Att gestalta en

mördare

En studie om mediernas gestaltning av Thomas Quick

To frame a murderer

A study about the media framing of Thomas Quick

Viktoria Nilsson, Emma Båld

Fakultet: Medie- och kommunikationsvetenskap

Ämne/Utbildningsprogram: Information och PR

Nivå/Högskolepoäng: 15 hp

Examinatorns namn: Dan Åkerlund

Datum: 2015-01-07

Löpnummer: 60

Förord

Vårt upplägg gick till på så vis att vi delade upp vissa aspekter av texten som vi

skulle skriva om. Därefter växlade vi innehåll med varandra så vi kunde se vad den

andre skrivit. Eventuellt skedde några ändringar då vi adderade eller tog bort något

ur texten. På så sätt har vi båda varit med och författat alla delar i studien. Vissa

delar har vi även sammanställt helt tillsammans. Anledningen till att vi valde detta

arbetssätt var för att vi båda skulle få vara med och ha en åsikt om innehållet och

dess utformning.

Vi vill även passa på att rikta ett tack till de personer som varit med och gett oss

feedback, svarat på frågor, samt stöttat oss genom hela processen.

Emma Båld och Viktoria Nilsson

2015-01-07

Abstract

Media has a big actuating power over the public opinion. The image of

reality that media choose to reproduce will affect the recipient view of reality.

The case about Thomas Quick and its associated news coverage has been

used as an example to illustrate the problematization regarding media imag-

es and media framing attempt. The purpose of this essay was to illuminate

how daily and evening newspapers works with various framing methods.

The theoretical framework for this essay will discuss the media framing

theory and its ramification attribute framing theory. This laid the foundation

for the research question. The study also highlights research within media

and crime as they hold a strong connection to each other. Then we de-

scribe the theory of cognitive schemas and how they affect the way we think.

Further we discuss journalist’s responsibility, which then leads to an account

of the daily and evening press and their different working approaches.

Through a quantitative content analysis study this study has sought answers

to how Thomas Quick was framed at different time-periods, and if there are

any differences and/or similarities between them. A coding was constructed

and 408 articles from Aftonbladet and Dagens Nyheter were encoded. The

articles were taken from Retrievers media archive and consist of a selection

from the periods 1994-2001 and 2007-2014. The results were analyzed and

presented in tables and graphs by using cross-tabulations and frequency

charts made in SPSS just to create an overview of the figures the analysis

resulted in. The results showed a lower use of attributes than expected, but

despite this, the results indicated a journalism that dramatize and angles to

create buzz and excitement. The usage of attributes was significantly higher

in 1994-2001 than in 2007-2014. There was a clear lack of positive attributes

which points to journalism that has a tendency to give negative angled news

coverage. There are also clear signs of excessive selection of attributes. The

results also show that evening and morning newspapers are not that far apart

in their way of working. They both have an equal usage of attributes and uses

sources in the same way.

Keywords

Framing theory, Attribute framing theory, Thomas Quick, Media and crime,

Media influence

Sammanfattning

Medierna har stor påverkansmakt över den allmänna opinionen. Den bild av

verkligheten som medierna väljer att reproducera påverkar i sin tur

mottagarens uppfattning av verkligheten. Fallet Thomas Quick och dess

tillhörande mediedrev har använts som exempel för att belysa

problematiseringen angående mediebilder och mediernas gestaltningsförsök.

Syftet med uppsatsen har varit att illuminera hur dags- och kvällspress

arbetar med olika gestaltningsmetoder.

Det teoretiska ramverket för studien behandlar bland annat

mediegestaltningsteorin och dess förgrening attributdagordningen. Dessa

kommer lägga grunden för forskningsfrågan. Studien belyser även

forskningen inom medier och brott då dessa innehar en stark anknytning till

varandra. Därefter redovisas teorin om kognitiva scheman och hur dessa

påverkar vårt sätt att tänka. Vidare diskuteras journalistens ansvarsområden,

som sedan mynnar ut i en redogörelse för dags- och kvällspressens arbetssätt.

Genom en kvantitativ innehållsanalys har studien sökt svar på hur Thomas

Quick gestaltades vid två olika tidsperioder, samt om det finns några

skillnader och/eller likheter mellan dessa. Ett kodschema har konstruerats och

408 artiklar från Aftonbladet och Dagens Nyheter har kodats. Enheterna är

hämtade ur Retrievers mediearkiv och består av ett urval från perioderna

1994-2001 och 2007-2014. Resultaten har analyserats och redovisats i

tabeller och diagram skapade med hjälp av korstabeller och frekvensdiagram

gjorda i SPSS. Detta för att skapa en överblick av de siffror som analysen

resulterat i. Resultaten har visat på en lägre användning av attribut än

förväntat men trots detta pekar det på en journalistik som dramatiserar och

vinklar för att skapa uppmärksamhet och spänning. Attributanvändningen är

betydligt högre 1994-2001 än 2007-2014. Det finns en tydlig avsaknad av

positiva attribut vilket pekar på att journalistiken har tendens att ge en

negativt vinklad nyhetsrapportering. Det finns också tydliga tecken på

överdramatisering genom starka attributval. Resultaten har också visat på en

kvälls- och morgonpress som inte är långt ifrån varandra i sitt arbetssätt. De

båda har en likartad attribut- och källanvändning.

Nyckelord

Mediegestaltning, Attribut, Thomas Quick, Medier och Brott, Mediepåverkan

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ................................................................................................................. 4

1.1 SYFTE ......................................................................................................................... 5

1.2 FRÅGESTÄLLNING ....................................................................................................... 5

2 FALLET THOMAS QUICK ....................................................................................... 6

3 TEORI OCH PRAKTIK .............................................................................................. 7

3.1 MORAL- OCH MEDIEPANIK .......................................................................................... 7

3.2 MEDIEGESTALTNINGSTEORIN ..................................................................................... 8

3.2.1 Attributdagordning (Attribute framing) ............................................................ 9

3.3 MEDIER OCH BROTT .................................................................................................. 10

3.3.1 Kognitiva Scheman ........................................................................................ 11

3.4 JOURNALISTENS ANSVAR .......................................................................................... 12

3.4.1 Objektivitet och vinkling ................................................................................ 12

3.4.2 Nyhetsvärdering och källor ............................................................................ 14

3.5 KVÄLLS- OCH MORGONPRESS ................................................................................... 15

3.6 SUMMERING.............................................................................................................. 16

4 METOD ....................................................................................................................... 18

4.1 KVANTITATIV INNEHÅLLSANALYS ............................................................................ 18

4.1.1 Reliabilitet och validitet.................................................................................. 19

4.1.2 Kvantitativt urval ............................................................................................ 20

4.1.3 Operationalisering – beskrivning av kodschemat ........................................... 23

4.2 ETISKA DIMENSIONER ............................................................................................... 25

5 RESULTAT OCH ANALYS ..................................................................................... 26

5.1 ATTRIBUTANVÄNDNING ........................................................................................... 26

5.1.1 Analys av resultat ........................................................................................... 30

5.2 ÄMNESFÖRDELNING ................................................................................................. 34

5.2.1 Analys av resultat ........................................................................................... 36

5.3 KÄLLANVÄNDNING ................................................................................................... 38

5.3.1 Analys av resultat ........................................................................................... 41

5.4 ÖVERGRIPANDE ANALYS .......................................................................................... 43

6 SLUTSATS .................................................................................................................. 44

6.1 FRAMTIDA FORSKNING ............................................................................................. 44

6.2 KRITISKT GRANSKANDE ............................................................................................ 45

7 IMPLIKATIONER FÖR SAMHÄLLE OCH/ELLER ARBETE/YRKESLIV .... 47

8 REFERENSER ........................................................................................................... 48

9 BILAGOR ................................................................................................................... 51

9.1 KODSCHEMA ............................................................................................................. 51

9.2 KODINSTRUKTIONER................................................................................................. 54

Tabellförteckning

Tabell 1: Urval; Nedstamp. ........................................................................... 21

Tabell 2: Urval; Enheter ................................................................................ 22

Figur 3; Attributanvändning .......................................................................... 26

Figur 4; Attributanvändning; då och nu ........................................................ 27

Figur 5: Attributanvändning; då och nu ........................................................ 28

Figur 6: Attributanvändning; tidning – då .................................................... 29

Figur 7: Attributanvändning; tidning – nu .................................................... 29

Figur 8: Ämnesfördelning; nu ........................................................................ 35

Figur 9: Ämnesfördelning; då ........................................................................ 35

Figur 10: Huvudkällans ursprung; nu ........................................................... 38

Figur 11: Huvudkällans ursprung; då ........................................................... 39

Figur 12: Antal källor; nu .............................................................................. 40

Figur 13: Antal källor; då .............................................................................. 40

4

1 INLEDNING

Allmänheten upplever nyhetsjournalistiken som tillförlitlig, trovärdig och

opartisk (Strömbäck, 2009). Det är därför av yttersta vikt att informera om

hur nyhetsmedierna gestaltar och dramatiserar sina artiklar. Att gestalta något

innebär att man skapar eller utformar något. Man ger något en form och

mening genom att visa upp det på ett visst sätt. Att välja vissa aspekter av

verkligheten och göra dem mer iögonfallande (Entman, 1993).

Den bild som medierna gestaltar påverkar i sin tur påverkar mottagarens

uppfattade verklighet. För att undvika detta är det relevant att försöka öka

medvetenheten om medierna och dess makt att påverka våra uppfattningar

(Entman, Matthes, & Pellicano, 2009). Ifall det inte skapas medvetenhet om

mediernas påverkansmakt kan vi inte heller motverka deras inflytande. Detta

kan i sin tur leda till att vi står blinda till hur medierna manipulerar våra

opinioner och åsikter.

Men vad händer när medierna målar upp en bild av verkligheten som visar

sig vara inkorrekt? Fallet Thomas Quick har fångat mångas intresse. De

dramatiska brott som Quick erkände och tog på sig skulden för skapade stort

intresse hos både allmänheten och medierna. I en lång period prydde Thomas

Quick framsidor och uppslag i de flesta nyhetstidningarna. Det visade sig

sedan att bilden av Quick som den hänsynslöse seriemördaren, som medierna

skapat, inte stämde överens med verkligheten.

För att belysa problematiseringen angående mediebilder och mediernas

gestaltningsförsök använder vi oss av fallet Thomas Quick och dess

tillhörande mediedrev som ett verktyg och exempel. Ämnet är aktuellt inom

ett MKV-perspektiv då det är viktigt att försöka förstå den påverkansmakt

medierna sitter på (Levin, Gaeth, Schreiber, & Lauriola, 2002). Vi har valt att

studera Quick i vår fallstudie eftersom det är ett intressant fall ur

medieperspektiv. Vi anser också att det är ett bra studieobjekt eftersom det är

många har förkunskap om Thomas Quick och tillhörande brottsutredning.

Studien kommer att belysa och problematisera hur morgon- och kvällspress

arbetar med olika gestaltningsmetoder, exempelvis användningen av attribut,

för att måla upp en bild av Thomas Quick. Ett attribut är ett ord som

beskriver egenskaper eller karaktärsdrag (Hallahan, 1999). Till exempel:

”Ondskan Quick”, ”Sveriges värsta seriemördare”, ”Psykopaten Quick”.

Vi kommer att röra oss inom tidsramen 1994-2014. Anledningen till att

studien behandlar dessa år beror på att det är anpassat efter fallets

händelseförlopp. Thomas Quicks första erkännande, som också blev

startskottet för mediernas bevakning av fallet, framkom 1994. 2014 är han

frikänd för samtliga tidigare erkännanden.

5

1.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att belysa hur kvälls- och dagspress arbetar med

olika gestaltningsmetoder, samt ifall detta skiljer sig över tid, vid

nyhetsrapporteringen av brottslingar.

1.2 Frågeställning

Vår huvudfråga är följande: Hur gestaltas Thomas Quick i kvälls- och

dagspress, efter att han erkänt det första mordet, i relation till gestaltningen

som skapas fram tills och efter hans slutliga frikännande?

Vi har också ett antal underfrågor:

Hur ser användningen av attribut ut i de två tidsperioderna?

Vilka skillnader finns det i kvälls- och dagspressens

gestaltningsmetoder?

6

2 FALLET THOMAS QUICK I det här kapitlet förklaras kortfattat ”Fallet Quick”, detta för att skapa en

förkunskap i händelseförloppet och studien som helhet.

Sture Bergwall blir år 1991, efter ett grovt bankrån, dömd till sluten

psykiatrisk vård på Säters sjukhus. Han får diagnosen dissociativ

identitetsstörning – personlighetsklyvning. År 1993 byter Sture namn till

Thomas Quick och erkänner det första av många mord som han påstår skulle

ha skett under hans tid i frihet. Erkännandet skedde under ett terapisamtal där

Quick förklarade att han hade dödat den elva-årige Johan Asplund på 80-

talet. Efter det första erkännandet bekänner han mord efter mord, vilket enligt

Säters journaler är ett resultat av den psykoterapi som Thomas genomgått.

Totalt erkänner han ett 30-tal mord, som ska ha skett mellan 1964 till 1993,

alla under terapisamtalen med sin terapeut. Det utförs vallningar med

Thomas Quick på brottsplatser anknutna till de mord han erkänt. Där ska han

peka ut offrens kvarlevor, men inga har hittats. En stor mediebevakning drar

igång och Thomas Quick blir känd som en av Sveriges värsta seriemördare.

Hans namn och ansikte prydde framsidor och uppslag i Sveriges flesta

nyhetstidningar.

År 1994 faller den första domen mot Thomas Quick, därefter döms han för

ytterligare sju mord. 2008 tog han tillbaka samtliga erkännanden i tre

dokumentärer. Bakom dokumentärerna står journalisten Hannes Råstam.

Dokumentärerna belyser Quicks oskuld. De visar även hur polis och

psykolog leder Quick till göra ett erkännande som stämmer överens med

mordets händelseförlopp. År 2010 frias han från det första av de åtta mord

han tidigare blivit dömd för och tre år senare är han frikänd för samtliga

mord.

Mest aktiv inom fallet var journalisten Hannes Råstam som år 2012 skrev

boken ”Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare”. Han gjorde även

en dokumentär med Thomas Quicks medverkan, som blev startskottet till

processen som senare skulle leda till det slutliga frikännandet. Idag är

Thomas Quick, som tagit tillbaka sitt födelsenamn Sture Bergwall, helt fri

och bor i Dalarna.

7

3 TEORI OCH PRAKTIK Kapitlet inleds med en beskrivning av moral- och mediepanik för att

tydliggöra den påverkansmakt medierna sitter på. Det första avsnittet (3.1)

används som en ingång för att på ett förståeligt och tydligt sätt sedan gå

vidare och belysa mediegestaltningsteorin och dess förgrening

attributdagordningen. Stort fokus ligger på de två ovan nämnda teorier, då

de kommer lägga en grund för forskningsfrågan och diskussionen.

Gestaltningar av brott i nyhetsmedier påverkar framförallt allmänheten, men

även rättsväsendet. Studien kommer därför att belysa forskningen inom

medier och brott, samt kognitiva scheman. Kapitlet kommer även att

redogöra och diskutera journalistens ansvar i sitt arbete, då de kan påverka

människornas kognitiva scheman. Avslutningsvis kommer skillnader och

likheter mellan dags- och kvällspressen att redogöras, för att se hur arbetet

och tillvägagångsättet kan skilja dem åt.

