Arbetsmarknaden för personer som avbrutit sina gymnasiestudier · 3.1 UTBILDNINGSNIVÅN ÅR 2000 ... utvärderingsavdelning, har gett viktiga råd och impulser till det löpande

Arbetsm

arknad och arbetsmarknadspolitik

Ura 2003:8ISSN 1401-0844

Arbetsmarknaden förpersoner som avbrutit sina

gymnasiestudier

Göran SelinHans Tydén

Arbetsmarknaden för personersom avbrutit sina gymnasiestudier

Innehållsförteckning Sid

FÖRORD ....................................................................................................................... 2

SAMMANFATTNING............................................................................................... 3

1 INLEDNING.............................................................................................................. 91.1 BAKGRUND.......................................................................................................91.2 SYFTE..............................................................................................................101.3 METOD............................................................................................................101.4 DEFINITION.....................................................................................................11

2 VÄGEN GENOM GYMNASIESKOLAN ........................................................122.1 LINJEVALET ....................................................................................................122.2 AVBROTTSFREKVENSEN................................................................................132.3 BETYGSNIVÅN................................................................................................16

3 FORTSATTA STUDIER BLAND AVBRYTARE OCHFULLFÖLJARE......................................................................................................18

3.1 UTBILDNINGSNIVÅN ÅR 2000........................................................................183.2 STUDIESTATUS ÅR 2000.................................................................................23

4 STUDIEAVBROTTENS INVERKAN PÅ KARRIÄREN............................254.1 SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLINGEN ..............................................................254.2 LÖNEKARRIÄREN...........................................................................................32

5 INSKRIVNA PÅ ARBETSFÖRMEDLINGEN...............................................365.1 SAMTLIGA INSKRIVNA ...................................................................................365.2 ARBETSLÖSHETEN .........................................................................................415.3 ÖVRIGA UTAN ARBETE..................................................................................45

6 ARBETSFÖRMEDLINGENS INSATSER ......................................................476.1 ARBETSMARKNADSUTBILDNING..................................................................476.2 AKTIVITETSSTÖD ...........................................................................................49

7 ARBETSFÖRMEDLINGENS RESULTAT.....................................................527.1 ARBETSPLACERINGAR...................................................................................527.2 ÖVERGÅNGAR TILL UTBILDNING..................................................................55

8 SLUTSATSER.........................................................................................................56

BILAGA: UNDERSÖKNINGENS VIKTSYSTEM...........................................58

2

Förord

Denna rapport bygger på ett unikt statistiskt material, framtaget genom samkör-ning av SCB:s elevpanelundersökningar och AMS händelsedatabas, Händelre-gistret. Materialet från Händel har sammanställts av Anders Wellman, AMSutrednings- och statistikenhet, för de arbetssökande vars personnummer återfinnsi någon SCB:s tre första elevpaneler. Därefter har SCB avidentifierat elevpane-lerna och ställt dem till AMS förfogande. Samkörningen har sedan utförts avGöran Selin, AMS analys- och utvärderingsavdelning, som också bearbetatstatistiken och medverkat i skrivandet av avsnitten om elevernas anknytning tillArbetsförmedlingen. I övrigt har rapporten skrivits av Hans Tydén, AMS analys-och utvärderingsavdelning. Tord Strannefors, prognoschef på AMS analys- ochutvärderingsavdelning, har gett viktiga råd och impulser till det löpande arbetetmed projektet. För text och bild har Gun Westberg, AMS analys- och utvärde-ringsavdelning svarat.

3

SammanfattningNågra av huvudresultaten från denna rapport är följande:

- I runda tal 20 000 av eleverna i varje årskull (på drygt 100 000 elever)avbryter gymnasiestudierna i förtid, eller påbörjar aldrig gymnasieskolan

- Handikappet av avbrutna studier är i många fall livslångt, med både svå-righeter att få arbete och försämrade karriärmöjligheter

- De elever som avbrutit gymnasiestudierna har i genomsnitt 60 procentlängre inskrivningstider på Arbetsförmedlingen än de som fullföljt

- Sysselsättningsgraden bland avbrytarna är totalt sett nästan 20 procentlägre än bland fullföljarna

- En stor del av avbrytarna avlägger senare gymnasiekompetens via vuxen-studier, men även dessa har svårare att finna sysselsättning än fullföljarna

- Om avbrytarna hade haft samma sysselsättningsnivå som fullföljarna, såskulle antalet sysselsatta inom varje årskull öka med 4 000 personer

- I nationalekonomiska termer innebär detta en kostnad för samhället pga.produktionsbortfall på ca 2 miljarder kronor per år

Till grund för utredningen ligger SCB:s kontinuerliga undersökningar avelever i gymnasieskolan. Vart femte år skapas en s.k. elevpanel (dvs. ett urvalav elever som innehåller ett stort antal bakgrundsvariabler). Ur tre av dessapaneler har valts ut ett antal personuppgifter för sammanlagt 22 000 elever(med födelseår omkring 1967, 1972 och 1977). I detta material ingår bl.a. upp-gifter om eventuell förekomst av studieavbrott. Dessa data har sedan samkörtsmed AMS egna register över arbetslöshet, program, inskrivningstid på Arbets-förmedlingen, övergångar till arbete etc.

De allra flesta elever som avgått från grundskolan fortsätter numera till gym-nasieskolan1. Alla elever fullföljer dock inte studierna, utan nästan 15 procent(i genomsnitt för de tre elevpanelerna) väljer att avbryta sin gymnasieutbild-ning i förtid2. Vissa grupper i samhället är här överrepresenterade, t.ex. invand- 1 I de två första elevpanelerna (elever födda 1967 resp. 1972) finns dock en betydande andel

elever, ca 9 procent, som inte forsatt från grundskolan till gymnasiet.2 Allt som allt avslutar numera endast 70 procent av gymnasieeleverna sina studier med att ta ut

slutbetyg från gymnasiet, och endast 60 procent har tillräckligt många godkända betyg för att fågrundläggande högskolebehörighet (enligt uppgifter från Skolverket).

4

rare, elever med arbetarbakgrund och barn till ensamföräldrar. Föreligganderapport visar att det finns ett tydligt samband mellan avbrott i gymnasiestudi-erna och problem i etableringen på arbetsmarknaden senare i livet.

Många av dem som avbrutit sin skolgång i förtid inser så småningom vik-ten av en komplett utbildning och återupptar sina studier, t.ex. på Komvux. Såt.ex. hade 60 procent av de elever i de två första panelerna som avbrutit sinagymnasiestudier och 30 procent av motsvarande elever i den tredje panelenförvärvat någon form av gymnasiekompetens år 2000. Skillnaderna mellanolika elevgrupper är dock påtagliga. Kvinnor vidareutbildar sig oftare än män,barn till högre tjänstemän oftare än barn till arbetare och elever från teoretiskalinjer oftare än elever från praktiska linjer. Allmänt kan emellertid sägas, attungdomar med avbruten skolgång bakom sig i högre grad än ungdomar somfullbordat gymnasieutbildningen håller på med studier långt upp i vuxen ålderför att meritera sig på arbetsmarknaden.

Svårigheterna för avbrytarna att ta sig in på arbetsmarknaden har accentueratsefter 1990-talets sysselsättningskris. I den första elevpanelen – som avslutadeeller avbröt sina gymnasiestudier i mitten av 1980-talet – var skillnaderna mellanfullföljarna och avbrytarna små vad beträffar sysselsättningsgraden år 1990 (ca5 procentenheter), men betydligt större 1995 och 2000 (nästan 20 procenten-heter). Likaså var skillnaderna stora 1995 och 2000 inom de andra elevpanelerna(som sökte sig ut på arbetsmarknaden under 1990-talet). Sammantaget visardetta att de som avbrutit sina skolstudier drabbades betydligt hårdare av ar-betsmarknadens försämring under 1990-talet än de som fullföljt, och dettagäller i särskilt hög grad dem som aldrig påbörjat gymnasieskolan.

En illustration till avbrytarnas problem på arbetsmarknaden är att de somfullföljt gymnasiet, men erhållit svaga avgångsbetyg, åtminstone på kort sikthar lättare att ta sig in på arbetsmarknaden än de som avbrutit studierna i förtid.Det förefaller också som om det på senare tid blivit allt svårare att i efterhand –t.ex. via Komvux – reparera de skadeverkningar i arbetsmarknadshänseendesom en ofullständig utbildning medför. Detta beror dels på de allt mer höjdakompetenskraven på arbetsmarknaden, dels på att skolproblemen allt oftarebörjar så tidigt som i grundskolan och därför kräver omfattande insatser för attkunna åtgärdas.

Inom vissa grupper på arbetsmarknaden, t.ex. invandrare och arbetshandi-kappade, var sysselsättningsgraden klart lägre än genomsnittet bland eleverna,och detta gällde både fullföljare och – i synnerhet – avbrytare av gymnasiestu-dier. När det gäller elever med utländskt påbrå finns tydliga skillnader mellanflera olika grupper: svenskfödda med en eller två utlandsfödda föräldrar samtinvandrare före eller efter skolstarten. Ju svagare den historiska anknytningentill Sverige är, desto större är i allmänhet svårigheterna att etablera sig på ar-

5

betsmarknaden. Också det socioekonomiska ursprunget visar sig vara viktigt isammanhanget: bäst klarar sig barn till högre tjänstemän, därnäst barn tilltjänstemän på lägre nivåer, och sämst barn till arbetare.

Det finns också en indikation på att den regionala härkomsten3 inom landetkan spela en viss roll i sammanhanget: avbrytare från de traditionellt småföreta-garinriktade länen i västra Småland (Jönköping och Kronoberg) uppvisar en likahög sysselsättningsgrad som fullföljarna. Detta exempel visar att det ibland kanfinnas vägar till arbetsmarknaden även för personer med bristfällig utbildnings-bakgrund. En tänkbar förklaring i detta speciella fall är positiva influenser frånSmålandslänens speciella småföretagarkultur.

Avbrutna skolstudier påverkar även den framtida löneutvecklingen4 nega-tivt, och i inkomsthänseende kan avbrytarna i princip jämföras med elever somfullföljt gymnasiet med låga avgångsbetyg. Inkomstskillnaderna mellan fullfölja-re, totalt sett, och avbrytare tenderar att bestå även på relativt lång sikt. Särskilttydliga blir skillnaderna i de något högre lönenivåerna.

De olika elevgruppernas kontakter med Arbetsförmedlingen kan studerasfr.o.m. 1991, då våra nuvarande datarutiner sattes i drift. Det visar sig att – vadbeträffar elevpanel 1 och 3 – de som avbrutit sina studier har varit inskrivna vidförmedlingarna i högre grad än de som fullföljt gymnasiet. Däremot har de full-följande eleverna från panel 2, som avslutade sin gymnasieutbildning lagom tillde svåra krisåren i början av 1990-talet, en lika hög andel arbetsförmedlingsin-skrivna som avbrytarna (men i allmänhet med kortare inskrivningstider). Alltsom allt har minst 80 procent av det totala antalet elever någon gång varit in-skrivna vid Arbetsförmedlingen (sannolikt mer pga. bristfällig statistik för panel1), och den övervägande delen av dessa har skrivit in sig redan samma år som delämnade skolan.

Helt följdriktigt är inskrivningstiderna5 vid Arbetsförmedlingen betydligtlängre för dem som avbrutit sin utbildning än för dem som fullföljt. Vad beträf-far de två första panelerna, med lång tid av arbete eller arbetssökande bakom sig,var den sammanlagda inskrivningstiden i arbetslöshet eller program ca 60 pro-cent längre för avbrytarna än för fullföljarna. De längsta inskrivningstidernaredovisades i elevpanel 2, som lämnade gymnasiet omkring 1990. I denna grupphade exempelvis hälften av de elever som avbrutit sin utbildning varit inskrivna

3 Räknas som hemlänet i årskurs 9.4 Här har hänsyn inte tagits till veckoarbetstiden (heltid eller deltid).5 Avser den sammantagna inskrivningstiden från det första inskrivningstillfället fram till

2002. Många av de inskrivna har pendlat mellan arbete och arbetslöshet.

6

längre tid än tre år. De avbrytare som i efterhand kompletterat sin utbildning tillnågon form av gymnasiekompetens6 uppvisar genomgående kortare inskriv-ningstider än de som inte gjort det.

Elevernas arbetslöshet nådde i panel 2 och 3 sin högsta nivå något år efteravslutad skolgång, för att sedan successivt sjunka. Däremot var arbetslösheten ielevpanel 1 högst under 1993, när många av eleverna – främst dock fullföljarna –redan hade skaffat sig arbetsmarknadsanknytning. Detta förklarar också attskillnaden mellan fullföljarnas och avbrytarnas arbetslöshet var särskilt stor ijust denna elevgrupp – 30 resp. 45 procent var arbetslösa någon gång under1993, när arbetslösheten kulminerade. Detta illustrerar tydligt att personer meden svag utbildningsbakgrund drabbas särskilt hårt när efterfrågan på arbetskraftviker påtagligt. Den högsta arbetslösheten uppnåddes emellertid av panel 2,också år 1993, då 56 procent var arbetslösa någon gång under året. Av dem ipanel 2 som avbrutit studierna hade hela 60 procent7 varit arbetslösa någon gångunder det året.

Både i fråga om inskrivningstider och när det gäller arbetslöshetsnivåerföreligger betydande differenser mellan olika etniska och socioekonomiskam.fl. grupper och även mellan olika regioner i landet. Skillnaderna mellanolika grupper och regioner är många gånger minst lika stora som skillnader-na mellan fullföljare och avbrytare inom respektive grupp eller region. No-terbart är att skillnaden mellan barn till högre tjänstemän och barn till arbeta-re är större bland fullföljarna än bland avbrytarna, och detsamma gäller förbarn till svenska föräldrar jämfört med utlandsfödda.

Det är vanligare bland avbrytare än bland fullföljare att ha genomgått en ellerflera arbetsmarknadsutbildningar. I elevpanel 2 – där den dokumenterade andelendeltagare i arbetsmarknadsutbildning är högst – har 40 procent av avbrytarna ge-nomgått sådan utbildning, jämfört med 27 procent av fullföljarna. Förhållandenaär likartade när det gäller deltagande i aktivitetsstöd8 av olika slag. Dessa tillkom

6 Här avses Komvux, arbetsmarknadsutbildning, folkhögskola mm. En del av avbrytarna har

också skaffat sig eftergymnasial utbildning.7 Det är alltid stor skillnad mellan andelen personer som varit arbetslösa någon gång under

ett år och den genomsnittliga arbetslösheten under året, vilket är den nivå som vanligenredovisas. År 1998 var t.ex. 11,3 procent av dem som fanns på arbetsmarknaden hela åretarbetslösa någon gång under året, och bland dem som fanns på arbetsmarknaden 1-49veckor var 34,6 procent arbetslösa. Den genomsnittliga arbetslösheten under året uppgicktill 6,5 procent.

8 Till aktivitetsstöd räknas här följande nuvarande och tidigare arbetsmarknadspolitiskaprogram: rekryteringsstöd, anställningsstöd (av olika slag), invandrarpraktik, arbetspraktik,arbetsplatsintroduktion, ungdomspraktik, ungdomsintroduktion och ungdomsgaranti.

7

under 1990-talets första hälft, när eleverna i panel 2 var på väg ut på den dåmycket besvärliga arbetsmarknaden.

