[1]

Definitionen av SJÄLVET/JAGET utifrån

några olika psykologiska och filosofiska

teorier.

Carina Johansson

SERvt12

Torsås 2012

[2]

Sammanfattning.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att ”det sanna Jaget/ Självet (jag skriver båda

benämningarna även här för det är två olika benämningar för samma sak, men beroende

av vem som uttrycker det) kräver tid, stilla begrundan, reflektion, medvetenhet,

tankekraft, förmåga att känna sina känslor och ev. en upplevd kris för att få uppleva

denna ”känsla av att ha kommit hem till sig Själv”. Allt som vi har tillgång till i SER-

terapin genom att arbeta med t.ex. iscensättningsperpektivet, se delpersonligheterna,

det sanna och falska självet, känna och träna närvaro genom regression, visualisering,

meditation, mindfulness m.m. Hur mycket arbete vi behöver lägga ner beror på hur vår

uppväxt har varit och vad vi vill nå fram till.

Efter slutfört arbete förstår jag att upplevelsen av Jaget/Självet har med

mänsklighetens framtid att göra! Det är något filosofiskt, andligt över det. Det har gett

mig en mycket intressant och meningsfull läsning. Jag ser nya dimensioner i våra liv och

vårt levande och tack vare detta fördjupningsarbete har jag även fått bekräftelser och

ord på det jag har känt.

Slutdiskussionen och denna sammanfattning är en reaktion på och kommer givetvis från

mitt levda liv och min tanke om tillvaron och hur världen ser ut – det blir givetvis en

subjektiv iakttagelse och uppfattning, men så får det vara. Jag blev överraskad över att

ämnet jag valt skulle ge mig tillfälle att skriva ner det jag har varit frustrerad över i

mitt liv och frustrationen över att jag själv många gånger har fått leva emot det jag

tror på för att påverkan från samhället är så starkt.

[3]

Innehållsförteckning. Sid.

1. Inledning _____________________________ 4.

2. Frågeställning och syfte _________________ 5.

3. Bakgrund _____________________________ 5.

4. Metod _______________________________ 6.

5. Resultat ______________________________ 6.

5.1 Det individuella och universella självet_____________________6.

Ytterligare en filosofisk beskrivning__________________________8. 5.2 Den medvetna personligheten____________________________11.

5.3 Det transpersonella Självet_____________________________ 11.

5.4 Delpersonligheter_____________________________________14.

5.5 Det sanna och falska självet____________________________14.

5.6 Jaget______________________________________________16.

5.7 Självet / själv________________________________________16.

5.8 Antroposofin om Jaget, Självet och existensen_______________18.

5.9 JAG ÄR_____________________________________________22.

Mitt resultat sammanfattat genom R. Assagioli och J. Bradshaw_____22.

6. Slutdiskussion___________________________23 Du-Jag_________________________________________________27.

7. Käll-och litteraturförteckning______________28.

[4]

1. Inledning

Min längtan och önskan, som medmänniska och terapeut, har varit att kunna hjälpa en

annan människa till ett bättre liv. Jag kände när jag själv började meditera, för många

år sedan, vilken läkande kraft och utvecklingsmöjligheter bara meditation hade. Jag ville

gärna dela med mig till andra. Jag hade meditationsgrupper då och då, när jag blev

tillfrågad. Jag tyckte det var fantastiskt att få ge och se den positiva upplevelsen hos

människor. Men jag kände att för att kunna hjälpa människor ytterligare i

utvecklingsprocessen behövde jag mer kunskap om samtalet kring meditationen, att tyda

detta brev från sig själv, till sig själv. Jag hittade den perfekta utbildningen med

helhetstanken som jag sökte i SER-terapin!

Det har varit en otroligt utvecklande resa in i mig själv. Jag ser, med vördnad, fram

emot att nu få följa andra människor på deras resor.

Mitt intresse att jämföra olika teorier och filosofiska tankar kring Jaget/Självet

väcktes av att jag slogs av hur lik Roberto Assagiolis syn på människan är Rudolf

Steiners. Mycket riktigt hittade jag en enda liten mening på internet om att Roberto

Assagioli var influerad av Rudolf Steiner och att Rudolf Steiner hade någon slags åsikt

om det – men inte vilken.

Eftersom den antroposofiska tanken och helhetssynen på människan och hur allt hör

ihop har varit av stort intresse för mig i många år blir det ännu mer intressant om jag

får titta mer på och jämföra SER-terapins syn på Jaget/Självet med bl.a. antroposofin,

eftersom jag valde SER-utbildningen just för helhetssynens skull.

Att jag har valt just definitionen av Jaget/Självet är att jag har upplevt att man menar

eller tänker på lite olika sätt när man använder uttrycken.

Jaget/Självet ska ju vara det centrala i oss och det vi ska sträva efter att finna i

terapin.

Det har varit intressant att forska inom ämnet och jag har själv fått en tydligare bild

över hur jag ska se på uttrycket Jaget/Självet i mitt arbete som terapeut.

”Att studera psykologi utan att studera Självet, den kärna som finns inom var och

en, är som att studera solsystemet utan att studera solen.”

[5]

2. Frågeställning och syfte

1.Hur förklarar SER-terapiutbildningen….

1. …skillnaden mellan Jaget och Självet och hur vet jag när jag är mitt sanna

Jag/Själv?

2. När och hur förlorar vi vårt sanna Jag/Själv?

2.Vad säger några andra psykologiska och filosofiska teorier om….

1. …vårt Jag/Själv och vår existens och vilka andra uttryck använder vi för det

centrala i oss och vad säger de oss?

Syftet är att jag som terapeut ska kunna vara tydlig med vad Jaget/Självet

innebär för mig i relationen med klienten.

3. Bakgrund

SER-terapi - Psykologi – Filosofi.

I den SER-terapeutiska modellen har terapeuten fått tillgång till en bred kunskapsbank

om människans psyke. Terapeuten arbetar integrativt, vilket innebär att man kombinerar

olika metoder och psykologiska teorier. Terapins grund är ett psykodynamiskt,

humanistiskt/existentiellt och transpersonellt/andligt perspektiv.

Att söka och klargöra för processen att bli den man egentligen är, är viktigt i SER-

terapin, att hitta sitt Själv. Det är därför det blir intressant att fördjupa sig i hur olika

teorier ser på det och vad klienten kan ha med sig för uppfattning om det.

John Bradshaw beskriver övertygande hur arbetet med det inre barnet är det

snabbaste och mest kraftfulla sättet att åstadkomma terapeutiska förändringar hos

människor. Att få möjlighet att avsluta sin barndoms olösta sorg är viktigt i arbetet att

återfinna sitt sanna Jag/Själv. Mina egna starkaste upplevelser på vägen till

medvetenhet och förändring har varit i just mötena med mitt eget inre barn.

[6]

Bakgrunden och anledningen till valda ämne är mitt arbete med min egen personliga

utveckling i vilken drivkraften har varit att bli FRI, att kunna få känna det jag känner

och få vara den jag innerst inne är, att bli fri ifrån rädslans bojor som har begränsat

mig så i livet. Att slippa vara fånge i sammanhang där värderingar och egots tävlande

med allt och alla tar en så stor del. Min tanke om att bli FRI är nog denna att komma

hem till mitt ”sanna Själv” att bli trygg och få känna ett egenvärde, att göra val och ta

beslut utifrån det. Jag inser ämnets komplexitet, för samtidigt handlar det ju om hela

människan, därför får läsaren följa min tanke om Självet i sökandet efter mer kunskap i

ämnet.

4. Metod

Jag har samlat information genom att fördjupa mig i kurslitteraturen i SER-

terapiutbildningen och dess föreläsningar, studerat bibliotekets uppslagsverk i psykologi

och filosofi, böcker, antroposofiska tidskrifter och ”Natur och kulturs” psykologilexikon

av Henry Egidius på internet.

5. Resultat

5.1. Det ”individuella självet” och det ”universella Självet”.

”Det individuella självet skrivs med litet ”s” och det universella skrivs med stort ”S” och

är Självet ur ett andligt perspektiv.

