Embed Size (px)
Citation preview
Båtbottenfärgers effektivitet och miljöpåverkan
i Österåkers kommun
GYMNASIEARBETE 2018 - 2019
Jonna Forslund | NA3 Österåkers Gymnasium | 2018–2019
Handledare: Madelene Kumlin och Peter Olsson
Jonna Forslund
ABSTRACT
There are many different antifouling paints for boats on the market today and they all
claim to work best against fouling. Earlier research from 2015-2017 show the
efficiency in soft antifouling paints but while soft operate mechanically, meaning the
paint comes off when barnacles stick to the hull, hard paints only work chemically like
a biocide which prevents paints from getting into the water.
In this project, seven hard antifouling paints plus one soft and one duplicate of the soft
painted on acrylic glass. These nine painted plastic squares and one clear square were
hung on the docks with the help of black cable ties and a vinyl tube. Four paints
contained biocide and four did not. This arrangement was placed on twelve different
docks in the Baltic sea around Österåker’s township. The intention was to find which
paint works best against fouling, both regarding the environmental aspect and
effectivity aspect.
The analysis showed two paints were standing out in comparison to the others
regarding protection against barnacles and algae. One of them is not legal to use on
the Swedish east coast, due to the Baltic sea being very sensitive to pollution. The
other one, International Trilux Hard Antifouling, is the third least expensive, contains
copper thiocyanate instead of metallic copper which does not corrode on the hulls.
But it contains relatively high percentages of this copper type. If we look at the other
paints, Jotun Nonstop EC comes in second with no barnacles and almost none algae. It
also contains almost half the copper percentage that Trilux has, at 7%. Three of the
four paints that do not use biocide all came in last with some even having more fouling
than the clear square.
The summer of 2018 was unusually hot which may have affected the outcome of the
project. With this in mind, the study needs further research to determine if the results
are accurate.
Jonna Forslund
Förklaringar
S = Svinninge
H = Hummelmora
D = Dyvik
L = Laggarsvik
X= Medelvärde
h = Hård båtbottenfärg
b = Biocidfärg
f = Förbjuden på östkusten
sp = Självpolerande båtbottenfärg
Jonna Forslund
Innehållsförteckning
1. Inledning .......................................................................................................................................... 1
1.1 Bakgrund ........................................................................................................................................ 1
1.2 Syfte ............................................................................................................................................... 3
1.3 Hypotes .......................................................................................................................................... 3
1.4 Frågeställning ................................................................................................................................. 3
1.5 Metod och material ....................................................................................................................... 4
1.5.1 Förberedelse ........................................................................................................................... 4
1.5.2 Kontroll ................................................................................................................................... 7
1.5.3 Insamling ................................................................................................................................. 7
1.5.4 Analys ...................................................................................................................................... 8
1.6 Tidigare forskning ........................................................................................................................ 10
2. Resultat .......................................................................................................................................... 11
3. Diskussion ...................................................................................................................................... 14
3.1 Felkällor och förbättringar ........................................................................................................... 20
4. Referenser ..................................................................................................................................... 22
5. Tackord .......................................................................................................................................... 23
6. Bilagor ............................................................................................................................................ 24
6.1 TBK ............................................................................................................................................... 24
6.1.1 TBK – Runö 2 ......................................................................................................................... 24
6.1.2 TBK - Runö 5 .......................................................................................................................... 26
6.1.3 TBK – Sättra norra ................................................................................................................. 28
6.1.4 TBK – Tuna södra .................................................................................................................. 30
6.2 Svinninge ...................................................................................................................................... 32
6.3 Dyvik ............................................................................................................................................ 38
6.4 Ljusterö ........................................................................................................................................ 44
Jonna Forslund
Diagram
Diagram 1: Påväxt och pris..................................................................................................................... 18
Figurer
Figur 1: Förklaring av buntbandens placering .......................................................................................... 4
Figur 2: Förklaring av anordning .............................................................................................................. 4
Figur 3: Färgerna som undersöks ............................................................................................................. 5
Figur 4: Karta över Österåkers kommun och utvalda bryggor ................................................................. 6
Figur 5: Mall för lappar ............................................................................................................................ 7
Tabeller
Tabell 1: Marinornas bryggor ................................................................................................................... 6
Tabell 2: Skalan för påväxt ....................................................................................................................... 9
Tabell 3: Värden för havstulpanspåväxt ................................................................................................. 11
Tabell 4: Värden för algpåväxt ............................................................................................................... 12
Tabell 5: Sammanställning av havstulpan- och algpåväxt ...................................................................... 13
Tabell 6: Sammanställning av värden för havstulpanspåväxt ................................................................ 13
Tabell 7: Sammanställning av värden för algpåväxt ............................................................................... 13
Tabell 8: Områdenas pH ........................................................................................................................ 15
Tabell 9: Områdenas pH jämfört med effektiviteten ............................................................................. 15
Tabell 10: Färgernas pris ........................................................................................................................ 17
1
1. Inledning
1.1 BAKGRUND
Sverige är ett av världens mest fritidsbåttäta länder och vi har några av världens största
skärgårdar med sammanlagt över 60 000 öar. Här finns 95 000 farbara sjöar och över 8,5
procent av landets yta täcks av sjöar och vattendrag. Detta ger utrymme till mycket båtliv och
är anledningen till att drygt alla 1000 båtklubbar som finns i Sverige tillsammans har cirka
200 000 båtar. Sveriges skärgård har gett inspiration till flera filmer och böcker, bland annat
Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan och Lasse Åbergs SOS - en segelsällskapsresa i serien om
Stig-Helmer Olsson vilket har gjort att många fått en kärlek till skärgården redan som unga.
Av Sveriges 60 000 öar består endast Stockholms skärgård av 30 000, vilket gör den till
Sveriges största och Östersjöns näst största skärgård, efter Skärgårdshavet i sydvästra Finland.
Flera av Stockholms skärgårds stora och kända öar, exempelvis Husarö, Ingmarsö och
Ljusterö, tillhör skärgårdskommunen Österåkers, norr om Stockholm. Dess kommunvapen
föreställer en roslagsskuta, en typisk båttyp för denna del av Sverige. Förebilden är Alcea,
roslagsskutan som fraktade värdefulla laster mellan 1886 och 1930 och som har haft en stor
betydelse för skärgårdens näringsliv. Österåkers kommun består av 1 100 öar, har en kustlinje
på 93 mil och nära hälften av kommunens yta består av vatten. På sommarhalvåret
fördubblas befolkningen genom fritidsboende och turister - inte minst med anledningen av
skärgårdslivet.
Intresset för skärgården och båtlivet ökar vilket innebär att ansvaret över att bibehålla ett
hållbart levnadsätt är stort. Precis som med bilar, flygplan och andra fritidsintressen måste vi
tänka på vad som kan förbättras för att det ska påverka miljön så lite som möjligt. 2016
rapporterade Lars Andersson, oceanograf på SMHI, till Ekot att hela 15% av Östersjöns
havsbotten nu är död och att det nu inte längre går att stoppa utvecklingen genom att minska
utsläppen. Även om det inte går att förhindra utvecklingen kan vi bromsa den och något som
påverkar i direktkontakt med Östersjön är båtbottenfärger. Bland Östersjöns båtägare är det
vanligt att använda västkustfärger istället för östkustfärger. Skillnaden beskrivs av
Transportstyrelsen ’Risken för påväxt kan variera lokalt och framför allt varierar den med
salthalten i vattnet, vilket leder till att påväxten är kraftigare och att det finns fler påväxtarter
på västkusten än på östkusten’. Att använda västkustfärger utsätter alltså miljön för onödigt
stora belastningar. Trots det är det fortfarande väldigt vanligt i båtvärlden.
