1

HÖGSKOLAN DALARNA Institutionen för Hälsa och Samhälle Sociologi D, magisteruppsats Examensarbete, 15 hp Vårterminen 2010

”JAG SKÄMDES ÖVER ATT JAG SKÄMDES ÖVER PAPPA”

En kvalitativ, intervjubaserad studie om barns och ungdomars tankar, upplevelser och erfarenheter av att leva under ekonomisk utsatthet i Sverige

Författare: Marissa Ernlund Handledare: Gunilla Carstensen Examinator: Lars-Erik Alkvist

2

University of Dalarna Department of Health and Society Sociology, Advanced Course, 61-80 p. Essay, 15 p. Spring 2010 Title: ”Jag skämdes över att jag skämdes över pappa”- En kvalitativ, intervjubaserad studie om barns och ungdomars tankar, upplevelser och erfarenheter av att leva under ekonomisk utsatthet i Sverige Author: Marissa Ernlund

ABSTRACT The purpose of this essay concerns the thoughts and experiences of four swedish children living in poverty. The essay builds on a hermeneutic research method, with reflection and interpretation as two fundamental corner stone’s. The following three questions are being answered: how the interviewed children reason, think of and experience their daily living, which coping strategies they use in social interaction with others to deal with the poverty and how they think about their future? The theories that has been used for this study include Cooley’s Looking Glass Self, Scheff about shame and pride, Goffman about stigmatization and least, but not last, Bourdieu about how habitus and different forms of capital structure up possibilities and limitations in the life of the individual. The most important conclusions this study has reached are:

that two of the interviewed children experienced that interventions from the authorities and the society’s welfare system, concerning their families’ economical situation, had a stigmatizing effect in their lives and to their physical and emotional health.

that two of the children reasoned about how not having afford with status symbols are just as stigmatizing as having the “wrong” things (no brands, no expensive things etc). For a child living in poverty what has been mentioned above, not having afford and having the wrong things, marks inequality in socioeconomic status between friends. The two children´s experiences of such inequality, in social interaction with friends, were bullying and social exclusion.

that three of the children reasoned about awareness of how much things costs (cheap versus expensive) in relation to their families limited, economical resources.

that all four children felt that they had to use certain coping strategies to be able to handle the consequences of the poverty in social interaction with friends and to distance themselves from feelings of shame and stigmatization. The coping strategies the children used included moving away from, turning away from and attack against the self.

that two of the children reasoned about the coping strategy moving away from friends as an unintentional consequence of their families’ poverty. Geographical distance to friends and expensive means of communications leads to experiences and thoughts of loneliness, sadness and risk of social exclusion.

that three of the children reasoned about higher education as a necessity, and a mean to a better life in the future, far away from shame and stigmatization over low socioeconomic status and fear of unemployment and low wages. The children reasoned about their wish to transform a symbolic capital, education, to economical and social capital.

Key words: Poor children, child poverty.

3

Högskolan Dalarna Institutionen Hälsa och Samhälle Sociologi, Avancerad kurs, 61-80 p. Uppsats, 15 p. Våren 2010 Titel: ”Jag skämdes över att jag skämdes över pappa”- En kvalitativ, intervjubaserad studie om barns och ungdomars tankar, upplevelser och erfarenheter av att leva under ekonomisk utsatthet i Sverige Författare: Marissa Ernlund SAMMANFATTNING Studiens syfte är att synliggöra hur fyra ekonomiskt utsatta ungdomar upplever och erfar sin tillvaro, hur de i social interaktion med andra försöker att hantera den ekonomiska utsattheten och vilka tankar de hyser om sin framtid. Det empiriska materialet består av semi-strukturerade intervjuer. Intervjuer genomfördes med fyra ungdomar. Samtliga respondenter var under arton. En hermeneutisk ansats, med tolkning och reflektion i centrum, utgjorde det metodval som låg till grund för genomförandeprocessen. Följande frågeställning besvaras i studien: hur de intervjuade ungdomarna resonerar kring sin ekonomiskt utsatta tillvaro, vilka handlingsstrategier de intervjuade ungdomarna använder sig av för att i social interaktion med omgivningen tacklas med den ekonomiska utsattheten och hur de intervjuade ungdomarna resonerar om framtiden? De främsta teorierna som användes var Cooley om spegeljaget, Scheff om skam och stolthet, Goffman om stigmatisering och sist, men inte minst, Bourdieu om hur habitus och kapitalformer strukturerar upp möjligheter och begränsningar i individens liv. Studiens mest betydelsefulla slutsatser är:

att två av de intervjuade respondenterna upplevde att samhälleliga strukturers ingripande, vad gäller deras respektive familjers ekonomiska situation, hade en stigmatiserande effekt i deras liv och vad deras fysiska hälsa och emotionella välbefinnande beträffar.

att två av respondenterna förde resonemang om hur att inte ha råd med materiella statussymboler var precis lika stigmatiserande som att ha ”fel” saker (inga märken, inga dyra prylar etc.). Detta markerade socioekonomisk ojämlikhet i vänskapskretsar. De två respondenterna upplevde att denna ojämlikhet för deras del resulterade i mobbing och utanförskap, social exklusion.

att tre respondenters resonemang visade på ett välutvecklat kostnadsmedvetande i relation till deras respektive familjers knappa, ekonomiska resurser.

att samtliga respondenterna upplevde att de var tvungna att använda sig av vissa handlingsstrategier för att kunna tackla den ekonomiska utsatthetens konsekvenser i social interaktion med vänner och distansera sig själva från känslor av skam och stigmatisering. De handlingsstrategier som de tre respondenterna förde resonemang kring var tillbakadragandet, undandragandet och attack mot självet.

att två av respondenterna resonerade om handlingsstrategin tillbakadragandet från vänner som en ofrivillig konsekvens av deras respektive familjers ekonomiska utsatthet. Geografiskt avstånd till vänner och dyra transport- och kommunikationsmedel ledde, hos respondenterna, till upplevelser och tankar kring ledsamhet, ensamhet och risken för utanförskap.

att tre av respondenterna förde resonemang kring högre utbildning som en nödvändighet och ett medel för att skapa ett bättre liv i framtiden, långt borta från den skam och stigmatisering, låga socioekonomiska status och rädsla för arbetslöshet och låga löner som följer i spåren av ett liv i ekonomisk utsatthet. Respondenterna resonerade kring deras önskan om att omvandla det symboliska kapitalet, utbildningen, till ekonomiskt och socialt kapital.

Nyckelord: fattiga barn, barnfattigdom.

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

ABSTRACT ..................................................................................................................................................................................................... 2 SAMMANFATTNING ................................................................................................................................................................................... 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ...................................................................................................................................................................... 4 1. INLEDNING ............................................................................................................................................................................................... 5

1.1 Problemformulering .............................................................................................................................................................................................. 6 1.2 Uppsatsens syfte och frågeställning ............................................................................................................................................................... 6 1.3 När är man barn och när är man ungdom? ................................................................................................................................................. 7 1.4 Begreppsutredning- Fattigdomsbegreppet ................................................................................................................................................ 7 1.5 Barns och ungdomars ekonomiska utsatthet inom familjen .............................................................................................................. 9 1.6 Uppsatsens disposition ......................................................................................................................................................................................... 9

2. TIDIGARE FORSKNING ...................................................................................................................................................................... 10 2.1 Resultat av databassökning ............................................................................................................................................................................. 10 2.2 Att vara ekonomiskt utsatt i ett överflöds- och konsumtionssamhälle ..................................................................................... 12 2.3 Ekonomiskt utsatta barn och ungdomar i vänskapsrelationer och skola ................................................................................. 15 2.4 Ekonomisk stress inom familjen- Påverkan på barn och ungdomar ........................................................................................... 18 2.5 Barn, ungdom och ekonomisk utsatthet- Samhällsklass, status, socialt stöd och hälsa ..................................................... 19 2.6 Rumslig stigmatisering- Trångbeboddhet, bristande umgänge och sämre hälsa ................................................................. 21 2.7 Sammanfattning av tidigare forskning ....................................................................................................................................................... 23

3. MED FOKUS PÅ ETT BARNPERSPEKTIV ..................................................................................................................................... 24 3.1 Barnkonventionen- Barns och ungdomars levnadsvillkor sätter sina spår ............................................................................. 24 3.2 Barn och ungdomar i Sverige efter ratificeringen av Barnkonventionen ................................................................................. 25 3.3 Forskningen kring barn och barndom- En vändpunkt för sociologin ......................................................................................... 26 3.4 Sociologin och ungdomsforskningens frammarsch ............................................................................................................................. 27 3.5 Sammanfattning av med fokus på ett barnperspektiv........................................................................................................................ 28

4. TEORETISKA PERSPEKTIV OCH UTGÅNGSPUNKTER ............................................................................................................ 29 4.1 Fattigskam- När självbilden speglar sig i andras omdömen ............................................................................................................ 29

4.1.1 Den statusbundna skammen .................................................................................................................................................................. 30 4.1.2 Skam och sociala band .............................................................................................................................................................................. 30 4.1.3 Skamkompassens strategier ................................................................................................................................................................... 31

4.2 Stigmatisering- När fasaden inte räcker till ............................................................................................................................................. 32 4.2.1 Stigmatiserad individ i grupp ................................................................................................................................................................ 32

4.3 Hur habitus och kapital formar individens möjligheter och begränsningar i livet .............................................................. 33 4.4 Sammanfattning av teoretiska perspektiv och utgångspunkter .................................................................................................... 34

5. METOD, MATERIAL OCH GENOMFÖRANDE .............................................................................................................................. 35 Val av metod- Hermeneutik med tolkning och reflektion i fokus ......................................................................................................... 35 5.1 Några rader om min egen förförståelse av barn och unga i ekonomisk utsatthet ................................................................ 36 5.2 Den reflekterande forskningen- Tolka och reflektera ........................................................................................................................ 36 5.3 Urvalet av respondenter ................................................................................................................................................................................... 37 5.4 Bandspelare och intervjuguide ...................................................................................................................................................................... 38 5.5 Intervjufrågorna .................................................................................................................................................................................................... 39 5.6 Intervjuarrollen ..................................................................................................................................................................................................... 40 5.7 Intervjusituationen med ungdomar som respondenter .................................................................................................................... 40 5.8 Transkribering ....................................................................................................................................................................................................... 41 5.9 Efter transkriberingen ....................................................................................................................................................................................... 41 5.10 Etiska överväganden ........................................................................................................................................................................................ 41 5.11 Reliabilitet, intervjuareffekt och validitet .............................................................................................................................................. 43 5.12 Generaliserbarhet .............................................................................................................................................................................................. 44

6. ANALYS OCH RESULTAT ................................................................................................................................................................... 45 6.1 Ungdomarnas medvetenhet om familjesituationen i anknytning till skam ............................................................................. 45 6.2 Ungdomarna om fattigskammens påverkan på vänskapsbanden ................................................................................................ 48 6.3 Ungdomarnas upplevelser och erfarenheter av skam i skolan ...................................................................................................... 49 6.4 Spara inte slösa- Ungdomarna om pengar, vänskap och skamhantering ................................................................................. 51 6.5 Ungdomarna om den ekonomiska utsatthetens påverkan på hälsan ......................................................................................... 55 6.6 Ungdomarnas tankar om framtiden- Misstro, oro och hoppfullhet ............................................................................................. 56

7. SAMMANFATTANDE DISKUSSION ............................................................................................................................................... 59 8. AVSLUTNING ......................................................................................................................................................................................... 64 9. APPENDIX .............................................................................................................................................................................................. 65 KÄLLFÖRTECKNING ............................................................................................................................................................................... 66 BILAGA 1: MALL FÖR ARTIKELGRANSKNING ............................................................................................................................... 74 BILAGA 2: INTERVJUGUIDE ................................................................................................................................................................. 75

5

1. INLEDNING ”Barnets århundrade” myntades av pedagogen Ellen Key i början av förra seklet. Hennes budskap kan på ett meningsfullt sätt sammanfattas med att ”barn ska ha rätt till sin barndom” (Key 1995:68,116). Ändå finns det fortfarande, en bra bit in på 2000-talet, i vårt svenska välfärdssamhälle en stor klyfta mellan de ideala uppväxtförhållanden och levnadsvillkor som eftersträvas för barn och ungdomar och den ofta sorgliga verklighet som många barn och ungdomar dagligen måste leva i. UNICEF fann i en rapport om barnfattigdom i industrialiserade OECD- länder att barnfattigdomen ökat i sjutton av de tjugofyra länder som ingick i studien. 1 ”Relativ fattigdom” är det mått rapporten använder. Lever i relativ fattigdom gör de barnhushåll med inkomster som ligger under femtio procent av landets egen medianinkomst. 2004 levde 4,2 procent barn och ungdomar i relativ fattigdom i Sverige. I jämförelse med Finland och Danmark, som båda låg under 3 procentgränsen, pekar rapporten på att det än finns en relativt stor procentandel svenska barn och ungdomar som lever i fattigdom. Norge låg också före Sverige, men med 3,4 procent barn och ungdomar i fattigdom. Från 1990-talet och framåt ökade den svenska barnfattigdomen per år med 1,2 procent barn och ungdomar i fattigdom. Därefter har den siffran sakta fortsatt att stiga (UNICEF 2005:3-5).

Enligt Rädda Barnens senast utkomna årsrapport från 2008 uppgick den svenska barnfattigdomen på nationell nivå, 2005, till 12,6 procent. Den siffran innebär att 2005 levde cirka 242 000 barn och ungdomar under arton, av samtliga knappt två miljoner omyndiga i Sverige, med omständigheter och levnadsvillkor som av det svenska samhället betecknas som fattigdom (Salonen för Rädda Barnen 2008:15). Att leva ekonomiskt utsatt begränsar barns och ungdomars liv och möjligheter på många olika sätt utöver den ekonomiska aspekten. Det påverkar bland annat deras hälsa, sociala umgänge och skolprestationer (Lundström & Wiklund 2000:26,33, Harju 2005:96–97). Samhället genomgår ständigt politiska, ekonomiska, sociala och kulturella förändringar. Fattigdom, bland barn och unga, har ändå alltid, på ett eller annat sätt, funnits med i bilden. Till exempel ger författaren Doris Dahlins (2007) självbiografiska roman en både privat och detaljerad insyn i hur fattigdomen präglade hennes barndomsår och uppväxt i ett femtiotalets Härnösand. I ett belysande citat från romanen berättar Dahlin för läsaren hur hon: ”I prinsessklädseln fotograferades/.../ en gång om året. Alltid med stängda läppar, som jag blivit tillsagd, för att ingen skulle se mina trasiga tänder. Le med ögonen, sa mamma. Varje foto ögon som aldrig log. Läpparna stängda. Det trasiga syntes ändå” (Dahlin 2007:10).

För att fortsätta inledningen med ett mer personligt inlägg väcktes mitt intresse för ekonomisk utsatthet bland barn och ungdomar till liv redan för flera år sedan. Det var i samband med ett nyhetsinslag. I inslaget utfrågades en högerpolitiker kring sin åsikt huruvida barn och ungdomar, med föräldrar beroende av socialbidrag, skulle beviljas pengar till en dator för att få ungefär samma möjligheter i skolan som andra barn och

1 De länder som i UNICEF-rapporten beskrivs som ”rika, industrialiserade” definieras som detta utifrån

sitt medlemskap i OECD (Organization for Economic Cooperation and Development). OECD grundades 1960 och är den internationella organisationen för industrialiserade länder med marknadsekonomi. För flertalet OECD- länder finns jämförande statistik tillgänglig kring barnfattigdom. Många OECD-länder har, enligt egen nationell statistik, uppnått grundläggande hälsovård och utbildningsmöjligheter för barn och ungdomar, i enlighet med Barnkonventionen. När denna rapport skrevs 2005 var trettio länder (Sverige inräknad) medlemmar i OECD. Tillgänglig statistik om barnfattigdom fanns för tjugosex av dessa länder. Undantagen var Island, Korea, Turkiet och Slovakien (UNICEF 2005:3,7).

6

ungdomar vars föräldrar har råd med sådan teknik. Utan någon obeslutsamhet eller tvekan gav högerpolitikern ett klart och tydligt nej som svar på frågan. I en kort utläggning klargjorde hon sin ståndpunkt om att det i samhället är rimligt att det finns skillnader mellan de som har råd och de som inte har råd med det där ”extra”. Enligt henne skulle alltså inte socialtjänsten bevilja socialbidrag till onödigheter. Jag kom genast på mig med att fundera om denna högerpolitiker någonsin ens träffat och talat med eller ens satt sig in i det faktum att det finns barn och ungdomar som lever med och växer upp i svår ekonomisk utsatthet. Om hon inte var insatt måste det ha varit svårt för henne att bilda sig en genuin förståelse för hur barn och ungdomar både ”här och nu” och i framtiden formas av att ha befunnit sig i en ekonomiskt utsatt position i samhället. Det är ovanstående reflektioner som för mig har utgjort en framåtdrivande kraft i genomförandet av denna studie.

1.1 Problemformulering Barn och ungdomar är två grupper i samhället vars röster ofta inte får gehör i den utsträckning som de borde när frågan gäller deras egna levnadsvillkor. Det är mycket relevant att även barn och ungdomar, förstahandskällorna, får ge uttryck för sina tankar, upplevelser och erfarenheter av att leva i ekonomisk utsatthet. Man får en viss förståelse för diskrepansen mellan hur det ”bör vara” och ”hur det är” först när barnen och ungdomarna uttrycker hur de upplever att deras sociala verklighet ter sig. I vårt västerländska samhälle, som generellt kännetecknas av hög konsumtion, boendestandard m.m. är det nära på stigmatiserande att inte klara av att leva upp till den allmänna levnadsstandarden (se t.ex. Ridge, 2002). Det finns även en utbredd föreställning i samhället om att individen, oberoende av social bakgrund, kan nå framgång enbart genom ambitioner och handlingskraft (se t.ex. Jordahl, 2003). Ovanstående ska i denna studie synliggöras och problematiseras genom att de intervjuade ungdomarna bidrar med sina inifrånperspektiv på hur det är att leva ekonomiskt utsatt. För att få grepp om ungdomarnas tankar, upplevelser och erfarenheter kommer intervjuerna att analyseras mot bakgrund av teorier av Scheff om skam och stolthet samt av Goffman, om stigmatisering. Intervjuerna kommer även att analyseras utifrån Bourdieu. Då sett till hur habitus, och styrkeförhållanden i familjernas kapitalformer, formar upplevelser av möjligheter och begränsningar för ungdomarna.

1.2 Uppsatsens syfte och frågeställning Uppsatsens syfte är att synliggöra hur fyra ekonomiskt utsatta ungdomar upplever och erfar sin tillvaro, hur de i social interaktion med andra försöker att hantera den ekonomiska utsattheten och vilka tankar de hyser om sin framtid. 2

För att fullgöra syftet kommer följande frågor att besvaras: Hur resonerar de intervjuade ungdomarna kring sin ekonomiskt utsatta tillvaro? Vilka handlingsstrategier använder sig de intervjuade ungdomarna av för att i

social interaktion med omgivningen tacklas med den ekonomiska utsattheten? Hur resonerar de intervjuade ungdomarna kring sina tankar om framtiden?

2 Denna studie inkluderar enbart ungdomar som från att de föddes fram tills nu bott i Sverige och har

svenskfödda föräldrar. Invandrarungdomar kan ha helt andra perspektiv på ekonomisk utsatthet jämfört med svenskfödda ungdomar. Lytsy (2004) intervjuade bl.a. andra generationens invandrare i Sverige. Hon fick kännedom om att en del av dessa ungdomar menar att man inte kan vara fattig i ett land som Sverige, även om man lever på existensminimum (Lytsy 2004:86). Att intervjua invandrarungdomar kan alltså ge andra slags empiriska och teoretiska utmaningar att tacklas med vad ekonomisk utsatthet beträffar.

7

1.3 När är man barn och när är man ungdom? Två centrala begrepp för denna uppsats är ”barn” och ”ungdom”. Med båda begreppen avses i juridisk mening icke-myndiga individer. I Sverige går myndighetsgränsen vid arton (Oxley m.fl, 2003:373). Det är en väsentlig skillnad mellan att vara barn eller ungdom, främst vad känslomässig mognadsnivå och utveckling beträffar (Crain 2000:377–384). Att tillhöra åldersgruppen 13 till 16 är att befinna sig i gränslandet mellan att vara barn eller ungdom. Denna åldersgrupp kallar van der Burgt för ”ungdomar i nedre tonåren”. Enligt van der Burgt utgörs barn av de som är yngre än tretton och de som är äldre än sexton utgör ”ungdomar i övre tonåren” (van der Burgt 2006:24). Jag ansluter mig till van der Burgts definitioner av när man är barn respektive ungdom. Ändå hör alla under arton till barnkategorin, oavsett om de kallas för barn eller ungdomar. Eftersom uppsatsens fyra respondenter är från tretton år och uppåt, den äldsta sjutton, kommer de alla av mig i föreliggande studie att kallas för ungdomar.

1.4 Begreppsutredning- Fattigdomsbegreppet Begreppen ”fattig” och ”fattigdom” är breda och mångtydiga. Det finns ingen entydig definition på vad som avses med att vara fattig och att leva under villkor och omständigheter som betecknas som fattigdom. Fattigdomsbegreppet är centralt för denna uppsats och kommer därför, under detta avsnitt, att diskuteras mer utförligt. Välfärdsforskaren Ingemar Lindberg (1999) menar att begreppet ”fattigdom” refererar till avsaknad av ekonomiska resurser (pengar). Ekonomiska resurser är en nödvändighet för att individer ska kunna uppfylla främst, men inte enbart, de materiella behoven (1999:190–191). Vad Lindberg diskuterar är ”ekonomisk fattigdom”. Ekonomisk fattigdom får även andra konsekvenser för individers levnadsvillkor och levnadsomständigheter. Sociologen Björn Halleröd (1998) föredrar att använda begreppet ”ekonomisk standard” än att diskutera ”graden av fattigdom”, som han uttrycker det (Halleröd 1998:106). Forskaren och ekonomen Daniel Rauhut m.fl. (2006) är inne på samma linje som Halleröd, men påstår att ekonomisk standard då bör förstås som så att ju längre bort från medelklassens inkomster och levnadsstandard individen befinner sig, desto fattigare är denne (Rauhut m.fl. 2006:16).

Det, enligt min bedömning, problematiska med både Halleröds och Rauhuts definitioner är för det första att de är diffusa till sin karaktär och för det andra att de osynliggör fattigdom, som ett samhällsfenomen, när ekonomisk standard avhandlas. Ekonomisk standard kan innebära många olika nivåer, sett från den högre till den lägre nivån av ekonomisk standard. Lindberg (1999) hävdar att begreppet fattigdom är både tydligt och mer träffande. Det beror på att fattigdom som begrepp sammankopplas med inskränkta möjligheter i individens liv. Om en individ har inskränkta möjligheter betyder det att denne inte kan leva sitt liv till fullo. Lindberg pekar även på pengabrist som den vanligaste resursbristen. Av den anledningen, påpekar han, bör begreppet fattigdom vara mer användbart (Lindberg 1999:192–193).

Som begrepp kan fattigdom indelas i två större kategorier, ”absolut” och ”relativ” fattigdom. En individ betecknas som absolut fattig när dennes levnadsvillkor inte uppfyller tre kriterier som är viktiga för att överleva. Det är att ha mat, kläder och tak över huvudet (Rauhut 2002:20). Denna slags fattigdom utgör en extrem ytterlighet och är vanlig inom till exempel Afrika. Där lever flertalet barn och ungdomar under levnadsvillkor som inte är jämförbara med levnadsvillkoren för till exempel svenska barn och ungdomar. Näringsbrist och mycket enkla och ofta ohygieniska

8

boendeförhållanden utgör vardagen för många afrikanska barn och ungdomar (Giddens 2007:292, de Waal 2002:1-2, 23). Mot absolut fattigdom ställs relativ fattigdom, vilken sammankopplas med den ”allmänna levnadsstandarden” eller med den ”allmänna inkomstnivån” i samhället. Att vara relativt fattig handlar inte om avsaknad av mat, kläder och tak över huvudet (absolut fattigdom) utan snarare om ”individens subjektivt upplevda underlägsenhet socialt sett” (Rauhut 2002:19). Redan inom stora delar av västeuropa, som Sverige och England, ligger den allmänna levnadsstandarden (med konsumtion, boendeförhållanden m.m.) på en generellt högre nivå i jämförelse med östeuropa och länder som Ryssland och Lettland. Sett ur det perspektivet blir, enligt min uppfattning, upplevelser och erfarenheter av att vara relativt fattig i ett land som Sverige av stort intresse. Ändå är inte relativ fattigdom en tillräcklig bra definition av fattigdom. Därför ansluter jag mig till begreppet ”ekonomisk utsatthet”, som Rädda Barnen använder när de diskuterar barnfattigdom (Rädda Barnen 2008:14). Detta begrepp föredrar jag framför de olika definitioner av fattigdom som diskuterats ovan. Det beror på att begreppet innefattar både ”ekonomi” och ”utsatthet”. Det menar jag bidrar till en utökad förståelse hos läsaren om hur att leva under fattiga förhållanden påverkar individens levnadsvillkor och livskvalité på olika sätt (utsatthet), men att det ekonomiska förhållandet fortfarande utgör grunden. Ett mer standardiserat mått, av vad som avses med fattigdom, är ändå nödvändigt.

I Sverige, skriver Lindberg (1999), definierar man fattigdom utifrån två mått. Det första måttet utgår från en fastställd gräns för vad som utgör ”skälig levnadsnivå” (existensminimum). I Sverige sammanfaller nivån för existensminimun ofta med socialbidragsnormen. Om en individ har rätt till socialbidrag (ekonomiskt bistånd) räknas denne som fattig. 3 Det andra måttet används även inom EU för att definiera fattigdom. Individer med en inkomst som ligger på femtio procent eller lägre än landets medianinkomst är fattiga (Lindberg 1999:194). Denna studies respondenter lever antingen under det ena eller det andra fastställda måttet (eller en kombination av båda). Socialforskarna Torbjörn Hjort & Tapio Salonen (2000) skriver att man även ska skilja mellan ”tillfälliga ekonomiska svackor” och ”permanent otillräcklighet”. Tillfälliga ekonomiska svackor är av övergående karaktär (Hjort & Salonen 2000:10,83). Att däremot i åratal vara beroende av ekonomiskt bistånd, utan förhoppningar om att kunna ändra sin situation, är ett tydligt exempel på vad det innebär att leva under ekonomisk stress och permanent otillräcklighet (Socialdepartementet 2004:60). 4 Denna studies respondenter har alla erfarenheter av en tillvaro i permanent otillräcklighet. Det var ett villkor jag utgick från i mitt val av respondenter. Jag kommer vidare att använda begreppet permanent otillräcklighet i kapitlet analys och resultat. Begreppet

3 För att erhålla ekonomiskt bistånd får sökanden inte äga banksparmedel eller andra ekonomiska

tillgångar, som bil eller hus. Då måste de säljas. Socialtjänsten ska alltid ha barnperspektivet i åtanke när beslut om utbetalning av ekonomiskt bistånd avslås eller beviljas. Sociala utvärderingar har visat att sådana överväganden sällan görs (Weitoft 2007:15). 4 Att en barnfamilj lever under ekonomisk stress och permanent otillräcklighet, främst med långvarigt

beroende av ekonomiskt bistånd, innebär att myndigheter som socialtjänsten och försäkringskassan har insyn i det mesta. Barns och ungdomars levnadsvillkor inom familjen påverkas således av det stöd och den hjälp som myndigheterna anser att familjen är i behov av. Samhällsvetaren Ulf Andersson (2007) skriver att forskarsamhället brukar separera systemvärlden från livsvärlden (i enlighet med Jürgen Habermas tankar) (Andersson 2007:90). Livsvärlden är vardagslivet i mer ”spontana former” medan systemvärlden styrs av pengar och makt (Andersen 2007:283). Eftersom ekonomiskt utsatta barnfamiljer är beroende av myndigheters välvilja krymper deras livsvärld till förmån för systemvärldens insyn och kontroll.

9

understryker nämligen ekonomisk utsatthet som en del av den vardagliga tillvaron. Mina respondenter har, på många sätt, både vant sig vid och anpassat sig efter sina respektive familjers ekonomiska utsatthet. Det beror på att de antingen i större delen av livet eller sedan flera år tillbaka levt i den ekonomiska utsatthetens spår och då även många gånger om känt av dess medföljande konsekvenser, vilket just är vad begreppet permanent otillräcklighet handlar om.

1.5 Barns och ungdomars ekonomiska utsatthet inom familjen Familjeutredningen från 2001 konstaterade att internationella jämförelser visar att svenska barn och ungdomar har en relativt god levnadsstandard. 5 Ändå medger utredningen att ekonomiska kriser och besparingar drabbar barnfamiljer ganska hårt, vilket påverkar barns och ungdomars levnadsvillkor (Romanus 2001:81–82). Sociologen Björn Halleröd (1998) skriver, i likhet med Romanus, att det är barnfamiljer som i störst utsträckning är ekonomiskt utsatta. Kvinnor är mer ekonomiskt utsatta eftersom det i huvudsak är de som är ensamstående föräldrar (Halleröd 1998:105–106). Generellt sett har kvinnor lägre inkomstnivåer än män, de arbetar deltid i större utsträckning och är i högre grad lidande av arbetslöshet. En tredjedel av ensamstående mödrar är också beroende av ekonomiskt bistånd någon gång under året. Ju fler barn och ungdomar som ska försörjas inom familjen, ju större blir sannolikheten. Alla ensamstående föräldrar, kvinnor som män, kan ändå inte dras över en och samma kant. Det finns skillnader i hur de har blivit ensamma (skilsmässa, separation, änka/änkeman etc.), i deras inkomster, utbildning, yrke och givetvis vad gäller antalet barn och ungdomar som ska försörjas i hushållet. Dessutom påverkas deras ekonomiska utsatthet av i vilken utsträckning ansvaret för familjens barn och ungdomar delas med den andra föräldern, förutsatt att en sådan finns med i bilden (Lagergren 1996:2,9–11). Många barn och ungdomar i ekonomiskt utsatta familjer har en ensamstående förälder. Det är inte ovanligt att föräldern är arbetarklass eller invandrare. Ibland sammanfaller grupperna (Bjärvall 2006:19). Ovanstående är viktigt att klargöra eftersom barns och ungdomars levnadsvillkor präglas av deras föräldrars socioekonomiska ställning. 6

1.6 Uppsatsens disposition Denna uppsats börjar med en inledning. Därefter kommer ett kapitel som blickar ut över den tidigare forskningen kring barnfattigdom i västvärlden. Nästkommande kapitel utgörs av en diskussion om Barnkonventionen och dess funktionella värde i Sverige. Inom ramen för det kapitlet kommer även en barn- och ungdomssociologisk översikt. Uppsatsens nästa kapitel fortsätter med att presentera teoretiska perspektiv och utgångspunkter och kapitlet därefter redogör för genomförandeprocessen. Det följande kapitlet blir analys och resultat av det empiriska materialet, intervjuerna. Uppsatsen avrundas med ett kapitel som heter sammanfattande diskussion och ett kapitel som heter avslutning. 5 Tjugoen OECD-länder ingick i Familjeutredningens internationella jämförelser kring barnfattigdom (Romanus 2001:81–82). 6 Många barnfamiljer klarar inte oförutsedda utgifter. De saknar ”kontantmarginal” (Hamilton

2004:77,83). Avsaknad av kontantmarginal innebär att man har svårt att på kort tid få ihop en mindre summa pengar för att täcka upp ett basalt behov. Det är en indikation på ekonomisk otrygghet (Östberg 1994:53).

10

2. TIDIGARE FORSKNING Nedan redovisas databas, sökord och de vetenskapliga artiklar jag valde att inkludera i min genomgång av forskningsläget, efter att jag slutfört sökningen:

2.1 Resultat av databassökning Inklusionskriteriet jag satte upp för de artiklar jag eventuellt skulle ha med var att de skulle vara publicerade 2000 eller senare. Ambitionen var att få med den mest aktuella forskningen. Många abstract lästes innan nedanstående artiklar valdes ut. Samtliga uppnådde de kvalitetsmässiga kraven. Det främsta kravet, för att artikeln skulle få komma med, var en utförligt beskriven forskningsmetod. För en närmare granskning av de uppställda kriterierna, utifrån vilka jag analyserade de inkluderade artiklarna, se bilaga 1. 7 Till viss del var jag även uppmärksam på i vilka tidskrifter artiklarna publicerats. Jag gör inte anspråk på att ge en heltäckande överblick över forskningsläget. Däremot kommer jag att ge en bred inblick i de olika teman som forskningen, inom sociologi och socialt arbete, inriktat sig på vad gäller ekonomisk utsatthet bland barn och ungdomar. De teman som kommer att avhandlas har indelats i ett antal avsnitt, i tydliggörande syfte. Det bör ändå påpekas att trots indelningen är de flesta teman sammanlänkade med varandra. Flertalet av de inkluderade studierna kommer från länder som i stor utsträckning utmärks av hög konsumtion och en generellt hög levnadsstandard. 8 Det finns också en baksida av myntet. Det handlar om de barn och ungdomar vars familjers socioekonomiska villkor inte tillåter dem att unna sig det där ”extra” i jämförelse med barn och ungdomar från familjer som har en mer stabil, ekonomisk grund att stå på.