I ”Psykosyntes”-grundläggande principer och tekniker(1965) beskriver Roberto Assagioli

”det andliga uppvaknandet” och skillnaden mellan det individuella självet och det

universella Självet. Han beskriver också olika tillstånd eller stadier av existens, vilket

jag gärna vill ha med för att existensen är ju direkt kopplat till hur jag upplever mitt

själv. Han beskriver även hur man kan hamna i en existentiell kris när man har upplevt

tillståndet av att vara i Självet.

”Det är klokt att skaffa sig en klar uppfattning om vad som är självförverkligande”.

Roberto Assagioli tycker att Freuds psykoanalys har en sjukdomsinriktad syn och tittar

mest på människans lägre aspekter, detta leder till en dyster och pessimistisk bild av

den mänskliga naturen. I psykoanalysen har många viktiga realiteter och funktioner

[7]

försummats eller nonchalerats: intuition, kreativitet, vilja och det mänskliga psykets

kärna – Självet.

Maslows uttryck självaktualisering menar Roberto. A ska skiljas från den andra typen av

självförverkligande, nämligen ”förverkligandet av Självet”.

Roberto Assagioli berättar att vi normalt är medvetna om vårt individuella själv- det

lilla självet eller jaget. I det över medvetna finns det universella, transpersonella

Självet, Självet ur ett andligt perspektiv.

När kanalen mellan den medvetna och den övermedvetna nivån, mellan jaget och Självet,

öppnas strömmar ljus, glädje och energi in och ger många gånger en underbar befrielse.

Det första stadiet som många befinner sig i är vad man kan kalla det materiella eller det

rent fysiska: Man ”låter sig leva”, tillfredsställer sina personliga önskningar- strävar

kanske efter att bli rik och förverkliga sina ambitioner. Människan hamnar förr eller

senare i livskris och funderar på meningen med livet, och kan då få upp ögonen för andra

värden i livet. Man är på väg mot ett andligt uppvaknande. Men är personligheten

bristfällig och vi bara ser materiella värden då har vi ingen möjlighet att känna av eller

uppleva det universella Självet.

Det är viktigt att man klart ser skillnaden mellan det individuella självet (den vanliga lilla

personligheten, det lilla självet eller jaget)som vi normalt är medvetna om och det

universella Självet i dess innersta natur - det som kallats för ”källan”, ”mittpunkten”,

”det djupaste väsen”, ”spetsen” inom oss. Denna oerhört viktiga skillnad får man aldrig

glömma! Skillnaden ger oss nyckeln till det mentala tillståndet hos klienten. I extrema

fall tillskriver människor sitt personliga själv det universella Självets egenskaper och

krafter, t.ex. en människa som tror att han är Gud eller fanatiska sektledare.

Men även om det personliga jaget är redo för detta andliga uppvaknande, som

karaktäriseras av glädje och en inre upplysning som för med sig insikten om livets

mening och syfte, skingrar många tvivel, löser många problem och ger en känsla av

trygghet och att livet känns helt och man känner stark kärlek till sina medmänniskor, så

kan man hamna i en kris. Man kan plötsligt uppleva en stark och smärtsam känsla av

intellektuell inkompetens, förlorad viljestyrka och självbehärskning, bli obeslutsam och

handlingsförlamad. Det rätta sättet att behandla personer som är inne i denna typ av

kris är att klargöra hur den är beskaffad och peka ut det enda effektiva sättet att

komma över den – klienten måste få klart för sig att det exalterade tillstånd som han

befunnit sig i omöjligt kan vara för evigt och att denna reaktion är ofrånkomlig.

[8]

Omvandlingsprocessens faser är det stadium där det står klart att de nödvändiga villkor

som måste uppfyllas och det pris som vi måste betala för att förverkliga Självet är en

drastisk omvandling och pånyttfödelse av personligheten. Individens energier och

uppmärksamhet absorberas så totalt i detta arbete att han får svårt att orka med

vardagslivets problem och aktiviteter. Denna prövning är ett av testen på vägen till

förverkligande av Självet. Individen lär sig att övervinna sin personliga känslighet och

det ger honom tillfälle att utveckla oberoende och självtillit utan bitterhet. De lidanden

som orsakas av perioder av nedstämdhet, av att det inre livet ebbar ut, kompenseras

rikligen av perioder av förnyat inflöde av övermedvetna energier och av den utsikt till

befrielse och förstärkande av hela personligheten som förverkligandet av Självet ger.

Denna vision är en mycket mäktig inspiration, en aldrig svikande tröst och en ständig

källa till styrka och mod.

Man kan alltså förutse och få en allt starkare försmak av medvetandet hos den som har

förverkligat sitt Själv. Det är ett tillstånd präglat av glädje, sinneslugn, inre trygghet,

en känsla av lugn styrka, klar insikt och överflödande av kärlek. I sina högsta aspekter

är det förverkligandet av det inre väsendet, av samhörighet och identifiering med det

universella livet.

Ytterligare en filosofisk beskrivning av Jaget/Självet och

existens:

Inom filosofin har man främst koncentrerat sig på Jaget som det som innehar de

själsliga egenskaperna och förenar dem till ett medvetande.

Med existens avser Kierkegaard människans vara - genomförande som en enhet av

tanke, vilja, känsla och handling, en enhet som inte är ursprunglig, utan som är förmedlad

och som den enskilde gång på gång måste skapa på nytt.

Denna aktivitet, att frambringa sig själv i sitt vara, belyser Kierkegaard närmare med

hjälp av begreppet förhållande: att existera innebär att i tanke, vilja, känsla och

handling förhålla sig och att i detta förhållande till världen, till medmänniskorna och till

Gud samtidigt förhålla sig till sig själv på ett sådant sätt att den motsättning mellan

vara och böra (realitet och idealitet, kropp och själ) som utmärker den mänskliga

naturen upphävs under självblivelseprocessen genom att den enskilde i sitt vara fritt

bestämmer sig som den han bör vara.

[9]

”Tvivlet är begynnelsen till den högsta formen av tillvaro”

Kirkegaard (Anti-Climacus) : Människan är ande. Ande är jaget.

Men vad är jaget?

Jaget är ett förhållande som förhåller sig till sig självt.

Representanterna för de tre existenssätten är för Kirkegaard (Anti-Climacus)

1. Hegel (1770-1831) = Det estetiska stadiet

2. Sokrates = Det etiska stadiet

3. Kristus = Den kristna existensen

1.Det estetiska stadiet: De flesta kommer inte vidare från denna princip för sinnlig

njutning: den animaliska och driftsmässiga:

De med bristande fantasi och kritisk tankeförmåga, genomsnittsmänniskan som bara

existerar som en i massan (Sygdomen til Döden sv XI s. 164f) och kälkborgaren som

stelnat i trivialitet och andefattigdom, är fångna i det estetiska eftersom de genom

inriktningen på det sinnliga och materiella har förlorat det ideella ur syne. Alla estetiska

livsformer är enligt Anti-Climacus (Kirkegaard) i sista hand former av förtvivlan

eftersom människan istället för att bli sig själv förlorar sig i sin sinnliga natur och

därmed aldrig kommer i nivå med möjligheten att kunna vara sig själv.

2.Det etiska stadiet: Ett stadium för verkligt existerande:

Det existensiella varats andra stadium kommer först inom synhåll när den som existerar

estetiskt lyckas distansera sig så mycket från vad han omedelbart är och gör att han

kan förhålla sig kritiskt till sig själv och därmed till den njutningsprincip som bestämmer

hans självförståelse. Endast genom att välja obetingat kan man välja det etiska.

Övergången från den estetiska till den etiska livsformen sker som ett ”språng” i ett

principiellt beslut genom vilket den estetiska dimensionens slutenhet bryts upp och det

sedligas horisont öppnar sig. Den människa som etiskt bestämmer sig själv av frihet och

för frihetens skull till kategorierna gott och ont, vilket hon fr.o.m. nu har som obetingad

måttstock på sitt handlande syftar till. I det etiska valet såsom en akt av självbefrielse

och självbestämmande blir den existerande sig själv. En moralisk person. Det etiska

jaget skapas inte ur intet i det ögonblick man väljer sig själv utan framspringer ur

aktualiseringen av människans ständiga principiella möjlighet att bli sig själv.

