Handbok i praktisk fiberoptikfiberson.se/fib2/data/pdf/sample.pdf · Handbok i praktisk fiberoptik Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 3 Detta är kapitel 15 som särtryck ur boken

Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 1

Anslutningsnätet – FTTX-nätet

Särtryck ur

Handbok i praktisk fiberoptik

Stefan Gistvik


Sida 2 Upphovsrätt: Stefan Gistvik



Detta är kapitel 15 som särtryck ur boken ”Handbok i praktisk fiberoptik”

Handboken är kursdokumentation till mina kurser i fiberoptik.

Anmärkning

I bildtexter har jag ibland infogat en etta (1), det är då en bild som jag hämtat från Wikipedia under ”Creative

Commons. Är bilden markerad med en trea (3) är det en bild som jag erhållit under mina föredrag eller anställning men

som jag inte har någon upphovsman/kvinna att referera till, om någon skulle känna igen bilden som sin, skulle jag

uppskatta om man hör av sig och meddelar om jag får använda den med vederbörligt tillstånd och

upphovsmannens/kvinnans nämnt i bildtexten. Om jag inte får använda den så avlägsnas den omedelbart.

Hudiksvall 2010-08-26

[email protected]

mailto:[email protected]





Innehåll

15 Anslutningsnätet .................................................................................................7

15.1 Inledning .........................................................................................................7

15.2 Planera ett anslutningsnät ...............................................................................9

15.2.1 Utomhusinstallation av FTTX-nät ........................................................10

15.2.2 Ledningsrätt ..........................................................................................11

15.2.3 Fiberoptiska kablar i avloppssystem (sanitära eller dagvatten) ............11

15.2.4 Fiberoptiska kablar i gasledningar (fiber-i-gas) ...................................13

15.2.5 Fiberoptiska kablar i dricksvattenledningar ..........................................14

15.3 Hur stort blir ett FTTX-nät? .........................................................................15

15.4 Teoretiska exempel på FTTX-nät .................................................................15

15.4.1 Nätverkstyp A, byggnader med fåtal användare ...................................16

15.4.2 Nätverkstyp B, en större mängd slutanvändare i varje byggnad ..........17

15.4.3 Nätverkstyp C, hus med stor mängd slutanvändare på varje

våningsplan ...........................................................................................18

15.4.4 Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mikrokabel i

villaområdet ..........................................................................................19

15.4.5 Blåsfiber/mikrokabel i kombination med standard optokabel ..............20

15.4.6 Blåsfiber/mikrokabel hela vägen ..........................................................21

15.5 Hur långt lönar det sig att blåsa enskilda anslutningar? ...............................21

15.6 Praktiska exempel på anslutningsnät ............................................................23

15.6.1 Bostadsområde med flerfamiljshus.......................................................23

15.6.2 Ytterligare ett område med flerfamiljsbostäder ....................................30

15.6.3 Områden med villor och radhus ...........................................................36

15.6.4 Nät för skolor, kontor och liknande byggnader eller områden .............41

15.7 Luftinstallation av FTTX-nät ........................................................................48

15.7.1 Varför installera FTTX-nät i luften?.....................................................48

15.7.2 Luftkabel och kanalisation ....................................................................48

15.7.3 Standardkablar ......................................................................................48



15.7.4 Abonnentkablar ....................................................................................49

15.7.5 Mikrorör för mikrokablar och blåsfiber för luftinstallation ..................49

15.7.6 Upphängningsdon .................................................................................49

15.8 Installation ....................................................................................................51

15.8.1 Landsväg med gårdar och friliggande hus ............................................51

15.9 Redundans i anslutningsnätet .......................................................................55

15.10 Sammanfattning – anslutningsnätet ..........................................................56



15 Anslutningsnätet

15.1 Inledning

Anslutningsnätet presenterades inledningsvis i kapitel 13. I det här kapitlet ska

anslutningsnätet beskrivas mer i detalj och ett flertal nätbeskrivningar används för att

exemplifiera olika nätlösningar.

Fiber till slutanvändaren, FTTX, har i många år pekats ut som den teknik som erbjuder

det mest ”framtidssäkra” byggsättet för överföring av multimediatillämpningar över

bredband. Utbyggnaden har tidigare hämmats av alltför höga kostnader för att kunna

realiseras i verkligheten. Många undersökningar har visat, att idag är kostnaden för att

anlägga ett fibernät (100 Mbit/s eller högre kapacitet) av samma storleksordning, eller

faktiskt billigare, som för kopparbaserade nät med samma prestanda. Av den totala

kostnaden för ett FTTX-nät, grävning, installation och elektronik, står den passiva

materielkostnaden för endast 12–16 procent.

Ett FTTX-nät är dessutom den enda nätstruktur som med säkerhet kan erbjuda den

kapacitet som dagens och framtidens bredbandstjänster behöver, samtidigt som

tekniken medger rationell nätdrift och kostnadsbesparingar.

Tidigare har dessa nät benämnts FTTH-nät men med det byggsätt som beskrivs i detta

kapitel kan den fiberoptiska infrastrukturen ansluta alla tänkbara slutanvändare (X)

såsom, enskilda hushåll, villor, kontorsarbetsplatser, opto-elektriska gränssnitt i

utrustning för övervakning, alarm, styr och reglerutrusning o.s.v. anslutningsnätet

kommer därför att referera till förkortningen FTTX-nät

Det FTTX-nät som byggs ska tillmötesgå nuvarande och framtida krav i form av

kapacitet, överföringsavstånd och kvalitet. Minimikravet har därför satts till en

kapacitet på 1 Gbit/s (1000 Mbit/s) över att avstånd upp till 10 km. Ett korrekt byggt

FTTX-nät skall vara uppgraderbart och ha en livslängd på mer än 25–30 år.

I samtliga dessa exempel kommer kanalisation, mikrokanalisation, mikrokabel,

blåsfiber och annan relativt ny teknik att användas, för mer traditionell installation

hänvisas till kapitel 6.

Anslutningsnätet har många andra namn som t.ex. accessnät, lokalnätet,

fastighetsnätet, husnät m.fl. I detta kapitel används FTTX-nät som ett sammanhållet

begrepp för det fiberoptiska nät som sammanbinder anslutningsnoden med

användarnoderna (abonnenterna) oavsett var och hur det är förlagt, utomhus eller

inomhus, vågrätt eller lodrätt, däremot görs skillnad på om nätet är förlagt inomhus

eller utomhus ur materialsynpunkt, mer om detta längre fram.



Anslutningsnätet är det mest komplexa nätet inom den nya fiberoptiska IT-

infrastrukturen. Varje anslutningsnät är på sitt sätt unikt. Varje anslutningsnät kräver

därför en noggrann planering för att optimera nätstrukturen mot investerings-

kostnaden. Detta till trots, kan ett fåtal allmänna nätlösningar användas som bas för de

flesta typer av anslutningsnät, se vidare i detta kapitel.

Den centrala punkten i ett anslutningsnät är anslutningsnoden dit samtliga fibrer (en,

till fyra fibrer per abonnent) från alla abonnenter i området samlas, helst utan

mellanliggande kontaktanordningar men ofta med fiberkoncentrationspunkter

utplacerade i området.

Fiberkoncentrationspunkter kan vara enkla skarvskåp placerade på skyddad plats i

källarutrymmen i t.ex. flerfamiljshus. Placeras koncentrationspunkterna utomhus sker

det i därför avsedda skarvskåp eller brunnar längs trottoarer eller husväggar. Det är att

rekommendera att alltid lämna ett litet överskott av fibrer eller ledig kanalisation fram

till fiberkoncentrationspunkten för framtida anslutningar så att inte en ny grävning blir

nödvändig.

Notera att i många områden med privatägda anslutningsnät så placeras aktiv

utrustning i en nod invid eller i fastigheten, fastighetsnod, d.v.s. FTTX-nätet får

därmed en betydligt kortare sträckning. Flera fastighetsnoder koncentreras sedan till

en anslutningsnod. Denna nätstruktur innebär i många fall lägre anläggningskostnader,

men medger inte den enkelhet, skalbarhet och uppgraderingsmöjlighet som

eftersträvas. Även drifts- och underhållskostnaderna för ett nät med aktiv utrustning i

flera noder ökar.

Figur 15-1. Samma figur som i kapitel 13. FTTX-nätet kommer att ha många användare och många

användningsområden med skiftande behov, tjänstenivå och krav på säkerhet.



15.2 Planera ett anslutningsnät

Planering av ett FTTX-nät startar med en noggrann studie av en över området

detaljerad karta. Den kan erhållas genom stadsplanekontoret i respektive kommun

alternativt genom någon kartbyrå för digitala kartor.

Tänkta platser för anslutningsnod och fiberoptiska koncentrationspunkter markeras.

Därefter vidtar en på-platsen-inspektion för att visuellt kontrollera och fastställa vilket

utrymme som passar som anslutningsnod och att de fiberoptiska koncentrations-

punkterna är korrekt belägna.

Tänkta kanalisationsstråk undersöks och fastställs visuellt. Eftersom grävning framför

allt inom stadsplanerat område är en betydande kostnadspost är det viktigt att finna de

optimala kanalisationsstråken, tänk på att fiberlängden i ett FTTX-nät byggt med

singelmodfiber inte spelar någon roll ur transmissionssynpunkt.

En viktig detalj är att områdesnätet lätt kan nås från anslutningsnoden. Ofta finns

redan ett områdesnät (stadsring) förlagt varför hänsyn måste tas till i nätet befintliga

kunder. (Drömmen är att kunna projektera ett komplett stads- och FTTX-nät från

grunden.)

Det är önskvärt att FTTX-nätet planeras så att det kan nå så många abonnenter som

möjligt från en eller ett fåtal noder. Anslutningsnodens storlek bestäms av lokala

förhållanden för kabelnätet såsom typ av byggnader, avstånd mellan hus, ägarför-

hållanden, avtal mellan olika ägare, rättigheter för kabelinstallation m.m.

I många fall måste dock små noder planeras in. Varje projekt är unikt och kräver sin

egen planering.

Figur 15-2. Genom att geografiskt dela in området och anlägga fiberoptiska koncentrationspunkter

(fokp) kan man strukturera nätbyggnaden. Gemensamma kabelstråk reducerar grävkostnader.

EU = slutanvändare, abonnenter, kameror, sensorer, larm, mobilmaster, o.s.v.



Figur 15-3. Exempel över ett bostadsområde med flerfamiljshus. Här har fibrerna från varje

slutanvändare, EU, samlats till en fiberoptisk koncentrationspunkt (fokp) i de sex inre husen (blå punkt).

Från de övriga husen har man i källaren övergått från inomhuskanalisation från varje slutanvändare till

individuell grupperad utomhuskanalisation. Fiber eller mikrokabel blåses till fokp:en där de individuella

fibrerna skarvas i ett skarvskåp till lämpligt antal mikro- eller standardkablar. Ytterligare en kostnads-

reduktion kan nås om man kan dra stråken genom närliggande byggnader, t.ex. genom kulvertar i

källarna.

