kanske som ett hot, men är avsett som hjälp.

Det finns t i l l sist anledning att på­minna om att den översyn av depåför­valtningen som gjordes inför decentra-

10 Remissan 2/81

UlfLignell

liseringen också ledde t i l l att rutinerna förenklades betydligt. Värdepappers­hanteringen t ex har ju centraliserats t i l l Stockholm och berör alltså inte kontoren. Men det är klart att utrym­me bör finnas för ytterligare förenk­lingar.

Kanske Anders W har något bra för­slag?

UlfLignell

Ostra Sverige: Depåförvaltningen inte märkvärdigare än andra rutiner

I förra numret av Remissan har Len­nart Berring och signaturen Anders W framfört en del kritiska synpunkter på decentraliseringen av depåförvaltning­en. Anders undrar hur revisionsavdel­ningen ser på utlokaliseringen.

Jag har blivit ombedd att komma med kommentarer men kan naturligt­vis inte uttala mig för hela revisionsav­delningen. Det får bli mina personliga åsikter.

När diskussionen om utf lyttning av depåförvaltningen började för några år sedan hade man från revisionsavdel­ningen ingenting att invända — under förutsättning att internkontrollen kun­de ordnas tillfredsställande. Man ut­tryckte också önskemål och förhopp­ningar om att mängden värdeblanket­ter och vanliga blanketter skulle bring­as ner för att underlätta hanteringen.

Tanken att f lytta ut depåförvalt­ningen ti l l kontoren anser jag vara rik­tig — möjligen med en viss tvekan för de allra minsta med 2—3 tjänstemän. Då främst av den anledningen att så­dana kontor i vissa fall kan få svårighe­ter att upprätthålla en tillfredsställan­de internkontroll kring rutinerna. Ett villkor för att uppnå en god sådan även på de minsta kontoren är att samtliga vid kontoret är insatta i rutinerna.

Både Lennart och Anders är oroliga för hur de små kontoren med ett ringa antal depåer och transaktioner ska kun­na hålla alla instruktioner kring nota-riatsystemet i minnet och ge kunderna samma goda service som de stora kon­toren.

Det är naturligtvis riktigt att det kan dröja länge innan mindre kontor får ordentlig rutin i handläggningen. Men vi ska också veta att depåförvalt­ningen egentligen inte är märkvärdiga­re än andra rutiner, även om det är mycket pappersexercis och många blanketter.

Det är också riktigt som Tom Hede-lius svarar att man av olika skäl inte kan göra undantag för vissa kontor. Som Bo Axelsson framhåller har ju kontoren möjlighet att utnyttja alla de kontakter som finns såväl inom region­banken som centralt för assistans om så krävs.

Den utbildning som kontorens per­sonal har fått i samband med utf lyt t­ningen har varit bra; även vi på revi­sionsavdelningen har deltagit i den. Det är emellertid en sak att sitta på skolbänken och en annan att i prakti­ken tillämpa kunskaperna. Det kom­mer att ta sin tid innan de mindre kon­toren får ordentlig rutin i handlägg­ningen, men någon gång måste man ju börja.

Det är angeläget att de som deltagit i utbildningen - i allmänhet 2 - 3 tjäns­temän från varje kontor — i sin tur medverkar ti l l att utbilda de övriga på kontoret. I annat fall finns risk för att vi får någon enstaka »expert» på varje kontor och att verksamheten ligger ne­re eller handläggningen sker på ett fel­aktigt sätt när denne inte är i tjänst.

Sven Magnusson

Inom revisonsavdelningen har vi fått frågor som tyder på att kontoren är i behov av och vill ha hjälp och stöd i hanteringen tills man kommit ordent­ligt in i rutinerna. Självklart vill vi på alla sätt hjälpa kontoren til l rätta. Det är viktigt att man redan från början kommer in i nya rutiner.

Sven Magnusson Linköping

Södra Norrland:

Låt de minsta kontoren slippa depåerna!

Redan på ett tidigt stadium av plane­ringen av en eventuell decentralisering förklarade revisionsavdelningen sig inte ha något att erinra om bara internkon-tro/len kunde uppfyllas. Inte heller bankledningen tvekade, eftersom in­ternkontroll normalt kan fungera bara det finns tillgång ti l l handläggare och kontrollant.

• En annan sak är det att det är svå­rare med internkontroll ju mindre personalen är — viss sammanblandning kan ske av handläggning och kontroll . Erfarenheterna från Södra Norrland, som hittills endast utlokaliserat depåer t i l l direktörskontor och några mindre kontor, talar också för att internkon­trollen kan uppfyllas.

• Min personliga och flera kollegers synpunkt på decentraliseringen av de­påförvaltningen sammanfaller dock med Lennart Berrings, nämligen att man inte kan hålla i minnet detta in-struktionsmässigt mycket omfattande system när frekvensen av depåer och transaktioner är så liten att det inte blir rutin för vederbörande.

• Vd jämför depådecentraliseringen med decentraliseringen av krediterna inom stockholmsrörelsen. Kan man göra det? Visserligen är kanske skillna-naden mellan antalet byggnadskreditiv och antalet depåer och transaktioner på dessa i många fall inte så stor, men om man jämför instruktionerna för dessa ryggar man nästan tillbaka för den mängd sådana som gäller för no-tariatrörelsen.

• Nej, låt depåerna vara placerade på endast något eller några kontor inom regionbanken och låt dem sköta den administrativa delen och rutinerna där­omkring — även för övriga kontor. Kontaktkontoret kan då med hjälp av ett exemplar av depåförteckningen helt ägna sig åt ackvisition och inte åt krångliga och omfattande administra­tiva rutiner.

Ni/s-Olo f Birgerson Gävle

11 Remissan 2/81

Sälja sparo bligatio ner - Uffe och 2 x Leffe svarar Hasse

Redaktionens förmodan att signatu­ren Hasses temperamentsfulla inlägg i januarinumret »Måste vi sälja spar-obligationer?» — inte skulle passera obemärkt, den har besannats.

Ulf Dagberg på Ystad-kontoret och Leif Thörnblom i Täby Centrum norr om Stockholm ser av allt att döma inte på Spar 80 på samma sätt som Hasse.

Ulf menar att man i längden vin­ner på att hjälpa kunderna till den förmånligaste placeringen — i eller utanför banken. Även om man kort­siktigt tappas på en del inlåning.

Och Leif finner det rent ut förkastligt att slänga in handdu­ken utan strid. Nej kämpa för den dyrt hopslitna inlåningen istället!

Bankledningens syn på saken lämnas av en annan Leif, chefen för »marknadsutvecklarna» inom centra­la kansliet Leif Lundberg.

Punkt för punkt får Hasse svar på sina frågor. Det finns alla skäl i världen att också sälja sparobliga-tioner, hävdar Leif. Det bästa sättet att behålla gamla kunder och värva nya är att hjälpa dem att placera si­na tillgångar så bra som möjligt.

Basta.

Kan vi låta bli att sälja sparo b ligatio ner?

Bäste Hasse!

Lika »dj-a arg» som Du är inte jag, men jag har läst Dina synpunkter i Remissan med intresse.

Hjälper inte Du och Dina kamrater på kontoret Era kunder med aktieköp,, fastighetsköp och placeringar i notari-atlån mm? Det tär också på vår inlå­ning. Målet måste ju ändå vara att hjäl­pa kunden ti l l den bästa placeringen i

eller utanför banken. Visst förlorar vi inlåning på kort sikt, men i längden tror jag att vi vinner på det.

Den här gången var ju sparobliga-tionerna ovanligt fördelaktiga. Ja, så fördelaktiga att en stor del av pressen, särskilt fackpressen,gjorde jämförande analyser. Och vad jämförde man med? Jo med skattesparandet — och till skattesparandets fördel. Jämförelserna underlättade för oss att sälja skattespar/ fondkonton istället för eller som kom­plement t i l l sparobligationer t i l l alla dom som ändå skulle binda sina pengar.