Ett stort problem inom båtvärlden är påväxten av havstulpaner. De är kräftdjur som endast
förekommer i salt och bräckt vatten och fäster sig vid ett hårt underlag för att sedan bilda ett
kalkskal. Havstulpaner har sin förökningsperiod mellan maj till september, vilket gör att de är
som mest aktiva under båtsäsongen. Anledningen till att påväxt av havstulpaner inte är
önskvärda är att friktionen mot vattnet ökar. Det för med sig att bränsleförbrukningen kan
öka upp till 25 procent och medför att utsläppen från båten ökar. För båtägaren innebär det
också att båtbotten behöver saneras genom att slipa bort påväxten och sedan måla på ny
båtbottenfärg.
Jonna Forslund
2
Det finns flera sätt att motverka påväxt på båtbottnar. Det vanligaste är att måla med
båtbottenfärg. Enligt Transportstyrelsen målas det cirka 700 000 liter båtbottenfärg på
fritidsbåtar i Sverige varje år och det finns tydliga regler om vad som får och inte får användas.
Båtbottenfärger som på kemisk väg förhindrar påväxt räknas som biocidprodukter vilket är ett
bekämpningsmedel. Under slutet av 1960-talet och fram till 1989 innehöll färgerna ofta en
biocid kallad TBT, tributyltenn, för att förhindra påväxt av havstulpaner. Senare framkom det
att ämnet även tog död på flera olika sorters vattenlevande organismer genom att vara så
hormonstörande att reproduktionen hos marina djur skadades. Sedan 1989 har det varit
förbjudet för fritidsbåtar att använda TBT men trots det hittas det fortfarande på båtskrov.
2008 kom ett totalförbud mot TBT för alla sorters båtar vilket innebar att ämnet inte ens fick
förekomma på skroven.
Idag är de mest använda aktiva substanserna i båtbottenfärg olika kopparbaserade ämnen.
Det finns generellt två olika sorters båtbottenfärger - hårda eller mjuka, även kallad
självpolerande. Hårda båtbottenfärger fungerar endast kemiskt medan mjuka färger även
skyddar mekaniskt genom att färgen släpper från båten vid påväxt. Mellan åren 2015–2017
har Chalmers undersökt olika självpolerande båtbottenfärgers funktion på 18 olika platser
runt den svenska och finländska kusten under båtsäsongen från maj till september. De
undersökte de självpolerande färgernas effektivitet och ville se om det gick att hitta ett
färgrecept som ger minsta miljöpåverkan med tillräckligt god effekt. Flera av Österåkers
kommuns marinor och varv ville se effekten hos hårda båtbottenfärger med samma metod då
hårda båtbottenfärgen inte släpper ut färgrester vid sjösättning och spolning. Deltagande
marinor är Trälhavets båtklubb, Svinninge marina, Dyvik marina, Hummelmora varv och
Laggarsvik brygga.
Andra sätt att förhindra påväxt är genom att tvätta båtbottnarna, antingen med att lyfta upp
båten och använda högtryckstvättar eller båtbottentvättar med stora borstar som skrubbar
bort smutsen, likt en biltvätt. Dessa sätt kräver dock att man tvättar båten direkt när
havstulpanerna har satt sig på båten och innan de har hunnit hårdna. Man kan få reda på när
det sker med hjälp av Havstulpanvarningen, en gratis SMS-tjänst som meddelar när
havstulpanerna börjat fästa på båtarna.
Användandet av olagliga båtbottenfärger sätter stor press på våra vatten och det blir en
onödig påfrestning när det finns bättre alternativ. Redan 2024 måste vi ha vidtagit åtgärder
för att sänka koppar, zink och TBT i våra vatten och sediment vilket gör att läget är kritiskt.
Jonna Forslund
3
1.2 SYFTE OCH MÅL
Syftet med denna undersökning var att se om det går att minska miljöpåverkan från
båtbottenfärger på vattenkvalitén i Österåkers kommun. Detta skulle göras genom att
undersöka åtta olika båtbottenfärger för att se vilken eller vilka gav bäst effekt mot påväxt i
Österåkers kommuns vatten och samtidigt var så miljövänlig som möjligt. Målet var att hitta
en eller flera färger som gav tillräckligt bra effekt med minsta miljöpåverkan.
12 olika bryggor runt om i kommunen deltog för att undersökas och sedan kontrolleras om
det finns något mönster mellan dem. Det som granskas är hur bra färgerna motverkar marin
påväxt, såsom havstulpaner och fintrådiga alger, under en båtsäsong.
1.3 HYPOTES
Hypotesen är att västkustfärgen International VC17m kommer att fungera bra. Denna färg är
olaglig att användas på östkusten då den innehåller för stora mängder koppar som läcker ut i
vattnet. Eftersom Östersjöns läge är kritiskt innebär användningen av olagliga färger stora
påfrestningar. Trots detta förekommer den ofta på hamnar runt om i Österåkers kommun.
Det skulle kunna innebära att den fungerar mycket bra då båtägare fortsätter att använda
den.
Resterande hårda båtbottenfärger borde också fungera bra då de på kemiskt sätt ska
motverka påväxt, istället för den självpolerande båtbottenfärgen som används i projektet som
fungerar genom att motverka påväxten på ett mekaniskt sätt då båten är i rörelse. Eftersom
plattorna kommer ligga stilla i vattnet borde färgen alltså inte lossna.
En annan hypotes är att Lefant T-coat kommer att fungera bra då det är den färg som är
dyrast (se tabell 10). Tanken bakom detta är att om en båtägare betalar mer för en dyrare
färg kan personen i fråga anta att den får mer ut av pengarna.
1.4 FRÅGESTÄLLNING - Hur fungerar hårda båtbottenfärger i olika delar av Österåkers kommuns skärgård?
- Vilken eller vilka av de färger som undersöks har minst påväxt efter en båtsäsong?
- Finns det någon båtbottenfärg som är bättre, både vad gäller effektivitet,
miljöpåverkan men också pris?
Jonna Forslund
4
1.5 METOD OCH MATERIAL
1.5.1 Förberedelse
Projektet började med att 120 PMMA plattor (plexiglas) med måtten 15x15cm fick ett hål
borrat i varje hörn för att senare användas för fastsättning. Alla plattor slipades med en
grovhet på 80 på båda sidor och därefter tvättades de med vatten och tvättmedel för att
sedan bli rengjorda med rödsprit. Detta för att på så sätt simulera förberedelsen inför målning
på vanliga båtar. Sedan målades samtliga plattor, förutom 12st med VC17m och 12 blanka, på
bägge sidor med primer och antal lager bottenfärg enligt leverantörens specifikationer. När
VC17m målades på reste sig primern vilket medförde att dessa plattor fick göras om utan
primer.
När alla plattor hade torkat fästes de på rad med ∽3 cm mellanrum med hjälp av svarta
buntband kring tolv stycken 2 meters långa VP-rör (16mm ⌀). Buntbanden spändes hårt med
plattorna hängande vertikalt för att motsvara en stillaliggande båt vid bryggan, se figur 3.