15.2.1 Utomhusinstallation av FTTX-nät

För längre installationer av FTTX-nät utomhus. är det ofta fördelaktigt att använda

vanliga kablar med ett stort antal fibrer (> 150 fibrer) från anslutningsnod upp till de

fiberoptiska koncentrationspunkterna, alternativt kan teknik som bygger på

mikrokanalisationer och mikrokablar användas. Oberoende av vilken teknik som

används (och tillverkare) ger det stora fördelar i att kabeln snabbt kan komma på plats

samtidigt som det ger flexibilitet i utbyggnaden av nätet.

I allmänhet byggs FTTX-nät med en kombination av materiel för inom- och

utomhusbruk och också en kombination av installationstekniker. Rekommendationen

är därför:

Använd blåsfiber(enheter) med 1–4 fibrer eller motsvarande mikrokabel från

slutanvändarens nod. Installation sker genom blåsning eller dragning i

mikrokanalisation fram till en fiberoptisk koncentrationspunkt eller direkt till

anslutningsnod (kort avstånd mellan slutanvändare och anslutningsnod). Om en

del av sträckningen är utomhus, måste rätt mikrokanalisation användas.



Från de fiberoptiska koncentrationspunkterna till anslutningsnod kan man

använda mikrokabel i mikrokanalisation eller standardkabel i standard-

kanalisation.

Om en del av stäckningen går inomhus ska kabel och kanalisation av flam-

skyddat, halogenfritt material användas.

15.2.2 Ledningsrätt

Denna nya typ av innovativ nätverksarkitektur, FTTX nätverk i kombination med

områdesnät/stadnät/stadsringar kan med fördel använda den befintliga infrastrukturen

av kanalisation och rör i städer för förläggning av optokablar för att minimera

utvecklingskostnaderna. Det beräknas att anläggningsarbetet (grävning och

installation) uppgår till 60–85 % av den totala kostnaden för FTTX-installationen,

beroende kommunens/stadens storlek och befolkningstäthet.

Om det nya nätverket är installerat i gamla befintliga rörsystem får det inte påverka

den ursprungliga funktionen.

Restriktioner under reparations- och

underhållsarbeten måste reduceras till

ett minimum och samordnas med

nätoperatörerna.

Samförläggning är redan en etablerad

lösning och har provats på många håll i

världen som t.ex.:

Fiberoptiska kablar i avlopps-

system (sanitära och dagvatten)

(”fiber till toaletten”)

Fiberoptiska kablar i gasledningar

(fiber-i-gas)

Fiberoptiska kablar i dricksvatten-

ledningar (fiber-i-vatten).

Figur 15-4. Exempel på vad som är under mark-

ytan och begränsningar för olika lösningar för

ledningsrätt (Bild, Andrew Lindén).

15.2.3 Fiberoptiska kablar i avloppssystem (sanitära eller

dagvatten)

Avloppssystem erbjuder utmärkta möjligheter för distribution av områdesnät/stad-

nät/stadsringar och anslutningsnät. Dessa system av tunnlar och kanalisationer når

sedan mer än femtio år tillbaka alla delar av staden och passerar alla potentiella

FTTX-kunder. Genom att använda avloppssystemet kan man i vissa fall undvika

byråkratiska godkännanden för grävning eller fräsning och därigenom minska

förläggningskostnaderna.



Kanalisationsdimensioner i det offentliga avloppet är allt från rör med 200 mm i

diameter till kanaler där man kan färdas med båt. Normalt varierar rördiametern

mellan 200 mm till 350 mm. Det ger tillräckligt tvärsnitt för installation av en eller

flera mindre kablar eller ett komplett system av mikrokanalisation.

Olika installationstekniker finns beroende på avloppets tvärsnitt, det vill säga om man

kan komma in med installatör (människa) eller endast med robot och fjärrstyrd

utrustning.

Ett av systemen använder ett slags U-bockad stålkonsol som håller ett stålrör mot

avloppsrörets innervägg i de mindre avloppsrören utan borrning, fräsning och kapning.

Detta görs genom en speciell robot baserad på en modul som används i många system

för avloppsreparationer. I stålröret installeras sedan den fiberoptiska kabeln.

En annan metod för distribution av

fiberoptiska kablar och kanalisationer/

mikrokanalisationer i avloppssystemet

är att samtidigt som avloppssystemet

repareras åstadkomma ett extra rör som

sedan utnyttjas för installation av kabel

eller kanalisation. Infodring görs med

en ”in-line” teknik där ett "nytt" rör

dras i det gamla.

Figur 15-5. Prefabricerad infodring för vatten-

eller avloppsrör med extra utrymme för

fiberoptisk kanalisation.

Det finns flera metoder för närvarande. De flesta av dessa metoder använder värme

(ånga) och tryck för att bilda det nya röret längs de inre väggarna av det gamla röret.

Mellan det gamla avloppsröret och det nya röret kan ett tillräckligt utrymme skapas

för att tillgodose en eller flera kanaler för installation av fiberoptiska kablar eller

mikrokanalisationer för mikrokablar, se figur 15-5 och 15-6.

Figur 15-6. Infodring av en gammal avlopps- eller dagvattenledning. Röret rengörs noga innan infod-

ringen påbörjas. I figur två från vänster har kanalisation/mikrokanalisation och/eller optokabel installerats

överst i röret. Därefter dras en speciell glasfiberstrumpa in i det gamla röret. Med ånga och varm tryckluft

utvidgas strumpan så att den fyller upp mot väggarna i det gamla röret. Genom den här metoden erhåller

man inte bara en ny avlopps- eller dagvattenledning utan även kanalisationsinfrastruktur för

informationsnätet.



Figur 15-7. Tidiga installationer i avloppsledningar innebar

ofta att man monterade oskyddade optokablar på insidan av

ledningen. Vid rengöring med stålspiral hände det att kabeln

skadades och blev obrukbar. Metoden rekommenderas inte.

Figur 15-8. Genom att utnyttja det befintliga avlopps- eller dagvattenledningssystemet kan kostnaden

för att anlägga områdes-/stadsnätet och även FTTX-nätet i många fall betydligt reduceras.

15.2.4 Fiberoptiska kablar i gasledningar (fiber-i-gas)

Gasledningar kan mycket väl användas som kanal för distribution av optiska fibernät

utan påtaglig störning och förstörelse av gator och trottoarer, som normalt orsakas av

konventionella gräv- och frästekniker. Gasnätet erbjuder ett kostnadseffektivt sätt att

bygga eller bygga ut fiberinfrastrukturen i områdesnät/stadnät/stadsringar och om det

passar, även i anslutningsnäten.

Fibernätet förläggs med hjälp av en speciellt utvecklad I/O-port för att styra kabeln i

gasledningen så att gasventiler kan kringgås. En viktig del av systemet är gastätningen

tillsammans med en speciellt utformad optisk fiberkabel. Kabeln kan blåsas in i

gasledningar genom en speciellt utformad fallskärm antingen genom att använda

gasflödet självt eller med hjälp av tryckluft, beroende på de lokala kraven. De ventiler

som kabeln passerar förbi eller ytterligare installerade I/O-portar definierar möjliga

kopplingspunkter för nätverket.



Genom att använda gasledningar erhåller man också ett utmärkt skydd för den optiska

kabeln. Installationen av en optisk kabel inuti gasledningen erbjuder möjligheten till

att införa ett system för upptäckt av gasläckor med hög rumslig upplösning och kort

svarstid. Vilken fiber som helst kan användas för denna applikation till en ringa extra

kostnader. Fibern i sig måste också skyddas mot den vätgas som finns i gasledningar.

Figur 15-9. Förenklad bild över hur man kan använda gasledningarna som kanalisationsvägar i ett

fiberoptiskt områdesnät/stadnät/stadsringar och om det passar, även anslutningsnät.

15.2.5 Fiberoptiska kablar i dricksvattenledningar

Dricksvattenledningar kan användas på ett liknande sätt som i fallet med gasledningar.

Figur 15-10. Skiss som visar hur man kan

använda vattenledningsnätet för att anlägga

ett FTTX-nät.

Alla de metoder som beskrivits, visar hur utbyggnaden av den fiberoptiska

infrastrukturen kan utnyttja redan befintlig infrastruktur av rör och kanalisation under

markytan, längs gator och trottoarer för att undvika kostsamma gräv och fräsningar i

asfalt och gatusten. Många av dessa metoder har fördelar för nätoperatören med små

störningar för avlopp, gas eller vattenaktörer Metoderna är också miljövänliga,

eftersom de undviker stora anläggningsarbeten i städerna. Kostnad, flexibilitet och

snabbhet i utbyggnaden är de främsta fördelarna för installationerna.



15.3 Hur stort blir ett FTTX-nät?

Avståndet mellan användarnod och anslutningsnod kan variera kraftigt beroende på

område, från exempelvis ett tiotal meter uppemot 10 km. I de flesta fall sträcker sig

FTTX-nätet från 300 till 2000 m. Hur stort området blir avgörs av sådana faktorer som

hur tät bebyggelsen är, geografiska avgränsningar eller liknande ofta statiska

förhållanden.

För att klara dessa sträckor, med den önskade överföringskapaciteten på 1 Gbit/s krävs

singelmodfiber (SMF). Tidiga FTTX-nät byggdes med multimodfiber (MMF) då opto-

elektriska komponenter för multimodfibrer var betydligt billigare än motsvarande

utrustning för singelmodfiber. Nästan uteslutande byggs idag FTTX-nät med

singelmodfiber då elektronik för singelmodfiber nu är billigare än för multimodfiber.

De multimodfibernät som installeras idag är normalt endast förtätning i redan

befintliga multimodfibernät. Är fiberkablar med multimodfiber installerade i en

fungerande kanalisation kan det också vara relativt kostnadseffektivt att byta ut kabeln

mot kabel med singelmodfiber den dag multimodfibern blir den begränsande faktorn.

15.4 Teoretiska exempel på FTTX-nät

På de följande sidorna kommer ett antal exempel att beskriva hur man kan anlägga ett

FTTX-nät med hjälp av mikrokanalisation, standardkanalisation, mikrokabel, blåsfiber

eller standardkabel, se kapitel 5, 16 och 17 för mer detaljerad information om dessa

produkter. Som visuell förebild används nedanstående bild.

Figur 15-11. Flervåningshus med fiber till slutanvändarna. Multirör är en förenkling av ordet

multimikrokanalisation.



15.4.1 Nätverkstyp A, byggnader med fåtal användare

Här beskrivs hur man kan planera ett nätverk för relativt få användare per byggnad

t.ex. runt 50 eller färre, se figur 15-12.

Antag att varje våningsplan i respektive hus har fyra–fem slutanvändare, fiberuttag

(FU). Mikrokanalisation (i fortsättningen - mikrorör) installeras från varje lägenhets

FU till en central plats i våningsplanet, t.ex. en vertikal kulvert, schakt (el, tele) eller

dyl. För att underlätta installationen skarvas respektive mikrorör till mikrorör i

multirörskanalisation (i fortsättningen – multirör) ned till en central samlingsplats.

Detta gäller både för hus A, B och C. Rören inomhus är av flamskyddat, halogenfritt

material.

I respektive hus källare kan nu följande ske:

1. Samtliga mikrorör skarvas vidare mot

anslutningsnoden med hjälp av multirör

för utomhusbruk. Rörskarvarna kan

döljas bakom täckplåt eller i kabelränna

av plast.