Många av våra kunder har fortfa­rande, även om vi inte vill tro det, konton i andra banker. Det är väsent­ligt att få dem att inse att det är från de kontona som pengarna t i l l sparobli-gationerna ska tas. Alla som kommer in för att teckna obligationer är inte kunder, men dom borde vara det när dom går ut. Dom är ju intressanta. Dom har pengar. Tillräckligt mycket pengar för att kunna binda en del på fem år!

På en punkt håller jag fullständigt med Dig. Visst är det tråkigt att för­lora inlåning — särskilt som i det här fallet hushållsdito. Visst gick det åt några miljoner t i l l sparobligationer även hos oss. Den dan när bankkon­tot är den bästa placeringen i alla lä­gen får säkerligen varken Du eller jag uppleva. Så vi får försöka hitta det positiva i tillvaron för att jobbet ska bli intressant.

Konkurrens på lika eller olika vill­kor är vi ju vana vid. Se bara på den »grå sektorn». Den oroar mig mer, för att inte tala om den »svarta».

Hälsningar Ulf Dagberg

Ystad

Kasta inte in handduken utan strid! Alla vi ute på kontoren känner säkert som du — att försäljningen av spar­obligationer känns tung och orättvis.

Jag kan dock inte undgå att re­flektera lite över vissa rader i dit t in­lägg. • Du skriver att du ägnat nästan

två timmar åt att fylla i tecknings­anmälningar. Ofattbart — det tyck­er jag är som att lägga dricks i råna­rens hand.

Du undrar varför bankerna över­huvudtaget ska medverka och före­slår att Riksgälden istället sköter försäljningen via postorder. Här kan jag inte alls hålla med dig. Låt mig förklara:

—Man måste acceptera att spar­obligationer existerar även om de utgör ett hot mot vår dyrbara hus­hållsinlåning — som helt riktigt har slitits ihop — likaväl som andra ban­ker, premieobligationer, aktier mm är det.

• Alla sorters hot möter du väl ändå bäst på hemmaplan? Det är ju där som du lagrar alla argument för Al l ­konto!

Det är dessutom sporrande och in­spirerande att på detta sätt kämpa för den värdefulla inlåningen. Vi lär och tränar oss att prata för vår vara samtidigt som vi faktiskt har en stor chans att kapa åt oss mer inlåning, nämligen om kunden har äldre spar­obligationer i bankfacket plus even­tuellt lite sparbanksböcker. • När en sparobligationsemission börjar, så får man inte kasta in hand­duken och utan strid låta hushålls­pengarna minska. Nej, vi ska vara gla­da att få vara med om försäljningen.

Tänk vilken lycka du känner den dag du lyckats övertala en kund att behålla pengarna på sitt Allkonto samtidigt som du får njuta av det ögonblick då samma kund tar fram äldre obligationer, säljer dom och sätter in pengarna på sitt Al lkonto. Det känns hemskt f int, vet du!

Det skulle du aldrig få chansen att uppleva om sparobligationerna sålts via postorder. . .

Leif Thörnblom Täby Centrum

PS Nu efter diskontohöjningen — tvivelaktig men dock ett faktum — kom en kund till mig och sa: »Jag skulle inte ha köpt de där sparobliga­tionerna utan ha lyssnat på er i ban­ken istället». —Det kändes också fint att höra.

12 Remissan 2/81

Så klart du ska sälja sparobligationer — Leif Lundberg motiverar varför

Låt mig börja med att försöka svara på dina direkta frågor. Först de här fyra som ligger nära varandra.

• Varför ska teckningen av sparobli­gationer ske via bankerna? Kan inte Riksgäldskontoret sköta det hela via postorder?

• Är det rimligt att banken ska satsa så mycket av personella resurser un­der en tid då så mycket annat finns att göra för att skaffa hushållsinlå­ning — t ex skatteåterbäring?

• Vilka »påtryckningsmedel» använ­der Riksgäldskontoret för att få bankerna att ställa upp på dessa jippon?

• Hur mycket förlorar bankerna av värdefull hushållsinlåning på detta sätt?

Bankernas främsta roll i samhället är att vara mellanhand mellan långivare och låntagare. Staten är landets största låntagare. Det är en ofrånkomlig del av vårt jobb att medverka i statens upplå­ning. Det är också en självklar del av vår service t i l l allmänheten att sälja sparobligationer.

Statens budgetunderskott — 54 mil­jarder 1980 — måste finansieras med lån. Staten lånade dessa pengar från följande källor (miljarder kr):

• i utlandet 22 •i bankerna 17 •på svenska marknaden

utanför banksystemet (bi a genom sparobligationer) 15

Total upplåning 1980 54

När staten lånar från allmänheten, t ex genom att sälja sparobligationer,

Leif Lundberg är chef för den enhet inom centrala kansliet som arbetar med marknadsutveckling.

tas en del pengar ut från bankkontona. Men genom statsutgifterna släpper sta­ten med andra handen ut pengar ti l l allmänheten och bankkontona. Man kan därför inte påstå att bankerna to­talt förlorar inlåning på grund av spar-obligationerna.

Om bankerna inte hjälpte staten att låna på marknaden skulle staten få lov att dra in pengarna genom att låna mer i bankerna. Vi skulle då tvingas sätta ännu mer pengar i statsobligationer än vi redan gör. Ett föga tilltalande alter­nativ.

• Är det nationalekonomiskt riktigt att staten drar in köpkraft för att efter fem år lösa in obligationerna med råge?

Att genom sparobligationer dra in en del av den köpkraft som statens budgetunderskott skapar får väl anses nationalekonomiskt riktigt. Om inte staten gjorde det skulle budgetunder­skottet späda på inflationen ännu mer än det gör.

A t t efter fem år lösa in »med råge» är naturligtvis en fråga om marknads-mässig bedömning. Vilken avkastning kräver allmänheten för att låna ut spar­pengar t i l l staten på fem år? En annan sak är att staten antagligen kommer att förlänga lånet. Statens behov av att låna pengar väntas vara stort även om fem år.

• Hur stor är statens upplåning totalt via sparobligationerna?

Stocken är ca 15 miljarder kronor. Un­der 1980 ökade den med ca 4 miljarder.

• Har staten någon gång hitintills inte förlängt något sparobligationslån?

Nej.

• Kommer man någonsin att ha råd att släppa loss all denna uppdämda köpkraft?

Knappast under överskådlig t id. Så länge staten har ett stort budgetunder­skott som späder på inflationen behö­ver staten fortsätta att suga upp köp­kraft från allmänheten.

• Hur har banken och Riksgäldskon­toret kommit fram till ersättningen 11 kronor per teckningsanmälan?

Bankernas ersättning från Riksgälds­kontoret är för närvarande 15 kronor per teckningsanmälan. Den fastställs genom förhandlingar och ger i stort sett kostnadstäckning. I Handelsban­ken går 11 kronor t i l l det kontor som tar emot anmälan och 4 kronor t i l l det kontor som administrerar anmälning­arna inom respektive regionbank.

*

Är du fortfarande arg? För att du — motvilligt - måste tillhandahålla en placeringsform som kan vara bättre än bankkontot för den som vill placera pengar på fem år?

Då blir du väl ännu argare om jag föreslår att du på eget initiativ ska dis­kutera sparobligationer med både kun­der och icke kunder? Och skattespa­rande förstås. Bankobligationer. Aktier. Fondandelar. Al lkonto.

Kort sagt: hjälp dina - och andras — kunder att placera sina pengar så bra som möjligt. Det är det bästa sättet att behålla och skaffa kunder. Och inlå­ning.

