Medlemstidning SEKO Post Klubb Årsta Sektion 1 & 2

DIN RÖSTjuni 2010 nr 2 årg 3

iffff: Peter Landbrg

Ett etiskt dilemma

Häromdagen fick jag ett telefon-samtal från en deltidsanställd somansåg sig ha blivit felbehandladav arbetsgivaren. Jag kontrollera-de personens alla anställningsbe-vis och konstaterade att personeni fråga under lång tid arbetat enhögre procent på del- eller heltidoch att anställningstiden utgjordevikariat. Kort före det att perso-nens sammanlagda tid som vika-rie uppgick till 731 dagar, så fickpersonen i fråga plötsligt ett er-bjudande om ett vikariat på 45 %och blev därmed fast anställd påsamma procent. Denna personarbetar fortfarande 45 % och harsvårt att försörja familjen och ärinte den första som behandlas pådet sättet av arbetsgivaren. Enligtpersonen hjälpte inte facket till idenna fråga. Det jag kan säga äratt arbetsgivaren i det här falletoch i andra liknande fall följerlagen men att man kan se det somett etiskt dilemma att en personsom arbetat under lång tid på etthögre åtagande får en fast anställ-ning på en mycket lägre procent.Det vi kan säga från fackets sidaär att det är viktigt att man serefter vilken procent man hamnarpå när man tar ett vikariat i sam-band med att tvåårsgränsen förfast anställning blir aktuell.

Terminalchefen har sagt att hanhar en ambition att alla som villska kunna utöka sin anställnings-procent till 55, 75, respektive 100%. Därför hoppades alla de delti-dare som idag arbetar på ett högreåtagande att när det blir dags fören fast högre procent så ska manfå just 55, 75 eller 100 % beroen-de på hur nära dessa procent man

har haft sitt vikariat på. Nu är detdessvärre så att bara vissa cheferföljer terminalchefens ambitionmedan andra inte gör det. Dettagör att det blir rena lotteriet dådet som avgör vilken anställ-ningsprocent man hamnar på kanvara beroende av vilken chef manhar. Eftersom anställningsförfa-randet inte går rätt till så anserjag att terminalchefen bör se tillatt visionen om anställningar på55, 75 och 100 % efterlevs. Härvill jag också påminna terminal-chefen om det han har sagt tillfacket och personalen innan dennya omorganisationen startades,nämligen att om det finns utrym-me så tänkte han erbjuda perso-nalen en högre anställningspro-cent för dem som vill ha det. Hurgick det med det?

Oro och besvikelse överförsämrade scheman

Stämningen på Årstaterminalengenomsyras nu av en väldig orooch besvikelse där stora delar avpersonalen inte alls mår bra, t.ex.tvåskiftarna som förlorar sina

gamla scheman som de haft un-der en mycket lång tid. När ter-minalchefen tillträdde sin tjänstså gick han ut och informeradealla tvåskiftarna om att hans tan-ke var att inte utöka tvåskift iframtiden men att de som arbetaridag kan fortsätta och att tvåskiftdärmed efterhand avvecklas. Menså har alltså inte skett. Den andraförsämringen som han gjorde förpersonalen var att de som arbetar36-timmars vecka på IRM fickförlängd arbetsvecka till 39 tim-mar genom att arbetstiden tidiga-relades på kvällen med tidigaresluttid. UN fick dessutom kortaresöndagar och heltidarna på IRMfick inga söndagar alls. Detta in-nebar extrapass och lägre OBsamt att heltidarna förlorade sinfriperiod. Heltidarna förlorarminst en tusenlapp i månaden ochvissa deltidare ca 600. Arbetsgi-varen ville visa ett bra ekono-miskt resultat för terminalen ge-nom att på en gång genomföradessa försämringar för persona-len. Eftersom man spelade ut oli-ka grupper mot varandra så splitt-rades personalen och det råderidag en väldigt dålig stämningbland stora delar av terminalenspersonal.

Samma möjligheter

En annan sak som är viktig attbehandla är att det idag finns någ-ra personer som enligt listan ut-gör produktionspersonal fast dehar blivit handplockade av che-ferna och gör vissa jobb som inteandra fått möjlighet att söka. Jagvet inte om deras timmar redovi-sas som produktionstid eller somnågot annat.

