Feber – Vän eller fiende?

Sjuksköterskans attityder till feber och antipyretikabruk vid

vård av barn

Cecilia Rabnell

Hanna Leanders

Självständigt arbete på grundnivå

Huvudområde: Omvårdnad C

Högskolepoäng: 15 hp

Termin/år: HT 2016

Handledare: Ingela Andersson

Examinator: Britt Bäckström

Kurskod/registreringsnummer: OM016

Utbildningsprogram: Sjuksköterskeprogrammet 180 hp

SAMMANFATTNING

BAKGRUND Feber är ett av de vanligaste symtomen sjuksköterskan stöter på och är i sig

inte farligt utan en del av kroppens försvar mot infektion eller trauma. Vid omvårdnad av

febrila barn är det viktigaste att utesluta allvarliga bakteriella infektioner, fokusera på

barnets allmäntillstånd istället för den exakta temperaturen samt att undvika

överanvändning av antipyretika. Överanvändning av antipyretika är dock vanligt och beror

ofta på feberfobi och felaktiga antaganden om risker med feber. Sjuksköterskan bör alltid

arbeta evidensbaserat, men den egna attityden kan påverka det kliniska beslutsfattandet. En

attityd består av tre komponenter; En kognitiv-, en affektiv- och en handlingskomponent.

Dessa tre komponenter utgör den teoretiska referensramen för denna litteraturöversikt.

SYFTE Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskans attityder till feber

och antipyretikabruk vid vård av barn. METOD En allmän litteraturöversikt som bygger på

tolv artiklar. RESULTAT Resultatet visade att sjuksköterskorna hade bristande kunskaper

och negativa attityder till feber hos barn, till stor del på grund av rädsla för komplikationer

av obehandlad feber. Majoriteten av sjuksköterskorna administrerade antipyretika till barn

med feber rutinmässigt oavsett barnets allmäntillstånd. SLUTSATS En stor del

sjuksköterskor behandlar inte feber hos barn enligt rådande evidens, vilket kan vara en

bidragande faktor till föräldrars feberfobi. Möjligen beror detta på att rädslan för feber är

kulturellt betingad och vidare forskning krävs för att belysa både attitydernas och kulturens

inverkan på sjuksköterskans evidensbaserade omvårdnad gällande feber hos barn.

NYCKELORD: attityder, barn, feber, litteraturöversikt, omvårdnad, sjuksköterska.

ABSTRACT

BACKGROUND Fever is one of the most common symptoms nurses encounters and is not

in itself dangerous, but a part of the body's defense against infection or trauma. When caring

for febrile children, it is important to rule out severe bacterial infections, focus on the well-

being of the child instead of the exact temperature and to avoid overuse of antipyretics.

Nevertheless, overuse of antipyretics is common and is often due to fever phobia and

incorrect assumptions about the risks of fever. Nurses should always work evidence-based,

but their attitudes can influence their clinical decision-making. An attitude consists of three

components; a cognitive, affective and behavior component. These three components are the

theoretical framework for this literature review. AIM The aim of this study was to examine

nurses' attitudes toward fever and the use of antipyretics when caring for febrile children.

METHOD A literature review based on twelve articles was performed. RESULTS The

results showed that nurses had negative attitudes towards, and a lack of knowledge about,

fever in children. In big parts this was due to fear of complications of untreated fever. The

majority of the nurses administrated antipyretics to children with fever routinely regardless

of the child's general condition. CONCLUSION Many nurses do not treat fever in children

on the basis of current evidence, which could be a contributing factor to parents' fever

phobia. This could possibly be due to fear of fever being culturally transmitted and further

research is required to elucidate the impact of both attitudes and culture on nurse's evidence-

based practice regarding fever in children.

KEYWORDS: attitudes, children, fever, literature review, nurse, nursing care.

Innehållsförteckning

Introduktion .......................................................................................................................................... 1

Bakgrund ............................................................................................................................................... 1

Feber ................................................................................................................................................... 1

Feberfobi ............................................................................................................................................ 3

Sjuksköterskans omvårdnadsansvar ............................................................................................. 4

Den tredimensionella attitydmodellen - en teoretisk referensram ........................................... 5

Problemformulering ......................................................................................................................... 6

Syfte .................................................................................................................................................... 6

Metod ..................................................................................................................................................... 7

Design ................................................................................................................................................ 7

Datainsamling och urval ................................................................................................................. 7

Inklusions- och exklusionskriterier ................................................................................................ 8

Relevansbedömning och kvalitetsgranskning ............................................................................. 8

Etiska överväganden ........................................................................................................................ 9

Analys .............................................................................................................................................. 10

Resultat ................................................................................................................................................ 11

Sjuksköterskans kunskapsnivå ..................................................................................................... 11

Kunskap om feber ...................................................................................................................... 11

Kunskap om antipyretikabehandling ...................................................................................... 12

Utbildning och erfarenhetens inverkan på kunskapsnivån ................................................. 12

Feber hos barn ur sjuksköterskans perspektiv ........................................................................... 13

Sjuksköterskans inställning till feber ....................................................................................... 13

Faktorer som påverkar sjuksköterskans administration av antipyretika ............................... 14

Indikationer för antipyretikabehandling ................................................................................ 14

Inflytande över antipyretika-administration .......................................................................... 15

Metoddiskussion ................................................................................................................................ 16

Resultatdiskussion.............................................................................................................................. 18

Den kognitiva komponenten .................................................................................................... 18

Den affektiva komponenten ...................................................................................................... 20

Handlingskomponenten ............................................................................................................ 21

Feberfobi - ett kulturellt fenomen ............................................................................................ 22

Slutsats ............................................................................................................................................. 23

Referenslista

Bilagor:

Bilaga 1. Litteratursökningar utförda i Pubmed

Bilaga 2. Litteratursökningar utförda i Cinahl

Bilaga 3. Artikelmatris av inkluderade stuidier

Bilaga 4. Sammanställning av ett antal kvantitativa studiers resultat

Bilaga 5. Kvantitativ granskningsmall

Bilaga 6. Kvalitativ granskningsmall

1

Introduktion

Feber är kanske det äldsta och mest kända tecknet på sjukdom. Under stora delar av den

tidiga historien har feber fruktats av vanliga människor och setts som ett straff från gud eller

något som orsakats av onda andar och demoner. Under antiken förändrades denna syn och

främst i Grekland kom läkarna och de lärda att se feber som något positivt. I de

hippokratiska skrifterna finns bevis för att feber då ansågs vara något fördelaktigt för den

drabbade. Den inflytelserika läkaren Rufus från Efosos rekommenderade feberterapi genom

avsiktlig infektion av malaria som behandling för en mängd olika sjukdomar och tillstånd

(Atkins, 1982; Atkins, 1984; Sund-Levander & Grodzinsky, 2009). Denna syn kvarstod under

stor del av vår historia och de allra flesta kulturer har tidigare brukat någon form av

artificiell höjning av kroppstemperaturen i läkande syfte genom till exempel bastubad,

varma förband och heta källor. För de lärda fortsatte feber ses som något positivt under flera

århundraden, samtidigt som den satte skräck i den vanliga människan. Under det sena 1800-

talet ökade förståelsen av feber tack vare de genombrott som gjordes inom bakteriologi och

feber kom att uppfattas som ett tydligt tecken på underliggande sjukdom. Genom djurförsök

demonstrerade franska fysiologen Claude Bernhard att en ökning av kroppstemperaturen

med fem till sex grader celsius ledde till snabb död hos försöksdjuren vilket tolkades som en

antydan om att feber i sig är skadligt (El-Radhi, 2011). William Osler, den kanadensiska

läkaren och en av de stora ikonerna inom modern medicin ska ha sagt:

“Humanity has but three great enemies: fever, famine, and war; of these by far

the greatest, by far the most terrible, is fever” (Cushing, 1940).

Bakgrund

Feber

I samband med introduktionen av antipyretiska läkemedel i slutet av 1800-talet

cementerades tron på att feber i sig alltid bör behandlas (Kluger, 1996). Idag anses

administration av paracetamol och ibuprofen vara ett effektivt och säkert sätt att sänka

kroppstemperaturen på hos febrila barn (Kramer, Richards, Thompson, Harper & Fairchok,

2008; Pierce & Voss, 2010; Southey, Soares-Weiser & Kleijnen, 2009).

2

Ett av de allra vanligaste symtomen sjuksköterskor kommer i kontakt med i sitt yrke är feber

hos barn (Sullivan & Farrar, 2011). I Västernorrland, år 2006, besökte en femtedel av alla barn

under fem år öppenvården eller en pediatrisk akutmottagning under en genomsnittlig

månad (Kristiansson & Ferro, 2011). Vanligaste orsaken till öppenvårdskontakt hos barn är

infektionssjukdomar med febersymtom (Wändell et al., 2013) och på pediatriska

akutmottagningar är feber den vanligaste icke-traumatiska kontaktorsaken (Nelson, Walsh &

Fleisher, 1992; Swavely, Baker, Bilger, Zimmerman & Martin, 2015).

Hos de flesta barn beror en febril episod på milda kortvariga virusinfektioner; svenska barn

drabbas i snitt av sex till åtta infektioner per år under sina första fyra levnadsår (Huibers et

al., 2011). I sällsynta fall kan den bakomliggande orsaken bero på en allvarligare infektion,

som pneumoni eller bakteriell meningit. Det är därför viktigt att sjukvården arbetar

evidensbaserat för att identifiera och behandla dessa bakomliggande sjukdomstillstånd

korrekt (National Institute for Health and Care Exellence [NICE], 2013).

Feber i sig är inte en sjukdom, utan en väl reglerad ökning av kroppstemperaturen som svar

på en infektion eller ett trauma. Både virus och bakterier producerar pyrogena ämnen som

framkallar denna ökning av kroppstemperaturen. Makrofager och monocyter frisätter också

pyrogener som en del av det immunologiska försvaret (Cannon, 2013).

Även om fysiologin bakom feber är välbeskriven, råder det fortfarande idag viss osäkerhet

kring feberns specifika positiva effekter då det är svårt att urskilja feber från andra av

kroppens immunologiska försvarsmekanismer. Forskning visar dock att feber har en viktig

roll i att skydda kroppen mot infektioner och att den högre kroppstemperaturen försvårar

bakteriell tillväxt och virusreplikation (El-Radhi, 2011; Evans, Repasky & Fisher, 2015).

Cuddy (2004) visade med sin forskning att sänkning av feber med de vanligaste

förekommande antipyretiska läkemedlen kan blockera inflammationen och på så sätt

fördröja tillfrisknandet. Sjuksköterskans omvårdnadsfokus vid feber hos barn bör därför i

första hand syfta till att stötta den normala fysiologiska processen (Scrase & Tranter, 2011).

Vid behandling av febrila tillstånd hos barn finns en internationell evidensbaserad

konsensus där det viktigaste anses vara att utesluta allvarliga bakteriella infektioner,

fokusera på barnets allmäntillstånd och välmående istället för den exakta temperaturen samt

att undvika överanvändning av febernedsättande läkemedel - antipyretika (NICE, 2013;

3

Sullivan & Farrar, 2011; Chiappini, Parretti, Becherucci, Pieratteli, Bonsignori, Galli & de

Martino, 2012; Oteman, Berger, Boomsma, Wiersma & Goudswaard, 2008). Att antipyretika-

administration inte ska anses nödvändigt för varje barn med feber var också slutsatsen av

två separata systematiska litteraturöversikter (Holtzclaw, 2002; Watts, Robertson & Thomas,

2003). Tidigare forskning visar dock att användning av antipyretika redan vid låga

temperaturer fortfarande är utbredd hos både föräldrar och sjukvårdspersonal, ofta på

grund av negativa attityder till feber och felaktiga antaganden om risker associerat till feber

(Purssell, 2009).

Feberfobi

Begreppet feberfobi myntades av Barton Schmitt för 36 år sedan. Hans forskning påvisade en

överdriven tro hos föräldrar att feber är farligt (Schmitt, 1980). Nyare forskning visar att

denna rädsla kvarstår i stora delar av världen och leder till att föräldrar behandlar feber

aggressivt med receptfri antipyretika (Crocetti, Moghbeli & Serwint, 2001; Betz & Grundeld,

2006; Walsh, Edwards & Fraser, 2008). En av anledningarna till denna feberfobi kan vara att

föräldrar tror att feber kan leda till krampanfall hos barnet (Purssell, 2009). Studier som

gjorts angående prevalens och orsaker till denna feberfobi hos föräldrar visar att sjukvården,

specifikt läkare och sjuksköterskor, är föräldrarnas primära källa för information angående

feber och feberbehandling (Crocetti et al., 2001). Tidigare forskning visar också att det även

inom sjukvården finns en överdriven rädsla för feber (Blumenthal, 2000). I en studie av

Dvorkin et al. (2014) framkom bland annat att feber tas på större allvar och behandlas

snabbare än smärta på pediatriska akutmottagningar. Som verksam sjuksköterska är

rådgivning och information en viktig del av yrket (Andershed & Ternestedt, 2000). De råd

och den information som sjuksköterskan ger har föräldrarna lagstadgad rätt till enligt Hälso-

och sjukvårdslagen (HSL, SFS 1982:763, § 2b) och ska baseras på den enskilda individens

hälsotillstånd och vila på en god vetenskaplig grund i enlighet med lagen om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531). Föräldrar upplever dock

inkonsekventa råd och varierande information om feber och feberbehandling vilket bidrar

till föräldrars osäkerhet gällande feberbehandling (Walsh, Edwards & Fraser, 2007).