Hösten 2002 hade 85 procent av fullföljarna och 75 procent av avbrytarna9 –i stort sett oavsett paneltillhörighet – skrivits ut från Arbetsförmedlingen. Blanddem som avaktualiserats från de två första panelerna hade 64 procent av fullföl-jarna och 54 procent av avbrytarna gått till arbete, och särskilt markant är deförstnämndas dominans när det gäller tillsvidareanställningar. Avbrytarna fickofta nöja sig med kortare anställningar, vilket resulterade i att många av demsenare återvände till Arbetsförmedlingen. Överlag står de klart lägsta andelarnautskrivna och arbetsplacerade att finna bland de arbetshandikappade eleverna.När det gäller andelen övergångar från Arbetsförmedlingen till reguljär utbild-ning har dessa ökat i de senare elevpanelerna – något mer bland fullföljare änbland avbrytare och framför allt mer för elever från teoretiska gymnasielinjer änför elever från yrkeslinjer – i takt med de höjda kompetenskraven på arbets-marknaden.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att de elever som avbrutit sin gymnasie-utbildning har påtagligt sämre utsikter att lyckas på arbetsmarknaden än de somfullföljt sin utbildning – oavsett elevpanel och konjunkturläge – och svårigheterna iarbetslivet blir inte sällan långvariga. Avbrytarna tillhör dessutom oftare änfullföljarna grupper i samhället – invandrare, arbetshandikappade, betygssvagaelever etc. – som är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Även inomdessa grupper finns emellertid en tydlig skiktning i arbetsmarknadshänseendeefter utbildningsstatus.

Avhoppen från skolutbildningen medför inte bara negativa konsekvenserför eleverna själva, utan utgör också ett betydande samhällsekonomiskt pro-blem. Med en kalkylerad skillnad i sysselsättningsgrad på 18 procentenhetermellan fullföljarna och dem som inte genomfört en fullständig gymnasieut-bildning i ungdomsåren (och deras antal beräknas till ca 20 000 per årskull)erhålls ett sysselsättningsbortfall på närmare 4 000 per år. Detta motsvarar enförlust i arbetade timmar på 0,09 procent. Kostnaden i form av produktions-bortfall10 uppgår därmed till cirka 2 miljarder kronor per år. Med ett antagandeatt andelen avbrytare är oförändrad över tio år och att skillnaden i sysselsätt-ningsgrad är densamma som i elevpanelerna uppgår kostnaden till cirka 20

9 Andelar av de fullföljare och avbrytare som någon gång varit inskrivna vid Arbetsförmed-lingen.

10 Produktionsbortfallet varierar något mellan elevpanelerna. Vår kalkyl avser ett genomsnittför de tre panelerna. Kostnaderna är beräknade i 2002 års penningvärde.

8

miljarder kronor under det närmaste decenniet. Den högre arbetslöshetsnivånhos avbrytarna påverkar också allokeringen av resurser till välfärdssystemen.En grov beräkning ger vid handen att kostnaden för de offentliga budgetarnauppgår till åtminstone 400 miljoner kronor per årskull – fyra miljarder på tio år –vilket snarast är en försiktig beräkning. Till detta kommer ökade utbildnings-kostnader, bortfallande skatteunderlag mm, kostnader som är svåra att exaktkvantifiera.

I en relativt närbelägen framtid, när arbetskraften av demografiska skäl stårinför en kraftig minskning, är det också av yttersta vikt att tillvarata alla till-gängliga resurser på arbetsmarknaden. Därför är det en mycket angelägenuppgift att komma till rätta med det problem som de avbrutna skolutbildning-arna utgör. Till denna problembild hör bl.a. den tendens till utdragna vuxen-studier som gör sig gällande bland personer med avbruten skolgång bakomsig, och här behövs uppenbarligen åtgärder för att målinrikta studierna och ökaelevernas genomströmningstakt inom utbildningssystemet. Dessutom är detmycket viktigt med en kraftfull arbetsmarknadspolitik för att uppgradera kom-petensen hos elever med ofullständiga skolmeriter så att de så snart som möj-ligt kan finna en solid plattform i arbetslivet.

9

1 Inledning

1.1 BakgrundDen höga andelen av ungdomarna inom utbildningssystemet som avbryter sinastudier utgör ett stort samhällsproblem, inte minst ur arbetsmarknadssynpunkt.Den demografiska utvecklingen pekar nämligen entydigt mot en tilltagande bristpå arbetskraft de kommande tio-femton åren, framför allt välutbildad sådan, ochdärför är det av största vikt att upprätthålla en hög genomströmningstakt inomutbildningssystemet. Det är främst inom gymnasieskolan och den högre utbild-ningen som studieavbrotten är vanliga. Föreliggande rapport begränsar sig tillstudieavbrotten inom gymnasieskolan, där det finns utförlig statistisk dokumen-tation kring de elever som slutat skolan i förtid.

Det finns ett flertal faktorer bakom de förtida avgångarna från gymnasiesko-lan. Hit hör felaktigt linjeval, bristande trivsel med lärare och elevkolleger, stressi skolarbetet, koncentrationssvårigheter och personliga problem av olika slag.Ofta kan problemen härledas till elevernas familje- och uppväxtsituation, föräld-rarnas engagemang i studierna, flyttning mellan olika skolor i landet etc. Särskil-da problem kan vara förknippade med integration av invandrare i svenska sko-lor, t.ex. språksvårigheter. Problem av speciella slag möter givetvis också elevermed olika slags funktionshinder, t.ex. DAMP och dyslexi.

Det faktum att nästan alla elever som slutat grundskolan numera fortsätter tillgymnasieskolan spelar också in. En stor del av de mindre studiemotiveradeeleverna slutade förr i tiden omedelbart efter grundskolan, och i många fall kom-pletterade dessa sin utbildning senare inom vuxenutbildningens ram. I dag gårmotsvarande elever i stället direkt vidare till gymnasiestudier, där de riskerar attstöta på olika problem, vilket ibland leder till studieavbrott.

Vid sidan av de många studieavbrott finns ett annat – och dessutom klartväxande – problem, nämligen de allt fler elever som visserligen fullföljt gymna-sieutbildningen men inte erhållit fullständiga och godkända avgångsbetyg. Endel av dessa har valt att inte ta ut sitt slutbetyg, andra kan ha avstått från att tente-ra eller närvara vid delar av undervisningen. Dessa avhopp kan ofta ha rent tak-tiska bevekelsegrunder, med baktanken att det är bättre att ha goda meriter frånKomvux än slätstrukna betyg från gymnasieskolan. Allt som allt avslutar nume-ra endast 70 procent av gymnasieeleverna sina studier med att ta ut slutbetyg från

10

gymnasiet11, och endast 60 procent har tillräckligt många godkända betyg för attfå grundläggande högskolebehörighet12.

1.2 SyfteDet grundläggande syftet med denna rapport är att utröna vad som händer påarbetsmarknaden med de elever som inte fullföljt sina gymnasiestudier. Det ärexempelvis ur Arbetsmarknadsverkets planeringssynpunkt viktigt att undersökahur många av dem som söker sig till Arbetsförmedlingen, hur länge de stannardär och vilka sökandekategorier13 de genomlöper under tiden. Dessutom stude-ras orsakerna till deras avgångar från Arbetsförmedlingen, t.ex. erhållen anställ-ning eller studier. Elevmaterialet fördelas efter kön, etnicitet, familjestatus, linje-val mm, så att problemgrupper kan identifieras och jämföras med varandra. Deelever som avbrutit sina studier jämförs också, vad gäller arbetsmarknadssitua-tionen, med olika grupper av elever – t.ex. med avseende på betygsnivå – somfullföljt gymnasiestudierna.

En annan viktig fråga är utvecklingen över tiden av gymnasieavhoppen. Delshar stora förändringar inom utbildningsväsendet genomförts de senaste decenni-erna. Dels, och detta är särskilt intressant för denna utredning, har stora sväng-ningar i arbetsmarknadssituationen skett de senaste tjugo åren. En viktig fråge-ställning är då hur detta påverkat ungdomar med bristfällig utbildningsbakgrund.Därför har tre elevpaneler med olika avgångsår från gymnasieskolan undersöktsi denna utredning.

Elever som fullföljt gymnasieskolan utan fullständiga och godkända betygutgör förvisso också en problemgrupp på arbetsmarknaden, men de ingår inte iundersökningsmaterialet och studeras därför inte i denna utredning.

1.3 MetodTill grund för arbetet med denna rapport ligger de undersökningar av elever igymnasieskolan som SCB gör med jämna mellanrum. Tre elevpaneler har valts ut,sammanlagt omfattande ca 22 000 gymnasieelever, med födelseår omkring 1967,1972 och 1977. Dessa elever skulle alltså, om allt haft sin gilla gång, ha avslutatsina gymnasiestudier ca 1986, 1991 resp. 1996, om de gått treårigt gymnasium,

11 När genomströmningen av gymnasiet var som effektivast i slutet av 1980-talet gick 90

procent av dem som slutat grundskolan till gymnasieskolan, och 90 procent av dessa (dvs.80 procent av årskullen) fullföljde sina studier till fullständiga och godkända slutbetyg.

12 Enligt uppgifter från Skolverket.13 Avseende arbetslöshet, aktivitetsstöd, arbetsmarknadsutbildning, handikapprogram, del-

tidsarbetslöshet, tillfälligt arbete etc.

11

och 1985 eller 1990 om de gått tvåårigt gymnasium. (Det tvååriga gymnasiet av-vecklades i mitten av 1990-talet.) Drygt 4 000 av panelernas elever fullföljdeemellertid inte sin utbildning och har alltså i många fall slutat något tidigare. Deundersökta eleverna är fördelade efter ett antal grundvariabler (kön, hemkommun,födelseland, födelseår, avgångsbetyg/avbruten studiegång, sysselsättning etc.).Elevpanelerna har bl.a. använts i studier av forskare vid Göteborgs universitet föratt undersöka dels sambandet mellan avbrotten i utbildningen och elevernas bak-grund i olika hänseenden, dels avbrottsfrekvensens utveckling över tiden.

Föreliggande rapport går ett steg längre. I denna studeras de aktuella elevernamed avseende på deras etablering på arbetsmarknaden efter avslutade/ avbrutnastudier. I detta syfte har AMS samkört de tre elevpanelerna med AMV:s Händel-databas. Härvid har man fått möjlighet att sammankoppla eleverna och derasgrundläggande data i de ursprungliga undersökningarna med olika arbetsmarknads-historiska uppgifter (utöver dem som SCB tillhandahåller): arbetslöshet, program-deltagande, inskrivningstid på Arbetsförmedlingen, övergångar till arbete mm.

Den viktning av elevmaterialet som SCB utfört för att balansera data för re-gioner av skiftande storlek och för att kompensera för bortfallet finns beskriven ien särskild bilaga i slutet av rapporten.

1.4 DefinitionEleverna i panelerna är selekterade efter tidpunkten för årskurs 6 och kan alltså ivissa fall vara födda tidigare eller senare än resp. 1967, 1972 och 197714. De sominte fullföljt sin gymnasieutbildning inom sex år efter avslutad grundskola klassi-ficeras som avbrytare, men de kan givetvis ha fortsatt sina studier senare, t.ex.inom vuxenutbildningens ram. Till dessa kommer de som aldrig påbörjat någragymnasiestudier.

Som hemlän och hemkommun avses elevernas hemvist i årskurs 9. Det finnsdock några elever i urvalet som inte fått någon av de gängse läns- och kommun-koderna. Hit hör bl.a. elever som slutat skolan i förtid – t.ex. på grund av sjuk-dom – eller flyttat utomlands. Även elever i särskola förs till denna kategori.

En begränsning av möjligheterna att jämföra olika elevpaneler när det gällerutbildningsstatus några år efter avslutade skolstudier finns i förändringen avSCB:s utbildningskoder. De s.k. SUN-koderna tillkom först år 2000, och därförhar alla tre elevpanelerna jämförts med avseende på utbildningsstatus detta år.

14 Ca 3 procent av det totala antalet elever är födda under andra år än dessa. Vanligast är i så

fall att de är födda 1966, 1971 resp. 1976.

12

2 Vägen genom gymnasieskolan

2.1 LinjevaletAvbrottsfrekvensen varierar avsevärt mellan olika linjer i gymnasieskolan.Därför kan det vara av intresse att studera hur linjevalen fördelar sig mellanolika grupper av elever. Så t.ex. väljer en högre andel av kvinnorna (52 pro-cent) än av männen (44 procent) någon teoretisk studieväg i gymnasiet, ochomvänt är männen mer företrädda på de praktiska linjerna.

Det finns ett tydligt samband mellan socialgruppstillhörighet och val avgymnasielinje. Elever från arbetarhem väljer i stor utsträckning – nära 60 procenti panelurvalet – yrkes- eller praktikinriktade linjer, mestadels tvååriga linjer, ochknappt 30 procent har valt någon teoretisk linje. En förhållandevis hög andelav eleverna med arbetarbakgrund i panel 3, nästan 9 procent, påbörjade detindividuella programmet. Även barn till företagare och lägre tjänstemän väljerrätt ofta praktiska linjer. Detta kan exempelvis jämföras med barn till högretjänstemän, där tre av fyra valt teoretiska linjer.

Procent

Arbetare Lägre tjm Tjm mellannivå Högre tjm Företagare0

20

40

60

80

100

Ej påbörjadeYrkesinriktadTeoretisk

Linjeval i gymnasieskolan fördelat L in jeval i gymnasieskolan fördelat e f te r soc ioekonomisk g ruppef te r soc ioekonomisk g rupp

När det gäller etnisk bakgrund finns stora variationer mellan invandrarna frånolika delar av världen. Höga andelar intagningar till teoretiska linjer, över 50procent, har bl.a. invandrare från EU-området och från Asien, medan låga ande-lar – lite över 25 procent – återfinns bland afrikaner, sydamerikaner och invand-rare från våra nordiska grannländer.

13

De flesta gymnasieelever följer samma utbildningslinje från intagning till av-gång (eller avbrott). Nästan 10 procent av de elever som fullföljt sin utbildning äremellertid registrerade för olika intagnings- och avgångslinjer. Av dem som inta-gits på de individuella programmen och sedan fullföljt gymnasiestudierna hart.ex. många slutbetyg från något s.k. APU-program (dvs. program med arbets-platsförlagd utbildning – i stora drag detsamma som yrkesinriktade program).

2.2 AvbrottsfrekvensenI de undersökta elevpanelerna uppgår andelen elever som inte fullföljt gymnasie-skolan i genomsnitt till 19 procent. Om man räknar bort dem som aldrig gått igymnasiet, blir nivån i stället ca 13 procent. Avbrottsfrekvensen varierar någotmellan elevpanelerna, från 14 procent i den första panelen (elever födda 1967)via 12 procent i den andra (elever födda 1972) till 15 procent i den tredje (eleverfödda 1977). Den höga nivån i den tredje panelen förklaras bl.a. av att betydligtfärre i den tredje elevpanelen slutade efter grundskolan – endast 1 procent, jä m-fört med ca 9 procent i de andra två panelerna. Detta sammanhänger i sin tur tillstor del med att kommunerna på senare år fått ett tydligare utvecklingsansvar förungdomar under 20 år, och att huvudalternativen därvid är dels fortsatt skolgång,dels det kommunala ungdomsprogrammet. Lägger man samman antalet eleversom inte påbörjat gymnasiestudier med dem som avbrutit, får man således ettnågot bättre utfall i den tredje panelen än i de två första, med 16 procent som intefullföljt.

