”Titta! Jag bygger en sol till mitt hus” En studie om barns konstruktionslek i förskolan

”Look! I’m building a sun to my house”

A study about childrens constructionplay in preschool

Sofie Pettersson

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap

Förskollärarprogrammet

Grundnivå 15 hp

Handledare: Maria Åström

Examinator: Karin Franzén

2015-06-24

Abstract

The purpose of the study is to contribute with knowledge about how children aged 4-5 years

build in preschool, what attracts the play and what they use their designs to. While also

looking at whether it differs something between girls and boys construction play.

For the study, participant observation was selected as the method and observations have been

conducted in the mornings and afternoons, after the children taken breakfast and snacks.

Participant observation was chosen as the method because I wanted to be able to question the

children things while I observed in order to get as broad picture as possible out of the

construction play, but also to get a picture from the children's perspective.

The results show that childrens construction play is a big part of the everyday life in

preeschool, and is characterized by many different factors, such as fine motor abilities,

concentration and of course much play between children. Children are not aware of how

important the game is for the construction of their own experiences and learning, but see it as

a fun activity they love to engage in because they think it's fun and that they are good at what

they do. Differences emerge between boys and girls play and is most clear when the girls and

boys play together.

Keywords

Design, free construction play, early childhood, preschool.

Sammanfattning

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn i åldern 4-5 år bygger i förskolan,

vad som lockar med leken och vad de använder sina konstruktioner till. Även titta på om det

skiljer sig någonting mellan flickornas och pojkarnas bygglek.

För studien har deltagande observation valts som metod och observationerna har genomförts

på förmiddagar och eftermiddagar efter att barnen intagit frukost och mellanmål. Deltagande

observation valdes som metod då jag ville ha möjlighet att kunna fråga barnen saker under

tiden jag observerade för att kunna få så bred bild som möjligt utav byggleken men även få

svar ur barnens perspektiv.

Resultatet visar att barnens bygglek är en stor del av vardagen på förskolan och präglas av

många olika faktorer, så som finmotorik, koncentration och givetvis mycket lek emellan

barnen. Barnen är inte medvetna om hur viktig byggleken är för deras egna erfarenheter och

lärande, utan ser det som en rolig aktivitet de gärna ägnar sig åt för att de tycker det är kul och

att de är duktiga på det de gör. Skillnader framkommer mellan pojkarnas och flickornas lek

och är som mest tydliga när flickorna och pojkarna leker tillsammans.

Nyckelord

Förskola, artefakt, fria byggleken, proximal utvecklingszon.

Innehållsförteckning Inledning .......................................................................................................................... 1

Syfte ........................................................................................................................................ 2 Frågeställningar ............................................................................................................................................. 2

Forsknings- och litteraturgenomgång ................................................................................ 3

Tidigare forskning och litteratur ................................................................................................ 3 Hur byggleken ser ut i förskolan .................................................................................................................... 3 Skillnaden mellan flickor och pojkar .............................................................................................................. 5

Begreppsförklaring ................................................................................................................... 6 Konstruktionslek ............................................................................................................................................ 6

Teoretiska utgångspunkter ........................................................................................................ 6 Sociokulturellt perspektiv .............................................................................................................................. 6 Proximal utvecklingszon ................................................................................................................................ 7 Artefakter....................................................................................................................................................... 7

Metodologisk ansats och val av metod .............................................................................. 8

Urval ........................................................................................................................................ 8

Datainsamlingsmetod ............................................................................................................... 8

Procedur ................................................................................................................................ 10

Etiska ställningstaganden ........................................................................................................ 11

Studiens reliabilitet och validitet ............................................................................................. 12

Databearbetning och analys ................................................................................................... 13

Resultat och analys ......................................................................................................... 14

Hur ser byggleken ut i förskolan? ............................................................................................ 14

Likheter och skillnader i flickors och pojkars bygglek? .............................................................. 15

Vad använder barnen det som byggts till? ............................................................................... 17

Analys .................................................................................................................................... 17

Vilka begrepp synliggörs i resultatet? ...................................................................................... 20

Resultatsammanfattning......................................................................................................... 20

Diskussion ....................................................................................................................... 22

Metoddiskussion .................................................................................................................... 22

Resultatdiskussion .................................................................................................................. 23 Hur ser byggleken ut i förskolan? ................................................................................................................ 23 Skiljer sig pojkarnas bygglek gentemot flickornas? ..................................................................................... 24 Vad använder barnen det som byggts till? .................................................................................................. 25

Slutsats .................................................................................................................................. 26

Förslag till vidare forskning ..................................................................................................... 26

Referenser ...................................................................................................................... 28

Bilaga 1 – Brev till vårdnadshavare

Bilaga 2 – Observationsguide Bilaga 3 - Observationsschema

1

Inledning Under hela förskollärarutbildningen får man upp ögonen för nya saker man tidigare inte

uppmärksammat inom yrket som förskollärare. Vissa saker ägnas mer tid att fundera på och

jag har valt att undersöka ett ämne som har väckt mitt intresse under den senaste tiden.

En utav mina verksamhetsförlagda utbildningar gjordes på en äldrebarnsavdelning med barn i

åldrarna fyra till fem år på en mellanstor förskola i Mellansverige. På denna avdelning var

barnen väldigt intresserade av bygg och konstruktion i alla dess former. Under den första

veckan var det inget som slog mig, men desto längre tiden gick började jag undra vad det är

de leker och vad de själva tycker att de får ut av just denna bygglek eftersom de ändå leker

den varje dag och kan göra det i timmar om de så kunde. Varje dag byggdes olika världar som

de konstruerade i sin ”fria lek”. Det var gårdar där deras djur skulle bo, reningsverk som man

körde djurens avföring till, egna hus de kunde bo i och så vidare. Det var också tydliga

skillnader mellan pojkarnas och flickornas bygglek.

Just teknikämnet i förskolan kan innebära väldigt mycket saker och ha olika betydelse för

vem man än frågar. Antingen har det att göra med tekniska saker man bygger och konstruerar,

eller så kan det ha att göra med de tekniska system som finns i samhället såsom reningsverk

eller den allra vanligaste parallellen man drar, enligt egna uppfattningar, så är det tekniska

saker vi använder oss av i verksamheten och vardagliga livet, till exempel mobiltelefoner eller

surfplattor. Ser man till förskolans styrdokument Lpfö 98 rev 2010 (Skolverket, 2010) så finns

teknik som ämne tydligt förankrat. Förskolan ska sträva efter att barnen bekantas med teknik

och får undersöka hur enklare teknik fungerar, men också är det förskolans uppdrag att ge

barnen möjlighet att utveckla förmåga att både bygga och konstruera med olika tekniker och

material. Någonting måste de få ut utav denna lek då de tycker det är väldigt roligt, och finner

barnen det roligt blir det också nya lärsituationer hela tiden. Sheridan & Pramling Samuelsson

(2010) styrker detta och menar att även om det finns riktlinjer och mål som ska uppfyllas från

styrdokument så måste ändå verksamheten utgå från barnens erfarenheter och kunskaper för

att lärande ska kunna fortgå.

Mitt syfte är att fördjupa mig i vad det är som gör att barnen vill leka samma sak varje dag,

alltså förstå vad det är barnen leker och vad som är intressant med själva konstruktionsleken.

Men också att synliggöra skillnaden mellan flickors och pojkars bygglek, båda könen leker en

väldigt intensiv bygglek med vad är det som skiljer dem åt?

Bygg och konstruktionsleken är populär bland barnen idag och det är viktigt att vi pedagoger

får upp ögonen för vad barnen gör under tiden de leker. Det är viktigt för får yrkesprofession

att alltid sträva efter att utmana våra barn till ett livslångt lärande. Det gör vi genom att vara

2

nyfikna och lyhörda och ha vilja att sätta oss in i och konkretisera vad det är barnen gör, för

att sedan kunna utmana dem vidare.

Syfte

Syftet med denna undersökning är att bidra med kunskap inom ämnet bygglek i förskolan.

Hur ser leken ut i barngruppen men också om det skiljer sig något mellan pojkarnas och flick-

ornas bygglek. Vad är det som driver barnen framåt med denna typ av lek och vad är det som

gör att de dras till den respektive väljer att avsluta leken.

Frågeställningar

För att fördjupa och tydligare beskriva syftet med studien har följande frågeställningar valts:

Hur ser byggleken ut i förskolan?

Skiljer sig pojkarnas bygglek gentemot flickornas?

Vad använder barnen det som byggts till?

3

Forsknings- och litteraturgenomgång

Tidigare forskning och litteratur

Här nedan presenteras forskning som tidigare gjorts på området som är relevant för just

denna studie.

Hur byggleken ser ut i förskolan

Teknik som ofta går under ämnet naturvetenskap i förskolan kan utforskas på olika sätt. Ofta

förekommande är det observation som metod som är det allra vanligaste sättet för barnen att

erövra kunskap. Vi pedagoger får inte tro att barnen är ointresserade bara för att barnen inte är

aktiva i sitt arbetssätt, snarare tvärtom. När barnen har fått observera och tagit den tid de

behöver för att sortera och samla det som setts är de mottagliga för informationen. Det

handlar också om att vi som pedagoger måste få syn på vad det är barnen gör för att kunna

förstå åt vilket håll lärandet är på väg (Elfström, Nilsson, Sterner & Wehner-Godée, 2014).