4

Sjuksköterskans omvårdnadsansvar

Sjuksköterskan har flera variabler att ta hänsyn till i sin bedömning av febrila barn utöver de

nuvarande aktuella rekommendationerna. Kroppens energibehov och vätskeförlust ökar vid

feber och både hjärt- och andningsfrekvensen ökar. De flesta barn kan hantera dessa ökade

metabola krav men det kan vara en riskfaktor för barn som samtidigt har andra kroniska

sjukdomar såsom kardiologiska eller pulmonära sjukdomar, eller vid mycket höga

temperaturer (Avner, 2009). Även för friska barn är den största risken med feber, bortsett

från den bakomliggande orsaken, dehydrering. Traditionellt anses det att barn som dricker

dåligt på grund av nedsatt allmäntillstånd som orsakats av feber bör behandlas med

febernedsättande för att kunna tillgodose sitt vätskebehov, vilket stöds av ett flertal studier

(Mckenzie, 1998; Sund-Levander, 2004; Kim, Oh, Kang & Kim, 2013). Dock visade en

randomiserad placebokontrollerad studie att farmakologisk behandling av feber hos barn

sällan förbättrade varken allmäntillståndet eller intaget av vätska (Kramer & Naimark, 1991).

Dehydrering ökar också risken för hepatotoxicitet i samband med höga doser av paracetamol

(Whitcomb & Block, 1994; Kurtovic & Riordan, 2003), vilket gör sjuksköterskans

omvårdnadsbeslut angående feber hos barn mer komplext än det först kan tyckas vara. Detta

komplexa kliniska beslutsfattande är dock en process som sjuksköterskan använder sig av

varje dag i omvårdnaden av patienter (Banning, 2008). Beslutsfattande är en nödvändig del i

sjuksköterskans yrkesutövning (Stubbings, Chaboyer & McMurray, 2012; Wang, Chien, &

Twinn, 2012) och en förutsättning för omvårdnadsprocessen (Hoffman, Donoghue, &

Duffield, 2004). Omvårdnadskompetens är en term som används inom både

omvårdnadsutbildning och den kliniska verksamheten. Allmänt syftar termen kompetens till

en mängd önskvärda egenskaper som till exempel tekniska färdigheter och kunskap (Hager

& Gonczi, 1996). I vårdrelaterande uppgifter innebär detta för sjuksköterskan bland annat att

ha ett kritiskt tänkande samt en teknisk- och social förmåga, men det innebär också

förväntade nivåer av värderingar och attityder (Meretoja, Isoaho, & Leino-Kilpi, 2004).

Sjuksköterskan ska alltid arbeta evidensbaserat, vilket till viss grad förutsätter att

sjuksköterskor som står inför lika situation tar samma beslut (Youngblut & Brooten, 2001;

SFS 1998:531). Enligt studier finns det dock många olika faktorer som påverkar

sjuksköterskans följsamhet till evidensbaserad praxis, bland annat tillgången av resurser och

5

stöd (Melnyk et al., 2004 & Eizenberg, 2010). Även faktorer som tid, kunskap och traditioner

bland sjuksköterskorna påverkar följsamheten till evidensbaserad praxis (Melnyk et al.,

2004). Sjuksköterskans kunskap, uppfattning och attityd har en nyckelroll i klinisk

beslutsfattande (Abu-Saad & Hamers, 1997; Rhodes, 1985; Brockopp et al. 2004). Attityd kan

beskrivas som ett begrepp som används för att förstå hur en individ agerar, tänker och

orienterar sig i tillvaron (Maurer & Palmer, 1999). Attityder fyller en funktion genom att de

ger stabilitet och konsekvens till individens handlande och beteende. En attityd kan vara

tidsbesparande på så sätt att individen inte behöver ta ny ställning till attitydobjektet varje

gång de stöts på, men också vara en nackdel då den förhindrar objektiva omprövningar av

våra åsikter och handlingar (Katz, 1960).

Den tredimensionella attitydmodellen - en teoretisk

referensram

Sedan Thomas och Znaniecki, citerad i Allport (1935), initierade diskussioner om vad en

attityd är har ett flertal modeller bestående av en, två eller flera komponenter föreslagits för

att mäta attityder. Katz, Sarnoff och McClintock (1956) attitydmodell bestående av tre

komponenter kom snabbt att accepteras av forskare och la en grund för den tredimensionella

modell som senare presenterades i många läroböcker (e.g., Krech, Crutchfield, & Ballachey,

1962; Rosenberg & Hovland, 1962). Breckler (1984) menade att forskning och litteratur som

handlar om attityder frekvent betonar den tredimensionella attitydmodellen vilket påvisar

teorins betydelse och godkännande. Vidare beskrev Breckler (1984) den tredimensionella

attitydmodellen och de tre komponenternas relation till varandra; Den kognitiva komponent

anses bestå av de kunskaper och föreställningar en individ har om ett attitydobjekt, den

affektiva komponent handlar om de känslor individen har inför ett attitydobjekt och

handlingskomponenten beskriver hur vi handlar i förhållande till attitydobjektet. Var och en av

de tre komponenterna kan röra sig fritt mellan två ytterligheter. En attityd till feber kan

innebära att den kognitiva komponenten befinner sig någonstans på linjen mellan helt

positiva eller fullständigt negativa uppfattningar. En negativ attityd till feber kan då till

exempel innebära en uppfattning om att feber är farligt, en rädsla för risker med feber eller

en handling som syftar till att motverka feber. De tre komponenterna påverkar varandra

6

men är inte alltid i samspel, varför Breckler (1984) påpekar att det är viktigt att analysera

varje komponent för sig för att kunna få en uppfattning om en viss attityd.

Figur 1. Breckler (1984).

Problemformulering

Feber är ett vanligt förekommande symtom, särskilt under barndomsåren och i sjuksköterskans

omvårdnad av febrila tillstånd ingår rekommendationer och administration av receptfria

läkemedel såsom antipyretika. En genomgång av tidigare publicerad forskningsmaterial pekar

mot att feberfobi fortfarande är utbrett bland föräldrar och att det även inom sjukvården finns

en överdriven rädsla för feber, vilket kan leda till onödig överanvändning av antipyretiska

läkemedel. De aktuella rekommendationerna vid feber hos barn är att fokusera på barnets

allmäntillstånd och undvika överanvändning av antipyretika. Då sjuksköterskans attityder

påverkar det kliniska beslutsfattandet, de råd som ges samt den omvårdnad patienten får är det

viktigt att belysa den attityd sjuksköterskan har till feber och antipyretikabruk i omvårdnaden

av barn med feber.

Syfte

Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa sjuksköterskans attityder till feber och

antipyretikabruk vid vård av barn.

7

Metod

Design

För att besvara studiens syfte har en litteraturöversikt genomförts. En litteraturöversikt

innebär att författarna försöker skapa en överblick av ett avgränsat område med avseende på

befintlig forskning och sträva efter att presentera kunskapsläget inom det valda

ämnesområdet (Friberg, 2012, s. 133-143). Studien har strukturerats enligt Polit och Becks

(2012 s. 94-125) nio steg för en litteraturstudie.

Datainsamling och urval

Utifrån syftet identifierades lämpliga sökord som ansågs meningsbärande för syftet.

Sökorden relaterat till begreppet attityd baserades på den tredimensionella attitydmodellen

som är den teoretiska referensramen för denna litteraturöversikt, se tabell 1. För att verifiera

sökordens lämplighet har söktermerna matchats med Mesh-termer och motsvarande Cinahl

Headings. Lämpliga fritextord användes också för att komplettera sökningen och minimera

risken för att viktig forskning förbisågs.

Databaser som genomsöktes var i första hand Pubmed och Cinahl, då Polit och Beck (2012, s.

100-103) beskriver dessa databaser som särskilt användbara för studier inom

omvårdnadsområdet. Fritext sökningar utfördes även i Cochrane Library, Swemed+ och

PsycInfo, dock ledde dessa sökningar inte till relevanta träffar eller fler inkluderade artiklar,

varför ingen vidare metodisk sökning utfördes i dessa databaser.

Samtliga sökningar som ledde till inkluderade artiklar finns presenterade i bilaga 1 och

bilaga 2. En manuell sökning, som rekommenderas av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011)

utifrån referenslistor i relaterat material och forskningsöversikter, utfördes därefter för att

säkerställa att ingen relevant forskning förbisågs vilket resulterades i ytterligare två

inkluderade artiklar. Samtliga inkluderade artiklar till denna studie finns presenterade i en

artikelmatris, se bilaga 3.

8

Tabell 1.

Meningsbärande

ord från syftet

Meningsbärande ord utifrån den

tredimensionella

attitydmodellen

Meshtermer och

fritext i Pubmed

Cinahl Major

Heading och fritext i

Cinahl

Sjuksköterskan nursing nurses

Den kognitiva komponenten knowledge knowledge

Attityd Den affektiva komponenten attitude attitude

Handlingskomponenten professional

practice

management

nursing practice,

evidence based

management

Feber fever fever

febrile

Antipyretika acetaminophen

ibuprofen

antipyretics

acetaminophen

ibuprofen

Barn pediatrics

child*

pediatrics

child

Inklusions- och exklusionskriterier

De studier som inkluderades i denna litteraturöversikt berörde ämnet feber och/eller

farmakologisk feberbehandling hos barn från ett sjuksköterskeperspektiv. Studierna skulle

vara av grad I eller grad II enligt kvalitétsgranskningsmallen (Carlson & Eimans 2003), vara

publicerade tidigast år 2000 samt vara skrivna på engelska eller svenska. Artiklar som

berörde specifika febersjukdomar och feber hos barn som samtidigt hade andra kroniska

sjukdomar eller skador exkluderades manuellt vid granskning av artiklarnas abstrakt.

Relevansbedömning och kvalitetsgranskning

Relevansbedömning har gjorts av båda författarna separat med stöd av en

relevansbedömningsmall (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU],

9

2014). Därefter har ett gemensamt beslut diskuterats fram angående vilka artiklar som bör

inkluderas i litteraturgranskningen. Kvalitetsgranskning av inkluderade studier har

genomförts av båda författarna separat enligt Carlson och Eimans (2003) granskningsmall för

kvalitativa respektive kvantitativa studier. Enligt denna granskningsmall tilldelas artiklarna

poäng grundat på sitt innehåll och sin kvalité sett till bakgrund, metod, resultat, diskussion

och slutsats. Därefter tillfaller en grad beroende på procentandelen poäng i förhållande till

maxpoängen. Både den kvalitativa och den kvantitativa granskningsmallen innehöll en

frågeställning relaterat till artikels relevans för syftet. Då relevansbedömning av artiklarna

utfördes separat ströks denna fråga från granskningsmallen och den totala poängen

anpassades därefter. 60-69% av maxpoängen ger grad III, 70-79% av maxpoäng ger grad II

och 80-100% av maxpoängen ger grad I. Majoriteten av de artiklar som har inkluderats i

denna litteraturstudie har en kvalité av grad I, några få har en grad II. Angående artiklar av

grad III eller lägre togs beslutet att exkludera dessa. Granskningen ledde dock inte till att

någon relevant artikel exkluderades på grund av kvalité. Bilaga 5 och bilaga 6 visar

granskningsmallarna.

Etiska överväganden

Forskning som berör människor måste enligt Ethical Principles for Medical Research

Involving Human Subjects (World Medical Association [WMA], 2015) godkännas av en

forskningsetisk kommitté. Detta genom att forskningsprotokollen lämnas in för behandling,

kommentarer, vägledning samt ett slutgiltigt godkännande innan studien påbörjas.

Alla artiklar som inkluderades i denna litteraturöversikt är granskade och godkända av en

etisk kommitté eller likvärdigt. I analysen av insamlad data har författarna strävat efter en så

opartisk och objektiv analys som möjligt genom att arbeta textnära och vara vaksam och

noggrann i eventuella översättningar för att inte förvanska orginaldata.