Procent

Elevpanel 1 Elevpanel 2 Elevpanel 30

5

10

15

Ej påbörjadeAvbrutit

Andel avbrytare och ej påbörjadeAndel avbrytare och ej påbörjadei e levpanelernai e levpanelerna

I absoluta tal innebär detta att 12 000-15 000 av totalt drygt 100 000 elever ivarje årskull avbryter sin gymnasieutbildning. Till detta kommer de som aldrig

14

påbörjat gymnasieskolan. Deras antal uppgick tidigare till ca 10 000 om året,men har efter den senaste gymnasiereformen sjunkit till ca 1 000 per år.

I varje elevpanel finns en tydlig skiktning av gymnasiemeriterna efter elever-nas ålder. De äldre eleverna – som kan antas ha haft svårigheter tidigare underskolgången – har betydligt större frekvens både av avslutade studier efter grund-skolan och av avbrutna gymnasiestudier.

Avbrottsfrekvenserna varierar kraftigt över olika utbildningslinjer. Lägst ärden på de teoretiska linjerna samt de specialutformade programmen, 7-9 procent,medan den är högre på de praktikinriktade linjerna, 15 procent, och ännu högrepå de yrkesorienterade linjerna, ca 20 procent.

Bland dem som intagits på specialkurser (mindre än en procent av panelele-verna) är dock resultaten betydligt sämre. Dessa elever hade en avbrottsfrekvenspå drygt 90 procent. Avbrotten var också många på gymnasieskolans individu-ella program, där över 60 procent av dem som började studera inte erhöll gym-nasiekompetens.

Det finns ett tydligt samband mellan grundskolebetygen och studieresultateni gymnasiet. Av elever med högre genomsnittligt avgångsbetyg från grundsko-lan än 3,5 i kärnämnena svenska, engelska och matematik har mer än 9 av 10fullföljt gymnasieutbildningen, medan hela 65 procent av dem vars betygsnivåär lägre än 0,5 (dvs. eleverna saknar avgångsbetyg i vissa av dessa ämnen) inteens påbörjat gymnasiestudier. Även bland elever med 0,5-1,5 i medelbetyg ärgymnasieavbrytarna plus de som inte fortsatt till gymnasium i majoritet. Av demsom påbörjat gymnasiestudier efter ett lägre avgångsbetyg från grundskolan än1,5 har hela 40 procent hoppat av gymnasiet i förtid.

Några större skillnader mellan män och kvinnor föreligger inte i materialet.Man kan dock dra den slutsatsen att kvinnor i något mindre utsträckning än mänavslutar sina studier omedelbart efter grundskolan.

Däremot finns påtagliga skillnader mellan olika etniska grupper. Sålunda av-bryter endast 13 procent av de svenskfödda gymnasieeleverna sin utbildning,mot 18 procent av de europeiska och 25 procent av de utomeuropeiska invand-rarna. Från det relativt begränsade materialet av utomnordiskt födda elever kan manemellertid utläsa att den största gruppen – elever födda i Asien – klarat sig bättre,med knappt 17 procents frekvens av avbrutna gymnasiestudier. Ett intressantfaktum är att de utomnordiska männen avbryter sin utbildning i klart högre ut-sträckning än de utomnordiska kvinnorna. Generellt gäller också att elever sominvandrat före skolstarten har lägre avbrottsfrekvens än de som invandrat senare.

15

Procent

Arbetare Lägre tjm Tjm mellannivå Högre tjm Företagare0

5

10

15

20

Ej påbörjadeAvbrutit

Avbrytare och ej påbörjadeAvbrytare och ej påbörjadeper soc ioekonomisk gruppper soc ioekonomisk grupp

Socialgruppstillhörigheten spelar också en stor roll i sammanhanget. Av deelever vars föräldrar var arbetare eller lägre tjänstemän slutade 8 resp. 6 procentefter grundskolan, jämfört med 2,5 procent av de elever vars föräldrar var tjäns-temän på hög eller medelhög nivå. Av dem som påbörjade gymnasiestudiernavar avbrottsfrekvensen 17, 12,5 resp. 9 procent. Även inom de olika socioeko-nomiska huvudgrupperna finns betydande skillnader.

Den största frekvensen av elever som inte påbörjar gymnasieskolan, 10 pro-cent, finns hos barn till ej facklärda, varuproducerande arbetare, medan motsva-rande nivå för barn till högre tjänstemän ligger på knappt en procent. Den klarthögsta avbrottsfrekvensen, 22 procent av dem som påbörjat gymnasieskolan,står att finna hos barn till ej facklärda, tjänsteproducerande arbetare, och denlägsta, 6 procent, hos barn till lantbrukare. Det kan i detta sammanhang ocksåpåpekas, att barn till fria yrkesutövare med akademikeryrken klarat sig någotsämre än genomsnittet, både vid intagningen till och i fullföljandet av gymnasie-studierna.

Barn till ensamstående föräldrar uppvisar dubbelt så hög frekvens av studie-avbrott efter genomgången grundskola som barn i tvåföräldersfamiljer, ochlikaså nästan dubbelt så hög avbrottsfrekvens under gymnasiestudiernas lopp.

Inte oväntat är avhoppen från skolutbildningen betydligt fler bland funk-tionshindrade elever (de som senare i arbetsförmedlingarnas statistik klassifice-ras som arbetshandikappade) än bland övriga elever. Bara hälften av de funk-tionshindrade i de olika elevpanelerna fullföljer gymnasiestudierna, mot 80-85procent av de icke funktionshindrade eleverna.

16

Procent

Utomeur födda Ensamföräldrar Arbetshand Alla elever0

20

40

60

80

100

Ej påbörjadeAvbrutitFullföljt

Gymnasiestatus för några utsat ta grupperGymnasiestatus för några utsat ta grupper

Nedbrutet på län blir materialet i flera fall mycket litet, och säkra slutsatser ärsvåra att dra. Om man lägger samman avbrottsfrekvens och andel elever sominte påbörjat gymnasiet, får man låga andelar i flera av skogslänen, allra lägst iVästerbotten med 8,5 procent. Därmed blir också andelarna låga i motsvarandes.k. NUTS-regioner, med värden på ca 15 procent i norra Mellansverige ochmellersta Norrland. Storstadslänen ligger däremot högre, särskilt Västra Göta-land med 22 procent. De tre NUTS-regionerna Stockholm, Småland med öarnaoch Västsverige ligger alla något över 20 procent, strax ovanför riksgenomsnittetpå 19 procent.

2.3 BetygsnivånFramtidsutsikterna för de elever som genomgått gymnasieskolan skiljer sig,naturligt nog, avsevärt mellan elever med olika nivåer på avgångsbetygen. Vidjämförelser mellan avbrytare och fullföljare av gymnasieutbildningen kan detdärvid vara intressant att selektera de sistnämnda på betygsnivå.

Variationerna mellan kvinnor och män är försumbara. Däremot har de yngreeleverna i varje panel högre betyg än de äldre, vilka ofta haft svårigheter tidigareunder skolgången. Exempelvis varierade medelbetygen i den tredje panelen från2,1 för elever födda 1975 till 4,0 för elever födda 1978.

17

64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 75 76 77 780

1

2

3

4

5

Medelbetyg b land gymnasiee levernaMedelbetyg b land gymnasiee levernafördelat på födelseårfördelat på födelseår


Socialgruppstillhörigheten inverkar också på betygen. Elever från arbetar-hem har i genomsnitt 3,1 i avgångsbetyg, medan barn till högre tjänstemän liggerpå 3,5. Svenskfödda elever har något högre betyg än invandrarelever, men skill-naderna är ganska små.

18

3 Fortsatta studier bland avbrytare ochfullföljare

3.1 Utbildningsnivån år 2000

Många vuxenstuderande i den andra elevpanelenEn kärnfråga för denna rapport är om ett avbrott i skolutbildningen utgör ettbestående handikapp långt fram i livet, t.ex. i fråga om etablering på arbetsmark-naden, karriär och lön. I detta sammanhang måste först konstateras, att många avdem som inte fullgör gymnasieutbildning inom det reguljära skolväsendets ramväljer att längre fram komplettera sin kompetens via vuxenstudier. Det kan här-vid exempelvis vara av intresse att undersöka vilken utbildningsnivå som deolika panelernas elever befann sig på år 2000, när de nu gällande utbildningsko-derna (SUN) etablerades.

Det visar sig att ca 60 procent av de elever i de två första panelerna som av-brutit sina gymnasiestudier förvärvat minst gymnasiekompetens år 2000. 13procent av avbrytarna hade t.o.m. högskolekompetens, vilket emellertid är be-tydligt lägre än motsvarande frekvens bland dem som fullföljt gymnasieskolan(ca 40 procent)15. I den tredje panelen, som bedrev gymnasiestudier i mitten av1990-talet, var utbildningsnivån naturligt nog lägre, men närmare 30 procent avavbrytarna hade ändå via vuxenstudier erhållit minst gymnasiekompetens. Isamtliga paneler hade de som inte påbörjat gymnasiestudier den lägsta utbild-ningsnivån år 2000. Här är variationerna mycket stora mellan de olika elevgrup-perna, från 8 procent med någon form av gymnasiekompetens i panel 3 till över40 procent i panel 1.

15 Knappt 1 procent av fullföljarna i den första panelen hade avlagt forskarexamen.

19

Procent

Fullf 1 Avbr 1 Ej börj 1 Fullf 2 Avbr 2 Ej börj 2 Fullf 3 Avbr 3 Ej börj 30

20

40

60

80

100

Eftergymnasial GymnasialFörgymnasial

Utbildningsnivå år 2000, fördelat på Utbi ldningsnivå år 2000, fördelat på e levgrupp och gymnasiestatuselevgrupp och gymnasiestatus

En intressant iakttagelse är att den andra elevpanelen, trots kortare tid efterfullföljd eller avbruten gymnasieutbildning, i stort sett uppvisar lika hög utbild-ningsnivå som den första panelen. Detta har samband med försämringen avarbetsmarknaden i början av 1990-talet – när den andra panelens elever slutadeskolan – vilket gav starka incitament till fortsatta studier, för att de skulle kunnahävda sig bättre i den hårdnande konkurrensen i arbetslivet. Detta gäller framförallt dem som fullföljt gymnasieutbildningen, där t.ex. fler i den andra än i denförsta elevgruppen hade genomgått lång högskoleutbildning (minst tre år). Attden tredje panelen hade sämre utbildningsmeriter år 2000 än de två första förkla-ras främst med tidsfaktorn. Det kan emellertid noteras, att fler av fullföljarna fråndenna panel än från föregångarna genomgått kortare högskoleutbildning (mindreän tre år). När det gäller de elever som inte påbörjat gymnasiet är skillnadernamellan elevgrupperna som ovan nämnts allra störst, och här uppvisar också denandra panelen lägre utbildningsnivå än den första. Som helhet kan alltså sägas attelever som avbrutit gymnasieutbildningen – och i synnerhet ungdomar somaldrig påbörjat gymnasieskolan – behöver lång tid för att, i varje fall i någonmån, hämta in det försprång i utbildningshänseende som fullföljarna skaffat sig.

Med de två första elevpanelerna som måttstock skulle således årligen 7 000 à9 000 av dem som avbrutit gymnasieskolan, och 3 000 à 4 000 av dem somaldrig börjat där, så småningom (efter 10-15 år) ha skaffat sig gymnasiekompe-tens genom vuxenstudier.

20

Avbrytare på teoretiska linjer kompletterar utbildningensnabbareFörändringar genom åren i gymnasieskolans struktur försvårar i viss mån ensammantagen uppföljning av det totala elevmaterialet med avseende på intag-ningslinjer. Man kan emellertid konstatera att de elever som påbörjat tre- ellerfyraåriga teoretiska gymnasielinjer och avbrutit dessa i förtid klarat sig bättre änavbrytarna från yrkesorienterade linjer eller tvååriga teoretiska linjer, vilka i sintur klarat sig bättre än de som inte påbörjat gymnasiestudier över huvud taget. Iden andra elevgruppen, exempelvis, hade två av tre avbrytare på de långa teore-tiska utbildningarna läst in gymnasiekurserna senast år 2000, jämfört med unge-fär varannan elev på de övriga linjerna och endast var tredje av dem som inte allsgått i gymnasieskolan.

Procent

Teor 3 år Yrk 2 år Teor 2 år Yrk 3 år Ej påbörjade0

25

50

75

fördelade ef ter l in jeva l i gymnasieskolanfördelade ef ter l in jeva l i gymnasieskolan

Andel minst gymnasieutbi ldade år 2000Andel minst gymnasieutbi ldade år 2000bland avbrytare/ej påbörjade i e levpanel 2 ,bland avbrytare/ej påbörjade i e levpanel 2 ,

Av de elever i de två första panelerna som fullföljde teoretiska gymnasiestu-dier på tre- eller fyraårig linje innehade ungefär två av tre någon akademisk exa-men år 2000, vilket är en dubbelt så hög andel som bland avbrytarna. Motsva-rande skillnader finns även för de övriga gymnasielinjerna, men här är nivåerna,naturligt nog, betydligt lägre.

Vuxenstudier vanligast bland kvinnornaAv dem som saknar fullständiga gymnasiebetyg kompenserar sig kvinnorna ihögre grad än männen detta genom vuxenutbildning. Detta gäller såväl avbrytaresom personer som aldrig påbörjat gymnasieskolan. Bland avbrytarna hade – somgenomsnitt för samtliga paneler – 55 procent av kvinnorna och 44 procent avmännen erhållit minst gymnasiekompetens senast 2000, bland dem som slutatdirekt efter grundskolan 41 resp. 32 procent. Undersökningsresultaten stämmer

21

väl överens med registerstatistiken från olika utbildningsanordnare, som visar attkvinnorna varit i betydande majoritet i bl.a. Kunskapslyftet.

Procent

Fullf män Fullf kvin Avbr män Avbr kvin Ej börj män Ej börj kvin0

20

40

60

80

100


Utbi ldningsnivå 2000 efterUtbi ldningsnivå 2000 eftergymnasiesta tus och köngymnasiesta tus och kön

Svårigheter för de utomnordiska invandrarnaEn viktig faktor när det gäller studieresultaten är den etniska härkomsten. Härspelar språksvårigheter, kulturella skillnader och attityder från omgivningenssida en stor roll, och risken för studieavbrott är som tidigare nämnts betydande.Av de utomeuropeiskt födda invandrare som avbrutit sina gymnasiestudier iförtid hade 45 procent via vuxenutbildning tillägnat sig minst gymnasiekompe-tens år 2000, jämfört med 57 procent av de europeiska invandrarna och 51 pro-cent av de svenskfödda. Man skulle således från denna utgångspunkt kunnahävda att de europeiska invandrarna kompenserar sin förhållandevis höga av-brottsfrekvens genom framgångsrika vuxenstudier, medan utbildningsnivån hosmånga av de utomeuropeiska invandrarna även efter avslutad skolgång fortsätteratt utvecklas långsammare än hos de europeiskt födda.

Statistiken fördelad på etnisk bakgrund bör emellertid tolkas med en viss för-siktighet. Bl.a. finns vissa skillnader i utfall mellan de olika elevpanelerna, ochfördelningen av de relativt fåtaliga invandrareleverna mellan panelerna är ganskaskev. Det förefaller emellertid som om de utomeuropeiskt födda utan fullföljdgymnasieutbildning i den första elevgruppen i något högre utsträckning än desvenskfödda lyckats uppnå gymnasiekompetens år 2000, medan motsvarandeinvandrare i den andra elevgruppen klarat sig betydligt sämre än de svenskfödda.

Om man studerar den andra elevpanelen närmare, finner man dessutom atttidpunkten för invandringen har betydelse, så att elever som invandrat före skol-åldern i högre grad än de som invandrat senare kunnat slutföra sin gymnasieut-

22

bildning. En viss roll tycks även föräldrarnas etniska härkomst spela, så att barntill två invandrarföräldrar lyckats sämre än barn till minst en svenskfödd förälder.