Så tidigt som möjligt bör de tre husens

mikrokanalisationer samförläggas för

att minska grävkostnaden. Alla

slutanvändares blåsfiber/mikrokabel

installeras i var och ens enskilda

mikrorör till anslutningsnoden, blås-

metoden bör användas. Detta sätt kan

tillämpas om avståndet till anslutnings-

noden är relativt kort, normalt mindre

än 100 meter.

2. Fiberkoncentration. I hus A avslutas

kanalisationen i ett mindre fiber-

skarvskåp eller skarvbox, alltså en fiber-

optisk koncentrationspunkt (fokp). I hus

B och C skarvas samtliga mikrorör

vidare (utomhusrör) från hus B och C

till skarvskåpet i hus A.

Från skarvskåpet förläggs kanalisation

(mikro) till anslutningsnod, avståndet

spelar ingen roll ur transmissions-

synpunkt. Kabel med ett överskott av

fibrer installeras mellan anslutningsnod

och fokp. Från/till varje FU i både hus

A, B och C installeras blåsfiber/ mikro-

kabel till/från fokp:en.

Figur 15-12. Olika metoder för att nå anslut-

ningsnod med fåtal slutanvändare i respektive

fastighet.



I fokp svetsas nu samtliga fibrer från FU till fibrer i kabeln. I många fall används

en i källaren placerad ODF som fokp. Detta för att nätet utanför byggnaden kan

ha en annan nätägare en den som äger fibern i huset (jämför med el- och

vattenledningsnätet). Kontakten i ODF:en blir då skiljelinjen mellan ägarskap.

Ur transmissionssynpunkt är denna lösning mindre bra (kontaktproblem) men

förståelig ur ägarsynpunkt. En bättre skiljelinje är att istället använda en

svetsskarv i en skarvskåp, fokp, säkrare ur transmissionssynpunkt och billigare.

3. Anlägga en nod i hus A:s källare. Om man finner det lämpligt att anlägga en nod

i källaren till hus A avslutas mikrorören från FU:na i hus A i en ODF eller FDF i

noden. Fibrerna och mikrorören från hus B avslutas också i noden i hus A. dessa

kan antingen vara i mikrorör som i fall 1 ovan eller i mikrokabel som i fall 2

ovan.

Mikrokanalisation mellan husen ska vara av den kvalitet som är anpassad för

utomhusförläggning.

Något att tänka på:

Om man skulle ha använt kopparkabel av kategori 5 kvalitet hade man även varit

tvungen att anlägga ett litet nodrum i samtliga hus. Noderna måste ändå anslutas med

optofiber om man ska erbjuda hyresgästerna en kapacitet på 100 Mbit/s.

Om husen hade varit 10 våningar eller högre hade man nödgats anlägga noder med

switchar eller routrar halvvägs upp i husen.

Nätverkskorten i de hemdatorer som säljs idag är på 1 Gbit/s, vill hyresgästerna

använda den överföringskapaciteten måste kategori 5 kablarna ersättas med kategori 6

eller 7 kablar som är dyrare än optofibrer samt anlägga fler noder i husen.

Bygg därför direkt med singelmodfiber och fabriksslipade kontakter så behövs ingen

uppgradering av det fysiska nätet inom överskådlig framtid.

15.4.2 Nätverkstyp B, en större mängd slutanvändare i varje

byggnad

Detta exempel visar hur man kan planera ett helt område med flerfamiljshus eller en

blandning av hustyper. Varje huskropp kan ha allt från ett par användare till kanske

80–100 slutanvändare. Mikrokanalisation (mikrorör) ned till källaren.

För respektive hus planeras som i föregående exempel, fall 2 hus A. I källaren i varje

hus övergår man från enskilda mikrorör via skarvskåp eller skarvbox till mikrokabel

eller standardkabel som förläggs i kanalisation till anslutningsnod.

Överdimensionera antalet fibrer i kabel mellan anslutningsnod och skarvskåp (fokp) så

att ett antal fiberpar finns med som extrafibrer. Mikrokabel/standardkabel kan blåsas

eller dras genom kanalisationen från anslutningsnod till respektive fokp.

Så tidigt som möjligt ska kanalisation från respektive hus stråla samman för att

samförläggas mot anslutningsnoden, detta minskar grävkostnaden.



Kom ihåg att den totala fiberlängden för en anslutning mellan användarnod

(fiberuttag) och anslutningsnod mycket väl kan vara upp till 10 km om singelmodfiber

(G.652.D) används. Kapaciteten kan då uppgå till 10 Gbit/s per våglängd utan

transmissionsproblem.

Figur 15-13. Antalet slutanvändare

är så stort att det motiverar en fokp i

varje hus varefter standardkabel eller

mikrokabel förbinder varje hus med

anslutningsnod.

Det är viktigt att så snart som det är

möjligt samförlägga

kanalisationerna.

15.4.3 Nätverkstyp C, hus med stor mängd slutanvändare

på varje våningsplan

Den här nätverkstypen är överförbar till stora industri-, kontors- sjukhus- och,

universitetskomplex. Mängden slutanvändare per våningsplan är tänkt att vara stort,

>40, Antalet anslutningar gör att det inte är möjligt att gå med enskilda mikrorör mer

än inom ett våningsplan eller kanske två till tre våningsplan. Därför anläggs en fokp

på varje, vart annat eller vart tredje våningsplan. Till denna fokp anläggs kanalisation

för mikrokabel/standardkabel hela vägen från anslutningsnoden. Från anslutnings-

noden kan man nu blåsa mikrokabel/standardkabel hela vägen till samtliga fokp:er

inom en radie på strax under en kilometer.

I varje fokp svetsas samtliga slutanvändares fibrer till fiber i mikrokabel/standard-

kabel.

Tänk på att hela tiden ha extra

fiberpar i reserv, lämpligt

antal kan vara 6–10 anslut-

ningar. Räkna med en till fyra

fibrer per anslutning.

Figur 15-14. Fokp:er på varje

våningsplan och multikanalisation till

varje huskropp. Den delas upp så att

enskilda kanalisationer för kabel kan

nå varje våningsplan (orange kub).



Det är lätt att man glömmer framtida utrustning som t.ex. övervakning, skrivare,

sensorer, styr- och reglerutrustning, trådlösa datanät, kameror, mobilnätets master

m.m.

15.4.4 Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mikrokabel i

villaområdet

Mikrokanalisation avsedd för blåsning installeras, som beskrivits, från respektive

slutanvändare fram till en fokp. Från dessa installeras mikrokanalisation avsedd för

mikrokabel (24–216 fiber) fram till anslutningsnod genom att i möjligaste mån

samförläggas med övrig kanalisation i kanalisationsstråk. Fiber/mikrokabel (1–4

fibrer), gärna förkontakterad, blåses från varje

FU till fokp. Mikrokabel med högt antal fibrer

(24–216 fiber) blåses från anslutningsnoden till

fokp. I fokp svetsas fiber från slutanvändare mot

fibrer i mikrokabeln. På detta sätt behöver varje

fiberpar endast svetsas en gång i fält.

Figur 15-15. Förkontakterad mikrokabel för blåsning i

mikrorör.

Om förkontakterad blåsfiber/mikrokabel används från slutanvändare behöver

fibersvansar endast svetsas in vid ODF i anslutningsnod.

Figur 15-16 visar kombinationen blåsfiber/mikrokabel till mikrokabel för anslutning

mellan användarnod och anslutningsnod. Den blå punkten markerar övergång mellan

inom- respektive utomhuskanalisation. Den nedre bilden visar det fall då utomhus-

kanalisationen (orange) är av multirörstyp, dessa delas då upp i enskilda mikrorör till

respektive användare. Utförandet kan upprepas i samtliga förslag 15.4.4–15.4.6.

Figur 15-16. Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mångfibrig mikrokabel, förfarandet är lämpligt för

villa- och radhusområden.



15.4.5 Blåsfiber/mikrokabel i kombination med standard

optokabel

Mikrorör för blåsfiber/mikrokabel (2–4 fibrer) installeras som beskrivits ovan. Mellan

fokp och anslutningsnod installeras optokabel i standardkanalisation. Med standard

optokabel kan fler fiber erhållas i kabel jämfört med mikrokabel. Optokabeln ska

innehålla fler fibrer än som behövs för att ansluta samtliga abonnenter i dess

upptagningsområde, detta för att ge möjlighet för om- och tillbyggnad av området.

Svetsning mellan blåsfiber/mikrokabel och optokabel förenklas om både blåsfiber och

optokabel är av fiberbandtyp (ribbon) då upp till sex fiberpar (2-fiberband) samtidigt

kan svetsas mot ett 12-fiberband (ribbon). I detta fall kan svetstiden minska med över

80 procent.

Figur 15-17. Genom att använda fiberband kan antalet svetsar nedbringas.

I anslutningsnodens fiberdistributionsfält kan s.k. ”fan-outer” användas vilket innebär

att ett färdigkontakterat 12-fiberband svetsas mot optokabelns 12-fiberband, på så sätt

minskar svets- och installationstid även här.

Figur 15-17. Figuren visar kombinationen blåsfiber/mikrokabel – optokabel för anslutningen mellan

slutanvändare (användarnod) och anslutningsnod. Den blå punkten markerar övergången mellan inom-

respektive utomhuskanalisation.



15.4.6 Blåsfiber/mikrokabel hela vägen

Om avståndet från anslutningsnod till den längst bort belägna FU:n inte överskrider

900–1000 meter kan hela området anslutas med mikrokanalisation för blåsning av

fiber/mikrokabel. I samtliga koncentrationspunkter samlas mikrokanalisation till en

allt större mängd, ju närmare anslutningsnoden man kommer. Därefter kan fiber blåsas

från varje FU till anslutningsnoden (eller tvärs om) i en obruten sträcka. Genom att

bygga hela nätet med enbart mikrokanalisation kan abonnenter anslutas allteftersom,

med fiber.

Skarvning behöver inte utföras, används förkontakterad blåsfiber/mikrokabel behöver

endast förkontakterad fibersvans insvetsas vid anslutningsnod eller FU:n.

Figur 15-19. Figuren visar hur blåsfiber/mikrokabel används hela vägen mellan FU och anslutningsnod.

Den blå punkten markerar övergången mellan inomhus respektive utomhuskanalisation. I den röda

punkten kan mikrokanalisation avgrenas, för att nå abonnenter längs förläggningssträckan.

15.5 Hur långt lönar det sig att blåsa enskilda

anslutningar?

Brytpunkten i kostnad mellan att blåsa ett avstånd med ett antal enskilda anslutningar

med blåsfiber/mikrokabel i mikrorör jämfört med kostnaden för ett skarvskåp med

mikrokabellösning där samliga enskilda fibrer ryms i en kabel kan lätt beräknas.

Figur 15-20. Figuren illustrerar räkneexemplet med blåsa enskilda anslutningar i mikrorör kontra

kostnaden för skarvskåp och kabel med stort antal fibrer.

Det kan förmodas att i båda fallen är arbete och materialkostnader inomhus lika och

att grävkostnaden utomhus är lika.