2

Ordförande har ordet

Vi i SEKO har alltid sagt, viasamverkan, till cheferna att omdet finns någon arbetsuppgiftutanför produktionen så måstesamtliga lag informeras om dettavarefter alla kan lämna intresse-anmälan till arbetsuppgifternaoch redovisa sin kompetens.Men detta struntar arbetsgivareni. Jag anser att de fabricerar ar-betsuppgifter och att detta harpågått under lång tid trots flerapåpekanden från SEKO. Jag an-ser att regionchefen borde kopp-las in för att ta reda på hur dessapersoner kan få en annan arbets-uppgift än att arbeta i produktio-nen och varför just dessa perso-ner får göra arbetsuppgifternasamt undersöka på vilka sätt des-sa personer har blivit handplock-ade. Idag är det många blandpersonalen som undrar om ingenchef kan stoppa denna fabrice-ring av arbetsuppgifter.

Hälsa och maskinpassenslängd

När vi sitter med cheferna i sam-verkan får vi ofta veta att antaletsjukdagar gått ned. Men denstörsta orsaken till minskadeprocentandelar sjukskrivna ärinte att vi blir friskare. Sanning-en är att flera sjukskrivna hartagit pension för att deras hälsaär dålig och de inte orkar arbetalängre. Dessutom tvingas en delav ekonomiska skäl att arbetatrots att de är sjuka. Vidare harden borgerliga alliansens politikgjort att Försäkringskassantvingar många att komma tillarbetet. Många av våra medarbe-tare har värk och nu misstänkervi att den kommande, hårdarearbetsvariationen gör att sjuksta-tistiken kommer att öka om intearbetsgivaren tänker till.

Maskinpassens längd är en av de

viktigaste frågorna när det gällerframtida arbetsvariation. Idagfinns det en gammal överens-kommelse som innebär att ingenska tvingas till fler än fyramaskinpass per dag och att pas-sen inte får överstiga 50 minuter.Det som är problemet är att den-na överenskommelse inte följs.Vi är väl medvetna om att detframtida terminalarbetet kommeratt omfatta mer maskinarbete.Därför föreslog vi i SEKO che-ferna att vi skulle bilda en ar-betsgrupp som behandlarmaskinpassens längd då det ärmycket viktigt att vi sitter till-sammans och gör en rättvis ar-betsvariation, så att våra med-lemmar inte tvingas arbeta förlånga maskinpass och därefterblir sjuka eller får arbetsskador.Vi har nu startat en sådan pro-jektgrupp och jag vill avslutamed att betona att fram till dessatt gruppens arbete har avslutatsså måste alla lagledare följa dengamla överenskommelsen.

Med hopp om en bättre framtidför våra medlemmar på termina-len. Jag önskar er alla en skönsommar!

Mohibul EzdanikhanOrdförandeSEKO sektion 1 & 2

3

4 frågor till

Marie Hellström, IRM

1. Vad tycker du om ditt nyaschema?

Schemat är avsevärt mycket säm-re än det jag hade tidigare.

2. Hur har det nya schemat på-verkat ditt liv?

Jag har fått ett nytt schema frånden 1 juni på 75 % eftermiddagpå IRM,

vilket innebär att jag måste arbeta2 kvällar mer per månad och fårca 600 kronor mindre i månaden ilön.

3. Hur tycker du att själva om-organisationsprocessen harskötts?

Informationen från och kommuni-kationen med arbetsgivaren/schemagruppen har varit i detnärmaste obefintlig eller som att”prata med en vägg”. Som exem-pel kan nämnas att vi inte ficknågot svar på ett brev som inne-höll ett konkret schemaförslag.

På den s.k. Eriksgatan presentera-de schemagruppen sina riktlinjeroch ägnade resten av mötet åt(som jag upplevde det) att låtsaslyssna på (med)arbetarna. Denfråga som vi ställde om hur vi skaklara både riks- och regionalres-ning till kl. 22.30 har fortfarandeinte besvarats.

När vi till slut fick behålla sön-dagstjänstgöringen inbegrep detinte det fåtal personer som arbetarheltid eftermiddag på IRM, ettbeslut som sticker ut i all sinofattbara snålhet.

Jag vill slutligen poängtera att detgår att acceptera förändringar(även tuffa sådana) om de är lo-giska och kan uppfattas som nå-gorlunda rättvisa.

Den här omorganisationsproces-sen har satt djupa spår i mig ochmånga andra på IRM och denlämnar mycket i övrigt att önska.

4

Post i Sar var en arbetsam ochlojal medarbetare till Ser Bas.Post i Sar gick alltid över mon föratt komma till landet Er. Där bod-de en man i Söder. Mannen i Sö-der tyckte mycket om sina arbeta-re, men Ser Bas som styrde i Ertalade med en Håjo om att haninte hade lust och ork att hela ti-den skriva ut löner och arbetsti-der. Håjo kom då på den strålan-de iden att man skulle pröva sinaarbetare.