Databas 1: EBSCO (Academic Search Elite). Sökord: Children´s experience of poverty, being poor from children´s perspective. Funna och använda artiklar: 1.”Listening to children: gaining a perspective of the experiences of poverty and social exclusion from children and young people of single- parent families”. 2.”The social Costs of Child Poverty: A Systematic Review of the Qualitative Evidence”. Databas 2: Oxford Journals. Sökord: poor children. Funnen och använd artikel: 1.”Welfare babies: poor children´s experiences informing healthy peer relationships in Canada”. Databas 3: Blackwell Synergy. Sökord: Children´s experiences of poverty.

7 Flertalet av de inkluderade artiklarna har en ”longitudinell forskningsdesign”. Enligt metodologen Alan Bryman (2002) innebär en longitudinell design att ett urval studeras först en gång och sedan minst en gång till vid ett annat tillfälle. Det finns två varianter av longitudinell design. Den relevanta att redogöra för är ”kohortundersökningen”. Inom en kohortundersökning väljer forskaren, som bas för datainsamlingen, antingen ut en hel grupp (kohort) av människor eller ett slumpmässigt urval av dem. En kohort utmärks av att den består av människor som har en viss egenskap gemensamt. Som exempel tar Bryman att de alla är födda samma vecka, har upplevt arbetslöshet eller gift sig en viss dag och en viss vecka på året (Bryman 2002:62). 8 Under vissa avsnitt har jag kompletterat de vetenskapliga artiklarna med information från facklitteratur

inom sociologi och socialt arbete.

11

Funnen och använd artikel: 1.”Peer pressure and poverty: Exploring fashion brands and consumption symbolism among children of the `British poor`”. Databas 4: Libris. Sökord: barnfattigdom, fattiga barn, barn i fattiga familjer, marginaliserade barn. Funna och använda böcker/artiklar: 1.”Ekonomiskt utsatta barn” (elektroniskt tillgänglig resurs). 2.”Om barnfattigdom”. 3.”Att växa upp i familjer med långvarigt försörjningsstöd”. 4.”Ensam är fattig”. 5.”Barns vardag med knapp ekonomi” (elektroniskt tillgänglig resurs). Databas 5: Elin@Dalarna. Sökord: youth and poverty, poor children, children and poverty. Funna och använda artiklar: 1.”Psychological Costs of Growing Up Poor”. 2.”Grandmothers´Involvement Among Young Adolescents Growing Up in Poverty”. 3.”Welcome to the Neighborhood? Long- Term Impacts of Moving to Low- Poverty Neighborhoods on Poor Children´s and Adolescents´ Outcomes”. 4.”Health and social outcomes among children in low-income families and families receiving social assistance- A Swedish national cohort study”. Databas 5: Science Direct (via Google Scholar). Sökord: child poverty and neigborhood influence. Funna och använda artiklar: 1.”Child poverty and environmental justice”. 2.”Children´s reasoning about poverty, physical deterioration, danger, and retribution in neighborhood contexts”. Databas 6: Wiley Interscience. Sökord: child poverty and neighborhood. Funnen och använd artikel: 1.”Welcome to the Neighborhood? Long- Term Impacts of Moving to Low- Poverty Neighborhoods on Poor Children´s and Adolescents´Outcomes”. Eftersom flertalet av de inkluderade artiklarna kommer från England och USA bör det påpekas att dessa länder har en annan social struktur än Sverige. Det går alltså inte att rakt av överföra artiklarnas resultat och slutsatser till de svenska, strukturella förhållanden som formar levnadsvillkoren för svenska barn och ungdomar. Med det menar jag att man inte kan dra alla västvärldens barn och ungdomar över en och samma kant. De resonerar och tillhandahåller sina perspektiv, om den ekonomiska utsattheten och dess medföljande konsekvenser, utifrån de strukturella villkor som gäller inom det land där de är bosatta. Med det sagt nu över till själva forskningsläget. Det första temat kommer att diskutera hur det är:

12

2.2 Att vara ekonomiskt utsatt i ett överflöds- och konsumtionssamhälle Etnologen och konsumtionsforskaren Barbro Johansson (2005) genomförde kvalitativa intervjuer med åttiofyra barn. 9 Barnen intervjuades kring ett antal konsumtionsteman; pengar i relation till ägodelar, kläder, pengar, stil, reklam och mat. Syftet med Johanssons studie var att utforska hur barnen förhöll sig till sin egen konsumtion, men även till andras. Dessutom ville Johansson granska hur barnen beskrev sitt ”utrymme i ett konsumtionssamhälle” (Johansson 2005:13). Konsumtion, påpekar Johansson, utgör en stor del av vardagen för barn i västvärlden. De påverkas av tankar kring ”ändlös konsumtion”. Barndomen har blivit ”prylfixerad” och barns tankar upptas av förhoppningar om att äga det nyaste och det mest moderna som går att köpa. 10 En slutsats Johansson drar från studien är att vuxna betraktar barn som ”givmilda” och ”naivt omsorgsfulla”. Det är förhållningssätt som ofta anknyts till barndomen. Men många av Johanssons respondenter försökte inte framställa sig som detta utan snarare tvärtom. De intervjuade barnen såg ingen större anledning med att framställa sig själva som ”altruistiska och idealistiska”, till exempel genom att spara sin veckopeng för att skicka till internationella organisationer som Rädda Pandorna. Snarare vill de framstå som, för att citera Johansson, ”mogna samhällsmedborgare som kommit att inse samhällsvillkorens realiteter” (Johansson 2005:14,19,211–212).

Att som barn och ungdom växa upp i en familj som lever ekonomiskt utsatt innebär att fantasin ofta måste skilja sig från realiteten vad beträffar konsumtion av önskvärda saker och ting. Vetenskapsjournalisten Anna Lytsy (2004) intervjuade ett antal minderåriga. Det var svenska barn, invandrarbarn och barn med funktionshinder. Barnen har gemensamt att de alla lever i familjer med ekonomiskt utsatthet. Vad Lytsy fick reda på, genom kvalitativa intervjuer med dessa barn och ungdomar, var att deras ekonomi alltid var beroende av familjens. Att leva i ekonomisk utsatthet innebar för barnens och ungdomarnas del att inte i lika stor utsträckning som andra barn, från mer bemedlade familjer, få vare sig barn- eller studiebidraget eller en regelbunden fickpeng. Dessa barn och ungdomar hade även färre antal materiella tillgångar än sina mer bemedlade skolkamrater. Flertalet av de intervjuade barnen och ungdomarna avstod dessutom från veckopeng, till egen konsumtion, för att hjälpa sina föräldrar. Det var hjälp som utgick för att föräldrarna skulle kunna köpa mat eller betala någon oväntad räkning. Många av ungdomarna sommararbetade, om de fick möjlighet, för att kunna bidra med pengar till familjehushållet. Studiens barn och ungdomar hade många önskningar om vilka ”prylar” de gärna skulle vilja ha. Många av dem var ändå, menade Lytsy, medvetna om att de aldrig skulle få dessa ”prylar” eller att det skulle ta alldeles för lång tid att på egen hand spara ihop tillräckligt med pengar till dessa. När barnen och

9 Barnen Johansson (2005) intervjuade var pojkar och flickor mellan 8-12 år från två skolor i Västsverige.

Det var en landsbygdsskola och en skola i en mindre tätort. Majoriteten barn bodde i flerfamiljshus eller villor, men en minoritet bodde på lantgårdar. Johansson undersökte inte inkomstskillnaderna mellan familjerna, men skriver att hon fick intrycket av att variationerna mellan de mest ekonomiskt utsatta och mest välbemedlade var stor. Enligt henne fanns det även en ganska stor mellangrupp med förhållandevis ”god levnadsstandard” (Johansson 2005:17–19). 10 Det är tänkvärt att anknyta till den tyske sociologen Thomas Ziehe (1993). Han hävdar att ”barndomen har monetariserats” (Ziehe 1993:19). I dagens västerländska samhälle förknippas barndomen med konsumtion. Ziehe menar att dagens barndom särskiljer sig mycket från bara några årtionden tillbaka. Att inte klara av att leva upp till kraven på konsumtion utgör en ”ny slags rädsla” bland barn och ungdomar i vår nutid (Ziehe 1993:16–19).

13

ungdomarna faktiskt hade fickpengar tänkte de ofta i termer av vad som var billigt och prisvärt (Lytsy 2004:20,34).

I likhet med Lytsy drog även kulturantropologen Elisabeth Chin (2001) i sin studie ”Purchasing Power” slutsatsen att ekonomiskt utsatta barns och ungdomars önskan och fantasier om vad de hoppades att köpa och vad de faktiskt, realistiskt sett, köpte utgjorde varandras motpoler. Chin utförde en fältstudie om afro-amerikanska barn och ungdomar i relation till den amerikanska konsumtions- och överflödskulturen. 11 Som en del av sin forskning gav hon barn och ungdomar tjugo dollar var. Hon genomförde tjugotre shoppingdagar. 12 Vad Chin ville ta reda på var hur dessa afro-amerikanska barns och ungdomars konsumtionsmönster såg ut, vad de valde att köpa för saker, valde att avstå från, men även hos vilka affärer eller varuhus de valde att göra sina inköp. En gemensam nämnare hos samtliga barn och ungdomar var att de valde att köpa många saker som täckte deras behov, till exempel skolsaker; skriv- och räkneblock, pärmar, pennor och sudd, men även skor, t-shirts och liknande. Även inköp till familjemedlemmar var vanligt förekommande, främst från flickornas sida. Det fenomenet valde Chin att tolka som att barnen och ungdomarna var medvetna om sina respektive familjers ekonomiska utsatthet, men även att de insåg att de inte ville göra sina mödrar m.fl. besvikna genom att använda pengarna till att köpa ”onödiga” saker. De utvecklade alltså ett ”kostnadsmedvetande” (Chin 2001:117–141). Barnen och ungdomarna hade även ett behov av att bidra ekonomiskt till sin familj, menade Chin. Det tolkade hon som att barnen och ungdomarna såg det som så att generositet gentemot de sina lönade sig. Som belysande exempel kan nämnas att en flicka köpte rosa permanentspolar till sin mormor eftersom hon och hennes syster hade lånat sin mormors gamla sådana så pass ofta att de nästan blivit oanvändbara och utnötta. Det var alltså ett sätt att sammanhålla gemenskap och omtanke om de sina. En generositet som flickan hoppades att även fortsättningsvis få uppleva från mormoderns sida (Chin 2001:127). 13

11 Chins (2001) utförde sin fältstudie i ett bostadsområde, Newhallville, i New Haven, Connecticut. Newhallville är ett arbetarklassområde där det bor många ekonomiskt utsatta (fattiga) afro-amerikanska familjer. Där råder mycket stress och oro i anknytning till marginalisering och fattigdom. Under en tvåårsperiod genomförde Chin intervjuer och deltagande observationer i hem, skolor och grannskap. Hon tog även med barnen och ungdomarna på shoppingdagar. Ju mer hon lärde känna barnens och ungdomarnas familjer, släkt och vänner, desto större privat insyn menar Chin att hon fick i de dagliga, materiella levnadsförhållanden barnfamiljerna levde under (Chin 2001:13–19). 12 Chin genomförde shoppingdagar med ett barn/en ungdom i taget, men ibland önskade vissa av dem (mestadels flickor) att ta med jämnåriga syskon, kusiner m.fl. och då fick de göra det (Chin 2001:118). 13 Psykologen Laura Pittman (2007) utförde en kvalitativ studie om betydelsen av mormödrar för ekonomiskt utsatta barn och ungdomar. Forskningen har luckor vad gäller mormödrars närvaro och inflytande på barnen och ungdomarna, sett ur ett framtidsperspektiv. Resultatet visade att de låginkomsthushåll som öppnar upp sina hem för mormödrarna, istället för att bara be om deras hjälp, gör en positiv insats för barnens del. De barn som hade mormödrar som ”fanns till” för dem fick i mindre utsträckning socioemotionella problem. Var mormödrarna däremot de primära, av myndigheter utsedda, vårdnadshavarna visade resultatet istället att barnen, i större utsträckning, fick fler beteendeproblem. Det bidrog socialt sett negativt till deras situation i skola, vänskapskretsar m.m. Pittman tolkade resultatet som att när barnen inträdde i adolescensen kom de mer att ifrågasätta varför deras egen familjesituation inte påminde om majoriteten av deras vänners, med minst en biologisk förälder i hemmet. Det hade då ingen större betydelse hur ”bra” ersättare mormödrarna var för den eller de biologiska frånvarande föräldrarna. Datan hämtade Pittman från ”Welfare, Children, and Families: A Three-City Study”. Det är en longitudinell studie vars urval var barn och ungdomar från låginkomsthushåll. De barn som ingick i studien kom från afro-amerikanska och latinamerikanska familjer. Inom invandrarfamiljer är ofta banden

14

Ovan avhandlades studier som utgick från barns och ungdomars egna berättelser kring upplevelser och erfarenheter av att leva i ett konsumtionspräglat samhälle. Nu övergår jag till studier som på ett indirekt plan behandlar barns och ungdomars ekonomiskt utsatta tillvaro. Det är meningsfullt att även lyfta fram studier där föräldrar berättar om hur deras barn för dem påstås anförtrott att de påverkas av den ekonomiska utsattheten. Det är även intressant att ta del av föräldrarna uppfattningar kring hur den ekonomiska utsattheten påverkar deras barns levnadsstandard. Som Lennart Köhler (1990) påpekar väljer inte barn sina föräldrar, men deras levnadsvillkor påverkas av föräldrarnas socioekonomiska situation (Köhler 1990:152). Således blir det en annan infallsvinkel som framhålls nedan.

På uppdrag av Rädda Barnen genomförde vetenskapsjournalisten och författaren Lina Stenberg (2006) studien ”Ensam är fattig”. Den handlar om ekonomisk utsatthet bland barn till ensamstående föräldrar. Empirin grundar sig på föräldrars ansökningar till Inga C Kempes fond mellan den 1 juli 2005- 30 juni 2006. 14 Studien lyfter fram barns och ungdomars tillvaro i ekonomisk utsatthet. Detta genom att fokusera på hur de påverkas av föräldrarnas socioekonomiska situation. Föräldrarna ansökte om ekonomiskt stöd till barnens och ungdomarnas julklappar, vinterkläder, skolresor och någon fritidssysselsättning som kostade en viss summa. Syftet var att någon gång kunna unna sina barn något extra. I ansökningarna beskrev föräldrarna ofta både sin egen, och sina barns och ungdomars, skam när de visste att de inte skulle kunna nå upp till den konsumtionsnorm som råder i vårt västerländska samhälle. Oftast handlade ansökningsbreven om att kunna täcka upp för barns och ungdomars basala behov, som varma kläder, skor och andra nödvändigheter (Stenberg 2006:7,11–12,24-38). En annan studie, genomförd av socialforskarna Hjort & Salonen (2000), går in på hur ekonomiskt utsatta barnfamiljer upplever de ekonomiska levnadsvillkoren och boendesituationen. Studien är dels intervjubaserad och dels baserad på en registerundersökning. 15 Denna studie var mycket innehållsrik med många slutsatser. En av de mer betydande var den om att fast föräldrarna ständigt hade en inneboende oro vad gällde att klara av att betala räkningar, kläder, mat och annat nödvändigt satte de ändå ofta sina egna behov åt sidan för att emellanåt kunna unna sina barn något extra. Mest plågsamt fann föräldrarna att behöva berätta för sina barn och ungdomar att de inte har råd med det som barnen och ungdomarna behövde eller önskade sig. Under intervjuerna framhöll föräldrarna ofta att det trots allt var barnen och ungdomarna som skulle prioriteras. Föräldrarna ville absolut att barnen någon gång skulle ha kläder, saker och/eller möjligheter till någon fritidssysselsättning som kostade lite extra. Föräldrarna trodde det var nödvändigt för

starkare vad gäller att, över generationsgränser, ta hand om familj och släkt. I studien ingick 2,402 barn och deras vårdnadshavare, oavsett om det var mormodern eller en eller båda av de biologiska föräldrarna. Både barnen och vårdnadshavaren/vårdnadshavarna intervjuades. Barnfamiljerna bodde i fattiga bostadsområden i Boston, Chicago och San Antonio (Pittman 2007:89–96,109-110). 14 891 ansökningar om ekonomiskt stöd inkom till Inga C Kempes fond under denna period. 631 av ansökningarna kom från ensamstående föräldrar och 195 från samboende eller gifta föräldrar. Stenberg använder sig även av nationell statistik för att belysa skillnader för ensamstående och samboende/gifta med barn, vad beträffar boendesituation, inkomster etc. (Stenberg 2006:7,11). 15 Studien bedrevs i Landskrona kommun. Studiens urval var hushåll där barn och ungdomar ingick. Dessa hushåll hade haft bostadsbidrag under åren 1994-1995 och vidare fram till början av 2000-talet. De tjugo barnfamiljer som intervjuades bodde i hyresrätt. I studien gjorde Hjort & Salonen åtskillnad mellan två slags barnfamiljer, ensamstående mödrar och barnfamiljer av utländsk härkomst. Registerundersökningen (bostadsbidrag) baserades på 112 hushåll (Hjort & Salonen 2000:9).

15

att barnen och ungdomarna skulle kunna hålla någorlunda jämna steg med mer bemedlade kamrater (Hjort & Salonen 2000:10,17,85–90). 16

Under nedanstående avsnitt kommer jag att ge en inblick i forskningsläget kring vänskapsrelationer och skolsituationen för ekonomiskt utsatta barn och ungdomar. För att inleda med vänskap är det ett slags socialt umgänge som ska bidra till att skapa samhörighet, lära individer att ge och ta och att se från andras perspektiv. Vänskapen är således betydelsefull, påpekar den italienske sociologen Francesco Alberoni (Alberoni 1984:72). Men är chansen att utveckla vänskap (med dess ofta tillhörande villkor) lika tillgänglig för alla barn och ungdomar?

2.3 Ekonomiskt utsatta barn och ungdomar i vänskapsrelationer och skola Konsument- och marknadsforskaren Richard Elliott och marknadsföraren Clare Leonard (2000) utförde kvalitativa intervjuer med ett urval av trettio engelska skolbarn mellan åtta och tolv år. 17 Samtliga barn kom från ekonomiskt utsatta (”fattiga” är det begrepp som artikelförfattarna använder) familjer. Elliott & Leonard inriktade studien på vänskap och statusförhållanden mellan barn relaterat till deras attityder, värderingar och konsumtion kring olika skomärken (kända såväl som okända). Elliott & Leonard menar att sportskor, som dyra och välkända märket Nike, utgör symboliska ting. Hos de intervjuade barnen signalerade sådana sportskor om hög status och popularitet hos den skolkamrat som bar detta skomärke. Resultatet visade att majoriteten av barnen ville ha välkända skomärken, i huvudsak Nike. Omärkta, gammaldags och billiga skor förknippades med fattigdom, låg status och impopularitet. Vissa av de ekonomiskt utsatta barnen bar sportskor av märket Nike, men majoriteten bar inte detta prestigefyllda märke utan istället ett igenkännbart sådant (Adidas, Puma, Hi-Tec osv.). Detta fast det fanns betydligt billigare sportskor i affärer och varuhus. Elliott & Leonard framhåller, i likhet med tidigare studier som de refererar till, att ekonomiskt utsatta familjer sannolikt hellre köper ett mer välkänt, kostsamt märke, som Nike, framför ett okänt skomärke. Det beror på att de är medvetna om hur frånvaron av pengar kan påverka deras barns skolvardag i form av mobbing och social uteslutning från vänskapskretsar. Skomärkenas symboliska värde får då fylla gapet mellan ”hur det verkligen förhåller sig” och ”hur det ges intryck av att vara” vad gäller barnens ekonomiska situation och levnadsvillkor. Barnen själva framförde till Elliott & Leonard

16 I studien anlägger Hjort & Salonen (2000) både ett klass- och etnicitetsperspektiv. Från en del intervjuer fann de att barnfamiljer av utländsk härkomst är särskilt bekymrade över barnens och ungdomarnas framtid. Föräldrarna fruktade att barnen och ungdomarna skulle tvingas att leva under samma ekonomiska utsatthet som dem, vara beroende av myndigheternas samhälleliga insatser och få ett liv mestadels präglat av utanförskap (Hjort & Salonen 2000:11). 17 Bandinspelade intervjuer genomfördes med arton flickor och tolv pojkar. Barnens föräldrar hade gett tillstånd till att låta barnen bli intervjuade, förutsatt att barnen fick fingerade namn och anonymitet. Intervjuerna var informella och frågorna ostrukturerade. Samtliga barn fick samma frågor, men de som ville fick utveckla svaren. Även en projektiv metod användes. Då uppvisade författarna bilder på sju olika skomärken för barnen. Det var allt från skomärken med högst symboliskt värde till mer okända märken. Därefter bad Elliott & Leonard barnen att berätta om sina tankar kring de olika skomärkena, till exempel vilka slags individer som de trodde bar de olika märkena (fattiga, rika, unga, gamla osv.) (Elliott & Leonard 2000:350). Projektiva metoder utgörs av test. Forskaren låter studiedeltagaren reagera fritt på till exempel en serie bilder, föremål eller figurer. De uppvisade sakernas uppgift blir att sätta studiedeltagarens associationer i rörelse för att fånga upp, med så lite inblandning som möjligt från forskarens, känslor, attityder och intressen i de utsagor och kommentarer som studiedeltagaren framställer i sina reaktioner på bilderna. Projektiva test används ofta inom den kliniska psykologin, till exempel Rorschach-testet (Åkerberg 1986:53–54).

16

att de föredrog och önskade sig vissa skomärken, kläder och accessoarer framför andra för att kunna passa in i vänskapskretsar. De var rädda att annars bli mobbade eller att inte få vänner. För dem var båda alternativen lika plågsamma. Att ha samma välkända och kostsamma märken som sina mer välbemedlade vänner var å ena sidan ett sätt att ge intryck av att ha jämlik status i vänskapskretsen. Å andra sidan var det ett sätt att få erkännande av de populära barnen som hade hög status och anseende (Elliott & Leonard 2000:347–349,352-357). Författarna själva sammanfattade kärnan av resultatet genom att konstatera att: ”/.../if Nike were a person it would be the `coolest kid in school`” (Elliott & Leonard 2000:357). Majoriteten av studiens barn trodde att det inte var möjligt att vara ekonomiskt utsatt och samtidigt äga ett välkänt och dyrt skomärke. Genom att äga ett par Nikeskor trodde barnen att det gick att distansera sig från deras familjs ekonomiskt utsatta situation och istället anta en ny statusposition, i form av att vara ett mer välbemedlat barn. Om det gick vägen skulle de positiva följderna, enligt de intervjuade barnen, bli vänskap och förkastande av en vardag bestående av mobbing och stigmatisering (Elliott & Leonard 2000:358).

Barns och ungdomars tankar och erfarenheter kring att leva ekonomiskt utsatta i en familj med en ensamstående förälder står i centrum för Walker m.fl. (2008) studie. 18 Ungdomarna var i större utsträckning än de yngre barnen medvetna om den egna familjens ekonomiska utsatthet. De bedömde ofta sin egen situation gentemot sina vänners och bekantas. Mest bekymrade var ungdomarna över huruvida de skulle ha tillräckligt med pengar för att kunna följa med vänner och handla, gå på bio, äta snabbmat och andra aktiviteter som krävde pengar. Ungdomarna trodde att det annars skulle bli svårt att upprätthålla vänskapen. De trodde att den ekonomiska utsattheten så småningom skulle utmynna i social uteslutning från vänskapskretsen för deras del. De ekonomiskt utsatta ungdomarna kände också av sin situation när deras mer välbemedlade vänner kom tillbaka från semesterresor, läger och andra aktiviteter (Walker m.fl. 2008:433–434). 19 Hälsoforskaren Pamela Attree (2005) utförde en systematisk litteraturstudie där hon inkluderade åtta kvalitativa studier kring barn, ungdomar och ekonomisk utsatthet. Samtliga bekräftade att barn och ungdomar ofta

18 Deras studie finansierades av ett EU- forskningsprojekt som genomfördes 2006. Forskningsprojektets huvudsakliga ambition var att utforska hur barn och ungdomar erfar och upplever sin vardag och tillvaro, som del av en ensamstående familj. Projektet tog avstamp från tre länder; England, Grekland och Cypern. Walker m.fl. bidrog med kunskap till det engelska projektet. Fyrtio semistrukturerade intervjuer och fyra fokusgrupper med barn och ungdomar till ensamstående föräldrar genomfördes. Även en del professionella intervjuades. Barnen och ungdomarna intervjuades utifrån specifika intervjuguider, med en del öppna frågor. Barnen och ungdomarna var mellan 6-16 år. Författarna menar att det var en god fördelning utifrån barnens och ungdomarnas kön, ålder, etnicitet och liknande variabler. Urvalet inkluderade barn och ungdomar från skilsmässo- separations- och änkefamiljer. Författarna hävdar att det i England är barn och ungdomar som lever med en ensamstående förälder som mest känner av den ekonomiska utsatthetens konsekvenser (Walker m.fl. 2008:429,431). 19 Under detta avsnitt, ”Ekonomiskt utsatta barn och ungdomar i vänskapsrelationer och skola”, har jag främst använt engelska studier. Det beror på att många studier kring barnfattigdom är från England. Sociologen Nicholas Abercrombie (2006) skriver att England har en betydligt större andel fattiga än många andra länder i västvärlden. 1994 hade England de näst högsta fattigdomstalen av alla EU-länder. Abercrombie menar att fattigdomen är ”en skymf mot landets egna normer” eftersom England är ett av världens rikaste länder”. Han skriver också att de som i England mest står i riskzonen för att hamna i fattigdomsspiralen är de arbetslösa, de deltidsarbetande, ensamstående föräldrar, långtidssjukskriva och pensionärer. Vidare påstår Abercrombie att i mitten av 1990-talet levde mer än en fjärdedel av alla Englands barn och ungdomar i fattigdom (Abercrombie 2006:117).

17

känner stress och oro inför eventuell social uteslutning från vänskapskretsar på grund av sin familjs ekonomiska utsatthet (Attree 2005:60).

Forskningsläget har luckor vad beträffar ekonomiskt utsatta barns och ungdomars skolsituation. Ändå har Lytsy (2004) i intervjuer med lärare i svenska högstadie- och gymnasieskolor fått kännedom om att lärare är medvetna om att vissa barn och ungdomar lever under svåra, ekonomiska levnadsvillkor. För att underlätta dessa barns och ungdomars skolsituation, till exempel inför friluftsdagar, beslöt vissa skolor att inköpa begagnade skridskor m.m. Detta för att alla barn och ungdomar ska kunna delta i skolaktiviteterna. En del lärare diskuterade även med skolkökspersonalen om att alla barn och ungdomar skulle få äta sig mätta, även om det betydde att de måste få ta ännu en eller ett par portioner till. De intervjuade lärarna var även medvetna om att vissa av barnen och ungdomarna mobbades av jämnåriga skolkamrater om de inte bar märkeskläder, märkesskor, dyra väskor, nyaste modellen av mobiltelefoner och liknande. Lärarna var alltså medvetna om vissa barns och ungdomars ekonomiska situation, men ofta visste de inte hur de skulle hantera situationen utan att gå för långt och inte heller visste de i vilken utsträckning ansvaret låg på dem i skolmiljön (Lytsy 2004:10,27,67).

Lärarna och författarna Kjell Englund & Björn Ericson (1996) framhåller att ekonomisk utsatthet bland barn och ungdomar kvarstår, men samhället förändras i takt med den tekniska utvecklingen. Englund & Ericson hade ambitionen att mäta hur förändringar i samhället inverkar på ungdomars levnadssätt. Intresset var mångfacetterat och riktat gentemot ungdomars upplevelse av skolan, fritids- och föreningsmönster, organiserade aktiviteter, mediekonsumtion och familjens sociala villkor. De skriver att skolor skaffar datorer och annan teknisk utrustning i stor utsträckning, men långt ifrån alla familjer har råd med en egen dator till sina barn. Ofta är en dator nödvändig för läxor som att renskriva uppsatser och rapporter. Högre andel av den svenska medelklassens unga har datorer hemma. Det skapar klasskillnader, sett till skolprestationer (Englund & Ericson 1996:3,11–13,84). 20

En kanadensisk studie, med en något unik vinkling, har också behandlat ekonomiskt utsatta barns och ungdomars skolsituation. Hälsoforskaren Lynne Robinson m.fl. (2005) drog slutsatsen att barns och ungdomars ”känsla av otillräcklighet” förstärktes av skolsystemet. Återkommande gånger krävde skolan av barnen och ungdomarna pengar till skolresor, fritidsaktiviteter och annat. Studiens titel, ”Welfare babies”, återsyftar på dess främsta syfte. Syftet var att undersöka upplevelser av situationen hos de ekonomiskt utsatta barn och ungdomar som ingick i olika matprogram som arrangerades i ”utsatta” bostadsområden. 21 För att belysa uttryckte sig ett barn om det

20 Englund & Ericsons (1996) studie baseras på en enkätundersökning. Enkäten besvarades av cirka femtusen ungdomar från elva kommuner i Sverige. Ungdomarna var 13,15 och 17 år. De fasta åldersgränserna möjliggjorde ett historiskt jämförelseperspektiv från deras tidigare enkätundersökningar med ungdomar (Englund & Ericson 1996:3,14). 21 Datan kom från två olika studier som genomfördes av forskarna över många år på olika platser i Kanada. Den första studien som utfördes 1994/1995 hade empiri från ”Children’s Feeding Programs in Atlantic Canada”. Från matprogrammen fick forskarna ut månadslånga deltagande observationer av nio ekonomiskt utsatta barn och ungdomar. Andra metoder som användes utöver deltagande observation var fokusgrupper och barnintervjuer. Även matprogrammets programansvariga, frivilliga och barnens föräldrar intervjuades. Den andra studien som utfördes 1999/2000 hade empiri från matprogrammet

18

matpaket som denne brukade ha med sig till skollunchen på följande sätt: ”/.../you know kids that take peanut butter and jam to school, they’re called ´welfare babies´” (Robinson m.fl. 2005:345). Många av de ekonomiskt utsatta barnen kände sig alltså sårade av skolkamrater när de under skollunchen mobbades för den slags mat (billig) och mängd (kvantitet) som de hade med sig. För de mer välbemedlade kamraterna skulle ett riktigt matpaket bestå av kvalitetsmat, men även av köpta, inpackade kex, kakor och liknande (Robinson m.fl. 2005:346).

Från vänskapsrelationer och skolförhållanden spinner vi vidare på temat ekonomiskt utsatta barn och ungdomar, fast nu inom familjens privata sfär.

2.4 Ekonomisk stress inom familjen- Påverkan på barn och ungdomar Specialpedagogen och författaren Ylva Ellneby (2008) skriver att barn och ungdomar påverkas av sina föräldrars stress kring ekonomi. Anledningen till varför barn och ungdomar påverkas av föräldrarnas ekonomiska stress sammanhänger med att den ekonomiska utsattheten reflekteras tillbaka i hur föräldrarna mår. Under sådana omständigheter är det vanligt att barn och ungdomar försöker att hjälpa till, i den mån det är möjligt för dem att göra det. Ellneby menar att det märks tydligast hos ungdomarna i familjen. De försöker låtsas som om de inte är ledsna över den ekonomiska utsatthet familjen befinner sig i och ber inte föräldrarna om materiella ting. De tar också på sig större ansvar för olika sysslor i hemmet, som städning och matlagning. Ekonomisk utsatthet inom familjen kan således stärka barns och ungdomars lojalitetskänsla gentemot familjen (Ellneby 2008:47–48).

