Vintern kopplar greppet

INSIDORNA

lttalrnö .bygger vidare

Borgen ,, .. ar nu uttjänt

fl·kassan betalar miljoner

Ny strid om skydd

* iG·bqrg

UTGIVARKORSBAND

ARBETAREN Årgång 8 Sv. Hamnarbetareförbundets medlemsorgan Nr. 1 1979

2 HAMNARBETAREN

Var går egentligen gränsen? Den svenska fackföreningsrörelsen har kommit i

nya problem. Man börjar på allvar diskutera frå­gan var gränsen egentligen går då det gäller att ta ut löner och andra förmaner. Hur stort skall det så kallade samhällsansvaret vara'? Är det endast de fackliga organisationerna och dess medlemmar som skall vissa och bära sådant ansvar'?

Frågorna är berättigade. Speciellt sedan det nu visat sig att den nyss genomgångna lågkonjunktu­ren inte alls var så hård och svår för företagen som de ville göra gällande då det var dags att förhandla om avtal och skriva avtal. Nu erkänner till och med de etablerade fackförbundsledarna att man vilse­leddes och att det hade gått att få ut mer om man uppträtt hårdare.

Det visar sig också att de så kallade centrala uppgörelserna inte alls varit så lyckosamma som man haft anledning vänta sig. Den massiva enhet, som skulle utgöras av LO och PTK-förbunden , visade sig vara ganska räddhågade och undfallande då dd blev hårda bandage i avtalsrörelsens slutske­de. Man måste ta hänsyn till samhällsintressen i stort, sades det. Och så blev det en uppgörelse som inte var speciellt matnyttig för det stora med­lemsantalet.

Det kan vara värt att minnas då det å terigen blir aktuellt med nya uppgörelser . Har man inte modet, kuraget - och kanske framförallt den rätta viljan - så är det inte heller lätt att nå de stora resulta­ten.

Det kan i det här sammanhanget vara på sin plats erinra om den insats vårt eget lilla förbund gjorde för några år sedan. Utan hårdnackat mot­stånd hade " vår" uppgörelse blivit mycket magrare än vad den till sist blev. Visserligen fick vi inte ens då skriva ett eget avtal , men vi vet ändå vilka som låg bakom avtalets slutliga bestämmelser. Det var h.amnarbetarförbundets egna medlemmar.

Det som är avgörande sådana här gånger det är inte enbart medlemsskarans storlek och ombuds­män på skilda nivåer. Inte ens förhandlingsföreträ­darnas titel och så kallade status.

Nej. Det är det förtroende företrädarna åtnjuter hos sina med le mm ar. Det är vetskapen om, att fä stöd i svåra situationer. Vetskapen att medlemmar­na verkligen trycker på och ger sin mening till kän­na och att få framföra ett samlat krav. Det är ock ­så vetskapen om att man har en tillräckligt mål­medveten kår av medlemmar bakom kraven. Det

är också vetskapen om att man tillhör en grupp, med möjligheter att ställa till problem om man inte får sin vilja och önskan respekterad.

Till den gruppen måste hamnarbetarna höra. Och ändå har vi inte raserat alla hinder och nått den fullständiga lyckan att segra i strider mot ar­betsgivarna. Nej , naturligtvis har vi inte det. En av orsakerna är det faktum att vi fortfarande är dela­de. Hade alla hamnars stuveriarbetare gått över till oss hade vi säkert vunnit större framgångar. Nu har vi ju upprepade gånger fått uppleva hur så kal­lade kamrater svikit i situationer då det varit bra om alla stått på samma sida.

Det förefaller som om det blir så också i fortsätt­ningen. Visst har det gjorts försök att få oss tillba­ka till de gamla fackliga tillhörigheterna. Men det är inte det som är det primära. Det viktigare är i stället det omvända förhållandet. Detta att de som står vid sidan av oss egentligen fick bättre möjlig­heter om de kom över till vårt förbund. Här finns ju handlingskraft, enighet och stridsvilja. Här finns en ärlig vilja att slå vakt om arbetet och de villkor som är förenade med detta. Här finns inte den svek fulla tendens som varit rådande på sina håll mot kåren och arbetsuppgifterna. Vi vet varför vi är beredda att slåss för våra åsikter och låter inte andra grup­per bestämma våra villkor.

Det vore bra om denna känsla genoll}syrade större delen av svensk fackföreningsrörelse, men tyvärr tycks detta inte vara fallet. Vi beklagar det­ta, men får vara nöjda med vetskapen om stäm­ningen i det egna förbundet.

Kampviljan har manifesterats vid skilda tillfäl ­len . Just nu blåser en frisk vind genom förbundets medlemsled . Viljan att deltaga i det fackliga arbetet är stor. Viljan att lära sig mer rent fackligt är också stor. Det bådar gott för vad som väntar.

Ty vad som väntar är nya fackliga drabbningar. Mot en motståndare som lierat sig med flera kraf­ter. Som åberopar det traditionella flosklerna om lönsamhet, indragningar och svårigheter om man ställer kraven för hårda. Som inte ger vika förrän det v~rkligen blåser upp till storm .

1979 är ett viktigt år därför att det skall ge an­visningar om hur vi skall ha det i framtiden. Det är tryggt att veta, att det är Du själv - som medlem i värt förbund - som bestämmer hur Jen framti ­den skall gestalta sig.

HAMN Ansvarig utgivare: Redaktör:

ARBETAREN Karl Nilsson, Nygatan 11, 891 00 Örnsköldsvik. Tel. 0660/ 135 70

Lasse Åkerlund. Tel. 0660/ 124 45

Tryck: AB Örnsköldsviks Allehanda 1979

HAMNARBETAREN 3

Sctvjetiska fartygsbesättningar hjälper arbetsköparna till högre profit på bekostnad ~v arbets­lösa svenska arbetare.

Återigen har det inträffat att sovjetiska sjömän deltagit i arbe­ten som rätteligen borde vara för­behållna stuveriarbetarkåren. Helsingborg är återigen platsen för dessa övergrepp. Men, nu sker de här arbetena med Transports goda minne. En överenskommelse mellanTransportoch stuveriet har därmed ryckt undan grunden fiir vårt förbunds agerande i frågan. Hamn har nämligen fått besked från de sovjetiska faclif7irenings le­darna, att den här typen av in­trång på våra arbeten skall upp­höra.

Från vår avdelning i Helsing­borg har vi fått nedanstående skrivelse.

Skåneterminalen AB - stuveribolaget i Helsingborgs Hamn - har i samråd med Svenska Transportarbetaretörbun­det avd 14 sektion 6 träffat en muntlig överenskommelse som medger Skåneter':: minalen att använda sig av fartygen s egna besättningar för att förkorta liggti ­den i hamn.

Den lok ala överenskommelsen har träffats efter det att sektionen på ett medlemsmöte 22 aug 78 beslutat · tillåta fartygsbesättningar att ta våra arbeten om ej annat folk fanns att tillgå.

Det gäller lossning av frusen fisk , ett arbete som många anser monotont, slit­s iipit och kallt. Men när det gäller att försvara våra jobb kan vi inte plocka russinen ur kakan! Skrivelse från ryssarna

Vårt förbund har tidigare erhållit ett brev från ryska livsmedelsarbetarförbun ­det - som organiserar denn a typ av fartygs besättning - i vilket det sägs att fartygens besättningar inte få r utför a stu veriarbete ut an den lok ala fack ­förenin gens godkännande.

Detta godkänn ande har alltså Trans­port givit däremot inte H amn arbetarför­bundet. Skrivelsen betydelselös

Den 28 nov 78 var det stor anhopning av fartyg i hamnen och det fatt ades folk. D å lät Skåneterminalen ta ut 8 besätt · ningsmän fr ån "Vasilij Surikov" av Murmansk att arbeta i nämnd a fart yg. När vår ordförande in fo rmerade farty ­gets kapten om skri vel sen fr ån sovjetiska livsmedelsarbetarforbundet samt had honom meddela sin besättning att avbry ­ta arbetet. meddelade han att mäklaren beställt arbetet. Mäklare i detta fall var Olso n & Wright. Men vid samtal förn e ­kade de att de skulle gjort denna beställ ­ning utan hän visade till godsmottagaren

~EHTP AJihHblR KOMHTET IlPO«l>COI03A PAB011HX IlHII~EBOR IlPOMhIIIIJIEHHOCTH

Mocua, 8 · 11 9, Jl c11x11c1111ri npocne lliT , 42, Aaopcat TPYA•

n p H OTDCTe CCblJl1Hl.oCll Ha 113Ul HOMt'p

flpe11ce11aTenro npocjJCOID3a l\OK€p0B illB81\Hll

TOB . OHE BJ1KGTPEMY

UeHTpa.JJbHHH KOMHTeT npo~coro3a pa6o4HX nH~eao~ npOMhlillJ!eH ­HOCTH Brune nMCbMO o c11ytiae pa3rpy3KM pH6011oaHoro cy11Ha "OcTpoa ATJiacoaa" c1111aMM 3KMnaJKa Kopa6Jlll, HM8BlllHM MeCTO B XeJibCHHr6opre B Ha4a.JJe I978 ro11a , noJiytiHJI .

no 3TOMY aonpocy MH o6paTHJIHCb 3a pa3bHCH€HH8M B MHHHCTep­CTBO pH6f!Oro X03H~CTaa CCCP , ·KOTopoe 3aeepH110 Hac e TO M, 4TO 6y· llYT npHHHTH ece MepH HCKJIID4aro~He no1106HH€ cnyqaH B 6y~eM.

c 6paTCKHM npMB€TOM

Dpocjlcoro3 pa604HX nu~eeo~ npoMhlillJ!eHHOCTH CCCP

CeKpeTapb l.\K npocjlco~

~ <li.M . KopOBl1H

Det brev som vi återger i faksimile här ovan berättar ganska klart om vårtförbunds initiativ och kontakterför attfå bort den här typen av arbeten. I översättning lyder brevet så här:

Bästa kollega Livsmedelsindustriarbetarförbundets

centralkommitte har mottagit ert brev angående lossning av fisk från det sov­jetiska fartyget "Ostrov A tlasova" m• so1:jetisk besättning i Helsingborg i början av 1978.