Post i Sar och hans kamrater ficktill uppgift att bygga en brevtunnaför färd på vattnet. Post i Sar ochhans kamrater arbetade länge.Men när de var klara fattades enperson. Håjo hade spikat igen lå-dan medan en var kvar, och så varde bara nio. Mannen i söder blevnu arg på Håjo, men Håjo skylldepå Ser Bas Som styrde i Er. Man-nen i Söder bad då en av sinamedarbetare gå och tala med SerBas. Men mannen fastnade i monoch så var de bara åtta. Ser Basblev nu lite rädd att han inte skul-le ha lojala arbetare kvar så hanfrågade om någon ville byta jobbmed någon annan. Post i Sarskompisar Joh och Håk kom islagsmål om den nya möjlighe-ten, bägge dog. Så var de barasex.

Post i Sar blev nu rädd och togmed sig två kamrater till landetMell för att höra om någon kundehjälpa dem att lösa deras pro-blem. De träffade en Håkon somvar kung där och han lovade attskicka en här. När Ser Bas fickhöra detta blev han rädd och lova-de alla ett gott arbete till bra lön.Håkons arme var dock på vägfrån landet Mell. Men när deskulle korsa en ström föll alla

i utom Post i Sar och flöt bort Såfans det bara fem kvar. Post i Saroch fyra kamrater. Nu måste SerBas hitta på något. Mannen i sö-der bjöds in till en diskussionmed Ser Bas och Håjo om vadsom skulle göras. De kunde inteenas om något beslut så de vändesig till Håkon i Mell. Håkon tyck-te att man skulle göra det möjligtså att Post i Sar och hans kamra-ter kunde arbeta jämt, för då kun-de man gagna arbetet så att femarbetade och tre fick betalt avkunderna. Post i Sar och hanskamrater arbetade och arbetademen de fick ingenting för sitt ar-bete så till slut föll de i hopp ut-mattade. Mannen i söder blev led-sen han hade tyckt om sina arbe-tare, Ser Bas blev också ledsenför han fick inga pengar ävenHåjo blev ledsen för han fick någ-ra att basa över när han ville byg-ga någonting. Den enda som blevglad var Håkon för han kunde nugå genom mon in i landet Er ochockupera det. SLUT

Eder Pär Gavelius

Post i Sar

Drömmen

En terminalarbetare satt och grätframför sitt sorteringsfack. Varförgråter du undrade lagledaren? Jagdrömde att min lagledare hade bli-vit förflyttad men det hade han inteblivit, det var bara en dröm.

Idéer

En terminalarbetare frågar en an-nan, hur är din lagledare? När hankommer till jobbet är han full avegna fräscha idéer, när han gårlämnar jobbet har han bara led-ningens idéer i huvudet.

Rals

Terminalarbetaren skall in till lag-ledaren för att parata rals. Kan dufölja med mig frågar han en arbets-kamrat. Det gäller ju din rals såvarför skall jag följa med dig sva-rar kamraten. Om ledaren jämföross så har jag mycket större chansatt få rals.

Terminalarbetaren

Av Jacob Gluz

Din Röst fick en exklusiv inter-vju med Guy Bodén på fackexpe-ditionen. Guy är född 1950 iBrännkyrka, Stockholm. Han harbott större delen av sitt liv påMälaröarna och bor för närvaran-de på Lovön. Första anställnings-dagen på Posten var den 11 juli1966 och den sista dagen blir den31 juli 2010.

Varför tog du pensionserbju-dandet?

Jag har länge varit inställd på attsluta i Posten vid 60 eftersom denmöjligheten fanns för mig! Dentillfälligt höjda pensionsnivån(72% mot 65%) gjorde det ännumer självklart. Med maximal oturhar jag lyckats få ”sorteringsarm”de sista månaderna!!!

Du började för 44 år sedan!Vilka är de största skillnadernadå mot nu?

När det gäller ”villkoren” i stortså märks det att Posten är ettkommersiellt företag, arbetet ärmer styrt och kanske försvannmycket av glädjen i arbetet nå-gonstans på vägen.

När började du arbeta extrem-natt?

Efter postkupénedläggningen år1996 så var extremnattlistornadet mest attraktiva som erbjöds(dock inte lika bra som på ku-pén). Jag arbetade natt på kupénförsta gången år 1987. Efter ettmellanstick på 1 år och 4 måna-der på hemlig anstalt (FRA) bör-jade jag i maj 1990 på Klara ochhade då natt i treskiftslistor. Jagtyckte natten fungerade tillräck-ligt bra för mig.