Databassökningen kring detta tema visade att flertalet vetenskapliga artiklar om den ekonomiska stressens påverkan på barn och ungdomar, inom hemmets sfär, var inriktade på följderna av detta för barnen och ungdomarna i vuxen ålder. Artiklarna satte alltså fokus på temat i anknytning till ”adult-to-be” istället för på de konsekvenser som ekonomisk stress även har för barn och ungdomar ”här och nu” (nutid). En sådan studie genomfördes av sociologerna Juliana Sobolewski & Paul Amato (2005). De kom fram till att avsaknaden av ekonomiska resurser inom familjen kan vara en riskfaktor för barns och ungdomars psykiska välmående i vuxen ålder. 22 Det beror på i vilken utsträckning föräldrarna upplever sin situation som stressande, men även hur familjens ekonomiska situation inverkar på de vardagliga familjerelationerna (främst den mellan barn och föräldrar). 23 Föräldrarnas äktenskap påverkas negativt av

”Hungry Mothers of Barely Fed Children”. Tjugofyra semi-strukturerade intervjuer genomfördes. I denna studie ingick ensamstående mödrar med barn i åldersgruppen 0-14 år (Robinson m.fl. 2005:344). 22 Sobolewski & Amato (2005) använde sig i studien av longitudinell data från 17 år tillbaka. Den datan härrörde från en annan omfattande studie, ”Marital Instability Over the Life Course”, som sträckte sig över två generationer (föräldrar och deras barn). Den longitudinella datan innefattade 589 individer. Datan tillät forskarna att flera år senare se över ”ekonomiska förhållanden” (familjeekonomin, värdet av andra tillgångar osv.) från när barnen och ungdomarna växte upp för att relatera detta till deras psykiska välmående i vuxen ålder. Metoden innefattade intervjuer med föräldrar och barn och olika skattningsskalor kring ”perceived economic stress” och ”parents´ marital discord”. Sobolewski & Amato var även noga med att se över variabler som barnens och ungdomarnas kön och etnicitet (vilka kunde ha påverkat familjeprocesser). Därefter analyserades samband och statistisk signifikans via ett datorprogram (Sobolewski & Amato 2005:142–147). 23 Den medicinske sociologen Aaron Antonovsky (2005) utvecklade KASAM (Känsla Av SAMmanhang). Modellen innefattar komponenterna ”meningsfullhet”, ”begriplighet” och ”hanterbarhet”. En individ kan ha hög eller låg KASAM i sin ”livssituation” eller vad ”livshändelsestressorer” beträffar (arbetslöshet, skilsmässa, dödsfall m.m.) (Antonovsky 2005:58–59). En arbetslös förälder kan känna att det finns en

19

meningsskiljaktigheter och bråk kring ekonomin och hur pengar ska spenderas. Irritation och stress över ekonomin, mellan äkta makar, kommer oavsiktligt att påverka barn- och föräldrarelationen. Svaga, känslomässiga band mellan barn och föräldrar bidrar till att barns och ungdomars psykiska välmående minskar och att stressen över föräldrarnas bråk och ekonomiska svårigheter ökar. Sobolewski & Amato fann även ett statistiskt signifikant samband mellan föräldrars strängare disciplin och kontroll, gentemot sina barn och ungdomar, när ekonomin krisade och äktenskapet knakade i fogarna. Det påverkar sannolikt barnens och ungdomarnas framtida psykologiska välmående och sociala kontakt till andra individer (Sobolewski & Amato 2005:142-143,152). Intressant är även att de fann starkast koppling mellan låg inkomstnivå inom familjen och uppfattad ekonomisk stress i relation till just ungdomar. De tolkade sambandet som att ungdomen är en tid när unga börjar planera för sitt framtida yrkesval, utveckla en känsla för sin personliga identitet, formar romantiska band till andra och i allt högre utsträckning börjar söka frigörelse från föräldrarna. Därför kan ekonomisk stress och dysfunktionella familjerelationer placera ungdomar i risk för psykisk ohälsa i vuxen ålder (Sobolewski & Amato 2005:153). 24

Följande avsnitt fortsätter på temat om ekonomiskt utsatta barns och ungdomars psykiska och fysiska hälsa. Dessförinnan kommer samhällsklass och social status att diskuteras. Robinson m.fl. (2005) skriver att det inom forskarsamhället börjar bli konsensus kring det faktum att ekonomisk utsatthet (”fattigdom”, är det begrepp som hon använder) i sig inte är det mest riskabla för utvecklandet av ohälsa bland barn och ungdomar. Snarare, hävdar hon, är det en fråga om hur ekonomisk utsatthet visar sig genom den ”sociala gradienten”. Med det begreppet menar hon hur ekonomisk utsatthet avspeglar sig vad beträffar gapet i social status mellan vad de ”fattigaste” och de ”rikaste” individerna inom en population (Robinson m.fl. 2005:342). 25

2.5 Barn, ungdom och ekonomisk utsatthet- Samhällsklass, status, socialt stöd och hälsa Den finländska socialforskaren Eva Österbacka (2004) utförde en kvantitativ studie. Den baserar sig på registerdata från 1970 fram till 1995. 26 Österbackas analyserade hur

mening med vad som hänt, begriper sin situation och försöker att hantera den på ett positivt sätt (medan andra arbeten söks) genom att tillbringa mer tid med sina barn. Eller så kan föräldern välja att hantera sin arbetslöshet på ett destruktivt sätt, som med alkohol och aggression. Antonovsky (2005) skriver att det är: ”styrkan i KASAM hos den individ som upplever dessa händelser som bestämmer om följderna kommer att vara skadliga, neutrala eller hälsobringande” (Antonovsky 2005:19–45). 24 ”Dysfunktionella familjerelationer” kontrasterar gentemot ”funktionella”. Funktionella familjerelationer kännetecknas av tydliga rollfördelningar inom familjen och ärliga, tydliga och öppna kommunikationsformer (Benjaminson 2008:20). 25 Den tyske sociologen Karl Marx ger ett exempel på hur fattigdom visar gapet i social status mellan de fattigaste och de rikaste. Ett hus kan vara litet eller stort. Om det byggs en stor herrgård intill ett litet hus kommer det lilla huset sjunka i status och uppfattas som ett skjul. Det lilla huset signalerar då att de individer som bor där har en mycket liten eller ingen social position alls i samhället (Starrin 2006:86). 26 Österbackas (2004) urval bestod av 25,829 män och 23,205 kvinnor födda mellan perioden 1950-1960 och deras föräldrar. De myndiga barn som flyttat hemifrån innan 20 års ålder exkluderades ur urvalet. Att antalet kvinnor som ingick i studien var färre än män tolkade Österbacka berodde på att kvinnor brukar lämna barndomshemmet tidigare än män. Föräldrarnas karakteristika observerades 1970 och 1975. Hos de myndiga barnen skedde det 1985,1990 och 1995. De variabler som observerades var bland annat ålder, utbildningsnivå, sysselsättning och inkomster. 1970 var föräldrarna i 40-årsåldern. Under perioden 1985-1995 var de myndiga barnen mellan 25 och 45 år gamla. Österbacka hade använt sig av omfattande,

20

familjebakgrund påverkar både pojkars (söners) och flickors (döttrars) framtida status, som vuxna. Vad Österbacka fann var att det finns ett statistiskt signifikant samband mellan föräldrars och kommande generations situation på arbetsmarknaden, med hänsyn till anställning. Resultatet visade även att kopplingen mellan döttrarnas och föräldrarnas ekonomiska status var svagare än den för föräldrarna och sönerna. För döttrarnas del var deras egna familjer mer betydelsefulla för deras ekonomiska situation som vuxna än den familj de växte upp i. 27 Österbacka menar att de finska resultaten indikerar att välfärdsstaten och utbildningssystemet tillsammans utgör viktiga aktörer. Det beror på att de som aktörer kan inverka positivt på framtida ekonomisk status för barn och ungdomar som växer upp i ekonomiskt utsatta familjer. Österbackas huvudresultat är att individer inte har jämlika möjligheter eftersom familjebakgrund påverkar deras framtida socioekonomiska status (Österbacka 2004:1,13–15,65,79,86).

Oavsett om man är fattig eller rik har pengar betydelse för hälsan. Brist på eller stor tillgång till pengar utgör en markör för både status och framgång. Hälsan påverkas inte enbart av individers samhällspositioner och allt som sammanhänger med detta. De personliga egenskaperna hos de individer som lever kring en, och om det finns en atmosfär av tillit, hjälpsamhet och samhällsengagemang, är lika viktigt (Marmot 2004:244). Barn och ungdomar mår som föräldrarna har det, påstår Bing (2003). Hon diskuterar, i likhet med Marmot, sambandet mellan barns och ungdomars hälsa och samhällets materiella villkor. Ekonomi och utbildning har en avgörande inverkan på barns och ungdomars hälsa. Detsamma gäller om det sociala stödet. Att ha socialt stöd innebär att ha människor i sin omgivning som kan stödja, uppmuntra eller ställa upp när så behövs (Bing 2003:138). Fysiskt såväl som psykiskt mår ekonomiskt utsatta barn och ungdomar sämre än sina mer bemedlade jämnåriga. En delförklaring till psykisk ohälsa bland ekonomiskt utsatta barn och ungdomar kan vara deras mer sköra band till jämnåriga vänner och andra betydelsefulla individer. Det gör dem mer sårbara i sin ensamhet. Ensamhet har en signifikant koppling till depressioner och andra psykiska tillstånd (Bjärvall 2006:19–21).

Att växa upp i ekonomisk utsatthet påverkar barns och ungdomars psykologiska utveckling, instämmer psykologen Eric Dearing (2008) i sin artikel. Mest uppmärksammande är skillnaderna mellan ekonomiskt utsatta barn och ungdomar och deras kamrater som växer upp under mer stabila, ekonomiska villkor. Då avser Dearing skillnader i skolprestationer, men även i den kognitiva och språkliga utvecklingen. Särskilt signifikant är kopplingen mellan sämre psykologisk utveckling och ekonomisk utsatthet för de barn och ungdomar som levt under sådana villkor i hela sitt liv eller under längre, återkommande perioder. Kronisk stress, under barndomen och ungdomstiden, kan leda till långvarig dysfunktion vad neurobiologiska stressresponser beträffar. Det ökar inte bara risken för depression utan även för olika typer av ångestsyndrom (Dearing 2008:324–326).

En longitudinell studie, utförd av folkhälsovetaren Gunilla Weitoft från Socialstyrelsen i samarbete med kliniska forskare (2007), visar att familjers socioekonomiska situation påverkar barns och ungdomars hälsa och välmående både i nuet och ur ett framtidsperspektiv, som vuxna. Studiens syfte var att studera barns och ungdomars registerbaserad longitudinell data för Finland. Datan innehöll information om cirka 6,4 miljoner människor (Österbacka 2004:24,68–69,77,125). 27 Österbacka (2004) ger ingen tolkning till varför resultatet ser ut som det gör för döttrars del.

21

framtida hälso- och sociala utfall i relation till antalet månader som familjen, under en treårsperiod (1990-1992), fått ekonomiskt bistånd. 28 Resultatet visade att barn och ungdomar som växte upp i familjer som erhöll ekonomiskt bistånd längre än en ettårsperiod hade tredubbel risk, i jämförelse med låginkomsthushåll utan ekonomiskt bistånd, att bli intagna på sjukhus för alkohol- och/eller drogmissbruk. 29 Det omfattar även nivån för självmordsförsök. Dessa barn och ungdomar hade också sämre social utveckling, lägre utbildningsnivå och svårare att vara självförsörjande som vuxna, med beroende av ekonomiskt bistånd (Weitoft 2007:16–26).

Det sista avsnittet nedan lyfter fram ekonomiskt utsatta barns och ungdomars livskvalité i förhållande till boendet och hur det förhåller sig med socialt stöd från omgivningen. Socialforskaren David Halpern från Harvard University (2005) menar att begreppet ”socialt kapital” innefattar resurser och interaktioner inom familjen, grannskapet och närsamhället (Halpern 2005:2). Då kan skillnader i social status förstås som att framförallt tillgången till samhällets gemensamma resurser (materiella, fysiska, mänskliga, kulturella sådana osv.) är ojämnt fördelad. Den ojämna fördelningen finns i detta avseende mellan barn och ungdomar från ekonomiskt utsatta familjer i jämförelse med barn och ungdomar från mer bemedlade sådana. Sociologen Robert Rothman (2005) menar att ekonomiskt utsatta barn har minskad tillgång till gemensamma resurser, men även begränsat samhälleligt deltagande (Rothman 2005:202–203).

2.6 Rumslig stigmatisering30- Trångbeboddhet31, bristande umgänge och sämre hälsa Det finns ett inte enbart ekonomiskt utan även livskvalitémässigt gap mellan barnfamiljer som bor i villaområden och väletablerade innerstadsmiljöer och de barnfamiljer som lever i socialt, tungt belastade bostadsområden, hävdar Olsson & Olsson (1998). Barn och ungdomar som växer upp under svåra levnadsvillkor, i ”sämre” bostadsområden känner sig mer otrygga (Olsson & Olsson 1998:184–185). Det bostadsområde som barn och ungdomar växer upp i har en signifikant betydelse för barnens och ungdomarnas väl och ve, påstår Barnes, Katz m.fl. (2006) och Franséhn (2004). De skriver om grannskapets och det omgivande samhällets signifikanta inflytande. Förfallna hus, dålig infrastruktur (kollektivtrafik, affärer m.m.) och inga eller få organiserade aktiviteter för barn och ungdomar påverkar till exempel det sociala

28 Inom studien användes registerdata för cirka 1,2 miljoner barn och ungdomar. 1990 var barnen och ungdomarna i åldern 0-15 år (födda mellan åren 1975-1990). I början av studiens uppföljningstid (1993) var de mellan 3-18 år. I slutet av uppföljningstiden (2002) var det yngsta barnet 14 år och den äldsta 27. Studien analyserade risken för att hospitaliseras för självmordsförsök, men även för att utveckla beroendeproblematik (alkohol/droger). Även låg eller hög utbildningsförankring och självförsörjningsproblem i vuxen ålder analyserades (Weitoft 2007:15–16). 29 Varför hade barn och ungdomar i familjer beroende av ekonomiskt bistånd, i jämförelse med barn i låginkomsthushåll utan bistånd, sådana risknivåer? Författarna menade att människor med långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd ofta har större psykosociala- och hälsoproblem. Dessa problem kan påverka barn och ungdomar via olika mekanismer likväl som hemmamiljön kan göra det. Hospitalisering för psykisk sjukdom och missbruk är vanligare bland föräldrar inom familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd. Ohälsa hos föräldrar kan också ge upphov till att barn och ungdomar isoleras och får bristande emotionellt, socialt och intellektuellt stöd (Weitoft 2007:26–27). 30 Med begreppet ”rumslig stigmatisering” menas att en plats, som ett bostadsområde, får en negativ stämpel och anses som ett ”sämre område” eller ett ”problemområde”. Inom sådana bostadsområden investeras färre resurser vad gäller upprustning och liknande (van der Burgt 2006:20). 31 Enligt Barnombudsmannen (2000) innebär trångbeboddhet ”mer än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade” (BO 2000:29,31).

22

deltagandet negativt (Barnes, Katz m.fl. 2006:13,20, Franséhn 2004:68). Psykologerna Ronald Pitner & Ron Astor (2008) genomförde en intervjustudie om hur barn och ungdomar, uppväxta i bostadsområden som kännetecknas av förfall och bristande omsorg om den yttre miljön, resonerar om sin omgivning. 32 Syftet var att ta reda på hur deras resonemang om bostadsområden inverkar på deras attityder kring fattigdom och våld i relation till ”säkerhet” och ”potentiell fara”. Resultatet visade att barnen och ungdomarna associerade förfallna och stökiga hus och icke-välskötta omgivningar med fattigdom och potentiell fara. De upplevde att det var större risk att råka illa ut och bli skadad i sådana bostadsområden. Det berodde främst på att de trodde att ”farliga” individer, likt gängmedlemmar, våldsmän och missbrukare, bodde i närheten. Välskötta hus och omgivningar däremot associerade barnen och ungdomarna med fler ekonomiska resurser, större säkerhet, omtanke och övervakning. I sådana områden antog de att man i mindre utsträckning kunde råka illa ut och bli skadad. Författarna sammanfattar sin studie med att framhålla att barn och ungdomar inte nödvändigtvis behöver känna till sina föräldrars inkomstnivåer, men de ser den omgivning, miljö, där de bor. Denna omgivning tillskriver de negativa attribut baserat på deras upplevelser av otrygghet i relation till fara och våld (Pitner & Astor 2008:2,9–11).

Angående boendesituation framhåller läkaren Michael Marmot (2004) att det är sämre för hälsan att ha låg status genom att bo i ett bostadsområde med låg tillit och låg social sammanhållning. En individs sociala status sammanhänger nämligen med omfattningen av dennes sociala nätverk. Låg social status ger bristande deltagande i samhällslivet. Han framhåller också att lågt socialt kapital förmedlar kopplingen mellan ojämlikhet för både inkomst och dödlighet (Marmot 2004:244). Det finns även en koppling mellan ekonomisk utsatthet, dödlighet och brister i bostadsområdens miljömässiga aspekter. Dearing (2008) skriver att ekonomiskt utsatta barnfamiljer ofta bor i bostadsområden som försämrar hälsan. Hyrorna kan vara lägre, men barnen och ungdomarna blir istället dagligen exponerade för miljömässiga, icke-hälsosamma faktorer (Dearing 2008:327). 33

Barnfamiljers boendesituation vilar på en ostabil grund, hävdar Hjort & Salonen (2000). Det beror på att deras situation ständigt är avhängig de utgifter hushållsbudgeten kan hantera. Blir det en ekonomisk förändring utifrån, som höjd hyra eller sänkt inkomst som följd av arbetsmarknadsfaktorer (som uppsägning) eller förändring i bostadsbidraget/det ekonomiska biståndet, kan en flytt bli nödvändig. Från de

32 De amerikanska barn och ungdomar som deltog i studien kom från sju olika skolor med tillhörande bostadsområden. Inom dessa skolor och bostadsområden var våldsförekomsten mycket hög. Där fanns också många förfallna och övergivna hus, omfattande nedskräpning osv. Det förekom ovanligt många mord, våldtäktsförsök, rån och rånförsök inom bostadsområdena. Där levde många ekonomiskt utsatta familjer. För studiens inkluderade barn och ungdomar var könsfördelningen 251 pojkar och 126 flickor. Forskarna visade fotografier på förfallna hus i icke-välskötta omgivningar och därefter samma hus, manipulerade på digital väg, som förbättrats med välskötta omgivningar. Med på fotografierna fanns vare sig människor eller djur. Barnen och ungdomarna fick därefter ett antal frågor med öppna svarsalternativ om hur de resonerade kring fotografierna (Pitner & Astor 2008:2-4). 33 De tyska hälso- och miljöforskarna Claudia Hornberg & Andrea Pauli (2007) diskuterar i en litteraturöversikt hur skillnader i socioekonomisk status interagerar med ekonomiskt utsatta barns och ungdomars psykiska välmående och fysiska hälsa vad boendesituationen, både inomhus och utomhus, och den omgivande närmiljön beträffar. Litteraturöversikten visade bl.a. att ekonomiskt utsatta barn och ungdomar generellt har sämre tillgång till grönområden (träd, vatten, växter, parker och trädgårdar). Det är allvarligt eftersom naturen brukar motivera barn och ungdomar till fysisk aktivitet och ett sunt hälsobeteende (Hornberg & Pauli 2007:575–577).

23

intervjuer som Hjort & Salonen bedrev med föräldrar fick de insikt om att trots den ekonomiska utsattheten betydde det mycket för föräldrarna att deras barn och ungdomar hade ett eget, avskilt utrymme (helst ett sovrum). Föräldrarna ville inte heller gärna bo eller behöva flytta till bostadsområden som utmärktes av en otrygg miljö för barnen och ungdomarna (Hjort & Salonen 2000:10,85–86). Att flytta till ett bättre och tryggare bostadsområde behöver ändå inte alltid innebära en förbättring annat än vad boendesituationen beträffar. Den amerikanska socialforskaren Rebecca Fauth m.fl. (2007) utvärderade ett projekt där afro-amerikanska och latinamerikanska låginkomstfamiljer, via slumpmässigt urval, fick möjligheten att flytta till bostadsområden där vit medelklass bodde. 34 I medelklassområdena bodde de inflyttade familjerna i offentligt finansierade hus. Så småningom visade intervjuer med de afro-amerikanska och latinamerikanska barnen och ungdomarna att de hade lägre skolresultat, missbruksproblematik och fler beteendeproblem i sociala sammanhang än de barn och ungdomar från familjer som inte fått möjligheten att flytta ut från sina fattiga bostadsområden. Slutsatsen Fauth m.fl. drog var att det bara var boendesituationen som förändrats. Det förutsätts att ekonomiskt utsatta familjer vill flytta och att det i sig blir en avgörande förändring i flera aspekter av vardagen. Men en del kanske vill stanna kvar i sina bostadsområden om det, från samhällets sida, finns en vilja att göra förbättringar i levnadsmiljön (Fauth m.fl. 2007:249,279). Eller för att citera Fauth m.fl: “Deconcentrating poverty goes beyond changing families´zip codes. It requires that poor and affluent families actually share a community, which does not directly follow from relocation efforts” (Fauth m.fl. 2007:279).

2.7 Sammanfattning av tidigare forskning Denna genomgång av forskningsläget har visat olika aspekter av hur barn och ungdomar påverkas av ekonomisk utsatthet. Läsaren av denna studie får en första insikt och förståelse för hur komplext ämnet barn, ungdomar och ekonomisk utsatthet egentligen är. Genomgången har också gett mig ett begrepp som jag, precis som med begreppet ”permanent otillräcklighet” (redan nämnt i inledningskapitlet), tänker använda i analysen. Det är begreppet ”kostnadsmedvetande”. Detta begrepp kommer att prövas för att ta reda på om respondenterna avsiktligt har utvecklat ett kostnadsmässigt förhållningssätt. Med det menar jag huruvida respondenterna i en konsumtionssituation avsiktligt tänker till en extra gång vad gäller priser på vissa produkter, prylar och varor i förhållande till priset på andra (liknande) sådana.

Genomgången har inte bara gett mig ett begrepp att pröva i analysen utan även visat en lucka i forskningsläget. Det gäller hur barn och ungdomar påverkas av ekonomisk stress inom familjen (särskilt i relation till barns och ungdomars tankar, upplevelser och erfarenheter av detta tema i nutid). Forskningen kring detta tema har varit mycket inriktad på adult-to-be. Därför kommer jag att lägga en viss tyngd på detta tema i analysen. Det genom att, i så stor utsträckning som möjligt, lyfta fram hur respondenterna resonerar kring och upplever den ekonomiska utsattheten, ”här och nu”, i relation till deras boende- och familjeförhållanden.

34 Studien var en 7 års uppföljning av empiri från ett program i Yonkers, New York. 1985 fastslog ett domstolsbeslut att programmet skulle genomföras. 189 minoritetsfamiljer från Yonkers flyttade in i de statligt finansierade husen där de bodde till och med 1994 (Fauth m.fl. 2007:249,257).

24

3. MED FOKUS PÅ ETT BARNPERSPEKTIV Framställningens främsta syfte är att klargöra Barnkonventionens tyngd för barns rätt till en god materiell levnadsstandard. Barnkonventionen är viktig att framhålla eftersom många ekonomiskt utsatta familjer emellanåt behöver stöd från samhället för fullgörande av barnens och ungdomarnas behov. Således är Barnkonvention huvudsakliga syfte att värna om och stärka skyddet för barn och ungdomar fram tills de uppnår myndighetsålder. Även Sveriges arbete för barns och ungdomars rättigheter i samhället, efter ratificeringen av Barnkonventionen, kommer koncist avhandlas. Det avseende inrättandet av Barnombudsmannen. I det avsnittet kommer även betydande ändringar i socialtjänstlagen, mot bakgrund av Barnkonventionens ledord, diskuteras.

3.1 Barnkonventionen- Barns och ungdomars levnadsvillkor sätter sina spår Innan Barnkonventionens tillkomst, initierad av den polska regeringen 1978 med syftet att stärka skyddet för barn och ungdomar, hade NF (Nationernas förbund) 1924 utvecklat en deklaration om barns och ungdomars skydd och välfärd (Eriksson, Granath & Halldén 2005: 11). Deklarationens intention ingår idag i Barnkonventionens tredje artikel. 35 Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige ratificerade konventionen den 21 juni 1990. Det unika med Barnkonventionen är att den uttrycker att barns bästa alltid ska komma främst. 36 Det gäller vid alla åtgärder som både offentliga och privata välfärdsinstitutioner tar (Rauhut m.fl. 2006:43). Barnkonventionen speglar barns och ungdomars rättigheter och delaktighet i samhället. 37 Det gör den genom att framhålla deras rätt till en god levnadsstandard, trygg uppväxt, så bra hälsa som möjligt och bland annat en god utbildning. Barnkonventionen uttrycker även barns och ungdomars rätt till stöd, hjälp och skydd genom samhälleliga insatser, till exempel genom myndigheter som socialtjänsten och hälso- och sjukvården (Bjärvall 2006:5). Barnkonventionens artikel 27, stycke 1 och 2, meddelar att det är föräldrar eller andra ansvariga för barnet som, inom ramen för sin förmåga och ekonomiska resurser, ska säkra de levnadsvillkor barnet är i behov av för dess fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling (Hammarberg 2006:45). Om så inte är möjligt ska samhälleliga insatser sättas in för att: ”/.../bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och skall vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostäder” (Hammarberg 2006:45–46).

På senare tid, menar social- och hälsoforskaren Janet Walker m.fl. (2008), har barns och ungdomars rättigheter i allt större utsträckning blivit sammankopplade med att lyssna på vad de själva har att säga om sin livssituation, den tid som de lever i och den värld som omger dem. Det har inte i alla tider varit en självklarhet att vända sig till omyndiga och fråga ut dem om olika aspekter av deras liv och leverne. Inte heller för barn lika

35 Skillnaden mellan en ”deklaration” och en ”konvention” är att den senare utgör ett juridiskt bindande dokument för de anslutande länderna (Rauhut m.fl. 2006:43). 36 Flertalet forskare inom det sociala området är ense om att det är svårt att tydlig definiera vad som menas med ”barnets bästa”. En orsak är att barnets bästa är situationsberoende. Barns och ungdomars sociala verklighet måste alltid förstås i relation till det sammanhang där de befinner sig. Barnets bästa kan inte heller ha en universell definition. Det beror på att alla länder har olika sociala, kulturella och religiösa traditioner. Länderna har även olika ekonomiska och politiska förutsättningar (Andersson & Swärd 2007:143–144). 37 Barnkonventionen gäller oavsett faktorer som kön, hudfärg, ras, nationalitet, religion och liknande (Hammarberg 1991:20).

25

mycket som för ungdomar (Walker m.fl. 2008:430). Barns och ungdomars rätt att göra sin röst hörd uttrycks i Barnkonventionens artikel 12, stycke 1 som markerar att:

”Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad” (Hammarberg 2006:38).

Artikel 13, stycke 1 vidareutvecklar barnets rätt att yttra sig, oavsett vald kommunikationsform:

”Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer” (Hammarberg 2006:38). 38

Barnkonventionen har haft avgörande betydelse i och med poängterandet av omyndigas rätt till en god materiell levnadsstandard och rätt att på olika sätt uttrycka sina tankar och åsikter.

3.2 Barn och ungdomar i Sverige efter ratificeringen av Barnkonventionen I och med 2010 har vi i Sverige haft Barnkonventionen hos oss i tjugo år. Barnombudsmannen (2000) skriver att ”förverkligandet” av Barnkonventionens intentioner, i det svenska, mångpluralistiska samhället, utgör en långsiktig process (BO 2000:70). 1993 inrättades Barnombudsmannen som statlig myndighet, med syftet att ”bevaka Sveriges åtaganden enligt Barnkonventionen”. Extra tyngd ska Barnombudsmannen lägga kring frågor som rör barn och ungdomar i utsatta situationer. 1997 kom ett slutbetänkande, ”Barnets bästa i främsta rummet”. Bakom slutbetänkandet stod en parlamentarisk kommitté, tillsatt 1996, vars uppgift var att se över i vilken utsträckning som svensk lagstiftning sammanföll med Barnkonventionens intentioner. Resultatet av kommitténs arbete ledde till att riksdagen beslöt att ändringar skulle göras i socialtjänstlagen (SoL), föräldrabalken och utlänningslagen (BO 2000:71–72). Främst socialtjänstlagen är av intresse när det gäller barns och ungdomars ekonomiska utsatthet inom familjen. Enligt Sveriges Rikes Lag från 2009 markerar socialtjänstlagens (2001:453) portalparagraf (1 kap, 1 §) att:

”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas -ekonomiska och sociala trygghet, -jämlikhet i levnadsvillkor, -aktiva deltagande i samhällslivet/.../” (Sveriges Rikes Lag 2009:B 1802).

Om omyndiga uttrycker paragraf 2 att: ”När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år” (Sveriges Rikes Lag 2009: B 1802). Barnkonventionens slagskraft på det svenska arbetet för barns och ungdomars rättigheter och välfärd har således varit omfattande.

Under nedanstående avsnitt avser jag att diskutera sociologins syn på barn och barndom. Först kommer en kortfattad historisk tillbakablick på barn och barndom. Syftet är att argumentera för hur viktigt det är att ha med ett perspektiv som ser barn

38 Barnkonventionens artikel 13 innehåller även vissa i lag föreskrivna inskränkningar. Inskränkningar av artikel 13 kan göras för att respektera andra människors ”rättigheter” eller ”anseende” och för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen, folkhälsan eller den allmänna sedligheten (Hammarberg 2006:38).

26

(vilka ofta har negligerats som subjekt inom den sociologiska forskningen) som betydelsefulla respondenter när det är en fråga om deras livsvärld och upplevelser.

3.3 Forskningen kring barn och barndom- En vändpunkt för sociologin I boken ”Barndomens historia” analyserar historikern Philippe Ariés (1982) synen på barn och barndom. Han menar att barndomen är en social och kulturell konstruktion. Med det vill han säga att synen på barn och barndom både har formats och förändrats ända från medeltiden och framåt. Under medeltiden ansågs barnet vara en ”miniatyrmänniska”; en vuxen i miniatyrformat. När barnet klarade sig utan moderns direkta ombesörjande och omvårdnad föreställdes barndomen avslutad. I början på 1600-talet kom den medeltida synen att ersättas av den moderna synen på barndomen. Då kom barndomen att få ställningen av en betydelsefull och händelserik fas i barnets utveckling (Ariés 1982:279–284). Inom sociologin var barn länge försummade som intressanta subjekt. Det var först på 1970-talet som den sociologiska forskningen, via pedagogiken, psykologin och den medicinska vetenskapen, även kom att innefatta barn. Då hade sociologin mycket att ta igen efter att kritiker påpekat hur sociologin ignorerat barnperspektivet. För den tidens sociologi var barn intressanta som en del av familjen och som passiva mottagare av vuxnas socialisation (Bing 2003:37). Ett barnperspektiv bör som ledord ha ”barnet som agent”. Barn är unika subjekt. Deras intressen är skilda från föräldrarna och andra vuxna. Därför bör barndomen få status för sig som en betydelsefull period av barns liv och inte endast betraktas som en övergångsperiod (Bäck- Wiklund 2001:39). 39

Hälso- och socialforskaren Pia Christensen & sociologen Alan Prout (2005) skriver att i västvärlden, Europa och Nordamerika, betraktas barndomen som en förberedande fas i barns liv, en övergångsfas till framtiden, vad som komma skall. Barn ska vägledas gentemot: ”/.../a future adult life through the status of `non-adult`; the child is more valued as a being in process, that is, being socialized towards a goal through which to take his or her place in society, than in his or her present stake” (Christensen & Prout 2005:45). De hävdar att barns liv också förtjänar att dokumenteras i nutid. Barns liv förekommer här och nu. De invänder mot att barndomen främst betraktas som relaterad till framtiden. Nuet är av lika stor betydelse (Christensen & Prout 2005:45–47). 40 Sociologen Berry Mayalls (1996) bok är en reaktion mot att betrakta barn som passiva, formbara följeslagare till vuxna. Barn, menar hon, har sin egen livsvärld, tankar, upplevelser och erfarenheter. Ändå har de inte inom sociologin fått ta plats som intressanta subjekt. De klassiska sociologerna visade inget större intresse för barn. 41 Även feminismen har i stort bortsett från barns livsvärld och levnadsvillkor. Däremot

39 Barndomen är inte ett enda stort universellt fenomen. James & Prout (1997) påpekar att jämförande studier visar att det, internationellt och transkulturellt, finns många olika slags ”barndomar” (James & Prout 1997:8). 40 Bing (2003) skriver att det är värdefullt att dokumentera barns och ungdomars levnadsvillkor i nutid. Gör man inte det blir det svårt att jämföra barns och ungdomars levnadsvillkor och barndom(ar) sett ur ett internationellt och historiskt perspektiv (Bing 2003:38–39). 41 Det är inom forskarsamhället omdebatterat vilka sociologer som faller under kategorin ”klassiska”. Sociologen William Outhwaite m.fl. (2007) skriver att det i alla fall är konsensus kring att Marx, Weber, Durkheim, Tönnies, Simmel och även Spencer (fast han inte var sociolog) hör till några av de mer omtalade (Outhwaite 2007:11- 14). Om barn avhandlades av de klassiska sociologerna var det oftast på ett indirekt plan. Det var genom att diskutera familjens betydelse som en social enhet eller socialisationen av barn med syftet att forma ”goda” samhällsmedborgare. Se bl.a. kapitlen om Herbert Spencer och Émile Durkheim (Andersen 2007:41- 42, Guneriussen 2007:63).