Invandrat efter skolålder

Invandrat före skolålder

Född i Sv, båda föräld Sv

Född i Sv, en föräld född i Sv

Född i Sv, ej förälder född i Sv

0 20 40 60 80 100


Utbildningsnivå år 2000 Utbildningsnivå år 2000 e f te r e tn isk bakgrundef te r e tn isk bakgrund

Vuxenstudierna påverkas av den socioekonomiskabakgrundenDen sociala bakgrunden är viktig även för studieresultaten efter skolan, och istort sett grupperar sig dessa resultat efter föräldrarnas status på arbetsmarkna-den. Av de elever som avbrutit sina gymnasiestudier som kom från arbetarbak-grund hade 46 procent inhämtat motsvarande kunskaper via vuxenutbildningsenast år 2000. För barn till högre tjänstemän var motsvarande andel 62 procent,och hälften av dessa hade även avlagt någon akademisk examen. Av de arbetar-barn som aldrig påbörjat gymnasieskolan hade 37 procent uppnått minst gymna-siekompetens år 2000, jämfört med 49 procent av barnen till de högre tjänste-männen. Även gruppen av barn till företagare – av vilka de flesta är småföretaga-re – uppvisar en förhållandevis låg andel personer som erövrat gymnasiekom-petens. Skillnaderna i utbildningsnivå år 2000 mellan socialgruppernas avbrytareär tydligast i elevpanel 3, vilket kan tyda på att det tar längre tid för elever frånhem med begränsade utbildningstraditioner att motivera sig för att återupptagymnasiestudierna. Minst är skillnaderna i elevpanel 2, som avbröt sina studieromkring 1990. Detta kan förklaras av den då annalkande sysselsättningskrisen,som tvingade även mindre studiemotiverade ungdomar att fortsätta utbilda sig ibrist på arbete.

23

Procent

Fullf 1Avbr 1

Ej börj 1Fullf 2

Avbr 2Ej börj 2

Fullf 3Avbr 3

Ej börj 3Fullf 4

Avbr 4Ej börj 4

Fullf 5Avbr 5

Ej börj 50

20

40

60

80

100


Utbi ldningsnivå 2000 efter e levgrupp,Utbi ldningsnivå 2000 efter e levgrupp,gymnasies ta tus och soc ioekonomisk gruppgymnasiesta tus och soc ioekonomisk grupp

De socioekonomiska koderna (seigrupper) är följande: 1 arbetare, 2 lägre tjänstemän,3 tjänstemän på mellannivå, 4 högre tjänstemän, 5 företagare.

3.2 Studiestatus år 2000I föreliggande undersökning har också undersökts elevernas studiestatus vid enviss given tidpunkt, även i detta fall år 2000. Den största gruppen utgjordes avpersoner som inte längre studerade, men rätt många ägnade sig åt utbildningar avolika slag, främst grundläggande högskoleutbildning och Komvux. Sistnämndautbildning inkluderar bl.a. Kunskapslyftet, som pågick mellan 1997 och 2002.Denna statistik kan bl.a. sägas utgöra en indikation på hur lång tid efter skolstu-dierna som eleverna fortfarande ägnar sig åt utbildning.

I den tredje panelen, där fullföljarna gick ut gymnasieskolan omkring 1996,var relativt många (39 procent) av dessa fortfarande i utbildning 2000, mestadelspå universitets- och högskolenivå men i inte så få fall på Komvux. Av avbrytar-na och dem som inte påbörjat gymnasieskolan studerade 27 resp. 15 procent,och här var det – i synnerhet bland dem som slutat efter grundskolan – till över-vägande delen fråga om kompletterande utbildning med sikte på gymnasiekom-petens. I den andra panelen var studiefrekvensen lägre bland samtliga elevkate-gorier, men framför allt bland fullföljarna, som nu i stor utsträckning studeratfärdigt och i stället strömmat ut på arbetsmarknaden. Därför är en något högreandel av avbrytarna än av fullföljarna inom denna panel fortfarande studerande2000. Inom den första panelen återstår ännu färre studerande, med undantag fördem som inte påbörjat gymnasiestudier, vilka ofta har en lång och krokig vägfram till den kompetens som erfordras i arbetslivet. Det kan också noteras, att

24

bland fullföljarna inom denna panel ungefär lika många går på Komvux som påden högre utbildningen.

Procent

Fullf 1 Avbr 1 Ej börj 1 Fullf 2 Avbr 2 Ej börj 2 Fullf 3 Avbr 3 Ej börj 30

10

20

30

40

50

KvinnorMän

Studier år 2000 e f ter gymnasiesta tus ,Studier år 2000 e f ter gymnasiesta tus ,kön och e levgruppkön och e levgrupp

Kvinnorna är överlag mer frekventa när det gäller studierna år 2000, oavsettpanel. I viss mån gäller också att studieaktiviteten tilltar med stigande socioeko-nomisk kod, även om detta förhållande är mest uttalat för den tredje elevpanelen,där mer än dubbelt så hög andel av barnen till högre tjänstemän som barnen tillarbetarmiljö studerar. Man kan dessutom konstatera att den största andelen stu-derande de närmaste åren efter gymnasieavgångarna återfinns bland elever medhöga betyg (mestadels engagerade i högskolestudier), men att studiefrekvensen iett längre tidsperspektiv alltmer förskjuts mot i betygshänseende mindre fram-gångsrika elever, i och med att de väl utbildningsmeriterade ungdomarna över-gått till arbete.

25

4 Studieavbrottens inverkan på karriären

4.1 Sysselsättningsutvecklingen

Utvecklingen på kort siktFör samtliga studerade elevpaneler finns statistiska möjligheter till uppföljningav sysselsättningsstatus 4-5 år efter det att eleverna avslutat sina gymnasiestudier,eller skulle ha gjort det om de fullföljt studierna. (En fyra- eller femårsperiod förfullföljarna är tillräckligt lång tid för att dessa skall kunna hämta in avbrytarnastidsbetingade försprång på arbetsmarknaden.) Den första panelen (som normaltskulle ha slutat 1985 eller 1986) kan således följas upp 1990, den andra 1995 ochden tredje 2000. Därmed kan man få en samlad uppfattning om möjligheternaför olika grupper av elever, studerande inom skilda tidsintervall, att inom enrimlig tidshorisont etablera sig på arbetsmarknaden.

Det finns en intressant skillnad mellan å ena sidan elevpanel 1 och de övrigapanelerna. I den första panelen – som avslutade sina studier under det sena 1980-talets högkonjunktur – hade en hög sysselsättningsgrad, 82 procent, uppnåtts1990, och ingen särskilt stor skillnad förelåg mellan fullföljare av gymnasiesko-lan, avbrytare och elever som slutat efter grundskolan (83, 80 resp. 77 procent).De senare panelerna sökte sig ut på arbetsmarknaden i ett betydligt sämre kon-junkturläge, i synnerhet den andra panelen. Detta fick till följd att sysselsättnings-graden för dessa 1995 resp. 2000 blev betydligt lägre – i genomsnitt 58 resp. 63procent. Dessutom uppstod betydande skillnader mellan å ena sidan dem somfullföljt gymnasiet och å andra sidan dem som avbrutit eller inte börjat (ca 10resp. 20 procentenheter i båda panelerna). För exempelvis elevpanel 3 betyderdetta bl.a. att 85 procent av de fullföljare, 66 procent av de avbrytare och 60procent av dem som slutat före gymnasiet som inte ägnade sig åt studier år 2000hade ett arbete detta år.

26

Procent


25

50

75

100

Ej påbörjade AvbrutitFullföljt

Sysselsät tn ing ef ter ca 5 årSysselsät tn ing ef ter ca 5 år

Utvecklingen på medellång siktMed dessa siffror i åtanke – som alltså bl.a. indikerar stora skillnader mellan detvå första panelerna några år efter avslutade studier – kan det vara av intresse attstudera utfallet på något längre sikt. Med andra ord: fortsätter den andra panelenselever, och särskilt dess avbrytare, att ha en sämre utveckling än den första pa-nelens elever?

Statistikunderlaget visar att så inte är fallet. År 1995 – 9-10 år efter den förstapanelens uttåg ur gymnasieskolan – hade dess elever en sysselsättningsgrad på74 procent, i och för sig mer än vad den andra panelens elever hade vid sammatidpunkt (efter betydligt kortare tid i arbetskraften) men klart under sysselsätt-ningsgraden för panel 1 fem år tidigare. Detta visar att dessa elever, trots etable-ring på arbetsmarknaden före 1990-talets sysselsättningskris, inte undgick attdrabbas av det försämrade arbetsmarknadsläget. Det gäller framför allt de eleversom inte fullföljt gymnasiet, och skillnaderna mellan dem som slutat skolan iförtid och fullföljarna var nu betydande även inom denna panel (nära 20 pro-centenheter).

Nio à tio år efter den andra panelens slutliga avgång ur gymnasieskolan, dvs.2000, hade däremot dessa elever stärkt sin ställning på arbetsmarknaden, myckettack vare den då rådande högkonjunkturen. 77 procent hade då någon sysselsätt-ning, men klyftan mellan dem som slutat skolan i förtid och fullföljarna varfortfarande markant (närmare 20 procentenheter). Av fullföljarna var 80 procentsysselsatta, dvs. en högre andel än panel 1 hade efter motsvarande tid efter av-slutad skolgång – och en nära nog lika hög andel som panel 1 hade efter fyra àfem år, alltså före lågkonjunkturen.

27

Procent

Elevpanel 1 Elevpanel 20

25

50

75

100


Sysselsät tning ef ter ca 10 årSysselsät tning ef ter ca 10 år

Utvecklingen på lång siktMillennieskiftets goda arbetsmarknad kom emellertid att gynna även den förstapanelens elever. År 2000 – 14 eller 15 år efter gymnasieavslutningen – hade sys-selsättningsgraden för dessa gått upp till 82 procent, alltså något mer än för andrapanelens elever (med kortare arbetsmarknadskarriär bakom sig). Fortfarandeskilde sig arbetsmarknadsläget kraftigt mellan fullföljare och avbrytare av studier-na (upp emot 20 procentenheter).

Kontentan av denna redovisning blir alltså att det inte förefaller som om deolika elevgruppernas sysselsättningsutveckling har skilt sig åt på längre sikt, menatt en ökad klyfta uppstod under 1990-talets lågkonjunktur (i panel 1 tydligtdokumenterad under perioden 1990-1993) mellan elever som fullföljt och eleversom avbrutit sin utbildning. Denna differens har sedan bestått, trots växlandekonjunkturer. Till detta kommer sedan den ökning av differensen på några årssikt inom varje elevpanel, som betingas av att många av fullföljarna efter någraår avslutar sin högskoleutbildning för att satsa på yrkeslivet, varvid deras syssel-sättningsintensitet ökar markant. De elever som avbrutit sina gymnasiestudieruppvisar i sin tur en något högre sysselsättningsgrad än de elever som inte påbörjatgymnasiet.

Om de ungdomar som avbrutit sin skolgång i förtid hade haft samma syssel-sättningsnivå (på något tiotals års sikt) som de som fullföljt gymnasieskolan, såskulle antalet sysselsatta i varje årskull öka med ca 4 000 personer.

28

Låga betyg bättre för etableringen i arbetslivet än ingabetyg allsDet finns emellertid stora skillnader i etableringen på arbetsmarknaden även inomden grupp som fullföljt gymnasiestudierna, och här spelar avgångsbetygen storroll. En viktig frågeställning blir därför: hur klarar sig de som avbrutit sina studi-er i förtid jämfört med dem som går ut gymnasieskolan med låga avgångsbetyg?

För samtliga paneler gäller i stort sett att de elever som har betyg under ge-nomsnittet har den högsta sysselsättningsintensiteten de närmaste åren efteravslutad gymnasieutbildning, vilket är naturligt eftersom elever med högre av-gångsbetyg i stor utsträckning ägnar sig åt högskoleutbildning. Sålunda har debetygssvaga eleverna en högre sysselsättningsnivå efter 4-5 år än elever medstudieavbrott. För de elever som fullföljde gymnasiet i panel 1 och 2 var syssel-sättningsnivån efter ca 10 år (1995 resp. 2000) däremot högre ju högre medel-betyg som eleverna hade, och liknande skillnader rådde efter ca 15 år (panel 1 år2000). Det visar sig emellertid att även elever med låga betyg (under 2 i genom-snitt) också efter ca 10 år hade en klart högre sysselsättningsintensitet än elevermed avbrutna studier bakom sig. Denna skillnad minskade dock i ett 15-årsperspektiv (panel 1), vilket då delvis kan förklaras med att det något högredeltagande i studier som till en början kännetecknar avbrytarna jämfört med debetygssvaga fullföljarna då ebbat ut. Möjligen kan man tolka allt detta så, att desom avbrutit sin utbildning i förtid så småningom lyckas förstärka sina chanserpå arbetsmarknaden, så att de åtminstone kan konkurrera med de elever somfullföljt gymnasiet med betyg under genomsnittet.

Att betygen är en viktig framgångsfaktor visar sig också i sambandet mellangrundskolebetyg och sysselsättning. I de två första elevpanelerna varierade sys-selsättningsgraden år 2000 från ca 50 procent för elever med ofullständiga betygfrån årskurs 9 till 80 procent för elever med minst en trea i genomsnitt i kärnäm-nena. (Elever med medelbetyg mellan 3 och 5 skiljer sig inte så mycket frånvarandra, beroende på ett stort inslag av högre studier hos de mest betygsmerite-rade eleverna.)

29

Procent


25

50

75

100

4-53-3,992-2,990-1,99

Sysselsät tn ingen ef ter fu l l fö l jarnasSysselsät tn ingen ef ter fu l l fö l jarnasmede lbe tygmede lbe tyg

Avbrytare från teoretiska linjer prioriterar arbeteframför vidare studierGenerellt gäller alltså, att avbrutna gymnasiestudier i förlängningen ofta leder tillproblem vid etableringen på arbetsmarknaden. Här kan det emellertid finnasvissa variationer mellan olika elevkategorier. Det visar sig t.ex. att elever sompåbörjar och fullföljer studier på teoretiska linjer uppvisar en lägre sysselsätt-ningsfrekvens de närmaste åren efter skolans slut än elever på yrkesorienteradelinjer. Detta hänger givetvis samman med att en mycket stor del av eleverna frånde teoretiska linjerna fortsätter till högre utbildning. Motsvarande skillnad ärbetydligt mindre uttalad bland de elever som avbryter sina gymnasiestudier,vilket tyder på att även de avbrytare som kommer från teoretiska gymnasielinjeri stor utsträckning prioriterar arbetslivet framför ytterligare studier. Detta förklararockså, att skillnaden i sysselsättningsintensitet mellan fullföljare och avbrytare denärmaste åren efter gymnasiestudierna är något mindre i de högre socioekono-miska grupperna än i de lägre, eftersom högskolestudier är mer frekventa i deförra grupperna än i de senare.