Denna anordning hängdes längst ut under 12 olika bryggor med rep på ett vattendjup mellan
20-75cm. Djupet varierade något beroende på brygga. Bryggorna valdes ut av
hamnkaptenerna vid varje marina. Anordningarna hängdes upp med hjälp av buntband och
knopar i snören runt olika fästen beroende på hur bryggan ser ut. Buntbanden som höll fast
plattorna mot röret pekade ut från bryggan för att lättare se vilken sida som är vilken vid
upptagning, se figur 2. Färgerna placerades på röret enligt ordningen:
1. Jotun Nonstop EC
2. Jotun Watershield
3. International Trilux Hard Antifouling
4. International VC17m
5. Hempel Hard Racing Copper
6. Hempel Silic One
7. Hempel Silic One
8. Hempel Ecopower Racing
9. Lefant T-coat
10. Blank
Figur 1: Förklaring av buntbandens placering
Figur 2: Förklaring av anordning
Jonna Forslund
5
Information om färgerna:
1. Jotun Nonstop EC Hård färg. Använder biocider.
Östkust-och västkustfärg. 398kr/0,75L
2. Jotun Watershield Hård färg. Biocidfri. 229kr/0,75L
3. International Trilux Hard Antifouling Hård färg. Använder biocider.
Östkust-och västkustfärg. 313kr/0,75L
4. International VC17m Hård färg. Använder biocider.
Västkustfärg. 529kr/0,75L
5. Hempel Hard Racing Copper Hård färg. Använder biocider.
Östkustfärg. 339kr/0,75L
6 & 7. Hempel Silic One Självpolerande färg. Biocidfri. 549kr/0,75L
8. Hempel Ecopower Racing Hård färg. Biocidfri. 275kr/0,75L
9. Lefant T-coat Hård färg. Biocidfri. 568kr*/0,75L
*499kr färg + 69kr pigment
Figur 3: Färgerna som undersöks
Jonna Forslund
6
Tabell 1: Marinornas bryggor
Brygga 1 Brygga 2 Brygga 3 Brygga 4
Trälhavets
båtklubb
Runöhamn 2
50cm djup
171° S
Runöhamn 5
40cm djup
227° SV
Sättra norra
40cm djup
45° NÖ
Tuna södra 1
60cm djup
238° SV Svinninge
marina
Brygga 1
20cm djup
330° NV
Brygga D
60cm djup
65° NÖ
Brygga M
60cm djup
5° N
-
Dyvik marina Brygga B
40cm djup
90° Ö
Brygga E
45cm djup
105° Ö
Brygga L
30cm djup
96° Ö
-
Hummelmora
varv
Södra
75cm djup
240° SV
- - -
Laggarsvik
brygga
60cm djup
295° NV
- - -
Figur 4: Karta över Österåkers kommun och utvalda bryggor
Jonna Forslund
7
1.5.2 Kontroll
Efter att plattorna legat i vattnet i två månader (v.24 juni – v.33 augusti) kontrollerades alla
plattor. Röret med plattor lyftes försiktigt upp på bryggan på en plastmatta för att minimera
risk för repor och därmed sänka effektiviteten hos färgen. Den sjunde plattan, en av två med
färgen Silic One, tvättades av med en mjuk, fuktig tvättsvamp och vatten, efter tillverkarens
instruktioner. Under kontrollen fotograferades alla plattor och resultaten antecknades.
Därefter placerades röret tillbaka i vattnet.
1.5.3 Insamling
Efter nästan fyra månader i vattnet (v.24 i juni- v.39 i september) lyftes röret upp igen på
samma plastmatta för att minimera skador på plattorna. Alla plattor sköljdes försiktigt av med
vatten och överflödig påväxt som var hängande över röret plockades bort. Anledningen till
detta är att denna typ av påväxt inte hade kunnat fastna på en båtbotten. Därefter användes
en SONY α 68 med objektivet DT 18–55 mm f3,5–5,6 SAM II för att fotografera varje sida av
plattorna. Varje platta registrerades med en lapp som beskrev vilken färg, marina, brygga och
sida som bilden föreställde, för att underlätta senare. När alla bilder var tagna kapades VP-
rören i två delar och varje platta täcktes med en liten plastpåse för att underlätta transporten
och säkerställa att plattorna inte skrapade av sin påväxt på någon annan.
På plats hängdes rören upp på torkställningar och plastpåsarna drogs försiktigt av plattorna.
Där fick de hänga i ∽24h för att torka. När plattorna torkat separeras de från VP-rören genom
att de försiktigt dras av. Vissa plattor fick ena buntbandet avklippt för att separationen skulle
ske lättare. Minst ett buntband lämnades dock kvar på plattorna för att enkelt kunna se vilken
sida som varit utåt, då alla buntband var fastsatta åt samma håll, se figur 1. Plattorna
tvättades därefter en och en genom att de försiktigt vreds 20 gånger i en bunke med vatten,
för att leran skulle lösas upp. När alla plattor från varje brygga hade tvättats färdigt
fotograferas de en och en på varje sida. Vid denna fotografering användes samma lappar som
tidigare, se figur 4 nedan för mall. Efter att alla plattor fotograferats placerades de i sin
färgordning 1–10 i en plastbytta för förvaring.
Figur 5: Mall för lappar
Jonna Forslund
8
1.5.4 Analys
För att enkelt kunna analysera plattorna användes två skalor. En fokuserade på havstulpaner
medan den andra fokuserar på alger, framförallt fintrådiga alger. Skalorna sträcker sig från A
till J där A innebär minst påväxt och J innebär mest påväxt. Anledningen till att skalorna består
av bokstäver är för att undvika sammanblandning med färgernas nummer 1–10. Vid
beräkning av ett medelvärde för varje sida och färg ersattes bokstävsskalan med siffror där A
innebär 1, B innebär 2 m.m. fram tills J som betyder 10. Den färg som fungerar bäst får då
lägst medelvärde. Tabell 2 visar exempelbilder på hur mycket påväxt varannan bokstav
innebär, det vill säga A, C, E, G och I. För att analysera plattorna kommer dessa bilder
användas som referens för att se vilken bokstav varje platta får. Varje sida av plattorna får
alltså två bokstäver, en för varje skala, vilket redovisas under avsnitt 2. Den del av plattan som
VP röret legat mot, det vill säga om ett streck skulle dras rakt vid underkanten av buntbandet
eller cirka 1-2cm från ovankanten av plattan, kommer att uteslutas från analysen då den
delen både blockerats av röret men även har skrapat emot röret under tiden de legat i
vattnet. Även cirka 1 cm in från kanten på resterande tre sidor kommer att uteslutas då
plattorna kan ha skrapats mot varandra.
Jonna Forslund
9
Tabell 2: Skalan för påväxt
Havstulpaner Skala Alger
Ingen påväxt
A
Ingen påväxt
Några få havstulpaner
C
Tunt lager av fintrådiga alger på en liten del av plattan
Få havstulpaner utspridda över hela plattan
E
Mycket tunt lager fintrådiga alger över hela plattan
Många, stora havstulpaner utspridda på hela plattan
G
Tunt lager fintrådiga alger över hela plattan
Så gott som hela plattan fylld med havstulpaner.