10

Analys

Med stöd av Fribergs (2012, s. 140-143) föreslagna analysmetod har de studier som

inkluderats efter relevansbedömning och kvalitetsgranskning lästs i sin helhet ett flertal

gånger av båda författarna separat för att få en helhetsbild av materialet och en djupare

förståelse för innehållet. Därefter har innehållet diskuterat gemensamt för att säkerhetsställa

att innehållet har uppfattats korrekt. Samtliga inkluderade studier har sammanfattats och

beskrivits i en artikelmatris (se bilaga 3) för att få en mer tillgänglig överblick av studiernas

design, metod, urval och resultat. För att få en ökad förståelse för siffrorna i de inkluderade

kvantitativa studierna har ett flertal av dessa studiers resultat dessutom sammanställts i

större detalj i en separat tabell (se bilaga 4). De studier som ingår i denna tabell har använt

sig av ett validerat verktyg för att mäta attityder till feber och antipyretika, utvecklat av

Walsh et al. (2005) eller andra validerade verktyg där frågeställningarna varit detsamma eller

bedömts som likvärdiga med Walsh et al. (2005).

I det första steget av analysförfarandet genomfördes en deduktiv analys av det samlade

materialet, vilket innebär att data analyseras utifrån en befintlig teori (Forsberg &

Wengström, 2013). Materialet sorterades in under huvudkategorier enligt

attitydmodellens tre komponenter; kognition, affektion och handling. Därefter

analyserades innehållet under varje enskild huvudkategori induktivt vilket resulterade i

totalt sex underkategorier. För att tydliggöra kategoriernas innehåll gjordes slutligen en

sista analys av de färdiga huvudkategorierna med tillhörande underkategorier och deras

innehåll vilket resulterade i rubriksättningen av de slutgiltiga kategorierna.

Den kognitiva komponenten av attityden beskrivs i huvudkategorin ”Sjuksköterskans

kunskapsnivå”. Den affektiva komponenten av attityden beskrivs i huvudkategorin ”Feber

hos barn ur sjuksköterskans perspektiv” Handlingskomponenten av attityden beskrivs i

huvudkategorin ”Faktorer som påverkar sjuksköterskans administration av antipyretika”.

11

Resultat

Resultatet i denna litteraturöversikt är baserat på tolv vetenskapliga artiklar varav elva

kvantitativa respektive en kvalitativ (se bilaga 3 för artikelmatris) och presenteras utifrån de

tre huvudkategorier och sex underkategorier som framkom i analysen, se figur 2.

Figur 2.

Sjuksköterskans kunskapsnivå

Kunskapsnivåerna hos sjuksköterskorna gällande feber och antipyretika-användning

varierade, men var generellt låga (Walsh, Edwards, Courtney, Wilson och Monaghan, 2005;

Walsh, Edwards, Courtney, Wilson och Monaghan, 2006).

Kunskap om feber

Sjuksköterskor inom pediatrisk vård hade en låg följsamhet till evidensbaserade riktlinjer för

feberbehandling (Raffaeli et al., 2016). Sjuksköterskor som dagligen kom i kontakt med

febrila barn i sitt arbete hade en medelmåttig kunskap om generell feberfysiologi och ännu

sämre kunskap om antipyretika och dess användning vid antipyretikabehandling (Walsh et

al., 2005; Walsh et al., 2006). Samma medelmåttiga kunskapsnivå kunde ses hos

sjuksköterskor anställda på ett irländskt pediatriskt sjukhus. Där kunde endast ett fåtal

Sjuksköterskans kunskapsnivå

Kunskap om feber

Kunskap om antipyretika

Utbildning och erfarenhetens inverkan

på kunskapsnivån

Feber hos barn ur sjuksköterskans

perspektiv

Sjuksköterskans inställning till feber

Faktorer som påverkar sjuksköterskans

administration av antipyretika

Indikationer för antipyretikabehandling

Inflytande över antipyretika-

administration

12

sjuksköterskor korrekt identifiera dehydration som den huvudsakliga risken med feber

(Greensmith, 2012). Många sjuksköterskor nämnde dock att dehydration var en möjlig

komplikation av feber tillsammans med andra komplikationer såsom minskat välmående

och tremor, men dehydrationsrisken rankades lågt jämfört med risken att utveckla

feberkramper (Martins & Abecasis, 2016; Gehri et al., 2005; Poirier, 2000).

Kunskap om antipyretikabehandling

Majoriteten av sjuksköterskorna rekommenderade, i linje med pediatriska riktlinjer,

paracetamol som förstahandsval av farmakologisk behandling till barn med feber. (Gehri et

al, 2005; Poirier, Davis, Gonzalez-Del Rey & Monroe, 2000; Karwowska, Nijssen-Jordan,

Johnson & Davies, 2002; Raffaeli et al., 2016). Många av sjuksköterskorna kunde dock inte

ange de rekommenderade doserna av paracetamol vid behandling av febrila barn (Raffaeli et

al., 2016).

Korrekt angav de flesta sjuksköterskor hepatotoxicitet som den huvudsakliga biverkningen

av paracetamol och mer än hälften kände till att den huvudsakliga biverkningen av

Ibuprofen var gastrit och gastrointestinala blödningar (Raffaeli et al., 2016; Walsh et al., 2005;

Greensmith, 2012). I studien av Martins och Abecasis (2016) skulle samtliga sjuksköterskor

rekommendera att kombinera eller alternera paracetamol och ibuprofen vid feber om

administration av det första läkemedlet inte haft en önskvärd temperatursänkande effekt.

Sjuksköterskorna i Raffaeli et al. (2016) ansåg dock inte att ibuprofen var en lämplig

farmakologisk behandling till febrila barn, istället ansåg de att paracetamol kunde

kombineras med icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder exempelvis manuell avkylning

av barnet. I Walsh et al. (2005) sågs, förutom brister generellt i sjuksköterskors kunskap om

antipyretika, en särskilt låg kunskapsnivå angående absorbtionstid och möjliga biverkningar

av paracetamol.

Utbildning och erfarenhetens inverkan på kunskapsnivån

Sjuksköterskornas utbildningsnivå påverkade inte kunskapsnivåerna nämnvärt gällande

antipyretika och farmakologisk feberbehandling, dock sågs en liten förbättrad kunskap

gällande feberfysiologi hos specialistsjuksköterskor jämfört med allmänsjuksköterskor

(Walsh et al., 2006; Greensmith, 2012). I Walsh et al. (2006) sågs dock skillnader i

kunskapsnivå hos sjuksköterskorna beroende på hur lång erfarenhet de hade som

13

verksamma på sin nuvarande pediatriska arbetsplats; Sjuksköterskor som arbetat på samma

pediatriska avdelning mellan ett och fyra år hade en signifikant bättre kunskap om feber och

antipyretika-användning än de sjuksköterskor som hade mindre än ett års erfarenhet eller

mer än fem års erfarenhet på samma arbetsplats. En större del av sjuksköterskorna med mer

än fem års erfarenhet inom pediatriken trodde inte på påståendet att antipyretika hade en

minimal påverkan på risken för feberkramper, jämfört med kollegor med kortare erfarenhet.

Liknande resultat sågs i Greensmith (2012), där en liten signifikant korrelation sågs mellan

kunskapsnivå och längden på erfarenhet som sjuksköterska inom pediatrik, men ingen

signifikant skillnad kunde påvisas i samband mellan sjuksköterskornas utbildning och

kunskapsnivå.

Feber hos barn ur sjuksköterskans perspektiv

En rädsla för feber och dess konsekvenser framkom hos sjuksköterskor (Martins & Abecasis,

2016) samtidigt som en del sjuksköterskor var mer positivt inställda till feber (Considine &

Brennan, 2006).

Sjuksköterskans inställning till feber

Både positiva och negativa uppfattningar om feber identifierades bland sjuksköterskor.

Många sjuksköterskor ansåg att det fanns en feberfobi inom sjuksköterskekåren (Walsh et al.,

2005). Andra menade att det inte förekom någon feberfobi bland sjuksköterskor; de ansåg att

fobi var ett för starkt ord och menade att oro var ett mer passande uttryck (Edwards,

Courtney, Wilson, Monaghan & Walsh, 2001). Majoriteten av sjuksköterskor upplevde sig

själva som positivt inställda till den febrila processen och såg mild feber som benign

patofysiologisk mekanism och som en bidragande funktion i det normala immunförsvaret

(Considine & Brennan, 2006; Greensmith, 2012; Walsh et al., 2005; Sarrell, Cohen & Kahan,

2002; Martins & Abecasis, 2016). Samtidigt ansåg drygt hälften av sjuksköterskorna i

Greensmith (2012) och Walsh et al. (2005) att feber redan under 41°C kunde vara skadligt för

barnet. Något färre än hälften av sjuksköterskorna i Considine och Brennan (2006) höll med

om att feber redan vid låga temperaturer kunde innebära en fara för barnet. En del

sjuksköterskor ansåg att det var direkt farligt för ett barn att lämnat sjukhuset med

obehandlad feber (Poirier et al., 2000).

14

Sjuksköterskornas inställning och attityd till feber påverkades inte av utbildningsnivå

(Poirier et al. 2000). I studien av Greensmith (2012) sågs däremot en signifikant skillnad

mellan längden på erfarenhet som sjuksköterska hade inom pediatriken och de generella

attityder kring feber sjuksköterskorna uttryckte.

Faktorer som påverkar sjuksköterskans administration av

antipyretika

Sjuksköterskor administrerar antipyretika på ett flertal olika indikationer och faktorer som

påverkade sjuksköterskornas inflytande över beslut om administrering av antipyretika

identifierades (Considine & Brennan, 2006; Edwards et al. 2001).

Indikationer för antipyretikabehandling

Bland sjuksköterskor fanns det delade meningar om de främsta indikationerna för

administration av antipyretika till barn med feber (Sarrell et al., 2002). Definitionerna på vad

sjuksköterskorna ansåg vara feber varierade något. Vissa påpekade att inte bara

temperaturen utan också allmäntillståndet måste beaktas i bedömningen (Edwards et al.,

2001). Majoriteten av sjuksköterskor hade dock en på förhand bestämd temperatur kring

38°C då de skulle beskriva barnet som febrilt och vid denna temperatur påbörjade de

generellt en febernedsättande behandling (Martins & Abecasis, 2016; Greensmith, 2012;

Gehri et al., 2005; Sarrell et al., 2002; Karwowska et al., 2002; Poirier et al., 2000). Enligt ett

flertal studier påbörjade sjuksköterskorna en antipyretikabehandling när de bedömde barnet

som febrilt oavsett barnets allmäntillstånd (Martins & Abecasis, 2016; Greensmith, 2012;

Gehri et al., 2005; Sarrell et al., 2002).

Majoriteten av sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att behandla feber aggressivt med

antipyretiska läkemedel för att förhindra kramper (Walsh et al., 2005; Martins & Abecasis,

2016; Poirier, 2000). Även Sarrell et al. (2001) fann att sjuksköterskor rankade risken för

feberkramper och neurologiska skador som den viktigaste indikationen att påbörja en

antipyretisk behandling. En liten del sjuksköterskor hade även uppfattningen att obehandlad

feber hos barn, förutom neurologiska skador, kunde leda till att barnet hamnar i koma eller

avlider (Martins & Abecasis, 2016; Karwowska, 2002; Poirier et al., 2000). Mindre än hälften

av sjuksköterskorna i studien av Sarrell et al. (2002) ansåg att barnets allmäntillstånd var en

15

indikation för antipyretikabehandling. I en annan studie ansåg drygt en tredjedel av

sjuksköterskorna att barnets förhöjda temperatur, enbart, räcker som indikation för

administration av antipyretika (Walsh et al., 2006).

I en studie av Edwards et al. 2001 menade sjuksköterskorna att den oro sjuksköterskor

känner inför feber beror på individuella erfarenheter och att den generellt grundar sig i

rädslan för feberkramper. Denna oro över ett barns förhöjda temperaturer var större bland

nyexaminerade sjuksköterskor med ingen, eller mycket liten, erfarenhet av feberkramper.

Dessa oerfarna sjuksköterskor var också mer benägna att administrera paracetamol redan

vid låga temperaturer. Många sjuksköterskor identifierade även andra risker än

feberkramper som följder av obehandlad feber, men barnets tidigare historik av

feberkramper ansågs dock vara den största indikationen för att påbörja en

antipyretikabehandling (Considine & Brennan, 2006; Martins & Abecasis, 2016; Sarrell et al.,

2001; Walsh et al., 2005).

Inflytande över antipyretika-administration

Sjuksköterskor menade att följa evidensbaserade rekommendationer vid administration av

antipyretika var ett komplext problem eftersom de samtidigt var tvungna att följa

läkarordinationer, samarbeta med kollegor som var av andra åsikter samt tillfredsställa

föräldrarnas önskemål om antipyretika (Edwards et al., 2001). Generellt sett ansåg

sjuksköterskorna att det var läkaren som ordinerade antipyretika vid feber hos barn men att

de själva tog beslutet att administrera läkemedlet baserat på sin egen

omvårdnadsbedömning (Edwards et al., 2001; Greensmith, 2012; Walsh et al., 2005). Av

sjuksköterskorna som arbetade på en pediatrisk akutmottagning angav en fjärdedel att de

tog egna beslut angående antipyretika-administration till barn, medan den större delen av

sjuksköterskorna ansåg att det var ett beslut som togs i samverkan med läkare och kollegor

(Considine & Brennan, 2007). Walsh et al., (2005) menade vidare att sjuksköterskor ansåg att

den största yttre faktorn som påverkade administration av antipyretika var press från

barnets föräldrar.