Vi bad det sovjetiska.fiskeriministeriet

Torgny Göransson. Joint Travlers. Den­ne erkände att han på Skåneterminalens begäran vidtalat ryssarna att arbeta själ­va. Skåneterminalen hävdade att det ej fann s folk att tillgå och trots detta hade de ej till arbetsförmedlingen meddel at behov av folk denna dag.

Både Transport och ryssarna bryter mot ILO-skrivelsen

Vi måste här ha i minnet att detta handlande står i strid med !LO-kon ­vention nr 13 7 samt !LO rekommenda­tionen nr 140 vilka är antagna av Sveri-

att ge oss en förklaring i denna fråga och de har försäkrat oss att de ska vidta alla mått for att und1•ika en sådan hän­delse iframtiden.

Bästa hälsningar S oljets Livsmedelsarbetarförbund Centralkommittensjörbundssekr. FM Korovih

ges regering på inrådan av bland andra LO och Svenska Transportarbetareför­bundet. Innebörden i dessa ILO-skrivel ­ser borde också vara känt för ry ssarn a. Försvarar Transport våra jobb?

Vi i Hamnarbetarförbundet ser med stark ogillande på detta sakernas till ­stånd. och frågar oss verkligen om det är på detta sätt som Transportarbetareför­bundet menar sig bevaka och för svara stuYeriar betarnas arbetsmöjligheter.

Hel singborg i december 1978 Avd 6 :s styrelse

4 HAMNARBETAREN

Skyddso1Dbudens rätt att ingripa i jobb skall prövas av AD

En ny tvist har seglat upp i hamnen i Göteborg. vara av viktig principiell betydelse och som kan bli vägledande för hela den svenska arbetsmarknaden. Det är i aktuellt skede 20 hamnarbetare som det formellt gäller, men - som nämnts - i en förläng­ning kanske hela den svenska arbetsmarknaden.

Det gäller frågan om vem som äger rätt avgöra om ålagda arbetsuppgifter är farliga att utföra. Arbeta­re, förmännen eller företagsledningen. Arbetsdom­stolen kommer nu att få slita tvisten som anses

De 20 harnn arbetarna har nämligen drabbats av löneavdrag på några tim­mar. De avvaktade med att utföra arbe­ten på två fartyg till dess att skyddsåt­gärder vidtagits. Skyddsombuden stop­pade arbetet, förmännen kallar det för arbetsvägran och företagsledningen har gått på arbetsledarnas linje.

Det hela rör sig om två tillfällen i början av november förra året. Hamnar­betarförbundets skyddsombud ingrep vid ett av dessa och stoppade arbetena med truckar i lastrummen då arbetet ansågs vara farligt. Det gällde dieseltruckar som hade avgaser som gjorde arbetsmiljön omöjlig att klara, enligt arbetarna och skyddsombuden.

Vid ett annat tillfälle gällde det också arbeten i lastrum. Totalt blev det i ena fallet 3 timmar och i det andra 2,5 tim ­mars stillestånd innan arbetena kom igång. Och detta sedan vissa förändring­ar vidtagits så att arbetet kunde utföras utan detidigare påtalade olägenheterna. I ett av fallen bytte man helt enkelt till el­truckar.

Förmännen anmälde arbetarna för arbetsvägran och företagsledningen gjor-

Glad julfest förde gamla i Stockholm

de vid löneutbetalningen avdrag för den tid ar betet låg nere. Facket anser det helt orimligt att arbetarna drabbas av löneavdrag för att de slagit vakt om sä­kerhetsfrågor i samband med arbetet. Facket anser att det varit arbetsgivarens skyldighet att i stället tillkalla yrkesin­spektionen som i sin tur fått avgöra hu­ruvida arbetena skulle bedrivas på sätt som angetts av förmännen.

Nu kom yrkesinspektionen till ar­betsplatserna. Båda gångerna på till­skyndan av fackföreningen. Vid båda tillfällena beordrades också förändring­ar, som gjorde att arbetena därefter kun­de återupptagas.

MBL-förhandlingar har förekommit , men de har varit resultatlösa och facket har beslutat hemställa till förbundet att frågan för s till Arbetsdom stol för avgö­rande.

Arbetsgivarna anser, enligt sin verk ­ställande direktör, Alf Johansson, att samtliga arbetsstopp varit onödiga och att skyddsombudens ingripande inte va­rit rik tiga. - Stuveribolagets agerande är rena sa­botaget mot skyddsombudens arbete i hamnen, anser ombudsmannen i facket , Karl Axel Kandevik. En förlust i Arbets­domstolen i det här fallet är en förlust för

samtliga löntagare. Det innebär att ar­betsmiljölagen är helt meningslös och skyddsombudens arbete helt onödigt, anser Kandevik vidare.

Det är självklart att förbundet i Ar­betsd.omstolen kommer att kräva lönen för de 20 hamnarbetarna under den tid de erhållit avdrag. Dessutom begär för­bundet skadestånd av arbetsgivarna.

Det är en principiellt viktig fråga som här kommer att prövas. Den är viktig inte min st därför att AD tidigare inte haft att pröva den här formen av tvist. Utslaget blir alltså vägledande för stora delar av den svenska arbetsmarknaden.

Tvisten kan också anses utgöra ett bevis på motsättningar mellan arbetsle­dare i hamnen och arbetstagare med an­slutning till Svenska Hamnarbetareför­bundet. Det är därför intressant se att arbetsgivat:_na helt okritiskt accepterat de rapporter förmännen lämnat om förhål ­landena. Det är också klart att Göte­borgs Stuveri AB fått försäkringar om stöd från centrala instanser inn an man så hårdnackat vägrat acceptera en uppgö­relse vid förhandlingsbordet. Det betyder att i det här speciella fallet så står för ­:nännen, stuveribolaget och stuveriför­bundet på samma linje.

Instruktörer till truckar får ny kurs

•

• Enligt traditionen saml ades pensionä­

rerna i Stockholm till en julfest helgen före jul. Det ble v i runt ta l 125 gaml a stu veriarbetare som mötte upp och å t · skillig a av dem hade si na fruar med på tillställningen.

I Göteborg är det en mycket inflam­merad atmosfär mellan arbetsledning och hamnarbetare och det förekommer med jämna mellanrum trakasseringar mot de arbetande skyddsombuden.

För att råda bot på bristen av instruk ­törer har SÖ (Skolöverstyrelsen) beviljat pengar till en kurs för utbildning av in ­struktörer. Det är TY A som fått uppdra- • get och kursen arrangeras under tiden 23

Man höll i år till på San Marco. för de äldre mer känt som Astor. som kvällen till ära hade tagit sig an de fe stklädd a pensionärerna. Arne Skoglund med or · kester underhöll och spelade till den ef· terföljande dansen.

Den här samlingen dagarna före jul har pågått under lång tid och det betrak ­tas som en fin tradition som man inte 1·ill bryta eller mi sta. För de äldre är det inga utgifter förenade med deltagande utan det kan betraktas som en förmån för lång tj änst inom stuveriarbetarkåren. Men det har vi också sagt att arbets!!.i · varen svarar för kal ase t _::. för ett sådant är de här träffarna i hög grad.

Stämningen var god redan fran början och många höll ut ända till de sista dan s­tak tern a tonade ut mitt i natten .

Enligt göteborgsavdelningens eget in­formationsblad inträffade ytterligare ett fall för någon tid sedan. Det var ett skyddsombud som påpekade nödvändig­heten av att sätta upp ett mantåg som skydd för passage förbi öppna luckor med en fallhöjd på 7 meter ner till last­rummens botten .

