BYLINEEtt magasin för dig som funderar på att bli journalist eller vill veta mer om Kalix folkhögskola.

Kalixjournalist avslöjade JuholtVad är en multijournalist? Vad tycker arbetsgivarna? Vad hände sen?

2012

”Kalix folkhögskola var länge, till-sammans med ett par andra folk-högskolor, det enda valet för folk som ville bli journalister och inte trodde på universitetens mer aka-demiska inriktning. Sedan dess har medieutbildningar ploppat upp lite här och var. Men vår jour-nalistlinje är fortfarande en av de bästa i Sverige. Det hoppas jag att ni inser efter att ha läst den här tidningen.

Temat för Byline är journalistikens framtid, därav vårt tema ”journa-listiken vänder blad”. Här kan ni läsa om hur det går för tidigare elever, och vad en av våra nya ettor hoppas på. Ta del av TV4-fotogra-fen Ulf Jakobssons tankar. Ulf, som själv har gått på Kalix folkhögsko-la, är sedan många år tillbaka gäst-lärare på skolan. Han har bland an-nat filmat i Libyen och i Fukushima för TV4:s räkning.

Börjar det redan vattnas i mun-nen? Då kan jag berätta att vi ock-

så har en intervju med Aftonbla-dets Anette Holmqvist som drog igång kaoset kring Håkan Juholts bostadsersättning. Vilken skola tror ni hon gick på...?

Men känn ingen press i onö-dan om ni funderar på att söka in hit. Sofia Nordén, som tog examen från Kalix förra året, fick jobb som TV-reporter direkt efter plugget. Själv tycker hon att hon inte var särskilt bra på att filma, skriva eller göra radio. Hantverket lär man sig fort – det är journalisti-ken som är det svåra, påpe-kar hon i artikeln om henne. Och jag tror att hon har rätt. Det tar längre tid att få ett gott journalistiskt om-döme, än att lära sig några kame-rainställningar.

Skönt. Jag hade redan extraknäck-

at på tidning i tre år när jag bör-jade här, och mitt mål var att bli multijournalist i Kalix. Men det är först på senare tid som jag börjat bredda min repertoar. Min teknik-fientlighet har gett vika.

Sedan får man inte glömma att folkhögskola är så mycket mer än själva utbildningen. Det blir en speciell sorts gemenskap, när folk från olika delar av landet och sam-

hällsskikt möts och pluggar tillsammans. Jag tror att det är nyttigt. Landet utanför bubblan vid Näsbyvägen är trots allt inte särskilt

homogent. Som journalist måste man kunna ta män-

niskor, och då är det väl bra att lära sig det innan man flyt-tar till Hornstull och isolerar sig med li-kasinnade.

Totte Vesterlund Redaktör

Häng med in i framtiden!

Vänd blad!Multijournalistik 4-5Nya verktyg 6#prataomradion 723-årig nyhetschef 8Dolda ansikten 9Juholtaffären 10-11Medborgarjournalistik 12En av tre 13Uffes resa 14-17Bland lingon och krom 18-19

2 Byline Byline 5

Röster från förr 20-21Branschen tycker 22Sannas kortfilm 23Tetris 24-25Kärlek & journalistik 26-27Kalix? 28Göteborgsnomaden 29OS-filmen 30-31Krönika: Linda Hjertén 31

Redaktionen

Linda Jones, 23 år, från Luleå. Har tidigare praktiserat och sommarjobbat på TV4 Luleå. Praktise-rar under 2012 på P4 Dalarna.

David Carr, 21 år,från Vallentuna. Har sommarjobbat på P4 Norrbotten och praktiserat på Norr-ländska Socialdemo-kraten. Praktiserar under 2012 på P4 Stockholm.

Isabella Pillay, 26 år, från Skellefteå. Har praktiserat och som-marjobbat på Norran. Praktiserar under 2012 på Södra Sidan i Stockholm.

Anna-Maria Ala-kangas, 24 år, från Piteå. Hon har prak-tiserat på magasinet Impuls och prak-tiserar under 2012 på tidningen Tro & politik.

Mikael Hällgren, 22 år, från Skellefteå. Har praktiserat och sommarjobbat på Haparandabladet. Praktiserar under 2012 på FZ och PC Gamer.

Youcef LarssonMeraiki, 22 år, från Upplands Väsby. Har praktiserat på tidningen Tro & politik. Ska praktisera på Norra Sidan under våren 2012.

Totte Vesterlund, 21 år, från Karlstad. Har jobbat på Nya Wermlands Tidning-en. Praktiserar under 2012 på P4 Norr-botten.

Ida Brännström, 21 år, från Övertor-neå. Har praktiserat och jobbat på P4 Norrbotten. Prakti-serar under 2012 på SVT i Umeå.

Olle Wiberg, 23 år, från Rönninge. Har jobbat på Norr-bottens-Kuriren, 24 Norrbotten och praktiserar under 2012 på SVT Sydnytt i Malmö.

Elin Lindkvist, 28 år,från Älmhult. Hon har jobbat på Hal-landsposten. Har också sommarjobbat på P4 Norrbotten. Praktiserar under 2012 på SVT Nord-nytt.

Cecilia Ländin, 29 år, från Huddinge. Har praktiserat och vika-rierat på Norrbottens-Kurirens redaktioner i Luleå och Kalix. Prak-tiserar under 2012 på SVT i Umeå.

Loba Lindberg, 26 år,från Ryssland och Boden. Hon har prak-tiserat på Landsbygd i Norr. Praktiserar under 2012 på NSD.

Fredrik Samuelson, 28 år, från Upp-sala. Har frilansat för Stockholms Fria Tidning. Har också jobbat på NSD och och praktiserar under 2012 på Kvällsposten/Expressen.

Mimmi Åkerlund, 21 år, från Boden. Hon har jobbat som sportjournalist på NSD och praktiserar under 2012 på Sport-bladet.

Ansvarig utgivare:Lotta Löthberg

Redaktör:Totte Vesterlund

Redigeringschef:Anna-MariaAlakangas

Omslagsfoto: Linda Jones

BYLINE2012

Journalistlinjen år 2 på Kalix folkhögskola

2 Byline Byline 3

En multijournalist är precis vad det låter som; en journalist som kan skriva, fota, redigera och lägga ut den färdiga texten på webben. Eller i etermediesammanhang; en jour-nalist som kan flera olika delar av produktionen.

Det blir allt vanligare att arbets-givare efterfrågar multijournalister. Och det är Sofia Nordéns anställ-ning ett bevis på.

Som reporter på tidningen Hel-singborgs Dagblads lokala tv-kanal 24 HD gör hon sina inslag helt själv. Hon intervjuar, filmar och redigerar. Dessutom är hon programledare för kriminalteveprogrammet Blåljus.

– Videoreportrar finns det väldigt få av samtidigt som fler tevekanaler startar, säger hon.

Flera ben att stå påHelsingborgs Dagblad hänger med i utvecklingen. Liksom en rad andra konkurrenter arbetar de med flera olika publiceringskanaler. Företa-get ger ut en vanlig morgontidning, gratistidningen City Helsingborg, och sänder alltså teve via webben och marknätet.

– Det blir allt fler mediehus som har flera ben att stå på, och då kan man gå mellan de benen, säger Sofia Nordén.

Vad känner du dig tryggast med?– Nu har jag mest gjort teve, så där är jag tryggast, absolut. Men jag skulle inte ha några problem att gå över till tidning.

Press och stress med jobbSamtidigt ser Sofia Nordén vissa nackdelar med att det blir vanligare med multijournalister.

– Den stora nackdelen som jag ser det är att man som journalistelev tänker ”herregud, vad mycket jag ska kunna”, och blir stressad av det.

– Och i slutändan pressen att få jobb. Det är klart att man kan bli ex-tremt tyngd av den tanken.