Det är bättre att du säljer sparob­ligationer t i l l kunden än att någon an­nan gör det.

Leif Lundberg

13 Remissan 2/81

Tillfällig Hur är det med de centrala avdelning­arnas service åt kontoren? Ofta bra men ibland mindre bra. Till exempel ringde jag den 23 januari kl 12.25— 12.30 förgäves till CKAs och CKBs samtliga telefoner —även med växelns hjälp — i ett ärende som en av konto­rets största kunder ville ha snabbt svar på.

Förklaringen var troligen den att alla var på lunch. Vi på kontoren måste se till att det alltid finns till­räckligt med personal hela arbetsti­den för att vi ska kunna sköta våra uppgifter.

Det förefaller rimligt att detsam­ma ska gälla även de interna avdel­ningarna i banken, som väl också ska hjälpa kontoren. Är vi inte alla till

• Låt klubbarna betala idrottsskador­na! utropar Lars Hultkvist i en välfor­mulerad insändare i Dagens Nyheter. Lars är Remissans man på Svenska Fi­nans och politiskt verksam.

Lars vänder sig mot kostnadsexplo­sionen inom vårdsektorn. Han menar att den som orsakar en vårdkostnad i princip också ska stå för den.

Skador på bilar som används i täv­lingar ersätts ju inte av försäkringsbo­lagen. Den tävlande eller hans organi­sation får ta på sig kostnaden. Borde det inte också gälla vårdkostnader för idrottsskador som uppkommit vid täv­lingar? frågar Lars. I varje fall kommer­siella sådana.

Skicka räkningen till tävlingsarran­gören eller ti l l den skadades klubb i möjligaste mån är Lars Hultkvists re­kommendation.

• Tidskriften Euromoney's februari­nummer ägnar fyra helsidor åt en inter­vju med vd Jan Ekman. Där får man veta att Jan blev bankman til l följd av en fartygskollision, den på sin tid så uppmärksammade mellan »Stockholm» och »Andrea Doria».

lapsus? för att på arbetstid på ett eller annat sätt tjäna våra kunder?

Torbjörn Sonesson Vårgårda

Remissan har låtit cheferna för de utpekade arbetsenheterna, Jan Hugsén resp Sture Lindahl, ta del av insändaren. De svarar:

Inom centrala kreditavdelningen har vi bevakning av telefonerna även un­der lunchtid. Det måste därför vara en tillfällighet att ingen svarade vid den aktuella tidpunkten. V i är en li­ten avdelning och det kan ju hända att den som bevakar telefonerna un­der några minuter måste avlägsna sig ur rummet.

Som ung jurist praktiserade Jan på 50-talet i en New York-firma som speci­aliserat sig på sjörättsliga frågor. Den utdragna processen kring kollisionen förde honom i kontakt med Marcus Wallenberg, som ju alltid haft näsa för dugligt folk.

Hur det sedan gick vet de flesta. Hur Jan efter tio år i gamla Enskilda Banken kom ti l l Handelsbanken som utlandschef för att våren 1978 bli vd. Hur han introducerade upplåning i ut­ländsk valuta, något ditti l ls okänt inom svenskt bankväsen. Hur Handelsban­ken som första utländska bank tog ste­get in på bankacceptmarknaden i New York. Hur vi var först med att utfärda commercial paper där och s k certi-ficates o f deposits i Singapore. Hur Handelsbankens valutakorg flätades, också den en ekmansk innovation.

At t han sägs förete en farlig likhet med den amerikanske filmskådespela­ren Gene Hackman kan dock knappast vara av betydelse för JE som interna­tionellt ansedd bankman . . .

• Centralstyrelsens 1 :e vice ordföran­de Tore Browa/dhs passion för jazz är välkänd långt utanför landets gränser.

Den amerikanska tidskriften »Insti-tutional Investor» publicerar i sitt ja-

Vad görs det för våra pensionärer ute i landet?

Ja, så frågas i förra numret av Remis­san. Då jag sedan jag pensionerades 1977 icke haft kontakt med någon annan handelsbankspensionär, kan jag endast svara för mig själv. Alltså: varken jullunch, sommarutflykt eller annat har jag varit med om sedan dess. Den kontakt jag har och har haft med banken efter pensionering­en består i besök på kontoret på plat­sen när jag sköter mina privata bank­affärer.

Från »högre ort» består kontakten i att jag varje månad punktligt får min pension, och att jag varje år i de­cember får bankens planeringskalen­der. Kalendern har jag både nytta och glädje av, även om en pensionär inte har så värst mycket att planera.

Om några av ovanstående rader skulle publiceras eller på något sätt föras vidare, vill jag vara anonym. Jag är nöjd med min lott och vill inte framstå som kverulant. Banken har varit en bra arbetsgivare och som an­ställd har jag alltid behandlats väl och korrekt. Det är också roligt att se gla­da och belåtna lunchätande pensionä­rer (och även ibland aktiva) i Remis­san.

Fd kontorschef

P S Svaret på frågan i rubriken blir alltså för min del: ingenting, utöver obligatoriska åtaganden.

nuarinummer en intervju med Tore under rubriken »Swedish banking's music man».

Tore inte bara spelar jazz, han kom­ponerar själv låtar. »Riksbanken blues» är en av dem, tillkommen en kväll när vår centralbank hade varit extra be­svärlig. Det måste gissningsvis ha varit på Åsbrinkstid . . .

• Konstföreningens inköpspolitik — ständigt under diskussion som det ska vara i en levande konstförening — pri­sas i en intervju i Svenska Dagbladet med ägaren ti l l ett av Stockholms tio i topp-gallerier.

Han menar att konstföreningarna i regel är ointressanta som köpare. Han­delsbankens (och i rättvisans namn ock­så Apoteksbolagets) konstförening är dock lysande undantag.

14 Remissan 2/81

för frågvisa

Är du 16 fyl lda finns du där, san­nolikt. Oavsett var i Svedala du har din hemvist. Storebror på Smedsbacken i kanten av Gärdet i Stockholm håller reda på dig.

Du är förstås inte du längre. Du är en microfiche i händerna på Storebror. Men en Storebror som behandlar dig med yttersta diskretion. F-n ta honom annars.

Det låter kanske hotfullt, men är det långt ifrån. Tvärtom. Storebror i det här fallet är frågecentralen, förkropps­ligad av Georg Jungekrans och hans damtrio Gurli Storeni, Gull-Britt Hall­berg och Marianne Hedlund. Ett ar­betslag - en servicegrupp kallar de sig själva — som är välkänt för de flesta av oss på kontoren runt om i landet. Som telefonröster.

Visserligen händer det att Georg tittar in på ett och annat kontor på si­na semesterfärder, men människorna bakom rösterna — vilka de är och hur de ser ut - har väl hittil ls varit ganska så anonyma.

15 Remissan 2/81

Årsbarn med HTS

Frågecentralen kan betraktas som arv­tagare ti l l det gamla kundregistret som funnits »sedan urminnes tiden> som Georg säger. Kundregistret med de enorma tungarbetade »snurrorna» som dock enbart omfattade kunderna i Stockholm. Som inledningsvis antyd­des har frågecentralen koll på så gott som samtliga bankens vuxna kunder i riket.

Frågecentralen är årsbarn med HTS, bankens terminalsystem. I början, in­nan kontoren hunnit bli on-line, var kontakten oerhört livlig.

—Nu när alla våra kontor är anslut­na hör vi sällan av dem per telefon, sä­ger Georg, annat än när de av någon anledning hamnat off-line.