I Tragetons bok (2009) är barns konstruktionslek i fokus och det framkommer tydligt att lek är

en förutsättning för inlärning och barnen utvecklas maximalt av leken. Konstruktionslek är en

bra typ av lek för barnen där endast deras egen fantasi krävs och sätter gränser. Man kan läsa

om hur Vygotskij menar att leken utvecklar ett abstrakt tänkande hos barnen och att samspelet

barnen emellan är det centrala. Det är viktigt att språket blir en del av samspelet då det är

avgörande för hur man ska kunna fortsätta stimulera barnens utveckling. När det kommer till

Vygotskij och kopplingen till naturvetenskap menar Trageton (2009) att enligt den

sociokulturella teorin så är det den sociala situationen och samspelet som är utgångspunkten

för kommunikation och inlärning, och barnen får begreppsinlärningen via konstruktionsleken.

Socialt samspel som begrepp är värdefullt för förskolan och genomsyrar hela verksamheten.

För att konstruktionsleken ska stimuleras krävs en miljö som är tilltalande för barnen med

material som passar leken. Viktigast för konstruktionsleken är de ostrukturerade materialen

som inte är kodade könsmässigt, till exempel träklossar eller lera. Trageton (2009) menar att

strukturerade leksaker så som bilar, dockor och så vidare inte är nödvändiga och kan ha en

inverkan på barnen som hämmar konstruktionen. Har barnen en miljö med variation ökar

också chansen till parallellek, alltså en lek kombinerad med konstruktionsleken där

konstruktionerna blir en artefakt i parallelleken. Den leken är viktig för barnens

självständighet och jag-utvecklande och förlänger också intresset för den lek de är inne i och

gör att både kommunikation, samspel och lärande fortsätter under en längre stund.

Konstruktionsleken är bra för barnen då både fin- och grovmotoriken ständigt tränas. Barnen

får en repertoar av kontrollerade rörelser som ständigt tränas hela tiden de leker.

Blomdahl (2007) tar upp i sin avhandling att det ännu inte finns så mycket forskat inom

4

området, men mer kommer det bli. Tack vare Lpfö 98 rev 2010 (Skolverket, 2010) så finns nu

tekniken med i kursplanen och är ett utav målen vi ska uppfylla i verksamheten. Detta

kommer resultera i att teknik som förskoleämne lyfts fram. Vidare kan man läsa att tekniken

inte har varit ett starkt ämne som blivit fokuserat på, men på grund av samhällsutvecklingen

som hela tiden går framåt i och med teknikutvecklingen så blir det också mer påtagligt att vi

måste hänga med. I avhandlingen beskriver Blomdahl hur man utgår från elevernas egna

erfarenheter som utgångspunkt för lärande, lärtillfället är en process som fortgår och elevernas

egna tankar sätts i fokus. Detta kan tolkas i likhet med Vygotskijs sätt att se på lärande där

lärandet anses pågå hela livet (Kroksmark, 2011). Blomdahl beskriver hur man utgår från en

ramfaktorteori i undervisningen, där ramarna antingen sätter gränser eller för lärandet framåt.

Ramarna är gränser för vad som är möjligt och där har materialet en stor betydelse. Eleverna

är ständigt i behov av material för att undervisningen ska kunna fortgå och materialet blir här

elevernas artefakter.

Andersson (2011) tar upp i sin doktorsavhandling att arbetet med naturvetenskap och genus är

komplicerat ur olika aspekter, men återkommer hela tiden till att allt beror på pedagogens

föreställningar och förhållningssätt och hur det i sin tur smittar av sig på barnen. Man kan

också läsa vidare om hur naturvetenskap och teknik finns runt om oss hela tiden i vår vardag

och det är bättre att låta barnen skaffa sig egna erfarenheter och låta dem vara undersökande

för att lösa de naturvetenskapliga- och tekniska utmaningarna de ställs inför. Vi är idag väldigt

fokuserade på att barnen ska lära sig olika begrepp men Andersson menar istället att det är

bättre att låta barnen få vara utforskande och låta begreppsutvecklingen komma allt eftersom.

Hon menar också vidare att naturvetenskap som ämne har ett förutfattat budskap som menar

att det krävs en speciell begåvning för att vara duktig i ämnet, och det blir ett problem. Det

framgår tydligt i avhandlingen att naturvetenskap som område är relativt outforskat och det

finns behov av forskning.

Svensson (2011) tar upp hur viktigt det är att förstå välden vi har om kring oss och vikten av

att barn och unga får en bra relation till teknik. Just kunskap till teknik är något som alla

behöver då det är ett väldigt teknikbaserat samhälle vi lever i idag. Vi behöver inte bara

kunskap om och hur vi ska använda teknik utan också kunskap som gör att vi kan orientera

oss och fatta beslut om tekniken. Hon menar också att just ordet teknik har olika innebörd

beroende på vem man frågar, men att vi ändå ska komma ihåg att oavsett vilken innebörd

ordet har så är samhället och tekniken sammanflätade och kommer alltid att vara det.

Fokus i avhandlingen är tekniska system och hon beskriver det som teknik som sätts i ett

sammanhang. Till exempel transportsystem eller energisystem. Dessa tekniska system vi har

idag är skapat ur någonting som från början inte var så stort. Tekniken började som små enkla

konstruktioner, exempelvis yxor och kärl. Detta växte sedan och kikare och gevär skapades,

och nu idag kan vi ta oss från ena sidan jorden till den andra, allt vare tekniken.

5

Teknik som skolämne är fortfarande ungt och det finns ännu inte så mycket forskning inom

ämnet.

Klasander (2010) pratar också om hur beroende vi är av just teknik idag. Runt omkring oss

har vi flertalet tekniska system och förlitar oss på dem till hundra procent. Han menar att ett

tekniskt system kännetecknas av någonting som har en teknisk kärna. I hans avhandling tar

han upp hur dessa tekniska system behandlas och hur undervisningen kring detta tas upp i

skolan.

Två centrala begrepp i hans avhandling är artefaktens- och naturvetenskapens hegemoni. Med

artefaktens hegemoni menas kopplingen till just artefakter. Man ser på föremål som enskilda

istället för någonting som bildar en helhet. Dessa artefakter är centrala delar i vår tekniska

värld som människan är beroende av. Klasander menar att vi hämmar barnen i deras

utveckling om vi bara fokuserar på det enskilda föremålet istället för helheten, och de tekniska

systemen blir då bortglömda.

Den naturvetenskapliga hegemonin kan kopplas samman med traditionell

naturvetenskapsundervisning. Begreppet menar att man bryter ner fenomen till minsta

beståndsdel. Klasander menar att vi ska rikta eleverna mot naturvetenskap och därigenom

förklara hur teknik fungerar. Vi plockar isär och ser hur föremål ser ut inuti, därav parallellen

till naturvetenskapen.

Skillnaden mellan flickor och pojkar

Den stora skillnaden könsmässigt menar Andersson (2011) kan bero på att flickor inte är lika

intresserade av naturvetenskap och teknik som var pojkar är. Det handlar för oss vuxna om att

få flickor intresserade men det blir svårt när förskolläraren själv är osäker på ämnet. Man kan

läsa om hur ett sociokulturellt perspektiv skulle kunna gynna både barn och pedagog i ämnet,

där man kan lära tillsammans. Genusmedetenhet i verksamheten handlar om att

uppmärksamma och bearbeta sin egen syn man har på genus, det är ett ständigt

jämställdhetsarbete som aldrig tar slut (Andersson, 2011).

Även Kajsa Wahlström (2004) tar upp genusaspekten i förskolan och har tydliga teorier om

varför det är skillnader mellan flickors och pojkars lek i förskolan. Hon menar att det till

största del handlar om de förväntningar som finns på flickors och pojkars beteende och att

pedagogerna i förskolan behandlar dem olika utan att vara medvetna om det. Hon diskuterar

också vidare och menar att pojkar, redan från tidig ålder, tillåts prova på saker på ett helt annat

sätt än vad flickor får. Pojkar förväntas testa på saker och ha mera mod än flickorna som är

mer försiktiga. Ett tydligt exempel ges i boken där det berättas om en sandlådesituation där

pojkarna bygger torn och banor av olika slag. Det byggs upp, raseras, byggs upp och raseras.

Det är tuffa tag och maktkamperna mellan pojkarna är tydliga. Flickorna däremot bygger

kakor som de är otroligt försiktiga med, söker bekräftelse runt omkring för att få ett

6

godkännande. Det är intressant att läsa om hur Wahlström (2004) beskriver samspelet, även

kallat interaktionen, mellan de båda könen. Det framgår tydligt att pojkarna har större

bekräftelsebehov än vad flickorna har och bekräftelsen söker de genom att tävla med andra

pojkar. Flickorna däremot menar hon har ett omedvetet könsmönster, där det handlar om att

uppfylla andras behov i första hand och söka bekräftelse i omgivningen hos de personer som

bär på makten.

Trageton (2009) menar att det är miljötraditioner som påverkar hur leken ter sig. Pedagogerna

har vissa förväntningar på hur leken ska gå till och de strukturerade leksakerna gör inte leken

mindre könsuppdelad. Tragetons egna forskning visar att i de situationer där materialet var

oberoende av kön kunde knappt några könsskillnader utmätas. Det som skiljde dem åt var på

vilket sätt barnen lekte och vilka kategorier de valde, till exempel var pojkarna mer

intresserade av transport och byggmiljöer medan flickorna visade mer intresse för bo och

byggmiljö samt människor.

