Bunkefloprojektet lär barn en livsstil för bättre hälsa1/07 15/12 2006 1/2 2007 Tidningen trycks i 2 000 ex och ingår i medlemsavgiften på 675 kr. Prenumeration för delförenings-medlem:

SV

EN

SK

SV

EN

SK

Svensk Idrottsmedicinsk Förenings TidskriftSvensk Idrottsmedicinsk Förenings Tidskrift

2/062/06

Bunkefloprojektet

lär barnen livsstil

för bättrehälsa

lär barnen livsstil

för bättrehälsa

Bunkefloprojektet

Hej alla idrottsmedicinska vänner!

I en fortfarande ur ett skånskt perspektiv mycket kall marsmånad, där växthuseffekten just nu inte känns så alarme-rande, skrivs denna ledare för vår gemensamma tidning.Tidningen har denna gång ett specifikt tema som jag åter-kommer till. Hoppas att även du som läsare uppskattar attvi emellanåt låter tidningen på ett lite bredare sätt belysaolika teman.

BunkefloprojektetVad är egentligen idrottsmedicin? Egentligen är ju ämnetofantligt brett och tvärvetenskapligt. Det ingår någon formav fysisk belastning i det mesta som vi vill kalla för idrott,och vår kropp kan påverkas positivt eller negativt av dennabelastning. Därutöver kommer alla övriga aspekter på id-rott som innefattar fysiologi, biomekanik, biokemi, psyko-logi osv. Kanske är just på grund av av sin bredd som id-rottsmedicin inte kommer att föreslås som en egen medi-cinsk specialitet, utan i analogi med akutsjukvård bli en såkallad tilläggsspecialitet. Personligen kan jag tycka att dettaär helt logiskt.

Man kan se bieffekter av såväl över- som underutnytt-jande av olika kroppsstrukturer. Elitidrott, t ex. i form avfotboll, har dokumenterat negativa effekter på ledbrosket,medan fysisk inaktivitet bland annat har en negativ inver-kan på skeletthållfastheten. Detta nummer av tidningenbelyser ett projekt som fått mycket stor och helt berättigaduppmärksamhet, Bunkefloprojektet. Bunkefloprojektetinitierades just eftersom det fanns framsynta personer, somsåg en fara i den minskade fysiska aktivitet som skolbarnenhar idag jämfört med hur det var för några decennier sedan.Kombinationen minskad fysisk aktivitet – sämre kosthåll-ning – ökad kroppsvikt gör att det finns barnläkare, sominte anser det otroligt att vi snart har en situation där bar-nens livslängd är kortare än deras föräldrars. Detta skullevara en mycket ovanlig situation för ett land som inte är ut-satt för krig till exempel.

Resultaten av Bunkefloprojektet har inneburit att vårabeslutsfattare uppenbarligen inte längre kan blunda för depositiva effekter som tidig och regelbunden fysisk aktivitethar på våra skolbarn! Det är bara att gratulera initiativtaga-re och övriga medarbetare i projektet.

Projektet är ett exempel på tvärvetenskaplig forskningoch samlingsnamnet kanske ändå kan vara just ämnet id-rottsmedicin, skolämnet heter i alla fall ”Idrott och hälsa”.

Vårmötet i ÖrebroVårmötet i Örebro, årets största idrottmedicinska händel-se (modernt uttryckt ”event”) i Sverige, är nära förestående.Mycket information om mötet finns i detta nummer avtidningen. Arrangörerna har lagt ned ett fantastiskt arbetepå att göra detta möte så bra som möjligt för oss alla. Pro-gram och sociala aktiviteter lovar gott och jag tror att vi frånföreningen kan utlova ett verkligt bra idrottsmedicinsktvårmöte. Nytt för i år är att vi vill ytterligare stärka incita-mentet för att presentera bra vetenskapliga rapporter påSIMF:s vårmöten, eftersom detta är ryggraden i det veten-skapliga programmet. Vi har därför lagt till en speciell pris-session. De fyra bästa inskickade föredragen kommer attpresenteras i en följd, och pris motsvarande 10 000 kronorkommer att utdelas till de två bästa. Detta har kunnat skegenom föreningens fina samarbete med Aircast och MSD.

PrisutdelningDessutom kommer pris på de vanliga sessionerna också ut-delas, dessa finansieras genom Cefar och Ceralia. Vidare såbidrar många företag genom annonsering och genom attdelta i utställningen på mötet till att öka kvalitén på helamötet. Utan alla dessa företags medverkan skulle det intevara möjligt att genomföra ett så här bra möte. För att bi-behålla företagens intresse att delta i våra möten så är detotroligt viktigt att vi alla verkligen ger oss tid att besökamontrarna. Extra tid är avsatt för detta i år! Vi ses i Örebro!

Slutligen…Vinter-OS blev en svensk succé, även ishockeyn bidrog för-tjänstfullt. Var inte Anna-Carin Olofssons insatser bragdli-ka? Jag kan tycka det. Tyvärr lär väl inte Anjas prestationer,trots OS-guld, räcka hela vägen till ett bragdguld. Låt ossbara hoppas att inte Vail-kliniken nödgas göra för omfat-tande ingrepp i hennes knän.

I skrivande stund är de yttre förhållandena till och med iSkåne sådana att match fyra av sju i ishockeykvartsfinaler-na kanske kan engagera något, men låt oss hoppas att vårenHinner I Fatt till den allsvenska fotbollspremiären!

2 IdrottsMedicin 4/05

Nu kan ingenblunda för nyttanmed fysisk aktivitet

HA R A L D RO O S – O R D F O R A N D E@S V E N S K I D ROT TS M E D I C I N.S E

håll

IdrottsMedicin 2/06 3

SvenskIdrottsMedicinOrgan för Svensk IdrottsmedicinskFörening, IMFNr 2 2006, Årgång 25ISSN 1103-7652OBS! Ny adressSvensk IdrottsmedicinIMF:s kansli, Tuna Industriväg 4153 30 JÄRNATel: 08-550 102 00Fax: 08-550 104 [email protected]

Ansvarig utgivareHarald Roos

ChefredaktörAnna NylénTel: 073-640 08 [email protected]

RedaktionsrådJon Karlsson, Tönu Saartok, Carl Johan Sundberg, MagnusForssblad, Mats Börjesson ochAnn-Kristin Andersson.Redaktionen förbehåller sig rättenatt redigera insänt material.

Grafisk formSam Björk, Visby

Utgivningsplanmanusstopp utgivning

3/06 15/6 2006 15/9 20064/06 1/10 2006 15/11 20061/07 15/12 2006 1/2 2007Tidningen trycks i 2 000 ex ochingår i medlemsavgiften på 675 kr.Prenumeration för delförenings-medlem: 250 kr.

AnnonserTag kontakt med IMF:s kansli.

TryckeriEdita Västra Aros AB Box 721, 721 20 VÄSTERÅS

AdressändringMeddela SIMF:s kansli om dubyter adress så att vi kan uppdateravårt och delföreningarnas register.

Omslagsbild: Tommy Söderlund

4

9

Inne

13

18

21

En livsstil för bättre hälsa

Rapporter från Bunkefloprojektet:

Fysisk aktivitet ökar skelettetshållfasthet

Fysiskt aktiva barn är smalare och har bättre kondition

Friskare tänder med små medel

Barn med ADHD har sämre motorik

Samarbeta med Svensk Idrottsmedicinsk förening

I år har vi förnyat föreningens företagsavtal. Nu finns det flera olika alternativ fördig som vill bli samarbetspartner till Svensk Idrottsmedicinsk förening. Kontaktakansliet för mer information: [email protected] ring Anki tel 08-550 102 00

Våra samarbetspartners

Aircast Scandinavia AB Jan HäggströmE-post: [email protected]

Centrum för Idrottsforskning Artur Forsberg E-post: [email protected]

Lantmännen Food R&DE-post: [email protected]

Novartis Sverige AB Benny ErikssonE-post: [email protected]

Smith & Nephew AB Rune Westheim E-post: [email protected]

Stryker AB Jonas BåghammarE-post: [email protected]

MSD Merck Scharp & Dohme Sweden ABE-post: [email protected]


Visadevägen tillmer idrott i skolanAtt vara gästredaktör för detta tema-nummer om Bunkefloprojektet - enhälsofrämjande livsstil känns både hed-rande och ansvarsfullt. Min medver-kan i projektet har inneburit en radspännande möten med olika forskar-grupper, med skolledning och lärare påÄngslätt- och Sundsbroskolan, medalla elever och deras föräldrar samt medBunkeflo IF, Friskis & Svettis med fleraidrottsföreningar och deras ledare.

Flera olika forskningsresultat finnsnu att ta del av, varav ett urval presente-ras i detta temanummer. Magnus Karls-son skriver om hur fysisk aktivitet på-verkar skelettets hållfasthet hos pojkaroch flickor. I Magnus Denckers artikelredovisas skillnader i kondition ochkroppsfett mellan mer och mindre fy-siskt aktiva barn. Peik Gustafsson frånBUP-kliniken vid UMAS skriver omuppmärksamhetsstörning i relation tillomognad. Marianne Lipiäinen-Rosen-berg och Ulla Schröder vid Folktand-vården Skåne redovisar resultat från ettförsök att kartlägga kost- och munhy-gienvanor hos barnen som är med idetta hälsofrämjande projekt.

Första doktorsavhandlingenDen första doktorsavhandlingen i pro-jektet blev klar 2003 och resultaten omrelationer mellan motorik, koncentra-tionsförmåga och skolprestationer harredan tidigare presenterats i Svensk Id-rottsmedicin. I artikeln om pendeln

som äntligen svängt mot ökad fysiskaktivitet i skolan sätts dessa resultat i re-lation till Myndigheten för skolutveck-lings slutrapport om hur Sveriges sko-lor följer läroplanstexten om daglig fy-sisk aktivitet för alla skolelever.

Att få vara med om Bunkefloprojek-tet är och har varit helt fantastiskt.Efter att inom Svenska Gymnastiklära-resällskapet SGS under hela 90-talet hakämpat mot marginalisering ochnedskärning av skolans idrottsämnefick jag så möjlighet att vara med omatt planera och starta ett projekt däreleverna skulle få en lektion schema-lagd fysisk aktivitet varje skoldag. Föratt motivera även de mindre fysiskt ak-tiva barnen och försöka förebygga atteventuella motoriska brister skulleminska barnens intresse och naturligarörelseglädje infördes motorikobserva-tioner och extra motorisk träning imindre grupper.

Förlängd skoldagEn oförglömlig upplevelse är ett infor-mationsmöte för föräldrar till de eleversom skulle få fysisk aktivitet varje dag iskolan och därmed skoldagen förlängdmed 45 minuter. Den dåvarande rek-torn Britten Synnergren läste högt urkursplanen för idrott och hälsa och av-slutade med orden: ”Så står det i läro-planen. Då gör vi så här på den här sko-lan!” Det såg ut som om föräldrarnatacksamt nickade, neg och bockade.

Aldrig tidigare under mina 25 år somidrottslärare hade en rektor så tydligtlyft fram och betonat betydelsen avskolämnet idrott och hälsa. Som läro-planen ser ut idag behövs det att varjeskolledare vågar visa samma civilkura-ge.

En hel del intressanta forskningsre-sultat finns nu också från det norskaprojektet Barn-Bevegelse-Oppvekst,som delvis inspirerats av Bunkeflopro-jektet. I BBO-projektet har skoleleversfysiska, motoriska, sociala och kogniti-va utveckling studerats och några ex-empel diskuteras i recensionen Barn,rörelse och uppväxt. En av många vik-tiga slutsatser man kan dra av resulta-ten från detta projekt och från Bunkef-loprojektet är att det är en utmaningför idrotten, förskolan och skolan attförebygga att det moderna samhällethämmar barns naturliga rörelseglädjeoch spontana motorikträning. Detfinns all anledning för politiker, skolle-dare, lärare, idrottsledare och andra be-slutsfattare att engagera familjerna ochmed kraft påbörja förändringsarbetetatt skapa en sundare livsstil för barnoch unga.

Trevlig läsning!INGEGERD ERICSSON

Fil.doktor i pedagogikUniversitetslektor i idrottsvetenskapLärarutbildningen, Malmö högskola

Ingegerd Ericsson

Bunkefloprojektet

Planeringen för Bunkefloprojektet star-tade på ortopediska kliniken på univer-sitetssjukhuset i Malmö redan 1996efter det att en liknande studie innefat-tande äldre barn hade avslutats i Hässle-holm och Sösdala och presenterats i enavhandling utgående från Malmö. Själ-va projektet startade först 1999, ett pro-jekt som drevs som ett samverkanspro-jekt mellan skola, idrottsförening ochforskningen via Lunds universitet. Ioch med studiestarten blev Ängslätt-skolan i Bunkeflostrand den första sko-lan i Sverige som införde fysisk aktivitetvarje dag på schemat.

Både kropp och själDet hälsofrämjande arbetet i skolanhade dock startat redan i mitten av1990-talet, då resurser hade avsatts förett första hälsoprojekt på Ängslättsko-lan. En hälsogrupp bestående av fleralärare och en skolsköterska arbetadefram den första ”hälsoutvecklingspla-nen” som blev klar 1998. Planen inne-höll strategier för hur skolan skulle ar-beta med föräldrasamverkan, elevernassjälvförtroende och hälsorelaterandefrågor. Den fysiska aspekten och moto-rikens betydelse för att nå förbättradhälsa införlivades först i samband medBunkefloprojektets start, då hälsout-vecklingsplanen revideras för att om-fatta både kropp och själ. Tiden för skol-ämnet idrott och hälsa i läroplanernahar nämligen minskat under senaste

decennierna. Även skolledningarnasmöjligheter att till viss del styra mäng-den idrott och hälsa samt antalet fri-luftsdagar har bidragit till att ämnetsundervisningstid under de senaste 30åren konstant har minskat (Se diagrampå sidan 12). Med Bunkefloprojektetville vi därför utvärdera vad som hän-der hos våra växande barn om fysisk ak-tivitet, idrott och hälsa utökades tillsom det var tidigare, då varje barn hadebetydligt mer rörelseträning i skolan.

Så föddes idénDe forskningshypoteser som samtidigthade definierats på ortopediska klini-ken, att en ökning av den fysiska aktivi-teten i skolan kunde ändra hälsobete-endet hos barnen och medföra en för-bättrad allmän hälsa samt specifikt geett starkare skelett, gjorde att de veten-skapliga frågeställningarna direktkunde knytas till hälsoplanen. Sedantidigare var det känt att idrott på täv-lingsnivå under uppväxten var associe-rad med ett starkare skelett. Nu ville viäven se om daglig aktivitet med måttligintensitet, på en sådan nivå att alla barnkunde delta i aktiviteterna, kunde på-verka även barn med lägre idrott-sintresse. Om vi kunde visa att även demindre intresserade barnen genomökad fysisk aktivitet fick en gynnsamutveckling av sin benmassa, skulle i såfall ökad fysisk aktivitet i skolan kunnarekommenderas som en allmän inter-

vention i samhället för att kanske iframtiden minska antalet frakturer.Idén till Bunkefloprojektet var född.

Första skolanÄngslättskolan i Bunkeflostrand, enmindre förort i utkanten av Malmödär Öresundsbron ansluter till Sverige,blev den skola där alla förste- ochandra- klassare skulle få daglig fysiskaktivitet på schemat. Upptagningsom-rådet betraktas som stabilt med relativtliten in- och utflyttning, vilket får sessom en fördel med tanke på att projek-tet beräknades pågå under flera år.Skolan hade just anställt en hälsopro-motor – en lärare med hälsopedago-gisk utbildning - som ett led i WHO:skoncept om att skapa en ”Hälsobe-främjande skola”. Denna hälsopromo-tor blev nu ett nav på skolan som till-sammans med personal, elever, föräld-rar samt föreningar kontinuerligt drevoch utvecklade projektet på det lokalaplanet.

Den största lokala idrottsförening-en, Bunkeflo IF, involverades också ocherbjöd sin hjälp med att organisera ochtillhandahålla den utökade fysiska akti-viteten.

Ingegerd Ericsson, universitetslektor i idrotts-vetenskap, Malmö högskola.Per Gärdsell, Christian Lindén och MagnusKarlsson arbetar vid ortopediska kliniken, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.

Av I n g e g e r d E r i c s s o n , P e r G ä r d s e l l , C h r i s t i a n L i n d é n o c h M a g n u s K a r l s s o n

När Bunkefloprojektet startade ville man se vad som händer när barn får merfysisk aktivitet och rörelseträning i skolan.

En livsstil förbättre hälsa


▼

Bunkefloprojektet


Även Friskis och Svettis engageradesmed barnanpassade träningspass påskoltid. Det enda kravet på träningen varatt den skulle vara generellt hållen och påen sådan nivå att alla barnen skullekunna delta, med en önskan om att akti-viteten skulle innehålla ett stort inslag avrörelseglädje och ringa tävlingsmoment.

Från två till tre lektionerVid projektstart utökades ämnet idrottoch hälsa från två till tre lektioner ocholika idrottsföreningar ledde fysiska ak-tiviteter två pass per vecka, en insats sommedförde att eleverna fick 225 minuterfysisk aktivitet i skolan per vecka. Dess-utom fick elever som observerades hamotoriska brister 60 minuter extra mo-torikträning varje vecka. Denna träningvar mer individuellt anpassad och utgickfrån den motoriska utvecklingsnivå somrespektive elev befann sig på. Eleven gavsmöjlighet att träna i sin egen takt för att

automatisera grovmotoriska grundrörel-ser. Dessutom ingick övningar som trä-nar samordning av kroppsrörelser ochförmågan att känna skillnad mellanspänning och avspänning. Även samar-bets- och koncentrationsövningar ingickför att öva aktivitetskontroll. Barn medlåg motorisk aktivitetsnivå stimuleradestill automatisering av grovmotoriska fär-digheter genom lustfyllda motivations-skapande rörelseupplevelser på en anpas-sad motorisk nivå.