Tusentals uppgifter

— Alla frågor som rör det grundmate­rial som finns registrerat, kan vi svara på. Det kan vara inlåningskonton, re­verslån och avkastningskonton på no-tariatsidan. Och snart kommer också notariatdepåerna. I snitt får vi dagligen via data in 5—6000 uppgifter på nya kunder, adressändringar och annat, be­rättar Georg. Sedan 1976 finns också alla våra bankfackskunder registrerade hos oss. Däremot kan vi inte svara på frågor som rör utlandssidan i banken.

Snabbinfo om missbruk

—Alla flyttningar och namnändringar noterar vi, säger Georg, och alla stå­ende överföringar. Det rör sig om to­talt bortåt 200 000 sådana.

Belastningen är hårdast kring års­skiftena, får vi veta. Själv har Georg tjugosex bakom sig, årsskiften alltså.

Alla förkomna eller stulna bank­böcker eller missbrukade konton re­gistreras i terminalerna.

—Dagligen vid 15-tiden får vi från centrala kansliet telefonuppgift om konton som missbrukats, berättar Georg. Inom fem minuter är kontona ifråga spärrade över hela landet.

Vid Remissans besök befanns exakt 292 konton i banken vara spärrade. Sommartid kan det röra sig om det dubbla . . .

Från Bankföreningen får man också spärrlistor över konton i andra banker. Ti l l hjälp för alla jäktade kassörer och andra landet runt.

Ett är säkert, om Georg Jungekrans och hans arbetskamrater hör man en­bart gott. Ett flertal gånger har vi ock­så fått påstötningar om att ägna utrym­me åt en presentation. Nu har vi gjort det.

OS

Alla fyra på frågecentralen har ett praktiskt halvmån format skrivbord. Som här Gull-Britt Hallberg och Georg ]ungekrans. Central

/ sin tecknarstuga vid sjön Sparren har Gunnar Brusewitz en imponerande samling vettar som använts vid sjö­fågel'sjak t. Själv jagar han inte.

Foto: Kristina Eriksson

Tecknande skrivare eller tvärtom

—Jag började skriva för att få ti l l­fälle att teckna. När man tecknar berättar man. Det är därför inte så ovanligt att just tecknare ofta har lätt för att skriva.

Det säger Gunnar Brusewitz där han sitter vid sin ritbräda i tecknarstugan i Roslagen. A t t dessa båda färdigheter ryms hos en och samma person har vi an­ledning att vara tacksamma för. Särskilt vi som ser f ram mot sön-dagsmornarna och Gunnars »Na­turen just nu» i Svenskan.

Orsaken till att Remissan söker upp Gunnar Brusewitz på hans 1700-tals-gård i Rimbotrakten blir du varse fram i mars, när bankens årsredovisning kommer ut.

På senare år har den som bekant lättats upp med teckningar av konst­närer som Bertil Kumlien, Martin Lamm. I år är det Gunnar Brusewitz som på temat »svensk kust» med sitt ritstift fångat några kuststäder där banken finns.

Texterna som ledsagar teckningarna i årsredovisningen, denna allvarstyngda produkt, är typiskt »brusewitz sk a».

Vid det här laget har Gunnar Bruse­witz skrivit och illustrerat ett tjugotal egna böcker på temat natur— kultur. Den senaste, »Wings and seasons», kom­mer nu i vår. Vad det lider blir det också en rapport i bokform från Ymer-expeditionen til l Arktis i somras. Av andras böcker torde han ha illustrerat ett par tre hundra.

Sedan 1963 har han även utfört diplom för Nobelpriset i litteratur. Samt ett par tre t i l l .

Men bara en gång tidigare har han förekommit i en årsredovisning. Det var Mo och Domsjös för en del år se­dan.

Hur hinner han med allt, denne be­läste produktive karl? Han arbetar jämt, säger fru Ingrid. Som oftast får kommunicera med sin man via snabb­telefonen från huset ner ti l l tecknar­stugan i strandkanten . . .

OlleS

»Från Hjälmaregatans kaj vid Inre ham­nen har man kärnan av Malmö serverad på en bricka. Här finns en alldeles spe­ciell atmosfär som gör sinnet upprymt och ökar pulsen . . .» (Gunnar Bruse­witz om motivet till årsredovisningens omslagsteckning).

16 Remissan 2/81

PERSONALCHEFER KONFERERAR

Vi hamnade . . . . . . härförleden bland idel perso­nalchefer. Från norr till söder hade de samlats till en tredagars-konferens i Stockholm.

En gång om året — ibland två om det skulle behövas — brukar de komma samman någonstans för att dryfta gemensamma spörs­mål.

• Utbildningsregister eller ej

Ett delikat sådant föreföll vara beho­vet av ett utbildningsregister. Några av deltagarna var för ett utbildningsregis­ter — ett fullständigt och aktuellt — andra emot.

Varför samla noteringar om kunska­per, för länge sedan bortglömda, tyck­te en. Många är som bekant duktiga på att gå på kurs, sa en annan. Vid uttag­ning av sökande ti l l en viss tjänst ser man oftast till helt andra förtjänster hos vederbörande än en aldrig så diger lunta med betyg och intyg, menade en tredje.

Summan av kardemumman blev att alla skulle sätta sina synpunkter på papper f v b til l personalavdelningen i Stockholm.

Men om nu centrala företagsklub­ben vill ha ett utbildningsregister —

lägger vi då inte ner en massa onödigt arbete, invände en klok karl norrifrån.

Den frågan blev obesvarad.

• Kompled igt

En sak enades man däremot om på direkten: kompensationsledighet ska i fortsättningen tas ut i september—ok­tober, om möjligt (f n gör man det i ja­nuari—februari). Outtagen kompledig­het får man ut i kontanter i november.

# Snabba besked till sökande av tjänster

I vanliga fall brukar man beskärma sig över kollegernas bristande vilja att f lytta på sig. Alla vet vi ju hur få an­sökningarna är t i l l befordrade tjänster.

Men på sina håll tycks omsättning­en av kontorschefer och ställföreträda­re ha varit livlig. Ifjol hade t ex en av regionbankerna bytt 23 kc och 22 stf. Men det var i stockholmsregionen det.

Hur viktigt det är att den som sökt en tjänst ska få ett snabbt svar om hon eller han kommit ifråga eller ej, det har tidigare understrukits i våra spalter.

Vem som ska svara och hur enades man om i princip: ledigförklärande en­het ger muntligt besked til l de sökande som man har träffat, övriga får det skriftligt.

»Något låg syreupptagningsförmåga, bör minska 10 kg.»

Gunnar Fall, 42 år, 90 kg, personal­chef inom östra Sverige, ser glad ut än­då. Gunnar var en av de få vid personal­chefskonferensen som utnyttjade möj­ligheten till konditionstest. Tom Wol-lecki kollar hjärtverksamheten på barn-sen (foto: Lennart Arner).

• Ta ansvar

Vi har alkoholproblem i banken, san­nolikt i samma omfattning som sam­hället i övrigt, det vet vi redan.

Våra läkare i Stockholm Fredrik Wahlberg och Karl Lindberg kunde pe­ka på ett antal — självfallet anonyma — exempel på hur kamrater i banken sökt läkarmottagningen för svåra alko­holproblem. De flesta hade väl gått t i l l bättring, men inte alla.

Detta til l trots vill man inta en libe­ral inställning til l spriten som en del av vårt sociala mönster. Men ingen får blunda för det faktum att det finns missbrukare mitt ibland oss.

Vi måste därför ta vårt ansvar, bå­de ledning fack och arbetskamrater. Ibland måste kanske kännbara på­tryckningar göras — uteblivna löne-påslag, omprövning av arbetsuppgifter eller tillfällig avhysning från arbetet nämndes som exempel. Någon form av krav måste ställas. Hellre det än att in­te göra någonting.

• Deltidarna igen

Ungefär en fjärdedel av oss i banken arbetar deltid. Det är mycket, men siffran ligger långt under motsvarande för den offentliga sektorn får vi veta.