3.1 Moral- och mediepanik

Medierna anses ha större påverkas makt än någonsin, detta kan leda till en

rad olika konsekvenser för samhället. En av dessa konsekvenser är moral-

och mediepanik. Termen moralpanik anses ha myntats av den engelske

forskaren Stanley Cohen i sin bok Folk Devils and Moral Panics (Cohen,

2011). I boken definierar Cohen moralpanik som en oro mot något som hotar

samhällets sociala normer, värderingar och/eller intressen. Det kan

exempelvis vara en grupp människor, ny lag eller produkt som presenteras att

vara ett hot i massmedierna. Ester Pollack tillägger att det handlar om en

överdriven reaktion på verkliga eller inbillade problem skapade av olika

samhällsaktörer, som politiker och medier. Detta skapar i sin tur en

oproportionell oro hos allmänheten i relation till de verkliga händelserna

(Pollack, 2004).

Moralpanik utvecklas i tre faser. Under den första fasen har medierna en

informationsbärande roll där de bekräftar de föreställningsar om fenomen

som de själva varit med om att skapa (Cohen, 2011). Medierna ger gärna

överdrivna beskrivningar och vinklar nyheterna i en negativ anda. Detta gör

de för att utmåla det/den som anses vara ett hot för samhället på ett sätt som

generarar fler läsare och i sin tur skapar mer oro. I den andra fasen av

moralpanikens utveckling skapas intressegrupper som begär att något görs åt

situationen. Under den sista fasen av förloppen genomförs olika åtgärder.

Medierna och allmänheten andas ut och kan gå vidare till nästa skandalnyhet

(Cohen, 2011). Kirsten Drotner myntade år 1992 begreppet mediepanik.

Begreppet är tänkt att innefatta de tillfällen när medierna startar moralpanik i

samhället. Begreppet är nära besläktat med moralpanik. Det som skiljer dem

8

åt är att moralpanik startas av samhällsaktörer, medan mediepanik skapas av

medierna (Pollack, 2004).

Ett möjligt exempel på när medierna kan ha frambringat mediepanik i

samhället skulle kunna vara vid fallet Thomas Quick. Hypotetiskt sätt hade

fallet kunna generera mediepanik pågrund av att det var uppseendeväckande

när han började erkänna brott efter brott. Massmedierna skapade en bild av

Thomas Quick som livsfarlig och ett hot mot allmänheten. Detta är tätt

sammanfogat med mediegestaltningsteorin.

3.2 Mediegestaltningsteorin

Mediegestaltningsteorin handlar om mediernas innehåll och vad de

egentligen representerar. Teorin behandlar även hur mediernas gestaltningar

av verkligheten påverkar allmänhetens uppfattningar av samma verklighet

och hur medierna, genom att gestalta verkligheten på ett visst sätt,

reproducerar och sprider olika maktcentras och ideologiers sätt att betrakta

verkligheten (Strömbäck, 2009).

Mediegestaltningsteorin bygger på två olika observationer. Den första

observationen handlar om att nyheternas bild av någon aspekt av verkligheten

aldrig är den samma som den aspekt av verkligheten som nyheterna handlar

om. Medierna beskriver inte verkligheten som den ser ut, utan skildrar en

gestaltad bild av den. Den andra observationen som teorin bygger på är att

det som har betydelse för människors bilder av verkligheten inte är

verkligheten i sig, utan nyheternas bilder av den. Ju mer beroende av

medierna som allmänheten är för information, desto mer mottagliga är de för

påverkan från mediernas sida (Strömbäck, 2009).

Gestaltningsteorin förekommer när olika kommunikatörer betonar vissa

aspekter från en upplevd verklighet för att ge mottagaren en viss bild av den

(Entman, Matthes, & Pellicano, 2009). Man väljer ut specifika delar av den

information som man mottagit och gör dessa extra framträdande.

Anledningen till att man gör detta är för att de skall få mer uppmärksamhet

än de bortvalda delarna. Vissa kommunikatörer använder gestaltningsteorin

strategiskt för att förmedla mottagaren en helhetsbild över en situation som

kan gynna kommunikatörerna själva (Entman, Matthes, & Pellicano, 2009).

Ett gestaltningsförsök skulle konkret vara hur medier framställer Thomas

Quick i sina nyhetsartiklar, vilka aspekter av honom de väljer att framhäva.

Effekter av mediegestaltningsteorin skapas när förändringar i presentationen

av information, exempelvis presentationen av Quick i medier, skapar

förändringar i den allmänna eller den individuella opinionen.

9

3.2.1 Attributdagordning (Attribute framing)

Ett sätt att göra information mer framträdande och attraktiv är att applicera

olika attribut på objekt som man presenterar i exempelvis nyhetsartiklar.

Attributen kan representera olika egenskaper och kännetecknande drag

(Strömbäck, 2009). Detta skulle till exempel vara: ”Seriemördaren Quick”

och ”Livsfarliga Quick”. Attributdagordningen innebär att vissa

karaktärsdrag av objekt, händelser eller människor är betonade, medan andra

är nedtystade eller helt ignorerade (Hallahan, 1999). Detta för att vinkla

informationen till att passa den mediebild som önskas och anses attraktiv.

Attributanvändning inom medierna är en journalistisk metod för att fånga

publikens uppmärksamhet. Genom olika ord och attributval kan de skapa

olika känslor i texten. Desto starkare värdeladdade ord, desto mer

uppmärksamhet antas texten få. Dessa ord har en dramatiserande och/eller

förstärkande funktion. Ordet ”seriemördare” är exempelvis mer laddat än

ordet ”mördare” och skulle därför få mer uppmärksamhet i en nyhetstext.

Språket och dess tillhörande ordval varierar mellan olika typer av medier.

Kvällstidningar har exempelvis benägenhet att vara mer tillspetsade och

slagfärdiga än morgontidningarna (Ghersetti, 2000).

Attributdagordningen brukar benämnas som dagsordningsteorins andra nivå.

Dagordningsteorins första nivå behandlar huruvida de objekt som får stor

plats i medierna, anses vara mer viktiga för allmänheten. Dagordningsteorins

andra nivå fokuserar på hur dessa objekt beskrivs och hur detta påverkar

människors uppfattning om objektet. Konsekvensen av detta är att medierna

inte bara har makten över vad mottagarna har åsikter om, utan även över hur

vi tänker och uppfattar olika företeelser i vår omvärld (Strömbäck, 2009).

Attributdagordningseffekter uppstår när mottagarens uppfattningar av ett

objekt eller en händelse påverkas av det attribut som applicerats på detta

objekt. Ett positivt attribut framkallar positiva associationer hos människor,

medan ett negativt attribut väcker negativa associationer (Levin, Schneider,

& Gaeth, 1998). När medierna använder samma eller synonyma attribut vid

upprepade tillfällen, på ett och samma objekt, tar mottagaren tillslut till sig

dessa och kommer i framtiden koppla attributen med detta objekt (Entman,

Matthes, & Pellicano, 2009).

10

3.3 Medier och brott

Med attributdagordningen och gestaltningsteorin i ryggen, utgår den här

studien från att även gestaltningar av brott i nyhetsmedier påverkar

allmänhetens uppfattningar och åsikter om offer, händelser och misstänkta.

Brott och kriminalitet är ett tacksamt material för nyhetsjournalistiken.

Utdragna rättsprocesser skapar ett ypperligt tillfälle för journalister att

generera en löpnummersäljande serie (Pollack, 2001). Att allmänheten har ett

stort intresse för brott och brottslingar skapar dessutom ett högt nyhetsvärde.

Det har i flera studier visat sig att brott presenteras i medierna så pass ofta att

det inte längre speglar nivån av brott i samhället. Det skapas en

överrepresentation av våldsbrott, medan brott mot egendom är

underrepresenterat (Smolej & Kivivuori, 2006). Den bild som våra medier

målar upp av brottskvoten i samhället kan skapa en oro för utsatthet av brott

hos allmänheten, då de låter mediernas bild spegla deras uppfattning av

verkligheten (Pollack, 2001).

En studie i USA gällande brottsnyheter, belyste att hela 76 % av allmänheten

formade sina åsikter om brott med hjälp av vad de läst eller hört i nyheterna.

Precis som det massiva intresset för brott och brottslingar har allmänheten

även en djup fascination för hur brott och brottslingar blir upptäckta och

behandlas av rättssystemet. Det anses också vara intressant hur polisen fångar

och arresterar brottslingar, hur domstolen och rättsväsendet straffar dem och

vad som händer med dem när de kommit in i det straffrättsliga systemet.

Medierna har en tendens att fokusera på de mer dramatiska brotten som leder

till de hårda straffen. Mycket av mediernas bevakning av straff fokuserar på

fängelse, även om de allra flesta fallen inte leder till en dom som involverar

detta straff (Marsh & Melville, 2014).

I boken En studie i Medier och Brott tar Ester Pollack upp mediernas

påverkan på inte bara allmänheten, utan även rättsväsendet (Pollack, 2001).

Ett tydligt exempel på hur rättsväsendet påverkas av medierna är vid tv-

stjärnan James Simpsons rättegång. Han blev frikänd för mordet på sin före

detta fru, trots existerande bevismaterial som i ett vanligt fall hade lett till en

fällande dom. Simpson var mörkhyad och en celebritet. Rättsprocessen var

hårt mediebevakad och till viss del rakt av sänd i tv. Medierna skapade någon

slags parallell medierättegång där det diskuterades ifall en rasistisk polis

medverkat i att försöka ”sätta dit” Simpson. Rättsprocessen blev en tv-såpa

som följdes av människor långt utanför USA:s gränser (Pollack, 2001; 2004).

Den engelsktalande domstolen i f.d Jugoslavien har använt sig av ljud- och

bildutrustning sedan 1996. I en undersökning intervjuas domare, åklagare,

försvarare och domstolspersonal angående hur detta påverkade rättsväsendet.

94 % sa att de ibland eller sällan tänkte på att det fanns kameror i rättssalen.

11

Däremot sa 80 % att de kände att biträdena i rättsalen kunde påverkas och har

tendens att skådespela/dramatisera (Marsh & Melville, 2014). Att påpeka i

denna studie är att de som står inför rättsystemet, alltså de anklagade, inte fått

frågan. Frågan är i vilken utsträckning åklagare, försvar och domare anpassar

sig till mediernas medverkan i rättsväsendet?

3.3.1 Kognitiva Scheman

En åklagare eller domare skulle säkert neka ifall man frågade om medierna

hade något inflytande i rättsprocessen och garanterat stå för det. Teorin om

kognitiva scheman talar dock mot det motsatta (Moriearty, 2010).

Ett kognitivt schema kan enkelt beskrivas som ett sätt att mentalt organisera

kunskap och minnen. Vi klarar av den informationsfyllda vardagen genom

dessa omedvetna kognitiva processer som kategoriserar den information som

mottagaren tar emot i olika kategorier. På detta sätt skapar hjärnan helheter

som gör det lättare att koppla ihop ny information med den man redan sitter

på. Förutom att organisera tidigare inhämtade kunskaper och erfarenheter,

styr de kognitiva scheman också hur vi uppfattar saker och ting omkring oss,

våra förväntningar och hur vi tolkar ny information. Detta innebär att våra

tolkningar av ny information präglas av våra kognitiva scheman.

Om vi exempelvis har en bild av att det inte går att lita på politiker – ett

kognitivt schema som kopplar samman politiker med attributet ”går inte att

lita på” – är det högst sannolikt att vi inte tror på de vallöften som partierna

framför, trots att vi inte vet hur dessa politiker kommer agera om de vinner

valet. Detta exempel är extra tydligt då forskning pekar på att politiker

faktiskt går att lita på och att de i allra flesta fall håller sina löften. Trots detta

är det hela 60 % som inte håller med om påståendet att det går att lita på

politiker (Strömbäck, 2009). Detta visar också att människor i allmänhet har

svårare att ta till sig ny information som strider mot deras kognitiva scheman.

Om vi exempelvis skulle läsa ett flertal artiklar om att Thomas Quick är en

farlig seriemördare skapas ett kognitivt schema. När vi sedan intar ny

information om honom skulle vi koppla detta till det kognitiva schemat som

vi redan har och utifrån detta troligtvis inte ta till oss den nya informationen.

Eftersom den ”krockar” med vårt gamla kognitiva schema.

Kognitiva scheman skapas ofta med hjälp av medier. Detta beror på att

medierna är vår huvudleverantör av information och bilder av verkligheten

utanför vår omedelbara omgivning (Sotirovic, 2009). När mediebilden inte

representerar verkligheten blir våra kognitiva scheman förvrängda och vi

uppfattar händelser och personer annorlunda än vad vi annars skulle ha gjort.

Om domare, åklagare och andra inom rättsväseendet använder sig av medier

12

regelbundet kan deras kognitiva scheman ha påverkats och missletts

(Moriearty, 2010).

3.4 Journalistens ansvar

Att medierna kan påverka människors kognitiva scheman gör att de sitter på

en stor makt och tituleras som den tredje statsmakten i Sverige (Pålsson,

1991), deras uppgift är att granska samhället ur allmänhetens synvinkel. Som

den tredje makten vid sidan av riksdagen och regeringen skall medierna

fungera som demokratins kontrollanter. Medierna påverkar oss medvetet och

omedvetet.

Allmänheten har en bild av nyhetsjournalistiken som tillförlitlig, trovärdig

och opartisk (Strömbäck, 2009). Eftersom allmänheten har dessa

uppfattningar om nyhetsjournalistiken innehar journalisten en viktig roll. Det

är denne som förser allmänheten med de senaste nyheterna och håller dem

uppdaterade. Det är inte en helt enkel uppgift och pressen på hur nyheterna

ska konstrueras är mycket hård.

Enligt Olle Findahl (1998) ska en nyhet vara underhållande och intressant,

men samtidigt informativ och skildra verkligheten. Den ska vara objektiv och

begriplig, men inte heller för lång. Journalisten sitter under en hård tidspress

där stora kvantiteter ska produceras under kort tid, vilket påverkar både

innehåll och kvalité. Findahl beskriver en framtida fara för

nyhetsrapportering då han menar att den kan komma att bli alltför

kommersiell. Det finns en risk att information, sakfrågor eller förklaringar

göms undan ifall den inte platsar in i den politiska eller kommersiella

utgångspunkten för tidningen (ibid.).

Förutom grundlagarna som reglerar yttrande- och tryckfriheten i Sverige

finns det kompletterande spelregler som guidar journalisten och övriga inom

yrket på rätt etiska och respektfulla spår. Dessa behandlar bland annat

bildpublicering och namnpublicering. Den reglering som är extra intressant

och relevant för studien är följande: ”Tänk på att en person, misstänkt för

brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte

föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas”

(Sjf.se, 2014). Med detta menas att man är oskyldig fram tills motsatsen

bevisats. Innan fallet bedömts i rättegång är den misstänkte oskyldig till det

brott han står anklagad för.

3.4.1 Objektivitet och vinkling

Journalisten bör, som nämnts kort ovan, följa de etiska reglerna. De etiska

riktlinjerna klargör principer och förbättrar journalistens förmåga att ta bra

13

beslut. Journalistisk etik bygger på två grundpelare: sanning och objektivitet

(Ward, 2009). Journalisten ska vara objektiv när han eller hon skildrar en

nyhet. Begreppet objektivitet är mångtydigt. Enligt Jörgen Westerståhl står

objektivitet för saklighet och opartiskhet. För att uppnå objektivitet ska

artikeln vara sann och relevant, men samtidigt neutral och balanserad i sin

presentation (Strömbäck, 2009). Denna syn på objektivitet har dock

kritiserats hårt i massmedie- och nyhetssammanhang. Kraven på att en

journalist bör vara opartisk innebär att man föreställer sig verkligheten som

opartisk, vilket inte alltid är en korrekt slutsats (Kieran, 1998). Det har också

ansetts att objektivitet är allt för krävande för journalistiken, och att det

därmed är en myt (Ward, 2009). Kraven på att en journalist måste ha en

neutral presentation i sin artikel, krönikan eller text av annan genre, innebär i

sin tur att man föreställer sig verkligheten som neutral, vilket inte alltid är

fallet (Hvitfelt, 1989). Nyheternas språk beror naturligtvis också på att

verkligheten ibland är mycket dramatisk och då endast kan beskrivas med ett

dramatiskt språk. Texten behöver därmed inte vara objektiv (Ghersetti,

2000). Maria-Pia Boëthius (2001) är kritisk till objektiviteten och den

balanserade presentationen i kriminalnyheterna. Hon beskriver det som att

allt som inte kan underbygga brottsmisstanken faller i glömska. Att medierna

anser det som fritt fram att skriva om privata händelser ur den misstänktes

förflutna, även sådant som inte är relevant för det misstänkta brottet i fråga

(ibid.).