Vid kontroll efter det att mantåge t satts upp visade det sig att det var så bristfälligt uppsatta att fortsatt ri sk före ­låg. Då skyddsombudet återigen påpeka­de detta blev det i stället för att åtgärd a felet rapport till företagsledning med an ­klagelser att skyddsombudet trakasserat förmannen.

Ytterligare ett bevis på nonch alansen mot den lagstiftnin.g som finn s på områ­det och som gäller för all a oavsett vilken facklig tillhörighet arbetstagaren har.

april - I I maj . Söderköpings Brunn blir kursplats.

För att få vara med på kursen krävs att instruktörerna har mycket god kän­nedom och vana när det gäller såväl körning som materialhantering. Efter preliminär uttagning kommer kontroll att ske av de antagnas körförmåga och först därefter kan bekräftelse ske att sökande antagits.

Ingen kurskostnad uttages.

A vtalsklart Stuveriarbetarna och hamnarbetsgi­

varna i Montreal. Kanada har tecknat avta l. Det skall gälla i tre år oc h genom­fördes utan några störningar i arbetet. Hamnen har fått ökad trafik och det kan ha bidragit till att avtalet kunde klaras utan problem.

HAMNARBETAREN 5

Olyckorna har minskat men fortfarande farligt

Många av de farliga olyckorna minskar även inom hamnarbetar­kåren och 1978 var det bästa året någonsin. Trots detta är siffrorna fortfarande skrämmande höga och en av de högsta inom arbetsli­vet totalt sett. Av det statistikma­terial som Arbetsskyddsstyrelsen nu framlagt framgår att riskerna är större för extra anställda me­dan den ordinarie kåren har lägre olycksfallsfrekvens. Vi publicerar rapporten i sin helhet:

Redogiirelse för yrkesskador i samband med lastning och loss­ning avfartyg 1977

Primärmaterialet till redogörelsen och statistiken utgörs av Sveriges Stuvareför­bunds statistik jämte de under året in­komna yrkesskadeanmälningar som av stuveriinspektörerna efter granskning och eventuell åtgärd översänds till ar­betarskyddsstyrelsens stuverisektion. Arbetsledare är medräknade i uppgifter­na.

Under å ret fullgjordes 6 694 380 ar­betstimmar vilket är en ökning med 6,267 arbetstimmar eller 0, 1 % jämfört med föregående år.

Sammanlagt har under redogörelse­året inkommit 560 anmälningar om yr­kesskador varav 2 st avsett skadefall med dödlig utgång. Under 1976 var mot­svarande anmälningar 577 st varav 8 st med dödlig utgång. En jämförelse mellan de båda senaste åren visar sålunda att antalet inrapporterade skadefall minskat med 17 st eller 2,9 %. Baserat på dessa siffror blir yrkesskadefrekvensen 8,4 jämfört med 8,6 för 1976.

Av de bäda skadefallen med dödhg utgång inträffade ett vid Gruvöns Bruk och ett vid Sandvikens lastageplats i Ådalen.

Vid Gruvöns Bruk klämdes en ar­betstagare mellan fr amhjul och skopa på en I astmaskin. Vittne till olyckan finn s ej. Enligt rekonstruktionen har arbetstaga­ren troligen stigit ur lastmaskinen på höger sid a där det inte fanns fotsteg , hal­kat och ramlat ner mellan skopan och framhjulet. I fallet har han troligen kommit åt manöverspaken till skopan som därefter fortsatt sänkningsrörelsen och klämt honom. Manöverorganet var inte så utfört att det automatiskt återgick till 0-läget då det släpptes.

Vid Sandvikens lastageplats kom en arbetstagare under två nedfallande mas­sabalsenheter (vardera 8 m assabalar, 1440 kg). Enheterna var uppsatta med truck. tre enheter högt, långskepps mot

fartygssidan. D å en truck lyftes ombord med fartygets lyftinrättning krängde fartyget enligt uppgift över 2 -3 varvid de två översta enheterna föll ner över arbetstagaren.

Som framgår av tabell 1 har det totala antalet yrkesskador under 1977 jämfört med föregående år minskat såväl i abso­luta tal som i relation till antalet fullgjor ­da arbetstimmar.

Av tabell 2 framgår bl a att 22,0 % varit skador på handled och hand och 23 ,9 % varit skador på fotled och fot.

Antal yrkesskador, arbetstimmar och olycksfallsfrekvens

År Antal Arbets skador timmar

Skador per

1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

1196 1071 1103 903 726 782 908 769

601 577 560

Huvudsakligast

Huvud, hals Öga Axel, arm Handled, hand Bål utom rygg Rygg, rygg rad Höftled Knä , ben Fotled, fot

100 000 arbets timmar

8 215 000 7 795 000 7 969 000 8 097 000 7 064 000 6817000 7 584 000 7 825 000 6 697 000

6 688 000 6 694 000

skadad kroppsdel

14,6 13,7 13,8 11 ,2 10,3 11 ,5 12,0 9,8 9,0 8,6 8,4

% Antal 7,9 44 1,1 6

10,0 56 22,0 123

4,8 27 13,0 73 0,9 5

15,9 89 23 ,9 134

Kroppen i sin helhet 0,5 3 Totalt 100 560

Skadans art eller fenhet

huvud saklig a beskaf­

Mjukdel sskada utan sår Sår skada

% Antal 31 ,8 178 12,3 69

Av tabeU 3 framgår bl a att halkning, snavning och nedtrampning angetts som olycksfallsorsak i 25, 7% av skadefallen. Tillsammans med fall och hopp som angetts som olycksfallsorsaker över 1/ 3 av samtliga skadefall. Detta bör mana till eftertanke.

Av de 560 arbetstagare som drabba­des av yrkesskador var 405 att hänföra till ordinarie och 155 till extra eller tillfäl­liga arbetstagare. Enligt Sveriges Stu­vareförbunds statistik var olycksfalls­frek vensen 8,9 för ordinarie och 10,8 för extra eller tillfälliga arbetstagare.

Förlust av kroppsdel 1,8 10 SJ:ukning, sträckning, vrickning30,4 170 Skelettskada 15 ,4 86 Tandskada 2, 7 15 Brännskada 0,5 3 Frätskada 0, 7 4 Annan skada 4,4 25

Totalt 100 560 Olycksfallsorsaker % Antal Halkning, slintn ing 17,3 97 Snavning 2,5 14 Nedtrampning, snedtramp 5,9 33 Spiktramp 0,5 3 Fall 2,9 16 Hopp 2, 1 12 Oförsiktighet från arbetskamrat 0,5 3 Felhandlat av den skadade 11 ,6 65 Tappat gods, redskap och liknande ·

0,7 4 Övrigt 9,3 52 Nedfallande gods från stuv 0,9 5 från sling och längor o d 1,3 7 från fordon~järnvägsvagnar 0,9 5 från övrigt 0,5 3 Klämning och liknande mellan gods -gods

3,2 18 mellan gods-underlag 1,6 9 mellan gods-redskap 1,8 10 mellan gods-fordon o d 1.3 7 mellan övrigt 2.9 16 Klämning och slag orsakat av redskap o d

17. 7 99 Fel och bristfälligheter på redskap o d

2.3 13 Nedfallande luckor. vagnslämnar. red · skap- o d 4.8 27 Slag av last och liknande 7,5 42

Totalt 100 560

MBL-kurs för norra i Övik Tidigare i höst inställdes en

planerad kurs i Örnsköld svik om Medbestämmandel agen. Då blev det kollisioner med andr a intres­sen oc h en nyt tning blev aktuell.

Kursen arrangeras nu sista hel­gen i januari. Lördagen den 2 7 och sönd agen den 28 samlas del­tagarna från i första hand avdel ­ningarna i norrlandsdistr iktet för

att få veta mer om MBL-lagen och dess följdverkningar. Ledare blir jur kand Curt Junesjö. som svarar för den rent jurid iska biten av problemen. samt vu-ledamoten Karl H allgren.

Avdelningarna har att anmäla deltagare senast den 15 januari så att deltagarli stor och diverse kur slitteratur kan sänd as ut till deltagarn a.

6 HAMNARBETAREN

Malmö slår ihop hamnföretagen Stuveriet tar över de anställda

En sammanslagning har skett i Malmö av det kommunalägda fri­hamnsbolaget och det fristående stuveribolaget. Verksamheten skall i fortsättningen bedrivas i stuveribolagets regi och det bety­der att allt terminalarbete i fort­sättningen sköts av stuveribola­get. 38 anställda berörs och av dessa är det 27 som övergår till stuveribolaget. Sammanläggning­en görs för att få en bättre effekti­vitet och därmed lägre kostnader som i sin tur skall leda till att öka hamnens konkurrenskraft om godset och dess hantering.

- Den här utvecklingen är helt nöd­vändig för att Malmö skall hävda sin konkurrenskraft, påpekar stuveribola­gets direktör, Bertil Cederholm. Han berättar också att arbetsstyrkan hos fö­retaget stiger till i runt tal I 00 från de 71 man tidigare hade registrerade som fast anställda.