Kan då de som saknar gymnasiekompetens kompensera sig för detta genomatt återuppta studierna senare, t.ex. via Komvux? Panelregistret ger inget alldelesentydigt svar på den frågan, som bl.a. kompliceras av att många av dem somhoppat av studierna gått arbetslösa en lång tid innan de insett nödvändigheten avatt återuppta studierna. År 1990, strax före den stora arbetslöshetskrisen, varskillnaden i sysselsättning mellan de elever som hade och de som inte hade full-följt gymnasiestudierna liten (i panel 1), och den försvann i princip när de senareförvärvat gymnasiekompetens – framför allt treårig – via vuxenstudier. I vissmån kan emellertid detta bero på att fullföljarna av treårigt gymnasium vid den

30

aktuella tidpunkten i stor utsträckning ägnade sig åt högre studier. År 1995 varde som inte gått ut gymnasieskolan i klart underläge även om de läste in en två-årig gymnasiekurs i efterhand, däremot förefaller de som läst in treårigt gymna-sium ha lyckats ganska bra, främst vad gäller eleverna i panel 2 (där dock jämfö-relsen med fullföljarna likaledes haltar, eftersom många av dessa studerade vidare).År 2000, slutligen, var fullföljarna klart överlägsna i samtliga paneler, både påtvåårig och – inte minst – på treårig gymnasienivå. Detta var allra tydligast i denförsta elevpanelen, som vid det laget för länge sedan lämnat eventuella akade-miska studier, medan skillnaderna var minst i panel 3. Allt som allt tyder mycketpå att det på senare år blivit allt svårare att reparera misslyckade skolstudier iefterhand. En viktig orsak till detta – vid sidan av arbetsgivarnas allt högre kom-petenskrav – torde vara att allt fler elever numera har problem redan i grundsko-lan, varvid det många gånger kan visa sig mycket svårt att ta igen all förloradmark i utbildningshänseende.

Procent

Fullf ep1 Ej fullf ep1 Fullf ep2 Ej fullf ep2 Fullf ep3 Ej fullf ep30

25

50

75

100

Gymnasial 3 år Gymnasial 2 år

utbildningsnivå 2000utbildningsnivå 2000

Sysselsät tn ingsgrad 2000 fördelatSysselsät tn ingsgrad 2000 fördelatpå e levpanel , gymnasiestatus ochpå e levpanel , gymnasiestatus och

Invandring efter skolstarten försvårande faktor i arbetslivetDet finns påtagliga skillnader mellan svenskar och utlandsfödda vad gäller etable-ringen i arbetslivet. Inte minst gäller detta de första åren efter avslutad – elleravbruten – skolgång, då invandrarna ofta har behov av att komplettera sin ut-bildning för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. I synnerhet för personersom invandrat sent kan problemen på arbetsmarknaden emellertid bli långvariga.Sålunda uppgick år 2000 sysselsättningsgraden för elever i panel 1-2 som in-vandrat efter skolstarten till bara något över 60 procent, att jämföra med barn tillsvenskfödda föräldrar, vars sysselsättningsnivå låg på drygt 80 procent.

31

Procent

Invandrat efter skolålder

Invandrat före skolålder

Född i Sv, båda föräldrar Sv

Född i Sv, en förälder född i Sv

Född i Sv, ingen förälder född i Sv

0 20 40 60 80 100

Sysselsat ta i panel 1 och 2 ef ter Sysselsat ta i panel 1 och 2 ef ter e t n i s k h ä r k o m s te t n i s k h ä r k o m s t

Svårt för de arbetshandikappadeDe arbetshandikappade eleverna har betydligt svårare att finna ett arbete än deandra eleverna. Sålunda var sysselsättningsgraden år 2000 avsevärt lägre för dearbetshandikappade i samtliga paneler, och det oavsett om eleverna i fråga full-gjort sina gymnasiestudier eller inte. Det genomsnittliga sysselsättningstalet förde tre panelerna låg här på knappt 50 procent.

God arbetsmarknad för de småländska avbrytarnaGeografiskt sett är panelelevernas sysselsättningsgrad år 2000 högst, drygt 80procent, i storlänen Stockholm och Västra Götaland. Detta innebär en markantskillnad mot 1990-talets första hälft, då elevernas (i panel 1 och 2) sysselsätt-ningsgrad var lägst i just Stockholms län, och detta bekräftar hur tillväxtkraftenpå senare år tydligt förskjutits mot storstadsregionerna.

Ett visst undantag från regeln att avbrutna gymnasieutbildningar hämmar denframtida sysselsättningsutvecklingen står att finna i delar av Småland (Jönkö-pings och Kronobergs län). Avbrytarna från dessa län16 uppvisar (när de treelevpanelerna sammanslagits) t.o.m. en något högre sysselsättningsgrad år 2000än fullföljarna, även om arbetet vid denna tidpunkt ofta inte är förlagt till detursprungliga hemlänet. En viktig förklaring till detta är dessa läns speciella små-företagarkultur, som ger positiva impulser till egna initiativ i karriären även förpersoner med bristfällig skolutbildning.

16 Räknas som hemlänet i årskurs 9.

32

Procent

1 2 3 4 5 6 7 80

20

40

60

80

100


Sysselsät tn ingsintens i te ten förde ladSysselsät tn ingsintens i te ten förde ladef ter gymnasiestatus och NUTS-regionef ter gymnasiestatus och NUTS-region

NUTS-regionerna är följande: 1 Stockholm, 2 Östra Mellansverige, 3 Småland med öarna,4 Sydsverige, 5 Västsverige, 6 Norra Mellansverige, 7 Mellersta Norrland, 8 Övre Norrland.

4.2 Lönekarriären

Bestående eftersläpning för avbrytarnaÄven om många av dem som avbrutit sin skolgång i förtid eller lämnat gymnasie-skolan med medelmåttiga betyg således ofta finner ett arbete inom de närmasteåren, är det inte sällan fråga om arbeten som inte helt tillfredsställer ungdomarnasförväntningar. Många av dem tvingas söka sig till tidsbegränsade anställningar,deltidsanställningar eller arbeten som inte ligger i nivå med deras kunskaper,eftersom deras konkurrensförmåga på arbetsmarknaden är mycket begränsad.Ett någorlunda rättvisande mått på hur långt de olika eleverna kommit i karriärenär utvecklingen av deras lönenivåer.

I alla tre elevpanelerna är det de som fullföljt gymnasieutbildningen som harde högsta medianinkomsterna av lön17 år 2000. Inkomstläget är, naturligt nog,klart högst inom den första elevpanelen, eftersom det är dennas elever som varitlängst ute på arbetsmarknaden. Medianinkomsten för elever som fullföljt i panel1 var 198 000 kr per år medan den för elever som avbrutit sin utbildning var136 000 kr per år. Bland de senare är spridningen kring medianvärdet betydande,och många av avbrytarna och dem som endast genomgått grundskolan har fortfa- 17 I elevstatistiken finns inga uppgifter om arbetstidens längd. Dessutom har även icke för-

värvsarbetande f.d. elever tagits med i inkomstkalkylerna. Variationer i inkomstläget kansåledes bero på dels skillnader i lönenivå, dels skillnader i frekvensen av deltidsarbete ochyrkesarbete över huvud taget.

33

rande mycket låga löneinkomster. I panel 2 hade fullföljarna i genomsnitt 183 000kr och de övriga 106 000 kr i årsinkomst. Tvärtom mot vad man kunde förväntasig har alltså denna panel redan hunnit utveckla större inkomstskillnader än panel 1,vilket måste tillskrivas det svåra arbetsmarknadsläge som rådde vid dessa eleversutträde i arbetslivet och den hårda selektering på arbetsmarknaden och i anställ-ningsvillkor och lönesättning som blev följden härav.

Panel 1 fullföljt

Panel 1 avbrutit

Panel 1 ej påbörjat

Panel 2 fullföljt

Panel 2 avbrutit


Panel 3 fullföljt

Panel 3 avbrutit


0 100000 200000 300000 400000

Följande 15 %Följande 25 %Följande 25 %

Följande 15 %Lägsta 10 %

Årslön

Lönespridning för e lever som ful l fö l j t , avbrut i t Lönespridning för e lever som ful l fö l j t , avbrut i t och e j påbör jat gymnasiet fördelat på e levpanel och e j påbör jat gymnasiet fördelat på e levpanel

År 1990 hade 18 procent av eleverna i den första panelen kommit upp i enmånatlig löneinkomstnivå överstigande 15 000 kronor (i 2000 års penningvärde).1995 var motsvarande nivå 30 procent och fem år senare 50 procent. I den andraelevpanelen hade 12 procent en inkomst på minst 15 000 kronor år 1995, attjämföra med 45 procent 2000. I den tredje panelen nådde 24 procent över 15 000kronor år 2000. Löneinkomsterna låg genomgående betydligt högre för dem somfullföljt sin gymnasieutbildning än för dem som inte gjort det, och fullföljarnasförsprång har inte blivit mindre med åren.

Det är framför allt på det något högre lönenivåerna som skillnaderna mellanavbrytare och fullföljare blir uppenbara. År 2000 hade 20 procent av fullföljarnai de två första elevpanelerna en lön mellan 20 000 och 30 000 kronor, medan 6procent tjänade mer än 30 000 kronor. Motsvarande andelar för dem som inteavslutat gymnasieutbildningen låg på 6 resp. 1 procent.

Även om andelen elever i de övre löneskikten således ökade mellan 1990 och1995, så förekom en liknande uppgång av antalet i de lägsta inkomstnivåerna pågrund av arbetsmarknadslägets försämring. För de grupper som avbrutit eller aldrigpåbörjat gymnasiestudier innebar detta sammantaget en försämring av löneinkoms-ten mellan de båda åren. Däremot ökade medianinkomsten, låt vara rätt marginellt,

34

för dem som fullföljt gymnasieutbildningen. För samtliga grupper har löneinkoms-terna sedan ökat markant mellan 1995 och 2000.

Starkt samband mellan betyg och lönEn betydelsefull bakgrundsvariabel när det gäller lönesättningen för yrken somkräver gymnasiekompetens är avgångsbetyget från gymnasieskolan, och även förkarriärer som fordrar akademiska meriter kan gymnasiebetygen vara till nytta,t.ex. när det gäller intagning till spärrade högskolelinjer. Av eleverna i panel 1-2med minst 4 i medelbetyg hade exempelvis 14 procent en högre lön än 30 000kronor år 2000, mot endast 2 procent av eleverna med lägre medelbetyg än 2. Ilöneintervallet 20 000-30 000 kronor låg 20 resp. 6 procent av dessa elever.

Procent

0-1,99 2-2,99 3-3,99 4-50

10

20

30

40

>3000020001-30000

15001-2000010001-20000

1-100000

Andel e lever i o l ika lönenivåer år 2000Andel e lever i o l ika lönenivåer år 2000ef te r gymnas iebetygef te r gymnas iebetyg

De elever som hade låga medelbetyg från gymnasiet – mindre än 2 i genom-snittsbetyg – kan härvid jämföras med dem som avbrutit sina studier. Här kan dåkonstateras – i motsats till vad gäller sysselsättningsgraden – att ingen störreskillnad råder mellan nämnda elevgrupper, frånsett en något större spridningbland avbrytarna. En anledning till det senare kan vara att det bland avbrytarnakan finnas en del i och för sig studiebegåvade elever, som i stället satsar på vux-enstudier för att ytterligare stärka sin konkurrenskraft på arbetsmarknaden.

Sämre inkomstutveckling för kvinnornaSkillnaderna i löneinkomst mellan fullföljare och avbrytare berör i princip allaelevgrupper, men på mycket varierande nivåer. Så t.ex. är inkomstnivåerna i höggrad könsberoende. I den första elevpanelen hade 75 procent av de manliga full-följarna och 51 procent av de manliga avbrytarna av gymnasiestudier en lönein-komst på minst 15 000 kronor år 2000, jämfört med endast 33 resp. 20 procentav de kvinnliga eleverna. Skillnaden mellan könen är alltså större än skillnaderna

35

mellan fullföljare och avbrytare. Huvudorsaken till detta är att frekvensen avdeltidsarbete är betydligt högre bland kvinnorna än bland männen. Betydandeinkomstskillnader råder även mellan elever med olika sociala och etniska bak-grunder, även om dessa i allmänhet är något mindre framträdande i undersök-ningsmaterialet än skillnaderna mellan män och kvinnor. På de högsta lönenivå-erna – över 30 000 kronor – finns också markanta skillnader mellan elever frånteoretiska och praktiska linjer, varvid de förstnämnda är förhållandevis oftareförekommande i dessa inkomstlägen.

Procent

Fullföljt Avbrutit Ej påbörjat0

20

40

60

80

Kvinnor Män

än 15 000 kr/mån år 2000än 15 000 kr/mån år 2000

Lön e f te r kön och gymnas ies ta tus .Lön e f te r kön och gymnas ies ta tus .Andel i e levpanel 1 som t jänade merAndel i e levpanel 1 som t jänade mer

36

5 Inskrivna på Arbetsförmedlingen

5.1 Samtliga inskrivna

InskrivningsvolymernaAv de tre grupper som vi kunnat följa har andelen som skrivits in på Arbetsför-medlingen varierat. De första gruppens fullföljare gick ut gymnasiet 1985 och1986. Då fanns inte vårt nuvarande datasystem utan de som anmälde sig bokför-des via manuella rutiner. Efter 1991 när händelsedatabasen kommit i drift har 66procent av eleverna i den elevpanelen varit inskrivna någon gång under tidenfram till hösten 2002. Av dem som avbrutit sin gymnasieutbildning har 73 pro-cent någon gång varit inskrivna. Av dem som inte antogs till gymnasieutbild-ningen har 69 procent varit inskrivna. Detta kan jämföras med andelen inskrivnaav fullföljarna, som uppgick till 64 procent.

I den andra gruppen, elevpanel 2, som avslutade gymnasieutbildningen 1990/1991skrevs hela 89 procent in på Arbetsförmedlingen. I denna panel var det ävenbland dem som fullföljt utbildningen en hög andel som besökte Arbetsförmed-lingen. Av dem som avbrutit eller inte påbörjat gymnasiestudier skrevs 89 respek-tive 78 procent in på Arbetsförmedlingen. Förklaringen till att så många, inte minstav fullföljarna, skrev in sig på Arbetsförmedlingen kan vara det svåra arbets-marknadsläge som rådde i början av 90-talet.

I den tredje gruppen, där eleverna slutade 1996/1997, besökte 84 procent Ar-betsförmedlingen. Av dem som avbrutit eller inte påbörjat gymnasiestudierskrevs 89 respektive 77 procent in på Arbetsförmedlingen. Nu hade läget påarbetsmarknaden ljusnat något och många kunde finna jobb på egen hand.

Sammantaget för de tre grupperna gäller att de som avbrutit utbildningenhade högst representation på Arbetsförmedlingen. När det gäller dem som intepåbörjat gymnasieutbildningen har dessa blivit färre över åren vilket beror på attintagningssystemet till gymnasieskolan förändrats så att många med ofullständigaslutbetyg från grundskolan har kunnat fortsätta. Detta innebär bl.a. att represen-tativiteten i statistiken över den tredje panelens avbrytare är mycket osäker.

37

Procent


25

50

75

100

Ej påbörjatAvbrutitFullföljt

Andel någon t id inskrivna vid Af , Andel någon t id inskrivna vid Af , e f ter e levgrupp och gymnasiesta tusef ter e levgrupp och gymnasiesta tus

Allmänt kan sägas att de flesta av de elever som söker sig till Arbetsförmed-lingen gör detta ganska snabbt efter grundutbildningen. Detta är särskilt tydligtbland dem som genomgått fullständig gymnasieutbildning och kan exemplifierasav den tredje panelens fullföljare (med ordinarie avgångsår 1996), där 57 procentav dem som skrev in sig på förmedlingarna gjorde detta redan 1996 och ytterligare26 procent 1997. I stort sett gäller samma sak för dem som avbrutit sin skolgång,men här finns givetvis en betydande spridning allt efter tidpunkt för avbrotten.