Vid A installeras blåsfiber/mikrokabel (2–4 fibrer) ned till källaren och blåses direkt

vidare i multimikrorör för utomhusbruk.

Kostnaden kommer att bli en summa av antalet (N) FU:n som ska anslutas,

materialkostnaden och arbetstid:

A. Blåsfiber eller mikrokablar till en kostnad

av A kr/m [N × A × x meter]

B. Multimikrorör till en kostnad av B kr/m [N × B × x meter]

C. Installation (blåsning) till en kostnad av C € kr/m [N × C × x meter]

D. Antal rörskarvar till en kostnad av D kr/styck [N × D]

Vid B svetsskarvas blåsfiber/mikrokablar (2–4 fibrer) i ett skarvskåp placerat i

källarplanet till en mikrokabel/standardkabel installerad i en kanalisation till

anslutningsnoden.

Kostnaden kommer att bli summa av materiel utomhus, skarvskåp och arbetstid:

E. Kostnaden för skarvskåp, uppsättning, svetsning och

förbrukningsmateriel E €

F. Kanalisation (mikro eller standard) till en kostnad

av F kr/m [ F × x meter]

G. Installation (blåsning) till en fast kostnad av G kr/dag [G × dagar]

H. Mikrokabel till en kostnad av H kr/m [H × x meters]

I en ekvation kommer det att se ut så här:

A + B + C + D = E + F + G + H

Som ett exempel kan vi anta följande kostnader och priser

A = 3 kr/m B = 1,50 kr/st C = 0,20 kr/m D = 25 kr/st

E = 10 000 kr F = 10 kr/m G = 5 000 kr/d H = 26 kr/m för en 96 fibers kabel

Som ett exempel är det 48 stycken FU som ska anslutas, vardera med ett fiberpar.

Kabelblåsningen i fall B tar mindre än en dag .

A + B + C + D = E + F + G + H

48 × 3x + 48 × 1,5x + 48 × 0,20x + 48 × 25 = 10 000 + 10x + 5 000 + 26x

226 x + 1 200 = 15 000 + 36 x

190 x = 13 800

x ≈ 73 meter

I detta förenklade exempel är brytpunkten mellan att blåsa 48 fiberpar i separata

mikrorör för utomhusbruk hela vägen från FU till anslutningsnod eller att använda en

enda kanalisation med en 96-fiberkabel (tillsammans med kostnaden för skarvskåp

m.m.) omkring 75 meter. Ekvationen kan göras mer komplicerad och priser mer

exakta men det är ändå bra att göra en jämförelse mellan de två installations-

metoderna.



15.6 Praktiska exempel på anslutningsnät

På de följande sidorna ska några praktiska exempel beskriva hur FTTX-nät kan

planeras. I samtliga exempel används blåsteknik för installationen. I många fall kan

traditionell dragning ersätta blåstekniken men i dessa exempel används blåsning.

Alla exempel utnyttjar även mikrorör, multimikrorör, mikrokabel i många olika

utföranden. Mer om dessa produkter i de två följande kapitlen samt i kapitel 5, läsarna

hänvisas till dessa.

15.6.1 Bostadsområde med flerfamiljshus

15.6.1.1 Inomhusinstallationen

På lämplig plats i lägenheten placeras en

hemnod (se kapitel 14) med fiberuttag, FU.

Fiberuttagen kan vara mycket enkelt

utförda med endast två fiberkontakter samt

skyddande plasthölje eller så ingår de i ett

system som inkluderar kommunikations-

utrustning.

Mikrorören kan spikas med kabelklammor

av rätt dimension med hänsyn taget till

minsta böjradie runt golvsocklar, dörr-

poster mm. I trappuppgångar och allmänna

utrymmen bör mikrorören placeras i

skyddande kanalisation av plast, t.ex.

Thorsmankanaler.

Figur 15-21. Planlösning för ett våningsplan i ett

flerfamiljshus.

Figur 15-22. Tre exempel på

enkla fiberuttag. Uttaget i mitten

har insvetsad mikrokabel till SC-

kontakter som kan skjutas fram

för att underlätta inkoppling av kopplingskabel. FU:n till höger är

också av enklare typ men bilden visar hur överskottsfiber har

slingats in och hur den dubbla SC-kontakten monterats.



Mellan våningsplanen koncentreras mikrorören ned mot källaren, utnyttja kabel- eller

hisschakt om det går.

I källarplanet, se figur 15-23, placeras ett fiberskarvskåp där respektive fibrer (2–4

fibrer) från lägenheterna kan skarvas mot mikrokabel. Det åtgår, just i detta exempel

24 mikrorör, fyra från varje våningsplan.

De mikrorör som man väljer ska vara dimensionerade för tunn mikrokabel (diameter

1,3–2 mm) lämpligen eller för blåsfiber, se vidare nästa kapitel. Mikrorören kan

förläggas som enkelrör eller i grupp, se figur 15-24.

När mikrorören är på plats i fastigheten installeras fibrerna från respektive lägenhet

genom att blåsa blåsfiber eller mikrokabel upp till, eller från lägenheterna. Här

rekommenderas färdigkontakterad blåsfiber/mikrokabel.

Figur 15-23. Ett flerfamiljshus i genomskärning med möjlig placering av mikrorör från varje lägenhet

ned till samlingspunkt i källaren.

Figur 15-24. Mikrorör och multimikrorör som kan användas inomhus i alla typer av fastigheter, dessa

finns grupperade med upp till 24 mikrorör i en grupp.



I skarvskåpet skarvas samtliga

fibrer till mikrokabel (mot

anslutningsnod) på sedvanligt sätt i

skarvkassetter.

Det rekommenderas att mikro-

kabeln innehåller minst 12 fibrer

utöver de som går åt till lägen-

heterna. Överskottsfibrer slingas i

kassett för senare användning.

Figur 15-25. Skarvskåp med fiberkassetter.

Mikrorören syns tydligt till höger i skåpet.

Istället för skarvskåp kan en ODF

installeras i källaren. Då termineras

fibrerna från slutanvändarna

ODF:en med kontakterade fibers-

vansar. Fibrerna i inkommande

mikrokabel kan enklast svetsas till

kopplingskablar i fiberkassetter, för

att undvika ytterligare kontaktöver-

gångar, se figur 15-26.

Figur 15-26. Fiberskarvskåp innehållande

både ODF och skarvmöjlighet för

inkommande kabel.

Nu har samtliga lägenheter ett FU men även andra kommunicerande enheter har fått

fiberuppkoppling inom byggnaden. Nästa steg är att nå anslutningsnoden och då tittar

vi på ett helt FTTX-område där detta hus är multiplicerat med 28.

Till varje hus grävs kanalisationsstråk för förläggning av en eller flera kanalisationer,

multi-, mikro, eller standardkanalisation. I figur 15-28 har kanalisationsstråken ritats

in. I de följande tre förslagen till utomhusinstallation har ingen hänsyn tagits till

geologi, planteringar och annat som påverkar stråkens sträckning.

Det finns många olika tillverkare av kanalisation för utomhusinstallation. Det är

viktigt att välja en kvalitet som garanterat tål återfyllnadsmassor eller att plöjas ned.



Figur 15-27. Ritning över hela bostadsområdet. Varje kvadrat är en fastighet och de färgade mindre

kvadraterna representerar en lägenhet. Små blå rektanglar indikerar plats för skarvskåp. Den blå linjen till

höger är områdesnätet. Grå fält är mindre asfalterade anslutningsvägar i bostadsområdet.

Figur 15-28. Här har kanalisationsstråken ritats in, de röda stråken är med multimikrorör där de

individuella rören har en innerdiameter på 10–12 mm. Dessa passar för inblåsning av mikrokablar med

upp till 216 fibrer. De övriga stråken är enkelrör med samma innerdiameter. De små runda ringarna i

figuren visar var multimikrorören delas upp i enkelrör.



15.6.1.2 Utomhusinstallation med multimikrorör och mikrokabel

I den här beskrivna lösningen har man valt att använda multimikrorör som har 4

mikrorör i en gemensam mantel. Rören har innerdiameter på 8 mm i vilken en

mikrokabel med upp till 96 fibrer kan installeras. Om man studerar figur 15-28 noga

ser man att in till anslutningsnoden kommer totalt sju sådana multimikrorör, totalt 28

mikrorör, alltså ett mikrorör från varje fastighet.

Från varje hus går det alltså ett mikrorör som

passar för installation av en mikrokabel med upp

till 96 fibrer. På sju ställen i figuren förenas

mikrorören till ett multimikrorör med fyra

mikrorör. Hur man kan göra detta beskrivs i

kapitel 16.

Mellan varje hus och anslutningsnoden finns nu

ett mikrorör (mikrokanalisation).

Figur 15-29. Möjligt kanalisationsval för den installation

som beskrivs här. Samtliga mikrorör har en minsta

innerdiameter om 8 mm.

Från anslutningsnoden blåses eller handdras mikrokabel till samtliga 28 hus.

Kabeltrumman behöver inte flyttas från anslutningsnoden.

Om man väljer 2 fibrer till varje slutanvändare bör man välja en mikrokabel med 72

eller 96 fibrer vilket ger att första överskott med 24 eller 48 fibrer.

I samtliga hus källarplan skarvas (svetsas) varje abonnents fibrer till fibrer i

mikrokabeln. Från varje lägenhets fiberuttag till anslutningsnodens ODF finns nu en

förbindelse med i det närmaste oändlig kapacitet (inom överskådlig tid).

Väljer man 4 fibrer faller valet på en mikrokabel med 144 fibrer eller fler fibrer, dessa

installeras i mikrorör med 10–12 mm innerdiameter.

För att förenkla logistiken kommer dessa 7 multimikrorör att tas från samma trumma

vilket innebär att de ser likadana ut. Någon form av märksystem måste till vid

förläggning så att vart och ett av rören kan identifieras vid anslutningsnoden eller vid

en eventuell avgrävning.

Därför bör den vid förläggning märkas med plasttejp i de olika färgerna, förslagsvis

var femte meter. Färgerna kan bli enligt rekommendation: 1-orange, 2-gul, 3-röd, 4-

vit, 5-grön, 6-violett och 7-blå, se vidare kapitlet 16.

Det bör påpekas att ett kopparbaserat nytt nät ger en identisk grävning för

fiberanslutning av switchar eller routrar i källaren på samtliga 28 hus. Den här visade

lösningen ger endast en nod.



15.6.1.3 Mikrokabel eller blåsfiber hela vägen

Det är möjligt att installera hela området utan skarvskåp. Genom att välja mikrorör

med en innerdiameter på 3,5 mm inom fastigheten och i källarplanet använda enkla

rörskarvar övergå i multimikrorör för utomhusinstallation.

Det innebär att varje fastighet kommer att som minst ha 24 mikrorör. Genom att de

endast förlängs ända fram till anslutningsnoden kan man nu blåsa blåsfiber/mikrokabel

hela vägen till/från slutanvändaren från/till anslutningsnod. Inga skarvas behöver

göras och inga skarvskåp behöver placeras ut. Återstår att svetsa in fibersvansar hos

slutanvändare och i anslutningsnod. Genom att göra på detta sätt erhåller man ett nät

med så få skarvar och kontakter som möjligt, vilket minimerar framtida drifts- och

underhållsproblem.