Hur känner du hälsomässigtinför nattarbetet?

Jag har inte haft några egentligaproblem. Det var inte kul att kli-va upp klockan 04.00 för att tasig till brevbäringen heller! Desista 8-10 månaderna har jagdock känt att natten har börjat ”tahårdare” och den känslan är jaginte ensam om bland mina gene-rationskamrater.

När började du arbeta fackligtoch med vad?

Jag var med i valberedningen påSth 12, skyddsombud på Klaraövre, styrelseledamot i järnvägs-posten samt skyddsombud ochHSO (huvudskyddsombud) desista 2 åren fram till nedläggning-en. På Tomteboda var jag ordfö-rande samt vice ordförande i då-varande terminalklubben.

Varför slutade du som facklig?

Jag uppfattade det fackliga arbe-tet som det mest slitiga jag syss-lat med och efter 3 år ställde jaginte upp för omval. Det fanns

även privata skäl då, min mordrabbades av allvarlig ohälsa.Men jag fortsatte som skyddsom-bud fram till min (ofrivilliga)flytt till Årsta 2006. Jag var revi-sorsersättare där i 2 år.

Varför började du arbeta fack-ligt?

Jag tycker att det är naturligt attnågon gång under sitt liv gå inaktivt i den/de ideella föreningarman är med i.

Hur känns det att sluta efter såmånga år?

Skönt!

Framtidsplaner?

Många projekt med mitt hus ocheventuellt i egen regi arbeta mednågot helt annat än postsortering.Eventuellt ska jag skriva en bokom Ludvig Lybecker som påkonfederationsstaternas sida del-tog i nordamerikanska inbördes-kriget.

Några avslutande ord till dinaarbetskamrater?

Först, ett stort tack för all upp-vaktning när jag slutade! Ta till-vara på alla utbildningsmöjlighe-ter från Årsta postskola! Slutli-gen, om du verkligen är less påPosten, SLUTA! Det finns andraarbeten i Stockholmsområdet!

Kommentar om sektionstid-ningen Din röst?

Känner tidningen som en vassoch välbehövlig interntidningfrån min tid på Tomteboda. Denverkar fortfarande behövas.

5

Intervju med Guy Bodén

Under min senaste resa tillBankok träffade jag taxichauffö-ren Kotnayong Thotsapon. Hanberättade lite om sitt liv somtaxiförare.Kotnayong berättar att han ägersin bil vilket inte så många föraregör, de flesta hyr bil från en stör-re ägare 2 förare delar på en biloch kör 12 timmars pass. Livetsom taxichaufför har blivit svåra-re sista månaderna och inkoms-ten har halverats från tidigare ca500 svenska kronor per dag desista månaderna beroende på de-monstrationer i centrala Bankok.Nu räcker lönen knappt till attbetala avbetalningen på taxibilenoch radhuset som familjen bor ica 3 mil från Bankok . Han hop-pas att allt skall återgå till detnormala igen.

Någon fackförening existerar inteför taxiförarna, han är däremotmedlem i ett kooperativ där man

betalar en månadsavgift på ca100 svenska kronor. Rätt till lån,rådgivning och en viss trygghet iden sociala gemenskapen finnsdär.

De flesta taxibilarna i Bangkok-drivs med gas som kostar mindreän hälften mot bensin och gerrenare avgaser. Taxameterprisethar varit oförändrat i många åroch han hoppas på att det skallhöjas. Nästan alla bilar är av mär-ket Toyota Corolla och det berorpå att alla reservdelar tillverkas iThailand till låga priser i ett fler-tal fabriker så att reprationskost-naderna hålls nere.

Efter en ca 3 mil lång resa stigerjag ur bilen och priset för denna 1timme långa resa blir 300 batheller ca 70 kr.

Peter Landberg

6

Bangkok taxi

Peter Landberg

Yeter Erdahl

Arbetar dagtidVad tycker du om ditt nyaschema?Helt nöjd i min egen del.Hur har det nya schemat på-verkat ditt liv?Det är bra. Jag arbetar på dagtidfrån 7 till 1515. Det påverkademig positivt för egen del, mendet skulle vara ännu bättre om vifick börja 800 stället 700. Sedanförlorar jag flera tusen på utebli-vet OB, vilket är trist

Hur tycker du själva ansök-ningsförfarandet har skötts?Det var jätte dålig. Man kundegöra det på bättre sätt än vadarbetsledningen gjorde. Ansök-ningsförfarandet information vardet sämsta.Vad ska du göra på semester?Åket till Turkiet.

