PR\514129SV.doc PE 329.338

SV SV

EUROPAPARLAMENTET1999 �

���

��

�����

� 2004

Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik

PRELIMINÄR VERSION2003/2225(INI)

24 november 2003

FÖRSLAG TILL BETÄNKANDEmed ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om EU:sSydkaukasienpolitik2003/2225(INI))

Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet ochförsvarspolitik

Föredragande: Per Gahrton

PE 329.338 2/14 PR\514129SV.doc

SV

PR_INI_art49

PR\514129SV.doc 3/14 PE 329.338

SV

INNEHÅLL

Sida

PROTOKOLLSIDA....................................................................................................................4

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET.............5

MOTIVERING...........................................................................................................................9

FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION B5-0429/2003 .........................................................13

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR,UTRIKESHANDEL, FORSKNING OCH ENERGI .....................................................................

PE 329.338 4/14 PR\514129SV.doc

SV

PROTOKOLLSIDA

Vid plenarsammanträdet den 20 oktober 2003 tillkännagav talmannen att förslaget tillrekommendation från Per Gahrton för Verts/ALE-gruppen om EU:s Sydkaukasienpolitik(B5-0429/2003) framlagt i enlighet med artikel 49.1 i arbetsordningen, hade hänvisats tillutskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik somutsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning ochenergi, som utsetts till rådgivande utskott.

Vid utskottssammanträdet den 4 november 2003 beslutade utskottet för utrikesfrågor, mänskligarättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att utarbeta ett betänkande i enlighet medartikel 49.3 och artikel 104 i detta ärende och utsåg Per Gahrton till föredragande(2003/2225(INI)).

Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den ... behandlade utskottet förslaget tillbetänkande.

Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) förslaget tillrekommendation med ... röster för, ... röster emot och ... nedlagda röster.

Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: ... (ordförande/ordförande försammanträdet), ... (vice ordförande), Per Gahrton (föredragande), ..., ... (suppleant för ...), ...(suppleant för ... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen) ... och ...

Yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi återges ibetänkandet.

Betänkandet ingavs den ...

PR\514129SV.doc 5/14 PE 329.338

SV

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET

om EU:s Sydkaukasienpolitik(2003/2225(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

– med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Per Gahrton förVerts/ALE-gruppen om EU:s Sydkaukasienpolitik (B5-0429/2003),

– med beaktande av rådets gemensamma åtgärd av den 7 juli 2003 om utnämning av EU:ssärskilda representant i Sydkaukasien,

– med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalen med Armenien, Azerbajdzjan ochGeorgien,

– med beaktande av Europeiska unionens program för förebyggande av våldsamma konfliktersom godkändes av Europeiska rådet i Göteborg 2001,

– med beaktande av rådets gemensamma åtgärd av den 25 juni 2003 om Europeiska unionensbidrag till konfliktlösningsprocessen i Georgien/Sydossetien,

– med beaktande av sin resolution av den 20 november 2003 om ett utvidgat europeisktgrannskap: en ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder1,

– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2001 om detviseringssystem som Ryska federationen påfört Georgien2,

– med beaktande av rapporten av den 4 april 2003 från ad hoc-delegationen tillAbchazien/Georgien3,

– med beaktande av de senaste parlaments- och presidentvalen i Armenien, Azerbajdzjan ochGeorgien,

– med beaktande av artikel 49.3 och artikel 104 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter,gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandet från utskottet för industrifrågor,utrikeshandel, forskning och energi (A5-…/2003), och av följande skäl:

A. Alla länder i Sydkaukasien är medlemmar i Europarådet och OSSE. I EG-fördraget ochutkastet till konstitution fastställs att EU skall vara öppet för alla europeiska stater somrespekterar dess värderingar.

B. Dessa länder har vid flera tillfällen betonat sin inriktning mot Europa och visat ett stortintresse för att närma sig EU i syfte att på sikt kunna ansöka om medlemskap.

1 P5 TA-PROV(2003)0520.2 EGT C 262, 18.9.2001, s. 259.3 PE 331.196.

PE 329.338 6/14 PR\514129SV.doc

SV

C. År av krig och turbulens har följts av en period av fortsatt instabilitet i området, och hittillshar det bara gjorts begränsade framsteg när det gäller återuppbyggande av statsapparaten,demokratisering, stärkande av rättsstatsprincipen och ekonomiska reformer. Regionen löperfortfarande risk för att bli fast i en negativ spiral som präglas av osäkerhet och konflikter,vilket står i vägen för en hållbar utveckling och hindrar politiska reformer.

