Upload
others
View
1
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
H7B i d r a g
t i l l
S V E N S K A S K A L D E R O N S T E I V S H I S T O R I A .
A f h a n d l i n g
som med v idtberöm da P h i lo s . F a cu l le ten s
t i l l s ta n d
under inseen de a f
P r o f e t io r i Ä s t h e t i k e n och V i t t e r h e t e n , R i d d . a f K* X . O .
E n a f de A d e r t o n i S v e n s k a A k a d e m i e n ,L e d a m o t a f å t s k i l l i g a L ä r d a S a m f u n d
för
I* h i l o s o p b i s k a G r a d e n
utgifves
af
S F M n E 1) R É Na f \ e n n l a u d » N a t i o n
ueb offentligen försvaras
på G n star ian sk a Lärosa len d. 1 5 J u n i 1U4C.j». v. t . e. m.
12.
E P S A L A 1 1 1 4 6 .
\ \ a h I s t r ö in A* C.
177
Så t. ox. hans midsommarnatts-båtfärd med några få
personer på sjön Lelången , vid vestra Ilid, emellan det
Svenska och det Norrska landet; hvarvid de på no rr
ska stranden utställda Danska posterne togo skräck och
lupo sin k o s ; under det K onungen, glad och vänlig,
på en hlomsterrik holme lät sig undfägnas med dessa
hans älsklings-läckerheter, som ej lätteligen i Sverige
hunna tryta. Men sedan han genom bru t i t den lockan
de norrska gränsen, — emot alla trägna föreställnin
gar af Görtz, som ville hålla svärde t i skidan tills den
mäktige Czaren vore blifveu väm och bundsförvandt, —
lä t hans öde ej länge vänta sig. Snart kom morgonen
af den Söndag, som blef hans dödsdag. Hans anings
fulla beteende under denna dag är bekant. Här må
b lo t t til läggas (ur Ilullmans berä tte lse) , a t t han den
morgonen ” lät kläda sig uti helt nya rena blå k läder ,
h a t t , handskar , stöflar och sporrar” ; och att han i den
na nya d räg t, sedan han hört predikas öfver evange
liet om Frälsarens inridande i Jerusalem och på ef ter
middagen hivistat aftonsången, red om aftonen, på
”hästen Engländaren” , upp uti approcheringen. P å
minner man sig härvid de käuda omständigheter, a t t
han då nyss hade kastat på elden några af F ä ltm ar
skalken Mörner mottagna (och troligen augifvelser eller
varningar innehållande) p ap p e r , dem han på m orgon
stunden genomögnat; alt Lan under de båda gudstjen-
s te rna ; och emellan d em , syntes mer än vanligt försänkt
2 ta n k a r , till och med något oro lig , men emot alla ut-12
178
märkt vänlig; ntt lian, vid sin upprid t till t ranchéen ,
lieköll i fickan, (ler de olycksbådande papperen dittills
lega t , b lo t t Gustaf Adolfs bönbok och p o r t rä t t : sä
tyckas äfven de ” nya, rena kläderna” fa en viss sinn-
hildlig betydelse. Anländ till stället^ njöt han der —
sednare på qvällen — ännu engäng en af sin gamle
tjenare framburen vederqvickelse, och återskickade denne
ined några nådiga o rd ; — kanske de sista, som hördes
från hans läppar *). Genast efter Hultmans bortgång
drabbades han — lemnad allena, med hvilka? eller hvil-
ken?**) — i sin tinning af det vapen, som (enligt all
sannolikhet) begagnade e t t länge afbidadt tillfälle.
* ) ” S e d a n ja g em ellan k l. 8 och 0 u p p b u r it m at fö r I I . M . ut i A p p r o c h e r n a , to g H . M. m ig i m in r å ck -k n a p p och i nåder sad e til l m ig : ” A u sk a l l du rara (o r d in a r ie ) K ö k e m ä s t a - re” j hvarvid j a g i u n derd ånighet b a d , att II. M . v i l l e benåd a m ig m ed s k r i f t e l ig fu l lm a k t ; hvarpå II. 31. svarad e: ”j a , s trax v i kom m a hem t i l l T i s t e d u l . ” 3 I e n , G u d i k l a g a d t ! rä tt som d e h in te skr ifva ha lfva fu l lm a k t e n , k o m lakejen m e d den b e - d röd iga p o s te n , att en kula h a d e träffat I I . 31. v id dess vänstra t in n in g och u t g å t t igen om dess h ö g r a . ”
* * ) S å so m d et s y n e s , a n t in g e n med de båd a t v e t y d ig a F ran sm än n en 3 I eg re t och S i q u i e r , e l le r — h v i lk e t är sanno l i kas t — m ed den s istnäm nde ensam . D e t förra för säk r as u t t r y c k l ig t a f V o l t a i r e , som p e r so n l ig e n kän t S i q u i e r , och säger s ig (n a tu r l ig tv i s genom h o n o m ) veta sanna fö r lo p p e t . A l l m ä n na rösten h ö l l , under liera å r t io n d en efter I i j e l t e n s f r å n f ä l l e , S iq u ie r for lians mördare — och m is s tä n k er ä n n u , om ick e bå d e S v å g e r n och S y s t e r n , å tm in s to n e den förre a tt hafva s tå t t b ak om t i l l s tä l ln ingen . F f t e r t ä n k l i g t m åste a l l t id befinnas, a tt denne G e n e r a l -A d ju ta n t S i q u i e r , en g u n s t l i n g h o s b e - m ä l t e S v å g e r , m ärktes b r y d d , när han v id sin a n k o m st t i l l tranchéen (d er han för den a f t o n e n ä g d e in te t a t t g ö r a ) b l e f a f någon t i l l f r å g a d , livad han der h a d e a tt s y s s la ; att han a f ( e g -
179
Otmi de i c k e i sammansvärjningen del lagande Ge-
neralcrmes beteende vid til lfälle t, är ej mycket a t t säga.