[10]

3.Den kristna existensen: Liksom övergången från den estetiska till den etiska

existensen sker genom ett obetingat val, i vilket man först realiserar ett förhållande

som har kvaliteten frihet sker genom övergången från den etiska till den kristna

existensen genom ett särskilt slags beslut.

Guds människoblivande (Kristus) är inte bara en demonstration av det mänskliga

syndafallet och den resulterande vanmakten, utan samtidigt ett erbjudande om ett nytt

förhållande till evigheten genom vilket människan kan nygrunda sin frihet och därmed

sitt vara som subjekt, sin subjektivitet. Guds nedstigande motsvarar människans

upphöjelse till Gud – detta är rörelsen i att bli kristen som Kirkegaard definierar som

tro. Betingelsen för att vara sig själv skapas inte längre i människans inre förhållande

till sig själv som frihetens kvalitet, utan möter henne paradoxalt nog utifrån i form av

ett historiskt faktum nämligen att Gud levde drygt 30 år på jorden som människa för

att förlossa människorna d.v.s. ge dem möjligheten att befria sig från sin självförvållade

ofrihet och upprätta ett nytt förhållande till Gud genom att vända sig till Jesus Kristus.

Om människan förnekar det eviga, drar hon undan grunden för sin existens. /”De stora

filosoferna” Offried Höffe 1981/

5.2 Den ”medvetna personligheten”.

Självet, centrum för medvetandet. Får inte förväxlas med ”den medvetna

personligheten”. Från en viss synpunkt kan denna skillnad liknas vid den mellan det vita,

upplysta området på en filmduk och de bilder som projiceras på den.

Det medvetna självet tycks försvinna helt när vi somnar, svimmar, är påverkade av

narkos eller droger eller befinner oss i hypnotiskt tillstånd. När vi vaknar framträder

självet på något mystiskt sätt igen, vi vet inte hur eller varifrån, ett faktum som är

både förbluffande och oroande vid närmare studium. Detta föranleder oss att tro att

återinträdandet av det medvetna självet eller jaget beror på att det finns ett

permanent centrum, ett sant Själv beläget utanför eller ”ovanför” det.

Det högre Självet ska inte förväxlas med Freuds överjag, som inte är något verkligt

Själv utan enligt Freuds teori en konstruktion, en artificiell produkt. Det skiljer sig

också från alla ”fenomenologiska” begrepp om självet eller jaget.

Den skenbara dualiteten: att vi till synes har två jag inom oss. Det är som om det fanns

två Själv eftersom det personliga självet i allmänhet är omedvetet om det andra, så till

[11]

den grad att det förnekar dess existens. Det andra, det verkliga Självet, är latent och

blottar sig inte utan vidare för vårt medvetande.

I vardagstillvaron begränsas vi och hålls tillbaka på tusen sätt – vi är offer för illusioner

och fantasi – föreställningar, slavar under komplex som vi inte erkänner för oss själva, vi

kastas hit och dit av externa inflytanden, vi bländas och hypnotiseras av bedrägliga

sken. Inte undra på att människan i ett sådant tillstånd ofta är missnöjd och osäker och

växlar mellan sinnesstämningar, tankar och handlingar.

I sitt blinda, lidelsefulla sökande efter frihet och tillfredsställelse revolterar hon

ibland våldsamt och försöker dämpa sin inre plåga genom att kasta sig huvudstupa ut i

febril verksamhet, ständigt högvarv, stormande känslor och besinningslösa äventyr.

R.A. menar att psykosyntesen kan befria oss ur detta slaveri och uppnå en harmonisk

inre integration, äkta självförverkligande av Självet och få de rätta relationerna med

andra.

Stadierna i vandringen mot detta mål kan delas upp enligt följande:

1. Grundlig kännedom om den egna personligheten.

2. Kontroll över dess beståndsdelar.

3. Förverkligandet av det verkliga Självet – upptäckten eller skapandet av en

enande mittpunkt.

4. Psykosyntes: Bildandet eller ombildandet av personligheten kring den nya

mittpunkten.

Förverkligandet av det sanna Självet: Vi måste utvidga det personliga medvetandet till

Självets, följa tråden eller strålen och nå upp till stjärnan, förena det lägre självet

med det högre.

5.3. Det ”transpersonella Självet”.

Piero Ferucci, som tolkar och gör intervjuer med Roberto. Assagioli utvecklar

psykosyntesen i ”Bli den du är” (2008), talar om det transpersonella Självet:

Trots att de transpersonella upplevelserna är så skiftande, tycks det finnas en

återkommande faktor i de erfarenheter som människor i många olika kulturer, epoker

och samhällsklasser har gjort: En sällsynt glimt av eller rentav fullständig kontakt med

ett tidlöst innersta, ett levande väsen som uppfattas som ett oföränderligt, tyst, rent

varande. Inom psykosyntesen kallas detta väsen för det transpersonella Självet. En

preliminär hypotes är att det transpersonella Självet utgör kärnan i det övermedvetna,

precis som det personliga ”självet” eller ”jag” utgör kärnan i den vanliga personligheten.

[12]

Varför existerar de? Den rimligaste förklaringen på transpersonella upplevelser är

troligen den som hävdar att de representerar nästa steg i vår mänskliga utveckling.

I Richard Maurice Bucke jämförde den mänskliga evolutionen med ett träd som växer

och säger i sin bok ”Cosmic Consciousnes”: ”Vi vet att trädet inte upphör att växa, att

det även nu, som alltid, skjuter nya knoppar och att de flesta av de gamla skotten,

grenarna och kvistarna håller på att öka i storlek och styrka. Ska de sluta växa idag?

Det förefaller inte troligt. Det verkar mer sannolikt att andra små och stora grenar som

vi idag inte kan drömma om kommer att skjuta skott på trädet, och att huvudstammen

som från blott och bart liv utvecklats till kännande liv, enkelt medvetande och

jagmedvetande med tiden kommer att nå ännu högre former av liv och medvetande”.

Piero Feruci berättar att psykologerna är medvetna om den centrala betydelsen av

Självet (som ibland kallas Jaget) och har försökt sig på varierande beskrivningar av det.

Det har uppfattats som personlighetens verkställande funktion, som samordnaren av

beteendet, som mötesplatsen för det medvetna och det omedvetna eller som en

konstellation av attityder och känslor som individer har beträffande sig själva. Andra

åter skildrar Självet som resultatet av vårt samspel med andra, som hela den

psykofysiska organismen eller som en gäckande samling av flyktiga element.

Psykosyntesen uttrycker saken ytterst enkelt och tillspetsat när den ser Självet som

den ”mest elementära och karaktäristiska delen av vårt väsen – dess kärna, med andra

ord.”

Sett ur detta perspektiv skiljer Självet oss inte bara från andra människor, utan det

skiljer oss också från vårt eget ständigt växlande medvetandeinnehåll.

Självet kan också definieras som den enda del av oss som evigt förblir densamma.

Här vill jag flika in en nutida andlig lärares tes om människans Jag – utveckling:

Chris Thomas skriver (2011) att förändringen ingår i den ”Mänskliga planen”/ The human

plan”, vilken påbörjades för ca 20 000 år sedan. Den innebar att mänskligheten skulle

utvecklas mot att kunna inneha sitt fulla medvetande i sin fysiska tillvaro. P.g.a. den

fysiska kroppens tunga densitet uppstod problem med energi – utväxlingarna mellan

moder Jord och mänskligheten. Detta krävde en justering av energierna. Det mänskliga

medvetandet delades i två delar. Den ena delen, Jaget (1/4) skulle delta i det fysiska

livet medan den andra delen, det högre Jaget (3/4) förlades utanför den fysiska

dimensionen.

Det högre Jaget skulle assister det fysiska Jaget vid inlärningsprocessen av kunskapen

om den mänskliga existensen under perioden av olika planerade livsspann, d.v.s.