Såväl bland fullföljarna av gymnasieskolan som bland elever som avbrutitsin utbildning finns tydliga skillnader mellan olika grupper av elever vad avserkontakterna med Arbetsförmedlingen. Så t.ex. är utomeuropeiska invandrare,elever med arbetarbakgrund och barn till ensamföräldrar inskrivna på förmed-lingarna i klart högre grad än svenskfödda, barn till högre tjänstemän och barnmed två föräldrar. Kvinnor anlitar Arbetsförmedlingen mer än män (82 resp. 77procent av det totala elevmaterialet). Och elever från de gymnasiala yrkeslinjergår oftare än elever från teorilinjer till Arbetsförmedlingen. Noterbart är den högainskrivningsfrekvensen från det individuella programmet, där över 90 procent aveleverna så småningom kommer i kontakt med Arbetsförmedlingen, jämfört med76 procent från de teoretiska linjerna och 83 procent från de yrkesinriktade.

38

Total inskrivningstidAtt de två första elevpanelerna gått ut i olika arbetsmarknader märks också i densammanlagda inskrivningstiden18 vid Arbetsförmedlingen. Elevgrupp1 har i ge-nomsnitt något kortare tid i arbetslöshet och konjunkturberoende arbetsmark-nadspolitiska program19 än grupp 2 trots att den första panelen varit på arbets-marknaden 5 år längre, och trots att den andra panelen, relativt sett, innehållerbetydligt fler arbetsförmedlingsinskrivna fullföljare än den första panelen. Ned-brutet på studiestatus (fullföljt, avbrutit, ej börjat) uppvisar panel 2 likaledesgenomgående längre statistikförd tid på Arbetsförmedlingen. I viss mån kandetta visserligen bero på avsaknaden av registerdata före 1991, men den huvud-sakliga förklaringen torde vara att eleverna i panel 1 fått en bättre start på arbets-marknaden i 1980-talets högkonjunktur. Däremot har eleverna i grupp 3 betyd-ligt kortare inskrivningstider än de i grupp 2, både av kronologiska orsaker ochav arbetsmarknadsskäl.

Dagar


200

400

600

800

1000

1200

1400

Elevpanel 3 Elevpanel 2Elevpanel 1

Genomsni t t l ig t id i program och arbets löshetGenomsni t t l ig t id i program och arbets löshet

Det var stora skillnader mellan de elever som fullföljde sin gymnasieutbildningoch dem som avbröt eller inte påbörjade gymnasieutbildning. De elever som av-bröt skolgången – före eller efter gymnasiestarten – hade i genomsnitt omkring 60

18 Inskrivningstiden räknas som den sammanlagda tiden av samtliga inskrivningstillfällen.

Flertalet har varit inskrivna som arbetslösa vid Arbetsförmedlingen och därvid fått ett ar-bete, men många återkommer senare som arbetslösa.

19 Detta mått på inskrivningstiden är det som används i denna rapport. Den totala inskriv-ningstiden vid Arbetsförmedlingen blir dock längre, eftersom den även inkluderar vissaformer av arbete (bl.a. deltidsarbetslöshet, behovsanställning och anställning med lönebi-drag).

39

procent längre inskrivningstid än de som fullföljde utbildningen. I panel 2 har, tillskillnad från panel 1, de som inte påbörjat en gymnasieutbildning klart längreinskrivningstider än de som avbrutit gymnasiet. Detta kan ses som ett uttryck fördet pressade arbetsmarknadsläget under de dystra åren på 1990-talet, när det varmycket svårt att komma till rätta med de mest utsatta gruppernas situation.

Procent


10

20

30

40

50

60


Andel som var i t inskr ivna 3 år e l le r merAndel som var i t inskr ivna 3 år e l le r mer

Panel 2 är den grupp som har de längsta sammanlagda inskrivningstiderna20,av dem som inte påbörjat gymnasieskolan har 54 procent en inskrivningstid somöverskrider tre år medan i motsvarande grupp i den första panelen 43 procentvarit inskrivna längre än tre år. Även för dem som gjort avbrott i utbildningenskiljer sig inskrivningstiderna, i panel 2 var 48 procent inskrivna längre än tre årmedan motsvarande siffra för panel 1 var 45 procent.

Eftersom utbildningsnivå och inskrivningstid på Arbetsförmedlingen hör närasamman, kan man förvänta sig att de som avbrutit skolgången i förtid men som iefterhand bygger på sin utbildning till minst treårigt gymnasium (t.ex. via Komvux)på så sätt kan förkorta sina inskrivningstider. Panelstatistiken visar också att så ärfallet, och att inskrivningstiden sedan snabbt blir kortare ju högre utbildningsnivåeleverna uppnått. I genomsnitt blir dock tiderna på Arbetsförmedlingen även påeftergymnasial nivå längre för avbrytare och elever som aldrig påbörjat gymnasietän för fullföljare, eftersom eleverna i de förstnämnda grupperna ofta gått arbets-lösa en tid innan de insett behovet av påbyggnadsutbildning. Som exempel kannämnas elevpanel 1, vars fullföljare, avbrytare och elever som slutat efter grund-skolan, men som senare uppnått tvåårig gymnasiekompetens (1995), i genom-

20 Observera att inskrivningstiden avser samtliga inskrivningar på Arbetsförmedlingen efter

skolans slut. De flesta elever har varit registrerade i flera perioder (se nedan).

40

snitt var registrerade ungefär tre gånger så länge som elever som fortsatt med långhögskoleutbildning.

Dagar

FörgymnasialGymnasial 2 år

Gymnasial 3 årEftergymn <3 år

Eftergymn >3 år

0

200

400

600

800

1000

1200

1400


Antal dagar i obalansen ef terAntal dagar i obalansen ef terutbi ldningsnivå 1995, elevpanel 1utbi ldningsnivå 1995, elevpanel 1

Antalet inskrivningsperioder (en sökande får en ny period efter ha avaktuali-serats från Arbetsförmedlingen för arbete eller studier) skiljer sig också mellandem som fullföljt gymnasieutbildningen och dem som avbrutit sin skolgång. Desom fullföljt gymnasieutbildningen i de tre grupperna har i genomsnitt haft fyrainskrivningsperioder medan de som slutat skolan i förtid haft fem.

Inskrivningstid för olika sökandegrupperDen skillnad mellan könen, till männens nackdel, som på senare år karakteriseratsvensk arbetsmarknad, visar sig bl.a. i längre inskrivningstider på Arbetsförmed-lingen. När det gäller tiden i arbetslöshet och program (obalansen) hade män ca20 procent längre inskrivningstider än kvinnor. Detta gäller både dem som full-följt sina gymnasiestudier och dem som gjort avbrott.

Socialgruppstillhörighet spelar också en roll när det gäller inskrivningstiden.Elever som fullföljt gymnasieutbildningen och vars föräldrar var arbetare hade68 procent längre inskrivningstid än barn vars föräldrar var högre tjänstemän.För elever som avbrutit gymnasieutbildningen var skillnaden 56 procent, menför dem som slutat efter grundskolan var skillnaden bara 23 procent.

Det förelåg också skillnader beroende på geografiskt hemvist. Kortast inskriv-ningstid hade de som bodde i Stockholm medan de som bodde i norra Mellan-sverige hade de längsta inskrivningstiderna. Skillnaden var ca 80 procent längretid för dem som bodde i norra Mellansverige.

41

En annan viktig faktor när det gäller inskrivningstiden är den etniska bak-grunden. Elever som invandrat efter skolstarten och fullföljt sin gymnasieutbild-ning hade 20 procent längre inskrivningstid än motsvarande elever med föräldrarfödda i Sverige. När det gäller elever som avbrutit sin utbildning var dock skill-naden betydligt mindre, ca 5 procent.

5.2 Arbetslösheten

Arbetslösheten i de tre elevpanelernaDet var olika arbetsmarknader som mötte de tre elevpanelerna när de slutade sko-lan vilket också avspeglat sig i tiden i arbetslöshet. Andelen arbetslösa började ettpar år efter skolan minska sakta i elevpanel 1 och 2 medan andelen arbetslösa ipanel 3 avtog kraftigt.

Procent

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 20020

10

20

30

40

50

60


Andel arbets lösa fördelat på ElevgruppAndel arbets lösa fördelat på Elevgrupp

I diagrammet ovan redovisas andelen arbetslösa21 av respektive elevpanel.Här kan man observera att den höga arbetslösheten i början av 90-talet påverkatde båda första panelerna.

För ingen av elevpanelerna har vi data före 1991 eftersom vårt datasystemtogs i drift först då. Högkonjunkturen i slutet av 80-talet gjorde emellertid att mångaelever i panel 1 – som gick ut gymnasiet 1985/86 – fick ett åtminstone tillfälligtfotfäste på arbetsmarknaden. När luften sedan gick ur den svenska arbetsmark-naden ökade arbetslösheten från 16 procent som varit arbetslösa någon gång under1991 till 34 procent som varit arbetslösa någon gång under 1993, varefter den

21 Arbetslöshetstalen i detta kapitel avser arbetslöshet någon gång under året.

42

åter började sjunka. Enligt SCB:s statistik var 80 procent sysselsatta 1990, mentill 1993 hade sysselsättningen minskat till 68 procent.22 Det var stor skillnadmellan dem som fullföljt gymnasieutbildningen och dem som inte gjort det. Fördem som fullföljde steg arbetslösheten (enligt ovannämnda definition) till drygt 30procent 1994, men för dem som avbröt utbildningen steg den till drygt 45 procent.

Eleverna i panel 2 gick ur skolan 1990/91, när arbetsmarknadslägets utvecklingvar särskilt tydligt på väg nedåt. Enligt SCB var 44 procent sysselsatta år 1993.Detta år var 56 procent arbetslösa någon gång, varefter arbetslösheten sakta avtog.1997 – sex à sju år efter det att panel 2 slutat skolan – var andelen arbetslösa (någongång) 36 procent. Sämst var läget för dem som avbrutit sin utbildning, här vararbetslösheten som högst uppe i drygt 60 procent23. Skillnaden mellan att ha full-följt gymnasieutbildningen och att ha avbrutit eller inte börjat var inte lika stor somi panel 1. Detta kan bero på att fullföljarna i panel 1 hade starkare fäste på arbets-marknaden än fullföljarna i panel 2, som inte kom in direkt på arbetsmarknaden.Sedan 1993 har arbetslösheten sakta avtagit för båda grupperna.

Eleverna i den tredje panelen, som gick ur skolan 1996, mötte en ljusare ar-betsmarknad vilket avspeglar sig i en lägre arbetslöshet. 1997 – då arbetslöshetenvar som störst för den gruppen – var 52 procent arbetslösa någon gång underåret, men därefter avtog arbetslösheten kraftigt. 2002, alltså sex år efter gymnasiet,var den nere i 15 procent. Detta kan jämföras med nivån för elever i panel 2, somefter motsvarande tid således utgjorde 36 procent. För elevpanel 3 har vi data förhela den tid de befunnit sig på arbetsmarkanden. Här kan man observera att desom avbrutit eller inte påbörjat sin utbildning började dyka upp på Arbetsför-medlingen tre år tidigare än de som fullföljt. När arbetslösheten var som högst1997 var det inte minst de som avbrutit sin utbildning som låg högt. 57 procentav dessa var arbetslösa någon gång under detta år medan av dem som fullföljt 52procent var arbetslösa någon gång. Fem år senare var 23 procent av dem somavbrutit och 14 procent av dem som fullföljt kvar i arbetslöshet (någon gångunder året).

22 En individ kan finnas med i både AMS register över arbetslösa (arbetslös någon gång

under året) och SCB:s över sysselsatta (sysselsatt i november).23 Det är alltid stor skillnad mellan andelen personer som varit arbetslösa någon gång under

ett år och den genomsnittliga arbetslösheten under året, vilket är den nivå som vanligenredovisas. År 1998 var t.ex. 11,3 procent av dem som fanns på arbetsmarknaden hela åretarbetslösa någon gång under året, och bland dem som fanns på arbetsmarknaden 1-49veckor var 34,6 procent arbetslösa. Den genomsnittliga arbetslösheten under året uppgicktill 6,5 procent.

43

ArbetslöshetstidFör de elever som skrevs in på Arbetsförmedlingen har den genomsnittliga in-skrivningstiden i arbetslöshet beräknats för de tre panelerna. Arbetslöshetstidenborde skilja sig mellan de olika grupperna beroende på hur lång tid de varit utepå arbetsmarknaden. Mellan elevpanel 3 och de båda andra finns en sådan skill-nad men inte mellan panel 1 och 2. Att det inte är någon större skillnad mellan detvå första grupperna beror dels på att uppgifter om inskrivningstiderna före 1991saknas till följd av tidigare manuella system, dels på att de mött olika arbets-marknader, vilket antagligen är huvudorsaken.

Dagar


100

200

300

400

500

600

700

800

900


Medel t id i a rbets löshet förde la t Medel t id i a rbets löshet förde la t på e levgrupp och skolstatuspå e levgrupp och skolstatus

Det framgår klart av ovanstående diagram att de elever som avbrutit sin skol-gång i förtid har längre tid i arbetslöshet än fullföljarna. Detta gäller särskilt förpanel 2 som gick ut under 1990-talets krisår. Inom denna panel hade exempelvisde som inte påbörjat gymnasiet nästan dubbelt så lång arbetslöshetstid som desom fullföljt utbildningen. Elever från panel 2 som slutat skolan i förtid har haftmycket svårt att komma in på arbetsmarknaden, 25 procent av dessa har varitarbetslösa totalt 3 år eller längre.

Elevpanel 3 har inte lika lång genomsnittstid men även här är det tydligaskillnader mellan dem som fullföljt skolan och dem som inte har fullföljt. Avdem som avbrutit gymnasiet har 25 procent varit arbetslösa ett år eller mer.

Arbetslösheten fördelad över grupperEn analys av arbetslösheten utifrån socialgrupp visar att de elever som kommerfrån familjer med arbetare i större utsträckning blir arbetslösa och blir längre kvarpå förmedlingen. Bäst klarar sig elever från familjer med högre tjänstemän. Aveleverna med arbetarbakgrund i den tredje panelen (med ordinarie avgångsår

44

1997) var sålunda 17 procent arbetslösa år 2002, jämfört med bara 9 procent avbarnen till högre tjänstemän. Rätt påtagliga skillnader föreligger också inom deandra elevpanelerna. I panel 1 (med avgångsår 1985 eller 1986) var t.ex. 9 resp.6 procent arbetslösa år 2002, och i panel 2 (med avgångsår 1990 eller 1991) varmotsvarande nivåer 12 resp. 8 procent. När det gäller eleverna med någon högtjänsteman som förälder är det här huvudsakligen bland dem som avbrutit sinastudier som det fortfarande finns personer som har svårt att få fäste på arbets-marknaden.

De utomeuropeiska invandrarna har klart högre arbetslöshet än de europeisktfödda. I den tredje panelen var arbetslösheten 2002 för utomeuropeiskt födda 20procent, jämfört med 15 procent bland de svenskfödda och 14 procent av övrigaeuropeiskt födda.

Det undersökta materialet visar inga större skillnader mellan männens ochkvinnornas arbetslöshet. Möjligen kan man dra slutsatsen att männens arbetslös-het under de första åren efter skolgången är något högre än kvinnornas, men attden därefter sjunker något snabbare. Detta innebär för de två första panelernasdel att en något högre andel av kvinnorna än av männen varit arbetslösa någongång under 2002, något som sammanhänger med att kvinnorna har fler (menkortare) arbetslöshetsperioder än männen.

