Håkan Fleischer Om en-till-en är svaret. Vad är då frågan? Vem är jag? Doktorand i en-till-en från Jönköping. Forskningen systematiserar kunskapen. Det finns otroligt mycket skrivet om en-till-en, allt är positivt. Alla är glada. Började fundera på hur det egentligen är, inser att det finns en marknad som tjänar på en-till-en. I vissa kommuner har man valt att inte satsa på en-till-en, utan andra pedagogiska verktyg. Det upplevdes som provocerande. Vad ska jag prata om? Ska presentera en systematisk forskningsöversikt över en-till-en. Always connected - Always learning? Har gjort flera artiklar, där han bland annat använder uttrycket, det stretchade lärandet, som använts av flera här på SETT. Ny artikel om hur kunskaperna påverkas och hur kunskapskvaliteterna påverkas med en-till-en. Rapporten jag ska prata om idag gäller allt som hänt från 2005 till 2010, enbart material som handlar om systematisk forskning, inte något från "tyckare". Definition av en-till-en, en riktig dator, med riktig programvara i, i formellt skolsammanhang inte specifika studier av mjukvara osv. Man ska från skolan anse att datorn används av eleverna i skolan. Det ska vara empiriskt, man ska ha varit ute och tittat. Det ska handla om barn. Vad talar vi inte om i forskningen? Och varför gör man inte det? Man talar inte så mycket om mjuka faktorer, till exempel stress. Finns inget om det. Trots att många håller på med sina tekniska prylar hela tiden. Kommunikationen i klassrummet berättas inte mycket om, utan bara om kommunikationen via epost osv. Man pratar inget om den psykosociala eller den fysiska arbetsmiljön. Finns inget om vad som händer med barnens axlar till exempel då de sitter vid bänkar som inte är anpassade till datorn. Är det för att det kan generera negativa forskningsresultat, och varför är det i så fall så farligt. Vad talas det om i forskningen?

Elevens perspektiv Man pratar om hur eleverna använder datorn. Man redovisar gärna att man använder datorn mycket. Kvantitativt i tid. Det skiljer ganska mycket mellan skolor hur mycket datorn används. Och även mellan klasser och lektioner. De använder datorn till 4 saker. Utforska Att utforska nätet, söka information, simulera saker ex kemiska reaktioner, för att drilla ex matematik Uttrycka sig Att uttrycka sig, barnen blir bra på att använda programmen. En hel del lärare ger uttryck för att man får en bredare genreproduktion, ex vis börjar man skriva olika typer av texter. I undantagsfall beskriver man användandes av kreativ programvara. Sortera Man använder datorn för att sortera sin information. Elever som har organisationsproblem blir mer samlade som personer i skolan. Kommunicera Man kommunicerar mer mellan elever och mellan elever och lärare. När det gäller lärupplevelser är det åter igen mycket positivt. Eleven står i centrum, lärarna säger att eleverna är mycket mer motiverade. Till exempel reviderar de sina läxor. Eleverna tar hem och jobbar hemma i större utsträckning. Eleverna blir motiverade eftersom de blir autonoma. De får bestämma mer över vad, när och hur de ska göra sina uppgifter. De blir motiverade av att de sitter i styrhytten. Just in time - lärande, antalet teaching moments ökar i en-till-en klassrummet. Vi kan ta reda på saker direkt och behöver inte hålla den i minnet tills vi till exempel kommer till biblioteket. Man kan fånga frågorna i flykten. En-till-en möjliggör att dessa tillfällen dyker upp. Det verkar som att lärarna överlag har en förmåga att fånga dessa tillfällen. När det gäller problem så rapporterar man väldigt lite om det. För mig är forskningen en berättelse. Forskningen berättar lite med högerhanden om små, lättlösta problem som fanns i början, nätverk, laddarsladdar, men även viss medvetenhet om plagiering. Jag önskar att jag kunde säga att en-till-en påverkar betygen positivt. Det är bra att de blir mer entusiastiska. Men det kunde de kanske bli om de fick varsin ponny också. När det gäller testresultat finns det dåligt med fakta i studier. Man kan inte generellt säga något om dessa tendenser ännu. Gulek är närmast i sin forskning om detta. Lärarnas perspektiv Hur positiva är de? Kanske inte lika positiva, men inte precis negativa heller. Det är ju lärarna som driver utvecklingen framåt på skolan. I en studie ställer man frågan, vad har ni för huvudbry? Det är två konkreta frågor; Hur påverkar detta mitt jobb? Kommer jag att klara det? Man funderar inte mycket på hur de elevers man har i klassrummet kommer att se på kunskap i framtiden. Det finns två läger, fly eller fäkta. Vissa vill ha det som man alltid haft, andra vill ändra och satsa nu när man har en bra anledning att sjösätta förändringsplaner man haft sedan förut.

När man exempelvis låter skolbiblioteken komma in tidigt i projekten tenderar de att fungera bättre. Solan har då en bättre relation med omvärlden så att säga. Subjektiva reflektioner Varför är bilden så romantisk och hur ska man bygga strategier. Jag tycker forskningen är misstänkt positiv, det är starka marknadskrafter igång, som också vill vara med och pyssla med saker som kallas för forskning. Det finns uppjassade diskussioner om exempelvis sociala medier i undervisningen. Som blir flugor så att säga. Jag skulle se till att alla på min skola har örnkoll på teknik och program, sedan ska jag se till att lärarna får en ordentlig dos av källkritisk träning, av bibliotekarierna. Alla lärarna skulle lära sig motivationens elementar. Det vill säga när man känner att man sitter i förarhytten och när vi känner att vi bemästrar någonting. Det tredje är att alltid se till att man har ett mål och ett syfte med det man gör. Skulle jobba med ämnesmässig och pedagogisk fortbildning i en-till-en. Alla pengarna får inte gå åt till datorerna. Som skolledare skulle jag ta vara på lärarnas enskilda huvudbrys och planera för kompetensutvecklingen utifrån det. Finns ett material på svenska för att kartlägga sin personalgrupp, som jag översatt. Om ni vill ge feedback skicka det till mig hakan.fleischer@hlk.hj.se Till sist En till en handlar inte om teknik och inte om mötet mellan eleven och tekniken. Undervisning handlar fortfarande om mötet mellan lärare och elev. Låt relationen mellan elev och lärare fortsätta vara i fokus. I varje möte med eleverna måste ni älska det, det ska vara meningen med livet.