[13]

inkarnationer. Parallellt skulle energinivåerna anpassas för att dessa erfarenheter så

småningom skulle leda till en återförening av de båda delarna till en komplett mänsklig

varelse.

Molly Young Brown förklarar i ”Det utvecklande Självet” (2005) att individen består av

ett Själv, eller en skimrande källa, som tar sig uttryck genom personlighetens många

funktioner under jagets ledning. Självet är medvetandet som agerar och skapar genom

viljan. Syftet med livet är i grund och botten att finna former för att uttrycka de

egenskaper som utstrålar från Självet, som i sig saknar egenskaper, som rent vitt ljus

bryts i en prisma och bildar regnbågens alla färger. För att individen ska kunna uttrycka

Självet måste organismen först och främst överleva fysiskt och personligheten måste

överleva i mental och emotionell stabilitet och i relation till samhället runt omkring.

Tyvärr blir överlevnaden ofta ett självändamål och beteenden som en gång har varit

nödvändiga för överlevnaden dröjer sig kvar långt efter det att de pressande

förhållandena passerat. Överlevnadsbeteende blir målet, inte ett medel för att skapa en

miljö för Självet där det kan komma till uttryck.

Maslows behovshierarki(1954) är en välbekant modell hur man studerar vandringen från

överlevnad till uttryck för Självet. Längst ner finner vi de grundläggande fysiologiska

behoven av mat, sömn, uttömning och så vidare. Därpå kommer behovet av relativ

stabilitet, ordning och trygghet (bland annat tak över huvudet). Behoven av att höra till

och få kärlek, av familj och vänner för upp oss till känsloområdet. Personligheten som

helhet behöver därefter självaktning, respekt och erkännande. Högst upp i hierarkin

kommer behovet av självförverkligande, av att utveckla och använda sin förmåga. Molly

Young Brown tolkar det som om att om vi stavar självförverkligande med stort S skulle

vi kunna säga att dessa behov gäller uttryck för Självet genom personlighetens

kapacitet. Tillfredsställelsen av de övriga behoven bildar en bas så att Självet kan

uttrycka sig i ett överflöd av tjänande. Vi måste fortsätta att fylla våra lägre behov på

lägre nivåer för att förvissa oss om att vår grundval av psyko-fysisk hälsa är stark.

Tyvärr är det vanligt i den konsumtionsinriktade värld vi lever i att människor försöker

tillfredsställa de mellersta och högre behovsnivåerna med substitut. För att få

tillhörighet väljer en del ungdomar att tillhöra destruktiva gäng, och vuxna kan bli

delaktiga i olagliga eller omoraliska handlingar som utförs av den organisation de arbetar

för. För att känna sig viktiga och värdefulla köper människor t.ex. större och mer

förorenande bilar. Vi behöver var och en av oss identifiera, och finna hälsosamma och

fungerande sätt att möta våra psykologiska behov. Det ligger i vårt gemensamma

intresse.

[14]

5.4. Delpersonligheter.

Molly Young Brown berättar i ”Det utvecklande Självet” att i det medvetna arbetet på

vår personliga tillväxt stöter vi ofta på konstellationer av beteenden, känslor och tankar

som finns kvar från en tid då de behövdes för att överleva, för att tillgodose behoven

på de lägre nivåerna. De fyller inte längre den funktionen men de trampar lojalt vidare.

Dessa konstellationer av beteenden, känslor och tankar kallas delpersonligheter i

psykosyntesen. Även de behöver få erkännande för den tjänst de försöker utföra.

Många är alltjämt värdefulla i vissa situationer, andra saboterar i själva verket just det

behov som de en gång fått uppdrag att fylla. Så t.ex. utvecklar en liten flicka en näpen,

småflirtig delpersonlighet för att vinna sina släktingars gillande och tillgodose sina

behov av tillhörighet. Medan hon växer upp och fortsätter att handla utifrån denna

delpersonlighets begränsas hennes möjligheter att upprätta mogna relationer. Denna

delpersonlighet dröjer sig ändå kvar, lojal sin uppgift. Nu har den blivit ett atavistiskt

överlevnadsmönster som hindrar andra egenskaper i hennes liv att komma till uttryck.

5.5 Det sanna Självet och falska självet:

I objektrelationsteorin har vi fått lära oss att meningsfulla relationer till andra är

människans mest grundläggande motiv och behov.

Om den vuxne misslyckas med ”hållandet” (”Holding” refererar till omsorgspersonens

pålitliga förmåga att ”hålla” det beroende barnet både fysiskt och psykiskt, Winnicot),

upplevs det inte av barnet som bristande omsorg utan som ett hot mot självets existens.

Eftersom självet bara kan bli förstått genom en annan person.

”Den största lyckan för ett litet barn är att se sig själv i omsorgspersonens ansikte.

Den största olyckan är när barnet bara ser omsorgspersonens ansikte” (Winnicot)

Barnet blir sett av en annan och upplever därigenom sin existens. Annika Tibblin(2011).

Patricia Tudor Sandahl ger i ”Det glömda Självet” (1989) exempel på hur barnet inte kan

använda förälderns ansikte som en spegel om det inte är villkorslöst är älskat som det är

och inte för vad föräldrarna önskar och vill att barnet ska vara. Om speglingen ska

fungera positivt för utvecklingen av det sanna Självet måste speglingen ske utan

bedömningar eller press på att barnet ska vara någon annan än sig själv. När barnet hela

tiden måste ta hänsyn till omsorgspersonernas förväntningar för att inte förlora deras

uppmärksamhet och samspel, måste ”det sanna självet” söka skydd. Då utvecklas enligt

Winnicot ”det falska självet” vars uppgift är att skydda ”det sanna självet”. Detta

[15]

fungerar som en ytlig anpassning till omgivningen, barnet försöker bli det som det tror

att föräldrarna förväntar sig av det.

Det är enligt John Bradshaw, i ”Frigör barnet inom dig”, viktigt att i terapin sörja över

de barndomsbehov som inte tillgodosetts och att använda ett utvecklingsinriktat

arbetssätt. Det gäller då att läka varje utvecklingsstadium: spädbarnet, småbarnet,

förskolebarnet och ungdomstiden.

I SER-utbildningens kurser i regressionsterapi, bildterapi, symbolterapi, gestaltning,

anknytningsteori, objektrelationsteori, utvecklingspsykologi, EFB, visualisering och

meditation går alla ut på att närma sig och hitta sitt sanna Jag/Själv och då kunna leva

mer äkta, sunt och få förmåga att känna äkta livsglädje, kärlek, se sin potential och

handla mer utifrån det.

Att vara sig själv, sann mot sig själv är ett tema som ständigt återkommer i sagor,

filmer, böcker och i symbolterapeutiskt arbete. A.Tibblin, (2011) Symbolterapeut.

Sagan står alltid på barnets sida, på det sanna Självets sida.

I Natur & kulturs psykologilexikon om den dynamiska psykologin och psykosyntesen

förklarar Henry Egidius att Roberto Assagioli knöt an till existentialistisk psykoterapi

genom att se sambandet mellan psykosyntes och förmåga att ta ansvar för sitt liv och

sin situation. Liksom i den tyska romantiska filosofin i början av 1800 – talet och i

österländsk filosofi finns hos Assagioli en övertygelse om att vi genom reflektion kan nå

fram till det sanna Självet som är identiskt med det som den holländske 1600 – tals-

filosofen Baruch Spinoza kallade Gud (tillvaron som sådan) och den tyske 1700 – tals-

filosofen Immanuel Kant kallade tinget i sig (det för oss obegripliga) och där finna det

evigt giltiga rättesnörena för en etik. På det sättet förverkligar vi det som vi har

gemensamt med tillvaron som helhet, en central tanke i transpersonell psykologi. Denna

förening med tillvaron är målet för det som Assagioli kallar psykosyntes.