I samtliga paneler var 2002 års arbetslöshet betydligt högre bland elevernafrån de yrkesförberedande linjer än från de teoretiska. Av de förstnämnda var 20procent arbetslösa, av de senare 9 procent. Detta beror emellertid till stor del påatt många elever från teoretiska linjer påbörjat högre utbildning.

De arbetshandikappade har ofta en lång väg fram till en någorlunda fast anknyt-ning till arbetslivet. År 2002 var sålunda nästan hälften av de arbetshandikappade iden tredje panelen arbetslösa, oavsett om de fullföljt eller avbrutit sina gymnasie-studier. För de två första panelerna, där eleverna alltså haft längre tid av arbets-sökande och vägledningsinsatser bakom sig, låg nivåerna på 16 resp. 20 procent,även detta emellertid långt över nivåerna för de icke arbetshandikappade. Somhögst låg nivåerna i panel 2 och 3 på drygt 70 procent (1993 resp. 1998).

Barn till ensamstående föräldrar hade 2002 något högre arbetslöshet än övrigaelever, vilket gäller samtliga paneler. I panel 3 var 19 procent från enförälders-familjerna arbetslösa, jämfört med 15 procent av panelens övriga elever.

De regionala variationerna är stora. Medan 6 procent av de elever som varbosatta i Stockholms län registrerades som arbetslösa 2002, låg motsvarande nivåer iskogslänen på 15 à 20 procent. När det gäller norra Norrland är arbetslösheten ielevpanel 3 så hög som nästan 30 procent.

45

Procent

MänKvinnor

ArbetareHögre tjm

Utomeur föddaArbetshand

Ensamföräldrar0

10

20

30

40

50


Elevpanelernas re la t iva arbets löshetElevpanelernas re la t iva arbets löshet2002 för några utvalda grupper2002 för några utvalda grupper

5.3 Övriga utan arbeteUtöver dem som registreras som arbetslösa finns en grupp av personer utanarbete som för närvarande inte kan söka arbete aktivt men som för sin utkomst ärberoende av Arbetsförmedlingen. Dessa bokförs i Arbetsförmedlingens datare-gister som tillhörande sökandekategori 14, och hit hör personer som är särskiltsvårplacerade på arbetsmarknaden samt personer som är på väg in i eller ut frånarbetslivet. Av fullföljarna i elevpanel 2 och 3 (där fullständig statistik finns förstörre delen av tiden efter skolgången) har 32 procent någon gång tillhört dennakategori, liksom 43 procent av avbrytarna och 37 procent av dem som slutat eftergrundskolan. Avbrytarna och de som inte påbörjat gymnasiet har dessutomtillbringat betydligt längre tid än fullföljarna i denna sökandekategori. Dessafakta framhäver ytterligare svårighetsgraden i arbetsmarknadssituationen för deelever som avbrutit sin skolgång i förtid.

46

Dagar


50

100

150

200

250


Tid i sökandekategor i 14 (övr iga utan arbete) T id i sökandekategor i 14 (övr iga utan arbete) i o l ika e levgrupperi o l ika e levgrupper

47

6 Arbetsförmedlingens insatser

6.1 Arbetsmarknadsutbildning

Jämförelse mellan panelernaAv deltagarna i elevpanelerna är det de som avbrutit sin gymnasieutbildning som istörst utsträckning deltagit i arbetsmarknadsutbildning. I elevpanel 1 och 2 har35 resp. 40 procent av dessa elever deltagit i någon sådan utbildning. Detta skalljämföras med dem som fullföljt gymnasiet, där 20 resp. 27 procent deltagit i någonutbildning. Ungefär hälften av dem som genomgått arbetsmarknadsutbildning hargjort detta bara en gång, men det finns också rätt många som avverkat ett flertalutbildningar.

Procent


10

20

30

40

50


Andel sökande som del tagi t i u tb i ldningAndel sökande som del tagi t i u tb i ldning

Av dem som deltagit i utbildning är det avbrytarna från panel 1 som har delängsta tiderna i utbildning, och inom panel 1 och 2 är det fullföljarna i panel 2 somhar den kortaste tiden. I elevpanel 3 är det däremot de som fullföljt gymnasieut-bildningen som har den längsta tiden i arbetsmarknadsutbildning. Till detta kanmöjligen ha bidragit de på senare tid skärpta kraven på resultat av utbildnings-satsningarna, vilket reducerat antalet utbildningar och aktualiserat andra åtgärderän utbildning för skoltrötta elever.

48

Dagar


50

100

150

200

250

300

350


Medel t id i u tb i ldn ing för dem som del tag i tMedel t id i u tb i ldn ing för dem som del tag i t

Skillnader mellan grupperFör att undersöka skillnader mellan olika grupper av elever såsom kön, familje-bakgrund, etnicitet och bostadsort har eleverna från panel 1 och 2 valts eftersom dehar haft möjlighet att vara längst på Arbetsförmedlingen.

Vad beträffar skillnader mellan könen är det männen som i något högre ut-sträckning deltagit i utbildning. 27 procent av männen och 25 procent av kvinnornahar deltagit. Männen har något längre tid i utbildning, vilket huvudsakligen gällerdem som fullföljt och dem som inte påbörjat gymnasieskolan. För dem som av-brutit sin gymnasieutbildning är skillnaden obetydlig.

När det gäller etnisk24 bakgrund finns det stora skillnader. Elever som full-följt gymnasieutbildningen och invandrat före skolåldern har längst tid i arbets-marknadsutbildning, medan de som har föräldrar där båda är födda i Sverige harden kortaste tiden. Av dem som avbrutit sina gymnasiestudier är det elever somär födda i Sverige och har en förälder född i Sverige som har längst tid i utbild-ning medan de som invandrat efter skolåldern har kortast tid. Det är också elevermed invandrarbakgrund som i högre utsträckning genomgår arbetsmarknadsut-bildning, mellan 30 och 36 procent av de eleverna har deltagit i någon sådanutbildning. Av de elever med föräldrar födda i Sverige har 25 procent deltagit iarbetsmarknadsutbildning.

24 Eleverna har delats in i följande grupper: 1. Född i Sverige - ingen förälder svensk, 2.

Född i Sverige - en förälder svensk, 3. Båda föräldrarna svenskar, 4. Invandrat före skolål-dern, 5. Invandrat efter skolåldern.

49

Det finns ett tydligt samband mellan socialgruppstillhörighet och deltagandei arbetsmarknadsutbildning. Elever från arbetarhem deltar i högre utsträckning,drygt 44 procent, i utbildning. För barn till företagare samt tjänstemän på lägrenivå och mellannivå var andelen som deltog ca 25 procent. Detta kan jämförasmed barn till högre tjänstemän där bara 16 procent deltog i en arbetsmarknadsut-bildning.

Det finns också geografiska skillnader. Elever som år 2000 bodde i övre Norr-land deltog i hög utsträckning i utbildning, drygt 41 procent, medan elever frånstorstadsområden och då framför allt Stockholm i betydligt lägre. Andelen stock-holmare i utbildning var 15 procent, och andelarna för Skåne och Västra Göta-land 25 procent. För övriga delar av riket varierade andelarna mellan 30 och 34procent.

Av det föregående kan dras slutsatsen att arbetsmarknadsutbildningen fram-för allt har riktats mot grupper som har särskilda svårigheter att finna en solidplattform på arbetsmarknaden. Man kan således med stöd av föreliggande rapp-ort på goda grunder hävda att utbildningsinsatserna under den undersökta perio-den i första hand haft en sökandeinriktad profil.

6.2 Aktivitetsstöd

Jämförelse mellan panelernaDet är till elevpanel 2 som olika former av aktivitetsstöd25 har riktats i störstutsträckning. 55 procent har någon gång haft ett sådant stöd. För panel 1 och 3 ärmotsvarande nivåer 18 resp. 30 procent. Det är de som avbrutit eller aldrig på-börjat sin gymnasieutbildning som i störst utsträckning deltagit i stödet, vilketgäller alla tre panelerna.

25 Till aktivitetsstöd räknas här följande nuvarande och tidigare arbetsmarknadspolitiska

program: rekryteringsstöd, anställningsstöd (av olika slag), invandrarpraktik, arbetspraktik,arbetsplatsintroduktion, ungdomspraktik, ungdomsintroduktion och ungdomsgaranti.

50

Procent


10

20

30

40

50

60

70


Andel e lever som de l tag i t i ak t iv i te tsstödAndel e lever som de l tag i t i ak t iv i te tsstöd

Under den period i början på 1990-talet som eleverna i panel 2 kom ut på ar-betsmarknaden steg ungdomsarbetslösheten kraftigt, upp till en fjärdedel av ungdo-marna var arbetslösa. Regering och riksdag avsatte då extra resurser för att minskaarbetslösheten bland ungdomar. Detta förklarar varför andelen elever i panel 2 i såstor utsträckning deltagit i aktivitetsstöd. Det var just den gruppen, 17 till 25 år,som stöden riktade sig till. Under den här perioden införde man dessutom det 3-åriga gymnasiet för att möta de snabbt ökande kompetenskraven i arbetslivet, bl.a.i syfte att nedbringa ungdomsarbetslösheten.

Dagar


50

100

150

200

250

300

350


Medel t id i ak t iv i te tss töd för dem som de l tag i tMede l t id i ak t iv i te tss töd för dem som de l tag i t

Eleverna från panel 2 har också de längsta tiderna i aktivitetsstöd där de sominte antogs till gymnasieutbildningen har den allra längsta genomsnittstiden. Skill-

51

naden i tid inom grupperna mellan dem som fullföljt och dem som avbrutit är inteså stora.

Eftersom det framför allt är elever från panel 2 som deltagit i aktivitetsstöd hardenna grupp studerats särskilt med avseende på eventuella skillnader inom gruppen.

Skillnader mellan grupperÄven när det gäller deltagande i aktivitetsstöd finns även här tydliga samband medsocialgruppstillhörigheten. Elever från arbetarhem har haft störst andel i stödet,62 procent har någon gång deltagit. Det är också den gruppen som hade denlängsta tiden i stödet. För barn till lägre- och mellantjänstemän samt företagaredeltog mellan 52 och 55 procent i stödet. Av barn till högre tjänstemän deltog 41procent.

När det gäller den geografiska spridningen är det framför allt elever från norraMellansverige och mellersta Norrland som deltagit, här har ca 65 procent någongång haft ett aktivitetsstöd. Det är också eleverna från mellersta Norrland som harde längsta tiderna i stödet, och det gäller framför allt dem som slutat efter grund-skolan. För elever från Stockholm var andelen elever som fått aktivitetsstöd 41procent, och för övriga delar av landet varierade andelen mellan 53 och 61 pro-cent. Detta visar att det var i Stockholm som det var lättast att komma ut på ar-betsmarknaden.

Det finns påtagliga skillnader mellan olika etniska grupper när det gäller tid iaktivitetsstöd. Elever födda i Sverige av utlandsfödda föräldrar har den längstatiden medan elever med svenska föräldrar har den kortaste tiden.

Inga nämnvärda skillnader mellan manliga och kvinnliga elever har uppmätts idet sammantagna panelmaterialet.

52

7 Arbetsförmedlingens resultat

7.1 Arbetsplaceringar

Målet är arbeteDet yttersta målet för all förmedlingsverksamhet är att placera alla arbetssökandei arbete, och det är detta som är avgörande för hur resultaten av arbetsförmed-lingarnas insatser skall bedömas. Det är emellertid rätt vanskligt att fastställa någotentydigt mått på dessa resultat. Många av dem som finner ett arbete kommer senaretillbaka till förmedlingarna, t.ex. på grund av tidsbegränsad anställning eller miss-nöje med arbetet. Andra kan efter arbetets slut försvinna ur arbetskraften, t.ex.genom att gå till någon utbildning. Å andra sidan kan personer som lämnat Ar-betsförmedlingen av andra orsaker än arbete så småningom på eget bevåg tasteget in i arbetslivet. I denna utredning har emellertid som resultatmått använtsavaktualiseringsorsaken vid den hittills senaste utskrivningen från Arbetsför-medlingen.

Andelen elever som hösten 2002 inte längre var inskrivna på förmedlingarnaskilde sig inte mycket mellan de tre elevpanelerna, däremot fanns skillnader mellandem som fullföljt gymnasiestudierna och dem som avbrutit sin skolgång. Av deförstnämnda hade ca 85 procent skrivits ut, av de senare ca 75 procent26. Dessutomhade i fullföljarna i allmänhet lämnat Arbetsförmedlingen tidigare än avbrytarna.Sålunda hade nästan hälften av de fullföljare i elevpanel 1-2 som inte längre äraktuella vid förmedlingarna skrivits ut redan före den högkonjunktur som tog fartunder 1998, jämfört med knappt en tredjedel av övriga elever.

26 Andelar av de fullföljare och avbrytare som någon gång varit inskrivna vid Arbetsförmed-

lingen.

53

Procent


10

20

30

40

50

60


Arbetsplacer ingar i andel avArbetsplacer ingar i andel avsamt l iga inskr ivna e leversamt l iga inskr ivna e lever

Om denna bild kompletteras med uppgifter om utskrivningsorsakerna framstårskillnaderna mellan fullföljare och avbrytare ännu tydligare. 64 procent av dem somavaktualiserats av de två första panelernas fullföljare har gått till arbete, jämfört med54 procent av avbrytarna. Det är framför allt när det gäller tillsvidareanställningarsom fullföljarna uppvisar klart bättre resultat. Ytterst få av fullföljarna övergår tillSamhall, mot 1-2 procent av dem som inte påbörjat gymnasiestudier. Även anställ-ning med lönebidrag – som dock inte medför avaktualisering från Arbetsförmed-lingen – är betydligt vanligare bland elever som avbrutit sin skolgång i förtid.

Stora skillnader mellan olika elevkategorierOavsett elevpanel och gymnasieresultat är det något fler manliga än kvinnliga eleversom skrivits ut från arbetsförmedlingarna. Dessutom är det fler män än kvinnorsom avaktualiserats till arbete, något som är särskilt tydligt bland dem som intepåbörjat gymnasium.

De svenskfödda avaktualiseras i något högre grad än invandrarna, och någotfler av de svenskfödda går därvid till arbete.

Barn till ensamstående föräldrar uppvisar något sämre resultat än övriga elevervad gäller arbetsplacering.

Generellt gäller att fler elever från de teoretiska gymnasielinjerna än från yr-keslinjerna är utskrivna från arbetsförmedlingarna. Av elever från yrkeslinjer haremellertid överlag en större andel gått till arbete än av elever från teoretiska linjer.Detta är särskilt accentuerat i elevpanel 3, där många av teorilinjernas elever över-gått från Arbetsförmedlingen till reguljära utbildningar. Det kan noteras att detbland eleverna från yrkeslinjer råder stora skillnader mellan fullföljare och av-

54

brytare, vilket dock delvis kan bero på osäkerhet i klassificeringen av de sist-nämndas avaktualiseringsorsaker.

Skillnaden mellan arbetshandikappade och övriga elever är betydande. Av deicke arbetshandikappade i de tre elevpanelerna har ca 85 procent lämnat arbets-förmedlingen, men av de arbetshandikappade betydligt färre. Dessa uppvisardessutom stora variationer mellan de olika panelerna, från 34 procent i panel 3till 62 procent i panel 1. Detta hänger samman med att de arbetshandikappadeofta behöver lång tid på Arbetsförmedlingen för att finna lämplig sysselsättning.Dessutom sysselsätts en stor del av dem i anställning med lönebidrag, vilket inne-bär fortsatt kontakt med Arbetsförmedlingen. Av dem som avaktualiserats (frånde två första panelerna) har ca 40 procent fått arbete – rätt ofta genom Samhall –jämfört med 60-65 procent av de icke arbetshandikappade. Skillnaderna är mestuttalade bland dem som avbrutit sin utbildning.