Diskussioner har pågått en längre tid att råda bot på det otidsenliga förhållan ­det med skilda företag för så likartade arbeten. Som det har varit har frihamns­bolagets personal svarat för magasinsar­beten och även framforsling till kaj. Där

Håkan Kar/ström

Niels Nklsen med sitt prydliga skägg

har stuveribolagets gubbar tagit hand om godset och lastat eller lossat.

Det fanns skilda alternativ, men man fastnade slutligen för den lösning som nu offentliggjorts. Egentligen det 38 man som fanns hos frihamnsbolaget. Sex av dessa kvarstår i det gamla företagets tjänst. Fem har erbjudits annat arbete inom kommunen och även accepterat sådant. De återstående 27 är från års­skiftet stuveribolagsanställda.

- Det är de vikande siffrorna med godsmängd över Malmö som gjort det nödvändigt att företaga någonting och det här är en del i det stora paket som ingår i den totala satsningen. De övriga åtgärderna är förbättringar av hamnan­läggningarna, nybyggnad av magasin, bättre utnyttjande av kranresurser och en modernisering av hela anläggningen.

Halva godsmängden Godsmängd över Malmö har varit

vikande sedan 1974 då man hade ett bra år. Då hade man via stuveribolagets han­tering ganska precis I miljon ton gods.

Det sjönk året därpå till 628 000 ton, ökade till 680 000 ton men har sedan åter minskat. Var 1977 nere i 606 000 ton och under förra året nådde man bot­tensiffran 540 000 ton.

Det är siffror som ingen företagsledare kan vara belåten med eller ens acceptera. Så har man inte heller gjort i Malmö. Här har man nu gemensamt beslutat sig för en rad åtgärder. Stuveribolagets övertagande av det praktiska arbetet är en av dem.

De övriga åtgärderna åvilar kommu­nen och man är redan i färd med att ef­fektuera dem. I en särskild artikel berät­tar vi om nybyggnad av ytterligare en djuphamn med möjlighet till 11 meters djupgående.

Styckegodset koncentreras En förbättring håller på att göras då

det gäller möjligheterna att ta emot con­tainertrafik. En satsning på 25 miljoner gör det möjligt att ta större containers och det klaras genom förbättrad kran och en enda stor enhetsterminal för just container. Plats för lagring av dessa ska­pas och möjligheterna till en förbättrad effektivitet skapas. Det är inom fri ­hamnsområdet som satsningen på en­hetsterminalen för containerhanteringen sker.

Den tidigare splittrade verksamheten med godset fördelat på många avsnitt

•

kommer succesivt att förändras. Det är nu helt otidsenligt med flera små godsplatser där man har omoderna magasin, dåliga kranar och omoderna metoder för lossning och lastning.

Man gör nu en omfattande satsning på just styckegodset. Det skall i fortsätt ­ningen behandlas endast i vissa avsnitt. Det blir den så kallade "Tutti-Frutti"­hamnen. Där blir det ny ytbeläggning på kajanläggningen. Där moderniserar man kranarna, fl yttar dem, där bygger man om magasin och där skall man också muddra upp vid kajerna så att man får ett vattendjup som klarar dagens fartyg utan att det skall bli problem och kompli­kationer. Bland annat blir det en iso­leringsanläggning som medger frukthan­tering på ett helt annat sätt än de möjlig­heter som i dag erbjuds.

Malmö kommun har numera tagit be­slut på de här satsningarna och nu råder det enighet mell an alla parter om det vik­tiga och riktiga i den här satsningen.

Hamnarbetarna i Malmö har också instämt i att det måste ske en utbyggnad, modernisering och rationalisering i ham ­nen. På det sättet anser man att arbetena tryggas också för framtiden och gör det möjligt att vända den på senare åren så negativa utvecklingen då det gäller god­set över deras hamn. Malmö ansågs för något decennium sedan som en av landets mest utvecklingsbara regioner men de senaste åren har visat att de pro­fetiorna var dåligt underbyggda. Det är i stället så att man brottas med problem. Nu har man dock bestämt sig för att ta itu med dem.

Martinius Nielsen

HAMNARBETAREN 7

Kjell Nordin är ett av skyddsombuden hos Hamn i Malmö

52 miljoner satsas i Malmöhamn Nybygge stärker konkurrenskraften

Malmö hamn skall åter ta upp konkurrensen om tonnaget. Det står klart sedan kommunstyrelsen nu beslutat att starta byggandet av en ny hamn. 52 miljoner kro­nor investeras i anläggningen. Det är djupfartstonnaget som skall anlita den nya hamnbassängen.

Hamndirektionen har en längre tid arbetat med projektet, men först i december blev det klart att kommunen tar beslutet i sin hel­het. För hamnarbetarna i Malmö måste den nya satsningen betyda större trygghet i arbetet och dess­utom kan man hoppas på att kå­ren också får en utökning.

Den nya hamnbassängen får ett djup om 11 meter. Den blir 200 meter lång ·och en kaj byggs längs den östra delen

av bassängen. Byggnationen sker 1

etapper och i första hand är det ett områ­de på 30.000 kvadratmeter som invallas. Totalt skall det bli nära nog det dubbla, eller åtminstone 50.000 kvadr atmeter. Den konstgjorda hamnbassängen kan sedan förlängas om behov uppstår av ytterligare plats. Det område som avses är dock redan i första etappen så pass stort att det räcker för en rejäl utökning av verksam heten.

Den här satsningen råder det stor en ighet om i kommunen. Man har under de senaste å ren måst konstatera att å t­skilligt av det tonnage, som tid igare an­löpte Malmö senare gått förbi oc h sökt sig till andr a hamnanläggningar. Skälet ti ll detta har man naturligtvis sökt. men något svar i klartext har aldrig givits.

Det är dock helt klart att man i for t­sättningen satsar mycket på en ökande containertrafik , men man försöker också behålla så stor del av styckegod strafiken som möjli1!t.

8 HAMNARBETAREN

Martinius Nielson, ordförande i Malmöavdelningen, i samtal med Karl Erik Karlsson nere i hamnen i Malmö".

Konkurrensen på hamnsidan är dock stenhård och Malmö har haft svårt att hävda sig under de senaste åren. Nu startar man arbetet för att vinna tillbaka trafiken och förstärka sin position som en hamnstad av betydelse.

Malmö delad Malmö är en delad hamn ur facklig

synpunkt. Hamns avdelning och Trans­port har i stort sett lika många av hamnarbetarna, men det är här som på de flesta andra platser att medlemmarna i Hamn är diskriminerade på så sätt att de inte har samma stöd i lagstiftningen som sina kolleger på fartygen och kajer­na under lossning och lastning .

Oet märks kanske inte så mycket i själva arbetet, men det är klart att då Transports gubbar får gå de fackliga ärendena på betald arbetstid medan Hamns får ta tjänstledigt eller permis­sion så känns det lite besvärande. Det är iu samma uppgifter som utförs.

Numer har även Hamns skyddsombud och börjar få samma respekt för dessa som lagstiftarna avsett, men aldrig satt ut i lagtexten. Bland gubbarna i jobbet märks ingen skillnad. Men nog märks det att " våra" gubbar har mer direkt kontakt med sina fackliga företrädare än vad Transport har.

Hamn har den glade dansken Mar-

tinius Nielsen som ordförande i avdel­ningen . Han åtnjuter respekt bland kolle­ger, förmän och arbetschefer. Numera är det stabilitet i det fackliga arbetet i Malmö och det börjar också synas att återväxten kommer med flera yngre in­tresserade för det fackliga arbetet. Tidi­gare upplevde Martinius sig själv som den ensamme slitvargen, men nu börjar han få hjälp i arbetet.

Volvobilar lastas från Göteborg

Sista veckan under 1978 lämnade den första lasten Volvo-bilar hamnen i Göte­borg. Den hanteringen har således åter­gått till Göteborg efter det att skeppning­arna under lång tid skett via hamnen i Vallhamn.

Nu har den här godslastningen åter­kommit till den naturliga hamnen i det här avseendet. En stor del av bilfabri­kens fordon, både då det gäller personbi­lar och lastfordon går ju på export och kommer att bidra till att öka godsmäng­den över Göteborg igen.

Pensionerad hamn­arbetare illustrerar

Pensionerade hamnarbetaren Carl Ragnar Sundström, tidigare medarbetare i denna tidning, har fått ett hedrande uppdrag. Han skall för Sjöhistoriska museets räkning illustrera olika arbets­

. moment vid lastning på däck av trä­varor.

Sundström säger sig vilja uttrycka arbetsmiljön med bogserbåt som drar pråmar med trälast och han vill skildra stuveriarbetets manuella metoder vid virkeshantering förr i tiden.

Carl Ragnar Sundström är i dag 78 år. Från det han pensionerades från sitt arbete vid Sundsvallsstuveriet har han ägnat sig till konstnärlig verksamhet och i denna tidning har vi också publicerat en del av hans bilder.