Sofia Nordén utbildade sig till multijournalist i Kalix.Och fick fast anställning direkt. - Man blir mycket mer attraktiv för arbetsgivaren, säger hon.

TEXT: TOTTE VESTERLUND FOTO: GÖRAN STENBERG, HELSINGBORGS DAGBLAD

4 Byline Byline 5

Sofia tillhör den nya tidens mediearbetare

Multijournalist

Tips från SofiaVar inte rädd för att söka

jobb som du inte tror att

du kommer att få. Sök få jobb och ansträng

dig verkligen på varje an-

sökan. Ring och följ upp

och ansträng dig, i

stället för att göra flera

halvdana ansökningar.

Kände du av den pressen när du pluggade?– Jag var inte särskilt bra på något av hantverken, att skriva, göra ra-dio eller tv. Däremot tyckte jag att det var så himla roligt med journa-listik. Själva hantverket lär man sig fort. Det är journalistiken som är det svåra.

Med det menar Sofia journalis-tikens baskunskaper, som nyhets-värdering, källkritik, etik och in-tervjuteknik. Och när hon kom ut i arbetslivet märkte hon att åren i Kalix räckte mer än väl.

– Som nyutexaminerad journalist kanske man tror att alla andra kan

allt när de har gått ut. Men alla som går ut kan inte allt. Det har jag insett.

Hon tycker att det viktigaste är att man är nyfiken och vågar prova på nya saker. Under det första året på Ka-lix folkhögskolas journalistlinje valde Sofia Nordén att göra en tevedoku-mentär som slutarbete.

Det blev inte som hon hade tänkt sig. Men det gav mersmak. Och andra året fick hon praktikplats på Rapport.

– Jag lärde mig mycket av det och det är grunden för var jag är i dag.

4 Byline Byline 5

I ett samhälle som snurrar allt snab-bare med teknik som utvecklas i ett rasande tempo har också det jour-nalistiska arbetet förändrats. Web-ben till exempel gör det enkelt att hitta relevant information. Med hjälp av sociala medier kan journa-lister snabbt få både tips, ta reda på fakta och nå många källor. Två po-pulära plattformar bland allmänhe-ten är Facebook och Twitter.

CrowdsourcingTwitters flöde matar ut nyheter och kan vara en guldgruva för en repor-ter som vill veta det senaste. Face-book har betydligt fler användare, vilket gör det lättare att komma i kontakt med fler personer. När en journalist använder sig av sociala medier för att ta reda på vad män-niskor tycker och tänker, kallas det för crowdsourcing.

KontaktnätEn av journalistlinjens gästförelä-sare, Yasmine El Rafie, rapporterade för Sveriges Radio under den ara-biska våren. Hon är en flitig använ-dare av sociala medier och använder dem som journalistiska verktyg. – Facebook och Twitter gör det enklare att snabbt bygga upp ett kontaktnät när man kommer till platser som är nya för en. Det gör det lättare att sätta sig in i vad som

händer på orten eller i landet, säger hon.

Vad är de vanligaste fallgroparna med sociala medier? – Det gäller att vara källkritisk. Det är viktigt att ta reda på att personen är den som den utger sig för att vara och vad den står för. Läs vad an-vändaren tidigare har skrivit för att kontrollera om den brukar hålla sig till sanningen, och använda andra källkritiska metoder, precis som ”i verkligheten”.

Hur tycker du att journalister i Sverige ska använda sig av sociala medier? – Till att vidga sina vyer. Det är viktigt att inte bara följa andra journalister på Twitter eftersom det gör att man hamnar i en bubb-la. För att få bredden gäller det att hitta vanliga människor och så-dana som inte tycker som en själv.

Ser du några nya trender inom området för sociala verktyg? – Jag tror att Bambuser, där män-niskor kan livestreama med mobi-len, kommer att växa. Verktyget an-vänds flitigt i arabvärlden i dag och av många internationella tv-hus. Även SVT har testat. Skype skulle också kunna användas mer.

Förr kunde journalis-ter lägga timmar på telefonsamtal för att hitta rätt källor och fakta. Nu kan det räcka med två klick på webben. TEXT: ELIN LINDKVIST

Nya verktyg gör skillnad

6 Byline Byline 7

En journalist på Sveriges Radio ville tala ut om sina dåliga anställ-ningsförhållanden men stoppades av arbetsgivaren. I protest star-tade kollegan Thella Johnson Twittertråden #prataomradion.

TEXT: LINDA JONES FOTO: STINA GULLANDER/SVERIGES RADIO

”Om SR stoppar en berättelse står tu-sen åter. Dags att #prataomradion.”Med de orden inledde radiojourna-listen Thella Johnson en debatt på Twitter den 20 januari 2012. Kolle-gor runt om i landet kommenterade tråden och tackade Thella Johnson för att hon vågade prata om journa-listernas anställningsförhållanden. Alltihop hade börjat några veckor tidigare när granskningsprogram-met Kaliber synade arbetsmarkna-den och hittade ett av sina fall i det egna radiohuset.

Nya anställningsbegreppDet gällde Linn Ohlsson som har arbetat på Sveriges Radio i tio år. Senast var hon programledare för den lokala morgonshowen på P4 Göteborg tillsammans med en kol-lega. Kollegan hade fast anställning medan Linn själv gick på ”fastlans”, ett nytt begrepp som finns med på Språkrådets nyordslista 2011. Fastlans betyder att man arbetar som fast anställd, men istället för att invänta en vanlig löne-utbetalning måste man själv fakturera sina timmar. Man har inte heller samma ekonomiska trygghet som fast anställda och arbetsgivaren behöver

inte ta samma ansvar.

Intervjun stoppasKaliber intervjuade

Linn Ohlsson, men intervjun stoppades

av ansvarig utgivare

eftersom hon ansågs vara ”för aktu-ell”. Linn Ohlsson hade nämligen, med hjälp av facket, tagit sitt fall till Arbetsdomstolen.

Det gjorde Thella Johnson för-bannad. – Droppen blev att vi inte ens får diskutera arbetsvilkoren i våra egna sändningar, säger hon.

Det var då hon bestämde sig för att starta #prataomradion.

Nu kunde fler historier samlas på ett och samma ställe.

Vågade prataThella Johnson har arbetat på Sveriges Radio i 14 år under olika anställningsformer. I dag är hon tillsvidareanställd. Hon säger att hon kunde skapa Twittertråden #prataomradion just för att hon sitter tryggt. – Jag behöver inte vara rädd efter-som lagen om tillsvidareanställning är tydlig och jag har min yttrande-frihet. Men hade jag varit fastlans som Linn kunde de ha sagt: ”Vi be-höver inte dina tjänster längre”.

Och hon hade aldrig behövt få reda på orsaken. Thella Johnson har fått mängder av privata mejl från journalister som berättar historier om deras osäkra anställningsförhållanden. – Jag har inga stora förhoppningar om konkreta resultat med Twitter-tråden inom en nära framtid. Men det finns ett stort behov för en de-batt om public service och där ska anställningsvillkoren in.

#prataomradionThella vill

Thella Johnson startade #prataomradion.6 Byline Byline 7

När Sundsvalls Tidning annonse-rade internt efter en ny nyhetschef, anmälde Oskar Nord sitt intresse. Och när han fick beskedet att han fått jobbet, blev han mest förvånad, berättar han.

– Jag tänkte först att de inte var kloka, men självklart känns det roligt. Men lite skräcksla-gen är man, för det är en tuff roll.

”Mycket att lära”Sammanlagt har han arbetat fem år på tidningen, med undantag av några inhopp på olika tjänster och redaktioner. Den senaste tiden hade han jobbat med tidningens webb, ett jobb han trivdes bra med och som han nu saknar lite.