De voro subalte rn-sjä lar : hedersman, men u t t rö t tade ,
na och an d ras u p p g i f t e r ) om n äm nes såsom n ä r v a r a n d e v i d H o n u n g e n s d ö d , me n i c k e bland de o ff icerare, som i det ö g o n b l i c k e t s tod o n e d a n f ö r bröstvärnet a f den g a m la t r a n - c l ié e n , m o t h v i lk e t K o n u n g e n lu ta d e s i g ; att h a n a l l t så tyc k s h a s tå tt o fvan för b rös tvärnet e ller inn anom d e t , om ed e lb ar t hos e l le r b r e d v id K o n u n g e n ; a t t både M egrnt ( i s i t t b r e f från P a r is til l S v e n s k e E n v o y é e n G e d d a ) oeli S iq u ie r ( i s in be rä tte lse fö r V o l t a i r e ) b e v i s l i g e n f a l s k t a n g i f v i t K on u n g en s s tä l ln in g m o t b r ö s tv ä r n e t och den hon om d öd ande kulans stor lek , i ö g o n - s k e n l ig a f s ig t a t t fö r e b y g g a el ler undanrödja tvif ie t om han fa ll i t för e t t s k o t t från f ä s tn i n g e n ; a t t 3 I eg re ts u p p g i f t , e n l ig t hvilken det g e v ä r , som s k ju t i t k u la n , e j k u n n a t b ä r a s a f n å g o n m e n n i s k a (ä fven den s t a r k a s t e ) , och V o l t a i r e s , e n l ig t hv i lk en S iq u ie r ej hade ku nnat skjuta honom ann orlu nda än m e d em u n d e r s i n k a p p a g ö m d p i s t o l , då likväl den d ö dan de k«ulan v ä g d e e tt h a l f t s k å lp u n d och g jo rd e en ö p p n in g l ivari m a n k u n d e in s t ick a t r e f i n g r a r , v ed e r lä g g es g e n om l ik e t s b e s ig t n in g 1 7 4 6 a f T lår lcm an, E k e b la d och U ö p k c n , bvarvid sårets d im en sion er utrön tes vara så s m å , att d e t n ä p p e l i g e n k u n n a t h ä r r ö r a e n s f r å n e n m u s k ö t k u l a ; a t t den t r o g n e C a r l b e r g , sk ic k ad a f G enera l S c h w e r in t il l K o n u n g en s h ö g q v a r t e r för att a f vakten derstädes anskaffa bår för en s k juten officer, der m ötte s genas t a f en Ö fv e r s t e - L ö j tn a n t P o s s e m e d d e n frågan: ” är K u n g e n s k j u t e n ? ” (e n f r å g a , som ej i l la passar t i l l den från en förnäm o ff icer , några dagar fö r u t , i l ä g r e t vid. Eredr ik shal l hörda föru tsäge lsen a f K on u n g en s d ö d s - d a g ) ; aitt S iq u ie r var den , som fram förd e d ö d st id n in g en t i l l P r i n s F r e d r i k s tre f j erd ed e ls inil der ifrån belägna h ögq varter Torpum», der denne då med några G en e ra ler och Off icerare satt t i l l b o r d s , — och der inan på det vis m o t t o g b u d s k a p e t , a l t d e t , s ed a n det först l iv iskats till P r in s e n , h v is k a d es från m an t i l l mara kr in g he la l a g e t (utan e l t enda u trop a f s m ä r ta , b e s t ö r t n i n g , ö f v e r r a s k n in g ) , hvarpå a l la , e f ter i detsam m a s lutad m å l t i d , s teg o t il l häst och ordres om e t t in ter im s- f i l l sp är rn n d e
180
och tyckarnlc a l t gärdet nu var uppgifvet”. De yp
perste at* Carls Generaler voro dels döda, dels fängna.
Bland de närvarande fanns ingen personlighet, som, lik
Bernhards af W eim ar vid Liilzen y kunde besluta, u p p
elda, medrycka, leda. H ä r e n s och f o l k e t s känsla
tolkar den gamle Taffelläckaren, i dessa slutverser:N u fa l ler min penna t i l l j o r d e n u r n ä f v a n ,N u darrar och skä lfver m it t h j e r t a , min k r o p p ;N u är j a g h e l t o m la g d m ed s k r ä ck och m ed b ä f v a n ,T y j a g , som den r i n g s t e , f ö r lo r a t a l l t h o p p !J a g kan icke m e r a , än sucka o c h qv id a ;J a g vr ider m in ’ hän der m ed y n k e l i g gråt .O ä n d e l ig ängs lan j a g s tä n d ig t m å s t l id a .T v i vare den k u l a n , som s tä l ld e förså t F ö r S v e r ig e s dyre och ta p p r a ste h j e l t c ,H v a r s s tora bed r i f t er m e d ö g o n j a g s e t t ,H u r o fö r sk rä ck t han i s i t t l i f s p ä n d e bälte M ed hvem som i väp n in g m o t h o n o m s ig r ed t !D e dråp l iga d a ter han h a fver b e d r i f v i t ,M ed stora tr ium fer i r iken oc h l a n d ,J a g här uti öd m ju k e n f a ld ig h e t s k r i fv i t O ch g i fv e r hvar r e d e l ig S v e n s k u t i hand.