7

Din röst har ställt dessa frågortill några medlemmar.

1-Vad tycker du om ditt nyaschema?2-Hur har det nya schematpåverkat ditt liv?3-Hur tycker du själva ansök-ningsförfarandet har skötts?4-Vad ska du göra på semes-tern?

Arne SwedinArbetar dagtid

1-Arbetstiderna är jag nöjd medmen jag saknar mina gamla ar-betskamrater. Detta är den säms-ta omorganisation jag upplevthittills i mitt liv.

2- till det bättre jag slipper arbe-ta kvällar.

3-Sköts väldigt illa, från börjanvar det en intresseanmälan vifyllde i som man trodde inte varbindande. Sedan visade det sigatt detta var den slutgiltiga ansö-kan, detta förvirrade mig.

4-Hälsa på släkt och lyssna påmusik.

Barbara CiepielaArbetar dagtid

1-Jag börjar kl 6.00, Vi som arbe-tar deltid är ofta tvungna att talånga maskinpass och dessutomfattas det ofta personal vilket göratt arbetet blir stressigt.

2-Jag har blivit tvungen att börjaarbeta från kl 6.00 vilket gör attjag har svårt att sova på natten,måste vakna tidigt på morgonenoch sedan 3 långa maskinpass göratt jag känner mig slut.

3-Jag tycker det var väldigt dåligskött måste jag säga

4-Jag skall åka till hälsohem i Po-len för att förbättra min hälsa.

Håkan SmedingArbetar 2-skift

1-Jag tycker inte om de oregel-bundna arbetstiderna med olikainställelsetider för oss 2-skiftare.Man vet inte hur man skall arbetautan har 13 veckors schema.

2- klart detta påverkar mitt liv.Det är stressigare och ingen ord-ning.

3-Dåligt, först var det intressean-mälan sedan visade det sig att detvar tjänsteansökning, väldigt för-virrat.

4-Ta det lugnt resa lite och vilaupp mig.

Fyra frågor till medlemmar

Karin VästmanArbetar dagtid

1-Jag arbetar bara 25 % resten ärpermanent sjukersättning.

2-Det påverkar inte mig men jagvet att en del arbetskamraternahar kommit i kläm.

3-Först blir jag orolig när jag fickveta att SEKO lämnade schema-gruppen men det löste sig.

4-I anslutning till min 50 års dagvi ska ut och båtluffa.

På Årsta postterminal genomför-des år 2005, på SEKO klubb År-sta pt sektion Små/C5, en stor un-dersökning om risker för ohälsa iarbetsmiljön ur ett kvinnligt per-spektiv. Undersökningen bestod

dels av ett enkätutskick och delsav intervjuer. Resultatet av denundersökningen finns att läsa irapporten Risker för ohälsa i ar-betsmiljön ur ett kvinnligt per-spektiv.

2005 års utredning genomfördesför att många kvinnor på termina-len var sjuka och för att mångakvinnor framförde åsikter om attolika arbetsmoment och brister iarbetsmiljön orsakade värk ochandra besvär. Vi skickade då förstut enkäter till samtliga kvinnligaSEKO-medlemmar på enhet Små.Det var många kvinnor som sva-rade men för att se om svaren ver-kade stämma med övriga kvinnorserfarenheter, så genomförde vi

dessutom intervjuer med ytterliga-re ett antal kvinnor på enheten.Intervjuundersökningen omfattadeäven kvinnor som inte besvaratenkäten och icke-medlemmar,vilka därmed fick möjlighet att

uttrycka sina erfarenheter ochåsikter om vad som orsakade ris-ker för dåvarande eller framtidaohälsa.

Trots att en hel del förbättringar iarbetsmiljön genomförts så harmånga kvinnor fortfarande pro-blem med värk och andra typer avbesvär. Då det dessutom hade gåttfyra år sedan den förra undersök-ningen genomfördes samt då ar-betsmiljön på olika sätt föränd-rats, så ansåg vi år 2009 att detvar dags att följa upp den gamlaundersökningen. Eftersom enkät-svaren 2005 överensstämde rela-tivt väl med intervjuerna sammaår, så ansåg vi att den komplette-rande uppföljningen enbart be-

hövde bestå av en enkätundersök-ning riktad till kvinnor i sektio-nerna 1 & 2 respektive natt. Detär endast fråga om en uppföljningdär undersökningen från 2005fortfarande innehåller en relevantkartläggning av hälsorisker ochråd om hur man kan utforma ar-betsplatsen för att undvika sådanahälsorisker. Uppföljningen kandärför ses som ett komplement tillden tidigare undersökningen ochen uppdatering av hälsorisker iförhållande till de förändringarsom gjorts på terminalen.