– Det har varit mer att göra, och mer utmattande, än vad jag trodde från början att vara chef. Det är mycket nytt att sätta sig in i. Tid-ningens sidor ska planeras och det där med foto är ett gissel. Där har jag mycket att lära.

Den unge nyhetschefen impone-ras av att ledningen vågade satsa och utse just honom.

Att äldre kollegor kunnat känna sig trampade på tårna, eller miss-nöjda med att ha fått en ung chef, är

inget han märkt av direkt.– Jag har inte hört att det skulle

vara något stort missnöje. Facket förordade mig också och det känns bra att ha dem i ryggen. Jag tror att man ville ha någon som var lite uti-från och som hade 100 procent koll på webben och de sociala medierna.

Vad som kan förändrasTillsammans med Karin Näslund, som också arbetar som nyhetschef på tidningen, ansvarar han för att planera innehållet i tidningen och fördela arbetet för både reportrar och fotografer.

De sociala medierna är något som han vill att tidningen ska bli bättre på i framtiden.

– Både vad gäller tidningen och webben tror jag att vi kan lyfta det ett steg och bli ännu bättre. Vi ska också bli mer granskande. Vi står inför besparingar och då gäller det att utveckla och ha visioner, även när det är tuffa tider.

På frågan om hur viktig åldern är när man anställer medarbetare, svarar han att den inte har någon betydelse.

– Erfarenhet och kompetens är det viktiga.

I början av året tillträdde Oskar Nord som ny-hetschef på Sundsvalls Tidning.

Med sina 23 år är han troligen den yngste ny-hetschefen i landet.

TEXT: CECILIA LÄNDIN FOTO: JAN OLBY, SUNDSVALLS TIDNING

”Jag tänkte att de är inte kloka”

8 Byline Byline 9

- Jag tar reda på information åt andra journalister som sedan får knyta ihop säcken. För mig innebär det att jag får göra det roligaste och slipper döda mina darlings, säger Jenny Still, före detta Kalixelev.

Själva begreppet ”researcher” är dock ingenting nytt. Journalister har i alla tider haft en Sherlock Hol-mes i sig, redo med förstorningsglas och spetsade öron. Skillnaden nu är att vissa redaktioner anställer jour-nalister som enbart jobbar med att bland annat kartlägga människor och gräva fram fakta.

Hög puls och lyckorusDet är på de stora redaktionerna som SR, SVT och TV4 som många arbetar renodlat som researcher. Men Jenny Still har jobbat åt både stora och små redaktioner.

– På Norra Sidan hjälpte jag re-daktionen med att ta fram material, ringa samtal, leta reda på informa-tion på nätet, men även att gå ige-nom förundersökningar, händel-serapporter och se över rapporter från olika myndigheter, säger Jenny Still och fortsätter berätta om gläd-jen som bryter ut när allt slit ger resultat:

– När man väl får tag på någon man jagat eller upptäckt fakta och information som man på alla möjli-ga sätt försökt att hitta, då blir man nästan hög. För mig blir det samma puls och lyckorus som när en stor nyhetshändelse sker.

Telefonen piper upptaget och pappers-högar från myndigheter staplas på bordet.Som researcher är det du som ska hitta nålen i höstacken - och lägga egot åt sidan.

Syno

nym

ord

böck

er, s

vens

ka a

kad

emin

s ord

lista

oc

h TT

-spr

åket

är f

öre

det

ta jo

urna

liste

leve

n Sa

ndra

Dan

iloffs

bib

lar.

– Som redigerare räcker det inte med bara ett intresse för formgiv-ning. Ett genuint intresse för det svenska språket behövs för att kun-na korrekturläsa artiklar och sätta rubriker.

När reportrarna gjort sitt för dagen tar redigerarna över arbe-tet. Framför en dator in till sent på natten vrids och vänds texter och bilder. En tidning ska få sin form och arbetspasset börjar klockan sex på kvällen och är inte slut förrän klockan tre morgonen.

– Tempot brukar vara ganska lugnt fram mot klockan ett - vi bör-jar då med vårt deadlinerace, säger Sandra Daniloff som för tillfället jobbar som redigerare på Expres-sens sportbilaga Sport-Expressen.

Arbetet innebär allt från att lägga upp mallar för sidorna till att ta fram på fakta till artiklar.

Inte bara korrektur– Många tror att redigera är samma som att korrekturläsa. Korrektur-läsning är visserligen en väldigt vik-tig bit av redigeringen, men jobbet består till stora delar av att göra tid-ningssidornas layout, alltså att sätta ihop bilder, grafik och text och göra det lockande att läsa.

Jenny hittar faktan

Sand

ra fi

xar s

idor

na

JOU

RNA

LISTIKENS O

LIKA

AN

SIKTEN

TEXT: ANNA-MARIA ALAKANGAS FOTO: PRIVAT

8 Byline Byline 9

Hon hade aldrig kunnat dröm-ma om det där scoopet när

hon gick ut som journalist från Ka-lix folkhögskola. Hennes avslöjande om att Håkan Juholt fått hela hyran betald av riksdagen - trots att han delade bostad – blev till slut hans fall. – Det är det största avslöjandet som jag gjort. Det var roligt att göra det och jag fick till och med pris. Men samtidigt har det varit helt sinnesjukt jobbigt. De senaste må-naderna har varit helt galna.

Hur fick du egentligen reda på bo-stadsaffären?

– Jag visste att han bodde med sin sambo i Hägersten och var skri-ven i Oskarshamn så jag undrade hur han gjorde med riksdagsersätt-ningen. När de på Riksdagsförvalt-ningen lite krypiskt sa att jag skulle få prata med deras chef förstod jag att det var något stort.

Samtidigt som Socialdemokra-ternas partiledare storsatsade mot

bidragsfusk, visade det sig att han själv tagit emot 160 000 kronor för mycket i hyresbidrag.

Anettes avslöjande, publicerad i Aftonbladet den sjunde oktober 2011, slog ner som en bomb.

”En borgerlig konspiration”Själv hade hon ingen aning om vad som väntade framöver. Först kom anklagelserna: ”Det är en borgerlig konspiration”, ”det är bara rykten”, ”svenska folket har blivit manipu-lerat”. Sedan avslöjades ännu fler exempel på Håkan Juholts misstag.

– Jag har blivit beskylld för att ha haft en egen agenda från Timbro. Folk har kallat mig och Aftonbladet förrädare. Men det handlade inte ett skvatt om att fälla en politiker, utan det här är mitt jobb.

Kritiker menade också att regler-na för riksdagsmännens bostadsbi-drag varit oklara.

– Men det var Håkan Juholt som på sin första presskonferens sa att

reglerna var solklara, inte jag. Vi tar inte politisk ställning på nyhets-plats, säger hon.

Ett ofantligt drevPå Twitter spreds snabbt kritik som menade att jakten på Juholt bara var ett ofantligt drev. Speci-ellt efter det att Aftonbladets Jan Helin sagt att Juholt borde avgå. – Men han menade i stort sett bara: ”Stackars människa, låt ho-nom avgå”, säger Anette Holmqvist.

Bilden av ett drev, där jour-nalister utmålades som ett gläf-sande gäng som ville fälla Ju-holt, är också helt fel, menar hon. – Alla journalister sprang åt sam-ma håll, ja. Bara för att vi var många såg det ibland sjukt och ovärdigt ut. Vi är människor som alla andra.

– Men att påstå att vi på Afton-bladet skulle ha haft ett syfte är inte sant. De som säger så vet inte hur media fungerar.

Hon avslöjade Juholts bostadsbidrag som till slut ledde till hans avgång.

– Folk har kallat mig förrädare, säger Kalixtjejen Anette Holmqvist, reporter på Aftonbladet.