27

ser de barnomhändertagandet som en orsak till kvinnors underordning. Även barn förtjänar att synliggöras inom sociologin. Mayall menar att i vårt västerländska samhälle lär man sig att tänka på barnen som ”de Andra”. Det beror på att barn, i mångt och mycket, är uteslutna från tid och rum som endast vuxna har tillträde till, som arbetsplatser och barer. Barn övervakas av de vuxna; i hemmet, i skolan och på gatan. Men barn är delaktiga i välfärden, fast på ett annat sätt jämfört med vuxna. De utför mycket obetalt arbete: lokalt, i hemmet och i skolan. Mayall hävdar att sociologin står inför en avgörande framtida utmaning. Utmaningen ligger i att forska med och för barn istället för om barn. Barns delaktighet i forskningen tillför betydelsefulla och värdefulla bidrag (Mayall 1996:2–6,57–58). Det pågår i skrivande stund sedan 1987, under ledning av sociologen Jens Qvortrup, ett internationellt forskningssamarbete inom sociologin. Projektet, ”the Childhood as a Social Phenomenon” (CSP), dokumenterar och analyserar barndom(ar) i sexton av världens industrialiserade länder. Dokumentationen gäller både på mikronivån, i kontakt med barn om deras aktiviteter på olika platser (i hemmet, i skolan, på fritiden och i betalt arbete), och på makronivån. Det sistnämnda gäller till exempel på vilka sätt samhället fördelar resurser till barn och hur samhället, på juridisk väg, reglerar barns liv (Qvortrup 1994:1 ff.).

Ungdomsforskningen har med barnforskningen gemensamt att fokus ofta sätts på adult-to-be. 42 I motsats till barnforskningen har däremot den sociologiska ungdomsforskningen varit banbrytande och nått långt.

3.4 Sociologin och ungdomsforskningens frammarsch Att vara ungdom är att befinna sig i gränslandet mellan att vara barn och vuxen (Nilsson 1996:14). Därför kan ungdomstiden betraktas som en ”livsfas” mellan barndomen och vuxenlivet. Ungdomars uppväxtvillkor, i det svenska samhället, formas på strukturell nivå av de gradvisa förändringar samhället ständigt genomgår. På strukturell nivå präglas alltså ungdomars framtid och livsval av den förlängda skoltiden, den hårda konkurrensen på arbetsmarknaden och av de rådande familje- och arbetsmarknadspolitiska villkoren. På individnivå påverkas ungdomarna däremot av sin socioekonomiska familjebakgrund i relation till faktorer som kön och etnicitet (Nilsson 1996:14, Halleröd 2002:23). Kultursociologen Mats Trondman m.fl. (2000) har utfört en studie som behandlar ungdomars förändrade levnadsvillkor och möjlighetsstrukturer under 1990-talet. 43 Inom ramen för studien diskuterar de hur ungdomar som växer upp i arbetarklassen ser på sina framtidsmöjligheter och vad de tror att de inte kan klara av eller uppnå, med hänsyn till deras familjebakgrund, klass, etnicitet och hur samhället ser ut. Teman som forskarna lyfter fram innefattar utbildning, arbete, ekonomi, hälsa och kultur- och fritidsmönster. En av de mest relevanta slutsatserna var att ungdomar tenderar att återskapa sina föräldrars utbildningsvägar och då samtidigt även likartade 42 Ungdomsforskare skiljer mellan ”forskning om ungdomar” och ”ungdomsforskning”. Forskningen om ungdomar betraktar dem, i större eller mindre utsträckning, som ”objekt för samhällets påverkan”. Då studeras de till exempel i anknytning till arbetsmarknadens villkor. Detta medan ungdomsforskningen fokuserar på hur ungdomar konstrueras som just ungdomar, på historisk väg, och vad det innebär för både individen och samhället (Ödlund 2002:6). 43 Trondman m.fl. (2000) intervjuade bland annat tvåhundra gymnasieungdomar. Forskarna följde ungdomarna i deras vardagsliv. De var med när ungdomarna hade fritidsaktiviteter, möten med samhälleliga institutioner osv. Studien hade särskilt riktat fokus mot ungdomar med arbetarklassbakgrund. De jämförde ofta arbetarklassungdomarnas liv och framtidsmöjligheter med ungdomar som hade medelklassbakgrund. Syftet var att visa på hur mycket klass inverkade på de olika teman som avhandlades (Trondman m.fl. 2000:19,23).

28

sociala och ekonomiska positioner på arbetsmarknaden. Liknande slutsatser drogs även kring andra teman (Trondman 2000:32–34).

3.5 Sammanfattning av med fokus på ett barnperspektiv Barnkonventionen har bidragit till att synliggöra barns och ungdomars levnadsvillkor. Barnkonventionen har även haft en avgörande funktion vad gäller att lyfta fram barn och ungdomar som unika subjekt, med egna rättigheter i samhället. Inom sociologin har barn och ungdomar länge betraktats mer utifrån en position som objekt än som subjekt. Vändpunkten kom i mitten av 1980-talet och intresset utvidgades avsevärt i samband med att Barnkonventionen antogs och fick en stark genomslagskraft. Det var då det sociologiska intresset i allt större utsträckning riktades gentemot barndomen som en betydande period i barns liv. Det blev, på många sätt, startskottet för sociologin om att sikta in forskningen till att även omfatta barns och ungdomars erfarenheter och levnadsvillkor. Att inom sociologin börja betrakta barn som unika subjekt och sociala aktörer utgjorde alltså en kontrasterande skillnad i jämförelse med det tidigare synsättet, om barn som objekt och passiva mottagare av socialisation från vuxenvärlden.

29

4. TEORETISKA PERSPEKTIV OCH UTGÅNGSPUNKTER Med stöd av de teoretiska perspektiven och utgångspunkterna kommer jag att forma ett teoretiskt ramverk som omger analysen i det sjätte kapitlet. Det teoretiska ramverkets syfte är att fördjupa förståelsen av ungdomarnas tankar, upplevelser och erfarenheter kring en tillvaro i ekonomisk utsatthet med allt vad det innebär.

4.1 Fattigskam- När självbilden speglar sig i andras omdömen Den amerikanske sociologen Charles Horton Cooley är en av den symboliska interaktionismens förgrundsgestalter. 44 Cooley framhöll att individ och samhälle är ömsesidigt beroende av varandra. Egentligen är individ och samhälle endast ”två sidor av samma sak”. Det är svårt att föreställa sig individen utan ett socialt sammanhang. Individens inre liv är i hög grad förbundet med andra människor och föreställningar om andra. Därför kan inte ”jaget” finnas till utan relationer till andra människor i den sociala omgivningen. Det innebär också att vad som uppfattas som ”yttringar av en individs egen vilja”, eller ”egna strävanden”, även kan betraktas som ett uttryck för det samhälleliga, sociala sammanhang som individen ingår i. Då kan de val individen gör förstås utifrån det inflytande och den påverkan som individen får från andra människor i dennes omgivning och från samhället i sig. I sammanhanget brukar även tesen om ”spegeljaget” lyftas fram. Denna tes handlar om hur individens självbild skapas och formas, men även hur individens identitet och egenvärde är sammankopplad med andra människors föreställningar. Detta genom social interaktion. Individen har en tendens att låta andra människors uppfattningar och föreställningar påverka hur denne värderar sig själv i förhållande till andra. Det influerar även dennes ”handlingsstrategier”. Individen har alltså en tendens att ”spegla” sig i andra människors bedömningar och uppfattningar. Därför blir den självupplevda identiteten en ”produkt av socialt samspel” (Svensson 1992:66–68). För att citera självaste Cooley (2002) skriver han att individens spegeljag består av tre huvudelement, nämligen:

”/.../the imagination of our appearance to the other person; the imagination of his judgment (sic!) of that appearance, and some sort of self-feeling , such as pride or mortification/.../The thing that moves us to pride or shame is not the mere mechanical reflection of ourselves, but an imputed sentiment, the imagined effect of this reflection upon another´s mind” (Cooley 2002:52).

George Herbert Mead var, i likhet med Cooley, en av den symboliska interaktionismens mest betydelsefulla förgrundsgestalter. Han också var intresserad av samspelet mellan individen och samhället. Han menade att individen måste kunna föra en aldrig upphörande konversation med samhället. Under barndomen lär sig barn genom rollspel det Mead kallar för ”rollövertagande”. Då kan barn ta på sig rollen av till exempel prins, prinsessa, läkare eller polis. Dessa roller kräver att barnen måste kunna bete sig och agera som andra individer och på så sätt även utveckla förmågan att betrakta sig utifrån en mångfald nya sociala positioner. Det är början till en social identitetsutveckling som är beroende av andra människor. Under ungdomstiden, med skolan i centrum, är det vanligt att utveckla vänskap och utöva olika gemensamma fritidsaktiviteter, som sport. Det är då som den sociala identiteten blir bunden till hur man betraktas av gruppen (av det ”sociala systemet”, för att använda Meads eget begrepp). Länge fram i livet kommer

44 Symbolisk interaktionism är en tradition inom socialpsykologin. Socialpsykologin studerar interaktionen mellan individen och dennes sociala omgivning. Inom ramen för socialpsykologin ingår, utöver symbolisk interaktionism, även andra traditioner; social inlärningsteori, rollteori, kognitiv socialpsykologi och många fler (Svensson 1992:19).

30

individen att spela många sociala spel i samhället. Det gör att individen blir varse om sin klädsel, sitt beteende m.m. och vad som förväntas av denne. Individen blir alltså aktivt medveten om andras blickar, men även medveten om hur andra uppfattar denne. Det gör att individen till stor del kommer att anpassa sig efter de utifrånkommande intrycken. Anpassningen beror på individens beroende av erkännande eller bekräftelse från ”signifikanta andra”. Individens sociala omgivning blir med andra ord den” generaliserade andre”:

”Det är i form av den generaliserade andre som den sociala processen influerar de individers beteenden, som är involverade i den och utför den, dvs. samhället utövar kontroll över beteendet hos dess individuella medlemmar; ty det är i den formen som den sociala processen eller samhället ingår som en bestämmande faktor i individens tänkande” I abstrakt tänkande intar individen den generaliserade andras attityd/…/ ” (Mead 1976:121).

Den generaliserade andra, liktydig med samhället, både påverkar och bidrar till utformandet av individens sociala identitet. Det innebär att sociala identiteten skapas i social interaktion med andra människor (Mead 1976:119–126). 45

4.1.1 Den statusbundna skammen Skam ger en känsla av att vara mindervärdig eller underlägsen. 46 Denna känsla väcks till liv när individen blir avvisad eller medveten om en tillskriven svaghet hos det egna jaget. Skam kan även uppträda när individen inte har uppnått ett förväntat syfte, mål eller resultat. Skamkänslan, men också de besläktade känslorna ”förnedring” och ”förödmjukelse”, anknyter till en smärtsam upplevelse hos individen om att denne blir sedd av andra på ett nedvärderande, negativt eller kritiskt sett. Att uppleva andras negativa omdömen väcker skamkänslan till liv (Starrin m.fl. 2001:17–18). Det är på grund av kopplingen mellan skam och känslan av underlägsenhet som livsöden, likt fattigdom och sociala omständigheters påverkan på individens levnadsvillkor, upplevs som ett personligt nederlag för individen. I vår västerländska kultur ska nämligen det ”funktionella självet” visa oberoende, självständighet, styrka och framgång. Skammen blir att inte klara av att nå upp till dessa förväntningar (Dahlgren & Starrin 2004:118–120). Att känna skam över låg status handlar alltså inte lika mycket om existensminimum och fysisk obekvämlighet som om en krympt känsla av egenvärde och självrespekt. Det gäller särskilt i ett samhälle som utmärks av hög levnadsstandard, framgångssträvan och att bli uppskattad och beundrad av andra (de Botton 2004:12).

4.1.2 Skam och sociala band Det finns uttryck som visar hur individen upplever sin situation när skammen är närvarande: ”ville bara försvinna”, ”sjunka genom golvet” och ”dra täcket över sig”. Samtliga dessa uttryck pekar på individens önskan om att, mot bakgrund av skammen, värja sig mot omvärldens nedvärderande och kritiserande blickar. Det sätt individen

45 Boken som citatet kommer från, Medvetandet, jaget och samhället (1976), grundar sig på föreläsningsanteckningar förda av Meads elever. Mead själv gav aldrig ut någon systematisk presentation av sina tankar (Mead 1976:7-9). 46 Sociologins intresse för emotioner; skam, stolthet, rädsla, ilska, förakt, hat och många fler, väcktes till liv först på 1990-talet. Emotioner uttrycker relationer till andra människor, på mikronivån, och till samhället, på makronivån. Emotioner sänder ut kommunikativa signaler och budskap i nästan all social interaktion. Det interaktionistiska perspektivet ligger mellan ”biologi” och ”socialkonstruktivism”. Det råder numera konsensus bland majoriteten av emotionsforskare att emotioner har både en biologisk (kroppslig) del och en social del (Dahlqvist & Starrin 2004:15–17,27).

31

tror att andra tycker och tänker om denne utgör en betydande faktor för individens sociala identitet och för utvecklingen av självkänslan. Emotionsforskare är samstämmiga om att just skamkänslan är den mest ”sociala av alla känslor”. Det beror på att i skammen riktas andras blickar mot det egna självet. Därför är det inte ovanligt att självkänslan hamnar på en skör tråd när individen känner skam (Starrin m.fl. 2001:18–19). I en gemensamt författad artikel spinner sociologen Thomas Scheff & socialforskaren Bengt Starrin (2002) vidare på hur skammen inte enbart påverkar individens självkänsla utan även hotar de sociala banden. Skam kan inte individualiseras, skriver de. Det beror på att skammen inte kan frikopplas från det sociala sammanhang inom vilken individen upplever sig skamsen. Skammen är relationell. Emotionerna skam och stolthet visar båda på hur det för individens del förhåller sig med de sociala banden. Skam signalerar otrygghet och hotade sociala band. Stolthet däremot visar på trygga, stabila och säkra sociala band (Scheff & Starrin 2002:173). Scheff (1990) skriver själv att: ”Pride and shame serve as instinctive signals, both to self and other, to communicate the state of the bond. We react automatically to affirmations of, and threats to, our bonds” (Scheff 1990:15). I mellanmänsklig, social interaktion byggs de sociala banden upp, skyddas, repareras eller skadas:

”Discourse which focuses entirely on communication, on the exchange of thoughts, which ignores deference and emotion, is apt to damage the bond. As will be suggested, most ”serious” discourse in modern societies usually focuses on the words, on what (författarens kursivering) is said, ignoring the manner, on how (författarens kursivering) it is said. Since the bond- relevant signals are carried for the most part by manner, this practice usually results in further damage to bonds that are often already in poor repair” (Scheff 1990:8).

4.1.3 Skamkompassens strategier Skam måste hanteras. Individer hanterar skamupplevelser på olika sätt. I grova drag finns det fyra strategier. Det handlar om en ”Skammens kompass”, skriver Scheff & Starrin. 47 ”Tillbakadragandet” som en strategi innefattar individens önskan att bara försvinna, inte synas till. Att dra sig tillbaka är att förminska sig själv och undvika sociala sammanhang där individen kan råka på andra människor. Oron, rädslan och ångesten försvinner ändå inte med tillbakadragandet. ”Undandragandet” utgör en strategi som i stort påminner om tillbakadragandet, men är snäppet värre. Här måste skammen försöka undvikas till vilket pris som helst. För individen handlar det om att skydda och bevara sin självbild. Det sker genom att undvika situationer där skammen kan väckas till liv. Ensamheten, att hela tiden vara på vakt, ständigt orolig och stressad, blir betydande faktorer, sett till undandragandet som en strategi. Genom sina försök att i vardagen undkomma skammen blir individen istället infångad i sin fruktan för just denna. En ond cirkel skapas. ”Attack mot självet” är en vanlig strategi hos de individer som upplever utanförskap som svårare att leva med än vad andra kanske gör. Dessa individer vill inte känna sig övergivna. Det kan för deras del leda till att de minimerar sitt värde, sina behov och intressen. Istället visar de en överdriven undergivenhet och respekt mot sin sociala omgivning. Den sista strategin, ”attack mot andra”, innebär en mer drastisk utväg. Skammen blir liktydig med personlig underlägsenhet. Individen försöker värja sig mot denna underlägsenhet genom verbala och fysiska attacker. Som exempel på mer ”sofistikerade” metoder att gå till attack mot andra med anger Scheff & Starrin det ”hånfulla leendet” eller den ”överlägsna tonen” (Scheff & Starrin 2002:175–176).

47 De hänvisar till den amerikanske psykiatrikern Donald Nathanson som den som beskrev de fyra strategier som finns att tillgripa inom ramen för skamkompassen (Scheff & Starrin 2002:174–175).

32

4.2 Stigmatisering- När fasaden inte räcker till Sociologen Erving Goffmans numera klassiska studie ”Stigma” från 1963 pekar på hur stigmatiserade bemöts i social interaktion med andra människor, men även på de strategier som stigmatiserade utvecklar för att kunna handskas med omgivningen (Goffman 1963:11–13). Genom utvecklandet av ett antal teoretiska begrepp har Goffman studerat individer som på något sätt avviker och hur de hanterar sina avvikelser. Innan jag går in på Goffmans analys ger jag först hans definition av vad ett ”stigma” står för. Stigmabegreppet är nämligen centralt i hans analys. 48 Den individ som enligt Goffman drabbas av ett stigma kan inte vinna fullt socialt erkännande i offentliga sammanhang. Vidare menar han att det finns tre slags stigman, men det är enbart stigman som sammankopplas med karaktären som har relevans i denna studie. 49 När människor möts utgår de från ett första intryck. Intrycken görs om till ”normativa förväntningar”, påstår Goffman. Han använder sig av begreppet ”intryckshantering” för att framhålla hur att försöka undvika skam och förlägenhet utgör en betydelsefull drivkraft i all social interaktion mellan individer. Individer vill, i så stor utsträckning som möjligt, visa sig från sina bästa sidor. Motivet är att försöka undkomma skammen (Scheff & Starrin 2002:171). Inom ramen för sin analys diskuterar Goffman även symboler. Han påstår att stigman förmedlas genom dessa. Det beror på att symbolerna förmedlar social information om individen. Goffman skiljer mellan två huvudsymboler. ”Prestige(status)symboler” utsänder positiv information om individen. Exempel på prestigesymboler är märkesväskor- och kläder och andra saker och prylar som signalerar social status och hög klasstillhörighet. ”Stigmasymboler” skapar däremot uppmärksamhet kring olika fel och brister en individ uppfattas ha eller har. Visuella (synliga) stigmasymboler bidrar till att slå hål på en hos individen kanske för övrigt ”sammanhängande fasad”. Följden blir nedvärdering från människor i omgivningen, påstår Goffman (Goffman 1963:51–52). Vissa stigmasymboler, som klädstil, går att förändra medan andra, som hudfärg, inte går att förändra (Aspers 2007:165).

4.2.1 Stigmatiserad individ i grupp Att få möjligheten att vara delaktig i en gruppgemenskap ger mestadels positiva känslor. Att däremot bli utesluten ur en grupp ger negativa känslor. Individen upplever sig sårad, skamsen, nervös och upprörd. Det finns olika strategier individen kan använda sig av för att försöka komma med i gruppen denne är utesluten från. Det kan handla om allt från att förbättra ytan med materiella ting till att bearbeta det inre, till exempel i form av rådgivning och annan slags hjälp. Detta gäller endast under förutsättningen att stigmat är förändringsbart eller kontrollerbart. Hudfärg kan, som tidigare nämnts, i vissa sammanhang och situationer utgöra ett stigma. Det är ett icke-kontrollerbart stigma. Hudfärg kan man inte ändra på för att försöka passa in. De individer som däremot bär på kontrollerbara, förändringsbara stigman, som till exempel fattigdom, missbruk eller övervikt, döms hårdare av samhället. Dessa individer har av samma anledning svårare att handskas med sina stigman (Major & Eccleston 2005:64,72–80). Låg självkänsla kommer från när individen upplever sig ensam och sårbar. Individer som upplever att de inte är omtyckta och står utanför en gemenskap socialt sett internaliserar ofta dessa

48 Goffman utgår från fallstudier och självbiografier i sin stigmaanalys (Trevino 2003:2,11). 49 Stigma kan avse kroppen, faktorer som ras, hudfärg, nation och religion eller karaktären (Goffman 1963:14). Människor lär sig vad ett stigma är genom socialiseringsprocesser. Stigman varierar över tid och är kulturspecifika. Det betyder att vad som utgör ett stigma i en kultur inte behöver vara detsamma i en annan (Aspers 2007:164).

33

känslor. Det är en bidragande orsak till varför de kommer att känna ogillande inför sig själva (Twenge & Baumeister 2005:28).

Ovan var jag inne på individnivån genom att fokusera på individen och dennes sociala interaktion med sin omgivning. Nu övergår jag till att diskutera hur individen styrs av strukturella villkor i samhället som denne inte kan bemästra på samma sätt som sina egna handlingar.

4.3 Hur habitus och kapital formar individens möjligheter och begränsningar i livet Den franske sociologen Pierre Bourdieu (1995) har utvecklat tankar och begrepp om de möjligheter som finns inskrivna i individernas kroppar, men även i den struktur som präglar de situationer inom vilka individerna agerar. 50 Ett centralt begrepp hos Bourdieu är ”habitus” (förkroppsligande). Habitus utgör individens inlärda handlingsdispositioner. Habitus innefattar till exempel sätt att gå, stå och tala på, men även sätt att känna och tänka. En individs habitus kan antingen utöka eller förminska dennes möjligheter att inta en position på ett visst socialt fält. Bourdieu själv beskriver habitus som:

”/.../ett system av dispositioner som förvärvats genom implicit eller explicit inlärning och som fungerar som ett system av generativa scheman, genererar de strategier som objektivt kan passa samman med de objektiva intressena hos sina upphovsmän utan att därför uttryckligen vara avsedda för detta (Bourdieu 1992:51).

Habitus kan även förklaras som:

”/.../ en socialiserad och strukturerad kropp, en kropp som har införlivat de inneboende strukturerna i en värld eller i en viss sektor av denna värld, ett fält, och som strukturerar hur agenterna uppfattar och handlar i denna värld” (Bourdieu 1995:131).

Ett ”socialt fält” kan liknas vid en spelplan med regler som strukturerar upp ett visst socialt spel. För att kunna delta, på ett visst socialt fält, måste individen ha tillgång till de erkända (legitima) kapitalformer som fungerar på fältet. Det finns många olika kapitalformer. ”Ekonomiskt kapital” utgör den vanligaste kapitalformen i vårt västerländska samhälle. För att kunna köpa en vara eller tjänst krävs oftast att kontanter byter ägare. Således är ekonomiskt kapital en slags interaktionsform. ”Socialt kapitel” handlar om sociala kontakter och nätverk. Det kan vara vänner, arbetskollegor och tillhörighet (medlemskap) i en grupp som utökar kontakterna. ”Symboliskt kapital” kan vara ett utbildningsbevis eller en osynlig resurs, som social kompetens. Det sistnämnda begreppet sammankopplas ofta med förmågan att läsa av andra individers kapitalinnehav, vilket kan ge stor utdelning till den socialt kompetenta. ”Kulturellt kapital” utgör den främsta symboliska kapitalformen i västvärlden. Det kulturella kapitalet kan visa sig i de materiella ting individen väljer att omge sig av (eleganta möblemang, antikviteter, dyrbara prydnadssaker, många böcker eller böcker med läderpärmar osv.) (Engdahl & Larsson 2006:230).

”Klasshabitus” (min kursivering) är ett begrepp som, likt habitus och kapital, sammankopplas med Bourdieu. Indelningen i sociala klasser fastställs utifrån habitus

50 Bourdieu (1995) har studerat de franska förhållandena ingående och utgår därmed från Frankrike när han diskuterar sin modell av det sociala rummet, fält, habitus och kapitalformer (Bourdieu 1995:11).

34

och inte utifrån gruppernas kapitalinnehav. Bourdieu tänker sig tre sociala klasser; de arbetande klasserna, medelklasserna och de övre klasserna. I den utsträckning hela grupper av människor har en liknande hållning kan klasshabitus diskuteras. Skillnader i habitus utgörs av de olika livsstilar, sätt att leva, som individerna utvecklar (Engdahl & Larsson 2006:237). Som Bourdieu själv uttrycker det: ”Habitus är principen bakom livsstilarna” (Bourdieu 1991:205). Habitus visar på sättet individen lever, livsstilen. Det innefattar till exempel hur individen bor, arbetar, handlar, klär sig och äter. De arbetande klassernas livsstilsval präglas av en ”smak för det nödvändiga”. De har den smak som de har råd med. Att ha ett begränsat ekonomiskt kapital ger alltså ett habitus som uttrycker att individen inte ”bör göra sig till”. Motsatsen till arbetarklassernas habitus finner man hos de övre klassernas habitus. De som befinner sig ute på maktfältet kan unna sig en ”känsla av distinktion” eftersom andra som inte hör till utestängs av främst ekonomiska skäl, men inte bara därför. Medelklasserna försöker lära sig distinktionsspelets regler, men de saknar de övre klassernas ekonomiska och kulturella kapital. Deras habitus präglas snarare av en vilja att lära sig hur spelet hos de övre klasserna fungerar (Engdahl & Larsson 2006:237–239).

4.4 Sammanfattning av teoretiska perspektiv och utgångspunkter Från denna genomgång av teoretiska perspektiv och utgångspunkter kommer analysen mer specifikt riktas in på tesen om spegeljaget och hur individens handlingsstrategier formas av denna. Detsamma gäller för hur individens skapande av social identitet till stor del är beroende av socialt erkännande eller bekräftelse från för individen signifikanta andra. Även den västerländska kulturens krav på framgångar och oberoende, samt skammen vid misslyckande i anknytning till det funktionella självet, kommer att utgöra ett betydelsefullt analytiskt verktyg. Skamkompassens fyra strategier träder då också in i sitt sammanhang. Det gör således även skammens påverkan på de sociala banden. Individens försök att styra upp stigmatiserande intryck från omgivningen, med hjälp av symboler, kommer också att användas för analysen. Ovanstående utvalda analytiska begrepp och teorier, samtliga alternativa tolkningsmöjligheter, ska fördjupa förståelsen för ungdomarnas sätt att resonera om sin ekonomiskt utsatta tillvaro. Det gäller även för varför ungdomarna väljer att tillgripa vissa handlingsstrategier framför andra i social interaktion med omgivningen. Även (klass)habitus och kapitalformer kommer tillföra tolkningsmöjligheter till det empiriska materialet. Dessa analytiska begrepp går bortom individnivån och griper tag i de samhälleliga, strukturella villkoren. Det ger eventuellt tolkningsmöjligheter till de upplevelser och erfarenheter som ungdomarna ger uttryck för kring deras tankar om framtiden. Individens förhoppningar och tankar om framtiden styrs ofta upp i ett samspel mellan individuella och strukturella faktorer. Således menar jag att tankar om framtida livsvägar även bör förstås i form av det strukturella och inte enbart som individens personliga val.

35

5. METOD, MATERIAL OCH GENOMFÖRANDE

Val av metod- Hermeneutik med tolkning och reflektion i fokus Den metod jag valt är hermeneutik. Hermeneutiken, skriver psykologen Hans Åkerberg (1986), är en tolkande vetenskap (Åkerberg 1986:18) som sätter fokus på öppenhet och ett ”medvetet förhållningssätt” (Lundin 2008:111). Samhällsvetarna och metodologerna Mats Alvesson & Kaj Sköldberg (2008) menar att för den hermeneutik som har en existentiell inriktning genomsyrar hermeneutiken, med tolkandet i fokus, hela tillvaron. De skriver själva att: ”Varje förståelse, av de enklaste vardagliga ting, är samtidigt ett bidrag till bättre självförståelse” (författarnas kursivering) (Alvesson & Sköldberg 2008:244). Det gäller även när andra individers sociala verklighet och livsvärld ska utforskas och förstås. Varje individs sociala verklighet, livsvärld utgör en ”horisont” av meningsskapande. Forskaren kan sätta sig in i en annan individs horisont genom att använda sig av sin empatiska förmåga. Det, framhåller Alvesson & Sköldberg, är ändå inte tillräckligt. Enligt den existentiella hermeneutiken kan inte forskaren frikopplas från vad de kallar ”förföreställningar”. Nej, skriver de, forskaren är: ”/.../aldrig/.../fri från förföreställningar, ärvda från det förflutna, alltså förutfattade meningar. Ingen utgår från tabula rasa, inte heller den som försöker förstå” (Alvesson & Sköldberg 2008:245). 51 Visst är forskaren färgad av sin egen bakgrund, föreställningar och erfarenheter, skriver psykologen Sheila Greene & socialforskaren Malcolm Hill (2005). Därför måste just reflektion vara ett grundläggande inslag i forskning som bedrivs med barn och ungdomar. Av den anledningen är det för forskaren viktigt att lägga på minnet att:

”As adults we bring to our encounters with children a particular package of attitudes and feelings, constructed through our own personal childhood history and our contemporary perspective on childhood, often coloured by one or more of the various prevailing ideologies of childhood” (Greene & Hill 2005:8).

Vad de poängterar är att förståelse förutsätter förförståelse, men förförståelsen är samtidigt, i viss mån, ett hinder för förståelsen. Därför är det viktigt för forskaren att ständigt ha som ambition att försöka pendla mellan respondenternas sociala verklighet, livsvärld och återkoppla tillbaka till sitt eget ”referenssystem” (Alvesson & Sköldberg 2008:245). Sociologen och barnforskaren Elisabet Näsman (1995) skriver att den vuxna forskaren och barnet eller ungdomen måste eftersträva att finna vad Näsman omnämner som den ”gemensamma anknytningen till ett livsförlopp”. Den vuxna forskaren har själv varit barn och ungdom och minns således sin egen barndom och uppväxt:

51 ”Tabula rasa” betyder på latin ”oskrivet blad” (Bonniers Lexikon 1991:558). Med Aristoteles tankar bakom sig hävdade 1200-talsfilosofen Thomas av Aquino att all förnuftskunskap om världen utgår från ens sinneserfarenheter, vilka man sedan reflekterar kring. I förnuftet finns alltså ingenting som inte först fanns i sinnena. Som exempel tog av Aquino att när ett barn föds är dennes medvetande som ett oskrivet blad. Begreppet tabula rasa förknippas ändå mest med 1600- talstänkaren och läkaren John Locke, som diskuterade detta i sitt verk ”Essay concerning Human Understanding” från 1689. Han trodde, i likhet med av Aquino, att medvetandet är som ett tomt blad när man föds, vilken sedan erfarenheten börjar skriva på. All kunskap om den yttre världen och ens förståelse av den skulle utvecklas från denna början (Magee 1999:58–59,105). Mot bakgrund av denna filosofiskt- historiska tillbakablick förstår jag Alvesson & Sköldbergs citat som att forskaren inte kan utgå från att denne är fullt objektiv (som ett oskrivet blad) när denne eftersträvar att förstå och tolka respondenternas upplevelser av ett specifikt socialt fenomen. Det beror på att forskaren bär med sig sitt alldeles egna bagage, innehållande personlig bakgrund och tidigare erfarenheter. Allt detta inverkar på förförståelsen, vilket även lämnar avtryck på studien i sig.

36

”/.../En aktiv reflektion kring den egna barndomen kan bidra till att en vuxen utvecklar en större förmåga att skapa en förtroendefull relation i mötet med barn” (Näsman 1995:301).

Innan jag genomförde intervjuerna reflekterade jag därför, mot bakgrund av Näsmans resonemang, kring min egen barndom och mina egna uppväxtvillkor. Ambitionen var att bli aktivt medveten om hur min egen personliga bakgrund, när jag själv var barn och ungdom, kan ha påverkat mina intervjuer med respondenterna. Jag, som vit medelklasskvinna i den yngre medelåldern med utländska rötter, har haft förmånen att uppleva min barndom och uppväxt i två länder. Det innebär, med andra ord, att jag har fått uppleva och erfara två vitt skilda barndomar och uppväxtvillkor, inte minst med hänsyn till de sociala, kulturella och ekonomiska skillnader som finns inom de båda länderna. Jag vill tro att ovanstående utvidgat och breddat min förståelse för hur villkor, på både individ- och strukturnivån, formar barns och ungdomars liv. Dessutom vill jag tro att jag är tillräckligt ung för att minnas hur det var att, som barn och ungdom, ha en mångfald av drömmar och förväntningar, men även hur yttre omständigheter tvingade en att med sig själv, och sin omgivning, omförhandla många av dessa i anknytning till hur den sociala verkligheten såg ut för en själv.