Syftet med både utredningen 2005och uppföljningen 2009 var attkartlägga hälsorisker i arbetsmil-jön för att skaffa underlag för för-bättringsarbete såväl när det gällerkrav till arbetsgivaren i samver-kan och förhandlingar som när detgäller praktiskt arbetsmiljöarbete.Det vi i undersökningarna velatpåvisa är vad det är i arbetsmiljönsom kan vara orsak till kvinnornasolika problem för att om möjligtförebygga och undvika de aktuel-la problemen. Det handlar inte omatt bevisa att en skada enbart upp-kommit genom arbetet på Postenutan det handlar snarare om att seorsakssamband med riskfaktorerkopplade till en mängd besvärbland kvinnorna som arbetar påÅrsta postterminal.

I 2009 års enkätundersökninguppgav 83 % av kvinnorna att defått olika typer av värk och andrafysiska besvär p.g.a. arbetet påPosten mot 88 % år 2005.

8

Risker för ohälsa i arbetsmiljönur ett kvinnligt perspektiv

Uppföljning 2009

I enkätundersökningen 2005 såframkom att de vanligaste proble-men utgjordes av värk i axlar,rygg, armar, händer, nacke ochfötter. I denna undersökning hardet framkommit att värk i axlar,rygg, armar, nacke och händer ac-centuerats medan knappt någrapåtalat besvär med ben, knän ochfötter. Detta innebär att huvudde-len av besvären är knutna till denövre delen av kroppen.

Orsakerna till de fysiska besvärenutgörs framförallt av arbetet runtmaskinerna jämte tunga lyft samtensidigt och monotont arbete.Stress, dålig arbetsvariation ochbuller samt belastningsergonomis-ka besvär anges också som orsakertill värk och andra fysiska besvär.

Två tredjedelar av de kvinnor somarbetar vid BFM-maskinerna harfått olika typer av besvär vid arbe-tet på BFM. De största fysiskaproblemen är värk i rygg och axlarföljt av värk i händer, nacke, ar-mar och höfter. De besvär somvarit mest påtagliga när det gällerden psykosociala miljön på BFMär stressrelaterade, däribland pres-sen från lagledare. När det gällersamtliga som i någon omfattningarbetat vid IRM så har mer än var-annan kvinna fått värk eller andrabesvär p.g.a. arbetet där medansiffrorna är högre för de kvinnorsom arbetar där stadigvarande. Detdominerande problemet är stressföljt av värk i axlar, rygg och hu-vud.När det allmänt gäller besvär somorsakats av olika faktorer i denpsykosociala arbetsmiljön, så hardrygt 71 % av kvinnorna uppgettatt de har fått sådana besvär. Devanligaste besvären utgörs avstress, vantrivsel och oro för attexempelvis inte orka arbeta i enallt högre takt. Slutligen har en delav kvinnorna fått besvär som kan

härledas till arbetsorganisationensuppbyggnad eller till dåligt ledar-skap.

Kvinnorna fick också beskrivavilka av förbättringarna på termi-nalen som påverkat deras hälsapositivt. Här nämndes då, blandmånga saker, de nya mjukare gol-ven jämte nya mattor samt den

nya manuella sorteringen med denbullerdämpande vägg, vilken av-gränsar sorteringen från maskin-hallen. Vidare upplever många attarbetsplatsen blivit ljusare ochtrevligare samt att det blivit renareoch att arbetsplatsen fått mer ord-ning.

Slutligen har kvinnorna kommitmed en lång rad förslag på förbätt-ringar som kan vidtas för att för-bättra arbetsmiljön. Här återkom-mer en rad förslag från 2005 årsundersökning men en del nya harockså framkommit. Kvinnornabetonar ofta vikten av att man harfull bemanning och bättre arbets-variation med kortare arbetspasssamt färre och kortare maskinpass.Många har påpekat att stressen har

blivit en hälsorisk som måste upp-märksammas och minskas inteminst på BFM, på natten och påIRM. Man menar att vissa lagleda-re pressar på personalen så att ar-betstempot blir för högt. Vidarehar ett antal kvinnor, främst fråndagtid och tvåskift, påpekat attarbetsutrustningen måste anpassastill både långa och korta personer.