Dock — originalets sista rad lå ter det gifvas ” 1
Kongens och Drottningens hand” . För den sörjande
tro tjenaren , som icke sagt e t t ord om l i v a r i f r å n
a f alla vägar t il l S v e r ig e b le fv o u t fä r d a d e ; a tt S iq u ie r s j e l f , u n der en s jukd om i S t o c k h o lm 1 7 2 2 , a n g ifv i t s ig vara K o n u n gens ban em an ; a t t han ( s å so m L a g e r b r in g hört fö r s ä k ra s ) ä f - ven e f t e r å t , t i l l f r isk n a d och sed an h an ” t i l l sin h e l s a s s tärk an de bruk at M cd ev i” , ändock f ö r m ä r k t s p lå g a d a f sam m a fö re s t ä l ln i n g ; a tt de hos V o l t a i r e a n d ra g n a skälen t il l Sicjuiers rä t t fä rd ig a n d e ä ro s a m tl ig e n y t t e r s t s v a g a , och der för u ta n m öda vederlagda a f L a g erb r in g ( s o m lå tsar ändock vil ja ir ikän na h o n o m , men s j e l f anför nya g r u n d e r t il l hans fä l l a n d e ) .
181
kulaa kora, var sådant förmodligen det bästa r å d ,
om ej slik tystnad skulle uttydas illa. Ty o f f i c i
e l l t bette det i den tiden s tänd ig t , a t t Hjelten fal
lit för et t sko tt från fästningen. ” Det var”, säger
Lagerbring, ” ett s ta tsb ro tt , a l t y t t r a , att han ej s tu
pa t för en Dansk kula” . E ndast Archiatern Rudbeck
til lä t s ig , oeh det i ett ta l på andra dagen af sjelfva
Ulrika Eleonoras krönings-lnögtid, ja i hennes närvaro ,
a t t påstå motsatsen; deraf uppkom et t ”mummel”, som
dock ” dämpades genom e t t slags förklaring”. Denna
måste varit kinkig nog. A rten af det ömma in tryck,
som vid underrättelsen om det ”danska sko tte t” satte
Svågerns oeh Systerns bjertan i rö re lse , framlyser ome
delbarast i de fvenne genom dödsfallet föranledda bref,
af hvilka det ena är h a n s notifiealion, och det andra
h e n n e s svar derpå *). Jem nför man dessa med hela
*) D e t fö r r a , ö fversän dt m ed G e n e r a l -M a jo r en I tem ie t , lå te r s å lu n d a : ” M a d a m e n a t r e s chere E p o u s e ! J c do is r é p r e s e n te r a V . A . R . (/uc notis avons f a i t un e t r e s ( / ra n d e p e r t e en p e r d a n t la P c r s o n n e S a e r ée de S a M a jc s l c n o tre cher R o i ; m a is vous d eve z en bonne C h r é t i e n n c vons c lre tout a f a i t p r é - p a r é a ce t te p e r t e , n o t r e c h e r R o i s 1 e x p o s a n l tons les jou rs a u x p e r i l s . D e g r a c e , m a c h e r e , r e n d e z ron s en tou t a la v o - lo n té (le D ie u e t soyez p e r s u a d é , que s i m a p c r s o n n e vous est u n p c u c h e r , m é n a u e z volri- s a n té e t n e l i r e z p a s t u n t a c o e u r ce t te y r a n d e p e r te . S o y e z p e r s u a d é , quc jc v e r s e r a i a l a d c r n ic r e r/outte de m on satt q p o u r v o t re serv ice . J e trouve ic i t ou te V a r m c e , q u i e s t d e t r e s b o n n e i n t e n t i o n p o u r v o u s ; e t m o i , j e suis jusqu^au to m b c a u to u t a vous. F i s i e d r . P . R . I I e s s e . •— P a r d o n n e z quc f é c r i s s i ä l a h a t e ; m a is /c su is a c ~ c a b l c ( V a f f a i r c s . f ous f c r e z bicn iVécrirc a u x L a n d sh o j f t ig , a u x E v é q u e s el au p r e m i e r (?) du p a y s . pou r les a s s u r e r d a
182
d e » ö f r i g a b r t j f v e x l i u g e n , ä l v e n s o m m e d a l l l l i v a d m a «
n u v e t o m d e r a s o c h d e t s e g r a n d e p a r t i e t s e n s k i l d a
v o s f l r a C C S . A u s s i s e r a - V - i l bon d 'é c r i r e a u x R o is c t q u e l - ijues P r in c e s s e s p o u r l e u r m o n t re r la vo lo n te f/ue vons a vez a f a i r e l a p a i x ( s å s o m följden visade , för h v i lk e t pr is som h e ls t ) . S v a r e t är — m o t s v a r ig t : M on t res chcr E p o u x ! P a n n i s nos t r i s t e s c o n jo n c tu r e s , j e m e pnis consoler d e rec e vo i r vos a im a b le s le t tres , nn e du G e n e r a l I ten n e t , c t les d e u x a u l r e s a v e c v o t r c c h a s s e u r . T o u s vos consei l s s u lu ta i r e s c n v e r s v o t r e f id e le m oit iée son t d é ja e x e c u t é s , outre tjuelques p e t i t e s choscs , (juc j c ne m a n q u e r a i p o in t de f a i r e , d a u t a n t p l u s , q u a n d l a D ié te doil c o m m e n e er , a c a u s e , q u e j e v e n x , s i j ' o s e ( l i r e , u n p cm m é n a g c r a u c o m m e n c e m e n t l a m c m o i r c d e c e l u i , q u e j ' a i d e l a p e i n c d n o m i n e r , p a r t e s s e n s i b l e s d o u l e u r s , q u e j e r e s s e n s a u p r e m i e r a b o r d . (M a n m ä r - k e detta — l in d r ig a s t sa g d t — iska l la s t ä l l e ; hennes endf» k ä n s lo - u tg ju le l s e i a n le d n in g a f den nyss skjutne B ro d ern s m inn e ! ) J e n 'a i j a m a is doutc a la f ide l i té d e V a r m é , q u i f u i t c ta b l i r m a S o u v c r a in i t e ; m uis j a i s u je t a r e n d r e g r a c e , a p r é s l a m e r - v e i l l e u s e d i r e c t i o n d e D i c u , a v o u s , m o n b ien a i m é , a qu i j e suis p r e t a p a r t a g e r l a conronnc ch aqu e m o m e n t , q id i l vous p l a i t que j e vous nom m e mon I to i et S o u v e r a in . . . U . E . — Lie g r a c e , con lin uez d a n s vo t re f a m i l i a r i t é , en m i a p p e l la n t v o tre E l i e k a t z c . V o u s v o ye z , comme j ' a i p r i s d u coeur con trc toule a l t e n t e , et V . A . R . a , « eet le h e u r e , le p a s d e v a n t le D u c (d en arme S y s te r so n e n ) . — B la n d de fö l jan d e k r e fv e n f ö rek om m er e t t , s o m , d a ter ad t T is t e d a l d. 2 D e c . 