Enligt flera studier var majoriteten av sjuksköterskorna ovilliga att väcka ett sovande barn

under natten för att ge antipyretika om barnet var asymtomatiskt bortsätt från den förhöjda

temperaturen. Istället ansåg sjuksköterskorna att det var bättre att observera barnet och

16

kontrollera temperaturen med tätare intervaller (Edwards et al., 2001; Considine & Brennan,

2006). Sjuksköterskor i andra studier menade till större del att en förhöjd kroppstemperatur

var skäl nog att väcka barnet för antipyretikabehandling (Martins & Abecasis, 2016, Sarrell et

al., 2001). Dock framkom det att sjuksköterskor administrerade antipyretika oftare under

dagtid. Sjuksköterskorna i Edwards et al. var eniga om att detta berodde på tidsbrist.

Sjuksköterskorna delade paracetamol till barn med feber vid rutinmässig medicindelning för

att inte behöva återkomma till patienten senare av samma anledning. Den rutinmässiga

omvårdnadsbedömningen och eventuella begäran från föräldrar som kom i samband med

att sjuksköterskorna gick runt, för att presentera sig för patienterna, vid början av ett skift

ansågs också vara en anledning till ökad antipyretika-administration dagtid. En ökning i

administration av antipyretika sågs även på kvällen. Sjuksköterskorna ville då förbereda

barnet för natten, som ofta vid den tiden på dygnet hade en stegrande temperatur, var

lättretligt och i och med detta också undvika att andra barn väcktes av det febrila barnet.

Vissa sjuksköterskor uppgav att barnets osamarbetsvilja och humör kunde leda till att

sjuksköterskor avstod antipyretika-administration. Andra sjuksköterskor påpekade att barn

har samma rättigheter till behandling som vuxna och därför bör behandlingen inte påverkas

av barnets uppförande (Edwards et al., 2001).

Metoddiskussion

En styrka med denna litteraturöversikt är att datainsamlingen kan anses vara av god kvalitet

då sökningen som utfördes gav en för syftet mycket täckande träffbild. Fritextsökningar och

manuella sökningar som utfördes senare gav väldigt få träffar som inte redan identifierats i

den metodiska sökningen. Visserligen gav den metodiska sökningen relativt stort resultat, då

valet gjordes att inte utföra sökningen med limits utifrån samtliga exklusionskriterier, utan

manuellt sortera ut artiklar som berörde specifika febersjukdomar, detta för att säkerställa att

relevant forskning inte förbisågs. En stor del av de manuellt exkluderade artiklarna berörde

feber relaterat till Ebola och malaria. Då malaria är en av de största orsakerna till sjuklighet

och dödlighet bland barn under 5 år, särskilt i vissa delar av Afrika (National Population

Commission (NPC) [Nigeria] & ICF International, 2013), bedömdes det svårt och godtyckligt

att sortera mellan sjuksköterskors attityder till symtomet feber och sjuksköterskans attityder

till feber som tecken på allvarlig infektion i dessa artiklar, varför de exkluderades. Detta har i

17

längden bidragit till en geografisk begränsning av de inkluderade artiklarnas

ursprungsländer. En nackdel med denna begränsning är att litteraturöversikten inte kan ge

en global helhetsbild över sjuksköterskors attityder till feber, samt att resultatet kan vara

något onyanserat med hänseende till kulturella skillnader. Dock kan resultatet i större

utsträckning vara generaliserbart till den svenska sjukvården på grund av att de inkluderade

studierna utförts i länder som ligger på samma utvecklingsnivå gällande sjukvård och där

febervård av barn följer liknande riktlinjer. Se översiktstabellen i bilaga 3 för inkluderade

studiers ursprungsland. Artiklar som specifikt berörde feberbehandling hos nyfödda barn

under sex månader exkluderades av anledningen att feberbehandlingen då sker under andra

omständigheter. Enligt NICE (2013) är feber hos nyfödda barn eller prematurer relativt

ovanligt, men är oftare relaterat till allvarligare infektioner än hos äldre barn. Särskilda

rekommendationer vid feberbehandling för barn under sex månader har därför utformats för

denna patientgrupp.

Det slutgiltiga urvalet av artiklar inkluderade i resultatet var relativt litet (n=12) och detta

kan anses vara en svaghet i denna studie. Dock var de inkluderade artiklar av hög kvalité

och tillräckligt med data kunde inhämtas för att besvara syftet. Den större delen av

artiklarna var av kvantitativ ansatts (n=11), endast en av artiklarna hade kvalitativ ansatts.

Kvantitativa studier är generaliserbara i större utsträckning (Polit & Beck, 2012) men i en

litteraturstudie kan det vara en fördel att kombinera kvantitativa och kvalitativa studier då

de två olika ansatserna kan belysa olika aspekter av syftet (Forsberg & Wengström, 2013). En

kvantitativ ansats passar väl till att belysa två av de tre aspekterna i den tredimensionella

attitydmodellen som är denna litteraturöversikts teoretiska referensram, närmare bestämt

kunskapskomponenten och handlingskomponenten. Ett större urval av kvalitativa studier

hade kunnat ge mer data passande den affektiva komponenten, men ytterligare forskning

inom detta ämne med kvalitativ ansats kunde inte identifieras under litteratursökningen.

Ett flertal av de inkluderade kvantitativa studierna använde sig av samma validerade

verktyg för att mäta sjuksköterskors attityder till feber och antipyretika, vilket underlättade

analysprocessen i arbetet med denna litteraturöversikt och gav en tydlig överblick över

sjuksköterskornas attityder från flera olika studietillfällen och platser. Det bör dock beaktas

att eventuella felkonstruktioner i detta verktyg skulle ha stor påverkan på resultatet i denna

litteraturöversikt. Resultatet från de studier som använt detta verktyg har dock under

18

analysprocessen jämförts med studier som använt andra verktyg, och likheter och skillnader

mellan dess studiers resultat har belysts för att i största möjliga utsträckning säkerställa

resultatets pålitlighet.

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans attityder till feber och

antipyretikabruk vid vård av barn. Resultatet visade att sjuksköterskorna hade bristande

kunskaper och negativa attityder till feber hos barn, till stor del på grund av rädsla för

komplikationer av obehandlad feber. Majoriteten av sjuksköterskorna administrerade

antipyretika till barn med feber rutinmässigt oavsett barnets allmäntillstånd och brister sågs i

sjuksköterskans identifiering av de huvudsakliga riskerna med feber.

Den kognitiva komponenten

Resultatet visade att kunskapsnivåerna generellt sett var låga bland sjuksköterskor gällande

feber, antipyretika och feberbehandling och detta kan leda till att barn med feber systematisk

felbehandlas (Sherman & Sood, 2012). Att sjuksköterskans kunskap kring omvårdnaden vid

feber hos barn inte är i linje med evidensbaserad kunskap sågs också i Walsh et al. (2007).

Resultatet bekräftas också av Thompson och Kagan (2011) som fann att sjuksköterskor i stor

utsträckning baserar omvårdnadsåtgärder vid feber hos vuxna på tidigare erfarenheter, egna

uppfattningar och “det som fungerar” (i.e. antipyretiska läkemedel) istället för

evidensbaserade åtgärder. Detta är anmärkningsvärt eftersom det i litteratur i över tre

decennier har påvisats fördelar med mild till måttlig feber samt att rekommendationer är att

feberbehandling ska baseras på barnets allmäntillstånd (Schmitt, 1984; Kluger, 1986;

Mackowiak, 2000; Roth et al., 2004; Repasky & Fisher, 2015). Detta kan visserligen bero på att

de tidiga studierna i större utsträckning rapporterat positiva effekter av feber på

överlevnadsfrekvensen hos djur eller människor med allvarliga infektioner (e.g. Bryant et al.,

1971), medan kliniska prövningar som ifrågasatt nödvändigheten av febernedsättning bara

genomförts under det senaste decenniet (e.g. Schulman, 2005). Generellt tar det också tid för

ny forskning att översättas till klinisk verksamhet, speciellt om den nya evidensen står i

motsatts till traditionella uppfattningar och lokala rutiner (Carey, 2010). Rycroft-Malone

(2008) menar att enskilda faktorer på individnivå inte påverkar sjuksköterskan till att i större

19

utsträckning arbeta evidensbaserat, att processen är mer komplex än så och beroende av ett

sammanhang. I en studie av Hannes et al. (2007) framkommer arbetsplatsrelaterade faktorer

såsom kollegor, organisation och arbetsbelastning som ett hinder för sjuksköterskor att söka

ny evidensbaserad kunskap. Detta försvårar möjligtvis implementeringen av evidensbaserad

kunskap i den kliniska verksamheten. Rycroft-Malone (2008) menar att det krävs en

förändring av hela systemet inklusive individen, teamet och organisationen för att öka

möjligheten till evidensbaserade förändringar inom vården.

Resultatet visade att sjuksköterskorna uppfattade sig själva till stor del som positivt inställda

till den febrila processen men motsägelsefullt hade sjuksköterskorna också uppfattningar om

att feber kan vara direkt farligt för barnet. Denna okunskap och felaktiga uppfattningar

bland sjuksköterskor kan vara en direkt överföring eller bidragande faktor till den feberfobi

som finns hos föräldrar (Walsh et al. 2007; Crocetti et al., 2001; Sherman & Sood, 2012).

Walsh et al. (2007) som menar att föräldrarnas primära källa till information, om vård vid

feber hos barn, kommer från sjukvårdspersonalen och däribland sjuksköterskor.

Föräldrar inhämtar även till viss del information från andra föräldrar och internet.

Inkonsekventa råd från sjukvården blir då mer utmärkande då variationer i mottagen

information kan jämföras och föräldrar riskerar att känna sig ännu osäkrare vid

feberbehandling då de har svårt att avgöra vilka råd som är trovärdiga (Walsh et al., 2007;

Haddow & Watts, 2003).

Skillnader i sjuksköterskornas kunskapsnivåer påverkades inte av utbildningsnivå, men

resultatet visade däremot att kunskapsnivåerna påverkades av längden på erfarenhet. Att

sjuksköterskor med kort erfarenhet inte hunnit bygga upp sitt kliniska kunnande är inte

förvånande då det tar tid att omsätta teoretisk kunskap från formell utbildning till faktiskt

kunnande i klinisk verksamhet (Benner, 1982). Något mer förvånande är det att

sjuksköterskor med längre än 5 års erfarenhet uppvisade samma låga kunskapsnivåer och

negativa attityder. Nya sjuksköterskor kanske har ett större intresse för att fortsätta söka ny

kunskap och lära sig mer, samt en tro på att detta kan implementeras i den kliniska

verksamheten, medan intresset för ny kunskap har kanske svalnat hos sjuksköterskorna med

längre erfarenhet, möjligen på grund av att hög arbetsbelastning och begränsade resurser

gett en mer pessimistisk syn på möjligheter att förändra. Förändringar i sjuksköterskans

grundutbildning kan också vara en förklaring till dessa skillnader. Den akademisering som

20

sjuksköterskeutbildningarna inom europeiska unionen genomgått har möjligen bidragit till

att de sjuksköterskor som examinerats senare har en bättre förmåga att söka och inhämta ny

evidensbaserad kunskap och är därmed också mer bekant med evidensbaserad omvårdnad

(Davies, 2008; Meretoja, Numminen, Isoaho & Leino-Kilpi, 2015; Verloo, Desmedt & Morin,

2016). Sjuksköterskor som har lite erfarenhet av evidensbaserad omvårdnad kan dessutom

vara mer skeptiska till att detta är relevant i klinisk verksamhet och uppleva evidensbaserad

omvårdnad som ett hot mot sin egen erfarenhetsbaserade omvårdnad (Bruheim, Kendra,

Woods, Smeland och Nortvedt, 2014).

Den affektiva komponenten

Enligt resultatet var den främsta indikationen för antipyretikabehandling bland

sjuksköterskorna att förhindra feberkramper, trots att det finns evidens för att feberkramper

inte kan förhindras av febernedsättande läkemedel (Rosenbloom, Finkelstein, Adams-

Webber & Kozer, 2013; Strengell et al., 2009). Resultatet visade också på motsättningar

mellan kunskap och handling; en del sjuksköterskor visste att antipyretika inte förhindrade

en feberkramp, men sade sig ändå administrera antipyretika på den indikationen.