Längre skoldagarSkolans alla lärare och de föreningsle-dare som engagerades i projektet fickunder studiedagar och genom hand-ledning utbildning i barns sensomoto-riska utveckling och motorisk träningenligt MUGI-modellen, som blandannat bygger på teorier om grovmoto-riska utvecklingsfaser och integreringav sinnesimpulser. I denna utbildning

ingick att observera och stimulerabarns motoriska utveckling på olika ni-våer. Utbildningen, som även vände sigtill övriga skolor i stadsdelen, fortsatteunder projektet med workshops,studiecirklar och studiedagar kringidrottsämnets och motorikens didak-tik i teori och praktik. Här diskutera-des vad idrottsämnet ska innehålla ochhur vi bäst kunde utnyttja den utökadefysiska aktiviteten för att nå läro-planens och kursplanens mål för idrottoch hälsa. En referensgrupp med tio id-rottslärarutbildare från olika universi-tet och högskolor i Sverige, bildades föratt bistå projektets lärare och före-ningsledare med handledning i frågorsom rörde idrottsundervisning. För-äldrar och andra intresserade inbjödstill utbildningsdagar, studiebesök ochseminarier med tema ”Skolan – en häl-sofrämjande arena” för att nå ett posi-tivt gensvar från även föräldrarna. Trots

Det enda kravet på träningen var att den skulle vara generellt hållen och på en sådan nivå att alla barnen skulle kunna delta.foto Christian Lindén

etablerar sig i Sverige

leverantör av fysioterapi-

och friskvårdsprodukter

beställ katalog idag

[email protected]


att skoldagen förlängdes med 45 minu-ter kunde undervisningen skötas medbefintlig lärarstab.

Jämförelse med andra grupperSom jämförelsegrupp utvaldes förste-och andra- klassare i tre närliggandeskolor i samma område av Malmö däreleverna fick fortsätta med den nivå påidrottsundervisningen som de flestasvenska skolor tillåter, en till två gångerper vecka, motsvarande ca 60 minutersfysisk aktivitet per vecka. Ytterligare enjämförelsegrupp bestod av alla elever iÄngslättskolan som vid projektetstartbörjade skolår 3. En poäng med attjämföra resultaten även med elever frånsamma skola var att förutom den utö-kade fysiska aktiviteten var övrig läro-plan identisk. Samma kompetensut-veckling och handledning i motorikgavs dessutom till både lärare och före-ningsledare i såväl jämförelsegruppsom interventionsgrupp. Jämförelse-gruppen får antas vara så lika interven-tionsgrupperna som möjligt, eftersomalla eleverna i studien, såväl i jämförel-se- som interventionsgrupper, kommerfrån samma bostadsområde och harlikartad social bakgrund. Detta bekräf-tades vid studiens start då vi inte fannnågra skillnader mellan grupperna varesig i social bakgrund, skolsituation,livsstil, sjukdomar, medicinering,kostintag, träningsnivå, kroppsbygg-nad, längd, vikt, muskelstyrka, mus-kelmängd, fettmängd eller benmassa.

250 eleverBunkefloprojektet omfattar totalt ca250 elever. Grundtanken bakom pro-jektet är att tvärvetenskapligt följa dessaelever genom hela grundskolan. I pro-jektet involverades bland annat barn-kliniken, barnoch ungdomspsykia-triska kliniken, kliniskt fysiologiska kli-niken, lärarutbildningen och tandvår-den, knutna till antingen Malmöhögskola eller Lunds universitet. Femolika forskargrupper bedriver studiermed mätningar och observationer påeleverna. De olika forskningsprojektenfinansieras genom forskningsanslagfrån bland annat Allmänna arvsfonden,Centrum för idrottsforskning, Veten-skapsrådet, Lunds universitets fonder,Svenska Läkaresällskapet, region Skåne,ALF, Statens folkhälsoinstitut, Lärarut-bildningen vid Malmö högskola, Svens-ka Gymnastikläraresällskapet, KK-stif-telsen och föreningen GCI-GIH.

Bunkefloprojektet en modellNär lärare, elever, skolledning och fors-kare efter knappt ett år fick utvärderasina upplevelser av vad den dagliga rö-relseträningen förde med sig i form aveffekter på motorik, koncentra-tionsförmåga och övriga skolprestatio-ner, ledde detta till att skolan beslutadeatt alla nya klasser som började påÄngslättskolan skulle ha daglig sche-malagd fysisk aktivitet. Successivt hardärför den fysiska aktiviteten utökatsoch från hösten 2006 har alla elever iskolår 1-5 på Ängslättskolan och allaelever i skolår 6-9 på den närliggandeSundsbroskolan minst 45 minuter fy-sisk aktivitet varje dag. Aktiviteterna ärav varierande slag, från vanliga idrotts-lektioner till promenader och lek, dåsyftet med aktiviteten inte är att skapavärldsmästare, utan individer som väl-jer daglig fysisk aktivitet och en hälso-sam livsstil, en livsstil som förhopp-ningsvis följer individerna upp i vuxen-livet.

För att dra nytta av och sprida denkunskap som projektet har givit skapa-des även begreppet ”Bunkeflomodel-len”, vars ideologi är enkel. Vardagligfysisk aktivitet möjliggörs genom attidentifiera arenor för hälsofrämjandearbete där samarbete mellan dessa olikaintressenter skapar nya möjligheter förrörelseträning.

Projektets utveckling och den kun-skap som erhållits förmedlas via Bun-keflomodellens hemsida: www.bunke-flomodellen.com. För skolor som ärintresserade att ta upp vår arbetsmodelli sin egen miljö kan man via hemsidanansluta sig till det nätverk av hälsobe-främjande skolor som skapats inomprojektet. Bunkeflomodellen innebärockså att skolorna i Bunkeflostrand harkonserverat arbetsmodellen som enstandard.

Arbetsmodellen är nu inte bara ettövergående projekt utan har definieratssom ett arbetssätt där alla elever hardaglig schemalagd fysisk aktivitet ochdär motorikobservationer genomförsrutinmässigt vid skolstarten. Vidbehov ges sedan extra motorisk träningi mindre grupper. En revidering av häl-soutvecklingsplanen gjordes underhösten 2004, där nu även områdensom föräldrasamverkan, livskunskap,fysisk aktivitet och kost prioriterats.Då hälsoarbetet inte heller avgränsastill ett speciellt skolämne genomsyrardenna inställning hela skolans arbete.

Enligt WHO-modellBåde Ängslättskolan och Sundsbrosko-lan arbetar därför nu efter WHO:s mo-dell rörande en ”Hälsofrämjandeskola”. Hälsan är i centrum och skolanshela vardag fungerar som en stödjande,lärande och hälsofrämjande miljö förfysisk, social och psykisk hälsa. Hälso-främjande aktiviteter som Sundsbro-skolan genomfört är bland annat:drama- och avslappningsövningar,massage, elevdemokrati, kostaktivite-ter och mobbingförebyggande arbete.

Den första antimobbingplanenskrevs i början av 90-talet och stom-men i denna lever vidare även idag.

Även på Sundsbroskolan har enhälsopromotor anställts som leder lek-tioner i fysisk aktivitet och som tillsam-mans med övrig personal driver hälso-främjande arbete på skolan. Hälsopro-motorn planerar verksamheten, arran-gerar studiebesök på skolan, hållerkontakt med sjukhuset UMAS samtsköter mycket av informationen omBunkefloprojektet.

Starkare självförtroendeEn annan viktig del i Sundsbroskolanshälsoarbete är att varje elev har ett såkallat hälsosamtal med skolsköterskanen gång per år. Områden som berörsvid samtalet är skoltrivsel, skolarbetet,kost, sömn, livsstilsrelaterade frågor,ANT och psykosociala frågor, det villsäga hur eleven mår. Syftet med hälso-samtalen är att försöka se helheten, attge möjlighet till reflektion och under-söka om eventuellt stöd eller hjälp tillsjälvhjälp behövs.

Utifrån detta arbete har en aktivi-tetsgrupp bildats vars syfte är att ökaelevens sociala nätverk bland jämnåri-ga. Elever med svaga nätverk träffas föratt stärka elevernas självförtroende ochskapa en känsla av samhörighet. Pådetta viset har Bunkeflomodellen visatatt ett forskningsprojekt kan gå hand ihand med en samtidig förändring iskolan och samhället i övrigt.

Det måste dock nämnas att de aktivi-teter som nu beskrivits som delar i sko-lans hälsofrämjande arbete inte fullt utbaseras på de vetenskapliga rapportersom presenterats från själva Bunke-floprojektet, utan även annan ny kun-skap har tillvaratagits. De specifika ve-tenskapliga data som har framkommitur projektet redovisas nu av respektiveforskargrupp.


▼

Av M a g n u s K a r l s s o n , C h r i s t i a n L i n d é n , P e r G ä r d s e l l

Innan Bunkefloprojektet startade visste man att idrott på tävlingsnivå bland växande indivi-der medför ett starkare skelett. Däremot visste man inte hur daglig fysisk aktivitet med måttligintensitet påverkar skelettet.

Fysisk aktivitet ökarskelettets hållfasthet

De senaste 50 åren har antalet benskör-hetsfrakturer i Sverige närmare för-dubblats. I dag beräknas att varannansvensk kvinna och var fjärde svenskman någon gång kommer att drabbasav en benskörhetsfraktur. Denna ut-veckling har lett fram till att Sverige harden tveksamma förmånen att tillhöravärldseliten i antalet benskörhetsfrak-turer. Varför det har blivit så är till stordel oklart. En sannolik förklaring är attvi i övergången från industrisamhälletill kunskapssamhälle rationaliseratbort stora delar av den fysiska aktivite-ten från vårt vardagsliv. Larmrappor-terna rörande vår bristande aktivitetduggar tätt. Trappor har förvandlats tillnödutgångar, bollspel har bytts motTV-spel och varannan bilresa når aldrigöver en halvmil. Nio av tio i befolk-ningen vet att motion är viktigt för häl-san, samtidigt som 75 procent inte mo-tionerar tillräckligt ur hälsosynpunktoch 25 procent inte alls. Mest tydligtsyns detta hos unga flickor där under-sökningar visar att var femte flicka säl-lan eller aldrig deltar i skolgymnastikensamt att var fjärde flicka inte tränareller motionerar på egen hand. Dennainaktivitet leder till en rad negativa häl-soeffekter. Andelen överviktiga barnhar sexdubblats sedan mitten av 80-talet och man har också noterat attbarn drabbas av vällevnadssjukdomarsom man normalt associerar med ettbetydligt äldre klientel. Men även ske-

lettet påverkas i negativ riktning. Sam-tidigt som denna förändring i vår liv-sstil har försämrat skelettets kvalitethar vår medellivslängd det senaste sek-let ökat med 25 år. Fem av dessa år till-skrivs sjukvården medan de resterandeåren är en samlad effekt av alla insatserför en förbättrad vällevnad. Ekvatio-nen som då uppkommer blir därförmycket svårlöst och resultatet blir när-mast att dagens människa har blivit ettmekaniskt hållfasthetsproblem.

Kostnader för samhälletFrakturerna som uppkommer som ettresultat av det allt skörare skelettet in-nebär inte bara ett stort lidande för dedrabbade individerna, utan medföräven enorma kostnader för samhället.Då dessutom benskörhetsproblemet iframtiden beräknas öka, inte bara ivästvärlden utan även globalt, måstevi omedelbart mobilisera alla möjligaresurser för att bryta den ogynnsam-ma utvecklingen. Vi måste helt enkelthitta metoder som minskar antaletfrakturer. Mycket av intresset har dåfokuserats mot hur man får ett starka-re och mer motståndskraftigt skelett.

Magnus Karlsson, Christian Lindén och PerGärdsell arbetar vid ortopediska kliniken, Universitetssjukhuset MAS, Malmö[email protected]@[email protected]

Bunkefloprojektet

foto Per Nylander


Då benmassan inte är konstant underlivet och då benmassan i hög grad be-stämmer skelettets hållfasthet har stu-dier fokuserats mot hur vi kan ökaskelettets benmassa. Men, inte baramängden mineral i skelettet, utanäven skelettets arkitektur har kommiti fokus. Som jämförelse kan man

tänka sig en bro. Visserligen är mäng-den stål av intresse, men även hurdenna mängd formas i det tredimen-sionella rummet har betydelse förhållfastheten.

Skelettutvecklingen i unga årUnder de första decennierna i livet

ökar benmassan och skelettet växer istorlek så att vi i 20-30-årsåldern når”peak bone mass”, den högsta mäng-den benmassa vi lagrar in under livet.Med stigande ålder förändras benme-tabolismen så att i stället en åldersbero-ende förlust av benmassa tar vid.Denna förlust är ganska konstant efter30-40 års ålder med undantag av enövergående ökning hos kvinnor underde 5-10 åren som följer menstruatio-nernas upphörande. Av tradition harman i forskningen länge letat efter fak-torer som kan minskar den åldersbero-ende benförlusten. Men, om man ävenkunde påverka ungdomarnas växandeskelett, så skulle de nå en hög peakbone mass. Dessa individer skulle då haett betydligt bättre utgångsläge när denåldersberoende förlusten startar då dehar satt in mer ben i benbanken, någotsom skulle medföra att de hade godamöjligheter att ta ut ett stort benkapitalutan att bli ”ruinerade”.

Kan fysisk aktivitet påverkaskelettet?Vid projektstarten visste man att id-rott på tävlingsnivå bland växandebarn medförde ett starkare skelett. Nuville vi alltså även se om daglig aktivi-tet med måttlig intensitet, på en sådannivå att alla barnen kunde delta i akti-viteterna, kunde påverka skelettet.För närmare beskrivning av hur pro-jektet startade och hur de barnen somfick daglig fysisk aktivitet samt hurkontrollerna som fick fortsätta medidrott och hälsa en till två gånger iveckan utvaldes hänvisas till den inle-dande artikeln om Bunkefloprojektet.Det enda kravet på träningen var attden skulle vara generellt hållen och påen sådan nivå att alla barnen skullekunna delta. Som önskemål framladesockså att aktiviteten skulle innefattaett stort inslag av rörelseglädje ochringa tävlingsmoment. En lämpligsymbol för Bunkefloprojektet ochBunkeflomodellen skapades, logoty-pen ”Hoppzan” som återfinns invidmånga rubriker till artiklarna i dennatidning.

Den övergripande studiefrågansom vi i forskargruppen ställde varalltså om en ökning av den fysiska ak-tiviteten i skolan kunde ändra hälso-beteendet hos barnen samt medföraen förbättrad allmän hälsa, i vårt spe-cifika fall en ökad muskulatur och ettstarkare skelett. I just denna översikt

Bild 3.Årliga utvecklingen av ”bone mineral content” (BMC i gram) i ländrygg och lårbens-hals hos flickor och pojkar under de fyra åren som vi hittills har följt barn som fick dag-lig fysisk aktivitet (”Bunkeflo”) och barn som hade idrott och hälsa en till två gånger iveckan (”Kontroller”). Ett p < 0.05 uppfattas som en statistisk säkerställd skillnad.

Bild 4.Årliga utvecklingen av skelettets storlek (i cm) i ländryggens tredje kota och i lårbens-hals hos flickor och pojkar under de fyra åren som vi hittills har följt barn som fick dag-lig fysisk aktivitet (”Bunkeflo”) och barn som hade idrott och hälsa en till två gånger iveckan (”Kontroller”). Ett p < 0.05 uppfattas som en statistisk säkerställd skillnad.


kommer vi endast att redovisa våra re-sultat rörande skelettets utveckling.

Så mäts benmassanProjektet rörande utvärderingen avskelettet och muskulaturen är upplagtsom en prospektiv kontrollerad inter-ventionsstudie där vi följer barnen år-ligen med avseende på benmassan,skelettutvecklingen, muskelutveck-lingen och funktionell utveckling.Benmassan och muskelmassan mätsdå i hela kroppen och regionalt iarmar och ben medan benmassanäven mäts i ländryggen och höftenmed en slags röntgenteknik, den såkallade DXA tekniken. Detta är denmetod som i dag är helt kliniskt domi-nerande när benmassan skall mätas.För varje lokal utvärderades (i) mäng-den benmassa (BMC) och (ii) scan-nad benmassa per ytenhet (BMD),det måttet man använder i kliniska sa-manhang när man skall bedöma ris-ken hos en individ att drabbas av enfraktur. I ländryggens tredje kota och ilårbenshalsen utvärderades även (iii)

skelettets storlek. Dessa storheter ut-värderades eftersom man vet att samt-liga storheter påverkar skelettets håll-fasthet och att samtliga är oberoendeprediktorer för framtida frakturer.Dessutom fyllde deltagarna i ett fråge-formulär så vi kunde utvärdera gradenav träning såväl inom som utom sko-lans ramar samt andra livsstilsfaktorer,sjukdomar och mediciner som kundepåverka skelettets utveckling.

Vad visar Bunkeflostudien?Innan studiestarten fann vi inga skill-nader när grupperna jämfördes i ålder,pubertetsutveckling, längd, vikt, ben-massa, fettmängd eller muskelmassa.Vi kunde inte heller finna några skill-nader i livsstilen som sjukdomar, me-dicinintag, kost, fysisk aktivitet. Medledning av detta drog vi slutsatsernaatt grupperna var helt jämförbarainnan studien startade. När studienväl startade medförde detta att denenda livsstilsfaktorn som skiljde sigmellan grupperna var att de i tränings-gruppen hade mer idrottsaktiviteter

såväl i skolan som när man räknadedet totala idrottsaktiviteten (i skolasamt på fritiden sammantaget).