TEXT: FREDRIK SAMUELSON FOTO: PAULINA STRÖMBERGBILDREDIGERING: ANNA-MARIA ALAKANGAS

10 Byline Byline 9

Anette gjorde årets scoop

10 Byline Byline 11

Anette gjord årets scoop

10 Byline Byline 11

Han kisar med ögonen när han kommer ut i ljuset från den mörka tunnelbanan. Skärhol-mens centrum myllrar av folk. Torghandlarna samtalar livligt på arabiska, upptagna med sina kun-der. Samtidigt går några slöjtäckta tonårstjejer förbi. De fnissar till när

de ser honom. Nära tunnelbanan slår Petter

Beckman från tidningen Södra Si-dan upp ett bord. För honom är det ännu en dag på jobbet.

Alla till talsNågra tonårsgrabbar från förorten presenterar sig. De är tidningens kärnläsare. Södra Sidan arbetar med medborgarjournalistik, där medborgarna själva deltar med idé-er och förslag på lösningar.

– Hur ska man se på halalslakt? Att så få infödda svenskar bor här? Eller hederskultur? Alla får komma till tals, säger Petter Beckman, som också besökte Kalix folkhögskola i oktober 2011.

Han pratar om den passiva offer-roll som vanliga människor får spe-la i traditionell journalistik. I stället för att låta dem delta i diskussioner

så vänder sig medier allt för ofta tillexperter, menar han. Det blir ett samhällsberättande över huvudet på folk.

– Folk undrar: ”Hur ser min roll ut? Är jag en deltagare i samhället eller ser jag bara på?”

Medborgarjournalistik”Vad gör du om din syster drab-bas?” är rubriken i ett av de senaste numren av Södra Sidan. Ungdomar diskuterar med poliser om de se-naste våldsbrotten. Båda parter får ge sina bästa argu-ment.

För Petter Beckman är det med-borgarjournalistik i praktiken:

– Vi går lite längre än andra i att låta alla få ge sin version. Vissa kan-ske tycker att det är mjäkigt men Janne Josefsson-stilen är inte vår grej.

Josefsson-stilen inte deras grejTEXT: FREDRIK SAMUELSON FOTO: JOHANNES LILJESON

Att låta läsarna kom-ma till tals, säga sin åsikt och diskutera med makthavare är Petter Beckmans melodi. För tidningen Södra Sidan är detden viktigaste kom-ponenten.

12 Byline Byline 13

I direktsändning inför hundratu-sentals lyssnare målar hon detal-jerat upp den blixtsnabba duellen mellan de två spelarna. Hon kan rabbla alla 45 för- och efternamn som beträder isen under matchen och hon ser direkt om bortalaget ändrat taktik.

26-åriga Lena Sundqvist började sin journalistiska karriär på Ka-lix folkhögskola 2009, och redan då visste hon vad hon ville göra. Skriva. Men två år senare med exa-menspappret i handen blev valet annorlunda.

”En slump”I dag är hon en av Radiosportens tre kvinnliga sportreferenter.

– Jag hade absolut inte tänkt att jag skulle hamna här från början. Det är en slump. Nu är jag inne i det och det är jättekul, säger hon.

Det började som ett sommarvi-kariat på P4 Norrbotten som tog henne vidare till ett projekt som SR Radiosporten startade för att få fler kvinnliga referenter. Lena åkte

till Umeå för att delta i testerna och när helgen var slut blev hon tillsam-mans med två andra kvinnor ut-tagen av 30 möjliga. De fick varsin handledare och började träna på att referera hemifrån. Lena refererade bland annat från division I-hockey-matcher i Kalix för att sedan skicka det till Stockholm för kritik.

Lovande referentHon var snabbt inne i sin roll. Sam-ma år i mars debuterade hon som referent på Radiosporten. Men det var inte vilken match som helst. Det var ett SM-guld på spel.

– Det var Luleå Basket och Telge som skulle göra upp om guldet i da-mernas basketliga.

– Jag tänkte inte riktigt då att jag hördes i Radiosporten. Det var svårt och då var jag inte lika bra på att måla upp bilder.

Samma sommar flyttade hon till Stockholm och Radiosporten för att sommarjobba. Ungefär åtta må-nader senare är hon en av landets mest lovande referenter.

Men det är inte alltid lätt att som kvinna accepteras i sportens med-ievärld.

– Jag fick från början höra att man skulle få ta mycket hård kritik från lyssnarna, men jag tycker inte att det har varit så farligt. Jag har istället blivit positivt bemött, säger hon och fortsätter:

– Skillnaden är att som kvinnlig referent har man inte råd att göra samma misstag som en man. Lyss-narna har inte samma tolerans då.

Vad gör ett bra referat?– Inlevelse och saklighet. Man mås-te kunna måla bilder för lyssnarna. Sen gäller det att kunna sporten. Att vara bra påläst innan är viktigt, då känner jag mig lugn.

Vad är drömmen att referera?– OS, det största som finns i sport-väg. Det är ett långsiktigt mål och en dröm. Det är fler journalister som bevakar OS än presidentvalet i USA.

En av tre tjejer på radiosporten

TEXT OCH FOTO: MIMMI ÅKERLUND

Det är tempo och inlevelse när Lena Sundqvist kommenterar en match i radio.

– Som kvinnlig referent har man inte råd att göra samma misstag som en man, säger hon.

12 Byline Byline 13

För bara några decennier sedan behövdes fem personer. Nu är det ofta en som får göra tv-reportaget själv. TV4-fotografen Ulf Jakobsson har upplevt förändringen. Cheferna gnuggar händerna - men själv är Ulf tveksam till utvecklingen.

TEXT: MIKAEL HÄLLGRENFOTO: LINDA JONES

Uffes resa

14 Byline Byline 15

14 Byline Byline 15

70

n gång skulle de göra ett reportage hos en äldre dam i Gällivare, berättar Ulf Jakobsson. - Hon hade ett litet hus och när vi stormade in med all utrustning blev hon nervös och uppskrämd. Vi flyttade på stolar och bord. Jag tror att vi ommöblerade nästan allt.

Dåtidens TV-team bestod av scripta, eltekniker, ljudtekniker, fo-tograf och reporter.

- Vi hade väldigt stora amerikan-ska bussar för att få plats med alla människor och all utrustning. Och det kunde ta evigheter att montera allting. Bara en sån sak som att ljus-sätta en bok kunde ta lång tid. Det berodde mycket på de dåliga kame-rorna på den tiden.

Förändringen som kom under 2000-talet har skapat bättre balans mellan reportern och den intervju-ade eftersom reportern ofta kom-mer ensam tycker Ulf Jakobsson. Men det finns nackdelar med att en person sköter allting.

- En fotograf är ju bra på det han gör medan en journalist är bra på det han gör. Det blir sämre kvalitet när man tvingas gå in i andra yrkes-roller. Ett one man band är aldrig lika bra som en orkester.

TV-team består av fem personer. Scripta, eltekniker, ljudtekniker, fotograf och reporter. SVT, som har monopol på etermedia, har en stor budget och kla-rar av kostnaderna.

-talet

E

1989.Ulf är ljudtekniker för SVT Tvärsnytt. Teamet fil-mar en operation på Väster-ås centrallasarett. Micken kallas “Bazooka”.

1987. Ulf gör en videoproduktion i Bodö, Norge. Han använder sig av den första analoga fält- kameran.

2011. Ulf i Japan för att rapportera om jordbävningen och kärnkraftskatastrofen i Fukushima.

FOTO

N: U

LF J

AKO

BSSO

N

2006. Ulf fotograferar vid kinesiska muren för programmet ”Vingården”. Passande nog heter vinet ”Great wall”.

16 Byline Byline 17

När fotografen Ulf då och då tving-ades jobba som reporter-fotograf kände han sig osäker.