Sedan en tid försöker män begrän­sa ökningen av antalet deltidare, bi a genom att redan i anställningsavtalet tidsbegränsa sådana tjänster.

Bankens njugga inställning ti l l del­tidstjänster har sakteliga börjat tränga ner bland personalen, vittnade någon. Kanske problemet så småningom kom­mer att lösa sig av sig självt?

O/leS

17 Remissan 2/81

VIII du komma noturen nära, följ då med på en kanotfärd...

(foto: Ove Andersson)

KOM MED på något roligt i sommar!

Nu är det dags att ta itu med som­marens semesterplaner! Du har siktet inställt på en aktiv semes­ter hoppas jag — för din egen skull. Som du vet går det inte att vila sig till en bättre kondition el­ler ett bättre välbefinnande.

Ett billigt och bra sätt att må bättre efter semestern är att delta i någon av bankens friluftsveckor. Där får du naturupplevelser, gemenskap och en

Cykelvecka på Oland för dig som vill upptäcka Olands »smultronställen». Vi vänder oss till al­la som tycker om att cykla.

Tid: 30 ma|-6 juni

Anul deltagare: 20

Samling: Kalmar lördagen den 30 maj pi förmiddagen.

Färdväg: Vi cyklar totalt ca 25 mil och besö­ker Stora Alvaret, Borgholm, Byxelkrok pi norra udden och andra intressanta platser.

Förläggning: Vandrarhem och tält

Resealternativ; Tag till Kalmar

Kostnad: Resa och mat betalar du själv. Le­dare, cykelhyra och logi bekostas av fri-tidsanslaget.

Ledare: Barbro Gärdl, Kalmar, tfn 0480-15050.

Lev ung längre i

lagom dos motion. Dessutom har vi ro­ligt tillsammans!

För att locka med så många som möjligt kan vi bjuda på flera olika al­ternativ i sommar. Vad säger du om att uppleva Öland per cykel eller att glida fram på Svartälven i kanot?

Med våra semesterveckor vänder vi oss till alla i banken. Säkert hittar du en som passar just dig! Och vi blir extra glada om vi får med dig som är nybör­jare!

# Ka not vecka i Bergslagen för dig som med kanotens hjälp vill komma naturen nära. Vi vänder oss till alla friluftsvänner. Du behöver inte ha någon större kanotvana, men självklart måste du kunna simma.

Tid: 13-17 juni

Antal deltagare: 14

Samling: Hällefors lördagen den 13 juni kl 10.30. Därifrån gemensam transport till startplatsen.

Färdväg: Med start i Tyngsjön i sydvästra Oalarna paddlar vi ca 7 mil pi Unga vat­tendrag, konstgjorda kanaler och ström­mande vatten. Färden gar över Milsjön, Djuprämmen och Älvsjön för att via Svartälven sluta i Hälleforsnäs.

Resealternativ: Helst egen bil till Hällefors.

Kostnad: Resa och mat betalar du själv. Le­dare, hyra av kanot, flytväst, tält, kokut­rustning och kanottransport bekostas av fritidsanslaget.

Ledare: Birger Nordlund, RHK Umeå, tfn 090-11 86 40.

[ Hållrformvecka på Ramundbergets Fjällgård

för dig som på enklaste sätt vill pröva på sommarfjället. Vi vänder oss främst till nybörjare, nyfikna och till de som vill hålla ett lugnare tempo. Inga krav på förkunskaper.

Tid: 18-25 juli

Antal deltagare: 25

Samling: Ramundbergets Fjäilgird lörda­gen den 18 juli till lunch.

Program: Morgonuppmjukning, dagsturer 10-12 km, simning, avslappning, bastu - allt efter egna förutsättningar. Even­tuellt en övernattning på fjället för intres­serade. Eftermiddagssamlingar d i vi pratar om fjäll, utrustning, fjällflora, vettiga levnads­vanor mm. Dessutom trivsam samvaro med dans mm.

Resealternativ: Tig via Östersund och Åsar­na, därefter buss. Egen bil är enklast.

Kostnad: Lägsta pris för dubbelrum och helpension är 475 kronor. Resekost­nader tillkommer.

Ledare: Bengt Sederholm, RV) , tfn 031-60 02 94.

18 Remissan 2/81

Vandra i fjällen om sommaren, finns det något skönare för kroppen — och för själen?

Familjemedlemmar är också väl­komna. Är barnen inte alltför små får de också vara med.

Alla veckor är subventionerade ge­nom fritidsanslaget. Du betalar ett be­tydligt lägre pris än annars för uppe­hållskostnaderna och har inga utgifter för ledare. Ekonomiskt är det här ock­så ett bra tillfälle för dig att »hänga på».

Sätt dig ned och titta på våra ut­bud. Gärna tillsammans med famil­jen eller någon arbetskamrat! Kryssa för de veckor du är intresserad av och

Tältvandring i Norra Lappland

för dig som vill njuta av skönhetsupp­levelser i fjällen och inte drar dig för lite extra strapatser. Vi vänder oss till alla som har god fjällvana och kondi­tion.

Tid: 8-15 augusti

Antal deltagare: 20

Samling: Kiruna station lördagen den 8 augusti på f m. Gemensam tagresa till Kaisepakte.

Färdväg: Vi börjar med att vandra genom Lapporten in i Abisko nationalpark. Se­dan följer en högfjällstur med vand­ring i snö och toppbestigningar som dag­liga ingredienser. Avslutning i Riksgrän­sen.

Förläggning: I tält, utom sista natten di vi bor på Lapplandia Sporthotell.

Resealternativ: Tåg till Kiruna Kostnad: Du betalar resa och mat. Fritids­

anslaget bekostar ledare och logi i Riks­gränsen.

Ledare: Curt P. Norberg, Gammelstad. tfn 0920-53 311,och Christer Ekström, Gustaf Adolfs Torg, Stockholm, tfn 08-769 2461.

sand snarast in kupongen till mig så får du anmälningsblanketter och när­mare upplysningar.

Senast JO april vill jag sedan ha din definitiva anmälan.

jan Grauers CAP/Fk

'Stugvandring i jämtlandsfjällen

för dig som vill vandra i fjällen utan att bära så stor packning. Vi vänder oss till alla som har någon fjällvana.

T id : 15-21 augusti

Antal deltagare: 12

Samling: Vålådalen lördagen den 15 augusti kl 10.30

Färdväg: Vitådalen - Stendalsstugorna -Gåsen - Vålådalen - Helags - Sylarna -Blåhammaren - Storlien.

Förläggning: I STFs stugor , utom sista nat­ten då vi bor på Storliens Högfjällshotell.

Resealternativ: Tåg till Undersåker och buss till Vålådalen.

Kostnad: Du betalar resa och mat. Fritids­anslaget bekostar logi och ledare.

Ledare: Birger Nordlund, RHK Umeå, tfn 090-11 86 40.och Roland Lindberg. Nyköping, tfn 0155-174 80.

Rekvisition av ANMÄLNINGSBLANKETTER och närmare upplysningar Insänds omgående till CAP/Fk.

Jag är intresserad av att delta i:

• Kanotvecka

• Cykelvecka

• Hålliform i Ramundberget

• Tältvandring

D Stugvandring

• Hålliform i Storlien

Sätt kryss för den eller de veckor du är intresserad av!

Namn . . . .

Kontor/avd

Telefon. . .

#Hålliformvecka på Storliens Högfjällshotell

för dig som vill uppleva fjällens höst­färger under sköna dagsturer. Vi vän­der oss till de som har viss vana från utflykter på hemmaplan.

Tid: 12-19 september

Antal deltagare: 25

Samling: Storliens Högfjällshotell lördagen den 12 sept på fm.