1 7 1 8 , t r o l i gen är det ena a f de t v e n n e m e d j ä g a r e n a f s ä n d a ; här ta las rent s pråk: M a tres ehere E p o u s e ! J e vo u s envo is ic i un G e n e r a l - M a j o r , qui e s t d e c o n f i a n c e e t h on n é te hom m e, et ii q u i v o u s f l c z h a r d i m e n t . J c crois a m on a d v i s que V . A . R . se iloit f a i r e d e c l a r e r R e in e et de ne p a s p c r d r e d u te m p s , E l l e a u r a la bonté a u s s i d 'ec r ire ic i a u x G e n e r a u x , qiCelle s^est d c c l a r c R e i n e , c t q id e l le n e doutc n u l l e m c n t , que toule V a r m é e f e r a d e mc me. C a r lotts les b r a v e s g e n s s o n t d e et! s e n t i m e n t ; t i in s i ne p c r d e z p a s du t e mp s , m a cliere! . . . F ö r ö f r i g t fo r t går h i e l v e \ ! i n g e n , å hans s ida med s t igan d e a r t ig h e t , a häda
187*
och offentliga beteenden: dä mäste erkännas, at t , i fall
Carl verkligen stupade för en utländsk fiendekula, de
s idorna m e d s t ig a n d e fö r t j u s n in g ; ” ä k t en s k a p s - k a t t a n ” strykes ock ip i n n e r . D e s s e m e l la n , v in k a r , från h o n o m , om S o u v e r a i - n i t e t e n s a fs ä g a n d e ; om sä t te t a t t v i n n a a l lah anda p e r s o n e r ; u t lå te l s e r om G ö r tz , sådana som dessa: J :espere que V e m p o i s - s o n n e u r G o e r l z e s t a r r i v é . H o tre M a je s té a u r a l a bonté de le f a i r e g /a r d e r r ig o u r e u s e m e n t , e t de le t r a i t e r s i l i v a n t s e s m é r i t te s. — J^cspere que G o e r t z e t tous tes m ess ieu r s d e V a u f - h a n d lu .n g s c r o u t a u x a r r e t s s u r vos o r d re s . C e l a f e r a u n b o n c f " f e t a u p r e s d u p e u p l e . —• G o e r tz est a r r é t é ! A m e n . I lv a d m a n b o r d e göra fö r a tt s t ä l l a s i g i n h o s N a t io n e n , A r m é e m , G r a n n a r n e , d erom ta las ö fv era l l t ; hvad m an b ord e g ö r a fiiir S v e r ig e s ära och v ä l fä r d , derpå v a r i n g e n t id att tä n ka . D e t enda d ithörande är en t i l l P r in se n in lem nad och v id e t t a f 'hans b r e f b i fogad ” M em o ir e ” a f F r a n s y s k e A m b a s s a d ö ren De- la M a rq u e : h v a r a f väl förs ta h ä l f ten l ik a le d es handlar b lo t t o m i n s t ä l l n in g s - m e d e l , inen den sednare i n r å d e r , a t t — s i s t g ö r a fred med C zareit , som fo rd ra d e största a f t rä d e lsern a , och f ö i r s t m ed de ö fr ig a F i e n d e r n a , s,om fo rd ra d e m in d r e ; h v a r e f t e r man sk u l le k u n n a , med b is tån d a f E n g l a n d , P r e u s s e n , P o l e n sam t t i l l ik a F r a n k r ik e och H o l la n d , tv in ga Czaren att k ryp a t i l l k o r s e t , å tertaga E s t la n d och Lif ll tnd m . m. D e h ä g r in i g s b i ld e r , som här lo r e s p e g l a s , g å til l det o t r o l ig a ; s i t t m a x i m u m up pnå de i de tta p r o f s ty c k e : L e I to i de P o lo q n e , p o u r obtenir - la t r a n q u i l l i t é e t le r é p o s , p o u r r a i t p e u t é t r e (!) se la is sc r p o r t e r a c e d e r l a C u r l a n d e a la S u e d e , el c e r t a i - n e m e m t p o u r r a i t s e r v i r a a t ta q u e r le C z a r d \ m eo lé , en se j o i g n a m t avec les troupes tC H a n n o ve r et de H e s s e , p e n d a n t que les f l o t t e s A n g l a i s c s et S u ed o ise s V a l ta q u e r o n t d^un a u tr c coté e t que V m rm ée d e S u ed e p o u r r a a u s s i a g i r , so i t du coté d e l a F i n - l a n d e , soit en L iv o n ie p a r des t r a n s p o r t s d c t r o u p e s , a quo i les sovnmes q idon p o u r r a t i r e r d ' A n g l e l e r r c , de P r u s s e et tnemc d e la l 1 r a n c e ( q u i e n t r e r a d a n s les m em es m ésu res ) p o u r r o n t s nf f i r , s a n s r ie n t i r e r d o r é n a v a n t d e l a S u e d e , d o n t l e s r c v é in u e s p o u r r o n t s e r v i r it e o m m e n e e r d e s it p r é s e u l a q u i t l e r l e s d e 11 c s c o n 1 r a e t c c s p c n d a n t 1 a d e v n i é r e
184
åtminstone icke försummade n å g o n e n d a omständighe t , som kunde bidraga att inför efterverlden göra dem
saker till det b ro t t , eller till de t medvetande derom,
för hvilket ile i alla tider komma a t t — beskyllas.