Fyra års uppföljningUnder de fyra år vi hittills har följtbarnen, den hittills längsta uppfölj-ningen i en kontrollerad träningsstu-die hos barn där man utvärderar omträning påverkar benmassan och ske-lettstorleken, har den pubertala ut-vecklingen varit jämförbar mellangrupperna. Tillika har de registreradelivsstilsfaktorerna varit lika i grupper-na, förutom då förstås nivån på denfysiska aktiviteten. Detta motsäger atteventuella skillnader mellan grupper-na har uppkommit som ett resultat avatt barnen har nått olika långt i sinkroppsliga utveckling eller levt på heltskilda sätt i sitt dagliga liv. Efter fyraårs daglig fysisk aktivitet fann vi attsåväl flickorna som pojkarna somhade haft daglig fysisk aktivitet hadeökat sin benmassa mer (Bild 3) ochdessutom ökat skelettets storlek mer(Bild 4) jämfört med de barn som en-

Din insats bygger svensk idrott.

▼


Bild 5. Nivån av skolämnet idrottoch hälsa i svenska skolor, ienlighet med en riksomfat-tande enkät till svenskagrundskolor 1998 inomramen för Bunkefloprojek-tet.

dast hade idrott och hälsa en till tvågånger per vecka.

SlutsatserSlutsatsen av de data som denna stu-die presenterar blir således att en ökadskolidrott bland såväl flickor som poj-kar under de fyra första åren i grunds-kolan är associerad med en ökadmängd benmassa och en ökad skelett-storlek, två egenskaper som oberoen-de av varandra samverkar till att skapaett starkare skelett. Kvarstår dessagynnsamma effekter upp i vuxenlivetkan vi spekulera i om träning underungdomsåren kan leda till ett merhållfast skelett och på sikt även ettminskat antal frakturer.

Internationellt intresseÄven om vi hittills endast har följtbarnen under fyra år har studien väcktett stort intresse, även internationellt.Christian Lindén, som doktorandinom projektet, fick förra året pris förbästa vetenskaplig studie och presen-

tation på Svenskt Ortopediskt Årsmö-te och nyligen fick samma forskare detprestigefyllda ”Young InvestigatorAward”, utdelad av ”The AmercianBone and Mineral Society” på värl-dens största benmöte. Projektet haräven under de två senaste åren utvalts,som en av fem rapporter av mer än2000 bidrag, att presenteras för denamerikanska pressen på det årligenåterkommande benmineralmötet iUSA som exempel på forskning medstor potential att påverka vår framtid.De frågeställningar som projektet harklarlagt bör kunna ligga till grund fören diskussion om samhället skall ökasitt stöd och sin satsning på ämnet id-rott och hälsa samt bidrag till idrotts-föreningar. Den nu nyvunna kunska-pen om att effekten av fysisk aktivitetsannolikt är störst i unga år rimmarilla med det ras genom läroplanensom ämnet Idrott och Hälsa genom-gått i modern tid. För 30 år sedan be-stod skoldagen för barn i de förstaårskurserna av 20 procent idrottsun-

dervisning medan dagens barn endasterhåller sex procent (Bild 5). Redannu ser vi dock resultat av vårt arbete dåutbildningsminister och regeringenhar tagit ett beslut att arbeta för att da-gens barn skall få daglig fysisk aktivi-tet på det svenska skolschemat. Kan vigenomföra detta på ett nationellt planfinns stora möjligheter att vi kanbromsa och på sikt kanske till ochmed reversera samhällets besvärandebenskörhetsproblem.

Korrespondens

Magnus Karlssonvetenskapligt ansvarig för Bunkeflo-projektet, docent, ortopediska klini-ken, Universitetssjukhuset MAS, 20502 Malmö; Telefon 040-331000;Fax 040 - 336200; E-post: [email protected]

Sjukvårdsprodukter på nätet:

www.skadebutiken.seHÖG KVALITÉ OCH RÄTT PRIS

PePeMe AB, Töpelsgatan 7, 416 55 Göteborg Tel: 031-494704 [email protected]


▼

Fysisk inaktivitet är hos vuxna indivi-der idag en etablerad, stark riskfaktorför utveckling av hjärt-kärlsjukdom.Olika studier i USA och Väst-Europahar visat att uppskattningsvis endast25-50 procent av den vuxna befolk-ningen är tillräckligt fysiskt aktiv för attligga utanför riskområdet i detta avse-ende. Detta är ingen ny kunskap utanredan på 1960-talet kom en berömdstudie från London, där busskonduk-törer på Londons dubbeldäckare drab-bades av betydligt färre hjärtinfarkterjämfört med busschaufförer (1). Trotsatt studien innehöll en hel del oklarhe-ter så visade den ändå vart åt det lutade,det vill säga skillnaden berodde på attbusskonduktörerna skuttade upp ochned för trapporna hela dagen medanbusschaufförerna satt stilla. Mångaansåg dock att eftersom fysisk inaktivi-tet oftast är kopplad till övervikt, såkunde denna sedan länge erkända risk-faktor förklara den ökade risken förhjärtinfarkt hos chaufförerna. På1980-talet kom den mycket kända Fra-minghamstudien i USA som visade attlivsstilsfaktorer är klart kopplade tillförekomst av hjärt-kärlsjukdom. Idagfinns flera liknande studier som visaratt fysisk inaktivitet isolerat är enmycket stark enskild riskfaktor för in-sjuknande i hjärt-kärlsjukdom hosvuxna. Dessa studier har också visat attöverviktiga men fysiskt aktiva personerhar en klart lägre dödlighet i hjärt-kärl-

sjukdomar jämfört med inaktiva över-viktiga, men även jämfört med inaktivanormalviktiga individer. Tidigare an-sågs bland annat att vissa blodfetter ochdå speciellt kolesterol samt rökning varstarka riskfaktorer för hjärt- och kärl-sjukdomar. Men idag finns det datasom tyder på att fysisk inaktivitet troli-gen är en ännu starkare riskfaktor. Detär dock inte bara fysisk aktivitet somhar betydelse för den vuxna individenshälsa utan det finns ett starkt sambandmellan fysisk arbetsförmåga uttrycktsom individens maximala syrgasupp-tag och risk för förtidig död. Ju lägremaximalt syrgasupptag individen har,ju kortare kvarvarande livslängd och jumer sjukdom drabbas individen av.

Åderförkalkning startar tidigtÅderförkalkning (arterioskleros) ärockså ett växande samhällsproblem.Den arteriosklerosiska processen star-tar tidigt i livet. Redan hos barn i 5-10års ålder som dött i olyckor har man vidobduktioner sett förstadier till åderför-kalkning. Även under krigen i Koreaoch Vietnam sågs betydande före-komst av åderförkalkning hos unga sol-dater som obducerades efter att ha dötti strid. Obduktioner av överviktigabarn och ungdomar (som framför alltdött på grund av olyckor) visar tydligtatt barnfetma är kopplad till ökad före-komst av arterioskleros och samt ävenförekomst av riskfaktorer för hjärt-

kärlsjukdom. Men hos barn studerarman oftast så kallade surrogatvariabler,det vill säga riskfaktorer för hjärt-kärl-sjukdom istället för insjuknande i själ-va sjukdomen. Detta eftersom det ärmycket ovanligt med hjärt-kärlsjuk-dom i yngre ålder. Förekomst av risk-faktorer för hjärt-kärlsjukdom sombarn har även till viss del visat sig kvar-stå upp i vuxenlivet, men bara för attman har riskfaktorer behöver ju intenödvändigtvis betyda att man drabbasav sjukdom. Eftersom vi förändrar våravanor (exempelvis beträffande rök-ning, alkohol, kost och fysisk aktivitet)under livets gång är det troligt att baraen liten del av den riskfaktor exponer-ing för hjärt-kärlsjukdom hos denvuxne har startat i barndomen. Menför den enskilde individen har åldernnär riskfaktorerna inträffar sannolikten stor betydelse. Som exempel kannämnas att mindre än 50 procent avöverviktiga tolvåringar blir normalvik-tiga som vuxna, och att risken för attövervikt skall följa barnet upp i vuxen

Av M a g n u s D e n c k e r, O l a T h o r s s o n , M a g n u s K a r l s s o n ,

C h r i s t i a n L i n d é n o c h L a r s B o A n d e r s e n

Resultat från Bunkeflostudien visar att fysisk aktivitet kan påverka riskfaktorerför hjärt- och kärlsjukdom hos barn redan i 9-10-årsåldern.

Fysiskt aktiva barnär smalare och harbättre kondition

Magnus Dencker och Ola Thorsson arbetar vidKliniskt Fysiologiska Avdelningen, Universitets-sjukhuset MAS, Malmö.

Magnus Karlsson och Christian Lindén arbe-tar vid Ortopediska kliniken, Universitetssjuk-huset MAS, Malmö.

Lars Bo Andersen arbetar vid Norges id-rettshøgskole, Oslo

Bunkefloprojektet


ålder ökar ju äldre barnet blir. Dettatalar utan tvekan för att man skall försö-ka företa hälsobefrämjande förändring-ar i livsstilen så tidigt som möjligt i livet.Tidigare publicerade interventionsstu-dier med fysisk aktivitet på barn hardock avgörande metodologiska till-kortakommanden. Även om barn ran-domiseras till olika typer av organiseradfysisk aktivitet så kan man ju inte vetaom de kompensatoriskt rör sig mindreunder resterande delen av dagen ochvice versa. Ofta har försök gjorts att be-döma den totala mängden av fysisk ak-tivitet via självrapportering med diverseenkät- eller dagboksbaserade metoder.Dock har valideringsstudier visat attdessa metoder är tveksamt tillförlitligaför att bedöma graden av den fysiska ak-tiviteten hos barn under tolv års ålder.Med introduktionen av accelerometrarförbättras våra möjligheter att på ettmer objektivt sätt uppskatta barns fysis-ka aktivitet och med ledning av detkunna uppskatta de eventuella hälso-effekter som är förenade med en vissnivå av fysisk aktivitet. En accelerome-ter är en mätare stor som en tändstick-sask och innehåller en kristall som kom-primeras av acceleration. Graden avkompression registreras och kan sedanvia databearbetning avläsas som ett ak-tivitetsmått. Valideringsstudier av

accelerometerdata visar att det är möj-ligt att beräkna den tid per dag som ettbarn varit måttligt aktivt (ex. promene-rat) respektive ägnat sig åt hård fysiskaktivitet (ex. sprungit).

Fysiologideleni BunkefloprojektetFysiologidelen i den prospektiva Bun-keflostudien är en fristående delstudiedär effekten av objektivt mätt mängddaglig fysisk aktivitet under barndoms-åren utvärderas. Det övergripande syf-tet med studien är att belysa sambandenmellan olika grader av fysisk aktivitet ibarndomsåren och vilken eventuell re-lation som finnes med riskfaktorer förhjärt-kärlsjukdom. Studien omfattarfysiologiska mätningar som började närbarnen var mellan 9-10 år på 248 poj-kar och flickor. Direkta mätningar avdaglig fysisk aktivitet utfördes underfyra dagar hos varje barn med hjälp aven accelerometer. Liknande mätningarav barnen planeras till och med det attbarnen har uppnått åtminstone 12-15års ålder. Barnens nivå av daglig fysiskaktivitet jämförs därefter med olika fy-siologiska tester så som blodtryck i vila,hjärtstorlek mätt med ultraljud (eko-kardiografi) och maximalt syrgasupp-tag mätt vid arbetsbelastning på ergo-metercykel, som ett mått på konditio-

nen. Mängd kropps fett mäts av våraforskarkolleger på Ortopediska klini-ken vid Universitetssjukhuset i Malmömed en röntgenteknik (DXA-teknink).

Studieresultat och dess betydelseEtt stort problem med studier somstäcker sig över en längre tid är att bådedeltagare och undersökare tappar in-tresse, något som resulterar i hög bort-fallsfrekvens. Minst lika ofta ger svårig-heter med att finansiera studien över enlängre tidsrymd upphov till att under-sökningen avbryts i förtid. Dessa pro-blem har ännu inte drabbat vår studie.Hittills har bortfallet mellan förstamätningen och den första uppföljandemätningen varit lågt (<10 procent), vil-ket ökar våra möjligheter att generali-sera våra fynd. Det vi ser när accelero-meterdata utvärderas är att barnen istudien generellt tycks vara mycket ak-tiva. I tabell 1 återfinns data för fysiskaktivitet för alla barnen. Som väntat sesen tydlig skillnad mellan pojkar ochflickor. Pojkar var generellt (ca 20 pro-cent) mer fysiskt aktiva jämfört medflickor och pojkar utförde ca 30 pro-cent mer hård fysisk aktivitet per dagän vad fickorna gjorde. Internationellarekommendationer för daglig fysiskaktivitet (2, 3) förespråkar minst 60

Variabel Pojkar Flickor p-value

n=128 n=101

Antal minuters mätning per dag 716±83 712±78 0,58

(505-987) (516-987)

Genomsnittlig fysisk aktivitet per dag 751±243 618±154 <0.001

(mean counts/min) (189-1505) (211-1121)

Minuter måttlig fysisk aktivitet per dag (min) 210±51 190±38 <0.001

(75-325) (89-283)

Minuter hård fysisk aktivitet per dag (min) 46±20 35±13 <0.001

(4-116) (6-70)

Tabell 1.Data för accelerometer mätt fysisk aktivitet bland 9-10 åriga pojkar och flickor (n=229). Data presenteras som medelvärde ± standard-deviation samt spridningen i gruppen.


▼

Figur 1. Genomsnittlig fysisk aktivitet per dag (counts/minut) hos 9-10 åriga pojkar och flickor i Bunkeflostudien samt hos de barn imotsvarande ålder som deltog i European Youth Heart Study.

minuters ackumulerad mängd avminst måttligt intensiv fysisk aktivitetper dag. Detta uppnåddes med råge avalla undersökta barn (4). Nyligen pub-licerades resultaten från en annan stu-die på barn, den så kallade EuropeanYouth Heart Study (EYHS) där den fy-siska aktiviteten mättes med sammatyp av accelerometrar som de vi använ-de i vårt projekt. I figur 1 ses att det ärrelativt små skillnader i daglig fysiskaktivet hos barn i denna ålder oavsettom de bor i Danmark, Norge, Estland,Portugal eller i Malmö. Det finns dockingenting som säger att 60 minutersmåttligt intensiv fysisk aktivitet perdag är tillräckligt för att undvika sjuk-dom. Denna rekommendation är inteså kallat evidensbaserad det vill säga detär inte veteskapligt bevisat att justdenna gräns utgör en minimigräns förvad som kan anses som en hälsosammängd fysisk aktivitet. Man måsteäven när man värderar deskriptiva stu-dier vara medveten om att det finnsflera eventuella metodologiska till-kortakommanden med att använda ac-celerometrar. En avgörande faktor ärvilka gränser man skall använda vidanalys av accelerometerdata för att be-räkna den tid som ett barn utfört akti-vitet med en viss intensitet. Vilkengräns skall exempelvis sättas för måttlig

aktivitet? Detta är på intet sätt klarlagt.Utöver det så mäts bara acceleration ivertikal riktning med de mätare som vianvänt vilket leder till att fysisk aktivi-tet som inte innebär vertikal förflytt-ning av kroppen så som till exempelcykling undervärderas. En annan akti-vitet som inte mäts över huvud taget ärsimning eftersom den typ av accelero-meter som vi använde inte var vatten-tät. Det vore alltså arrogant att tro attde data som kommer från dessa mätareutgör någon absolut sanning när detgäller beräkningen av mängden fysiskaktivitet som barnet utfört. Dock kanman nog ändå fastslå att de data somgenereras med denna metod troligen ärbetydligt säkrare än de uppgifter somman får fram med enkätbaserade meto-der.

Lägre andel kroppsfettTrots att alla barn uppfyllde rekom-mendationen för fysisk aktivitet såfinns ändå en positiv relation mellanmängden fysikt aktivitet och maximalsyreupptagningsförmåga (5). Dettakan ha betydelse, för lägre värden max-imal syreupptagningsförmåga har tidi-gare visat sig vara förenat med ansam-ling av flertalet riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom hos barn. Det verkarsålunda som att om man ökar aktivi-

tetsnivån ytterligare så kan man få yt-terligare gynnsamma hälsoeffekter påmaximala syrgasupptaget. I figur 2 sesrelationen mellan antalet minuter medhård fysisk aktivitet per dag och bar-nens maximala syreupptagningsförmå-ga. Det man först måhända läggermärke till är hur svagt sambandet är, fi-gurerna har nästan karaktären avhagelsvärmsutseende. Detta är framförallt en följd av att maximal syreupptag-ningsförmåga beror på många olikafaktorer exempelvis genetik, hjärtstor-lek, mängd röda blodkroppar ochlungfunktion. Sålunda är den fysiskaaktiviteten bara är en faktor som påver-kar maximala syreupptagningsförmå-gan. Men även det faktum att accelero-metrar har en mätosäkerhet, vilketleder till att vissa barns aktivitetsnivåkan felklassificeras, kan påverka resul-taten. I november 2005 presenteradesvåra data vid American Heart Associa-tions vetenskapliga session i Dallas.Det faktum att USA leder ligan medsåväl antalet feta barn som vuxna kanvara en förklaring till att presentatio-nen blev mycket uppmärksammad.Detta trots att vi presenterade det för-väntade resultatet att både pojkar ochflickor med en högre andel kroppsfettär mindre fysikt aktiva jämfört medbarn som har en mindre andel kropps


Figur 2. Korrelation mellan maximal syreupptagningsförmåga (Max O2) och antalet minuter hård fysisk aktivitet per dag hos 9-10åriga för pojkar och flickor.