Han har i hemorten blivit en känd medarbetare i dagspress och radio med initierade skildr ingar från arbetet förr i tiden. Hans uppdrag nu för Sjöhistoriska museet gäller deras historiska forsk ­ningsarbete om norrlandshamnarna.

HAMNAR BETAR EN

Förbundets styrelse har sagt NEJ till transports invit

Just då tidningen redan tryckts jdrdig och ligger klar för att distribueras till medlemmarna, kommer beskedet att för­bundets styrelse diskuterat frågan om samgående med Transport.

I detta extranummer - som bifogas ihladat i ordinarie nummer av vår tidning - redogörs for förbundsstyrelsens inställning till.frågan.

Förbundsstyrelsen säger Nej! till sammanläggning och menar, att detta är en fråga som enligt stadgarna måste tas upp på behandling av kongress och dels vid medlemsomröst­ning. Styrelsen finner nu inget skäl till att vidtaga åtgärder som inkallande av extra kongress eller inbjuda till med­lemsomrö'stning.

Styrelsen är enig i sin uppfattning. Det råder just nu inget intresse bland medlemmarna till ett samgående mellan för­bunden. Styrelsen hoppas dock att den här inviten dock kan vara ett skäl till att förbunden agerar gemensamt i frågor som är av intresse för alla hamnarbetare.

HAMNARBETAREN

Styrelsen avvisar inviten otnförbundenssatngående

Det blir inget samgående mellan Svenska Hamnarbetarförbundet och Transport. Vid styrel­sesammanträde med Hamnarbetarförbundet, hållet den 19 januari, avvisades den invit som kommit.

Skälen är flera, dels anser förbundsstyrelsen att det för närvarande inte finns någon medlemsvilja till att återvända, dels medger förbundets stadgar inget beslut i sådan riktning. Det behövs kongress och medlemsomröstning för att sådan fråga skall kunna avgöras.

Styrelsen kommer nu att meddela Transport det­ta. I det svar Transport får hoppas dock styrelsen att det skall kunna bli ett bättre gemensamt ageran­de förbunden emellan i konkreta frågor som är av intresse för hamnarbetare i landet.

Bakgrunden är det samtal som förekom mellan transportordföranden Hans Ericson samt Olle Wikström och Karl Nilsson i Hamns ledning. Ett samtal som ägde rum i Luleå den 12 oktober. Där öppnade Ericson frågan om ett samgående mellan förbunden och angav vissa riktlinjer, som skulle vara tänkbara för ett återförenande.

Bland annat skulle Transport kunna tänka sig att avdelningarna inom Hamn skulle bestå som självständiga enheter och-inte behöva ingå i storav­delningssystemet. Göteborgsavdelningen skulle ta över alla hamnarbetare i den hamnen.

Transport utfäste sig dessutom att förtroende ­männen i Hamn skulle erhålla anställnmg inom Transport. Det skulle då gälla Wikström på för­bundskontoret, Arne Svensson i Karlshamn, K A Kandevik i Göteborg och Lennart Johnson i Stock­holm. Gunnar Norberg skulle ku1,rna få anställning som regionalt skyddsombud för Norrland.

Tran spe,, ts invit kompletterades formellt med brev av den 14 november och då hade en konferens inom Transport godkänt att sonderingar skett.

Hamns styrelse konstaterar nu, att eftersom det är mycket omfattande förändringar som föreslås så saknar styrelsen kompetens att avgöra frågan. Det är en sak som kongressen måste diskutera. För­bundets stadgar säger dessutom, att ett upplösande av förbundet måste föregås av en medlemsomröst-

ning. Denna omröstning måste också ge det re­sultatet att 5/ 6 av berörda medlemmar skall ha röstat för en upplösning av förbundet.

I sitt beslut säger styrelsen, att förbundet i och för sig är för ett gemensamt agerande bland hamnarbetarna såväl nationellt som internationellt.

Detta till följd av den utveckling arbetet genom­gått på senare år .. Förbundet hoppas givetvis att de båda förbunden i fortsättningen - efter det att handen nu räckts ut på det här sättet - skall kun­na agera gemensamt i skilda frågor med gemen­samt intresse.

Hur blir reaktionen?

Det är självklart omöjligt att nu spekulera i hur Transport kommer att agera efter det här beslutet.

I och för sig kanske man väntat en sådan här utveckling eftersom man inte kan vara omedveten om de regler som gäller inom Hamn. De är i det här avseendet inte speciellt skilda från andra or­ganisationers stadgar. Vilka förbund kan upphöra med förbundets verksamhet genom beslut enbart i styrelsen?

Alternativet hade naturligtvis varit att styrelsen inom Hamn ansett frågan så brådskande och så intressant att man inkallat till extra kongress. Sty­relsen har dock inte funnit detta nödvändigt. Och i bakgrunden till detta måste vara i att styrelsens ledamöter funnit att reaktionen ute på arbetsplat­ser och ute i avdelningarna inte varit speciellt posi­tiva till ett samgående. Flera avdelningar har ju också gjort uttalanden i den riktningen.

Transport kan naturligtvis aktualisera frågan på nytt. Genom nya diskussioner eller genom något nytt bud - men troligt är väl att frågan kommer att vila ännu någon tid.

Styrelsen för Hamn har ännu inte tagit ställning till om den här inviten skall föras upp på dagord­ningen vid nästa kongress. Den skall hallas nästa höst. Naturligtvis är det fritt fram för intresserade medlemmar eller avdelningar att till kongressen motionera i frågan.

Slutsatsen måste i alla fall bli den, att ingenting nytt kommer att hända i det här ärendet förrän någon gång under nästa år, kongressåret.

HAMNAR BETAR EN

Medlemsomröstning krävs för att diskutera frågan

Styrelsen ställer sig inte helt kallsinnig', till någon form av samarbete med Transport. Det framgår av formuleringen där man önskar möjlighet till bättre samarbete mellan förbunden. Det måste tolkas som

De här synpunkterna betyder alltså att styrelsen inte anser sig kunna tillmötesgå förslaget från Transport om utredning av frågan beträffande övergång till ett enda förbund.

att båda förbunden skall bemöda sig om att inte i onödan skärpa motsättningarna.

Ingen utredning

Transports förslag om tillsättande av en utred­ningsgrupp kan inte heller accepteras av styrelsen för Hamn. Detta med hänvisning till stadgarna.

Det skulle uppfattas som ett ja till sammanläggning av verksamheten och upplösning av förbundet, om man nu tillsatte en grupp för att utreda sådana för-utsättningar. Styrelsen anser att också detta är en fråga som måste behandlas av kongressen.

Internationellt hamnarbetarmöte till Göteborg

Styrelsen beslöt vid sitt sammanträde att ställa sig bakom det internationella hamnarbetarmöte som planeras att hållas i Göteborg senare under vintern. Det är troligt att mötet kom­mer att hållas i mars månad. De engelska hamnarbetarna svarar för det mesta av förberedelsearbetet, men en hel del arbetsuppgifter åvilar vårt förbund.

Göteborgsmötet arrangeras med deltagare från ett flertal europeiska länder och utgör en fortsättning på de kontakter och diskussioner som hållits tidigare vid en träff i England.

Det är inte uteslutet att man kommer att på allvar diskutera någon form av internationell organisation just då det gäller gemensamma hamnarbetarintressen. Sådana tankar har fram­förts av flera länder. Om göteborgsmötet är moget för ett kon­kret beslut i den frågan är dock ännu inte klart. Det blir natur­ligtvis en diskussion kring just den frågan.

Den internationella verksamheten är ett av de angelägna i förbundets verksamhet och syftar till att finna former för ett gemensamt agerande i gemensamma angelägenheter.

Anslag till Zimbabwes nödlidande

Förbundsstyrelsen anslog vid sitt sammanträde ett belopp på 5.000 kronor till de nödlidande offren för terrorbomb­ningar i Zimbabwe. Det har kommit ett hödrop om hjälp från den fackliga landsorganisationen i denna afrikanska stat.

Förbundet är medveten om att denna hjälp endast är en droppe i havet jämfört med det behov som föreligger, men vill ändå visa god vilja att hjälpa då verklig nöd föreligger.

Översyn 0 av var

ekonomi Förbundsstyrelsen beslöt vid

sitt sammanträde i fredags att i samband med bokslut för det gångna verksamhetsåret också göra en översyn av den budget som upprättats. Det kan behövas vissa justeringar. Budgeten peka­de på att man 1979 skulle nå ett ekonomiskt utfall som skulle medge att i runt tal 30.000 fanns till förfogande som överskott. Just nu pekar det dock på att den mål­sättningen inte kan hållas.

Budgetjusteringen kommer att ske i samarbete med förbundets auktoriserade revisor.