För att öka värdet på en nyhet använder sig journalister ofta av vinkling. Att

vinkla något innebär att välja infallsvinkel och presentera det på ett speciellt

sätt. Man vinklar texten för att öka intresset hos mottagarna (Thurén, 1986).

Några av de typiska vinklingsmetoderna är överdrifter och dramatik,

negativitet, samt skandal och sensation. Överdrifter och dramatik handlar om

hur enskilda händelser förstoras även om det endast är en liten del av det

egentliga händelseförloppet. Nyheterna bildar en dramatiserad verklighet. Ett

tydligt exempel tas upp av Britt Hultén i hennes introduktion till

journalistiskanalys. Hon beskriver att en text kan innehålla olika funktioner,

så som en informationsfunktion, känslofunktion, gemenskapsfunktion och

underhållningsfunktion (Hultén, 2000). En del av att vinkla sin text är att

välja vilken/vilka funktioner den ska innehålla. Negativitetsvinklingen kan

delas upp i två plan. En konsekvens av urvalsprocessen är att negativa

händelser väljs ut. Vid den journalistiska bearbetningen förstärks även

negativiteten genom att negativa inslag i händelser i allmänhet betonas och

att negativiteten hos i sig negativa händelser förstärks. Negativiteten i

nyhetsförmedlingen blir därmed dubbel. Skandal och sensation innebär att

det som är avslöjande, framför allt för mer eller mindre offentliga personer,

betonas. Dessutom innebär vinkling på det skandalösa och sensationella

14

naturligtvis också ofta negativitet och dramatik (Hvitfelt, 1989). Ett exempel

på vinkling av det skandalösa och sensationella skulle hypotetiskt sätt också

kopplas till Quick-fallet, då han började erkänna mord efter mord. En vinklad

artikel behöver inte betyda att journalisten har gjort ett medvetet val att

vinkla texten på just det sättet (Hultén, 2000). Vinklingen kan ske utan att

journalisten själv lägger märke till vinklingsvalet. I boken Vinklad verklighet

- journalisten, sanningen och fantasin tar Torsten Thurén (1986) upp att

journalisten sätter en personlig prägel på texten genom vinkling, urvalet av

fakta, i den ordningsföljd fakta presenteras och i ordvalen. Hur texten ser ut

beror mycket på journalistens egna värderingar, åsikter och erfarenheter.

3.4.2 Nyhetsvärdering och källor

Detta avsnitt behandlar nyhetsvärderingsprocessen och ämnet källkritik.

Dessa är viktiga att förstå för att kunna skapa sig en bild av varför

nyhetsrapporteringen ser ut som den gör.

Sanningshalten i journalistiken går tätt i hand med källkritik och

faktakontroll. Kraven på dessa är självfallet inte lika hårda som de är i en

vetenskaplig avhandling eller facktidsskrift (Cars, 1991), men de ska ändå

hålla en viss kvalitet och ska i den mån det är möjligt kontrolleras.

Förhållandet mellan en journalist och deras källor är också relevant för

objektiviteten. Deras förhållande har sedan länge blivit avbildad som en

kamp om makten över den allmänna opinionen. Journalisten har hamnat i en

roll att skydda samhället för korruption, medan tjänstemän inom regering och

näringsliv har tagit sig an uppgiften att skydda sina egna intressen. Det är

källorna som är med och skapar resultatet av den färdiga

nyhetsrapporteringen. Källan kan ha ett inflytande över hur

nyhetsrapporteringen kommer att te sig. Relationen mellan journalister och

källor är något som oroat många. Journalistens arbete är att producera nyheter

som visar på saklighet. Uttalanden av trovärdiga källor kan tas som fakta och

skapar därav en sanningshalt i nyheten utan att journalisten behöver vara

källkritisk och kontrollera sina källor. Trovärdiga källor anses oftast vara

tjänstemän eller experter som är kopplade till någon

samhällsinstitution (Berkowitz, 2009).

Av alla potentiella nyheter är det få som väljs ut och publiceras som

journalistiska nyheter. För att avgöra vilka händelser som är tillräckligt

intressanta behöver journalisten göra en nyhetsvärdering. Det är en del av

journalistens jobb att välja ut och redigera information till nyheter.

Nyhetsvärdering handlar om hur möjliga nyheter värderas i de redaktionella

arbetsprocesserna (Strömbäck, 2009). Det fungerar som ett system av

kriterier som används för att fatta beslut om inkludering eller exkludering av

15

material och om vilka aspekter av utvalda historier man väljer att betona och

vilka som väljs bort (O`Neill & Harcup, 2009). Journalisten gör en

bedömning av egenskaper hos den information han eller hon fått, men också

av vad publiken kan tänkas vara intresserade av. En god nyhet innehåller

enligt massmedieforskaren Kaarle Nordenstreng (refererad till i Thurén,

1986) tre egenskaper; väsentlighet, generalitet och intensitet. Det ska med

andra ord vara relevant för publiken, det ska beröra så många som möjligt

och det ska vara tillräckligt dramatiserat för att göra ett avtryck på

mottagaren (ibid.). Nyheter som behandlar något som avviker mot

allmänhetens uppfattning om ”normalt” brukar skapa uppmärksamhet och

anses vara underhållande av publiken. Många forskare är överens om att de

flesta nyheterna behandlar konflikter, olyckor, krig och brott. Negativa

nyheter dominerar nyhetsmedierna. Detta beror på att det negativa anses vara

avvikande och fångar därför allmänhetens intresse (Thurén, 1986). Den

journalistiska nyhetsvärderingen tar stor hänsyn till vad som går att sälja rent

kommersiellt och nyhetsvärdering blir därför en fråga om säljvärdering och

försäljningsvärde (Hultén, 2000). Fallet Thomas Quick har genom tiderna

generarat en stor mängd nyheter och påvisar ett högt nyhetsvärde. Detta kan

bero på att händelsen involverat dramatiska och våldsamma brott, men i ett

senare skede också konflikt mellan Quick, rättsväsendet och sjukvården.

3.5 Kvälls- och morgonpress

All nyhetsjournalistik konkurrerar idag om nyheter, publikens

uppmärksamhet och pengar (Ekström & Nohrstedt, 1996). Detta påverkar

speciellt kvällspressen eftersom de utöver annonser, lever på att sälja

lösnummer. Konkurrensen är hård, och redaktionerna själva håller med om

att detta påverkat policyn och normerna om hur man bör arbeta.

Kvällstidningarna är inte längre styrda av samma opartiskhetskrav, normer,

allsidighet och balans som många morgontidningar är (ibid.). Varje dag ska

löpsedlarna på kvällspressens förstasida försöka locka eventuella köpare

(Holmgren & Weibull, 2003). Detta leder till att materialet ofta anpassas till

vad som säljer mest. Kvällspressens dramatisering av sitt material är ofta

tydligt integrerad med den händelse som redogörs. Kvällspressjournalisten

förenklar, upprepar och överdriver för att skapa dramatik och spänning, som i

sin tur säljer fler nummer. Det skapas också slagkraftiga miljöer och

kontraster med hjälp av värdeladdade ord och uttryck för att locka fler läsare

(Nerman, 1973). Kvällspressen går under samlingsbeteckningen tabloidpress

och kritiseras ofta för sin sensationsjournalistik, hårda vinklingar och andra

gestaltningsmetoder (Hadenius & Weibull, 2003). Morgontidningar är i

största allmänhet redovisningstidningar som försöker redogöra för aktuella

händelser så fullständigt som möjligt. Morgontidningarnas arbete styrs av en

16

policy som är nära knuten till public service-idealet. De uppfattar det som sitt

ansvar att på ett sakligt, opartiskt, balanserat och allsidigt sätt informera

läsarna om det som händer. Till skillnad från kvällspressen vars mål uppfattas

vara att väcka uppmärksamhet, uppröra och underhålla (Ekström &

Nohrstedt, 1996). En undersökning bland skolelever visar att de litar mer på

morgontidningar än på kvällstidningar, men trots det är man mer intresserad

av kvällstidningarna. En förklaring till detta är att kvällstidningarna säljs som

lösnummer med hjälp av löpsedlar och stora rubriker, samt att språket är

enklare. Det används också ofta bilder som framkallar känslor och mer

sensationella lockande förstasidor (Dahlgren, Breitenstein, Wall, &

Wickblom, 1992). Kvällspressens typiska sätt att kommunicera verkar dock

vara på väg in i morgontidningarnas arbetsprocess (Nerman, 1973).

Tidigare forskning menar på att det finns stora skillnader i kvälls- och

morgonpress när det gäller dramatisering. Kvällspressjournalisten förenklar,

överdriver, upprepar, samt skapar slagkraftiga miljöer och kontraster i syfte

av att skapa dramatik, till skillnad från morgonpressen som i högre

utsträckning strävar efter saklighet, opartiskhet och balans (Nerman, 1973).

Resultatet av denna studie kommer troligtvis att kunna visa på några av dessa

påståenden. Enligt denna forskning kan skillnader mellan morgon- och

kvällspress förväntas, bland annat i deras attributanvändning.

3.6 Summering

Moralpanik innebär en oro mot något som hotar samhällets sociala normer,

värderingar och/eller intressen. Oron kan exempelvis generera ur en grupp

människor eller en ny lag, som presenteras vara ett hot i massmedierna.

Mediepanik är nära besläktat med moralpanik, men skiljer sig i att

moralpanik kan olika samhällsaktörer utlösa, medan mediepanik startas av

medierna (Pollack, 2004). Fallet Thomas Quick skulle kunna vara ett

exempel på när medierna kan ha frambringat mediepanik i samhället.

Mediegestaltningsteorin handlar i korta drag om hur medierna använder olika

gestaltningsmetoder för att rekonstruera verkligheten och hur dessa påverkar

allmänhetens uppfattningar. Ett gestaltningsförsök skulle konkret vara hur

medierna framställer Quick, vilka aspekter av honom de väljer att betona.

Teorin förgrenar sig sedan i en andra nivå som kallas attributdagordningen.

Denna teori behandlar hur journalister gör information mer tilltalande för

allmänheten genom att applicera olika attribut på de objekt som framförs

(Strömbäck, 2009). Det skulle till exempel vara: ”Seriemördaren Quick” eller

”Livsfarliga Quick”.

17

Det är inte bara allmänheten som påverkas av vad medierna förmedlar, utan

även rättsväsendet (Pollack, 2001). En åklagare skulle säkert neka till frågan

om medierna hade någon inverkan i rättsprocessen (Moriearty, 2010).

Teorin om kognitiva scheman talar om det motsatta. Kognitiva scheman är

kort sagt ett mentalt sätt att organisera kunskap och minnen. Hjärnan skapar

helheter som gör det lättare att koppla ny information till den vi redan har.

Detta innebär att våra tolkningar av ny information präglas av våra redan

existerande kognitiva scheman (Strömbäck, 2009). Om den nya

informationen krockar med våra kognitiva scheman har vi ibland svårt att ta

till oss den nya informationen på ett rationellt sätt. Om vi exempelvis skulle

läsa en mängd artiklar om att Thomas Quick är en farlig seriemördare skapas

ett kognitivt schema. När vi sedan intar ny information om honom skulle vi

koppla detta till det kognitiva schemat som vi redan innehar och utifrån detta

troligtvis reagera på ett negativt sätt.

På grund av mediernas makt att påverka, bland annat våra kognitiva

scheman, är journalistens roll viktig. Journalistens arbete och ansvar är bland

annat att skapa nyheter som är underhållande och intressanta, men samtidigt

informativa och skildra verkligheten (Findahl, 1998). Journalisteten bör vara

objektiv när han eller hon skildrar en nyhet och inte ta ställning till innehållet

(Kieran, 1998). För att avgöra vilka händelser som är tillräckligt intressanta

behöver journalisten göra en nyhetsvärdering. Nyhetsvärdering handlar om

hur möjliga nyheter värderas i de redaktionella arbetsprocesserna. En god

nyhet skall vara relevant, beröra många och tillräckligt dramatiserad för att

göra avtryck på mottagarna. För att öka värdet på en nyhet använder sig

journalister av vinklingar. Man väljer en infallsvinkel och presenterar

informationen på ett speciellt sätt för att öka intresset hos mottagarna

(Thurén, 1986). Några av de vanligaste vinklingsmetoderna är överdrift och

dramatik, negativitet, samt skandal och sensation (Hultén, 2000). Ett exempel

på vinkling av det skandalösa och sensationella skulle hypotetiskt sätt också

kopplas till fallet Thomas Quick, då han började erkänna mord efter mord.

Arbetet och tillvägagångsätt kan skilja sig mellan kvälls- och dagspressen

(Hadenius och Weibull, 2003). Kvällspressen förenklar, upprepar och

överdriver för att skapa dramatik och spänning (Nerman, 1973). Till skillnad

från kvällspressen så styrs morgontidningarnas arbete av en policy som är

nära knutet till public service-idealet. De strävar efter att vara sakliga,

opartiska och balanserade (Ekström & Nohrstedt, 1996).

18

4 METOD I detta kapitel diskuteras den kvantitativa metod som ska användas i studien,

hur den tjänar syftet, samt hur den kommer att driva studien fram till ett

resultat. Den kvantitativa innehållsanalysen och studiens validitet och

reliabilitet kommer att disskuteras. Urvalsprocessen och en

operationalisering av kodschema genomgås, samt studiens etiska

dimensioner.

4.1 Kvantitativ innehållsanalys

Syftet med fallstudien är att belysa hur kvälls- och dagspress arbetar med

olika gestaltningsmetoder, samt ifall detta skiljer sig över tid, vid

nyhetsrapporteringen av brottslingar.

Fallet Thomas Quick är en fallstudie. Detta fall kommer alltså att användas

som ett verktyg och exempel för att tjäna syftet.

Den kvantitativa innehållsanalysen kommer att hjälpa till att svara på

studiens syfte genom möjligheten till ett stort materialurval. Då studien söker

svar på hur dags- och kvällspress arbetar med olika gestaltningsmetoder anser

vi att denna metod kommer gynna oss. Den kvantitativa innehållsanalysen

ger oss en möjlighet att skapa resultat i form av siffror (Neuendorf, 2002).

Detta ger oss möjlighet till att på ett objektivt sätt att jämföra skillnad över

tid.

Syftet med att göra en kvantitativ innehållsanalys är att hitta strukturer i

gestaltningen av Thomas Quick. Genom metoden kommer studien att söka

svar på hur Thomas Quick gestaltas vid två olika tidsperioder, samt om det

finns några likheter och skillnader mellan dessa.