Program: Morgonuppmjukning, dagsturer 10-20 km, simning, avslappning, bastu. På kvällen samtal om fjällvandring, ut­rustning, kost, motion mm. Dessutom dans och annan trivsam samvaro. Differentierat utbud med hänsyn till deltagarnas egna förutsättningar och in­tressen

Resealternativ: Tåg till Storlien (bäst) eller egen bil.

Kostnad: Lägsta prisar 550 kronor, helpen­sion i Nedre flygeln med förläggning i dubbelhytt. Resekostnader tillkommer (IT-resa eller charter)

Ledare: jan Grauers, CAP/Fk, tfn 08-769 1754.

19 Remissan 2/81

Den här stugan ligger i ett lugnt lant-brukarområde två km från Torekovs fat* centrum i Skåne.

I

Abisko turiststation

Altsarbyn

Björnrike

Båleröd

Giliberga

Gnisvärd

Hellvi

läravallens frit idsby

Lysekil

Ramundberget

Sandvik

To re ko v

Läge

Lappland

Dalarna Rättvik 5 km

Härjedalen

Bohuslän Strömstad 8 km

Öland Borgholm 3,5 mil

Gotland Visby 1 7 km

Gotland Visby 45 km

Skåne Barsebäcks golfbana

Bohuslän Strömstad 9 mil

Härjedalen Bruksvallarna 8 km

Oland Borgholm 2,9 mil

Skåne Torekovs centrum 2 km

Tid

13.6-19.9

6.6-22.8

9.5-19.9

30.5-29.8

6.6-22.8

1 3.6-22.8

13.6-22.8

6.6-29.8

30.5-29.8

9.5-19.9

6.6-22.8

30.5-29.8

Stugbeskrivning

45 kvm, nybyggd stug-lägenhet i 2 plan, 2 sov­rum, vardagsrum o pentry, 4—6 bäddar.

60 kvm, 2 sovrum, storstuga samt kök, 8 bäddar.

75 kvm, 3 sovrum, storstuga med mat­plats o kök, 8 bäddar.

80 kvm, 3 rum o kök, altan, 4—6 bäddar.

57 kvm, 2 sovrum, storstuga med pentry, 4 bäddar.

67 kvm, 3 sovrum, vardagsrum o kök, 4 bäddar.

45 kvm, 2 sovrum, vardagsrum, 4 bäddar.

110 kvm i 2 plan, 4 sov­rum, vardagsrum, kök med separat matplats, 8 bäddar.

62 kvm, 2 sovrum, vardagsrum o kök, 4—5 bäddar.

38 kvm, 2 sovhytter, storstuga och pentry, 4 bäddar.

110 kvm, 3 sovrum, storstuga, TV-rum, matrum o kök. 4 bäddar.

4 sovrum, vardagsrum, allrum o kök, 5 bäddar.

Utrustning

El, varmt o kallt vatten, 2 kokplattor, kylskåp, WC, dusch och torkskåp.

El, varmt o kallt vatten, elspis, spisfiäkt, kylskåp, öppen spis, bastu, dusch, WC o färg-TV.

El, varmt o kallt vatten, elspis, spisfiäkt, kylskåp, diskmaskin, WC o dusch, öppen spis o T V . T i l l ­gång t i l l bastu o torkskåp.

El , varmt o kallt vatten, elspis, kylskåp, WC o dusch.

El, varmt o kallt vatten, elspis, spisfiäkt, kylskåp, WC o dusch samt s/v TV.

El, varmt o kallt vatten, dusch, kemisk toalett, öppen spis o färg-TV.

El, varmt o kallt vatten, elspis, kylskåp, WC, dusch, o öppen spis.

El, varmt o kallt vatten, elspis, spisfiäkt, kylskåp, diskmaskin, 2 WC med dusch, öppen spis o färg-TV.

El, varm o kallt vatten, elspis, kylskåp, WC o dusch.

El , varmt o kallt vatten, WC, dusch, torkskåp o TV.

El, varmt o kallt vatten, elspis, spisfiäkt, kyl o frys, disk- o tvättmaskin, WC o dusch, öppen spis, radio o färg-TV.

El, varmt o kallt vatten, elspis, kylskåp, frys, disk­maskin, tvättmaskin, dusch, WC o altan.

övrigt

Tillgång ti l l bastu och restaurang på turiststationen.

Utsikt Över Siljan, utmärkta vandringsleder, lekstuga.

Avstånd t i l l hotell, restaurang linbana o affär 500 m. Ej husdjur!

Lugnt villaområde, inhägnad tomt, bad 200 m, sand­strand 5 km, affär 3 km.

Affär 2 km, barn-vänligt bad 4 km, inhägnad tomt 1100 kvm.

Bad 900 m, affär 1,5 km.

Bad 4 km, affär 4 km.

Tillgång t i l l golf-, tennis- o badmintonbanor, bastu, pool o butik i gemensamhets-anläggning.

Strandtomt, bad 100 m, roddbåt o fiskeutr. ingår, affär 3 km.

Affärer o hotell 200 m.

Sjöutsikt över Blå Jungfrun, 0,5 km t i l l bad, hamn med fiske­båtar o affär.

Affärer, bad, båt-och fisketurer 2 km. Lugnt lant-brukarområde. Ej husdjur!

20 Remissan 2/81

REGLER för stug­uthyrningen • Stugorna hyrs ut t i l l fast anställd

personal i banken och dotterbolagen. Vid överteckning av en stugvecka av­gör lotten fördelningen. Förstagångs-deltagare samt de som hyrt stuga för mer än tre år sedan har företräde i lottningen.

• Banken subventionerar veckohyran med ca 50 %. Subventionen är avdra­gen i prislistan. Hyrestiden är 1 vecka.

• Anmälningsblanketten ska vara CAP/Fk tillhanda senast den 10 mars kl 9.00 varefter lottning sker.

• Hyran debiteras gästen på det check­konto som uppges på anmälningsblan­ketten och dras dagarna efter det att maj lönen betalats ut.

• Hyresgästen godkänner detta förfa­rande genom att underteckna anmäl­ningsblanketten. Anmälan ärbindande.

• Under vecka 11 ska vi försöka sän­da ut besked om stugtilldelningen. Hy­resgästen tar med sig lakan och hand­dukar. Bostäderna hyrs ut från lör­dag t i l l lördag om inget annat anges. Tillträdestid är kl 15 och utcheckning kl 12.

• Om hyresgästen orsakar skada på stuga eller inventarier ska denna ersät­tas direkt t i l l stugvärden/stugägaren. Vid avresa ska stugan vara väl rengjord och städad.

• Avbeställningsskydd ingår i hyran när det gäller avbeställning i samband med verifierad sjukdom, olycksfall el­ler dödsfall. Avbeställning av annan or­sak och som görs tidigare än 1 månad före hyrestidens ingång debiteras med 50 kr. Om avbeställning sker senare än en månad återgår ingen del av hyran — om inte stugan kan hyras ut på nytt. I så fall debiteras avbeställningsavgift med 50 kr.

• • OBS! Innan du bokar in en stuga bör du kontrollera att »antal bäddar» räcker för dig och dina medresenärer. Barn över 7 år räknas som en person. Det är du som ansvarar gentemot stug-värden för att ni inte bor fler i stugan än vad antal bäddar anger.

Respektera förbudet mot husdjur i vissa hus!

Björkliden

Som du väl redan känner ti l l äger ban­ken en stuga i Björkliden som mot en ringa kostnad står t i l l de anställdas för­fogande.

Denna stuga administreras inte av CAP/Fk.

Stugan kostar under 1981 40 kro­nor per dygn eller 280 kronor per vecka. Närmare upplysningar om stugan, pri­ser, utrustning mm får du från Birger Nordlund eller Lisbeth Nilsson, RNAA (tfn 090-118640) som svarar för stu­gans uthyrning.