Begreppsförklaring

Konstruktionslek

Konstruktionslek som begrepp kan förklaras som en typ av lek där barnen tillsammans med

olika material skapar någonting. Det kan handla om bygg och konstruktion, men också bild

och skapande. Utav konstruktionsleken lär sig barnen att utforma hypoteser, språket övas och

de får lära sig att turas om och vänta på sin tur. Genom konstruktionsleken utvecklar barnen

även motoriken och kreativiteten (Mylesand, 2007).

Teoretiska utgångspunkter

I denna studie har Lev S. Vygotskijs kulturhistoriska, även nämnt som det sociokulturella

perspektivet, stått i centrum. Detta perspektiv valdes då det har varit centralt genom hela

studien, ett klokt sätt att se på barns lärande och utveckling. Perspektivet har funnits i

bakhuvudet vid samtliga observationer och har varit mycket användbart och till stor hjälp vid

tolkning av resultat.

Sociokulturellt perspektiv

Den ryske vetenskapsmannen Lev S. Vygotskij är grundaren till det sociokulturella

perspektivet som är ett sätt att se på lärande. Han var den första som förespråkade just språket

och tänkandet som ett sammanhang och samspelet mellan individer blev mer grundläggande

för språket än vad man tidigare trott (Askland & Sataöen, 2003). Vi människor lär oss alltid

7

oavsett situation, vi är ständigt i förändring i samspelet med andra människor. Vygotskij

menar att kunskap är ingenting individuellt utan finns i samspelet mellan alla individer. I detta

samspel har miljön stor betydelse och är en förutsättning för att lärandet ska kunna fortsätta.

Miljön tillsammans med våra erfarenheter blir en grund för det fortsatta lärandet. Kunskapen

blir tillgänglig genom interaktion och det är språket som är bryggan mellan oss människor.

Han menar att språket är medierande, det vill säga ett verktyg och redskap för tänkandet

(Elfström, et al., 2014).

Proximal utvecklingszon

Ett begrepp som är centralt i detta perspektiv är den proximala utvecklingszonen, eller enkelt

översatt den närmaste utvecklingszonen. Det handlar om vad individen kan göra själv och i

samspel med en annan individ. Vygotskij menar att det finns olika steg inom denna zon och

det första steget innebär att barnet i fråga utvecklar kunskap i samspel med en annan individ.

”Det jag inte kan göra själv idag men i samspel med någon annan kan jag göra själv

imorgon”. Vilket blir steg två, att barnet har utvecklats från steg ett till steg två och har erövrat

ny kunskap. Steg tre och fyra handlar om att det man erövrat går på automatik och att man

sedan faller tillbaka och lär sig nya saker. Såhär menar Vygotskij att utvecklingen fortsätter

hela livet tack vare de erfarenheter vi erövrar och samspelen vi har människor emellan

(Kroksmark, 2011).

Sammanfattningsvis kan man säga att den proximala utvecklingszonen handlar om

interaktioner och dess sätt att leda oss framåt i kunskap och lärande. Barnet, som det handlar

om i denna studie, erövrar en okänd värld tillsammans med en vän eller vuxen och skaffar sig

nya erfarenheter som hjälper barnet till utveckling (Strandberg, 2007).

Artefakter

Ett annat begrepp som också är en viktig del av perspektivet är alla verktyg vi dagligen

använder oss av som Vygotskij benämner som artefakter. Dessa verktyg har stor betydelse i

tillvaron och hela tiden använder vi både språkliga och fysiska verktyg. Vygotskij pratar om

hur verkligheten medieras tack vare artefakterna, med det menas att verktygen hanterar vår

verklighet och vi skapar en relation till den omvärld vi lever i (Kroksmark, 2011; Strandberg,

2007).

8

Metodologisk ansats och val av metod

Här presenteras vilken metod som använts för att samla in data, hur urvalet, genomförande

och procedur gått till. Vilka etiska ställningstaganden man bör ta, studiens validitet och

reliabilitet samt hur datainsamling och analys gått till.

Halvorsen (2009) beskriver metoden som verktyg vi använder för att undersöka verkligheten.

Vi har ett syfte med vår studie och tack vare metoden kan vi med hjälp av våra sinnen

utforska på ett mer strukturerat sätt än vad vi är vana vid i andra vardagssituationer. Här nedan

presenteras den valda metoden samt hur jag gått tillväga.

Urval

Urvalet till denna forskning är baserad på tidigare kontakter som skaffats genom tidigare

VFU-platser. Man kan diskutera om det är bra eller dåligt att göra sin studie på en plats där

man redan har relationer till både barn och pedagoger, men avgörelsen gjordes att det i detta

fall inte påverkar undersökningen. Det för att observationer valdes som datainsamlingsmetod,

och jag ansåg att det inte gjorde någon större påverkan på barnen om jag satt och observerade

dem eftersom de redan är väl kända med mig. Hade jag istället valt att besöka en helt ny

förskola med för mig okända barn finns risken att barnen blir tillbakadragna och jag får ett

resultat som inte är tillförlitligt.

Datainsamlingen gjordes i en tätort i Mellansverige på en förskola som har fyra avdelningar.

Barnen som deltog var mellan 4 till 5 år och hade goda språkkunskaper och kunde tydligt göra

sig förstådda. Därav anledningen till varför valet föll på 4 till 5 åringar, så att jag under mina

observationer klart och tydligt skulle förstå vad barnen menade och pratade om.

En blankett om samtycke lämnades ut till samtliga vårdnadshavare veckan innan

datainsamlingen var planerad att göras. De fick tre dagar på sig att fylla i blanketten och utav

20 utdelade papper fick jag samtliga tillbaka. Utav 20 barn fick 19 delta i studien.

Anledningen till varför samtyckesblanketten lämnades ut till samtliga var för att studien

skulle undersöka konstruktionsleken som utspelar sig i barnens fria lek, och det var omöjligt

att på förhand veta vilka barn som skulle bli delaktiga. Jag ville gardera mig och utav de 19

barn som gav samtycke observerades 10 och dessa 10 var alltså de barn som självmant

började leka.

Datainsamlingsmetod

Som metod för att samla in data valdes deltagande observationer då det var barnens bygglek

som skulle granskas. Eftersom barnen bygger såpass mycket som de gör måste de finna någon

9

slags motivation till det och känna att de får ut någonting av det. Doverborg & Pramling

Samuelsson (2012) menar att barn skapar mening på flera olika sätt och det finns också olika

vägar för oss att gå för att ta reda på det, och påvisar att observationer har under en längre tid

varit ett väldigt bra sätt att förstå barn. Genom observationer kan vi analysera barnen och

tolka det barnen ger uttryck för. Deltagande observation definieras som en metod där du rör

dig nära människor genom att leva bland dem för att observera det du är ute efter (May, 2001

s. 187). Till skillnad från vanliga observationer där man endast observerar handlar deltagande

observation om att man kompletterar sina observationer med korta intervjuer med barnen som

sker under tidens gång (Bryman, 2011).

Tim May (2001) menar att observationer som metod är en bra metod när vi ska undersöka

någonting vi redan vet något om, som i denna studie där förkunskap redan fanns om gruppen

och att de bygger mycket bygglekar. Han menar också att med observationer som metod är

risken inte så stor att man som forskare inte för över sin egen bild av verkligheten på den

situation man observerar vilket gör att resultatet blir mer tillförlitligt (May, 2001 s. 181).

Deltagande observation som metod är en bra metod men också krävande för forskaren. May

(2001) menar att det är den mest personligt krävande och analytiskt besvärliga metoden man

kan använda sig av. Som forskare lägger man oerhört mycket tid på själva observationerna

men också på resultatarbetet som tar mer tid än själva datainsamlingen. Men trots den tid som

går åt så är den ändå väldigt givande. Han tar upp i boken att det finns olika typer av forskare,

närmare fyra stycken. Han pratar om den totala deltagaren, deltagaren som observatör,

observatören som deltagare och total åskådare. Alla typer används i metoden men på olika sätt

då du som forskare deltar mer eller mindre aktivt under observationen. I denna studie har det

varit en blandning mellan total åskådare, inte deltagit alls utan bara observerat, och observatör

som deltagare. Den senare forskarrollen har använts då det behövdes ställa frågor till barnen

under tiden observationen pågick. Även Bryman (2011) styrker detta och menar att rollen som

forskare är viktig och det är noga att informanterna, i detta fall barnen, vet vad observatören

har för roll.

Man kan diskutera om det är bra att göra sina observationer på en förskola där man redan är

känd och har relationer, om det är bra eller inte, och i detta fall gjordes avgörelsen att det

skulle vara positivt för undersökningen. May (2001) styrker tankarna och menar att när man

som forskare ska observera måste man vara känd med miljön och det som ska observeras, och

man måste förstå hur barnen lever i den. Det är positivt om forskaren har erfarenheter av

miljön sedan innan.

Ett dilemma med deltagande observationer som metod på ett ställe där man redan är känd

sedan tidigare är att barnen anser forskaren som deras vanliga pedagog vissa stunder. De gör

ingen skillnad på om forskaren är där som observatör eller om är där och gör en

verksamhetsförlagd utbildning. Jag var noga med från början att säga att jag endast är där som

observatör och ingenting annat, inte någon extra pedagog. Men ibland kommer det tillfällen

då man måste släppa rollen som forskare och kliva in i stunden. Bryman (2011) menar att det

alltid kommer sådana tillfällen då man känner att man måste rycka in, och ska göra det. Dessa

10

stunder kunde vara då barnen blev riktiga ovänner om någonting eller att de stal av varandra.