Figur 3. Korrelation mellan den proportionella andelen kroppsfett och antal minuter hård fysisk aktivitet per dag (n=227). * logaritmerade värden.

fett (6). Sambandet visas i figur 3 sombeskriver sambandet mellan procen-tandel fett (av totala kroppsvikten) ochantalet minuter hård fysisk aktivitetper dag. Utöver ovan beskrivna resultatså kan det fysiologiskt vara av intresseatt man ser svaga samband mellanmängden hård fysisk aktivitet per dagoch hjärtstorleken, där barn som har enhögre fysisk aktivitetsnivå också harnågot större hjärtan (7). Det är allmäntkänt att elitidrottare inom uthållighet-sidrotter som cykling eller långdi-stanslöpning får ökad hjärtstorlek,men detta är första gången man harkunnat visa att även en ökad daglig fy-sisk aktivitetsnivå hos barn är förenatmed en större hjärtstorlek. Gemen-samt för de fynd som vi har redovisat idenna genomgång är att fysisk aktivitettycks påverka riskfaktorer för hjärt-och kärlsjukdom hos barn i 9-10 årsålder, om än i låg omfattning. Det blirsärskilt intressant att utvärdera omskillnaderna mellan grupperna med lågrespektive hög fysisk aktivitet växermed ökad ålder. Är de barn som i 9-10års ålder visar tendens till minskad ak-tivitet också de som blir markant inak-tiva som tonåringar? Och är det i så fallförenat med försämrad riskfaktorprofil

gällande hjärt-kärlsjukdom? Om så ärfallet kommer vi att kunna sätta merveteskaplig tyngd bakom argument omatt samhället bör prioritera åtgärdersom har som målsättning att få dagensungdomsgeneration mer fysiskt aktiv.Om detta sedan leder på sikt till mins-kad sjuklighet som vuxen är ett annatämne som denna studie kanske kansvara på om några decennier.

Korrespondens

Magnus Dencker, SpecialistläkareKliniskt Fysiologiska Avdelningen, ingång 44Univesitetsjukhuset MAS 205 02 Malmö

1) Morris JN, Kagan A, Pattison DC, Gard-ner M, Raffle PAB: Incidence and pre-diction of ischemic heart disease in Lon-don busmen. Lancet 1966: 2: 552-559.

2) Cavill N, Biddle S, Sallis JF. Health en-hancing physical activity for young peo-ple: Statement of the United KingdomExpert Consensus Conference. PediatrExerc Sci 2001: 13:12–25.

3) Strong WB, Malina RM, Blimkie CJ,Daniels SR, Dishman RK, Gutin B,Hergenroeder AC, Must A, Nixon PA,Pivarnik JM, Rowland T, Trost S, Tru-deau F. Evidence based physical activityfor school-age youth. J Pediatr2005:146:732-7.

4) Dencker M, Thorsson O, KarlssonM.K, Lindén C, Svensson J, Wollmer P,Andersen L.B. Daily physical activity inSwedish children aged 8-11 years. ScandJ Med Sci Sports, in press.

5) Dencker M, Thorsson O, KarlssonM.K, Lindén C, Svensson J, Wollmer P,Andersen L.B. Daily physical activityand its relation aerobic fitness in child-ren aged 8-11 years. Eur J Appl Physiol,in press.

6) Dencker M, Thorsson O, KarlssonM.K, Lindén C, Hansen S-E, WollmerP, Andersen L.B. Daily physical activityin relation to body fat in young children.Circulation 2005: 112: Suppl II: Ab-stract 3612.

7) M. Dencker, O. Thorsson, M.K. Karls-son, C. Lindén, J. Svensson, L.B Ander-sen, P.Wollmer. Objectively measureddaily physical activity has a relation withleft ventricular seize in young children.European J of Echocardiography 2005: 6:Suppl 1: 430.

R E F E R E N S E R


Av M a r i a n n e L i p i ä i n e n - R o s e n b e r g & U l l a S c h r ö d e r

Ökad fysisk aktivitet kan tänkas leda till tätare måltider. För att undersöka om munhälsan på-verkas vid ökad aktivitet utförde folktandvården en studie i samband med Bunkefloprojektet.Resultatet visar att det går att få friskare tandkött med små medel.

När Bunkefloprojektet startades 1999med docent Per Gärdsell, Ortopedikli-niken, UMAS, som projektledare, fickäven folktandvården i Bunkeflo varamed. Bunkefloprojektets målsättningoch syfte var att inom skolans ram stu-dera effekten av daglig fysisk aktivitetpå barnens fysiska och psykiska hälsaoch utveckling. Frågeställningen i vårdel var om man i en så kallad hälsosko-la även skulle få positiva effekter påmunhälsan. En hälsobefrämjande livs-stil kan tänkas ha såväl positiv som ne-gativ effekt på munhälsan. Ett ökathälsomedvetande kan leda till godakost- och munhygienvanor och där-med bättre munhälsa. En ökad fysiskaktivitet kan emellertid även medföraatt man lättare blir hungrig och törs-tig, vilket kan leda till mer frekventakostintag och konsumtion av sötadrycker. Negativa effekter på munhäl-san kan då bli följden.

Syftet med vår studie var att följa bar-nen avseende karies och gingivit (tand-köttsinflammation) men även försökakartlägga kost- och munhygienvanor.

PopulationBarnen i klass 1 och 2 ht-99 samt i klass1 ht-00, 206 barn, ingick i vår munhäl-

sostudie, som avbröts och avslutades2003. 168 barn hade då undersökts ochföljts under två år. Ytterligare 36 barnhade undersökts vid start men ej kom-mit till någon 2-årsuppföljning.

MetoderIntervjuerFöräldrarna intervjuades efter ett struk-turerat formulär avseende barnens kost-

och munhygienvanor. Man frågadeäven hur barnen upplevde tandvårdsbe-söket. Graden av obehagskänsla bedöm-des med hjälp av en VAS-skala (visualanalogue scale).

Undersökning och behandling hostandläkaren

I samband med de årliga undersök-ningarna mättes graden av tandkötts-

Marianne Lipiäinen-Rosenberg är privattand-läkare & Ulla Schröder vid Specialistklinikenför pedodonti, Bangat 18, 214 26 Malmö[email protected]

Bunkefloprojektet

Friskare tändermed små medel

foto Per Nylander


inflammation. Mängden bakterieplackpå tänderna registrerades efter infärg-ning av tänderna.

Efter rengöring och torrläggning avtänderna diagnosticerades tandytormed karies. Om nödvändigt togs ävenröntgenbilder. Barnen behandladeshos sin ordinarie tandläkare på klini-ken enligt riktlinjer för barn och ung-domstandvården i folktandvårdenSkåne, det vill säga efter individuellriskbedömning.

Statistiska metoderWilcoxons teckenrangtest (stickprov ipar) användes för att studera föränd-ringar avseende förekomst av plack,gingivit och karies efter två år. Skillna-der vid start mellan dem som inte komoch dem som kom till 2-årskontrollenundersöktes med Wilcoxons rangsum-ma test (= Mann-Whitneys test)

ResultatKost- och munhygienvanorVid undersökningens start hade 66procent av barnen mer än två olämpli-ga intag per dag. 90 procent av barnenborstade tänderna själva 1 – 2 gångerdagligen. I hälften av fallen hjälpte för-äldrarna till en gång per dygn och i 20procent fick barnen hjälp av vuxen tvågånger dagligen. Åtta procent av bar-nen borstade aldrig tänderna självautan fick hjälp av vuxen

Fluortandkräm användes av 98 pro-cent. Sju procent av barnen upplevdeobehag i tandvårdssituationen.

Förekomsten av bakterieplack var igenomsnitt 29 procent (+13 procent)vid första undersökningen och sjönktill 19 procent (+ 8 procent) efter tvåår. Denna skillnad var statistiskt signi-fikant (p< 0.0001). Gingivitförekoms-ten var i genomsnitt 12 procent (+ 10procent) vid första undersökningenoch sjönk till 6 procent ( + 5 procent)efter två år. Skillnaden var statistisktsignifikant ( p = .0.0001).

De 36 barn som ej kom till någontvåårsuppföljning hade lägre före-komst av såväl plack som tandköttsin-flammation vid start jämfört de barn,som vi kunde undersöka efter två år.

Förekomsten av karies var i stortoförändrad i gruppen efter två år (Ta-bell 1).

DiskussionIntervjuerna med föräldrarna vid startvisade att 66 procent av barnen hade

fler än två olämpliga kostintag, vilketknappast är tillfredsställande. Detta äri överensstämmelse med vad man tidi-gare har observerat, vilket är anmärk-ningsvärt med tanke på de förhållan-devis goda socioekonomiska bak-grundsfaktorerna i området.

När det gällde munhygienvanor,framstod det klart att de flesta föräld-rar tog ansvar för att tandborstningenskulle fungera och frekvensen barnsom fick hjälp av vuxen får anses varagod. Förekomsten av plack och tand-köttsinflammation var relativt sett lågoch sjönk ytterligare vid 2-årsuppfölj-ningen, en förändring som var statis-tiskt signifikant. Det är ett bra resultatoch kan troligtvis förklaras av det fak-tum att barnens tänder färgades in förplack vid varje undersökning. På såsätt visualiserades plackförekomsten,vilket underlättade för patient och fa-milj att se var det fanns brister, och demotiverades troligtvis till förbättradeåtgärder, vilket resultatet visade. Re-gelbunden infärgning av plack haräven tidigare visats ha en motiverandeeffekt. Får man se var bristerna i mun-hygienen finns, så är det också lättareatt åtgärda. I vår population visade fa-miljen redan från start ansvar för bar-nens munhygien.

Information ger bättre munhälsaI stort var frekvensen karies oföränd-rad. Förekomst av fyllningar och den-tinkaries ökade med 7 procent till 44procent, medan förekomst av emaljka-ries minskade från 28 procent till 19procent. Frekvensen helt kariesfriamunnar ökade med två procent. Två årär emellertid en relativt kort period föratt studera karies utveckling. Underförutsättning att goda munhygienva-

nor, alltså låg förekomst av plack ochtandköttsinflammation bibehålls bördet på sikt leda till lägre förekomst avkaries, eftersom det är samma bakteri-er som orsakar tandköttsinflammationsom karies. Det är emellertid inte möj-ligt att jämföra med den epidemiologisom rutinmässigt förs i folktandvår-den, eftersom dess parametrar är be-tydligt grövre än dem vi använt oss av.Det som var positivt med vår studie varatt man med en relativt låg insats, in-färgning av bakterieplack, grundligundersökning av tänder och tandköttsamt information och instruktionnådde klart förbättrad munhälsa, detvill säga friskare tandkött. På två år kandet inte förväntas att kariesbilden radi-kalt skall förändras men en ökningmed två procent kariesfria individeroch numeriskt minskad mängd ytligkaries, kan tolkas optimistiskt förframtiden. God munhygien innebärminskad risk för ny karies. Det är i tan-dytan karies startar. Kostvanornaborde däremot förbättras. Hur det varpå den fronten fick vi inte möjlighetatt bedöma men förhoppningsvis harden allmänna hälsoinriktningen påBunkefloprojektet lyckats med detta!

Litteratur:Goldberg P, Matsson L, Andersson H.

(1985). Partial recording of gingivitisand dental plaque in children of diffe-rent ages and in young adults. Commu-nity. Dent. Oral Epidemiol, 13:44 -46.

Klingberg G. (1995). Dental fear and be-havior management problems in child-ren. A study of measurement, prevalen-ce, concomitant factors and clinical ef-fect. Thesis. Gothenburg: Faculty ofOdontology, Göteborg University.Swed Dent J, suppl 103.

Kariesfria Emaljkaries DentinkariesFriska Ytlig karies /fyllning

Vid start 35 % 28 % 37 %Efter två år 37 % 19 % 44 %Skillnad +2 % - 9 % + 7 %

Tabell 1.Jämförelse mellan kariesförekomst vid start och efter två år uttryckt i procent individerutan karies, med ytlig (emalj)karies och med dentinkaries som behandlats med fyll-ning.

CEFAR Medical AB | Murmansgatan 126 | 212 25 Malmö CEFAR Medical AB | Murmansgatan 126 | 212 25 Malmö Tel 040-39 40 00 | Fax 040-39 40 99 | E-post [email protected] | www.cefar.seTel 040-39 40 00 | Fax 040-39 40 99 | E-post [email protected] | www.cefar.se

Nyheter från Cefar

Nu utökar vi vårt sortiment!Cefar är ett innovativt och ledande företag inom området elektroterapi.

I vår strävan att uppfylla våra kunders behov inom rehabilitering och träning så har vi nu glädjen att erbjuda ett nytt sortiment, noga utvalt av våra sjukgymnaster och produktspecialister.

Vi kan nu erbjuda produkter som b.la kombinationsenheter, ultraljud, vibrationsplattor, mätinstrument samt ett brett urval av tränings- och rehabiliteringsredskap.

Beställ den nya CEFAR REHAB-katalogen på [email protected] eller kontakta din lokala Cefar representant för mer information.

Våra samarbetspartners:


Inom ramen för Bunkefloprojektet ge-nomförde vi en undersökning gällandeförekomsten av uppmärksamhetsstör-ning bland barn i årskurserna ett tilltre. Undersökningen påbörjades i slu-tet av höstterminen 1999 och avsluta-des under vårterminen 2000.

Deltagare i studien har varit: dr PeikGustafsson, BUP-Klin. UMAS, dr Gu-nilla Thernlund BUP-Klin. Lund, id-rottslärare fil.dr.Ingegerd Ericsson,Malmö Högskola, dr Christian Lin-dén, ortopediska klinken UMAS, drMagnus Karlsson, ortopediska klini-ken UMAS samt dr Jack Besjakov,Röntgendiagnostiska avdelningenUMAS. Psykologtestningarna har ge-nomförts av leg. psykolog Ann Zyto.

BakgrundUnder senare år har barn med koncent-rationssvårigheter uppmärksammatssom en viktig riskgrupp i skolan och isamhället. Barn med svår uppmärk-samhetsstörning med eller utan hyper-aktivitet får diagnosen ADHD (Atten-tion Deficit Hyperactivity Disorder).De barn som utöver ADHD-symptomäven har motoriska koordinationssvå-righeter samt ibland perceptuella svå-righeter, uppfyller kriterier för diagno-sen DAMP (Deficits in Attention,Motor control and Perception). Detfinns ett flertal studier som visar attbarn med ADHD utgör en viktig risk-grupp vad gäller skolresultat och socialanpassning. Barn med ADHD harsvårt för att strukturera sitt skolarbete

och presterar ofta dåligt i förhållandetill sin begåvningsnivå. De kommerlätt i konflikt med jämnåriga ochvuxna och har svårt för att fullfölja ut-bildningar och klara av en god yrkes-karriär som vuxna. Risken för socialmissanpassning, missbruk och krimi-nalitet är kraftigt ökad för personermed diagnosen ADHD. Många ut-vecklar psykiatriska symptom såsomångest, depression, bipolär sjukdomoch personlighetsstörning. Man anserdärför idag att det är viktigt att tidigtförsöka identifiera barn i denna risk-grupp och sätta in behandlings- ochstödåtgärder för att förbättra fram-tidsutsikterna för dem.

Symptomen på ADHD liknar omo-genhet, det vill säga barn med ADHDbeter sig ofta mer som ett flera år yngrebarn. Det finns därför teorier om attADHD utgör en form av biologiskomogenhet. Då kan det också finnashopp om att ett barn med ADHD såsmåningom kommer att mogna ikappmed sina jämnåriga så att symptomenförsvinner. Det finns stöd för att dettaibland sker, men det finns också färskastudier som tyder på att en majoritet avbarn med ADHD fortsätter att ha di-verse svårigheter som vuxna trots atthögst ca 30-40 procent uppfyller krite-rierna för diagnosen ADHD i 20-årsåldern och att frekvensen kan minskaytterligare i vuxen ålder [1]. Genetiskafaktorer slår igenom starkt i olika ve-tenskapliga studier och utgör den vikti-gaste förklaringsmodellen till varför

vissa personer utvecklar ADHD-symp-tom. Det finns dock andra tänkbara or-saker såsom komplikationer i sambandmed graviditet och förlossning (virus-infektioner under graviditeten, inver-kan av gifter tidigt under nervsyste-mets utveckling, näringsbrist undergraviditeten, syrebrist vid förlossning-en, för tidig födelse). Gränsen mot nor-mala barn är diffus då det finns barnmed ett fåtal ADHD-symptom sominte fullt ut uppfyller diagnoskriterier-na. Omkring 4-5 procent av barn i åld-rarna 6-12 år anses uppfylla kriteriernaför ADHD och många fler har vissasymptom utan att kunna få diagnosen.Ibland har även barn som endast har ettfåtal symptom och som därför inte kanfå en ADHD-diagnos stora problem iskolan eller hemma.

El-Sayed och medarbetare i Stock-holm [2] har föreslagit att det finns engrupp barn med ADHD av en typ somkan uppfattas som en allmän omogen-het, med god chans att dessa barn såsmåningom kommer ikapp sina jämn-åriga, till skillnad från en annan typ avADHD med större avvikelser från detnormala och med större risk för kvar-stående problem i vuxen ålder. De har ien tvillingstudie identifierat olika ge-netiska faktorer, en mer specifik förADHD och en som har samband medomogenhet hos barnet enligt föräldrar-nas skattning.

Av P e i k G u s t a f s s o n

Kan uppmärksamhetsstörning hos barn i vissa fall betraktas som en form av omognadsom senare växer bort?

Barn med ADHDhar sämre motorik

Bunkefloprojektet

Peik Gustafsson arbetar vid BUP-KlinikenUMAS 205 02 Malmö. [email protected]

▼


I vår studie har vi närmare velat un-dersöka sambandet mellan ADHDoch omogenhet genom att analyseraolika omogenhetsfaktorer.

MetoderSymptom på uppmärksamhetsstör-ning kartlades med hjälp av frågefor-mulär till föräldrar och lärare samtgenom iakttagelser av barnet i sam-band med läkar- och psykologunder-sökningen. Conners formulär till för-äldrar och lärare användes också somett mått på misstänkta ADHD-symp-tom. Conners korta formulär som an-vändes i studien består av tio frågor gäl-lande vanliga ADHD-symptom ochhar använts för att bedöma mängdenav ADHD-symptom [3]. Utfallsbar-

nen som kallades till undersökninghade mer än 14 poäng enligt föräldrar-na eller mer än elva poäng enligt lära-ren.

På ett frågeformulär fick föräldraroch lärare skatta om barnet är barnsligtför sin ålder (inte alls, stämmer någor-lunda eller ibland, stämmer mycketeller oftast). Dessa svar användes somett mått på omogenhet.

Barnets begåvningsnivå fastställdesmed hjälp av begåvningstestet (WISC).