Pia Telander CAP/Fk

A N M Ä L N I N G S B L A N K E T T ska vara C A P / F k tillhanda senast den 10 mars kl 9 .00 varefter lottning sker

Markera dina önskemål i nedanstående schema (max 5 kryss)

Kontor/avd Namn

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

Ort

Checkkonto nr

Vecka/bytesdagar Stuga

Abisko

Altsarbyn

Björnrike1

B .il er o d

Gillberga

Gnisvärd

Helin

! ar av al len

Lysekil

Ramundbergel'

Sandvik

Torekov

A

v 20 9.5-

350

275

Telefon

B C

v 21 16.5-

350

275

v 22 23.5-

350

275

D

v 23 30.5-

450

600

600

275

600

E

v 24 6.6-

550

450

600

400

750

600

400

600

600

Bostadsadress

Postadress

F G

v 25 13.6-

600

650

450

700

400

700

600

850

700

450

700

700

v 26 20.6-

600

650

450

700

450

700

600

850

700

450

700

700

H

v 27 27.6-

600

700

450

800

550

750

650

1000

800

450

800

800

1

v 28 4.7-

600

750

500

850

600

800

700

1050

850

450

850

850

I

v29 11.7-

600

750

550

850

600

800

700

1050

850

500

850

850

K

v 30 18.7-

700

750

550

850

600

800

700

1050

850

500

850

850

L

v 31 25.7-

700

700

550

750

550

750

650

1000

750

500

750

800

Obs! Det är viktigt att du fyller i namn och adress på alla ställen! Dessutom är din anmälan ogiltig utan förkryssade alternativ!

M N O P 0 R S

v 32 1.8-

700

650

550

700

500

700

600

950

700

500

700

750

v 33 8.8-

700

650

550

700

500

700

600

950

700

450

700

750

v 34 15.8-

500

500

400

550

400

500

500

800

500

375

600

500

v 35 22.8-

400

350

550

800

500

125

500

v 36 29.8-

400

150

:T^

v 37 5.9-

400

(50

275

v 38 12.9-

400

150

275

1 Då vi har förmånen att ha stugorna i Björnrike och Ramundbergel på helår finns möjlighet att hyra dessa utanför stugschemal från 19.9 18.12. Skicka in dina önskemål på ett separat meddelande så får du ett snabbt besked.

Namnteckning Datum

jag har haft sommarstuga tidigare

/»D år 19... ne/ D

21 Remissan 2/81

TIPPA 1980 Här är rätta svaren

Riksbankens diskonto vid 1980 års slut: under 9 %, prick 9 % eller över 9 %, det var en av frågorna i Remissans »Tippa 1980». At t diskontot klättrade över 9 %-strecket vet vi alla vid det här laget. Och samma sak hände med konsumentprisindex.

Regeringen satt alltså kvar vid års­skiftet, Björn Borg vann Wimbledon för femte gången och kursen på ban­kens stamaktier steg med mer än 5 %.

De rätta svaren på de sexton frågor­na i »Tippa 1980» har markerats med en platta i färg.

Med skammens rodnad på kinderna måste redaktionen tillstå att din och alla andra tävlingsdeltagares tipsku­ponger helt enkelt har förkommit un­der det år som förf lut i t sedan tävlings­tiden gick ut. Hur är det ingen som vet.

Några priser kan vi därför inte de­la ut den här gången, men lovar att — som vi tillkännagav i januarinumret — kraftigt öka antalet priser för 1981-tipparna!

Vid slutet av 1980 är

1. US-dollarns kurs i skr (saljkursen ultimo 79 var 4,15)

2. Engelska pundets kurs i skr (saljkursen ultimo 79 var 9,30}

3. DM-kursen i skr (saljkursen ultimo 79 var 241,65)

4. Guldpriset i London (S 625 perounce 7.1 1980)

5. Riksbankens diskonto ( f n 9%)

Under 1980 händer fö l jande

6. Den svenska bruttonationalproduk­ten förändras jfrt 1979 (prognos enl årets finansplan + 3,6 %)

7. Den svenska exportens volym (prognos enl årets finansplan 4 %)

8. Handelsbalansen för 1980 slutar med (prognos enl årets finansplan importöverskott på 4 mdr)

9. De svenska konsumentpriserna (index) stiger nov 79-nov 80 med (nov 78-nov 79 +9,6 %)

10. Affärsvärldens aktieindex (från årsskifte till årsskifte)

11. Kursen på Handelsbankens stamaktie (från årsskifte till årsskifte)

1 2. Handelsbankens inlåning (från årsskifte till årsskifte)

1 3. Den nuvarande regeringen

14. Björn Borg

15. Vid vinierolympiaden 1980 tar Sverige

16. Vid kärnkraftsomröstningen 23.3 blir det (procent av antalet avgivna röster)

1

under 4,10

under 8,75

under 240

under 550

under 9 %

ökar med mindre an 2 %

ökar med mindre än 3%

importöverskott över 5 mdr

mindre än 7 %

sjunker med mer än 5 %

sjunker med mer än 5 %

ökar med mindre än 10%

sitter kvar

vinner Wimbledon

3 eller fler guldmedaljer

en ja-övervikt med mer än 5 % av avgivna röster

X

4,10-4,25

8,75-9,25

240-250

550-650

9%

ökar med 2 - 3 %

ökar med 3 - 5 %

importöverskott högst 5 mdr

7 - 9 %

förändras mellan - 5 % och +5 %

förändras mellan - 5 % och + 5 %

ökar med 1 0 - 1 5 %

avgår o ersätts av samlingsregering med m, fp, c och s

blir tvåa i Wimbledon

1 eller 2 guldmedaljer

en mindre skillnad mellan ja-och nej-rösterna än 5 %

2

Över 4,25

över 9,25

över 250

över 650

över 9%

ökar med mer än 3 %

ökar med mer än 5 %

exportöverskott över 5 mdr

mer än 9 %

stiger med mer än 5 %

stiger med mer an 5 %

ökar med mer an 15 %

avgår och ersätts av annan regering än i alt X

övr alternativ

ingen guldmedalj

en nej-overvikt med med mer an 5 %

Västkustvilla till salu

Vi lämnar saltstänkta väst­kusten och vår härliga 1 1/2-plans villa på sluttningen vid Halsefjorden, Svanesund-Orust, och flyttar t i l l Stock­holm. Huset ligger nära ser­vicecenter, dagis, bad o båt­plats och har goda förbindel­ser med Uddevalla-Stenung-sund-Göteborg. Eventuellt kan byte til l bostad i Stock­holm diskuteras. Upplys­ningar genom Stefan Fagrell, Norrmalmstorg, Stockholm, tfn 08/769 1591.

Stuga uthyres

Stuga 2 km från Hooksjön i Småland uthyres v 23 -28 . Ring jouko Granmar, t fn bost 08/754 05 85 eller arb 08/769 1175

Välkommen til l SQUASH i Malmö

Välkommen til l årets squashspel! Denna gång i Malmö lördagen den 21 mars. Alla som någon gång prövat på denna sport är välkomna! In­kvartering ordnas til l lågt pris. Anmälan senast den 6 mars ti l l Lars-0lof Ros-kvist i Malmö, tfn 040/ 702 00 ankn 118 eller Staffan Axelsson ankn 256.

22 Remissan 2/81

23 Remissan 2/81

Vingreserabatten gäller på priser som är angivna i Vingresors gällande prislis­ta. Du som är intresserad av att utnyttja rabatten, läs i Vingresors katalog om resmål och priser. Ytterli­gare upplysningar om ra­battresorna finner du i IS 02911. Detta erbjudande gäller fr o m utgivnings­dagen tills nya rabatter utkommer.