Men vi lemna dem under Guds dom, som längesedan
träffat dem ; och glädja oss, a t t få återvända till et t
angenämare föremal: nämligen til l den höga Hj elte
personlighet , på hvars h i s t o r i s k a betydelse, så ur
f o 1 k h i s t o r i s k som v i l t c r h c t s k i s l o r i s k synpunkt, vi nu ämna kasla en sammanfattande slutblick.
Vi märkte, al t man öfverhufvud bar alldeles för-
myeketj så i afseende pä Vitterhetens och Skaldekon
stens belägenhet, som pä Vetenskapernas, beklagat
Sveriges lott under Carl X!I:s tidsålder. Vi sökte be
svara den frågan: k V i l k e n v a r d e n n e I J j e l t e s p e r
s o n l i g a s t ä l l n i n g , a l l m ä n l i g c n t i l l V i t t e r h e t
o c h K o n s t , o c h s a r s k i I d t t i l l d e n S v e n s k a ? —
g u c r r e . E n f i n V o n p e n t m e m c c o m p t e r , (jue In g u e r r e avcc le C z a r s e r a b i e n c o u r t e , et p c u t - e t r e m é m e f j\V i l n \ f c n a u r a. p a s , e t f/ue ce P r in c e ser a le p r e m i e r a c v i tcr la g u e r r e et a chercher l a p a i x , lorsifu'i l v e r r a u n accom m ode- m e n t f a i t avec les tro is I to is s u sd i t s , et (jue d a i l le u r s il v e r r a les p r in c ip a le s pu is san c es de V E u r o p é , te l le (jue la F r a t i c e , V A n if le le r r c et la H o l l a n d e , p r e n d r c v i v e m e n t h c o e u r l e s i n t e r i t s d e l a S u e d c . ( J a väl, om e t t d y l ik t p r e n d r c v ivc in en l ä coenr någonsin hade var it någonderas a l lvar!) — S å d a n t kan man kalla ” p o l i t i s k p o e s i . ” D en G ör tz isk a p o l i t ik e n an k la g a d es för u t s v ä fv a n d e , f a n t a s t i s k a , chiu ierisk» förs lagsin akcrier . Mail jem n förc och du m m e!
185
Var förmodan besannades, a t t svaret pA denna fråga
kan utfalla betydligt annorlunda, än det hittills plägat
gifvas enligt vissa obestridda förutsättningar. Ocb tvif-
velsutan ligger der i , för bädc den v i t t r a och den a l l
m ä n n a Svenska H istorien, en v ig t, som, vid steget in
i det egentliga aderlonde århundradets Sverige, rä t t
färdigade vårt dröjande vid försöket al t antyda e t t så
dant svar.
Ingen har öfver denne Konung y t t ra t e t t mera
träffande omdöme, än Y o lta ire , då han kallar honom:
Vhomme le ylns extvaordinaire qui ait jamais été sur la
te rre ; qui 'a réuni e n l u i t o u t e s l es g r a n d e s q u a -
l i t é s d e s e s a y e a x , e t qui n a en d a u tre d é fa u t , n i
d ’autre m alheur , que de les avoir t o u t e s o u t r é q s *).
H e l a sanningen af sit t u tlåtande kom Yoltaire sjclf
aldrig i til lfälle at t inse; men hvarje grundligare kän
nedom af Sveriges och Carl XII:s käfder skall mer och
mer bekräfta den. B lo tt o r s a k e r n a till den förderf-
liga öfverdriften har Vodtaire förbisett . Vi ha sökt dem
”dels i de öden , som i Iljeltens ynglings-år brådskyn-
dande uppkastade honom på thronen och inkastade ho
nom pä krigarbanan, dels i den förtida död , som ryck
te honom b o r t innan han från denna bana lyckats finna
* ) L ik a r ig t i g t t i l lä g g e r han på ett annat s t ä l l e : C e s t p c u l - é tre le seu l d e tous les homines, e t j u s q i d i c i le s cu l de tous les ro is , q u i a i t v e nu s a n s fa ib l es se ; m a i s i l a porte' toutes les v e r tu s d e s hcros a u n e x ces , oii e l lcs son t a u s s i d a n q c r c u s t s que les viecs opposcs .
i 8 0
någon för sin och rikets ara lämplig ulgäng.” lians
natur tilläts ej någonsin uppnå en fullständig, eller ens
iner än högst fragmentarisk, utveckling. Hans varelse
hann aldrig helt genombryta sin första knoppnings om-
hö ljen ; aldrig , liksom Gustaf A do lfs , utslå i full blom
ning. ”Kanske” — så sade vi — ”ligger ju s t häruti
hemligheten af det gåtaktiga i detta ensliga hjelte-vä-
sende, hvilket lika litet klarnade for hans eget medve
tande, som för andras.” Kanske begriper man endast
härigenom det (till utseendet) alldeles oförmedlade sätt,
hvarpå detta väsendes munga skarpa motsatser vexelvis
framträda.