Då var det svårt för mig att bara sitta och titta på utan då valde jag att ta ansvar som vuxen

person och säga åt barnen och lösa problemet.

Procedur

Det första som börjades med var att välja ut vilken förskola studien skulle göras på. Efter det

kontaktades förskolechefen och det förklarades vad för typ av studie som skulle göras och vad

som var syftet. Med ett godkännande från chefen kontaktades den avdelning som hade valts ut

och även pedagogerna informerades med samma information om studie och syfte. Bryman

(2011) menar att det viktigaste i hela observationsprocessen är att få tillträde till det fält jag

valt att undersöka. Samtidigt som mötet med pedagogerna var lämnades också

samtyckesblankett (se bilaga 1) till avdelningen som skulle ge tillträde till området som

behövdes för att slutföra undersökningen. Pedagogerna informerades om när observationerna

var tänkta att göras, och varför just dessa tider och dagar och avslutningsvis ställdes frågan

om det var okej eller om de hade några andra förslag.

I väntan på svar från vårdnadshavare utformades en obeservationsguide (se bilaga 2) och ett

observationsschema (se bilaga 3). Detta för att få en så bra rutin som möjligt så alla

observationer fick samma förutsättningar från min sida som forskare och för att samtliga

observationer skulle genomföras på samma sätt för att stärka reliabiliteten.

Deadlinen på samtyckesblanketterna sattes ganska tätt in på datumet som den först delades ut.

Anledningen till detta var att få svar så snabbt som möjligt men också för att det inte skulle bli

ett sådant moment där lappen tas med hem och glöms bort för att datumet ligger långt bort.

Det visade sig vara en bra taktik då samtliga lappar lämnades tillbaka, utav 20 utdelade lappar

gavs 19 samtycken. Utav dessa 19 samtycken observerades 10 utav dessa barn.

Direkt samtycke fått börjades observationerna. Tack vare tidigare erfarenhet visste jag att

barnen har denna tid för fri lek på morgon efter frukost vid cirka 8.15 och på eftermiddagen

efter mellanmål vid cirka 14.15, så observationerna gjordes under dessa tillfällen. Totalt

gjordes 6 observationer.

När studien skulle göras var det på morgonen eller eftermiddagen och det strax innan

måltiden hade tagit slut så det skulle bli redan från start och se hur de kom in på själva

byggandet, men också för att kunna säga hej så barnen ser att jag är där så ingenting avbryts.

Efter måltiden sprang barnen åt olika håll och en situation som skulle observeras valdes. Jag

satte mig närmare och frågade barnen om det var okej för dem att sitta bredvid och kolla när

de leker, samt om det var okej att spela in deras röster. När det var grönt ljus sattes

inspelningen igång och de informerades om att jag kommer bara att sitta och titta och skulle

det vara så att de känner obehag eller vill bli lämnade ifred så var det okej.

11

Ett observationsschema följdes och i det skrevs så mycket det bara gick. Små stödfrågor hade

antecknats som flikades in med ibland om det behövdes eller om det var något som var oklart.

Bryman (2011) tar upp att anteckningar är ett bra komplement i stunderna då man observerar

eftersom vårt minne inte alltid är helt pålitligt. Det är viktigt att man snabbt skriver ner det

man tar in och när det börjar dra ihop sig ska man avsluta med att skriva mer fullständiga

anteckningar. Det är också viktigt att forskaren är tydlig i mina anteckningar så det inte

problem längre fram i arbetet om inte anteckningarna kan tydas.

Bryman (2011) pratar också om att det kan vara svårt att veta när man ska avsluta sin

observation. Det märktes tydligt när leken började avta och när det väl var klart och ihop

plockat tackades barnen för sin medverkan och diktafonen stängdes av, barnen blev också

tillfrågade om de ville lyssna på inspelningen.

När observationen var avslutad och fokus på barnen inte var centralt längre kollades

observationsschemat igenom och kompletterades med anteckningar om det behövdes. Väl

hemma lyssnades inspelningen igenom om och om igen för att lägga till ytterligare

kommentarer.

Etiska ställningstaganden

När vi arbetar med studien är det en rad olika saker att ta hänsyn till. Annica Löfdahl (2014)

menar att innan man börjar sin studie är det viktigt att man har tillstånd av i detta fall, försko-

lechefen. Det är viktigt att de berörda informeras om vad det är som ska göras och varför just

den förskolan/förskolorna valts.

Under undersökningens gång är det fyra olika forskningskrav som bör tas hänsyn till, både

före, under och efter arbetet. Det första utav dessa fyra kraven är informationskravet. Det

handlar om den informationen som ska ges till de medverkande parterna. De ska få reda på

vad som ska göras och vad syftet är med studien, det ska inte vara några oklarheter över hu-

vudtaget hur det ska gå till. De ska veta precis hur det kommer gå till och vad som gäller för

deras eget deltagande. Det är viktigt att man är klar från första början att allt deltagande är

frivilligt och det är möjligt att avbryta som helst (Löfdahl, 2014).

Samtycketskravet är det andra kravet Löfdahl (2014) pratar om och det handlar om att man

behöver ha samtycke från samtliga som ska delta. De ska själva bestämma om sin medverkan

och de ska också kunna avbryta den, så det första och andra kravet påminner lite om varandra.

Forskaren ska absolut inte trycka på någons medverkan och heller inte kommentera om någon

väljer att inte delta.

Det näst sista kravet som bör tas hänsyn till, som är otroligt viktigt, är konfidentialitetskravet.

De som deltar i in studie ska ges fullständigt konfidentialitet och deras personuppgifter ska

förvaras där enbart forskaren kommer åt dem. Det handlar om att forskaren måste vara oerhört

12

noga med hur uppgifter som kommer in hanteras (Löfdahl, 2014). Namn ska bytas på alla

barn och verksamheter så ingen ska kunna koppla samman studien med den faktiska verk-

samheten där studien gjorts.

Det sista kravet Löfdahl (2014) tar upp är nyttjandekravet. Med det menas att den insamlade

datan endast kommer användas till forskningsändamål, och det är viktigt att man är noga med

att berätta det. Det ska endast användas i forskningssyfte och inte till andra ändamål.

Det är vårt uppdrag att värna om god forskningssed och göra bra forskning. Vetenskapsrådet

(2011) styrker detta och menar att forskaren ska ha ett viktigt syfte och se till att alla som del-

tar i forskningen ges sekretess under hela arbetets gång.

Utifrån just denna studie finns det några saker som bör tas hänsyn till. Då observationer har

valts som datainsamlingsmetod måste samtycke fås från samtliga vårdnadshavare, och god-

kännande av förskolechef och pedagoger som finns på avdelningen.

Viktigt också att vara noga med att de barn som observeras har godkänt samtycke från vård-

nadshavare, men också fråga barnen vid varje tillfälle om det är okej.

Studiens reliabilitet och validitet

Reliabilitet och validitet är två centrala begrepp i skrivandet av en uppsats och har två olika

innebörder. Reliabilitet handlar om tillförlitligheten, det mäter kvaliteten på studien. Man stäl-

ler sig frågan om en utomstående person kan göra samma sak, kan den det så är reliabiliteten

hög. Det handlar alltså om hur precis man har varit under tiden då man samlat in sina data.

Har det samlats in på likadant sätt? har tillvägagångssättet varierat? och så vidare. Validitet

däremot mäter hur sanningsenligt resultatet är. Man ställer sig frågan om man har tittat på rätt

saker som gör att forskningsfrågorna kan besvaras (Bryman, 2011).

I denna studie där deltagande observationer har valts som metod har observationerna gjorts på

samma sätt varje gång vid samma tidpunkter varje dag för att stärka reliabiliteten. De har in-

letts på samma sätt där barnen har fått börja leka innan observationssituation valts.

Det som varierat är i vilken ordning frågorna ställts till barnen under tillfället. Samma frågor

har ställts men i olika ordning.

Om man ska se till validiteten i denna studie så går det inte att generalisera ett resultat som

gäller flera förskolor eftersom endast en avdelning med ett visst antal barn observerats. Det

som stärker validiteten är att det är samma 10 barn som observerats på en avdelning, och man

kan då dra slutsatser för hur det ser ut på denna avdelning på denna förskola.

13

Databearbetning och analys

När innehållet i observationerna kändes återkommande avslutades datainsamlingen för att inte

samla in för mycket material. Alla observationsanteckningar och ljudupptagningar transkribe-

rades noggrant efteråt, för att sedan bli stöd för analysarbetet. Observationsanteckningar och

ljudinspelningar sparades under hela skrivandets gång för att finnas som stöd om något blev

oklart eller behövdes spelas upp eller läsas igenom igen.

För att analysera de resultat som framkommit har en tematisk analys använts. Med det menas

att man ur sina resultat försöker urskilja teman som framkommer. I Bryman (2011) menas att

i jakten på teman kollar man efter repetitioner, typologier, metaforer, övergångar, skillnader

och likheter, kopplingar i språket, saknade data och teorirelaterat material.

För att finna dessa teman lästes det transkriberades om och om igen. Alla observationer jäm-

fördes med varandra för att se om några tydliga mönster framkom på flera olika ställen.

Följande teman upprepade sig i flera olika observationer: upprepningar, har miljön har bety-

delse, om det finns samarbete mellan barnen, om det finns tydliga återkommande rutiner, ser

lekens början och slut likadan ut, om det utspelar det sig rollek i byggleken. Tematiseringen

gav fakta att basera analysen på och utefter barnens lekmönster har en uppfattning skaffats

som ger svar på forskningsfrågorna.