- Tidigare var det journalisten som skötte allt det sociala när vi var ute på intervjujobb. Som foto-graf kunde jag dra mig undan. Men efter förändringen till enmansteam låg allt ljus på mig.

Ulf var inte den enda som var tveksam. När ledningen försökte videoutbilda reportrarna blev re-sponsen kylig från både dem och fotograferna. Projekten har fått ky-lig respons från redaktörer, journa-lister och fotografer.

- Jag vill inte bli journalist egent-ligen. Jag är bra på foto. Redaktio-nerna borde satsa mer på tvåmans-team eftersom det ger mycket bättre

kvalitet. Fotografen bör göra det han är bra på och journalisten det han är bra på, säger Ulf Jakobsson.

Från början var det tänkt att det nya enmansteamet skulle användas vid snabba jobb – till exempel vid uttryckningar vid olyckor och lik-nande.

Men Ulf Jakobsson tycker att den ensamma reportern istället borde skickas ut på lite långsammare jobb. Han menar att det är bra att vara två personer på stressiga jobb medan lite långsammare intervju-jobb med fördel kan skötas av en person.

Ulf jobbar inte längre i enmans-team. Istället arbetar han på TV4:s Kalla fakta.

- Redaktionerna blir mindre och

får mindre pengar. De har inget an-nat val än att börja använda sig av en person per jobb.

I framtiden kommer nog jour-nalister att vara lika bra på att filma som fotografer eftersom det kom-mer att ingå i journalistutbildning-en.

De flesta stora redaktioner har fortfarande råd med både reporter och fotograf medan lokalredaktio-ner oftast bara har enmansteam.

Men även på Sveriges Television och TV4 har de börjat använda sig av så kallade enmansteam.

- Det är klart att ekonomerna på TV-stationerna gnuggar sina händer. Det kan ju sparas mycket pengar på det här.

Filmen försvinner och ersätts av videon. I samma veva försvinner också scrip-tan. I slutet av decenniet försvinner elteknikern. Nu har teamet minskat i antal - från fem till tre.

Den digitala videon lanseras. Det förenklar hanteringen av det inspelade materialet. Ljudteknikern försvinner ur tv-teamen.

Många redaktioner börjar använda sig av enmansteam. Det vill säga att en person sköter både filmandet/re-digering och det journalistiska jobbet. Digital redigering slår igenom.

Nu blir det mycket vanligare med enmansteam som filmar, intervjuar och redigerar ensam.TV4:s lokalstationer har enbart en-mansteam.

-talet

80-talet 90 -talet

2000 2010-talet

16 Byline Byline 17

Kalixredaktionen är liten. Tre re-portrar ska täcka både sport och nyheter från en stor bit av Sveriges största län. Men trots att resurserna är relativt små och att Linda Dan-hall och Lotta Nilsson är småbarns-föräldrar, så har det gått att klämma in grävande journalistik i deras var-dagsbevakning.

CancerlingonDet hela började på en presskonfe-rens om vad lingonen i Haparanda innehåller. Linda Danhall berät-tar att hon var ensam journalist på plats och att det var som vilken vanlig presskonferens som helst, ända tills hon reagerade över en märklig bisats i lingonrapporten. Där stod det att bären innehöll det giftiga ämnet sexvärt krom, som är cancerframkallande.

– Då började jag fundera. Sex-värt krom hade jag hört talas om i filmen Erin Brockovich. Kan man verkligen ignorera att det finns i lingonen, frågade sig Linda.

Linda och Lotta började då begä-ra ut offentliga miljörapporter från Norrbottens större industrier för att se hur mycket miljögifter de olika industrierna släppte ut. De kollade också den finska ståljätten Outu-kompo på andra sidan gränsen Haparanda. Där skiljde sig utsläp-

pen jämfört med Sverige. Rejält.– Vi såg att Outokompo stack

ut så otroligt i mängden. Utsläp-pen där var extrema även om man jämförde med alla sammanlagda industriutsläpp i hela Norden, säger Lotta.

Fritiden offradesGrävbubblan var ett faktum. De bestämde sig för att inte presentera idén för cheferna förrän de hade tillräckligt på fötterna. I månader ägnade de sin fritid och sina kaf-feraster åt att undersöka, samtidigt som det vanliga dagsarbetet fort-satte. Kvällar, helger och nätter var heller inga undantag för grävandet.

– Det verkar vara hyfsat ovan-ligt att lokalredaktioner gräver på det viset med tanke på att vi får så många frågor om hur vi har kunnat gräva med de små resurser som vi har, säger Linda.

Tidningen vågar satsaEfter två månaders arbete visade de upp materialet för cheferna. Grävet blev godkänt och nu fick de för för-sta gången ta in en extra vikarie så att de kunde ägna två veckor endast åt publiceringarna.

– Vi har draghjälp på ett helt an-nat sätt nu än vi hade förut. Vi har ett stöd i NSD:s policy att pappers-

tidningen ska bli mer fördjupande och gräva mer, säger Lotta.

Har fler grävidéerTrots att NSD har satsat stort på att fördjupa papperstidningen mer, så går det att satsa lite till tycker Lotta.

Nyckeln till att göra fler gräv åt tidningen vore att tidningen anstäl-ler en fjärde lokalreporter på redak-tionen berättar hon.

– En till person skulle innebära att vi kunde ha ett gräv på gång hela tiden med någon veckas paus, säger Linda.

Tidningens chefredaktör Anders Ingvarsson säger att resursläget gör att den anställningen inte är aktuell för tillfället. Men att papperstid-ningen behöver mer fördjupning för att kunna konkurera med web-ben är han övertygad om. Webben ska rapportera om det som händer just nu, och tidningen ska bjuda på fler fördjupningar och reportage.

- Årets julklapp i år var en mat-kasse. Det innebär att människor inte anser att de har tid att handla sin egen mat. Det säger ganska mycket om samhället och det gör att många inte hinner läsa tidning-en på morgonen utan istället gör det på webben. Därför måste pap-perstidningen vara ett annat alter-nativ än webben.

De gamla Kalixeleverna Linda Danhall och Lotta Nilsson på Norrländska Socialdemo-kraten tittade förutsättningslöst bland indu-strierna i Norrbotten.

Det slutade med att de blev årets miljö-journalister 2011.

Triggades av giftiga lingon

TEXT & FOTO: DAVID CARR

18 Byline Byline 19

aHitta en bra grävpartnerMan behöver bra stöd för att hitta rätt i gräv-dimman. Alla gräv blåser och det hjälper att inte stå ensam.

aBehåll hemlighetenDra inte in för många i arbetet och prata inte sönder arbetet innan du har kommit en bra bit på vägen.

aVänta med att informera chefenDå slipper man stressen på sig att jobbet måste bli klart direkt. Presentera arbetet när du har en konkret plan istället.

aNyttja håltimmenÄgna kafferasten åt att gräva!

Lottas och Lindas grävtips

12 Byline Byline 19

Vad hände

”Att det blev Kalix var ingen slump. Jag gjorde en mindre enkätundersökning bland potentiella arbetsgivare innan jag gjorde mitt val. Jag ville veta vad de ansåg om olika folk­högskolor. Journalistutbildningen i Kalix ham­nade i topp. Så när jag blev antagen var det lätt att flytta långt norr ut, för att äntligen bli det jag drömt om.

Och jag fick det jag hoppats på, en bra jour­nalistisk grund och trygghet, med bra lärare och inspirerande föreläsare. Men bäst av allt – allt det praktiska arbetet som genomsyrar hela utbildningen. Dessutom var det en rolig tid, som jag alltid kommer att minnas!

”När jag började min utbildning i Ka­lix var jag som ett tomt journalistiskt papper, helt utan erfarenhet och kunskaper kring yrket (och jag erkänner: till stor del, om­världen). Några dagar efter att jag fick mitt examensbevis två år senare klev jag direkt in i ett vikariat på Sveriges Radio i Luleå, där jag fortfarande arbetar. Det säger ganska mycket.