HAMNARBETAREN

Sundsvalls Förenade Stuveri AB och Sundsvallskorpen, ber att få inbjuda alla intresserade bordtennisspel~re inom stuveribolag i Sverige till 2tt riksmästerskap i bordtennis 1 Sundsvail.

Plats:

Tid:

Sundsvalls Sporthall

Lördagen den 7.4 1979 kl 09.00 och om de1tagareantaiet blir stort ~~nciagen den 8.4 1979 kl 09.00.

~lassindelningar

Klass A Tremanna1ag B Herrar seniorer C Herrar Oldboys (35 och och äldre) 0 Damer singel (minst åtta anmjlda) E öppen klass dubbel (al1a deitar oavsett kön och ålder)

Obs! Var god u~pge om spelaren är eller ~ar varit licensierad samt uppge deltagarna i rangordning för att underlätta sianing.

Arrangörsklubben står för kostnasen för hal1hyra och priser, varför ingen anm~1ningsavgift uttages. övriga kostnacer tör resor och eventuell övernattning betalas JV respektive deltagare.

Anmälan skall vara inlämnad senast den 15.3 1979 till:

Markku ,Joutsen Sundsvalls Förenade Stuveriaktiebolag Fack

851 88 Sundsvc1l

Tel. 050/123180 ankn 528 e11 ~ r 52~

Vl\L MöTT iIU. rn TREVLIG TUR~IERI:lG'.

•

HAMNARBETAREN 9

Ökad effektivitet oeh bättre serviee målsättning i Stoekhobns frihamn

Stockholms Hamn har under hösten gjort en utredning, som syftar till att kartlägga varför be­tydande kvantiteter gods till stockholmsområdet transporteras över kringliggande konkurrent­hamnar. Man har också studerat hamnfrågor och hamnservice i hamnar som kan vara av intresse för trafiken också på Stockholm. Och det här betyder att även huvudstadshamnen kastar sig in i det allt tilltagande kriget mellan hamnar främst i södra- och mellansvenska områden.

I sin rapport, daterad november 1978, konstaterar utredarna Rolf Noren och Erik Boberg, att frihamnen i Stockholm för närvarande har linjetrafik med Tysk ­land och England. Tidigare upprätthållen trafik med Holland har numera upphört.

Kvantiteten gods som transporteras till och från Tyskland har minskat. Dels har importen fr ån Tyskland minskat och dels har lokalgods nästan helt lagts över till landtrafik.

I rapporten framgår det, att utgående baslaster för vissa av tysklandslinjerna

egentligen utgörs av exportgods från Västerås och Norrköping. Man hoppas dock att utvecklingen skall vara gynn­sam för Stockholms vidkommande och tror sig kunna skönja en positiv inställ­ning till detta från något rederi.

När det gäller England har man även där en minskning av tonnaget främst beroende på att skogsprodukterna lagts om till systemtransport i skogsföretagens egen regi. Även den försämrade kon­junkturen har drabbat Stockholm i det avseendet. Man anger också att konkur­rensen på englandsgods är stenhård. En viss omdisponering av turlistan för vissa av englandslinjerna är aktuell , men ännu är inget klart vi lken av hamnarna Stock­holm, Norrköping eller Gävle som drab­bas av detta. Något av hamnlöpen tror man måste slopas. Englandstrafiken ut­gör nu det största problemet för Stock­holms hamn.

Sammanfattningsvis säger man att eftersom linjetrafiken på ostkusten brot­tas med stora problem kan ytterligare trafikbortfall vara att vänta. Om man skall kunna fortsätta så måste de som svarar för trafiken erbjudas låga priser som en kompensation för västkusttra­fikens snabbare turtäthet och större flexi­bilitet.

För att ta upp konkurrensen pekår

man då på att det måste åstadkommas effektiv organisation av hamnarbetet och bättre service och det skall i sin tur bety­da att hamnkostnaderna skall pressas tillbaka.

Rapporten utmynnar inte i något förslag till åtgärder av speciell karaktär utan är ganska allmänt hållen.

Modernisering inledd

Frånsett de dystra profetiorna i den ovan nämnda rapporten kan konstateras, att hamnen redan vidtagit en del åtgär­der för att ta upp konkurrensen med grannarna i regionen.

En ny stor lyftkran står snart beredd att ta hand om gods ur fartygen. Det är en anläggning för container och den re­ser sig som en jätte i området. Den kla­rar de största containertyperna och har en lyfthöjd av 26 meter över vattnet. J?en kan ocksa flytta containerlasten hka långt över land. Här är ett kapacitetstill ­skott av verk ligt format. Den största -och enda - på hela ostku sten.

De gamla hamnarbetarna ryser redan vid tanken att arbeta i dess närhet. I ena benet på den stora hamnj ätten finns en hiss upp till förarhytten . Inte behöver man knata upp de många stegen inte -hiss skall det vara.

Rolf Lindholm, Lennart Johnson och Rune Asker har träffats för au diskutera aktuella fackliga problem inomfrihamnen i Stockholm.

10 HAMNARBETAREN

''Borgen'' skfdl bort som stuveri­lokfd

Den gamla hamnarbetarbyggnaden mitt i slussen, Kolingsborg, skattas nu till förgängelsen. Byggnaden blir kvar för­stås, men verksamheten med upprop den flyttas.

En naturlig förändring för övrigt. Det mesta av verksamheten har ju flyttat från inre hamnområdet till frihamnen.

De nya lokalerna kommer nästa höst ute i frihamnen. Där skall det bli en ordentlig byggnad med uppehållsrum, servering och omklädningsutrymmen.

Gamla Kolingsborg blir nu discotek. Redan julveckan invigs huvudstadskom­munens största disco. Pop-musiken skall eka mellan de kakelklädda väggar­na och i tre barer skall ungdomar i skilda åldrar få sina drycker, bekantskaper skall knytas och en ny generation inleda sina nöjesfärder.

I lokaler som minst av allt minner om nöjen utan fast mer om hårt slit i en ar-

Inga Andersson svarar for den expeditio­nella delen i stockholmsavdelningen. Hon känner "sina" gubbar väl och är som en klockarmor for dem alla.

I hamnen jobbar bl a Jan Halldin och Hugo "Hugge" Granqvist och vi fångar dem i en paus i arbetet.

betssituation som varit en av de mest krävande i arbetslivet. Lokaler som kommer att inbringa sina nuvarande ägare stora belopp hyresintäkter och dess sentida utnyttjare kanske större belopp än de som svarat för stuverihan­teringen under alla dessa år.

Hamns flyttar också Flyttningen till frihamnen innebär

uppbrott också för Hamnarbetarförbun­dets facklokal i "borgen ' '. Men den flytt ­ningen dröjer till nästa årsskifte. Då tar Lennart och Inga plats i den nya bygg­naden. Får närmare till medlemmarnas vardagliga slit med arbetsuppgifterna. Men kanske också fler besök av tillfälligt ledig hamnjobbare och framförallt lätta­re att ta direkt kontakt på plats om -och när - de fackliga problemen upp­står.

I frihamnen är den överväldigande majoriteten av jobbare anslutet till Hamns. Enstaka överlöpare finns hos Transport. men det är en mycket liten

del. På det lokala planet sker det fack liga arbetet jämsides. Hamn bestämmer i kraft av sin styrka medlemsmässigt, men Transport har den lag liga och formella rätten. Men i praktiken är det faktiskt så att dessa helt enkelt får följa med det som Hamns medlemmar bestämmer vid sina stormöten.

H amnarbetarkåren i Stockholm har min skat. Nu är det inte mer än halvan ­nat hundratal som tillhör den ordinarie kåren. Dels har rationaliseringarna gjort sitt. naturligtvis - och dystra rapporter sia r ju om ytterligare åtgärder i den riktningen - och del s har den minskade godsmängden starkt bidragit t ill detta. En hal v miljon mindre i godsmängd un ­der den senaste tioårsperioden bär synli ­ga spår.

Den här kvartett.en ''gubbar" hittade vi under strövtåget i Stockholms frihamn. Uppe till vänster "Näbbmusen" Stig Nilsson. I mitten en ofta seddfrihamns­besökare, men inte hamnarbetare utan SJ-anställd.

Den skäggige till höger antecknade vi aldrig namnet på, men till höger här ser vi Rolf Lindholm, en av styrelseldamö­terna i avdelningen.

HAMNARBETAREN 11

Avgift vid dispenser i miljölagen

Jordbruk sministern föreslår i en pro­position att när und antag !11edges fr ån bestämmelserna om hantering eller im­port av hä lso- och miljöfarliga varor, skall en avg ift tas ut. som ehmmerar eve ntuell ekonomisk vinning.

Den föreslagna avg iften avses hindra att konkurrensen snedvrid s till fö ljd av dispens. Dessutom men ar man att avgif­ten håller nere omfattningen av dispen­serna. Regeringen föreslås kunna överlå­ta till förvaltnin gsmyndighet att meddel a föreskr ifter om hur avg iften skall beräk ­nas och de andra regler som kan komma att behövas i fr ågan.