Självförverkligandet sker enligt Assagioli i ökande insikt (det engelska ordet realize i

betydelsen inse, förstå) om att man som individ har del i ett högre Själv, en insikt som

är mer av upplevelse på ett intuitivt plan än rationellt och empiriskt grundad

uppfattning. Den leder till ett förverkligande av det transpersonella Självets natur i

vårt dagliga liv och i vår egen person i alla dess aspekter, medvetna och icke- medvetna.

Det gör att self – awareness, självförståelse, klarhet om den egna personen, är ett

viktigt mål i denna typ av filosofi och psykologi.

[16]

5.6. Jaget.

Transpersonell psykologi = Forskning med rötter i Carl Gustav Jungs (1875-1961) ide’er

om ett kollektivt omedvetet. Den handlar framför allt om sådana upplevelser som består

i att människor känner sig överskrida det personliga jagets gränser: ut – ur – kroppen -

upplevelser, nära – döden – upplevelser, tidigare – liv – upplevelser, kosmiska upplevelser,

transupplevelser och upplevelser av jagets död och återfödelse. (enl. Natur & kulturs

psykologilexikon. Psykologiguiden på internet.)

Jaget utgör en sammanhållen form eller gestalt för allt en individ genom erfarenheter

och inlärning tanke – och känslomässigt refererar till som ”jag”, ”mig” och ”mitt”.

Denna kärna ger individen ett sammanhållet mönster för upplevelse och förlåtelse.

Detta synsätt är vanligt inom psykoterapi och klient – verksamhet. (enl. Fagerberg/ H i

”Själen och Jaget”.)

5.7. Självet/själv.

Enligt Natur & kulturs psykologilexikon är vårt själv det den egna personen har som

föremål för medveten uppfattning (självmedvetande), föreställningar (självbild),

kunskap (självkännedom), kontroll (självkontroll) och värdering (självkänsla). Det som på

detta sätt är föremål för uppfattning, kännedom, kontroll, och värdering kallas självet.

I många psykologiska och filosofiska teorier spelar självförverkligande en central roll.

Beroende på hur man i olika psykologiska teorier uppfattar det mänskliga själslivet kan

ord som själv och Självet ha betydelser som är vitt skilda, vilket lätt leder till

missförstånd och feltolkningar. Några vanliga betydelser:

Allt som människor menar när de talar om ”sig själva”,

Man själv som person, hela ens jag eller personlighet (en betydelse som gör att

self ibland översätts med ”jag” på svenska).

Psyket som helhet och som ansvarig för individens tankar och handlingar, i den

teori som utvecklades av Carl Gustav Jung (1875-1961): a) en kärna i psyket som

organiserar, uppfinner, skapar och ger upphov till drömmar och b) hela psyket

med alla dess resurser inklusive arketyperna och jaget som en kärna i

medvetandet,

Det upplevda jaget som agenten i personligheten,

[17]

Det transpersonella i den enskilda personen, Självet med stort S, som det skrivs

i framställningar om och inom psykosyntesen, en del av det kollektivt omedvetna,

alltför omfattande för att bli föremål för jagets medvetna aktivitet, men där

motsatser efter hand förenas i den process som kallas individuationen.

I kognitiv terapi och psykoanalytisk självpsykologi lägger man stor vikt vid de

föreställningar och grundläggande antaganden individen har om sig själv (självscheman)

och om villkoren för att kunna acceptera sig själv.

Till de grundläggande attityder som antas predisponera för utvecklingen av olika typer

av psykopatologi hör att självkänslan knyts till lusten att alltid vara omtyckt eller

prestera bra. Inom psykoanalytisk självpsykologi söker man tydliggöra individens

ambitioner och ideal samt i vilken mån självet är sammanhängande eller fragmenterat.

Heinz Kohut (1913-1981) har beskrivit ”den grandiosa självbilden” och ”den idealiserade

föräldrabilden” som två patologiska självstrukturer. I utvecklingspsykologin har Daniel

Stern (f. 1934) lanserat en teori om självutvecklingen som gäller barnets känsla av

själv från spädbarnsåldern till skolåldern:

En grundtanke är att barnet inte som i psykodynamisk teori skulle börja sitt liv i

symbios med modern, utan från början är en varelse som fungerar interpersonellt.

Samhörighet med modern kan ske först efter det att barnet har börjat utveckla sitt

kärnsjälv i 2-6 månaders - åldern. Stern urskiljer följande steg i självutvecklingen. Det

är inte frågan om faser som avlöser varandra utan om upplevelsekvaliteter och sätt att

vara som finns kvar sedan de väl etablerat sig:

0 – 2 månader: det uppvaknande självet, det gryende självet, barnet befinner sig

i känslornas värld och har från början inget sammanhållet själv.

2 – 6 månader: kärnsjälvet, barnet börjar reagera på omvärlden som en

självständig varelse med kontroll över egen aktivitet och egna känslor och börjar

få en känsla av kontinuitet i samspelet med andra.

7 -15 månader: det subjektiva självet, barnet uppfattar sitt samspel andra och

anknytning (bindning till den som har hand om barnet) etableras.

16 månader – 3 år: det verbala självet, barnet börjar hantera sig själv och

omvärlden med språkets hjälp, kan uppleva att det delar upplevelser med andra,

förstår samma saker men får samtidigt en klyvning i personligheten mellan det

verbala självet och de övriga, tidigare sätten att uppfatta sig själv.

4 år och framåt: det narrativa självet, det berättande självet.

Stern presenterade sin teori i en bok 1985 som kom i svensk nyöversättning 2003,

”Spädbarnets interpersonella värld”. 1991 gjorde han tillägget om det narrativa självet.

[18]

Daniel Sterns beteckning på den känsla av själv som utvecklas hos barn i 2-6 månaders

– åldern. De upplevelser som gör att ett kärnsjälv tar form är:

Själv – agens: att man själv är upphov till det man gör.

Själv – koherens : känsla av att man hänger ihop som helhet.

Själv – affektivitet : känsla av att ens känslor hänger ihop med andra upplevelser av

självet.

Själv – historia : känslan av att man befinner sig i ett tidsskede av nu, förr, framtid.

5.8 Antroposofin om Jaget, Självet och existensen?

Jaget – Självet och existensen.

Jag låter Bo Kjellström beskriva antroposofins tolkning av Jaget/Självet eftersom hans

text är mer lättläst än Rudolf Steiners nedskrivna föreläsningar:

I antroposofin är begreppet ”jagutveckling” centralt. Jag lever genom livet för att göra

fler och fler erfarenheter och utveckla fler och fler förmågor. Och i förlängningen

genom flera jordeliv. Likt en skådespelare som utforskar allt fler roller. Egot kan liknas

vid det hus som jaget behöver för att leva på jorden. Under uppväxten utvecklar ju

varje människa sina egna unika förmågor men under livets gång är det jagets uppgift att

leda dessa förmågor in i ett större sammanhang än sitt eget begränsade. Där egot är

fokuserat på att äga världen så är jaget öppet för världen och kan förnimma även andra

människors jag. Där egot försöker få dramat att kretsa kring sin egen person försöker

jaget ikläda sig den roll som scenen saknar. Där egot i nyfikenhet ständigt söker svar på

sina frågor har jaget förmåga att hålla tillbaks och öppna sig för världen och ge den

utrymme att visa sig. Det är också grunden för det vi kallar empati, alltså förmågan till

inlevelse i andra levande varelsers upplevelser.

Botten av våra liv brukar vi kalla för jag. Vårt mänskliga centrum.

Det finns andra ord som brukar relateras till jaget :

Egot anses ofta vara relaterad till den fysiska människan och hennes egna behov och

har i allmänhet ganska negativ klang. Egot tjänar främst sina egna intressen. Våra

[19]

karriärssträvanden är inte sällan styrda av egot som i konkurrens med andra egon måste

skaffa sig egna förmåner.

Ändå kan man väl inte leva utan ett ego? I varje fall så länge vi har materiella behov och

lever i en värld där var och en känner att de måste vara ”sin egen lyckas smed”. Egot ger

ju skydd och hölje och är skolat att fungera i den materiella världen. Risken är att det

kan bli ett fängelse för den andliga väsenskärna som vi brukar kalla jaget.