Procent


5

10

15

20

25

30


Arbetsplacer ingar i andel av samtl igaArbetsplacer ingar i andel av samtl igaarbetshandikappade inskr ivna e leverarbetshandikappade inskr ivna e lever

Andelen av eleverna som fortfarande hade kontakt med Arbetsförmedlingen år2002 varierade starkt mellan regionerna. I Stockholms län var knappt 7 procent avpanelernas elever inskrivna, i skogslänen däremot ca 20 procent. Även om Stock-holms län sålunda hade en hög avaktualiseringsfrekvens var emellertid andelen avavaktualiseringarna som avsåg arbete relativt låg i Stockholm – näst lägst efterSkåne – och högst i de mellersta skogslänen. Sammantaget innebär dock detta attStockholms län, tillsammans med bl.a. Smålandslänen och Västra Götalands län,uppvisade de mest positiva resultaten vad beträffar övergångar från Arbetsförmed-lingen till arbete, medan de sämsta resultaten noterades i Skåne län.

55

7.2 Övergångar till utbildningÄven om arbete är huvudmålet för arbetsförmedlingsverksamheten, behövs detofta kompletterande utbildning för att nå dit. Ibland räcker det med kurser inomarbetsmarknadsutbildningens ram, men i synnerhet när det gäller längre utbild-ningar är man hänvisad till det reguljära utbildningssystemet. Därför kan det haett visst intresse för denna rapport att jämföra olika elevgrupper med avseende påavaktualiseringar till reguljär utbildning.

Generellt sett är övergångarna till utbildning vanligare i de senare elevpane-lerna, vilket kan ses som ett uttryck för att kompetenskraven på arbetsmarknadenökat undan för undan och att antalet lediga platser utan krav på utbildning blivitfärre. Det är framför allt elever från teoretiska linjer som i stigande omfattningbehöver förstärka sin kompetens via påbyggnadsutbildning.

I samtliga paneler är andelen kvinnor som gått till utbildning större än andelenmän, vilket sammanhänger med att männen i högre grad påbörjar ett arbete direktoch i mindre omfattning än kvinnorna söker sig till någon form av utbildning(t.ex. Kunskapslyftet). I panel 2 och 3 finns en tendens, främst bland männen, att desom fullföljt gymnasium oftare än övriga elever gått till utbildning.

Andelen avaktualiserade arbetshandikappade i de tre panelerna som går tillutbildning är låg, bara 3 procent i genomsnitt, jämfört med 11 procent bland ickearbetshandikappade.

Procent

Ep 1 yrk Ep 1 teor Ep 2 yrk Ep 2 teor Ep 3 yrk Ep 3 teor0

20

40

60

80

100

ÖvrigtUtbildningArbete

Utskr ivn ingsorsaker f rån Af för e leverUtskr ivn ingsorsaker f rån Af för e leverf rån o l ika panelgrupper och gymnasie l in jerf rån o l ika panelgrupper och gymnasie l in jer

56

8 SlutsatserResultaten av elevstudierna påvisar en mycket tydlig samvariation mellan fullföljandetav gymnasiestudierna och etableringen i arbetslivet. De elever som fullföljt gymnasie-utbildningen har betydligt större utsikter att lyckas på arbetsmarknaden än de somavbrutit sina studier. Sämst har det i allmänhet gått för de elever som aldrig påbörjatnågra gymnasiestudier. Denna grupp utgör numera en mycket liten minoritet avskolungdomarna, och det finns i regel speciella skäl till att dessa elever inte kan beredastillfälle till ytterligare studier. Den kraftiga nedgången de senaste åren i antalet eleversom inte påbörjat gymnasiestudier har emellertid resulterat i en ökad avbrottsfrekvensinom gymnasieskolan, men som helhet har andelen elever som inte fullföljt gymnasie-utbildningen minskat på senare tid. Förbättringen är emellertid delvis skenbar eftersomallt fler av dem som fullföljer gymnasiestudierna saknar fullständiga slutbetyg.

Bland dem som avbryter sin skolgång i förtid är vissa grupper klart överrepre-senterade. Hit hör bl.a. barn till föräldrar utan längre utbildning, barn till ensamståendeföräldrar, elever med invandrarbakgrund och funktionshindrade elever. Dessa grupperriskerar dessutom ofta att drabbas hårdare i arbetslivet än andra av ett misslyckande iskolstudierna. Här är svårigheterna i skolan ofta en del av en mer allmän social proble-matik och kan kräva ett stort mått av speciella stödinsatser. Många gånger blir proble-men tydliga redan i grundskolan, med bl.a. svaga slutbetyg i årskurs 9 som följd.

Svårigheterna på arbetsmarknaden kan bli långvariga och kännbara. Arbets-löshetsrisken ökar, och vanligen förblir avbrytarna i arbetslöshet eller arbetsmark-nadspolitiska program längre tid än de som fullföljt gymnasieskolan. En rätt vanligutveckling är att de elever som avbrutit sina studier först efter några år utan fastareanknytning till arbetslivet – som arbetslösa, programdeltagare, behovsanställda etc. –inser det nödvändiga i att skaffa sig formella utbildningsmeriter och börjar därförstudera vid t.ex. Komvux. Detta är givetvis bättre än att passivt vänta på ett gynn-sammare arbetsmarknadsläge, men dessa elever är ändå i en ogynnsammare situa-tion än de som fullföljt gymnasiestudierna med någorlunda goda betyg. I varje fallblir följden av den avbrutna skolgången förlängda studietider och ökade studie-skulder, och i många fall dessutom försämrade karriärmöjligheter och en anpass-ning till en lägre lönenivå än vad som annars hade blivit fallet.

Avhoppen från skolutbildningen medför inte bara negativa konsekvenser för ele-verna själva, utan utgör också ett betydande samhällsekonomiskt problem. Med enkalkylerad skillnad i sysselsättningsgrad på 18 procentenheter mellan fullföljarna ochdem som inte genomfört en fullständig gymnasieutbildning i ungdomsåren (ochderas antal beräknas till ca 20 000 per årskull) erhålls ett sysselsättningsbortfall pånärmare 4 000 per år. Detta motsvarar en förlust i arbetade timmar på 0,09 procent.

57

Kostnaden i form av produktionsbortfall27 uppgår därmed till cirka 2 miljarder kronorper år. Med ett antagande att andelen avbrytare är oförändrad över tio år och att skill-naden i sysselsättningsgrad är densamma som i elevpanelerna uppgår kostnaden tillcirka 20 miljarder kronor under det närmaste decenniet. Den högre arbetslöshetsni-vån hos avbrytarna påverkar också allokeringen av resurser till välfärdssystemen. Engrov beräkning ger vid handen att kostnaden för de offentliga budgetarna uppgår tillåtminstone 400 miljoner kronor per årskull – fyra miljarder på tio år – vilket snarast ären försiktig beräkning. Till detta kommer ökade utbildningskostnader, bortfallandeskatteunderlag mm, kostnader som är svåra att exakt kvantifiera.

Den höga avbrottsfrekvensen i skolutbildningarna och dess följder på arbets-marknaden innebär också ett betydande slöseri med arbetskraftsresurser. I en tid dåarbetskraftsdeltagandet av demografiska skäl kommer att krympa – och inom mångayrken förorsaka rekryteringsproblem – är det mycket angeläget att utan onödigadröjsmål utrusta så många människor som möjligt med kompetensresurser sommotsvarar arbetsgivarnas krav. Inte minst gäller detta invandrarna, bl.a. därför attarbetskraftsinvandring av många ses som en av få utvägar ur detta framtida dilemma,och därför att denna invandring inte bara berör potentiella resurspersoner utan ävenderas närmaste anhöriga. I själva verket kommer den eventuella framtida befolk-ningstillväxten helt och hållet att bestå av invandring.

Att sänka avbrottsfrekvensen i gymnasieskolan och underlätta situationen förelever med skolsvårigheter är emellertid ett komplext problemområde som berörflera olika politikområden. Det kan t.ex. gälla familje- och socialpolitiken, där bl.a.ensamföräldrarnas ekonomiska och sociala situation kan behöva ses över. Skolpoli-tiken är givetvis ett mycket betydelsefullt utvecklingsområde, där det är av störstavikt att med olika medel öka elevernas genomströmningstakt och i högre grad änhittills anpassa utbildningen efter samhällets och arbetsgivarnas krav, så att en tids-ödande rundgång mellan olika kurser inom skolans och vuxenutbildningens ram kanundvikas. Dessutom är en ökad flexibilitet viktig inte minst för att tillgodose demångskiftande behoven hos olika elever i ett mångkulturellt samhälle. Särskildapedagogiska alternativ för de funktionshandikappade kan behöva vidareutvecklas.Det är också av största vikt att stödja skoltrötta och studiesvaga elever redan i grund-skolan för att förebygga att problem uppstår i gymnasiet. Bostadspolitiken har enviktig uppgift när det gäller att undvika segregation av de utsatta grupperna i samhället.Och inte minst krävs en kraftfull arbetsmarknadspolitik för att fånga upp dem somredan har misslyckats i skolan och höja deras teoretiska och praktiska kompetensmed sikte på att varaktigt inlemma dessa personer i arbetslivet.

27 Produktionsbortfallet varierar något mellan elevpanelerna. Vår kalkyl avser ett genomsnitt

för de tre panelerna. Kostnaderna är beräknade i 2002 års penningvärde.

58

Bilaga: undersökningens viktsystemDe vikter SCB använt sig av kan indelas i tre delar: kompensation för bortfall,uppvägning till kommunvärden och uppvägning av kommunvärden till stratum-värden.

1. Kompensation för bortfallSvarsbortfall medför systematiska fel vid analysen av undersökningar, både viduppskattning av populationens fördelning i form av frekvenstabeller och vid upp-skattning av medelvärden, totalvärden och andelen element med viss egenskap.Ett sätt att handskas med bortfall är viktjustering. Det innebär att högre än ”normala”vikter används vid estimationen bland de svarande för att kompensera för devärden som förlorats på grund av bortfall.

Bortfallet av elever kan indelas i två kategorier: dels sådana som finns i klasserdär ingen i klassen svarat och dels sådana som finns i klasser med minst en sva-rande.

1.1 Kompensation för bortfall inom svarsklasser

hijs

hij

N

Nw =1 , antal elever i klassen /antal elever i klassen som svarat

1.2 Kompensation för bortfall av hela klasser inom en kom-mun

his

hi

n

nw =2 , antal elever i utvalda klasser i kommunen /antal elever i

svarsklasser i kommunen

2. Uppvägning till kommunvärden

hi

hi

m

Mw =3 , antal klasser i kommunen /antal utvalda klasser i

kommunen

3. Uppvägning av kommunvärden till stratumvärden

hi

wπ14 = , inverterad urvalssannolikhet för kommun hi

Följande vikter för elever skall användas när man vill vikta materialet till

59

Riksnivå: hela materialet viktas med 4321 wwww

Stratumnivå: materialet i aktuellt stratum (aktuella strata) viktas med4321 wwww

Kommunnivå: materialet i aktuell (a) kommun (er) viktas med321 www

Klassnivå: materialet i aktuell (a) klass (er) viktas med 1w

60

Förteckning över AMS rapportserier från AMS

Ura 2001:1 Var finns jobben 2001? Rekv nr 802521Ura 2001:2 Utvärdering av 1995 års nystartade företag – En

jämförelse mellan företag som fick bidrag frånArbetsförmedlingen och övriga nystartade företag Rekv nr 802554

Ura 2001:3 Arbete för nöjes skull – Var finns jobben inomupplevelsenäringen? Rekv nr 802555

Ura 2001:4 Arbetsmarknadsutsikterna för år 2001 och 2002 Rekv nr 802595Ura 2001:5 Rätt man på fel plats – en studie av arbetsmark-

naden för utlandsfödda akademiker som invandratunder 1990-talet Rekv nr 802599

Ura 2001:6 Var finns jobben 2001/2002? Rekv nr 802600Ura 2001:7 Arbetsmarknadsutbildningen 1999 – effekter

för individen Rekv nr 802616Ura 2001:8 Arbetsförmedlingens marknadsandelar

1999 och 2000 Rekv nr 802619Ura 2001:9 Arbetsmarknadsutsikterna för år 2002 Rekv nr 802651Ura 2002:1 Var finns jobben 2002? Rekv nr 802663Ura 2002:2 Första året med Aktivitetsgarantin

– En utvärdering av Aktivitetsgarantins effekter Rekv nr 802690Ura 2002:3 Den framtida personalförsörjningen inom vård

och omsorg - Tillgång och rekryteringsbehovtill år 2015 Rekv nr 802699

Ura 2002:4 Arbetsmarknadsutsikterna för år 2002 och 2003 Rekv nr 802700Ura 2002:5 Var finns jobben år 2002/2003? Rekv nr 802701Ura 2002:6 Utvärdering av Pilotprojektet för arbetslösa

invandrare - Ett försök med samverkan mellanbemanningsföretag och arbetsförmedling Rekv nr 802730

Ura 2002:7 Arbetsmarknaden för utomnordiskamedborgare i siffror Rekv nr 802731

Ura 2002:8 Arbetsmarknadsutsikterna för år 2003 Rekv nr 802745Ura 2002:9 Den framtida personalförsörjningen inom bygg.

och anläggning – Tillgång och rekryterings-behov till år 2015 Rekv nr 802746

Ura 2002:10 Effekter av jobbsökarinsatser via nätet– Erfarenheter från ett kontrollerat experiment Rekv nr 802747

Ura 2003:1 Geografisk rörlighet och arbetsgivarbyten Rekv nr 802770Ura 2003:2 Var finns jobben 2003? Rekv nr 802774Ura 2003:3 Den framtida personalförsörjningen inom

utbildning – Tillgång och rekryteringsbehovtill år 2015 Rekv nr 802756

Ura 2003:4 Arbetsmarknadsutbildning 2002 – Uppföljningav deltagare som slutat arbetsmarknadsutbildningandra kvartalet 2002 Rekv nr 802785

Ura 2003:5 Arbetsmarknadsutsikterna för år 2003 och 2004 Rekv nr 802796

61

Ura 2003:6 Att söka jobb och arbetskraft på www.ams.se- Om betydelsen av Arbetsförmedlingens internet-nettjänster på arbetsmarknaden - Sammanfattning Rekv nr 802814

Ura 2003:7 Att söka jobb och arbetskraft på www.ams.se- Om betydelsen av Arbetsförmedlingens internet-nettjänster på arbetsmarknaden Rekv nr 802815

Ura 2003:8 Arbetsmarknaden för personer som avbrutit sinagymnasiestudier Rekv nr 802816

Ura 2003:8

Rapporten har rekv.nr 802 816

Serien Ura innehåller två återkommanderedovisningar per år av ”Arbetsmarknadsutsikterna”och ”Var finns jobben” samt redovisningar från olika

utredningar som utförs inom AMS.

Rapporten kan också beställas från AMS Närservice,Box 6, 646 21 Gnesta, fax 0158-24 51 36.

E-mail: [email protected] 50 kr per rapport. Frakt tillkommer.

Documents

Arbetsmarknaden för personer som avbrutit sina gymnasiestudier · 3.1 UTBILDNINGSNIVÅN ÅR 2000 ... utvärderingsavdelning, har gett viktiga råd och impulser till det löpande