I motsats till forskaren ska barnet eller ungdomen förr eller senare bli vuxen och det är för många av dem lockande. Enligt Näsman ska forskaren eftersträva förståelse både utifrån sin egen ”referenspunkt” och barnets eller ungdomens (Näsman 1995:301). Då försöker forskaren lite i taget att förstå det främmande perspektivet. Det berikar och utvidgar forskarens egen förståelsehorisont. Samtidigt visar forskaren sin ambition att förstå respondentens sociala verklighet och livsvärld. Det är först då det, i hermeneutisk anda, sker ett ”sammansmältande av horisonter” (Alvesson & Sköldberg 2008:245).

5.1 Några rader om min egen förförståelse av barn och unga i ekonomisk utsatthet På makronivån anser jag att ekonomisk utsatthet bland barn och ungdomar är ett samhällsfenomen som egentligen inte borde få förekomma i så pass stor utsträckning som det gör. Speciellt inte i ett västerländskt samhälle som betonar vikten av välfärd, skyddsnät och omtanke om de mest svaga grupperna. Dit räknas definitivt barn och ungdomar, vars framtid kommer att formas av deras tidigare levnadsvillkor och levnadsomständigheter. Vad mikronivån beträffar resonerar jag som så att ekonomiskt utsatta barn och ungdomar sannolikt mår sämre och att de i tidig ålder tvingas bli ansvarsfulla på ett sätt som inte deras jämnåriga behöver. Innan jag genomförde intervjuerna antog jag också att respondenterna skulle berätta mycket om mobbing och utanförskap. Jag kan därmed ha bidragit till att förstärka denna del av respondenternas tillvaro som ekonomiskt utsatta, i samband med tolkningen av det empiriska materialet.

5.2 Den reflekterande forskningen- Tolka och reflektera Oavsett vilken metod forskaren än väljer utgörs reflekterande forskning som bas av två grundpelare. Det är ”tolkning” och ”reflektion”. En betydande förutsättning för tolkning är att alla, ”triviala som icke-triviala”, anknytningar till det empiriska materialet utgör tolkningsresultat. Tolkningen ska alltid, med andra ord, hamna i fokus för forskningsarbetet. Det innebär att forskaren har stora krav att nå upp till. Då med hänsyn till teorier, språket och inte minst förförståelsens betydelse. Samtliga dessa delar utgör viktiga inslag bakom själva tolkningsarbetet. Med hänsyn till det empiriska materialet är det en självklarhet att alltid fundera på varför man, som forskare, valt att göra vissa tolkningar framför andra. Forskaren bör ha reflekterat kring detta innan denne uttalar sig om respondenternas sociala verklighet, livsvärld (Alvesson &

37

Sköldberg 2008:20–21). Tolkningen riktar sig utåt, gentemot det empiriska materialet. Reflektionen däremot försöker vända forskarens blick inåt. Då riktas istället fokus gentemot forskaren som individ, mot forskarvärlden, samhället som helhet, språkets betydelse och intellektuella samt kulturella traditioner. Reflektion definierar Alvesson & Sköldberg som ”tolkning av tolkning”. Det värdefulla med reflektionen är att den sätter igång en kritisk självprövning av forskarens egna tolkningar av det empiriska materialet (Alvesson & Sköldberg 2008:20). Vad tolkningen beträffar bör forskaren arbeta mot att öppna upp det empiriska materialet. Alvesson & Sköldberg skriver att: ”En förutsättning för reflektion i samspelet mellan empiriskt material och tolkningar är således bredd och variation i tolkningsrepertoaren” (Alvesson & Sköldberg 1994:327). Om forskaren känner starkt enbart för en viss teori, som till exempel symbolisk interaktionism, kommer alltid det empiriska materialet bekräfta denna teori. Har forskaren däremot ambitionen att ha med ett flertal olika teorier blir läget annorlunda. Då kan det empiriska materialet ge upphov till flera olika tolkningsmöjligheter, öppna upp för alternativa sätt att tänka och resonera och tillföra ytterligare en kvalitativ dimension till forskningsarbetet. Det är inte möjligt om bara en teori används. Då kommer snarare ”förförståelsen att betvinga seendet”, som Alvesson & Sköldberg beskriver det. Flera tolkningsmöjligheter manar till reflektion, eftertanke. Då blir slutresultatet: ”rik (mångtydig) empiri+bredd och variation i tolkningsrepertoaren” (Alvesson & Sköldberg 1994:328).

Jag kommer att använda mig av ett flertal teoretiska perspektiv och utgångspunkter. Först ut är emotionssociologin, med sociologen Thomas Scheff som central företrädare. Därefter kommer symbolisk interaktionism, med sociologen Erving Goffman i spetsen. Det tredje perspektivet, om habitus och kapitalformer, har utvecklats av den franske sociologen Pierre Bourdieu. Det jag eftersträvar, genom att använda mig av ovannämnda teoretiska perspektiv och utgångspunkter, är att få flera tolkningsmöjligheter till det empiriska materialet. Ambitionen är att, i så stor utsträckning som möjligt, vända mig bort från ensidighet i tolkningen. Respondenternas sociala verklighet, livsvärld är komplex. Det ställer därmed höga krav på forskaren vad gäller tolkningen.

5.3 Urvalet av respondenter Jag har intervjuat fyra ungdomar (flicka, 13 år, pojke, 15 år, flicka, 16 år (snart fyllda 17) och flicka, 17 år) kring deras upplevelser och erfarenheter av att leva i ekonomisk utsatthet. Jag är medveten om att könsfördelningen är aningen sned, men denna studie är kvalitativ och gör därför inte anspråk på att försöka leva upp till statistiska urvalskriterier. Möjligheten att intervjua samtliga respondenter var mycket tacksamt från min sida, med hänsyn till det känsliga ämnet, sekretess och liknande. Det hade varit önskvärt att intervjua ännu en manlig respondent, men utöver mina redan etablerade kontakter och nätverk var möjligheterna till detta mycket begränsade.

Samtliga respondenter lever i familjer med det Hjort & Salonen (2000) kallar för permanent otillräcklighet. Sandra, en av mina fyra respondenter, är den enda vars föräldrar sedan flera år tillbaka uppbär ekonomiskt bistånd. Jimmy och Katrina, två andra respondenter, har förvärvsarbetande föräldrar. Båda familjernas medianinkomster ligger ändå betydligt lägre än det svenska genomsnittet. Den sista respondentens familj, Magdalena, försörjer sig på en inkomst som för närvarande kommer från a-kassan. Ovanstående information kom från tre av respondenterna och av föräldern till Katrina, min yngsta respondent. Samtliga respondenter studerar som

38

huvudsaklig sysselsättning. Nu kommer jag att ge en mindre detaljerad beskrivning av respondenternas familjesammansättning och boende. Emellanåt kan beskrivningen förefalla vag. Syftet är att skydda respondenternas anonymitet. Jag ville ändå göra en presentation av respondenterna levnadssituation. Det tror jag kommer underlätta när det handlar om att ta till sig deras tankar, upplevelser och erfarenheter, kring den ekonomiska utsattheten, i kapitlet som heter analys och resultat. Sandra bor i en hyreslägenhet med sina biologiska föräldrar och en yngre syster. Ett äldre syskon har redan flyttat hemifrån. Även Magdalena bor i en hyreslägenhet, med sin ensamstående mamma. Jimmy bor med sin ensamstående mamma och ett yngre syskon i en hyreslägenhet. Katrina bor med sin pappa i en flerfamiljsvilla. Hon har inte mycket kontakt med sin omgifta mamma.

Det är en utmaning att få kontakt med barn utan att föräldrar, skola eller myndigheter kontaktas, vilket inte heller rekommenderas (Hill 2005:70). Därför kom intresse för deltagande i studien att förmedlas via en yrkeskunnig inom socialtjänsten i en kommun i Dalarnas län. Det blev många telefonkontakter och kommunikation, via mail och brev, mellan mig och socialtjänsten. Därefter beslöts att min kontakt på socialtjänsten i kommunen skulle höra sig för om det fanns familjer som var intresserade av att delta i min studie. Jag fick inte möjlighet att själv sköta kontakten, med hänsyn till sekretessen. Det respekterade jag till fullo, men det gav mig samtidigt bristfällig insyn i hur ärendet lades fram för familjerna från den yrkeskunniges sida. Jag fick således inte heller kännedom om hur syftet med min studie presenterades för min blivande respondent. Med det menar jag från förälderns håll. Kontakten med två av mina andra respondenter förmedlades genom en yrkeskunnig som arbetar hos en stödmottagning för barnfamiljer inom landstinget Dalarna. Min sista respondent hade jag etablerat kontakt med genom en ungdomsverksamhet som bedrivs av Falu kyrkliga samfällighet.

5.4 Bandspelare och intervjuguide När jag utförde intervjuer, med de ungdomar som deltog i min studie, hade jag till mitt förfogande en bandspelare och en i förväg planerad intervjuguide (bifogas som bilaga 2). Syftet med intervjuguiden var att få viss struktur på intervjuerna. Repstad (1999) påstår att en väl genomtänkt intervjuguide är en värdefull tillgång under intervjun, förutsatt att den inte stoppar upp samtalet. En intervjuguide ska kunna anpassas och förändras i takt med att intervjun utvecklas och fördjupas. Anpassbarheten är betydelsefull för att ett levande och innehållsrikt samtal ska kunna föras mellan respondenten och intervjuaren (Repstad 1999:64–66). Intervjuns längd är viktig. Barn kan snabbt bli trötta av långa intervjuer. Även andra faktorer, som bristande motivation, spelar in. Därför bör intervjuguiden vara väl genomtänkt (Doverberg & Pramling Samuelsson 2000:25–26). Jag såg intervjuguiden mer som ett flexibelt stöd. Således var den inte en förutsättning för intervjuernas genomförande utan mer av en vägvisare. Intervjuguiden har fem teman. Tema ett utgörs av fritid och vänskap, tema två av pengar och konsumtion, tema tre av skola, vänskap och delaktighet, tema fyra av hälsa och välbefinnande och tema fem av boende- och familjeförhållanden. Utöver intervjuguiden är det lika viktigt att alla ”praktiska arrangemang” inför intervjun (som bandspelare, övrigt material) är i ordning innan respondenten kommer. Syftet är att minimera ”störningsmoment” för själva intervjun (Doverborg & Pramling Samuelsson 2000:25–26). Att använda en bandspelare under intervjun har sina för- och nackdelar. En fördel är att intervjuaren inte behöver göra avbrott under samtalet

39

för att anteckna och då eventuellt missa respondentens betydelsefulla utsagor och annan information. Dessutom kan uppföljande frågor ställas direkt och icke-verbala signaler uppmärksammas. En nackdel med att använda bandspelare är att vissa respondenter kan uppleva det störande eller hämmas (Repstad 1999:70).

Två intervjuer bandspelades in. De två andra intervjuerna förde jag noggranna anteckningar till, både under intervjuerna och efteråt (det sistnämnda med syftet kompletterande av information). Eftersom intervjuerna inte bandades in var jag utförlig med klargörande och uppföljande frågor till respondenterna. Jag var alltså placerad i den situationen att jag fick göra minnesanteckningar, men även direkt skriva ner för mig betydande citat från respondenterna. På så sätt anser jag att jag ändå fick en tydlig bild av respondenternas tankar, upplevelser och erfarenheter av sin sociala verklighet i ekonomisk utsatthet. Jag ville ändå försäkra mig om att jag, i största möjliga utsträckning, gett dessa två respondenter en rättvis skildring av det de valt att anförtro till mig ur sina liv. Därför valde jag att cirka tre veckor senare, efter att jag haft möjlighet att se över mina anteckningar lite närmare, återigen ta kontakt med de båda respondenterna. Det var redan överenskommet från tiden för intervjuernas genomförande. Jag ville ge respondenterna möjlighet att kommentera huruvida det som sagts under respektive intervju stämde någorlunda med de svar jag nedtecknat för hand. Enstaka, ringa korrigeringar gjordes, men i övrigt menade respondenterna att allt stämde väl in med tanke på det som sagts under intervjuerna.

5.5 Intervjufrågorna När barn och ungdomar intervjuas bör forskaren lägga ner mycket eftertanke och förberedelse på intervjufrågorna. Generellt finns ett antal viktiga punkter att se över. Forskaren bör vara uppmärksam på det faktum att barn är mer känsliga vad beträffar att handskas med stress i samband med att frågor ställs till dem (Hill 2005:63). Det är därför viktigt att forskaren vänjer sig vid och respekterar att det ibland, under intervjuns gång, kan bli ganska långa tystnader. Dessa tysta stunder kan vara nödvändiga för att barnet ska kunna koppla av och tänka över vad denne vill framföra. Forskaren bör även förhålla sig reflekterande kring barnets svar på de ställda frågorna. Det är inte ovanligt att barn kan meddela intervjuledaren den information som de tror att denne önskar att få höra. Intervjuer med barn synliggör även en annan intresseväckande problematik. Det handlar om maktassymmetrin mellan den vuxne intervjuaren och barnet som respondent. Därutöver kan den information barn framför under intervjuer i större eller mindre utsträckning ha påverkats av föräldrarna. Det är inte svårt att ta till sig att barn kan meddela intervjuaren det de tror att de får eller bör säga, med hänsyn till föräldrarna och andra viktiga aktörer i barns omgivning (adult gatekeepers) (Mayall 1996:13). Det kan vara nästintill omöjligt för forskaren att ta reda på hur det förhåller sig med föräldrainflytande och inflytande från andra aktörer. Det gäller särskilt om forskaren får svårt att etablera kontakt med ett barn under en intervju. Den fråga som forskaren då måste ställa sig själv är om denne tror att det beror på blyghet, rädsla eller motvillighet till att delta i studien (Hill 2005:70–71). Ungdomar kan uppleva ökad känslighet när teman kring privat livsvärld, självbild och hur andra bedömer dem socialt ska avhandlas (Hill 2005:63, Bing 1999:59). När frågor ställs till barn och ungdomar måste forskaren också kunna anpassa dem efter respondenternas mognadsnivå, emotionellt och intellektuellt, och sett till andra omständigheter (Greene

40

& Hill 2005:8). Det tog jag hänsyn till under mitt arbete med att utforma och sammanställa intervjuguiden.

5.6 Intervjuarrollen Jag har viss erfarenhet av att intervjua sedan tidigare. Respondenterna var då alla vuxna. Denna gång gav jag dock in mig på okänd mark, med ungdomar som respondenter. På ett tidigt stadium förstod jag att mitt intresse för ekonomisk utsatthet bland barn och ungdomar skulle kräva att jag inte enbart förlitade mig på de kunskaper jag erhållit från litteratur kring intervjuteknik med vuxna respondenter. Jag var tvungen att utvidga mina kunskaper kring intervjuteknik med barn och ungdomar. Det främsta skälet var för att få ut så mycket som möjligt från mina kommande intervjuer. Ett annat skäl var för att jag ville försöka minimera eventuella misstag som kunde påverka respondenterna på ett negativt sätt. Det beror på att jag gick in i min studie med inställningen att det är en viss skillnad mellan att intervjua barn, ungdomar och vuxna. Det bör ändå påpekas att det finns metodologiskt inriktade forskare, likt sociologen Jan Trost (2005), som hävdar att det i princip inte är någon större skillnad mellan att intervjua barn och vuxna. Den enda egentliga skillnaden, enligt honom, är motivationens betydelse i förhållande till mognadsnivån (Trost 2005:38–39).

5.7 Intervjusituationen med ungdomar som respondenter Intervjuplatsen har stor betydelse. Forskaren måste försöka finna en plats där samtliga respondenter kan känna sig trygga och bekväma i så stor utsträckning som möjligt (Greene & Hill 2005:9). För min studies del handlade det inte om en mötesplats utan flera tänkbara. Jag överlät åt studiens respondenter möjligheten att välja den mötesplats, tillfälle och tidpunkt som passade dem, med tanke på deras bekvämlighet. I två av fallen bedrevs intervjuerna på respondenternas respektive skolor, i ett tredje fall på högskolan Dalarna i Falun och i det fjärde fallet hemma hos respondenten (med medgivande från respondentens föräldrar). Det var således inga neutrala miljöer och mötesplatserna varierade. Innan intervjuerna genomfördes hade jag noga övervägt för- och nackdelar med variation av mötesplatser. Jag kom fram till att fördelarna vägde tyngre, med tanke på att mina respondenter utgör en grupp av individer som behöver känna sig trygga och bekväma för att kunna låta sig intervjuas. Då hade jag särskilt mina två yngre respondenter i åtanke. Inom en intervjusituation föreligger också en maktassymmetri mellan ungdomarna som respondenter och forskaren som intervjuare. Denna maktassymmetri måste forskaren försöka minimera. Detta genom att vara lugn och avslappnad, men även genom att i början av intervjun, innan frågorna ställs, vara aningen informell. Syftet är att skapa en bra stämning mellan respondenten och forskaren, utan att gå för långt. Det gäller att finna en balansgång mellan det formella och det informella. Intervjuernas genomförande är det centrala, men intervjusituationens villkor måste anpassas efter vilka respondenterna är. Därför valde jag att inleda alla intervjuer i mer lättsamma tongångar. Ibland kunde jag också under intervjuerna fälla in en eller ett par mer lättsamma frågor (till exempel om favoritämnen i skolan) för att dämpa de mer allvarsamma och tunga intervjufrågorna. Forskaren bör även försöka att sitta på ett sätt som gör att respondenterna inte känner sig hotade. Att sitta rak och stel kan, på ett negativt sätt, påverka ungdomars vilja att tala. Att däremot luta sig bakåt en aning i stolen, utan att det framstår som nonchalant beteende, kan fungera uppmuntrande. Forskning pekar på att respondenter talar mer och oftare om de känner att deras personliga utrymme är lagom stort eller stort (Hill 2005:63). Detta var något som jag försökte att hålla i minnet under intervjuerna.

41

5.8 Transkribering Att transkribera handlar om att renskriva sitt empiriska material. Det är inte helt oproblematiskt att överföra talspråk till skriftspråk (Bryman 2000:310). När jag transkriberade de intervjuer som genomförts med bandspelare bemödade jag mig om att göra det så utförligt och ordagrant som möjligt. Jag markerade när respondenterna gjorde längre pauser. Särskilt uppmärksam var jag när respondenterna talade tyst eller i samband med störningar, på bandspelaren, som jag i förhand inte kunnat förutse. Ändå, med hänsyn till att transkriberingen, från tal till skrift, är en tolkande process menar jag mig ha gjort mitt allra yttersta. Detta för att göra rättvisa åt de tankar, upplevelser och erfarenheter som respondenterna under intervjuerna vidareförmedlade till mig. Trots de svårigheter som kan förekomma under en transkriberingsprocess är det viktigt att transkribera. Forskare som bedriver kvalitativa intervjuer är nämligen inte bara intresserade av vad respondenten säger utan även av hur denne säger något på för sätt (Bryman 2002:310–312). Jag tog fasta på ovanstående efter de två första intervjuerna. Då gick jag igenom vad jag bandat in och kom till insikt med att jag behövde bli bättre på uppföljningsfrågor av för respondenterna ”laddade” teman. Den insikten hade jag i efterhand aldrig uppnått såvida jag inte, tack vare bandinspelningen och transkriberingen av de båda intervjuerna, hade lyssnat på både vad som sades och hur det sades. Först då kunde jag reflektera kring mig själv som intervjuare. Jag kunde också förbereda mig på ett annat sätt inför de kommande intervjuerna. Med det menar jag hur jag skulle gå tillväga för att minimera respondenternas ”känslighet” inför laddade teman. Ambitionen var att inte låta eventuell värdefull information gå förlorad, men inte på bekostnad av respondenternas bekvämlighet inför att tala kring specifika teman.

5.9 Efter transkriberingen Efter att jag transkriberat intervjuerna läste jag om var och en av dem ett flertal gånger. Först med flera dagars och därefter med ett par veckors mellanrum. Syftet med omläsningarna var att finna mönster och teman hos det empiriska materialet. Att det passerade tid mellan omläsningarna var för mig nödvändigt för att jag varje gång skulle kunna se på det empiriska materialet utifrån så många nya aspekter och infallsvinklar som möjligt. Under omläsningarna var jag noga med att se efter vilka frågor, händelser och liknande som respondenterna dröjt sig kvar vid eller utförligt resonerat kring utan att av mig blivit ombedda att gå in i detalj. Lika viktigt, om inte viktigare, var det för mig att vara uppmärksam på vilka frågor respondenterna inte dröjt sig kvar vid. Jag eftersträvade även, under omläsningarna, att inte enbart söka efter respondenternas specifika upplevelser och erfarenheter, kring den ekonomiska utsatthetens påverkan på deras tillvaro, utan att även finna gemensamma teman, beröringspunkter, för två eller flera av respondenterna. Jag har alltså, när man har hermeneutik som forskningsmetod, strävat efter att pendla mellan det empiriska materialets delar och dess helhet.

5.10 Etiska överväganden Psykologen och socionomen Gunvor Andersson & socionomen Hans Swärd (2007) skriver att när man ska forska om utsatta gruppers levnadsvillkor och levnadsomständigheter i samhället är det avgörande att värdera forskningsbidraget mot tänkbara risker. Med det menas i form av negativa konsekvenser för de berörda respondenterna. Forskningskravet bör alltså ställas mot individskyddet. Forskaren bör inte se risker och negativa konsekvenser i sådan utsträckning att denne bortser från den andra sidan av etiken. Med det resonemanget framhåller Andersson & Swärd att det också kan vara oetiskt att avstå från att forska om vissa utsatta grupper, som i mitt fall

42

om ekonomiskt utsatta. Väljer forskaren att resonera på det sistnämnda sättet avstår denne från att vidareförmedla kunskap, insikt och förståelse om de utsatta individernas syn på sin situation och hur de förhåller sig till sin närmiljö och omvärld. Sett ur det perspektivet är det en fördel att söka låta utsatta individer komma till tals. Då blir forskaren den kunskapsförmedlande länken som framför insyn i hur utsatta individer upplever och erfar sin egen situation (Andersson & Swärd 2007:64).

Att intervjua ungdomar, kring deras tankar, upplevelser och erfarenheter av att leva i en ekonomisk utsatt familj med allt vad det innebär, kräver också att forskaren bör vara medveten om att när denne slutligen tackar för sig och lämnar respondenterna att återgå till sin vardag kan det, för en del respondenter, få långsiktiga konsekvenser. Forskaren kan nämligen ha uppmärksammat respondenterna kring vissa aspekter av deras vardag och levnadsvillkor som de tidigare inte lagt stor vikt vid. Då avses främst negativa aspekter. Det betyder enligt Trost (2005) att forskaren varit delaktig i konstruktionen av hur barnen och ungdomarna fortsättningsvis kommer att betrakta sin vardag och sina levnadsvillkor. (Trost 2005:103). Det är inte lätt att förutse hur man som intervjuare på lång sikt kan bidra till respondenternas eventuellt nya ”insikter” om sin ekonomiskt utsatta situation som ungdom med allt vad det innebär. Medvetenheten om detta etiska dilemma har ändå föranlett att jag under intervjuerna varit mycket aktsam med ordval. Jag har eftersträvat, både i utformandet av intervjuguiden och under intervjuerna, att undvika värdeladdade ord och liknande. Ofta har det varit en utmaning. Det beror på att jag under samtliga intervjuer försökt anpassa mitt språk så att varje respondent skulle kunna förstå mig på ett så bra sätt som möjligt.

Vid all slags forskning ska man förhålla sig reflekterande till de etiska riktlinjerna. Enligt Dahl & Smedler (1993) finns det fyra forskningsetiska krav för intervjuaren att ta hänsyn till. Det första, informationskravet, sammanhänger med det andra, samtyckeskravet, vilket sammanfattande endast brukar kallas för ”informerat samtycke” (Dahl & Smedler 1993:120–124). Med det menas att intervjuaren ska upplysa respondenten om studiens syfte på ett mer generellt plan, hur den är upplagd och om de ”risker”, men även fördelar, som kan vara förenade med att delta i studien. Respondenten ska också informeras om att deltagandet i studien är frivilligt och att denne närhelst har möjlighet att dra sig ur studien, om så önskas. När det handlar om informerat samtycke är det upp till intervjuaren att avgöra hur mycket information som anses vara tillräckligt att vidareförmedla till respondenten. Ofta blir det en etisk balansgång i den meningen att inte ge för mycket detaljerad information, men inte heller för lite (Kvale 1997:106–107). För studier med barn och ungdomar finns särskilda forskningsetiska principer. Ingår barn under femton år ska föräldrarna tillfrågas (Hermerén 1996:243). För den respondent som var under femton år tillfrågade jag föräldern om godkännande av dennes barns deltagande i min studie. Jag erhöll ett sådant godkännande. Föräldern menade ändå att det var upp till barnet om denne önskade att delta i min studie eller inte, vilket var det som till syvende och sist skulle avgöra saken.

Det tredje kravet berör konfidentialitet. Det handlar om att information av privat och personlig karaktär, som på ett eller annat sätt kan identifiera respondenten, inte får röjas. Vid redovisning av intervjuer i ens studie är det därför i hög grad relevant att ändra namn på respondenten och annan information som kan identifiera denne (särskilda platser, familjeförhållanden m.m.). Samtliga

43

respondenter har av mig tilldelats fingerade namn för att förbli anonyma. Nyttjandekravet utgör den sista etiska riktlinjen. Den går ut på att uppgifter som forskaren samlat in endast får användas för att uppfylla syftet med studien och inte för andra ändamål (Dahl & Smedler 1993:125).

5.11 Reliabilitet, intervjuareffekt och validitet52

Med begreppet reliabilitet avses en studies ”tillförlitlighet”, eller ”trovärdighet”. Det handlar om forskningsresultatens tillförlitlighet. Enkätstudier håller ofta hög reliabilitet. Det beror på att enkäter kan upprepas. Att upprepa intervjuer för att försöka erhålla samma resultat är dock inte forskarens huvudsakliga syfte när denne väljer att utföra en kvalitativ studie (Kvale 1997:257,213). Då är syftet snarare att ge ”perspektiv på kvantitativ data” (Näsman 2000:23). Hur kan egentligen den sociala verkligheten bakom siffrorna tolkas? Även ”intervjuareffekten” är viktigt att avhandla vad gäller reliabilitet. Med intervjuareffekt avses intervjuarens påverkan på respondenterna under intervjusituationen. Intervjuareffekten omfattar bland annat intervjuarens klädsel, beteende, ålder och kön (Åkerberg 1986:53). Under samtliga intervjuer var jag klädd på ett inte alltför strikt sätt och anpassade mitt språk efter respondenterna. Hur respondenterna påverkades av mig som kvinna i yngre medelåldern är dock svårare att uttala sig om, men jag var någorlunda lugn och avspänd i mitt beteende för att dämpa respondenternas eventuella nervositet.

Vidare menar psykologen Steinar Kvale (1997) att respondenten kan komma att framföra tankar, upplevelser, erfarenheter och resonemang som denne tror intervjuaren är intresserad av eller förväntar sig få höra. Det kan göra att respondenten över- eller underkommunicerar vissa aspekter (Kvale 1997:68). När man utför en studie om ett känsligt ämne är man givetvis ”färgad” av sin egen förförståelse, som jag av den bild jag gjort mig av hur jag antar det är att leva i ekonomisk utsatthet för dagens barn och ungdomar. Därför försökte jag redan på ett tidigt stadium att reflektera över hur min bakgrund och framförallt min egen barndom kunde ha påverkat respondenterna under intervjusituationen. Jag ställde mig frågan om jag ibland kan ha försökt få dem att bekräfta min bild kring specifika teman. Det gäller alltså för forskaren att ständigt vara uppmärksam på sitt eget bidrag. Då ökar studiens tillförlitlighet. Validitet handlar om studien verkligen undersökt vad den avsåg att undersöka. Intervjuer kan bidra till att öka validiteten. Det beror på att intervjuer möjliggör för forskaren att söka svar på hur

52 Begreppen reliabilitet och validitet används främst för att bedöma och värdera kvantitativa studier. Sociologen Katarina Jacobsson (2008) skriver att en del samhällsvetenskapligt inriktade forskare hävdar att reliabilitet och validitet är begrepp som inte hör hemma i kvalitativ forskning. De tillbakavisar begreppen till den positivistiska traditionen och kvantitativa studier. Detta medan andra forskare förespråkar värdet av begreppen i kvalitativ, samhällsvetenskaplig forskning. Dessa forskare känner oro för ”metodologisk anarki”, att kvalitativ forskning annars kommer att likställas med ”anything goes”, som Jacobsson uttrycker det. Själv tvekar Jacobsson inför att använda begreppen reliabilitet och validitet inom kvalitativa studier, vilka, enligt henne, hänsyftar till ”säker och sann kunskap”. Hon hävdar samtidigt att det är lika illa om kunskap som nås via kvalitativa studier anses vara ”ogiltig och opålitlig”. Jacobsson uppmanar en att använda sig av ”Metodologisk medvetenhet” framför begreppen reliabilitet och validitet (Jacobsson 2008:165–166). Eftersom jag ändå diskuterar reliabilitet och validitet, framför metodologisk medvetenhet, är för att jag anser dessa två begrepp mer specifika och tydliggörande, med hänsyn till att det är genomförandeprocessen som kritiskt ska granskas.

44

respondenterna uppfattade frågan. En sådan möjlighet finns inte hos enkätundersökningen (Jacobsen 2007:12,156, Kvale 1997:213,257).

5.12 Generaliserbarhet Kvale (1997) skriver om ”analytisk generalisering”. Med det begreppet menar han att forskaren gör en bedömning om i vilken mån resultaten från en studie kan ge vägledning för vad som kommer att hända i en annan situation. Det hela har sin grund i en analys av likheter och skillnader mellan situationerna (Kvale 1997:210). För min studies del innebär det att jag, utifrån mina respondenters framförande av tankar, upplevelser och erfarenheter av att leva i ekonomisk utsatthet, haft ambitionen att finna gemensamma drag i deras berättelser. Med det menar jag att finna likheter, men även skillnader, i hur respondenterna ser på sig själva och den situation som var och en av dem befinner sig i. Vidare skriver Kvale att det är vanligt att slumpmässighet blir den avgörande faktorn när urval av respondenter görs till kvalitativa intervjuer. Forskaren kan till exempel gå efter vilka respondenter som finns tillgängliga. Av den anledningen kan inte resultaten statistiskt generaliseras till hela populationen (ungdomar som vuxit upp i ekonomisk utsatthet) (Kvale 1997:209–210). Min studie är inte generaliserbar av två anledningar. För det första är mina respondenter klart för få. Det bör påpekas att det inte heller varit min intention att göra studien generaliserbar. Min fokus och intresse har varit djupare intervjuer kring respondenternas subjektiva tankar, upplevelser och erfarenheter. För det andra var det tillgänglighet, snarare än slumpmässighet, som styrde upp mitt val av respondenter.

45

6. ANALYS OCH RESULTAT I detta kapitel kommer jag presentera analysen och lyfta fram resultatet utifrån de fyra intervjuerna. Analysen kommer att omgärdas av de teoretiska perspektiven och utgångspunkterna. Med analysen vill jag bidra till en fördjupad förståelse för ungdomarnas tankar, upplevelser och erfarenheter kring den ekonomiska utsattheten.

6.1 Ungdomarnas medvetenhet om familjesituationen i anknytning till skam Skam utgör i analysen ett ständigt återkommande tema i ungdomarnas beskrivningar av sina tankar, upplevelser och erfarenheter kring den ekonomiska utsatthetens påverkan på deras vardagliga tillvaro. Sandra, en av respondenterna, är sexton. Hon har växt upp i en familj som i åratal levt i det som Hjort & Salonen (2000) kallar för permanent otillräcklighet. 53 Det är att leva i en ekonomiskt stressfylld livssituation, vilket Sandras familj har gjort sedan långt tillbaka och fortfarande gör i och med beroendet av ekonomiskt bistånd. Mer specifikt beskriver hon under intervjun ett tillfälle hon mycket väl minns. Det var från när hon när hon var yngre och brukade följa med till socialtjänsten när hennes föräldrar sökte ekonomiskt bistånd för månaden:

”/…/jag minns känslan av att vara uttittad när jag förr i tiden brukade följa med mamma till det sociala. Jag har inte följt med på flera år nu. Inte för att jag vill det heller. Mitt värsta minne är hur väntrummet var placerat..det var placerat så att receptionisterna kunde se dem som väntar på att träffa en socialsekreterare och alla som går förbi ser en. Det är som de vet..hur min familj har det..att vi är där för att söka pengar.”