Barnets motorik bedömdes av id-rottsläraren enligt en standardiseradmetod kallad MUGI (Motorisk Ut-veckling som Grund för Inlärning) [4].MUGI observationsschema innehåller16 olika grovmotoriska övningar sommäter balansförmåga/bilateral koordi-

nation respektive öga-handkoordina-tion.

Kön, ålder, längd och vikt registrera-des i samband med att barnet under-söktes.

Barnets skelettålder fastställdes efteren röntgenundersökning som gjordes isamband med undersökningen av ske-lettstyrka som ingick i ortopediska kli-nikens forskning inom Bunkeflopro-jektet.

ResultatUtgående från barnen i årskurs ett ochtvå undersöktes 23 barn (8 utfallsbarnoch 15 kontroller). Sex av barnen upp-fyllde kriterier för diagnosen ADHDvilket motsvarar cirka fyra procent avbarnen, figur 1.

Signifikanta skillnader mellan ut-fallsbarnen och kontrollbarnen fannsgällande Connerspoängen enligt svarfrån såväl föräldrar som lärare samt re-sultaten av den motoriska bedömning-en (MUGI).

Utgående från barnen i alla treårskurserna undersöktes korrelationenmellan barnets ålder och olika variablersom skulle kunna utgöra mått på mog-nad. Connerspoängen enligt föräldraroch lärare korrelerade inte till barnetsålder. Det gjorde däremot längd, vikt,skelettålder samt utfallet vid MUGI-undersökningen.

Då MUGI-resultaten jämfördesmed Connerspoängen enligt föräldraroch lärare, fann vi en signifikant korre-lation. De barn som fick diagnosenADHD hade en sämre motorik än barnsom inte fick någon diagnos. MUGI-resultaten korrelerade däremot intemed de andra objektiva biologiska måt-ten på omognad, alltså längd, vikt ochskelettålder, som emellertid korrelerademed varandra. Längd, vikt samt skillna-

Bortfall8 utfallsbarn1 kontroll barn

Screenade barn

Barn i årskurserna 1och 2n=148

Barn i årskurs 3N=103

Analys av Conners,skelettålder, MUGI,längd, vikt.Olika bortfall förolika variabler.N=251

Barn med ADHD: 6Barn utan ADHD: 17

Undersökta barn8 utfallsbarn och 15kontrollbarn under-sökta av psykolog ochläkare.

Begåvning och omo-genhet mättes

▼

▼

▼

Fig 2. Andel individer i procent skattade som omogna avföräldrar och lärare.

Fig 3. Begåvningsnivå för olika grader av omogenhet.


den mellan kronologisk ålder och ske-lettålder korrelerade inte med Conner-spoängen enligt vare sig föräldrar ellerlärare. Statistisk power-beräkning visaratt en korrelation på mer än 0,20 bordekunna upptäckas med 80 procents san-nolikhet om man utgår från fem pro-cents signifikansnivå.

Då det gäller omogenhet enligt för-äldrar och lärare fann vi att samtligabarn med ADHD bedömdes somomogna men endast 18 procent av demutan diagnos, figur 2. Av utfallsbarnenbedömdes också samtliga som omognamen bara sju procent av kontrollbar-nen. Bland de undersökta barnen skat-tades inget av barnen utan ADHD ochmed normal begåvning som omoget,medan två barn utan ADHD men medlåg begåvning skattades som omogna.Ju högre graden av omogenhet var,desto lägre var begåvningen, figur 3 ochdesto fler var antalet ADHD-symptom.MUGI-poängen korrelerade också tillgraden av omogenhet, figur 4. Medhjälp av logistisk regression kunde 71procent av den statistiska variansen igraden av omogenhet förklaras avADHD-symptom, motoriska svårighe-ter och låg begåvning. Med tanke påsvårigheter i form av mätfel med meraär detta en mycket hög siffra! Det före-låg inte några statistiskt signifikantakorrelationer mellan omogenhetsskatt-ningarna och de objektiva biologiskaomogenhetsvariablerna, det vill sägalängd, vikt och skelettålder.

SlutsatserVi kunde fastställa att graden avADHD-symptom inte korrelerade tillåldern hos barnen i årskurs 1-3. De ob-jektiva måtten på allmän biologiskmognad som längd, vikt och skelettål-der hade ett starkt samband med åldermedan motorisk förmåga hade ettnågot svagare samband med ålder. Denmotoriska förmågan hade ett tydligtsamband med ADHD-symptomenmen inte med längd, vikt eller skelettål-der. Detta kunde man förvänta medtanke på att tidigare forskning identifi-erat ett sådant samband vilket lett tillformulerandet av diagnosen DAMP.

De biologiska icke-beteende-variab-lerna längd, vikt och skelettålder kundeinte visas ha något samband medADHD-symptom. Dessa variablerhade inte heller något samband medlärar- och föräldraskattningarna gällan-de omogenhet. Omogenhet enligt lära-

3D är en ny generation ortoser. Anatomisk design ger en optimal passform med bibehållen funktion. Runda former och mjuka kant-band ger behaglig komfort.Skydden är sydda i moderna material som trans-porterar bort fukt och håller huden torr.

Genu 3Dknäleds-ortoser

Otto Bock Scandinavia ABTel. +46 - 11 280600 • Fax +46 - 11 312005

www.ottobock.se


re och föräldrar hade däremot starkasamband med ADHD-symptom, lågbegåvning och motoriska svårigheterhos barnet. Det förefaller som om för-äldrarnas och lärarnas omogen-hetsskattningar identifierar barn meden varierande blandning av ADHD-symptom, låg begåvning och motoris-ka svårigheter. De barn som bedömdessom mest omogna hade oftast en kom-bination av ADHD, låg begåvning ochmotoriska svårigheter. I vår studiekunde vi inte urskilja någon speciellundergrupp av ADHD-barn medomogenhet skilt från en icke-omogen

grupp. Om det finns en speciell ”omo-genhetsvariant” av ADHD så verkardet inte röra sig om en generell utveck-lingsförsening som även drabbarkroppsutvecklingen eftersom detborde påverka längd, vikt och skelettål-der hos barnen, och i vår studie hadedessa faktorer inte något samband medADHD-symptomen. Ett problemmed det subjektiva omogenhetsbe-greppet enligt lärare och föräldrar är attdet är orent och tycks fånga upp låg be-gåvning och motoriska svårigheter li-kaväl som ADHD. Enligt ChristopherGillbergs studier försvinner de moto-

riska svårigheterna hos två tredjedelarav barn med ADHD och motoriskaproblem, men kvarstår hos en tredjedelin i vuxen ålder [5]. Låg begåvning för-ändras oftast mycket litet med ålder.Gällande ADHD växer omkring tvåtredjedelar ur diagnosen men de flestaav dem har kvarstående problem. Sam-mantaget ser det ut som om omogen-hetsbegreppet inte tillför så mycketjämfört med begreppen ADHD, lågbegåvning och motorik. Den genetiskafaktor som El-Sayed et al beskrivit somkorrelerar till omogenhet men inte ärspecifik för ADHD kan mycket vältänkas korrelera till låg begåvningoch/eller motoriska svårigheter. Det ärinte heller säkert att så många av deomogna barnen växer ifrån sinADHD-problematik, särskilt som vårundersökning talar emot att det skullefinnas en speciell omogen typ avADHD. De omogna ADHD-barnenverkar vara ”vanliga” ADHD-barn.

(Fullständig referenslista återfinns på www.svenskidrottsmedicin.org)

Fig 4. MUGI-poäng för olika grader av omogenhet.


▼

Tre år efter att de första forskningsresul-taten från Bunkefloprojektet presente-rades, bland annat i Svensk IdrottsMe-dicin 4/00, började pendeln äntligensvänga mot ökad fysisk aktivitet ochmer idrott och hälsa i skolan. Aldrig ti-digare har Skolverket eller Myndighe-ten för Skolutveckling (fortsättningsvisbenämnd myndigheten) lyft fram ochbetonat betydelsen av fysisk aktivitet såtydligt som nu. Från att skolans id-rottsundervisning under hela 90-taletkraftigt skurits ner märks nu helt andratongångar. I myndighetens rapport”Fysisk aktivitet för bättre kunskapsut-veckling” framgår att elever klarar sko-lan bättre om de rör på sig mer. De blirgladare och får lättare att koncentrerasig, vilket gör att det blir lugnare i klass-rummen. Detta leder i sin tur till att ele-verna bättre tar till sig kunskaper, skri-ver myndigheten (2005A).

För att lärande ska fungera bra måsteeleverna vara i god form och hjärnanvara i ett lärande tillstånd. Att trivasoch må bra är förutsättningen för attutveckla förmågan att lära och att ut-vecklas. Därför bör fysisk aktivitet na-turligt finnas med i skolans vardag,menar myndigheten (2005B).

LäroplanstilläggSkolans ansvar att erbjuda alla eleverregelbunden fysisk aktivitet inomramen för skoldagen har tydliggjortsgenom tillägg i läroplanerna. Läropla-

nen för det obligatoriska skolväsendet,förskoleklassen och fritidshemmet Lpo94 har fått följande tillägg (kursivt):

Skapande arbete och lek är väsentligadelar i det aktiva lärandet. Skolanskall sträva efter att erbjuda alla eleverdaglig fysisk aktivitet inom ramen förhela skoldagen. …I skolarbetet skall deintellektuella såväl som de praktiska,sinnliga och estetiska aspekterna upp-märksammas. Även hälso- och livs-stilsfrågor skall uppmärksammas.

I Läroplanen för de frivilliga skolfor-merna Lpf 94 har följande skrivits in:

Skolan skall utveckla elevernas kom-munikativa och sociala kompetenssamt uppmärksamma hälso- och livs-stilsfrågor. Skolan skall även strävaefter att ge gymnasieeleverna förutsätt-ningar att regelbundet bedriva fysiskaaktiviteter.

Läroplanstexterna ger dock inte någraanvisningar om hur mycket tid sombör anslås per dag eller närmare defini-tion av vad som menas med fysisk akti-vitet.

Aktivitet, idrott och hälsaSkolämnet Idrott och hälsa ska bidra tillatt alla elever får ett livslångt intresse förfysisk aktivitet. Ämnet ska ge elevernaerfarenhet av aktiviteter utifrån var ochens individuella behov. Trots detta harskolans idrottsämne alltmer kommit attlikna föreningsidrotten där olika typerav bollspel dominerar, särskilt i klasser

som har samundervisning (Ericsson,2003; Carli, 2004). Dessutom får flick-or ofta lägre betyg än pojkar i idrott ochhälsa. Flertalet elever får ett gott utbyteav ämnet, men det finns elever som pågrund av fetma eller annan problematikär fysiskt inaktiva både i skolan och påfritiden (Skolverket, 2003).

Att deltagande i idrott och annan fy-sisk aktivitet på fritiden varierar medsocial bakgrund, ålder och kön är välkänt. Även motoriska och fysiskaförutsättningar påverkar graden av fy-sisk aktivitet. Därför blir skolans upp-gift att nå alla elever med fysiska aktivi-teter extra betydelsefull. Men alla sko-lor följer ändå inte läroplanstexten omatt erbjuda eleverna daglig fysisk aktivi-tet. Två och ett halvt år efter att tilläg-gen skrevs in i läroplanerna är det fort-farande många som inte har uppmärk-sammat förändringen, eller gjort någotåt den. Här kan man fundera över omfler skulle ha kommit igång med arbe-tet om läroplanstexten varit tydligare.Det är förmodligen inte tillräckligttydligt att uttrycka att skolan skall strä-va efter att erbjuda fysisk aktivitet. Anmärkningsvärt är att de skolor somordnar daglig fysisk aktivitet ändå intenår alla elever. Det är framför allt igrundskolans högre år och i gymnasi-eskolan som elever inte deltar i de fysis-ka aktiviteter som skolan anordnar.Flickor deltar i mindre utsträckning änpojkar. Bland de fysiska aktiviteter som

Av I n g e g e r d E r i c s s o n

Det är skolans uppgift att bidra till att skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet. Men vilkaaktiviteter är det som skapar en lust för rörelse? Är det promenader eller att klättra, gunga, ba-lansera och hoppa? Och hur ser den skolgård ut som bäst stimulerar barns motoriska utveckling?

Pendeln har svängt:

Ökad fysisk aktivitet i skolan


grundskolor erbjuder är promenadervanligast förekommande och myndig-heten beskriver utförligt hur skolor ar-betar med promenerandet. En tänkbarförklaring till varför elever inte deltar iskolans promenader framkommer i enundersökning där elever i år 6 och 9svarar att vandring är en av de aktivite-ter de tycker allra sämst om (Meck-bach, 2005A). Dessutom är elever vidskolor som har den minsta tiden sche-malagd idrottsundervisning mindre fy-siska aktiva än elever som har mer id-rottsundervisning(Meckbach, 2005B).

Ökad kunskapDet finns således ett tydligt behov avökad kunskap om hur fysisk aktivitet iskolan ska organiseras; vilken typ av ak-tivitet skapar ett livslångt intresse förfysisk aktivitet? Förmodligen är svareten kombination av många olika insat-ser. Engströms studier (2005) visar ex-empelvis att de mest aktiva motionsut-övarna finns bland dem som har positi-va erfarenheter av skolans idrottsun-dervisning i kombination med enhögskoleutbildning.

De pågående forskningsprojekt somsyftar till att utvärdera regeringens sats-ning på samverkan mellan skolan ochidrottsrörelsen (RF, 2005) behöverkompletteras med forskning som tyd-ligt belyser vilka effekter olika typer avfysisk aktivitet i skolan får.

Specialpedagogiskt stödSåväl Skolverket som myndigheten lyf-ter fram behovet av att redan på ett ti-digt stadium kunna upptäcka när eleverbehöver särskilt stöd i undervisningen(Sydsvenska Dagbladet, 2005). Viktenav att utveckla effektiva metoder föridentifiering av barn med motorikoch

koncentrationsproblem vid skolstartenframhålls också ofta av idrottslärare, lä-kare och forskare, så att dessa får denhjälp med motoriska och perceptuellasvårigheter de behöver. Dessa synsättförstärks av de resultat som framkom-mit i Bunkefloprojektet, såväl när detgäller motorik och koncentrationsför-måga som skolprestationer. Det finnsalltså goda skäl till att utveckla teknikerför observationer och rutiner vid tid-punkten för barns skolstart.

Skolhälsovårdens rutiner vid skol-starten har kritiserats för bristande kun-skap och resurser. Barn med risk att ut-veckla koncentrationssvårigheter, mo-toriska och/eller kognitiva svårigheterskulle kunna identifieras vid skolstartenmed hjälp av relativt enkla metoder.Flera förslag på hur en undersökning vidskolstarten skulle kunna se ut har pre-senterats men för närvarande finns intekonsensus inom området (Ericsson,2003). Det mätinstrument som använtsför att observera elevers motorik i Bun-kefloprojektet, MUGI observations-schema, skulle kunna fungera som ettpedagogiskt hjälpmedel även i andraskolor. MUGI observationsschema(Ericsson, 1997) är avsett att användasframför allt vid skolstarten av idrotts-och speciallärare i samverkan med Skol-hälsovården. Motorikobservationer börgenomföras rutinmässigt, för att tidigtfånga upp elever i behov av stöd i sinmotoriska utveckling. Motorikobserva-tionerna kan även vara ett komplementvid planeringen av generella pedagogis-ka metoder för alla elever och av special-pedagogiska individuella åtgärdspro-gram för elever i behov av särskilt stöd.

I en studie om elever som behöverspecialpedagogiskt stöd (Myndighetenför skolutveckling, 2005C) framkom-

Uppnår målen Helt Är på god väg Otillräckligt

antal % antal % antal %

Interventionsgrupp 73 48 65 43 14 9

Jämförelsegrupp 30 30 60 61 9 9

Uppnår målen Helt Är på god väg Otillräckligt

antal % antal % antal %

Interventionsgrupp 102 67 47 31 3 2

Jämförelsegrupp 47 48 47 47 5 5

Tabell 2. Resultat på nationella prov i matematik skolår 2 (n=251). Skillnaden mellan interven-tions- och jämförelsegrupp är signifikant (p<0,05).

Tabell 1. Resultat på nationella prov i svenska skolår 2 (n=251). Skillnaden mellan interven-tions- och jämförelsegrupp är signifikant (p<0,05).

mer att andra generationens invandrareutgör den största andelen av de eleversom bedöms behöva mer stöd än vad defår i skolan. Dessutom är det oroandestora grupper barn till arbetare, stude-rande och arbetslösa som inte får sinabehov av särskilt stöd tillfredställda.Skäl som anges är resursbrist, inte barai form av ekonomiska brister utanockså brister i organisation och perso-nalens kompetens.

Exempel på svårigheter som innebäratt elever kan behöva extra stöd i skolanär: Språksvårigheter, uttalad aggressivi-tet och asocialitet, koncentrationsstör-ningar, fysiska funktionshinder, utveck-lingsstörning, brister i socialt samspel,kognitiva svårigheter samt diagnosernadyslexi, ADHD och DAMP. De percep-tuella och motoriska svårigheter somäven elever utan diagnos kan få berörsinte närmare i studien. ”Synliga funk-tionshinder” leder ofta till adekvata åt-gärder medan mindre synliga problem,såsom perceptuella och/eller motoriskabrister, i högre grad blir utan specialpe-dagogiska insatser. Vanligast är att tysta,blyga barn får för lite stöd. De har svårtatt koncentrera sig och beskrivs som ini-tiativsvaga. Men även utagerande, ”brå-kiga” elever kommer ibland i kläm, dåskolan sällan har tid eller möjlighet attpå djupet analysera var roten till elevensbeteende finns att söka, skriver myndig-heten (2005C). Det behövs således merforskning som kan belysa orsaker till attelever får svårigheter i skolan och lärarebehöver ha ökad kunskap om hur elevermed olika förutsättningar kan identifie-ras och stödjas, exempelvis genom mo-torikobservationer och motorisk/per-ceptuell träning.

LärmiljöMyndigheten (2005B) lyfter fram skol-gården som en viktig resurs i arbetetmed att skapa en miljö som främjar lä-randet. Skolorna behöver ha skolgårdarsom stimulerar till fysisk aktivitet ochde bör ses som en resurs för lärande ochutveckling. Samtidigt visar Mårtens-sons (2004) observationer att det finnsbarn som av olika anledningar intekommer med i kamraternas rörelsele-kar utomhus utan drar sig undan ellersöker sig till vuxna i närheten.

Grahn, Mårtensson m.fl (1999) harvisat att barn i förskolor som hade enrelativt naturlig och ”klättervänlig” för-skolegård utvecklade bättre styrka, ba-lans och koncentrationsförmåga än ▼


barn som vistades på mer traditionelltutformade förskolegårdar. Men ävenforskning som visar hur skolgårdar ochskolors närmiljö bör utformas för attstimulera motorisk utveckling och lä-rande behövs. De miljöer som ärsärskilt utsedda till utevistelse för barnkan för vissa barn, enligt Mårtensson(2004), vara enda möjligheten att till-godose existentiella behov av närhet tillnatur och landskap. Regeringens sats-ning på att samordna kunskapsutveck-ling och kunskapsspridning som rörbarns och ungas utemiljöer känns där-för angelägen. Även barns rätt till säkraoch utvecklande miljöer ska behandlas(Neldestam, 2005).

Motorik och lärandeArbetet med ökad fysisk aktivitet i sko-lan bör enligt myndigheten ses som endel av skolans kunskapsuppdrag. Elever,lärare, rektorer och föräldrar uppleveratt effekterna av skolornas arbete meddaglig fysisk aktivitet är att eleverna ärgladare, det är lugnare i klassrummet,det är lättare att koncentrera sig, det so-ciala klimatet är bättre och att elevernaskunskapsutveckling påverkas positivt.

De effekter som så gott som alla (elever,lärare, rektorer och föräldrar) lyfterfram och som också framkommer i ut-värderingar och undersökningar är attfysisk aktivitet under skoldagen gör detlättare för eleverna att koncentrera sigoch att det skapar lugn i klassrummet,vilket många upplever som en bristvarai skolan. Flera nämner också att bar-nen blir gladare. En annan effekt somså gott som samtliga lyfter fram är attdet sociala klimatet mellan elever ochmellan lärare och elever blir bättre. Enförbättrad självkänsla hos elever tasupp av rätt många lärare. En del skoloranger att kränkningar inte längre före-kommer eller har minskat. Några sko-lor säger att de har fått bättre resultatpå nationella prov. Det verkar som omen satsning på daglig fysisk aktivitet iskolan ger en bättre miljö för lärandevilket resulterar i en förbättrad kun-skapsutveckling hos elever (Myndighe-ten för skolutveckling 2005B, s. 17).Forskningsresultat från Bunkeflopro-

jektet (Ericsson, 2003), som även redo-visats i Svensk IdrottsMedicin 4/03,visar att elever som haft utökad fysiskaktivitet och extra motorisk träning iskolan fick bättre resultat på nationellaprov i svenska och matematik (tabell 1och 2) än elever som endast haft skolans

ordinarie idrottsundervisning två lek-tioner per vecka. Skillnaderna mellaninterventions- och jämförelsegrupp ärstatistiskt säkerställda i både svenska ochmatematik (p<0,05). En tolkning är atteleverna fått mer energi och kapacitettill andra kognitiva funktioner i taktmed att grovmotoriska rörelsemönsterförbättrats och automatiserats.

I detta sammanhang måste framhål-las att den motoriska träning som ele-verna i Bunkefloprojektet har är myck-et mer medveten än ett erbjudande omfysisk aktivitet vilket innebär att sk-olämnet idrott och hälsa utökats till trelektioner per vecka, att idrottsföre-ningar leder lekfulla rörelselektionerutifrån grovmotorisk utveckling tvålektioner per vecka och att elever som istrukturerade motorikobservationervisar sig behöva extra motorisk träningfår individuellt anpassad sådan i enmindre grupp under ledning av utbil-dad idrottslärare minst en lektion pervecka. Alla elever har alltså 5-6 schema-lagda rörelselektioner varje vecka.

Syftet med studien var att studeraeventuella påverkanseffekter av utökadfysisk aktivitet och individuellt anpas-sad motorisk träning i skolan när detgäller motorisk status, koncentra-tionsförmåga och skolprestationer.

Ungefär fem procent av alla förskole-barn har svårt för att koncentrera sigsamtidigt som de har motoriska och/

eller perceptuella svårigheter. Omkringtio procent av alla nybörjare i skolan be-döms vara motoriskt osäkra och dettaförsvinner oftast inte av sig själv. Barnmed inlärningssvårigheter i svenska ochmatematik har ofta även sensomotoris-ka brister, som gör att de kan ha svårt attkoncentrera sig och därmed kan äveninlärningsförmågan hämmas (Cratty,1997; Ericsson, 1997; Cantell, 1998;Kadesjö, 2000). Inlärningsproblem harvisat sig vara större bland barn som harbåde koncentrationssvårigheter ochmotoriska brister än bland barn somenbart har koncentrationssvårigheter(Kadesjö & Gillberg, 1999; Tannock &Brown, 2000).

Resultaten från genomförda motori-kobservationer bekräftar studiens förstahypotes att barns grovmotorik (balans-och koordinationsförmåga) förbättrasmed ökad fysisk aktivitet och motoriskträning i skolan. Resultaten visar ocksåett statistiskt säkerställt samband mell-an motorik och koncentrationsförmå-ga. För elever som hade stora motoriskabrister och som fått extra motorisk trä-ning utöver den utökade fysiska aktivi-teten märks tydliga positiva effekter påkoncentrationsförmågan.

Dessa och andra forskningsresultatsom visar effekter av medveten moto-risk träning, exempelvis Hannaford(1997) och Mortensen (1997) tordekunna motivera en tydligare skrivning i

Hur ser den skolgård och närmiljö ut som bäst stimulerar barns motoriska utveckling? Kan"klättervänliga" skolgårdar påverka elevers styrka, balans och koncentrationsförmåga?


skolans styrdokument, med betoningpå barns motoriska utveckling ochbehov av regelbunden motorisk trä-ning. Om skolan som idag enbart skasträva efter att erbjuda fysisk aktivitetkan den goda intentionen komma attse väldigt olika ut från skola till skola,både i kvalitet och omfattning. För ettenskilt barn kan detta få avgörandekonsekvenser för såväl trivsel som kun-skapsutveckling.

Promenader och ”Vandrande skol-buss” (Nilsson, 2000) är naturligtvisbättre för ett barns motoriska utveck-ling än att bli skjutsad i bil (Ericsson,2005A; 2005B). Men sannolikt behövsen mer medveten motorisk träning föratt åstadkomma effekter även på andrafunktioner än de rent motoriska. Fram-för allt behövs kontrollerade vetenskap-liga studier för att kunna dra generellaslutsatser om eventuella effekter av pro-menader på elevers koncentrationsför-måga och kunskapsutveckling.

Värt att notera är att forskarna i detnorska BBO-projektet (Mjaavatn &Gundersen, 2005) inte fann några

samband mellan vare sig fysisk aktivi-tetsnivå eller intensiteten på den fysis-ka aktiviteten och elevernas prestatio-ner i norska och matematik. Inte hellermellan fysisk form, det vill säga aerobkapacitet och elevernas teoretiska pre-stationer fanns några samband. Det varenbart vid motorisk kompetens defann ett samband med skolprestationeri norska och matematik.

Vikiga forskningsfrågorSammanfattningsvis visar denna sum-mariska redogörelse på några av de om-råden där det saknas kunskap och därsåledes mer forskning behövs som kanbelysa vilken betydelse och vilka effek-ter olika typer av fysisk aktivitet i sko-lan får. Viktiga forskningsfrågor är: ■ Hur ser den undervisning ut som

även möter behoven hos dem somännu inte är fysiskt aktiva? Är detpromenader eller är det motoriskaaktiviteter som att gunga, klättra, ba-lansera, hoppa med mera som moti-verar barn och som ger ett livslångtintresse för att vara fysiskt aktiv?

■ Vem/vilka ska leda arbetet? Fritidspe-dagoger, föreningsledare, skolans id-rottslärare eller annan skolpersonal?

■ Vilken kunskap och utbildning be-hövs för att ansvara för elevers fysiskaaktivitet i skolan? Vad behövs för attkunna leda motorisk träning för ele-ver som har motoriska brister ochandra funktionshinder?

■ Hur och när bör motorikobservatio-ner organiseras och genomföras.

■ Hur ser relationer mellan motorikoch självförtroende ut?

■ Hur ser den skolgård och närmiljö utsom bäst stimulerar barns motoriskautveckling? Kan "klättervänliga"skolgårdar påverka elevers styrka, ba-lans och koncentrationsförmåga?

Mer information om effekter av moto-rikobservationer och motorisk träningi Bunkefloprojektet finns påwww.mugi.se och på www.bunkeflomodellen.com.

(Fullständig referenslista återfinns påwww.svenskidrottsmedicin.org)

Valfrihet och rörelseglädje är nyckelordi Bunkefloprojektet och tyngdpunktenligger på att eleverna ska känna glädje ide olika fysiska aktiviteterna. På Ängs-lättskolan och Sundsbroskolan fortsät-ter arbetet med Bunkefloprojektet.

– Det är roligt att se eleverna. Jag kanbara öppna till idrottshallen och eftertre minuter är alla elever igång mednågon aktivitet utan att jag säger något.De är så inskolade på rörelse, sägerLinda Liljedahl som arbetar somhälsopromotor på Sundsbroskolan.

Projektklasserna på Ängslättskolanoch Sundsbroskolan går numer iårskurs sex, sju och åtta och har sin van-liga skolidrott två gånger i veckan. Tregånger i veckan har de så kallade Bun-keflo-lektioner då de är ombytta ochhar fysisk aktivitet.

Allt eftersom eleverna blir äldre änd-

ras förutsättningarna. I det fortsatta ar-betet på skolorna kommer de att arbetamed ledarskapsprofiler där de äldre ele-verna från årskurs sex och uppåt får gåvidare och också lära sig att leda aktivi-teter. Tanken är att elever i årskurs åttaoch nio i sedan ska kunna vara behjälp-liga vid friluftsdagar och liknande samtkunna vara med i skolidrottsföreningenoch leda de yngre barnen.

De motorikstudier som utförts inomramen för Bunkefloprojektet har iden-tifierat elever med motoriska brister.Dessa elever har sedan fått grovmoto-risk träning som gett mycket goda re-sultat.

– Det är en tydlig skillnad mellan ele-verna projektklasserna jämfört med öv-riga elever. De elever som haft grovmo-torisk träning är trygga, de har en storövningsbank och de är nyfikna på att

prova en ny aktivitet. Det märks fram-för allt bland tjejer, säger hon.

Trots de positiva resultaten från Bun-kefloprojektet känner Linda Liljedahlännu inte till några andra skolor somhar lika mycket fysisk aktivitet på sche-mat där kravet är att eleverna ska varaombytta till träningskläder. Men påSundsbroskolan och Ängslättskolanfortsätter arbetet i samma spår.

Nästa år kommer samtliga elever iårskurserna ett till nio på att ha fysiskaktivitet varje dag. Det rör sig samman-lagt om omkring 1 000 elever men detfinns gott om utrymme för alla att varaaktiva.

– Vi har en oändlig uppsjö av olikaaktiviteter och tillgång till en stor id-rottshall och en inomhusfotbollsarenamed konstgräs så vi har stora ytor attjobba på, berättar Linda Liljedahl.

Fortsatt fart i Bunkefloprojektet


Samhället genomgår ständigt föränd-ringar. Tekniska innovationer löserproblem men skapar också nya behovoch vanor i vardagen. Eftersom fotbollär en del av samhället, påverkas ävendess förutsättningar i takt med att sam-hället förändras. Fotbollen har en starkidrottslig tradition och spelets grunderhar på flera punkter inte ändrats påöver hundra år.

Ett av de områden som genomgårförändring är underlaget som fotbollspelas på. Konstgräs som ett alternativtill naturgräs blir allt vanligare. Valet avkonstgräs har blivit en kontroversiellfråga eftersom en del spelare och lag fö-redrar naturgräs framför konstgräs.

UEFA:s president Lennart Johans-son tror att de flesta EM och VM-kval-matcher inom tio år spelas på konstgräs(Laul 2002). Han säger vidare attkonstgräs istället för naturgräs minskardriftkostnaderna betydligt för bådeklubbarna och UEFA.

Sveriges förbundskapten Lars Lager-bäck (2004), menar att svenska fotbolls-spelare måste ges möjlighet till att spelaåret om för att vi skall kunna närma ossden sydeuropeiska fotbollen vad gällerfotbollsteknisk kompetens. Han serkonstgräset som Sveriges enda chans

eftersom den förbättrade kvaliteten påfotbollsplanerna skulle ge en störresportslig rättvisa, speciellt under vår-och höstmånaderna.

SyfteDenna studie syftar till att beskriva hursvenska elitfotbollspelare på herrsidanupplever spel på den tredje generatio-nens konstgräs. Beskrivningen kon-centreras till två områden: Hur manupplever att spelet förändras och hurman upplever risken för skada.

Ett underlag i förändring Enligt UEFA är den tredje generatio-nens konstgräs egenskaper praktiskttaget identiska med naturgräs. UEFAhar ställt upp fotbollsmässiga och tek-niska krav på konstgräsets egenskaper.UEFA (2002) skriver att även om…bollstudsen kan variera betydligt på enplan med naturgräs (hård yta, våt ellervattensjuk plan osv.) får detta inte varafallet på konstgräs som är tillverkat ochinstallerat enligt den här handboken.(s.28). Av UEFA:s konstgräsmanualkan man utläsa att förbundet vill ha ettunderlag som är konstant oavsett kli-matiska skillnader. Man vill främja nyfotbollsutrustning och verka för att denya produkterna inte skiljer sig från degamla och bekanta.

Vid en idrotts- och anläggningsmäs-sa i Göteborg, november 2004, disku-terades den tredje generationens konst-

gräs som ett naturligt underlag vid fot-bollsspel. UEFA:s VD Lars-ChristerOlsson var på plats och redogjorde förUEFA:s tankar kring ämnesområdet. Ihans framställning kunde man urskiljaståndpunkten att en bra naturgräsplanalltid var bättre än en plan med tredjegenerationens konstgräs. Vidare sadehan att spel på den tredje generationenskonstgräs förändrar spelet, det blirsnabbare och mer tekniskt samt medannorlunda glidtacklingar (Olsson,2004). På samma mässa svarade Svens-ka fotbollsförbundets konstgräsexpertRonni Lundqvist, som också sitter medi UEFA Artificial Turf Panel, på frågorsom gällde den tredje generationenskonstgräs. Han hävdade att det inte ärnågon skillnad tekniskt, tempomässigteller i närkampsdueller jämfört mednaturgräs. Detta grundades på Svenskafotbollsförbundets videobaserade stu-die av Björn Ekblom. Ekbloms studievisar på inga större skillnader när detgäller de ovan nämnda faktorerna(Lundqvist, 2004).

Teoretisk bakgrundStudiens teoretiska utgångspunkter ba-seras på två modeller. Den första mo-dellen, som är skapad utifrån Jagacinski(2003) och Smith & Wrisberg (2004)berör det perceptionella området, visarhur människor genom sina sinnen tarin och bearbetar information för att ut-föra en handling. Eftersom den tredje

Konstgräs ett alltvanligare alternativ

Trots fotbollsspelarnas tveksamhet

Enligt UEFA är den tredje generationens konstgräs egenskaper i stort sett identiskamed naturgräs. Trots det upplever många fotbollsspelare att det tar tid att vänja sigvid spel på konstgräs och en stor andel spelare upplever en större rädsla för skador.

Fredrik Johansson och Pascal Rotter Nilsson ar-betar vid Idrottshögskolan Göteborgs [email protected]@home.se

Av F r e d r i k J o h a n s s o n o c h P a s c a l R o t t e r N i l s s o n

▼


generationens konstgräs är ett artifici-ellt underlag, skiljer sig det från natur-ligt gräs och detta kan medföra föränd-ringar på det perceptionella området.Denna modell används för att se omtredje generationens konstgräs ställerförändrade krav på fotbollspelarensperceptionella förmåga.

Den andra modellen, av Andersen(1988) beskriver hur risken för skadakan bli högre på grund av psykologiskaaspekter såsom stress, rädsla och oro.Denna modell handlar om förhållan-det mellan stress och skada och an-vänds i denna studie för att belysa ska-derisken på tredje generationens konst-gräs utifrån en ny aspekt.

MetodVi har använt oss av deduktion. Dessu-tom har vi sedan applicerat de två mo-dellerna på det valda forskningsområ-det. Teorierna bakom modellerna har isymbios med forskningsområdet ska-pat grunden till våra frågeställningar.En teori innehåller vanligen förenk-lingar och idealiseringar och måste där-för översättas till verkliga förhållanden(Wallèn, 1993).

Vi beslutade oss för att välja enkätersom mätinstrument för att samla indata. Vi valde även att komplettera en-kätundersökningen med åtta styckendjupintervjuer för att få större djup ochförståelse bakom enkätsvaren.

En pilotstudie av enkätundersök-ningen genomfördes med ett allsvensktfotbollslag. För att få en representativgrupp för vår studie så valde vi fyrastycken herrelitfotbollsklubbars repre-sentationslag. Ett medvetet val gjordesnär vi tog ut två lag som tränar och spe-lar sina hemmamatcher på konstgräs,

samt två lag som bara spelar vissa bor-tamatcher på konstgräs och resterandepå naturgräs. Vi har valt att benämnadem som konstgräsgruppen och natur-gräsgruppen för att på ett enkelt sättskilja grupperna åt.

Det som styrde valet av intervjuob-jekt var att vi ville ha två spelare frånvarje lagdel. Vi valde ut en samling medblandad ålder och som spelade på olikapositioner.