Ordet personlighet kommer egentligen ur ordet persona som betyder mask eller

förklädnad. Alltså något som vi vill framstå som utåt. Följden blir ofta att vi måste ägna

kraft åt att gömma undan sådant vi inte vill visa utåt. Något som psykologin brukar kalla

”skuggkomplex”. Vi stänger in delar av oss själva i ett inre ”skam-rum” där vi undviker

att vara.

Ordet individ betyder odelbar och uttrycker snarare en starkare kontakt med min egen

inre kärna. Som att mitt yttre och mitt inre, min kropp och min själ är odelbara.

I vissa förklaringsmodeller skiljer man ut ordet Självet från jaget. Här betraktas jaget

som centrum i vårt självmedvetande medan Självet är den totala människan. Helheten av

vårt medvetna och vårt omedvetna liv. I religiösa sammanhang ofta i relation till Gud

eller alltet.

I andra sammanhang används istället ordet det högre jaget som då skiljs ut från det

mer driftstyrda lägre jaget som mer relateras till egot. Det kan ibland vara förklätt

till termen överjag vilket då istället är en slags förtryckande ”chef” som styr och

ställer i medvetandet. Inte sällan med en moralisk framtoning. Ordet identitet betyder

”i överensstämmelse med” alltså att ”känna igen”. Det är ju förstås relaterat till den

fysiska personen och egot sätter sin personliga signatur i kroppen genom t.ex. DNA och

fingeravtryck. Jaget är min andliga identitet men präglar självklart också den fysiska

kroppen vilket speglar sig i bl.a. skelettet, blodet och huden.

Ordet integritet betyder ”oskadad” eller ”okränkt” och skapar ett hölje och ett skydd

kring min egen person. Rent fysiologiskt är det nära relaterat till vårt immunsystem.

När immunsystemet är nedsatt blir vi mer sårbara. Både kroppsligt och själsligt. Man

talar om ”överkänslighet, intolerans och svårigheter att sätta gränser”. När det

finns ett autoimmunt problem så kan det både bokstavligt och bildligt betraktas som ett

självdestruktivt fenomen. Fler och fler kända sjukdomar klassificeras idag som

autoimmuna. Vårt immunförsvar kan inte längre känna skillnad på vän och fiende.

Själen kan vi kalla för vår ”motor” i livet som alstrar energi till våra tankar, våra känslor

och handlingar. Den inspirerar eller tynger ner oss. Men själen är ofta känslostyrd och

starkt lierad till egots kortsiktiga perspektiv med dess begär och undvikanden av sådant

[20]

som är obekvämt. Själen lever i spänningsfältet mellan sympati och antipati och skapar i

hög grad vårt öde. Själen är djupt förankrad i kroppen och tenderar att styras av

impulser. Brist på själsligt engagemang är ofta ett tillstånd av depression. Själen har

ingen självdistans och kan i sig själv inte bilda omdöme om vad som tjänar oss bäst i

längden. Jaget måste vara nära sin själ och vårda den och lyssna på den. Själen tjänar

oss och skänker oss alla våra upplevelser genom livet. Själen gör att vi kan känna oss

levande.

Många människor har upplevt så kallade ”mystiska” tillstånd. En slags direkt kontakt med

livet, med allting omkring dem eller med Gud. I dessa ögonblick har de känt vilka de är.

Ordet självkänsla brukar i psykologin relateras till min egen grundkänsla inför mig själv.

Till skillnad från ordet självförtroende som relateras till i vilken grad jag tror på mina

egna förmågor. Om jag står bakom mig själv eller inte. Att ha en ”dålig självkänsla” kan

vara en upplevelse av att inte vara någon. ”Dåligt självförtroende” innebär att jag inte

tror på mig själv och mina förmågor. Ofta låter jag min självkänsla bli beroende av

andra människors bekräftelse. Man talar om ”prestationsbaserad” självkänsla när jag

måste prestera och vara duktig för att bli bekräftad av någon annan. Och

prestationsmönstret brukar se annorlunda ut för män och kvinnor. Man kan också

försöka vara trevlig och tillmötesgående. I många fall gör man sig attraktiv för att bli

bekräftad. När det gäller kvinnor har ju utseendet alltid varit centralt medan det hos

männen oftast handlat om att ha god ekonomi eller attraktiva ägodelar. En väg att göra

sig mindre beroende av andras bekräftelse är att till exempel lära sig något nytt och

därigenom kunna ge sig själv bekräftelse på sitt eget värde. Eller att börja ta hand om

sig själv eller att börja engagera sig ideellt i ett större sammanhang än sitt eget.

Enligt min mening så är denna tolkning av ordet självkänsla begränsad. Det motsvaras

bättre av ordet självvärde eller egenvärde. Den djupare innebörden av ordet

självkänsla måste handla om att jag har ett känslomässigt förhållandetill mitt eget liv.

Till mitt eget vara. Jag kan vila i mitt liv som det är. Jag behöver inte få mitt värde

bekräftat av andra eller av mig själv. Jag vet vem jag är.

I österländska religioner talar man ju ofta om ”utsläckandet av jaget” vilket ofta

medför förenklade föreställningar i västvärlden. Som en flykt undan livet. Men det

handlar ju mer om att vidga det begränsade synfält som vårt ego har och att bli öppen

och ta in hela världen.

”Till ett öppet sinne ger sig hela världen hän.”

Inom buddismen är till exempel ordet ”tomhet” ett positivt ord. Det står för en alltid

närvarande öppenhet och mottaglighet för världen omkring mig. I kristendomen har

tvärtom ordet ”tomhet” ofta haft en negativ klang relaterat till övergivenhet och

[21]

meningslöshet. För att motverka detta har man ofta försökt fylla tomheten med

positiva föreställningar för att skydda sig mot tomheten.

Under de senaste årtiondena har vi också i väst bokstavligen fått upp våra sinnen för

detta. Inte minst genom ”Mindfulness” som ju blivit ett modeord i tiden och som bidrar

till att det österländska perspektivet blivit mer hanterbart för oss i väst. Mindfulness

är en övningsväg för själen som gör verkligheten mer tillgänglig och bjuder in jaget att

bli mer närvarande i medvetandet och delaktigt i världen.

Rudolf Steiner beskriver också hur vi kan bli mer närvarande i våra sinnen men även i

våra tankar, i våra känslor och i våra handlingar. Som en väg till kunskap. Man brukar

tala om ”självhygieniska övningar” som en väg att hålla själens spegel ren och få en ökad

frihet till omvärlden. Men detta hjälper mig inte automatiskt att på samma sätt nå den

djupare känslan av att vara en levande människa. Jag måste ner till min egen grund och

förnimma mitt eget väsen. Detta är gradvis förkroppsligande. Jag måste leva allting.

Det finns inga genvägar. Vi vet aldrig när vi kommer fram eller vad vi ska komma fram

till. Att kunna vila i själva vandringen mot labyrintens centrum i tillit till att vi finner oss

själva när vi är mogna för det. Det är att leva i nuet. Mindfulness är att bli vaken i sina

sinnen. Det brukar kallas för ”medveten närvaro”. Jag blir autentisk i självmedveten

närvaro. När jag är nära mitt eget vara. Man kanske kan tala om beingfulness ?

Uppmärksamheten kommer till ro. JAG ÄR. Skamkänslor hindrar ofta egot att frivilligt

släppa ifrån sig kontrollen över våra liv. Ibland skapar detta skuggkomplex fram en

livskris eller en sjukdom som en nödvändighet för att egot ska öppna sig och bli mer

medveten om sitt innersta väsen. Så att jaget kan förbinda sig vid livet igen.

(Bo Kjellström. FALK-bladet nr 4. 2010 sid 6-10.)

Rudolf Steiner AMK 1919:

Man måste lära sig förstå hela människan som andligt, själsligt, fysiskt väsen. Det är så

att det oavbrutet bildas något i människan, som alltid har en tendens att bli andligt. Men

därför att man i stor kärlek, visserligen egoistisk kärlek, vill hålla kvar det i kroppen,

kan det aldrig bli något andligt, det ”rinner bort” i sin kroppslighet. Vi har i oss något

som är materiellt, men som hela tiden vill övergå från det materiella tillståndet till ett

andligt tillstånd.