Som man kan förstå av ovanstående citat ger Sandra ett tillbakablickande perspektiv på den skam hon upplevde vid det specifika tillfälle hon beskriver ovan. Sandra har alltså till viss del redan hunnit reflektera kring, bearbeta och förstå de skamkänslor hon hade i samband med medvetenheten om att hennes familj behöver vända sig till socialtjänsten i försörjningssyfte med allt vad det innebär. Sandra fortsätter med att beskriva obehaget med att behöva vända sig till socialtjänsten för att ansöka om pengar: ”Det var förnedrande för man känner sig som en sämre människa. Fast det var jämt mamma som talade. De frågade sällan mig om något.”

Den relativt detaljerade beskrivning Sandra ger ovan kring sin upplevelse av att behöva besöka socialtjänsten, med tanke på möblering och insyn i väntrummet från de i korridoren förbipasserande, visar på den påfrestning och ångest hon kände i samband med besöken hos socialtjänsten. Hennes upplevelser kan tolkas i anknytning till stigmatisering. Sandras ångest över att andra inser anledningen till de månatliga besöken pekar på hennes uppfattning om den ekonomiska utsattheten som ett socialt och synligt stigma. Att sitta i väntrummet för biståndssökande utgjorde alltså för Sandra ett stigma som inte kunde bortförklaras. Ett för henne icke-hanterbart stigma just i detta fall på grund av socialtjänstens strukturella organisering. För är man biståndssökande ska socialtjänstens specifika rutiner och regler iakttas. Det Sandra ändå minns bäst från besöken hos socialtjänsten är:

”Deras dömande blickar. Och frågorna. Som om man verkligen vill gå dit varje månad istället för att klara sig själv. Dom kan inte förstå hur det känns..för dom sitter på andra sidan bordet och har sitt jobb och sin lön och frihet att göra vad de vill göra. Så då är det lätt att döma andra som inte har det på samma sätt. Man är en sämre människa. Ovärdig. Vissa av dem kunde vara rent av otrevliga. De bad aldrig om ursäkt

53 Som jag skrev i tidigare kapitel använder jag mig här av begreppen ”permanent otillräcklighet” och ”kostnadsmedvetande” för att tydliggöra vissa aspekter ur respondenternas ekonomiskt utsatta tillvaro.

46

för det. Det är som om de har rätt att håna för att man måste gå dit. Jag har aldrig fattat hur mamma och pappa klarar det.”

Sandras resonemang ovan kan förstås mot bakgrund av skam. Skamkänslan anknyter till en upplevelse hos individen om att denne betraktas på ett nedvärderande sätt av andra, som just Sandra upplevde. Familjens behov av att månatligen behöva vända sig till socialtjänsten, i försörjningssyfte, gav Sandra upplevelsen av att vara en sämre människa, mindervärdig. Det kan förstås som att Sandra sammankopplar den ekonomiska utsattheten med skammen över att inte klara av att vara självförsörjande och oberoende. Den upplevelsen bör förstås i synnerhet i ett västerländskt samhälle som belönar oberoende, självständighet och framgång. I citatet ovan gör Sandra även åtskillnad mellan ”dem”, socialarbetarna med jobb, lön och frihet, och ”vi” när hon ger uttryck för känslan av att socialarbetarna sätter sig till doms över hennes familj, föräldrar. Sandra uppmärksammar alltså, i sitt resonemang, statusskillnaden mellan socialarbetarna och hennes familj. Genom att göra det pekar hon även på den vanmakt och skam hon upplever av att med sin familj befinna sig i den sämre statuspositionen i jämförelse med de ”på andra sidan bordet” som fastställer utdelningen av det ekonomiska biståndet.

Även femtonåriga Jimmy har, i likhet med Sandra, växt upp i en familj med permanent otillräcklighet som levnadsvillkor. Att pengarna aldrig räcker till, inte ens till grundläggande behov, är för honom ett uttryck för vad det innebär att leva i permanent otillräcklighet. Det Jimmy framför utgör även det Hjort & Salonen (2000) avsåg med begreppet. Jimmy menar att tillvaron genomsyras av den ekonomiska utsattheten och dess medföljande konsekvenser. Som ett belysande exempel berättar han att:

”Det märks när det är dåligt om pengar hemma..då morsan säger att bara det nödvändigaste kan köpas. Morsan får ofta handla på krita hos en som känner henne. Det är värst för hon som äger butiken är en skvallertant...säger högt saker som och nu vill ni ha lite mjölk..som man är nåt välgörenhetsfall. Liksom man vill inte att alla ska veta att man måste få skulder för att köpa mat. Om man måste låna för att ha pengar till mat förstår man ju vad andra tänker. Det är liksom inte normalt för mat och sånt ska man ha råd med”.

Jimmys resonemang ovan kan förstås som att han sammankopplar det han föreställer sig andra människor i hans omgivning tror om att behöva låna pengar för att tillfredsställa grundläggande överlevnadsbehov, att äta, med underlägsenhet för sin familj och för sig själv. Genom att framföra att han kan föreställa sig vad andra människor tänker om inte ha råd med mat och andra grundläggande behov visade han på att skammen är relationell och situationsbunden. Jimmys resonemang pekar alltså på hur han på ett negativt sätt speglar sig i den ekonomiska utsatthetens konsekvenser, som att behöva låna från andra för att få mat för dagen. Det gör han genom sin oro för andra människors negativa och dömande uppfattningar om detta.

Som jag även nämnt i stycket ovan ger Jimmy i citatet också uttryck för ett resonemang som sammankopplar hans upplevelser kring den ekonomiska utsatthetens konsekvenser för sin familjs del med det han uppfattar vara det omgivande samhällets åsikter och bedömning; ”om man måste låna för att ha pengar till mat förstår man ju vad andra tänker” och ”det är liksom inte normalt”. Just dessa båda delar ur citatet är anmärkningsvärda. Detta eftersom de, i anknytning till begreppet den generaliserade andre, visar hur Jimmy uppfattar åsikter, normer och förväntningar hos den

47

generaliserade andre och ser på sig själv och sin livssituation med det perspektiv han uppfattar att de andra, den sociala omgivningen, har.

Magdalena är sjutton och beskriver sina upplevelser kring hur det är att leva i permanent otillräcklighet. För hennes familj markerades insteget i det Hjort & Salonen (2000) kallar för permanent otillräcklighet utifrån en specifik händelse som inträffade för några år sedan. Händelsen innefattade både socialtjänsten och kronofogdemyndigheten:

”Mamma mådde jättedåligt och gick ner i arbetstid för läkaren sa att hon var så sjuk att hon inte skulle klara av tunga lyft och sånt för hon jobbar i vården med/…/som behöver mycket fysisk hjälp..tvättas och sånt. Det var som värst ekonomiskt då för det blev karens och mindre pengar överhuvudtaget. Så den månaden var det jobbigt för räkningarna bara vällde in och sen kom chocken för det kom en extra telefonräkning med kort betalningstid..det hade blivit nåt fel med utskicket från den tidigare månaden så att det var dubbelt som skulle betalas. Mamma försökte tala med dom om nån avbetalningsplan..men det ville de inte..som om det var hon som misskött sig. Istället skickade dom snabbt påminnelser så mamma ringde till socialtjänsten om hjälp…och dom sa att hon skulle få komma dit..men deras handläggningstid var två veckor så det hann komma hotbrev från Kronofogden. Och sen skulle man betala påminnelseavgifter och sånt/…/Det slutade med att mamma insåg att hon inte hade råd att vara sjuk så hon gick ganska snart efter det tillbaka till jobbet fast hon fortfarande var sjuk och mådde jättedåligt. Allt det där var fruktansvärt. Jag var rädd för jag tyckte det var så fruktansvärt förnedrande..liksom om det kom fram vad människor skulle tycka...och rädd för att bli av med mina saker. Det var socialtjänsten och kronofogden..så många inblandade…Just då kändes det verkligen som om man befann sig på samhällets botten. Men sedan dess vet mamma att jag nu vet hur det är och vi förstår varandra bättre liksom och det har nog gjort mig mer ansvarsfull och medveten än andra i min ålder som inte varit med om såna saker./…/”.

Magdalenas beskrivning av sin medvetenhet om sin familjs ekonomiska utsatthet, i samband med ovanstående händelse, blir mest talande mot slutet av citatet. Som Magdalena själv framhåller kom händelsen att leda till att hon och hennes mamma kom att förstå varandra bättre. Det kan förstås som att hennes känsla av skam och förnedring och rädsla för en negativ förändring i tillvaron, som följd av den ekonomiska utsattheten, trots allt kom att stabilisera det känslomässiga mor och dotter- bandet i en, från hennes sida, förståelse för den ekonomiska situation de befann sig i. Magdalenas resonemang pekar tydligt på hur skamkänslan inte bara är relationell utåt, gentemot omgivning och samhälle, utan även inåt. I detta fall på ett positivt sätt genom en förstärkt vi-känsla för dotter och mor. Från citatet kan även urskönjas att Magdalenas upplevelse av händelsen som förnedrande, genom att diskutera ”samhällets botten” och ”vad människor skulle tycka”, rubbade hennes bild av både sig själv och sin familj. Magdalens resonemang om förnedringen och rädslan hon upplevde i samband med att samhälleliga, strukturer ingrep i hennes tillvaro kan förstås som en känsla av skamrelaterad underlägsenhet och vanmakt.

I kapitlet ”Med fokus på ett barnperspektiv” framhöll jag hur Barnkonventionen uttrycker att föräldrar vars (ekonomiska) resurser är knapphändiga ska få samhällets stöd och hjälp. Det fastslås även juridiskt, mot bakgrund av tanken om ”barnets bästa”, i den svenska socialtjänstlagen. Ovanstående bör förstås i anknytning till citatet där Magdalena uttrycker sin besvikelse över alla byråkratiska regler, rutiner och handläggningstider. Det kan förstås som att den känslomässiga påfrestning och hjälplöshet hon upplevde, vad gäller den byråkratiska processens seghet, förstärkte hennes tankar kring den ekonomiskt utsatta situationen som något ”fruktansvärt”. Den händelse hon beskriver i citatet ovan påverkade alltså henne på ett djupgående plan.

48

Magdalenas resonemang uttrycker även hur hon påverkades negativt av de byråkratiska reglerna och rutinerna genom att hon i hemmet såg konsekvenserna av dessa. Den känslomässiga påfrestning och oro som Magdalena uttrycker i citatet tydliggörs när hon berättar hur hennes mamma orklös fortsatte att gå till arbetet på heltid för att hon inte hade råd att vara ”sjuk”.

I motsats till Magdalena, som blev medveten om sin familjs ekonomiska utsatthet i samband med en specifik händelse, kom trettonåriga Katrina att bli det genom att under en lägre tid lägga samman pusselbitar från samtal mellan hennes föräldrar. Pusselbitar som gav henne en allt större insikt om sin familjs ekonomiska utsatthet: ”Innan mamma och pappa skilde sig brukade jag snappa upp saker från deras samtal så jag visste att det inte fanns pengar hemma. Och då bad jag inte lika ofta om saker som innan”.

Som man kan förstå av citatet lade Katrina samman pusslet genom att börja anpassa sig efter situationen. Det gjorde hon genom att fortsättningsvis inte be lika mycket som tidigare om att få konsumtionsvaror som kunde öka på kostnadsbördan för familjen.

6.2 Ungdomarna om fattigskammens påverkan på vänskapsbanden Den ekonomiska utsatthetens konsekvenser följer ofta respondenterna ut från hemmet och in i det sociala livet, till interaktionen med vänner. Särskilt Jimmy och Sandra diskuterar nedan en hel del kring detta i anknytning till varsin för dem specifik och påfrestande situation från dåtid. Inledningsvis berättar både Sandra och Magdalena att de är vana att hjälpa till med hushållssysslor som att diska, laga mat, gå med sopor och liknande uppgifter. Sandra har även ett ansvar för att ta hand om och få sin yngre syster i säng de gånger när hennes mamma måste arbeta kvällstid. 54 Jimmy diskuterar även han en del kring ansvar i hemmet, men i form av uppgifter han snarare tilldelas av sin mamma. Han berättar desto mer om hur det mesta i hemmet, enligt hans uppfattning, kretsar kring: ”/…/pengar. Det är jobbigt att inte tänka på pengar hela tiden när man ser att de som har pengar får mer kompisar…blir mer accepterade”. Jimmy fortsätter med att berätta om en gång när han tog med en vän hem till sig: ”Vi bor trångt och det ser stökigt ut med saker överallt. Min kompis skämtade om det. Det var sista gången jag tog med någon hem. Det är som man ska skämmas att man inte bor i någon stor villa”.

Utifrån citatet kan Jimmys resonemang tolkas som att den ekonomiska utsatthetens synlighet, som att det är trångt och ser stökigt ut därhemma, av honom upplevs ha haft en stigmatiserande effekt på de sociala banden till hans vän genom vännens dömande kommentarer om hemmet. Dessutom visar Jimmys resonemang på hur individer som lever med förändringsbara stigman, som att ha det dåligt ställt, döms hårdare av människor i omgivningen. Det var just det Jimmy upplevde med vännen han tog med sig hem. I citatet ger Jimmy även uttryck för att det från omgivningen (samhället) finns normer och förväntningar på en viss levnadsstandard. Det gör han genom att berätta att det ”är som man ska skämmas för att man inte bor i någon stor villa”. Att inte nå upp till normen genom att understiga en viss levnadsstandard bemöts, enligt Jimmy, med nedsättande kommentarer och hån från människor i omgivningen.

54 Sandras familj uppbär månatligen ekonomiskt bistånd upp till en viss norm. Det är ekonomiskt bistånd som regleras efter den inkomst som hennes mamma har genom sitt deltagande i ett arbetsmarknadsprojekt.

49

I likhet med Jimmy framhöll även Sandra resonemang om hur den ekonomiska utsattheten påverkar familjelivet. Det gjorde hon genom att berätta om när den ekonomiska utsattheten starkt kom att prägla tillvaron under en julhelg några år tillbaka:

”Jag har/…/sytt kläder till min systers Barbie. Jag sydde ett ombyte till hennes Barbie. Vi hade det jättedåligt den julen. Pappa jobbade deltid och mamma var sjuk/…/Jag försökte hitta på presenter som inte kostade så mycket eller inte alls/…/Jag bara genomled julen/…/”.

Det Sandra berättar kan förstås som att helgdagar, i synnerhet juletid, gör att hon sätter en stor press på sig själv om att försöka leva upp till idealbilden av hur den ”svenska julen” bör gestalta sig, med konsumtion som ett bärande inslag. Fastän den ekonomiska utsattheten för Sandra blir ännu mer kännbar i juletid kan man även uppmärksamma hur den ekonomiska utsattheten även framtvingar en viss kreativitet och nytänkande, från hennes sida, när det ekonomiska kapitalet sinar. Presenterna till familjemedlemmarna blir mer personliga och får på så sätt möjligen större affektivt värde än om de inhandlats för pengar.

När Sandras vänner i skolan efter jullovet berättade om de julklappar de fått hittade Sandra på saker och prylar att berätta om som hon inte alls fått. Sandra menar att: ”De vill bara höra att de har gjort eller fått bättre saker och jämföra. Få en att känna sig underlägsen/…/vissa mår bättre av att veta att andra mår dåligt”.

Sandras resonemang i ovanstående citat tydliggör den ekonomiska utsatthetens relativitet. Det säger också en hel del om hur stor betydelse konsumtionen har för ungdomars byggande av social identitet. Resonemanget lyfter även fram att det finns en konsumtionsnorm i vårt västerländska samhälle som ses som eftersträvansvärd. Som Sandra berättar vill hennes vänner ”bara höra att de har gjort eller fått bättre saker och jämföra”, vilket för Sandras del leder till känslor av skamrelaterad underlägsenhet. En skamrelaterad underlägsenhet som hon tillfälligt försöker tvinga åt sidan genom att inför sina vänner fabulera personliga erfarenheter av en typisk ”Svensson- jul” med allt vad det innebär. Utifrån ovanstående upplevelser och erfarenheter har Sandra gjort ett medvetet val om att inte diskutera:

”/…/så mycket om mig själv/…/och inte heller om min familj. Om någon frågar vad mina föräldrar gör…jag ljög en gång och sa att pappa är/…/i/…/branschen. Jag skämdes över att jag skämdes över pappa. Men jag har svårt att bara vara tacksam över att äta och bo. Jag tänker bara att andra har mer. Sen tänker jag att jag är en jättedålig människa som tänker så/…/”.

Som man kan förstå av citatet, i anknytning till Sandras upplevelser kring sina vänners diskussioner om julklappar och annat de gjort med sina familjer, känner Sandra uppenbarligen oro över att bli sedd av sina vänner på ett nedvärderande sätt på grund av den ekonomiska utsattheten. Detta ledde till och med vid ett tillfälle fram till en lögn om faderns arbete. Denna lögn fångade in henne i en skamcirkel som fick henne att rikta blicken inåt, mot det egna självet, i form av negativa självuppfattningar om sin person och karaktär.

6.3 Ungdomarnas upplevelser och erfarenheter av skam i skolan Respondenternas resonemang om skam och stigmatisering i skolan framhåller tydligt deras uppfattning om skolan som en plats där den sociala ojämlikheten, mellan dem själva och deras klasskamrater, blir alltmer framträdande. Denna sociala ojämlikhet

50

förstärks genom olika skolaktiviteter som ofta sätter en kostnadsbörda på respondenterna och deras ekonomiskt utsatta familjer. Samtliga respondenter har alltså gemensamt upplevelser och erfarenheter av hur den ekonomiska utsattheten påverkar deras skolvardag. Katrina är dock den enda av respondenterna som upplevde att hon fick en möjlighet till deltagande i en klassresa först efter att den ekonomiska situationen diskuterats mellan hennes far och klassläraren:

”När min klass skulle göra en skolresa till Gotland talade pappa med min lärare om att vi inte hade råd att betala det som alla i klassen skulle lägga till själva. Så min lärare sökte pengar från någon fond för att jag skulle kunna få åka med”.

Katrina upplevde alltså att skolan försökt hjälpa henne att få delta i en kostsam aktivitet som hon annars inte skulle ha fått möjlighet att genomföra tillsammans med sin skolklass. I motsats till Katrina menar Jimmy att i hans skola har egna pengar betydelse för att kunna delta i skolans organiserade aktiviteter och utflykter:

”Det känns mest orättvist på friluftsdagar för då får man istället ta en promenad när andra åker i skidbackar för man har ingen skidutrustning eller råd att hyra. Så man kan inte vara med på sånt som kostar. Skolan satsar bara på dem som redan har råd. De får billigare liftkort och sånt. Om man inte kan vara med får man skylla sig själv. Ingen bryr sig direkt att fråga varför man inte är med för dom tror det är som om man bara inte vill./…/Det är lika dåligt att ha fel saker som att inte ha det alls. Man kan bli mobbad för allt”.

Jimmy beskriver känslan av utanförskap och mobbing som en, enligt hans upplevelser, konsekvens av den ekonomiska utsattheten. Att inte ha råd är att hamna utanför och inte få möjlighet till samma delaktighet som skolkamrater som kommer från familjer med en mer stabil, ekonomisk grund. En tolkningsmöjlighet till Jimmys resonemang i citatet ovan kan alltså vara hur att inte ha råd utgör en stigmasymbol precis lika mycket som att ”ha fel saker”, en stigmatiserande uteslutningsmekanism som markerar ojämlikhet i status mellan skolkamrater. Den ekonomiska utsattheten påverkar inte bara möjligheter till deltagande i av skolan organiserade aktiviteter utan även själva skolarbetet. Det har Magdalena många erfarenheter av:

”Det blir jämt nånting med pengar i skolan..regelbundet. Det går inte att komma från fast man vill eller försöker att inte låtsats om det..som om det inte betyder nåt fast det gör det i slutändan. Det var hemskt när skolan kräver pengar av en, som till en sån där dyr miniräknare som kostar tusen kronor till matten. Det gick inte att låna en, sa läraren. Hon sa att det gick bra att köpa en billigare variant fast den måste ha ungefär samma funktioner. Den billigare varianten kostade ironiskt nog sexhundrafemtio kronor. Inte direkt billigt. Och sen är det pengar till block, pennor, sudd och sånt. Och till hänglås till skåpet på skolan. Och så ska man ha gympakläder och rätt skor och det tar liksom aldrig slut. Och läxorna ska vara dataskrivna. Ofta blir lärare besvikna när de får något handskrivet. Jag måste ofta vara kvar flera timmar på skolan och göra läxorna och skriva rent på datorerna där eftersom jag inte har någon hemma. Det tycker jag inte är direkt rättvist. Men om man inte gör som man ska påverkar det betygen. Det är det sämsta med skolan..att det kostar så mycket att bara gå där. Ibland känns det som ett straff..att man inte har råd”. -Hur menar du? ”Liksom lärare vill inte fatta att man inte har råd. De tittar snett på en..som man är avvikande..för att man efter lektionen.. eller att man tvingas gå till lärarrummet på rasten för att ingen ska höra vad man har att säga och berätta att man inte har råd att vara med på något eller så. Som om man är skyldig till det. Att man är besvärlig..Det känns som de tänker så fast de inte säger nåt öppet”.

Precis som med Jimmy lyfter Magdalena fram att inte ha råd med saker som behövs i skolan som ett stigma. Att inte ha råd kräver även tid, energi och engagemang utöver det vanliga för att kunna hänga med och leva upp till de krav och villkor som skolan sätter

51

för eleverna. Magdalenas uppfattar det som att lärarna delvis skuldbelägger henne för de problem hon ställs inför i samband med att vissa skolsaker och skolaktiviteter kostar. Det sätt Magdalena tror att andra, likt lärare, uppfattar henne och hennes situation på har betydelse för självkänslan. Magdalenas resonemang, i ovanstående citat, kan alltså tolkas som att hon speglar sig i de kritiserande och dömande föreställningar hon tror att andra har om både henne och de för henne svåra situationer som medföljer den ekonomiska utsattheten. Magdalenas valda handlingsstrategi, att gå till lärarrummet på rasten och berätta om sin ekonomiska situation, pekar även på skam och hennes önskan om att värja sig mot denna. Hennes handlingsstrategi kan förstås i termer av ett undandragande. Vid ett specifikt tillfälle i skolan upplevde Magdalena att skammen över att inte ha råd blev för stor. Det var i samband med en pengainsamling till Röda Korset i skolan. Varje elev ombads att ta med en hundralapp hemifrån till en lektion nästkommande vecka. Magdalena berättar själv att:

”Läraren frågade om det på en lektion..om man ville ställa upp på det..och så fick man räcka upp handen om ja. Många klasser skulle göra det/…/Jag mådde dåligt/…/Den där hundralappen skulle man ha med sig till svenskalektionen veckan därpå. Jag liksom ville inte tänka på det. Jag kopplade bort det ur tankarna..tills den eftermiddagen”. -Vad gjorde du då? ”Jag gick inte på lektionen”. -Vart tog du vägen? ”Jag gick runt ett tag utomhus och sen gick jag hem”. -Vad hände därefter? ”/…/jag berättade för mamma vad som hänt och hon ringde till rektorn..anonymt…och sa att man inte borde be om pengar till sånt i skolan. Att det inte är på lika villkor för alla/…/Mamma förstod att jag inte mådde bra och hon ville visa att hon står på min sida. Att jag inte borde behöva skolka för att dom samlar in pengar i skolan”.

Magdalena använde sig alltså av undandragandet, en av skamkompassens fyra handlingsstrategier, för att undvika en skolsituation där skammen över att inte ha råd kunde bli mer än uppenbar. Undandragandet är den typ av strategi som i en skamcirkel kan fånga in den individ som just försöker undvika detta. Magdalenas undandragande från den skamfyllda situationen ledde till illamående och skolk, som i sin tur ledde till fler skamkänslor.

6.4 Spara inte slösa- Ungdomarna om pengar, vänskap och skamhantering Att inte ha råd innebär många gånger för respondenterna, i deras resonemang, upplevelser och erfarenheter av utestängning från olika aktiviteter och kostnadskrävande nöjen. Det begränsar också det sociala kapitalet när det handlar om att knyta band och skapa personliga nätverk, men även vad gäller att upprätthålla kontakten med vänner. Sandra har erfarenhet av hur den ekonomiska utsattheten begränsar hennes umgänge med vänner. Hon menar att det är svårt att finna fritidsaktiviteter som är gratis. Om en aktivitet är gratis, som att åka på en skridskobana, är förutsättningen att ha möjlighet att låna eller äga ett par skridskor. Sandra ger många liknande exempel. Hon menar att pengar för henne har betydelse vad gäller umgänget med vänner:

”Om det är något som kommer att kosta följer jag inte med…hittar på nån ursäkt som jag vet kommer att funka och säger att jag helst velat vara med och det är i alla fall sant. Eller om jag har sparat ihop tillräckligt med pengar och verkligen vill så frågar jag vad de ska göra och bara följer med. Jag har gjort det så länge jag kan minnas så nuförtiden brukar mina vänner inte ens fråga om de ska iväg och äta hamburgare eller gå i affärer/…/Det är svårt att ha vänner om man ofta inte kan följa med dit där de går

52

och gör saker. När det kostar pengar menar jag/…/Det är sånt som man vänjer sig vid. Till slut tänker man inte ens på det”.

Som man kan förstå av ovanstående citat har Sandra, genom att sedan barnsben levt i den ekonomiska utsatthetens spår med allt vad det innebär, utvecklat en social sensitivitet genom att ha lärt sig att tygla och disciplinera sin sociala responsivitet i social interaktion med vänner när det handlar om pengar. 55 Det gör hon genom att medvetet sänka sina förhoppningar om att kunna delta när hon får höra talas om att hennes vänner ska ge sig ut i kostnadskrävande nöjen eller aktiviteter. ”Om det är något som kommer att kosta följer jag inte med” eller ”om jag har sparat ihop tillräckligt med pengar och verkligen vill så frågar jag vad de ska göra och bara följer med”. Genom att hantera pengafrågan i anknytning till vänskap på det sättet kan hon emellanåt få möjlighet att uppleva glädje, nämligen när hon har sparat ihop nog med pengar för att kunna vara delaktig i vänskapskretsen även när det blir en kostnadsfråga.

Inom ramen för Sandras resonemang ovan kan även det Chin (2001) kallar för kostnadsmedvetande urskönjas. Sandras kostnadsmedvetande visar sig genom att hon är uppmärksam på kostnaden vad gäller de aktiviteter och nöjen hennes vänner föredrar och kalkylerar över när och om hon har råd att följa med. Resonemanget visar även att Sandra väljer de tillfällen när hon verkligen vill följa med på något. I citatet framför Sandra att hennes kostnadsmedvetande påverkar relationen till vänner genom att de numera inte ens frågar om hon vill följa med på något de gör. Det är hon som själv får ta initiativet. Sandra berättar att hon försöker komma på andra skäl än pengar för att inte följa med vänner på sådant som kostar. Det kan förstås som att Sandra försöker dölja och förminska den egentligen anledningens betydelse, den ekonomiska utsattheten, för att minimera sina känslor av skam över att inte kunna umgås genom de aktiviteter hennes vänner tar som en självklarhet i ett samhälle som kännetecknas av konsumtion och andra kostnadskrävande nöjen. Sandras valda handlingsstrategi för att undkomma skammen, att dölja och förminska vad den ekonomiska utsatthetens innebär för hennes umgänge med vänner, pekar på hotade sociala band mellan Sandra och hennes vänner. I likhet med Sandra har även Jimmy erfarenheter av hur den ekonomiska utsattheten försämrar de sociala banden till vänner:

”Åka bil..fester.att vara tillsammans med kompisar kostar pengar. Man blir ju..det är ju..om ens föräldrar haft mer pengar hade man kunnat fått moped och såna saker så att man kunnat ta sig in till stan och träffa kompisarna. Sen är man inte så populär om man inte har nya och dyra kläder och sen..då är det ju många som går ut och äter….McDonald’s och går på bio…har man inte pengar så kommer man bort från det mesta. Och har man inte pengar så får man liksom sämre status hos kompisar och andra. Sånt känns som man är sämre. Man passar liksom inte in som andra. Min farsa har skaffat en ny bil…då plötsligt är man cool, liksom/…/Jag hade inte kunnat träffat min kompis/…/(namnangivelse, mitt förtydligande) lika mycket om inte hans farsa morsa eller syrra gett mig skjuts hem så ofta. Då hade jag inte kunnat vara hos honom så mycket. Vi är alltid hos honom eftersom hans föräldrar bor i en stor villa och vi bor trångt. Jag kan aldrig ta över kompisar hem”.

Jimmy resonemang beskriver hur den ekonomiska utsatthetens bidragande till låg status i vänskapskretsen påverkar självbilden genom att markera otillräcklighet i

55 Sociologen Johan Asplund utvecklade begreppen ”social responsivitet/responsiv socialitet”. Socialitet kan översättas till ”samhällelighet” och respons till ”svar” eller ”gensvar”. Social responsivitet utgör ett elementärt beteende i den meningen att det inte behövs belöning för att beteendet ska uppstå. Det är istället en fråga om dialektiken mellan svar och gensvar i sociala sammanhang (Asplund 1987:11–13).

53

förhållande till de vänner som kan köpa sig de prylar och unna sig de nöjen som han inte har möjlighet till. Han ger själv uttryck för att sådant ”känns som man är sämre”. En tolkningsmöjlighet till Jimmys resonemang kan vara att han, både genom egna föreställningar och också återspegling av vad hans vänner anser ger hög respektive låg status, har internaliserat en negativ självuppfattning. Denna negativa självuppfattning är till stor del baserad på hans begränsade möjligheter till införskaffande av de statussymboler som vänskapskretsen högt värderar. En annan tolkningsmöjlighet är att förstå Jimmys upplevelser av sänkt egenvärde i vänskapskretsen som en skammens respons på uppfattade brister i det funktionella självet i relation till den västerländska kulturens krav på konsumtion och en välfungerande yttre fasad för att passa in.

Även Katrina resonerar kring vänskap och ekonomisk relativitet, men genom att framföra sin upplevelse av hur hon tror att den ekonomiska utsattheten gör att andra kan uppfatta henne:

”Jag kan inte köpa och hålla på med sånt som mina vänner gör. Jag tänker ofta på vad andra tänker om mig..om de tror att jag är ledsen eller nåt och det gör mig ledsen/…/Jag får fickpengar från pappa fast jag vet att han egentligen inte har råd. Jag köper en del sånt som jag behöver och ibland sånt som jag vill ha om det är billigt”.

En tolkning av Katrinas resonemang i ovanstående citat kan vara att den ekonomiska utsattheten uppenbarligen försvagar hennes sociala band till vänner. Ur citatet kan man även urskönja hur Katrina utvecklat ett kostnadsmedvetande. Chin (2001) menar att detta begrepp visar på en individ som avsiktligen utvecklat ett kritiskt förhållningssätt till hur mycket saker och ting kostar och vad som ska anses prisvärt i förhållande till en liknande produkt. Hos Katrina kan man tydligt urskönja detta, särskilt om man ser till citatets sista mening. Detta kostnadsmedvetande, från Katrinas sida, kan förstås genom att anknyta till begreppet habitus och till ekonomiskt kapital. Katrina köper det som hon behöver och det som hon vill ha under förutsättning att det är billigt. Den ekonomiska utsattheten ger brister på ekonomiskt kapital och tillhandahåller henne därmed ett habitus som präglas av en ”smak för det nödvändiga”. Man kan alltså förstå Katrinas resonemang som att hon anpassat och inrättat sina behov och önskningar efter det begränsade ekonomiska kapital hennes familj har att leva på. Det har hon gjort genom sin smak för det nödvändiga, där hon inte tillåter sig några onödiga utsvävningar enbart för konsumtionens skull. Eller som Katrina själv förklarar det: ”Jag skulle vilja åka skidor men vi har inte råd att köpa onödiga saker så därför önskar jag mig inte sådant som jag vet att pappa inte har råd med”.

Chins (2001) begrepp kostnadsmedvetande visar sig, precis som hos Katrina, även hos Magdalena. Det gör det genom hennes sätt att resonera kring pengar i anknytning till vänskap och skamhantering. I Magdalenas fall är det hennes ”spara inte slösa”- tänkande som visar på ett kostnadsmedvetande. Hon kan få en mindre summa pengar hemifrån till sin födelsedag eller till jul eller när hon ber om det, fast hon menar att hon sällan gör det. Hon har ändå för vana att spara eftersom hon vet:

”att när det är slut är det slut. När jag är ute med vänner köper de godis och andra småsaker utan att behöva tänka på vad det kostar för de vet att de får mer pengar om de vill ha det eller hela studiebidraget. Jag försöker låtsas som att jag inte hittar nåt jag vill ha för att slippa förklara den riktiga orsaken till varför jag inte köper saker”.