Denna metod hjälper oss att vara objektiva och icke-tolkande. Den skapar ett

resultat i form av siffror, vilket kommer att ge oss möjlighet att hitta och

jämföra dessa på ett objektivt och tydligt sätt. Studien ämnar mäta

förändringar över tid, vilket gör den kvantitativa metoden till ett givet val

(Ekström & Larsson, 2010). Genom att kvantifiera antalet artiklar där attribut

appliceras på de olika aktörerna kommer studien belysa hur mediernas

gestaltningsmetoder ser ut och om det finns några tydliga skillnader och/eller

likheter mellan dessa. Den kvantitativa metoden kommer även vara ett

redskap som skapar en möjlighet att mäta skillnader och likheter över

studiens olika tidsperioder, samt studieobjekten Dagens Nyheter och

Aftonbladet.

Studien hade kunnat göras genom en kvalitativ innehållsanalys. Där man

genomgående analyserar ett antal artiklar skrivna om Thomas Quick. Detta

19

hade skapat en mer djupgående analys, men hade inte kunnat innehålla ett

lika omfattande urval. Ett annat alternativ är att göra en bildanalys på de

fotografier och bilder som publicerats i anslutning till Thomas Quick, detta

ansåg vi dock inte vara lika givande som att studera själva orden som beskrev

Quick. Det hade också kunnat genomföras intervjuer eller fokusgrupper med

journalister som arbetade med Thomas Quick-fallet. Detta valdes dock bort

pågrund av att intresset för attributanvändningen i själva artiklarna var högre

än intresset för journalisternas egna upplevelser. Det hade också varit

intressant att flytta fokus till mottagarna genom en enkätundersökning. Har

medierna haft någon påverkan på allmänheten?

4.1.1 Reliabilitet och validitet

För att studien skall hålla en hög kvalitet anpassas den efter Kimberly

Neuendorfs (2002) fyra nyckelord för en kvalitetssäkrad studie. Den första

punkten som tas upp är reliabilitet och behandlar studiens precision.

Mätningar måste vara noggranna och korrekta. Detta kan åstadkommas

genom en hög inter- och intrasubjektivitet. Kodschemat ska ge samma

resultat oberoende på vem som kodar, eller när denne kodar. Vid utformandet

av studiens tillhörande kodschema (se bilaga 1) har vi eftersträvat att skapa

tydliga variablar och ännu tydligare kodinstruktioner (se bilaga 2). Detta bör

skapa en hög inter- och intrasubjektivitet (Östbye, Knapskog, Helland, &

Larsen, 2003). Kodschemat har dubbelkodats för att kontrollera detta. För att

kontrollera att kodschemat håller en hög intersubjektivitet har det gjorts ett

Holsti-test. Intersubjektivitet innebär att olika personers kodningar ska ge

samma resultat (Östbye, Knapskog, Helland, & Larsen, 2003). Holsti-testet

skapades för att kunna kontrollera intersubjektiviteten. Båda kodarna kodar

samma enheter och jämför sedan resultatet (Holsti, 1969). Det kodades 40

enheter, vilket är cirka tio procent av urvalet. Testet gav oss ett första lägsta

värde på 0.75. Detta är ett okej värde, men för att öka kvaliteten på studien

valde vi att korrigera kodschemat för att skapa högre värden. Den variabel

som fick det lägsta värdet var variabel nummer två och behandlar artikelns

ämnesinnehåll. Vi skapade tydligare variabelvärden med konkreta gränser.

Variablerna som behandlade vilken/vilka aktörer som gjorde uttalanden

skapade också ett relativt lågt värde. Detta på grund av att vi hade olika

uppfattningar om vad ett uttalande faktiskt var. För att göra denna variabel

tydligare och lättare att koda specificerade vi vad ett uttalande innebar i

kodinstruktionerna. Vi gjorde sedan om testet som tillslut hade lägsta värde

på 0.85 och ett högsta värde på 1.0. Medelvärdet låg på 0,95. Detta är ett väl

godkänt resultat som talar för en hög intersubjektivitet.

Den andra punkten som Neuendorf (2002) tar upp är validitet. Validitet

behandlar frågan ifall studien mäter det som den avser att mäta. Detta skapas

20

i studien genom ett väl utarbetat kodschema, genomtänka variablar och

variabelvärden, samt resultat kopplade till tidigare forskning och teorier.

Den tredje punkten för en kvalitetsäkrad studie är precision. Desto mer precis

en studie är, desto bättre är det. Det är exempelvis bättre att mäta en

människas ålder med år i stället för decennier (Neuendorf, 2002). Våra

kodvariablar och dess tillhörande värden är tydliga och precisa eftersom de är

anpassade efter dess ändamål. Variablerna är skapade genom noga

överläggning över vilka variabelvärden som behövs och hur dessa ska vara så

tydliga och lättkodade som möjligt. Vid exempelvis variabel 14 läggs det till

nya värden ifall det inte redan finns något passande val.

Den fjärde och sista punkten för en högkvalitativ studie är riktigheten

(accuracy) och riktar sig till urvalets pålitlighet. För att göra en bra studie

behövs det ett bra och pålitligt urval.

Till en början var det menat att undersöka attributanvändningen på sjukvård

och rättsväsende. Detta visade sig dock att ge intetsägande resultat som inte

tjänade syftet av studien. Det förekom ingen applicering av attribut på dessa,

därför sa de oss inget. Variabel fem och sex visade sig också ge intetsägande

svar. Syftet med variablerna var att undersöka om han blev gestaltad som en

mördare innan han blev dömd. Detta visade sig vara två variabler som inte

fungerade i praktiken, eftersom han i vissa fall redan hade en fällande dom

som mördare trots att han inte blivit fälld i de specifika fall artikeln

behandlar.

En annan brist som kan skapa validitetsproblem kan vara hur kodningen av

attribut gick till. Oavsett sammanhang har alltid attributet kodats. Om det till

exempel hade det stått ”Thomas Quick är ingen mördare” så har fortfarande

attributet ”mördare” kodats och sedan analyserats som ett negativt attribut.

Detta kan vara en brist för validiteten. Men vi vill också hävda att ifall

journalisten velat gestalta en positiv bild av Quick hade denne valt ett positivt

laddat ord, och inte ett negativt sådant.

4.1.2 Kvantitativt urval

Den kvantitativa forskningen i fallstudien grundar sig på artiklar från

Aftonbladet och Dagens nyheter, tagna ur Retrievers mediearkiv.

Anledningen till att vi har valt Retrievers mediearkiv som verktyg för att

samla in artiklar beror på att de är ledande inom mediebevakning. Arkivet

kommer täcka vårt behov för att skapa en godtagbar materialbas. Vid

sökningen av artiklar användes sökorden ”Thomas Quick”, ”Sätermannen”

och ”Sture Bergwall”. Vi valde dessa då vi ville få med alla artiklar som

involverade honom, oavsett vilket namn han benämndes vid.

21

För att få ett urval som representerar fallets händelseförlopp har vi valt att

göra något som vi kallar ”nedstamp” i bevakningen. Vi har valt att vid varje

mordfalls domslut, nedläggning av åtal och frikänning välja ut hela urvalet,

det vill säga alla artiklar från det specifika datumet och fyra dagar framåt.

Detta kommer att säkerhetsställa att vi får med alla viktiga delar i

nyhetsrapporteringen om Thomas Quick. Exempelvis lades den fällande

domen i Yenon Levi-mordet den 28 maj 1997, studien har involverat alla

artiklar från Dagens Nyheter och Aftonbladet mellan den 28 maj och 1 juni

1997. Åtalet mot Quick lades ned den 28 maj 2010, vilket innebär att alla

artiklar mellan 28 maj-1 juni 2010 är involverade i studien. Slutligen

frikändes Quick för Yenon Levi mordet den 3 september 2010. Alla artiklar

mellan 3-7 september 2010 är involverade i urvalets material. På liknande

sätt har vi gjort med alla de mordfall som Quick erkände, och dömdes för.

Dessa mordfall är följande: Yenon Levi, Therese Johannessen, Johan

Asplund, Trine Jensen & Gry Storvik, Charles Zelmanovits, Marinus och

Janni Stegehuis.

Tabell 1: Urval; Nedstamp.

Tabell över de nedstamp som gjorts i urvalet.

Tabellen ovan visar hur nedstampen ser ut i siffror. Vi har tagit bort de

artiklar som var totalt irrelevanta men kommit med i sökningen ändå.

Utöver dessa nedstamp har vi delat upp vårt urval i två tidsperioder, ”då” och

”nu”. Då-perioden innefattar tidsperioden mellan 1994 framtill 2001. Nu-

perioden sträcker sig från 2007 fram till 2014. Att vi börjar år 1994 beror på

att det var detta år Thomas Quick erkände sitt första mord. Slutdatumet beror

på att han idag är helt frikänd. Anledningen till att urvalet innehåller att glapp

mellan 2001 och 2007 beror på att Quick valde att inte samarbeta med varken

22

Tabell 2: Urval; Enheter

Tabellen visar hur urvalet ser ut i siffror

polis eller medier. Detta gjorde att mediebevakningen sjönk eller endast

framförde gamla uppgifter. På grund av detta har vi valt att inte inkludera

denna tysta period i urvalet.

Då utbudet av artiklar var betydligt mycket större i nu-perioden än i då-

perioden, valde vi att göra ett systematiskt urval för att skapa

representativitet. Vi slumpade ut artiklar så att varje kategori i vårt urval

innehåller ungefär hundra artiklar, vilket ger 408 artiklar, eftersom vi har fyra

olika kategorier. Kategorierna är: Aftonbladet då-perioden, Aftonbladet nu-

perioden, Dagens Nyheter då-perioden och Dagens Nyheter nu-perioden.

Nu-perioden i Aftonbladet bestod till en början av 348 artiklar, minus de 24

artiklarna som ingår i de olika nedstampen. Eftersom vi ville att varje period

och tidning skulle innehålla cirka 100 enheter var vi därför tvungna att göra

ett slumpmässigt urval (Östbye, Knapskog, Helland, & Larsen, 2003). Vi

räknade ut att det behövdes 76 artiklar till för att Aftonbladets nu-period

skulle komma upp i 100 enheter. Därefter räknade vi ut att vi behövde välja

var fjärde artikel i Retrievers sökmotor för att komma upp i detta antal. De

artiklar som var irrelevanta och de som fanns med i nedstampen valdes bort.

Detta resulterade i ett urval på 73 slumpmässigt utvalda artiklar, samt 24

artiklar från nedstampen. Totalt blev det 97 artiklar.

Aftonbladets då-period bestod totalt av 170 artiklar, minus de sex artiklar

som ingår i de olika nedstampen. Precis som ovanstående exempel ville vi att

Aftonbladets då-period skulle innehålla cirka 100 enheter. Därför behövde vi

välja ut 94 enheter genom ett slumpmässigt urval. För att få ett representativt

urval valde vi bort var tredje artikel från Retrievers sökmotor. Detta skapade

ett urval av 93 slumpmässigt utvalda artiklar och sex artiklar från

nedstampen. Totalt resulterade det i 99 stycken artiklar.

Dagens Nyheters nu-period bestod till en början av 348 artiklar, minus de 29

artiklar som ingår i nedstampen. Även här ville vi skapa en kategori med runt

100 enheter och behövde därför slumpa fram 71 artiklar. För att uppnå denna

siffra valde vi var fjärde artikel i Retrievers sökmotor. Detta resulterade i ett

urval på 76 artiklar, plus de 29 som ingår i nedstampen. Totalt blir detta 105

enheter.

Dagens Nyheters då-

period bestod till en

början av 140 artiklar,

minus de åtta artiklar

som ingår i de olika

nedstampen. För att

denna kategori skulle

uppnå en siffra på 100

23

enheter behövdes det därför slumpas fram ytterligare 92 artiklar. För att

lyckas med detta valde vi bort var 13:e artikel i Retrievers sökmotor. Detta

skapade ett urval på 99 artiklar, plus de åtta enheter som ingår i nedstampen.

Totalt blir detta 107 artiklar. Hela studien kommer att involvera 408

enheter/artiklar. Dessa laddas ned för att kunna analyseras.

4.1.3 Operationalisering – beskrivning av kodschemat

Kodschemat är utvecklat för att svara på frågor angående artiklarnas

attributanvändning, användandet av tilltalsnamn, men också huruvida

Thomas Quick och de andra aktörerna får komma till tals och hur detta skiljer

sig åt i de olika tidsperioderna. För att minska risken för felkodning är det

viktigt med en tydlig förklaring och motivering av de olika variablerna, samt

dess variabelvärden. För att skapa extra tydlighet kommer variablerna gås

igenom punktvis

1. Medium: Den första variabeln i kodschemat är en

identifikationsvariabel som visar vilken av de två tidningarna

som artikeln är tagen ur. Variabeln kommer att användas för att

bland annat jämföra kvällstidningarna med dagstidningarna.

Finns det några stora skillnader mellan dags- och kvällspress i

attributanvändning? Källanvändning?

2. Datum: Detta är ännu en identifikationsvariabel som visar

vilket datum artikeln publicerades. För att kunna jämföra “nu”

och “då” måste vi ha koll på vilka artiklar som är från vilken

tidsperiod.

3. Ämnesinnehåll: Detta är en variabel som undersöker vilka

händelser som får mediernas uppmärksamhet, samt vad

medierna väljer att framhäva, eller inte. Får hans frikännande

lika mycket medialt utrymme som hans “mord”?

Variabelvärderna är följande: Erkännande av brott,

Tillbakatagande av erkännande, åklagad för brott, frikänning,

fällande dom, frågasättande av skuld, övrigt och Quicks brott.

4. Händelseförlopp: Denna variabel förekommer för att kunna

mäta och jämföra skillnader från innan och efter frikänning.

Detta kommer att skapa en möjlighet för oss att jämföra

skillnader och likheter mellan gestaltningsförsöken 1994 och

2014. Samt hur attributanvändningen ser ut genom de olika

tidsperioderna. Variabelvärderna är följande: Skyldig,

ifrågasättande av skuld, oskyldig och oklart.

5. Vilket mord behandlar artikeln: Denna variabel kommer att

visa ifall den kodade artikeln behandlar något av de upphöjda

fallen som Thomas Quick dömdes för. Variabel är intressant för

24

vårt syfte eftersom, genom att jämföra den med variabel sex,

kommer att svara på ifall det finns några skillnader i

gestaltningsmetoderna före och efter en fällande dom.

6. Vart i rättsprocessen är detta fallet: Frågan kommer, med

hjälp av variabel fem, kunna belysa hur medierna gestaltade de

olika aktörerna före och efter en fällande dom. Detta är en

intressant infallsvinkel då, enligt de etiska riktlinjerna

journalisten ska tänka på, att den misstänkte enligt lag är

oskyldig till motsatsen är bevisad, och den fällande domen lagd.

Variabelvärdena är följande: Innan fällande dom, efter fällande

dom och ej angivet.

7-10. Vilka aktörer uttalar sig: Med denna variabel vill vi ta reda på

vid hur många tillfällen Thomas Quick får uttala sig och om

andra aktörer får chans till uttalanden. Detta är intressant att

mäta eftersom en objektiv artikel ska höra alla olika perspektiv

och visa på en balanserad presentation mellan de olika

”sidorna”.

11. Vilka attribut beskriver rättsväsendet: Attributen är, enligt

attributdagordningen, ett starkt försök till att gestalta något på

ett visst sätt. En intressant aspekt är att mäta hur

attributanvändningen ser ut på de olika aktörerna, och sedan

kunna jämföra dessa med hur attribut används på Quick. Denna

variabel fylls på med värden längs med studiens gång.

Anledning till detta är för att det i förväg är svårt att veta vilka

attribut som förekommer.

12. Vilka attribut beskriver sjukvården: Samma motivering och

förklaring som på variabel åtta.

13. Tilltalsnamn: Vilket tilltalsnamn medierna använder sig av när

de benämner Quick kan vara ett intressant element i deras

gestaltningsförsök. Att använda olika tilltalsnamn beroende på

vilken händelse artikeln behandlar.