Men Kalix folkhögskola gav mig inte bara all praktisk kunskap för att klara av att gå direkt in i yrkeslivet, vilket jag är skolan evigt tacksam för. Jag har också vänner för livet från min studietid, och att leva på ett internat i två år, ja, det är en skola i sig.

Malin Gotlin, Örebro Programledare/Reporter SVT TvärsnyttJournalistlinjen 2002-2004

Linnea Luttu, LuleåProgramledare/Reporter SR NorrbottenJournalistlinjen 2009-2011

Foto: Claes Gabrielson, SVT

20 Byline Byline 21

”Jag fick upp ögonen för Kalix efter en praktik på lokaltidningen NSD. Jag väntade ett år, sökte och kom in. Och jag har inte ångrat mig en sekund.

Efter två praktikperioder på NSD och heltids-vikariat i ett år fick jag fast jobb. Kalix hade verk-tygen och lärarna som behövdes för att förbereda mig på att jobba på riktigt och kontakterna jag fått genom utbildningen använder jag än.

Nu närmar jag mig slutet av ett nio månader långt vikariat på Expressen i Stockholm, innan jag återvänder till NSD i Luleå. Jag räknar med att träffa många nya Kalixelever som kommer dit på praktik.

Röste sen sist?

”Mina förväntningar införlivades med råge. Kalix var en proffsig utbildning med duktiga lärare och föreläsare.

Jag fick jobb redan under utbildningen, först på Hallandsposten, sedan som redaktör för deras nöjestidning Entré. Bara ett år efter examen axlade jag rollen som chefredaktör för Sveriges största karriärmagasin för studenter, Metro Stu-dent. Det jobbet har jag fortfarande.

Nu har jag också inlett ett drömprojekt, och kommer ge ut en bok om äventyr under 2013.Att jag vågade ta för mig, och tron på att jag skulle klara uppgifterna, har jag Kalix att tacka för. Där lär man sig inte bara det journalistiska hantverket, man blir också peppad. Man vågar tro på sig själv.

Hans L Olofsson, StockholmWebbreporter Expressen/NSDJournalistlinjen 2007-2009

Calle Magnusson, HalmstadChefredaktör/Metro StudentJournalistlinjen 2005-2007

20 Byline Byline 21

”Vi tar gärna in Kalixstudenter”

Det är en bra utbildning eftersom den ger praktisk kunskap. De som kommer hit på praktik från journalistlinjen tar för sig snabbt efter en kort introduktion.

Vi har mycket goda erfarenheter av Kalixelever. Jag har själv gått journalistlinjen. Faktum är att en stor del av oss som job-bar här har gått där.

Det är ett bra urval av elever som kommer in på den utbild-ningen och de eleverna får också bra skolning. Elever som kommer hit från Kalix folkhögskola har en bra och bred grund-kunskap.

Vi tar gärna in Kalixstudenter. Vi har bra erfarenheter av dem.

Utbildningen ger en bra journalis-tisk grund och praktisk kunskap. Det får man inte på alla skolor. Många på redaktionen har gått i Kalix.

Pär Öbomnyhetschef Norrbottens-Kuriren

Göran Hedemalmkanalchef P4 Norrbotten

Tommy StrömredaktionschefNorrländska-Socialdemokraten

Kent Lidmangruppchef Nordnytt

TEXT: MIKAEL HÄLLGREN FOTO: PRIVAT

Marianne Petersonpersonalredaktör Aftonbladet

””

22 Byline Byline 17

Branschen tycker till

”

Kortfilmen Tomrum handlar om längtan och saknad efter en fa-der som blir alltmer frånvarande när han träffar en ny kvinna med barn sedan tidigare, och som inte vill släppa in Johanna i den nya familjen.

Inte intressantSanna Broberg skickade in filmen till Norrbottens kortfilmsfestival, en tävling som riktar sig till filmare mellan 22 och 26 år, och vann pris i tungviktsklassen.

Aldrig ensam alltid älskad hand-

lar om en hemlös man som bestäm-mer sig för att träffa sin son för för-sta gången, trots skammen för sin alkoholism.

Sanna tycker att det är viktigt att skildra socialt problematiska situa-tioner. Till exempel utsatthet eller familjerelationer.

– Jag är intresserad av olika typer av grupper och mänskliga problem. En människa utan problem är inte intressant.

Hon skickade in filmen till Got-lands kortfilmsfestival som hölls i september förra året, och också den

föll domarna i smaken. Hon vann tungviktsklassen ännu en gång.

Efter det skickade hon in båda filmerna till Novemberfestivalen i Trollhättan förra året. Den gången kammade hon inte hem något pris.

Roligt vara med– Det var ändå jätteroligt att få vara med.

Nu har Sanna fullt upp med att packa resväskan för ännu ett halvår i Kalix. Hon ska skriva manus till en film som, om allt går som planerat, blir sponsrad av Filmpool Nord.

TEXT & FOTO: ISABELLA PILLAY

En människa utan problem är inte intressant.

Sanna Broberg gick ut Film- och tv-produktion i Kalix 2011.

Hon har redan vunnit pris för två av sina kortfilmer.

– Man blir pushad att fortsät-ta av att få pris, säger hon.

16 Byline Byline 23

24 Byline Byline 25

Terminerna är uppbyggda precis som ett parti Tetris. Block i olika färger och former bygger upp spe-let, eller terminen i det här fallet, och rätt block måste klaffa med var-andra för att man ska kamma hem segern.

Att vi arbetar i just block är någon-ting som ger oss en stor bredd och gör att vi kan kalla oss multijour-nalister när utbildningen är färdig. Från det enda till det andraUnder ett antal dagar, oftast en vecka eller några veckor i sträck, jobbar vi enbart med ett journalis-tiskt område. Det kan innebära att

vi gräver ner oss i anmälningar un-der kriminaljournalistikveckan och veckan efter ser till att både ögon och näsa är vässade för kulturre-portage. Sen måste så klart micken kol-las i studion när vi sänder radio och vitbalanseringen måste vara okej när videokameran rullar.

Praktik och studiebesökAtt lära sig genom att prova på är viktigt och under sammanlagt 16 veckor är vi på praktik. Vi gör även studiebesök och mi-nipraktiker på stora och små re-daktioner för att se hur de jobbar.

Att läsa om hur redaktioner fung-erar gör vi inte – vi gör vår egen re-daktion och trycker tidningar och sänder radio från en professionell studio.

Ett av studiebesöken som upp-skattas mycket är då vi under en vecka är i EUs högkvarter i Bryssel, Belgien. Där får vi träffa svenska journalister som bevakar EU-frågor men även självklart politiker, lob-byster och andra människor som jobbar inom Europeiska unionen. Och veckan efter det? Då får vi kanske lära oss att skriva en rapp sporttext under tidspress.

Som journaliststuderande i Kalix är det viktigt att ha koll på alla journalistiska verktyg – men även vad tunnelbanan vid EU-parlamentet heter och hur en bandymatch fungerar.

TEXT: ANNA-MARIA ALAKANGAS FOTO: JOURNALISTLINJEN

Som ett parti Tetris

24 Byline Byline 25

MADE BY

TEXT OCH FOTO : IDA BRÄNNSTRÖM

För 26 år sedan skulle Peter Lindvall åka till värmen med grabbarna – till Rhodos. Han hade ingen plan i livet, men något kände han att han behövde göra. Kan-ske bli journalist som morfar? Därför sökte han till Kalix folkhög-skola och blev fjärde reserv. Med det beskedet packade han journalist-drömmarna bredvid badbyxorna och var taggad för en vecka på stranden med bärs, brudar och sol. Strax före avresan damp det ner ett kuvert i brevlådan. Peter Lindvall hade kommit in på utbildningen. Nu hade han ett beslut att fatta, antingen att bli journalist eller att slappa en vecka i solen.