54

Magdalenas resonemang i citatet ovan, om bortförklaringarna för att dölja den ekonomiska utsattheten som det egentliga motivet till varför hon inte kan spendera pengar på konsumtion och nöjen i samma omfattning som sina vänner, kan delvis förstås som att hon upplever sin situation som stigmatiserande. Intryckshantering har avgörande betydelse i social interaktion mellan individer. Att Magdalena väljer bortförklaringar, framför det egentliga motivet, kan tolkas som att hon försöker att vända sig bort från en för henne stigmatiserande orsak genom att ange en mer socialt accepterad sådan, som att inte hitta något att köpa på grund av smak. Denna deklaration av ointresse för produkter, prylar och varor är för Magdalena en skamdämpande strategi som gör social interaktion med vänner hanterbar när det är en fråga om att umgås genom gemensamma aktiviteter som just shopping, konsumtion.

Den ekonomiska relativiteten, både vad gäller vänskap och kontakt med andra ungdomar, kan ibland göra en plågsamt medveten om den ekonomiska utsattheten. Det har Sandra erfarenhet av när hon berättar om när:

”En tjej kom/…/till skolan i en ny märkeströja/…/. Den var inte märkvärdig men hon sa att hon betalat sjuhundra för den. Och jag tänkte att sjuhundra är som en förmögenhet i min familj. Jag skulle aldrig kunna lägga ut så mycket pengar på ett enda plagg. Då mådde jag dåligt. När jag och mamma handlar letar vi efter det billigaste och bedömer kvalitén efter det priset”.

Från citatet kan man tydligt återigen se ett kostnadsmedvetande från Sandras sida. Kvalitén bedöms efter priset på produkten som helst ska uppfattas som billig. Att ställa Sandras kostnadsmedvetande i relation till hennes syn på hur vänner kan lägga ut en ”förmögenhet” på kläder, och hur det får henne att må dåligt, kan å ena sidan förstås som ett uttryck över skammen att befinna sig i ett ekonomiskt underläge. Detta i förhållande till vännerna vad gäller inköp av statussymboler, som märkeströjor, som signalerar popularitet och högre socioekonomisk status. Å andra sidan kan man även från citatet urskilja ett slags förakt från Sandras sida gentemot sina vänners spenderande genom fraser som ”den var inte märkvärdig” och ”jag skulle aldrig kunna lägga ut så mycket pengar på ett enda plagg”.

Sandra vidareutvecklar sitt resonemang genom att berätta att hon nuförtiden inte brukar träffar sina vänner särskilt ofta. Hon anger ett specifikt skäl till detta: ”Jag ser mig inte som ensam/…/Jag satsar mycket på skolan/…/så det blir inte mycket fritid precis”.

Som man kan förstå av citatet upplever inte Sandra sitt tillbakadragande från vänner på fritiden som en skammens strategi för att tacklas med den ekonomiska utsattheten. Istället väljer hon att förstå sitt tillbakadragande från vänskapskretsen som en möjlighet till att studera, se framtiden formas.

Till skillnad från Sandra är både Jimmy och Katrina mer inne på den ekonomiska situationen och det geografiska avståndet till vänner, vilket de upplever tvingar dem till ofrivilligt tillbakadragande från vännerna. Katrina uttrycker själv att: ”Jag skulle vilja att vi kunde flytta för ingen av mina vänner bor här. Ibland brukar pappa skjutsa mig dit (till vänner, mitt förtydligande)”.

Jimmy menar att ta bussen hem till vänner är dyrt, vilket för honom utesluter bussen som ett transport- och kommunikationsmedel. Det både Jimmy och Katrina menar ovan kan förstås som att geografiskt avstånd påverkar de sociala banden till vännerna på ett negativt sätt. Det kan förstås som att den ekonomiska utsattheten begränsar möjligheten

55

till umgänge med vänner och därmed utökar risken för ensamhet och utanförskap. Att hamna utanför gemenskap med vänner är alltså, för både Jimmy och Katrina, en del av den ekonomiska utsatthetens upplevda konsekvenser i tillvaron.

6.5 Ungdomarna om den ekonomiska utsatthetens påverkan på hälsan Som jag hade som ambition att poängtera i kapitlet ”Med fokus på ett barnperspektiv” är respondenterna aktiva, sociala aktörer i de samhälleliga strukturer och sammanhang de ingår i. Det är de eftersom de eftersträvar att finna olika handlingsstrategier, lösningar och tänkbara förändringar för att komma bort från den ohållbara situation den ekonomiska utsattheten representerar för dem. Detta och nästkommande avsnitt handlar alltså om respondenternas försök att ta kontroll över och hantera sin vardag, både på kort sikt (i nuet) och på lång sikt (i framtiden). Som analysen kommer visa kan dock försöken till att hantera vardagens stress och krav, i anknytning till den ekonomiska utsattheten, ge upphov till både psykiska och fysiska påfrestningar.

Jimmy menar att hans familjs ekonomiska utsatthet har påverkat hur han mår genom hans upplevelse av att allt bara kretsar runt pengar, den ekonomiska situationen, i hemmet:

”Morsan har varit bra på att inte prata om det (den ekonomiska utsattheten, mitt förtydligande) men man märker ändå av det och mår sämre. Att pengar styr det mesta hemma. Men det är liksom inte något man sitter och snackar om med kompisarna en fredagskväll”.

Jimmys resonemang i citatet ovan tydliggör hur fokus på pengar i hemmet sätter sina spår i hans känslomässiga välmående. Han uttrycker att han ”mår sämre” av att en stor del av familjelivet utspelar sig kring bristen på ekonomiskt kapital. Ur citatet kan man även urskönja att Jimmys eventuellt kan ha ett behov av att tala om det, men anser att han inte kan eller bör göra det eftersom det inte är ”något man sitter och snackar om”. Jimmys inställning kan delvis bero på hans föreställningar om båda könens respektive könsroller. I denna studie tolkas ändå Jimmys resonemang främst som att ekonomisk utsatthet för honom utgör ett tabubelagt, skamrelaterat samtalsämne som upplevs vara stigmatiserande att avhandla i social interaktion med andra, likt vänner. Hans valda handlingsstrategi, att inte tala om den ekonomiska utsatthetens centrala plats i hans liv och för hans välmående, döljer till viss mening den aspekten av hans tillvaro för utomstående men sätter samtidigt hans känslomässiga välbefinnande på spel.

De upplevelser och erfarenheter Magdalena har av hur den ekonomiska utsattheten bidrog till hur hon tidigare mådde påverkade inte bara hennes psykiskt utan även fysiskt. Skolsituationen kom då att ha en avgörande betydelse för utvecklingen av den fysiska ohälsan. Magdalena berättar att det beror på att man i skolan ska:

”/…/se rätt ut och ha rätt saker. Fast det är gymnasiet är det som på högstadiet ibland. Om man är annorlunda på nåt sätt riskerar man att hamna utanför. Det är nästan lika mycket som man ska tänka på att vara populär och omtyckt som på att göra läxorna och sånt/…/En tid la jag ner mycket tid på utseendet. Så fort jag hade pengar köpte jag en massa onödigt för att kunna passa in. Men jag var ändå jättemissnöjd med mig själv. När jag mådde som värst började jag bli ganska viktfixerad..åt inte så mycket. Så det slutade med att jag kom till en psykolog/…/Hon talade mycket om hur viktigt det är att tycka om sig själv och sånt…men hon fattade inte vilken press det är på en att vara som andra. Ha det som andra har..för att passa in/…/”.

Det Magdalena berättar om i ovanstående citat kan förstås som en känslomässig, inre kris, baserad på en självuppfattning om otillräcklighet och mindre duglighet i social

56

interaktion med vänner, som till stor del har sitt ursprung i skamrelaterad underlägsenhet. Magdalena resonerar om en ”press att passa in” och hur missnöjd hon var med sig själv samt hur illa hon till sist mådde när hon upplevde att pressen på henne blev som mest intensiv. Hennes handlingsstrategi, en av skamkompassens fyra strategier, för att passa in resulterade i en attack mot det egna självet. Magdalenas fokuserande på ytan, det kroppsliga och det materiella, för att minska risken för utanförskap i vänskapskretsar visar på den skamrelaterade underlägsenhetens destruktiva konsekvenser i anknytning till ekonomisk utsatthet.

För Magdalena utgörs den sociala omgivningen till stor del av skolmiljön och de sociala interaktioner som där utspelar sig bland vänner, andra skolkamrater och övriga aktörer. Under ungdomsperioden brukar även just vänner inkluderas i zonen som omfattas av signifikanta andra. Från citatet kan man urskönja Magdalenas behov av bekräftelse från vänner. Detta bekräftelsebehov från Magdalenas sida, förstärkt av en utifrånkommande press, handlade om att inte hamna utanför vänskapskretsen genom att börja betraktas som ”annorlunda”. Det fick som sagt i slutändan konsekvenser både för hennes hälsa och känslomässiga välbefinnande. Som hon själv framhöll är det viktigt att i vänskapskretsen ”se rätt ut och ha rätt saker” för att inte ”hamna utanför”. Det resonemanget hos Magdalena pekar på hur ett socialt identitetskapande som ung, i detta fall också präglat av en ekonomiskt utsatt situation, kan skakas i grunden just genom behovet av bekräftelse från vissa signifikanta aktörer i omgivning och samhälle.

Vad gäller Sandra framhåller hennes resonemang att hon själv mår sämst när hon oroar sig för sina föräldrar. Hennes mamma arbetar timmar i vården, som en del av ett arbetsmarknadsprojekt, och hennes pappa är arbetslös sedan några år tillbaka. Sandra berättar att hon hoppas att hon en dag lyckas för att hon skulle vilja: ” försöka hjälpa min familj komma bort från sociala”.

Som man kan förstå av citatet sammankopplar Sandra att må bra med en förhoppning om att en dag ta sin familj loss från beroendet av samhälleliga strukturer, i detta fall socialtjänsten. Sandras resonemang kan tolkas som att samhälleliga, strukturers stigmatiserande inflytande sammanlänkas med en ohälsosam påverkan på de inom systemet beroende individerna. Det menar hon har hänt henne vad gäller hennes tankar om att må dåligt i anknytning till familjens beroende av ekonomiskt bistånd.

6.6 Ungdomarnas tankar om framtiden- Misstro, oro och hoppfullhet Samtliga respondenter, bortsett från Katrina, har redan reflekterat en hel del över sina tankar om framtiden. Gemensamt för respondenterna i deras tankar är hur de ska kunna övervinna eller bemästra det förflutnas styrka i habitus för att kunna skapa sig själva en annan slags framtid, en som når bortom allt vad ekonomisk utsatthet innebär. Jimmy har funderat kring gymnasievalet och redan fattat ett för honom avgörande beslut:

”Jag vill inte välja bygg eller fordon och vara med i samma grupp som alla andra. Jag vill ha ett jobb som jag kan tjäna mycket på. Det blir i alla fall inte yrkesprogram. Det är lockande..man får snabbare arbete…men man får inte mer utbildning. Man blir på låg nivå. Jag ska fortsätta plugga men vet inte vad jag vill bli”.

Det Jimmy ger uttryck för i citatet ovan är en förhoppning om att genom fortsatta studier en dag kunna göra en klassresa. Att höja sig från en ”låg nivå” till en högre genom långsiktigt framför kortsiktigt tänkande. Bygg eller fordon, yrkesinriktade program som oftast väljs av unga med arbetarklassbakgrund, kan snabbare ge arbete och pengar.

57

Jimmy inser ändå begränsningarna med kortsiktigt tänkande genom risken att livet igenom kvarstå i ”samma grupp som alla andra”. Jimmys resonemang om sin klasstillhörighet som låg nivå kan tolkas som en statusbunden skam och en sänkt stolthetskänsla över att befinna sig i en låg socioekonomisk position. Detta i förhållande till andra. En situation Jimmy en dag hoppas kunna ändra genom att omvandla ett symboliskt kapital, som utbildning, till ekonomiskt kapital och därmed genomföra sin önskan om en klassresa i samhället från en lägre till en högre statusposition.

I likhet med Jimmy har även Magdalena tankar på att studera vidare, men inga direkta planer på vad eller när förutom att det blir inom något samhällsvetenskapligt ämne. Hon är mer inne på sina tankar kring oron för studielån, men främst för arbetslöshet:

”Mest orolig är jag över att resten av livet behöva vara kvar här. Liksom jag kan lätt se det framför mig/…/Att gå arbetslös eller lågavlönad..ständigt utan pengar..att aldrig kunna göra det jag vill göra/…/jag vill inte behöva leva som mamma”.

Ur Magdalenas resonemang kan man urskönja en mörk och orolig framtidstro. Magdalena kan inte se på framtiden med entusiasm. Hon känner oro över det hon föreställer sig väntar henne på arbetsmarknaden. Det är habitus som gör att en individ inom en viss grupp, som i detta fall arbetarklassen, känner och tänker på ett visst sätt framför andra. För att kunna förstå habitus påverkan på individen, och dennes tankar och känslor, är det viktigt att förstå habitus mot bakgrund av de livsomständigheter individen föds in i och ständigt påverkas av. Magdalena har växt upp med erfarenheter av alla de begränsningar som medföljer ett liv i den ekonomiska utsatthetens spår. Av den anledningen kan resonemangen i ovanstående citat förstås som att hennes inlärda handlingsdispositioner, habitus, till henne förmedlar övertygelsen om att det ekonomiskt utsatta liv hon hittills har levt kommer att fortsätta, att hon nu lever som hon även fortsättningsvis kommer att leva. Magdalena har därför svårt att för sig själv se andra livsmöjligheter och alternativa vägar som kan leda bortom arbetslöshet och låga löner.

I motsats till Magdalena har Sandra förhoppningar om att hon, om hon verkligen vill, genom sina val kan påverka framtiden i en mer positiv riktning:

”/…/jag vill bli läkare/…/jag vill lyckas…jag gör det jag ska göra..går till skolan/…/pluggar jättemycket för höga betyg/…/Men ibland kan jag inte låta bli att tänka att om jag verkligen ska göra det här så betyder det att jag måste göra allt själv. Mina föräldrar har varken pengar eller kontakter. Jag måste klara utbildningen själv, skaffa jobb på egen hand och i princip göra allt själv. Då känns allt som så långt borta. Då har jag tänkt så jobbigt…varför ger jag inte bara upp. Det är så tröttsamt. Men i en annan stund tänker jag att det är möjligt...att det kan bli så/…/”.

Som man kan förstå av citatet pendlar Sandra i sina förhoppningar om att bli läkare mellan nära på uppgivenhet å ena sidan och optimism å andra sidan. Sandra ser en annan framtid långt framför sig, ett annat liv, som hon i sin situation finner svårgripbar. Hon inser att hennes kamp för att en dag uppfylla sin dröm om att bli läkare i hennes situation inte är lätt att nå, men hon skulle vilja lyckas. Hon tror, men ser samtidigt stora hinder på vägen som gör att hon inte är säker på om hon verkligen kommer att lyckas. En tolkningsmöjlighet, ett sätt att bidra med förståelse för Sandras resonemang, finns genom att använda sig av begreppet habitus. Som Sandra framförde i citatet har hennes föräldrar vare sig det ekonomiska kapital eller de kontakter som behövs för att hjälpa henne. Habitus uttrycker att individen inte väljer vare sig familj eller klasstillhörighet.

58

Man föds in i en familj och in i en viss social miljö. Det liv och den miljö individen föds in i gör att habitus tankemässigt och kroppsligt till individen förmedlar övertygelsen om att denne lever det liv denne är menad att leva, men även att ett annat slags liv är ”otänkbart”. Då blir det, som för Sandra i hennes ekonomiskt utsatta situation men med läkaryrket som dröm, svårt att tro att det finns ett annat syfte med livet, att hon är menad att leva på ett annat sätt, när habitus signalerar om att det liv hon lever för henne själv utgör ett förnuftigt sådant.

Ur citatet kan man även utläsa Sandras frustration över den utmaning som ligger framför henne att på egen hand klara läkarutbildningen, skaffa arbete m.m. som en konsekvens av sin familjs ekonomiska utsatthet. Sandras frustration kring sina framtidsplaner, i anknytning till den ekonomiska utsattheten, kan tolkas som just en överhängande oro över de brister på socialt och ekonomiskt kapital som skulle kunna förbättra hennes möjligheter att lyckas på både utbildnings- och arbetsmarknadsfältet.

59

7. SAMMANFATTANDE DISKUSSION 56 Barnkonventionen framhåller bland annat minderårigas rätt till goda levnadsvillkor. Ändå föreligger en tydlig diskrepans mellan många av det svenska samhällets uppställda mål och ideal för alla barns och ungdomars uppväxtvillkor och den sociala verklighetens realiteter för många av dem. Därför är det viktigt att med barnperspektivet i fokus låta förstahandskällorna, de ekonomiskt utsatta barnen och ungdomarna, komma till tals. Det är endast de som, utifrån sina tankar, upplevelser och erfarenheter, kan sätta perspektiv på sin tillvaro, sociala verklighet. Utifrån ovanstående har uppsatsen tre frågor att besvara. Den första frågan är hur de intervjuade ungdomarna, de fyra respondenterna, resonerar kring sin ekonomiskt utsatta tillvaro?

Inledningsvis var Sandra den respondent vars familjs enda försörjningsmöjlighet är socialtjänsten. Sandras upplevelser av de månatliga besöken hos socialtjänsten ser hon som ett icke-hanterbart socialt och synligt stigma, som inte kan bortförklaras. Det beror främst på socialtjänstens strukturella organisering med dess specifika regler och rutiner som ska följas, fylla i ansökningsblankett, sitta i väntrummet för ekonomiskt biståndssökande, väntrummets placering med stor insyn för förbipasserande m.m. Sandra upplevde att hon blev betraktad som en sämre, mindervärdig människa. Det kan förstås som att hon sammankopplar skammen över den ekonomiska utsattheten med att inte klara av att vara självförsörjande och oberoende i ett västerländskt samhälle som belönar och högt värderar oberoende och framgång. Sandras resonemang av att socialarbetarna, de med jobb, lön och frihet, satte sig till doms pekar på hennes upplevelser av vanmakt och skam över att, tillsammans med sin familj, befinna sig i den underordnade, sämre statuspositionen.

Både Jimmys och Magdalenas resonemang visar att de speglar sig i sina upplevelser och erfarenheter av från deras sida uppfattade negativa omdömen och kritik kring den ekonomiska utsatthetens medföljande konsekvenser. Detta utifrån social interaktion med andra. Magdalena resonerar som så att lärare, till exempel i samband med kostsamma skolaktiviteter och insamlingar, skuldbelägger henne för att inte ha råd med det som hon, enligt dem, borde ha råd med. Jimmys resonemang pekar på hur hans familjs behov av att kreditera mat, en av den ekonomiska utsatthetens konsekvenser, för honom sammankopplas med skamrelaterad underlägsenhet. Detta genom hans oro och spegling i andra människors negativa och dömande uppfattningar. I social interaktion med vänner beskriver Jimmys resonemang hur den ekonomiska utsatthetens bidragande orsak till låg status i vänskapskretsen har föranlett att han internaliserat en negativ självuppfattning. Jimmys resonemang framhåller hur den ekonomiska utsattheten ger honom låg status och markerar otillräcklighet i förhållande till vänner. Mycket på grund av hans begränsade möjligheter till införskaffande av de statussymboler som vänskapskretsen högt värderar. Jimmys upplevelser av sänkt egenvärde i vänskapskretsen kan även förstås som en skammens respons på brister i det funktionella självet sett i anknytning till den västerländska kulturens krav på konsumtion och en fungerande yttre fasad för att passa in.

Även Sandra resonerade en hel del, i likhet med Jimmy, kring ekonomisk relativitet i vänskapskretsen och betydelsen av statussymboler. Sandras kostnadsmedvetande och

56 Denna diskussion sammanfattar endast huvudresultaten från det empiriska kapitlet, analys och resultat.

60

illamående, i relation till vännernas ofta dyra konsumtion av märkesplagg och accessoarer, kan förstås som ett uttryck över skammen att befinna sig i ekonomiskt underläge i förhållande till vännerna, vars inköp av sådana statussymboler ger dem både popularitet och högre status i vänskapskretsen. Jimmy resonerade som så att upplevelserna och erfarenheterna av utanförskap och mobbing för honom är en konsekvens av den ekonomiska utsattheten. Att särskilt bland vänner, men även i skolan, inte ha råd är att inte kunna vara delaktig på lika villkor. Jimmys resonemang kan tolkas som att bristen på ekonomiskt kapital, att inte ha råd, utgör en stigmasymbol i lika stor utsträckning som att ha ”fel” saker, en stigmatiserande uteslutningsmekanism som markerar ojämlikhet i socioekonomisk status mellan vänner. Samtliga respondenter har även explicit resonerat kring hur den ekonomiska utsattheten försämrat kvalitén på och hotar de sociala banden till vänner. Jimmy var den enda respondent som framförde resonemang om sina upplevelser av hur den ekonomiska utsatthetens synlighet i hemmet hade en stigmatiserande effekt på de sociala banden till vänner. Trångbeboddheten i hemmet gav ett stökigt intryck för Jimmys vän som enligt Jimmy utdelade dömande kommentarer om detta. Jimmys resonemang synliggör hur individer med förändringsbara stigman, som ekonomisk utsatthet (att vara fattig), döms hårdare av människor i deras omgivning.

Gemensamt för Sandras och Magdalenas resonemang, om sin ekonomiskt utsatta tillvaro, var de upplevda negativa konsekvenserna av samhälleliga strukturers stigmatiserande inflytande på deras hälsa, trygghetsbehov och familjeliv. Det gav hos dem båda känslor av vanmakt och skamrelaterad underlägsenhet. Enligt Magdalenas resonemang var det enda positiva med de samhälleliga strukturernas ingripande i tillvaron, vid en för henne specifik händelse, ett känslomässigt förstärkt mor- och dotterband genom en, från Magdalenas sida, utökad förståelse för den ekonomiska utsattheten i hemmet. Av Sandras och Magdalenas ovanstående resonemang menar jag det framgår att det krävs specifika konsekvensplaner och åtgärder när samhälleliga aktörer, som myndigheter, har att göra med ekonomiskt utsatta familjer. Syftet ska vara att dämpa deras upplevelser av vanmakt, skam och stigmatisering. Av Sandras och Magdalenas resonemang framgick tydligt att de båda är medvetna om sina respektive familjers ekonomiska situation, men även att de på grund av detta placerar en tung ansvarsbörda på sina egna axlar.

Samtliga respondenter, Sandra, Magdalena, Jimmy och Katrina, visade sig, genom resonemang kring olika aspekter av sin ekonomiskt utsatta tillvaro, ha ett välutvecklat ”kostnadsmedvetande”. Sandra, Katrina och Magdalena resonerade mer explicit kring detta. Till exempel kan Sandras resonemang, om en skolkamrats dyra märkeströja som inte märkvärdig och för dyr, förstås som ett visst avståndstagande gentemot slösaktighet. Katrina resonerade som så att hon konsumerar förutsatt att det är billigt. Sett till habitus och ekonomiskt kapital kan Katrinas resonemang tolkas som att hon anpassat och inrättat sina inköpsvanor efter sin familjs begränsade ekonomiska kapital. Det har hon gjort genom anammandet av en smak enbart för det nödvändiga, inga onödiga utsvävningar.

Den andra frågan är vilka handlingsstrategier de intervjuade ungdomarna använder sig av för att i social interaktion med omgivningen tacklas med den ekonomiska utsattheten?

61

Både Sandra och Magdalena försökte undkomma upplevelser av skam och stigmatisering genom att dölja och förminska den ekonomiska utsatthetens avgörande betydelse på de sociala banden till vänner. Det gjorde de genom att fabricera andra, mer socialt acceptabla anledningar till varför de inte kunde umgås genom de aktiviteter, konsumtion och andra kostnadskrävande nöjen, som deras vänner föredrar. Sättet att tacklas med den ekonomiska utsattheten, genom intryckshantering, upplevdes av dem båda ha en negativ påverkan på grund av de sociala bandens försämrade kvalité. Sandra och Magdalena hade även gemensamt att deras behov av att passa in, i social interaktion med vänner, ledde till inre upplevelser av att inte duga, vara tillräckliga. Sandras lögn till vänner om att hennes arbetslösa far är egen företagare riktade hennes skam inåt, mot det egna självet. Det gjorde det genom att skammen kring denna lögn formade negativa självuppfattningar hos henne om sin person och karaktär.

Magdalenas handlingsstrategi, attack mot självet, genom den uppkomna viktproblematiken, härrörde från en inre, känslomässig kris. Denna kris var baserad på känslor av otillräcklighet och rädsla för utanförskap bland vänner. Det fick henne, med handlingsstrategin som medel, att fokusera på ytan genom kroppen och det materiella. Magdalenas handlingsstrategi och upplevelser av den ekonomiska utsatthetens påverkan på hur hon mådde i social interaktion med andra, under en period av sitt liv, visar på den skamrelaterade underlägsenhetens destruktiva konsekvenser i anknytning till ekonomisk utsatthet.

Sandra har använt sig av tillbakadragande från social interaktion som en handlingsstrategi. Hon såg det ändå inte som en skammens respons på den ekonomiska utsattheten utan snarare som en studiemöjlighet. Det var, med andra ord, för Sandra fråga om ett ”frivilligt tillbakadragande” från social interaktion som av henne upplevdes som något positivt och inte alls kopplat till skamfullhet. Det kontrasterar gentemot Jimmys och Katrinas ”ofrivilliga tillbakadragande”, en för dem båda påtvingad och oönskad handlingsstrategi som medföljer den ekonomiska utsattheten och riskerar att förstärka en tillvaro i utanförskap och ensamhet. Magdalena var den enda av respondenterna som använde sig av undandragandet som en skamhanteringsmekanism. Det huvudsakliga syftet med denna handlingsstrategi var för Magdalenas del att dölja sin oro och ångest om att i skolan inte visa sig ha råd med de aktiviteter som hon bör ha råd med. För hennes del ledde det till en skamcirkel med psykisk och fysisk ohälsa, skolk och ytterligare skam över detta.

Jimmy och Sandra använde sig båda, i skamhanteringssyfte, av handlingsstrategin att inte diskutera ”känsliga” ämnen i social interaktion med vänner. Vissa samtalsämnen undvek de helt att gå in på i social interaktion med andra. De resonerade om den ekonomiska utsattheten, och dess medföljande konsekvenser för deras liv, som ett skamrelaterat samtalsämne som ska undvikas. Jimmys resonemang var att nackdelen med denna valda handlingsstrategi satte hans känslomässiga välmående på spel, men fördelen var att handlingsstrategin fortsatte att dölja, i den mån det är möjligt, den ekonomiska utsattheten för utomstående.

Besvarandet av ovanstående fråga pekar på att ekonomisk utsatthet är relationellt. Det har respondenterna gett uttryck för när de till exempel fört resonemang kring sina upplevelser av att inte ha samma möjligheter till delaktighet, i social interaktion med vänner, på grund av vännernas val av kostnadskrävande nöjen och aktiviteter. Det är

62

viktigt att bära med sig förståelsen av ekonomisk utsatthet som något relationellt, i synnerhet i ett västerländskt samhälle som kännetecknas av konsumtion och en generellt hög levnadsstandard. För många som inte är insatta i problematiken med ekonomisk utsatthet bland barn och ungdomar kan det vara svårt att ta till sig och förstå vad det egentligen innebär att leva ett ekonomiskt utsatt liv. Jag menar att då tänka på ekonomiskt utsatthet som något relationellt, individens subjektivt upplevda underlägsenhet i relation till andra, kan underlätta den förståelsen.

Den tredje frågan är hur de intervjuade ungdomarna resonerar kring sina tankar om framtiden?

De respondenter som reflekterade och förde resonemang kring sin framtid, Sandra, Magdalena och Jimmy, hade gemensamt att de såg en lång och brokig väg framför sig. De hade även gemensamt att de alla såg universitetsutbildning som en nödvändighet i sin strävan att komma bort från en framtida tillvaro i ekonomisk utsatthet. De skilde sig ändå, resonemangsmässigt, i huruvida de framför sig själva kunde visualisera en annan slags framtid, ett annat slags liv som sträcker sig bortom allt som medföljer ett ekonomiskt utsatt liv. Sandra var den respondent som, i störst utsträckning, trodde att hon kan påverka sin framtid i en mer positiv riktning, genom sina planer på att studera till läkare, fastän även hon emellanåt hade sina tvivel. Sandras pendlande mellan tvivel och optimism kan förstås i anknytning till habitus som tankemässigt och kroppsligt förmedlar till individen att ett annat liv är otänkbart, att man lever som man är menad att leva. För Sandra, i sin ekonomiskt utsatta situation men med läkaryrket som dröm, sätts alla hennes invanda tankar och föreställningar, som habitus bidrar med, om hur det är, alltid har varit och kommer att vara på prov genom att sträva efter en position som i hennes situation förefaller ofantlig svår att uppnå. Sandra resonemang om sina planer att studera till läkare, och svårigheterna att göra det utan vare sig resurser eller kontakter, visar på frustration. Det kan, från hennes sida, tolkas som en överhängande oro över familjens brister på ekonomiskt och socialt kapital som annars skulle ha kunnat förbättra hennes möjligheter att lyckas på både utbildnings- och arbetsmarknadsfältet.

I motsats till Sandra vidareförmedlar Magdalenas resonemang tankar kring hur hon går en mörk framtid till mötes genom sin oro för att bli skuldsatt genom studielån, för det överhängande hotet med arbetslöshet och för att tvingas tillbringa resten av sitt liv i ekonomisk utsatthet som mamman. En tolkning av Magdalenas resonemang är att hennes inlärda handlingsdispositioner, habitus, till henne förmedlar övertygelsen om att hon sett i ett framtidsperspektiv kommer att leva samma liv som hon nu lever i den ekonomiska utsatthetens spår. Det kan vara en anledning till varför Magdalena har svårt att framför sig se andra livsmöjligheter och alternativa vägar som kan leda bortom arbetslöshet och låga löner. Jimmys resonemang kring framtiden utgjordes av en önskan om att en dag genomföra en klassresa och på så sätt höja sig från en låg till en högre socioekonomisk statusposition. Det menade han skulle möjliggöras genom förhoppningen om att en dag omvandla symboliskt kapital, utbildning, till ekonomisk kapital, pengar. Jimmys resonemang om att inte välja bygg eller fordon, och kvarstå på ”låg nivå” i ”samma grupp som alla andra”, kan för hans del förstås som ett uttryck av statusbunden skam och en sänkt stolthetskänsla över att befinna sig i en låg socioekonomisk position i förhållande till andra.

63

Det framgår tydligt att alla tre respondenterna ser utbildning som vägen ut ur ett liv i den ekonomiska utsatthetens spår. Det menar jag sätter ansvar på samhället att kunna tillhandahålla olika former av (behovsanpassat) stöd till ekonomiskt utsatta barn och unga. Det för att de ska kunna få möjlighet att förverkliga sina drömmar och förhoppningar. För att ändå kunna omsätta teori till praktik krävs mer kunskap om ekonomiskt utsatta barns och ungdomars resonemang i den vägen, men även att samhället, på socialpolitisk väg, tar vidare ställning till den frågan.

Innan denna sammanfattning avslutas tänker jag föra en kort diskussion kring temat om respondenternas boende- och familjeförhållanden (tema 5 i intervjuguiden). I sammanfattningen av kapitlet om tidigare forskning skrev jag att jag skulle lägga viss tyngd på respondenternas boende- och familjeförhållanden i anknytning till den ekonomiska utsattheten. Det motiverade jag med att den tidigare forskningen kring detta tema varit mycket inriktad på ”adult-to-be”, nämligen hur den ekonomiska utsattheten inom familjen kommer att påverka barn och ungdomar senare i livet, som vuxna. Därför var min ambition att, i så stor utsträckning som möjligt, utforska hur respondenterna resonerar kring den ekonomiska utsattheten i anknytning till sina boende- och hemförhållanden, ”här och nu”. Det som jag fick fram från intervjuerna, kring detta tema, var en del om respondenternas ansvarstagande i hemmet, om deras upplevelser av vänners omdömen av deras hem och om hur samhälleliga, strukturers ingripande i deras liv på olika sätt skapar oro på hemmaplanet. Fast jag fick ut en hel del var det inte alls i lika stor omfattning som jag från början hade hoppats på. För att spekulera kan det bero på att enbart en intervju (med uppföljning för eventuell komplettering av det empiriska materialet) inte är tillräckligt för att få respondenterna att känna sig nog bekväma med att gå in på närmare detaljer kring boende- och familjeförhållanden i anknytning till den ekonomiska utsattheten. Ett sådant tema kan behöva tidsutrymme för ett visst antal intervjuer. Det beror på att förtroende mellan respondent och intervjuare är en företeelse som byggs upp successivt. Detta tema är således ett mer känsligt sådant att intervjuas kring. Det kan bero på att respondenterna möjligen upplever temat som mer personligt och privat att avhandla jämfört med teman om skola eller konsumtion i anknytning till ekonomisk utsatthet. Därför väljer jag att betrakta det jag fått fram mer i form av ledtrådar till ett intressant tema. Ledtrådar som man i framtida forskning kan använda för att fortsätta närma sig temat på ett mer djupgående plan, till exempel för att bygga upp bra frågor.