14. Attribut som beskriver Quick: Vilka attribut som beskriver

Quick kommer definitivt hjälpa oss att besvara våra

frågeställningar. Attributen är, enligt attributdagordningen, ett

starkt försök till att gestalta något på ett visst sätt. Detta

påverkar också hur allmänheten ser på ämnet i fråga. Genom att

applicera positiva eller negativa attribut på ett ting eller en

person belyser man denne i ett negativt eller positivit ljus.

Mycket intressant att mäta samband mellan medium och

attributsanvändning, men också vilka attribut som appliceras på

Quick före och efter frikänningen. Denna variabel fylls på med

25

värden längs med studiens gång. Anledning till detta är för att

det i förväg är svårt att veta vilka attribut som förekommer.

15. Antal källor: Denna variabel belyser hur många källor

journalisten använt sig av vid skapandet av artikeln. Detta

kommer att vara en del i studiens försök till att belysa

journalisternas ansvar och bidragande del till fallet Thomas

Quick. Detta belyser hur journalisten jobbat och tagit ansvar för

källornas korrekthet och hur han/hon kontrollerat riktigheten.

Det belyser också huruvida balansen i presentationen är neutral

eller om bara ena sidan av händelsen hörs.

16. Källans ursprung: Ännu en variabel som kommer att vara till

hjälp i studiens försök att belysa journalistens ansvar och

bidragande del i fallet Thomas Quick. Detta belyser hur

journalisten jobbat och tagit ansvar för källornas korrekthet och

hur han/hon kontrollerat riktigheten. Det belyser också huruvida

balansen i presentationen är neutral eller om bara ena sidan av

händelsen hörs.

4.2 Etiska dimensioner

När en studie genomförs bör dess etiska ansvar tänkas igenom. När studien

berör personer måste forskaren ta ställning till etiska frågor som anonymitet

och personuppgiftslagen (Östbye, Knapskog, Helland, & Larsen, 2003). Då

denna studie är en kvantitativ innehållsanalys och inte involverar något slags

levande material, är dessa etiska riktlinjer inte relevanta för oss. Vi har

däremot gjort ett Holsti-test och ett slumpmässigt urval för att hålla oss

objektiva i studien.

26

Attribut applicerade på Quick

Seriemördare

Massmördare

Två eller fler

Mördare

Pojkmördare

Psykiskt sjuk

Sexualmördare

Mytoman

Sadistisk pedofil

Morddömde

Livsfarlig

Galning

Mordmisstänkte

Monster

5 RESULTAT OCH ANALYS I detta kapitel görs redogörelse av de resultat som den kvantitativa

innehållsanalysen mynnat ut i, samt en genomgående analys av de olika

resultat studien kommit fram till. Vi har valt att dela upp denna del i tre

delar; attributanvändning, ämnesfördelning och källanvändning. Alla

delarna kommer att innehålla en presentation av de resultat studien har gett,

analys av dessa resultat. Avslutningsvis redovisas en övergripande analys av

de resultat vi kommit fram till.

5.1 Attributanvändning

En frekvensanalys i SPSS visade att 72,5 % av hela urvalet bestod av artiklar

utan något attribut applicerat på Thomas Quick. Detta innebär att cirka 27 %

av alla 408 artiklar innehåller ett eller flera attribut.

Tabellen ovan visar hur fördelningen av attribut ser ut inom de artiklar som

innehåller ett eller fler attribut, det vill säga cirka 28 % av de 408 kodade

artiklarna. Vanligaste attributet att använda är ”seriemördare” som används i

över 52 % av fallen. Attributet ”massmördare” har använts i 15 % av alla

artiklar. Det tredje vanligaste valet är att applicera två eller fler attribut på

Thomas Quick i samma artikel, detta sker i tio procent av artiklarna.

För att gå djupare i hur attributanvändningen ser ut ”då” och ”nu”, samt

huruvida morgon- och kvällspressen skiljer sig åt i sin attributanvändning,

har det med hjälp av korstabeller i SPSS, skapats pajdiagram.

Figur 3; Attributanvändning

n= 111. Pajdiagram som visar hur fördelningen av attribut applicerade på Quick ser

ut.

27

Figur 4; Attributanvändning; då och nu

Pajdiagram till vänster, n= 205. Pajdiagram till höger, n= 203

Diagram över hur attributanvändningen ser ut ”då” och ”nu”.

Ovanstående diagram visar attributanvändningen 1994-2001 (då) och 2007-

2014 (nu) bland hela urvalet. Det vänstra diagrammet behandlar då-perioden

och visar att inget-variabeln ligger på 54 %. Detta motsvarar cirka 111

artiklar. Denna variabel har ett mycket högre värde i det högra diagramet.

Där är det 91 % av alla artiklar som inte innehåller något attribut. Attributet

”seriemördare” används i 24 % av artiklarna under då-perioden, men endast i

fyra procent under nu-perioden. Den tredje största variabeln under då-

perioden är ”massmördare”. Attributet ”massmördare” användes i 15 % av

artiklarna under då-perioden, men endast i en procent under nu-perioden. I tre

procent av alla artiklar under då-perioden användes det två eller fler attribut

applicerade på Quick, medan det är två procent i nu-perioden. Resultaten

visar på högre användning av attribut i då-perioden än i nu-perioden.

28

Figur 5: Attributanvändning; då och nu

n= 111. Linjediagram som visar attributanvändningen över tid.

Linjediagramet ovan redovisar för hela urvalets attributanvändning och dess

skillnad mellan ”då” och ”nu”. Den blå linjen visar på förändring av

attributanvändning i de olika perioderna, det vill säga 1994-2001 och 2007-

2014. I då-perioden är det totalt 94 artiklar som innehåller attribut som

applicerats på Quick. Denna siffra sjunker fort i nu-perioden. 2007-2014 är

det totalt 18 artiklar som innehåller ett eller flera attribut applicerade på

Quick. Den röda och gröna linjen visar förändringen genom de olika faserna

på attributen ”seriemördare” och ”massmördare”. Linjerna visar att de båda

attributen används mer i då-perioden än i nu-perioden.

För att vidare undersöka hur attributanvändningen ser ut har det skapats fyra

pajdiagram som jämför attributanvändningen mellan dags- och kvällspressen

i de olika tidsperioderna.

0

20

40

60

80

100

Då Nu

An

tal a

rtik

lar

Attributanvändning då och nu

Attributanvändning

Användning av

"seriemördare"

Användning av

"massmördare"

29

Aftonbladet

1994-2001

Aftonbladet

2007-2014

Dagens Nyheter

2007-2014

Attribut

Inget attributFigur 7: Attributanvändning; tidning – nu

Pajdiagram till vänster, n= 96. Pajdiagram till höger, n= 107.

Diagram som visar attributanvändningen i morgon- och

kvällspress 2007-2014 (nu-perioden)

Figur 6: Attributanvändning; tidning – då

Pajdiagram till vänster, n= 99. Pajdiagram til höger, n= 106.

Pajdiagram som visar attributanvändningen i morgon- och

kvällspress 1994-2001 (då-perioden)

Ovanstående pajdiagram visar attributanvändningen i Aftonbladet och

Dagens Nyheter 1994-2001. Diagrammen visar tydligt på att Aftonbladet

använder mer attribut än Dagens Nyheter. Aftonbladet har i 82 % av sina

artiklar applicerat ett eller flera attribut på Thomas Quick. Dagens Nyheter

har attribut i 31 % av sina artiklar i perioden 1994-2001.

Ovan visas två pajdiagram som belyser attributanvändningen i nu-perioden i

Aftonbladet och Dagens Nyheter. Aftonbladet har i denna period 94 % utan

några attribut och sex procent av deras artiklar innehåller ett eller flera

Dagens Nyheter

1994-2001

Attribut

Inget attribut

30

attribut applicerade på Quick. Dagens Nyheter har 89 % artiklar utan attribut

och elva procent med attribut.

5.1.1 Analys av resultat

Som nämndes ovan visade en frekvensanalys att 72,5 % av hela urvalet

bestod av artiklar utan något attribut applicerat på Thomas Quick. Detta var

en betydligt högre siffra än förväntat då vi hade uppfattningen av att

medierna hade en högre användningsnivå av attribut.

Med Jörgen Westerståhls syn på objektivitet, kan detta vara ett positivt

resultat för journalistiken. En låg användning av attribut är ett tecken på en

neutral och saklig presentation av nyheter (Strömbäck, 2009). Värdeladdade

ord är effektivt att använda sig av för att skapa lösnummersäljande rubriker

och dramatiska nyheter (Ghersetti, 2000). Den låga attributanvändningen

påvisar en nyhetsjournalistik som inte bara strävar efter ett vinstsyfte, utan

även att informera samhället om händelser i deras närhet på ett sakligt och

informativt sätt.

Attributdagordningen handlar i kort om att göra information mer

framträdande och uppmärksammande med hjälp av attribut (Hallahan, 1999).

Med denna teori i åtanke hade vi uppfattningen om att den

försäljningsberoende journalistikens attributanvändning skulle vara betydligt

mer förekommande. Trots en lägre attributanvändning än väntat var det

fortfarande 27 % av det totala urvalet som bestod av artiklar med ett eller

flera attribut.

I figur 3 visas fördelningen av attribut i de artiklar som hade ett eller fler

attribut applicerade på Quick (28 %). Det intressanta i detta diagram är inte

de exakta procentsatserna för varje attribut, utan den stora variationen mellan

en stor mängd olika attribut.

Vi tolkar utifrån Attributdagordningen att attributet ”seriemördare” (användes

i 52 % av artiklarna) är ett attribut som använts ofta på grund av att det är ett

ord som skapar uppmärksamhet. Det är exempelvis ett mycket mer

värdeladdat ord än ”mördare”, som endast används i fem procent av fallen (se

figur 3) (Ghersetti, 2000). Det har tydligt skapats en mediebild av Thomas

Quick som en seriemördare, och det har varit detta ”karaktärsdrag” som

framtonats i medierna. Detta kan återkopplas till mediegestaltningsteorin, och

med Entman, Matthes och Pellicano (2009) i ryggen påstår vi att den stora

användningen av attributet ”seriemördare” är ett tydligt exempel på hur

mediegestaltningen av Thomas Quick ser ut. Medierna har genom detta

31

attribut reproducerat verkligheten och i sin tur påverkat allmänhetens

uppfattning av samma verklighet (Strömbäck, 2009).

Ett annat intressant resultat i figur tre är den låga användningen av attributet

”psykiskt sjuk”. Jämfört med attributen ”seriemördare” och ”massmördare”.

De två sistnämnda attributen är de som använts mest (ca 53 respektive 15

procent) medan ”psykiskt sjuk” endast använts i tre procent av alla artiklar

med attribut applicerade på Quick. Detta är ett intressant resultat då Quicks

psykiska hälsa är det enda av ovanstående attribut som har kunnat appliceras

på Quick under hela händelseförloppet, då det alltid varit sanningsenlig. Den

låga användingen av attributet ”psykiskt sjuk” påvisar på ännu en

gestaltningsmetod. Medierna har valt att inte framtona Quicks psykiska hälsa,

utan nästintill ignorerat den (Hallahan, 1999). Detta kan bero på att attributet

inte anses vara dramatiskt på samma sätt som ”seriemördare” eller

”massmördare”. Attributet kanske inte heller skapar den mediebild som

medierna är ute efter. I stället för att se honom som en psykiskt sjuk

människa, har medierna skapat en bild som representerar en serie- och

massmördare.

Attributet ”massmördare” är ett ytterst intressant variabelvärde att diskutera.

”Massmördare” användes i 15 % av alla artiklar som innehöll ett attribut,

detta motsvarar 17 olika artiklar (se figur 3). Definitionen av en massmördare

är en person som mördar alla sina offer (minst tre) vid ett och samma tillfälle,

eller inom en kort tidsram (Nationalencyklopedin, 2014). Det är utifrån denna

definition inte korrekt att benämna Quick som en massmördare. Att attributet,

trots felaktigheterna, används så pass ofta tolkar vi som ett tecken på

journalistikens försök till att överdriva och dramatisera nyhetstexten genom

detta värdeladdade ord. Värdeladdade ord skapar mer uppmärksamhet, vilket

tidningarna strävar efter. Detta kan också påvisa journalistikens tendens att

dramatisera på bekostnad av artikelns sanningshalt och saklighet. Det är

också ett resultat som visar att den typiske journalisten har tendens att vinkla

nyheten genom överdrifter (Pollack, 2004; Cohen, 2011; Hultén, 2000).

Nyheten förstoras och dramatiseras genom att överdriva Quicks roll som

seriemördare, och i stället kallar honom för massmördare. Detta för att öka

intresset hos mottagarna (jämför Thurén, 1986) och därmed få mer läsare.

Användningen av negativa attribut väcker negativa associationer, och trots att

det ”endast” är 28 % av hela 408 artiklar, som innehåller attribut applicerade

på Quick, innebär detta ändå att det i cirka 114 artiklar appliceras attribut på

Thomas Quick. Alla dessa är negativa. Detta är också en tydlig

vinklingsmetod från journalistens sida. Negativa inslag i en nyhet förstärks

och betonas (Hvitfelt, 1989). I cirka tio procent (11 artiklar) av artiklarna

används det två eller fler attribut (se figur 3). Detta innebär att journalisten

medvetet eller omedvetet ansåg att det inte räckte med endast ett attribut, utan

32

applicerade mer än ett attribut på Quick i samma artikel. Journalisten gjorde

förmodligen detta val för att dramatisera och skapa spänning, vilket i sig är

en ytterligare gestaltningsmetod.

En annan aspekt av attributanvändning är hur den såg ut i då-fasen jämfört

med nu-fasen. Figur fyra visade på en tydlig förminskning av attribut i nu-

fasen i jämförelse med då-fasen. För att förtydliga dessa resultat gjordes ett

linjediagram som på ett bättre sätt redovisar förändringen över tid (figur 5).

Figur 5 visar på en förändring i attributanvändningen som skedde i då-

perioden jämfört med nu-perioden. Vi anser att den blå linjen visar en

intressant kurva då den låga attributnivån i nu-perioden påvisar bristen på

positiva attribut. Att Thomas Quick inte kallas ”massmördare” eller

”seriemördare” i fler än fem artiklar under nu-perioden är kanske inte

konstigt. Han blir bland annat frikänd från de påstådda morden och antas vara

oskyldig. Men trots detta hade det kunnat appliceras positiva attribut på

Quick. Hans oskuld hade kunnat förstärkas genom positiva attribut (jämför

Hallahan, 1999). Dock kan vi se att det finns en stor avsaknad av dessa. Vi

tolkar detta som ett bevis på den dramatisering som medierna arbetar med.

Positiva attribut är oftast inte lika värdeladdade och skapar inte heller den

uppmärksamhet som negativa attribut gör (Hultén, 2000).

Resultatet (i figur 5) kan också, med mediegestaltningsteorin i ryggen, tyda

på att medierna reproducerar en verklighet där Thomas Quick är en serie- och

massmördare. Denna skapade verklighet påverkar publikens bild av hur

verkligheten ser ut (Entman, Matthes, & Pellicano, 2009). Fallet Thomas

Quick är dessutom ett fall där publiken är beroende av medierna för att få

information. Detta skapar en högre mottaglighet av mediernas påverkan.

Resultatet stärks av Marsh och Melvilles studie (2014) som belyste att 76 %

av allmänheten formade sina åsikter om brott med hjälp av vad de läst eller

hört i nyheterna. Deras forskning visar även att det finns en tendens hos

medierna där de fokuserar på de mest dramatiska brotten.

En annan möjlig anledning till avsaknaden av positiva attribut är att dessa går

emot allmänhetens redan skapade kognitiva scheman, som i sin tur kan skapa

en negativ reaktion mot den mottagna informationen (Sotirovic, 2009). Efter

att publiken exponerats för dessa negativa attribut kopplas dessa till deras

kognitiva scheman. Tidningarna kallar Thomas Quick vid upprepade

tillfällen för serie- och massmördare, dessa tar publiken till sig och skapar ett

kognitivt schema av (Entman, Matthes, & Pellicano, 2009). Dessa kognitiva

scheman angående Thomas Quick har många sedan svårt att släppa. När ny

information krockar med ett redan existerande schema har individen svårt att

ta den nya informationen till sig. Trots att Quick idag är helt frikänd från alla

de mord han tordes ha begått, ser många honom fortfarande som en farlig

33

seriemördare. Detta är ett resultat av ny information som krockat med redan

existerade kognitiva scheman (Strömbäck, 2009). Negativa attribut skapar,

som nämnt ovan, negativa associationer, medan positiva attribut skapar

positiva associationer. Dock fann vi i studien inte ett enda positivt attribut.

Detta kan bero på att journalistiken använder sig av attribut för att skapa

dramatik och uppmärksamhet, vilket positiva attribut i de allra flesta fall inte

skapar (Cohen, 2011). Att Quick kallas seriemördare när han antas ha mördat

ett flertal människor är föga förvånande, men att inga positiva attribut

appliceras på honom när han utmålas som oskyldig är ett intressant resultat.

Attribut användingen är som högst i då-perioden, och sjunker sedan kraftigt i

nu-perioden. Figur 6 och 7 belyser hur Aftonbladet och Dagens Nyheter

arbetade med attribut i då-perioden och nu-perioden. I då-perioden påvisar

kvällspressen en väldigt hög attributanvändning och nästintill alla artiklarna

(94 %) som Aftonbladet publicerade innehöll ett eller fler attribut (figur 6).

Dagens Nyheter påvisar en mer objektiv rapportering där endast 31 % av

deras artiklar innehöll attribut. Detta kan påvisa att morgonpressen är mer

objektiva och mindre dramatiserande än kvällspressen under denna period.

De har en mer objektiv och odramatiserande arbetsprocess. De försöker inte

att skapa uppmärksamhet på samma sätt som kvällspressen, utan rapportera

en händelse.

Tittar man sedan på figur 7, som belyser tidningarnas attributanvändning i

nu-perioden ser man, som diskuterats ovan, en sjunkande attributanvändning.

Aftonbladet har endast sex procent med attribut och hela 94 % utan. Dagens

Nyheter har elva procent med attribut, det vill säga nästan dubbelt så många

som Aftonbladet. Detta är ett intressant och förvånande resultat då vi tidigare

hade uppfattningen om att kvällspressen skulle använda sig av attribut i större

utsträckning än Dagens Nyheter. Denna uppfattning går i linje med Ekström

och Nohrstedts (1996) påstående om att kvällspressjournalisten i stor

utsträckning använder sig av mer värdeladdade ord och slagkraftiga miljöer

för att dramatisera och dra till sig uppmärksamhet. Medan morgonpressen

strävar efter att vara objektiva och opartiska.

En vanlig uppfattning om morgon- och kvällspress är att morgonpressen är

mer tillförlitlig medan kvällspressen är mer underhållande (Dahlgren,

Breitenstein, Wall, & Wickblom, 1992). Vårt resultat pekar mot att så inte är

fallet, i alla fall inte i nu-perioden då attributanvändningen ser ut som den gör

(se figur 6 och 7). Ekström och Nohrstedt (1996) beskriver att

morgonpressens uppfattar det som sitt ansvar att vara osakliga och opartiska,

samt förmedla nyheten på ett balanserat och sakligt sätt. Hur detta ansvar

sköts kan diskuteras utifrån att deras attributanvändning ligger på en högre

attributanvändningsnivå än kvällspressen. Nerman (1973) förde fram en

34

tanke, för 40 år sedan, om att kvällspressens sätt att kommunicera verkade

vara på väg in i morgon/dagspressens arbetsprocess. Figur 7 kan stärka denna

tanke och även påvisa att morgonpressen ”gått om” kvällspressens

gestaltningsmetoder. Attributanvändning tyder, enligt

mediegestaltningsteorin och attributdagordningen, på gestaltningsmetoder

och att journalisten vinklat sin information för att skapa en mer dramatisk

och/eller uppmärksammad text (Ekström & Nohrstedt, 1996; Entman, 1993;

Thurén, 1986).

I då-perioden har kvällspressen en högre användning av attribut än

morgonpressen, vilket visar på en morgonpress som till större del verkar

saklig och objektiv. Morgonpressen anses vara redovisningstidningar som

försöker redogöra för händelser på ett sakligt, opartiskt och balanserat sätt

(Ekström & Nohrstedt, 1996). I då-perioden kan detta faktiskt stämma. Men

Nerman (1973) hade rätt om sina farhågor att morgonpressen tog efter

kvällspressens sätt att rapportera in nyheter. Skillnaderna mellan morgon-

och kvällspressens attributanvändning har fått ombytta roller och

morgontidningen är nu den som dramatiserar oftare än kvällspressen.

5.2 Ämnesfördelning

Tabellen nedan visar skillnader i kvälls- och morgonpressens

ämnesfördelning under 2007-2014. Genom en korstabell, skapad i SPSS,

testades ämnesinnehållsvariabeln mot tidningsvariabeln. Vi har valt att inte

presentera ämnet ”övrigt” då vi anser att den inte är relevant för vårt syfte.

Även artikel-ämnena erkännande av brott, åklagad för brott och fällande

dom, då dessa inte förekommer under nu-perioden. De är dock representerade

i nedstående tabell för att ge en helhetsbild över fördelningen.

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

45%

50%

Aftonbladet Dagens Nyheter

Ämnesfördelning 2007-2014Frikänning

Ifrågasättande av skyldighet

Tillbakatagande av erkännande

Quicks Brott

Övrigt

Erkännande av brott

Åklagad för brott

Fällande dom

35

Figur 8: Ämnesfördelning; nu

n= 203. Stapeldiagram som visar fördelningen av ämnesinnehåll 2007-2014 (nu-perioden)

Figuren ovan visar att det förekommer skillnader mellan de två olika

tidningarna. Den röda stapeln som belyser ifrågasättande av skuld visar den

största skillnaden mellan de två tidningarnas ämnesfördelning. Aftonbladet

har i 37 % av sina artiklar (i nu-perioden) behandlat ifrågasättande av skuld,

medan Dagens Nyheter har behandlat ämnet i 22 % av artiklarna. Dagens

Nyheter har även rapporterat mer om Thomas Quicks frikänning än vad

Aftonbladet har gjort. Dagens Nyheter har behandlat ämnet i 27 % av sina

artiklar, medan Aftonbladet berört det i 19 % av artiklarna.

Figur 9: Ämnesfördelning; då

n= 205. Stapeldiagram som visar fördelningen av ämnesinnehåll 1994-2007 (då-perioden)

Figuren ovan visar skillnader i kvälls- och morgonpressens ämnesfördelning

under 1994-2001. Genom en korstabell, utformad i SPSS, testades

ämnesinnehållsvariabeln mot tidningsvariabeln. Vi har valt att inte analysera

ämnet frikänning, då det inte skrivs om detta under då-perioden. Resultatet

visar på stora skillnader mellan de två tidningarna. Den lila stapeln belyser

Thomas Quicks brott och visar på den största skillnaden mellan de två

tidningarna. Dagens Nyheter har i 26 % av sina artiklar behandlat Quicks

brott, medan Aftonbladet berört ämnet i tre procent av artiklarna. Aftonbladet

har också rapporterat mer om erkännande av brott än vad Dagens Nyheter

gjort. Aftonbladet har redogjort för ämnet i 16 % av sina artiklar, medan

Dagens Nyheter berört ämnet i sju procent av artiklarna. Precis som

föregående tabell så visar även denna på att de två tidningarna tänker olika

när det gäller nyhetsvärdering, då resultatet visar på så pass stora skillnader

mellan de olika ämnesfördelningarna.

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

45%

Aftonbladet Dagens Nyheter

Ämnesfördelning 1994-2001Frikänning

Ifrågasättande av skyldighet

Tillbakatagande av erkännande

Quicks Brott

Övrigt

Erkännande av brott

Åklagad för brott

Fällande dom

36

5.2.1 Analys av resultat

Figur 8 och 9 visar på att de två tidningarna tänker olika när det gäller

nyhetsvärdering inom och mellan de två perioderna. Enligt O´Neil och

Harcup (2009) handlar nyhetsvärdering om inkludering och exkludering av

material. Vårt resultat pekar mot att Aftonbladet och Dagens Nyheter tänker

olika i denna aspekt, eftersom resultatet visar på så pass stora skillnader

mellan de olika ämnesfördelningarna. Kaarle Nordenstreng (Thurén, 1986)

har en teori om att en god nyhet ska innehålla relevans, den ska beröra så

många som möjligt och vara tillräckligt dramatiserande för att göra avtryck

på mottagaren (ibid). Därav visar vårt resultat på skillnader på morgon- och

kvällspressens åsikter om vad som är värt att rapportera om och inte.

Aftonbladet rapporterar exempelvis i nu-perioden om ifrågasättande av skuld

15 % mer än vad Dagens Nyheter gör. Detta kan påvisa att Aftonbladet anser

att nyheter som behandlar tillfällen där Thomas Quicks skuld ifrågasätts

utgör goda nyheter, medan Dagens Nyheter inte lagt lika stort utrymme till

detta ämne. Ämnet innehåller både konflikt och brott, och dessutom avviker

det mot det som anses vara normalt av allmänheten. Utifrån dessa punkter

kan det antas att ämnet är valt för att skapa intressant läsning som många vill

läsa (Thurén, 1986). Aftonbladet har skrivit om ämnet mer än Dagens

Nyheter, medan Dagens Nyheter valt att lägga mer utrymme åt Quicks

frikänning än vad Aftonbladet har gjort. Detta kan tyda på att morgonpressen

försöker till en större grad att rapportera om händelseförloppets gång istället

för att spekulera i skuldfrågan.

Skillnaden på ämnesfördelningen de två tidningarna sinsemellan kan stödja

att morgonpressen och kvällspressen fortfarande är åtskilda i sitt arbetssätt

(Ekström & Nohrstedt, 1996). Men det kan också diskuteras huruvida en

utav, eller båda tidningar, ger en förvrängd bild av verkligheten. Om något

ämne ur fallet Thomas Quick rapporteras mer och/eller oftare än något annat

kommer allmänheten uppfatta detta ämne som viktigare och större (Pollack,

2004). En parallell kan dras till Pollacks påstående om att den bild som

medierna målar upp av brottskvoten i samhället uppfattar allmänhetens bild

av hur mycket brott som sker. Pollack (2001) belyser också att brott och

kriminalitet ett tacksamt material för nyhetsjournalistiken. Rättsprocesser

skapar ett ypperligt tillfälle för journalister att generera en

löpnummersäljande serie (Pollack, 2001). Detta kan vara en anledning till

varför Aftonbladet i nu-perioden behandlar Thomas Quicks frikänning mer

37

än de resterande ämnesfördelningarna. Det är populära ämnen att läsa om och

kan i sin tur skapa slagkraftiga rubriker (Ghersetti, 2000).

En annan aspekt som studien undersöker är vilka skillnader och/eller likheter

det finns mellan kvälls- och morgonpressen under de två olika tidsperioderna.

Resultatet visar på att vissa skillnader mellan de två tidsramarna förekommer.

Bland annat rapporterade Aftonbladet ifrågasättande av Quicks skuld i 15 %

av sina artiklar i då-perioden, men i 37 % av sina artiklar i nu-perioden. Detta

kan anses vara på grund av att det som är aktuellt ändrar sig med tidens gång.

Men vi anser trots detta faktum att resultatet påvisar en journalistik som inte

är så pålitlig som det ansetts tidigare. Det har under båda tidsperioderna

funnits många röster som ifrågasatt Quicks skuld, men det har trots detta

rapporterats flitigare om ämnet 2007-2014 än i då-perioden, som sträcker sig

över 1994-2001. Detta kan peka mot en kommersiell nyhetsrapportering som

anpassar rapporteringen efter vad som skapar en fördelaktig position för

tidningen i sig. Det finns en risk att sakfrågan angående Thomas Quicks

skuld gömts undan då ämnet inte passade in i tidningens utmålande

mediebild av Quick (Findahl, 1998). Det kan också tyda på att kvällspressen

ansåg att det var en större nyhet när det visade sig att en dömd man kan vara

oskyldig. Detta skapar sensationsjournalistik, vilket kvällspressen är känd för

(Hadenius & Weibull, 2003).

Ett annat resultat i stapeldiagrammen (figur 8 och 9) visar att Dagens Nyheter

behandlar, i då-perioden, Quicks brott i 26 % av sina artiklar, till skillnad från

i nu-perioden då de behandlar ämnet i fyra procent av artiklarna. Quicks

brott, alltså de mord han erkände att han begått, är såklart ett hetare ämne

under då-perioden, och detta kan vara en anledning till varför ämnet

rapporterats om mer då, än vad det gjordes nu. Det intressanta är dock att

Dagens Nyheter har, i då-perioden, rapporterat om Quicks brott i 26 % av

sina artiklar, medan Aftonbladet endast behandlat ämnet i tre procent. Detta

är en förvånande procentsats då kvällspressen, som antas vara dramatiserande

och försäljningsinriktade inte valt att rapportera om ämnet i större

utsträckning. Brott är ett populärt ämne och har ett högt nyhetsvärde. Det är

också något som allmänheten uppmärksammar (Pollack, 2001).

Kvällspressen har däremot rapporterat mer om erkännande av brott och

åklagad för brott än vad Dagens Nyheter har gjort. Detta stärker ovanstående

argument om att kvälls- och morgonpress fortfarande har en väldigt åtskild

nyhetsvärderingsprocess.

Den stora fördelningen mellan de olika ämnena, tidningarna och de två

tidsperioderna kan också vara ett tecken på en bristande objektivitet från

journalisternas håll. Det kan ifrågasättas ifall det är en objektiv rapportering

eftersom alla ämnena inte tas upp. Händelsen redovisas därav inte på ett

objektivt sätt (Ward, 2009).

38

5.3 Källanvändning

Tabellen nedan visar skillnader i kvälls- och morgonpressens användning av

huvudkälla under 2007-2014. Genom en korstabell, skapad i SPSS, testades

variabeln ”huvudkällans ursprung” med tidningsvariabeln.

Figur 10: Huvudkällans ursprung; nu

n= 203. Stapeldiagram som visar vilken huvudkälla som används i morgon- och kvällspress, i nu-

perioden.

Resultatet redogör för att det finns en viss skillnad de två tidningarna

sinsemellan. Huvudkällans ursprung är i de flesta fall, i båda tidningar,

rättsväsendet. Rättsväsendet används som huvudkälla i 27 % av Aftonbladets

artiklar och 36 % i Dagens Nyheters artiklar. Thomas Quick används som

huvudkälla i sju procent av Aftonbladets artiklar, medan Dagens Nyheter

använder honom som huvudkälla i en procent av artiklarna. Sjukvården

används som källa i tre procent av Aftonbladets artiklar, medan de användes

som huvudkälla i sex procent av Dagens Nyheters artiklar. Tabellen visar

även att det i 34 % av Aftonbladets artiklar och 35 % av Dagens Nyheters

artiklar inte framgår någon tydlig källhänvisning.

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

Aftonbladet Dagens Nyheter

Huvudkällans ursprung 2007-2014

Rättsväsende

Sjukvård

Thomas Quick

Offrets familj

Annat ursprung

Otydlig källhänvisning

39

Figur 11: Huvudkällans ursprung; då

n= 205. Stapeldiagram som visar vilken huvudkälla som används i morgon- och kvällspress, i då-

perioden.

Tabellen ovan visar skillnader i kvälls- och morgonpressens användning av

huvudkälla under 1994-2001. Resultatet redogör för att det finns viss skillnad

mellan hur de olika tidningarna använder sina källor. Huvudkällans ursprung

är i de flesta fall, precis som föregående tabell, rättsväsendet. Rättsväsendet

används som källa i 54 % av Aftonbladets artiklar och 48 % av Dagens

Nyheters artiklar. Thomas Quick används som huvudkälla i en procent av

Aftonbladets artiklar och i fem procent av Dagens Nyheters artiklar. I Dagens

Nyheter använder man sjukvården som huvudkälla i 12 % av artiklarna,

medan Aftonbladet använder samma källa i fem procent av sina artiklar.

Tabellen visar dessutom att tio procent av Aftonbladets artiklar och nio

procent av Dagens Nyheters artiklar inte hade någon tydlig källhänvisning.

För att gräva djupare i hur källanvändningen såg ur skapades en korstabell

som testade variabeln ”antal källor” med tidningsvariabeln. Tabellen nedan

visas skillnader i kvälls- och morgonpressens användning av antal källor

under 2007-2014.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Aftonbladet Dagens Nyheter

Huvudkällans ursprung 1994 - 2001

Rättsväseende

Sjukvård

Thomas Quick

Offrets familj

Annat ursprung

Otydlig källhänvisning

40

Figur 12: Antal källor; nu

n= 203. Stapeldiagram som visar antal källor per artikel i nu-perioden.

Resultatet pekar mot att det finns skillnader mellan de olika tidningarna.

Aftonbladet använder i 48 % av sina artiklar endast av en källa, till skillnad

från Dagens Nyheter som använder sig av en källa i 33 % av artiklarna.

Aftonbladet använder sig av två källor i åtta procent av sina artiklar, medan

Dagens Nyheter använder sig av samma antal källor i 17 % av artiklarna.

Tabellen visar även att 38 % av Aftonbladets artiklar och 40 % av Dagens

Nyheters artiklar inte hade någon tydlig källhänvisning.

Figur 13: Antal källor; då

n= 205. Stapeldiagram som visar antal källor per artikel i då- perioden.

Tabellen ovan visar skillnader i kvälls- och morgonpressens användning av

antal källor under 1994-2001. Genom en korstabell, skapad i SPSS, testades

variabeln antal källor med tidningsvariabeln. Resultater pekar mot för att den

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Aftonbladet Dagens Nyheter

Antal källor 2007 - 2014

En källa

Två källor

Tre källor

Fler än tre källor

Otydlig

källhänvisning

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Aftonbladet Dagens Nyheter

Antal källor 1994 - 2001

En källa

Två källor

Tre källor

Fler än tre källor

Otydlig källhänvisning

41

finns stora skillnader mellan de olika tidningarna i denna aspekt. Aftonbladet

använder sig endast av en källa i 60 % av sina artiklar, medan Dagens

Nyheter använder sig av en källa i 43 % av artiklarna. Aftonbladet användet i

18 % av sina artiklar för två källor, till skillnad från Dagens Nyheter som

använder sig av samma antal källor i 40 % av artiklarna. Tabellen visar även

att i 17 % av Aftonbladets artiklar och nio procent av Dagens Nyheters

artiklar inte hade någon tydlig källhänvisning.

5.3.1 Analys av resultat

Ovanstående resultat kan, med Cars (1991) syn på sanningsenlighet och

källkritik i åtanke, tolkas på så sätt att journalistiken inte till fullo tagit sitt

ansvar för en objektiv nyhetsrapportering, då alla sidor av händelsen inte fått

lika utrymme.

För att återkoppla till Westerståhls syn på objektivitet, där han menar att en

journalist måste höra båda sidor för att få en balanserad presentation

(Strömbäck, 2009). Vårt resultat visar på att så inte är fallet då det är ett så

pass stort glapp mellan de olika huvudkällorna. Det syns tydligt att

rättsväsendet oftare får sin information publicerad än någon annan aktör.

Stapeldiagrammen (figur 10 och 11) visar dessutom att många av

Aftonbladets och Dagens Nyheters artiklar inte hade någon tydlig

källhänvisning. Ifall källa inte skrivs ut av journalisten kan inte allmänheten

vara källkritisk i samma utsträckning, vilket man, vid en försäljnings- och

vinstdrivande journalistik, är i behov av att vara.

Aftonbladet och Dagens Nyheter har i då-perioden i tio procent respektive

nio procent av sina artiklar otydliga källhänvisningar (se figur 10 och 11).

Detta innebär med andra ord att i cirka tio procent av sina artiklar, går det

inte att utläsa varifrån informationen kommer. Detta är ett ganska lågt

procenttal om man jämför med de 34 % respektive 35 % av artiklarna i nu-

perioden som saknar en tydlig källhänvisning. Så höga siffor skapar ett

problem då läsaren inte kan avgöra kvalitén på artiklarnas information och

om dessa är kontrollerade eller inte.

I en kommersiell journalistik är detta viktigt att kunna kontrollera

informationen då man inte alltid kan se artikelns grundliga avsikt. Källorna

har dessutom en viss makt att påverka artikelns form. Beroende på vilken

källa informationen kommer ifrån kan informationen, redan innan

journalisten formar den till en artikel, vara vinklad och gestaltad (Berkowitz,

2009). Siffrorna visar också på en journalistik som blivit sämre på

källhänvisning, och kanske också källkritik med åren då det är en väldigt stor

skillnad mellan nu- och då-perioden. Det visar starkt på att morgonpressen

42

inte är något bättre än kvällspressen på källhänvisning och källkritik, och att

den inte var det i då-perioden heller.

Rättsväsendet redovisas vara den mest använda huvudkällan kan tyckas vara

ett positivt resultat för journalistiken, då de anses vara en trovärdig källa.

Men det kan också tyda på att rättsväsendet har haft fler tillfällen att influera

nyhetsrapporteringen än de andra aktörerna. Detta kan i sin tur skapa en

fördelaktig situation för dem.

Rättsväsendet används oftare som huvudkälla i då-perioden än i nu-perioden.

En anledning till detta kan vara att medierna vill distansera sig från

rättsväsendet på grund av deras agerande under fallet Thomas Quick.

Medierna, som till stor del lutade sig mot den information som de fick av

rättsväsendet under då-perioden, vill under nu-perioden istället visa att de

inte influeras av rättsväsendet.

Som källa har man en viss inflytande makt på hur artikeln kommer att se ut,

speciellt ifall man är den enda källan som används i artikeln. Det är dessutom

vanligt att journalisten inte är källkritisk mot information som kommer ifrån

tjänstemän kopplade till en samhällsinstitution. Detta kan därför härleda till

att artikelns information är felaktig eller grovt vinklad (Berkowitz, 2009).

Jämför man dessutom den höga användningen med rättsväsendet som

huvudkälla med användningen av de andra ursprungen kan det tyda på en

obalanserad presentation av information i de båda tidningarna.

För att ytterligare problematisera källanvändningen i nyhetsjournalistiken

valde vi att skapa ytterligare två stapeldiagram. Anledningen till detta var för

att analysera hur antal källor ser ut i morgon- och kvällspress, samt hur dessa

skiljer sig mellan de två tidsperioderna (figur 12 och 13). Resultatet redogör

att Dagens Nyheter, som i fler fall har fler än en källa, skapar en mer

balanserad och objektiv presentation av sina nyheter. Trots detta är även

Dagens nyheters användning av en källa per artikel högre än 50 % i då-

perioden. Men de har dock en högre användning av två eller fler källor per

artikel än vad Aftonbladet har. Detta kan tyda på att morgonpressen

fortfarande innehar en större objektivitet och saklighet i sin källanvändning

än kvällspressen. Det finns inga tydliga skillnader mellan källanvändningen i

då- och nu- perioden, förutom en. I nu-perioden har båda tidningarna ett

större antal artiklar med otydliga källhänvisningar än i då-perioden. Detta

kan, som nämnts ovan, visa på att journalistiken blivit sämre på

källhänvisning och källkritik än i då-perioden.

43

5.4 Övergripande analys

Resultaten visar på en lägre attributanvändning än förväntat, vilket kan anses

vara ett positivt tecken för journalistiken. Dock ser man tydliga tecken på

överdramatisering och gestaltning, vilket visar på en kommersiell och

vinstdrivande journalistik. Kvälls- och morgonpressens arbetssätt liknar

varandra till större del än vad som var väntat och deras attributanvändning är

likartade. Attributanvändningen på Quick är som högst i då-perioden och

sjunker i nu-perioden. De två mest använda attributen var seriemördare och

massmördare. Positiva attribut användes inte, vilket pekar på en negativ

vinkling av nyhetsrapporteringen. Resultatet tyder på att medierna

reproducerat en verklighet där Thomas Quick är en serie- och massmördare

och i efterhand inte vill motsäga sig själva genom att applicera motsatta

attribut på samma individ. Vi vill dock förtydliga att det endast var 27 % av

totalurvalet som innehöll något attribut över huvud taget.

Aftonbladet och Dagens Nyheter visar på markanta skillnader i sin

nyhetsvärdering och det skiljer sig också mycket mellan ämnesinnehåll och

tidsperiod. Aftonbladet rapporterar ifrågasättande av Quicks skuld i större

utsträckning än dagens Nyheter, medan Dagens Nyheter valt att rapportera

mer om Quicks frikänning. Detta kan tyda på att morgonpressen försöker till

en större grad att rapportera om händelseförloppets gång stället för att

spekulera i skuldfrågan.

En annan stor skillnad på då- och nu-perioden är mediernas källanvändning.

De två tidningarnas källanvändning har blivit betydligt sämre i nu-perioden

än den var i då-perioden. I många fall i artiklarna 2007-2014 kunde

huvudkällan inte identifieras i artiklarna på grund av dåliga källhänvisningar.

Rättsväsendet används oftast som huvudkälla, och är i många fall den enda

källan som använts. Detta visar på en obalanserad presentation som pekar

mot en icke objektiv nyhetsrapportering, både från morgon- och

kvällspressen.

Sammanfattningsvis tyder resultaten på en journalistik som gestaltar genom

attributanvändning och hårda vinklingar. Man kan också se tendenser på

morgon- och kvällspressens skillnader mellan nyhetsvärdering och vilka

ämnen de väljer att rapportera om.

44

6 SLUTSATS I detta kapitel kommer en slutsats av resultatet att göras. Efter detta kommer

tankar om framtida forskning att tas upp och avslutningsvis kommer en

kritisk granskning av studien att genomföras.

Hur gestaltas Thomas Quick i kvälls- och dagspress, efter att han erkänt

det första mordet, i relation till gestaltningen som skapas fram tills och

efter hans slutliga frikännande?

Gestaltningen av Thomas Quick skiljer sig mellan de olika tidsperioderna.

Det finns tydliga resultat av överdramatisering och vinkling i båda

tidningarna. Tydliga gestaltningsförsök kan man exempelvis se i den

dramatiska skillnaden i attributanvändningen 1994 jämfört med 2014.

Hur ser attributanvändningen ut i de två tidsperioderna?

I då-perioden använder sig nyhetsmedierna sig av attribut i en större räckvidd

än i nu-perioden. Positiva attribut är ej förekommande, vilket pekar mot en

negativ nyhetsrapportering som skapar en snedvriden bild av Thomas Quick.

Vilka skillnader finns det skillnader i kvälls- och dagspressens

gestaltningsmetoder?

Morgonpressens och kvällspressens nyhetsrapportering är inte så olika som

förväntat. Dagens Nyheter har i större räckvidd använts sig av attribut som

gestaltningsmetod (i nu-perioden) än kvällspressen. Detta är ett tydligt tecken

på att morgonpressen inte är den samhällstjänande tjänst de utges för att vara.

Journalistiken har i allmänhet blivit sämre på källanvändning och källkritik

om man jämför de olika perioderna med varandra.

6.1 Framtida forskning

Fallet Thomas Quick är ett mycket intressant forskningsområde som

dessutom kan vara till hjälp för att förstå mediernas påverkan på samhället i

stort. Det kommer alltid att vara ett aktuellt ämne då

mediegestaltningsmetoder alltid kommer existera. Allmänheten behöver vara

mer medvetna om mediernas potentiella påverkan för att kunna ifrågasätta

dess inflytande på åsikter och opinion. Denna studie behandlar endast

mediernas gestaltningsförsök genom text, men det hade i vidare forskning

varit en intressant infallsvinkel att analysera de bilder som tillhör artiklarna.

Vi har genom studiens gång sett tendenser till mörka bilder vid artiklar som

behandlar hans skuld medan de bilder som tillhör artiklar angående hans

framtid som frisläppt ofta är ljusa. Vi har även noterat att det perspektiv som

bilderna är tagna ur verkar skilja sig mellan de olika tidsperioderna. Detta kan

vara intressant att forska vidare på för att skapa en helhetsbild av hur

45

medierna arbetar med olika gestaltningsmetoder. Det kan förslagsvis

genomföras med hjälp av en kvantitativ metod och ett kodschema konstruerat

för att kunna analysera ett stort antal bilder. Det hade också varit intressant

med en studie liknande denna, men som involverade ett större antal tidningar.

Den kvantitativa metoden kan dock ses som ytlig och därför hade en framtida

studie kunnat använda sig av en kvalitativ metod som analyserar ett antal

utvalda artiklar på djupet, alternativt en kompletterande kvalitativ bildanalys.

Slutligen hade det varit intressant att flytta fokus från medierna till

mottagarna. Genom en enkätundersökning hade vi kunnat belysa ifall

medierna faktiskt har haft någon påverkan på den allmänheten. Hur beskriver

de Quick? Stämmer beskrivningen överens med hur medierna beskriver

Quick?

6.2 Kritiskt granskande

De brister i studien som vi noterat handlar bland annat om urvalet. Studien

grundar sig på fallet Thomas Quick, detta kan vara en brist i avseende för vår

resultatdel. I denna har vi dragit slutsatser om exempelvis morgon- och

kvällspress och deras likheter och skillnader. Ifall studien involverat ett urval

utanför fallet Quick hade resultatet kunnat se annorlunda ut. Bristen är vi

medveten om, men har valt att bortse från då huvudfokus har varit att

undersöka gestaltningen av Thomas Quick och inte pressen i sig.

En annan implikation som vi lagt märke till i studien är valet av tidningar.

Det kan hävdas att resultaten skulle se annorlunda ut ifall valet av tidningen

hade varit ett annat. Det kan också hävdas att man inte kan dra slutsatser om

morgon- och kvällspressen och de tillhörande gestaltningsmetoder då studien

endast involverar en tidning av varje sort.

En annan punkt som kan ses som en brist i studien är att källorna som

används vid diskussionen om skillnader och likheter i kvälls- och dagspress

kan anses vara för gamla för att vara relevanta.

Vi kan även tycka att vi är lite väl kritiska mot journalistiken när vi

analyserar resultaten. Detta har vi försökt att nedtona i den mån det går.

En sista brist i studien är att dess diagram kan vara svåra att läsa då vissa

färger liknar varandra, och i svartvitt kommer de olika staplarna och

pajdiagrammens delar likna varandra än mer. Därför har vi lagt extra tid på

att skapa en tydlig förklaring och genomgång av diagrammen i studien.