I
Tjockt lager fintrådiga alger över hela plattan
Jonna Forslund
10
1.6 TIDIGARE FORSKNING
En tidigare undersökning liknande denna har gjorts av Chalmers mellan åren 2015 - 2017. De
undersökte effektivitet och miljöpåverkan hos självpolerande båtbottenfärger på 18 olika
platser runt den svensk och finländska kusten. Den fullständiga rapporten är ännu inte släppt
när denna rapport skrivs, men för att efterlikna och få så trovärdiga resultat som möjligt fick
denna undersökning fått ta del av Chalmers metodik genom kontakt med Anna-Lisa Wrange,
forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Sedan 1989 när TBT förbjöds har andra föreningar använts för att få samma effekt. Den
vanligaste förekommande föreningen är kopparoxidföreningar. Dessa föreningar läcker dock
ut i vattnet. Linda Eckardt beskriver i sitt kandidatarbete ’’Läckage av koppar från
båtbottenfärger vid marinor och hur dess toxicitet påverkar Östersjöns ekosystem’’ (2013) att
en mängd olika organismer påverkas negativt av kopparläckage från båtbottenfärger och hon
tar också upp att det hittas likvärdiga kopparkoncentrationer hos Östersjöns marinor som de
uppmätta vid de negativa effekterna hos organismer. Eckhardt tar upp att det däremot saknas
kontrollerande studier som jämför huruvida kopparläckage från kopparbaserade
antifoulingprodukter påverkar Östersjön. Det verkar dock inte omöjligt då ett annat
kandidatarbete ’Läckage av koppar från båtbottnar i sötvatten’’, av Fanny Gretzén 2016 tar
upp att VC17m läcker 271 mg/m2 under en månad. Även Svenska MiljöEmissionsData tar upp
i sin rapport ‘’Feasibility study of net load of metals - Particulate fraction and retention of
metals in lakes and rivers’’ från 2011 att båtbottenfärger släpper ut 104 ton koppar per år.
Trots att ingen av dessa rapporter fokuserar på effektiviteten hos båtbottenfärgerna visar
dem betydelsen i att minimera mängden koppar som släpps ut. De visar även vikten i att följa
Kemikalieinspektionens rekommendationer av godkända färger för att inte påfresta
Östersjöns redan kritiska stadie, något som kommer att tydliggöras även i denna
undersökning.
Jonna Forslund
11
2. Resultat Här nedan följer de resultat som framkommit i undersökningen.
Havstulpaner
Tabell 3: Värden för havstulpanspåväxt
Färg / Marina & brygga TBK R2
TBK R5
TBK S
TBK T
S 1
S D
S M
D B
D E
D L
H L X
1. Jotun Nonstop EC A hb A A A A A A A A A A A A 1,0 1. Jotun Nonstop EC B hb A A A A A A A A A A A A 1,0
2. Jotun Watershield A h A A C B G C D F I I B F 4,4 2. Jotun Watershield B h B E H A D B C G B B B H 3,8
3. International Trilux Hard Antifouling A hb
A A A A A A A A A A A A 1,0
3. International Trilux Hard Antifouling B hb
A A A A A A A A A A A A 1,0
4. International VC17m A hbf A A A A A A A A A A A A 1,0 4. International VC17m B hbf A A A A A A A A A A A A 1,0
5. Hempel Hard Racing Copper A hb
A A A A B B A A B A A D 1,5
5. Hempel Hard Racing Copper B hb
A A A A B A A A A A B C 1,3
6. Hempel Silic One A sp A A A A A A A A A A A A 1,0 6. Hempel Silic One B sp A A A A A A A A A A A A 1,0
7. Hempel Silic One A sp A A A A A A A A A A A A 1,0
7. Hempel Silic One B sp A A A A A A A A A A A A 1,0
8. Hempel Ecopower Racing A h A A G A B B A B B A B B 2,0 8. Hempel Ecopower Racing B h A A C A B C B B C B B D 2,2
9. Lefant T-coat A h A A F A C D F D G B B G 3,7 9. Lefant T-coat B h A C J B C D C E E H B E 4,3
10. Blank A A B B A B B B B C A A B 1,8 10. Blank B A A B A A C A A B B A B 1,5
X 1,1 1,3 2,7 1,1 1,9 1,8 1,7 2,1 2,3 2,0 1,4 2,7
A=1 B=2 C=3 D=4 E=5 F=6 G=7 H=8 I=9 J=10
Ingen av biocidfärgerna Jotun Nonstop EC, International Trilux Hard Antifouling, International
VC17m eller Hempel Silic One hade påväxt av havstulpaner vid någon av bryggorna. De
biocidfria Jotun Watershield, Hempel Ecopower Racing och Lefant T-coat hade lite olika
värden.
TBK’s bryggor Runö 2 och Runö 5 klarade sig från havstulpaner på alla plattor utom innersidan
B av Jotun Watershield, innersidan B av Lefant T-coat och utsidan A av Blank. Av dessa var det
endast Runö 5’s Jotun Watershield B som hade fått fler än några få havstulpaner. Även
Hummelmora har klarat sig bra där ingen platta hade överstigit B på skalan.
h = Hård båtbottenfärg
b = Biocidfärg
f = Förbjuden på östkusten
sp = Självpolerande båtbottenfärg
Jonna Forslund
12
Alger
Tabell 4: Värden för algpåväxt
Färg / Marina & brygga TBK R2
TBK R5
TBK S
TBK T
S 1
S D
S M
D B
D E
D L
H L X
1. Jotun Nonstop EC A hb A A A A A A A A A A A A 1,0 1. Jotun Nonstop EC B hb A B A A A A A A A A A A 1,1
2. Jotun Watershield A h G G H E B G H E E G G C 5,9 2. Jotun Watershield B h H H C F C G F D E E D C 5,2
3. International Trilux Hard Antifouling A hb
A A A A A A A A A A A A 1,0
3. International Trilux Hard Antifouling B hb
A A A A A A A A A A A A 1,0
4. International VC17m A hbf A A A A A A A A A A A A 1,0 4. International VC17m B hbf A A A A A A A A A A A A 1,0
5. Hempel Hard Racing Copper A hb
B A A A B A A A A A A A 1,2
5. Hempel Hard Racing Copper B hb
A A A A A A A A A A A A 1,0
6. Hempel Silic One A sp C B A C B A C A A A A A 1,7 6. Hempel Silic One B sp D C A C B A A A A A A A 1,7
7. Hempel Silic One A sp D B A C A A A A A A A A 1,5 7. Hempel Silic One B sp D C A B A A A A A A A A 1,5
8. Hempel Ecopower Racing A h I F C G G E C D D E E E 5,1 8. Hempel Ecopower Racing B h J F E F F E D E C E A C 4,9
9. Lefant T-coat A h J H G H G G C E E G G B 6,3 9. Lefant T-coat B h J G D H I F B D D G E C 5,8
10. Blank A I G A G F F B C B E G C 4,8 10. Blank B J G A G F E B C A E F B 4,6
X 4,9 3,8 2,2 3,7 3,1 3,0 2,2 2,3 2,1 2,4 2,7 1,8
A=1 B=2 C=3 D=4 E=5 F=6 G=7 H=8 I=9 J=10
International Trilux Hard Antifouling och International VC17m var helt rena, till skillnad från
Jotun Watershield, Hempel Ecopower Racing, Lefant T-coat och den blanka som hade påväxt
av alger på så gott som alla plattor och sidor.