D. Det dödläge som för närvarande råder i fredsprocesserna i Abchazien, Sydossetien ochNagorno-Karabach är det huvudsakliga hindret för att man skall kunna återuppta en dialogoch utveckla ett verkligt regionalt samarbete.

E. I alla de tre konfliktdrabbade områdena kan Ryssland spela en avgörande roll för att manskall nå en fredlig och hållbar lösning.

F. Olika former av regionalt samarbete håller på att utvecklas, t.ex. alliansen GUUAM, menvissa länder som skulle kunna ha möjlighet att vara med utesluts på grund av de pågåendekonflikterna.

G. EU måste spela en större roll i Sydkaukasien, särskilt när det gäller konfliktlösning, politiskaoch ekonomiska reformer och mellanregionalt samarbete.

H. EU ger betydande stöd till länderna i Sydkaukasien i form av bidrag för att genomföraviktiga transport-, energi- och telekommunikationsprojekt. Stöd ges även till strukturellareformer.

I. De senaste åren har EU:s humanitära bistånd till regionen minskat betydligt trots det fortsattabehovet av livsmedel, hälsovård och basvaror för internt fördrivna personer, flyktingar ochinvånare i konfliktområden. Förra året gav EU inget humanitärt bistånd till internt fördrivnapersoner och flyktingar i Azerbajdzjan.

J. EU har stora möjligheter att spela en konstruktiv roll i regionen i egenskap av en civil maktmed erfarenhet av att tillämpa ekonomiska incitament som är förbundna med politiska ochdiplomatiska initiativ, och som en aktör med förmåga att dela ansvaret för att främja fred ochsäkerhet i området med andra viktiga internationella aktörer.

K. Konflikterna i området har fått hundratusentals människor att fly från sina hem och alla harinte beviljats flyktingstatus eller status som internt fördrivna personer. Många är i akut behovav hjälp för att få sina grundläggande behov uppfyllda och deras barn måste ges tillgång tillutbildning på sitt modersmål.

L. Frågan om att stänga kärnkraftverket i Medzamor, som är byggt i ett jordbävningsområde iArmenien, är särskilt känslig på grund av elbristen i regionen. Man måste först bygga upp enalternativ energiförsörjning.

Europaparlamentet riktar följande rekommendation till rådet:

1. Europaparlamentet kräver ytterligare försök från EU:s sida att driva på freds- ochstabiliseringsprocesserna i Sydkaukasien samt ytterligare insatser för att främja

PR\514129SV.doc 7/14 PE 329.338

SV

demokratisering och ekonomiska reformer i området genom bättre incitament för reformeroch samarbete mellan parterna i de olika konflikterna.

2. Europaparlamentet anser att EU:s biståndsprogram bör utökas och att man bör föra en dialogmed Turkiet om dess och EU:s politik och åtgärder för regionen.

3. Europaparlamentet gläder sig över att EU på parlamentets begäran utsett en särskildrepresentant för Sydkaukasien som skall bidra till att genomföra EU:s politiska målsättningari regionen. Parlamentet beklagar emellertid att representanten har fått ett alltför begränsatuppdrag och uppmanar rådet att förse honom med alla nödvändiga resurser för att han skallkunna verka på ett effektivt och synligt sätt.

4. Europaparlamentet rekommenderar att regionen Sydkaukasien ges särskild status inom dennya politiska ramen för ett utvidgat europeiskt grannskap i enlighet med principen om attman bör undvika nya skiljelinjer i Europa samt för att stimulera länderna i regionen att göraframsteg genom politiska och ekonomiska reformer. Samtidigt bekräftar parlamentet EU:sönskan om att utvidga sin politiska roll och sin roll som konfliktlösare i regionen.

5. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta med frågan om de trefredsprocesserna i Sydkaukasien i utformningen av partnerskapet mellan EU och Rysslandför att skapa den drivkraft som behövs för att bryta det nuvarande dödläget. Parlamentetförkastar den ryske presidenten Vladimir Putins och den ryske utrikesministern Igor Ivanovsuttalanden om att Ryssland vid fara skulle kunna använda sig av föregripande attacker motsina grannländer.