Sist men inte minst önskar kvin-norna att man skall kunna få indi-viduellt anpassade scheman underförutsättning att produktionen till-låter det. Detta skulle underlättabåde föräldraskap, socialt liv ochpersonlig utveckling och därmedleda till nöjda och glada medarbe-tare som kan få sitt ”livspussel” attgå ihop.

Anita Segander

JämställdhetsansvarigSEKO Årsta sektion 1&2

Illustrationer:Seth Schuwert

9

Ebrima Mboob, som tidigarearbetade på Årsta postterminaloch som var medlem i vår sektionoch förtroendevald inom SEKO,besökte oss en kall vinterdag förraåret för en intervju. För tre årsedan så fick han äntligenavtalspension från Posten ocharbetar nu för den internationellahjälporganisationen OXFAM.Han kom till intervjun medsamma energi ochleende som brukadelysa upp rummetnär vi hade våramöten med Årstasintegrationsutskott.

När vi satt oss nedoch Ebrima börjadese tillbaka på sittliv så berättade hanatt han kom tillSverige frånGambia redan1968. Först lästehan svenska påolika folkhögskoloroch däreftersociologi påStockholmsuniversitet och detvar i samband med att Postengjorde aktiva rekryteringar avstudenter ute på universitetet somhan hamnade på Posten. Innanhan kom till Årsta så arbetade hanbåde på gamla Stockholm ban ochKlara. I början av sin postala banaså arbetade han deltid i 10 årvarefter han gick över till heltid.Han minns alla studenter frånjordens olika hörn, vilka arbetademed honom i början. Men medanmånga av dem återvände till sinahemländer och fick olikabefattningar där så blev Ebrima

kvar på Posten och i Sverige därhan bildade familj.

De första decennierna så tyckteEbrima inte att det var så svårt attvara invandrare i Sverige menefter mordet på Olof Palme 1986och ett hårdare klimat medinvandrarfientliga strömningar, såbörjade han engagera sig ocharbeta med integration och

mångfald. Han hade känt attPalme stått på de svagas sida ochatt denne verkligen hade förståttvarför invandrare och flyktingarhamnat i Sverige och Ebrima villedärför hedra Palme genom attarbeta med integrationsfrågor.Ebrima talade under intervjunintensivt om utvecklingen isamhället och pekade på attparallellt med attvälfärdssamhället monterats nedbit för bit, så har kraven på defackligt förtroendevalda att ställaupp som motkraft ökat. Hans eget

engagemang inom SEKOfokuserades alltmer på mångfaldoch integration både när detgällde sektionsarbete påterminalerna och i Klubbensintegrationsutskott samt påSEKO:s avdelning och iFörbundet, i vilket han varansvarig för integration ochmångfald i Mellansverige. Menhan var också aktiv inom andradelar av samhällslivet ochtjänstgjorde bl.a. somvalobservatör åt FN. År 1994arbetade han i ca tjugo veckorsom valarbetare i Sydafrika därhan fick vara med och lärasydafrikanerna allt om valarbeteoch visa på att man dels har rättatt rösta och dels har rätt att väljasin egen representant, vilket imånga länder tyvärr inte alltid harvarit någon självklarhet.

I Gambia hade Ebrima en lyckligbarndom med en stor familj ochen stor släkt men det somutmärkte honom som barn var atthan var en extremt busig pojke.Han tycker inte att hans karaktärhar förändrats så mycket på denpunkten och anser att dennakaraktärsegenskap kan vara en avorsakerna till att han inte finnersig i förtryck och orättvisor utansäger ifrån vad han tycker.

Arbetet med integration ochmångfald höll honom sysselsatt itvå decennier fram till det att hanfick avtalspension år 2007. Detgoda kamratskapet på Posten varoerhört viktigt för honom och fickhonom att stanna på Posten i hela32 år. Alla postisar var som enfamilj för honom och mångabrukade umgås efter jobbet.

1

INTERVJU MED EBRIMA MBOOBF.d. postis på nya uppdrag

10

En del av dem blev nära vännermed honom och han umgåsfortfarande med några av dem.Han säger också att han verkligenvill betona hur viktiga alla somarbetar på “golvet” är för Postensverksamhet och ekonomi.