Detta kan bero på den känslomässiga komponenten av en attityd i vissa fall väger tyngre än

de andra komponenterna. Attitydens tre komponenter påverkar varandra och de olika

delarna väger olika tungt i olika situationer, och de kan påverkas av till exempel kunskap,

utbildning, upplevelser, färdigheter och organisatoriska faktorer (Ajzen & Fishbein, 2005

s.173-221). En feberkramp hos barn kan, trots sin goda prognos, se skrämmande ut för dem

som bevittnar den (Kolahi & Tahmooreszadeh, 2009). Förutom sina egna känslor och önskan

att skydda barnet från lidande, måste sjuksköterskan dessutom förhålla sig till föräldrarnas

rädslor. Att passivt avvakta med behandling och endast övervaka det febrila barnets

allmäntillstånd blir ett komplext problem för sjuksköterskan som kan uppleva en ångest i det

sociala sammanhanget och får ett upplevt behov av att ingripa och “göra något” för att

behandla febern (Thompson, 2005; Watts et al., 2003). Sjuksköterskans attityd styrd av den

affektiva komponent tillsammans med externa faktorer som exempelvis föräldrars

påtryckningar kan då påverka det kliniska beslutstagande vid administrering av

antipyretika.

21

Handlingskomponenten

Sjuksköterskorna och deras handlingar vid feberbehandling påverkades, enligt resultatet, av

deras egna kunskaper och uppfattningar men också av externa faktorer. Den kontroll

sjuksköterskorna upplevde att de hade över behandlingsbeslut och antipyretika-

administration sågs också enligt resultatet påverka sjuksköterskans handling och beslut.

Enligt Ajzen och Maddens (1986) socialpsykologiska teori; Theory of Planned Behavior

(Teorin om planerat beteende) är det den egna attityden tillsammans med de rådande

normerna som leder till en beteendeintention. Både beteendeintentionen och det slutliga

beteendet eller handlingen påverkas i sin tur av i hur stor utsträckning personen upplever

sig ha kontroll över att utföra handlingen. I resultatkategorin Inflytande över antipyretika-

administrationen, framkom en mängd yttre faktorer som påverkar sjuksköterskans upplevda

kontroll över antipyretika-administrationen och som tillsammans med den egna attityden

ligger till grund för sjuksköterskan handling vid feberbehandling.

Resultatet visade också att sjuksköterskor administrerar antipyretika till barn på föräldrars

begäran. Studier där man undersökt föräldrars uppfattning om feber hos barn har visat att

en bidragande faktor till föräldrarnas feberfobi är att sjukvården kontinuerligt behandlar den

med febernedsättande läkemedel (Walsh et al. 2007). Föräldrarnas feberfobi förstärks alltså

av sjukvårdens åtgärder vid feber, och sjukvårdens behandling påverkas av föräldrarnas

feberfobi. Denna paradox leder till en ond cirkel och förlegade attityder gentemot feber

bibehålls.

En stor del av sjuksköterskorna identifierade inte dehydration som den huvudsakliga

komplikationen av feber enligt resultatet, trots att detta är den största risken vid feber. Detta

visar som tidigare beskrivet en okunskap hos sjuksköterskor kring feber och antipyretika-

användning som kan leda till att sjuksköterskor fokuserar på fel saker vid feberbehandling.

En av orsakerna kan vara att en del sjuksköterskor har uppfattningen om att enbart en

temperaturhöjning är en indikation till att starta en antipyretikabehandling och att de största

målen då är normotermi. Detta kan bidra till att sjuksköterskor “stirrar sig blinda” på

febertermometern istället för att fokusera på barnets allmäntillstånd eller bakomliggande

infektion. King, (2013) menar att antipyretika har en god effekt i temperatursänkning vid

feber både vid lindriga och svåra infektioner och menar vidare att antipyretika därför inte

22

kan användas för att urskilja milda infektioner från en allvarlig bakteriell infektion. Detta

understryker ytterligare varför det är viktigare att undersöka orsaken bakom feber, som

eventuellt behöver behandlas, och inte enbart fokusera på att behandla symtomet feber.

Feberfobi - ett kulturellt fenomen

Feberfobi har varit och är fortfarande vanligt förekommande bland föräldrar i stora delar av

världen och enligt en nyligen gjord review har ingen signifikant förbättring skett över tid.

Detta kan indikera att rädslan för feber är mer kulturellt betingat än en individuell

uppfattning (Purssell & Collin, 2016). Kultur kan definieras som en överföring av kunskap,

värderingar och andra faktorer som påverkar beteenden mellan generationer (Boyd &

Richerson, 1985). Flera interventionsstudier har visat att utbildningsprogram för

sjuksköterskor har god effekt på attityder och kunskap om feber (Considine & Brennan,

2006, 2007; Edwards, Walsh, Courtney, Monaghan, Wilson & Young, 2007), men det finns en

möjlighet att detta inte räcker till gentemot en omfattande kulturell överföring av feberfobi.

Möjligen rimmar också dåtidens rädsla för feber synnerligen väl med det nutida snabba

samhället. Föräldrar upplever ofta press från sina arbeten att närvara trots att de har sjuka

barn. Forskning har visat att en anledning till att föräldrar administrerar antipyretika till sina

barn i förskoleåldern är att dölja febersymtom så att barnen kan delta i verksamheten som

vanligt (Allotey, Reidpath & Elisha, 2004; Slack-Smith, Read, Stanley, 1998; Daum, Granoff,

Gilsdorf, Murphy & Osterholm, 1996).

Denna form av medicinering av barn, som måste anses ha en social funktion snarare än en

medicinsk, kan beror på receptfria läkemedel av många anses vara ofarliga (Clark, Layton &

Shakir, 2001). Föräldrar har dock ofta otillräckliga kunskap om korrekt dosering av receptfria

läkemedel (Anderson, Rolfe & Brennan-Hunter, 2013) och oavsiktliga överdoseringar av

paracetamol är vanliga (Purssell, 2009; McErland et al., 2001). Denna positiva syn till

paracetamol som antipyretiskt läkemedel rapporteras också finns bland sjuksköterskor

(Kiekkas et al., 2004) medan studier som har undersökt hur sjuksköterskor ser på bruk av

paracetamol till barn med smärta visar en betydligt restriktivare inställning (Hamers, Abu-

Saad, Halfens & Schumacher, 1994; Abu-Saad & Hamers, 1997) vilket styrker att

sjuksköterskornas handlingar vid feberomvårdnad till större del baseras på attityder och

uppfattningar om feber än på deras kunskap och uppfattning om antipyretiska läkemedel.

23

Slutsats

Den tredimensionella attitydmodellen gav insikt i hur sjuksköterskans attityder påverkar

antipyretika-administrationen till barn inom klinisk verksamhet. Sjuksköterskorna hade

bristande kunskaper och negativa attityder till feber hos barn, till stor del på grund av rädsla

för komplikationer av obehandlad feber. Attitydens tre komponenter påverkar varandra och

de olika delarna väger olika tungt i olika situationer. Att enbart påverka

kunskapskomponenten av sjuksköterskor attityder till feber genom

utbildningsinterventioner kan ha fördelar för sjuksköterskornas kunskapsnivåer. Men det är

dock tveksamt om detta kommer vara tillräckligt för att motverka den kulturellt anknutna

feberfobin hos föräldrar och sjukvårdpersonal samt den rutinmässiga antipyretika-

administrationen till barn. Administration av läkemedel bör alltid styras utifrån evidens och

sjukvården måste vara konsekventa i sin behandling av feber och genom handling visa att

feber inte alltid behöver behandlas. Sjuksköterskan måste aktivt bidra till att allmänhets

uppfattning om feber förändras genom att både arbeta och ge information baserat på

rådande evidens. Vidare måste organisation och ledning inom hälso- och sjukvård

uppmuntra till och stötta sjuksköterskans implementering av evidensbaserade åtgärder i den

kliniska verksamheten. Sjuksköterskor måste också bli medvetna om att den känslomässiga

komponenten av en attityd, såsom rädsla för feberkramper, kan påverka deras kliniska

beslut trots att de har kunskaper som säger motsatsen. Genom att medvetandegöra

sambanden mellan attityder och evidensbaserad omvårdnad i klinisk verksamhet kan

sjuksköterskan bli en del av det paradigmskifte som krävs för att förändra den negativa syn

på feber som råder idag.

Då majoriteten av de i resultatet inkluderade artiklarna var tvärsnittsstudier av enkättyp bör

resultatet tolkas med viss försiktighet. Fortsatt forskning kring feberkulturens inverkan på

evidensbaserad omvårdnad bör utföras. Även forskning kring hur sjuksköterskans känslor

och rädslor angående feber påverkar omvårdnaden av febrila patienter skulle kunna bidra

till ämnet. Studier utifrån Theory of Planned Behavior skulle kunna ge en kompletterande

bild av de yttre faktorer som påverkar sjuksköterskan och dennes bruk av antipyretika inom

pediatrisk vård.

Referenser

*I resultatet

Abu-Saad, H. H. & Hamers, J. P. H. (1997). Decision-making and paediatric pain: a review

J Adv Nurs, 26(5), 946–952. doi:10.1046/j.1365-2648.1997.00416.x

Ajzen, I., & Fishbein, M. (2005). The influence of attitude on behavior. I D. Albarracín, B. T.

Johnson, & M. P. Zanna (Red.), The handbook of attitudes. Mahwah, NJ: Erlbaum.

Ajzen, I. & Madden, T. J. (1986). Predictions of goal-directed behavior: Attitudes, intentions

and perceived behavioral control. Journal of Experimental Social Psychology. 22(5), 453-

474.

Allotey, P., Reidpath, D. D. & Elisha, D. (2004) Social Medication” and the Control of

Children: A Qualitative Study of Over-the-Counter Medication Among Australian

Children. Pediatrics 114:3 378-383.

Allport, G. W. (1935). Attitudes. In C. Murchison (Ed.), A handbook of social psychology (pp.

798–844). Worcester, MA: Clark University Press.

Andershed, B. & Ternestedt, B. M. (2000). Being a close relative of a dying person.

Development of the concepts: involvement in the light and the dark. Cancer Nursing,

23(2), 151-159.

Anderson, C., Rolfe, P. & Brennan-Hunter, A. (2013). Administration of Over-the-Counter

Medication to Children at Home—A Survey of Parents from Community Health

Centers. Journal of Community Health Nursing, 30(3), 143–154.

Avner, J. R. (2009). Acute Fever. Pediatrics in review/American academy of pediatrics, 30(1), 5-13.

doi: 10.1542/pir.30-1-5

Atkins, E. (1982). Fever: Its history, cause, and function. Yale Journal of Biology and Medicine,

55(3-4), 283–289.

Atkins, E. (1984). Fever—The old and the new. Journal of Infectious Diseases, 149(3), 339–348.

Banning, M. (2008). A review of clinical decision making: Models and current research.

Journal of Clinical Nursing, 17(2), 187-195. doi:10.1111/j.1365-2702.2006.01791.x

Benner, P. (1982). From Novice to Expert. The American Journal of Nursing, 82(3), 402-407.

Betz, M. G., & Grunfeld, A. F. (2006). “Fever phobia” in the emergency department: a survey

of children’s caregivers. European Journal of Emergency Medicine, 13(3), 129-33.

Blumenthal, I. (2000). Practice nurses have an unrealistic fear of fever. Nursing Standard,

14(31), 10.

Boyd, R. & Richerson, P. J. (1985). Culture and the Evolutionary Process. Chicago: University of

Chicago Press.

Breckler, J. S. (1984) Empirical validation of affect, behavior and cognition as distinct

components of attitude. Journal of Personality and Social Psychology, 47(6), 1191-1205.

Bruheim, M., Woods, K.V., Smeland, S. & Nortvedt, M.W. (2014). An educational program to

transition oncology nurses at the Norwegian Radium Hospital to an evidence-based

practice model: development, implementation, and preliminary outcomes. Journal of

Cancer Education, 29(2), 224-232. doi: 10.1007/s13187-013-0575-9

Brockopp, D., Downey, E., Powers, P., Vanderveer, B., Warden, S., Ryan, P. & Saleh, U.

(2004). Nurses’ clinical decision-making regarding the management of pain.

International Journal of Nursing Sciences, 41(6), 631–636.

Bryant, R.E., Hood, A.F., Hood, C. E. & Koenig, M. G. (1971). Factors affecting mortality of

Gram-negative rod bacteremia. Archives of Internal Medicine, 127, 120–128.

Cannon, J. G. (2013). Perspective on fever: The basic science and conventional medicine.

Complementary Therapies in Medicine, 21(1), 54-60. doi: 10.1016/j.ctim.2011.08.002

Carlson, S., & Eiman, M. (2003). Evidensbaserad omvårdnad. Studiematerial för undervisning inom

projektet “Evidensbaserad omvårdnad-ett samarbete mellan Universitetssjukhuset MAS och

Malmö högskola. Malmö: Malmö Högskola.

Carey, J.V. (2010). Literature review: should antipyretic therapies routinely be administered

to patient fever? Journal of Clinical Nursing, 19, 2377–2393.

Chiappini, E.; Parretti, A.; Becherucci, P.; Pierattelli, M.; Bonsignori, F.; Galli, L.; de Martino,

M. Parental and medical knowledge and management of fever in Italian pre-school

children. BMC Pediatrics, 12, 97. doi:10.1186/1471-2431-12-97

Clark, D., Layton, D. & Shakir, S.A.W. (2001). Monitoring the safety of over the counter

medicines. The British Medical Journal, 323(7315), 706–707.