Kanalisationsstråken från föregående exempel kan användas även här.

In till anslutningsnoden och dess FDF kommer 28 multimikrorör, här blir det viktigt

med uppmärkning av multirören med överensstämmande dokumentation.

Figur 15-30. Om man väljer att installera direkt från slutanvändare till anslutningsnod kan man

kombinera inomhuskanalisation med utomhuskanalisation. Här visas två olika materialval med

innerdiameter på mikrorören 3,5 mm som gemensam nämnare. Man kan använda blåsfiber eller

mikrokabel, förkontakterad eller med insvetsning av fibersvansar.



15.6.1.4 Kombination med ett fåtal skarvskåp

Ett alternativ är att kombinera blåsfiber/mikrokabel och installera dessa genom

blåsning till ett fåtal skarvskåp. Figur 15-31 visar hur man sätter upp skarvskåp

inomhus i ett fåtal hus. Till dessa blåses blåsfiber/mikrokabel från varje slutanvändare

på det sätt som beskrivits ovan med mikrorör för inomhusbruk till källaren med enkel

övergång till mikrorör för utomhusbruk. I skarvskåpen svetsas fibrerna till en antingen

mångfibrig mikrokabel eller standardkabel i standardkanalisation.

Figur 15-31. Sju skarvskåp koncentrerar blåsfiber/mikrokabel. Från skåpen mot anslutningsnod används

mångfibrig mikrokabel eller standardkabel.

Genom att placera skarvskåpen inomhus behövs inget extra yttre skydd. Skarvning

sker på endast sju ställen istället för, om man placerar skarvskåp i varje hus, 28 ställen.

Det blir inte mindre markarbeten men nätet får färre fiberkoncentrationspunkter.

Den här typen av flerfamiljsbostäder där man kan bygga ett homogent nät med ett fåtal

passiva produkter är det FTTX-nät som är i särklass enklast att planera och projektera

och också det billigaste.



15.6.1.5 Vid anslutningsnoden

Till anslutningsnoden kommer totalt 28 mikrorör med var sin mikrokabel alternativt

28 multimikrorör med vardera 24 mikrorör (blåsfiber eller blåskabel). Snyggast blir att

avsluta dessa 28 mikrokablar/multimikrorör i varsin ODF. Det kostar mer, men

service, underhåll samt ordning och reda vinner på den lösningen. ODF:en ska ha lika

många kontaktmöjligheter som det är fibrer i kablarna men samtliga mellanstycken

behöver inte finnas från början utan ODF-panelen ska kunna kompletteras till fullt

utnyttjad fibermängd vid senare tillfälle. Det är nämligen högst opraktiskt och oftast

omöjligt att ta fibrer från en

ODF och leda in dessa till en

annan ODF där plats för

kontakter finns.

Av utrymmesskälet kan det

innebära att man använder LC-

kontakter istället för SC-

kontakter.

Figur 15-32. ODF-panel med

sammanlagt 396 LC-kontakter.

15.6.2 Ytterligare ett område med flerfamiljsbostäder

Här beskrivs ett verkligt bostadsområde. Området är en blandning av flerfamiljshus

med upp till fem våningar samt lägre radhusliknande byggnader. I området finns

knappt 600 lägenheter/slutanvändare. FTTX-nätet installerades år 2000.

Den passiva delen av FTTX-nätet är en kombination av mikrokanalisation, blåsfiber,

skarvskåp och optokabel.

Redan från början reserverades ett källarutrymme som ska användas som nodrum för

anslutningsnoden (An). Den är placerad i ett litet förråd (röd punkt) till höger i den

långa fastigheten, se figur 15-33. Till denna anslutningsnod är det anlagt ett inom- och

utomhusnät (ett anslutningsnät) med ett fiberpar från varje lägenhet samt en anslutning

till områdesnätet (som är anslutet till kommunhuvudnoden). Hela området är

installerat med blåsfiber men kan lika väl ha byggts med mikrokabel. Från fokp:erna

användes standard optokabel men kan mycket väl ersättas av mångfibrig mikrokabel i

mikrokanalisation.

Eftersom detta är en existerande installation så kommer denna beskrivning att följa

den faktiska installationen.



Figur 15-33. Flygfoto över det beskrivna området, anslutningsnoden är placerad i nedre högra hörnet. En

andra anslutningsnod strax ovanför mitten till höger ansluter över 800 datorer i gymnasieskolan vars tak

man ser.

(Foto med tillstånd av Hudiksvallsbostäder AB).

Fotot i figur 15-33 visar att husen har grupperas i fem grupper. I fyra av dessa

husgrupper har ett neutralt utrymme (inom- eller utomhus) i marknivå anlagts som

koncentration av samtliga mikrorör

och fiberpar inom gruppen. Till

dessa koncentrationspunkter (fokp1-

4) har blåsfiber/mikrokabel blåsts

från/till samtliga fiberuttag (FU) i

husgruppen.

Figur 15-34. Fokp 4 placerad invid en hus-

vägg och kamouflerad som ett elskåp. Hit

kommer nästan 200 fibrer i de svarta multi-

mikrorören. De två utgående standar-

kablarna syns längst ned i mitten.

Från respektive fokp har man installerat standard optokabel i 40 mm kanalisation till

anslutningsnoden. Genom denna lösning slapp man problematiken vad gäller max

blåslängd (ca 1 km) då inget fiberpar behövde blåsas längre än ca 300 m. Kanalisation

för kabel/mikrokabel samförläggs det sista hundratalet meter mot anslutningsnoden.

Detta minskar den totala installationskostnaden. I det här området har det gjorts från

fokp1-3. Längsta fiberavstånd från användarnod till anslutningsnod är ca 750 meter.



15.6.2.1 Så här gjorde man

Från området närmast anslutningsnoden användes mikrokanalisationen hela vägen till

anslutningsnoden, se karta över området, figur B8 och B9. Efter att en noggrann

planering gjorts med bl.a. detaljerade ritningar för varje våningsplan påbörjades

installationen av mikrokanalisation.

Ett fiberuttag placerades bredvid skåpet

med proppsäkringar i hallen i varje lägen-

het. Mikrorör installerades till en samlings-

punkt för våningsplanet, i detta fall i

elschaktet.

Figur 15-35. Just i detta område kunde man utnyttja den

ingjutna kanalisationen för elnätet genom att skjuta in

mikrorören vid sidan om flexirören med elledningar.

De enskilda mikrorören koncentrerades till multimikrorör, se figur 15-35, för att

tillsammans med mikrorör från övriga våningsplan ta sig gemensamt ned till

fastighetens bottenplan. Här övergår man

från inomhuskanalisation till utomhus-

kanalisation. Detta är mikrorör avsedd

för förläggning i redan befintlig kana-

lisation eller direkt i mark, se kapitel 16.

Vid installation av mikrorör är det viktigt

att notera varje mikrorörs längd då detta

bildar underlag för dokumentation samt

beställning av korrekta fiberlängder.

Figur 15-36. Mikrorören kan placeras nära ström-

förande ledningar till skillnad från kopparkabel. Här har

enkla mikrorör skarvats mot multimikrorör.

Till fokp 1–4 går för varje område cirka 100 mikrokanalisationer, en från varje

lägenhets fiberuttag.

I fokp:ernas skarvskåp avslutas samtliga mikrorör. Efter inblåsningen av

fiberparen från lägenheterna skarvades fiberparen till en eller flera optokablar (i

detta fall) eller mikrokablar. Optokablarna är installerade i kanalisationsrör

(40/32 mm) fram till anslutningsnoden. Proceduren upprepades för samtliga fyra

områden.

Om fiberkoncentrationspunkterna är placerade utomhus får inte skarvskåpet

placeras så att fibrerna utsätt för vatten kontinuerligt under längre tid, då detta

förkortar fiberns livslängd. Tillse därför att skarvskåpet inte står så att hela eller

delar av skåpet någonsin hamnar i vatten.



Från husgruppen närmast anslutningsnoden används ingen fokp utan mikrorören

ansluts direkt till ODF:er i noden.

I anslutningsnoden har flera 19”-stativ byggts upp så att samtliga fiberpar kan

avslutas i var sitt kontaktpar eller dubbelkontakt.

Att avsluta mellan 500 och 1 000 fiberpar är ett grannlaga arbete som kräver

exakta ritnings- och kopplingsunderlag samt noggrant utförande. Certifierade

företag rekommenderas.

Termineringen i anslutningsnoden utfördes

genom att förkontakterade korta fibersvansar

svetsades mot de inkommande fiberparen.

Utförs termineringen på detta sätt erhålls en

anläggning av mycket hög kvalitet genom att

fabrikstillverkade kontakter används samt att

alla skarvar utförts med svetsmetoden.

Figur 15-37. Fiberdistributionsfält (FDF) i anslutnings-

noden. Den observante läsaren noterar att kontakterna är MT-

RJ kontakter och det beror på att hela det här området

byggdes när det var billigare med multimodfiber.

I FTTX-området har nu samtliga lägenheter sin passiva uppkoppling klar fram till

anslutningsnodens korskopplingsfält.

En enklare optisk mätning ska alltid genomföras för samtliga fiberpar med hjälp

av stabiliserad ljuskälla och instrument för effektmätning. Lämpligt våglängds-

område för multimodfiber är 850 nm och/eller 1300 nm och för singelmodfiber

1310 nm och/eller 1550 nm. Önskas en kontroll av kontakt och svetsning i

närheten av kontakt kan ljuskälla med synligt ljus användas.

Den passiva delen av fastighetsnätet installerades på detta sätt. Varje abonnent har ett

fiberpar från fiberuttaget i lägenheten till

fiberdistributionsfältet i anslutningsnoden. Som

tidigare påpekats bör fokp:erna planeras med plats

för ett litet överskott av mikrorör. Likaså bör

kablar och mikrokablar innehålla ett överskott av

fibrer för extra anslutningar, nybygge,

ombyggnad och nyetablering inom området.

Dokumentation bör vara utförlig men inte heller

för detaljerad. Mätning och mätprotokoll bör

innehålla nödvändig information men inte heller

den bör ”skjuta över målet”.

Figur 15-38. Inskarvade fibersvansar i ODF i anslutnings-

noden.



Figur 15-39. Hela flerfamiljsområdet med inritad placering av anslutningsnod, fiberoptiska

koncentrationspunkter samt deras upptagningsområde.



Figur 15-40. En delförstoring där anslutningsnoden finns samt det område där mikrorören går direkt till

anslutningsnoden.



15.6.3 Områden med villor och radhus

Områden med villor, speciellt äldre villaområden samt områden med radhus kräver

noggrann planering och framförallt informationsmöten och marknadsföringsmöten.

Det är viktigt att försöka få så stor anslutningsprocent som möjligt redan från början.

Planering och design bör inkludera 100 procent anslutning fram till tomtgräns. För de

fastigheter som inte ansluts hela vägen lämnas vid tomtgräns väl tätade

kanalisationsrör som vid senare anslutningstillfälle enkelt kan anslutas till fastigheten i

fråga.