ResultatRädsla för skadaVid spel på tredje generationens konst-gräs upplever 61 procent av undersök-ningsgruppen en större rädsla förskada. Av konstgräsgruppen sade 43procent av spelarna att de är rädda föratt skadas. Spelarna i de lag som spelarmestadels på naturgräs hade en högreandel som var oroliga, hela 74 procentkänner rädsla för skada.

I matchsituationer på tredje genera-tionens konstgräs upplever 35 procenten ökad frustration. Av de spelare somspelar sina hemmamatcher på det arti-ficiella underlaget upplevde 17 procenten ökad frustration. Av dem som spelarpå naturgräs, upplevde hälften en ökadfrustration.

Att spel på tredje generationenskonstgräs ger negativa tankar är någotsom 45 procent av spelarna instämde i.Även här ser man klara differenser mel-lan grupperna. Hela 64 procent av demsom spelar på naturgräs upplever nega-tiva tankar. I den andra gruppen för-håller det sig så att 21 procent uppleveratt de får negativa tankar. Drygt hälf-ten, 54 procent, av undersöknings-gruppen upplever inga negativa tankar.

Dagen efter match upplever spelare

att man har ont i ryggen, knäna, ljums-kar och fotlederna. Dessa skadebesvärkan enligt modellen bottna i rädsla ochökad stressrespons. En intressantaspekt är att om man skiftar mellan na-turgräs och den tredje generationenskonstgräs upplever spelarna att krop-pen tar mer stryk. Ett bevis på detta äratt lagen i konstgräsgruppen väljer attinför en bortamatch ändå träna påtredje generationens konstgräs efter-som för många byten av underlag sliterpå kroppen.

Ett annorlunda spelNär man ser hur hela undersöknings-gruppen har svarat på vad de uppfattarär utmärkande för den tredje genera-tionens konstgräs utföll följande resul-tat som redovisas i ett diagram.

Mot ovanstående resultat är detkanske inte anmärkningsvärt att natur-gräsgruppen upplever bollstudsen merolikartad (49 procent), men det finnsspelare i denna grupp som upplever attbollstudsen är mer likartad (8 procent).Vad det gäller konstgräsgruppen är för-hållandet helt omvänt. Närmare hälftenupplever en mer likartad bollstuds gen-temot de 13 procent som upplever enmer olikartad studs. I match och trä-ningssituationer upplever nio av tio attdet finns skillnader mellan tredje gene-rationens konstgräs och naturgräs. Härser man inga stora skillnader mellan na-turgräsgruppen och konstgräsgruppen.

En skillnad som undersöknings-gruppen framhäver är att bollen ochspelet går fortare, att studsen blir svåroch att planen blir svårsprungen. Detartificiella underlaget upplevs stum-mare att springa på, liksom att det skil-jer sig vid vändningar, stopp och rikt-

I vår studie har vi frågat manliga elitfotbollsspelare hur de upplever att spelet förändras på konstgräset.


ningsförändringar. En intressant syn-punkt som kommer fram är att det ärsvårt att komma under bollen vid till-slaget och det är svårt att speladjupledsbollar. Spelare upplever att demåste slå bollen på spelaren och inteframför.

Hela 86 procent upplever att tredjegenerationens konstgräs ändrar bete-ende när det har regnat och är blött,medan 13 procent inte upplever dennaskillnad. Spelarna beskriver föränd-ringen som att bollen rullar fortare, gli-der mer, sticker och rinner iväg. Deskriver att det blir sämre fäste, mindrefriktion i underlaget. Studsen blirflackare och snabbare.

På frågan om spelarna upplever attett lag som alltid tränar och spelar mat-cher på tredje generationens konstgräsgynnas av underlaget i avgörandematchsituationer, framkom att 68procent upplever att lagen gynnas.Man kan utläsa att det är vana vid, er-farenhet av och kontinuitet på det arti-ficiella underlaget som gör att man lärsig, och blir mer van vid hur bollstud-sen, bollbanans och bollens beteendeär. En spelare drar likheten med attvara bra på olika underlag i tennis, dvs.grusspecialister, grässpecialister etc.En annan spelare upplever även attlöptekniken förändras på tredje gene-rationens konstgräs och att det kangynna laget.

När det gäller urvalsgruppens ackli-matisering till tredje generationenskonstgräs förhåller det sig så, att 71procent upplevde att det tar tid vänjasig vid spel på underlaget, medan 28procent inte upplevde att det tar tid attvänja sig. Spelarna i konstgräsgruppenhar en splittrad upplevelse när det gäl-ler bollens beteende och tekniska fel påtredje generationens konstgräs vilketkan ha att göra med hur planen har be-handlats. Spelare hänvisade till attskötseln av planen var av avgörandebetydelse för planens egenskaper.Särskilt uttryckte spelare ur konstgräs-gruppen att de såg dessa skillnader frånträning till träning och match tillmatch.

DiskussionUEFA:s slogan lyder ”vi värnar om fot-bollen”. Traditionens makt inom fot-bollen är stor, spelets grunder har inteförändrats på över hundra år. UEFA ar-betar för att utveckla fotbollen, menvill att fotbollsspelet inte förändras i sin

grund utan bevarar den tradition dethar (UEFA, 2002).

Vi kan med stöd av vår studie hävdaatt spelarna uppfattar att vid spel påkonstgräs förändras de perceptionellaförhållandena. Vår studie visar att spe-larna uppfattar att spelet går både for-tare och långsammare, vilket kan före-falla motsägande. Studien visar att manuppfattar att bollen går fortare ochsticker iväg, men också att vid behand-ling av bollen måste spelaren vara extraobservant eftersom bollen småstudsar,vilket medför att behandlingen av bol-len tar längre tid.

För att kunna upprätthålla kvalitetoch konstant beteende från match tillmatch krävs förutom underhåll någonform av skydd från nederbörd eller eninomhusanläggning. Endast då tror viatt man kan utnyttja konstgräsets kon-stanta egenskaper med hjälp av tempo-ral och spatial anticipation. När under-lagets egenskaper är konstant vid varjetillfälle man spelar på det, ges möjlig-het till inlärning och möjlighet till attförutse händelseförlopp. Om man harförmågan att kunna förutse händelse-förlopp kan man förprogrammera rö-relser och därmed få ett tidsmässigtövertag gentemot sin motståndare(Williams et al., 1999).

Den långsiktiga effekten kommer iframtiden att påverka matchsitua-tioner, resultat och spelets beskaffen-het. Spelare som från sin barndom spe-lat på konstgräs kommer i framtidenvara de som har störst möjlighet att an-vända sig av anticipation och därige-nom förutse händelseförlopp och för-bereda rörelser. Om man i framtidenspelar på både naturgräs och konstgräs,tror vi att det kommer utvecklas konst-gräs- och naturgrässpecialister påsamma sätt som det finns grus, gräs-och hardcourtspecialister inom världs-tennisen (Gallwey, 1974; Ward et al.,2002).

Att så hög andel av de som spelar påtredje generationens konstgräs i stortsett varje dag upplever en ökad rädslaför skada är anmärkningsvärt. Dennarädsla bottnar i att många spelare upp-ger att det är stelare och stummare attspringa på den tredje generationenskonstgräs.

Vår hypotes är att om spelaren inteär förtrogen med underlaget och därtillupplever rädsla för skada, genererardetta en ökad samtidig anspänning iagonist- och antagonistmuskelgrup-

perna. Enligt modellen kan dennamuskelspänning leda till uttröttning,minskad rörlighet, koordinationssvå-righeter och muskelineffektivitet. Stu-dien har lyckats påvisa att de skadorsom spelarna upplever sig drabbas avstämmer med modellens prediktion avvilka typ skador det gäller (Andersen,1988). Detta tror vi kan vara en för-klaring till de skadebesvär som spelareupplever efter matcher på den tredjegenerationens konstgräs och vid fre-kventa byten av underlag.

Det är denna rädsla som enligt mo-dellen för stress och skada ger en ökadskaderisk. Framförallt för de som ärvana vid naturgräs, men även blandkonstgrässpelarna. De psykologiskauppmärksamhetsmässiga förändring-arna som sker i stressresponsen kan geen ökad muskelspänning och avsmal-nat synfält. Detta kan vara förklarandefaktorer till de besvär som många spela-re upplever.

Det är dock viktigt att låta spelarnakomma fram med sina åsikter och fåförståelse för sina upplevelser. När vilyssnat på spelarna och läst deras svar,upplever vi det som att de inte fåttnågon respons från klubbledning,kommun och förbund. Vi är medvetnaom att eftersom många spelare bär påstarka känslor när det gäller den tredjegenerationens konstgräs, kan detta istor grad färga spelarnas svar.

Utifrån de resultat vi fått fram,anser vi att skillnaderna är för stora föratt man ska tillåta spel på tredje gene-rationens konstgräs vid viktiga och av-görande tävlingsmatcher. Att flera elit-klubbar lägger konstgräsmattor påmatcharenor anser vi vara onödigt.Många som vi träffat inom de klubbarsom har konstgräs är mycket positivatill underlaget men frågan är om de harlyssnat på spelarna. Våra resultat pekarpå att det inte gjort det. Besluten ärinte i första hand förankrade i detsportsliga, utan andra intressen styr.Detta tycker vi är anmärkningsvärt.Skall man driva en utveckling där manvärnar om fotbollen måste man göradet med huvudrollsinnehavaren medsig.

R E F E R E N S E R

(Fullständig referenslista återfinns på www.svenskidrottsmedicin.org)

Koppjärk Rehabi Rättviktestar sina patienter på Monark.Södersjukhuset i Stockholm gör likadant. Hur testar ni?

PS. Vi har tagit fram en ny testcykel, Monark 928 E Pro VO2. Läs mer om den på www.monarkexercise.se


Det är välbekant för de flesta att ett fy-siskt aktivt liv är av värde för hälsa ochvälbefinnande hos den enskilde. Trotsdetta är det många som inte är aktiva påen hälsosam nivå. Försök att främja fy-sisk aktivitet i befolkningen har gjortssåväl i Sverige som internationellt, därett svenskt exempel är ”Sätt Sverige irörelse”. Gjorda försök förefaller, i denmån de har utvärderats, ha haft begrän-sad effekt, åtmnstone på sikt. De hartill en början varit relativt framgångsri-ka, men när försöken avslutats återgåroftast individerna till sina gamla vanor(1).

Nya metoder för att angripa proble-met med den relativa inaktivitetenmåste därför prövas. Närmiljön ochhur den inverkar på vår aktivitet harhärvidlag tilldragit sig uppmärksam-het. Det handlar då om den ekologiskamodellen (2). Den ekologiska model-len sammanfogar olika kategorier avfaktorer som påverkar beteendet.Bland dessa finns såväl individuellafaktorer, som social miljö och fysiskmiljö (Figur 1). Individuella faktorerbestår bland annat av individens attity-der till och kunskap om fysisk aktivitet.Social miljö kan bland annat vara soci-

oekonomisk status och kamratstöd.Fysisk miljö är den omgivande närmil-jön som bostadsområden, arbetsplatseroch andra miljöer där människorvistas. Dessa tre olika grupper inverkarvar och en för sig på graden och artenav fysisk aktivitet, men de påverkarockså varandra. En av grundtankarna iden ekologiska modellen, då dentillämpas i interventioner, är att den fy-siska närmiljön skall förändras för att isin tur kunna förändra beteendet. Enförändring i den fysiska närmiljön ärett brett angrepssätt som når många,kanske alla i befolkningen och inte baravissa individer. Därmed kan en föränd-ring i den fysiska närmiljön få stor häl-soeffekt i befolkningen. Även om denfysiska närmiljön är intressant ur ett te-oretisk perspektiv finns det få studiersom undersökt sambandet mellan fy-sisk aktivitet och fysisk närmiljö. I enlitteratursammanställning av Humpeloch medarbetare redovisar man till-gänglig forskning inom området fysiskaktivitet och fysisk närmiljö (3). Denvisar att det tycks vara tre återkomman-de särdrag i närmiljön som är positivtassocierade med fysisk aktivitet, nämli-gen tillgänglighet, en estetisk tilltalan-de närmiljö och en närmiljö som bju-der på möjligheter till fysiskt aktivitet.Ingen av de redovisade studierna kom-mer från Sverige.

Ett dilemma har varit att graden ocharten av aktivitet i befolkningen har

varit svår att mäta, eftersom metoderför att kartlägga den fysiska aktiviteteni befolkningen har saknats. Detta göratt strategier och främjandeinsatserstått på osäker grund, och att möjlighe-terna att utvärdera gjorda insatser intekunnat göras på ett adekvat sätt.

Avsaknaden av relevanta mätmeto-der gjorde att en grupp experter frånhela världen, i vilken vår grupp på Ka-rolinska Institutet också ingick, ut-vecklade ett frågeformulär som syftadetill att mäta total fysisk aktivitet. Grup-pens arbete resulterade i The Interna-tional Physical Activity Questionnaire(IPAQ) (4). IPAQ efterfrågar de senas-te sju dagarnas samlade hälsofrämjan-de fysiska aktivitet i fyra domäner; ihemmet, under transporter, under ar-bete och på fritiden. Vidare delar IPAQin den fysiska aktiviteten i tre intensite-ter; högintensiv och medelhögt inten-siv samt promenader. IPAQ finns i tvåolika versioner, en lång och en kort.Den långa versionen efterfrågar fysiskaktivitet i alla domäner var för sig ochär avsedd att användas i forskningssyf-te. Den korta versionen är utveckladför att nationella myndigheter och or-ganisationer skall kunna klarlägga, ochfölja utvecklingen av, graden och artenav befolkningens aktivitet. IPAQ harvisat sig motsvara förväntningarna (5),och används nu över hela världen ipraktiskt taget alla internationella stu-dier.

Närmiljö och fysisk aktivitet

Patrick Bergman, Maria Hagströmer och Mi-chael Sjöström arbetar vid Karolinska Instutu-tet, Institutionen för biovetenskaper och nutri-tion, enheten för preventiv näringslära.Kontakt: [email protected]

Av P a t r i c k B e r g m a n , M a r i a H a g s t r ö m e r o c h M i c h a e l S j ö s t r ö m

En tilltalande närmiljö som bjuder på möjligheter till motion främjar fysisk aktiviet.Grönområden och parker blir därmed viktiga för människors hälsa.


The International PrevalenceStudy (IPS)För att prova den korta versionen avIPAQ i full skala genomfördes the In-ternational Prevalence Study (IPS) i etttjugotal länder. Med denna studie harvi för första gången fått bra informa-tion över befolkningens totala aktivitetär och hur aktiviteten är fördelad. Där-med har en av förutsättningarna förupplägg och genomförande av effekti-va främjandestrategier skapats. När-miljöns inverkan på den fysiska aktivi-teten har därmed blivit möjlig att be-skriva och analysera. Exempel på dettalämnas här, genom att data ur densvenska IPS-studien lyfts fram.

Till IPS framtogs en modul somavser mäter upplevelsen av närmiljön(5). Totalt 15 påståenden om närmil-jön formulerades. Dessa besvarades via

en fyragradig skala (instämmer helt-in-stämmer inte alls). Närmiljön avgrän-sades som 10 till 15 minuters prome-nad från hemmet. Miljömodulen harnu testats och visat sig ha god reliabili-tet (6). Utöver IPAQ och miljömodu-len finns även en del som efterfrågadedemografiska faktorer såsom kön,ålder, inkomst och utbildning.

IPS-enkäten skickades ut till 2500personer mellan 18-74 år över hela Sve-rige. Personerna var slumpässigt utval-da ur det statliga personadressregistret.Av dessa besvarade 1470 personer en-käten, 53 procent var kvinnor. Medel-åldern var 46 år. Insamlade data ladesin i en databas för närmare analys. Föratt undvika problem med så kalladmultikollinearitet i den fortsatta analy-sen, det vill säga att miljövariablernasamvarierar med varandra och tar ut

varandras individuella effekter på fy-sisk aktivitet, gjordes en faktoranalyspå miljöfrågorna.

Faktoranalysen resulterade i att de15 ursprungliga frågorna reduceradestill fyra faktorer. För att testa hur dessafyra nya faktorer, det vill säga grad avurbanisering, trafikintensitet, möjlig-heter och estetik samt brottslighet, på-verkade graden av fysisk aktivitet gjor-des en regressionsanalys.

Regressionsanalysen visade att,sedan effekterna av kön, ålder, BMI, år-sinkomst och utbildning hade tagitsbort, faktorerna brottslighet och trafik-intensitet inte påverkade graden fysiskaktivitet (Tabell 1). För de som bodde ien mer urbaniserad miljö minskadesannolikheten att uppnå fysisk aktivitetpå en hälsofrämjande nivå jämfört medde som bodde i en mindre urbaniseradmiljö (oddskvot: 0,77; 95 % konfidens-intervall 0,61-0,83, p<0,001). Där-emot för de som upplevde att de boddei ett estetiskt tilltalande område ochsom bjöd på möjligheter till motion,ökade också sannolikheten för att de varaktiva på en hälsofrämjande nivå(oddskvot: 1,20; 95 % konfidensinter-vall 1,04-1,41, p<0,05).

Detta är den första studien i Sverigesom rapporterar samband mellan totalfysisk aktivitet och närmiljö. Nästa stegär att identifiera faktorer i närmiljönsom antingen ökar eller minskar gradenav aktivitet. Dessa studier går in mer idjupet och med tanke på att fysisk akti-vitet kan ske inom olika domäner börockså framtida studier undersöka omolika faktorer verkar olika beroende på ivilket sammanhang de finns i. Till ex-empel så behöver de miljöfaktorer somverkar positivt eller negativt för aktivtransport till och från arbete eller skolainte vara desamma som de som kan ledatill motion på fritiden.

Figur 1. Skematisk bild över den ekologiskamodellen i vilken olika faktorer påverkar varandramen också fysiskaktivitet. Pilarnas storlek har inget med assosiationen att göra.