Crocetti, M., Moghbeli, N. & Serwint, J. (2001). Fever phobia revisited: have parental

misconceptions about fever changed in 20 years? Pediatrics, 107(6), 1241-1246.

*Considine, J. & Brennan, D. (2006). Emergency nurses’ opinions regarding paediatric fever:

The effect of an evidence-based education program. Australasian Emergency Nursing

Journal, 9(3), 101-111. doi:10.1016/j.aenj.2006.03.005

*Considine, J. & Brennan, D. (2007). Effects of an evidence-based paediatric fever education

program on emergency nurses’ knowledge. Accident and Emergency Nursing, 15(1),

10-19

Cuddy, M. L. S. (2004). The effects of drugs on thermoregulation. AACN Advanced Critical

Care, 15(2), 238-253.

Cushing, H. (1940). The life of sir William Osler. Oxford: Oxford university press.

Davies, R. (2008). The Bologna process: The quiet revolution in nursing higher education.

Nurse education today, 28(8), 935–942. doi:10.1016/j.nedt.2008.05.008

Daum, R. S., Granoff, D. M., Gilsdorf, J., Murphy, T. & Osterholm, M. T. (1996) Haemophilus

influenza type b infections in day care attendees: implication for management.

Reviews of infectious diseases. 8(4), 558-67

Dvorkin, R., Blair, J., Patel, H., Glantz, S., Yens, D. P., Rosalia, A. Jr. & Marguilies. (2014). Is

fever treated more promptly than pain in the pediatric emergency department? The

Journal of Emergency Medicine, 46(3), 327-334. doi: 10.1016/j.jemermed.2013.08.063.

*Edwards, H., Walsh, A., Courtney, M., Monaghan, S., Wilson, J. & Young, J. (2007).

Improving paediatric nurses’ knowledge and attitudes in childhood fever

management. Journal of Advanced Nursing 57(3), 257–269. doi:10.1111/j.1365-

2648.2006.04077.x

Eizenberg, M. M. (2010). Implementation of evidence-based nursing practice: nurses’

personal and professional factors? Journal of Advanced Nursing 67(1), 33–42. doi:

10.1111/j.1365-2648.2010.05488.x

El-Radhi, S. (2011). The role of fever in the past and present. Medical Journal of Islamic World

Academy of Sciences 19(1), 9-14.

Evans, S. S., Repasky, E. A. & Fisher, D. T. (2015). Fever and the thermal regulation of

immunity: the immune system feels the heat. Nature Reviews Immunology, 15(6), 335-

349. doi: 10.1038/nri3843.

Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:

Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur

& kultur.

*Gehri, M., Guignard, E., Djahnine, S.R., Cotting, J. Q., Yersin, C., Di Paolo, E. R.,

Krahenbuhl, ... Pannatier, A. (2005). When fever, paracetamol? Theory and practice

in a paediatric outpatient clinic. Pharmacy world & science, 27, 254-257.

*Greensmith, L. (2012). Nurses’ knowledge of and attitudes towards fever and fever

management in one Irish children’s hospital. Journal of Child Health Care, 17(3), 305-

316. doi: 10.1177/1367493512461457

Haddow, G. & Watts, R. (2003). Caring for a febrile child: the quality of internet information.

Collegian, (10)2, 7-12. doi:10.1016/S1322-7696(08)60048-7

Hager, P. & Gonczi, A. (1996). What is competence? Medical Teacher 18(1), 15–19.

Hamers, J. P. H., Abu-Saad, H. H., Halfens, R. J. G. & Schumacher, J. N. M. (1994). Factors

influencing nurses' pain assessment and interventions m children. Journal of

Advanced Nursing, 20, 853-860. doi: 10.1046/j.1365-2648.1994.20050853.x

Heiligers, P. J. M., Noordman, J., Korevaar, J. C., Dorsman, S., Hingstman, L., van Dulmen,

A. M. & de Bakker, D. H. (2012). Praktijkondersteuners in de Huisartspraktijk

(POH’s), Klaar Voor de Toekomst? [Practice Nurses in General Practice, Ready for

the Future?]. NIVEL, Utrecht.

Hannes, K., Vandersmissen, J., De Blaeser, L., Peeters, G., Goedhuys, J., & Aertgeerts, B.

(2007). Barriers to evidence-based nursing: a focus group study. Journal of Advanced

Nursing, 60, 162-171.

Hoffman, K., Donoghue, J., & Duffield, C. (2004). Decision-making in clinical nursing:

Investigating contributing factors. Journal of Advanced Nursing, 45, 53-62.

Holtzclaw, B. J. (2002). Use of thermoregulatory principles in patient care: Fever

management. The Online Journal of Clinical Innovations, 5(5), 1–64.

Huibers, L. A., Moth, G., Bondevik, G. T., Kersnik, J., Huber, C. A., Christensen, M. B.,

Leutgeb, R., Casado, A. M., Remmen, R. & Wensing, M. (2011). Diagnostic scope in

out-of-hours primary care services in eight European countries: an observational

study. BMC Family Practice, 12(30). doi: 10.1186/1471-2296-12-30

*Karwowska, A., Nissen Jordan, C., Johnson, D. & Davies, H. D. (2002). Parental and

healthcare provider understanding of childhood fever: a Canadian perspective,

Canadian journal of emergency medicine, 4(39), 394-400.

Katz, D., Sarnoff, I. & McClintock, C. (1956). Ego-defense and attitude change. Human

Relations. (9), 27-45.

Katz, D. (1960). The functional approach to the study of attitudes. The public Opinion

Quarterly, 24(2), 163-204.

Kiekkas, P., Konstantinou, E., Psychogiou, K-S., Tsampoula, L., Stefanopoulos, N., & Bakalis,

N. (2014). Nursing personnel’s attitudes towards fever and antipyretics of adult

patients: cross-sectional survey. Journal of Clinical Nursing, 23, 2949–2957.

Kim, S-J., Oh, J., Kang, K-A. & Kim, S-H. (2013). Development and evaluation of simulation-

based fever management module for children with febrile convulsion. Nurse

Education Today 34(6), 1005-1011. doi: 10.1016/j.nedt.2013.11.008.

King, D. (2013). Does a failure to respond to antipyretics predict serious illness in children

with a fever? Archives of Disease in Childhood, 98(8), 644-646.

Kluger, M. (1986). Is fever beneficial. The Yale Journal of Biology and Medicine, (59), 89–95.

Kluger, M. (1996). The adaptive value of fever. Infectious Disease Clinics of North America.

10(1), 1-20.

Kolahi, A. A. & Tahmooreszadeh, S. (2009). First febrile convulsions: inquiry about the

knowledge, attitudes and concerns of the patients' mothers. European Journal of

Pediatrics, 168(2), 167-171.

Kramer, M. S. & Naimark, L. E. (1991). Risks and benefits of paracetamol antipyretics in

young children with fever of presumed viral origin. Lancet, 337(8741), 591.

Kramer, L. C., Richards, P. A., Thompson, A. M., Harper, D. P. & Fairchok, M. P. (2008).

Altering antipyretics: antipyretic efficacy of acetaminophen versus acetaminophen

alternated with ibuprofen in children. Clinical Pediatrics, 47(9), 907-11. doi:

10.1177/0009922808319967.

Krech, D., Crutchfield, R. S., & Ballachey, E. L. (1962). Individual in society: A textbook of social

psychology. New York, NY: McGraw-Hill.

Kristiansson, P. M. & Ferro, A. (2011). Ecology of medical care in a publicly funded health

care system: a registry study in Sweden. Scandinavian Journal of Primary Health Care,

29(3), 187-92. doi: 10.3109/02813432.2011.585546.

Kurtovic, J. & Riordan, S. M. (2003). Paracetamol-induced hepatotoxicity at recommended

dosage. Journal of Internal Medicine, 253(2), 240-243.

Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:531). Hämtad den 16 maj,

2016, från Sveriges Riksdag, http://www.riksdagen.se/sv/dokument-

lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1998531-om-yrkesverksamhet-pa-

halso--och_sfs-1998-531

Major, R. H. (1958). A history of medicine. Precursors af Galen. Springfield: Thomas CC.

Mackowiak, P. (2000). Diagnostic implications and clinical consequences of antipyretic

therapy. Clinical Infectious Diseases, 31(5), 230–233.

Maurer, T .J. & Palmer, J. K. (1999). Management development intentions following

feedback. Role and perceived outcomes, social pressure, and control. The Journal of

Management Development, 18, 733-751.

*Martins, M. & Abecasis, F. (2016). Healthcare professionals approach paediatric fever in

significantly different ways and fever phobia is not just limited to parents. Acta

Paediatrica, 105(7), 829-833. doi:10.1111/apa.13406

Melnyk, B. M., Fineout-Overholt, E., Fischbeck Feinstein, N., Li, H., Small, L., Wilcox, L. &

Kraus, R. (2004) Nurses’ Perceived Knowledge, Beliefs, Skills, and Needs Regarding

Evidence-Based Practice: Implications for Accelerating the Paradigm Shift.

Worldviews on Evidence-Based Nursing, 1(3), 185-93. doi: 10.1111/j.1524-

475X.2004.04024.x

Meretoja R., Isoaho H. & Leino-Kilpi H. (2004). Nurse Competence Scale: development and

psychometric testing. Journal of Advanced Nursing 47, 124–133.

Meretoja, R., Numminen, O., Isoaho, H., Leino-Kilpi, H. (2015) Nurse competence between

three generational nurse cohorts: A cross-sectional study. International Journal of

Nursing Practice, (21), 350–358.

National Institute for Health and Care Exellence [NICE]. (2013, maj). Feverish illness in

children: assesement and initial management in children younger then 5 years. Hämtad 17

maj, 2016, från Nice.org.uk.

https://www.nice.org.uk/guidance/cg160/evidence/full-guideline-189990973

National Population Commission (NPC) [Nigeria] and ICF International. Nigeria

Demographic and Health Survey 2013. Abuja, Nigeria, and Rockville, Maryland,

USA: NPC and ICF International, 2013. Hämtad 7 oktober, 2016, från unifec.org

http://www.unicef.org/nigeria/publications_8559.html

Nelson, D. S., Walsh, K. & Fleisher, G. R. (1992). Spectrum and frequency of pediatric illness

presenting to a general community hospital emergency department. Pediatrics, 90(1),

5–10.

Oteman, N., Berger, M. Y., Boomsma, L. J., Wiersma, T. J. & Goudswaard, A. N. (2008) The

practice guideline 'Children with fever' (second revision) from the Dutch College of

General Practitioners. Nederlands Tijdschrift voor Geneeskunde, 152(51-52), 2763-2765.

Pierce, C. A. & Voss, B. (2010). Efficacy and safety of ibuprofen and acetaminophen in

children and adults: a meta-analysis and qualitative review. Ann Pharmacother, 44(3),

489-506. doi: 10.1345/aph.1M332

*Poirier, M. P., Davis, P. H., Gonzalez-del Rey, J. A., Monroe, K. W. (2000). Pediatric

emergency department nurses' perspectives on fever in children. Pediatric Emergency

Care, 16(1), 9-12.

Polit, D. F. & Beck, C. T. (2012). Nursing research, Generating and Assessing Evidence for Nursing

Practice, (ed.9) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

Purssell, E. (2009). Parental fever phobia and its evolutionary correlates. Journal of Clinical

Nursing, 18(2), 210-218. doi: 10.1111/j.1365-2702.2007.02077

*Raffaeli, G., Orenti, A., Gambino, M., Rios, W. P., Bosis, S, Bianchini, S., Tagliabue, C. &

Esposito, S. (2016). Fever and Pain Management in Childhood: Healthcare

Providers’ and Parents’ Adherence to Current Recommendations. International

Journal of Environmental Research and Public Health, 13(5). doi: 10.3390/ijerph13050499

Rhodes, B. (1985). Occupational ideology and clinical decision-making of staff nurses

International Journal of Nursing Studies , 22(3), 241–257. doi: 10.1016/0020-

7489(85)90007-0

Rolfe, G., Ergott J. & Jordan S. (2008). Tensions and contradictions in nurses’ perspectives of

evidence-based practice. Journal of Nursing Management, 16(4), 440–451. doi:

10.1111/j.1365-2834.2008.00864.x.

Rosenberg, M. J. & Hovland, C. I. (1960). Cognitive, affective, and behavioural components

of attitude. In M. J. Rosenberg, C. I. Hovland, W. J. McGuire, R. P. Abelson, & J. W.

Brehm (Eds.), Attitude organisation and change: An analyses of consistency among

attitude components (pp.1–14). Oxford, UK: Yale University Press.

Roth, J., Rummel, C., Harre, E. M., Voss, T., Mutze, J., Gerstberger, R. & Hubschle, T. (2004).

Is interleukin-6 the necessary pyrogenic cytokine? Journal of Thermal Biology, 29, 383–

389.