Figur 15-41. Principbild för hur ett FTTX-nät i ett villaområde kan anläggas. Till varje fokp (röd ring)

installeras en mångfiberkabel (mikro- eller standardkabel) i kanalisation. Kanalisationer samlas så tidigt

som möjligt till gemensamma stråk mot anslutningsnod. Färgkod kan användas för identifikation, i denna

figur har färgerna grå, gul, röd och grön använts. Den blå linjen indikerar områdesnätet som ansluter mot

kommunhuvudnod.

Generellt är ett område med friliggande enfamiljshus eller radhus det ekonomiskt mest

svårplanerade området. Här finns vanligtvis ett fåtal utspridda hus samt stora, av

fastighetsägarna icke ägda, markområden (vägar, parker och andra grönområden). Ett

praktiskt samarbete måste etableras mellan samtliga parter och juridiska kontrakt

måste upprättas.

Val av ledningssträckning görs med hjälp av ett förplaneringsunderlag. Många olika

aspekter vägs in: t.ex. typ av mark, befintliga installationer, asfalterade stråk, behov av

skarvbrunnar och skåp m.m. Den kortaste vägen är inte alltid den bästa. Det kan finnas

gräsytor och markslag i området som lämpar sig väl för nedplöjning av kanalisation,

som i och för sig medför en längre ledningssträcka men ger en mer kostnadseffektiv

installation totalt sett.

Undvik samförläggning över privat mark då det kräver servitut eller andra juridiskt

bindande överenskommelser.



15.6.3.1 Planering av ett kvarter – ett förslag med blåsfiber/mikrokabel

Figur 15-43 visar ett kvarter i ett större färdigbyggt radhusområde, alltså inte nybygge.

I området är också anslutningsnoden placerad. Kvarteret har totalt 127 hus (några av

husen på figuren har en bostad på övre respektive nedre plan). Området har delats in i

fyra delområden markerade med A, B, C och D.

Från en vald plats i varje radhus/bostad installeras ett enkelt mikrorör från ett

fiberuttag till yttervägg. Här har man konsekvent valt baksidan av husen av två

orsaker:

Framsidan av hus är oftast ansiktet utåt med planteringar, stenläggningar och

annat som välkomnar besökaren och som man ogärna vill förstöra.

Det är enklare för den blivande nätägaren att förlägga kabel i mark utan asfalt

eller annan beläggning. Baksidan av hus är ofta gräsmattor eller allmän mark.

Det är klokt att låta husägaren själv gräva fram till tomtgräns, dels minskar

kostnaderna samt att husägaren ansvarar för eventuella skador. Nätplaneringen

markerar lämplig grävsträcka med t.ex. sprayfärg.

Låt även husägaren borra hålet genom yttervägg.

Enkel ”gör-det-själv” beskrivning rekommenderas.

På utsidan av huset görs övergång mellan inom- och

utomhusmikrorör.

Figur 15-42. Litet låsbart plåtskåp används som övergång

mellan inom- och utomhusmikrorör. Notera det u-formade

kabelskyddet.

I det markerade området A har en fokp anlagts vid husväggen av ett radhus. Till denna

fokp går mikrorör från samtliga fiberuttag. På sammanlagt fem ställen koncentreras

mikrorören från enkla och dubbla till 4-rörs och slutligen till 12-rörs multimikrorör.

Koncentration av mikrorör görs genom att rör skjuts ihop i därför avsedd skarvhylsa.

Hela skarven skyddas genom olika metoder t.ex. vulkskarv, x- eller y skarv eller

genom små mikrobrunnar, se bilder i kapitel 16.

I område B går alla mikrorör genom koncentration (4 ställen) direkt till anslutnings-

noden.

Område C är en kombination av multimikrorör och fokp. De fem (tio) närmaste

radhusen är direkt anslutna till noden medan de övriga radhusen genom koncentration

ansluter till en fokp, också den placerad vid husvägg.

Område D ansluter samtliga mikrorör genom koncentration mot fokp vid husvägg.

Pilarna i figuren visar koncentationsväg samt installationsriktning om blåsning av

blåsfiber eller mikrokabel sker från fiberuttaget FU hos abonnent.



Figur 15-43. Figuren visar en tänkt kanalisationslösning i ett kvarter i ett större radhusområde. I figuren

finns fiberoptiska koncentrationspunkter (fokp) för mikrokanalisation för fiber eller mikrokabel. De fyra

delområdena är markerade A, B, C och D.



15.6.3.2 Ett större radhusområde

En stor del av en totala kostnaden för ett FTTX-nät är anläggning och installation av

anslutningsnoden. Genom att ansluta aven angränsande bostadsområde kan kostnaden

fördelas på fler abonnenter. Här följer en mycket förenklad beskrivning för hur det kan

gå till.

I figur 15-44 har det nyss beskrivna området kopierats och bildat ett större

upptagningsområde. Det som i förra beskrivningen var en anslutningsnod blir i tre av

de fyra kvarteren en hopsamlande fiberoptisk koncentrationspunkt där samtliga

abonnenters fibrer svetsas till en standard optokabel med förslagsvis 384 eller 480

fibrer. De tre kablarna (en från varje område) avslutas i anslutningsnodens FDF.

I hela området finns nu strax över 500 radhus grupperade inom fyra kvarter. Ett

gemensamt utrymme för hela området har utsetts till nodrum för anslutningsnoden

(An).

Figur 15-44. Det som tidigare beskrivits som ett kvarter har i den här bilden bildat ett större område med

fyra kvarter som slagits ihop om en anslutningsnod. Man kan jämföra med figur 15-2.

Utrymmet för anslutningsnoden behöver vara ca 6 m2 stort. Det kan inrymmas i en

befintlig lokal som reserverats för detta ändamål. Det kan även vara en mindre

nyuppförd byggnad, t.ex. av uthustyp eller container sammanbyggt med förråd,

miljöstation eller liknade.



I detta exempel är nodrummet lokaliserat i den gula byggnaden i det övre vänstra

kvarteret i figur 15-44. För de övriga tre kvarteren har i ett mindre utrymme, ett

mindre skåp, placerats som fiberkoncentrationspunkt (fokp) för samtliga hus inom

respektive kvarter.

Att använda fiberkoncentrationspunkter är ett effektivt sätt att nedbringa de initiala

kostnaderna och att underlätta utökning av antalet anslutna kunder i takt med att

anslutningsgraden ökar. Dessutom kan fiberanslutningen göras i takt med

kundtillströmningen genom etappvis inblåsning av fiber/mikrokabel till nya kunder.

Som tidigare påpekats ska till dessa fokp:er alltid ett överskott av antalet fibrer eller

mikrokanalisation installeras, så att en utökning kan ske utan att nya grävarbeten

behöver utföras.

När nya kunder ska kopplas in, kan detta ske enkelt och snabbt, eftersom fokp:erna är

placerade över jord och är därmed lätt åtkomliga. En nackdel är dock att skåp kan vara

svåra att placera, t.ex. ska alltid tillstånd inhämtas från markägaren. Vid placering av

skåp bör tekniska och säkerhetsmässiga aspekter vägas in. Kopplingsskåp är dessutom

ofta utsatta för vandalism eller kan bli skadade genom påkörning av bilar eller

snöröjningsfordon. Placera därför skåp där de smälter in estetiskt i miljön samtidigt

som de är väl skyddade. Detta arbete är en del av förplaneringsarbetet.

Om man utvidgar området ytterligare några kvarter bort får man ett ännu bättre

utnyttjande av anslutningsnod och kostnadsoptimering. I figur 15-45 är det drygt 2000

abonnenter.

Figur 15-45. Här har utnyttjandet av anslutningsnod utökats.



15.6.4 Nät för skolor, kontor och liknande byggnader eller

områden

FTTX-nät lämpar sig utmärkt för att ansluta alla typer av datoriserade arbetsplatser

inom denna miljö. Ett FTTX-nät kan också ansluta olika typer av givare, instrument,

styr och reglerutrustning, sensorer, olika typer av larm osv. Genom att fibern inte störs

av elektriska eller magnetiska fält kan FTTX-nätet byggas utan att hänsyn behöver tas

för olika typer av störningar, vilket ger större valfrihet vid planering, design och

installation av FTTX-nät i kontors- eller industriell miljö.

I figurerna 15-12, 15-13 och 15-14 visades olika sätt att planera olika typer av

byggnader. Den här beskrivningen kan ligga till grund för hur FTTX-nät för skolor,

universitet, sjukhus, kontor, industrier och annan typ av offentlig och privat

verksamhet kan utformas. Man kan planera och designa denna typ av nät på samma

sätt som områden för flerfamiljshus.

Miljön erbjuder större variation i hur nätet förläggs och i många fall kan förläggningen

bli betydligt billigare än förläggning i bostadshus genom att fönsterbänkskanalisation

och befintliga kabelstegar (vertikala och horisontella) kan användas.

FTTX-nät för industriområden, kontorskomplex, skolor, sjukhusområden och liknande

områden, ska också erbjuda möjlighet till redundans.

Genom FTTX-nät kan större industrier, kontorskomplex, skolor och universitets-

områden, ”gallerior” och sjukhusområden centralisera nätstrukturen till en punkt där

kommunikationsutrustning, övervakning, service och underhåll kan placeras. Detta

kan ge en betydligt lägre kostnad för dessa tjänster då flera företag kan ”gå ihop” om

kostnaderna.

Figur 15-46. Kontorshus i genomskärning. Varje våningsplan har mikrorör till samtliga arbetsplatser

installerad och fiber/mikrokabel har installerats ned till nodrummet i bottenplanet. I bottenplanet har aktiv

utrustning i form av en anslutningsnod placerats och anslutits till det i gatan förlagda områdesnätet.



Här beskrivs, förenklat, fyra olika nät

ett stjärnnät koncentrerat till en byggnad

stjärnnät i ett utspritt skolområde, ”campus” nät

ett stjärnnät i ett mer geografiskt utspritt område men utan självklar redundans

ett geografiskt utspritt område byggt i ringform för att skapa redundans

För de fyra nätbeskrivningarna gäller blåsfiber/mikrokabel i kombination med

mikrokabel/optokabel, vidare används i alla tre fallen singelmodfiber som gör näten

avståndsoberoende och med en kapacitetsgräns långt över 10 Gbit/s.

15.6.4.1 FTTX-nät i kontorshus

Figur 15-46 visar ett kontorshus i flera plan. Från varje tänkt arbetsplats på vart och ett

av våningsplanen installeras mikrorör till en central plats på våningsplanet t.ex. i

anslutning till hisschakt eller annan typ av vertikalt schakt. Lämplig rördimension är

5/3,5 mm i enkel- eller multirörsutförande, se kapitel 16.

I den valda platsen kan man antingen placera aktiv utrustning för de användare som

finns på våningsplanet eller låta mikrorören fortsätta ned till ett gemensamt nodrum i

bottenplanet av byggnaden.

Om man väljer det första alternativet är det troligt att varje våningsplan eller om det är

ett "kontorshotell" att varje företag får administrera och underhålla sin "egen" aktiva

utrustning.

Väljer man det andra alternativet placeras all aktiv utrustning centralt för samtliga

våningsplan. Det kan innebära att kommunikationsutrustning, servrar m.m. för ett stort

företag kan administreras, övervakas och uppgraderas från ett ställe med

kostnadsbesparingar som följd.