Men ju s t arfvet af toutes les grand.es quulités dc
ses ayeux, eller egenskapen att inom sig hafva (såsom
anlag) f ö r e n a t dem, ä r , hvad hans vanliga bedömma-
re velat neka. De se i honom blott en s o l d a t i s tö r
sta dimension, r å , hårdnackad, men af den sällsyntaste
enskilda sedlighet; — ungefär ingenting vidare. Dit
hör således äfven frånkännandet af al lt interessc för
Vitterhet. T ill och med vid jemnforandet med Fadern,
har man, liksom i så mången annan hänsigt, så äfven i
denna ställt honom lägre. Båda begingo stora s ta ts fe l ;
och sonen fu lländade, under skimret af den högsta
krigar ä ra , hvad fadern , under skimret af den högsta
hushålls- och förvaltnings-nytla, hade förbcredt. I skep
naden af dessa sta tsfel , äfvensom öfverhufvud af både
dygd och b r i s t , voro de visserligen ganska myckel skilj-
aklige. Men del förhåller sig med denna skiljaktighet
I
187
betydlig t annorlunda , än man vanligen antagit. A ena
sidan gifvas l ikhe te r , dem man icke nog bemärkt; a
andra sidan olikheter, som hos sonen uppkommit just
genom det nyssnämnda arfvet; i kraft hvaraf denne var q
begåfvad med r i k a r e förmögenheter. A t t Carl XII
var en ensidig k r ig a r -n a tu r , en bcrscrk eller ålminsto-
ne viking, är en inbillning, hvar t i l l , b land mänga om
ständigheter , d e n icke minst b idragit, a t t hans inhem
ska ovänner gerna ville hafva honom så betraktad *).
Har man engång sa tt sig den i hufvudet, såsom man
nu i halftannat å rhundrade g jo r t : då måste man tvif-
velsutan förvånas, när man, vid noggrannare skärskad-
ning, träffar en mängd sjä lsdrag, som allsicke ined den
na föreställning inpassa. Man öfverraskas, när man
upptäcker en både för ästhetiska och vetenskapliga fö
remål öppen til lgifvenhet, hvari han tycks besläglad
långt mera med Gustaf A dolf och Christ ina, hos hvil
ka en sådan var rentaf personlig , än med sin fader,
bos kvilkeu nådeprofven mot dylika företeelser utgingo,
om ej nästan b lo tt från Lindskölds r å d , åtminstone
nästan b lo t t från et t pligtbegrepp. Ilvad som åtskilde
honom frän både Fader och M oder, — tvenne sins
emellan högst olikartade n a tu re r , — är tillräckligen
uppenbart. Väl bråddes han på den förre i mycket:
t. ex. i envetenhet och (hardt nära) obegränsad sjclf-
t i l l i t ; i nit för renlärig lu therdom ; i e t t m åttlöst be-
* ) T i l l c» ilcl kanske ock så y t l ig t lors toc lo hon om .
188
grepp om konungamakt och om helgden al' dess enväl
de ; i denna sainvetsgrannhet, som, under de strängaste
afsigler al l handla rä t tv is t , dock slundoui ur Gamla
Testamentet tog sina föresyner vid utöfvundel af' ju s
majestdtis och ju s bclli; i obenägenheten a t t hålla ta l ;
i oviljan al t tala f ranska; i so lda tiskhe t, j a g t lu s t , öf-
verdådigt r idande5 i outtrö tt l ighet al t färdas (Carl XI
reste ofta tjugu mil på en dag) ; och så v ida re , ned
till smaken för ”stadig mat” oeh smaken a t t kläda sig
med eget hår oeh stor värja*). Likaså igenkänna vi
sonen af Ulrika Eleonora i hans hjertas verkliga god-
sinthet oeh f rom het; hans enskilda umgänges blygsam
h e t , m ildhet, fördragsamhet, hans »imma känslighet for
syskon och vänner**), oeh visserligen äfven i denna
hans flödande böjelse för frikostighet’, som (i likhet med
a l l a hans dygder) snart nog utvecklade sig till e t t för-
* ) Carl X I nyt tjade v is ser l igen p e r u k : men ick e ( e l l e r åtm in s to n e h ö g s t sä l lan) f ö r r , än un d er s ina s is ta l e f n a d s å r , då h an s vackra hruna hår börjat nå g o t b lek n a . Eli s tor h a ta re a f a lla fransyska m oder , förbjöd han s ina off icerare a tt bära små värjor , och bar s j e l f a l l t id en ganska ansenlig .
* * ) T i l l hvad vi d erom förut b e r ä t ta t , k a n d e tta s tä l le t i l lä g g a s ur e tt b re f från G enera l Pon iatovvsk i t il l K o n u n g S t a - n is laus , från O czakovv , g e n a s t efter P u l t a w a - s l a g e t ( U a n d l . t i l l K . Carl X I I : s I l i s t . D . 2 ) : ” D e r V e r l u s t der I la ta i l l e k r ä n k e t den K ö n i g n icht s o n d e r l ic h , denn E r hoffet fes t a u f G o t t , dass D e rs c ib ig e sein e Affaires b a ld w ie d e r in guteni S ta n d setzen w e r d c . D er F i irs t in vom H o l s te in se in cr S c h w e s t e r T o d g e h t ih m aber sebr zu H e r z c n ; und i c h h a b e n i m m e r e t w a s E m p f i n d l i c h e r e s , a l s d i e s e 11 F ii r s t e n , ii b e r d i e s e r u 11 g 1 ii c k 1 i c h e 11 Z c i t u n g d i c e r h i e r e r h i e 1 1 , g e s e h e 11.”
180i
derlligt öfvcrmått. Men dessa egenskaper ingingo med
andra , ögonskenligt ärfda från Farfadern och Farmo-
dren , en sällsam blandning; hvaraf omsider h lef den
egna förunderliga daning, som nu s tå r framför oss så
som Carl XII:s personlighet. F rån sin store Farfader
åiskildcs han hufvudsakligt genom en sammansättning
af snille och t rånghe t, en i afseende på egna handlin
gar obeveklig moralisk rigorism, och en i det hela fa-
talistisk (ehuru i christliga färgor klädd) grund-öfver-
tyge lse ; hvars mclaneholi, fastän djupt inåt hans inner
sta t i l lhaka trängd , förrådde sig i de sto ra , m örkblå ,
vackra ögonen oaktadt deras blixtrande e ld , och i al l
mänhet spridde öfver anletsdragen e t t visst — å tm in
stone för skarpsyntare betraktare märkhart — uttryck
af hlid sorglighct. I sjelfva verket utgjorde den först
nämnda sammansättningen hans grundskillnad äfven från
farmodren: men på det vis, a l t , liksom hos Carl Gu
staf var snille utan tränghe t, så var hos Hedvig E leo
nora trånghet utan snille. Dock kan ändå hvarken sä
gas om Farföräldrarne eller Förä ldra rne , a t t n å g o n
af dem var rentaf ovitter. Diktens och Konstens gu-
dom lighetcr, om än ömsom m er, ömsom mindre gyn
nade , funno likväl hos ingendera Svitkiods Konunga-
borg tillstängd. Ofverflödigt skulle här påminnas, hu
ru r ik t bildad Carl Gustaf var ; huru road han, som i
allmänhet kunde vara en lustig sällskapsbroder, fann
sig af de vid Christinas hof uppförda ”Balletterna” ;
huru högt han värderade St jernhjelin; huru dennes lä ro
100
dikt ”Hercules’’ plägade medfölja honom under hans
resor. Ej mindre är k u n n i g t h u r u läsning, v itterhet
och skön konst älskades af den englalika Ulrika Eleo
nora , som jemväl sjelf idkade m åleri; och skall särde
les i p o r trä t te r hafva lyckats. Men till och med hen
nes ”äktenskapsdjefvul” (sä kallad af hennes egna from
ma läppar) , den gamla Svärmodren, hade en ästhetisk
sida. Fastän eljest i förstånd och hildning inskränkt,
understödde hon Ehrcnslrahl *) ? och påkostade icke li
te t för A rchitektur; vi äga henne at t tacka för t. ex.
det herrliga Drottningholm. Så är ock anmärknings-
v ä rd t? at t sjelfve Carl X I, ehuru kall , sparsam och till
s it t lynne temligen prosaisk, ej b lo tt unnade sitt hof
då och då en Carousell , ett mythico-allegoriskt ”Vard-
skap” , en Maskerad, utan dessutom syntes , för egen
räkning, verkligt (och enkannerligen) fägnad af Skåde
spel **). — I sanning: hos enhvar, som känner dessa
*) M ed hennes och hennes om gifn in gs in f ly tand e på denn ek o n stn ä r är l ik vä l den yngre T es s in fö ga belåten . S e ” T e s -s i n o c h T e s s i n i a n a ” , s idd. 0 6 G, 5 G 7 .
**) A t t e t t och a n n a t , hvarom redan nämnts på s idd . H O — l l S , här på s idd . 1 8 7 — 1 9 0 ånyo fö r e k o m m er , — i e t t sk ick a f fu l l s tä n d ig a r e u t fö ra n d e : det torde för lå tas en a f h a n d - l i n g , som u t g i f v e s , t i l ls v id a r e , b lo t t såsom e tt åt en n ä rm a re vänkrets m ed d elad t — utkast .
T i l l vår berätte lse om S v e n s k a T h e a te rn i C a r l X I : s t i d ,må här t i l lä g g a s : at t de unga från U p s a la kom n a v i t t e r h e t s -ä l s k a r c , som voro hu fvu d m än för ” L ej o n k u la n ” , synas var i t te ln ingar efter ett th e a t e r s ä l l s k a p , som ungefär om k rin g I 6 G 0 s t i f tad es i U p s a la a f den sederm era så r yktb are U r b a n H j ä r n c . D e n n e , som ansåg s ig härs tam m a från den D a n s k e S k a ld e n och
101
omständigheter; skulle; vid uppblickandct till Carl XII:s
b ild , frånvaron af dylika fräudskapsdrag väcka langt
s törre undran , än närvaron.