Då Ebrima år 2007 fickekonomisk möjlighet att lämnaPosten så tog han chansen att gåvidare i livet och började jobbamed olika projekt i Afrika inomden stora hjälporganisationenOXFAM. Han är stationerad iLondon, varifrån han åker till ettantal västafrikanska länder därhan arbetar med att hjälpamänniskorna i byar och städermed exempelvis jordbruket ocholika livsmedel, torkning avjordnötter och att utveckla ochbygga brunnar. Ett av skälen tillatt han är särskilt lämplig till dettaär att han talar fem olikavästafrikanska språk och flytandeengelska. Eftersom hans sambooch barn bor kvar i Sverige ochhan har många vänner här såpendlar han nu mellan Stockholmoch London samt därifrån till deolika länder i Afrika i vilka hanarbetar med de olikabiståndsprojekten. Han trivsväldigt bra med detta och mårjättebra.

Det här är en typ av jobb som hanalltid har velat ha, kanske det somär hans mission: att från sin nyavärld då och då få återvända tillsitt älskade Afrika och hjälpamänniskorna där att kunnaförsörja sig och få ett bättre liv.

Anita Segander

Jämställdhets-ochintegrationsansvarigSEKO klubb Årsta sektion 1&2

Som de flesta vet så heter jagMilos Barjaktarevic och har ar-betat på Posten i tre år. Jag ärfödd i Sverige och mina föräldrarkommer från Serbien. På minfritid umgås jag med mina vänneroch familj, tränar och njuter avlivet. Jag har alltid varit intresse-rad av företagsverksamhet ochalla aspekter av den. Att börjamed arbetarna och deras miljö påarbetet var ett naturligt val. Efterett år som skyddsombud på IRMtyckte många att jag skulle enga-gera mig fackligt. Jag var tveksami början, men då såg jag att detfanns stort stöd och hunger på nå-got nytt och energiskt. Många sågdet i mig, och efter att ha tänktnoga igenom det insåg jag självatt det kan behövas nytänkandeoch någon som kan komma mednya idéer som är reformistiska,och som kommer att få fram med-lemmarnas röst, och bevara derasintresse på bästa möjliga sätt. Jagvill få in nya och yngre medlem-mar i Sektionens styrelse och iKlubben då jag själv tycker attutan nya ansikten och nytt tänkan-de kan det bli dåligt för framtidenoch verksamhetens utveckling.Själv har jag ett mål med mitt en-gagemang och det är att vara kri-tisk mot arbetsgivare när de harfel men även facket, och försökakomma med konstruktiva lösning-ar. Jag vill vara tillgänglig förmedlemmarna, och jag vill lösavåra problem på bästa möjligasätt. Jag är medveten att vi måstefölja världsekonomi, omgivningoch våra konkurrenter och själv-klart förändras vår vardagliga ar-betet dag för dag, och det har jaginget emot, för i slutändan måstevi göra det för att ha kvar vårajobb. Men det är här vi kommer ini bilden, vi vill göra det så att detutförs på ett lagligt och korrekt

sätt och att i slutändan de flesta ärnöjda. Jag vill att vi ska vara lön-samma, utveckla teknik och per-sonal för framtida utmaningar.Men i den utveckling får vi integlömma arbetaren som kommerpå jobbet varje dag, och vi villskapa framtiden som är bättre ochinte sämre för individen. Vi job-bar på ett mycket bra företag,jämfört med många företag i lan-det av högsta nivå men mitt mottoär att vi alltid kan bli bättre. Detfinns många saker framför osssom vi måste lösa och jag lovaratt jag kommer ge mitt yttersta attfå dem sakerna igenom. Vi kan fåsakerna igenom, och det kan viendast om ni också är engageradeoch villiga att förändra saker. Detär lätt att inte bryr sig när det gåråt fel riktning, man kan inte be-klaga sig att det är andras fel, ochatt det var bättre förr i tiden. Meden sådan tänkande kommer vistampa i marken utan att kommanågot vart, vi måste leva i nuet !Nu är det dags för samtliga Sekoi-ter att samla sig, värva nya med-lemmar och övertyga dem sominte är med att vara det. Bara ge-nom starka medlemmar är facketstarkt. Med en bra inställning tillfacket och till arbetet är jag över-tygad att vi kommer må bra ochfå bra resultat

Let’s do the job!!!

Milos Barjaktarevic

YES WE CAN, YES WE WILL

11

Avgiftbetald

Taxe perqueSverige

SEKO POST KLUBB ÅRSTASEKTION 1-2 ÅRSTA, 120 00 Årsta postterminal. Tel 781 56 06

Redaktionen: Mohibul Ezdani Khan, Anita Segander,Peter Landberg, och Milos Barjaktarevic

IllustrationJon GredmarkTidigare styrelseledamot på sek 1-2

Redaktionen för Din röst önskar alla medlemmar en trevlig sommar

Medlemmar är varmt välkomna att lämna in bidrag till kommande nummer avDin röst