Rosenbloom, E., Finkelstein, Y., Adams-Webber, T. & Kozer E. (2013). Do antipyretics

prevent the recurrence of febrile seizures in children? A systematic review of

randomized controlled trials and meta-analysis. European Journal of Paediatric

Neurology, 17(6), 585-8. doi: 10.1016/j.ejpn.2013.04.008

*Sarrell, M., Cohen, H. A. & Kahan, E. (2001). Physicians’, nurses’ and parents’ attitudes to

and knowledge about fever in early childhood. Patient Education and Counseling,

46(1), 61-65. doi:10.1016/S0738-3991(01)00160-4

Slack-smith, L. M., Read, A. W. & Stanley, F . J. (1998) The use of medication in children

attending childcare in Western Australia. Journal of Paediatrics and Child Health,

34(2), 183-187

Schmitt, B. D. (1980). Fever Phobia: misconceptions of parents about fevers. Am J Dis Child,

134(2), 176-81.

Scrase, W. & Tranter, S. (2011). Improving evidence-based care for patients with pyrexia.

Nursing Standard, 25(29), 37-41.

Sherman, M., & Sood, S. (2012). Current challanges in the diagnosis and management of

fever. Current Opinion in Pediatrics, 24, 400-406. Doi:10.1097/MOP.0b013e32835333e3

Schulman, C. I., Namias, N., Doherty, J., Manning, R. J., Li, P., Elhaddad, A., Lasko, D.,

Amortegui, J., Dy, C. J., Dlugasch, L., Baracco, G. & Cohn, S. M. (2005). The effect of

antipyretic therapy upon outcomes in critically ill patients: a randomized,

prospective study. Surgical Infections, (6), 369–375.

Southey, E. R., Soares-Weiser, K. & Kleijnen, J. (2009). Systematic review and meta-analysis

of the clinical safety and tolerability of ibuprofen compared with paracetamol in

paediatric pain and fever. Current Medical Research and Opinion, 25(9), 2207-22. doi:

10.1185/03007990903116255

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2014). Utvärdering av metoder i hälso-

och sjukvården: En handbok. 2 uppl. Stockholm: Statens beredning för medicinsk

utvärdering (SBU); 2014

Strengell, T., Uhari, M., Tarkka, R., Uusimaa, J., Alen, R. & Lautala, R. & Rentala, H. (2009).

Antipyretic agents for preventing recurrences of febrile seizures: randomized

controlled trial. Archives of pediatrics & adolescent medicine, 163(9), 799-804. doi:

10.1001/archpediatrics.2009.137

Stubbings, L., Chaboyer, W., & McMurray, A. (2012). Nurses’ use of situation awareness in

decision-making: An integrative review. Journal of Advanced Nursing, 68, 1443-1453.

doi: 10.1111/j.1365-2648.2012.05989.x

Sullivan, J. E. & Farrar, H. C. (2011). Fever and antipyretic use in children. Pediatrics, 127(3),

580-7. doi: 10.1542/peds.2010-3852

Sund-Levander, M. & Grodzinsky, E. (2009). Time for a change to assess and evaluate body

temperature in clinical practice. International Journal of Nursing Practice, 15(4), 241-

249. doi: 10.1111/j.1440-172X.2009.01756.x

Swavely, D., Baker, K., Bilger, K., Zimmerman & Martin, A. (2015). Understanding

Nonurgent Pediatric Emergency Department Visits: Using Hospital and Family-

Centric Data to Inform System Redesign. Journal of Nursing Care Quality, 30(4) 366–

372. doi: 10.1097/NCQ.0000000000000126

Thompson, H. J. (2005). Fever: a concept analysis. Journal of Advanced Nursing, 51(5), 484–492.

doi: 10.1111/j.1365-2648.2005.03520.x

Thompson, H. J. & Kagan, S. H. (2011). Clinical management of fever by nurses: doing what

works. Journal of Advanced Nursing, 67(2), 359-370.

Verloo, H., Desmedt, M. & Morin, D. (2016). Beliefs and implementation of evidence-based

practice among nurses and allied healthcare providers in the Valais hospital,

Switzerland. Journal of Evaluation in Clinical Practice, 1356-1294. doi:

10.1111/jep.12653

*Walsh, A., Edwards, H., Courtney, M., Wilson, J., & Monaghan, S. (2005). Fever

management: paediatric nurses’ knowledge, attitudes and influencing factors.

Journal of Advanced Nursing, 49(50), 453-464. doi: 10.1111/j.1365-2648.2004.03318.x

*Walsh, A., Edwards, H., Courtney, M., Wilson, J. & Monaghan, S. (2006). Paediatric fever

management: Continuing education for clinic nurses. Nurse Education Today, 26(1),

71-77. doi:10.1016/j.nedt.2005.07.007

Walsh, A., Edwards, H. & Fraser, J. (2007). Influences on parents' fever management: beliefs,

experiences and information sources. Journal of Clinical Nursing, 16(12), 2331-40.

doi:10.1111/j.1365-2702.2006.01890.x

Walsh, A., Edwards, H. & Fraser, J. (2008). Parents’ childhood fever management:

community survey and instrument development. Journal of Advanced Nursing, 63(4),

376-388. doi: 10.1111/j.1365-2648.2008.04721.x.

Wang, Y., Chien, W. T., & Twinn, S. (2012). An exploratory study on baccalaureateprepared

nurses’ perceptions regarding clinical decision-making in mainland China. Journal of

Clinical Nursing, (21), 1706-1715. doi: 10.1111/j.1365-2702.2011.03925.x

Watts, R., Robertson, J., Thomas, G. (2003). Nursing management of fever in children a

systematic review. International Journal of Nursing Practice, 1(9), 51-58. doi:

10.1046/j.1440-172X.2003.00412.x

Whitcomb, D. & Block, G., (1994). Association of acetaminophen hepatotoxicity with fasting

and ethanol use. Journal of Emergency Medicine (272), 1845–50.

World Medical Association. (2015). WMA Declaration of Helsinki - Ethical Principles for Medical

Research Involving Human Subjects. Hämtad: 2016-05-19, från

http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/

Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan

forskning & klinisk verksamhet (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Wändell, P., Carlsson, A. C., Wettermark, B., Lord, G., Cars, T. & Ljungren, G. (2013). Most

common diseases diagnoses in primary care in Stockholm, Sweden, in 2011. Family

Practice, 30(5), 506-13. doi: 10.1093/fampra/cmt033

Youngblut, J.M. & Brooten, D. (2001). Evidence-based nursing practice: why is it important?

AACN Clinical Issues 12(4), 468–476.

Bilaga 1. Litteratursökningar utförda i Pubmed 2016-09-06

Sökning Sökord Avgränsningar Antal

träffar

Antal valda

efter läst titel

Antal valda efter

läst abstrakt

Antal valda efter

läst artikel

Antal i resultat efter

granskning

#1 nursing[Mesh] OR nurs* 823455 - - - -

#2 pediatrics[Mesh] OR child* 2337136 - - - -

#3 attitude[Mesh] OR knowledge[Mesh] OR professional

practice[Mesh] OR management

2411564 - - - -

#4 Fever[Mesh] 38,176 - - - -

#5 acetaminophen[Mesh] OR ibuprofen[Mesh] OR

antipyretics[Mesh]

24169 - - - -

#6 publication date: from

2000/01/01

- - - - -

#1 AND #2 AND #3 AND #4 AND #6 134 53 18 4 4

#1 AND #2 AND #3 AND #5 AND #6 60 18 6 1 1

Bilaga 2. Litteratursökningar utförda i Cinahl 2016-09-06

Nummer Sökord Avgränsningar Antal

träffar

Antal valda

efter läst titel

Antal valda efter

läst abstrakt

Antal valda

efter läst artikel

Antal i resultat efter

granskning

#1 nurses[Major Heading] OR nurs* 631,228 - - - -

#2 attitude[Major Heading] OR knowledge[Major Heading] OR

nursing practice[Major Heading] OR management

275,957 - - - -

#3 fever[Major Heading] OR febrile 6,093 - - - -

#4 acetaminophen[Major Heading] OR ibuprofen[Major Heading]

3,635 - - - -

#5 Pediatrics[Major Heading] OR Child[Major Heading] 227,999 - - - -

#6 Published after

2000

- - - - -

#6 #1 AND #2 AND #3 AND #5 AND #6 51 22 6 4 4

#1 AND #2 AND #4 AND #5 AND #6 28 5 2 1 1

Bilaga 3. Artikelmatris av inkluderade studier.

Författare,

årtal, land.

Syfte Metod

Datainsamling

Analys

Urval

Deltagare

Huvudresultat Kvalité

Considine, J. &

Brennan, D.

(2006)

Australien.

Undersöka (I)

akutsjuksköterskors åsikter

angående pediatrisk feber och

(II) effekten av ett

evidensbaserat utbildnings-

program på

akutsjuksköterskors åsikter

angående pediatrisk feber.

Prospektiv, kvantitativ

studie. Pre-test/

post-test. Enkät.

Statistisk analys.

Icke-slumpmässigt urval.

Akutsjuksköterskor

(n=52)

Akutsjuksköterskor hade varierade

åsikter, både korrekta och felaktig,

angående feber hos barn.

Dessa åsikter förändrades som en

funktion av

utbildningsinterventionen.

Grad I

Considine, J. &

Brennan, D.

(2007)

Australien.

Undersöka (I)

akutsjuksköterskors frekvens

av- och autonomi gällande

besluttagande vid pediatrisk

feber, (II) sjuksköterskornas

faktiska kunskapsnivåer

gällande pediatrisk

feberbehandling och (III)

förbättring på

sjuksköterskornas

kunskapsnivåer efter en

utbildningsintervention.

Prospektiv, kvantitativ

studie. Pre-test/

post-test. Enkät.

Statistisk analys.

Icke-slumpmässigt urval.

Akutsjuksköterskor

(n=52)

Kunskapsnivåerna bland

sjuksköterskorna angående

behandling av febrila barn

varierade. Sjuksköterskornas beslut

angående temperaturmätning, oral

vätskeadministration och

antipyretika-administration var i

vissa fall autonoma men i större

utsträckning togs beslut i samverkan

med läkare och

sjuksköterskekollegor.

Sjuksköterskornas kunskapsnivåer

förbättrades som en funktion av

utbildningsinterventionen.

Grad I

Edwards, H.E.,

Courtney,

M.D., Wilson,

J.E, Monaghan,

S.J. &Walsh,

A.M. (2001)

Australien.

1. Identifiera kriterier för

sjuksköterskor beslutsfattande

angående hantering av barn

med feber.

2. Förklara skillnader i

administrationsfrekvens av

antipyretika beroende på

tidpunkt på dygnet.

3. Identifiera möjligheter till

förbättring av sjuksköterskors

hantering av feber.

Kvalitativ design.

Fokusgrupper med

moderator.

Induktiv analys.

Strategiskt urval.

Sjuksköterskor (n=15)

från två avdelningar på

ett pediatriskt sjukhus.

Sjuksköterskornas

omvårdnadsbeslut gällande febrila

barn var individuella. Många

sjuksköterskor bedömde barnets

allmäntillstånd innan beslut om

behandling togs. Trots detta angav

majoriteten av sjuksköterskor att de

skulle administrera antipyretika till

barn med feber över en viss

temperatur.

Flera externa faktorer som påverkar

sjuksköterskans behandling av feber

framkom, såsom kollegor, föräldrar

och avdelningens rutiner. Tid på

dygnet påverkade också

sjuksköterskornas administration av

antipyretika.

Grad I

Gehri, M.,

Guignard, E.,

Djahnine, S.R.,

Cotting, J.Q.,

Yersin, C., Di

Paolo, E.R., …

Pannatier, A.

(2005)

Schweiz.

Att avgöra hur läkare och

sjuksköterskor hanterar febrila

barn och jämföra detta med

deras teoretiska kunskap för att

utvärdera hur sjukvårdpersonal

bidrar till föräldrars feberfobi.

Steg 1. Prospektiv

observationsstudie,

datainsamling från

journaler enligt specifika

kriterier.

Steg 2. Tvärsnittsstudie.

Enkät

Deskriptiv analys.

Icke-slumpmässigt urval.

Läkare (n=12) och

sjuksköterskor (n=12)

inom öppenvård.

Studien visade på medelgoda

teoretiska kunskaper angående feber

hos barn men också på en

överdriven rädsla för

komplikationer. Samtliga

sjuksköterskor ansåg att

feberkramper var en komplikation

av obehandlad feber, och angav

temperaturen 38,5°C som den

febergrad som automatiskt ledde till

administration av antipyretika.

Grad II

Greensmith, L.

(2012)

Irland.

Beskriva sjuksköterskors

attityder och kunskaper om

feberhantering på ett irländskt

barnsjukhus.

Kvantitativ

tvärsnittsstudie.

Enkät.

Deskriptiv analys och

statistisk analys.

Icke-slumpmässigt urval.