Utrymme för serverrum på varje våningsplan behövs inte och den totala lokalytan för

datanätsutrustning kan därför minskas.

Är byggnaden ett "kontorshotell" underlättar det senare alternativet ombyggnad och

anpassning av våningsplanen till kundernas behov avsevärt, då kommunikationsnätet

så att säga redan finns på plats. De ändringar som behöver göras sker genom

inkoppling av ny utrustning eller omkoppling i befintlig utrustning bottenplanets

nodrum. Service, underhåll och administration (t.ex. säkerhetskopiering) kan skötas

gemensamt för kontorshotellets samtliga företag till en betydligt lägre kostnad, än om

varje företag skulle sköta detta separat, var och en för sig.

Figur 15-47 visar hur fönsterbänkskanalisation kan utnyttjas för att förenkla och

koncentrera mikrorörsdragning.

Det här beskrivna exemplet kan överföras till en mängd andra typer av byggnader för

privat och offentlig administration, där man önskar någon form av aktiv utrusning

(anslutningsnod) i byggnaden förutom användarnoden.



Figur 15-47. Bilden visar en möjlig planering av mikrorör i kontorslokal. Från höger till vänster

installeras enkelrör från rummen. För att förenkla installationsarbetet används från fjärde rummet, från

höger, 4-rörs multimikrorör. Det femte rummet ansluts med enkelrör o.s.v. tills det att ett 7-, 12-, 19- eller

24 rörs multimikrorör kan användas.

15.6.4.2 Skolnät

Följande bilder visar hur mikrorör dragits

till varje klassrum, arbetsrum och grupprum.

Genom denna mikrorörslösning samt

installerad singelmodfiber ges möjlighet för

multimedia i undervisningen med HDTV-

kvalitet.

Figur 15-48. Skola med internt fibernät.

Hela skolområdet täcker i verkligheten över en kvadratkilometer och all elektronik har

placerats centralt i ett nodrum.

Samtliga klassrum, arbets- och grupprum har fiberanslutning direkt till ett gemensamt

nodrum beläget mitt i byggnaden. I nodrummet finns förutom anslutningsnoden även

servrar där all digital informations lagras. Kommunikationen sker via områdesnätet

som ansluter till kommunhuvudnoden, på så sätt kan samtliga skolor inom en kommun

nås ”internt” med hög kapacitet, vilket öppnar för digitalt samarbete och video-

kommunikation med hög bildkvalitet mm. till ringa kostnad då kapacitet inte behöver

betalas för.



Figur 15-49. Del av skolbyggnad med

fiberanslutning till varje rum. Klassrum

har installerats med dubbla fiberuttag, i

mindre arbetsrum och grupprum har ett

fiberuttag installerats. Skolan har en

central nod med all kommunikations-

utrustning installerad. Längsta avstånd,

till skolan hörande annex är drygt 1 km.

Figur 15-50. Klassrum

inrett med fiber till klass-

rummet och med standard-

kablage för datornät.

Fiberoptisk switchar med

Cu-utgång till datorerna

används för kommunika-

tion inom klassrummet.

Figur 15-51. Samma

klassrum med fiber till

klassrummet samt trådlöst

LAN för kommunikation

inom klassrummet.



15.6.4.3 Geografiskt utspritt industri-, kontors- eller sjukhusnät, område

utan självklar redundans

Det tredje exemplet beskriver ett nät i ett geografiskt utspritt område, se figur 15-52.

Det kan vara ett universitetsområde, industriområde eller som i detta exempel, ett

sjukhusområde med ett flertal byggnader. Områdets anslutningsnod ansluter med flera

fiberpar till stadsnätets områdesnät. Detta nät passerar genom sjukhusområdet.

All kommunikation inom området sker från den centralt placerade anslutningsnoden

(gul punkt). Denna lösning kan därför inte rekommenderas om det är av avgörande

betydelse att inga eller endast korta driftstörningar får förekomma. I exemplet kommer

dock att beskrivas en metod för att skapa passiv redundans.

Inom varje hus i området förläggs mikrorör på samma sett som i det tidigare exemplet

med kontorshuset. I stället för aktiv utrustning i bottenplanet på varje huskropp

placeras en fiberoptisk koncentrationspunkt (röd punkt markerad med fokp). I fokp:en

svetsas samtliga fibrer mot fibrer i mikrokablar/standardkablar. Kablarna har ett

sammanlagt högre fiberantal än totala antalet fiber inom byggnaden som betjänas.

När mikrorör (för mikrokabel, innerdiameter 8–12 mm) installeras mellan fokp och

anslutningsnod ska den överdimensioneras genom att tre, fyra extra rör förläggs för att

säkerställa en enkel utbyggnad vid ett senare tillfälle.

Till största delen kan mikrorör mellan huskropparna placeras väl skyddade, i de

transportkulvertar som förbinder husen.

Genom denna lösning har man åstadkommit ett centraliserat kommunikationssystem

där 24-timmars service kan upprätthållas inom hela området, till en rimlig kostnad. På

respektive avdelning kan en ansenlig mängd fiberanslutna uttag placeras som på några

minuter aktiveras genom inkoppling mot anslutningsnoden.

Ovan beskrivna nätlösning saknar dock redundans och därför bör all kanalisation

förläggas i kulvertar eller väl skyddade på annat sätt, där risk för kapning av

kanalisation och fiber är minimal.

Redundans för kabelbrott o.dyl. kan åstadkommas genom att i stället för

fibersvetsning i fokp:erna avsluta blåsfiber/mikrokablar från slutanvändarna i en eller

flera ODF:er. Till dessa ODF:er har mikrokablar installerats från anslutningsnoden

genom två skilda förläggningsvägar. På så sätt kan husets fiberpar kopplas om mellan

de två förläggningsvägarna. Denna nätlösning gör det möjligt att undvika längre

trafikavbrott, skapa viss redundans, och ändå behålla den centraliserade nätlösningen.



Figur 15-52. Planritning över det i texten beskrivna området. Fibernätet sprider sig stjärnformat ut från

anslutningsnoden till fokp, i varje huskropp Största delen av mikrorörsnätet har kunnat förläggas inomhus

genom att utnyttja förbindelsekulvertar och källargångar.

15.6.4.4 Geografiskt utspritt industri-, kontors- eller sjukhusnät, område

utan självklar redundans

För områden där kravet på redundans är högt, är det en bättre lösning att bygga det

passiva fiberoptiska nätet i ringform. Sjukhusområdet i föregående exempel får även

här tjäna som underlag till beskrivningen av ett geografiskt utspritt nät med redundans,

se figur 15-53.

För varje huskropp byggs ett motsvarande nät som beskrivits i föregående exempel.

Aktiva husnoder/fastighetsnoder placeras i bottenplanet på varje hus och dessa binds

samman i en enkel eller dubbel fiberoptisk ring, se figur 15-54.



Figur 15-53. Planritning över det i texten beskrivna området. Mikrorör och mikrokabel bildar en dubbel

fiberring till samtliga husnoder. Områdesnätet förbinder anslutningsnoden med stadens kommunhuvud-

nod. Största delen av mikrorörsnätet har kunnat förläggas inomhus genom att utnyttja förbindelse-

kulvertar och källargångar.

Kanalisationen förläggs så att ingen del av ringen samförläggs med någon annan del

av ringen. Ringen bör ha ett eller flera extra kanalisationsrör för att underlätta framtida

till- eller ombyggnad av fibernätet eller förändring av aktiv utrustning.

Varje hus/fastighetsnod måste klara att automatiskt omkonfigurera ringen så att

trafiken kan söka sig en alternativ väg vid eventuellt fiber/kabelbrott eller om en nod

slutar fungera. All utgående och inkommande trafik passerar anslutningsnoden som

fungerar som huvudnod för områdets övriga noder.



15.7 Luftinstallation av FTTX-nät

15.7.1 Varför installera FTTX-nät i luften?

I Sverige är de flesta städer helt utan ett tele- eller elnät som installerats i luften. Med

några få undantag är dessa nät nedgrävda i marken. För landsbygden eller i områden

med berggrund är förhållandena det motsatta.

Längs landsvägar och på t.ex. skärgårdsöar löper långa stolprader med både tele- och

elledningar uppsatta på samma stolpe. Dessa stolprader kan utnyttjas för att installera

FTTX-nät. Här ska ett, tillvägagångssätt beskrivas.

Att installera FTTX-nät längs stolplinje (luftinstallation) är en smidig lösning för

landsbygd och glesbygd om det redan finns en befintlig infrastruktur av stolpar för

elförsörjning eller telekommunikation. Om det går att använda denna infrastruktur är

det både ekonomiskt och snabbt. Den logiska planeringen skiljer sig inte från övrig

FTTX-design.

15.7.2 Luftkabel och kanalisation

Flera olika kabeltyper kan användas. Om man använder ledningsstolpar med

installerad kraftkabel bör man använda dielektriska kablar för att undvika

jordningsproblematiken. Vid val av kabel och kanalisation måste man vara medveten

om att dessa ska klara både islast och storm, till och med en kombination av dessa.

15.7.3 Standardkablar

Till, mellan, och från anslutningsnoder och fokp:er kan man använda standard ADSS-

kablar (All Dielectric Self Supporting). Dessa kablar kan fås med stort fiberantal och i

långa längder och för långa spannlängder.

Figur 15-54. Standard ADSS-kablar för luftinstallation.

ADSS-kablarna använder ofta aramidgarn (Kevlar®) som dragavlastare. Aramidgarn

kan läggas direkt under manteln alternativt lägger man garnet mellan två mantlar, se

figur 15-54.



15.7.4 Abonnentkablar

Närmare abonnenten finner man slanka kablar med 2–12 fibrer. Används

blåsfiberteknik kan enkelrörs mikrokanalisation med aramidgarn som dragavlastare

vara ett installationsmässigt och ekonomiskt fördelaktigt alternativ till frihängande

kabel, se vidare detta avsnitt.

För att förenkla installationen kan förkontakterad abonnentkabel användas. Kablarna

kan skarvas i skarvboxar med inbyggd korskopplingspanel, alternativt kan man skarva

in kablarna på traditionellt sätt i skarvboxar.

Figur 15-55. Abonnentkablar för luftinstallation. Den övre kabeln har aramidgarn som dragavlastare och

den undre är en figur-8-kabel med en glasfiberarmerad tunn plaststav som dragavlastare.

15.7.5 Mikrorör för mikrokablar och blåsfiber för

luftinstallation

Koncept finns för mikrorör att användas vid

installation i befintlig stolplinje. Denna typ av

mikrorör har inbyggd dragavlastare i form av

aramidgarn eller glasfiberförstärkt plaststav.

Genom att kombinera olika rördiametrar kan

mikrorör användas för olika mikrokablar med

olika fiberantal eller en kombination av

mikrokablar och blåsfiber. Mer om denna

kanalisationstyp i kapitel 16.

Figur 15-56. Tre exempel på mikrorör för luftförläggning

av FTTX-nät.

15.7.6 Upphängningsdon

För upphängning av kabel eller mikrorör i stolpe finns två typer av fästanordningar,

spänndon och upphängningsdon.