– Det roliga är att jag hade svårt att bestämma mig. Nu i efterhand känns det som om jag tog ett jävligt bra beslut, berättar Peter Lindvall som idag är sportchef på Norrländ-ska Socialdemokraten och gift med Birgitta Wiik som också är jour-nalist. Hon är featureredaktör på konkurenttidningen Norrbottens-Kuriren. Hon var tjejen som hade journa-listiken som sin största dröm sen tonåren.

Kärleken flödadeBirgitta och Peter började snabbt umgås i samma gäng på skolan. På kvällarna sände de lokalradiopro-grammet ”Nattfösaren”. Men det var under en konsert det blev mer än bara vänskap.

– Det tog väl kanske någon må-nad, säger Peter.

– Vad säger du? Det tog bara någ-ra veckor, säger Birgitta. Efter en diskussion vinner Birgitta. De blev ett par – efter några veckor.

Kalix folkhögskola

26 Byline Byline 27

Familjen Wiik/Lindwall består av fem barn - pojkar.

Ingen dotter i familjen Wiik allt-så, men däremot en startfemma i ett mixat basketlag med den äldsta i topp, Max Wiik som också pluggar till journalist.

Nu hyr Max det rum på folkhö-skolan som hans föräldrar bodde i under sina studier 1986. Att dem pratar om den väggfasta 80 centi-meterssängen de delade får Max att bli generad. Men som journalist håller han god min, det är först när Peter nämner att de inte var de mest seriösa i klassen som Max reagerar.

- Va? säger han.- Vi var kära också under den ti-

den, påminner föräldrarna.

Har prioriteratAtt hemmet på Kronan i Luleå är familjens fristad märks tydligt.

- Här är det heligt, säger Birgitta. Det märks att hon jobbar med in-redning på ett helgmagasin. Hon syns även i tv-rutan i ett livsstils-program.

Väljer vinkelMax träffar sin familj i Luleå under helgerna, då passar han också på att extraknäcka som sportreporter.

I journalistikens värld tror för-äldrarna att Max har en bra möjlig-het.

– Han är duktig på att se vinkeln,

grejen i grejen. Det är en egenskap som inte alla har, säger Peter. – Men det är en annan framtid som väntar Max och andra nya journalister.

– Nu jobbar vi mycket hårdare än för 20 år sedan, säger Peter och Birgitta håller med:

– Kan du tänka dig, vi hade först morgonmöte, sen fika, lite jobb, lång lunch, lite jobb, fika igen och sen var dagen i princip slut. Idag hinner jag bara ta med kaffet till arbets- bordet.

Nya medierJournalistiken ligger alltså i generna hos familjen Wiik/Lindwall. Max är tredje generationens reporter. Bir-gitta och Peter klurar på hur fram-tides journalistik kommer att se ut och är eniga om att det kommer handla om webb och redigering eftersom de tror att tidningar i pap-persform går mot en säker död.

– Det kommer säkert nya medier som fortfarande är okända för oss. Men just nu kan man ännu slå sig in med bra redigeringskunskaper, säger Birgitta.

– Jag brukar tjata på Max att redigera lediga kvällar på, säger Peter. För det var ju precis vad han och Birgitta pysslade med under sitt Kalixår. Eller?

Vilka är ni?Lina Svalbro, 25 år, multi-journalist på Fagersta-Posten med Fagersta kommun och skolan som främsta bevak-ningsområden. Gick på Ka-lix folkhögskola 2008-2010.

Tobias Ahlén, 28 år, multi-journalist och allmänrepor-ter på Avesta Tidning. Gick på Kalix folkhögskola 2008-2010. Hur träffades ni?Vi träffades i klassrummet och bodde grannar i student- korridoren.

Vad pratar ni om vid frukosten?Det blir en del jobbprat, inte minst när vi tittar på nyheter-na. ”Det där kan lokalvinklas” eller ”I dag ska jag intervjua den och den”. Men just nu är det ännu mer prat om hus-köpet och bröllopsplanerna som vi är mitt uppe i. Beskriv er tid i Kalix!Bli nedsågad till fotknölarna för att sedan växa i journalist- rollen. Äta mat ur kastrullen tillsammans. En unik tid i livet.

♥ Vi blev också kära i Kalix

26 Byline Byline 27

Kalix, där älven möter havet, som det så catchigt heter i kom-munens slogan, har nästan 17 000 invånare. För utsocknes är nog den norrbottniska kustorten mest känd för sin löjrom och sitt bandylag. K.G. Bergström är bördig från kommunen, och miljöparti-språkröret Peter Eriksson var under en tid kommunalråd här.

Kan man boi Kalix?

TEXT & FOTO: TOTTE VESTERLUND

Vad har Kalix att erbjuda, kan-ske du tänker. Här finns mer än du kan tro - och en rad medie-kändisar har haft folkhögskolan som språngbräda.

I Kalix finns tre krogar – Hotell Val-hall, B4 och Lilla Hotellet. Plus ett nästan oräkneligt antal pizze-rior, en liten butiksgalleria, bio-graf, flera gym och några helt okej kaféer. Men det mest spektakulära är naturen som tillåter de mest skilda fri-tidsaktiviteter.

Den som gillar att basta kommer att bli mäkta nöjd med folkhögskolans faciliteter. Här finns både en eldriven bastu i skolans källare och ett vedeldat dito alldeles intill de två internatbygg-naderna. Det finns få saker som är lika njutningsfullt som att se ett sprakande norrsken precis utanför bastufönstret när kölden och hettan skapar knall-skott i väggarna.

I kostnaden för internatboende in-går frukost och lunch varje vardag, och middag på tisdagar. Bra för de studen-ter som vanligtvis fyller sina magsäck-ar med nudlar. Och du är garanterad boende. Ett rum på Östergård kostar 3 360 kronor per månad och på Norr-gård 3 680 kronor. På det sistnämnda internatet är rummen något större och man har tillgång till egen dusch.

Den som vill göra det lätt för sig går Strandpromenaden som startar ett stenkast från folkhögskolan och sträcker sig hela vägen ned till stan och vidare. Promenaden är lika fin oavsett årstid, med den mäktiga Kalixälven precis intill.

28 Byline Byline 28

– Jag är en sucker för Norrland, och så gillar jag att flytta. Jag brukar bo två år på varje ställe innan jag byter stad, landsdel eller land, säger han.

Sebastian är en fotbollsnomad. Han har spelat för tolv olika klub-bar, men nu var det journalisti-ken som fick honom att byta stad. Flyttlasset gick 100 mil denna gång, från Stockholm till Luleå.

Sebastian, som kommer från Gö-teborg, hade bott sex år i huvud-

staden och hunnit rota sig.

Kär i LuleåÄndå var det enkelt för honom att tacka ja till en framtid på Kalix folkhögskola.– Det var en massa som talade för. Dels var jag väldigt sugen på att läsa journalistik och få skri-va och göra radio. Och dels gillar jag Norrland.

Vad är det du gillar med Norrland?

– Först och främst är det folket. Folk

är enkla, utan att vara tråkiga. Sedan gillar jag vintern väldigt

mycket, men kanske inte när det är 22 minusgrader. I Göteborg finns det bara en årstid, regn sideways.

Sebastian kände till Luleå redan innan flytten till Norrbotten. Flick-vännen Helena är därifrån, och några gamla lagkamrater från fot-bollslaget Umeå FC likaså.

Nu bor han tillsammans med He-lena och sonen Jack, 2, i en rymlig lägenhet mitt i stan.

– Jag har en liten kärleksaffär med Luleå, säger Sebastian.

Det är åtta mil mellan Luleå och Kalix. Sebastian brukar samåka till skolan med två tjejer som går andra året på journalistlinjen.

– Det funkar bra än så länge, men då har jag bara gått här en termin. Efter tre och en halv kanske jag kräks på pendlandet. Det är bra att jag har Elin och Ida. Det gör jävligt mycket att sitta och snacka i bilen.

Problem med drickandetSebastian trivs i sin nya miljö, men han brukar ändå råka ut för en stän-digt återkommande kulturkrock. Han dricker inte kaffe.

– Det är mycket tjat, mest från äldre folk. De går och gör i ordning kaffet, häller upp, och så säger man att man inte vill ha. De tror att man driver med dem.

En göteborgsk söderkis med fäbless för NorrlandHan har bott i sju städer i fyra länder.Nu har Sebastian Wiklander hittat till Luleå och Kalix folkhögskola.

TEXT: TOTTE VESTERLUNDFOTO: LINDA JONES

14 Byline Byline 15

Byline 29 BY Byline

Jakten på en huvudkaraktärTEXT: YOUCEF LARSSON MERAIKI FOTO: PRIVAT

Det är en dag kvar till hemresan och hu-vudpersonen i dokumentären - Jim - är spårlöst försvunnen. Kalixeleverna samlas i ett krismöte. Det är dags att tänka om.

Det dånar i London. Mängder av damm virvlar sig in i stadslägenhe-terna. I östra delen av London lig-ger Hackney Wick, en av de platser som drabbats hårdast av OS-bygget. Flertalet byggnader har rivits ned till grunden för att göra plats för de gigantiska colloseumen.

Mitt i myllret av ett skadat om-råde befinner sig Adam Zetterqvist, David Storm och Mattias Tunmats, tre elever från Kalix folkhögskolas Film- och TV-produktion.

– När vi letade efter vår ”case-kille” och han inte fanns någonstans fick vi ha krismöte. Vi hade en massa bra intervjuer med folk i området men ingen riktig huvudperson som kunde binda ihop det, säger Adam Zetterqvist.

30 Byline Byline 11

Idén till att beskriva hur stadsdelen Hackney Wick påverkats av OS-förberedelserna kom efter att Adam varit på sin praktikplats Hobby Film och fått höra kollegornas per-sonliga historia om vad som höll på att hända där.

Bohemer och konstnärer– Det verkade vara ett område

med mycket bohemer och konst-närer som ser med viss skepsis på hela OS-prylen. Dessutom kändes det som om området skulle vara en tydlig kontrast till det nya mer ”kalla” området där arenorna bygg-des, säger Adam Zetterqvist.

Men nu återstod endast en dag innan eleverna måste återvända till Sverige och allting gick alltså inte som de hade planerat.

– I stället fick vi tolka om materi-alet och vinkla om det lite. Då hitta-de vi plötsligt en ny huvudkaraktär som i filmen är vår guide och heter Antonio. Han skulle egentligen inte haft något utrymme alls. Antonio var ganska svår att övertyga, han var lite kameraskygg och ville från början inte alls vara med i doku-mentären, berättar David Storm.

Stående ovationerVäl tillbaka i Sverige satte sig fil-meleverna för att redigera ihop det samlade materialet. Kort därpå vi-sades den upp på en filmfestival i ryska staden Petrozavotsk.

– Där fick den stående ovatio-ner. Fräckt att vara big in Rus-sia, säger Adam Zetterqvist. – SVT Dox såg filmen och tyckte om den men ville inte köpa den. Nu har vi valt att lägga ut filmen på nä-tet i stället så alla kan se den, och vi hoppas på bra tittarsiffror, säger David Storm.

Jag har alltid haft dåligt min-ne. Min barndom är ett töcken av läxor, fotbollsträningar och ”Ryska Posten”. Jag minns inte namnet på mina pojkvänner och jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan. Men det finns två år av mitt liv som jag kan redovisa med en närmast obehaglig exakthet. Åren 2000 och 2001 i Kalix. Det är egentligen konstigt, med tanke på hur mycket rödvin jag drack, men blundar jag är jag 100 mil norrut igen. I hörn-lägenheten på Villa Öst. Hos klasskamraterna och lärarna.

Jag minns festerna på Stora Hotellet, där arga norrlän-ningar ville spöa skiten ur 08:orna, och alla timmar vi ägnade åt att planlöst flanera och, ja, faktiskt, fönster-shop-pa på Domus. Kronans skidor i förrådet på Västergård som vi tog ut på älven när den fryst till. Alla frukostarna i matsa-len. Speciellt de under vintern, då det var ständigt mörkt och jag fick pulsa från Villa Öst i halv-meter hög snö. Buffén med de kokta äggen och limpmackor-na, den skivade gurkan och le-

verpastejen, värmeljusen som matmor tände och en känsla av trygghet. Jag kommer även ihåg lektionssalarna.Där var journalistiken så själv-klar. Vi hade alla våra mål sat-ta, vi hade alla exakta planer på var vi skulle jobba efter skolan, och vilka redaktioner vi aldrig skulle sätta vår fot på. Livet i Kalix var lätt.

Inbäddade i snö och is lärde vi oss grunderna i yrket vi alla hoppades få.

Vi hade hög moral som vi sa att vi aldrig skulle tumma på. Vi lovade varandra att vi ald-rig skulle intervjua en kändis bara för att han var känd, eller sänka oss så lågt att vi satte vårt namn under en artikel med ordet ”chock” i.

Verkligheten blev inte riktigt som innanför tegelväggarna i Kalix folkhögskola. Jag? Jag gick direkt från examen till att jobba på Aftonbladets nöjes-redaktion. Och trots det jag sa till mina klasskamrater och in-talade mig själv har jag aldrig ångrat mina val. Men jag kan ändå sakna de höga ambitio-ner vi hade. Ambitionerna – och limpmackorna.

KRÖNIKA

Linda Hjertén studerade på Kalix folkhögskola mellan 2000 och 2002. Numera jobbar hon som kriminal-reporter på Aftonbladet.

10 Byline Byline 31

Journalistisk yrkesutbildning Kurslängd: 2 år Kontakt: Lotta Löthberg 070-190 15 64lotta.lothberg@kalix.fhsk.se

Film-och tv-produktionBasår och fördjupningsårKontakt: Anders Durvall070-190 15 62 anders.durvall@kalix.fhsk

WebbredaktörutbildningDistansKontakt: Mikael Berg070-359 52 71mikael.berg@kalix.fhsk.se

SocialpedagogikDistans i 40 veckorKontakt: Ann-Christin Hofvenberg Jacobsson070-190 15 61a-c.h@kalix.fhsk.se

Textil konst DistansKontakt: Ingrid Sturesson073-096 06 28ingrid.sturesson@kalix.fhsk.se

Allmän baskursKurslängd: Max 2 årKontakt: Peter Asplund070-190 15 65peter.asplund@kalix.fhsk.se

Allmän kursKurslängd: 1-3 årKontakt: Annelie Hallman076 -812 11 55annelie.hallman@kalix.fhsk.se

HantverkskursDistansKontakt: Ingrid Sturesson073-096 06 28ingrid.sturesson@kalix.fhsk.se

Uppdragsutbildningari ledarskap, teambuilding mmKontakt: Mats Strömbäck070-190 15 70mats.stromback@kalix.fhsk.se

Lösningsfokuserat arbetssättDistans 20 veckorKontakt: Mats Strömbäck070-190 15 70mats.stromback@kalix.fhsk.se

www.kalix.fhsk.se

Kalix folkhögskola ligger nära Kalixälven. En plats där människor möts och arbetar för att utvecklas.

Sök till någon av våra utbildningar på Kalix folkhögskola!

Vill du bli en av oss?

Läs mer om våra utbildningar och om skolan