Sjuksköterskor och

barnsjuksköterskor på ett

barnsjukhus,

(n =119)

Sjuksköterskornas nivå av kunskap

om feberfysiologi, feberbehandling

och antipyretiska läkemedel var

lägre än väntat. Sjuksköterskorna

hade både passande och opassande

attityder till feber och antipyretika

och visade på inkonsekvent

behandling av febrila barn. Hälften

av sjuksköterskorna ansåg att det

fanns fördelar med feber, och hälften

ansåg att feber måste behandlas

aggressivt med antipyretika för att

förhindra feberkramper.

Grad I

Karwowska,

A., Nijssen-

Jordan, C.,

Johnson, D. &

Davies, D.

(2002)

Kanada

Undersöka föräldrar och

sjukvårdspersonals förståelse av

feber, feberbehandling och

deras uppfattning om

konsekvenser av feber, samt att

identifiera föräldrarnas

informationskälla angående

feber.

Kvantitativ

tvärsnittsstudie.

Enkät.

Deskriptiv analys.

Icke-slumpmässigt urval

(n=670)

Pediatriska

akutsjuksköterskor?

(n=39)

Sjuksköterskorna ansåg i genomsnitt

att ett barn är febrilt vid 38.2°C, att

de har hög feber vid 39.9°C och att

de skulle påbörja en

feberbehandling vid 38.6°C.

Angående möjliga konsekvenser av

feber ansåg 97 % att barnets

välmående påverkades, 61 % angav

feberkramper, 69 % dehydration, 5

% neurologiska skador och 5 % av

sjuksköterskorna angav att feber

kunde leda till att barnet avlider.

Grad II

Martins, M. &

Abecasis, F.

(2016)

Portugal.

Utvärdera och jämföra

kunskapen hos föräldrar,

sjuksköterskor och läkare och

deras hantering av febrila barn.

Kvantitativ

observationsstudie.

Enkäter/onlineenkäter.

Statistisk analys.

Icke-slumpmässigt urval.

Föräldrar till febrila barn

som inkom till två

akutmottagningar.

(n=270)

Alla registrerade barn-

och familjeläkare i

Portugal (n=525) och

sjuksköterskor från två

barnakutmottagningar

(n=49)

Sjuksköterskorna ansåg att feber

alltid måste behandlas och att

förekomst av feberkramper var den

viktigaste orsaken till detta.

Majoriteten av sjuksköterskorna

rekommenderade en kombination

av paracetamol och ibuprofen som

behandling av feber. Studien visade

också på en stor variation i

hanteringen av febrila barn mellan

sjuksköterskor och läkare.

Grad I

Poirier, M.P.,

Davis, P.H. &

Gonzalez-Del

Rey, J.A. (2000)

USA.

Undersöka kunskapsnivån hos

sjuksköterskor som arbetar med

pediatrisk akutvård för att

utvärdera förekomsten av

missförstånd och inkonsekvent

omvårdnad gällande feber och

feberbehandling.

Kvantitativ

tvärsnittsstudie.

Enkäter med öppna

svar.

Deskriptiv analys.

Bekvämlighetsurval.

Sjuksköterskor (n=88)

Feberfobi, felaktiga uppfattningar

och inkonsekvent behandling av

febrila barn förekommer bland

sjuksköterskor som arbetar med

pediatrisk akutvård.

Grad II

Raffaeli, G.,

Orenti, A.,

Gambino, M.,

Rios, W.P,

Bosis, S.,

Bianchini, S.,

Tagliabue, C.

Utvärdera sjukvårdspersonal

och föräldrars följsamhet till

nuvarande rekommendationer

angående hantering av feber

och smärta hos barn.

Kvantitativ

tvärsnittsstudie.

Enkäter.

Statistisk analys

Randomiserat urval

(n=842)

varav;

läkare (n=304),

sjuksköterskor (n=74)

föräldrar (n=464)

Resultatet visar att fanns luckor i

sjuksköterskornas kunskaper. På det

stora hela var följsamheten till

rekommendationerna lägre bland

pediatriska sjuksköterskor än hos

annan sjukvårdspersonal.

Grad I

& Esposito, S.

(2016)

Italien.

Sarrell, M.,

Cohen, H.A. &

Kahan, E.

(2001)

Israel.

Undersöka och jämföra läkares,

sjuksköterskor och föräldrars

inställning till feber hos barn i

tidig ålder.

Kvantitativ

tvärsnittstudie.

Enkäter.

Statistisk analys.

Icke-slumpmässigt urval.

Deltagare (n=2053) varav

föräldrar (n=1000), läkare

(n=586), sjuksköterskor

(n=467). Sjuksköterskorna

rekryterades från

öppenvård, sluten vård

och akutvård.

Majoriteten sjuksköterskorna trodde

att feber var en kroppslig mekanism

som är hjälpsam för kroppen.

Majoriteten av sjuksköterskorna

trodde inte att det var nödvändigt

att behandla barn med låg grad av

feber när det inte fanns några andra

symtom, men skulle behandla feber

från 38°-40°C med antipyretika. Mer

än en tredje del av sjuksköterskorna

ansåg att minska risken för

feberkramper var en indikation för

feberbehandling.

En liten del av sjuksköterskorna

trodde att feber kunde orsaka

hjärnskador.

Grad I

Walsh, A.M.,

Edwards, H.E.,

Courtney,

M.D., Wilson,

J.E. &

Monaghan, S.J.

Beskriva barnsjuksköterskors

kunskap och attityd till feber

och feberhantering, samt

prediktorer för deras

intentioner att administrera

antipyretika.

Kvantitativ

tvärsnittsstudie.

Enkäter.

Deskriptiv och statistisk

analys.

Icke-slumpmässigt urval.

Sjuksköterskor (n=51)

rekryterades från

medicinska avdelningar

där man hanterade febrila

barn.

Sjuksköterskans kunskap om

fysiologin bakom feber, allmän

feberhantering och antipyretika var

medelmåttig och lägre än förväntat.

Sjuksköterskorna rapporterade en

del positiva attityder till feber.

Grad I

(2005)

Australien.

Negativa attityder inkluderade

misstron om att temperaturen vid

feber är kopplad till sjukdomens

svårighetsgrad. Prediktorer för

avsikten att administrera

paracetamol var effektiviteten av

paracetamol samt föreställningarna

om andras förväntningar i

förhållande till administration av

paracetamol.

Walsh, A.M.,

Edwards, H.E.,

Courtney,

M.D,. Wilson,

J.E. &

Monaghan, S.J.

(2006)

Australien.

Undersöka sjuksköterskors

kunskaper och uppfattning om

feber och feberhantering samt

hur dessa påverkas av nivå av

utbildning och erfarenheter.

Kvantitativ

tvärsnittsstudie.

Enkäter.

Statistisk analys.

Icke-slumpmässigt urval.

Sjuksköterskor (n=51)

rekryterades från ett

pediatriskt sjukhus.

Sjuksköterskornas kunskap om feber

var lägre än förväntat och deras

kunskap om antipyretika samt dess

användning vid feber var ännu

lägre. Resultatet visar att

sjuksköterskor med längre

erfarenhet inom pediatrik hade

bättre kunskap om feber och

feberhantering. Sammantaget var

sjuksköterskornas uppfattning om

feber och feberhantering positiv. Att

ha en fullföljd pediatrisk

specialistutbildning gjorde ingen

skillnad i sjuksköterskans

uppfattning.

Grad I

Bilaga 4. Sammanställning av ett antal inkluderade kvantitativa studiers

resultat.

Ett flertal av de inkluderade kvantitativa studierna har använt ett validerat verktyg utvecklat av

Walsh et al. (2005) för att mäta attityder till feber och antipyretika. Andra studier som använt delar

från samma verktyg, eller andra validerade verktyg där samma frågeställning använts har också

inkluderats i denna sammanställning. Endast för syftet relevanta frågeställningar har presenterats.

Attityder till feber Considine, J.

& Brennan,

D.

(2006)

(Pre-test

data)

Greensmith

(2012)

Walsh,

Edwards,

Courtney,

Wilson &

Monaghan

(2005).

Martins &

Abecasis

(2016)

Sarrell,

Cohen &

Kahan

(2002)

Andel som

håller med

om

påståendet

(Likert-skala

1-5)

n=52

Andel som

håller med

om

påståendet

(Likert-skala

1-5)

n=119

Andel som

håller med

om

påståendet

(Likert-skala

1-5)

n=51

Andel som

håller med

om

påståendet

(Likert-skala

1-5)

n=49

Andel som

håller med

om

påståendet

Ja/Nej fråga

n=467

Ofta är barnets grad

av feber inte

relaterad till hur

allvarlig infektionen

är

74.2 % 60 % 48 % - -

Mild feber är

fördelaktigt för

barnet

77.4 % 50 % 68 % - 63,9 %

Feber under 41°C

behöver inte vara

farligt för barnet

61.3% 37 % 39.3% - -

Många föräldrar har

feberfobi

100 % 91.6 % 90.2 % - -

Många

sjuksköterskor har

feberfobi

29 % 47 % 56.8 % - -

Enbart en förhöjd

temperatur är

tillräcklig indikation

för att administrera

antipyretiska

läkemedel

19.3 % 56 % 39.2 % 67.3 % 84 %

Det viktigt att

behandla feber

aggressivt med

antipyretiska

läkemedel för att

förhindra

feberkramper

12.9 % 47.9 % 86.2 % 91.7 % -

Ett barn med feber

bör väckas för att

ges antipyretika

12.9 % 73.9 % 37.3 % 90.9 % 52 %

Det är viktigt att

behandla feber

aggressivt om

barnet har en

historia av

feberkramper

45.2 % 48 % 86.2 % - -

Antipyretiska

läkemedel bör

administreras till

alla barn med en

temperatur över

38,3°C

25.8 % 66 % 31.4 % - -

Bilaga 5. Kvantitativ granskningsmall (Carlsson & Eiman, 2003) Poängsättning: 0 1 2 3

ABSTRAKT (syfte, metod, resultat = 3p) Saknas 1/3 2/3 Samtliga

INTRODUKTION Saknas Knapphändig Medel Välskriven

SYFTE Ej angivit Otydligt Medel Tydligt

METOD

Metodval adekvat till frågan Ej angiven Ej relevant Relevant

Metodbeskrivning

(repeterbarhet möjlig)

Ej angiven Knapphändig Medel Utförlig

Triangulering Saknas Finns

Urval (antal, beskrivning,

representativitet)

Ej acceptabel Låg Medel God

Bortfall Ej angivet >20% 5-20% <5%

Bortfall med betydelse för resultatet Analys saknas/Ja Nej

Kvalitet på analysmetod Saknas Låg Medel Hög

Etiska aspekter Ej angivna Angivna

RESULTAT

Frågeställning besvarad Nej Ja

Resultatbeskrivning

(redovisning, kodning etc)

Saknas Otydlig Medel Tydlig

Tolkning av resultatet (citat, kod, teori etc) Ej acceptabel Låg Medel God

DISKUSSION

Problemanknytning Saknas Otydlig Medel Tydlig

Diskussion av egenkritik och felkällor Saknas Låg God

Anknytning till tidigare forskning Saknas Låg Medel God

SLUTSATSER

Överstämmelse med

resultatet (resultatets huvudpunkter

belyses)

Slutsats saknas Låg Medel God

Ogrundade slutsatser Finns Saknas

Total poäng (max 45p)

Grad I: 80% Total Poäng:

Grad II: 70% Total Poäng i %:

Grad III: 60%

Grad:

Titel:

Bilaga 6. Kvalitativ granskningsmall.

Poängsättning: 0 1 2 3

ABSTRAKT (syfte, metod, resultat= 3P) Saknas 1/3 2/3 Samtliga

INTRODUKTION Saknas Knapphändig Medel Välskriven

SYFTE Ej angiven Otydligt Medel Tydligt

METOD

Metodval adekvat till frågan Ej angiven Ej relevant Relevant

Metodbeskrivning

( Repeterbarhet möjlig)

Ej angiven Knapphändig Medel Utförligt

Urval (antal, beskrivning,

representativitet)

Ej acceptabel Låg Medel God

Bortfall Ej angiven >20% 5-20% < 5 %

Bortfall med betydelse för resultat Ja Nej

Etiska aspekter Ej angiven Angiven

RESULTAT

Frågeställning besvarad Nej Ja

Resultatbeskrivning

(Redovisning, tabeller, etc)

Saknas Otydligt Medel Tydligt

Statistisk analys (beräkningar, metoder,

signifikant)

Saknas Mindre bra Bra

Confounders Ej

kontrollerat

Kontrollerat

Tolkning av resultaten Ej accepterat Låg Medel God

DISKUSSION

Problemanknytning Saknas Otydligt Medel Tydligt

Diskussion av egenkritik och felkällor Saknas Låg God

Anknytning till tidigare forskning Saknas Låg Medel God

SLUTSATSER

Överenstämmelse med resultat

(resultats huvudpunkter belyses)

Slutsats

saknas

Låg Medel God

Ogrundade slutsatser Finns Saknas

Total poäng (max 44p)

Grad I: 80% Total Poäng:

Grad II: 70% Total Poäng i %:

Grad III: 60%

Grad:

Titel: