CCalux Företag som 1955 övertog Melin & Söners fabrikslokal vid Åkers kanal. Tillverkade där möbelkylskåp men övergick efter en tid till tillverkning av komponenter till LM Ericsons AXE-växlar. Omkring 1980 flyttade Calux från Åkersberga. Överlät senare lokalen till Björcks verkstäder.

Carlssons Café ”Huldas Saloon”, café i Åkersbergas centrum på den mark där bensinstationen Preem idag ligger. Kaféet drevs av Carl-Erik Edvin Carlsson och hans hustru Hulda. Rörelsen startade våren 1936 och omfattade då också restaurangrörelse. Matserveringen upphörde på grund av livsmedelsransoneringarna under andra världskriget. I husets källare låg bageriet, som sköttes av Carl-Erik Carlsson. Rörelsen avvecklades 1961. Samlingspunkt för det unga Åkersberga, 25-50 personer kunde samlas i lokalen på en vanlig kväll. Schackturneringar genomfördes regelbundet på måndagkvällar.

Carlström, Hans Apotekare1918-1924. Apotek.

Centralskolan Bergaskolan.

Centrum Bio Biografen inrymdes i det tredje Folkets Hus. Denna fastighet byggdes ursprungligen 1937 av en byggmästare för att konkurrera ut dåvarande Folkets Hus som biograf. Byggmästaren gjorde konkurs några år efter invigningen och Folkets Husföreningen köpte då fastigheten. I byggnadens källarvåning fanns Folktandvårdens lokaler. Huset revs 1979 för att bereda plats för Skutan och nya Folkets Hus.

Centrum-Konditoriet Bagerier.

Collart, Claude - 1567 (?). Fransk militär rådgivare åt Erik XIV, ståthållare i Stockholm, erövradeJämtland 1564. Erhöll Tuna gård som förläning. Död sannolikt 1567.

Collenius, Carl Georg 1857-1918. Kronolänsman 1914, arrenderade Skånsta. ” en gammal försupen men snäll farbror…” .

Cramner Allgon.

Cronberg, Stefan 1945-. Politiker (m). Student vid Norra Latin, Stockholm 1965, fil mag 1969, lärare i historia och samhällskunskap vid bl.a. Enskilda Gymnasiet. Biträdande partiombudsman för Moderaterna i Stockholms län 1970. Flyttade till Åkersberga 1973. Ordförande i Österåkers-moderaterna 1974, suppleant samma år i kommunstyrelsen. Kommunstyrelsens ordförande 1977–1988. Startade Cronberg Management Consulting 1989. Cronberg medverkade till att bringa kommunens ekonomi i balans och att bromsa den höga utbyggnadstakten i kommunen. Representerar 2012 Roslagspartiet.

DDagsverkstorp/are Torpen i vår del av Sverige skapades på marker som inte var så intensivt utnyttjade. Torparen fick där disponera ett område för egen odling. Som ersättning för denna mark utförde torparen och hans familj arbeten – dagsverken - på den gård under vilken torpet lydde.

Dahlbeck, Eva 1920-2008. Svensk film- och teaterskådespelerska, född i Saltsjö-Duvnäs menunder ett antal år bosatt på Österskär. Dahlbeck gjorde debut på filmduken 1942 och kom att göraen lång rad minnesvärda roller, t ex i ”Sommarnattens leende” och ”En lektion i kärlek”. Henneslitterära ambitioner tog dock överhanden och resulterade i ett dussimtal romaner.

Dahlberg, Elsie 1916-2005, konstnärinna, skulptör, född i Stockholm, under många år verksam iÖsteråker. Rikt representerad med offentliga utsmyckningar i vårt land. I Åkersberga har Dahlbergbl a skapat ”Kultplatsen”, en skulptural lekplats med timmerstockar vid Margretelundskolan samt”Ljugarbänken”, en bronsskulptur utanför entrén till Alceahuset.

Dahlgren, C.F. 1835-1926. Smed vid Wira bruk, far till John Dahlgren.

Dahlgren, John 1866–1948. (enligt en uppgift 1865-1947), smed vid Wira bruk, en mångsidigt begåvad man; mästersmed, poet, musikant och uppfinnare.

Dahlgren Smedsläkt, verksam i Wira bruk. C.F. Dahlgren verkade ensam på bruket från mitten av 1920-talet fram till sin död då sonen John övertog verksamheten.

Dalsgaard, Carl 1907-(?) Distriktsläkare i Österåker ????-????. Bosatt på Centralvägen 47? 49?. Hade mottagning på Storängsvägen.

Dambi, fabrik för tillverkning av dammsugare. I början av 1950-talet belägen i ett äldre hus i centrum i närheten av Föreningshuset. Fabriken hade ett tiotal anställda. Verksamheten upphörde 1958.

Rödbosunds dansbana 1930-tal

Dansbanor har genom åren funnits på åtskilliga platser i Österåker, somliga välkända, andra anonyma. En av de mera kända och populära låg omkring 1920 i en skogsbacke nära Säby gård. Banan ägdes av en man som allmänt kallades ”Jazzmästarn”. Hans fru förestod serveringen, kaffe och bullar, bredvid banan. Sommartid anordnades dans där varje lördag och söndag. Omkring 1930 upphörde danserna på Säby. I stället övertog dansbanan i Luffarbacken rollen som ungdomens samlingsplats. Banan byggdes av IFK Österåker 1929. Den var illuminerad med kulörta lyktor i träden, det fanns givetvis servering men också pilkastning, skjutbana och tombola. Danserna i Luffarbacken fortsatte en bit in på 1940-talet, men hade konkurrens av dansbanan på Rödbosund, ”Roslagens vackrast belägna dansbana”. Det var dock skillnad på de besökande; medan Luffarbacken var den ’vanliga’ ungdomens dansbana besöktes Rödbosund främst av studerande ungdom från Margretelund och Österskär. Danserna på denna bana, som drevs privat av Ester och Harald Lindahl, startade på 1920-talet och pågick fram till 1952. Dansbanan utvidgades med en paviljong 1934. Idag är Rödbosunds dansbana bevarad som ett monument över gångna tiders nöjesliv.”Lördag-söndag dansades det på Rödbosunds dansbana bortom Margretelund, med den underbara sjöutsikten. Det var där som vår operastjärna Elisabeth Söderström började sjunga för oss. Att de närmaste grannarna hade svårt att sova förstår man, eftersom den moderna dansmusiken ekade ut över sjön”En utedansbana fanns på 1930-talet vid Bammarboda invid de stora ekarna. Denna flyttade senare till Gallboda men flyttades 1939 tillbaka till Bammarboda och placerades då på Ängsudden.Inom Täljö sommarstugeområde dansade man på flera ställen; på ängen vid Bragevägen, vid Sigurdsvägen och på logen vid Täljö gård. Också ute vid Härsbacka fanns ett par dansbanor, en av dem på en platå på berget ovanför stenmjölsfabriken. Även ute på Ljusterö fanns välkända banor, bl.a. på Rastaborg vid Linanäs och den kanske mest kända av dem; Balders hage, som var i bruk 1913 – 1930 med servering, biograf och dansbana.

”Davida” var den sista klinkbyggda roslagsskutan, byggd på Svartlöga 1911. Ägdes av skepparen Valle Andersson och hans familj. Till skillnad från klanen Johanssons skutor fraktade ”Davida” mest grus, sten och sand. ”Davida” avriggades 1922 och motoriserades samma år. Var i drift till andra hälften av 1940-talet.

Doktorsvillan på Värdshusvägen 15 i Åkerstorp var bostad och mottagning för provinsialläkaren doktor Hugo Wik. En tid inrymdes också socknens apotek i huset. Idag är villan privatbostad.

Domarudden kurs- och friluftsgård vid Drängsjön. Ursprungligen i Svenska Turistföreningens ägo men anläggningen ägs nu av Österåkers kommun. Här finns nu möjligheter för övernattning i gäststugor, båtuthyrning, bastu, friluftsbad, restaurang med fullständiga rättigheter, bollplan och lekplats.

Domus Varuhus i Åkersberga centrum. Invigt den 15 november 1962. Varuhuset brann den 20 februari 1966 men återinvigdes nio månader senare. Verksamheten blomstrade fram till slutet av 1990-talet, då lönsamheten sviktade. Varuhuset bytte namn och ägare ett antal gången innan det slutgiltigt lades ned 2008. Byggnaden revs 2009 för att bereda plats för Åkersbergas nya centrumbyggnad Kompassen.

Dragon, en beriden infanterist, d.v.s. en soldat som förflyttade sig på häst men som i regel stred till

fots. Med åren minskade skillnaderna mellan dragoner och vanliga kavallerister. I Österåker fanns mellan 1782 och 1905 tio dragontorp med dragoner tillhörande Livregementets dragonkår Nr 3 Roslags skvadron.

Drakbacken Del av gamla landsvägen mellan Norrö tingshus och Garnsviksvägen. Namnet är sannolikt en förvanskning av Dragbacken och anses ha uppkommit eftersom kuskarna tvingades dra hästarna uppför den långa backen.

Drängsjön en av kommunens finaste sjöar, belägen fyra kilometer nordost om Åkersberga centrum.Sjön är ungefär 0,3 km² stor, har ett maximalt djup av elva meter och är ganska opåverkad av miljöförstöring med klart vatten, något brunfärgat av humusämnen. Den badbara skogssjön ger goda möjligheter till ädelfiske. Vid sjön ligger Domaruddens friluftsgård.

Dyviks gård, säteri i Roslagen, vid havet, 13 kilometer nordost om Åkersberga centrum. Gårdenomnämns första gången år 1296 som Diupuvik. Gården erhöll sätesfrihet under 1610-talet och ägdesdå av Erland Björnsson Bååt. Huvudbyggnaden av trä i två våningar i säteristil med brutet tak ärsannolikt uppförd på 1700-talet. Under större delen av detta århundrade tillhörde gården medlem-mar av ätten Lejonflycht. År 1841 övergick Dyvik och Östanå fideikommiss till släkten Boström. År 1888 köptes gården av Oscar Hybbinette som sålde den vid sekelskiftet 1800-1900.

Dyviks skola byggdes 1909 och barnen undervisades enligt D1-form, d.v.s. barnen hade enbart en småskollärarinna som lärare. 1927 ändrades skolformen till B3-form. Fram till nedläggningen 1938 som ägde rum i samband med att en sjunde årskurs infördes i kommunen var det sex års skolgång med inskrivning vartannat år, en lärare och en skolsal. Som mest var elevantalet 47 barn. Sista lärarinnan var Gunnel Olsson. Dyviks skolhus brann ner den 3 januari 1978. Kolsvedens skola

Dyviks såg byggdes under första världskrigets år. Ägare var då David Carlsson, stor virkeshandlare och ägare till sågar i Viggbyholm och Sorunda. Virket från Dyvik gick på export till Tyskland, från vilket land stora ångbåtar låg utanför på djupt vatten och lastade från virkespråmar som bogserades ut till dem. Nykvarn och Dyvik var fram till slutet av 1940-talet sammantaget en av de största arbetsplatserna i dåvarande Österåker. 1932 startades Dyviks bruk, där man bl. a. tillverkades byggplattor.