[22]

5.9 JAG ÄR.

Här följer Eckhart Tolles tankar om medveten närvaro från ”En ny jord” (2005):

Medvetenheten är den kraft som ligger dold i nuet. Det är därför vi också kan kalla den

för Närvaro. Det yttersta syftet med människans existens, det vill säga syftet med

ditt liv, är att föra in denna kraft i den här världen. Det är också orsaken till att frihet

från egot inte kan göras till ett mål att sträva efter och uppnå någon gång i framtiden.

Det är bara Närvaro som kan befria dig från egot, och du kan bara vara närvarande i

Nuet, inte i går eller i morgon. Endast Närvaron kan upphäva effekterna av det

förflutna i dig och på så sätt omvandla ditt medvetandetillstånd.

Vad är andlig insikt? Tron på att du är en själ? Nej, det är en tanke. Den ligger lite

närmare sanningen än den tanke som säger att du är den person som din födelseattest

säger att du är, men den är fortfarande en tanke. Andlig insikt är att se klart att det

jag uppfattar, upplever, tänker eller känner inte är den jag är, att jag inte kan finna mig

själv i alla de saker som ständigt passerar förbi och försvinner. Buddha var troligen den

första människa som såg detta klart, och därmed blev ”anata” (utan jag) ett av de

viktigaste elementen i hans undervisning. Och när Jesus sa ”förneka dig själv” menade

han i själva verket: Förneka (och omintetgör på så sätt) illusionen om vem du är. Om jag

verkligen är jaget – egot – skulle det vara absurt att ”förneka” det. Det som finns kvar i

medvetenhetens ljus, i vilket varseblivning, upplevelser, tankar och känslor kommer och

går. Det är Närvaron, det är det djupare sanna jaget. När jag känner mig själv på det

sättet är händelserna i mitt liv inte längre av absolut utan endast av relativ betydelse.

Jag erkänner och respekterar dem, men de förlorar sitt absoluta allvar sin tyngd. Det

enda som någonsin betyder något är det här: Kan jag känna min inre Närvaro, detta ”jag

är”, i bakgrunden i mitt eget liv i varje ögonblick? Närmare bestämt, kan jag förnimma

min egen Närvaro här i detta nu? Kan jag uppleva att min innersta identitet är själva

medvetenheten? Eller förlorar jag mig i det som händer, förlorar jag mig i sinnet, i

världen?

Allt jag har skrivit här i resultatdelen i sökandet efter svaren på vad det sanna

Jaget/Självet är och upplevelsen av det, tycker jag att Roberto Assagioli beskriver

bäst och tydligast för mig: ”När kanalen mellan den medvetna och den övermedvetna

nivån, mellan jaget och Självet, öppnas strömmar ljus, glädje och energi in och ger

många gånger en underbar befrielse”.

Även Bradshaws beskrivning av underbarnet, det naturliga barnet, stämmer in på

beskrivningen och känslan av det sanna Jaget/Självet: När vi skrattar hjärtligt, när vi

är kreativa och spontana eller när vi hänförs av en fantastisk utsikt, ser naturens

skönhet eller när vi känner äkta glädje och kärlek.

[23]

6. Slutdiskussion:

Ur människans upplevelser som barn skapas hennes verklighet idag. Vi iscensätter ofta

gång på gång vårt förflutna i nuet. Alla reaktioner på övergivenhet, maktlöshet med

mera är skuggor av avstängda känslor som lagrats i kroppen. Så fort en känsla stängts

inne av försvaren börjar själen/psyket att försöka återskapa det som hänt så att man

kan bli fri från känslan. Alla dessa lagrade känslominnen hindrar en från att leva sitt liv

fullt ut, så det finns en stor vinst med att börja möta sig själv istället för att fly sig

själv. (Anki Persson Akademin för SER-terapi 2012).

De orden får inleda min slutdiskussion som handlar om den nya tiden och den nya tidens

barn och vuxna som vi ska möta som terapeuter. SER-terapin är en modern terapi som

möter den nya tidens människa, tycker jag.

Slutsatsen jag drar efter mina undersökningar bland psykologiska och filosofiska

teorier är att föräldrar, förskollärare, dagbarnvårdare och barnskötare har den

viktigaste uppgiften i världen! Det är deras förhållningssätt till dessa fantastiska nya

små människorna som kommer till vår jord som avgör om de ska kunna känna sig

värdefulla och välkomna till världen, om de ska få vara dem de är och hur det ska gå för

mänskligheten i framtiden. Barndomen är utgångsläget och grunden för resten av våra

liv.

Vi föds med alla möjligheter som finns i världen och vårt sanna fantastiska Själv lyser!

Möjligheterna och det sanna Självet blir svagare och krymper drastiskt när

omgivningen börjar forma barnet.

Nu ska jag generalisera lite och tycka: Vi lever ju alla i ”mannens värld”(den rädde

mannens), det har vi gjort i årtusenden. Bara det på något sätt att mannen ville ha

makten över kvinnan, andra män och landområden har skapat så mycket onödig misär och

lidanden. Alla människors lika värde har aldrig existerat på vår jord så långt tillbaka som

vi kan minnas och tolka vår historia här i västvärlden, en del av de s.k. naturfolken har

levt annorlunda och sett andra värden i livet. Vi människor har skrämts in i religioner

och samhällssystem som bryter ner i stället för att bygga upp det mänskliga. Trots en

fantastisk utveckling, materiellt och tekniskt, så har det inte skett någon satsning på

människans. Männen fortsätter att roffa åt sig i hierarkiska system. Hur kan en chef

vara värld 17ggr (i genomsnitt) mer i lön än den som gör jobbet?! Varför har kvinnan (i

genomsnitt) 1/3 lägre lön än mannen för samma utförda arbete år 2012?! Och våra barn

har de sämsta arbetsmiljöerna i Sverige och de längsta arbetsdagarna och på

arbetsplatser som de ofta inte trivs på och är själva maktlösa att göra en förändring,

[24]

bara det talar väl för mycket terapiarbete i framtiden. Det har blivit så otroligt mycket

mer krävande att vara samhällsmedborgare idag än det någonsin har varit.

Sedan jag var 21 år har jag varit beredd att ta det största ansvaret av alla: Jag blev

förälder och började arbeta som förskollärare vid 23. Förutsättningarna för att bejaka

barnens potential och utveckling har bara blivit sämre på de här 25 åren jag har arbetat

inom förskola och skola. De ska tidigt pressas till intellektuell kunskap i jätte stora

barngrupper där det krävs att personalen trollar med knäna för att alla barn ska bli

sedda under en dag.

Ett stort och viktigt (om än slitet)ord i det här sammanhanget är STRESS. Vi lever alla

i en för stressad och pressad miljö, vilket påverkar oss och vår utveckling enormt

negativt!

Ett tydligt exempel på den pressade och stressade värld vi lever i är hur länge barnen

får sova. När jag började arbeta som förskollärare var det självklart att de små barnen

fick sova middag och att man hade ”vila”,(om man var lite äldre) en lugn stund efter

maten, det var bara så. Ju längre dagar föräldrar sedan började arbeta under årens

gång (de fick större och större krav på sig från arbetsgivare att jobba heltid och

större och större krav på sig själva att ha hög materiell standard, jag generaliserar här)

och blev mer stressade, ju mindre fick barnen sova på dagen för föräldrarna för de

tyckte de var för pigga på kvällarna, fastän personalen talade om att barn blir

överaktiva när de är för trötta. Vi vet ju egentligen och all forskning visar på hur viktig

sömnen är för utveckling och näringstillförsel av kropp och hjärna. För ett barn som

växer och utvecklas är det viktigt att få en möjlighet att smälta alla intryck.

Känslomässig hantering och befästandet av uppfattningen om vem man är, sker också

under sömnen. Vi vet också att ett barn sover bättre på natten om det får sova färdigt

på dagen. Det har ju egentligen blivit ännu viktigare att sova på dagen eftersom även

barnens arbetsdagar har blivit längre och barngrupperna större och möjligheter till

lugna stunder har blivit färre.

Jag vill ge ett exempel till på samhällets tokiga signaler till unga och osäkra föräldrar:

När barnet får syskon får det inte stanna hemma med det nya syskonet och mamma

eller pappa, föräldrarna känner att de måste lämna storasyskonet på förskolan, nästan

som om det hade skolplikt, eller för att de tror att det kan missa något. Vad är det

egentligen vi förmedlar till barnet då? Jo, att nu har mamma och pappa fått ett nytt

litet barn och de vill bara vara med det. Det finns inget barn under tre år som behöver

kompisar eller speciell stimulans (om allt är normalt, det finns många barn som har det

bättre på förskolan i sådana här lägen också), det absolut bästa och viktigaste för

barnet de första åren är en närvarande och kärleksfull förälder, sedan kommer

förskolan som ett komplement.

[25]

Jag vet inte om det har med industrialismen att göra att samhället har velat göra

människan till maskiner, det går ju inte. Vi är levande, komplexa och biologiska varelser.

Det är så viktigt att vi får bejaka våra behov för att växa och utvecklas.

Mitt hjärta grät när jag blev delgiven ett test för barn för att se om de är

”normalbegåvade”(jag arbetar nu som pedagog på särskola), just vad man kräver för

beteenden, kunskaper och tankar man ska ha för att passa in i systemet – det handlar

bara om en enda sorts intelligens som ska gynnas. Ett enda svar som är rätt fast det

finns flera lösningar på problemet- det finns inte utrymme för oliktänkande! Bara det

att det är viktigt att vi ska kunna datum och årtal för våra krigssegrar i historien(inte

något exempel från testet)! Man tar bort mer och mer av fysisk, kreativ och praktisk

aktivitet i skolan fastän forskning tydligt visar hur viktigt det är med balans inom alla

dessa områden för maximal utveckling av även hjärnan med möjlighet till högre

inlärningsförmåga bland annat. Allt spelar ju roll! Även maten, våra barn, som har de

bästa förutsättningarna i världen, har många gånger alldeles för låg kvalitet och

näringsnivå för ett barn att växa och utvecklas på.

Jag har bara sett en pedagogik som närmar sig ”livets” skola och som ser HELA

människan och det är Waldorfpedagogiken. Men där finns också brister, dolda

hierarkier och påverkan från systemet, men de har fantastiska kunskaper om människan

och världen vi lever i och sunda tankar om vår framtid. På den tiden jag blev intresserad

av pedagogiken hade lärarna till de minsta lika mycket (eller lite) i lön som rektorn. Det

säger väl ganska mycket om hur man värderar det mänskliga, eller hur?

Förutsättningarna för att människan i Sverige ska kunna växa upp i en miljö där man är

trygg och älskad och får vara den man är, borde ju finnas här. Vi lever ju faktiskt i den

bästa av världar. Det är vi vuxna som har det ansvaret, men vi är barn av vår tid: Vi

jagar materiella värden, evig ungdom och riskerar mycket på att operera våra kroppar

till oigenkännlighet, vi är inte ens dem vi är på utsidan.

Vi semestrar i länder där kvinnor och barn är värdelösa och blir utnyttjade och utsatta

för övergrepp dagligen helt öppet(det sker ju i Sverige också varje dag, men det är

åtminstone olagligt), vi accepterar bara det och fortsätter att åka dit trots att de inte

får det bättre efter alla år av massturism och inflöde av pengar i landet. Vi tar inte

speciellt bra ansvar varken för oss själva eller andra.

Med exemplen ovan, vill jag bara visa på hur långt ifrån våra sanna Jag/Själv vi måste

vara ibland, att vi har ett jämt jobb med att bara överleva själsligt och att vi stänger av

känslomässigt är förståeligt, om vi bara tittar på världen och exempel på hur vi lever i

stort, och sedan har vi ju en kultur i varje familj som formar oss ytterligare.

[26]

Det är detta (på tal om hur våra falska själv utvecklas), bland annat, vi terapeuter har

att arbeta utifrån och då är jag så glad att vi har fått alla de här verktygen som SER-

terapiutbildningen ger oss och att vi själva har fått uppleva så positiva resultat av de

terapeutiska metoderna och sett vår utveckling både i gruppen och i min individuella, det

finns hopp för världen om fler vill bli SER-terapeuter, just för helhetstankens skull.

Det är aldrig för sent!

I och med det här fördjupningsarbetet har jag fått ytterligare insikter i ansvaret vi

har för varandra och främst för allas våra barn, i ett samhälle där jag upplever att man

inte är beredd att ta så mycket ansvar längre, varken för sig själv eller andra. Jag

känner starkt att det är viktigt att vi är beredda att ta ansvar.

Avslutningsvis kan det vara spännande att prova att ha visionen att vi som är här nu

2012 får uppleva förändringens vindar på jorden, kanske tack vare den eventuella

frekvens och medvetande-höjningen som sker just nu enligt bland andra Chris Thomas

(nutida andlig lärare). Vi har i vilket fall som helst en ny tid med nya barn, nya människor

och alla möjligheter i världen. Det finns outtömligt med kärlek här och outtömligt med

visdom i våra barn, lyssna på dem! Vi anar inte vår potential tror jag!

[27]

Med tanke på ansvar och vad vi kan skapa med bara tankens och känslans kraft så kan

det väl vara värt att prova att tänka och meditera över de här orden med jämna

mellanrum eller vid behov, när någon vi ser eller hör om är sjuk eller gör tokiga saker

mot sig själv eller andra:

Blunda och känn:

Jag läker och älskar Mig Själv. Jag inser och tar ansvar för det Jag skapar hos

andra människor.

”Jag älskar Dig

Jag förlåter Dig

Jag är Du

Du är Jag”

”Jag läker och älskar Mig Själv

Och det som är Dig i Mig

Jag älskar, accepterar och förlåter det i Mig

som har skapat detta i Dig”

Det här kan vara kraftfullt att uttrycka om Du har möjlighet att känna vad Du tänker.

Vi är inte separerade utan vi är ett, allt, tillsammans – Det Sanna Självet har det

här perspektivet också.

[28]

7.Käll- och litteraturförteckning

Böcker:

Roberto Assagioli (1965) : ”Psykosyntes – grundläggande principer”.

Mareld/Psykosyntesakademin 2006.

Chris Thomas (2011) : ”Den mänskliga planen”. Artikel på internet.

Molly Young Brown (2005) : ”Det utvecklande Självet” Mareld/Psykosyntesakademin

2005.

Piero Ferucci (2000) : ”Bli den du är”. Liber.

John Bradshaw: ”Frigör barnet inom dig”

Patricia Tudor- Sandahl(1989):” Det glömda självet”. Wahlstöm&Widstrand

Bertil Gyllensten. Nenne Holm. Görgen Olsson(1997): ”En värld är varje människa”.

Regnbågsförlaget.

Henry Egidius : Natur & Kulturs psykologilexikon på internet.

Bo Kjellström (2010) : FALK – bladet nr 4.

Offried Höffe (1981) : ”De stora filosoferna”.

Rudolf Steiner (1919) : AMK.

Eckhart Tolle (2005) : ”En ny jord”. Damm förlag.

Föreläsningar på Akademin för SER-terapi:

Anknytningsteori den 15 nov 2010, objektrelationsteori den 19 april 2010, symbolterapi

den 13 sept 2011, drömterapi den 24 okt 2011: Föreläsningar av leg psykolog,

symbolterapeut Annika Tibblin.

Psykologi och samtalspedagogik-SER terapeut Anki Persson 14 sept 2011.

Relationens betydelse för terapin, Maslows behovstrappa osv – leg psykolog, leg

psykoterapeut Bertil Gyllensten den 26 okt 2011.

Ditt inre barn/J Bradshaw – Samtalsterapeut i Psykosyntes Lena Onborg 14, 15, 16 febr

2011.

[29]