14

Resultat och analys

Nedan presenteras resultat som har tematiserats för att få en tydlig översikt med en

efterföljande analys.

Hur ser byggleken ut i förskolan?

Byggleken som har utspelat sig i förskolan kan kännetecknas på olika sätt och är någonting de

varje dag ägnar sig åt. Barnen är hela tiden fokuserade, kreativa och oftast ganska rofyllda i

själva momentet. Byggleken utspelar sig på golvet i olika delar på avdelningen, man bryr sig

inte om man var börjar bygga utan det kan bli mitt i rummet. Det är en lek som präglas av

maktkamper barnen sinsemellan, fantasi och koncentration.

Oftast är det 2-4 deltagande barn som kommer på att de vill börja leka. Under alla observat-

ionsmoment har det varit som en rutin, att efter frukost och mellanmål så bygger man. Barnen

behöver knappt säga någonting till varandra utan det faller sig naturligt att de hamnar på gol-

vet och börjar konstruera. Materialet varierar, men ofta återkommande är kaplastavar och

träklossar. Trots att det är en grupp barn som sitter och leker bygger de gärna ”sitt eget” istäl-

let för att kanske bygga något stort tillsammans, även om samspelet finns med genom hela

lekmomentet.

Det är en lugn typ av lek som kräver barnens koncentration och tålamod. Det varierar sig vad

det är barnen bygger men i regel är det byggnader som ska förvara saker. Hus till deras djur,

hus till ”dem själva” och övriga byggnader.

15

Det syns tydligt på bilderna att det är mer än bara huset som är viktigt. Hela omgivningen

konstrueras med hagar, vatten och lera, och en sol som lyser. Det är väldigt noga att man byg-

ger så bra man bara kan då barnen ständigt jämför sina byggen med varandra.

Samtidigt som de leker tillsammans pågår ett sökande efter status och om vem som ska be-

stämma och hur man ska kunna bygga finast, störst och mest avancerat. Trots detta statussö-

kande pågår samtidigt en lek där barnen utvecklas tillsammans och lär av varandra. De yngre

barnen inspireras av de äldre och försöker hela tiden sträva efter att lära sig bygga nytt.

Likheter och skillnader i flickors och pojkars bygglek?

Likheter Skillnader

Intresset för att bygga och konstruera Attityden till byggleken

Ingen av könen gör skillnad på vem som är

med och leker Flickornas lugn i byggmomentet

Bekräftelsebehovet att jämföra med varandra Byggandet är det viktiga för pojkarna

Hur leken avslutas

Det förekommer rollek bland flickorna

Tabell 1 : Likheter och skillnader mellan könen

Det finns skillnader mellan pojkarnas och flickornas bygglek. Barnen gör oftast ingen skillnad

på vem som är med i leken, det kan vara både pojkar och flickor blandat och skillnaderna syns

tydligast när det är just blandat pojkar och flickor i samma lek.

De tydligaste skillnaderna som uppmärksammas är attityden till själva byggandet. Pojkarna

har en mer hård attityd och det är själva byggandet som är viktigt och att det blir bra.

Flickorna är mer lugna och bygger mer konstnärligt, de provar sig fram vad de tycker blir

finast genom olika alternativ. Just momentet att prova om det ena alternativet eller det andra

blir bäst för mitt hus är ingenting pojkarna ägnar sig åt utan de bygger bara och ändrar

ingenting. Flickorna tänker också på omgivningen till sina hus mer än vad pojkarna gör. På

bilden nedan kan man se hur en av flickorna har byggt en sol till sitt hus.

16

En annan skillnad som tydligt kommer fram är vad som är viktigt i själva byggmomentet för

respektive kön. Pojkarna ägnar sig mest åt själva byggandet och fokuserar på det, det

förekommer ingen vidare lek under tiden de bygger. Medan flickorna gärna leker och bygger

samtidigt, och oftast resulterar det i en rollek som sedan konstruktionen blir en viktig del av,

en artefakt.

En av flickorna har byggt en sol till sitt hus

Den sista saken som skiljer leken åt könsmässigt är hur själva byggleken avslutas. Både

flickorna och pojkarna har ordentligt fokus genom hela leken men det märks när motivationen

tar slut och det inte lägre är intressant att bygga. Oftast sker detta när det inte finns någonting

att bygga med mer, till exempel att kaplastavarna är slut eller de tycker huset är färdigt. För

pojkarna tar då riv momentet över, det är lika roligt att riva som att bygga och det är sällan

något de gjort ska sparas. Det rivs ner och sparkas, allt för att riva så fort som möjligt.

Eftersom pojkarna inte har lekt någonting under byggandets gång krävs det inte mer än att

riva för att avsluta. Flickorna däremot som under tiden också startat upp en rollek avslutar det

på ett helt annat sätt. Istället för att riva allt så tar rolleken över och det är själva lekandet som

blir i fokus istället för byggandet. Man river inte det man byggt utan det får stå kvar tills allt

ska avslutas, både rollek och bygglek.

17

Vad använder barnen det som byggts till?

Det barnen bygger är aktuellt för stunden och ingenting som de väljer att spara och använda

flera gånger, men om det däremot är legobyggnationer kan det hända att de vill ställa det på

hyllan och spara.

Barnen använder sina byggnationer under tiden de bygger. Gärna för att visa upp och för att

inspirera varandra till att göra likadant, eller bättre. Hela tiden pratar de om hur de gör och

varför de gör det.

Trots att det är fina och ordentliga kreationer barnen har skapat vill de inte spara det de gjort.

Analys

För att analysera resultatet har en tabell gjorts över de tydliga teman som framkommit av

resultatet för att det ska bli enkelt att få en översikt över hur det sett ut. Här följer en

förklaring om vad varje tema betyder.

Upprepningar: Upprepningar och repetitioner som framkommer under leken. De tydligaste

upprepningarna som hittades var huruvida barnen jämförde sina byggen med varandra, att de

artefakter som var med i leken hade stor betydelse, vilket ofta var djur som var med.

Miljön har betydelse: Om platsen för leken har någon betydelse eller om barnen skulle

kunna ha lekt vart som helst på avdelningen. Alltså om omgivningen och miljön har någon

påverkan och inverkan på barnens lek.

Samarbete mellan barnen: Om barnen samarbetar under tiden de leker eller om de leker

själva.

Tydliga återkommande rutiner: Om det under lekens gång är återkommande rutiner som

setts förut. Till exempel hur man bygger, hur man leker.

Lekens början och slut ser likadan ut: Om det finns tydliga drag för hur leken påbörjas och

avslutas, eller om det är olika för varje gång.

Utspelar det sig rollek i byggleken: Om det utspelar sig någon rollek i byggleken eller om

det är ren bygglek som förs.

18

Obs 1 Obs 2 Obs 3 Obs 4 Obs 5 Obs 6

Upprepningar X X X X X

Miljön har betydelse X X X

Samarbete mellan barnen X X X X X

Tydliga återkommande rutiner X X X X

Början och slut ser likadan ut X X X

Utspelar det sig rollek i byggleken X X X

Tabell 2 : Teman som framkommer i konstruktionsleken

Ur tabellen att döma kan tydliga mönster ses för hur byggleken artar sig på avdelningen. Det

framkommer mycket när man tematiserar det som observerats. Allra tydligast är det hur

mycket upprepningar som framkommer och hur viktigt samspelet faktiskt är mellan barnen.

I fem av sex observationer ses tydliga upprepningar och repetitioner som känns igen. Främst

handlar det om hur barnen ständigt jämför sina egna verk med varandra, vem som har gjort

störst, bäst och vackrast. De söker hela tiden status, och det eftersträvas bland alla deltagande

barn där de alla vill visa sin plats i leken. Jämförelsen barnen sinns emellan pågår från lekens

början till slut och är som mest intensiv när byggandet startar då de letar inspiration till vad de

ska bygga.

Miljöns betydelse för leken är viktig beroende på vad

byggleken innehåller. Avdelningens alla rum inbjuder till lek

och lärande vilket gör att det inte spelar så stor roll var barnen

befinner sig när de ska börja bygga. Det mönster som kunde ses

var att om barnen bara skulle bygga och inte leka så spelade det

inte så stor roll om de satt på golvet i det stora rummet, i

byggrummet eller någon annan stans. De material de ville ha

flyttade de med sig och slog sig ner på en plats som tilltalade

dem. Men däremot om det var någon annan lek inblandad i

själva byggandet spelade omgivningen och miljön stor roll för

hur leken skulle fortskrida. Då en rollek utspelade sig samtidigt

som barnen byggde märktes det tydligt att de valde plats med

omsorg. Det skulle finnas rätt material tillgängligt, ordentligt

med plats att bygga och möjlighet att kunna fortsätta leken runt omkring det som byggts. Här

kan man se på bilden hur barnen använt den silvriga plasten i sitt bygge, det är lera till deras

djur.

19

Samarbetet mellan barnen tillsammans med upprepningarna var de tydligaste kategorierna

som framkom. Även här kan ur tabellen utläsas att samarbete framkommer i fem av sex

observationstillfällen. Vad det är för samarbete kan variera men främst handlar det om att

barnen bygger enskilt men diskuterar och hjälper varandra under lekens gång. Barnens idéer

tillsammans skapade ordentliga byggnationer som förde barnen samman på flera olika plan.

Trots statussökandet som tidigare beskrivits hjälps barnen åt att inspirera och lyfta varandra

framåt. Det är tydligt att de lär av varandra under tiden de bygger och för varje dag skapas

nya, bättre konstruktioner.

När det gäller tydliga återkommande rutiner visar observationerna olika faser som byggleken

består av. Den första fasen handlar om barnen kommer in i leken, vad de gör för att börja leka.

Oftast handlar det om att ett barn frågar ett annat om de ska leka, och därifrån utspelar sig

byggleken. Den andra fasen som går att se är själva byggandet som moment där det är

konstruktionen som är viktig. Denna fas är ofta ganska lugn då barnens koncentration krävs

för att klara av att bygga. Tredje fasen handlar om när byggandet börjar bli färdigt och går

över i diskussioner mellan barnen om hur man gått tillväga för att bygga sitt hus till exempel.

Under denna fas handlar det mycket om att jämföra och argumentera om varför man har gjort

som man gjort och varför det är bäst så. Den sista fasen handlar om när leken dör ut,

motivationen finns inte kvar och byggandet är färdigt. Beroende på om någon lek utspelats

parallellt med byggandet ser det olika ut på hur det avslutas men just den sista fasen handlar

om att leken ändå avslutas.

Hur leken börjar ser oftast likadant ut då ett barn frågar ett annat om de ska leka, och därifrån

sätter de igång antingen de två emellan eller så ansluter sig fler barn som tycker det ser

intressant ut. Det är som någonting som ligger i luften, att det går på ren rutin vad barnen vill

göra. Utav totalt 10 observerade barn under 6 tillfällen var det i regel alltid två till tre barn

som satte igång med bygglek så fort de fick chansen. Leken började alltid på samma sätt, som

beskrivits ovan. Avslutningen däremot ser olika ut. Som tidigare beskrivits avslutas leken

olika beroende på vad som varit innehållet under den stunden de byggt. Har de enbart byggt

avslutas leken med att riva det som byggts, för att sedan städa upp. Har leken däremot bestått

av en rollek samtidigt så tar rolleken över och det de byggt är inte längre i fokus. Inte förrän

rolleken börjar dö ut avslutas allting och barnen har nästan glömt bort att de faktiskt byggt då

den andra leken har övertaget. Sammanfattningsvis kan man säga att rutiner för hur leken

börjas och avslutas ändå ser ganska så likadana ut.

Avslutningsvis kategoriserades det hur leken ser ut, om det utspelar sig någon annan lek

samtidigt som byggleken. Utav observationstillfällena som granskats så innehöll hälften av

dem rollek. Varje gång det var rollek inblandat var det alltid en eller två flickor med i leken.

20

Vilka begrepp synliggörs i resultatet?

I observationerna används inte begreppen språkligt utav barnen. Det är under observationens

gång som det blivit granskat om begreppen proximal utvecklingszon och artefakter

framkommer ur barnens lek utan att de själva tänker på det och pratar om det.

Obs 1 Obs 2 Obs 3 Obs 4 Obs 5 Obs 6

Proximal utvecklingszon X X

X X X

Artefakter X X X X

X

Tabell 3 : Begrepp som synliggörs i observationen

Det är tydligt att båda begreppen är en central del i barnens lek och att de hjälper dem framåt i

sitt lärande. Den proximala utvecklingszonen som innebär att barnen lär i samspel med andra

framkom i alla observationer utom en. Hela tiden byggde barnen tillsammans för att lära sig

mer av varandra. Extra tydligt var det i den andra observationen som gjordes där den ena

pojken byggde sitt hus på det sättet han ville ha det, medan den andra observerade hur han

gjorde och hjälpte till under tiden. Efter en stund började den andra bygga själv och försökte

efterlikna det han sett, det gick inte riktigt på första försöket men dagen efter hade han lärt sig

och gjorde precis som den första pojken gjorde dagen innan. Alltså hade han i samspel med

den andra pojken erövrat nya erfarenheter och lärt sig göra som den första pojken gjorde

dagen innan.

Artefakter är inget ord barnen vet vad det betyder, men hela tiden använder de sig av verktyg

som hjälper leken framåt som i deras lek blir artefakter. Vanligt förekommande är till exempel

kaplastavarna som är populära bland både flickorna och pojkarna. Även om leken hålls vid liv

tack vare barnens fantasier krävs ändå kaplastavarna som verktyg för att leken ska fungera.

Samspelet mellan artefakterna och barnens fantasier bildar tillsammans byggleken som är en

stor del av barnens fria lek på avdelningen.

Resultatsammanfattning

Byggleken är en typ av fri lek som barnen mer än gärna ägnar sig åt och är mycket värdefull

för dem även om de kanske inte tänker på det på samma sätt som vad jag som observatör gör.

Det är något de själva väljer att göra och samspelet som utspelar sig mellan barnen är nyckeln

till att erövra nya erfarenheter och lärande tillsammans med varandra. De anser sig själva

duktiga på det de gör och tycker det är väldigt roligt, vilket förmodligen är det som driver

dem framåt och får dem att vilja göra i stort sett samma sak varje dag.

Resultatet visar att det är en populär lek om präglas av samarbete mellan barnen,

koncentration och mycket finmotorik som krävs för att klara av att bygga. Hur leken ser ut

beror på vad leken innehåller förutom det barnen bygger. Men ständigt återkommande är en

21

livlig lek där barnen bygger gårdar till sina djur. Det börjar med att de bygger ett hus där de

bygger in sina djur, sedan byggs både hagar och vägar till. Bilar ansluts till leken och när

barnen ser en färdig bild av det de byggt och känner sig nöjda så avslutas leken. Barnen är

väldigt självständiga i sin lek och det är sällan en pedagog är delaktig.

Som resultatet också visar kan man se att det är tydliga skillnader mellan flickornas och

pojkarnas lek. Som i många andra tillfällen är flickorna mer försiktiga och tar inte för sig på

samma sätt som pojkarna gör. Som tidigare nämnt är flickorna mer konstnärliga av sig i sitt

byggande och omgivningen runt om är minst lika viktig som själva huset eller vad det nu är

de bygger. Flickorna kräver inte heller lika mycket bekräftelse och status som vad pojkarna

gör.

Det barnen bygger är ingenting de fortsättningsvis lägger någon större vikt vid. Det är sällan

de väljer att spara någonting och använda det vid ett annat tillfälle. Vid något enstaka tillfälle

har de velat att pedagogerna ska fotografera det de gjort för att kunna visa upp för respektive

vårdnadshavare men ingenting annat.

Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet visar att byggleken är en central del i barnens

vardag på förskolan som de själva värdesätter högt och tycker är väldigt rolig att ägna sig åt.

De tycker att de är duktiga på det de gör och det verkar vara anledningen till varför de varje

dag väljer att göra i stort sett samma sak, att det är det som driver dem framåt. De gör själva

ingen skillnad könsmässigt på vem som är med i leken utan de leker flickor och pojkar

tillsammans men man kan urskilja tydliga drag på hur de bygger och hur de leker.

22

Diskussion

Nedan väntar en metoddiskussion och resultatdiskussion med paralleller dragna till tidigare

forskning och litteratur samt kopplingar till det sociokulturella perspektivet. Detta utifrån

mina tre forskningsfrågor:

Hur ser byggleken ut i förskolan?

Skiljer sig pojkarnas bygglek gentemot flickornas?

Vad använder barnen det som byggts till?

Metoddiskussion

Observation som metod var ett bra sätt för mig som forskare att få upp ögonen för det som

skulle undersökas. Eftersom jag redan var känd med både förskolan, pedagogerna och barnen

så visste jag på ett ungefär vad som väntades när det var dags att börja observera. Men trots

förberedelser kändes det under de första observationstillfällena att det var svårt att veta på

vilket sätt barnen skulle observeras när de lekte. Denna osäkerhet uppkommer garanterat på

grund av osäkerhet i rollen som observatör då det inte är något man ägnar sig åt varje dag.

Från början var det förberett med en observationsguide och ett observationsschema för att

bästa möjliga förutsättningar. Deltagande observation var helt ny metod som jag aldrig provat

på förut, vilket gjorde själva observationerna lite stressiga då det var mycket att tänka på. De

frågor (Se bilaga 3) som var komplement till observationer var utformade på ett sådant sätt

som gjorde att barnen inte kunde svara ja eller nej. Det var dock svårt att få utformade svar

från barnen utan att verka tjatig. Exempel på en fråga är: Varför bygger ni så? alltså varför de

bygger som de gör. Mer än hälften av gångerna svarade barnen ”för att jag vill”, det är

givetvis ett svar det också men det var svårt att få ett svar som visade hur barnen tänkte och

resonerade under tiden de byggde.

Studiens syfte är att bidra med kunskap inom området bygglek och det har gjorts men till ett

begränsat område. Då urvalet föll på endast en avdelning kan jag inte generalisera några

resultat för hur det ser ut på övriga avdelningar eller andra förskolor runt om i landet.

Tidsutrymmet för studien gör mig som forskare lite begränsad i hur många observationer som

hinns med och på grund av tidsbrist hann inte samtliga 19 barn observeras. Hade studien

gjorts på nytt hade troligtvis både för och eftermiddag observerats varje dag istället för att ena

dagen observera på morgon och andra på eftermiddagen. Då hade förmodligen fler

observationer hunnits med, men samtidigt började data att upprepa sig redan efter den fjärde

observationen. Det man kan säga är att fler observationer hunnits med hade jag fått en ännu

tydligare bild över de andra barnen och på så vis kunnat stärka reliabiliteten och validiteten

23

ytterligare.

Under tiden som observationerna genomfördes ställdes jag inför olika situationer där jag fick

avväga om jag skulle rycka in eller inte. Från början var det tydligt att observationerna var ur

studiesyfte så ingen skulle uppfatta mig som extra pedago. Detta var dock svårt för barnen att

förstå skillnaden emellan vissa gånger. Dilemmat blev då att barnen frågade om saker, om

hjälp och så vidare och det blev lite jobbigt under tiden observationerna gjordes. Givetvis

släpptes datainsamlingen om det uppstod bråk mellan barnen men små saker som att hjälpa

till och hämta saker var inte optimalt under den tiden.

Resultatdiskussion

Hur ser byggleken ut i förskolan?

Studien visar att konstruktionsleken är en stor del utav barnens vardag på förskolan som de

tycker är roligt och givande att sysselsätta sig med. Det synliggörs tydligt i observationerna att

det är ett lustfyllt lärande, som barnen kanske inte alltid lägger märke till på det sättet som vad

jag gjort. Konstruktionsleken som del av teknik som ämne i förskolan är viktigt, och vi måste

låta barnen ägna sig åt den typ av lek då det med leken kommer mycket annat som är lärorikt

för barnen, till exempel begreppsbildning, problemlösning och samarbete tillsammans med

varandra. Precis som Blomdahl (2007) skriver så är det viktigt att vi utgår ifrån barnens erfa-

renheter och låter dem själva välja på vilket sätt de vill leka. Konstruktionsleken går under

ämnet teknik och det är inte alltid pedagogerna uppmärksammar att det är just teknik barnen

håller på med, utan att de lätt tror att barnen ”bara bygger”. Elfström m.fl. (2014) skriver om

hur viktigt det är för pedagogerna att de måste uppmärksamma vad det är barnen gör för att

kunna sätta sig in i vart barnens intresse och lärande är på väg. Svensson (2011) skriver också

om hur viktigt det är att barnen får en bra relation till teknik och för att kunna lyfta fram tek-

niken som ämne finns Lpfö 98 rev 2010 (Skolverket, 2010), där det finns läroplansmål som

pedagogerna ska arbeta efter, vilket gör det lättare att sätta ord på vad teknik är för någonting.

En av de viktigaste faktorerna som framgår både i observationerna och som finns förankrad i

tidigare litteratur är hur viktig miljön och materialet är för barnen. Utan en inspirerande miljö

och ett givande material skulle barnen inte finna konstruktionsleken alls lika givande som de

gör. Det framgår allra tydligast hur viktig miljön och materialet är i leken när barnen använder

sig av olika saker för att skapa sina världar, eller leker en parallellek. Bygger de endast hus av

kapla stavar så är inte miljön runt om lika viktig som när de bygger hus med tillhörande går-

dar till sina djur. Trageton (2009) styrker både mina tankar och barnens mönster och menar att

miljön har stor betydelse för att leken ska ha betydelse för barnen och deras utveckling.

24

Interaktionen som sker mellan barnen är också en viktig del av leken. Inte en enda gång under

observationstillfällena var det någon av barnen som lekte ensamma. Det är intressant att se

hur barnen samspelar tillsammans och utnyttjar varandras kunskaper utan att de tänker på ett

de erövrar nya kunskaper. Samspelet som finns mellan barnen är både på gott och ont då det

ibland uppstår osäkerhet och bekräftelsebehov som leder till ovänskap under en stund. Det är

då viktigt att pedagogerna visar att de finns till hands och kan hjälpa barnen lösa konflikter

om det så behövs. I Läroplanen (Skolverket, 2010) står det att arbetslaget ska ”stimulera bar-

nens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa

och respektera varandra” (Skolverket, 2010 s.9). Med samspelet kommer också bekräftelse-

behovet inför varandra som blir ett sökande efter status. Alla barnen vill vara bäst och hävdar

sig gärna inför varandra. I observationerna, främst bland pojkarna, kunde man se hur de jäm-

förde sina konstruktioner med varandra och bekräftelsebehovet inför varandra är mycket stort.

Wahlström (2004) beskriver detta som vanligt förekommande hos barnen i konstruktionsle-

ken, men främst bland pojkarna.

En del i konstruktionsleken som tidigare inte uppmärksammats på avdelningen innan datain-

samlingen är hur parallelleken tar plats i konstruktionsleken. Det är spännande att se hur bar-

nen inleder med konstruktionslek men avslutar med en annan typ av lek. Båda lekarna är vik-

tiga och spelar roll för barnen men kännetecknas av olika saker. Konstruktionsleken är för

dem en lek som kräver deras koncentration och fokus på ett sätt som inte parallelleken gör,

under stunden då de bygger är de lugna och noggranna. I parallelleken däremot ökar ljudvo-

lymen och det fokus som krävs för att bygga behövs inte längre. Barnen går från ett stadie till

ett annat och endast fantasin är det som sätter gränser. Tragetons (2009) forskning visar att i

en parallellek där flera barn leker tillsammans ger barnen en ömsesidig stimulans.

Skiljer sig pojkarnas bygglek gentemot flickornas?

Skillnader mellan flickornas lek jämfört med pojkarnas är inte helt uppenbara om man inte

tittar på djupet. Vid första anblicken syntes ingen skillnad men efter några observationer

kunde man se mönster som började komma fram. De allra tydligaste som tidigare nämnt

handlar om innehållet i själva leken. Flickorna vill gärna föra en parallellek med

konstruktionsleken som grund, och precis som Andersson (2011) beskriver så beror det ofta

på att flickornas intresse för just själva konstruktionen inte är lika stor som vad pojkarnas är.

Hon beskriver också vidare att det är pedagogens jobb att få flickor intresserade av

naturvetenskap och teknik, och pedagogerna på avdelningen jobbade väldigt könsneutralt och

gjorde ingen skillnad på om det var pojkarna som lekte med träklossar eller om det var

flickorna. Barnen får välja själva och det ger dem väldigt stort inflytande när de inte blir

påverkade på något sätt och det framkom inte i observationerna att materialet var kodat åt

något kön, både flickor och pojkar använde samma typ av material i konstruktionsleken.

25

Konstruktionerna som är grunden i leken blir betydelsefulla för hur parallelleken utvecklar

sig. Barnen är väldigt måna om sina byggen i leken och är noga med att ingenting ska

förstöras under tiden de leker. Man kan säga att de konstruktioner som skapas i

konstruktionsleken blir betydelsefulla artefakter i parallelleken.

På avdelningen gjorde barnen själva ingen skillnad på om det var blandat flickor eller pojkar i

konstruktionsleken, det var tillfällen då det var blandat pojkar och flickor och det gjorde dem

ingenting. Just i de stunder då det var båda kön med i samma lek syntes skillnaderna emellan

dem som tydligast.

Tidigare litteratur (Wahlström, 2004) menar att pojkar redan från tidiga år förväntas vara mera

framåt och modiga än vad flickorna är. Man kan läsa om hur attityden inom

konstruktionsleken skiljer sig beroende på om det är pojkar som bygger eller om det är

flickor. Wahlströms (2004) erfarenheter och forskning visar att pojkar har större

bekräftelsebehov än vad flickor har och tävlingen pojkarna emellan är vanligt förekommande.

Samma sak har jag observerat och det var det första jag lade märke till. Hela tiden var

pojkarna noga med att berätta hur bra man hade byggt eller att ”mitt är bättre än ditt” och så

vidare. Statussökningen pojkarna emellan ledde ofta till att de blev ovänner och leken dog ut

under en tid. Men ingen av barnen var särskilt långsiktiga utan efter ett tag var de lika inne i

leken som innan. Dessa mönster där man kan se tydlig rivalitet pojkarna emellan förekom inte

bland flickorna. Precis som Wahlström (2004) beskriver söker flickorna mer godkännande och

är mer ödmjuka i sin lek.

Vad använder barnen det som byggts till?

Barnens konstruktioner används inte till någonting speciellt. Efter att det var färdigbyggt gick

det på rutin att städa upp efter sig. Då inte barnen visade något intresse för att spara gjorde

inte pedagogerna heller det men de var duktiga på att dokumentera det som byggts för att

kunna titta på tillsammans med barnen vid ett senare tillfälle.

Kanske har det att göra med alla tidsmässiga rutiner som finns i verksamheten som gör att

barnen inte kan hålla på med samma sak under en längre tid. Rutiner kommer alltid finnas

men det är intressant att fundera över vad som hade hänt om barnen hade fått leka fritt i

timmar. Hade de kanske valt att spara sina konstruktioner då och bygga upp en ännu större lek

än vad de gör nu?

Man kan också reflektera över om barnen anser rivandet som ett lika roligt moment som

byggandet. Det presenteras ett exempel i Wahlströms (2004) forskning som jag nämnt tidigare

om en sandlådesituation där barnen byggde upp, rev ner och byggde upp igen och så vidare.

26

Slutsats

Av resultaten att döma jämfört med tidigare forskning och litteratur framkommer inga nya

data som inte redovisats tidigare. Det är tydligt att konstruktionsleken i förskolan är vanligt

förekommande och min forskning stärker de resultat som redan finns.

I studien har barnen blivit observerade under sex tillfällen och den data som samlats in påvisar

att barnen helt klart har ett stort intresse för konstruktionsleken och det som finns runt

omkring den. Leken för med sig väldigt mycket mer än bara det som de bygger, så som

barnen ser det. Som observatör upplevs mycket annat som de själva inte tänker på som gynnar

deras lärande och utveckling. I läroplanen (Skolverket, 2010) kan man läsa att:

”Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att

söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och

skapande men också genom att iaktta, samtala och reflektera”. (Skolverket, 2010 s. 6). Ett

bra citat som omfångar det mesta av konstruktionsleken i verksamheten. Det mest centrala

som sker kommunikationsmässigt är samspelet som uppstår barnen emellan där de utbyter

både kunskap och erfarenheter. Den proximala utvecklingszonen går som en röd tråd genom

leken och tillsammans skapar de lärtillfällen de själva inte tänker på.

Barnen är väldigt självständiga i sin lek och som tidigare nämnt är det sällan pedagoger

delaktiga i leken. Det kan vara bra för både barn och pedagoger om pedagogerna vore mera

delaktiga och satte sig in i leken mer än vad de gör idag. Barnen, som är olika gamla, bygger i

olika svårighetsgrad och om man som pedagog är observant kan man lätt snappa upp inom

vilket område barnen behöver utvecklas. Inte bara sett från motoriken utan också språkligt

och socialt bland annat.

”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ställs inför

nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och

kunskaper” (Skolverket, 2010 s.11)

Pedagogernas delaktighet tillsammans med barnens erfarenheter och intressen kan få

konstruktionsleken att bli något mer än ”bara bygglek”. Tillsammans lär vi av varandra och

utbyter erfarenheter som för oss framåt i det livslånga lärandet

Förslag till vidare forskning

Förslag till vidare forskning kan vara följande:

Förskolan idag har väldigt mycket rutiner som påverkar barnen i den fria leken. Det skulle

vara intressant att se hur dessa rutiner påverkar leken och vad som skulle ske om barnen fick

27

leka fritt utan tidsramar.

Undersöka skillnaden mellan barn som leker konstruktionslek jämfört med de som inte gör,

om det gör någon skillnad i intresset för teknikämnet i framtiden?

Undersöka pedagogerna och deras förhållningssätt till den omedvetna könsuppdelningen.

28

Referenser

Andersson, K. (2011). Lärare för förändring - att synliggöra och utmana föreställningar om

naturvetenskap och genus. (Studies in Science and Technology Education, nr.

2011:36). Doktorsavhandling, Linköping: Linköpings universitet.

Askland, L., & Sataöen, S. (2003). Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt.

Stockholm: Liber AB.

Blomdahl, E. (2007). Teknik i skolan. (Doktorsavhandling). Stockholms universitet.

Bryman, Alan. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.

Doverborg, E., & Pramling Samuelsson, I. (2012). Att förstå barns tankar -

kommunikationens betydelse. Stockholm: Liber AB.

Elfström, I, Nilsson, B, Sterner, L & Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap –

upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber AB

Halvorsen, K. (2009). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur AB.

Klasander, C. (2010). Talet om tekniska system - förväntningar, traditioner och

skolverkligheter. (Studies in Science and Technology Education, nr. 2010:32).

Doktorsavhandling, Linköping: Linköpings universitet.

Kroksmark, T. (2011) Den tidlösa pedagogiken. Lund: Studentlitteratur AB.

Löfdahl, A. (2014). God forskningssed - regelverk och etiska förhållningssätt. I Löfdahl, A.

Hjalmarsson, M & Franzén, K (Red.), Förskollärarens metod och

vetenskapsteori (ss. 32-43). Stockholm: Liber AB.

May, T. (2001). Samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur AB.

Mylesand, M. (2007). Bygg och konstruktion i förskolan. Malmö: Lärarförbundets förlag.

Sheridan, S. & Pramling Samuelsson, I. (2010). Barns lärande - fokus i kvalitetsarbetet.

Stockholm: Liber AB.

Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Rev. uppl.). Stockholm: Skolverket.

Strandberg, L. (2007). Vygotskij i praktiken - Bland plugghästar och fusklappar. Norstedts

Akademiska Förlag.

Svensson, M. (2011). Att urskilja tekniska system - didaktiska dimensioner i grundskolan.

(Studies in Science and Technology Education, nr. 2011:33).

29

Doktorsavhandling, Linköping: Linköpings universitet.

Trageton, A. (2009). Lek med material - konstruktionslek och barns utveckling. Stockholm:

Liber AB.

Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed (Vetenskapsrådets rapportserie 1:2011).

Stockholm: Vetenskapsrådet.

Wahlström, K. (2004). Flickor - pojkar och pedagoger. Kristianstad: Sveriges

Utbildningsradio AB.

Bilaga 1

Hej!

Nu är jag inne på min sjätte termin på lärarutbildningen, till förskollärare vid Karlstads universitet. Jag håller på

med mitt examensarbete där jag ska undersöka hur 4-5 åringar arbetar tekniskt i förskolan. Allt ifrån de kojor de

bygger till sina djurvärldar, det barnen bygger kallas för tekniska system och det har jag valt att titta närmare på.

Men också om det skiljer sig något på pojkarnas byggnation jämfört med flickornas. Jag har valt att göra denna

studie på Hajen för att jag är känd med både barn och pedagoger, och det kommer troligtvis inte bli konstigt för

barnen att jag sitter i bakgrunden och dokumenterar medan de leker då de redan är väl kända med mig.

Min tanke är att göra observationer med ljudupptagningar samt barnintervjuer. När man gör ett såpass omfat-

tande arbete som senare ska granskas är det väldigt noga med hur man hanterar alla uppgifter och förhåller sig

till Vetenskapsrådets rekommendationer gällande de etiska delarna i arbetet.

Med det menas att deltagandet är frivilligt och att vårdnadshavaren/havarna ger sitt godkännande att barnet med-

verkar. Alla barn kommer tillfrågas innan om de vill delta så att de själva får vara med och godkänna sin med-

verkan. Alla som ingår i studien är anonyma, alla namn som används i studien kommer bytas och och är därmed

avidentifierade. Material som samlas in är konfidentiellt, och betyder att det endast kommer användas i och för

den här studien.

Har ni några frågor är ni välkomna att kontakta mig på:

Mail: xxx.xxx@hotmail.com Telefon: 000-000 00 00

Med vänlig hälsning & Tack på förhand!

Sofie Pettersson

________________________________________________________________________________

Godkännande för medverkan i forskningsarbete

Barnets namn:

________________________________________________________________________________

□ Jag tillåter att du observerar intervjuar mitt barn, samt spelar in hans/hennes röst.

□ Jag tillåter INTE att du observerar och intervjuar mitt barn, eller spelar in hans/hennes röst.

Vårdnadshavares underskrift:

1_______________________________________ 2 _____________________________________

Blanketten lämnas till förskolepersonal snarast möjligt eller senast den ______________________

I

Karlstads Universitet

Förskollärarprogrammet

Sofie Pettersson

Bilaga 2

Observationsguide

Uppvärmning:

Hälsade på samtliga barn och pedagoger och berättade hur observationerna kommer gå till, att jag själv går i skolan och gör denna uppgift på uppdrag därifrån.

Jag berättade att jag kommer sitta i bakgrunden och anteckna, samt ha min mobiltele-fon tillgänglig för ljudupptagningar, men om det är något barnen undrar över är det

bara de frågar. Samt att om de önskar att jag inte ska titta på längre är det bara att säga

ifrån.

Inledning:

Lät barnen börja leka innan jag valde en plats i rummet där jag bäst skulle kunna ob-servera ifrån.

Satte mig tillrätta med papper och penna, observationsguiden och startade sedan in-spelningen.

Observation:

Lyssnade in hur barnen började leka och gjorde lätta anteckningar om antal deltagande barn, datum och övriga saker som var viktigt för stunden.

Följde observationsschemat (se bilaga XX) för att ge mig själv bästa möjliga förutsätt-ningar för att få svar på mitt syfte och mina frågeställningar.

Om det var något jag undrade över ställde jag ledande frågor när det föll mig in. Öppna frågor som barnen fick svara på.

Försökte skriva ner så mycket det bara gick utav mina egna tankar under tiden.

Avslutning:

När jag kände att observationsschemat var tillräckligt utfyllt eller att leken dog ut valde jag att avsluta observationen.

Jag frågade barnen hur det kändes för dem när jag satt med när de lekte och tackade att de lät mig kolla på.

Tillsist avslutade jag inspelningen och barnen fick själva avgöra om de ville lyssna på ljudupptagningen.

Efterarbete:

Efter avslutad observation lyssnades ljudupptagningen igenom flertalet gånger för att kunna upptäcka nya saker.

Genomgång av anteckningar

Renskrivning och summering av observationen och utformning av frågor för mig som forskare att fundera vidare på.

II

Bilaga 3

Observationsschema Examensarbete

Avdelning:______________________ Observation nr: ________________

Datum:_______________________

Tidsåtgång: ___________________

Antal barn för dagen: _____________ Antal observerade barn:__________

Frågeställning:

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

_____________________________________________

Sammanfattande kommentarer kring denna observation:

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

____________________________________________________________

________________________

III

Hur kommer det sig att barnen kommer in på ”byggleken”?

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

__________________________________________________________________

Vilka material används?

___________________________________________________________________

I vilken utsträckning används samma material?

O - Nästan alltid O - Väldigt ofta O - Inte så ofta O - Olika varje gång

Kommtar:___________________________________________________________________

________________________________________________________________