6. Europaparlamentet erinrar om förslaget att utveckla en stabilitetspakt för Sydkaukasien, ivilken man bör dra lärdom av de erfarenheter som gjorts från stabilitetspakten för sydöstraEuropa. Parlamentet konstaterar att denna pakt bör inbegripa grannländer och andra viktigaaktörer i regionen och att utbrytarregionerna bör göras delaktiga på lämpligt sätt.

7. Europaparlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att inrätta program förpartnersamverkan mellan utbrytarregionerna och regioner med särskild status i EU-ländernaså att det blir möjligt att utbyta erfarenheter och finna konkreta lösningar som följerprincipen om territoriell integritet för de berörda länderna och minoriteters rätt till självstyre.

8. Europaparlamentet anser att ekonomiskt stöd till utveckling av energiförsörjningssystemen iregionen måste övervägas, särskilt när det gäller Armenien och Georgien, i syfte att ge dessaländer alternativa energikällor och underlätta stängningen av kärnkraftverket i Medzamor.

9. Europaparlamentet betonar den strategiska betydelsen av pipelinen mellan Baku, Tbilisi ochCeyhan, och uppmanar de berörda länderna att följa kraven i EU:s direktiv ommiljökonsekvensbedömning i projektet.

10. Europaparlamentet begär att gemenskapsinstrumenten för att förhindra konflikter användsfullt ut och med inriktning på humanitär hjälp till internt fördrivna personer och flyktingar,minröjning, livsmedelssäkerhet, vattenförsörjning och miljön. Parlamentet konstaterar attman bör se till att de befintliga internationella mekanismerna för konfliktlösning ochförsoning inte överlappar varandra.

PE 329.338 8/14 PR\514129SV.doc

SV

11. Europaparlamentet anser att man särskilt bör inrikta sig på att skapa nödvändigaförutsättningar för att internt fördrivna personer och flyktingar skall kunna återvända tillGalidistriktet i Abchazien på ett säkert och värdigt sätt. Det är alla berörda parters plikt attsamarbeta för att göra detta möjligt.

12. Europaparlamentet uppmanar rådet att föreslå ekonomiskt stöd till återuppbyggnad avjärnvägsinfrastrukturen i Armenien och förbättring av förbindelserna med grannländerna.Detta bör åtföljas av ett gradvist återvändande av azeriska internt fördrivna personer till deockuperade territorierna som ett första steg på väg mot en slutlig lösning på frågan omNagorno-Karabach.

13. Europaparlamentet betonar att EU:s särskilda representant regelbundet bör informeraparlamentet om utvecklingen i området och sin verksamhet. De regelbundna rapporterna ochden övergripande skriftliga slutrapport som skall läggas fram i slutet av uppdraget i enlighetmed den gemensamma åtgärden bör även läggas fram för parlamentet.

14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och,för kännedom, till kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i Armenien,Azerbajdzjan, Georgien, Ryssland, Turkiet och Iran.

PR\514129SV.doc 9/14 PE 329.338

SV

MOTIVERING

Utsikter till en demokratisk utveckling i Sydkaukasien

I år hölls val i alla de tre länderna i Sydkaukasien (president- och parlamentsval i Armenien,presidentval i Azerbajdzjan och parlamentsval i Georgien). Den 2 november 2003 skickadeEuropaparlamentet en ad hoc-delegation för att övervaka parlamentsvalet i Georgien.Föredraganden var en av delegationsledamöterna. Internationella observatörer uttryckte en radfarhågor för hur valen genomfördes i de tre länderna.

Under ett informationsuppdrag den 11–15 november 2003 fick föredraganden möjlighet att träffatre regeringsföreträdare samt företrädarna för de viktigaste oppositionspartierna och icke-statligaorganisationerna, bl.a. Azerbajdzjans president Gejdar Alijev och Armeniens president RobertKotjarian och deras respektive huvudmotståndare Isa Gambar och Karen Demertjian. Den14 november observerade föredraganden en stor demonstration utanför parlamentet i Tblisi. Hanlyssnade också till kommentarer från de viktigaste oppositionsledarna.

Det överväldigande intrycket är att det råder en stämning av misstro bland de politiskafraktionerna och partierna i alla de tre länderna. Den övertygelse om att det politiska slaget försenligt fastställda regler och rent spel som finns bland de största politiska grupperna i normalademokratier lyser med sin frånvaro i Sydkaukasien. Oppositionspartier och presidentkandidatersom har förlorat valen är övertygade om att de skulle ha vunnit om kampanjerna och valen intehade åtföljts av oegentligheter och direkta bedrägerier som regeringen och regeringsvänligastyrkor gjort sig skyldiga till. Regeringsföreträdarna erkänner de tekniska och administrativaproblemen, men avvisar anklagelserna om avsiktliga bedrägerier eller trakasserier avoppositionen och hävdar att eventuella oavsiktliga oegentligheter endast kan ha påverkatvalresultaten marginellt. Regeringarna och presidenterna ser sig själva som korrekt och lagligenvalda. De avfärdar alla kritiska oppositionspartier och icke-statliga organisationer som dåligaförlorare och bråkmakare som hotar stabiliteten och möjligheterna till utveckling i sina länder.

Detta är en extremt farlig situation. Demokratiskt underskott, utbredd fattigdom (trots vissauppmuntrande tillväxtresultat de senaste åren), omfattande korruption i kombination med mångaolösta etniska eller territoriella konflikter (Abchazien, Sydossetien, Nagorno-Karabach) mellangrannländer och supermakter för att få inflytande i det här strategiska vägskälet mellan Europaoch Asien, mellan civilisationer, religioner och etniska grupper, gör tyvärr Sydkaukasien till enkrutdurk som behöver internationellt stöd för att kunna finna vägen till demokrati, mänskligarättigheter, fred, ekonomisk utveckling och social rättvisa.

Önskan om ett aktivare EU

Det finns ett tydligt intresse bland regeringarna och de flesta politiska grupperna av ett mycketstörre engagemang från EU:s sida och av närmare bilaterala förbindelser med unionen,inbegripet ett fullt medlemskap i unionen någon gång i framtiden. EU skulle eventuellt kunnakombinera försöken att återuppta fredsprocesserna med att erbjuda mer stöd till interna reformeri länderna samt intensivare handelsförbindelser med regionen. EU tycks emellertid i dagslägetinte anse att dess säkerhetsintressen i förhållande till Sydkaukasien eller fördelarna med närmareekonomiska förbindelser är tillräckligt viktiga för att motivera ett starkare engagemang.

PE 329.338 10/14 PR\514129SV.doc

SV

Detta har skapat en allmän känsla av besvikelse bland de politiska aktörerna i området. Mångahöga politiker av olika politisk tillhörighet informerade föredraganden om att de skulle välkomnafler åtgärder från EU för att skapa en jämvikt mellan de externa influenserna. Detta skulle ocksågöra det enklare att nå kompromisslösningar i svåra fredsprocesser, eftersom allmänheten skulleacceptera dem i högre utsträckning om de sågs som en del av en nationell strategi för att kommanärmare Europa.

EU:s nuvarande politik för regionen

Rådet har vid flera tillfällen förklarat att EU vill spela en mer aktiv roll i Sydkaukasien.Föredraganden är glad över att konstatera att det förslag som lades fram i hans tidigarebetänkande att utse en särskild EU-representant för regionen har genomförts i samband medutnämningen av den finske diplomaten Heikki Talvitie. Talvitie har erfarenhet av regionen efteratt ha varit medordförande i OSSE:s Minskkonferens om Nagorno-Karabach mellan 1995 och1996.

Detta är definitivt ett positivt beslut som skall ge EU möjlighet att delta mer aktivt ikonfliktlösning tillsammans med andra internationella aktörer och göra Europeiska unionensnärvaro i Sydkaukasien mer effektiv och synlig. Det krävs emellertid ytterligare åtgärder för attskapa en omfattande EU-politik för regionen.

I sin resolution om Sydkaukasien, som antogs den 28 februari 2002, efterfrågade parlamentetEU-insatser för att skapa ”en ram för säkerhet och samarbete, såväl mellan de tre länderna iområdet som mellan dessa och angränsande länder”. Parlamentet ansåg att man skulle kunna dralärdom av erfarenheterna från stabilitetspakten för sydöstra Europa.

EU upprepade nyligen sitt krav på att kärnkraftverket i Medzamor skall stängas av säkerhetsskäl.Detta tillbakavisades emellertid av Armenien, som tänker fortsätta att driva kraftverket tillslandet får tillgång till alternativa energikällor. Även om Armeniens ambition att garanteratillräcklig tillgång till el är förståelig och legitim, befaras att de befintliga lösningarna intekommer att bidra till en snabb övergång till hållbara energikällor. EU bör därför agera merkraftfullt, med större snabbhet och med utgångspunkt från de många erfarenheter som gjorts iflera europeiska länder. Dessa visar att man kan åstadkomma fullständig elförsörjning utankärnkraft (t.ex. Danmark) och att det till och med är möjligt med en planerad avveckling avkärnkraftssystem (t.ex. Tyskland, Österrike och Sverige).

EU kommer i framtiden att bli alltmer beroende av energikällor från sina grannländer1, bl.a.länderna i Sydkaukasien. Azerbajdzjan har gott om olja och gas. De båda andra länderna iSydkaukasien är däremot till stor del beroende av externa och nästan uteslutande ryskaleveranser av olja och gas. Varken de pipelines som håller på att byggas eller de som harplanerats kommer att gå via Armenien. Detta gör att Armenien hamnar i ett särskilt ogynnsamtläge på grund av att dess gränser till Azerbajdzjan och Turkiet är stängda.

1 Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om utvecklingen av en energipolitik för denutvidgade europeiska unionen, dess grannländer och partnerländer (KOM(2003) 262).

PR\514129SV.doc 11/14 PE 329.338

SV

Ett större engagemang från EU:s sida – utsikter till ett EU-medlemskap

Efter antagandet av EU:s program för förebyggande av väpnade konflikter1 har unionenserfarenheter av tillämpningen av konfliktförebyggande åtgärder varit både lovande och positiva.Eftersom Sydkaukasien är präglat av flera låsta konflikter krävs det noggrann övervakning avutvecklingen i denna region för att garantera att varningssignaler om ökad spänning verkligenuppfattas. EU bör dessutom använda en mera offensiv strategi i regionen och därvid utnyttja allade olika existerande konfliktförebyggande instrument som fastställs i kommissionensmeddelande om konfliktförebyggande2. Dessa åtgärder skulle kunna komplettera och förstärkade befintliga konfliktlösningsmekanismer som utvecklats av FN och OSSE, samtidigt som detskulle skapa gynnsammare villkor för den ekonomiska utvecklingen.

Tyvärr inbegrep inte kommissionen Sydkaukasien i sin strategi för ett utvidgat europeisktgrannskap. Detta har lett till stor besvikelse i området. Den rätta strategin skulle vara att utnyttjaregionens önskan om närmare förbindelser med EU för att främja demokrati och mänskligarättigheter. De tre länderna, som alla är medlemmar i Europarådet, måste därför tas med inomramen för ett utvidgat europeiskt grannskap och få rätt att i framtiden bli medlemmar i EU om deså önskar och om de uppfyller de kriterier som krävs. Utvidgningen med de 13 befintligakandidatländerna har bidragit till utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter. Dettaskulle kunna upprepas i Sydkaukasien. Detta förutsätter emellertid att EU:s institutioner visar ettstörre intresse för Armenien, Azerbajdzjan och Georgien samt har tydliga målsättningar förländerna i fråga. Hittills har intresset inte varit tillräckligt.

Den farligaste konflikten: Nagorno-Karabach

Enligt föredraganden är i dagsläget den farligaste konflikten Nagorno-Karabach. Den armeniskasidan har ett starkt grepp inte bara om Nagorno-Karabach utan om stora områden runt enklaven,som ”tömts” på en miljon azerier till följd av en omfattande etnisk rensning. En del av territoriethåller efter vad föredraganden kunnat observera snabbt på att ”armeniseras” och förberedstydligen inför en slutlig annektering. På en turistkarta över området som fanns på det hotell iJerevan där föredraganden bodde framställs alla territorier som ockuperats av Armenien som endel av detta land. Samtidigt håller tålamodet i Azerbajdzjan på att ta slut. Bådeflyktingorganisationerna, oppositionspartierna och unga människor talar öppet om att militäramedel kan vara en möjlighet för att återfå de förlorade territorierna. President Gejdar Alijevföredrar emellertid fredliga medel.

Enligt Armenien träffades en överenskommelse vid Key West-mötet i april 2001. Denna vill inteAzerbajdzjan kännas vid3. Nagorno-Karabachs inofficiella president informerade föredragandenom att alla former av administrativ eller politisk underkastelse av Nagorno-Karabach tillAzerbajdzjan är otänkbara och skulle utgöra en anledning till krigsförklaring.

Samtidigt visar alla sidor i enskilda diskussioner sin vilja att göra stora eftergifter. I det här falletskulle de emellertid behöva ”skylla på” yttre påtryckningar för att kunna undvika reaktioner fråninterna extremister. Nagorno-Karabachs ledare betonar att de kan acceptera en begränsadsjälvständighet utan oberoende platser i FN och internationella organ etc.

1 9537/1/01 REV1 av den 7 juni 2001.2 KOM(2001) 211.3 Annual Report 2001 on OSCE Activities (1 November 2000–31 October 2001), av den 26 november 2001.

PE 329.338 12/14 PR\514129SV.doc

SV

Azerbajdzjan kan tänka sig dellösningar som att kommunikationerna kan öppnas efter det attArmenien endast delvis dragit sig tillbaka. Vissa azerier kan tänka sig ett utbyte av territorier såatt de delar av Nagorno-Karabach där det bor armenier lämnas till Armenien, medanAzerbajdzjan får Shusha och en sydlig förbindelse till Nachitjevan. Man överväger också andraslags utbyten och korridorer. I Armenien föredrar man en paketöverenskommelse, men man kanäven tänka sig lösningar som innebär utbyte av territorier.

Ur europeisk synvinkel kan sådana lösningar tyckas konstruerade och vara långt ifrån de öppnagränser och den goda grannsämja som skulle göra territoriella frågor onödiga, men man kan varatvungen att acceptera att verkligheten i regionen inte är redo för något mer just nu. Enkommentar från Nagorno-Karabachs inofficielle president Ghukasian är avslöjande. När hankommenterade förslaget i föredragandens tidigare betänkande om att göra på samma sätt somman gjort i Åland, en svensktalande ö med självstyre som ingår i Republiken Finland, sa han:”Ja, det kan jag acceptera. Jag accepterar att Nagorno-Karabach blir ett autonomt område somlyder under ... Finland!”

En stabilitetspakt

En utveckling av energisamarbetet inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalen liksom enförstärkning av Inogate-programmet i syfte att säkra unionens framtida energiförsörjning kanförväntas. EU måste emellertid betona att miljönormerna måste respekteras och stödja sådanaprojekt som är i linje med gemenskapens miljöpolitik. Vissa länder får inte utestängas från nätenav pipelines, utan frågan om dragningen av pipelines bör i stället bidra till att främja samarbetetmellan och utvecklingen i de berörda länderna. Ytterligare ansträngningar måste göras för attgarantera att lokalbefolkningen kan dra nytta av de förbättringar som uppnåtts genom de projektsom genomförts.

EU håller på att utveckla en konstruktiv dialog med Ryssland som är givande för bägge parter.Man får dock inte underlåta att diskutera frågan om de låsta konflikterna i denna region. Ryskafederationen har i många fall lösningen på hur man skall få fart på dialogen mellan regeringarnaoch icke erkända myndigheter i utbrytarregioner.

Erfarenheterna från framgångarna med stabilitetspakten för sydöstra Europa skulle kunnaanvändas för att utforma en sammanhållen EU-politik för området, vilket alla parter skulle dranytta av. Stabilitetspaktens omfattning och de konkreta åtgärder som ingår skulle kunnainbegripa ett fördjupat partnerskap dels på de aktuella samarbetsområdena, dels inom nyaområden, som handel, bekämpande av korruption och organiserad brottslighet, gränsförvaltningoch miljöfrågor.

PR\514129SV.doc 13/14 PE 329.338

SV

16 oktober 2003

FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION B5-0429/2003

i enlighet med artikel 49.1 i arbetsordningen

av Per Gahrton för Verts/ALE-gruppen

om EU:s Sydkaukasienpolitik

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation av följande skäl:

A. Europeiska unionen har förklarat sig villig att spela en större roll i Sydkaukasien i synnerhetpå området konfliktlösning, politisk och ekonomisk reform och mellanregionalt samarbete.En särskild EU-representant i Sydkaukasien har utnämnts för att bidra till genomförandet avEU:s politiska mål i regionen.

B. Sydkaukasien bildar en brygga mellan Europa och Centralasien och kommer i framtiden attvara en grannregion till den utvidgade Europeiska unionen. Länderna i denna region(Armenien, Azerbajdzjan och Georgien) är välvilligt inställda till ett partnerskap med EUsom blir till ömsesidig fördel.

C. Det finns ett behov att skapa förhållanden som främjar en hållbar demokratisk stabilitet iSydkaukasien och att stimulera den ekonomiska utvecklingen och samarbetet över gränserna.Detta kan inte uppnås utan omfattande internationellt politiskt, diplomatiskt och ekonomisktstöd.

D. De senaste åren har EU:s humanitära bistånd till regionen minskat avsevärt trots det fortsattabehovet av livsmedel, hälsovård och basvaror för internt fördrivna personer, flyktingar ochinvånare i konfliktområden. Förra året gav EU inget humanitärt bistånd till internt fördrivnapersoner eller flyktingar i Azerbajdzjan.

E. Frågan om att stänga kärnkraftverket i Medzamor, som är byggt i ett jordbävningsområde iArmenien, är särskilt känslig på grund av elbristen i regionen. Man måste först bygga upp enalternativ energiförsörjning. En effektiv regional energimarknad måste utvecklas, elnätetmåste effektiviseras och det behövs en energisparpolitik.

1. Europaparlamentet rekommenderar att regionen Sydkaukasien ges definierad status inom dennya politiska ramen för ett utvidgat europeiskt grannskap i enlighet med principen om attman bör undvika nya skiljelinjer i Europa samt för att stimulera länderna i regionen att göraframsteg genom politiska och ekonomiska reformer. Samtidigt bekräftar parlamentet EU:sönskan om att utvidga sin politiska roll och sin roll som konfliktlösare i regionen.

2. Europaparlamentet stöder tanken på att en stabilitetspakt bör utvecklas för Sydkaukasienvarvid lärdom bör dras av erfarenheterna från stabilitetspakten för sydöstra Europa.Parlamentet konstaterar att denna pakt bör inbegripa grannländer och andra viktiga aktörer iregionen och att utbrytarregionerna på lämpligt sätt bör göras delaktiga.

PE 329.338 14/14 PR\514129SV.doc

SV

3. Europaparlamentet begär att hänsyn tas till energiförsörjningssystemen i regionen i synnerheti fråga om Armenien och Georgien i syfte att ge dessa länder alternativa energiresurser ochunderlätta stängningen av kärnkraftverket i Medzamor.

4. Europaparlamentet anser att man särskilt bör prioritera skapandet av de nödvändigaförhållandena för att internt fördrivna personer och flyktingar på ett värdigt sätt skall kunnaåtervända till Galidistriktet i Abchazien och till Nagorno-Karabach. Parlamentet betonar attdet är samtliga berörda parters plikt att samarbeta för att göra detta möjligt.

5. Europaparlamentet begär att de tillgängliga gemenskapsinstrumenten för att förhindrakonflikter används fullt ut och med inriktning på humanitär hjälp till internt fördrivnapersoner och flyktingar, minröjning, livsmedelssäkerhet, vattenförsörjning och miljön.Parlamentet konstaterar att man bör se till att de befintliga internationella mekanismerna förkonfliktlösning och försoning inte överlappar varandra.

6. Europaparlamentet beklagar att det uppdrag som givits EU:s särskilda representant i regionenär så begränsat. Parlamentet uppmanar rådet att förse honom med alla nödvändiga resurserför att han skall kunna verka på ett effektivt och synligt sätt.

7. Europaparlamentet betonar att EU:s särskilda representant i Sydkaukasien regelbundet börinformera parlamentet om utvecklingen i regionen och om sin verksamhet. Parlamentet begäratt de regelbundna rapporterna och den övergripande skriftliga slutrapport som skall läggasfram i slutet av uppdraget i enlighet med den gemensamma åtgärden även skall läggas framför parlamentet.

8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet ochför kännedom till kommissionen, regeringarna och parlamenten i Armenien, Azerbajdzjanoch Georgien.