K o n u n g e n H j a r n e , hvars drapa öfver F r o d e den F r e d g o d e fö r - v ä r fv a d e honom D anska K r o n a n , röjde t id ig t an lag för S k a ld s k a p , och särdeles för d ram at isk t . R ed an i fö r ä ld r a h u s e t , h o s en lärd fad er (K y r k o h e r d e och P r o s t i N y e n s k a n s , der P e t e r s b u rg b y g g d e s under sonens l i f s t i d ) , hade han sett up pföras k o medier a f T e r e n t i u s , och s j e l f i dem agerat . S å s o m stu d en t i U p s a la fö l l han på den ta n k e n , att för lusta s ig och s ina k a m rater m ed d y lika ö fn in g a r . H a n förskaffade s ig t i l lå te l s e , a t t på S l o t t e t , ” i den bästa s a len ” , up prätta en S k å d e b a n a ; h v a r - t il l (så som han s je l f i s ina M em oirer förm äler ) P r o fe s so r O l o f R u d b eck den ä ld r e , ” som var en ä lskare a f a l l t livad q v ic k t och a r t ig t v a r , med al l a l lvar och flit b id rog och h a lp ” . H a n utva lde bland S tu d e ran d e U n g d o m en de s k ick l ig a s te ämnen t i l l aktörer han kunde f inna , inö fvade d e m , målade s j e l f d e c o ra t io - n e r , och u p p fö r d e så e t t antal svenska s k å d esp e l : ” hvar igenom han b l e f väl ansedd både i U p s a l a , der på trett io år in ga K o m ed ier u p p f ö r t s , och i S t o c k h o lm ” . S o m l ig a öfversatte h a n , andra fö r fa t ta d e han sje lf . M åhända anli tades äfven M es s en i i . S t je rn h je lm s B a l le t t e r fordrade väl a l l t fö r p r äk t iga och k o s t bara t i l l s tä l ln in g a r . RIand hans sk å d e sp e la re voro bröderne J o h a n och S a m u e l C o l u m b u s de u tm ärktaste . D e s s e b åd a vänner å t fö l jd e h o n o m , som d essu to m s k r ef å ts k i l l ig a V i s o r och andra s k a ld e s ty c k e n , på en resa t i l l F a h lu n I 6 6 d . D e r v a k nade H jä rn cs b öje lse för B erg sv eten sk a p och Cbem i. M en då den c l fv a å r ig e K o n u n g en besökte U p s a la I 6 G 0 , s tä l lde H jä rn e , på R u d b e c k s u p p m a n in g , s in th eater ånyo i o rdn in g . H a n s sä l lsk ap fö r s tä r k te s nu genom sönerne a f den bekante m y s t i s k e U p s a l a - A p o t h e k a r e n , J a c o b och A n d e r s W o l i m l i a u s : den förre sederm era G re fve G y l l e n b o r g , fad er t i l l bröderne O l o f och C a r l ; den andre sederm era G r e fv e L e j o n s t e d i ( S e , om dessa a l l a , ” Svenska S ia r e och S k a ld e r ” D. 2 ) . N u d ik tad e H jä rn e s je l f ’e n T r a g o e d i a o m D r o t t n i n g R o s i — m u n d a o .ch d e L o n g o h a r d e r s K o n u n g A l b o i n o ; f ö r e s t ä l l d på U p s a l a S l o t t i K o n u n g e n s n ä r v a r o ” .
192
Mellerlid antager man om den E l f t e Carls sty
relse allt jemnt, a t t de n^ oaktadt haus egen personliga
brist på li t terär bildning, var för V itterbeten gynnsam,
i följd af bans ädla instinkt a t t anse vården om li t te
rära yrken för en konungaplig t; ocb deremot om den
T o l f t e s , at t d e n ; oaktadt b a n s be tydlig t mera lit te
rä ra uppfostran, var för Vitterbeten alldeles missgyn
nande oeb o fruk tba r} i följd af hans b lo t t krigiska ocb
för all ästbetisk själsnjutning främmande sinnesart. Ocb
likväl kan bevisas, a t t Carl XII:s ställning till foster
landets vitterhet ocb skaldesång var en m e r a gynnsam,
än bans F aders; väl öfverkufvud genom det uppeldan
de intrycket af bans sagosköna egenskaper ocb bedrif
t e r ; men äfven särskild t genom en personlig bevågen
h e t , hvars tillvaro man hädanefter ej längre skull för
neka. Redan från begynnelsen är hans bildningskärlek
m ärkbar i flerfaldiga drag , dem man dock ej g jor t sig
mödan varseblifva och sammanställa. Vid en go sse ,
hvars älsklings-studier voro M athem atik , Cäsar och Cur-
t iu s , ocb hvars uppträde såsom Kronprins i Upsalas
Gustavianska Lärosal helsades af en Lagerlöf med of-
B a l l e t t - d r ä g t e r , bruk ade v id sk åd esp elen i D r o t tn . C h r is t in a s t i d , b le fvo honom härv id t i l l låns lem nad e. Ä n n u e tt h a l f t år fö re s in d öd påm inte s ig K o n u n g e n , i e t t sam tal m ed H j ä r n e , d e t nöje han v id denna L o n g o b a r d is k a ” T r a g o e d i a ” erfar i t . — H j ärnes ska ldeförsök äro y t t er s t s ä l l s y n t a ; och fö r m ig s je l f , ä n n u , b lo t t genom andras b e s k r i fn in g a r k än d a . I s in a å s ig te r a f l i fv e t och t in gen var han en e n th u s ia s t i sk P a r a c e l s i s t , och ( in ed u n dantag a f S w e d e n b o r g ) b lan d S v e r ig e s N a tu r fo r s k a r e den m es t poet iske .