I de punkter där kabeln spänns upp verkar spännkrafter i ena riktningen och åt andra

hållet är kabeln utan spänning (speciellt vid installation). I dessa punkter utsätts kabel

eller mikrokanalisation för stora longitudinella krafter.



Spännpunkter finns på flera ställen längs installationsvägen, t.ex. vid ändstolpar,

brytpunkter med stora vinklar och vid skarvställen.

Figur 15-57a och b. Exempel på spänndon för

uppsättning av kabel (till vänster) och

figur-8-mikrokanalisation till höger. (3)

Upphängningspunkter är punkter där kabel eller mikrokanalisation är upphängda utan

direkta longitudinella krafter, de ska helt enkelt hålla kabel/mikrokanalisation fast

upphängd i stolpe.

Figur 15-58a, b, c, och d. Exempel på upphängningsdon för kablar, abonnentkablar och mikrorör.

Viktigt!

Spänn- och upphängningsdon är skräddarsydda och testade för att fungera i system

med respektive kablar. Använd därför rekommenderade don för den specifika kabel

eller mikrorör som ska installeras. Upphängningsdon ska inte och kan inte användas

som spänndon.



15.8 Installation

Att utföra installation av optokabel i stolpar kräver erfarenhet och noggrann planering.

För längre installationssträckor rekommenderas att använda installationshjul och

vinsch med dragrep och mikroprocessorstyrd dragspänning, se kapitel 6.

För FTTX-installation är det mer vanligt med korta installationssträckor, med relativt

lätta och smidiga kablar eller mikrorör. Dessa kan vanligen installeras genom att

kabeln rullas ut för hand längs installationsvägen och hängs upp genom att man

klättrar upp i respektive stolpar. Installationshjul och dragrep kan givetvis användas

om man vill undvika att kabel eller mikrorör läggs på marken. Efter att kabel/mikrorör

rullats ut monteras det första spänndonet vid första inspänningspunkt.

Spänn därefter upp kabel/mikrorör med hjälp av dynamometer vid den andra

spännpunkten. Montera spänndonet. På stolpar mellan dessa spännpunkter fastsätts

kabel/mikrokanalisation med upphängningsdon. Fortsätt på detta sätt till sista

spännpunkt för första sektionen kabel/mikrokanalisation. Upprepa tills hela sträckan är

förlagd, se figur 15-59.

Notera att dubbla spänndon krävs vid samtliga spännpunkter utom för första och sista

spännpunkt.

15.8.1 Landsväg med gårdar och friliggande hus

Som nämndes redan i början av detta kapitel kan ett FTTX-nät ha en utsträckning på

upp till 10 km. I det här exemplet beskrivs hur man kan förlägga en del av en sträcka i

ett utspritt FTTX-nät.

I befintlig stolprad längs en väg, uppsätts multimikrorör i utförandet 2×10/8 mm +

8×5/3,5 mm, se figur 15-60. Efter var tionde gård upprättas en skarvpunkt med

skarvbox där enskilda fiberpar skarvas in mot mångfiberkabel (mikro) t.ex. med 72

eller 96 fibrer.

Figur 15-59. Illustration till det beskrivna exemplet.



Från stolpar längs vägen installeras enkelmikrorör till respektive gård. Lämpligt är att

använda befintliga telefonstolpar om sådana finns.

Stolpe 2 och stolpe 9 är spännstolpar där dragavlastaren i multimikrorören förankras.

Stolparna 1, 3–8 är stolpar där multimikrorören hängs upp men inte inspänns. Vid

stolparna 2 och 9 finns skarvboxar placerade så att samtliga mikrorör kan avslutas i

dessa. Från samtliga stolpar hängs enkelmikrorör till varje fastighet (blå linjer i

figuren).

Figur 15-60. Mikrorör som används i det beskrivna exemplet. Den enklare hängs till fastigheten från

samtliga stolpar. Multimikrorören hängs mellan stolparna i stolpraden.

Vid stolpe 2 ansluts direkt till skarvboxen enkelmikrorör från fastighet 3–6.

Från stolpe 2 går det två multimikrorör, en åt vardera hållet. Den som i figuren går åt

höger öppnas vid stolpe 3 och två mikrorör 5/3,5 friläggs och skarvas in till fastighet 7

och 8. Lämpliga mikrorör till dessa två fastigheter är den enklare i figur 15-60.

Vid stolpe 4 upprepas proceduren och ytterligare två mikrorör i multimikroröret

används.

Slutligen vid stolpe 5, används återstående fyra mikrorören i multimikroröret som

fortsätter vidare till stolpe 6, 7, 8 och 9. Vid stolpe 6 används de återstående 2

mikrorören från stolpe 9.

Från stolpe 2 finns nu åt höger, mikrorör installerad till fastigheterna 3–14 och från

stolpe 9 finns åt vänster, anslutning till fastigheterna 15–24.

Figur 15-61. Inkoppling av samtliga fastigheter längs stolplinjen i enlighet med det beskrivna i exemplet.



Om ingen kanalisationssträckning till dessa fastigheter överskriver 1 km kan blåsning

av mikrokabel/blåsfiber användas hela vägen. Är blåssträckan längre kan det bli

nödvändigt att anlägga mellanliggande skarvpunkter.

Vanligt avstånd mellan stolpar längs landsväg är 50 m. Avståndet mellan stolpe 3 till 9

är inte mer än 350 m. Mikrokabel som ska installeras i de två grövre mikrorören 10/8

mm bör kunna blåsas upp mot 2–2½ km. När skarvboxar installeras längs sträckan och

mikrorör installeras till dessa, förbereder man för inblåsning av mikrokabel genom att

temporärt infoga en lämplig

längd 10/8 mm mikrorör.

Det avkapade mikroröret gör

en loop vid skarvboxen.

Figur 15-62. Figuren illustrerar

användningen av en loop i skarv-

boxen för installation av mikro-

kabel installeras. Detta förenklar

installationen.

Det infogade temporära mikroröret gör det möjligt att blåsa in mikrokabel, och förbi

varje skarvbox. När mikrokabel installerats längs hela sträckan kapas mikrokabeln vid

varje skarvbox och det temporära mikroröret avlägsnas.

Loopen ska vara så lång att när den avlägsnats och

mikrokabel och blåsfiber/mikrokabel ska skarvas in, kan

det göras på ett säkert sätt i skarvtält eller skarvbil.

Skarvboxen fastsättas i stolpe eller förläggas i mark vid

stolpfot.

Om skarvbox placeras i mark ska kabel och mikrorör som

går längs stolpe skyddas av U-formad galvaniserad

plåtränna.

Samtliga mikrorörsförgreningar längs stolplinjen utförs

som vulkskarv eller med specialskarvdon, se figur 15-66,

med dragavlastaren förankrad i därför avsedd förankring

eller i förankringsbult i stolpe.

Figur 15-63. Här har skarvboxen installerats i stolpen. Skarvboxens

ingångar ska riktas nedåt för att undvika vatteninträngning.

När samtliga mikrorör är installerade och mikrokabel förlagts längs sträckan

installeras blåsfiber/mikrokabel (1–4 fibrer) genom mikrorören 5/3,5 mm till samtliga

fastigheter som nås från respektive skarvbox/skarvskåp.

Fibrer skarvas och placeras i skarvkassetter i skarvbox eller skarvskåp. Det rekom-

menderas att lämna några överskottsfibrer vid varje skarvställe för eventuell

utvidgning eller ombyggnad av fibernätet.



Figur 15-64. Mikrorör med inblåsta

mikrokablar (>24 fibrer) och

blåsfiber/mikrokablar (1–4 fibrer).

Figur 15-65. Exempel på skarvbox för fiber- Figur 15-66. Avgrening av mikrorör

skarvning. längs stolplinje som beskrivits i exemplet.

15.8.1.1 Installation till fastighet

Anslutningen till de enskilda fastigheterna sker nu via tunna mikrorör avsedda för

upphängning i stolpe längs befintlig stolprad genom t.ex. samförläggning med el- eller

gamla telenätet.

Figur 15-67. Genom att utnyttja redan befintlig el- eller teleinstallation kan FTTX-nätet till landsbygd nå

avlägsna fastigheter och gårdar.

OBSERVERA

För samförläggning med elnät måste tillstånd sökas och beviljas. Arbete i stolpe och

elnät ska alltid utföras av behörig expertis.



15.9 Redundans i anslutningsnätet

I kapitel 13 behandlades redundans och säkerhet. I ett FTTX-nät till enskilda

slutanvändare är det inte rimligt ur kostnadssynpunkt att skapa redundans. För större

byggnadskomplex och industrier kan det dock krävas att en extra transmissionsväg

skapas för att säkerställa kommunikation vid ett avbrott. Enklast skapas det med ringar

vilket beskrivs i figur 15-68.

Det räcker inte med att skapa redundans på fiber- eller kanalisationsnivå,

transmissionsutrustning måste också kunna konfigureras för och klara ett avbrott

genom att vända transmissionen genom en extra fiberring.

Figur 15-68a. Trafiken flyter medsols mellan

noderna och endast en fiber används i

dubbelringen (blå).

Figur 15-68b. En av noderna har gått sönder eller

är under service. Trafiken vänder i de två när-

liggande noderna (markerat med rött) och den

andra fiberringen används för att sända trafiken

vidare, nu i motsols riktning. Förbindelsen är

återställd.

Figur 15-68c. Ett fiberbrott har uppstått. Trafiken

vänder i de två närliggande noderna (markerat

med rött) och den andra fiberringen används för

att sända trafiken vidare, nu i motsols riktning.

Förbindelsen är återställd.

Ringar installeras som mikrorör för antingen blåsfiber eller mikrokabel eller som

standardkanalisation för standardkabel. Korskopplingspanel vid varje nod gör det

möjligt att manuellt konfigurera om kommunikationsriktning.

Ringarna förläggs så att de båda ringarna inte samförläggs med någon del av den

andra ringen. Ringarna bör ha ett eller flera extra rör för att underlätta framtida till-

eller ombyggnad av fibernätet eller förändring av aktiv utrustning.

All utgående och inkommande trafik passerar anslutningsnoden som fungerar

huvudnod för de övriga noderna.



15.10 Sammanfattning – anslutningsnätet

Det här kapitlet avslutas med några goda råd.

marknadsför FTTX-anslutning för hög anslutningsprocent

skriv kontrakt med tjänsteleverantörer (minst fyra oberoende)

skriv kontrakt med kommunikationsleverantörer (som kan sin sak)

gör grov och finplanering

studera på plats lämpliga kanalisationsstråk

finn lämplig plats för anslutningsnod

anlägg ett nät av mikrokanalisation/kanalisation (inom- och utomhus)

kombinera med mikrokabel/standardkabel

dimensionera noden

kvalitetssäkra noden

reservera plats för utvidgning

installera mikro-/standardkablar

installera blåsfiber

anslut slutanvändarna

dokumentera till ett hundra procent

driftsätt

Documents

Handbok i praktisk fiberoptikfiberson.se/fib2/data/pdf/sample.pdf · Handbok i praktisk fiberoptik Upphovsrätt: Stefan Gistvik Sida 3 Detta är kapitel 15 som särtryck ur boken