Laggarsvik klarade sig bäst mot alger. Endast en sida, utsidan A av Hempel Ecopower Racing,
fick över C på skalan.
h = Hård båtbottenfärg
b = Biocidfärg
f = Förbjuden på östkusten
sp = Självpolerande båtbottenfärg
Jonna Forslund
13
Tabell 5: Sammanställning av havstulpan- och algpåväxt
Färg Medelvärde av havstulpaner (A)
Medelvärde av havstulpaner (B)
Medelvärde av alger (A)
Medelvärde av alger (B)
Sort
1. Jotun Nonstop EC 1,0 1,0 1,0 1,1 hb
2. Jotun Watershield 4,4 3,8 5,9 5,2 h
3. International Trilux Hard Antifouling
1,0 1,0 1,0 1,0 hb
4. International VC17m
1,0 1,0 1,0 1,0 hbf
5. Hempel Hard Racing Copper
1,5 1,3 1,2 1,0 hb
6. Hempel Silic One 1,0 1,0 1,7 1,7 sp
7. Hempel Silic One 1,0 1,0 1,5 1,5 sp
8. Hempel Ecopower Racing
2,0 2,2 5,1 4,9 h
9. Lefant T-coat 3,7 4,3 6,3 5,8 h
10. Blank A 1,8 1,5 4,8 4,6
Tabell 6: Sammanställning av värden för havstulpanspåväxt
Färg Sort X
1. Jotun Nonstop EC hb 1,0
3. International Trilux Hard Antifouling hb 1,0
4. International VC17m hbf 1,0
6. Hempel Silic One sp 1,0
7. Hempel Silic One sp 1,0
5. Hempel Hard Racing Copper hb 1,4
10. Blank 1,7
8. Hempel Ecopower Racing h 2,1
9. Lefant T-coat h 4,0
2. Jotun Watershield h 4,1
Tabell 7: Sammanställning av värden för algpåväxt
Färg Sort X
3. International Trilux Hard Antifouling hb 1,0
4. International VC17m hbf 1,0
1. Jotun Nonstop EC hb 1,1
5. Hempel Hard Racing Copper hb 1,1
7. Hempel Silic One sp 1,5
6. Hempel Silic One sp 1,7
10. Blank 4,7
8. Hempel Ecopower Racing h 5,0
2. Jotun Watershield h 5,5
9. Lefant T-coat h 6,1
Jonna Forslund
14
3. Diskussion
I tabell 3 ser vi tydligt att Jotun Nonstop EC, International Trilux Hard Antifouling, International
VC17m och Hempel Silic One var effektiv mot havstulpaner. De tre förstnämnda är
biocidfärger medan Hempel Silic One är självpolerande. Den fjärde biocidfärgen som
undersöktes, Hempel Hard Racing Copper har även den fått ett bra resultat med endast få
havstulpaner vid några bryggor. Vid Svinninges bryggor 1 och D, Dyviks brygga E och
Hummelmoras brygga har denna färg bara fått någon enstaka havstulpan men däremot har
den fått betydligt fler havstulpaner vid bryggan i Laggarsvik. Vid dessa bryggor har plattorna
haft varierade väderstrecken SV, NV, NÖ och Ö. Även djupet mellan plattorna och vattenytan
har varierat mellan 20cm och 75cm. Om vi istället undersöker dessa faktorer på bryggorna
som färgen har fungerat fullt mot havstulpaner kan vi se att de är lika varierande som där de
fått påväxt. Med denna information dras slutsatsen att väderstrecket eller djupet inte tycktes
spela någon roll.
Vi kan sedan se att de biocidfria Jotun Watershield och Lefant T-coat fått olika mängd påväxt
havstulpaner vid olika bryggor. Båda färgerna har fått högre medelvärde på utsidan av
bryggan. Däremot kan vi se att dessa färger fått ett bra resultat mot påväxt på TBK’s brygga
Runö 2 där endast insidan av Jotun Watershield drabbades av någon enstaka havstulpan.
Samma resultat finns på TBK’s brygga Tuna där Jotun Watershield fått någon enstaka på
utsidan och Lefant T-coat fått någon enstaka på insidan. Varken väderstreck eller djup
utmärker dessa bryggor vilket innebär det inte ligger bakom dessa resultat. Dessa färger har
däremot de högste medelvärdena i tabell 6 och 7 då majoriteten av plattorna med mest
påväxt hör hit. Jotun Watershield har sex plattor som har G eller högre i påväxt, dvs sju eller
högre. Lefant T-coat har fyra plattor med samma resultat.
Projektet simulerar en båt som legat stilla i vattnet under en hel båtsäsong. Hårda
båtbottenfärger utan biocid ska i regel tvättas under säsongen för att undvika påväxt vilket
kan vara en bidragande orsak till att dessa färger fungerat sämst i undersökningen. Det gör att
vi inte kan jämföra dem med biocidfärger men vi kan jämföra dem mot varandra. Alla tre
biocidfria färger hade hög mängd alger. Lefant T-coat hade mest algpåväxt men marginalen
mellan denna och de två andra var mycket liten. Däremot visade Hempel Ecopower Racing
betydligt högre effekt mot havstulpaner än Lefant T-coat och Jotun Watershield. I och med att
alla är biocidfria skiljer de sig inte i miljöpåverkan utan endast i effektivitet och pris, som
nämns längre ner.
De bryggor som sticker ut i denna tabell är TBK’s Runö 2 och Sättra, och Laggarsvik. Runö 2
har fått minst havstulpaner men mest alger medan Laggarsvik har fått mest havstulpaner men
minst alger. Sättra har samma mängd havstulpaner som Laggarsvik och har även den liten
mängd alger. Laggarsvik och Sättra har olika djup men någorlunda lika riktningar medan Runö
2 har ett djup mitt emellan dessa. Runö 2’s riktning är annorlunda men i och med att andra
bryggor har liknande riktning utan att det givit ett utstickande resultat kan det innebära att
det är något annat som ligger bakom. Då kan vi istället undersöka pH-värden som kommunen
mätt upp under säsongen.
Jonna Forslund
15
Tabell 8: Områdenas pH
Område pH
Runö 7,6
Tuna 7,7
Sättra 8,0
Svinninge 7,8
Dyvik 8,0
Hummelmora 8,1
Laggarsvik 8,3
Tabell 9: Områdenas pH jämfört med effektiviteten
Område pH H A
Runö 7,6 1,2 4,4
Tuna 7,7 1,1 3,7
Svinninge 7,8 1,8 2,7
Sättra 8,0 2,7 2,2
Dyvik 8,0 2,1 2,4
Hummelmora 8,1 1,4 2,7
Laggarsvik 8,3 2,7 1,8
H = Havstulpaner A = Alger Om ett område har flera bryggor har ett medelvärde beräknats
I tabell 9 ser vi att mängden alger ökar desto lägre pH-värdet blir, bortsett från Dyvik och
Hummelmora. Mängden havstulpaner skiljer sig lite mer men generellt så fanns det färre
havstulpaner när pH-värdet låg under 8, men än en gång sticker Hummelmora ut. Laggarsvik
och Sättra hade liknande resultat och båda har 8 eller över i pH-värde. Både Runö 2 och Runö
5 hade högst algpåväxt och låg havstulpanspåväxt, och de har det lägsta pH-värdet på 7,6.
Kräftdjur brukar användas som indikatorer för försurning då de har svårare att bygga kalkskal i
surare vatten vilket innebär att pH-värdena skulle kunna vara anledningen till resultaten.
Hummelmora hade dock låg mängd havstulpaner och relativt hög mängd alger mot sitt pH-
värde på 8,1, vilket visar att flera faktorer ligger bakom resultaten.
I tabell 4 ser vi att det endast är två färger som klarat sig utan minsta algpåväxt och dessa är
International Trilux Hard Antifouling och International VC17. Dessa är som nämnt tidigare
biocidfärger. De två resterade biocidfärgerna Jotun Nonstop EC och Hempel Hard Racing
Copper har fungerat effektivt mot algpåväxt med endast en respektive två plattor med väldigt
lite alger.
Samtliga tre biocidfria färger Jotun Watershield, Hempel Ecopower Racing och Lefant T-coat
har alla fått mycket algpåväxt. TBK’s brygga Runö 2 är den som fått allra mest påväxt då den
har 86% av alla plattor som har bedömts som nio eller tio poäng på skalan.
Jonna Forslund
16
Resultaten skiljer sig inte bara mellan de olika färgerna utan det går också att se skillnader
mellan de olika sidorna. Resultaten i tabell 3 och 4 visar att det finns många olika faktorer som
påverkar. Tabell 3 visar att det råder stora skillnader mellan utsidan A och insidan B för vissa
färger, vilket tyder på att ljus skulle kunna vara en faktor som påverkar havstulpanpåväxten.
Det bör även noteras att ljuset påverkar olika beroende på hur bryggan är placerad – vid TBK’s
bryggor Runö 5 och Sättra är resultatet bättre ut från bryggan (A) medan vid Dyviks bryggor D
och L är resultatet bättre in mot bryggan (B). Tabell 1 visar att Dyviks bryggor låg med utsidan
mot öst medan TBK’s bryggor låg med utsidan mot syd och sydväst. Tabell 4 visar inte lika
stora skillnader mellan utsidan A och insidan B vilket kan innebära att ljuset inte påverkar
algpåväxten lika mycket som den påverkar havstulpaner.
Informationen från tabell 3 och 4 sammanställs i tabell 6 och 7 där det går att se vilka färger
som varit mest respektive minst effektiva mot de olika påväxterna. Där framgår att den blanka
omålade plattan har fått bättre resultat än Jotun Watershield, Lefant T-coat och Hempel
Ecopower Racing. Men huruvida den blanka plattans resultat går att jämföra med en vanlig
båtbotten utan båtbottenfärg kan diskuteras. Den blanka plattan hade hög påväxt av alger
men den hade mycket få havstulpaner. Detta kan bero på att både färg och underlag skiljer
från en vanlig båtbotten då plattan var av genomskinligt plexiglas. För mer information, se 3.1
Felkällor och förbättringar. Av denna anledning kan inte den blankan plattan representera hur
en båtbotten sett ut utan någon färg över huvud taget då det är för många faktorer som kan
påverka resultatet.
I tabellerna framgår det att International Trilux Hard Antifouling och International VC17m är
de enda färgerna som klarat sig helt från båda sorters påväxt medan de biocidfria Jotun
Watershield och Lefant T-coat fått högst medelvärde från båda påväxterna. De två
effektivaste mot påväxt var alltså båda biocidfärger och de två som fungerade minst effektivt
mot påväxt var biocidfria.
Så vilken färg av International Trilux Hard Antifouling och International VC17m är bäst ur ett
miljöperspektiv. På Kemikalieinspektionens hemsida för godkända färger på östkusten (Ö)
respektive västkusten (V) finns dessa siffror som visar det verksamma ämnet i varje färg som
innehåller biocider:
(Ö)(V) Jotun Nonstop EC: Koppar(I)oxid 7,0 vikt-%
(Ö) Hempel Hard Racing Copper: Koppartiocyanat 11,5 vikt-%
(Ö)(V) International Trilux Hard Antifouling: Koppartiocyanat 13,0 vikt-%
(V) International VC17m: Kopparpulver 17,96 vikt-%
De olika färgerna har olika toxicitet beroende på det verksamma ämnet och vikt-%. Det finns
ingen exakt gräns för hur stor vikt-% som en färg får innehålla för att få användas som
östkustfärg utan det Kemikalieinspektionen tittar på är den totala miljöriskbedömningen för
varje enskild produkt. Den består till stor del av färgens läckagehastighet. Generellt sätt
brukar dock färgerna inte överstiga 10 vikt-% men det finns undantag.
Jonna Forslund
17
Västkustfärgen International VC17m innehåller kopparpulver med en vikt-% på 17,96 och är
nästan dubbelt så högt som den generella gränsen. Det innebär att den kan vara övereffektiv
om den skulle användas på östkusten. Jotun Nonstop EC innehåller istället koppar(I)oxid vilket
framställs av metallisk koppar. Mindre än 2% kan dock bli kvar efter processen, vilket beskrivs
av Morgan Fihn på Fiskejournalen. Koppartiocyanat å andra sidan, som finns i både bland
annat International Trilux Hard Antifouling och Hempel Hard Racing Copper, framställs
kemiskt utan någon metallisk koppar. Anneli Rudström på Kemikalieinspektionens
upplysningstjänst skriver dock att de olika kopparformerna inte har speciellt stor betydelse
miljömässigt. Däremot kan de spela roll för vilket underlag båten har då metallisk koppar kan
orsaka korrosion på aluminium. På sådana underlag rekommenderas då koppartiocyanat
istället för kopparpulver eller koppar(l)oxid, skriver Morgan Fihn.
Rudström beskriver också skillnaden mellan öst- och västkustfärger ’Man behöver generellt
sett använda effektivare produkter som skydd mot påväxt på västkusten än på östkusten. Vi
vill heller inte att man använder "övereffektiva" medel på östkusten, då detta innebär en
onödig belastning för miljön.’
Vi kan även jämföra färgerna i pris.
Tabell 10: Färgernas pris
Färg Pris (kr/0,75L)
Pris (kr/m2)
1. Jotun Nonstop EC 398 48,2
2. Jotun Watershield 229 31,2
3.International Trilux Hard Antifouling 313 46,4
4.International VC17m 529 71,2
5. Hempel Hard Racing Copper 339 31,2
6,7. Hempel Silic One 549 73,2
8. Hempel Ecopower Racing 275 29,8
9. Lefant T-coat 568* 94,7
*499kr (färg) + 69kr (pigment)
Jonna Forslund
18
Diagram 1: Påväxt och pris
Priset utgår ifrån hur mycket färg som går åt enligt varje färgtillverkare, mängden färg per
burk och pris per burk(0,75L). Priset utesluter även kostnad från båttvätt.
Diagrammet ovan visar både effektiviteten och priset för alla plattor. Med en snabb överblick
går det att se att Lefant T-coat, vilken tidigare konstaterats minst effektiv mot påväxt, är den
dyraste och att Hempel Ecopower racing, som även var ineffektiv mot påväxt, är den
billigaste.
Som det nämnts tidigare rekommenderas hårda biocidfria färger att tvättas under säsongen
för att undvika påväxt. De tre som användes hade lika mängd alger men skiljde sig i mängden
havstulpaner. I och med att de inte har olika miljöpåverkan kan vi istället jämföra priserna för
dessa färger. Lefant T-coat ligger på 94,7kr per kvm medan Hempel Ecopower Racing ligger på
28,9kr. Det ger en skillnad på cirka 66kr. För en fritidsbåt med en bottenyta på 30 kvm skulle
båtägaren spara nästan 4000kr (2 lager färg x 66kr x 30kvm = 3960kr) genom att välja Hempel
Ecopower Racing. Men förutom färgkostnaden skulle det även tillkomma en kostnad för
båttvätt. Priserna för båttvättar varierar för antalet tvättar, storlek på båt och företag men
påverkar inte skillnaden i pris mellan färgerna.
Vi vet att International Trilux Hard Antifouling och International VC17m har samma effektivitet
men ser att VC17m kostar cirka 25kr mer för varje kvm. För en fritidsbåt med en bottenyta på
30 kvm skulle båtägaren spara cirka 1200kr (2 lager färg x 25kr x 30kvm = 1500kr) och ändå få
samma effekt mot påväxt. Detta är särskilt intressant eftersom vi då vet att International
VC17m både kostar mer och ger större belastning på miljön än den jämbördiga färgen
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100
0
1
2
3
4
5
6
7
1. J
otu
n N
on
sto
p E
C
2. J
otu
n W
ater
shie
ld
3. I
nte
rnat
ion
al T
rilu
xH
ard
An
tifo
ulin
g
4. I
nte
rnat
ion
al V
C1
7
5. H
emp
el H
ard
Rac
ing
Co
pp
er
6. H
emp
el S
ilic
On
e
7. H
emp
el S
ilic
On
e
8. H
emp
el E
cop
ow
erR
acin
g
9. L
efan
t T-
coat
10
. Bla
nk
Påväxt och pris
Påväxt (Havstulpaner) Påväxt (Alger) Pris (kr/m^2)
Jonna Forslund
19
International Trilux Hard Antifouling, som ger ett bra resultat både för båtägare och miljö. Den
funkar även som ett alternativ för båtägare med aluminiumbåtar.
Ur en båtägares perspektiv är faktorer som påväxt och pris viktiga. De önskar använda en färg
som ger minimal påväxt samtidigt som de vill lägga så lite pengar som möjligt på färgen.
Resultaten visar att International Trilux Hard Antifouling ger mycket bra skydd mot påväxt och
är billigare än den lika effektiva International VC17m. Ur ett miljöperspektiv är miljöpåverkan
extra viktig då Östersjöns status är mycket kritisk. Trots att International Trilux Hard
Antifouling är godkänd att användas på östkusten så är det fortfarande en biocidfärg med
relativt hög vikt-%. Av de biocidfria färgerna är det dock endast Hempel Silic One som ligger på
femte plats eller bättre, men det är även den näst dyraste färgen efter Lefant T-coat. I
undersökningen målades två plattor, 6 och 7, med Hempel Silic One varav nummer 7
tvättades under kontrollen efter två månader i vattnet. Det märktes dock ingen större
märkbar skillnad mellan de olika plattorna. Ingen av dem fick påväxt av havstulpaner och de
fick ytterst lite påväxt av alger, vilket tyder på att tvättning inte hade gjort någon skillnad.
Däremot är det svårt att säga om tvättning skulle behövas på en båt eller inte, då detta
undersöktes på en mycket liten yta.
Jotun Nonstop EC var effektiv mot havstulpaner och visade endast lite påväxt av alger på
insidan av en enda platta. Den kommer alltså på andra plats i effektivitet efter den delade
förstaplatsen mellan Internationals Trilux och VC17m. Då Internationals Trilux är billigare än
International VC17m och har samma effekt finns ingen anledning till vidare diskussion om
VC17m, i och med att den är förbjuden i Östersjön.
Även om Jotun Nonstop EC också är en biocidfärg så innehåller den endast 7 vikt-%. Det är 6
vikt-% mindre än International Trilux Hard Antifouling och kostar bara 2 kr mer per kvm, vilket
blir 96kr mer för en båt på 24 kvm i bottenarea (2 lager färg x 2kr x 24kvm = 96kr). Men trots
att vikt-%en är lägre innebär inte det att färgen automatiskt är mer miljövänlig då det bedöms
av läckagehastigheten. Däremot vet vi att den är tillräckligt effektiv för att fungera mot påväxt
och i och med att den ligger under den generella gränsen på 10 vikt-% borde den inte vara
övereffektiv.
Det är svårt att avgöra vilken färg som är bäst utifrån både miljöaspekten och effektivitet. Det
är båtägare och marinor som bestämmer vilken färg de vill använda för att få bästa möjliga
resultat mot påväxt men samtidigt är det viktigt att beakta de regler och riktlinjer givna av
Kemikalieinspektionen. Att använda förbjudna färger kan dessutom leda till åtal. I och med att
Östersjön redan är förorenat är det viktigt att minska miljöbelastningen om vi vill ha kvar det
rika skärgårdslivet. Övereffektiva biocidfärger belastar ekosystemet och bara av att vi blir mer
medvetna och väljer en annan färg kan vi bidra en hel del. International Trilux Hard
Antifouling ger ett effektivt skydd mot påväxt och är tillåten. Jotun Nonstop EC är ett
alternativ som är något dyrare, men ger så gott som samma effekt med ett lägre utsläpp av
giftiga ämnen till Östersjön.
Jonna Forslund
20
3.1 FELKÄLLOR OCH FÖRBÄTTRINGAR
Det finns flera inslag i undersökningen som kan ha påverkat resultatet på olika vis.
Plattorna sattes ut och togs upp utspritt över 7 dagar. De fästes på olika djup och hade olika
vinkel mot solen. Även om de placerades på olika marinor på olika dagar så plockades de upp i
samma ordning för att få lika många dagar i vattnet. Dock kan den snabba våren ha givit
skillnader på när de första havstulpanerna fäste eller ej, beroende på värmeförhållanden. I
framtida undersökningar i ämnet skulle det vara nödvändigt om dessa felkällor kunde
uteslutas genom att placera ut plattorna på marinorna samma dag, och att placera dem i
samma väderstreck och djup. Bäst är att placera dem i samma riktning som båtarna för att
visa vilken färg som är bäst vid just den bryggan.
En felkälla som begränsar undersökningen är gällande den blanka plattan. I och med att det
knappt växt några havstulpaner alls på denna platta kan det inte uteslutas att det är på grund
av materialet och färgen. Då genomskinligt plexiglas inte kan simulera en båtbotten hade en
förbättring i undersökningen varit antingen om plattan målades med en vanlig färg alternativt
var omålad fast annat material som bättre simulerar båtbotten.
Sommaren 2018 hade minst sagt ovanliga väderförhållanden än vad vi och vår miljö är vana
vid. Uppsala, Stockholm, Lund och Göteborg noterade nya rekord för
sommarmedeltemperaturer sedan stationerna startades på 1700-och 1800-talen, enligt
SMHI:s hemsida. SMHI skriver även att Stockholm denna sommar uppmätte nästan dubbelt så
många dagar där temperaturen låg på 30°C eller mer än de har gjort de senaste 160 åren.
Detta innebar som tidigare nämnt att påväxtperioderna kan ha påverkats. Därför skulle det
krävas fortsatt undersökning under flera båtsäsonger för att minska felkällan.
Den varma sommaren innebar även att näringstillförseln från land var ovanligt låg eftersom
vattendrag och diken var torra och därmed inte kunde transportera näring till kusten. Det
gäller dock inte TBK's bryggor Tuna eller Sättra då Åkers kanal aldrig torkade ut, utan bara
sjönk 60-70 cm. Dyvik, Laggarsvik och Hummelmora påverkades bara av helheten - att de
flesta diken var torra och inte tillförde näring längre.
På Brygga M i Svinninge påträffades rost på Jotun Nonstop EC och Hempel Hard Racing
Copper som misstänks ha kommit från den kedja som VP-röret fästes i. Det är okänt om
rosten har påverkat plattorna. Resultaten från denna brygga jämfördes med resterande
bryggor vid Svinninge och då de inte skilde sig synnerligen beslutades det att resultaten
fortfarande skulle delta i undersökningen. En förbättring vid fortsatt utvärdering hade varit att
antingen hitta en annan brygga att placera VP-röret på eller placera den på en annan sida.