64

8. AVSLUTNING Denna intervjustudie om barns och ungdomars ekonomiska utsatthet pekar på den ekonomiska utsattheten som en dynamisk process. I en del fall kastas individer (i detta fall ungdomarna med sina familjer) ut i ekonomisk utsatthet genom kriser eller omedelbara händelser. Se till exempel Katrinas resonemang under analys och resultat. I andra fall glider de gradvis från en redan från början svår försörjningssituation mot en alltmer förvärrad utsatthet. Se till exempel Sandras, men även Jimmys, resonemang. Processen jag diskuterar handlar om ungdomarnas upplevelser av försämrade och sänkta möjligheter till att förändra sin livssituation. Se till exempel Magdalenas, men även Sandras, resonemang. Processen bör och ska särskiljas från själva slutstadiet. Slutstadiet innefattar upplevelser av att vara fastlåst och maktlös i sin situation, utan hopp om att någonsin ta sig ur den. Se till exempel Magdalenas resonemang kring detta. Egentligen är respondenterna alltför unga för att ens diskutera upplevelser av ett slutstadium. Då menar jag vad den ekonomiska utsatthetens konsekvenser, redan i unga år, kan komma att innebära för dem i framtiden, i andra skeden av deras fortsatta liv. Det har de inte heller gjort, såvida man inte räknar med när föräldrars långa utanförskap (i arbetslöshet m.m.) avhandlades. Se Sandras resonemang. Möjligen kan uppväxten i ekonomisk utsatthet, kombinerat med medvetenheten om föräldrarnas tidigare processer och början till slutstadium, påverka respondenternas processuella upplevelser av den ekonomiska utsattheten. Då avser jag främst deras processuella upplevelser kring att för egen del lyckas med att uppnå framtida mål och drömmar.

Paraplybegreppet ”skamkompassen” innefattar fyra skamhanteringsstrategier; tillbakadragandet, undandragandet, attack mot självet och attack mot andra. Under analysen lyckades jag synliggöra de tre förstnämnda skamhanteringsstrategiernas meningsbärande betydelse i mina respondenters liv och vardag. Själv fick jag fram två andra skamhanteringsstrategier. De utgör mitt kompletterande bidrag. Den första kallar jag skamhantering genom fabulering (från det interna till det externa) och den andra som skamhantering genom deklarerad likgiltighet och/eller ointresse (från det externa till det interna). ”Skamhantering genom fabulering” härrör från att en respondent, under processen, haft inre (interna) känslor av skamrelaterad underlägsenhet. Det ledde till fabulering som en yttre (extern) skamhanteringsstrategi. 57 ”Skamhantering genom deklarerad likgiltighet och/eller ointresse” härrör däremot från att en respondent, under processen, upplevde en yttre (extern) svårhanterlig situation i social interaktion med omgivningen, samhället. I den situationen minimerade skamhantering genom deklarerad likgiltighet och/eller ointresse respondentens inre (interna) känslor av skam och stigmatisering över den ekonomiska utsattheten. Jag vill vidare framhålla respondenterna som sociala aktörer, oavsett vilka skamhanteringsstrategier de än väljer att tillgripa i olika sociala interaktioner och kontexter. Min empiriska diskussion, analys och resultat, gav mig möjligheten att urskönja två övergripande, men sammanhängande, delar inom processen. Dessa båda delar omnämner jag som ”den ekonomiska utsatthetens intern- processuella handlingsstrategier för skamhantering” (att utifrån interna känslor och upplevelser av skam hantera en extern situation) och ”den ekonomiska utsatthetens extern-processuella handlingsstrategier för skamhantering” (att utifrån en extern situation hantera interna känslor och upplevelser av skam).

57 Att fabulera är att ”berätta fantasifullt och levande (utan förebild i verkligheten)” (www.ne.se 2009-11-11). För mer uttömmande information se Nationalencyklopedin (1991:89).

65

9. APPENDIX Denna intervjustudie med ekonomiskt utsatta ungdomar som jag genomfört är en form av pilotstudie. Avgränsningar var nödvändiga. Jag kunde alltså inte täcka in allt som jag från början önskat att ha med i studien. Därför valde jag att i ett appendix skriva ner var det enligt min bedömning behövs fler svenska studier. Då avseende barn, ungdomar och ekonomisk utsatthet. För det första är uppenbart att barn och ungdomar inom familjen lever ekonomiskt utsatta av olika anledningar. Min egen studies fyra respondenter utgjorde tydliga exempel på detta. Det kan därför vara av sociologiskt intresse att mer ingående studera huruvida barn och ungdomar vars familjer i åratal uppbär ekonomiskt bistånd upplever sin situation, sett ur olika aspekter i tillvaron, som mer intensiv i jämförelse med till exempel barn och ungdomar vars föräldrar är låginkomsttagare, men förvärvsarbetande. Har det alltså för barns och ungdomars resonemang kring den ekonomiskt utsatta tillvaron betydelse varifrån pengarna kommer? Sådana studier tror jag kan få avgörande betydelse inom det sociala fältet. I min egen studie var det endast en respondent vars föräldrar uppbar ekonomiskt bistånd för familjens försörjning. Respondenten resonerade en del om detta och hennes resonemang var för mig mycket intressanta. Fler barn och ungdomar måste få göra sina röster hörda i viktiga frågor, bland annat vad gäller ekonomi och ekonomins påverkan på familjeliv, social gemenskap och mycket mer.

För det andra menar jag att det hade varit av sociologiskt intresse att till exempel jämföra ekonomiskt utsatta barns och ungdomars tankar, resonemang, upplevelser och erfarenheter med de barn och ungdomar som kommer från familjer med en mer stabil, ekonomisk grund att stå på. Då menar jag genom att jämföra hur de två grupperna resonerar kring specifika teman, likt konsumtion och vad de till exempel anser är nödvändigt i ett hem. Om inte annat säger åtminstone en sådan jämförande studie mycket om vårt samhälle, socioekonomisk relativitet och om barns och ungdomars värderingar och socialisation, in i samhället, utifrån klasstillhörighet. Att genomföra en sådan studie kan med andra ord ge en mer mångfacetterad, flerdimensionerad och nyanserad bild av vart vårt samhälle är på väg, vilka som får betala priset för resan och vad det lär många barn och ungdomar, som har det mesta, att uppskatta eller inte på vägen dit i förhållande till sina mindre bemedlade jämnåriga?

66

KÄLLFÖRTECKNING

Abercrombie, Nicholas (2006) Introduktion till SOCIOLOGI. Lund: Studentlitteratur.

Alberoni, Francesco (1984) Vänskap. Göteborg: Bokförlaget Korpen.

Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (1994) Tolkning och reflektion: Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.

Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008) Tolkning och reflektion: Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Andersen, Heine (2007) ”Jürgen Habermas”, i Andersen, Heine & Kaspersen, Bo (red): Klassisk och modern samhällsteori. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. Sid: 279-295.

Andersen, Heine (2007) ”Herbert Spencer”, i Andersen, Heine & Kaspersen, Bo (red): Klassisk och modern samhällsteori. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. Sid: 37-45.

Andersson, Gunvor & Swärd, Hans (2007) Barn utan hem: Olika perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Andersson, Ulf (2007) Tystnaden och det sociala kapitalet. Stockholm: Författares bokmaskin.

Antonovsky, Aaron (2005/1987) Hälsans mysterium. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.

Ariés, Philippe (1982) Barndomens historia. Avesta: Eric Jannersten Tryckeri AB.

Aspers, Patrik (2007) “Interaktionssociologiska perspektiv”, i Edling, Christofer & Rydgren, Jens (red) (2007) Social handling och sociala relationer. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. Sid: 147-171.

Asplund, Johan (1987) Det sociala livets elementära former. Göteborg: Bokförlaget Korpen.

Attree, Pamela (2005) ”The Social Costs of Child Poverty: A Systematic Review of the Qualitative Evidence”, i Children & Society. Volym 20. Sid: 54-66.

Barnes, Jacqueline, Katz, IIan, Korbin, E. Jill & O´Brien (2006) Children and Families in Communities: theory, research, policy and practice. NSPCC. England: West Sussex.

Barnombudsmannen (2000) Barndom pågår: Rapport från barnens myndighet. Barnombudsmannen 2000. Stockholm: Bomas tryck.

Benjaminson, Carin (2008) Ungdomars erfarenheter av emotionell utsatthet under uppväxten. Stockholm: USAB. Institutionen för barn- och ungdomsvetenskap.

Bing, Vibeke (2003) Små, få och fattiga: om barn och folkhälsa. Lund: Studentlitteratur.

Bing, Vibeke (1999) Morötter & Maskrosor: Om uppväxtvillkor och förebyggande sociala tjänster. Borlänge: DPM.

67

Bjärvall, Katarina (2006) Utsatta barn- allas ansvar: Populärvetenskaplig kunskapsöversikt från Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. 2006:3. Stockholm: Hellmans Förlag AB.

Bonniers Lexikon 23 Ordbok. Stockholm: Bonniers Lexikon AB.

Bourdieu, Pierre (1991) Kultur och Kritik: Anföranden av Pierre Bourdieu. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.

Bourdieu, Pierre (1992) Texter om de intellektuella. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.

Bourdieu, Pierre (1995) Praktiskt förnuft: Bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.

Bryman, Alan (2002) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.

Bäck-Wiklund, Margareta (2001) ”Senmodernt familjeliv och barns vardag”, i Bäck- Wiklund, Margareta & Lundström, Tommy (red): Barns vardag i det senmoderna samhället. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. Sid: 32-53.

Chin, Elizabeth (2001) Purchasing Power: Black Kids and American Consumer Culture. University of Minnesota Press.

Christensen, Pia & Prout, Alan (2005) ”Anthropological and Sociological Perspectives on the Study of Children”, i Greene, Sheila & Hogan, Diane (red): Researching Children´s Experience: Approaches and Methods. London: SAGE Publications Ltd. Sid: 42-60.

Crain, William (2000) Theories of Development: Concepts and Applications. Fourth Edition. New Jersey: Upper Saddle River.

Cooley, Horton Charles (2002/1902) ”The Social Self”, i Pontell, N. Henry (red): Social Deviance: Readings in Theory and Research. Fourth Edition. New Jersey, Upper Saddle River: Pearson Education, Inc. Sid: 51-53.

Dahl, Gudrun & Smedler, Ann-Charlotte (1993) Det respektfulla mötet: Ett symposium om forskningsetik och antropologi. Humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Stockholms universitet 25-27 november 1991. Uppsala: Ord & Form.

Dahlgren, Lars & Starrin, Bengt (2004) Emotioner Vardagsliv & Samhälle: En introduktion till emotionssociologi. Malmö: Liber AB.

Dahlin, Doris (2007) Skammens boning. Stockholm: Ordfront Förlag.

Dearing, Eric (2008) ”Psychological Costs of Growing Up Poor”, i New York Academy of Sciences 1136. Sid: 324-332.

de Botton, Alain (2004) Statusstress. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

de Waal, Alex (2002) ”Realising Child Rights in Africa: Children, Young People and Leadership”, i de Waal, Alex & Argenti, Nicolas (red): Young Africa: Realising the Rights of Children and Youth. Africa World Press, Inc. Sid: 1-28.

68

Doverborg, Elisabet & Samuelsson Pramling, Ingrid (2000) Att förstå barns tankar: Metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber AB.

Elliott, Richard & Leonard, Clare (2000) ”Peer pressure and poverty: Exploring fashion brands and consumption symbolism among children of the `British poor`, i Journal of Consumer Behaviour. Volym 3, nr 4. Sid: 347-359.

Ellneby, Ylva (2008) Stressade barn: och vad vi kan göra åt det. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.

Engdahl, Oskar & Larsson, Bengt (2006) Sociologiska perspektiv: Grundläggande begrepp och teorier. Lund: Studentlitteratur.

Englund, Kjell & Ericson, Björn (1996) Tonåring i välfärden: Unga människors föräldrar, hem och fritid i brytningstid. Lund: BTJ Tryck AB.

Eriksson, Lars, Granath, Berith & Halldén, Birger (2005) FN: Globalt uppdrag. Stockholm: FN-förbundet.

Fauth, C. Rebecca, Leventhal, Tama & Brooks-Gunn, Jeanne (2007) “Welcome to the Neighborhood? Long- Term Impacts of Moving to Low-Poverty Neighborhood on Poor Children´s and Adolescents´ Outcomes”, i Journal of Research on Adolescence. Volym 17, nr 2. Sid: 249-284.

Franséhn, Mona (2004) Den Dolda Triaden: Om ensamstående mödrar med söner och deras behov av stöd inom socialtjänsten. Göteborg: Intellecta Docusys AB.

Giddens, Anthony (2007) SOCIOLOGI. Fjärde omarbetade upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Goffman, Erving (2005/1963) Stigma: Den avvikandes roll och identitet. Stockholm: Elanders Infologistics Väst AB.

Greene, Sheila & Hill, Malcolm (2005) ”Researching children´s experience: methods and methodological issues”, i Greene, Sheila & Hogan, Diane (red): Researching Children´s Experience: Approaches and Methods. London: SAGE Publications Ltd. Sid: 1-21.

Gregow, Torkel (2009) Sveriges Rikes Lag: gillad och antagen på riksdagen år 1734, stadfäst av Konungen den 23 januari 1736. Med tillägg av författningar som kommit ut från trycket fram till början av januari 2009 (2009) Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Guneriussen, Willy (2007) ”Émile Durkheim”, i Andersen, Heine & Kaspersen, Bo (red): Klassisk och modern samhällsteori. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. Sid: 57-70.

Halleröd, Björn (1998) ”Fattigdom och social exkludering”, i Välfärden-Verkan och Samverkan: Rapport från forskarseminariet i Umeå januari 1998. Nr 1:1998. Stockholm: Försäkringskasseförbundets (FKF:s) förlag. Sid: 92-109.

Halleröd, Björn (2002) ”Olika strategier behövs i staden och på landet för att bli vuxen”, i Nygård, Berit (red): Ungdomsforskning-skilda världar och värderingar. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS). Stockholm: Alfa Print. Sid: 22-25.

69

Halpern, David (2005) Social Capital. USA, Malden, MA: Polity Press.

Hamilton, Carl (2004) Det infatila samhället: Barndomens slut. Bokförlaget Prisma.

Hammarberg, Thomas (1991) ”Alla barns rättigheter”, i Rembe, Annika (red): Barnets rättigheter och samhällets skyldigheter. Lagar och regler. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid: 15-32.

Hammarberg, Thomas (2006) Mänskliga rättigheter: Konventionen om barnets rättigheter. Ny, reviderad upplaga. Regeringskansliet, Utrikesdepartementet. Stockholm: Edita Norstedts Tryckeri AB. Sid: 1-81.

Harju, Anne (2005) Barn och knapp ekonomi. Rapportserie i socialt arbete. Växjö: Växjö universitet.

Hellzén, Ove, Johanson, Anneth & Pejlert, Anita (1999) Evidensbaserad omvårdnad. Stockholm: SB Offset AB.

Hermerén, Göran (1996) Kunskapens pris: Forskningsetiska problem och principer i humaniora och samhällsvetenskap. Andra reviderade upplagan. Stockholm: AB Federativ.

Hill, Malcolm (2005) ”Ethical considerations in researching children´s experiences”, i Greene, Sheila & Hogan, Diane (red): Researching Children´s Experience: Approaches and Methods. London: SAGE Publications Ltd. Sid: 61-86.

Hjort, Torbjörn & Salonen, Tapio (2000) Knapphetens boningar: Om fattiga barnfamiljers boende och ekonomi. Meddelanden från Socialhögskolan. 2000:8.

Hornberg, Claudia & Pauli, Andrea (2007) ”Child poverty and environmental justice”, i International Journal of Hygiene and Environmental Health. Volym 210. Sid: 571-580.

Jacobsen, Ingvar Dag (2007) Förståelse, beskrivning och förklaring: Introduktion till samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.

Jacobsson, Katarina (2008) ”Den svårfångade kvaliteten”, i Sjöberg, Katarina & Wästerfors, David (red): UPPDRAG:FORSKNING- Konsten att genomföra kvalitativa studier. Malmö: Liber AB. Sid: 162-183.

James, Allison & Prout, Alan (1997) ”A New Paradigm for the Sociology of Childhood: Provenance, Promise and Problems”, i James, Allison & Prout, Alan (red): Constructing and Reconstructing Childhood: Contemporary Issues in the Sociological Study of Childhood. Second edition. Philadelphia, PA: RoutledgeFalmer. Sid: 7-33.

Johansson, Barbro (2005) Barn i konsumtionssamhället. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

Jordahl, Anneli (2003) Klass-är du fin nog? Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Key, Ellen (1995/1900) Barnets århundrade. Fjärde upplagan. Ölandstryckarna AB: AB Förbundet/Bildningsförlaget.

Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

70

Köhler. Lennart m.fl. (1990) Barn och barnfamiljer i Norden: En studie av välfärd, hälsa och livskvalitet. Resultatdelen. NHV- Rapport 1990:1. Lund: Studentlitteratur.

Lagergren, Mårten (1996) Ensamföräldrarna-en utsatt grupp? Välfärdsprojektet. Kunskap- Fakta. Stockholm: Regeringskansliets Offsettryckeri.

Lindberg, Ingemar (1999) Välfärdens idéer: Globaliseringen, Elitismen och Välfärdsstatens Framtid. Stockholm: Atlas Förlag.

Lundin, Elin (2008) ”Konsten att hitta sin teori”, i Sjöberg, Katarina & Wästerfors, David (red): UPPDRAG:FORSKNING- Konsten att genomföra kvalitativa studier. Malmö: Liber AB. Sid: 85-113.

Lundström, Tommy & Wiklund, Stefan (2000) Att växa upp i familjer med långvarigt försörjningsstöd: En forskningsöversikt om barns uppväxtvillkor i familjer med socialbidrag och små ekonomiska resurser. FoU-rapport 2000:3. Stockholm: Socialtjänstförvaltningen.

Lytsy, Anna (2004) ”Dåligt ställt”: Barns röster om ekonomisk utsatthet. Rädda Barnen. Värnamo: Fälth & Hässler.

Major, Brenda & Eccleston, P. Collette (2005) ”Stigma and Social Exclusion”, i Abrams, Dominic, Hogg, Michael A. & Marques, José M. (red): The Social Psychology of Inclusion and Exclusion. New York: Psychology Press. Sid: 63-88.

Magee, Bryan (1999) Filosofi: Från antikens naturfilosofer till dagens moderna tänkare. Stockholm: Albert Bonniers Förlag.

Marmot, Michael (2004) Statussyndromet: Hur vår sociala position påverkar hälsan och livslängden. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.

Mayall, Berry (1996) Children, Health and the Social Order. Buckingham/Philadelphia: Open University Press.

Mead, H. George (1976) Medvetandet, jaget och samhället: från socialbehavioristisk ståndpunkt. Lund: Argos Förlag AB.

Nationalencyklopedin: Ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av statens kulturråd. Sjätte bandet. (1991) Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB.

Nilsson, Per (1996) ”Fritiden-Tidsfördriv eller investering”, i Öhlund, Thomas (red): Krokig väg till vuxen: Fyra forskare om fritid, massmedia, skola och arbete. Ungdomsrapporten 1996, del 2. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Sid: 11-38.

Näsman, Elisabet (1995) ”Vuxnas intresse av att se med barns ögon”, i Dahlgren, Lars & Hultqvist, Kenneth (red): Seendet och seendets villkor: En bok om barns och ungas välfärd. Stockholm: HLS Förlag. Sid: 279-304.

Näsman, Elisabet (2000) ”Samhällsvillkor ur ett barnperspektiv”, i Windelhed, Eva & Bing, Vibeke (red): Barnet i den förändrade välfärden: Indikatorer som belyser barns hälsa i ett bredare perspektiv. Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset & Folkhälsoinstitutet. Sid: 19-24.

71

Olsson, Britt- Inger & Olsson, Kurt (1998) Människor i behov av stöd. Stockholm: Liber AB.

Outhwaite, William (2007) “Klassisk och modern samhällsteori”, i Andersen, Heine & Kaspersen, Bo (red): Klassisk och modern samhällsteori. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. Sid: 11-21.

Oxley, Howard, Dang, Thai-Thanh, Förster F. Michael & Pellizzari, Michele (2003) ”Income inequalities and poverty among children and households with children in selected OECD countries”, i Vleminckx, Koen & Smeeding, M. Timothy (red): Child Well- Being, Child Poverty and Child Policy in Modern Nations: What do we know? Revised edition. UK: Fourth Floor, Beacon House. Sid: 371-405.

Pittman, D. Laura (2007) ”Grandmothers´Involvement Among Young Adolescents Growing Up in Poverty”, i Journal of Research On Adolescence. Volym 17, nr 1. Sid: 89-116.

Pitner, O. Ronald & Astor, Avi Ron (2008) “Children´s reasoning about poverty, physical deterioration, danger, and retribution in neighborhood contexts”, i Journal of Environmental Psychology. doi:10.1016/j.jenvp.2008.03.002.

Qvortrup, Jens (1994) “Childhood Matters: An Introduction”, i Qvortrup, Jens, Bardy, Marjatta, Sgritta, Giovanni & Wintersberger, Helmut (red): Childhood Matters: Social Theory, Practice and Policies. European Centre Vienna: Avebury. Sid: 1-24.

Rauhut, Daniel (2002) Fattigvård, socialbidrag och synen på fattigdom i Sverige 1918-1997. Lund: KFS.

Rauhut, Daniel, Lingärde, Svante & Alander, Nina (2006) Om barnfattigdom: ansvar, insatser och orsaker. Forsknings- och utvecklingsenheten. FoU-rapport 2006:9. Stockholm: Statsledningskontoret.

Repstad, Pål (1999) Närhet och distans: Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap.

Lund: Studentlitteratur.

Ridge, Tess (2002) Childhood poverty and social exclusion: From a child´s perspective. University of Bristol, Beacon House: The Policy Press.

Robinson, Lynne M, McIntyre, Lynn & Officer, Suzanne (2005) ”Welfare babies: poor children´s experiences informing healthy peer relationships in Canada”, i Health Promotion International. Volym 20, nr 4. Sid: 342-350.

Romanus, Gabriel (2001) Ur fattigdomsfällan: Slutbetänkande av Familjeutredningen. SOU 2001:24. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.

Rothman, A. Robert (2005) Inequality and Stratification: Race, Class and Gender. Fifth Edition. New Jersey, Upper Saddle River: Pearson Education, Inc.

Salonen, Tapio (2008) Barnfattigdomen i Sverige. Årsrapport 2007. Stockholm: Rädda Barnen. Sid: 1-41.

72

Scheff, J. Thomas (1990) Microsociology: Discourse, Emotion, and Social Structure. Chicago: The University of Chicago Press.

Scheff, Thomas J. & Starrin, Bengt (2002) ”Skam och sociala band-om social underordning och utdragna konflikter”, kapitel 8, i Meeuwisse, Anna & Swärd, Hans (red): Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. Sid: 167-184.

Socialdepartementet, Sverige. Ekonomiskt utsatta barn. 2004:41. ISBN: 91-38-22205-1.

Sobolewski, M. Juliana & Amato, R. Paul (2005) “Economic Hardship in the Family of Origin and Children´s Psychological Well- Being in Adulthood”, i Journal of Marriage and Family. Volym 67. Sid: 141-156.

Starrin, Bengt (2006) ”Fattig, skamsen och förödmjukad”, i Kuusela, Kirsti & Sand, Sigrun (red): Introduktion och integration: om arbete med flyktingar och invandrare i norska och svenska kommuner. Vallset: Opplandske Bokforlag. Sid: 85-104.

Starrin, Bengt & Kalander-Blomqvist, Marina (2001) ”Det är den där skammen...skammen att inte klara sig själv”: En studie om socialbidragstagares ekonomiska, sociala och hälsomässiga förhållanden. Arbetsrapport nr 4. Karlstad: Universitetstryckeriet.

Stenberg, Lina (2006) Ensam är fattig: En fördjupningsstudie om barnfattigdom bland barn till ensamstående föräldrar. Stockholm: Rädda Barnen.

Svensson, Tommy (1992) Människa, Interaktion och Social omgivning: En grundbok i socialpsykologi med särskild tillämpning på psykiatrisk vårdproblematik. Värnamo: Fälths tryckeri.

Trevino, A. Javier (2003) Goffman’s legacy. Lanham, Md. Oxford: Rowman & Littlefield.

Trondman, Mats & Bunar, Nihad (2000) ”De två vägarnas logik”, i Trondman, Mats & Bunar, Nihad (red): Varken ung eller vuxen: ”Samhället idag är ju helt rubbat”. Stockholm: Bokförlaget Atlas. Sid: 31-162.

Trost, Jan (2005) Kvalitativa intervjuer. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Twenge, M. Jean & Baumeister, F. Roy (2005) ”Social Exclusion Increases Aggression and Self- Defeating Behavior While Reducing Intelligent Thought and Prosocial Behavior”, i Abrams, Dominic, Hogg, A. Michael & Marques, M. José (red): The Social Psychology of Inclusion and Exclusion. New York: Psychology Press. Sid: 27-46.

UNICEF: Innocenti Research Centre (2005) Child Poverty in Rich Countries 2005: The proportion of children living in poverty has risen in a majority of the world´s developed economies. Report Card No. 6. Sid: 1-36.

van der Burgt, Danielle (2006) ”Där man bor tycker man det är bra”: Barns geografier i en segregerad stadsmiljö. Stockholm: Elanders Gotab.

Walker, Janet, Crawford, Karin & Taylor, Francesca (2008) ”Listening to children: gaining a perspective of the experiences of poverty and social exclusion from children

73

and young people of single-parent families”, i Health and Social Care in the Community. Volym 16, nr 4. Sid: 429-436.

Weitoft, Ringbäck Gunilla, Hjern, Anders, Batljan, Ilija & Vinnerljung, Bo (2007) ”Health and social outcomes among children in low-income families and families receiving social assistance-A Swedish national cohort study”, i Social Science & Medicine 66. Sid: 14-30.

Ziehe, Thomas (1993) Kulturanalyser: ungdom utbildning modernitet. Moderna tyska tänkare. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.

Åkerberg, Hans (1986) Hermeneutisk och pedagogisk psykologi: Premisser för tolkning och förståelse inom beteendevetenskap. Stockholm: Norstedts Förlag.

Ödlund, Thomas (2002) ”Splittrad ungdomsforskning: Dagens ungdomar är både äldre och yngre”, i Nygård, Berit (red): Ungdomsforskning-skilda världar och värderingar. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS). Stockholm: Alfa Print. Sid: 6-7.

Östberg, Viveca (1994) ”Barns levnadsvillkor”, i Fritzell, Johan & Lundberg, Olle (red): Vardagens villkor: Levnadsförhållanden i Sverige under tre decennier. Stockholm: Brombergs Bokförlag. Sid: 28-58.

Österbacka, Eva (2004) It Runs in the Family: Empirical Analyses of Family Background and Economic Status. Åbo: Åbo Akademi University Press.

Internetkällor www.ne.se Sökord: http://www.ne.se/kort/fabulera Datum för inhämtande: 2010-04-11

74

BILAGA 1: MALL FÖR ARTIKELGRANSKNING

Granskning av artiklar utvalda efter databassökning

Artikelns titel:………………………………………………………… Artikelförfattare:……………………………………………………… Årtal för studiens genomförande:………………………………………. Publicerad i tidskrift:…………………………………………………… Land där studien utfördes:……………………………………………… Typ av studie: Originalartikel □ Review □ Annan………………………. Kvantitativ □ Kvalitativ □ Behandlar följande tema/område inom ämnet barn, ungdomar och ekonomisk utsatthet: 1……………………………………. .□ 2…………………………………….. □ Kvalitetsbedömning: Hög (1) □ Medel (2) □ Låg (3) □ Kommentar till bedömning av artikelns kvalité:………………………………… Fortsatt bedömning av artikel: Ja □ Nej □ Motivering:……………………………………………………………………… KVALITETSBEDÖMNING Artikelns frågeställning:…………………………………………………………… Studiens omfattning: Antal studiedeltagare:…………………. Beaktas vad gäller studiedeltagarna: Kön? Ja □ Nej □ Åldersaspekter? Ja □ Nej □ Etnicitet? Ja □ Nej □ Familjens socioekonomiska faktorer Ja □ Nej □ Hos artikeln: Tydlig avgränsning/Problemformulering? Ja/Nej Är perspektiv/kontext presenterade? Ja/Nej Finns ett etiskt resonemang? Ja/Nej Urval av studiedeltagare? Ja/Nej Är studiedeltagarna väl beskrivna? Ja/Nej Är genomförandet (forskningsmetod) tydligt beskriven? Ja/Nej Kommunicerbarhet: Ges en klar bild av resultat/analys/slutsatser? Ja/Nej Artikelns mest relevanta resultat/analys/slutsatser: ……………………………………………………………………………… Denna mall för artikelgranskning är en från min sida omarbetad sådan från Hellzén, Johanson & Pejlert i samarbete med SBU (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering) (1999).

75

BILAGA 2: INTERVJUGUIDE

Introduktion Intervjun inleds var gång med att jag informerar respondenten om syftet med studien: att synliggöra hur det är att som ung behöva leva under knappa (begränsade) ekonomiska villkor. 58 Jag upplyser respondenten om de teman som intervjun kommer att beröra: tema ett om fritid och vänskap, tema två av pengar och konsumtion, tema tre av skola, vänskap och delaktighet, tema fyra av hälsa och välbefinnande och tema fem av boende- och familjeförhållanden. Jag upplyser än en gång om att intervjun är frivillig och att respondenten förblir anonym. Till sist berättar jag att om respondenten emellanåt behöver en paus är det bara att säga till.

Personuppgifter -Namn och ålder? -Familj? -Antal individer i hushållet? -Boende (villa, hyresrätt, flerfamiljshus etc.)? -Utbildning? 1.Fritid och vänskap -Vad brukar du göra på din fritid? -Om du umgås med vänner, vad brukar du göra tillsammans med dem? -Tycker du att pengar har betydelse för att kunna umgås med vänner? -Har du någon gång upplevt att pengar påverkat din relation till vänner? 2.Pengar och konsumtion -Får du fickpengar hemifrån? När? Hur ofta? -Om nej, skulle du vilja ha det? -Om ja, vad påverkar ditt val om hur du använder pengarna på för sätt? -Handlar du själv det du behöver? (kläder, skor, skolsaker m.m.) -Finns det något du önskar att du hade råd att köpa? -Varför just denna vara, sak eller pryl? 3.Skola, vänskap och delaktighet -Vad tycker du om att gå i skolan? -Har du några favoritämnen? -Har du någon gång upplevt att din familjs ekonomiska situation påverkat ditt skolarbete? -Vad brukar du göra under skolrasterna?

58

Med respondenterna använde jag mig inte av begreppet ”ekonomisk utsatthet”, som jag annars gör

genomlöpande i uppsatsen. Jag lät bli för att deras resonemang inte skulle påverkas av begreppets innebörd.

76

-Har du någon gång upplevt att pengar haft betydelse för att du skulle kunna delta i vissa av skolan organiserade aktiviteter? Vilka? - Om ja, hur valde du att agera i detta sammanhang? -Hur kände du i samband med att du gjorde detta val? -Hur resonerar du inför fortsatta studier efter högstadiet/ gymnasiet? -Har du några drömmar om vad du vill arbeta med i framtiden? -Vad/vilka är det som du anser har påverkat dina tankar kring fortsatta studier och arbete?

4.Hälsa och välbefinnande -Hur mår du för det mesta? (Psykiskt, känslomässigt, fysiskt) -Vad upplever du för dig är viktigt för att kunna må bra? -Har du någon gång upplevt att din familjs ekonomiska situation påverkat hur du mår? -Kan du berätta om du anser att pengar någon gång haft betydelse vad gäller att få tillgång till hälso- och sjukvård? 5.Boende- och familjeförhållanden -Vad brukar du göra hemma hos dig? -Tycker du om att vara på någon särskild plats i ditt hem? -Var brukar du göra dina läxor (skolarbete) någonstans? -Finns det faktorer, i din hemmamiljö, som du anser påverkar ditt skolarbete? -Hur upplever du din boendesituation? Skulle du vilja ändra på något? -Vad brukar du göra när det är helger och lov (sport- och jullov m.m.)? -Finns det något som du önskar att du skulle kunna göra? -Hur resonerar du om pengars betydelse för vad ni väljer att göra tillsammans, inom din familj? -Finns det något som du önskar att du kunde göra tillsammans med din familj, om er ekonomiska situation vore annorlunda? Avslutning -Finns det något du vill förtydliga eller tillägga? Därefter tackar jag för respondentens medverkan. Intervjun avslutas formellt.

77