46

47

7 IMPLIKATIONER FÖR SAMHÄLLE

OCH/ELLER ARBETE/YRKESLIV

Resultaten kan lära oss att morgon- och kvällspressen inte är så pass långt

ifrån varandra som man till en början trott. Morgonpressen använder sig

procentuellt av ungefär lika många attribut som kvällspressen. Den

verklighetsbild medierna skapar är inte alltid en representativ bild av den

faktiska verkligheten. Nyhetsmedierna gestaltar sina nyheter utifrån vad som

passar den mediebild de skapat. Det finns en tydlig tendens att vinkla nyheten

till det negativa och applicera attribut som skapar negativa associationer. Vi

får en negativ vinklad bild av verkligheten. Utifrån dessa resultat är det

viktigt att allmänheten lär sig att granska och ifrågasätta mediernas

gestaltningsmetoder och ställa oss kritiska till dessa.

Studien är avsedd att ge läsaren ökad kunskap och medvetenhet om

mediernas påverkansmakt och deras olika gestaltningsförmågor. Genom att

öka läsarens medvetenhet om dessa kan dennes resistans mot mediernas

påverkan, i alla fall den medvetna, att förstärkas. Studien avser också att öka

förståelsen för hur starka ord och attribut påverkar och hur dessa används i ett

nyhetsjournalistiskt perspektiv. Allmänheten är ständigt exponerade för

mediernas gestaltningar och behöver en inblick i hur dessa kan se ut, och hur

de påverkar. Vid en ökad kunskap om detta skulle läsaren i framtiden kunna

identifiera gestaltningsförsöken i nyheterna och medvetet vara kritisk till

dessa. På detta sätt kommer mottagaren av information inte att ta till sig

mediernas skapade mediebild av verkligheten utan att kritiskt granska och

ifrågasätta. Genom användningen av fallet Thomas Quick önskar studien att

skapa ett intresse för mediernas påverkan i ett kriminaljournalistiskt

perspektiv.

48

8 REFERENSER

Bergström, G., & Boréus, K. (2012). Textens mening och makt. Lund:

Studenlitteratur AB.

Berkowitz, D. A. (2009). Reporters and Their Sources. i K. Wahl-Jorgensen,

& T. Hanitzsch, The handbook of journalism studies (ss. 102-155).

New York: Routledge.

Boëthius, M.-P. (2001). Mediernas svarta bok. Borås: Ordfront.

Cars, T. (1991). Pressetiken i praktiken. Stockholm: Allmänna Förlaget.

Cohen, S. (2011). Folk devils and moral panics: the creation of the Mods and

Rockers. Routledge: Routledge.

Dahlgren, P., Breitenstein, O., Wall, J., & Wickblom, K. (1992). Upptäck

massmedierna. Stockholm: Natur och kultur.

Ekström, M., & Larsson, L. (2010). Metoder i kommunikationsvetenskap.

Lund: Studentlitteratur AB.

Ekström, M., & Nohrstedt, S. A. (1996). Journalistikens etiska problem.

Stockholm: Rabén prisma.

Entman, R. M. (1993). Framing: Toward clarification of a fractured

paradigm. Journal of communication, 51-58.

Entman, R. M., Matthes, J., & Pellicano. (2009). Nature, Sources, and Effects

of News Framing. i K. Jorgensen-Wahl, & Hanitzsch, Handbook of

journalism studies (ss. 175-190). New York: Routhledge.

Findahl, O. (1998). Nyheter som information eller underhållning. i U.

Carlsson, Forskning om journalistik (ss. 83-94). Göteborg: Göteborgs

universitet.

Ghersetti, M. (2000). Sensationella berättelser: En studie av nyheter från

Angola 1987 och om prinsessan Diana 1997 i dagstidningar, radio

och TV. Göteborg: Göteborgs universitet.

Hadenius, S., & Weibull, L. (2003). Massmedier; en bok om press, radio och

TV. Falun: Albert Bonniers Förlag.

Hallahan, K. (1999). Seven Models of Framing: Implications for Public

Relations. Journal of public relations research, 205-242.

49

Holmgren, S., & Weibull, L. (2003). Ju mer vi är tillsammans : tjugosju

kapitel om politik, medier och samhälle : SOM-undersökningen 2003.

Göteborg: SOM-Institutet.

Holsti, O. R. (1969). Content analysis for the social sciences and humanities.

Addison-Wesley .

Hultén, B. (2000). Journalistikanalys: en introduktion. Lund:

Studentlitteratur.

Hvitfelt, H. (1989). Nyheterna och verkligheten. Kållered: Göteborgs

universitet.

Kieran, M. (1998). Objectivity, impartiality and good journalism. i M.

Kieran, Media Ethics (ss. 23-37). London: Routledge.

Levin, I. P., Gaeth, G. J., Schreiber, J., & Lauriola, M. (2002). A New Look

at Framing Effects: Distribution of Effect Sizes, Individual

Differences, and Independence of Types of Effects. Organizational

Behvior and Human Decision Processes, 411-429.

Levin, I. P., Schneider, S. L., & Gaeth, G. J. (1998). All Frames Are Not

Created Equal: A Typology and Critical Analysis of Framing Effects.

Organizational Behavor and human decision processes, 149-188.

Marsh, I., & Melville, G. (2014). Crime, justice and the media. New York:

Routledge.

Maxwell, J. A. (2005). Qualitative Research Design, An Interactive

Approach. California: Sage Publications, Inc.

Moriearty, P. L. (2010). Framing Justice: Media, Bias, and Legal

Decisionmaking. Maryland Law Review, 850-908.

Nerman, B. (1973). Massmedieretorik. Stockholm: Almqvist&Wiksell Förlag

AB.

Neuendorf, K. A. (2002). The Content Analysis Guidebook. California: Sage

Publications, Inc.

Nilsson, V. (2014). Mediegestaltningsteorin och dess effekter. Karlstad:

Karlstaduniversitet.

Nycop, C.-A. (1996). Sensation och moral. Falun: Natur och kultur.

O`Neill, D., & Harcup, T. (2009). News Values and Selectivity. i K. Wahl-

Jorgensen, & T. Hanitzsch, Handbook of journalism studies (ss. 161-

174). New York: Routledge.

50

Persson, L. G. (den 1 January 2014). Krönikor: leifgwpersson. Hämtat från

leifgwpersson: http://www.leifgwpersson.se/1jan14.html

Pollack, E. (2001). En studie i medier och brott. Stockholm: Stockholms

universitet.

Pollack, E. (2004). Medierade brott. i H. Blomberg, & L. T. Kroll Christian,

Sociala problem och social politik i massmedier (ss. 57-89). Lund:

Studentlitteratur.

Pålsson, R. (1991). Den tredje supermakten. Stockholm: Carlssons bokförlag.

Sjf.se. (den 12 November 2014). Hämtat från Svenska journalist förbundet:

https://www.sjf.se

Smolej, M., & Kivivuori, J. (2006). The Relation Between Crime News and

Fear of Violence. Journal of Scandinavian Studies in Criminology

and Crime Prevention, 211-227.

Sotirovic, M. (2009). Affective and Cognitive Processes As Mediators of

Media Influences on Crime-Policy Preferences. Mass Communication

and Society, 311-329.

Strömbäck, J. (2009). Makt, medier och samhälle. Kristianstad: Kristianstad

Boktryckeri AB.

Thurén, T. (1986). Vinklad verklighet. Stockholm: Norstedts Tryckeri.

Ward, S. J. (2009). Journalism Ethics. i K. Wahl-Jorgensen, & T. Hanitzsch,

Handbook of journalism studies (ss. 295-309). New York: Routledge.

Östbye, H., Knapskog, K., Helland, K., & Larsen, L. O. (2003). Metodbok för

medievetenskap. Malmö: Liber AB.

51

9 BILAGOR

9.1 Kodschema

Variabel Variabelvärde Kod

Identifikation

1. Medium Aftonbladet

Dagens nyheter

1.1

1.2

2. Datum ÅÅÅÅ-MM-DD 2

Ämnesinnehåll

3. Ämnesinnehåll Erkännande av brott

Tillbakatagande av

erkännanden

Åklagad för brott

Frikänning

Fällande dom

Ifrågasättande av skuld

Övrigt

Quicks brott

3.1

3.2

3.3

3.4

3.5

3.6

3.7

3.8

4. Händelseförlopp Skyldig

Ifrågasättande av skuld

Oskyldig

Oklart

4.1

4.2

4.3

4.4

5. Vilket mord behandlar artikeln Charles Zelmanovits

Marinus & Janni

Stegehuis

Yenon Levi

Therese Johannessen

Trine Jensen & Gry Storvik

Johan Asplund

Två eller flera av ovan

Inget specifikt fall

Övriga brott

5.1

5.2

5.3

5.4

5.5

5.6

5.7

5.8

5.9

52

6. Vart i rättsprocessen är detta

fallet?

Innan fällande dom

Efter fällande dom

Ej angivet

6.1

6.2

6.3

Aktörer

7. Gör Quick ett uttalande? Ja

Nej

7.1

7.2

8. Gör rättsväsendet ett uttalande? Ja

Nej

8.1

8.2

9. Gör sjukvården ett uttalande? Ja

Nej

9.1

9.2

10. Gör medierna ett uttalande? Ja

Nej

10.1

10.2

11. Vilka attribut beskriver

Rättsväsendet?

Inget

Okunnig och oseriös

11.1

11.2

12. Vilka attribut beskriver

Sjukvården?

Inget 12.1

Gestaltning av Quick

13. Tilltalsnamn Sture Bergwall

Thomas Quick

Sätermannen

Två eller fler

13.1

13.2

13.3

13.4

14. Attribut som beskriver Quick Seriemördare

Mördare

Psykiskt sjuk

Livsfarlig

Massmördare

Sadistisk pedofil

Svårt sjuk

Sexualmördare

Mordmisstänkte

Två eller fler

Inget

Morddömde

Pojkmördare

Galning

Monster

14.1

14.2

14.3

14.4

14.5

14.6

14.7

14.8

14.9

14.10

14.11

14.12

14.13

14.14

14.15

53

Mytoman

Narkotikaberoende

14.16

14.17

bbbb

Journalistens arbete

15. Antal källor En

Två

Tre

Fler än tre

Oklart

15.1

15.2

15.3

15.4

15.5

16. Huvudkällans ursprung Rättsväsendet

Sjukvård

Quick

Offrets familj

Annat ursprung

Oklart

16.1

16.2

16.3

16.4

16.5

16.6

54

9.2 Kodinstruktioner

1. Medium

Är artikeln tagen från Aftonbladet (1.1) eller Dagens Nyheter (1.2)?

2. Datum

Vilket datum är artikeln publicerad? Skrivs ÅÅÅÅ-MM-DD

3. Ämnesinnehåll

Vad handlar artikeln om? Erkännande av brott (3.1), tillbakatagande av

erkännande (3.2), åklagad för brott (3.3), frikänning (3.4), fällande dom (3.5),

ifrågasättande av skuld (3.6) övrigt (3.7) eller Quicks brott (3.8)? De är det

huvudsakliga temat som avgör vilket variabelvärde som skall kodas. Handlar

artikeln om två olika ämnen är de det ämne som redogörs mest utförligt och

utgör grunden i artikeln.

4. Händelseförlopp

Är Thomas Quick enligt artikeln skyldig (4.1), ifrågasätts hans skuld (4.2), är han

oskyldig (4.3) eller är det oklart (4.4)? Om det är något/någon som antingen

diskuterar, pekar på eller ifrågasätter om han är oskyldig eller skyldig ska detta

kodas som ”ifrågasättande av skuld (4.2)

5. Vilket mord behandlar artikeln?

Behandlar artikeln Charles Zelmanovits (5.1), Marinus och Janni Stegehuis (5.2),

Yenon Levi (5.3), Therese Johannesson (5.4), Trine Jensen och Gry Storvik

(5.5), Johan Asplund (5.6), två eller fler av ovan (5.7) inget specifikt fall (5.8)

eller övriga brott (5.9)? Variabelvärdet ”två eller fler av ovan” skall endast kodas

ifall det ej går att klargöra vem av de nämnda som utgör huvudfokus i artikeln.

6. Vart i rättsprocessen är detta fall?

Behandlas artikeln innan fällande dom (6.1), efter fällande dom (6.2) eller är det

ej angivet (6.3)? Kodningen ska utgå från rättsprocessen för det aktuella fallet

som enheten behandlar. Handlar artikeln om Johan Asplund resulterar det i att

kodningen ska göras utifrån vart i rättsprocessen Johan-fallet befinner sig vid

publiceringsdatum.

7. Gör Thomas Quick ett uttalande?

Får Thomas Quick komma till tals? Ja (7.1) eller nej (7.2)? Ett uttalande är när en

specifik person har sagt något. Om det finns ett talminus eller citattecken i

artikeln, samt att detta talminus eller citat hänvisas till en specifik person, är detta

ett uttalande.

55

8. Gör rättsväsendet ett uttalande?

Får rättsväsendet komma till tals? Ja (8.1) eller nej (8.2)? Ett uttalande är när en

specifik person har sagt något. Om det finns ett talminus eller citattecken i

artikeln, samt att detta talminus eller citat hänvisas till en specifik person, är det

ett uttalande.

9. Gör sjukvården ett uttalande?

Får sjukvården komma till tals? Ja (9.1) eller nej (8.2)? Ett uttalande är när en

specifik person har sagt något. Om det finns ett talminus eller citattecken i

artikeln, samt att detta talminus eller citat hänvisas till en specifik person, är det

ett uttalande.

10. Gör medierna ett uttalande?

Får medierna komma till tals? Ja (10.1) eller nej (10.2)? Ett uttalande är när en

specifik person har sagt något. Om det finns ett talminus eller citattecken i

artikeln, samt att detta talminus eller citat hänvisas till en specifik person, så är

det ett uttalande.

11. Vilka attribut beskriver rättsväsendet?

Vilka attribut applicerar medierna på gestaltningen av rättsväsendet? Inget (11.1)

eller okunnig och oseriös (11.2)? Denna variabel fylls på med värden längs med

studiens gång. Hittas ett attribut ska det läggas in som 11.3 etc.

12. Vilka attribut beskriver sjukvården?

Vilka attribut applicerar medierna på gestaltningen av sjukvården? Inget (12.1).

Denna variabel fylls på med värden längs med studiens gång. Hittas ett attribut

ska det läggas in som 12.2 etc.

13. Tilltalsnamn

Hur benämner man Thomas Quick i artikeln? Kallas han Sture Bergwall (13.1),

Thomas Quick (13.2), Sätermannen (13.3) eller två eller fler av ovan (13.4)?

14. Attribut som beskriver Thomas Quick?

Vilka attribut applicerar medierna på gestaltningen av Thomas Quick? Använder

de seriemördare (14.1), mördare (14.2), psykiskt sjuk (14.3), livsfarlig (14.4),

massmördare (14.5), sadistisk pedofil (14.6), svårt sjuk (14.7), sexualmördare

(14.8), mordmisstänkte (14.9), två eller fler (14.10), inget (14.11), morddömde

(14.12), pojkmördare (14.13), galning (14.14), monster (14.15) eller mytoman

(14.16)? Denna variabel fylls på med värden längs med studiens gång. Hittas ett

attribut ska det läggas in som 14.17 etc.

56

15. Antal källor

Hur många källor använder sig journalisten av? En (15.1), två (15.2) tre

(15.3),fler än tre (15.4) eller är det oklart (15.5)?

16. Huvudkällans ursprung

Vem är huvudkällan i artikeln? Rättsväsendet (16.1), sjukvården (16.2), Thomas

Quick (16.3), offrets familj (16.4), annat ursprung (16.5) eller är det oklart

(16.6)? Huvudkällan är den källa som artikeln stödjer sig på mest.

57