En förbättring för det generella utseendet på rapporten hade varit om påväxtskalorna mättes
i 1–10 och färgerna hade namnen A-J istället för tvärt om. Det hade gett ett mer vetenskapligt
upplägg i rapporten men på grund av att bilderna på resultaten togs innan detta föreslogs så
blev rapportens utformning som här.
Jonna Forslund
21
Denna undersökning fokuserade på att simulera en stillaliggande båt som förblir liggande i
vattnet hela säsongen. De hårda biocidfria färger rekommenderas generellt att tvättas under
säsongens gång för att inte få påväxt men detta undersöktes inte i denna rapport. Ytterligare
forskning skulle kunna göras på dessa färger för att ta reda på om det finns någon skillnad i
hur ofta de behöver tvättas.
De data som framkommit i denna undersökning måste tolkas försiktigt då årets båtsäsong var
extremt varm. Värmen har gjort att våra vatten varit varma en längre del av säsongen och
havstulpanernas livscykler kan ha påverkats. Vädrets inverkan på resultaten kräver fortsatta
studier i ämnet för att säkrare veta vilka båtbottenfärger som ger bäst effekt.
Ytterligare forskning på området skulle behövas för att säkerställa resultaten men även för att
se om det finns ytterligare samband med påväxt på specifika bryggor. Vid fortsatt forskning
skulle till exempel näringsvärden och temperatur mätas och undersökas vid varje brygga
Jonna Forslund
22
4. Referenser
Drakenberg, Å. (den 17 05 2018). Österåkers Kommun. Hämtat från Kommunvapnet:
http://www.osteraker.se/omosteraker/kommunfakta/kommunvapnet.4.71fcf4251429dfd2f5c
d76.html
Eckardt, L. (2013). Läckage av koppar från båtbottenfärger vid marionor och hur dess toxicitet
påverkar Östersjöns ekosystem. Uppsala: Uppsala Universitet.
Ejhed, H., Palm Cousins, A., Karlsson, M., J. Köhler, S., Huser, B., & Westerberg, I. (2011). Feasibility
study of net load of. Norrköping: SMED.
Feldtmann, M. (u.d.). Miljö- och hälsoskyddsinspektör i Österåkers kommun. (J. Forslund, Intervjuare)
Fihn, M. (den 02 03 2012). Fiskejournalen. Hämtat från Kopparfärg på aluminiumbåtar?:
https://www.fiskejournalen.se/kopparfarg-pa-aluminiumbatar/
Gretzén, F. (2016). Läckage av koppar från båtbottnar i sötvatten. Stockholm: KTH.
Kemikalieinspektionen. (den 15 08 2013). Kemikalieinspektionen. Hämtat från Kort om
båtbottenfärger: https://www.kemi.se/konsumenter/varor-och-kemiska-
produkter/batbottenfarg?_t_id=1B2M2Y8AsgTpgAmY7PhCfg%3d%3d&_t_q=f%C3%A4rger+go
dk%C3%A4nda&_t_tags=language%3asv%2csiteid%3a007c9c4c-b88f-48f7-bbdc-
5e78eb262090&_t_ip=178.248.30.178&_t_hit.id=KemI_Web_Model
Kemikalieinspektionen. (den 28 02 2018). Kemikalieinspektionen. Hämtat från Båtbottenfägrer för
ostkusten 2018:
https://www.kemi.se/global/bekampningsmedel/biocidprodukter/batbottenfarger/batbottenf
arger-for-
ostkusten.pdf?_t_id=1B2M2Y8AsgTpgAmY7PhCfg%3d%3d&_t_q=lefant&_t_tags=language%3
asv%2csiteid%3a007c9c4c-b88f-48f7-bbdc-5e78eb262090&_t_ip=178.248.30.178&_t_hit.
Kemikalieinspektionen. (den 28 02 2018). Kemikalieinspektionen. Hämtat från Båtbottenfärger för
västkusten 2018:
https://www.kemi.se/global/bekampningsmedel/biocidprodukter/batbottenfarger/batbottenf
arger-for-
vastkusten.pdf?_t_id=1B2M2Y8AsgTpgAmY7PhCfg%3d%3d&_t_q=lefant&_t_tags=language%
3asv%2csiteid%3a007c9c4c-b88f-48f7-bbdc-5e78eb262090&_t_ip=178.248.30.178&_t_hit
Magnusson, K., Eliasson, K., Fråne, A., Haikonen, K., Hultén, J., Olshammar, M., . . . Voisin, A. (2016).
Swedish sources and pathways for. Stockholm: IVL Swedish Environmental Research Institute.
Rudström, A. (den 21 December 2018). Kemikalieinspektionens upplysningstjänst.
Transportstyrelsen. (u.d.). Hämtat från Olika färger för östkusten respektive västkusten:
https://www.transportstyrelsen.se/sv/sjofart/Fritidsbatar/Batlivets-miljofragor/regler-om-
batbottenfarg/farger-for-ostkusten-respektive-vastkusten/
Transportstyrelsen. (den 07 11 2017). Hämtat från
https://www.transportstyrelsen.se/sv/Nyhetsarkiv/sa-far-du-en-giftfri-batbotten/
Jonna Forslund
23
5. Tackord
Jag skulle först och främst vilja tacka mina handledare Madelene Kumlin och Peter Olsson för
uppmuntran och feedback genom hela arbetet.
Jag skulle även vilja tacka Melissa Feldtmann, Miljö- och hälsoskyddsinspektör i Österåkers
kommun för återkommande hjälp i de praktiska delarna av projektet.
Tack till Anneli Rudström på Kemikalieinspektionen och Anna-Lisa Wrange, forskare på IVL
Svenska Miljöinstitutet, för att ni svarat på mina frågor under projektets gång.
Till sist vill jag ge ett stort tack till Trälhavets båtklubb, Svinninge marina, Dyvik marina,
Hummelmora varv och Laggarsvik för att jag fick använda era bryggor men även
Båthamnsbutiken i Åkersberga för färger och utlånande av lokal.
Tack till er alla för att ni gjorde detta möjligt.
Jonna Forslund
24
6. Bilagor
6.1 TBK 6.1.1 TBK – Runö 2
Jonna Forslund
25
Jonna Forslund
26
6.1.2 TBK - Runö 5
Jonna Forslund
27
Jonna Forslund
28
6.1.3 TBK – Sättra norra
’
Jonna Forslund
29
Jonna Forslund
30
6.1.4 TBK – Tuna södra
Jonna Forslund
31
Jonna Forslund
32
6.2 SVINNINGE
6.2.1 Svinninge – 1
Jonna Forslund
33
Jonna Forslund
34
6.2.2 Svinninge – D
Jonna Forslund
35
Jonna Forslund
36
6.2.3 Svinninge – M
Jonna Forslund
37
Jonna Forslund
38
6.3 DYVIK
6.3.1 Dyvik – B
Jonna Forslund
39
Jonna Forslund
40
6.3.2 Dyvik – E
Jonna Forslund
41
Jonna Forslund
42
6.3.3 Dyvik – L
Jonna Forslund
43
Jonna Forslund
44
6.4 LJUSTERÖ
6.4.1 Hummelmora
Jonna Forslund
45
Jonna Forslund
46
6.4.2 Laggarsvik
Jonna Forslund
47
Jonna Forslund
48
Jonna Forslund
49
Med reservation för ändring
Senast uppdaterad 26-03-2019
Naturvetenskapliga programmet inriktning naturvetenskap
184 30 Åkersberga