A L G A R V E

Hotell: Frentomar, Do Cerro

Från Stockholm 1 v 2 v 9.3-16.3 200 300 23.3-30.3 150 250

Från Göteborg 1 v 2 v 16.3 200 300

A G A D I R

Hotell: Royal, Yasmina, Soraya, Nouza Villa (Club 33)

Ffån Stockholm 1 v 2 v 5.3-12.3 300 450 19.3 - 400

Från Göteborg 1 v 2 v 5.3-12.3 250 350 26.3 200 300

Från Malmö 1 v 2 v 5.3-12.3 250 -19.3-26.3 200 300

C O S T A D E L SOL

Hotell: Pyr, Puerto Azul, El Faro

Från Stockholm 1 v 2 v 6.3 300 450 13.3-20.3 - 400

G A M B I A

Hotell: Sunwing

Från Stockholm 1 v 2 v 2.3-16.3 - 500 23.3-30.3 - 450

Från Köpenhamn 1 v 2 v 2.3-16.3 - 300 23.3-30.3 250 -

Från Göteborg 1 v 2 v 2.3-16.3 - 400 23.3-30.3 350 -

L A N Z A R O T E

Hotell: Bermudas, Colina del Sol, Los Cocoteros

Från Stockholm 1 v 2 v 8.3-22.3 300 450

T E N E R I F F A

Hotell: Tenerife Sol, Onuba Club (Club 33), Las Lanzas, Caribe, Segurado Sol

Från Stockholm 1 v 2 v 6.3-13.3 300 -20.3-27.3 250 -

Från Göteborg 1 v 2 v 6.3-13.3 350 450 20.3 - 400 27.3 250 400

Från Malmö 1 v 2 v 6.3 300 400 20.3 300 400 27.3 250 -

G R A N C A N A R I A

Hotell: Monte Rojo, Playa del Sol, Los Arcos, Australia (Club 33)

Från Stockholm 1 v 2 v 7.3 300 -14.3-21.3 300 450 28.3 250 350

Från Göteborg 1 v 2 v 7.3-14.3 300 450 21.3-28.3 250 400

Från Jönköping 1 v 2 v 7.3 - 450 14.3-28.3 300 400

Från Luleå 1 v 2 v 14.3-21.3 300 -

Från Malmö 1 v 2 v 7.3 250 350 14.3 - 350 21.3-28.3 200 300

Från Umeå 1 v 2 v 21.3-28.3 - 350

I S R A E L

Hotell: Melony Club, Melony Tower, Shoulamit Garden, QueenofSheba, Red Rock

Från Stockholm 1 v 2 v 5.3-19.3 300 -26.3-2.4 - 450

L O N D O N

Hotell: London Embassy, Lon­don Metropole, Park Plaza, Plaza

Från Stockholm 1 v 2 v 1.3-15.3 200 -

Från Malmö/Göteborg 1 v 2 v

1.3-15.3 300 -22.3-29.3 200 -

M A L L O R C A

Hotell: Sunwing Alcudia, Vista Sol, Bosque Sol

Från Stockholm 1 v 2 v 28.2-7.3 250 350 14.3-21.3 200 300

Från Malmö 1 v 2 v 28.2-14.3 250 -21.3-28.3 200 -

VINTERSPORT

G E N E V E

Hotell: Portes du Soleil (Avoriaz), Chamonix Sud (Chamonix), Gentianes, Millega, (Vald'lsere)

Från Göteborg 1 v 2 v 28.3 200 -

Från Malmö/Jönköping 1 v 2 v

7.3-14.3 300 -21.3-28.3 250 -

I N N S B R U C K

Hotell: St Anton och Krtz-buhel, samtliga, Elfrieda (Ischgl), Sonne Annex (Solden)

Från Stockholm/Bromma 1 v 2v

14.3-28.3 250 -

Från Göteborg 1 v 2 v 21.3 250 -

Från Malmö 1 v 2 v 7.3-14.3 250 -

Från Västerås 1 v 2 v 14.3 250 -

Pensionerad 1 februar i 1981

Asta Larsson, Bergby

Pensioneras 1 mars 1981

Gottfried Forssgren, centralarkivet, Stockholm

Margot Fredrikson, centrala finans-och fondavd, Stockholm

Ruth Hansson, kontorsföreståndare, Mörsil

Holger Lindström, centrala rättsavd, Stockho lm

Svea Rodeh, centrala utlandsavd, Stockholm

Avlidna

Nils Fernström, centrala utlandsavd, Stockholm, avled 1981-01-12. Född 1922-08-27.

Carl-Gustaf Häggström, lånekamrer, Borås, avled 1981-02-04. Född 1899-11-18. Pensionerad 1960.

Eric Lindqvist, kontorsföreståndare, Havdhem & Burgsvik, avled 1981-01-15. Född 1910-06-26. Pensionerad 1974.

John Malmqvist, kamrer, Gustav Adolfs Torg, Stockholm, avled 1981-01-23. Född 1901-07-03. Pensionerad 1966.

Stefan Nordström, Nyköping, avled 1981-01-02. Född 1911-09-07. Pensio­nerad 1976.

HaraldSvedjer, direktör, Visby, avled 1981-02-03. Född 1898-01-23. Pensio­nerad 1963.

Gunnel A ndersson, Svenska Finans, utsedd till sektionschef inom kundkreditrörelsen.

Direktör Bengt-Hugo Bengtsson, Filipstad, utsedd till chef för Sö­dertälje.

Kamrer Hans Bolkin, Stockholm Söderman-nagatan, utsedd till chef för Älvsjö.

Tommy Cedersved, Svenska Finans, utsedd till sektionschef inom utlandsrörelsen.

Torgny Fornstedt, re­vision av CU, utnämnd till revisor.

Gunnar Hellström, Eskilstuna Östermalm, utnämnd till kamrer.

Lars Hellström utländs­ka marknader CU, ut­sedd till marknadsan­svar/g för Mellanöstern.

Ulf Häggborg, A R-ovd, utsedd till bitr kamrer och projektledare inom gruppen för metod- och teknikutveckling.

Bengt Johansson, Få­rösund, utnämnd till kamrer.

Ingrid Johansson, Troll­hättan, utnämnd till bitr kamrer.

Ellen Johnn, utlands-rörelsen inom RC, ut­nämnd till bitr kamrer.

Bo Kragh, utländska marknader, CU, utsedd till marknadsansvarig för A frika.

Kamrer Hans-Olov Logerwall, Trollhättan, utsedd till chef för A R-redovisningsfunktionen inom R V.

Christer Lerjestam, Stockholm Kungsholms torg, utnämnd till kam­rer.

Göran Lönnstad, Surte, utsedd till chef för kon­toret.

Björn Meijer, Uppsala City, utsedd till stf chef för Vaksala Torg.

Kamrer Jan Mellqvist, Borås Stora Torget, ut­sedd till ansvarig för funktionen administra­tion inom R VU.

Jan Nilsson, Ruda, ut­nämnd till kamrer.

Gunnar Nilsson, centra­la kansliet, utnämnd till bitr kamrer.

Direktör Lars Nyberg, utsedd till chef för den nya avdelningen penningmarknad inom CF.

Bertil Olsson, Stenung-sund, utsedd till direk­tör och chef för konto­ret.

Roland Persson, Mal­mö Fosie, utsedd till direktör och chef för A rvika.

Kamrer Guy Rudberg, Stockholm Stureplan, utsedd till chef för Sve-vägen 45.

Direktör Lennart Spetz, RO RHK, utsedd till chef för Linköping Lilla Torget.

Johan Stenberg, ut­ländska marknader CU, utsedd till marknads­ansvarig för Västeuropa.

Marita Wamb erg, Ulv­sunda, utsedd till stf chef för Stockholm Göt­gatan.

Kamrer Per Widengren, Markaryd, utsedd till stf chef för Landskrona.