Lagens bestämmelser om hantering av hälso- oc h miljöfarliga varor avses inte på något sätt mildras.

12 HAMNARBETAREN

Av KNUT OVING

Bland alla de förlisningar och kata­strofer, som inträffat till sjöss under det­ta århundrade, torde det inte vara någon som varit mer gåtfull och mer uppseen ­deväckande än skolskeppet " Köpen­havns" spårlösa försvinnande. Det in­träffade år 1928, alltså för jämt 50 år sedan, då fartyget befann sig på en världsomspännande resa.

Den 5-mastade barken "Köbenhavn" tillhörde Det Östasiatiske Kompagni i Köpenhamn, och den var byggd i Leith 1921. Barken hade imponerande dimen­sioner - en längd av I JO meter, en bredd av 15 meter, och den hade ett djupgående av 8,2 meter. Fartyget var utrustat med 4 dieselmototer på 460 hk , som i lugnt väder kunde ge det en fart av 7 knop. Barken mätte 3 901 bruttoton och 3 329 nettoton.

De fyra främsta stålmasterna hade vardera en höjd av inte mindre än 56,4 meter, medan mesanmasten var något lägre, och segelytan var 4 73 8 kvm. Fartyget var byggt av stål till Lloyds högsta klass, master, rår och annan rundholt var av järn, och den stående riggen av järnwire, och det var naturligt­vis utrustat med radio.

På sin första resa hade fartyget en besättning på 64 man , varav 5 styrmän och 18 elever, som här ombord skulle få en 4-årig praktisk utbildning. Efterhand som kadetterna steg i graderna från elev via jungman och lättmatros till matros, var det meningen att de ensamma skulle utgöra fartygets besättning, och de erhöll alltid den hyra som deras ställning av­talsmässigt förde med sig.

Befälhavare på skolskeppet " Köben­havn" på dess jungfruresa var kaptenen i marinen, baron Niels Juel-Brocksdorff, som tidigare hade fört några av Östasia-

En av världshavens olösta gåtor

Det är 50 år sedan skolskeppet

'' Köbenhavn'', världens största

segelfartyg, spårlöst försvann med mon och allt

tiskes motorfartyg. Det vackra fartyget, som året därpå - och sedan det franska järnskeppet "La France" hade förlist -blev världens största segelfartyg, hade under sitt uppehåll i Köpenhamn blivit besett och beundrat av tusentals männi­skor.

Bogen pryddes av en ståtlig gal ionsfi­gur föreställande biskop Absalon - sta­den Köpenhamns grundläggare. Den 26 oktober avseglade "Köbenhavn" från hemmahamnen på sin jungfruresa, som kom att sträcka sig jorden runt och tog 376 dagar.

Under de närmast följande åren fort ­satte skolskeppet sina långfärder under olika befälhavare och allt gick väl. År 19 28 övertog den 40-årige kaptenen H P

.. ., \ . I

Andersen befälet ombord och gjorde en lyckad resa till Buenos Aires och tillbaka till Danmark . Och så, i september 1928, lämnade " Köbenhavn" hemmahamnen för att anträda sin sista ödesdigra resa.

Denna gick med styckegods från Köpenhamn och cement från Nörre­sundby via Rio de Janeiro till Buenos Aires, dit fartyget anlände den 14 no­vember 1928. Efter utlossning beslöt rederiet att sända fartyget i ballast till Melbourne i Australien för att där lasta vete till Danmark , och den 14 december avgick "Köbenhavn" från Buenos Aires. Som ballast hade fartyget l 200 ton vat­ten i sina ballasttankar och 700 ton sandball ast i akterrummet.

Den 21 december var den norske

~:~- "' . T, :.:::_~ ... • I .: , ' - \

- !- • .... -. -V

~-

"'

•

ångaren "William Blumer" i radioförbin ­delse med skolfartyget. men då man föl ­jande dag åter försökte anropa det. fick man inget svar. Och sedan dess har man inte hört något från skolskeppet "Köben­havn" - den danska handelsflottans stolthet hade på ett oförklarligt sätt för­svunnit, efterlämnade sorg inte blott bland de omkomnas efterlevande, utan hos hela den danska nationen. Med fart ­yget försvann allt som allt 60 personer, varav 15 utgjordes av fartygets befäl och intendqturpersonal, medan 45 bestod av elever som samtidigt var manskap. Av dessa hade 9 tjänstgjort ombord i nära tre år, 17 i närmare två år och 19 om­kring ett år. De flesta av de unga män­nen var med andra ord väl befarna.

I mars 1929 blev fartyget officiellt för ­klarat för saknat, och alla fartyg som antogs skola passera i närheten av "Kö­benhavns" route blev anmodade att hålla utkik efter fartyget. När det under vårens lopp inflöt underrättelser om att ett fart ­yg, som fömodades vara det saknade skolskeppet, hade siktats av invånarna på klippön Tristan da Cunha, som ligger i Sydatlanten ca 1500 sjömil från Kapstaden, beslöt rederiet att utrusta en

expedition. Man ville försöka finna vra­ket av fartyget, som nu måste anses vara förolyckat, eventuella överlevande eller i varje fall något, som kunde hjälpa till att förklara hur förlisningen hade gått till.

Motorfartyget " Mexico" - en tank ­båt på 3 0 13 bruttoton - lämnade Rio de Janeiro i mitten av juni 1929. Som expeditionsledare ombord medföljde kapten H K Christensen, som hade varit befälhavare på " Köbenhavn" åren 1925-28.

" Mexico" satte kurs på Tristan da Cunha, men det visade sig snart att det vid ön iakttagna fartyget inte kunde ha varit " Köbenhavn" men däremot det fin ­ska 4-mastade skeppet "Ponape".

" Mexico" fortsatte sin resa och under­sökte öarna i Söderhavet, där det kunde tänk as att vittnesbörd om fartygets för ­modade förlisning kunde påträffas. Så­lunda besöktes öarna Prince Edward Is­land, Crozets Island och Kerguelen Is­land. Rederiet hade dessutom hyrt den norska ångaren "Lars Risdahl" och den brittiska Junee till att undersöka Afrikas kust både öster och väster om Goda Hoppsudden vid Afrikas sydspets. An ­dra brittiska fartyg hade vidare avvikit

HAMNARBETAREN 13

från sina vanliga router för att undersöka bland annat Nya Amsterdam-öarna och St. Poul. Men tyvärr fann man ingenting - mysteriet var olösligt, och i september 1929 beslöt rederiet att inställa efter­forskningarna och kalla hem "Mexico".

Man torde utan överdrift kunna påstå att inget rederi i hela sjöfartens historia hade offrat så väldiga belopp för att åter­finna ett saknat fartyg och dess besätt­ning som Östasiatiske Kompagniet hade gjort i detta fall. Hela efterforskningen visade sig ha kostat bolaget 482 000 kronor medan "Köbenhavns" försäk ­ringssumma var 600 000 kronor.

I kapten H K Christensens utförliga berättelse om efterforskningarna fastslår han som sin åsikt, att fartyget har kolli ­derat med ett isberg, och denna uppfatt­ning delas av många. Det finns emellertid också många som hyser den åsikten, att fartyget har kullseglat i en orkanby. Att nu försöka finna lösningen på gåtan är utsiktslöst. Det stolta fartygets försvin ­nande kommer sannolikt att för alltid förbli en av världshavens olösta gåtor.

Miljonomsättning i A·kassan 20.000 arbetslöshetsdagar Kalix är hårdast drabbat

A-kassan har under 1978 verk­ligen haft stor omsättning. Trots att det ju gäller ett för den här typen av kassor litet medlemsan­tal har stora summor utbetalats till de försäkrade medlemmarna. Enligt de preliminära uträkningar­na 3 182 320 kronor. Det betyder nära nog 20 000 arbetslöshetsda­gar för medlemmarna. Naturligt­vis är det här ett bevis på den rådande konjunkturen, men också i någon mån vittnande om de för­ändringar av strukturell karaktär som sker inom hamnrörelsen.

Som vänt:it har problemen 'a rit s tora 1 norrlanu shamnar11 :1.men Jet finns också sydswnska ar ­betsplatser som haft hög arbets ­löshet. Luleå har tagit ut mest ur kassan och svarar nära nog för halvmiljonen. Drygt 3 100 arbets­lösa dagar har det blivit för de 58 medlemm arna i hamnen där uppe. Kalix och Lögde å kommer när-

mast efter. Stora belopp trots ganska få medlemmar.

Av de sydsvenska hamnarna är det Göteborg som toppar med en kvarts miljon ur A -kassan. Ham­nen har dock många medlemmar i kassan och per medlem blir det inte speciellt mycket. Karlshamn har nära nog lika stort uttag på betydligt färre medlemmar.

Det är dock inte antalet med­lemmar och de belopp som tagits ut som är viktigt. Det viktiga i sammanhanget är ju att det finns en A-kassa som ger samma skydd ti ll förbundets och den här kas­sans medlemmar som till andra grupper inom arbetslivet.

Vi kan notera. att några av avdelningarna inte haft något ut­tag under året fr å n kassan. Det gäller Vallhamn. Stocka. Igge­sund, Skellefteå (men där tillhör de flesta av avdelningens medlem ­mar fortfarande transports A -kas­sa), Mönsterås och Åh us.

Avd.

I Stockholm 4 Göteborg 5 Norrköping 6 Helsingborg 8 Sundsvall

10 Vallhamn 12 Oxelösund 13 Ronneby 21 Halmstad 22 Örnsköldsvik 24 Hudiksvall 30 Malmö 40 Lunde 47 Stocka 49 Köping 5 I Iggesund 54 Kalix 64 Skellefteå 73 Lögdeå 75 Hörnefors 78 Västerås 80 Holmsund 81 Söderhamn 82 Oskarshamn 9 I Sölvesborg I 09 Mönsterås

ant.dag.

758 1.539

209,5 61

318,5

38 1.139

556 345

249 ,5 869 944

2.384,5

2.193 1.163.5

291 85,5 85 56

434,5

brutto

121.280: -246.240: -

33.520: -9.760: -

50.960: -

6.080: -182.240: -88.960: -55.200: -39.920: -

139.040: -151.040: -

160: -

381.520 :-

350.880: -186.160:-46.560: -13.680: -13.600: -8.960: -

69.520: -

121 Karlshamn 1.491 238.560: -132 Piteå 1.576 252. 160: -138 Luelå (Boden I )3.102 496.320: -Åhus 19.889.5 3.182.320: -

14 HAMNARBETAREN

Kvinnor, skepp och sågverk En ålderdomlig sågverksmiljö i

modell av konstnären Anders Åberg utgjorde central fantasisti­mulans i Sjöhistoriska museets utställning om stuveriarbetande kvinnor. Skonertskeppet Hoppets skans med nyskapad kringmiljö är ett spännande komplement till de virkeslastande jäntor vars slit­samma tillvaro nu för första gången presenteras på museum.

De maritima näringsfången har sedan urminnes tider varit kfart mansdomfriera­de. Visst upplevde vi klockor, trissor och restauratiser ombord redan kring sekel­skiftet. Men det hårdare arbetet på däck och till väders var förbehållet männen. De norrländska splitvedj äntorna torde ha utgjort den första kvinnoarbetarkår som under 1800-talet gick om bord och äntrade ner i lastrummen. Hantering av klenare virke, som spiltved, knubb och "rävskinn" krävde inga större kropps­krafter. Noggrannhet och tålamod vid stuvningen var viktigare och den kvinnli ­ga arbetskraften ansågs därför passa bra.

Ångmaskiner och dieselmotorer har sedan dess bidragit till en total omdaning av sjömanslivet. Antalet kvinnor ombord i alla slag av befattningar har också ökat. Men, som sagt, splitvedjäntorna tillhörde

pionjärernas skara. Deras verksamhet och samhällets sätt att bemöta dem är av stort intresse i vår av kvinnodebatten starkt präglade tid.

I utställningens form har intendenter­na Anders Björklund och Gunnar Nord­linder nu försökt att förmedla några glimtar av ett utdött kvinnoyrke. Riksut­ställningar har välvilligt ställt en del material till förfogande. Kulisserna ut­görs av det gamla sågverket med bräd­gårdar, kajer och arbetarkaserner. Den som vill veta mera om dessa ofta robusta kvinnor kan läsa museets nyligen utkom ­na rapport nr 6 "Spiltvedjäntor och an ­dra arbeterskor vid de norrländska lasta­geplatserna".

Virkeslastade skonertskeppet Hoppet tycks nyss ha lämnat norrlandskusten. Det står en frisk doft av kådrikt furuvir­ke kring henne. Hon rör sig sävligt i sjön , när hon med lättade skot styr sydvart för en behaglig sommarbris. Hon gjorde i verkligheten sin sista resa år 1933. Den gick till Torekov för upphuggning eller sönderbråkning. Då hade hon samman­lagt 55 års trogen tjänst bakom sig. Hoppet byggdes nämligen vid Bergfors varv i Gävle år 1878. Hon kunde lasta ca 425 ton, var 35 m lång och 7,5 m bred. Efter att ha varit hemmahörande i H äverö och Rådmansö fick Hoppet slut­ligen Länna i Roslagen som hemort. Hennes sista ägare Per A Elfving var

välkänd skeppsbyggare och segel­skutsredare. Skansen med inventarier räddades i sista stund till Sjöhistoriska museet, där den ger en vältalig bild av livet i de många små segelskutor som ännu för ett halvsekel sedan var i livlig verksamhet längs våra kuster.

Här kan till slut nämnas att de första skonertskeppen dök upp i början av 1800-talet. Riggtypen - med den för masten råriggad· och de andra två slät­toppade - blev mera allmän i mitten av seklet. De förekom i flera utvecklingsfor­mer och var känd under olika namn, tex skonertbark och barkantin.

Kustbonde vardag i tenn

Sågverksarbetaren Åke Melin, född 1

Nord in grå år 1940, visar några episoder ur kustbondens vardag framställda i en unik teknik . Försedd med lödkolv, tenn, tålamod, erfarenhet och förmåga till bild­skapande har Åke Melin tecknat den strävsamme kustbondens tillvaro. Ty­piskt för den norrländske småbrukaren är mangsyssleriet, jordbruket, skogsbru­ket, fisket, boskapsskötseln osv, allt åter­skapat med kunskap och kraft i små, för ­tätade scener i tenn.

HAMNARBETAREN 15

Födelsedagar 50 år Ivan Pettersson Franz Schacherl Temperaturgatan 20 3V Västerslänt 161 417 41 Göteborg

Grattis 424 35 Angered 3 fe b 1919 4janl929

Sven Bengtsson

Kaj Hjort 1549 Bromsäng 826 00 Söderhamn

Karlslundsgatan 32 lOfeb 1919 Egon Pettersson 15 I 60 Södertälje Lingonstigen 8 3 !Ojan 1929 Tord Lundkvist 951 00 Luleå

Ängsvägen 14 4 feb 1909 Börje Lindstrand 871 00 Härnösand

N ärlundavägen 13 15febl9ll) Joel Karlsson 25 2 46 Helsingborg Box 178 l 18jan 1929

Gustav Magnusson 950 55 Sangis Trädgårdsgatan 5 6 tr 15 feb 1909 Karl -Johan Granström 6 13 00 Oxelösund

Fack 37 18febl919 Per Oskar Johansson 890 37 Gideå

Degerögatan 25 ~ 5 feb 1929

Karl Axel W Höglund 95 I 00 Luleå Emågatan I 04 N B 4 mars 1909 Allan Nilsson 121 5 7 Johanneshov

Kronetorpsgatan 54 B 24 feb 1919 E Axel Åkerdahl 212 26 Malmö

Svanvä~~n 53 5 feb 1929 89 1 00 Ornsköldsvik

H In gemar Andersson 8 mars 1909

65 år Furnäsvägen 6 Einar Ahl

7 3 I 00 Köping Axel Samuelsson Störtloppsv ägen 18 13febl92Y Ekdr ägatan l l) 126 61 Hägersten 4 I 7 12 Göteborg 11 mars 1909 Djuricic Zivomir 4 j an 1914

Inägogatan 33 B 41 7 I 0 Göteborg Uno Andersson I 7 feb 1929 Dr Liboriu sgatan 8 B

413 23 Göteborg 75 år Bertil Olau sson I 2 l'e b l l) 14 Erik W Nilsson Nordvik 1003 Selebovägen 35 440 60 Skärhamn 122 48 Enskede 24 feb 1929

Ernst J akobsson S.E. Blomk vist 70 år PI 1011 Haverdal PI 1012 Knut Gustav Karlsson 310 40 Harplinge 870 16 Ramvik Vi selgrensgatan 5 20 jan 1904 2 mars 1929 41 7 I 7 Göteborg

3 jan 1909 John Gustavsson Sven Axel Herbert Magnusson

Östra Lyckan 8 A Trappvägen 6 Ingvar Segerlund 302 5 I Halmstad 292 00 Karl shamn Fack 191 10 feb 1904 13 mars llJ29 95 I 00 Luleå

Ivar Larss,111 7 jan 1909 Hulm gardcn

60 år 85-2 _q Sunds\ all Gustav Pettersson Emil Holmhist 5 111 ,irs l 904 Box 285 Odengatan 12 890 3 2 J ärved 94 I oo Pitea 7janl919 8 jan 1909

80 år Sixten Olsso n Konrad Häggbom Josef Andersson Långehall 226 7 PI 1184 Åsgatan 8B 290 7 3 Trensum 940 25 Norrfjärden 8].6 00 Söderhamn 15 j an 19 19 28 jan 1909 8 jan 1899

En av vinterns jättar!