Tabell 1. Resultat från regressionsanalys. De visar att graden av urbanisering tycks vara negativtassosierat med fysisk aktivitet, och att möjligheter och estetik var positivt associerat till fy-sisk aktivtet.

Oddskvot(95 % KI)

MiljöfaktorerGrad av urbanisering 0.72 (0.61, 0.83)***Trafikintensitet 0.97 (0.84, 1.13)Möjligheter och estetik 1.20 (1.04, 1.41)*Kriminalitet 0.99 (0.84, 1.17)

*** p<0.001; * p<0.05

RättelseEffekter av styrketräning påskelettmuskulaturnenav Björn Alkner.

I Björn Alkners artikel i förra numretsaknades en figur som skulle ha visatatt bevarande av muskelmassa intenödvändigtvis leder till bibehållenmuskelstyrka. Hänvisningen tillfigur 3 var missvisande. Vi beklagardetta och publicerar artikeln i sinhelhet på vår hemsida.


I boken Barn- Bevegelse-Oppvekst redogör författarna PerEgil Mjaavatn och Kari Aasen Gundersen för ett omfattandeforskningsprojekt om betydelsen av fysisk aktivitet för barnsfysiska, motoriska, sociala och kognitiva utveckling. Ett urvalbarn i Kristiansand har följts från första till fjärde klass ochmånga sidor av barnens liv och deras familjers vardag har stu-derats. Författarna belyser betydelsen av fysisk aktivitet urflera aspekter och redogör för riskfaktorer på ett ödmjukt ochsakligt sätt, utan alltför många pekpinnar. Presentationen ären väl avvägd blandning av vetenskaplig rapport och populär-vetenskaplig publikation, vilket gör den läsvärd för en bredallmänhet. Såväl omslag som bokens fina rörelsebilder i färglockar till läsning.

Projektet Barn- Bevegelse-Oppvekst (BBO) hade två hu-vudmål:1. Att utveckla och pröva en modell för fysisk aktivitet i åk

1till 4 och undersöka om interventionen skulle ge någonmätbar effekt på barns fysiska, sociala och kognitiva ut-veckling.

2. Att studera effekten av fysisk aktivitet bland ett urval avbarn från det att de började första klass tills de fullföljdefjärde klass (6-9 år) med användning av ett brett spektrumav mätinstrument- och metoder.

Ungefär 100 barn och deras familjer följdes i fyra år, hälftentillhörde försöksskolan där aktivitetsmodellen utprövadesoch hälften fanns på två kontrollskolor.

Studiens resultat visar inga stora skillnader mellan barnenvid försöksskolan och barnen vid kontrollskolorna när detgäller aktivitetsnivå och utveckling. Men eleverna vid försöks-skolan är i större grad engagerade i organiserad idrott och haren högre andel intensiv fysisk aktivitet i sitt aktivitetsmönsterän de andra eleverna.

Viktigt med lärarutbildningFörfattarna anser att man måste vara mycket medveten omkvalitén på aktiviteten, när det gäller ökad fysisk aktivitet igrundskolan och att det är viktigt att lärare och fritidsperso-nal genom utbildning får kunskap och erfarenheter som ledertill en mer medveten planering av fysisk aktivitet. Skolans

uteområden måste upprustas och inspirera till fysisk aktiv lek. Studien visar att föräldrarnas utbildning, särskilt moderns,

har betydelse för familjens livsstil. Familjer där modern har enhögre utbildningsnivå verkar ha en sundare livsstil än familjerdär modern inte har utbildning på högre nivå. Dessutom ärsambandet mellan motorisk kompetens och matematiksärskilt starkt bland barn till föräldrar utan högre utbildning

Anmärkningsvärda resultat från BBO-projektet är att denyngsta föräldragruppen (under 35 år) genomgående hade denminst sunda livsstilen. De hade högst BMI-värde, de rörde sigminst, var minst aktiva på semestern, rökte mest och hade ensämre kosthållning. De yngsta föräldrarna var också minst ute iskog och mark med familjen och deras barn var mindre intres-serade av sådana aktiviteter än barn till äldre föräldrar.

Motoriktest och resultatBarnen i BBO-projektet blev testade motoriskt med Körper-koordinations-test für Kinder och Allgemeiner Sportmotori-scher Test. Resultaten visar starka indikationer på att dagensbarn har en sämre motorisk kompetens än för några år sedan.De motoriskt skickliga barnen hade fler vänner i klassen än demotoriskt svaga barnen. De var mer önskade som lekkamra-ter och även som samarbetspartner på lektionerna. De barnsom var mest fysiskt aktiva var mer populära och hade flervänner än de som var mindre fysiskt aktiva. Men när det gäl-ler popularitet var motorisk kompetens överordnad fysisk ak-tivitetsnivå, de barn som hade bäst motorik var mest populä-ra, oavsett aktivitetsnivå. Författarnas slutsats är att det är braatt vara fysiskt aktiv, men allra bäst är det om man också haren god motorisk kompetens. Förvånande nog visade resulta-ten att de elever som tränade idrott inte hade bättre grovmo-torisk kompetens än de som inte tränade i en idrottsförening.En fråga man ställer sig är hur den träning såg ut som inteockså stimulerande grovmotorisk kompetens, bland annatbalans- och koordinationsförmåga.

De motorisk säkra eleverna i BBO-projektet hade ocksåbättre självförtroende än de motoriskt osäkra eleverna och dehade dessutom bättre resultat på test i matematik och norska.Värt att notera är att forskarna inte fann några samband mel-

Barn-Bevegelse-Oppvekst Betydningen av fysisk aktivitet forsmåskolebarns fysiske, motoriske,sosiale og kognitive utvikling.Oslo: Akilles.

Mjaavatn, P. E. & Gundersen, K.A. (2005)

Barn, rörelse och uppväxt


lan vare sig fysisk aktivitetsnivå eller intensiteten på den fysis-ka aktiviteten och elevernas prestationer i norska och mate-matik. Inte heller mellan fysisk form, det vill säga aerob kapa-citet och elevernas teoretiska prestationer fanns några sam-band. Det var enbart vid motorisk kompetens de fann ettsamband med skolprestationer i norska och matematik.

Mjaavatn och Gundersen skriver vidare att en grupp elevermed svag motorisk kompetens i Bunkefloprojektet valdes utoch jämfördes med en kontrollgrupp. Men det var inte baraen mindre grupp elever som fick extra motorisk träning somhade signifikant bättre resultat på nationella prov i svenskaoch matematik. Undersökningen var ju en totalundersök-ning där Ängslättskolans alla elever i åk 1-2 fick daglig fysiskaktivitet och sedan jämfördes med en årskull som endast haftskolans ordinarie idrottsundervisning två lektioner per vecka(n=251). För att tydliggöra dessa resultat redovisas ett par ex-empel i tabell 1 och 2 (se sidan 27).

Svårigheter att mäta rättFörfattarnas slutsats att ”man måste vara mycket medvetenom kvalitén på aktiviteten, när det gäller ökad fysisk aktiviteti grundskolan” indikerar att kvalitén på interventionen iBBO-projektet kanske inte var optimal för att kunna utvär-dera och studera eventuella effekter på barns fysiska, socialaoch kognitiva utveckling. Någonting som saknas i resultatre-dovisningen är bland annat jämförelser mellan försöks- ochkontrollskolor. Ännu mer nyfiken blir jag som läsare på att fåreda på hur modellen för en aktiv skolvardag i åk 1-4 såg ut.Vilka aktiviteter hade barnen på försöksskolan? Vem/vilkaledde aktiviteterna och vilken utbildning hade ledarna? Hur

ofta och hur länge, med andra ord vilken omfattning hade ak-tiviteterna? Vad skulle barnen lära sig och fanns det möjlighetatt få extra stöd? Betonades det att barnen skulle automatise-ra grovmotoriska grundrörelser?

Barnens idrottsdeltagande redovisas i form av en tabellmed andel i procent som deltar i organiserad idrott. Men detframgår inte vad det innebär för mängden fysisk aktivitet, detvill säga hur ofta och hur länge de är fysiskt aktiva per gång.Andelen yngre barn som är med i organiserad idrott har ökatsedan 6-åringar fick börja skolan. Här kan man fundera överom den så kallade barnifieringen, det vill säga organiserad trä-ning och tävlingsverksamhet i allt yngre åldrar fått hjälp påtraven genom att skolstart vid sex års ålder införts. Intressantatt undersöka vore också i vad mån förskolepedagogiken fåttplats i skolan eller om trenden är den motsatta, alltså att sko-lans pedagogik krupit allt längre ner i åldrar och till och mednu förekommer i förskolan.

När det gäller hur fysiskt aktiva barnen i BBO-projektet ärkonstateras att de flesta är ganska aktiva, men ändå har 18 av74 elever (24 procent) en låg fysisk aktivitetsnivå i fjärde klass.Aktivitetsnivån har mätts bland annat med accelerometersom registrerat antal tyngdpunktsförflyttningar under fyradagar. Författarna redogör för svårigheterna med denna typav mätningar: En accelerometer kan inte registrera cyklingoch simning och endast 21 barn har godkända registreringarför alla fyra åren. Så det är väl tveksamt om resultaten kansägas ge en rättvis bild av barnens samlade fysiska aktivitet.Författarna drar ändå slutsatsen att barn måste få allsidiga rö-relseerfarenheter och de måste utmanas till mer intensiv fysiskaktivitet som ger markerad pulsökning.

Aktuellt och angeläget ämneSammanfattningsvis kan sägas att boken behandlar ett högak-tuellt och angeläget ämne. Den är välskriven och innehåller in-tressant läsning. Men det känns som om författarnas ambitionatt skriva läsarvänligt ibland blir på bekostnad av tydlighet ochstruktur. Blandningen av teorier, datainsamling, tidigareforskning, metod och resultatredovisning känns emellanåtnågot rörig. Om metod och resultat hade redovisats mer sam-lat hade intrycket troligen blivit mer överskådligt.

De viktiga resultaten som framkommer i BBO-projektetvisar att barns aktivitetsnivå hämmas i det moderna samhälletoch att detta får konsekvenser för deras liv och utveckling.Mjaavatn och Gundersen konkluderar att det är en utmaningför idrotten, förskolan och skolan att hindra denna utveck-ling och att få med familjerna i arbetet att skapa en sundarelivsstil för barn och unga. Dessa slutsatser finns all anledningför politiker, skolledare, idrottsledare och andra beslutsfatta-re att ta till sig och med kraft påbörja förändringsarbetet.

Referenser:Christiansen, K. & Moser, T. (2002). Sammenheng mellom moto-

risk og språklig-kognitvt funksjonsnivå hos 11/12 åringer. Rap-port nr 2. Østfold: Høgskolen i Østfold.

Ericsson, I. (2003). Motorik, koncentrationsförmåga och skolpre-stationer. (Doktorsavhandling). Malmö: Lärarutbildningen,Malmö högskola.

INGEGERD ERICSSON

Universitetslektor i idrottsvetenskap

FWD

014

7

Nyttgreppvänligtskruvlock

Det miljöcertifi erade läkemedelsföretaget Kundservice 020-35 05 05, fax 08-602 53 03, e-post [email protected]. www.recip.se

Smärtan vid artros kan göra vardagen besvärlig och gör ibland att man avstår från nyttig motion och träning. Men det besvärliga kan bli lättare. Glucosine är ett läkemedel med glukosaminsulfat som kan lindra symtomen hos patienter med lätt till måttlig artros.

Glucosine tabletter fi nns i burk och kan köpas receptfritt eller förskrivas inom läkemedelsförmånen. Dygnsdosen av Glucosine kan tas som en engångsdos eller fördelat över dagen.

1 tablett 400 mg innehåller 509 mg glukosaminsulfat. Tillgängliga förpackningsstorlekar: 90 st, 180 st.

1 tablett 625 mg innehåller 795 mg glukosaminsulfat. Tillgängliga förpackningsstorlekar: 180 st (ej med krysslock).

Nu fi nns Glucosine dessutom i styrkan 625 mg®

Jämför priset med den glukosaminproduktsom du normalt förskriver/rekommenderar påwww.fass.se

Glucosine ska inte användas av skaldjursallergiker och inte heller av gravida,

ammande eller personer under 18 år.


MAJ 200611-13: HOLLYWOOD, FA, USASports Medicine & FootballIAmerican Orthopaedics Societyof Sports Medicine (AOSSM)Info: Tel: 877 321-3500or 847 292-4900 E-mail: [email protected]

24-27: INNSBRUCK, ÖSTERRIKE12th ESSKA 2000 CongressInfo: www.esska2006.com

31-3 JUNI: DENVER, CO, USA53rd Annual Meeting of theAmerican College of Sports me-dicine (ACSM) Info: www.acsm.org

JUNI12-16 (V24): VISBYGrundkurs (Steg I) i Idrotts-medicinInfo: [email protected]älan: Senast 1 maj 2006

14-16: BEIJING CHINAXXIX FIMS World Congress ofSports MedicineCongress Hotline: +86 13693105696Hong Kong Secr. Ms. Stella LeungPhone: +852 2646147Fax: +852 26463020E-mail: [email protected]

JULI5-8: LAUSANNE, SWITZERLAND11th ECSS-Congress Info: www.Ecss2006.com

29-2 JULI: HERSHEY, PA, USAAnnual Meeting of the Ameri-can Orthopedic Society ofSports Medicine (AOSSM) Info: www.aossm.org

NOVEMBER2-5: HAMAR, NORGEIdrettsmedisinsk höstkongressInfo: www.idrettsmedisinsk-kon-gress2006.no

9-12: VIERUMÄKI, FINLANDThe 8th Scandianvian Congressof Medicine and Science inSportsInfo: www.scandinaviansportsmedici-ne.org

&kurser konferenser

SIMFMedlemmar i Svensk Idrotts-medicinsk Förening kallastill årsmöte i samband medSIMF:s Vårmöte i ÖrebroTid: Fredagen den 12 maj kl 15.30 – 16.00Plats: Conventum, Fabriks-gatan 17-19, Örebro

DelföreningsrådsmöteTid: Fredagen den 12 maj kl 9.30 – 10.30 Plats: Conventum Örebro,lokal Tunnbindaren

NaprapatsektionenÅrsmöteTid: Torsdagen den 11 majkl 12.30 – 13.30Plats: Conventum Örebro,lokal Tunnbindaren

SjukgymnastsektionenÅrssmöteTid: Torsdagen den 11 majkl 16.30 – 17.30Plats: Conventum Örebro,lokal Tunnbindaren Föredragningslista kommeratt publiceras på www.sven-skidrottsmedicin.se

Kallelsertill årsmöten

En lång rad av våra främsta svenskaforskare inom idrottsmedicin finns påplats i Örebro när SIMF håller sitt vår-möte liksom några mycket uppskatta-de utländska föreläsare. ”Idrott gerhälsa” är temat och programmet harmycket att erbjuda. På gångavståndfrån järnvägsstation Syd kommermötet att hållas i Conventum kon-gressanläggning den 11-13 maj 2006.

Vårmötet inleds med ett gemensamtsymposium om coachning för att höja enidrottsprestation eller vid behov av liv-sstilsförändringar. Någon som kan denkonsten kommer sedan att ge goda råd.

Fria föredrag kommer att presente-ras under fredag morgon och Aircast,Cefar och MSD delar ut fina priser tillbästa presentation av fria föredrag.

Under rubriken fysiologi/medicin

föreläser David Laaksonen från Fin-land om hur patienter med metabolasyndromet, KOL och hjärtsvikt kanträna. Michael Kjaer och Per Aagaard,Danmark föreläser om specifika trä-ningsstimuli för styrka och uthållighet.Det kommer också att vara ett sympo-sium om fysisk aktivitet på recept, GIoch metabola syndromet med mera.

Symposierna inom ortopedi kom-mer i turordning att handla om NKO-konsensus vid behandling av menisk-problem, biologisk ortopedi, barnorto-pedi, ”vad nytt i knät?” och traumato-logi vid länd-, bäcken-, och höftpro-blem. Lars Engebretsen från Norge ochCristoph Lampert från Basel (Schweiz)föreläser vid de två sista symposierna.

För mer information och programse www.imf-vm2006.org

Vårmöte i Örebro 11-13 maj

Power and protection … for life

Novartis Läkemedel, Box 1150, 183 11 Täby, Tel 08-732 32 00, Fax 08-732 32 01, www.novartis.se

DIOVAN VID HYPERTONI, POST-INFARKTSVIKT OCHKRONISK HJÄRTSVIKT

1. Mallion et al. Blood Press2003;12(suppl1):36-43. 2. www.fass.se Hypertoni: Behandling av essentiell hypertoni;Postinfarktsvikt: Nyligen genomgången hjärtinfarkt: Behandling av kliniskt stabila patienter med symtomatisk hjärtsvikt eller asymtomatisk systoliskvänsterkammardysfunktion efter en nyligen (12 timmar–10 dagar) genomgången hjärtinfarkt. Kronisk hjärtsvikt: Behandling av kronisk hjärtsviktnär ACE-hämmare inte kan användas eller som tillägg till ACE-hämmare när betablockerare inte kan användas.

Diovan® (valsartan) är en selektiv angiotensinreceptorblockerare och finns som Diovan 40 mg, 80 mg respektive 160 mg samt i fast kombinationmed hydroklortiazid: Diovan Comp 80/12,5 mg, Diovan Comp 160/12,5 mg och Diovan Comp 160/25 mg. Samtliga levereras som tabletter i förpackningar om 28 eller 98 st. Diovan 40 mg finns enbart i förpackning om 14 eller 28 st.

DIOVAN ger en kraftfull blodtryckssänkning1 och har som endaARB utöver hypertoni 2 båda indikationerna postinfarktsvikt 2

och kronisk hjärtsvikt.2

DIO

0509:05

Documents

Bunkefloprojektet lär barn en livsstil för bättre hälsa1/07 15/12 2006 1/2 2007 Tidningen trycks i 2 000 ex och ingår i medlemsavgiften på 675 kr. Prenumeration för delförenings-medlem: