PROTOKOLL §§ 98-106 Landstingsfullmäktige 2013-06-11--12 Justerat onsdagen den 19 juni 2013 Inger Linge Conny Andersson Sven-Erik Köhlin Ordföranden inledde med en parentation över fullmäktigeledamoten Anna-Karin Ullgren som avlidit. Anf 1. § 98 Inledning, närvaro och beslutsförhet Ordföranden förklarade sammanträdet för öppnat. Ordföranden konstaterade att 129 ledamöter var närvarande och 20 ledamöter var från-varande. Närvaroförteckning enligt bilaga A. Ordföranden frågade om fullmäktige kunde godkänna att Agneta Marmestrand Ruud kunde tjänstgöra som extra sekreterare vid dagens möte och vid morgondagens möte. Fullmäktige godkände ordförandens förslag. § 99 Kungörelse och annonsering Inleddes kl. 10.05 och avslutades kl. 10.05. Kungörelsen om fullmäktiges sammanträde anslogs den 30 maj 2013 på landstingets anslagstavla och skickades samma dag till fullmäktiges ledamöter och ersättare samt till länsstyrelsen. Föredragningslistan infördes den 4 juni 2013 i de tidningar där enligt fullmäktiges beslut annonsering ska ske. Tillägg till föredragningslista anslogs den 5 juni 2013 på landstingets anslagstavla och skickades samma dag till fullmäktiges ledamöter och ersättare. Det antecknades att sammanträdet kungjorts i laga ordning. § 100 Justering Inleddes kl. 10.06 och avslutades kl. 10.06. Att tillsammans med ordföranden justera sammanträdets protokoll utsågs förste och andre vice ordföranden. Protokollet skall justeras senast onsdagen den 19 juni 2013.

2013-06-11--12 2 § 101 Anmälan av länsstyrelsens beslut att för tiden t.o.m. den 31 oktober 2014 till ny ledamot i valkrets NO efter Monica Lindgren (S) inkalla Ing-Marie Elfström (S) och till ny ersättare efter Elfström utse Roland Ahl (S), till ny ledamot i valkrets 1 efter Ylva Nork (V) inkalla Åsa Brunius (V) och till ny ersättare i valkretsarna 1 - 6 efter Brunius utse Daniel Blomgren (V), till ny ersättare i valkrets NV efter Flora Villalobos Castillo (S) utse Tarja Joki Aiga (S) samt till ny ersättare i val-kretsarna N och NV efter Maria Kedvall (V) utse Gilda Cordova (V) LS 1303-0401, 0408, 0469, 1304-0579 Inleddes kl. 10.06 och avslutades kl. 10.07. Efter förslag från ordföranden lades anmälan till handlingarna. § 102 Revisionsberättelse över Kommunalförbundet Ägarsamverkan i Norrtälje Sjukvård och Omsorgs verksamhet för år 2012 samt ansvarsprövning (förslag 41) LS 1305-0688 Inleddes kl. 10.08 och avslutades kl. 10.08. Ordföranden informerade om kommunallagens jävsregler samt de regler för ansvarspröv-ning som gäller. BESLUT Fullmäktige beslutade att med åberopande av revisorernas tillstyrkande och presidiets beredning besluta att bevilja ansvarsfrihet för förbundsdirektionen i Kommunalförbundet Ägarsamverkan i Norrtäljes Sjukvård och Omsorg för verksamheten 2012. Det antecknades att landstingsrådet Torbjörn Rosdahl, Jan Olov Sundström samt Håkan Jonsson inte deltog i behandlingen och beslutet gällande ansvarsprövning. § 103 Mål och budget för år 2014 och plan för åren 2015-2016 samt investeringsbud-get för år 2014 och inriktningsnivåer för planåren 2015-2018, Framtidsplanen andra steget – konkretisering av det fortsatta arbetet, Fortsatt hantering av måltidsförsörjning på Nya Karolinska Solna, Ändring av styrdokument avse-ende sjukvård och omsorg i Norrtälje, Översyn av bolagsordningar, ägardirek-tiv, reglemente och delegationsordning med anledning av lagändringar, Karolinska Universitetssjukhusets uppdrag, verksamhetsinnehåll och kapa-citet, samt fastighetsutnyttjande vid Karolinska Solna, Policy för internkontroll för Stockholms läns landsting och bolag, Motion 2009:26 av Lena-Maj Anding m.fl. (MP) om ungdomsting och demokratiutskott, Motion 2011:34 av Helene Hellmark Knutsson m.fl. (S) om att skapa ett samlat regionalt beslutsfattande för att lösa trafikinfarkten, bostadsbristen och klimatfrågans utmaningar, Ändring av kategoritillhörighet samt beslut om försäljning av del av fastigheten Medicinaren 5 i Huddinge kommun, Ändring av kategoritillhörighet för fastig-heten Söderbymalm 3:401, Handens sjukhus i Haninge kommun samt Pris-justering av Folktandvårdens prislista 2014 (förslag 42) LS 1301-0040, 1304-0527, 1104-0575, 1212-1660, 1302-0197, 1304-0528, 1303-0431, 0910-0826, 1111-0504, 1303-0436, 1303-0437, 1301-0015 Inleddes kl. 10.08 och avslutades kl. 10.10.

2013-06-11--12 3 Ordföranden informerade om villkoren för tjänstgöringen under behandlingen av budget-ärendet, att byte av tjänstgörande endast fick ske mellan de olika debattblocken efter beslut av ordföranden samt att växeltjänstgöring endast fick förekomma vid eventuell jävsituation. Fullmäktige godkände även att överläggningarna skulle ske utifrån den frivilliga överens-kommelse som slutits mellan partierna. Fullmäktige beslutade enligt ordförandens förslag att ärendet skulle behandlas enligt följande. Inledning med allmänpolitiskdebatt om ärendet i dess helhet. Därefter med följande upp-delning. (1) Trafiknämnden (inkl. AB Storstockholms Lokaltrafik, Waxholms Ångfartygs AB,

färdtjänst) (2) Tillväxt, regional utveckling och miljö (3) Kulturnämnden (4) Revisorskollegiet (5) Hälso- och sjukvårdsnämnden (inkl. sjukvårds- och omsorgsnämnden i Norrtälje,

Patientnämnden och tandvård) (6) Framtidens hälso- och sjukvård (7) Produktion och personal (8) Landstingsstyrelsen, övrigt (inkl. investeringsfrågor och fastighetsfrågor m.m.) Avslutning Allmänpolitisk debatt Inleddes kl. 10.11 och avslutades kl. 13.15. Anf. 2-71 I debatten yttrade sig landstingsråden Torbjörn Rosdahl och Helene Hellmark Knutsson, Yvonne Blombäck och Birgitta Rydberg, Gunilla Roxby Cromvall, landstingsråden Stig Nyman, Gustav Hemming, Charlotte Broberg och Dag Larsson, Tomas Eriksson, landstings-rådet Anna Starbrink, Birgitta Sevefjord, Kristoffer Tamsons, landstingsrådet Erika Ullberg, Helene Öberg, Thomas Magnusson, Anders Lönnberg, Lennart Rohdin samt Annika Hjelm. Ordföranden beslutade att byte av tjänstgörande fick ske. Trafiknämnden (inkl. AB Storstockholms Lokaltrafik, Waxholms Ångfartygs AB, färdtjänst) Inleddes kl. 13.16 och avslutades kl. 17.57. Anf. 72-181 I ärendet yttrade sig landstingsråden Christer G Wennerholm, Erika Ullberg och Yvonne Blombäck, Gunilla Roxby Cromvall, Michael Stjernström, Stella Fare, Bosse Andersson, Kristoffer Tamsons, Nanna Wikholm, Vivianne Gunnarsson, Lennart Adell Kind, Anna Sehlin, Karl Henriksson, Lars Carlsson, Carl Grufman, Catarina Agrell, Annika Hjelm, Margaretha Herthelius, Pia Ortiz-Venegas, Jan Olov Sundström, Rolf Lindell, Lennart Kalderén, Conny Fogelström, Cecilia Löfgreen, Curre Hansson, Harry Bouveng, Leif Gripestam, Jan Holmberg, Paul Lindquist, Lennart Rohdin, Hans Lindqvist samt Sverre Launy.

2013-06-11--12 4 YRKANDEN Framställda säryrkanden togs först upp till behandling. 1) bifall till S-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 2) bifall till MP-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 3) bifall till V-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 4) avslag respektive bifall till yrkandena ovan på sätt som framgår av bilaga 1 Behandling av och beslut med anledning av ovan ställda säryrkanden samt beslut avseende landstingsbidrag och taxor framgår av bilaga 1. Härefter behandlades de olika budgetförslagens återstående delar. 5) bifall till landstingsstyrelsens förslag 6) bifall till S-ledamöternas förslag 7) bifall till MP-ledamöternas förslag 8) bifall till V-ledamöternas förslag Fullmäktige beslutade bifalla landstingsstyrelsens förslag. RESERVATIONER Reservationer anfördes av S-ledamöterna, MP-ledamöterna och V-ledamöterna. Ordföranden beslutade att byte av tjänstgörande fick ske. Tillväxt, regional utveckling och miljö Inleddes kl. 17.58 och avslutades kl. 19.23. Anf. 182-209

I ärendet yttrade sig landstingsrådet Charlotte Broberg, Nanna Wikholm, landstingsrådet Gustav Hemming, Tomas Eriksson, Lennart Adell Kind, Sverre Launy, Karl Henriksson, Johan Sjölander, Lars-Erik Salminen, Cecilia Obermüller, Hasan Dölek, Mikael Freimuth samt Thomas Magnusson. YRKANDEN Framställda säryrkanden togs först upp till behandling. 1) bifall till S-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 2) bifall till MP-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 3) avslag respektive bifall till yrkandena ovan på sätt som framgår av bilaga 1 Behandling av och beslut med anledning av ovan ställda säryrkanden samt beslut avseende landstingsbidrag framgår av bilaga 1. Härefter behandlades de olika budgetförslagens återstående delar. 4) bifall till landstingsstyrelsens förslag

2013-06-11--12 5 5) bifall till S-ledamöternas förslag 6) bifall till MP-ledamöternas förslag 7) bifall till V-ledamöternas förslag Fullmäktige beslutade bifalla landstingsstyrelsens förslag. RESERVATIONER Reservationer anfördes av S-ledamöterna, MP-ledamöterna och V-ledamöterna. Sist under detta avsnitt behandlades Motion 2011:34 av Helene Hellmark Knutsson m.fl. (S) om att skapa ett samlat regionalt beslutsfattande för att lösa trafikinfarkten, bostadsbristen och klimatfrågans utmaningar YRKANDEN 1) bifall till landstingsstyrelsens förslag 2) bifall till S-, MP- och V-ledamöternas förslag om bifall till motionen Ordföranden ställde propositioner om bifall respektive avslag till yrkandena ovan och fann att fullmäktige bifallit landstingsstyrelsens förslag. BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens förslag att anse motion 2011:34 besvarad. RESERVATION S-, MP- och V-ledamöterna reserverade sig mot fullmäktiges beslut. Ordföranden beslutade att byte av tjänstgörande fick ske. Kulturnämnden Inleddes kl. 19.24 och avslutades kl. 20.24. Anf. 210-227 I ärendet yttrade sig landstingsrådet Anna Starbrink, Gizela Sladic, Rickard Wessman, Tomas Melin, Birgitta Sevefjord, Monica Karlsson, Bosse Andersson, Rasmus Törnblom, Robert Johansson, Ann-Sofi Matthiesen samt Annica Lidström. YRKANDEN Framställda säryrkanden togs först upp till behandling. 1) bifall till V-ledamöternas säryrkande på sätt som framgår av bilaga 1 2) avslag respektive bifall till yrkandet ovan på sätt som framgår av bilaga 1 Behandling av och beslut med anledning av ovan ställt säryrkande samt beslut avseende landstingsbidrag framgår av bilaga 1. Härefter behandlades de olika budgetförslagens återstående delar. 3) bifall till landstingsstyrelsens förslag

2013-06-11--12 6 4) bifall till S-ledamöternas förslag 5) bifall till MP-ledamöternas förslag 6) bifall till V-ledamöternas förslag Fullmäktige beslutade bifalla landstingsstyrelsens förslag. RESERVATIONER Reservationer anfördes av S-ledamöterna, MP-ledamöterna och V-ledamöterna. Ordföranden beslutade att byte av tjänstgörande fick ske. Revisorskollegiet Inleddes kl. 20.26 och avslutades kl. 20.29. Anf. 228-229 I ärendet yttrade sig Thomas Magnusson och Veera Jokirinne. YRKANDEN 1) bifall med instämmande av M-, FP-, KD-, C-, S-, MP- och V-ledamöterna till revisionens budgetberednings förslag på sätt som framgår av bilaga 1 Fullmäktige beslutade bifalla revisionens budgetberednings förslag. Ordföranden beslutade att byte av tjänstgörande fick ske. Sammanträdesdagen avslutades kl. 20.30. Sammanträdet den 12 juni 2013 inleddes kl. 10.00 varvid ordföranden konstaterade att 126 ledamöter var närvarande och 23 ledamöter var frånvarande. Närvaroförteckning enligt bilaga B. Ordföranden informerade sedan om villkoren för tjänstgöringen under behandlingen av budgetärendet, att byte av tjänstgörande endast fick ske mellan de olika debattblocken efter beslut av ordföranden samt att växeltjänstgöring endast fick förekomma vid eventuell jäv-situation. Fullmäktige godkände även att överläggningarna skulle ske utifrån den frivilliga överenskommelse som slutits mellan partierna. Hälso- och sjukvårdsnämnden (inkl. Sjukvårds- och omsorgsnämnden i Norrtälje, Patientnämnden samt tandvård) Inleddes kl. 10.07 och avslutades kl. 15:55. Anf. 230-327 I ärendet yttrade sig landstingsråden Filippa Reinfeldt, Dag Larsson och Håkan Jörnehed, Catrin Mattsson, landstingsrådet Birgitta Rydberg, Helene Öberg, landstingsråden Stig Nyman och Lars Joakim Lundquist, Johan Sjölander, Tomas Eriksson, Sara Svanström, Michel Silvestri, Åsa Brunius, Margaretha Åkerberg, Stefan Bergström, Marie Ljungberg Schött, Tove Sander, Gunilla Helmerson, Marie-Helena Fjällås, Catharina Ekeståhl, Lars Tunberg, Catharina Wahlgren, Aram El Khoury, Anders Lönnberg, Shadi Larsson, Ninos Maraha, Kerstin Pettersson, Lotta Lindblad Söderman, Petra Larsson, Gunilla Bhur, Erik Langby, Mikael Sundesten, Anne-Marie Larsson, Barbro Nordgren, Daniel Blomgren, Pia Helleday, Kristina Söderlund, Olle Reichenberg, Christina Enocson Mårtensson, Tina Teljstedt samt landstingsrådet Torbjörn Rosdahl.

2013-06-11--12 7 YRKANDEN Framställda säryrkanden togs först upp till behandling. 1) bifall till S-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 2) bifall till MP-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 3) bifall till V-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 4) avslag respektive bifall till yrkandena ovan på sätt som framgår av bilaga 1 Behandling av och beslut med anledning av ovan ställda säryrkanden samt beslut avseende landstingsbidrag och patientavgifter samt andra avgifter framgår av bilaga 1. Härefter behandlades de olika budgetförslagens återstående delar. 5) bifall till landstingsstyrelsens förslag 6) bifall till S-ledamöternas förslag 7) bifall till MP-ledamöternas förslag 8) bifall till V-ledamöternas förslag Fullmäktige beslutade bifalla landstingsstyrelsens förslag. RESERVATIONER Reservationer anfördes av S-ledamöterna, MP-ledamöterna och V-ledamöterna. Ordföranden beslutade att byte av tjänstgörande fick ske. Framtidens hälso- och sjukvård Inleddes kl. 15.57 och avslutades kl. 18.49. Anf. 328-371 I ärendet yttrade sig landstingsråden Filippa Reinfeldt, Helene Hellmark Knutsson, Håkan Jörnehed och Stig Nyman, Helene Öberg, landstingsrådet Birgitta Rydberg, Catrin Mattsson, landstingsråden Charlotte Broberg, Dag Larsson, Torbjörn Rosdahl och Anna Starbrink, Kerstin Pettersson, Margaretha Åkerberg, Hans Lindqvist, landstingsrådet Lars Joakim Lundquist, Lars Dahlberg, Michel Silvestri, Catharina Wahlgren, Anders Lönnberg, Thomas Magnusson samt Lennart Rohdin. YRKANDEN Framställda säryrkanden togs först upp till behandling. 1) bifall till V-ledamöternas säryrkande på sätt som framgår av bilaga 1 2) bifall till S-ledamöternas säryrkande på sätt som framgår av bilaga 1 3) bifall med instämmande av Lennart Rohdin till V-ledamöternas avslagsyrkande på att-sats nr 61 i landstingsstyrelsens förslag 4) avslag respektive bifall till yrkandena ovan på sätt som framgår av bilaga 1 Behandling av och beslut med anledning av ovan ställda säryrkanden samt beslut avseende landstingsbidrag framgår av bilaga 1.

2013-06-11--12 8 Härefter behandlades de olika budgetförslagens återstående delar. 5) bifall till landstingsstyrelsens förslag 6) bifall till S-ledamöternas förslag 7) bifall till MP-ledamöternas förslag 8) bifall till V-ledamöternas förslag 9) bifall till av MP-ledamöterna vid sammanträdet framlagt tilläggsförslag, som framgår av bilaga 2 Ordföranden ställde propositioner om bifall till yrkandena ovan och fann att fullmäktige bifallit landstingsstyrelsens förslag. Behandling av och beslut avseende landstingsbidrag framgår av bilaga 1. RESERVATIONER Reservationer anfördes av S-ledamöterna, MP-ledamöterna och V-ledamöterna. Ordföranden beslutade att byte av tjänstgörande fick ske. Produktion och personal Inleddes kl. 18.50 och avslutades kl. 20.08. Anf. 372-400 I ärendet yttrade sig landstingsrådet Anna Starbrink, Lars Dahlberg, Annika Sandström, Helene Öberg, Karl Henriksson, Hans Lindqvist, Paul Lindquist, Johan Sjölander, Michel Silvestri, Kerstin Pettersson samt Natasha Ringblom. YRKANDEN Framställda säryrkanden togs först upp till behandling. 1) bifall till S-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 2) bifall till MP-ledamöternas säryrkande på sätt som framgår av bilaga 1 3) bifall till V-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 4) avslag till yrkandena ovan på sätt som framgår av bilaga 1 Behandling av och beslut med anledning av ovan ställda säryrkanden framgår av bilaga 1. Härefter behandlades de olika budgetförslagens återstående delar. 5) bifall till landstingsstyrelsens förslag 6) bifall till S-ledamöternas förslag 7) bifall till MP-ledamöternas förslag 8) bifall till V-ledamöternas förslag Fullmäktige beslutade bifalla landstingsstyrelsens förslag.

2013-06-11--12 9 RESERVATIONER Reservationer anfördes av S-ledamöterna, MP-ledamöterna och V-ledamöterna. Ordföranden beslutade att byte av tjänstgörande fick ske. Landstingsstyrelsen (investeringsfrågor, fastighetsfrågor, oförutsedda utgifter till LS:s förfogande m.m.) Inleddes kl. 20.09 och avslutades kl. 21.19. Anf. 401-419 I ärendet yttrade sig landstingsråden Torbjörn Rosdahl, Dag Larsson och Håkan Jörnehed, Lars Dahlberg, landstingsråden Gustav Hemming, Yvonne Blombäck, Birgitta Rydberg och Stig Nyman, Anders Lönnberg samt Michel Silvestri. Ordföranden tog först upp Motion 2009:26 av Lena-Maj Anding m.fl. (MP) om ungdoms-ting och demokratiutskott till behandling YRKANDEN 1) bifall till landstingsstyrelsens förslag med instämmande av S- och V-ledamöterna 2) bifall till MP-ledamöternas förslag om bifall till motionen BESLUT Fullmäktige beslutade enligt landstingsstyrelsens, S- och V-ledamöternas förslag att anse motion 2009:26 besvarad. RESERVATION MP-ledamöterna reserverade sig mot fullmäktiges beslut. Sedan togs framställda säryrkanden upp till behandling YRKANDEN 1) bifall till S-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 2) bifall till MP-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 3) bifall till V-ledamöternas säryrkanden på sätt som framgår av bilaga 1 4) bifall med instämmande av V-ledamöterna till S-ledamöternas avslagsyrkande på att- satserna nr 38, 39, 40, 41 och 42 i landstingsstyrelsens förslag 5) avslag till yrkandena ovan på sätt som framgår av bilaga 1 Behandling av och beslut med anledning av ovan ställda säryrkanden samt beslut avseende landstingsbidrag och investeringar framgår av bilaga 1. Härefter behandlades de olika budgetförslagens återstående delar. 6) bifall till landstingsstyrelsens förslag 7) bifall till S-ledamöternas förslag 8) bifall till MP-ledamöternas förslag

2013-06-11--12 10 9) bifall till V-ledamöternas förslag Fullmäktige beslutade bifalla landstingsstyrelsens förslag. RESERVATIONER Reservationer anfördes av S-ledamöterna, MP-ledamöterna och V-ledamöterna. Fullmäktige hade sammanfattningsvis beslutat enligt landstingsstyrelsens förslag samt enligt revisionens budgetberednings förslag Övergripande 1 att fastställa landstingsstyrelsens förslag till mål och budget för Stockholms läns landsting för år 2014 samt flerårsberäkningar för åren 2015 – 2016 2att fastställa landstingsstyrelsens förslag till resultatbudget, balansbudget och finan-sieringsbudget för år 2014 och planer för åren 2015 – 2016 3att fastställa landstingsstyrelsens förslag till investeringsbudget för år 2014 med inrikt-ningsnivåer för planåren 2015 – 2018 4att fastställa skattesatsen för Stockholms läns landsting för år 2014 till 12,10 kronor per skattekrona 5att fastställa Stockholms läns landstings driftbudget för år 2014 enligt upprättat förslag till landstingsbidrag och resultat- och avkastningskrav för respektive nämnd/styrelse och bolag 6att fastställa landstingsstyrelsens förslag till taxor och avgifter för år 2014 7att godkänna förslag till tidplan för budgetprocess 2015 samt tillhörande direktiv 8att uppdra åt nämnder, styrelser och bolagsstyrelser att till landstingsstyrelsen avlämna månadsrapporter, prognoser, tertialrapport, delårsrapport, årsbokslut, medarbetarrappor-ter, miljörapporter, årsredovisning och övriga erforderliga underlag till landstingets kon-cernbokslut och övrig uppföljning i enlighet med de anvisningar som landstingsdirektören utfärdar på landstingsstyrelsens uppdrag 9att bemyndiga landstingsstyrelsen att göra justeringar av teknisk art avseende denna bud-get 10att uppdra åt nämnder, styrelser och bolagsstyrelser att utforma sina respektive slutliga budgetar i enlighet med vad denna budget medger 11att uppdra åt nämnder, styrelser och bolagsstyrelser att senast den 4 oktober 2013 över-lämna behandlad slutlig budget till landstingsstyrelsen i enlighet med de anvisningar som landstingsdirektören utfärdar på landstingsstyrelsens uppdrag 12att uppdra åt landstingsstyrelsen att anmäla slutlig budget till landstingsfullmäktige vid fullmäktigesammanträdet den 3 december 2013 Ekonomiska förutsättningar 13att uppdra åt trafiknämnden att inkomma med erforderliga underlag och förslag till inrikt-ningsbeslut avseende Tunnelbana till Nacka 14att uppdra åt trafiknämnden att inkomma med erforderliga underlag och förslag till genomförandebeslut avseende Färdtjänstsystem 15att uppdra åt trafiknämnden att inkomma med erforderliga underlag och förslag till genomförandebeslut avseende Fordonsdator Buss-PC

2013-06-11--12 11 16att uppdra åt Locum AB inkomma med erforderliga underlag avseende objekten Allmän-psykiatri enkelrum vid Danderyds sjukhus samt Allmänpsykiatri enkelrum vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge senast till rapportering av slutlig budget 2014 17att uppdra åt landstingsstyrelsen inkomma med erforderliga underlag och förslag till beslut avseende objektet Utveckla Astrid Lindgrens Barnsjukhus senast till rapportering av slutlig budget 2014 18att godkänna den nya inriktningen för ny- och ombyggnation av fastigheten Södersjuk-huset gällande objekten i västläge – Behandlingsbyggnad och Vårdbyggnad samt Ombygg-nad av befintliga vårdavdelningar och därmed anse uppdraget LS 1208-1021 utfört 19att godkänna den nya inriktningen för ny- och ombyggnation av fastigheten Danderyds sjukhus gällande objekten Ny behandlingsbyggnad och Ombyggnad till vårdavdelningar och därmed anse uppdraget LS 1208-1022 utfört 20att godkänna den nya inriktningen för Ny- och ombyggnation av operation vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge och därmed anse uppdraget LS 1109-1237 utfört 21att uppdra åt landstingsstyrelsen att använda avsatt investeringsbudget 2014 för objektet Teknisk upprustning operation vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge till objektet Ny- och ombyggnation av operation vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge 22att uppdra åt landstingsstyrelsen samt hälso- och sjukvårdsnämnden att inarbeta objektet Ny- och ombyggnation av operation vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge i samband med rapportering av 2015 års budget samt att objektet Teknisk upprustningoper-ation vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge utgår 23att godkänna att styrelsen för Folktandvården Stockholms län AB gör en prisjustering i enlighet med hemställan, LS 1301-0040, motsvarande 2,3 procent för år 2014 24att fatta inriktningsbeslut inom en ram på 100 miljoner kronor 2013 för objektet Ombygg-nation av vårdavdelningar, operation, entré vid Dalens, Sabbatsberg och Sollentuna sjukhus, LS 1109-1239 25att fatta inriktningsbeslut inom en ram på 10 miljoner kronor 2013 för objektet Ombygg-nation av Röntgenkliniken Karolinska Huddinge 26att fatta inriktningsbeslut inom en ram på 5 miljoner kronor 2013 för objektet Vårdavdel-ningar och behandling vid S:t Görans sjukhus 27att fatta inriktningsbeslut för de investeringsobjekt som anges i enlighet med beslutsbilaga 43 specificerade investeringar i budgetdokumentet 28att fatta utredningsbeslut för de investeringsobjekt som anges i enlighet med beslutsbilaga 43 specificerade investeringar i budgetdokumentet 29att fatta genomförandebeslut för de investeringsobjekt som anges i enlighet med besluts-bilaga 43 specificerade investeringar i budgetdokumentet 30att uppdra åt trafiknämnden att utreda alternativa finansierings-, lokaliserings- och sam-arbetsformer med externa parter avseende depåer Styrning 31att ändra reglemente för landstingsstyrelse och nämnder i enlighet med LS 1302-0197

32att fastställa reviderade generella ägardirektiv för Stockholms läns landsting i enlighet med LS 1302-0197

2013-06-11--12 12 33att fastställa reviderade specifika ägardirektiv för Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik, Stockholm Care Aktiebolag, Waxholms Ångfartygs Aktiebolag, Danderyds Sjukhus AB, S:t Eriks Ögonsjukhus AB, Södertälje Sjukhus AB, Södersjukhuset AB och Karolinska Universi-tetssjukhuset i enlighet med LS 1302-0197 34att godkänna att bolagsordningar för Aktiebolaget Stockholms Läns Landstings Intern-finans, Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik, Ambulanssjukvården i Storstockholm Aktiebolag, Danderyds Sjukhus AB, Folktandvården Stockholms län AB, Landstingshuset i Stockholm Aktiebolag, Locum Aktiebolag, MediCarrier Aktiebolag, S:t Eriks Ögonsjukhus AB, Stockholm Care Aktiebolag, Södersjukhuset AB, Södertälje Sjukhus AB och Waxholms Ångfartygs Aktiebolag ändras i enlighet med LS 1302-0197 35att uppdra åt Landstingshuset i Stockholm AB att utse stämmoombud i Aktiebolaget Stockholms Läns Landstings Internfinans, Ambulanssjukvården i Storstockholm Aktiebolag, Danderyds Sjukhus AB, Folktandvården Stockholms län AB, LOCUM Aktiebolag, MediCarrier Aktiebolag, S:t Eriks Ögonsjukhus AB, Stockholm Care Aktiebolag, Södersjuk-huset AB, Södertälje Sjukhus AB och Waxholms Ångfartygs Aktiebolag med uppdrag att på bolagsstämmorna rösta för ändring av bolagsordning samt antagande av generella ägar-direktiv i enlighet med LS 1302-0197 36att utfärda instruktion till stämmoombud att på bolagsstämmorna i Landstingshuset i Stockholm Aktiebolag och Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik rösta för ändring av bolagsordning samt antagande av generella ägardirektiv och, i förekommande fall, specifika ägardirektiv i enlighet med LS 1302-0197 37att fastställa Policy för internkontroll för Stockholms läns landsting och bolag i enlighet med ärendet LS 1303-0431 38att godkänna ändring i reglementet för Sjukvårds- och omsorgsnämnden i Norrtälje i enlighet med ärendet LS 1212-1660 39att godkänna ny överenskommelse om samverkan i gemensam nämnd mellan Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting och Förslag till bilaga A till överenskommelsen om samverkan i gemensam nämnd mellan Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting, i enlighet med ärendet LS 1212-1660 40att godkänna ändring i förbundsordning för Kommunalförbundet Ägarsamverkan i Norrtäljes Sjukvård och Omsorg i enlighet med ärendet LS 1212-1660 41att godkänna ändring av bolagsordningen för Norrtäljes gemensamma hälso- och sjuk-vård- och omsorgsbolag Tiohundra AB i enlighet med ärendet LS 1212-1660 42att godkänna ändring av ägardirektiv för Tiohundra AB i enlighet med ärendet LS 1212-1660 43att godkänna förslag till definition av ekonomistyrning inom Stockholms läns landsting 44att godkänna inriktning till fortsatt arbete med framtagande av en samlad ekonomistyr-ningsstrategi och därmed anse LS 1208-1013 utfört 45att uppdra åt landstingsstyrelsen att genomföra konsekvensändringar av Investerings-strategin och tillhörande Ansvars- och beslutsordning till följd av beslut i ärendet LS 1210-1298 om avskaffande av Fastighets- och Investeringsberedningen Mål och strategier 46att godkänna förslag till övergripande och nedbrutna mål samt dess indikatorer och anse uppdraget LS 1208-1020 utfört

2013-06-11--12 13 Hälso- och sjukvård 47att uppdra åt styrelsen för Karolinska Universitetssjukhuset att självständigt hantera kommande beslut om kostförsörjningen för Nya Karolinska Solna, inom ramen för en budget i balans samt Stockholms läns landstings investeringsstrategi och -plan 48att uppdra åt styrelsen för Karolinska Universitetssjukhuset att i budget 2015 och plane-ringsåren 2016-2017 beakta den totala kostnaden för Nya Karolinska 49att uppdra åt hälso- och sjukvårdsnämnden att i budget 2015 och planeringsåren 2016-2017 beakta den totala kostnaden för vårdavtalet för Nya Karolinska 50att godkänna inriktningen av verksamhetsinnehåll 2018 för Karolinska Universitetssjuk-huset 51att uppdra åt hälso- och sjukvårdsnämnden och styrelsen för Karolinska Universitetssjuk-huset att i samråd med Karolinska Institutet fortsätta processen kring verksamhetsinnehåll och profilering, samt driftsättning av Nya Karolinska Solna 52att med ändring av tidigare beskriven inriktning besluta att N-kvarteret ska användas till vårdstödjande verksamheter samt FoUU-verksamheter vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna Hälso- och sjukvård – Framtidsplan andra steget 53att utifrån de målbilder och strategier i Framtidsplan för hälso- och sjukvården som beslutades 2011 fastställa de utgångspunkter som redovisas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 54att uppdra åt hälso- och sjukvårdsnämnden att anpassa och utveckla vårdavtal, uppfölj-ning, ersättningsmodeller och beskrivningssystem för att stödja inriktningen på utveckl-ingen i enlighet med styrning i nätverkssjukvården i enlighet med LS 1304-0527 55att uppdra åt landstingsstyrelsen att inom arbetet med Framtidens hälso- och sjukvård samordna arbetet med att skapa förutsättningar för informationsutbyte, kvalitetsuppföljning och forskningssamverkan som stödjer nätverkssjukvården som redovisas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 56att uppdra åt hälso- och sjukvårdsnämnden att arbeta vidare med de utvecklingsområden för ökad effektivitet som redovisas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 57att godkänna inriktningen av förändringar i vårdutbudet som redovisas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 58att godkänna förslag till vårdinnehåll och profiler för respektive akutsjukhus som redo-visas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 59att uppdra åt landstingsstyrelsen att utreda förutsättningarna för en förlossningsklinik i anslutning till fastigheten för S:t Görans sjukhus som redovisas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 60att uppdra åt hälso- och sjukvårdsnämnden att utreda förutsättningarna för ett utökat uppdrag för husläkarverksamheterna som redovisas i Framtidsplanen – andra steget i enlig-het med LS 1304-0527 61att godkänna inriktning på lokalisering av cancersjukvården som redovisas i Framtids-planen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527

2013-06-11--12 14 62att godkänna inriktningen av investeringar i lokaler och utrustning för hälso- och sjukvår-den som anges i den tioåriga investeringsplanen som redovisas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 63att uppdra åt landstingsstyrelsen och hälso- och sjukvårdsnämnden att fortsätta arbetet med utveckling av Framtidsplan för hälso- och sjukvården som redovisas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 64att godkänna avrapportering av arbetet med Framtidens hälso- och sjukvård som redo-visas i Framtidsplanen – andra steget i enlighet med LS 1304-0527 Kollektivtrafik 65att uppdra åt trafiknämnden att tidigarelägga Tvärbanans förlängning till Kista så att byggstart kan ske senast 2016 66att uppdra åt trafiknämnden att tidigarelägga Tvärbanans förlängning till Sickla station så att byggstart kan ske 2014 67att fastställa taxa för enstaka biljetter för skärgårdstrafik till halverad taxa utifrån normal-taxa för enstaka biljetter för skärgårdstrafik inom Waxholmsbolaget avseende försök inom sjötrafiken från den 1 oktober 2013 till och med den 31 mars 2014 Hållbar tillväxt Hållbar tillväxt – regional utveckling 68att uppdra åt landstingsstyrelsen att under år 2014 återkomma med resultatet av aktuali-tetsbedömningen av RUFS 2010 samt förslag angående utarbetandet av en ny regional utvecklingsplan 69att uppdra åt landstingsstyrelsen att följa upp erfarenheter från arbetet med handlingspro-gram kopplat till RUFS 2010 med ambitionen att nå fram till slutsatser om hur genom-förandeprocesserna kan stärkas ytterligare i den komplexa storstadsmiljön 70att uppdra åt landstingsstyrelsen att återkomma med förslag angående hur landstinget genom sina verksamheter kan bidra till att stärka Stockholmsregionens tillväxt 71att anse motion 2011:34 besvarad Hållbar tillväxt – miljö 72att uppdra åt landstingsstyrelsen att utvärdera teknik för att destruera anestesigaser för att minska klimatpåverkan från medicinska gaser 73att uppdra åt landstingsstyrelsen att genomföra ett projekt om grön IT för att minska energianvändningen samt kemikalier och avfall från landstingets IT-utrustning 74att uppdra åt landstingsstyrelsen, i samverkan med Locum AB och vårdverksamheter, att implementera en avfallsminimeringsplan i landstingets lokaler och genomföra åtgärder så att materialåtervinningsgraden blir minst 25 procent år 2016 75att uppdra åt landstingsstyrelsen att återkomma med förslag angående utarbetandet av ett nytt miljöpolitisk program för perioden efter år 2016 Hållbar tillväxt – säker informationshantering 76att uppdra åt landstingsstyrelsen att utarbeta ett handlingsprogram för informations-säkerhet i syfte att säkerställa ett strukturerat och långsiktigt arbete inom området 77att uppdra åt landstingsstyrelsen att se över möjligheterna till ytterligare samordning av de gemensamma grundläggande IT-leveranserna inom landstinget i syfte att uppnå standardi-sering, konsolidering och effektivisering

2013-06-11--12 15 78att anse motion 2009:26 besvarad Hållbar tillväxt – FoUU 79att uppdra åt landstingsstyrelsen att införa årliga uppföljningar av användningen av landstingets samlade medel för forskning och utveckling 80att uppdra åt landstingsstyrelsen att vidta de organisatoriska förändringar som kan krävas för att landstingsgemensamma strategiska verksamheter ska ha en organisatorisk hemvist som säkerställer ledning, styrning och utveckling 81att godkänna satsning på odontologisk forskning med 1 miljon kronor årligen under tre år för att säkerställa verksamheten på professorsnivå inom ramen för tilldelat landstingsbidrag till landstingsstyrelsen Stockholms läns landsting som arbetsgivare 82att uppdra åt landstingsstyrelsen att fortsätta satsningen på specialistutbildning för sjuk-sköterskor med studielön, inom definierade bristområden 83att uppdra åt landstingsstyrelsen att efter samråd med hälso- och sjukvårdsnämnden att fastställa regelverk för lönesatsning på specialistutbildade sjuksköterskor Landstingsstyrelsen 84att godkänna justering av landstingsbidrag till landstingsstyrelsen avseende NKS Bygg motsvarande en minskning med 177 miljoner kronor år 2014, 229 miljoner kronor 2015 samt 374 miljoner kronor år 2016 85att godkänna förslag till särskild satsning på stärkt IT med 192 miljoner kronor under åren 2013-2019. För år 2014, 48 miljoner kronor; år 2015, 41 miljoner kronor; år 2016, 29 miljoner kronor samt år 2017, 20 miljoner kronor inom ramen för tilldelat landstingsbidrag till landstingsstyrelsen 86att godkänna att tillskjuta landstingsstyrelsen 33 miljoner kronor till 2013 års landstings-bidrag med anledning av ovan nämnda satsning på stärkt IT som påbörjas redan 2013 samt att finansiering sker via Koncernfinansiering 87att godkänna förslag till särskild satsning OpenLab med 3 miljoner kronor från och med 2014 inom ramen för tilldelat landstingsbidrag till landstingsstyrelsen 88att godkänna förslag till särskild satsning motsvarande 12 miljoner kronor per år under 2014-2016 för det intensifierade arbetet inom Programkontoret för framtidens hälso- och sjukvård inom ramen för tilldelat landstingsbidrag till landstingsstyrelsen Koncernfinansiering 89att uppdra åt Koncernfinansiering att utbetala 10 miljoner kronor 2013 i bidrag till Kommunalförbundet Ägarsamverkan i Norrtälje Sjukvård och Omsorg, för att möjliggöra ett aktieägartillskott till TioHundra AB 90att uppdra åt Kommunalförbundet Ägarsamverkan i Norrtälje Sjukvård och Omsorg att återkomma, i särskilt ärende, med en slutlig bedömning över framtida behov av kapitali-sering av TioHundra AB Hälso- och sjukvårdsnämnden 91att uppdra åt hälso- och sjukvårdsnämnden att reglera föreslagna resultatkrav för akut-sjukhusen genom vårdavtal så att justeringen blir kostnadsneutral för akutsjukhusen 92att godkänna att den positiva nettoeffekten för hälso- och sjukvårdsnämnden till följd av resultatkravsjusteringen motsvarande 13,9 miljoner kronor får nyttjas för det intensifierade arbetet inom Programkontoret för framtidens hälso- och sjukvård

2013-06-11--12 16 93att godkänna förslag till särskild satsning avseende 4D motsvarande 30 miljoner kronor år 2014 Övrigt 94att ändra kategoritillhörighet från strategisk till marknadsfastighet för fastigheten Söderbymalm i Haninge kommun i enlighet med LS 1303-0437 95att ändra kategoritillhörighet från strategisk till marknadsfastighet för del av fastigheten Medicinaren 5 i Huddinge kommun i enlighet med LS 1303-0436 96att försälja del av fastigheten Medicinaren 5 i Huddinge kommun enligt vad som framgår av landstingsdirektörens tjänsteutlåtande den 26 april 2013, LS 1303-0436 97att uppdra åt Locum AB att genomföra försäljningen. att för år 2014 fastställa budgetramen under rubriken – Landstingsrevisorerna, innefattande dels ett landstingsbidrag om 30,3 mkr samt en intäkt på totalt 3 mkr som landstingsreviso-rerna äger rätt att debitera de landstingsägda bolagen, att för planåren 2015-2016 fastställa budgetramen under rubriken – Landstingsrevisorerna, innefattande dels ett landstingsbidrag om 30,9 mkr respektive 31,5 mkr, dels för respektive planår en intäkt om totalt 3 miljoner kronor, vilket landstingsrevisorerna äger rätt att debi-tera de landstingsägda bolagen att för år 2014 samt för planåren 2015-2016 under rubriken Landstingsrevisorerna anslå 200 tkr varje år som en ram för investeringar. Det antecknade att Anders Lönnberg inte deltog i behandlingen av eller beslutet avseende att-satserna 94, 95, 96 och 97 i landstingsstyrelsens förslag på grund av jäv. Avslutning budgetärendet Inleddes kl. 21.19 och avslutades kl. 21.35. Anf. 420-426 Under detta avsnitt yttrade sig landstingsråden Torbjörn Rosdahl, Yvonne Blombäck, Dag Larsson och Birgitta Rydberg, Gunilla Roxby Cromvall, landstingsråden Stig Nyman och Gustav Hemming. § 104 Valärenden (förslag 43) LS 1010-0833, 1212-1690, 1301-0115, 1304-0476, 0540, 1305-0732, 0741 Inleddes kl. 21.35 och avslutades kl. 21.37. Fullmäktige beslutade enligt valberedningens förslag Stiftelsen Vetenskapsstaden för tiden 12 juni 2013 - 31 december 2014 Ledamot - Bordläggs (efter Thorbjörn Ekström)

2013-06-11--12 17 Förvaltningsrätten i Stockholm, fastighetstaxeringsmål för tiden 1 juli 2013 - 30 juni 2019 Nämndemän M Jan Almerheim M Gunilla Helmerson M Bordläggs M Bordläggs M Bordläggs FP Bordläggs S Mikael Haapa-aho S Ingvar Wallin S Bordläggs MP Bordläggs V Inga-Lill Franzén Förvaltningsrätten i Stockholm för tiden 12 juni 2013 - 31 december 2014 Nämndemän FP Bordläggs (efter Christian Toumie) C Bordläggs (efter Eva Tomaszewski) Förvaltningsrätten i Uppsala för tiden 12 juni 2013 - 31 december 2014 Nämndeman C Bordläggs (efter Micael Blum) MP Bordläggs (efter Vivi Lovelock) V Bordläggs Svea hovrätt för tiden 12 juni 2013 - 31 december 2014 Nämndemän V Lena Murray (efter Mona Trumstedt) Nominering Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm Nominerade till ledamot M Kia Hjelte KD Lennart Koskinen Övrigt valärende Leni Björklund (-) har avsagt sig sitt uppdrag som ledamot i styrelsen för Folktandvården Stockholms län AB. Fullmäktige har därför att välja ny ledamot efter Björklund. Fullmäktige beslutade att för tiden från och med den 12 juni 2013 intill slutet av ordinarie bolagsstämma 2014 välja Thorbjörn Ekström (-) till ledamot i styrelsen för Folktandvården Stockholms län AB.

2013-06-11--12 18 § 105 Anmälan av ny motion LS 1306-0804 Inleddes kl. 21.37 och avslutades kl. 21.38. Nr 2013:10 av Håkan Jörnehed m.fl. (V) om att tillgängliggöra rätten till abort för utländska kvinnor i Stockholms läns landsting Motionen remitterades till landstingsstyrelsen för beredning. § 106 Anmälan av nya interpellationer LS 1306-0777, 0778 Inleddes kl. 21.38 och avslutades kl. 21.38. Nr 2013:16 av Tomas Melin (MP) om behov av ökad kunskap om Endometrios Nr 2013:17 av Lennart Rohdin (-) om landstingets hantering av lagen om nationella minori-teter och minoritetsspråk (2009:724) Interpellationerna ska besvaras vid nästa sammanträde. Avslutning Ordföranden avslutade sammanträdet kl. 21.42. Anf. 427 Vid protokollet Anne Lindblom Karin Mikaelsson

2013-06-11--12 19 Anföranden vid Stockholms läns landstingsfullmäktiges budgetmöte den 11–12 juni 2013 Parentation Anförande nr 1 Ordföranden I n g e r L i n g e (M): Ordförande! Ärade landstingsledamöter! Vi nåddes förra veckan av budskapet att en av våra ledamöter i landstinget, Anna-Karin Ullgren, har gått bort bara 56 år gammal. Hon representerade Moderata samlingspartiet och var bosatt i Ekerö. I Ekerö kommun fick Anna-Karin sina första politiska uppdrag redan för mer än 20 år sedan. Hon har i många år varit ledamot av kommunstyrelsen. Hon har också varit ordförande i dåvarande barn- och ungdomsnämnden och i tekniska nämnden. Anna-Karin kom in i landstingsfullmäktige efter valet 2006 och har hos oss här haft uppdrag i Sjukvårdsstyrelsen för Stockholms stad och Ekerö. Många som arbetat med Anna-Karin vittnar om Anna-Karins värme och humor och om hennes förmåga att lyssna på andras uppfattningar, inte bara dem som stämmer överens med hennes egna. Också hennes enastående förmåga att organisera sin tillvaro med sitt samhällsengagemang, alla sina uppdrag, sitt krävande arbete med många resor och sin familj och vänner, imponerade. Anna-Karin rycktes bort från allt detta alldeles för tidigt och med fortfarande så mycket kvar att ge, i vart fall med våra mänskliga mått mätt. Vi tänker på Anna-Karins man Dick och barnen Carl och Maria och samlar oss i en tyst minut.

./.

2013-06-11--12 20 § 103 Mål och budget för år 2014 och plan för åren 2015-2016 samt investerings-budget för år 2014 och inriktningsnivåer för planåren 2015-2018, Framtids-planen andra steget – konkretisering av det fortsatta arbetet, Fortsatt hante-ring av måltidsförsörjning på Nya Karolinska Solna, Ändring av styrdoku-ment avseende sjukvård och omsorg i Norrtälje, Översyn av bolagsordningar, ägardirektiv, reglemente och delegationsordning med anledning av lag-ändringar, Karolinska Universitetssjukhusets uppdrag, verksamhetsinnehåll och kapacitet, samt fastighetsutnyttjande vid Karolinska Solna, Policy för internkontroll för Stockholms läns landsting och bolag, Motion 2009:26 av Lena-Maj Anding m.fl. (MP) om ungdomsting och demokratiutskott, Motion 2011:34 av Helene Hellmark Knutsson m.fl. (S) om att skapa ett samlat regionalt beslutsfattande för att lösa trafikinfarkten, bostadsbristen och klimatfrågans utmaningar, Ändring av kategoritillhörighet samt beslut om försäljning av del av fastigheten Medicinaren 5 i Huddinge kommun, Ändring av kategoritillhörighet för fastigheten Söderbymalm 3:401, Handens sjukhus i Haninge kommun samt Prisjustering av Folktandvårdens prislista 2014 O r d f ö r a n d e n : Det är några saker som jag vill att ni noterar inför hur vi ska fatta beslut. Det har skickats ut ett papper med rubriken Villkor för tjänstgöring vid landstingsfullmäktiges behandling av budgetärendet. Det berör hur tjänstgöring kommer att ske och hur protokollet kommer att utformas vad beträffar närvaro. Jag utgår från att ni har läst det, men i korthet innebär det att om en ledamot avbryter tjänstgöringen under sammanträdet så kan en ersättare tjänstgöra i hans eller hennes ställe, men byte får bara ske mellan de olika debattblocken. Om vi nu beslutar detta, kommer sittande ordförande att bekräfta med ett klubbslag att byte får ske. Kan vi besluta så? Svar ja. Partierna har i sedvanlig ordning träffat en debattöverenskommelse där man har kommit överens om talartider för respektive parti för varje dag och ämnesblock. Jag vill påpeka att all sådan tidsbegränsning naturligtvis är frivillig – om någon känner sig orättvist begränsad ska man vara medveten om detta. Kan vi arbeta så? Svar ja. På borden har vi dukat någonting som vi kallar säryrkandebilagan, det vill säga de olika beslutsförslag som partierna önskar ställa under särskild proposition. Inledningsvis kommer vi nu till den allmänpolitiska debatten. Där får gruppledarna i turordning ordet för anförande. Under den här punkten – och det är den enda punkt under de här två dagarna där vi gör så – låter vi gruppledarna hålla sina anföranden efter varandra utan avbrott för replik. Replikerna tar vi alltså efter det att alla gruppledarnas anföranden är avklarade. Sedan blir det naturligtvis också möjlighet för alla andra att tala under den punkten. Allmänpolitisk debatt Anförande nr 2 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Fru ordförande, fullmäktigeledamöter! Jaha, nu står vi här inför arbetet med den sista budgeten innan valet 2014! Vi lever i en fantastisk tid i ett fantastiskt län. Stockholmsregionen växer och vi blir allt fler som vill bo här. Företag och människor flyttar hit, men många söker sig också hit för att arbeta samtidigt som de bor kvar utanför länets gränser. Hela regionen har en stark ekonomi, där fler arbetar än på andra håll i landet, där fler startar företag och fler utvecklar sina företag till större. Många som flyttar till Stockholm hittar en livspartner och bildar familj här. Det märks inte minst av det ökade trycket på våra förlossningskliniker. När Alliansen nu lägger sin åttonde raka budget med överskott i kassan och ordning och reda i finanserna, är det just den positiva utvecklingen som är det övergripande målet. Vi vill bidra till att göra hela Stockholms län så mycket bättre. Det finns naturligtvis många

2013-06-11--12 21 saker vi fortfarande har kvar att göra för att göra Stockholm ännu bättre. Det är därför vi satsar mer än någonsin på våra verksamheter – i en tid då många andra tvingas skära ned och dra åt svångremmen. Vi vill se till så att vi har den bästa tänkbara vården åt våra medborgare – både i dag och i framtiden. Vi vill se till att alla som reser hit för att arbeta, gå i skolan eller semestra kan förflytta sig smidigt och enkelt med kollektivtrafiken – till jobbet, till förskolan, till fotbollsträningen, till teatern och sedan hem igen. Det är därför glädjande att tillförlitligheten och nöjdheten i kollektivtrafiken har ökat, men vår ambition är att bli ännu bättre. Vi vill vara med och bidra till att det bedrivs forskning och utbildning i vår region – inte bara vid våra egna verksamheter utan också genom att skapa förutsättningar för andra att göra det. Därför samarbetar vi med länets universitet och högskolor för att gemensamt arbeta för länets bästa. Stockholmsregionen är spännande, växande och attraktiv. Vi ska skapa förutsättningar för att den fortsätter att vara det! Det är genom att vi har ordning och reda i ekonomin som allt detta blir möjligt. Vi har nyligen fattat beslut om årsbokslutet för 2012, som var Alliansens sjätte raka bokslut med överskott. Under Alliansens ledning har Stockholms läns landsting fått behålla sitt kreditbetyg Aa+. I vår budget för 2014 ökar vi resurserna till sjukvården med 1,8 miljarder kronor och till kollektivtrafiken med 518 miljoner kronor nästa år. Det är satsningar som motsvarar mer än den väntade befolkningsökningen och inflationen tillsammans. Visst har Stockholms läns landsting kommit långt. Med den enskilda patienten och resenären i fokus och med valfrihet, mångfald och trygghet som ledord fortsätter Stockholms läns landsting att utveckla sin huvuduppgift att ge god service på ett effektivt sätt till invånarna i Stockholms län. Vi är stolta över ett Stockholms län som är på rätt väg med ökad tillgänglighet i vården, ökad nöjdhet och punktlighet i kollektivtrafiken och goda ekonomiska framtidsutsikter. Men allt är inte bra. Vi har också stora utmaningar som vi måste lösa. Många av dem uppstår just för att Stockholmsregionen är så attraktiv. Vi hälsar alla nya medborgare, nära 40 000 per år, välkomna. Men de många som flyttar hit ska också bo någonstans. Bostadsbristen i länet är ett problem som vi måste göra allt som står i vår makt för att bygga bort. Svårigheten att hitta en bostad är en faktor som drar ned betyget för Stockholms län. För alla människor som redan har sökt sig hit och flyttar mellan andra- eller tredjehandskontrakt är bostadsbristen en ständig källa till oro. Som jag tidigare sade kan vi i Stockholms läns landsting föreslå ökade resurser till våra verksamheter. Det går bättre här än i många andra delar av landet eller övriga Europa. Men trots det går det mindre bra här nu än tidigare. I längden är det svårt att inte påverkas när konjunkturen sviker hos grannar och handelspartner. Vi har låg arbetslöshet i Stockholms län, men ändå är den för hög. Därför måste vi också bli ännu bättre på att skapa förutsättningar för arbete och företagande. Och då är det viktigt att konstatera att Alliansen inte föreslår någon skattehöjning, för det skulle i praktiken göra det mindre lönsamt att arbeta. Men också inom landstingets egen verksamhet finns orosmoln. Vad gäller ekonomin, som jag är ansvarig för, kan jag konstatera att kostnaderna, särskilt inom sjukvården, ökar alldeles för snabbt för att det ska vara långsiktigt hållbart. Här handlar det om envist gnetande för att få ned kostnadsutvecklingen.

2013-06-11--12 22 Prognosen för 2013 pekar just nu mot ett underskott, men det är inte en utveckling som jag accepterar. Alliansen har presenterat sex bokslut i rad med överskott, och även det sjunde och sedan det åttonde bokslutet ska visa överskott. Därför har landstingsdirektören fått ett uppdrag att återkomma med åtgärder för att behålla ett positivt resultat även 2013. Vi måste nå bättre effektivitet i våra verksamheter. Det handlar om att arbeta smartare och att göra rätt saker. Men det handlar inte om att springa fortare eller att få sig fler arbetsuppgifter pålagda. Vi måste också hålla efter löneutvecklingen. Lönerna i landstinget ökar mer än på andra ställen. Intäkterna i kollektivtrafiken är inte så höga som vi hade räknat med, vilket också är en stor utmaning att komma till rätta med. Trasslet med SMS-biljetter och införandet av Reskassan är några av orsakerna till intäktsbortfallet – men vi kommer aldrig, som oppositionen föreslår, att experimentera med SL-taxorna. Men för att göra allt det vi önskar göra krävs det en genomtänkt linje och tydliga besked till landstingets alla delar. Inom Alliansen har vi sedan valet 2006 haft en sådan gemensam och tydlig linje. Vår politik har lett till mer resurser till såväl sjukvård som trafik. För varje år har vi gjort nya satsningar, som också har gett utdelning. Tillgängligheten i hälso- och sjukvården har kraftigt förbättrats sedan vi tog över ansvaret för landstinget. Genom vårdval har medborgare och patienter fått ett större inflytande över sin egen sjukvård. Samtidigt har fler vårdcentraler tillkommit och köerna har kortats. Fru ordförande! Avslutningsvis skulle jag vilja passa på att tacka alla tjänstemän som har arbetat fram budgetunderlaget. Ni har räknat, ni har skrivit, ni har kopierat och räknat igen. Ni har lagt fram ett fantastiskt bra underlag. För det vill jag framföra Alliansens tack. Med de avslutande orden vill jag redan nu yrka bifall till Alliansens förslag till budget för år 2014. Anförande nr 3 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Tack, ordförande, landstingsledamöter och åhörare! Ja, Stockholmsregionen är en helt fantastisk region. Det är den region som växer mest och snabbast i hela Sverige. Det är faktiskt den region som urbaniseras allra snabbast i EU just nu. Här bor landets yngsta och friskaste befolkning och här lever vi längst. Men för att säkra Stockholmsregionens tillväxt och välfärd och ta till vara den enorma potential som den här regionen har krävs det ett politiskt styre och en politisk ledning som vågar ta ansvar för skattebetalarnas pengar och se till att de används på effektivast möjliga sätt. Det gäller att ha en politisk ledning som inte bara ser de utmaningar som finns och som vi står inför inte minst inom sjukvården och kollektivtrafiken utan också vågar göra någonting åt de utmaningarna och som vågar ta de framtidsinriktade beslut som krävs – och framför allt att göra nödvändiga prioriteringar. Så är det tyvärr inte i dag. Allt är inte bra, säger finanslandstingsrådet i sin inledning – och sedan sätter han sig på läktaren och börjar kommentera de saker som inte är bra! Den moderatledda majoriteten är nu inne på sitt sjunde år vid makten och talet om en ekonomi i balans och historiska satsningar börjar klinga allt mer falskt. Det spelar nämligen ingen roll att man påstår att allt är bra i sjukvården och kollektivtrafiken, när verkligheten – den verklighet som invånarna upplever – faktiskt inte motsvarar de här skönmålningarna.

2013-06-11--12 23 Denna verklighet visar i stället en akutsjukvård som ständig ligger på gränsen mot kapacitetstaket och en förlossningsvård som inte kan garantera plats för länets kvinnor på de sjukhus de valt eller ens på ett sjukhus inom länet, det handlar om medarbetare som protesterar allt mer högljutt och inte minst här utanför demonstrerar mot sin arbetssituation, och det handlar om en kollektivtrafik som faktiskt är en experimentverkstad för ogenomtänkta och dyra försök. Vi kommer alla ihåg klämspärrarna för hundratals miljoner, som skulle minska svinnet. Nu ser vi resultatet: man räknar med ett intäktsbortfall i SL på 375 miljoner kronor bara i år. Så har vi det som finanslandstingsrådet själv tog upp, Reskassan och det väldigt krångliga zonsystemet som gör att vi får ett intäktsbortfall där också. Men det vill man inte experimentera med, säger han, utan i stället vill man experimentera med ett check in – check out-system för ungefär 400 miljoner kronor. Det här kommer inte att hålla – det är faktiskt vägs ände för Moderaternas taxepolitik inom SL. Det som ligger till grund för allt det här men som inte syns lika tydligt för länets invånare är den totala bristen på politiskt ansvarstagande från den moderatledda majoriteten. För trots sju år vid makten och trots upprepad kritik från inte minst landstingets egna revisorer fortsätter ni som om ingenting har hänt, eller så skyller ni på någon annan. Det är sjukhusledningarnas fel, det är patienterna som går fel, det är SL eller deras underentreprenörer som gör fel – och när inget av det räcker är det naturligtvis Socialdemokraternas fel. Vår grundkritik mot majoriteten handlar om att ni inte hanterar skattebetalarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt och att ni inte agerar i dag för att kunna möta de verkliga utmaningar som vi står inför inom sjukvården och inom kollektivtrafiken i regionen. Inom sjukvården vet vi alla att utmaningen inte bara går ut på att vi blir fler invånare utan att vi också blir äldre – vi lever längre, vi klarar fler svåra sjukdomstillstånd, vilket gör att vi får fler kroniker och fler multisjuka. Och vi vet att det redan i dag är våra äldsta invånare som får sitta i timmar på akutmottagningarna i stället för att tas om hand direkt in på geriatriska avdelningar och som får ligga flera extra dygn på en vårdavdelning när de egentligen borde få omvårdnad i en betydligt lugnare miljö. Orosmoln, säger finanslandstingsrådet att kostnadsutvecklingen och överbeläggningarna är – men lämnar inga förslag utan hänvisar som vanligt till tjänstemännen. Vi socialdemokrater menar att för att vi ska kunna möta den här utvecklingen krävs att vi tar ett helhetsgrepp över bland annat styrsystemen i sjukvården, vilket framför allt handlar om ersättningssystemen. Dagens system bygger på ett marknadstänkande, där vi leker affär inom landstinget. I stället för att se till patienten och kvaliteten i vården delar vi upp vårdkedjan i moment som ger olika ersättningar. Denna prislappsmodell har under senare tid blivit allt mer ifrågasatt. Så sent som för tre veckor sedan kom Boston Consulting Group med en utvärdering som visade att den typ av ersättningssystem som vi har inom Stockholms läns landsting leder till såväl sämre kvalitet som dyrare vård. Det är också tydligt att det leder till en massiv ökning av byråkratin – alla de här prismodellerna behöver ju administreras. Förutom att vårdpersonalen har fått ett kraftigt ökat beting av pappersarbete, har också den centrala hälso- och sjukvårdsförvaltningen ökat kraftigt – från 351 personer 2006 till totalt 684 tjänstemän i april i år. Vi socialdemokrater föreslår därför en mer värdebaserad modell, som bygger på vårdkedjor där olika delar inom landstinget inte slåss om samma pengar. Det är just den modellen vi har haft i Tiohundra och som utvärderingen har visat varit så otroligt framgångsrik. Tyvärr gör nu landstingsmajoriteten allt för att slå sönder den här modellen även uppe i Norrtälje och införa samma prislappssystem som man har i resten av Stockholms läns landsting.

2013-06-11--12 24 Ersättningssystemen har också visat sig avgörande när det handlar om att stimulera forskning, utveckling och innovation i sjukvården. Vi kan i dag ser hur Sverige och Stockholm blir allt mer ointressant för företag att bedriva klinisk forskning i. Detta är djupt oroande. Vad som krävs för att möta de utmaningarna handlar morgondagens budgetmöte om. Utan forskning blir det, som en god vän till mig brukar säga, bara kvacksalveri. Sjukvården måste ständigt utvecklas och bli bättre. Vi har därför lagt två konkreta förslag i vår budget för att stimulera forskning, utveckling och innovation. Inom kollektivtrafiken handlar det om att göra de investeringar som ger störst antal resenärer, vilket är tunnelbanan, och satsa på att bygga ut den där det också går att bygga många bostäder. Men för att göra det krävs både en trovärdig finansiering och en tydlig prioritering. Detta saknar Moderaterna helt. Efter sju förlorade år för tunnelbanan säger sig nu Moderaterna vara villiga att tänka om. Gott så – men utan ett enda öre i budgeten blir det faktiskt bara tomma ord. Sanningen är ju att ni binder upp miljardbelopp till att fortsätta bygga ut den hårt kritiserade Spårväg City. Vi socialdemokrater har gjort tydliga prioriteringar. Vi vågar välja bort projekt med låg samhällsnytta och kan därför satsa mångmiljardbelopp mer än den styrande majoriteten på utbyggd tunnelbana. Vi hade gärna lagt mer och vi hade gärna gjort det tidigare, men eftersom den nuvarande majoriteten konsekvent har sagt nej till alla tunnelbaneutredningar finns inte i dag det underlag framme som krävs för att sätta spaden i backen. Vårt budgetförslag för Stockholms läns landsting innehåller ett antal konkreta förslag till hur vi ska ta till vara Stockholmsregionens potential och skapa förutsättningar för en vård i absolut världsklass. Produktiviteten måste höjas och varje skattekrona ska användas där den gör mest nytta. Med detta vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas budgetförslag för 2014. Anförande nr 4 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Åhörare, ordförande och ledamöter! Jag kommer att vilja visa bilder, ska jag berätta. Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiet de grönas förslag till budget för 2014. Det året är det val, och de budgetar som i dag ligger på fullmäktiges bord för beslut visar vilken inriktning de olika partierna väljer inför valrörelsen. Allianspartierna har nu styrt landstinget i snart åtta år. Resultatet är ökande klimatförändringar och en bristande politik för att vända trenden. Överfulla bussar, tåg, tunnelbanor och pendeltåg – samtidigt som 61 miljarder kronor i löpande kostnader bundits upp i två mil motorväg, i minst 40 år framåt! Ett biljettsystem som är så snårigt och obegripligt att SL tappar resenärer och mångmiljonbelopp – och svaret verkar vara att bygga nya spärrar! Ni kallar er budget för En budget för framtidens Stockholms län. Där nämns begrepp som hållbar ekonomi och hållbar tillväxt och att den styrande Alliansen eftersträvar att fler ska välja kollektivtrafik i stället för bil för sina resor eftersom det är den enskilt största miljöförbättrande åtgärd ni kan vidta. Men det är ord utan innehåll! Jag skulle till och med vilka kalla det blå dunster. Våra ungdomar, som är födda på 80- och 90-talet, börjar komma in i vuxenvärlden och en hel generation 00-talister är på väg in i sena tonåren. I våras gjordes en undersökning av Världsnaturfonden om hur de ser på sin framtid. 63 procent av de tillfrågade anser inte att politiker gör vad de kan för att hejda klimatförändringarna. Och vet ni vad? De har ju helt rätt! Er politik leder, enligt samtliga prognoser, till en ökad biltrafik, en minskad kollektivtrafikandel och därmed en fortsatt negativ miljö- och klimatpåverkan. Detta i en tid då effekterna av ett förändrat klimat börjar bli tydliga även i Europa, med stora

2013-06-11--12 25 översvämningar blandat med värmeböljor däremellan. Det är något som kostar stora mänskliga tragedier, dödsfall och enorma samhällsekonomiska förluster. Allt färre forskare tror att vi ens kommer att klara det uppsatta 2-gradersmålet. Nästan hälften av de tillfrågade unga har valt att åka mindre bil, flyga mindre, cykla mer, åka mer kollektivt, äta mindre kött och konsumera mindre – och ni svarar med att lova bort trängselskatten! Det kommer att innebära minst 61 miljarder kronor i löpande kostnader – till två mil motorväg, bara för att ni haft en dröm sedan år 1863! Ni intecknar ungdomarnas pengar i mer än 40 år framåt, till något som de inte ens frågar efter. Ni ger inte ungdomar en hållbar framtid i sikte. Ni tänker mer egoistiskt på er själva. Ungdomarna, och flertalet av stockholmarna, frågar efter utbyggd kollektivtrafik – något ni saknar pengar till. I stället tvingas ni gå med mössan i hand och hoppas att en statlig förhandlingsperson ska lösa den här saken åt er. Sedan till det här biljettmoraset, där SL tappar flera hundra miljoner kronor på grund av att ni i Alliansen gjort det så krångligt för de bilister och andra som ibland skulle vilja prova kollektivtrafiken att de säger: Aldrig mer! Det kallar finanslandstingsrådet för att inte experimentera. Miljöpartiets budgetförslag visar på ett tydligt alternativ. Vi är beredda att både ta ansvar för hållbar ekonomi och visa vad som borde göras för att verkligen få fler att resa kollektivt och slippa ta egen bil. Genom att använda intäkterna från dagens trängselskatt och utöka den med en avgift på Essingeleden skulle cirka 1,2 miljarder kronor om året tillskjutas investeringar i utbyggd kollektivtrafik. Och med Miljöpartiets budgetförslag i riksdagen dessutom tillkommer 50 procents bidrag för fordon och en utökad statsbudget för tunnelbanor och spårväg. Vi kan visa att vi har finansiering för de linjer som vi föreslår ska byggas. Miljöpartiet vill ta bort zonerna och införa enhetstaxa i hela kollektivtrafiken – en resa, en biljett, helt enkelt. Vi vill även se till att det går att köpa och validera biljetter för alla dem som reser med buss, lokalbanor, pendeltåg eller båt genom att investera i fler biljettautomater. Miljöpartiet vet att de flesta reser i fler trafikslag än tunnelbanan, och vi vill göra det lika enkelt för alla i Stockholms län att välja kollektivtrafiken. Man ska kunna köpa och betala en resa var man än befinner sig – även alla de som är lite mer ovana. Anförande nr 5 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Ordförande, ledamöter! Det är inte utan stolthet som vi i Folkpartiet och Alliansen kan stå här och presentera den åttonde majoritetsbudgeten på raken med stora satsningar på både sjukvård, kollektivtrafik och kultur. Till skillnad från oppositionen ägnar vi oss åt riktiga budgetar, med riktiga pengar i en budget som är i balans utan fiktiva och högst eventuella satsningar från partikolleger i riksdagen. Jag vill lyfta fram tre saker som jag och Folkpartiet tycker det är extra bra att de finns med i budgeten: forskningssatsningen, arbetet för att hälsoklyftor och målet att erbjuda en jämlik vård, och så de omfattande investeringarna till sjukhusen och kollektivtrafiken. Vi som lever i detta århundrade kommer att få uppleva mycket som vi i dag inte ens kan fantisera om. Redan har stamcellsforskningen visat att det vi inte trodde var möjligt – att odla nya organ – kan göras, och det är en tidsfråga innan detta kommer att innebära ett genombrott i hur vi behandlar vissa sjukdomar. Därför är den forskningssatsning som sker i Stockholm inom biomedicin så oerhört viktig inte bara för stockholmarna utan för att minska lidande och öka bot för många människor. Den täta samverkan som vi kan ha mellan Karolinska Institutet, landstinget och den forskande industrin är viktig både för mänskligheten och för tillväxten här i länet.

2013-06-11--12 26 Från Folkpartiets sida vill vi trycka på att både Karolinska i Solna och i Huddinge har profiler som måste få resurser att utvecklas. Toppforskning ska ha prioritet, och det finns sådana forskargrupper på båda sajterna. Inte bara inom forskningen väntar nya landvinningar. It-samhället är redan här och det kommer att innebära nya möjligheter för patienter, för vårdpersonal och för forskare – men också risker för säkerheten. Hotet mot den enskildes integritet måste åtgärdas med fler möjligheter för den enskilde att låsa dörren till sin samlade vårddokumentation. Vi har en lagstiftning, att den enskilde ska ge sitt samtycke och att det ska dokumenteras, men det behöver följas upp. Därför är det bra att polisanmälan sker vid obehörigt tittande i journaler. Samtidigt kommer en patient rätt snart att kunna skapa sitt eget rum på nätet, när hälsokontot kommer på plats. Då ska patienten själv kunna flytta dit journaluppgifter från olika vårdgivare och sina egna noteringar om sjukvård och hälsa och hur man mår, och kanske också lägga in en del appar som man vill använda, om man har en sådan telefon. Patienten ska själv kunna avgöra till vilka man vill lämna ut – exportera – sina egna uppgifter av det man har lagt in i sitt eget hälsokonto. Det handlar om makt och om delaktighet. En kunnig patient kan medverka till bättre behandlingseffekter. Snart är det slut på vårdens patriarkala system. Det applåderar vi i Folkpartiet. Individens rättigheter och skyldigheter är centrala för oss liberaler. Rätten till vård i tid, rätten till information och delaktighet och rätten att få välja var man ska söka vård – men också skyldigheter: att ta ansvar för sitt liv och förstå konsekvenser av sina val. Vården ska finnas där som kunskapsförmedlare och stöd, åt var och en efter vars och ens behov. Jämlik vård innebär ibland olika insatser, helt enkelt för att individer är olika och har olika förutsättningar. Det här behöver vi ständigt ha i bakhuvudet när vi funderar över hur vi ska minimera hälsoklyftor i vårt län. Skolan ska göra sitt, arbetsmarknaden ska göra sitt och kommuner och landsting har sina uppdrag. Ordförande och ledamöter! Jag konstaterar att samma floskler om kommissioner hit och kommissioner dit återfinns i årets S-budget. En jämlikhetskommission skapar ingen ökad jämlikhet. Det verkar vara obekant för S-gruppen att vårt landsting har tre folkhälsocentra, som är belägna inom Centrum för allmänmedicin – alltså de återtagna verksamheterna som var utlånade till Karolinska Institutet under namnet Folkhälsoakademin tidigare. Och enligt Sir Michael Marmouth, som är en WHO-expert som skrev WHO:s rapport om jämlikhetskommission och om de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa, har vi redan denna fantastiska kunskapskälla här i Stockholm och vi kan välja hur vi vill använda den. Den här sortens kommissioner som S-budgeten innehåller innebär bara ett kraftfullt slag ut i tomma luften. I stället ska vi fortsätta att öka riktade insatser till de grupper som har sämst hälsoläge och använda de metoder som har stöd av vetenskapen. Där kan våra tre folkhälsocentra ge oss mycket vägledning. De tre oppositionsbudgetarna spretar när det gäller vilka pengar de sätter av. Tydligt ser man det genom att det är tre helt olika skattesatser. Men också när det gäller verksamheten har de olika förslag. Väljarna har rätt att få reda på vilka förslag som en rödgrön opposition vill gå till val på, eftersom det här är den sista budgeten innan nästa val. Vad är deras alternativ till Alliansens samlade förslag? Är det 25 öres skattehöjning? Är det en rekordneddragning av vissa verksamheter, som man kallar ”onödig administration”? Eller är det homeopatiska läkemedel, som anses effektivare ju mer de späds ut? Vi får hoppas att det inflytandet i oppositionen blir lika utspätt som det homeopatiska läkemedlet självt!

2013-06-11--12 27 Vårt växande län står inför stora utmaningar. Bostadsbristen är en allvarligt hämmande problematik. Bristen på högskoleplatser, inte minst för sjuksköterskor och läkare, och studentbostäder missgynnar vårt län. En förändring av skatteutjämningen som underlättar tillväxt och kompenserar för ett högre kostnadsläge är alltjämt viktig. Vårt län behöver stora spårinvesteringar, såväl i tunnelbana till Nacka och Täby, spårtrafik till Barkarby och Nya Karolinska som tidigareläggning av flera andra tvärbanor. Stomlinjerna på tvären behöver få snabba förbättringar av framkomligheten för att människor ska få utrymme i sitt liv för något mer än att arbeta, sova och ha långa restider. Det finns ett samlat alternativ, där fyra partier har en samsyn i många frågor. Vi klarar att lägga ett gemensamt förslag, som innebär ordning i ekonomin, valuta för landstingsskatten med stora satsningar på både sjukvård och kollektivtrafik, med rekordstora investeringar för framtiden. Jag yrkar med detta bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 6 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Tack ordförande, fullmäktige, åhörare! Jag ska presentera en annorlunda bild, en sann bild, av vårt län. Jag ska också presentera några huvuddrag av Vänsterpartiets budget, som heter Låt hela länet leva! Vårt budgetnamn visar att vi lägger en budget för alla i vårt län. Vi har ett budgetalternativ som är en hållbar budget i balans. Den är hållbar i ett genusperspektiv, i ett socialt perspektiv och i ett ekologiskt perspektiv. Vi i Vänsterpartiet finansierar välfärden solidariskt, med skatten. Stockholms läns landsting behöver byta majoritet. Snart är varenda familjecentral nedlagd och varje vårdcentral privatiserad. Vi i Vänsterpartiet är för en verklig valfrihet – en valfrihet där vi låter länsinvånarna välja innehåll och inte som Alliansens chimära valfrihet låta vårdbolagen välja var de vill etablera sig. Vi inför Hälsoval, som är en verklig valfrihet för patienter inom vården. Vi prioriterar inte snuvor på bekostnad av dem som har svåra och livslånga sjukdomar. I vårt Hälsoval har vi förebyggande hälsovård och ersättning utifrån befolkningens hälsotillstånd. Vårt län, Stockholm, är det rikaste länet i Sverige. I vårt län vill många föda barn, och hit kommer personer på flykt från krigshärjade länder. Vårt län lockar också personer från övriga Sverige att flytta hit för jobb, för kärlek och för studier. Men vårt län är också det mest segregerade länet i Sverige, och ska vi tävla med övriga Europa om social nedrustning så vinner vi lätt den matchen. Här ökar inkomstklyftorna och hälsoklyftorna katastrofalt. I vårt län skiljer det över 200 000 kronor i årsinkomst mellan dem som bor i till exempel Botkyrka kommun och i Täby kommun. Och skulle man göra samma jämförelse mellan mäns och kvinnors inkomster så blir inkomstklyftorna ännu värre. I vårt län har vi kraftiga skillnader i ohälsotal mellan till exempel kvinnor i Danderyd, som har ett ohälsotal på 30, och Skärholmens 60. Därför satsar vi i vår budget på ett sjukhus med migrationsinriktning för folkhälsoarbete, som ska ligga i Skärholmen. I vårt län skiljer sig medellivslängden flera år. Boende till exempel utmed den blåa linjen har betydligt lägre genomsnittslivslängd i jämförelse med andra. I Stockholm har vi under Moderaternas ledning sett att den fria etableringen gjort att det finns en stark koncentration av vårdgivare i Stockholms innerstad, medan antalet vårdgivare glesats ut ute i kommunerna, där de mest vårdbehövande bor. Personal som sjuksköterskor, bussförare med mera flyr allt mer från arbeten inom vård och kollektivtrafik. Bussförare flyr när upphandling ger dem nya och omänskliga arbetsvillkor – arbetsvillkor som försämras för varje upphandling de är med om. Sjuksköterskorna flyr vården eftersom de är kraftigt underbetalda.

2013-06-11--12 28 Äntligen har sommaren kommit – men hur står vår skattefinansierade vård beredd? Vi har länge levt med allvarliga bemanningsproblem, där vi har tomma vårdplatser på grund av sjuksköterskebrist, där kvinnor föder barn i korridorer, på patienthotell med mera och Arbetsmiljöverket utfärdar viten för att förmå sjukhusen att ta tag i underbemanningen. Inom psykiatrin kommer man nu att slå samman vårdavdelningar för att klara av sommaren. Det innebär att patientgrupper med vitt skilda behandlingsbehov tvingas dela på de få platser som håller öppet. Det är illa, mycket illa! Först nu i juni har sjukhusen börjat agera inför den personalbrist som kommer. Det gör man genom att förmå kvinnor, troligtvis, att avstå sin semester. Vi befarar liksom facket att de som kommer att anta erbjudandet troligtvis är de som behöver sin semester allra mest – ensamstående kvinnor med barn att försörja. Det är de som inte har en hederlig lön att leva på i dag som kommer att tvingas anta erbjudandet. Ja, hela länet ska leva och alla ska kunna leva i vårt län, och alla ska kunna överleva. Då tänker vi i Vänsterpartiet på barnen som föds på våra överfulla och överbelagda förlossningskliniker. Varför demonstrerar barnmorskorna och larmar om att vår förlossningsvård är i kris? Varför har vi inte själva lyckats se det, med allt som mäts? Varför, Filippa Reinfeldt, Moderaterna, har ni som sitter vid makten inte sett det här gigantiska problemet och åtgärdat det innan det är för sent? Vi i Vänsterpartiet satsar på flera förlossningskliniker, vi satsar på one-to-one-care, alltså att en barnmorska ska kunna följa en kvinna när hon föder, och vi ger också rätt för alla barnmorskor att arbeta heltid. Varför demonstrerar sjuksköterskorna och kräver 25 000 kronor i ingångslön? Varför har inte den moderatledda Alliansen tillgodosett dessa lönejusteringar? Ingenting händer vad gäller jämställda löner i Sverige eller i vårt län. Varför pågår det en kartellbildning bland sjukhusen just gentemot sjuksköterskornas löner – en yrkesgrupp som till 90 procent består av kvinnor? Motsvarande kartellbildning har jag aldrig hört talas om gentemot till exempel de ingenjörer vi har inom sjukvården – en yrkesgrupp som är mansdominerad? Vi i Vänsterpartiet tar sjuksköterskornas och tandsköterskornas låga löner på allvar. Vi justerar skatten med 25 öre, och på så sätt kan vi satsa på jämställda löner. Varför demonstrerar anställda inom kollektivtrafiken genom sitt fackförbund Seko? Jo, därför att den här personalen upplever allt sämre arbetsvillkor för varje gång som deras verksamhet upphandlas. Vi i Vänsterpartiet kräver kollektivavtalsliknande förhållanden, alltid personalövergång och meddelarfrihet. Det är tack vare våra hjältar i kollektivtrafiken som tidigare Securitasanställda kontrollanter och bussförare från Arriva som larmat som vi har fått reda på bluffakturor och annat som vi har fått betala med våra skattemedel. Vi minns och skäms, Christer G. Wennerholm, behandlingen av hjältarna, personalen inom biljettkontrollen, som i stället för diplom och blommor fick sparken. Fullmäktige! Varför har det brunnit i Husby, Jakobsberg, Skogås och Älvsjö? Varför har unga människor kastat sten i Järfälla, Hagsätra och Rågsved? Varför har polisen fått satsa stora extraresurser på att trygga människors liv för dem som bor där men också för dem som bor i till exempel Vårberg, Sollentuna, Salem och andra orter? Polisen har fått uppdraget att säkra lugnet för de personer som bor där men också för dem som arbetar där – jag tänker då på ambulanspersonal, bussförare, brandkåren med flera. Ja, polisen har fått ställa upp med stora extraresurser och har tagit hjälp av sina kolleger i Malmö och Göteborg. Men vad har vi gjort – vi som har verksamheter där, vi som har lagt ned eller privatiserat de verksamheter som fanns?

2013-06-11--12 29 Nej, fullmäktige! Den här tragedin hade aldrig behövt hända, om inte vi hade lagd ned familjecentraler, apotek, ungdomsgårdar, banker och arbetsplatser i just de här områdena. Av niondeklassare som går i till exempel Adolf Fredrik har 97 procent godkänt i grundämnena när de går ut skolan – bara 33 procent i Akalla och 38 procent i Rinkeby. Medelinkomsten i Stockholms stad är 304 000 kronor, men i Husby är den 183 000 kronor. Jag kan göra statistiken väldigt lång. Vi vet också att ångest och depression bland ungdomar i familjer med låg inkomst är mer än dubbelt så vanligt som bland höginkomsttagare. Därför satsar vi i Vänsterpartiet 100 miljoner mer till psykiatrin, vi satsar på ytterligare en mansmottagning och vi satsar på fler ungdomsmottagningar. Barn är det viktigaste vi har i livet – barn är vår framtid. Vänsterpartiet satsar därför kraftigt på barnen i vår budget. Det kan vi göra genom den skattejustering vi gör, som innebär nästan en miljard mer de närmaste två åren till sjukvård och trafik. För vi ser allt fler larmrapporter: barn som inte har råd att resa, barn vars föräldrar inte har råd att hämta ut livsviktiga mediciner, barn som inte kan åka på semester eller sommarlov nu när sommaren kommer. Och många av de här barnen bor just i de områden där det har kastats sten och brunnit. Att få gå till läkare när man är sjuk och behöver vård är för oss i Vänsterpartiet en självklarhet. Att få medicin och ha råd att hämta ut den och äta upp hela kuren är livsviktigt, det vet vi – men alla barnfamiljer som lever i fattigdomen har inte råd. Därför justerar vi skatten med 25 öre och kan därmed ge fri tillgång till läkarvård dygnet runt och fria mediciner. Vi ger också fria resor för barn upp till tolv år i vuxens sällskap. Ett anständigt samhälle ser både yngre och äldre befolknings perspektiv. Det gör vi i Vänsterpartiet. Därför ger vi fria resor för pensionärer mellan klockan 10 och 14, den tid på dagen som det är lågtrafik och vi har möjlighet att ta emot fler resenärer. Det är ju inte vi i landstinget som är skyldiga till att så många kvinnliga pensionärer lever på en pension mellan 8 000 och 11 000 – det är ett beslut som är taget i riksdagen, som vi i Vänsterpartiet inte ställde upp på – men vi hjälper till att ändå göra det möjligt att göra vissa resor för en grupp som i dag inte alls har råd att resa. Vi utökar kollektivtrafiken, och det ska vi debattera intensivt här efteråt. Vi vill till exempel göra en anropsstyrd trafik, och vi vill ha en klimattaxa på linjer med lågt resande – allt för att utöka kollektivtrafikandelarna, som bara är 37 procent i vårt län. Vi vill ha en låg och enhetlig taxa – det är ju ett jättekrångligt taxesystem vi har i dag, och folk är fullständigt hysteriska över den nya Reskassan. Säkert blir det än mer så nu när sommaren kommer. Vi vill utöka närtrafiken. Vi vill ge fria resor till färdtjänstresenärer och slopa tremilsgränsen – det är också en viktig rättviseprincip: samma regler ska gälla för alla. Vi vill att SL-kortet i skärgårdstrafiken ska gälla även vintertid, och vi ger trohetsrabatt till alla som åker med den kollektiva trafiken. Avslutningsvis, fullmäktige och ordförande: Man har släppt in riskkapitalisterna i sjukvården. I stället för att varje skattekrona används till det den är avsedd för – skatt som betalats för vård och kollektivtrafik – tvingas vi nu åse hur miljarder förs ut ur vårt land till skatteparadis och alltså inte används till det de var avsedda för. Hade vi i Vänsterpartiet haft makten, så hade vi haft ännu mera skattemedel att förmedla. Ja, Birgitta Rydberg, vi lägger en budget i balans. Men om vi hade haft makten i riket och i landstinget, hade vi haft 50 procent statligt investeringsstöd. Då hade vi haft trängselskatter att förmedla till en utbyggd kollektivtrafik. Då hade vi inte en framtida investering i en förbifart där kostnaden visat sig bli så hög som 60 miljarder. Tänk vad mycket spår vi hade kunnat bygga för de pengarna!

2013-06-11--12 30 Nej, vi i Vänsterpartiet prioriterar en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård. Alliansen prioriterar uppenbarligen vård till dem som är minst sjuka och till dem som har mer kronor i plånboken. Vår skattejustering på 25 öre blir väl med Torbjörn Rosdahls mått mätt två chipspåsar, men den går till sjuksköterskor, som får en anständig lön. Med det yrkar jag bifall till Vänsterpartiets budgetförslag för 2014. Anförande nr 7 Landstingsrådet N y m a n (KD): Fru ordförande, värderade ledamöter! Jag vill inledningsvis yrka bifall till Alliansens förslag till budget för 2014 och plan för åren därefter! Det är en stor förmån – för att inte säga en ynnest – för en politiker att få se visioner förverkligas. Jag har räknat ut att det här är den nittionde budgetdebatten för min del, några av er har varit med många fler gånger. När jag tittar tillbaka och tänker tillbaka så kan jag med fog konstatera att knappast någon tidigare budget – sedan hösten 1991, som var den första som jag var med om – har varit mer visionär och konkret på samma gång än den som nu ligger på landstingsfullmäktiges bord, och som vi nu ska behandla under ett par dagar. Vi vet alla att sjukvården i vårt landsting står inför en omfattande utbyggnad och utveckling, både investeringsmässigt och verksamhetsmässigt. Investeringar görs, inte minst med Nya Karolinska i Solna, NKS som vi förkortar det till, med målet att inte bara vara ett sjukhus i världsklass utan att också att vara ett högspecialiserat universitets-sjukhus som står rustat för framtidens utmaningar. Vi bygger ett sjukhus av högsta internationella standard för vård av yppersta klass. Vi tänker och vi agerar innovativt, och det har präglat den här mandatperioden och även den förra. Samtliga övriga akutsjukhus kommer att byggas ut eller om för att ta emot framtidens patienter, och med samma vision som gäller för Nya Karolinska satsas det utöver den kostnaden nära 30 miljarder de närmaste nio åren. Det kommer att bli många fler vård-platser för att möta nya krav och nya möjligheter för vården. Med ökad tillgänglighet och stärkt kvalitet i läkande vårdmiljöer som ledord ska landstinget motsvara högt ställda krav på god vård och god arbetsmiljö. Människor ska känna sig trygga i mötet med sjukvården, varför patientsäkerhetsförbättringar även fortsättningsvis kommer att ha hög prioritet. Tillit, självbestämmande, respekt för den enskilde och en strävan att skapa goda möten i alla vårdrelationer är av stor betydelse för resultatet, stod det i vårt pressmeddelande då vi lanserade det här budgetförslaget. Vi kommer att ha sjukvårdsdebatt hela dagen i morgon men även det här inlägget från min sida kommer i huvudsak att handla om sjukvårds-frågor. Jag tror att vi står – förutom de investeringar som j har nämnt – inför nödvändiga strukturförändringar i vården just för att motsvara de vårdbehov som vi i dag känner till och som vi har utgått ifrån när vi till exempel har lagt grunden i Framtidens hälso- och sjukvård. Det innebär att sjukvården nu kommer att utvecklas mer mot nätverkssjukvård, som vi uttrycker det. Begreppet nätverk tycker själv passar mycket bättre som beskrivning på en modern och framtidsinriktad sjukvård än det begrepp som vi använt i några decennier, nämligen vårdkedjor. Genom samverkan inom nätverkssjukvården förstärks primärvårdens möjligheter att stödja patientens väg i vården. Centralt är också att det finns en flexibilitet i den framtida strukturen, med avseende på såväl vårdutbud som byggnader. I det här sammanhanget vill jag lämna en alldeles personig kommentar – den är inte partiförankrad, det är ingen stor överraskning. Ni vet att vi ibland irriteras av sär-skrivningar, mörk hårig sjuk sköterska, till exempel. Primärvård är ett begrepp samman-skrivet, och jag är rädd för att det i många stycken låser vårt tänkande i framtidens hälso-

2013-06-11--12 31 och sjukvårdsstrukturer. Därför skulle jag vilja att det – när det är dags för nästa budget i landstinget, som jag inte kommer att vara med om – står primär vård i stället för primär-vård. Fundera på det och tänk vidare. Jag tror att ni hamnar i rätt ståndpunkt, precis som jag tycker att jag själv har gjort. Vi gör stora satsningar inom alla områden. Vi kanske uppehåller oss väldigt mycket kring den somatiska vården, men i det här budgetförslaget finns det också väldigt tydliga och goda satsningar för psykiatrin, inte minst på barn- och ungdomsområdet och även på beroendesidan som är ett växande problem, tyvärr. Det finns också en annan sak som jag vill nämna. Alldeles oberoende av byggnader och investeringar och liknande så måste det finnas kompetens inom sjukvården. Därför görs det nu också särskilda satsningar på kompetensförsörjningsområdet –jag behöver inte gå in på några detaljfrågor, utan detta är mycket väl känt – både vad gäller specialistutbildade sjuksköterskor och när det gäller tillgången på AT- och ST-tjänster för läkare som är på väg att ta större plats i vården. Landstingets mål för hälso- och sjukvården är förbättrad tillgänglighet och kvalitet. Något annat kommer det inte att yrkas på från något parti, såvitt jag kan förstå. Patienternas och medborgarnas samlande behov och fria val ska mötas av ett flexibelt vårdutbud där ett hälsofrämjande perspektiv och patientens önskemål står i centrum. Patienten ska, precis som det har sagts, ska mötas av en forsknings- och kunskapsbaserad, ändamålsenlig och säker vård som ska vara lätt tillgänglig och ges på lika villkor för alla. Det här tycker jag uttrycks tydligare i det här budgetförslaget från Alliansen än vad det har uttryckts tidigare, men vi vill gärna betona det. Det här är min bestämda mening och jag delar den, brukar jag säga. Det är viktigt, oerhört viktigt. Efter valet 2006 har ett intensivt arbete bedrivits för att öka kvaliteten och tillgängligheten i hälso- och sjukvården i vårt landsting. Införandet av vårdval i primärvården, i den primära vården, har resulterat i fyrtio nya vårdcentraler och särskilt ökat närheten till vård i områden som tidigare var underförsörjda. Det är märkligt att detta faktum inte går in hos folk, varken hos mediefolk eller hos politiska meningsmotståndare. Det är ju ett faktum. Det är ingen åsikt längre utan ett faktum. Ta gärna till er det och utgå ifrån det när det gäller framtidsplaneringen. Det ska vara enkelt att träffa en doktor när man behöver det– ja, det säger alla. Vi har också infört vårdval inom den somatiska specialistvården inom ett tjugofemtal områden och fler planeras. Det här är kanske inte riktigt ännu en förebild. Andra vågar inte titta på vad som egentligen händer i Stockholm, för de är kanske lite rädda för att det ska lyckas. Men följ gärna efter! Jag brukar säga att andra landsting som gärna vill vara framtidsinriktade tar minst en mandatperiod på sig innan de vågar snegla på de framgångar som vi etablerar här i Stockholm, men de kommer allt eftersom. Jag har nu snart tjugo års erfarenhet från landstinget så jag kan naturligtvis också försöka att leda det i bevis. Alltför länge har politiken i allmänhet och inte minst hälso- och sjukvårdspolitiken präglats av kortsiktigt tänkande och agerande. Men vi gjorde ett genombrott här i Stockholms läns landsting när vi införde en möjlighet till flerårsavtal med sjukhusen, för det ledde med automatik till långsiktighet. Det började med tre år, sedan blev det fyra år. Det får gärna bli längre även om mandatperioderna bara är fyra år. Med en trygg Alliansregering och fortsatt Alliansstyre så tror jag att detta ska vara möjligt. Vi har valt en konstruktiv utveckling i sjukvårdspolitiken till gagn först och främst för patienterna, men också för skattebetalarna. Det är ingen tvekan om det. Sjukvården står under debatt och ska så göra. En artikelserie i DN med Maciej Zaremba som skribent har under vårvintern lett till att debatten har blivit hetsigare under en kort tid och debatten är väldigt viktig.

2013-06-11--12 32 Jag läste i något av de senaste numren av Läkartidningen att man från läkarhåll tycker att det är angeläget att de lägger sig i debatten. Välkomna! Men kritisera inte enbart utan kom med konstruktiva förslag så att vi kan agera som partners för den framtida vårdens utveckling och inte hela tiden agera parter. Den uppmaningen kan jag också rikta till Vårdförbundet, Kommunal och Vision med flera som är engagerade i de här frågorna. Patienterna och skattebetalarna är värda det. Jag hoppas att den debatt som nu en tid har förekommit i Läkartidningen är seriöst menad och att vi kan fortsätta den dialogen. Det är också intressant att höra det numera breda intresset för att hitta nya ersättnings-system för vården. Vi har ju etablerat ett inom höft- och knäledsplastiken sedan tre år som har visat sig framgångsrikt. Alla vinner: patienterna vinner, vårdgivaren vinner och lands-tinget eller ytterst skattebetalarna vinner. Det har framgångsrikt prövats nu i tre år och senare i år införs detta också när det gäller ryggkirurgin. Vi måste våga vara visionära och konkreta på samma gång. Två år efter nästa val inleds en ny epok i vårt landsting: Nya Karolinska börjar tas i bruk. Det sker 15 år efter det att landstingsstyrelsen gav den då tillträdande landstingsdirektören i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett nytt universitetssjukhus. Det tar alltså 15 år att komma i gång. Det här huset, som var sjukhus, tog 17 år att få på plats och få i gång. Till sist mina vänner finns det en fråga som inte finns med i det här budgetförslaget men som jag tror att vi behöver börja ta itu med. Det har koppling till Nya Karolinska, och det handlar om att vi behöver fundera över vilket sätt som är mest effektivt när det gäller att leda Karolinska universitetssjukhuset framöver, när det börjar tas i bruk. Ska det fortsätta att vara två enheter eller ska vi fundera över en annan tingens ordning. Det finns inget förslag när det gäller detta, men jag tycker att det är hög tid att börja analysera och komma framåt. Som sagt, fru ordförande, bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 8 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Fru ordförande! Det är naturligtvis väldigt glädjande att stå här igen och tillsammans med mina kamrater i Alliansen och mina kamrater i Centerpartiet presentera en grön, framtidsinriktad investeringstung budget i balans. Inte nog med att Alliansens sjunde budget är en budget i balans som samtidigt inrymmer unikt stora investeringar, landsting stiger dessutom alltmer fram och utövar sin ursprungliga uppgift, nämligen ledarskapet i regionens stora framtidsfrågor. Det är en utveckling som Centerpartiet starkt bejakar. Självfallet är det vi, de regionalt folkvalda, som har legitimitet att i samverkan med kommunerna staka ut regionens kurs mot framtiden – inte en av statsmakten tillsatt generalprefekt. Regionalt ledarskap behövs. Stockholmsregionen må i många avseenden ha lysande framtidsutsikter, vilket vi bland annat kunde höra på ABC i dag. Det finns också stora hot. Det största hotet är otvivelaktigt de klimatförändringar som hotar såväl Stockholmsregionen som övriga världens sociala, ekonomiska och ekologiska stabilitet. I ett snävare perspektiv är lokala miljöproblem, framför allt trafikens fossildrivna förbränningsmotorer, ett hot mot goda lokala livsmiljöer och de kvalitetsvärden som gör att många trivs i vår region. Just därför är det glädjande att det regionala ledarskapet i trafikfrågorna som är en av de centrala punkterna i ledarskapet alltmer stärks. Den senaste tidens händelser i våra förorter visar än en gång hur avgörande det är med en regional utveckling som ger förutsättningar för fler entreprenörer och fler jobb. Vi måste bryta med ”nån-annan-ismen” och tron att det är statliga satsningar och transfereringar som skapar förutsättningar för ett samhälle med lägre klyftor och minskad segregation.

2013-06-11--12 33 Det är tvärtom den politiken som fört oss till den punkt där vi är och vars kvardröjande artefakter alltjämt hejdar en sundare utveckling där alla får möjlighet till egen makt och tillfredsställelsen i att konstruktivt bidra till samhället. Vår region växer snabbt och det sker inte primärt på grund av att landsbygden och skogs-länen töms utan för att människor från andra delar av världen lockas till vår härliga region. Men vi måste ha ett fungerande bostadsbyggande och en fungerande bostadsmarknad för att denna utveckling inte ska leda till plågsamma kvävningssymtom. Byggandet av fler bostäder måste dessutom ske på ett sätt som främjar en hållbar miljö och som värnar en av vår regions starkaste värden, tillgången till natur och vatten. I vårt budgetförslag satsar Alliansen totalt 15,9 miljarder kronor under 2013 i investeringar inom vård och kollektivtrafik. 9 miljarder av de pengarna avser satsningar på kollektivtrafik och förutsättningen för en mer miljö vänlig och kapacitetsstark transportapparat. Jag kan sannerligen inte förstå de brösttoner som vi hör från en del håll i den här debatten. Det här är belopp som ingen tidigare majoritet har kommit i närheten av och någonting som jag tycker att vi i Allianspartierna sannerligen kan känna oss stolta över att ha nått. En skattesänkning vore naturligtvis önskvärd på sikt för Centerpartiet och Allians-partierna, men nuvarande investeringsbehov i kombination med befolkningsutvecklingen och nuvarande utformning av skatteutjämningssystemet innebär att en skattesänkning i nuläget måste anstå. Jag är nog rädd för att jag kommer att säga det i fler budget debatter. Den miljöutmaning som vi står inför är, som jag tidigare har sagt, en av de framtidsfrågor som vi måste ta oss an – inte för att vi kan lösa problemen ensamma i vår region utan för att vi genom att göra så mycket vi kan också banar väg för andra att följa och bidra till att en dynamisk global miljöpolitik får förutsättningar att växa fram. Genom landstingets miljöprogram, som passande heter Miljöutmaning 2016, bedriver vi ett ambitiöst miljöarbete som på många områden är banbrytande och bidrar till att utveckla effektiva lösningar som andra tar efter. I denna budget understryker vi åter vikten av att detta miljöprogram förverkligas. Resandet med kollektivtrafiken är den enskilt största satsning som vi gör för miljön. Jag tycker även här att de brösttoner som hörs kommer något malplacerade i tiden när vi ser hur kommun efter kommun, med Stockholms stad i spetsen, stöder landstingets ambition att främja kollektivtrafikresande och prioriterar de miljövänliga transportslagen. Vi i landstinget utövar det ledarskapet alltmer och allt tydligare i den här budgeten, och vi har understrukit kravet på kommunal medfinansiering i kollektivtrafiksatsningar som gör att våra investeringar kan göra mest nytta och gör att vi har ett instrument med vilket vi kan se till att byggande och kollektivtrafiksatsningar synkroniseras och stöder en alltmer effektiv och miljöeffektiv region. Vi stärker i den här budgeten ett av de områden inom vårt miljöarbete som varit en svaghet, nämligen den låga andelen förnybart bränsle i sjötrafiken. Nu kommer vi att inleda införandet av miljöbränslen, bränslen som visserligen till största delen innehåller fossila bränslen men som innehåller inblandning av förnybara bränslen med 30 procent. Detta är det tekniska sätt som nu står till buds att komma så långt som möjligt med hållbara bränslen. Kanske mer spännande är den satsning på en elbåt som vi under år 2014 i form av ett pilotprojekt kommer att införa för pendling på Stockholms inre vatten. I det långa loppet kommer det att krävas nya tekniker om vi ska kunna få till stånd hållbar sjötrafik. Även i detta fall tar alltså Stockholms läns landsting en ledarroll genom den budget som vi nu föreslår.

2013-06-11--12 34 Vi utreder också förutsättningarna för att mycket mer än i dag använda de lokaler som landstinget förfogar över i sjukvården och i kollektivtrafiken för egen produktion av solenergi, vindkraft och annat. Vi kommer även att utreda huruvida landstinget möjligen kan äga egen vindkraft, och vilka för- och nackdelar det kan finnas med detta. Inom biogasområdet har det skett många positiva saker i vår region. Även om vi ligger långt efter Västra Götalandsregionen och Skåneregionen när det gäller att ta till vara vårt avfall för biogasproduktion. Här har ju landstinget utövat ett ledarskap i det fördolda som kraftigt bidragit till att i dag alla kommuner har planer på att eller redan återvinner matavfall och annat avfall för biogasproduktion. Nu kommer vi att själva att följa med i det här arbetet och i större och större utsträckning samla in vårt eget matavfall från sjukvården. Inom skärgårdsutvecklingen gäller det ju, om vi ska ha en öppen och levande skärgård där människor kan bo året om, att det också finns jobb och företag med bärkraft. Det är i grunden den avgörande faktorn. Därför har vi från landstingsalliansen år efter år stärkt skärgårdspolitiken. I år gör vi en satsning som är mycket välkomnad av besöksföretagen i skärgården. Det innebär att vi, under den period då båtarna går nästan tomma, halverar biljettpriserna. Det här är ett substantiellt uttryck för att landstinget vill bidra till en förlängd säsong som gör att våra skärgårdsföretagare inte bara behöver förlita sig på en sommarmånad för att tjäna in de pengar som de ska rusta sina besöksanläggningar för. Om vi som inte bor i skärgården ska ha en skärgård som vi kan komma ut till och ta del av, så måste det också finnas bärkraft för de företag som bedriver verksamheten i skärgården. Ett nytt stort steg i den här budgeten – inte minst kanske som en kommentar till de bröst-toner vi hörde från tidigare debattörer –är att landstinget kommer att börja arbeta med en regional klimatfärdplan som syftar till en klimatneutral region år 2050. Det här kan låta som en fluffig vision som handlar om en tid som ligger långt in i framtiden men det är långt ifrån det. Det här handlar om hur vi ska kunna klara regionens klimatmål och få till stånd bättre samverkan mellan landsting och kommuner i alla typer av planeringsfrågor. Under år 2014 ska vi alltså inleda arbetet med en sådan klimatfärdplan som också kommer att inkludera frågan om hur regionens klimatmål för 2030 ska uppnås. Färdplanen kommer att kunna ge stöd i arbetet för ökad andel kollektivtrafikresande, för energieffektiviseringar och för hur regionen klarar nödvändiga investeringar i infrastruktur. Planen bör också tydligare kopplas till uppföljning och kontrollstationer och kan ses som ett naturligt förberedelsearbete inför nästa Rufs som då naturligtvis också kommer att kunna innehålla ett starkare klimatfokus. Min taletid löper på, men inom vårdområdet vill jag hinna nämna att några hjärtefrågor för Centerpartiet. Den satsning som vi år för år gör för att stärka patienters rättigheter är en hjärtefråga för Centerpartiet. Det är klart att vi alla som individer vill ha och behöver ha rättigheter och känna integritet. Det är också för att vi faktiskt får den bästa vården när patienterna själva är en del i sjukvårdsteamet rörande sin egen hälsosituation. Det här är ett perspektiv som genomsyrar vår vision för Framtidens hälso- och sjukvård, och det är ett perspektiv som vi stärker ytterligare genom att stärka patienternas faktiska möjligheter att känna till sina rättigheter och kunna ställa krav på att bli delaktiga i sin vård. Vi gör en översyn av närakutstrukturen och utökar öppettiderna. I det sammanhanget ser vi även över lättakuterna. Det är viktigt att närakuterna verkligen är den plats som med-borgarna faktiskt känner förtroende för att gå till. Annars får vi människor i akutsjukhusens väntrum där de ju inte bara kostar pengar utan även ibland kanske tar hälsorisker och gör en svår arbetsmiljö ännu svårare. Det är väldigt viktigt att vi får en väl fungerande närakutstruktur, att vi har närakuter som har de resurser som krävs för att ta hand om de akuta behoven, och att villkoren och servicen är någorlunda likadan över vårt län.

2013-06-11--12 35 En ny sak i budgeten är också så kallad grön rehabilitering där Alliansen säger, precis som man gör i andra regioner, att vi ska titta närmare på detta. Jag hade själv förmånen att vara i Botaniska trädgården i Göteborg för några veckor sedan. Där genomför man väldigt spännande projekt som ger mycket bra resultat när det gäller arbetslivsrehabilitering. Vi satsar också på funktionshindrades arbetsmarknad. Jag träffade mina gudbarn, Hugo och Harry, i helgen. De är 7 respektive 4 år gamla. De gör som jag gjorde när jag var liten, de lär sig räkna. De vill räkna så höga tal som möjligt och de gör det på innovativa sätt. Jag tror att ni känner igen det. Jag känner igen det här perspektivet hos oppositionspartierna. Jag vill ge Socialdemokraterna en eloge. Jag tycker faktiskt att ni egentligen inte ligger så långt ifrån oss i Alliansen. Ni tycker kanske inte om att höra det, men det är inte så stora skillnader. Ni kör med den gamla ramsan: allt du kan säga plus ett. När det gäller Miljöpartiet så använder de sig av varianten Katten musen, tiotusen, eller möjligen Citron miljon. Det finns liksom pengar lite överallt, och om man trixar till det med en fin ramsa så låter det bra och det blir mycket pengar. Vänsterpartiet, med all respekt så tar ni ändå priset med Stjärnstopp. Det är väl den räkneramsa ni säger. Det går helt enkelt inte att övertrumfa, möjligen med Stjärnstopp plus ett. I valet mellan de här spretiga oppositionsbudgetarna, som växlar skattehöjningar med fina visioner och där det är en väldig spännvidd från mitten till långt ut på vänsterkanten, så tror jag att valet borde vara lätt för stockholmsväljarna och inte minst för oss som sitter här i salen, i valet mellan fluffiga ord och uppblåsta brösttoner när det andra alternativet är hållbara visioner och ledarskap baserat på en solid finansiell verklighet så yrkar åtminstone jag bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 9 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Ordförande! Det var ju mycket som nämndes i inledningsanförandet, men det var också mycket som inte nämndes. Bortsett från Stig Nyman som nämnde det nya sjukhuset, Nya Karolinska Solna, och jag tänkte att jag skulle ställa en fråga till Torbjörn Rosdahl. Det har ju blivit en debatt även i Norge om att allt ska lösas med OPS. I Norge intervjuade de finansminister Anders Borg för att ta reda på hur han såg på det här. Av hans svar framgår det att han tillhör skeptikerna och att han inte tycker att man ska bygga på krita, som han uttrycker saken. Han säger så här: Privata företag vill låna ut pengar till oss. Det gör att vi ska betala högre ränta och att de ska få högre avkastning. Men det leder till att infrastrukturprojekten blir mycket, mycket dyrare. Det handlar om fördyringar på mellan 20 och 30 procent bara för att betala räntekostnaden, säger Anders Borg. De påpekar att han är utbildad ekonom. Mot den bakgrunden skulle jag vilja fråga finanslandstingsrådet: Vad är du inte håller med Anders Borg om när det gäller frågan om ifall det leder till fördyringar eller inte. Du har ju beskrivit det här som en framgångssaga. Vi vet ju av McKinsey-rapporter och annat att det här har blivit betydligt dyrare än jämförbara projekt i till exempel Norge. Jag skulle vilja höra vilken annan analys som du har gjort jämfört med den som finansminister Anders Borgerlig har gjort. Anförande nr 10 Landstingsrådet R o s d a h l (M): OPS har både för- och nackdelar. Så är det. Jag tycker att det är en oerhört stor fördel att vi har ett fast pris. Vi vet precis vad det kostar fram till år 2040. Egentligen kan jag inte svara förrän jag är 91 år gammal på Helens fråga om det blev dyrare eller billigare. Det vi ändock vet i dag är att de strejker som varit, de berg som inte har varit beskaffade som man hade räknat med, de har inte kostat skattebetalarna ett

2013-06-11--12 36 öre. Det ingår i risken i det här arbetet. Den risk vi tar handlar om att vi inte skulle kunna fylla sjukhuset i den takt som det blir färdigställt. Jag har jobbat i kommunalpolitiken i många år och tror att jag aldrig har lyckats bygga en förskola, ett äldreboende eller renovera något objekt utan att det har blivit dyrare än planerat. Här har vi ordning och reda i ekonomin, vi vet vad det kostar. Du frågar också vad jag inte håller med Anders Borg om. Ja, det är ingen hemlighet att Anders Borg tycker att de lånar billigare. De bygger aldrig på krita, men vi måste ju låna upp pengar. På det här sättet har vi försäkrat oss mot de risker som skulle kunna inträffa. Inte minst viktigt, Helene, är att när vi år 2040 tar över sjukhuset så har vi ett toppmodernt sjukhus. Jag tror att det var så att när Oslo byggde sitt sjukhus så använde de den traditionella modellen, och när sjukhuset invigdes så var det gammalt redan på invigningsdagen. Det ska inte hända oss, utan vi får ett sjukhus med hög kvalitet redan från början, för det är klart att byggaren vill att det ska hålla minst till år 2040. Anförande nr 11 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Det är tråkigt att höra finanslandstings-rådets track record, att han inte kunnat färdigställa någonting i tid eller till ett rimligt pris. Det är ändå så att enligt de jämförelser som man har gjort i McKinsey & Company, så blir det här 53 procent dyrare – och det avser enbart byggkostnaderna. Då är inte finansieringskostnaden medräknad, och det är ändå den som Anders Borg hänvisar till, alltså vad det kostar att låna pengarna. Byggkostnaderna har stigit från 12 miljarder och är snart uppe i 17 miljarder, så något tak verkar inte riktigt finnas för dem. Jag hoppas också innerligt att du inte tror som Stig Nyman, nämligen att det är Skanska som står för underhållskostnaderna, utan att du vet att det finns ett serviceavtal som är värt väldigt mycket pengar och som vi skattebetalare betalar för just för att det här ska vara i topptrim år 2040. Det bjuds inte på några gratisluncher från Skanska, det kan jag lova. Anförande nr 12 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Det är lite märkligt när vi ska tala om budgeten för år 2014 att vi diskuterar ett beslut som fattades den 8 juni 2010 i full enighet i den här församlingen. Vi har precis samma belopp i budgeten, samtliga partier. Jag känner inte igen den siffra som Helene har, för den har jag inte sett. Det blir dyrare för vi har valt att bygga enkelrum. Det blir dyrare därför att vi valt att bygga på en besvärlig tomt. Varför har vi valt en besvärlig tomt? Jo, på grund av närheten till Karolinska institutet. Det är ju känt att det är oerhört värdefullt att bygga ett universitetssjukhus i omedelbar närhet till ett universitet. Det tycker jag kan vara svaret på att vi medvetet och i full enighet i denna församling har valt att bygga ett modernt universitetssjukhus. Det tycker i alla fall vi i Alliansen att stockholmarna är värda. Anförande nr 13 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Ordförande! Jag skulle vilja återkoppla till det här med experimenterandet med SL-taxor som Torbjörn Rosdahl berörde. Det är något ni inte tänkt göra, sade du i ditt anförande. Jag skulle vilja få en förklaring på vad du kallar det moras som just nu pågår kring Reskassan och att det är jättesvårt att köpa sms-biljetter. SL förlorar resenärer, både på grund av Reskassan och sms-biljetterna. Om inte det kallas för att experimentera skulle jag vilja få en beskrivning av vad du kallar det.

2013-06-11--12 37 Anförande nr 14 Landstingsrådet R o s d a h l (M): För det första vill jag faktiskt hålla med dig, Yvonne. Det är, det sade jag också i mitt inledningsanförande, att det inte är så svårt att registrera sig för att kunna köpa sms-biljetter, men det ska göras. Reskassan är däremot besvärlig, det tycker till och med jag som gillar teknik. Det finns brister, och de måste man från trafiknämndens sida jobba vidare med. Att vi förlorar resenärer känner vi inte till, däremot att vi får lägre intäkter. Det var billigare att resa med Reskassan än med sms-biljett, 37:50 i stället för 52 kronor. Det som jag menar med trixande är öppna linjer. Det är enhetstaxa som inte är finansierad. Om man räknar snällt är det 260 miljoner kronor som försvinner med en enhetstaxa. Om man räknar elakt är det en halv miljard. Jag är en snäll person, så jag säger 260 miljoner. Anförande nr 15 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Just nu förlorar ni över 300 miljoner i intäkter och det är ändå mer. I vår budget har vi räknat med just den förlusten i kassan. Vi har ändå beräknat att det kommer att kosta pengar att införa enhetstaxa på samma sätt som det kostar pengar för er är införa spärrar. De skapade dessutom otroligt stora kostnader när folk blev klämda och protesterade. Till slut blev ni tvungna att justera dem. Hur mycket har detta kostat? Den redovisningen har vi bett om flera gånger. Den har vi aldrig fått. Ni är säkert uppe i minst en halv miljard i dagsläget. Ert nästa förslag är att införa något slags check-out-system. Jag frågar fortfarande: När ska ni införa spärrar på andra linjer än tunnelbanan? Det finns en massa pendeltågs-stationer, det finns lokalbanor och spårvägar. Kommer ni att införa spärrar där också för att kunna införa check-in och check-out? Ni har ju helt olika system så människor fattar ju inte vad som gäller. Det kallar jag för att experimentera. Anförande nr 16 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Det är lätt att göra sig lustig över check-in och check-out, ett system som vi sade vore intressant att undersöka. Det är precis den problembild som finns. Det går bra i slutna system, det går säkert inte bra i andra system. Det har inte gått bra i Västra Götaland. Men det är ett tacksamt tillfälle förstås, att, när någon vågar ha en vision, kanske vågar testa en tanke, att rikta kritik mot det. Det allvarliga, Yvonne, det är att du säger att det är kostnader som ni har räknat med. Vårt budgetförslag är i balans. Att göra som ni gör, att räkna in intäkter från trängsel-skatten i landstingsbudgeten när den skatten fortfarande tillhör staten, är något som vi tycker är oseriöst. Anförande nr 17 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Ordförande, fullmäktige! Torbjörn Rosdahl, du väljer i ditt anförande att tala om bostadsbristen. Det är faktiskt en fråga som vi dessvärre inte alls äger här i landstinget. Vi i Vänsterpartiet väckte en motion om att vi ville att landstinget skulle bilda ett bostadsbolag, men den motionen avslogs. Du väljer att inte prata om förlossningskrisen och alla stängda vårdplatser. Vad gör du åt det problemet? Du väljer att tala om att vi har väldigt låg arbetslöshet, men du säger ingenting om att den är skyhög på många ställen i vårt län, framför allt där det har brunnit och kastats stenar. Du säger att du väljer att hålla efter löneutvecklingstakten. Ja, det är väl bra, men innebär det att sjuksköterskornas låga löner ska frysas? Innebär det att du inte stöder kravet på att 25 000 kronor ska vara ingångslön för sjuksköterskorna? Du väljer att inte säga någonting

2013-06-11--12 38 om riskkapitalbolagen som för ut miljarders miljarder ur vårt land till skatteparadis, samtidigt som du och alla vi andra känner till de oerhört stora investeringsbehoven inom vård- och trafikområdena och behoven till driften som föreligger i dag. Vad gör du, Torbjörn Rosdahl , för att stoppa den här skatteflykten från riskkapitalbolagen? Anförande nr 18 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Oj, oj, oj! Hur ska jag klara det här? Det var så många frågor, men jag besvarar några som jag kommer ihåg att du ställde. Bostadsbristen är primärt inte vår fråga, men samtidigt har vi fått uppdraget från regeringen att tillsammans med kommunerna göra en inventering. Jag tycker att vi i landstinget ska våga ha en lite vidare bild, ha överblick över länet i samarbete med kommunerna. Vi är absolut ingen storebror som ska tala om för kommunerna vad de ska göra, men vi kan vara en samarbetspartner. Du kastar glas i stenhus – och det gör man ibland – när du säger att bostäder inte är vårt ansvar. Jag tycker ändå att vi har ett samhällsansvar. I ditt inledningsanförande talade du om stängda banker som orsakade kravaller. Bankerna har vi verkligen inte något ansvar för. Vi har visserligen öppnat 40 vårdcentraler och du talar om familjecentraler. Jag är inte säker på att du är inne på rätt spår. Jag tror att det handlar om helt andra problem. Det kan vara organisationer som får stöd från olika myndigheter som gillar att bråka. När det gäller lönen tycker jag att det är livsfarligt, och det är det som skiljer oss moderater från er från Vänsterpartiet, att ni tycker att politiker ska sätta lönen för enskilda medarbetare medan vi tycker att vi ska använda den svenska modellen. Fackföreningarna förhandlar med Sveriges kommuner och landsting som är vår arbetsgivarrepresentant, och därifrån arbetar vi vidare med lönesättningsfrågor. Vinst i vården, ja, det är något som man kan ha många åsikter om. Det har vi också i Sverige. Vi har en förmåga att tala om enbart en sak i taget. Jag skulle tycka att det vore intressant att återknyta till bostadsfrågan. Varför pratar vi inte om vinst i bostadsbyggande? I Europa är det dyrast att bygga en kvadratmeter i Sverige. Av en lägenhet som kostar hela 5 miljoner går 1 miljon direkt till honom eller henne som byggde. Det vore intressant att se hur vi skulle diskutera den vinsten också. Det finns säkert hur många sådana diskussioner som helst som kan vara av intresse för att förbättra för Stockholms läns invånare. Du ställde väldigt många frågor, du kanske får repetera om jag inte har svarat på alla. Rent generellt känner jag att vi har ett samhällsansvar, men att diskutera en fråga i taget klarar vi inte av. Det är meningslöst. Vi måste se en helhet, och Alliansen har en vision om framtiden. Anförande nr 19 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Torbjörn Rosdahl , jag ställde så många frågor så det blev nog lite svårt att besvara alla. Jag upprepar två av frågorna. Vad gör du för förlossningskrisen och för alla stängda vårdplatser så att de ska kunna öppnas? Det är ju primärt landstingets angelägenhet. Anförande nr 20 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Det finns väldigt många skrönor om förlossningsvården. Jag talade med en ledande tjänsteman i går. Jag frågade: Kan jag få namnet på den här personen så att jag får ringa upp och prata? Då säger den personen:

2013-06-11--12 39 Jag har försökt i flera veckor. Vi får inte fram namnet. Det behöver inte vara en skröna bara av det skälet. Är det som det sägs så är det inte bra, men samtidigt är inte det den allmänna bilden. Vi har det tufft inför sommaren, vi har diskuterat med flera sjukhus om de kan öppna fler förlossningskliniker. Det byggs en ny förlossningsklinik bakom Sophiahemmet, men specialsakkunniga är tveksamma till att öppna en förlossningsklinik där eftersom det inte finns anestesiläkare exakt så nära som man önskar. Det finns lösningar som jag tror på, och naturligtvis måste vi få det här att fungera, men att det skulle vara så illa som oppositionen vill göra gällande känner vi inte riktigt till. Det här ska vi diskutera mer i morgon, förstås, då vi har en hälso- och sjukvårdsdebatt. Anförande nr 21 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): När jag hör oppositionens svartmålning av sjukvården får jag nästan intrycket att barn och gamla skulle dö i drivor, att de inte får någon vård alls eller ges usel vård. Ändå är det faktiskt så att fler än någonsin är nöjda med vården, ändå ökar personalens nöjdhet med sitt arbete och ändå har antalet läkarbesök i de mest utsatta stadsdelarna av kommunerna ökat. Det är precis det som oppositionen velat åstadkomma men aldrig har lyckats med själv. Helene Hellmark Knutsson säger att landstinget behöver en politisk ledning som vågar fatta beslut. En sådan tur att vi sitter här och är en Alliansmajoritet som faktiskt fattar beslut! Era kommissioner och krav på nya utredningar känns inte direkt som tecken på beslutsmässighet när ni vill vara riddare av bekämpande av administrationen. Så är det väldigt intressant att beskåda hurdan verkligheten är. Vi i Alliansen vill minska administrationen i möjligaste mån, minska användningen av konsulter. Men om man ser på det som ni angriper så blir man ju något förvånad. De nya tjänster som tillkommit är dessa. Det är 107 personer som har kommit från Karolinska folkhälsoakademin som innebär att vi har tre folkhälsocentra. Det har kommit 62 tjänster därför att vi förvaltar Mina vårdkontakter åt alla andra landsting. Vi får också betalt av andra landsting för det. Det är elva som kommer från Landstinget förebygger aids, som låg på landstingsstyrelsen och 57 som kom från landstingsstyrelsen som jobbar på Smittskydd Stockholm. Vi har 37 som kommer från Regionalt cancercentrum som delvis kom från Karolinska sjukhus men också genom statsbidrag. Vi har 107 personer i medicinskt kunskapscentrum som flyttades över från landstingsstyrelsen. Okej, Helene, jag ska medge att vi har sju nya medarbetare, och det är kvalitetsregistercentret som vi har skapat tillsammans med Karolinska institutet. Den intressanta frågan till dig, Helene, är: vilka är det ni ska säga upp? Är det några av de 107 från folkhälsocentra, är det några av de 62 som utvecklar Mina vårdkontakter, som är vårdtjänster på nätet till patienterna? Eller är det några av de elva som jobbar med att förebygga HIV och sexuellt överförda sjukdomar eller är det några på Smittskydd Stockholm som jobbar med att bland annat minska antibiotikaresistens eller är det några av de 37 som jobbar med att vi ska få en bättre cancervård med bättre överlevnad? Eller är det några av de 107 som jobbar med att vi ska ha medicinska riktlinjer som gör att vi får en ännu bättre vård? Eller är det de sju nya som jobbar på kvalitetsregistercentrum? Jag tycker att det vore intressant att veta vilka ni vill säga upp. Är det kanske några andra ni vill säga upp? Är det de som granskar vårdgivare som gör medicinska revisioner som ska sägas upp? Det är en del av de förändringar som vi har gjort för att i stället för att upphandla, granska befintliga enheter som har vårdval där medicinsk revision innebär att vi kan säkerställa kvaliteten? Berätta för oss vilka personer det är som ni säga upp! Det tycker jag är värdefullt både för den här församlingen och för de medarbetare som ni vill bli av med.

2013-06-11--12 40 Anförande nr 22 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Tack, Birgitta, för din fråga! Jag måste säga att jag var mer imponerad av finanslandstingsrådet som var lite mer öppen och ödmjuk inför frågan om att det alltid går att se över hur man använder administrationen på rätt sätt så att den faktiskt underlättar det arbete och den kärnverksamhet som vi har att bedriva. En svällande administration tror jag att du är rätt så ensam om att försvara. Det som vi har skrivit handlar om administrationen på samtliga centrala förvaltningar – det gäller inte bara hälso- och sjukvården, men nu var det det exempel som togs upp. Det handlar också om användningen av konsulter. Och det som oroar och väldigt mycket är att konsulter används till sådant som våra medarbetare faktiskt redan ska göra. Därför kan man undra vad tjänstemännen gör som leder till att de inte hinner med sitt arbete så att vi måste ta in konsulter som gör exakt samma arbetsuppgifter som den anställda personalen. Det som vi hade i vintras som gäller något som kanske kommer upp till diskussion under dagen, sjötrafikupphandlingen, är ju ytterligare ett exempel på att det handlades upp konsulttjänster som skulle sköta den politiska kommunikationen mellan era partier eftersom ni inte var överens och som skulle skriva politiska debattartiklar i Skärgårdstidningen för att försöka försvara och förklara er upphandling, det som vi har ganska generösa partistöd till. Det vi är ute efter är just den här formen av dubbelarbete som verkar försiggå därför att ni, som revisorerna ofta påpekar, saknar intern kontroll och styrning. Det skulle vara intressant att höra hur du tänker dig att du ska få bättre kontroll och styrning på att inte onödigt konsultanvändande görs eller att det faktiskt lämnas tid att ägna åt det som man är satt att utföra som tjänsteman. Anförande nr 23 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Alliansen har varit väldigt tydlig med att vi vill minimera administrationen och även minska användningen av konsulter. Men när du påstår att administrationen sväller väldigt mycket så vill jag påminna dig om att jag ännu inte har fått svar från dig om vilken administration som du vill skala bort. Jag har påpekat det som du själv tog upp i debatten här om den svällande administrationen inom sjukvården. När jag har redovisat vilka verksamheter det handlar om och frågat dig vilka av dem det är som du inte vill ha, då svarar du inte på den frågan. Jag tycker fortfarande du är oss svaret skyldig. Är det folkhälsocentra du vill skära ned? Är det smittskyddsverksamheten? Är det Lafa eller är det Mina vårdkontakter? Berätta för oss alla så att vi vet vad det är ni vill skära ned på. Anförande nr 24 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Det här påminner väldigt mycket om den debatt som vi förde förra gången. Då hänvisade ni till att det var dem som ni skulle skära ned på. När vi får rapporter om att man måste anlita konsulter för att hålla reda på konsulterna, så tror jag att det är något som har spårat ur. Ni använder allt fler konsulter med samma uppgifter som man redan betalar tjänstemän för att utföra. Jag tycker att det skulle vara mer intressant om den styrande majoriteten berättar om man tycker att det här är en bra och effektiv användning av skattebetalarnas pengar. Anförande nr 25 Landstingsrådet N y m a n (KD): Fru ordförande! När jag läste Socialdemokraternas budgetförslag så tyckte jag mig kunna identifiera ett nytt tonläge jämfört med tidigare.

2013-06-11--12 41 Men så, när Helene Hellmark Knutsson är uppe i talarstolen, är det ingen hejd på kritiken. Landstinget är utsatt för total brist på styrning. Det är en tung överdrift, menar jag. Det är ju trots allt så att det mesta i väsentlig grad fungerar mycket bra. Dessutom är vi ganska överens över lag, inte minst när det gäller hälso- och sjukvårdspolitiken. Du påstår att vi inte möter utmaningarna inom hälso- och sjukvårdsområdet. Jag är av en helt annan mening. Vi har aldrig någonsin varit så väl förberedda, väl insatta och välgrundade i våra förslag när det gäller att möta framtidens utmaningar inom sjukvården. Såvitt jag har kunnat förstå så var det för några år sedan, då vi började den här långtidsutredningen som så småningom blev Framtidens hälso- och sjukvård, första gången som vi börjar från grunden, nämligen med frågorna om hur vårdbehoven ser ut och hur de utvecklas. Hur ser vårdmöjligheterna ut och hur utvecklas de? På det sättet har vi knutit ihop det i ett framtidsprogram som jag också förstår att vi i allt väsentligt är helt överens om. Där finns helhetsgreppet som du efterlyser. Du nämnde också geriatriken, att det borde vara direktintag. Ja, jag tycker att vi har varit tydliga nog, möjligen har vi missat något väsentligt i rent pedagogiskt avseende i vårt budgetförslag liksom i avsnittet om Framtidens hälso- och sjukvård. Där är det ju en väldigt tydlig satsning på just geriatrik och rehabilitering just med fokus på den växande skara äldre som behöver vård. Det mesta uppfattar jag att vi, liksom när det gäller den här debatten om Nya Karolinska, har varit överens om hittills, så frågan är vad som hänt sedan dess som gör att ni i dag är så oerhört kritiska mot det som Alliansen faktiskt bedriver och som jag kan finna många paralleller till i ert budgetförslag. Anförande nr 26 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Stig! Ingen hade varit gladare än jag om Framtidens hälso- och sjukvård faktiskt varit blocköverskridande, om ni hade orkat med det arbetet och inte ägnat mest tid åt de interna stridigheterna och budgetarbetet. Det här med brist på styrning är det inte bara jag som säger. Revisorerna återkommer med kritik rörande bristande styrning och intern kontroll. När det gäller framförhållningen så har ni suttit vid makten i sju år, men ändå är inte de här investeringarna på plats. Ni visste att det här skulle ske. Du sade ju själv att du har hållit på med NKS i 15 år, ändå är den sjukvårdsstruktur som skulle komma till följd av NKS inte på plats. I 15 år har man hållit på med det här, varav ni har suttit vid makten i sju år. Det här nu har varit beställt under lång tid, men vi vet ännu inte verksamhetsinnehållet för det nya sjukhuset. Därför säger jag att det dröjer för lång tid. Det är jättebra att ni sent omsider, när det börjar närma sig val, helt plötsligt öppnar plånboken och kommer med miljardlöfte efter miljardlöfte finansierade och ofinansierade huller om buller. Varför kommer de nu? Ni har haft sju år på er. Anförande nr 27 Landstingsrådet N y m a n (KD): Sju år, Helene Hellmark Knutsson, är i det här sammanhanget väldigt kort tid. Det har hänt oerhört mycket sedan vi tillträdde efter valet 2006. Det är otvetydigt på det sättet. Du erkänner själv att det äntligen börjar hända saker, och det sker inte med sikte på valet 2014. Inte alls. Jag har inte uppfattat det på det sättet. Vi har ju i allt väsentligt varit överens. Jag minns att Dag Larsson ledde en jury för en formgivningstävling som började någon gång på våren 2005 och var färdig i augusti 2006 och sedan har vi fattat de olika besluten. De beslut som vi har fattat och de planer som vi har förelagt oss har ju hållit. Möjligen hade vi vid tiden för formgivningstävlingen en vision om att sjukhuset skulle vara på plats

2013-06-11--12 42 2015 och inte 2016. Möjligen. Det fanns sådana resonemang. Sedan gjorde vi den stora upphandlingen och vi konstaterade att saker och ting har hänt under tiden. Jag tycker att det är ett oerhört tempo i det här arbetet både såvitt gäller Nya Karolinska och såvitt gäller Framtidens sjukvård som vi nu hanterar på ett helt nytt sätt i det här landstinget – framsynt, klokt och välgrundat. Jag känner mig väldigt nöjd med detta. Jag skulle till och med kunna säga att jag är stolt som landstingspolitiker att få vara med om detta epokgörande arbete som nu har pågått under de här sju åren. Vi fortsätter att fullfölja det här programmet, vilket med all önskvärd tydlighet framgår av vårt budgetförslag. Anförande nr 28 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Jag önskar att jag kände mig lika trygg. Men det är ju faktiskt så att under de här sju åren har inte en enda investering i de övriga sju sjukhusen kommit på plats. Det kommer att bli de största sjukhusen, SÖS och Danderyd, som får ta över väldigt mycket av den sjukvård som inte får plats på NKS. De kommer att vara byggarbetsplatser – förhoppningsvis har man kommit så långt i processen – när Nya Karolinska tas i bruk. Allt det här som skulle vara gjort, hela förändringen av sjukvården, omstruktureringen startar ni upp nu, ett år före valet, efter att ha suttit snart två mandatperioder. Det är faktum. Det gör också att vi inte klarar vare sig befolkningsökningen eller de ökade vårdvolymer som vi har till följd av att allt fler blir allt äldre. Som sagt ni har själva minskat målet på direktinskrivningarna till geriatriken i stället för att öka dem. Anförande nr 29 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Fru ordförande! Jag hänger på direkt på det som Helene sade nyss: Varför tar det så lång tid? Ja, det är lätt att riva ned och det tar lång tid att bygga upp igen. Ni rev ned 300 vårdplatser bland annat, bara som ett exempel. Jag tänkte att jag skulle förtydliga en sak och så ska jag ställa en fråga. Förtydligandet gäller det påståendet att vi har ökat administrationen inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen med 95 procent. Det är klart att till och med jag skulle hoppa högt om det skulle vara sant. När man skrapar på siffrorna ser man att man har flyttat över arbetsuppgifter från landstingsstyrelsens förvaltning, och då flyttar man också över personal. Det var 164 personer som redan var anställda i landstingsstyrelsen som gick till hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Som Birgitta Rydberg nämnde har vi ett nationellt uppdrag när det gäller att utveckla e-hälsotjänster som väl även innefattar Vårdguiden. Det handlar om 62 medarbetare. Vi är stolta över att ha fått uppdraget att leda det för hela nationen. Om man räknar bort dessa personer, 226 stycken, så är det en ökning på några procent. Då ska man minnas att vi har fått arbetstidsförkortning, vi har fler VAB-dagar och utökad föräldraförsäkring. Jag har inte räknat på vad detta kan innebära. Detta säger jag bara för att försöka få lite balans i de påståenden som låter lite läskiga när man får höra dem. Om man skrapar på ytan så är det alltså inte så uppseendeväckande. Däremot brukar jag alltid säga att det är lätt att kritisera utan att komma med förslag. Jag tycker att du i dag har sagt någonting viktigt, Helene. Om det är så att en konsult kontrollerar en annan konsult, så håller jag med om det ju inte kan vara rätt. Låt oss undersöka den saken.

2013-06-11--12 43 Nu till min fråga. Birgitta Rydberg var väldigt mycket inne på frågan om 200 miljoner till administration. Jag tänker bara säga att Socialdemokraterna vill lägga 200 miljonerna lägga 67 miljoner till HSN, 31 miljoner till trafiknämnden och 100 miljoner till forskning. Nu ska jag försöka ställa en fråga. Hur sjutton ska ni få fram de pengarna till år 2014 med hänsyn till att det ju finns uppsägningstider och sådant? Om man ska börja med att säga upp personal så tar det tid innan de pengarna är frigjorda. Hur hade ni tänkt i det fallet? Anförande nr 30 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Hade finanslandstingsrådet läst vårt budgetförslag så hade han sett att det handlar just om det här konsultanvändandet. Jag är väldigt bekymrad över de här sakerna som kommer fram i debatten. Vi har tydligen nu så många nationella uppdrag att våra tjänstemän inte hinner med att arbeta med de ordinarie arbetsuppgifterna. Det är därför man köper in konsulter för att göra de ordinarie arbetsuppgifterna. Det är så att det inte är uppsägningstider, men det är självklart avtalstider på konsult-användningen och sådant som ligger på ramavtal, men det är pengar som går att spara. Det tror jag att vi kan vara överens om. Vi har tyvärr inte kunnat få uppgifter rörande hela omslutningen på konsultanvändningen men det är långt över 200 miljoner. En del av konsulterna behövs för att de har specialist-kunskap som vi inte har in-house, och inte ska ha in-house. Men när vi ser upphandlings-underlagen för en del saker så är det precis som jag sade beträffande sjötrafikupphandlingen, det är politiska uppdrag, sådant som era politiska kanslier borde klara av att sköta. Det handlar om politisk kommunikation eller om sådant som tjänstemännen redan skulle göra. Anförande nr 31 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Du Yvonne, jag frågade förut men det fanns ingen chans för dig att svara. Räknar ni in intäkter av trängselskatteri den här budgeten? De finns ju inte än i landstingets ekonomi. Eftersom det är en statlig skatt så är frågan: hur seriös tycker du att din budget är när du räknar in mycket pengar som inte finns? Och hur stor kunskap har du när du säger att det kommer att finnas intäkter från Essinge-leden? De som räknar på det hela säger att det är ytterst marginella intäkter. Det är kanske mer jobb att köpa utrustning än att få pengar. Hur tänker ni när ni använder pengar som inte finns? Jag har för mig att Centerns Hedlund sade att man inte ska sälja skinnet förrän björnen är skjuten. Den frågan är väl aktuell även i detta fall. Anförande nr 32 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Tack för frågan, Torbjörn Rosdahl! Jag skulle verkligen gärna vilja säga samma sak till er som använder pengar som ni inte har när ni hävdar att ni har alla investeringar klara, för det är mycket som fortfarande är ofinansierat eftersom det bygger på att någon annan fattar besluten om pengarna. Vi vill som oppositionsparti visa att om man har politisk vilja att besluta på ett annat sätt så gör man det. Det har vi varit väldigt tydliga med hela den här mandatperioden. Vi har aldrig stått bakom Stockholmsöverenskommelsen. Vi reserverade oss när det fattades beslut om den. Vi står bakom alla objekt när det gäller kollektivtrafikdelen, men vi står inte bakom alla dessa motorvägar som ingår i paketet och framför allt inte förbifarten. Vi har hela tiden väldigt tydligt velat visa att man med politiska beslut kan förändra. Vi har också lagt ett mycket stort antal yrkanden under hela mandatperioden om att vi vill omförhandla. Det vill vi göra för att se till att trängselskatten kommer till kollektivtrafiken så som stockholmarna röstade då beslutet fattades 2006.

2013-06-11--12 44 Anförande nr 33 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Ni säger: Vi vill omförhandla – det vill vi så gärna. Någonstans finns även jag med i den kören och ropar. Jag skulle också tycka att det vore fint om det blev trängselskatt till stockholmarna som gick inte bara till vägar utan även till kollektivtrafik. Det är förhandlingar som förs, och där kanske vi kan gå hand i hand. Men pengarna finns inte i dag – det är det som är ditt bekymmer. Anförande nr 34 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Torbjörn Rosdahl! Pengarna till alla era kollektivtrafikobjekt i form av tunnelbanor och spårutbyggnader finns inte heller i dag. Det är de facto sanningen. Anförande nr 35 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Jag ska inte gå in på djupet i Miljöpartiets budgetförslag. Men jag konstaterar att ni föreslår höjd skatt på 20 öre, vilket går hand i hand med stora skattehöjningar på nationell nivå. Ni föreslår också att det inte ska genomföras några effektiviseringar i vården. Att slopa tvåprocentskravet där kommer att innebära behov av att höja skatten med 20 öre varje år framöver. Det blir 2 kronor på tio år i så fall. Eftersom Miljöpartiet i mångas ögon framstår som ett liberalt parti, kanske till och med ett mittenparti, vill jag fråga Yvonne Blombäck: Är Miljöpartiet – som när det gäller både skatter och syn på till exempel välfärdsverksamhet går långt bortom vad Socialdemokraterna föreslår – ett mittenparti eller ett vänsterparti? Anförande nr 36 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Det är alltid spännande att ni har så svårt att definiera Miljöpartiet. Vi är ett grönt parti, och vi står för vår politik, fast och riktigt. När det gäller skattehöjningen menar vi att den sänkning som ni har gjort och den situation som Stockholm befinner sig i kräver en solidarisk finansiering till både kollektivtrafik och hälso- och sjukvård. Då har vi gjort bedömningen att det i budgeten för 2014 behövs en skattehöjning på 20 öre. Anförande nr 37 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Innebär det att ni i nästa års budget, när det inte längre är val, kommer att föreslå att vården ska effektiviseras med 2 procent? Socialdemokraterna och jag tror till och med Vänsterpartiet står bakom inriktningen att vår vård ska moderniseras och bli mer effektiv. Det går ju att vidta åtgärder – det vet vi allihop – när det gäller att se till att läkare inte gör sjuksköterskors jobb och så vidare. Men ni säger nej till detta. Jag ställer återigen frågan: Kommer ni att fortsätta höja skatten? Är ni ett vänsterparti eller ett mittenparti? Är det bara i valbudgeten som ni inte vill effektivisera vården? Anförande nr 38 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Vi har hela tiden stått emot den generella effektivisering som i själva verket innebär en besparing som ni i allianspartierna har lagt. Däremot ser vi absolut att man behöver ha effektivare verksamhet. Men då ska man vara tydlig och rikta den – inte bara såga med en hyvel och säga: Det här får någon annan lösa.

2013-06-11--12 45 Anförande nr 39 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Ordförande, fullmäktige! Jag ska komma med ett klargörande till dig, Birgitta Rydberg. Vi i Vänsterpartiet – och jag tror även Socialdemokraterna och Miljöpartiet – går till val och låter väljarna avgöra vilken politik som ska gälla efter valet. Min fråga till dig, Birgitta, är: Vad anser du om den kartellbildning som sker mot sjuksköterskornas låga löner? Anförande nr 40 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Det är intressant att ni väljer att gå till val på helt olika förslag med helt olika finansiering och helt olika inriktning. Vad blir det för soppa av de ingredienserna? Jag hoppas att väljarna inser att det inte kommer att innebära att det blir beslutskraft och bra beslut här. Vårdlönerna är inte en fråga som vi politiker fattar beslut om. Det finns kollektivavtal. De avtalen är utlagda på respektive sjukhus. Det är där samtliga beslut om lönesättning fattas. Detta gäller även Stockholms läns sjukvårdsområde och naturligtvis de fristående vårdgivarna. Anförande nr 41 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Jag återupprepar: Det är väljarna som avgör vilken politik som ska gälla efter valet 2014. Tittar man på våra budgetförslag ser man att vi i de stora huvuddragen är överens, och resten förhandlar vi om, beroende på hur många röster vi får. Sjuksköterskorna har otroligt låga löner, och ingenting händer. Det är naturligtvis facken som förhandlar om detta. Men vi har avsatt pengar så att det finns ett löneutrymme. Vilka pengar har du avsatt, så att det finns ett löneutrymme för sjuksköterskorna, så att de kan få en anständig lön på 25 000 kronor per månad? Anförande nr 42 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Det är intressant att du duckar för de skillnader som finns mellan er i de rödgröna oppositionspartierna. Ni är inte överens om vare sig skattesatsen eller huvuddragen. Ni är inte överens om vårdvalsverksamheter ska finnas kvar eller inte och om privata vårdgivare, de som i dag har startat sin verksamhet, ska få finnas kvar eller inte. Ni är inte överens om investeringarna. Det finns partier som vill använda fiktiva pengar som inte finns i verkligheten. Beträffande Förbifarten, som redan är beslutad, låtsas ni att man kan ta pengar där, trots att alla beslut om finansieringen är tagna. Du återkommer återigen till sjuksköterskelönerna. Mitt svar är precis som i det förra inlägget: Det är inte vi politiker här i talarstolen som fattar beslut om olika organisationers löneavtal. Det handlar om kollektivavtalen, och det är de avtalsslutande parterna, alltså respektive sjukhus eller fristående vårdgivare och deras motparter, Vårdförbundet, Läkarförbundet och Sjukgymnastförbundet, som förhandlar om lönen. O r d f ö r a n d e n : Då är replikväxlingen mellan gruppledarna avslutad, och vi går vidare på talarlistan. Jag vill också be er notera och välkomna Agneta Marmestrand Ruud, som är vänlig nog att hjälpa till som ersättande sekreterare under de här två dagarna. Jag hoppas att ni godkänner det – tack! Välkommen, Agneta!

2013-06-11--12 46 Anförande nr 43 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Herr ordförande, ledamöter! Stockholmsregionen ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion. Det är målet för vår Rufs 2010. Jag kan också stolt konstatera att vi är på god väg. Så sent som i veckan kom en rapport gjord av Citigroup och tidningen The Economist. Den pekar ut Stockholm som den åttonde mest attraktiva huvudstaden i världen. Det tycker jag är ett gigantiskt bra betyg – jättekul! Vi hamnar också på pallplats i Europa. Endast London och Paris ligger före. Vi har alltså all anledning att vara stolta. Stockholm växer som aldrig förr. Folk vill leva och bo i Stockholms län. De som flyttar hit väljer ofta att stanna kvar. Jag är väl själv ett levande exempel på det. Jag har nu bott nästan lika länge i Stockholm som jag har bott i Skåne. Jag kallar fortfarande båda ”hemma” men är nu trots allt ganska hemma här i Stockholm. Regionen kan erbjuda en stark tillväxt, en låg arbetslöshet och ett öppet samhälle, där människor kan röra sig fritt och skapa kreativa samlingsplatser. Vi vet sedan länge att det är positivt ur en samhällsekonomisk och tillväxtorienterad aspekt att Stockholms län växer, men det är det även ur ett framtidsperspektiv, för en region som ska utvecklas och få människor att trivas, och även där får vi väldigt goda betyg av stockholmarna. För att människor ska kunna leva och verka i länet krävs en starkt utbyggd välfärd. För åttonde året i rad lägger Alliansen i landstinget fram en stark budget med fokus på just sjukvård och kollektivtrafik, våra kärnområden. Vi presenterar en ansvarsfull budget med väl avvägda satsningar på välfärden i Stockholms län, där vi tar höjd för att möta framtidens behov. Det har talats en del här om att vi inte fattar tillräckligt med beslut och att det saknas styrning och ansvarstagande. Jag skulle vilja säga att vi fattar väldigt många och tunga beslut, inte minst på investeringssidan. De närmaste fem åren investerar vi totalt 68,3 miljarder kronor. Det är 51 procent till vården, 48 procent till trafiken och några enstaka procent som blir kvar främst till anskaffning av it-utrustning och inventarier. Totalt investerar vi 35 miljarder kronor i vården de närmaste åren och 7,2 miljarder kronor för 2014. Det är rekordstora investeringar som vi nu gör för stockholmarnas framtid. När det gäller vården skapar vi nya akutmottagningar. Vi moderniserar operationslokaler och ser till att vårdplatserna utökas och att de befintliga anpassas bättre för framtidens behov. De totala trafikinvesteringarna omfattar 32,8 miljarder kronor de närmaste fem åren och 8,6 miljarder kronor för 2014. I takt med att länet växer måste kollektivtrafiken moderniseras och byggas ut. Med de angelägna och stora kollektivtrafikinvesteringar som vi står inför är det viktigt att alla är beredda att bidra. Ny och spårbunden trafik kostar landstinget pengar både när vi investerar i denna trafik och när vi ska drifta trafiken framöver. Däremot vet vi att när vi drar ut spårtrafiken innebär det ofta stora intäkter för kommunerna och kan också innebära ett starkt ökat bostadsbyggande. Vi ser det därför som rätt självklart att kommunerna framöver ska vara med och finansiera de kollektivtrafiksatsningar som de gagnas av. Självfallet ska staten på samma sätt som tidigare stå för ungefär av hälften av finansieringen. Som jag nämnde tidigare har vi mycket att vara stolta över. Vi står inför rekordstora investeringar, och det kan vara svårt att få grepp om hur mycket pengar vi pratar om. Som exempel kan nämnas att vi bara inför 2014 investerar sex gånger mer än Region Skåne och fyra gånger mer än Västra Götalandsregionen i reda pengar. Det säger en hel del om de investeringsvolymer som vi står inför.

2013-06-11--12 47 År 2014 investerar Stockholms läns landsting 15,9 miljarder kronor. Västra Götaland stannar på 3,1 miljarder kronor och Skåne på 2,4 miljarder kronor. I Stockholm motsvarar investeringarna 7 231 kronor per invånare i länet. För Västra Götaland är det 1 937 kronor per invånare, och för Region Skåne är det 1 900 kronor per invånare. Vi investerar alltså fyra gånger så mycket per invånare som man gör i Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Det säger en hel del om vilken investeringstakt vi står inför. Förra året växte vårt län med 35 500 nya invånare. Med detta följer stora utmaningar. När Stockholm växer krävs en effektivare vårdstruktur och en utbyggd kollektivtrafik. En kvalitativ och god hälso- och sjukvård med hög tillgänglighet, en säker och punktlig kollektivtrafik och en budget i balans är därför huvudmål för 2014 års budget. Det går bra för Stockholmsregionen, och det är vi stolta över – stolta men inte nöjda. Vi fortsätter oförtrutet vårt arbete med att göra Stockholmsregionen ännu bättre, både fram till valet 2014 och naturligtvis även efter valet 2014. Med detta vill jag yrka bifall till Alliansens budgetförslag. Anförande nr 44 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Ordförande, fullmäktige! I morgon kommer jag att prata väldigt mycket sjukvård. Jag kommer att prata väldigt mycket om varför jag anser att Vårdval Stockholm är felaktigt och orättfärdigt organiserat. I dag tänkte jag prata lite grann om hur det faktiskt ser ut i vården för våra vårdcentraler och husläkarmottagningar, om det otympliga och byråkratiska system som är uppbyggt i vårt landsting, där ersättningssystem och uppföljningssystem lämnar en hel del övrigt att önska. Jag träffade en vårdcentralschef på Älvsjö vårdcentral för ett par veckor sedan. Han berättade för mig att han hade skickat ut en av sina undersköterskor för att räkna batterier på vårdcentralen. Det hade kommit en ukas från centrala sjukvårdsförvaltningen. Man ville veta hur många batterier de gör av med varje år på hans vårdcentral. Sedan tidigare vet jag att man skickade ut stora enkäter till våra vårdcentraler där man bad dem att kryssa i fylleriövningar på fem sex sidor. En av de mest fantastiska frågorna är en fråga där det står: Följer ni landstingets hygienprogram? Det finns två rutor att kryssa i: en jaruta och en nejruta. Hittills har jag inte hittat någon som har kryssat i nejrutan. Då kan man undra: Varför skickas den frågan ut till våra vårdcentralschefer? Sedan tidigare tvingas också våra vårdcentralschefer svara på frågan: Hur många liter 95-oktanig bensin gör ni av med varje år på vårdcentralen? Det är intressanta uppgifter att plocka in, och jag kan i och för sig se att man kanske vill ha de uppgifterna. Men jag fascineras när jag inser att vår förvaltning inte kan svara på frågan: Hur många läkare och hur många sjuksystrar har vi som arbetar i primärvården i Botkyrka jämfört med Danderyd? Det är nämligen ointressanta uppgifter i ett län där medellivslängden skiljer fem år mellan Danderyd och Botkyrka. Då vill man inte veta hur många läkare och sjuksystrar som vi betalar för via skattemedel i landstinget. Man följer upp fel saker, och man gör det på fel sätt, vågar jag påstå. Det är ett exempel på en växande byråkrati med dålig politisk styrning här i landstinget. Jag tänkte visa två bilder. SKL har gjort intressanta jämförelser mellan vår primärvård och primärvården i andra landsting runt om i landet. En av de intressanta saker som man kan konstatera gäller hur det ligger till med uppföljningen när man frågar vårdcentralscheferna. Man säger bland annat: Uppföljningen är alltför detaljerad, och vi särskiljer oss dramatiskt från alla andra landsting i landet. Våra chefer tycker att man ställer för många detaljerade frågor om saker och ting som inte har att göra med det uppdrag som de är tillsatta för.

2013-06-11--12 48 Varför frågar vi hur många batterier man gör av med på Älvsjö vårdcentral, när vi inte är intresserade av hur många som arbetar på Älvsjö vårdcentral med det som borde vara huvuduppgiften för den vårdcentralen? Då är det inte heller så konstigt att resultatet blir lite märkligt i det vårdvalssystem som vi har valt att organisera i vårt landsting. När man frågar samma vårdcentralschefer om vårt ersättningssystem stöder en prioritering av de patienter som har stora vårdbehov, då kan vi konstatera att vi hamnar sämst när man jämför med alla andra landsting i Sverige. I det här fallet räddar de privata vårdcentralerna oss lite grann, eftersom det på de offentliga vårdcentralerna i vårt landsting var noll procent som svarade att vårt ersättningssystem stöder de patienter som har stora vårdbehov. Jag tycker att det länder till viss eftertanke. Jag tycker att vi borde fundera över hur vi har konstruerat vårt vårdvalssystem. Vad är det som skiljer oss åt från de andra landstingen? Det kan man fråga sig. Det ena är att vi har extremt hög besöksersättning. Inget annat landsting har så hög besöksersättning som vi. Vi tycker att det är viktigt att man går ofta till doktorn – inte att man får relevant vård vid ett enda tillfälle. Det är många läkarbesök som prioriteras i det här landstinget – inte att vi har god primärvård. Det andra som skiljer vårt system från andras är att vi inte har någon socioekonomisk ersättning. Vi tar inte hänsyn till de stora och växande folkhälsoklyftor som finns i vårt landsting, till skillnad från de andra landstingen. Jag hörde att Gustav Hemming för en stund sedan tyckte att man skulle se till att läkarna inte gör sjuksköterskornas jobb. Det gladde mig. Jag hoppas att du, Gustav, pratar med Moderaterna och Folkpartiet, för det är precis detta som har skett i vårt vårdvalssystem. På våra vårdcentraler har man gjort sig av med undersköterskor och sjuksköterskor de senaste åren, då Vårdval Stockholm har funnits. I stället premierar man korta, snabba läkarbesök. Men, Gustav, jag är beredd att stå vid din sida för att driva på så att vi får ett rationellt och effektivt system där man tar till vara sjuksköterskors och undersköterskors kompetens även i primärvården. För en vecka sedan roade jag mig med att skriva ett brev till vårdcentralerna i Stockholms län, och det ramlar in svar. Jag frågade: Vad anser ni om det vårdvalssystem som vi har i Stockholm? Det är flera sidor med svar som ramlar in, och jag får svar hela tiden. Så sent som kl. 10.58, för en liten stund sedan, fick jag ett svar från Hallonbergens vårdcentral. Det stod: Vi är första linjens allt, och befolkningen kommer verkligen med allt. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen kräver numera att vårdens duktiga läkare och sjuksköterskor halvt om halvt dokumenterar ihjäl sig. Det är ett svar som jag fick bara för en timme sedan. För någon dag sedan fick jag ett annat svar, som i och för sig kan göra er lite glada. Det stod: Grundidén med vårdvalet var mycket bra: patientmakt och mångfald, konkurrens med kvalitet, där man som patient kan hitta en mottagning som tar mig som patient på allvar och där man upplever att vården är bra och utförs på ett sätt som passar mig. Efter införandet av en enkel och tydlig ersättningsmodell har tyvärr utvecklingen gått mot mer detaljstyrning och ett tillkrånglat ersättningssystem som ökar administrationen och har stor risk att styra fel. Dessutom minskar möjligheten för mottagningarna själva att profilera sig, skapa modeller och arbetssätt som man tror på för att medborgarna ska få olika mottagningar att välja mellan. Ni håller på att byråkratisera sönder primärvården i det här länet, och ni har ersättningssystem som leder till irrationell och dålig vårdproduktion och sämre folkhälsoarbete i det här länet. Tänk om och gör rätt!

2013-06-11--12 49 Anförande nr 45 T o m a s E r i k s s o n (MP): Ordförande, ledamöter, åhörare! Vi är alla här i dag därför att vi delar samma välsignelse av att bo i detta fantastiska län. Här finns verkligen allt, från naturskön skärgård till dynamisk storstadspuls. Inte minst märks det här länets fantastiskhet, om man får uttrycka sig så, i det faktum att nästan 40 000 personer väljer att flytta hit varje år. Men vi vet också att vi står inför stora utmaningar. Vi ser just nu hur klimatförändringarna kryper allt närmare, hur stora delar av Europa återigen – återigen! – ligger under vatten, hur polarisen fortsätter att smälta allt snabbare och hur mängden koldioxid i atmosfären når nya rekordnivåer. Vi ser också en utmaning i de 40 000 personer som flyttar hit varje år. Det är 40 000 personer som naturligtvis behöver söka vård och behöver förflytta sig, från hem till jobb, skola och dagis och tillbaka. Från Miljöpartiets sida säger vi att det är dags att göra ett vägval. Vi kan välja att ställa om nu, att modernisera, investera oss in i framtiden, att flytta över transporter från bil till tunnelbana, tåg och bussar. Vi kan välja att göra ett vägval där vi säger att alla personer i Stockholms län har rätt till en hälso- och sjukvård av god kvalitet där vi väljer att satsa pengar i deras verksamhet. Vi kan också välja att säga att vi tycker att det är omoraliskt att personer som har lägre inkomst eller lägre utbildning har sämre hälsa eller lever ett kortare liv. Vi kan också välja att skapa en situation där vår personal i vår egen hälso- och sjukvård får möjlighet att utnyttja sin kompetens och sin arbetsglädje till max. Det är ett grönt vägval. Men vi kan också välja en annan väg, den väg som jag är rädd för kommer att stå segrande när vi går härifrån i dag, där vi gräver oss allt djupare ned i ett i längden ohållbart transportsystem, där vi fortsätter att år efter år skära ned och gröpa ur sjukvårdens resurser, vilket gör att vi i längden riskerar att få ett system där de med pengar och utbildning kommer att vilja köpa sig en annan sjukvård än den vi har i dag, inte därför att de kanske från början eller nödvändigtvis ville, utan därför att de resurser som finns för det offentliga systemet inte räcker till. Aldrig har väl skillnaden mellan de två vägvalen blivit tydligare än i frågan om Förbifart Stockholm. Pengar som kunde användas för att bygga nya spår och ny tunnelbana väljer Alliansen att plöja rakt ned i en motorväg som i praktiken omöjliggör för Stockholmsregionen att ta sitt klimatansvar. Och ni kommer inte bara att plöja ned de pengarna i år, utan ni kommer att göra det nästa år, nästa år och nästa år i 40 år framöver – i ett projekt som varken löser klimatet eller för den delen löser det ni säger att det ska lösa, nämligen trängselproblemen. Aldrig har väl skillnaden mellan de vägvalen blivit tydligare när ni år efter år kräver att sjukhusen ska spara 2 procent av sin verksamhet. Detta orimliga effektiviseringskrav skapar en destruktiv besparingshets på sjukhusen och omöjliggör i praktiken ett effektivt och strukturerat förbättringsarbete på våra sjukhus. Vi ser också konsekvenserna av detta i dag, när fler sjukhus antingen inte kan producera den vård som de ska producera eller inte klarar en ekonomi i balans. Jag noterar dock – måste jag säga, efter att ha lyssnat på inledningen av debatten – att det är en betydligt mer ödmjuk Torbjörn Rosdahl som står här i dag. Det tycker jag känns fint. Men jag måste få ställa ett par frågor till dig och Charlotte Broberg. När du säger att vi ska hålla efter löneutvecklingen, vad betyder det? Ni pratade förut om att ett antal personer på administrationen skulle sparkas. Men om du ska hålla efter löneutvecklingen i nivå med er budget, då pratar vi inte om 50–60 personer som ska flytta på sig, utan då kommer vi att prata om hundratals sjuksköterskor som behöver sägas upp eller som inte får vikariat förlängda. Er budget går omöjligen ihop på den punkten. Du säger att ni inte accepterar ett underskott. Okej, men tala då om för oss i praktiken hur du ska klara ut situationen! Jag är väldigt nyfiken på att höra det.

2013-06-11--12 50 Till sist en fråga till Charlotte Broberg angående Gustav Hemmings inlägg om vindkraftverk, som jag helt och hållet stöder. Det kräver i så fall upphävandet av ett tidigare beslut, som säger att vi inte får driva vindkraftverk i egen regi. Jag undrar om det har skett en omsvängning i den frågan. I så fall måste det vara du som står bakom det, som ordförande i Locum. För Miljöpartiets del är valet enkelt. Vi väljer framtidens väg, en väg i solidaritet med människor här och i resten av världen, med djur och natur och kommande generationer. Bifall till Miljöpartiets budgetförslag! Anförande nr 46 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Tomas fortsätter som Yvonne att måla upp extremt starka kontraster mellan Miljöpartiets politik – som de i sanning är ensamma om i oppositionen – och Alliansens politik. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur ni resonerar. Jag har läst igenom er budget. Jag tycker inte att det är några större skillnader mot Alliansen förslag, bortsett från att ni höjer skatten och använder er av pengar som ni inte förfogar över. Den enda konkreta fråga som skiljer och som har någon påverkan på trafiken är Förbifarten. Den frågan gör ni till den stora symbolfrågan, som om det vore det enda som påverkade trafiksystemet i hela vår region. Ni beskriver besparingarna i hälso- och sjukvården som helt fatala, trots att S:t Görans sjukhus i dag kanske kostar tre fjärdedelar av vad Karolinska kostar för samma vårdarbete och att landstinget i Stockholm har klart högst vårdkostnader i hela landet. Nu är taletiden slut, men jag tycker att den kontrastverkan som målas upp inte står i proportion till någon verklighet. Anförande nr 47 T o m a s E r i k s s o n (MP): När det gäller situationen på våra sjukhus tycker jag nästan att tidningsrubrikerna och detta med stabsläge talar för sig självt när det gäller tillståndet för våra akutsjukhus här i Stockholms län. Frågan om Förbifarten väljer vi naturligtvis att lägga mycket fokus på. Det beror på att den har en väsentlig effekt på våra möjligheter till kollektivtrafikinvesteringar i Stockholms län och också gör det omöjligt för oss att klara vårt klimatansvar. Det tycker jag är något som också du borde vara engagerad i. Anförande nr 48 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Först och främst: En budget i balans känns viktigt. Vi har sju år i rad kunnat lägga fram ett bokslut utan underskott, och vi kommer självfallet att göra allt vad vi kan för att göra det även denna gång. Exakt hur det ska gå till kommer vi naturligtvis att titta närmare på, och det är också ett uppdrag som landstingsdirektören har. Jag tycker att Miljöpartiet borde oroa sig lite mer för sin egen budget, där man, som en stor del av deras finansiering, förutsätter att vi inte ska bygga Förbifart Stockholm. Men det finns ju ett konkret beslut över blockgränsen om att detta faktiskt ska göras. Sedan var det frågan om vindkraftverk. Jag ska ärligt erkänna att jag inte är uppdaterad i alla detaljer i den frågan. Om jag har förstått det hela rätt var det så att vi hade planer på ett vindkraftverk på Södersjukhuset men att vi fick avslag på det av Stockholms stad, av några skäl som jag inte är helt familjär med. Men det finns några sjukhus till, och vi ska väl titta på om vi kan åstadkomma detta någon annanstans.

2013-06-11--12 51 Anförande nr 49 T o m a s E r i k s s o n (MP): Beträffande frågan om vindkraftverk, Charlotte Broberg: När jag läste er budget och hörde ert utspel i frågan blev jag väldigt glad och kontaktade Locum, eftersom jag genom en kontakt i förvaltningen hörde att det var där uppdraget skulle hamna. Men då sade de till mig: Vi kan inte bygga något vindkraftverk i vår regi här i Stockholms län eftersom det finns ett tidigare beslut om att vi inte får göra det. Därför frågade jag om ni tänker upphäva det beslutet. Anförande nr 50 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Jag kan faktiskt inte svara i detalj. Varför vi inte skulle få göra detta kan jag inte förstå. Vi får naturligtvis titta närmare på den här frågan. Har vi sagt i budgeten att vi ska göra det ska vi också försöka åstadkomma det på olika sätt. Det innebär förstås inte att vi kan bryta mot någon lag. Jag har dock svårt att se vilken lag som skulle hindra att vi gör detta. Anförande nr 51 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Ordförande, fullmäktige! Jag hade förberett mig att tala i ett annat ämne men blev lite uppeldad när jag hörde Vänsterpartiet tala så engagerat om vinstförbud i vården – eller förbud mot företagande i välfärden, som det i praktiken handlar om. Det är inte en förvånande inställning från Vänsterpartiet, utan det är klassisk socialistpolitik, men icke desto mindre blir jag som liberal lite upprörd. I Stockholm driver privata aktörer 60 procent av alla vårdcentraler. Det är människor, skattebetalare, som väljer att använda deras service därför att det passar dem. Många av de privata vårdcentralerna ligger för övrigt högt i den rankning som görs efter vad patienterna tycker om vårdcentralerna. En del av dem går dessutom med vinst – hör och häpna! Sedan finns det en massa annan vård som bedrivs av privata aktörer. Välfärdssektorn har utvecklats kraftigt under senare år. Kanske kan man säga att marknaden har mognat. Inte minst har väl politiker och tjänstemän som ansvarar för upphandlingar, utvärderingar, kvalitetskriterier och annat mognat i sina roller. Under de få decennier som marknaden över huvud taget har existerat har det visst förekommit usla verksamheter, precis som det har gjort bland offentligt drivna verksamheter. Men framför allt tycker jag att de senaste decennierna har präglats av ett starkt fokus på kvalitet och utveckling i både privat och offentligt driven välfärd. Det har lett till att vi i dag står betydligt bättre rustade som välfärdsland. Från Folkpartiets sida har vi alltid varit pådrivande för ökad valfrihet i välfärden och för att tillåta mångfald. Minns ni hur det var förr, när man hänvisades hit och dit och absolut inte fick ta några egna initiativ? Det var till exempel i det närmaste kriminellt att starta förskola. Inom hälso- och sjukvårdssektorn finns det i dag ungefär 1 700 företag. De allra flesta, över 90 procent, är små företag med under 20 anställda. Bara 0,5 procent av företagen är stora med mer än 250 anställda. Ungefär 120 000 människor har sina arbeten i vårdföretagen, och det är dem som Vänsterpartiet talar så förklenande om. Att företag ska gå med vinst är förstås inte vårt huvudsyfte med att låta privata aktörer verka i välfärden. Men företag som går med förlust innebär knappast en långsiktigt hållbar situation. Jag tycker att det är rimligt att den som investerar och satsar också har möjlighet att få något tillbaka, en avkastning på sina insatser. Övervinster eller vinster som genereras genom att man snålar på kvalitet och inte erbjuder en värdig vård med rätt kvalitet ska

2013-06-11--12 52 naturligtvis inte förekomma. Men alla tusentals småföretagare, ofta kvinnor, som driver sina företag med stort professionellt engagemang, är en verklig tillgång i välfärden. Fullmäktigeledamöter! Hur skulle era liv förändras om välfärdsföretagen förbjöds? Det kan ni fundera på. För min del skulle det bli ganska svårt. Mitt ena barns fantastiska förskola skulle väl omedelbart få slå igen. Min familjs vårdcentral skulle också få ta ned skylten, och vi skulle väl tilldelas något annat alternativ, som någon annan har valt åt oss. Ibland går jag till en privat specialistmottagning, men den skulle väl inte heller få finnas kvar. När jag väntade barn valde jag privat mödravårdscentral, kände mig trygg och väl omhändertagen där, och sedan fortsatte vi i samma organisation med barnavårdscentralen. Det är mycket i mitt och min familjs liv som skulle se annorlunda ut, inte därför att jag skulle vilja ha det på något annat sätt utan därför att några vänsterpartister skulle bestämma det åt mig. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget. Anförande nr 52 Landstingsrådet S e v e f j o r d (V): Anna Starbrink! Det är inte bara några vänsterpartister som tycker att vi inte ska ha vinstdriven vård och omsorg – eller skola för den delen – utan det är faktiskt en stor majoritet av Sveriges befolkning som tycker så. Du tillhör en minoritet. Dessutom ägnar du dig åt skrämselpropaganda. Vad vi säger är att vi inte tycker att ett profitdrivet företag har något i vård, skola och omsorg att göra. Däremot har vi inget emot non-profitdrivna företag, som Ersta, Röda Korset och andra. Vi har ingenting emot alla de privata specialister som vi har i Stockholms läns landsting och som jobbar inom vården. De har alltid varit privatdrivna. Det är inte dem vi är ute efter. Vi är inte ute efter de små, privatdrivna företagen inom vård, skola och omsorg, utan vi är emot de stora riskkapitalbolagen som slår sönder och köper upp, de stora hajarna som äter upp de små fiskarna inom vård, skola och omsorg. Vi är emot att man gör vård, skola och omsorg till en marknad. Det är väl där vi skiljer oss åt. Vi tycker inte att detta är en marknad. Vi tycker att vård, skola och omsorg är så viktigt att vi ska ta ansvar för det gemensamt med våra skattepengar. Vi ska ha insyn i den verksamhet som bedrivs. Vi ska också kunna bestämma var vård, skola och omsorg ska vara – det är inte upp till privata företag att själva bestämma och sedan skicka räkningarna till det offentliga. Du använder dig av skrämselpropaganda. Håll dig till verkligheten och till sanningen, så kan vi få en bättre diskussion! Det är alltså inte bara några vänsterpartister utan en bred majoritet av Sveriges befolkning som delar vår syn på vinst i vården och var den måste begränsas. Nog om detta – det kommer säkert att vara mer diskussion om det i morgon. Då är inte jag här, utan det är Håkan Jörnehed som kommer att föra den diskussionen. Jag har reflekterat när jag har suttit här och lyssnat. Sveriges riksdag har tagit fram en etisk plattform för den vård som ska bedrivas här i landet. Den överordnade principen är människovärdesprincipen: alla människor har lika värde. I min värld och i Vänsterpartiets värld betyder det att alla människor i vårt län ska ha samma goda tillgång till vård och omsorg. Men så ser det inte ut – det är vi alla medvetna om. Den andra bärande principen ska vara behovs- och solidaritetsprincipen, det vill säga att störst behov går först. Så vet vi också att det inte alltid är. Vi vet att kroniker ibland får stå tillbaka för nybesökare. Det har jag hört till exempel läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus berätta. Man glesar ut återbesöken för att snabbt kunna ta emot nybesöken. Men det är väl inte så som vare sig ni i majoriteten eller vi i oppositionen tycker att det ska vara.

2013-06-11--12 53 Eftersom vi ser att vårt län dras isär på många olika sätt – faktiskt också när det gäller hälsa, vilket har varit uppe några gånger i diskussionen – har vi i Vänsterpartiet bestämt oss för att ett sätt att möta detta är att tillföra vården mer resurser. Därför föreslår vi i vår budget en skattehöjning på 25 öre. Det tillför landstinget ungefär 1,2 miljarder kronor. Tjänar du 25 000 kronor i månaden, vilket vi hoppas att sjuksköterskor ska kunna ha som ingångslön så småningom, innebär det en skattehöjning för dig personligen på 62:50, om jag inte har räknat fel. Jag tror att de flesta människor, om man ser de här perspektiven, tycker att det är rimligt att man höjer skatten. Men skatten ska inte höjas för höjandets skull, utan den ska användas klokt. Vad vi försöker göra i vår budget är bland annat, som Gunilla Roxby Cromvall tidigare redovisade, att stärka barnsjukvården. Vi vill också tillföra psykiatrin och beroendevården mer resurser. Det ligger i vårt förslag. Därför vill vi höja skatten. Men vad vill Alliansen göra för att få en bättre hälso- och sjukvård i länet? Jo, enligt vad som sades inledningsvis av Torbjörn Rosdahl, som är finanslandstingsråd, ökar kostnaderna i sjukvården för mycket. Hans recept för att möta de ökande kostnaderna är att vi måste jobba smartare. Det är väl bra om vi kan göra det. Men vi i Vänsterpartiet tycker att den omfattande privatisering som äger rum i Stockholms läns landsting går direkt emot detta att jobba smartare. Ett effektivt sätt att jobba smartare är att få fungerande vårdkedjor, men den omfattande privatiseringen fragmentariserar vårdkedjorna i vårt län. Torbjörn Rosdahl tycker också att vi måste hålla efter löneutvecklingen. Då undrar jag vilken löneutveckling vi ska hålla efter. Är det för sjuksköterskorna? Är det för biomedicinarna? Är det för undersköterskorna? Var någonstans tänker du att vi ska hålla efter löneutvecklingen? Vi vet ju – och jag tror att många av oss tycker så – att en ingångslön på 21 000–22 000 kronor för en högskoleutbildad sjuksköterska egentligen är alldeles för låg. Det är skämmigt. Det har hon därför att hon är kvinna och jobbar i ett kvinnodominerat yrkesområde. Torbjörn Rosdahl tycker också, om jag uppfattade dig rätt, att det finns en del skrönor inom förlossningsvården. Jag kan ha missuppfattat vad du sade, men jag uppfattade att du sade så – att det inte är så illa som det sägs. Men vår uppfattning är nog att det faktiskt är så illa som det sägs. I dag orkar barnmorskor inte jobba heltid. På Danderyds sjukhus jobbar man i snitt 80 procent. Man orkar inte jobba 100 procent, därför att det är för stressigt, för lite personal och för tungt på en massa olika sätt. Något annat som visar att vi har jätteproblem inom förlossningsvården är att hänvisningarna ökar mycket kraftigt. Jag har tittat på och jämfört hänvisningarna när det gäller förlossningsvården, det vill säga att du inte får föda vid det sjukhus som du ursprungligen hade tänkt dig och planerat för utan hänvisas till ett annat sjukhus när det är dags. Om man jämför januari–maj 2012 med januari–maj 2013 ser man, om jag har räknat rätt, att hänvisningarna har ökat med 60 procent. Det visar väl ändå att vi har en del problem att ta itu med i förlossningsvården och att de problemen inte bara är skrönor. Med detta yrkar jag bifall till Vänsterpartiets förslag till budget. Anförande nr 53 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Ordförande! Vänsterpartiet är tydligen inte emot valfrihet. Ni är bara emot alternativen som vi behöver för att kunna använda vår valfrihet. Ni säger ju nej till framgångsrikt företagande. Det är en märklig linje.

2013-06-11--12 54 Jag säger hela tiden ja till mer mångfald och fler aktörer. Men vi ska inte blunda för att det också finns problem och områden som vi behöver utveckla, inte minst i vår förmåga att formulera kvalitetskrav och jobba med uppföljning på ett sätt som stimulerar ännu mer utveckling. Visst görs det vinster i branschen. Vinstutdelningen har varit ungefär 2,7 procent under perioden 2007–2011. Ungefär lika mycket återinvesteras i företagen. Det finns självklart vinster i välfärdsbranschen, men det görs också stora investeringar. Jag tror att det är en viktig utgångspunkt att det är så det ska vara. Den som satsar och investerar i välfärden ska ha möjlighet att få något tillbaka. Anförande nr 54 Landstingsrådet S e v e f j o r d (V): Den stora skillnaden mellan Vänsterpartiet och Folkpartiet – vi är kanske de två ytterlighetspartierna i diskussionen – är att vi inte ser välfärden som en bransch utan ser välfärden som något som vi äger gemensamt, som vi har ett gemensamt ansvar för, där det ska råda öppenhet och där man ska redovisa vad man gör och också om man eventuellt har pengar över och hur de pengarna används. Vi anser inte att de pengar som eventuellt blir över ska hamna i privata fickor och föras ut ur landet. Det är den stora skillnaden mellan vårt sätt att se på valfrihet och ert sätt. Självklart är vi för valfrihet. Jag förstår inte över huvud taget varför du hävdar att vi inte är det. Men vi anser inte att det system som ni har utvecklat och som Dag Larsson så briljant redovisade när han var uppe i talarstolen är bra. Ett system inom primärvården när det gäller vårdcentralerna där i princip alla vårdcentraler ser exakt likadana ut och har samma uppdrag och samma öppettider – vad är det för valfrihet? I vår valfrihet ligger att vårdcentralerna ska kunna utvecklas åt olika håll, beroende var i länet man befinner sig, eftersom länets invånare har olika behov, men också att vi ska kunna ha vårdcentraler som är inriktade på till exempel äldrevård. De vårdcentralerna lade ni ned därför att de inte passade i ert enhetliga, sovjetiska primärvårdssystem. Det är vi faktiskt emot. Vi är för mångfald inom vården. Ni är för enfald. Anförande nr 55 K r i s t o f f e r T a m s o n s (M): När blodsockret når botten bestiger han talarstolstoppen, tänkte jag säga. Ordförande, landstingsfullmäktige! Någon har någon gång sagt att den så kallade gamla goda tiden är en produkt av dåligt minne och livlig fantasi. När jag har lyssnat på en del inlägg under morgonen och förmiddagen har jag känt att det kanske ligger ett och annat i just de orden. Stockholms läns landsting befinner sig i dag i en intensiv fas av investeringar och satsningar för bättre sjukvård och kollektivtrafik. Steg för steg möter vi behoven som följer av att vårt län växer och gör det i en takt som slår alla tidigare prognoser. Fler föds, fler vill flytta hit, och tillsammans med alla oss som redan lever, bor och verkar i Stockholm innebär detta att vårt län att på väg att ömsa skinn, från en stor stad till en storstad – tänk på de begreppen och skillnaden mellan dem! Statistiken är egentligen lite svindlande. När jag föddes i utkanten av detta län levde 1,5 miljoner människor i Stockholms län. Nu har vi med råge passerat 2 miljoner och är i rask fart på väg mot 2,5 miljoner invånare. Rätt hanterad innebär den utvecklingen en fantastisk grund för tillväxt, utveckling och välfärd. Fel hanterad innebär den brister, problem och trängsel som förspiller människors liv och hela länets framtida utveckling. Rätt eller fel hanterad!

2013-06-11--12 55 Låt mig säga vad som är rätt hantering. Rätt hantering är att ta ansvar för ekonomin, som Alliansen gör. Med en budget i balans för åttonde gången och med ordning och reda i ekonomin, som gör att vi kan satsa på sjukvården och investera i kollektivtrafiken, utan att underskotten, skulderna och skattehöjningarna knackar på dörren. Ansvar för ekonomin kan också uttryckas på ett annat sätt. Under Alliansens tid har kreditbetyget för Stockholms läns landsting gått från AA till AA+. Det kan tyckas vara ett litet steg, men det fört oss från sällskap med länder som Chile och Tjeckien till sällskap med länder som Österrike och USA. Rätt hantering är också att prioritera det som är landstingets kärnuppgifter, att se till att satsningarna och investeringarna riktas till just sjukvård och kollektivtrafik. Årets budget får sägas vara ett tydligt bevis på att detta är och förblir Alliansens inslagna linje. Sjukvården tillförs 1,8 miljarder kronor och kollektivtrafiken 518 miljoner kronor. Därtill kommer nya investeringar i både bättre sjukvård och bättre kollektivtrafik. Bakom de beloppen döljer sig fortsatta satsningar på att se till att fler ska få vård i tid, öka patienternas valfrihet och synliggöra det arbete som görs av vårdens medarbetare men också för att bygga ut och förstärka hela länets kollektivtrafik. Alla trafikslag ska med – det är så vi bygger framtidens Stockholmsregion. Om detta säger vänsterpartierna att det är fel. På något annat sätt kan jag inte tolka inläggen som jag har hört från den här talarstolen. Men jag kan säga vad som är fel, och då vill jag påminna er om varifrån vi kommer. Minns den tid då 20 000 patienter väntade i vårdköer och då 6 000 anställda i vården fick sparken! Det var en tid då kvaliteten i sjukvården sjönk, en tid då vårdens vårdköer växte, en vård där oron inom Stockholms läns landstings sjukvård var stor. Det var den tid då vänsterpartierna styrde. Denna tid sattes också kollektivtrafiken på undantag. Det investerades inte. Det byggdes inte ut. Det togs inte hand om den trafik som fanns. Ett tydligt exempel är att det under dessa år inte byggdes en enda meter nya spår. Ordförande! Den tiden vill vi inte tillbaka till. Den tiden ska vi inte tillbaka till. Den tiden ska vi påminna invånarna i detta län om under det år vi nu har framför oss. Vi ska vara stolta över vad som har uträttats i detta landsting, men med vetskap om vad framtiden i detta växande län kräver av oss. Vi ska göra det med tillförsikt, för vi vet vad som händer med välfärden, valfriheten och ekonomin när vänsterpartierna får chansen. Till sist, ordförande, vill jag travestera en känd talare. Vi kan göra det i denna debatt med ett smått roat leende, för vi vet vad som händer med allt tal om prioriteringar, effektiviseringar och ansvar där Helene Hellmark Knutsson har dragit fram med sina socialdemokrater. Hela vägen från kommunhuset i Sundbyberg till Landstingshuset här på Kungsholmen viskar historier om underskott, havererade byggprojekt och nedskärningar i välfärden om hur det har varit och hur det riskerar att bli även här i landstinget, om olyckan är framme och hon skulle få chansen att visa vad hon går för. Låt inte den historien bli detta landstings framtid! Vi har varit där. Vi är på väg någon annanstans. Med de orden vill jag yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag. F ö r s t e v i c e o r d f ö r a n d e n : Innan jag lämnar ordet vidare vill jag bara tillhålla talarna att vi nu diskuterar landstingspolitiken. Om vi börjar dra in andra frågor, som kommunalpolitik, är jag rädd för att vi ger oss in på ett lite för stort område.

2013-06-11--12 56 Anförande nr 56 Landstingsrådet U l l b e r g (S): Ordförande, åhörare, ledamöter och särskilt Torbjörn Rosdahl! Isdimma, frontdimma och sjörök – det finns många uttryck för dimma. I Sverige är dimma vanligast i fjällkedjan, i Hanöbukten och vid Upplandskusten. I Stockholms läns landsting är dimman som tätast när det gäller moderaterna och tunnelbanan. När pressen blir för stor från resenärer, näringslivet, den egna regeringen och oss socialdemokrater ändras retoriken, från landstingsmoderaternas besked för två år sedan att tunnelbanan är färdigutbyggd till plötsliga, efterlängtade besked att vi ska bygga tunnelbana åt inte bara ett håll utan flera. ”Tunnelbana till Hagastaden och vidare till Arenastaden borde stå högt på listan” skrev moderaten Pehr Granfalk i DN den 18 april. ”Vi moderater står fast vid att vår prioritering är Nackalinjen först” skrev moderaten Mats Gerdau i Nacka Värmdö Posten den 14 maj. ”Vi vill att den här utbyggnaden [av tunnelbana till Barkarbystaden och Barkarby] får första prioritet” skrev moderaterna Cecilia Löfgreen och Christer G Wennerholm i DN den 16 maj. ”Jag vill bygga mer än en station, jag vill bygga till Täby” sade Torbjörn Rosdahl i ABC den 3 juni. Men retorik och utspel är en sak och en ansvarsfull budget är en annan. Politik handlar ju som bekant inte bara om att vilja. Politik handlar också om att orka, kunna och våga prioritera. Att prata om att bygga tunnelbana bygger ingen tunnelbana, varken till Hagastaden, Nacka, Barkarby eller Täby. De stationerna är förstås både realistiska och rimliga att bygga. Men då måste man sätta pengar och fokus bakom orden. Vi socialdemokrater har avsatt medel i vår budget för att börja bygga tunnelbana. Vi sätter Hagastaden och Nacka först. Vi sätter Täby och Barkarby som nummer två. Vi vill genomföra en strategisk tunnelbaneutredning och få en ny, tvärgående, lila linje mellan bland annat Liljeholmen och Fridhemsplan. En investeringsbudget med Spårväg City och Roslagsbanans etapp 2 bygger ingen tunnelbana. Därför har jag en fråga till dig, Torbjörn Rosdahl. Om man lägger 4–5 miljarder på att rusta Roslagsbanan till tiominuterstrafik och sedan ett antal miljarder på fordon, då torde inte pengarna räcka till tunnelbana till Täby i närtid. Var det närtid du pratade om i ABC, eller var det en mycket avlägsen framtid? Är du beredd att bordlägga investeringen i Roslagsbanans etapp 2 i syfte att frigöra pengar till en tunnelbana till Täby i närtid? Anförande nr 57 H e l e n e Ö b e r g (MP): Ordförande, fullmäktige och åhörare, som jag ser att det sitter ett gäng av där uppe – härligt! Jag tänkte prata om verkligheten. Ett problem för oss i politiken som flera av oss redan har varit inne på i flera inlägg och pratat om mycket under året som har gått är att vi har helt olika bilder av verkligheten. Vi som sitter på den här sidan av salen har en bild, och ni som sitter på andra sidan har en annan bild, och många som jobbar i vården eller besöker vården har ytterligare bilder. Den skillnaden, diskrepansen, mellan olika verklighetsbilder syns tydligt i majoritetens budgetförslag. Där syns ingenting av vinterns intensiva debatter om krisen på akutsjukhusen. Ingenting av det har lett till några slutsatser eller åtgärder i Alliansens budget. I stället ska alla förändringar som genomförs på sjukhusen motiveras med ytterligare effektivitet – en ständig jakt på att göra mer för mindre pengar. Vi i Miljöpartiet skulle hellre se att man lite grann lade åt sidan åtminstone det effektiva som handlar om att springa fortare eller att spara pengar. Det kunde vi lägga åt sidan. I stället kunde vi börja se hela patienten och börja göra rätt från början. Det är ett sätt att höja kvaliteten och dessutom minska vårdbehovet på sikt.

2013-06-11--12 57 I varje års budgetdebatt brukar jag stå här och summera vilken uppmärksamhet våra beslut har fått utanför det här huset, i verkligheten. Det finns några beslut som vi fattar här som oroar människor så mycket att de söker sig hit för att demonstrera utanför vårt hus. I år är det tre grupper vars engagemang särskilt har berört mig och också lärt mig något om hur det är – alltså inte lärt mig något om den verklighet som Alliansen missar att beskriva i sin budget utan om den verklighet som finns därute, där människor söker vård, där människor går till jobbet i sjukvården eller där vi politiker kommer och lyssnar på hur de har det. Den första grupp som har visat ett stort engagemang och har varit här utanför och demonstrerat är barnmorskorna. De hade en ganska svår balansgång när det gällde att tala öppet om sina utmaningar och de bekymmer som de möter i sin verksamhet samtidigt som de såklart inte ville öka oron eller till och med rädslan för att föda barn. Många kvinnor känner ju sig rädda inför det – och för den delen också män. Men till slut valde barnmorskorna att köra med öppna kort. De kunde inte längre hålla tyst om sin arbetssituation och vilka risker det faktiskt innebär att föda barn här i vårt län. De menar att de som kommer till sjukhus för att föda barn förtjänar all den information som är tillgänglig när de gör sitt val. Torbjörn Rosdahl kallar det skrönor. Jag har av de här barnmorskorna lärt mig modet att våga tala om de problem och bekymmer som man ser. Även om det i sin tur skapar nya bekymmer ska man stå upp för det man inte tycker är rätt. Men jag har också lärt mig vikten av att som medarbetare i vården alltid avvikelserapportera. Varenda incident som man upplever måste in i ett system, måste dokumenteras. Det är enda sättet att komma åt politiken och ge oss i politiken ett underlag, en liten bild av vad som händer i verkligheten. Även om det är ont om tid för avvikelserapporteringen är den viktig. Den andra gruppen som har varit här och visat sitt stora engagemang – de var faktiskt här inne i salen – var barn med cp-skada och deras föräldrar. Det var en ogenomtänkt upphandling av intensivträning som resulterade i att de här barnen blev av med sin framgångsrika träning. Vi politiker blev överösta av mejl från oroliga föräldrar. Att inte längre kunna erbjuda barnen den särskilda träningsformen konduktiv pedagogik var att ta ifrån de här föräldrarna och de här barnen hoppet. Det kunde man se i deras ögon. Vi tog ifrån dem hoppet om en bättre framtid för deras barn, kanske var vi rent av på väg att ta ifrån barnen möjligheten att utvecklas, att öka sin rörelseförmåga. Som tur var ändrade sig majoriteten och avbröt upphandlingen, men vi väntar fortfarande på besked om den här intensivträningen, den konduktiva pedagogiken är säkrad för framtiden. Senast i dag var det oroliga föräldrar som hörde av sig till mig och frågade: När vet ni mer? När får vi en garanti för att vi får behålla den här träningsformen? Av barnen med cp-skada lärde jag mig hur långt man kan komma med vilja och energi. Det var flera tv-inslag där man kunde se hur de tränade. Enormt viljestarkt och fulla av energi skapade de nya möjligheter och utvecklades. Av föräldrarna fick jag insikten i hur utlämnad till andra man är som förälder till ett barn med funktionshinder. Man är utlämnad till oss politiker. Man är utlämnad till myndigheters beslut. Trots att man själv vet och har en bild klar för sig av vad som är det bästa för barnet finns det andra som kan sätta käppar i hjulet när det gäller att ge barnet den möjligheten. Fundera kring det en stund och på vad det faktiskt innebär. Vi pratar ofta om valfrihet och mångfald. Jag tror att habilitering och rehabilitering är sådana områden där vi måste öka den mångfalden och valfriheten. Slutligen har vi haft ett engagemang, inte i anslutning till vårt hus utan vid Slussen. Det är blivande sjuksköterskor som vill ha lön för sin kompetens. De spelade upp samtal som visade på hur sjukhusen här gemensamt var överens om att hålla lönerna nere – lönekartell kan man kalla det – fast vi har stora rekryteringsproblem i vårt landsting, Kostnaderna för bemanningsinhyrd personal ökar. Det är stor rotation på medarbetare i

2013-06-11--12 58 vården, och vi förlorar en massa av den kompetens som de här sjuksköterskorna skulle kunna ge oss bara för att vi inte har utrymme att ge den lön som de tycker är rimlig i förhållande till sin kompetens. Vi har ett stort problem när det gäller bemanningsfrågor. Jag ska återkomma till det i morgon när vi pratar utmaningar i framtidsplanen. Vi måste kunna attrahera kompetenta medarbetare. Av de här sjuksköterskorna blev jag påmind om vikten av att samla sig kring en fråga som är viktig. Det är egentligen det som vi också gör i politiken. Vi samlar oss kring viktiga frågor och försöker driva utvecklingen framåt. När det gäller att driva utvecklingen framåt måste man göra samma gemensamma analys av problemet. Där är som sagt en gigantisk skillnad i vårt landsting beroende på vilka partier vi tillhör. På något sätt ser jag mig som en medborgarföreträdare. Jag står inte här och propagerar för politiska beslut som passar för den verklighet som jag har konstruerat, utan jag står här och talar för lösningar och hantering av problem som ska svara mot den verklighet som människor upplever. Det är politikens uppgift. Vi är ju medborgarföreträdare. Vi ska inte organisera sjukvården utifrån de system som vi tycker är mest praktiska och enkla. Det står ofta så i underlagen. Vi ska organisera vår sjukvård utifrån patienternas behov, och där misslyckas vi fortfarande. Jag tror att den utmaning som vi har under året som kommer, där budgeten från Alliansen inte riktigt är så mycket att falla tillbaka på, är att försöka närma vår politiska bild av verkligheten till den bild som medborgare, patienter, anhöriga och medarbetare upplever. Det är liksom det enda rimliga att man i politiken tar sin utgångspunkt i det som människor upplever, inte det man tycker att de borde uppleva. Anförande nr 68 T h o m a s M a g n u s s o n (V): Jag vänder mig till dig, medborgare i Stockholms läns landsting. Vänsterpartiet har ett antal förslag där vi vill lösa de problem som finns i landstinget. Studera dem noga! Fundera på om du håller med och kom med och hjälp till i det arbetet! Anförande nr 69 A n d e r s L ö n n b e r g (S): Ordförande, ledamöter, åhörare och medborgare! Jag ska börja med att säga att det finns en del inslag i Alliansens budget som jag tycker är bra och som jag delar. Det är ett antal trevande steg som går mot, ska vi säga vårdepisodsersätt-ning och att man ser hela vårdkedjor som en utgångspunkt för vården. Men där stoppar de här trevande försiktiga stegen, och meningen med att ha en budgetdebatt är ändå att tala om vilka brister som finns i ert förslag och vad vi skulle vilja ändra på. Tittar man sedan på vad ni föreslår i sak kan man se att ni fortsätter på den gamla inslagna vägen där allt fler vårdområden utsätts för snuttifierade ersättningssystem som direkt motverkar att vi får fram vårdkedjor. Man talar om en sak och gör en annan. Skulle man sätta en diagnos på budgeten ligger väl schizofreni rätt nära. Man får intryck av både det ena och det andra. I valet väljer man på det svenska sättet bägge utvecklingarna. Men man får ingen ledning när det gäller vilken som kommer att vara styrande. Varför är det här viktigt? För det första har ni – det är också väldigt tydligt i budgeten – en geografisk blind fläck. Nästan all utveckling sker i staden och norr om staden. Söder om staden finns nästan inga investeringar, särskilt inte när det gäller innovationer, forskning och utveckling. För det andra är vårdkedjor och vårdepisoder viktiga för medborgare. Vi kan se både att kostnaden blir lägre och kvaliteten högre och att det finns väldigt mycket rationalisering att hitta i hela vårdkedjor, till skillnad från den snuttifierade vård vi har i dag. Det är också så att en snuttifierad vård av den typ vi har i dag, med små ersättningar för korta ingrepp, inte gynnar innovation. Den sätter stopp för innovationen. Tittar vi på Stockholm i dag jämfört med för tio femton år sedan kan vi se att Stockholm har fallit från första plats i världen när det gäller att ta upp nya innovationer till verksamhet inom hälso-

2013-06-11--12 59 och sjukvård till att i dag till och med ha ramlat ur 20-bästa-listan i Europa på vissa områden. Till exempel inom diabetes ligger Sverige när det gäller upptag av nya behandlingsmetoder i linje med Bulgarien och Rumänien. Vi finns inte ens med bland Europas 20 toppländer. Det här är en skandal, och det är trist. Det är också ett oacceptabelt långsamt införande av infosystem, kvalitetsindikatorer och olika register. Det jag tycker är kännetecknande när jag läser förslagen i budgeten är revirstrider inom administrationen om vem det är som ska bestämma över de här olika ersättnings- och styrsystemen snarare än att tänka sig hela vårdkedjor. Det skapar en innovationsfientlig miljö, och jag förstår inte riktigt varför. Ett exempel på det är att man föreslår att man ska fullfölja politiken med att akutsjukvården ska vara mindre och att vi ska ha mer öppen specialiserad vård. Det är ju bra. Men samtidigt säger man, förblindad av sin ideologi, att de måste vara privata. Sjukhusen får inte vara med och driva de här öppenvårdsenheterna. Det man då inte förstår att man åstadkommer är en ovilja att släppa ifrån sig patienter från slutenvården till öppenvården. Det som händer är att slutenvården förlorar en hel kund. Mycket riktigt låg Stockholm i topp för tio år sedan när det gällde öppenvårds-kirurgi, dagkirurgi och annat. I dag ligger vi på tredje plats från botten. Det beror på att man inte förstår att de beslut man tar får konsekvenser. Man får också en konstlad efterfrågan, som vi kan se i dag. Efterfrågan på slutenvårdsplatser kommer ständigt att höjas därför att det är det enda sättet för sjukhusen att kunna utveckla sin vård. Det beror uteslutande på de ersättningssystem ni har valt att förse dem med. Stockholm har fantastiska möjligheter i dag, industrier, företag och många andra vill komma hit och investera, men vår utveckling till en modern hälso- och sjukvård som är innovationsvänlig går för långsamt. Med en vård som inte vill använda innovationer kommer företagen att tröttna på att vilja investera här. Också patientföreningar tycker att introduktionen av nya behandlingsmetoder går för långsamt. Det finns en förklaring till det här som de som är intresserade kan titta på. Stiftelsen Leading Healthcare vid Handelshögskolan har tittat närmare på vad de här bekymren består av. Bland annat säger man att vårdens långt drivna specialisering är en grund för fördjupad kunskapsutveckling och innovation, men hindrar samtidigt överföring mellan enheter och funktioner. För att se sådana mönster krävs andra insikter och analysramar än den rent tekniska, kliniska kunskap som ofta är den enda som används. Den vetenskapliga grunden är exakt det Birgitta Rydberg kallar för ett slag rätt ut i tomma luften. Det är detta innehåll. Slutligen kan man ju inte låta bli att tänka att ni är lite mätta på att regera. Det känns så. Därför innehåller budgeten något för alla, men tillfredsställer egentligen ingen med de förslag ni har lagt fram. Att det är en mätt allians påminner mig om Karin Boyes dikt. Den går så här, kanske något omformulerad av mig, jag vet inte, eller om hon faktiskt har skrivit så här: Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en alliansfri rast, Där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya majoriteten gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

2013-06-11--12 60

Anförande nr 70 L e n n a r t R o h d i n (–): Herr ordförande! Det sägs ofta i de här talarstolarna att Stockholmsregionen växer så att det knakar, och det kommer den att fortsätta göra. Det är givetvis vår uppgift att möta de utmaningarna. Men är det bara positivt? Störst, starkast, vackrast, är det alltid bäst? Tittar vi oss omkring i regionen kan vi se att vi har en galopperande bostadsbrist, en ökande boendesegregation, köer och trängsel också i kollektivtrafiken och en allvarlig ungdomsarbetslöshet i betydande delar av länet. Blir det bättre för att vi blir fler? Om några dagar kommer länsstyrelsen att presentera sin årsrapport över bostadsbyggandet här i länet. Jag är ganska övertygad om att den kommer att visa att det fortfarande byggs alldeles, alldeles för lite bostäder, särskilt hyresrätter som ju är den moderna boendeformen i en expansiv tillväxtregion. Och det byggs för lite också för att täcka upp den befolkning vi har redan i dag. Det blir inte bättre bara för att vi blir ännu fler. I budgetförslaget redovisas på en lång rad ställen alla de problem som den kommunala skatteutjämningen innebär. Den är tillväxthämmande, javisst. Men låt oss göra ett tankeexperiment, för det är faktiskt så att det förekommer tillväxt på andra håll i landet också, till exempel längst upp i norr. Tänk om mer av det som producerades där stannade kvar och investerades där. Glöm inte att många av de pampiga bankpalats i sten som vi har i centrala Stockholm och för den delen i Göteborg är resultatet av kalhuggna skogar, gruvor och bortsprängda vattenfall i Norrland. Tänk om mer hade fått stanna kvar uppe i norr. Men då säger någon: Men det här är ju våra gemensamma resurser. Javisst, men det är också den tillväxt som sker i Stockholmsregionen. Däremot menar jag att den landstingskommunala skatteutjämningen vilar på skeva grunder. Vi har i Stockholms läns landsting en landstingsskatt på 12:10. Vi är det enda landsting som är nettobidragsgivare till systemet. I Skåne är landstingsskatten 10:39. Det är en skillnad på över 1:70. I det här länet har hälften av länets kommuner 13 av 26 en samlad kommunalskatt på mer än 31:50. I Skåne är det två kommuner som ligger på den nivån. Däremot har sex under 30 kronor. Och landstingsskatten är en platt skatt, det vill säga att den betalas lika av alla. Varför ska vanliga löntagare i högskattekommuner som Norrtälje, Botkyrka, Södertälje, Sigtuna, Nynäshamn etcetera subventionera vården för lågskattekommuner i Skåne? Herr ordförande! Den budget som behandlas i dag avser det femte året sedan lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft i det här landet. Den gäller alla fem nationella minoriteter, de som alltid har funnits i vårt land. Den gäller också i Stockholms läns landsting, men av det syns absolut ingenting i budgetförslaget. Jo, på s. 170 står det i förbigående att grundläggande fakta om landstinget har översatts till finska språket. Wow! Och om övriga fyra nationella minoriteter – absolut ingenting! Däremot finns det en hel sida om mångfaldsarbetet i landstinget. Där talas om jämställdhet, hbtq, funktionsnedsättningar. Alldeles utmärkt, men de nationella minoriteterna som vi har en lag för som gäller även landstinget – ingenting. Tystnaden är talande också i oppositionens budgetförslag. Men tystnad låter ju lika på alla språk och behöver inte översättas. Anförande nr 71 A n n i k a H j e l m (MP): Ordförande, ledamöter och åhörare! Torbjörn Rosdahl pratade om vissa utmaningar som vi står inför. Han glömde den viktigaste av dem alla, nämligen klimatförändringen. Den kommer att ställa oerhörda krav på samhället och på att vi har en sammanhållning och en social hållbarhet i vårt samhälle. Sjukvård och kollektivtrafik, som vi sysslar med, är faktiskt bland de allra viktigaste gemensamma verksamheterna i vårt samhälle. Det kräver satsningar, det kräver modernisering och det kräver omställning.

2013-06-11--12 61 Att då fortsätta med Alliansens lågskattepolitik är inte ansvarsfullt. 75 procent av svenskarna är beredda att betala mer i skatt om pengarna går till sjukvård. Jag yrkar därmed bifall till Miljöpartiets budgetförslag som innebär 20 öre i skattehöjning, vilket snarast innebär en återställare plus 3 öre. Trafiknämnden Anförande nr 72 Landstingsrådet W e n n e r h o l m (M): Fru ordförande, fullmäktigeledamöter! I en väl fungerande vardag är det många stockholmare som har gott om en sak, det har de gemensamt, och det är ont om tid. De som månar om sin tid, som vill ha mer tillgång till tid är rätt många. Det är i juni i år de 779 000 som varje dag använder kollektivtrafiken i vårt län. Och siffrorna är raskt stigande. Jag känner att för varje gång som jag ska tala om hur många stockholmare som använder kollektivtrafiken är det dags att revidera siffran uppåt. Tillsammans gör vi 460 miljoner resor per år. Det är ingen överdrift att använda sjukvårdstermer och säga att kollektivtrafiken faktiskt är blodomloppet, det som gör det möjligt för Stockholmsregionen att fungera, att se till att människor kommer från hemmet till skolan, från hemmet till jobbet, mellan olika punkter under en arbetsdag, eller varför inte besöker en anhörig i äldrevården eller på sjukhuset. Utan kollektivtrafiken, fru ordförande, stannar Stockholms län. En morgon i Stockholm är det vid tullsnittet 80 procent av dem som är på väg in till staden som använder kollektivtrafiken. Gör tankeexperimentet att den här siffran sjunker bara lite grann och tänk sedan hur det redan står still i biltrafiken på våra infartsleder! Det är alltså en förutsättning för att Stockholmsregionen ska fungera att vi har den här höga kollektivtrafikandelen in till Stockholms innerstad på morgnarna. Det vi också kan konstatera är att över tid har kundnöjdheten med kollektivtrafiken, nöjdheten från våra kunder och resenärer, stabiliserats på en högre nivå än tidigare. År 2012 var den 73 procent. Jag skulle i det här sammanhanget, fru ordförande, vilja rikta ett varmt tack till både de som jobbar i ledningen för trafiknämnden och trafikförvaltningen och SL, men framför allt till all personal som jobbar för våra entreprenörer, de som i ur och skur eller i solsken ser till att våra medborgare, våra uppdragsgivare, kommer till sina resmål varje vardag och varje helg. Trafiknämnden redovisar ett prognostiserat resultat för 2013 som är likvärdigt med budget, ett nollresultat. Vi lägger också nu fram en budget i balans. Vi finansierar satsningarna för en väl fungerande modern kollektivtrafik. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna lägger fram en budget med löften om enhetstaxa som enligt de senaste beräkningarna från SL skulle kunna innebära ett underskott på 500 miljoner kronor. Vi har inte råd att handskas med skattebetalarnas pengar på det sättet. Det kommer också i debatten att låta så här: Vi tillför lika mycket i skattemedel till trafiknämnden och SL. Men det är ju ganska ointressant om det är så att intäkterna rasar drastiskt på grund av att man vill genomföra enhetstaxan. Vi kan då fundera kring vad det är man vill ta bort. Vad är det man vill ta bort av den verksamhet som bedrivs i dag inom ramen för driften för att möjliggöra löftet om enhetstaxa? Är det den populära nya trafiken med pendeltåg från södra Stockholm via Arlanda till Uppsala eller är det busstrafik som angör och gör det möjligt för många resenärer att komma till tunnelbanan? Jag ställer bara frågan. Det är väl den som lägger fram förslaget som får svara på frågan. Vi kan konstatera att vi i stor enighet har genomfört en organisationsförändring när vi införde trafikförvaltningen. Det här har efter ett par år gett oss bättre styrning och uppföljning. Vi ser det redan i resultat. Men det finns fortfarande, fru ordförande och fullmäktigeledamöter, mycket kvar att göra i det avseendet. Jag har stora förhoppningar om att vi också i bred enighet kan fortsätta att se till att trafikförvaltningen levererar

2013-06-11--12 62 underlag för våra investeringar som blir allt säkrare i underlag och prognoser och som också kommer att resultera i att utfallen stämmer väl överens med prognoserna. Organisationen håller på att landa och den blir bättre ju mer tiden lider. Vi från Alliansen gör investeringar för framtiden under 2014 på närmare 9 miljarder kronor. Vi fortsätter vår färd mot en kapacitetsstark och väl fungerande kollektivtrafik i Stockholm. Under en femårsperiod är det så gott som 33 miljarder som satsas på nya investeringar i ny kollektivtrafik eller i reinvesteringar. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna i sin budget har nästan 1 miljard mindre än Alliansen i investeringspengar. Våra pengar går till utbyggnad av Tvärbanan till Sickla. Det blir en nödvändig och bra tvärförbindelse som bidrar till att människors vardag även under ombyggnaden av Slussen kommer att fungera bättre. Men det skapar också en bättre fungerande vardag för de människor som bor i området Hammarby sjöstad och Sickla så att de kan komma till och från jobbet, till och från möjligheterna att till exempel köpa sina dagligvaror. Vi slår vakt om Roslagsbanans uppgradering. Blodomloppet i nordöstra Stockholm är i dag Roslagsbanan. Det är den möjlighet vi har att med spårtrafik se till att människor snabbt och effektivt kan komma fram. Socialdemokraternas förslag är såvitt jag förstår att lägga en blöt filt över hela det förslaget. Tvärbanan till Kista är i budgetdiskussionen för 2014 framlyft närmare i tiden med två år, till 2016, vilket jag välkomnar. Det är också ett nödvändigt projekt när det gäller att skapa tvärförbindelser. Vi går vidare med Spårväg Syd. Det är viktigt att skapa en koppling med spårförbindelser, till att börja med mellan Flemingsberg och Skärholmen i etapp 1. Sedan ska vi fortsätta att bygga ut Spårväg syd i spårvagnssträckning. När den är klar kan jag också se framför mig att man kan koppla T-lösningar med buss till Spårväg Syd. Det kommer på ett bra sätt att skapa nya tvärförbindelser i södra Stockholm. Jag nämnde tidigare nya Arlanda–Uppsala-pendeln som inneburit ett stort lyft för hela Stockholmsregionen på ett sätt som jag tror få av oss kunde föreställa oss. Det handlar inte bara om nya möjligheter att resa till och från Arlanda, utan det handlar om nya möjligheter att resa i hela vår storregion i axeln södra Stockholm via centrala Stockholm, till Arlanda och Uppsala. Jag ställer igen frågan om det är den trafiken som Socialdemokraterna vill rulla tillbaka när man har förslag om enhetstaxa som urgröper den finansiella ställning som trafiknämnden och SL har, om deras budget skulle vinna fullmäktiges gehör. Framgent, fru ordförande och fullmäktigeledamöter, är det på det sättet att det just nu pågår diskussioner och förhandlingar med regeringens förhandlingsmän. Det handlar om massiva investeringar i framtiden i tunnelbana i olika riktningar i Stockholms län. Ni är alla väl bekanta med dem. Det handlar om investeringar i en utbyggnad mot Nacka som också ska kunna innehålla en avgrening till Gullmarsplan, till exempel med en anslutning av Hagsätragrenen till blå linjen. Där tittar vi som bäst på vilket alternativ av dragningar som skulle vara den bästa. De har också varit ute på remiss till allmänheten. Det handlar om en förlängning av tunnelbanans blå linje till Barkarby, med en koppling till pendeltåg och regionaltåg i Stockholm väst. Här skulle vi genom en tunnelbaneutbyggnad kunna fördubbla bostadsbyggandet mot tidigare planer. Det handlar om Hagastaden i nordost. Det jag ser framför mig att vi behöver är en verklig tunnelbaneutbyggnad som i en första etapp skulle kunna byggas från Odenplan mot nordost. Det handlar också om, precis som många andra har idéer om, att den på sikt ska kunna kopplas ihop och bli en södra gren som skulle kunna gå mot söderort och sluta i Hagsätra.

2013-06-11--12 63 Det är lätt, fru ordförande, att önska sig. Det som är intressant i slutändan är att alla de här investeringarna ska finansieras. Jag ser framför mig att vi i det avseendet kommer att komma till en uppgörelse med staten om statsbidrag, trängselskatter som medfinansiering, samt medfinansiering från kommuner och näringsliv. Men självklart kommer också landstingets egna insatser att behövas för att förverkliga dessa planer. Man kan konstatera att det är många olika färger på de kritor som just nu används för att dra tunnelbanesträckningar i olika delar av länet. Jag tycker inte att den debatten i sig är fel. Vi måste ju vara visionära. Vi måste ha funderingar kring hur vi ska bygga ut vår kollektivtrafik, i det här fallet tunnelbanenätet. Men någonstans, fru ordförande och fullmäktigeledamöter, kommer vi så småningom också att landa den debatten, och den debatten landar i att vi måste klara av att prioritera. Som andra har sagt tidigare här i dag handlar det om att välja rätt plats vid rätt tillfälle till rätt kostnad. Precis som i den allmänpolitiska debatten handlar det om kollektivtrafikens utbyggnad, men det handlar också om vad vi åstadkommer när det gäller utbyggnad av arbetsplatser och framför allt av bostäder. Det är lätt att ha massor av önskemål, men det är svårare när vi ska komma till svaret på hur de ska finansieras. Det skulle vara mycket intressant att höra hur Socialdemokraterna funderar kring den här frågan. Någonstans ser jag ju framför mig att det vore bra om ni, precis som i fullmäktige i Stockholm i går när det gällde Förbifarten, var med i det här sammanhanget och träffade en uppgörelse om hur den framtida utbyggnaden av tunnelbanan ska se ut och hur den ska finansieras. Samtidigt vill jag poängtera att reinvesteringar är minst lika viktiga som nyinvesteringar. De stora investeringar i röda linjen som innebär nya tåg och nytt signalsystem kommer att möjliggöra för oss att i framtiden transportera betydligt fler stockholmare med röda linjen än vi gör i dag. När den insatsen, en utbyggnad på många miljarder, är färdig resulterar den i att vi, som i dag som mest använder 90 procent av kapaciteten, kommer ned mot 70 procents kapacitetsutnyttjande. Det ska inte ringaktas i den här diskussionen. Det finns alltså väldigt mycket vi kan göra inom ramen för det befintliga systemet. Samtidigt är det så att under en tidsperiod, fram till dess att vi har nya tunnelbaneutbyggnader, nya tunga satsningar på plats, måste vi också reinvestera i de system vi har. Jag tänker då på Saltsjöbanan, Lidingöbanan och Roslagsbanan. Här är tvehågsenheten från oppositionens stora parti intressant. Vad vill man egentligen? Man kan tro och läsa det mellan raderna när ni gör det så enkelt och får det att framstå som att utrymmet mellan mina två fingrar i slutändan är skillnaden i tidsavstånd mellan att nu fatta beslut om att bygga ut tunnelbanan respektive att ta de pengarna från reinvesteringen i de här lokalbanorna. Men så ser inte verkligheten ut. Det är tioårscykler på detta. Därför är det för mig angeläget att vi satsar på reinvesteringar i de befintliga spårsystemen och inte bara knäpper med fingrarna och säger: Satsar vi bara på ett beslut om tunnelbaneutbyggnad har vi också löst kollektivtrafikens kapacitetsproblem de kommande åren. Så ser inte verkligheten ut. Vi måste jobba där vi står just nu och 5, 10, 15 och 20 år framåt i tiden. Då är det som jag sade innan fråga om rätt val av kollektivtrafik på rätt plats vid rätt tidpunkt. Då kommer vi inte att kunna säga vare sig ja eller nej, svart eller vitt till olika system, utan vi kommer att få säga ja till olika system. Avslutningsvis, fru ordförande, skulle jag också vilja peka på en annan fråga som är viktig. Det är frågan om hur det går att köpa biljett och förstå våra biljettsystem. Där tycker jag att det finns en hel del övrigt att önska. Jag vet inte om fullmäktiges ledamöter vet hur många olika biljettyper som går att köpa i dag. Det är närmare 200. Jag anser att detta system är alldeles för krångligt. Det borde egentligen räcka med att vi hade fyra olika biljettyper. Det handlar om periodbiljetten. Den kan vara alltifrån 24-timmarsbiljett till 30-dagarsbiljett eller årsbiljett. Vi har Reskassan där man sätter in pengar och sedan använder den när man reser vid olika intervaller av ofta eller sällan förekommande resor. Det handlar också om enstaka biljetter för turister och resenärer som sällan åker kollektivtrafik hos oss. Sedan är det specialbiljetterna för att resa till Arlanda, Uppsala, Gnesta med flera orter. Jag tror egentligen att det borde kunna räcka med det systemet och den indelningen.

2013-06-11--12 64 Vi borde också, tycker jag, så snabbt det går, ta vidare steg in i den nya digitala utvecklingen med en ny digital strategi, en ny plattform för e-handeln. Vi borde utveckla en app för smart användning av mobiltelefonen i samband med biljettköp. I den frågan tänker vi från Alliansen återkomma och tillsammans med den verkställande ledningen se till att vi får en snabb utveckling. Till sist, fru ordförande, vill jag påpeka – det har jag sagt många gånger – att det är glädjande att Stockholm växer. När Stockholm växer måste också kollektivtrafiken och SL växa, annars kommer inte Stockholm att kunna fortsätta växa. Med detta, fru ordförande, yrkar jag bifall till Alliansens förslag till budget för trafiknämnden. Anförande nr 73 Landstingsrådet U l l b e r g (S): Fru ordförande! Tack, Christer, för en fantastisk inledning på den trafikpolitiska debatten! Jag tycker att den hamnade precis där den ska. Efter sju år i majoritet handlade det om Socialdemokraterna, våra förslag till utbyggd tunnelbana, våra förslag till enhetstaxa i hela länet, och du betonade själv problemet med raset av biljettintäkterna som du ansvarar för. Det är nästan 380 miljoner kronor. Jag tycker att det här blev en jättebra start. Det sätter verkligen fingret på vad vi borde prata om under den här stunden. Jag kommer snart att återkomma med mitt eget inledningsanförande, men jag vill ändå ta chansen, eftersom finanslandstingsrådet inte ville svara på min fråga i den allmänpolitiska debatten, att höra om du vill svara på frågan: När kan man tänka sig att vilja bygga ut en tunnelbana till Täby? Jag tror att vi kan matte här inne, i alla fall rätt basal matte, så vi kan nog klara additionen som visar att Roslagsbanan etapp 2, som ger tiominuterstrafik, nog kommer att göra att Roslagsbanan dessvärre kvarstår som det enda blodomloppet, den enda pulsådern eller vad du kallade det för i nordost i många år framöver. Vore det inte rimligt att vi bordlade just etapp 2, rustar klart Roslagsbanan till robust kvartstrafik i full enighet och sedan väntar med etapp 2 så att vi också kan få lite pengar till en tunnelbana till Täby i närtid? Anförande nr 74 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Fru ordförande! Christer Wennerholm pratar om vikten av att inte kollektivtrafikandelen ska sjunka, därför att det kommer att innebära en katastrof i vägnätet. Samtidigt för ni en politik som alla prognoser visar leder till att kollektivtrafikandelen just kommer att sjunka. Det ser vi i Miljöpartiet som ett väldigt stort problem. Du pratade också om att det är väldigt bra att nöjdheten har ökat. Men jag ser också med stor oro på att nöjdheten kommer att sjunka i kommande prognoser med tanke på det moras, som du också själv nämnde, som biljettsystemet utgör. Jag skulle vilja ställa en fråga till dig, för du tar verkligen upp alla de här problemen. Jag tycker att du öppnar en dörr för att ändå vilja göra om och förenkla, för det är egentligen precis det som du säger hela tiden. Miljöpartiet talar om att göra det enkelt. Jag skulle vilja höra vad du ser i närtid som kan göra det enklare för resenärer som verkligen inte vet hur man ska resa i kollektivtrafiken. Anförande nr 75 Landstingsrådet W e n n e r h o l m (M): Fru ordförande, fullmäktigeledamöter! Jag är beredd att sträcka ut handen till dig, Yvonne, och även till Erika och till Vänsterns företrädare, och säga att vi är beredda att diskutera alla former av förenklingar som går att genomföra i biljettsystemet utan intäktsbortfall i den storleksordning ert förslag innebär.

2013-06-11--12 65 Det är ju det som är problemet, om vi pratar om enhetstaxan. Men om det är antalet biljettyper som du till exempel är ute efter eller modern teknik, Yvonne, kan vi sätta oss ned redan senare i kväll och diskutera. Anförande nr 76 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Man kan väl säga att intäktsbortfallen är väldigt stora i din budget också just nu med de taxesystem som ni har och som ni faktiskt vill fortsätta att ha. Men jag är också beredd att sträcka ut en hand, därför att vi har sagt väldigt många gånger att vi vill se en bred taxeutredning som verkligen visar vad man kan göra och vad det innebär. Vilka får det lättare och hur kommer folk att resa? Är du beredd att säga ja till det är jag beredd att gå med på det. Anförande nr 77 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Tack, Christer, för den utsträckta handen! Vi har ju, som vi har hört tidigare, gigantiska tapp i Reskassan och sms-biljetter. Jag är helt övertygad om att en stor del av det gigantiska tappet, troligtvis allt, beror på det otroligt krångliga biljettsystem som vi har, där det faktiskt är helt obegripligt vad man ska betala. Jag tänker mig den utsträcka handen och undrar: Varför inte införa enhetstaxa och en zon i hela landstinget? Det är väldigt enkelt. Anförande nr 78 Landstingsrådet U l l b e r g (S): När vi nu ses till budgetdebatt är det så klart för att blicka framåt mot 2014 och åren därefter. Men det är också ett tillfälle att kasta ett öga bakåt och se på det år som har gått. Det finns verkligen mycket att vara stolt över, mycket som fungerar bra. Många gör ett fantastiskt arbete. En hel del saker, tro det eller ej, sker också i fullt samförstånd mellan partierna. Men det finns definitivt saker där man från majoritetens sida skulle kunna erkänna misstag och kanske säga att man till och med har lärt sig någonting. Arrivas trafikövertagande blev ingen hit. Reskassans införande blev ett fiasko. Årsbasis har vi redan nämnt, närmare 380 miljoner kronor i biljettintäktstapp. Sjötrafikupphandlingen – hittills ett debacle. Det lär väl krönas av och fulländas i sitt feltänk med tilldelningsbeslut inom bara några månader. Jag vet inte om ni liksom jag har sett filmen om Abraham Lincoln nyligen. Han sägs ha sagt: Man ska aldrig skämmas för att medge att man har gjort fel, för det betyder att man säger att man är klokare i dag än vad man var i går. Det kanske är något att begrunda för såväl landstingsmoderaterna som deras allianskamrater. Den socialdemokratiska landstingsgruppen kommer att använda sin tid i trafikdebatten till att prata om vår fantastiska kollektivtrafik och hur vi vill utveckla den och göra den ännu bättre. Vi kommer att tala om tunnelbana, tvärbanor, taxor och tillgänglighet. Vi kommer att tala om en framtidsinriktad politik för mer trafik för skattebetalarnas och resenärernas pengar. Vi måste också rikta ljuset mot er som är ansvariga, för hur gärna man än vill gömma sig bakom oppositionen eller tjänstemännen eller entreprenörerna är det ni som är politiskt ansvariga. Ni får vänta ett tag till på att lägga fram en oppositionsbudget för papperskorgen. Nu är det ni som lägger fram en majoritetsbudget. När Stockholm växer snabbare än prognostiserat måste politiken hänga med. Vi måste anpassa planerna utifrån de nya förutsättningarna. Den kraftiga befolkningstillväxten och klimatutmaningarna måste mötas med en utbyggd kollektivtrafik. Därför är vårt fokus att få fler betalande resenärer inom rätt trafikutbud, en enkel och prisvärd SL-taxa och utbyggnader som är samhällsekonomiskt lönsamma. Resandeunderlag och behov ska gå före politisk prestige och era låsningar inom en bräcklig allians, där uppgörelser främst verkar göras bakom stängda dörrar och i ganska hårda ordalag.

2013-06-11--12 66 För oss socialdemokrater är det självklart att ställa skarpa krav på fakta och underlag innan beslut om investeringar tas. Man måste kunna göra jämförelser mellan olika trafikslag och kostnader, och Christer, vill du travestera det här måste du lära dig det. Det ska vara rätt trafikslag på rätt plats i rätt tid och till rätt pris. Den moderatledda majoriteten har ju genom felprioriteringar och skenande notor för flera projekt tappat greppet om investeringsbudgeten, inte bara intäktssäkringen som vi redan har pratat om. Vi har fått se byggstarten för Tvärbana Kista flyttas fram och tillbaka. Man har skjutit upp den angelägna moderniseringen av Hässelbygrenen. Tunnelbanan finns med i er budget sedan ett år tillbaka, men någon trafiklösning till Hagastaden och Nya Karolinska sjukhuset finns ännu inte. Det är helt oacceptabelt. Vi måste förbättra tvärkommunikationerna, modernisera busstrafiken, rusta resenärsmiljöerna, få en punktlig pendeltågstrafik, även till Gnesta, nyttja vattenvägarna och bygga ut tunnelbanan. Vi saknar en övergripande strategi för en utbyggd tunnelbana i vårt län. Det är att svika både dagens och morgondagens resenärer, arbetspendlare och bostadssökare. Det finns några frågor som jag alltid får. Jag får dem av bussförare, jag får dem av resenärer, jag får dem av grannar och bekanta. Folk hör av sig och frågar: Hur funkar det här med standardresa? Hur funkar det här med zonerna? Varför har ni inte enhetstaxa? Lena, Karin, Märta och Peder representerar några av dem som hör av sig. Vi ser att ett krångligt och bristfälligt biljettsystem skrämmer bort resenärer. De 380 miljoner kronorna i tappade intäkter är ert ansvar. Som lök på laxen vill ni då utreda ett check-in-check-out-system som beräknas kosta minst 400 miljoner kronor. Jag tror att alla kan se att SL är på väg åt fel håll. Det är hög tid att införa enhetstaxa i vår tillväxtstarka region. Kollektivtrafiken ska vara lika tillgänglig för alla. 70 procent av alla resenärer reser redan zonfritt på sitt periodkort. Varför ska de andra 30 procenten drabbas av zongränser? Det blir mycket siffror här, men 90 procent av de 30 procent som inte reser på periodkort reser dessutom bara i en zon. De påstådda intäkterna är faktiskt en bluff. Om du är så sugen på att prata om exakt vad vår enhetstaxa skulle kosta kan jag tala om att jag är öppen för att tillsätta en förutsättningslös utredning. Låt oss göra det, så kan vi prata om det här på riktigt. Jag säger som flera redan har sagt: Vill du ha ett enkelt system? Det verkar i alla fall din gruppledare vara väldigt sugen på, eftersom Torbjörn Rosdahl sade att det var så krångligt med Reskassan. Han har fattat det här. Lyssna på honom och inför enhetstaxa! Jag yrkar bifall till vårt budgetförslag. Anförande nr 79 M i c h a e l S t j e r n s t r ö m (KD): Fru ordförande, fullmäktige! När man hör Socialdemokraterna tala här undrar man om det är samma verklighet vi lever i. Vi står inför stora utmaningar, stora investeringar i spår och fordon de närmaste åren. Men vad gör Socialdemokraterna? Jo, de skär ned investeringsbudgeten med 700 miljoner inför 2014 jämfört med Alliansen. Då tänkte jag: Hur kan det vara möjligt att de drar ned ambitionsnivån på investeringarna? Men när jag såg ert förslag om enhetstaxan fick jag ihop det. Just det! De förlorar en massa intäkter på enhetstaxan. Det leder till att de måste ha lägre kostnader, mindre investeringar och neddragning av trafik. Det är så de ska banta SL. Då förstår jag det hela. Anförande nr 80 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Åhörare, ordförande och ledamöter! Miljöpartiet de gröna satsar på en modern och attraktiv kollektivtrafik. Det ska vara smidigt och enkelt att resa, både på land och på vatten. Kollektivtrafiken måste vara väl utbyggd. Det ska vara öppen spärrlinje, det ska vara ett kort för alla resor och det ska finnas gott om trafikvärdar som är till för dig som resenär. Samma biljettsystem, samma kort, samma taxa ska gälla för kollektivtrafik som går på land och på vatten. Landstinget ska därför se till att trafikförvaltningen ges medel så att de båtar som går i Waxholmsbolagets regi ingår i SL-taxan.

2013-06-11--12 67 Sedan är det också så att priset på 30-dagarskortet har ökat i snabbare takt än utvecklingen av löner och andra priser de senaste åren. Därför ska landstinget se till att sänka priset med 50 kronor år 2014. Enhetstaxan ska gälla, inte bara för periodkorten utan också för enkelresor. Därför måste dagens ologiska zoner bort. Vi får dagligen mejl om detta. Erika Ullberg nämnde ett antal. Jag kan säga att det inte finns en enda människa jag träffar, varken vänner eller andra, som inte tar upp detta stora moras. Vi kan konstatera att i tertialrapporten står intäktstappet för 7,4 procent. Det är väldigt mycket pengar – och så tycker ni att vi experimenterar. När det gäller Reskassan måste den utformas så att det är enkelt att förstå den, inte bara när man befinner sig inne i tunnelbanan där man kan gå och fråga någon som sitter i en spärr. Den måste vara enkel att förstå även när du står på en busshållplats ute i länet. Och den är helt obegriplig, för man vet inte ens i vilken zon man befinner sig. Det är liksom steg ett. Vi behöver också göra utblickar till Mälardalen och övrig kollektivtrafik i Sverige. Syftet måste vara att vi inför enkla, moderna biljettsystem som bidrar till ett gränslöst resande. För att klara detta måste SL Access bytas ut till en öppen standard, en lösning som redan finns på plats i många andra delar av Europa. Det som dock är viktigast att fokusera på, och som jag sade i mitt tidigare anförande, är att få fler att välja kollektivtrafiken och ställa bilen. Det innebär stora utmaningar att lyckas med detta. Eftersläpande underhåll och eftersläpande investeringar riskerar att leda till att läget blir alltmer akut och att nya tvärförbindelser och kapacitetsstarka linjesträckningar inte blir klara i tid för att möta behoven. Miljöpartiet märker också att kollektivtrafiken i Stockholmsregionen riskerar att slås ut för längre resor på grund av bristande spårkapacitet. Gnestapendeln fick försämrade bytestider i vintras och nu är den hotad att helt försvinna. Det är helt oacceptabelt i en växande Stockholmsregion. Det snabbaste sättet att tillgodose behovet av utbyggd kollektivtrafik är ändå att öka antalet busslinjer och ge dem hög prioritet i trafiken. På många ställen måste nya kollektivkörfält inrättas som ger bussar helt fri väg. En åtgärd på sikt är också att konvertera stombusslinjer till spårväg. Men en oerhört viktig åtgärd är att utöka kapaciteten för att sänka restiderna för tvärförbindelser. Alla de här åtgärderna som Miljöpartiet föreslår bidrar ju till att knyta ihop befintliga spårlinjer och avlasta de inre delarna av tunnelbanan som är helt överbelastad i dag. När Citybanan är klar 2017 kommer trycket att lätta, men att finna ytterligare avlastning och möjlighet till byten mellan fler trafikslag är nödvändigt i vår växande region för att inte en kollektivtrafikinfarkt ska uppstå om tio år. Då handlar det om att tidigarelägga objekt, men det handlar även om att börja projektera för och bygga ytterligare spår. Statlig medfinansiering och användande av trängselavgifter är nödvändigt för att kunna öka utbyggnadstakten i kollektivtrafiken. Och kollektivtrafiken ska alltid prioriteras före vägutbyggnader. Jag vill ändå säga här att Alliansen hävdar att ni har finansiering, vilket jag ser är ett problem i er budget, för ni hoppas att någon annan ska lösa ert problem. Ni lägger en stor börda på kommunerna, som då kanske får dra ned på skola och omsorg, som är deras kärnområden. Tunnelbanan behöver byggas ut, och högst prioritet har tunnelbanan till Hagastaden. Men även en tunnelbana till Nacka är viktig. Vi anser att en förbindelse med anknytning till tätbefolkade Södermalm och en möjlighet att där kunna byta till andra tunnelbanelinjer skulle ge mest trafikantnytta för pengarna.

2013-06-11--12 68 Under den kommande planperioden, 2014–2018, måste vi satsa på bland annat de här objekten: En automatbana till Nya Karolinska och Hagastaden – det handlar ju om det nya storsjukhuset NKS och Hagastaden som behöver en kapacitetsstark kollektivtrafik. Det börjar bli alltmer bråttom att bygga en modern, ny tunnelbanelinje som Metron i Köpenhamn. Förlängningen av Tvärbanan till Sickla. Det är den felande länken mellan Stockholm och Nacka. Den måste byggas snarast. Kopplingen till Saltsjöbanan och Gullmarsplan kommer att ge värdefull avlastning när ombyggnaden av Slussen påbörjas. Vi vill också förlänga Tvärbanan till Kista. Frågan är nu färdigutredd, och bygget behöver komma i gång genast. I nästa steg vill vi förlänga banan till Helenelund. Spårväg Syd är mycket viktig hela vägen mellan Tyresö och Flemingsberg. Vi vill starta den i form av en BRT, för vi vill börja bygga så fort som möjligt. Det här är på sikt en snabbspårväg som kommer att knyta samman Södertörn. Med den här spårvägen kommer ungefär 30 000 personer att kunna åka varje dygn. Men vi vill som ett första steg införa BRT på sträckan Flemingsberg, Kungens kurva, Fruängen, Älvsjö, Skarpnäck och Bollmora. Vi vill också bygga en pendeltågstation i Vega. Vegastaden i Haninge är under uppförande, och stationen måste finnas på plats när inflyttningen påbörjas. Sedan vill vi genomföra upprustningen av Roslagsbanan fullt ut, för vi vet att hela den föreslagna upprustningen behövs för att man ska kunna få en tiominuterstrafik som är säker. Kortsiktiga besparingar på säkerhet när det handlar om bullerskydd och trafikens tillförlitlighet kan inte Miljöpartiet acceptera. Vi förstår att ni har problem som vill bygga Förbifarten i stället. Vi lägger våra pengar på kollektivtrafiken. Därmed vill jag yrka bifall till Miljöpartiets budgetförslag. Det är finansierat på ett solidariskt sätt, där trängselavgifterna går till kollektivtrafik i stället för till motorvägar. Det skulle ge stockholmarna ca 500 000 nya sittplatser, där resenären sätts i fokus. Service, enkelhet och kapacitet är våra ledord. Anförande nr 81 M i c h a e l S t j e r n s t r ö m (KD): Fru ordförande, fullmäktige! Det var mycket intressant att höra Yvonne Blombäck från Miljöpartiet tala om finansiering. Det är faktiskt så att ska vi klara av de investeringar som vi har inom landstinget de närmaste åren måste vi faktiskt få en ökad kommunal och statlig medfinansiering. Men jag vill hävda bestämt att det inte går att likt Miljöpartiet använda pengar från trängselskatten, till exempel pengar som är öronmärkta för Förbifart Stockholm, till en satsning på kollektivtrafiken innan riksdagen har fattat ett sådant beslut. Man kan inte heller i politiken använda pengar som man inte har. Man kan dock låna pengar. Även om det sades förut i dag att man inte ska handla på krita, låna pengar, kan det faktiskt till just investeringar vara bra att låna pengar. Ett tips till Miljöpartiet om ni har ont om pengar i er budget är att ni kan låna pengar. Eftersom jag själv arbetar i bank kan jag förmedla en bra kontakt. Anförande nr 82 S t e l l a F a r e (FP): Fru ordförande, fullmäktige! Jag tycker att det är väldigt roligt att vara trafikpolitiker i Stockholm just nu. Det sägs ofta nostalgiskt att 50-talet var en guldålder för kollektivtrafiken. Det står även i Socialdemokraternas budget. På den tiden byggdes tunnelbanan med 90 procentiga statsbidrag. Det var tider det! Frågan är om inte 2000-talet också är en storhetstid för kollektivt resande i vårt län. Trots diskussionen om

2013-06-11--12 69 det tapp som har varit på biljettintäktssidan – jag återkommer till det sedan – ska vi inte glömma att vi säljer biljetter för över 6 ½ miljard per år. Smaka på det! Det är mycket pengar. Resandet ökar stadigt, och vårt mål i den regionala utvecklingsplanen är att kollektivtrafikens andel av de motoriserade resorna ska öka med 5 procent fram till 2030. Det motsvarar en miljon fler påstigande – en miljon! Hur ska då detta ske? Hur ska vi klara det? Finns svaret i de utopiska linjekartor som har lanserats i en tät ström det senaste året eller i de visioner som viner genom luften? Jag efterlyser mer realism, mer vardagsrealism. Befolkningsökningen i vårt län går så snabbt nu att vi måste tänka inte bara på lång sikt utan också på kort och medellång sikt. Det går inte att bygga luftslott när länet växer med 500 000 personer fram till 2030. Jag tycker att Erika har en poäng när hon säger att det saknas en strategisk plan för tunnelbaneutbyggnaden. Det är en klar poäng. Men ni socialdemokrater är verkligen inget föredöme. Om det är några som har kastat upp lösa förslag i luften som apelsiner på en cirkus så är det ni. Tolka mig nu inte så att jag anser att alla tunnelbaneinvesteringar är orealistiska, men de måste vara strategiska. När jag talar om strategi menar jag att varje gång vi gör en ny investering av den här kalibern måste det leda till flera bytesmöjligheter för resenärerna. Att pumpa in resenärer i det befintliga systemet lättar inte på trängseln. Den stora utmaningen ligger i att utnyttja systemet bättre och effektivare. Det vi behöver är helt enkelt fler tvärförbindelser som avlastar de trånga sektorerna och skapar flera alternativ för trafikanterna. På så sätt kan strömmarna spridas över länet och alla behöver inte passera nålsögat Centralen. Folkpartiet vill härmed lansera sig som de realistiska tvärförbindelsernas parti. Ordförande! Att planera för en god kollektivtrafik är lite som att vara en rörmokare. Man kopplar ihop ledningar och bygger vidare på ett system som blir allt mer finmaskigt. Vårt kollektivtrafiknät är ett kopplingsschema och varje del som tillförs måste förbättra systemets funktionssätt. Det finns en metod för att uppnå det här målet som kallas för fyrstegsprincipen. Anledningen till att jag tar upp den nu är att den kommer att bli obligatorisk. I korthet innebär den att varje investeringsbeslut som vi fattar måste föregås av flera frågor. Vi måste fråga oss om vi kan uppnå vårt mål genom styrmedel som ändrar människors beteenden, till exempel prisinstrumentet, information eller något liknande. I nästa steg måste man fundera på om man kan öka kapaciteten, som Christer var inne på, kanske genom ny teknik som ökar turtätheten – vi talar då om signalsystem eller annorlunda tåg, längre tåg. Nyinvesteringar måste alltid ställas mot möjligheten att utnyttja befintliga anläggningar bättre och effektivare. Jag tror väldigt mycket på den här modellen, för den kommer att hjälpa oss att hushålla med resurserna och tära mindre på miljön. Jag inledde med att påminna om vi fick närmare 90 procents bidrag till tunnelbanan när den byggdes mellan 1950- och 1970-talet. Den tiden kommer aldrig tillbaka. Men vi kan åstadkomma en hel del även med 50-procentiga bidrag! Länsstyrelsen har nyligen presenterat sin länsplan, där man fördelar de statliga anslagen till väg och spår. Hur mycket vi än är beroende av staten, vill jag här med kraft understryka att det är vi i länet som är huvudmän för kollektivtrafiken. Länsstyrelsen må fördela statsbidrag, men vi beslutar och styr själva över hur vår kollektivtrafik ska utvecklas. Med detta yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag.

2013-06-11--12 70 Anförande nr 83 Landstingsrådet U l l b e r g (S): Tack, Stella! Vad roligt att vi är överens om behovet av en strategisk tunnelbaneutredning – jag ser fram emot att fortsätta arbeta tillsammans för att få till stånd en sådan. Det där med apelsinen på cirkus var ju lite kul. Jag tänkte om det var någonting sådant du hade i åtanke, med Per Granfalks utspel om tunnelbana till Hagastaden, Mats Gerdaus utspel om tunnelbana till Nacka, eller Lövgren och Wennerholms utspel om Barkarby eller Roslagsbanan till Täby. Var det kanske lite av apelsinen på cirkus? Men jag tror att ditt parti och mitt parti ser behovet av att bygga ut tunnelbanan i den här regionen. Jag tror att staten ska ta ett stort ansvar för den utbyggnaden, och jag tror precis som du att om vi skulle kunna samla oss att härifrån på ett seriöst sätt våga prioritera också vår egen investeringsbudget för att möjliggöra en utbyggnad av tunnelbanan i närtid så skulle också staten vara beredd att tillskjuta mer medel – men om det är för splittrat här inne, och för mycket apelsiner på cirkus för all del om man vill kalla det så, tror jag att staten är mindre villig att öppna plånboken. Jag tycker att vi har ett ansvar här inne att begrunda även detta. Anförande nr 84 S t e l l a F a r e (FP): Ja, som jag sade är ju vi här i landstinget ansvariga för planeringen. Det har varit en ovärdig debatt under en lång tid. Kommunerna har verkligen inte varit några föredömen, men det har inte ni i oppositionen heller varit. Jag ser fram emot den dag när vi kan säga att vi har bakbundit er socialdemokrater i en uppgörelse, för det är vad som behövs om det ska bli en seriös utbyggnad av tunnelbanan. Men som jag sade, tänk då efter: Vad är strategiskt att bygga – och vad är populism i alla de löften som har flugit omkring? Anförande nr 85 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Stella Fare, jag blev lite osäker på vad du sade i början. Sade du att kollektivtrafikandelarna ska öka med 5 procent, eller var det antalet resenärer som skulle öka med 5 procent? Hur ska ni göra det? Det finns inga som helst prognoser som visar på något sätt att kollektivtrafikandelarna kommer att öka – de kommer att minska till förmån för bilismen. Det har bland annat att göra med Förbifarten och kanske också en tillkommande Österled. Så jag funderar på om jag hörde dig rätt. Är er budget luftslottet som sprängdes? Anförande nr 86 S t e l l a F a r e (FP): Under de år jag har suttit här i landstinget tror jag att de flesta har insett att jag menar att man inte ökar kollektivtrafikandelen bara genom att skräna om mer tunnelbana – det är väl, kan man säga, min huvudpoäng. Man kan öka den på många sätt – bland annat genom att effektivisera, förbättra och göra det möjligt att byta på flera punkter. Det är just det här som är det svåra att förespråka som trafikpolitiker, för det är inte jätteenkelt att förklara. Men kan vi enas om en strategisk plan där man bara satsar på sådant som ökar flexibiliteten, tror jag att vi kan komma nära målet om en ökad andel, för då blir vårt trafiksystem helt enkelt smartare, och det är det som trafikanterna vill ha – smartare system. Anförande nr 87 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Ordförande, fullmäktige och kanske några åhörare! Vi i Vänsterpartiet har döpt vår budget till Låt hela länet leva och för att möjliggöra det justerar vi skatten med 25 öre.

2013-06-11--12 71 På så sätt tillför vi sjukvården och kollektivtrafiken 1,2 miljarder kronor mer än vad Alliansen gör i sin budget. Vi kan därmed göra stora satsningar för grupper i vår befolkning som har det extra svårt att ha råd att resa. Dessvärre kan vi inte, i den position vi sitter i i dag, göra det möjligt för alla att resa och att köpa månadskort, för det är alldeles för dyrt. Men vi kan ge fria resor för barn under tolv år i vuxens sällskap – barn ska ju inte resa själva. Vi möjliggör för pensionärer att resa gratis under lågtrafik, mellan klockan 10 och 14. Vi gör fria resor för dem som använder den särskilda kollektivtrafiken, färdtjänsten. Vi ger en trohetsrabatt, var tolfte månad fri, för alla oss som alltid betalar vårt månadskort och som har råd med det. Vi låter också SL-kortet gälla i skärgården vintertid. På så sätt gynnas skärgårdsbefolkningen, men också alla vi som bor i andra delar av länet och som då kan komma ut i vår vackra skärgård. Klimatförändringen är en av vår tids stora utmaningar. Transportsektorn står för en tredjedel av de farliga utsläppen, och av den tredjedelen är det vägtransporterna som står för den absoluta merparten, 93 procent. Det var därför jag riktade min replik till Stella, för det är så att andelen kollektivtrafik. Det är så att andelen kollektivtrafik är alldeles för låg i vårt län, bara 37 procent. Vi måste öka på de andelarna. Kollektivtrafiken är en av grundpelarna i alla samhällen, så också i vårt län. Därför anser vi att på sikt ska landstinget både äga och driva den kollektiva trafiken. Som ni hörde tidigare jämförde jag med New York där man förstod det och återkommunaliserade två tunnelbanelinjer som hade varit privata. Trängsel är mycket besvärligt i den kollektiva trafiken, men inte för bilisterna. Det tar lite längre tid och de kommer inte fram så fort. För oss som åker kollektivt är det så att vi inte kommer på bussen eller inte klarar av att kliva på i trängseln i den tunnelbanevagn eller pendeltåg som kommer. Trängseln är fruktansvärd också vid inpassage. Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad över Moderaternas svar till FUB, Föreningen för utvecklingsstörda barn och ungdomar, när de sade att en person med utvecklingsstörning inte klarar det här med Reskassan – man ser inte hur många resor som finns kvar. Då får de till svar: Ja, men snart kommer det att bli utpasseringskontroll också! Det var verkligen ett icke-svar! I Vänsterpartiets budget i riksdagen avsätts 2,7 miljarder för de kommande åren. Dessutom ökar vår riksdagsgrupp stödet till regional kollektivtrafik med 3,9 miljarder. På så sätt har vi, till skillnad mot Alliansen, finansiering att bygga ut den kollektiva trafiken. Ja, vi kan tävla om vilka tunnelbanelinjer vi vill bygga och vilken färg de ska ha. Tyvärr är ju röd linje redan upptagen – och den är himla bra, jag bor längs den – men vi i Vänsterpartiet är fullt kompromissvilliga om vilken färg de nya linjerna ska ha. Det lägger vi oss inte i – bara de byggs och att de projekteras nu. Jag ska inte återupprepa vad alla har sagt, för vi är i stort politiskt överens om många av de här tunnelbanelinjerna. Dessvärre kommer vi kanske inte att vara överens om i vilken ordning de ska byggas. Att vi ska bygga ut tunnelbanan är för att det är just tunnelbanan som har slagit i kapacitetstaket, framför allt i rusningstrafiken – som för övrigt har blivit väldigt mycket längre. Därför ser vi att vi måste satsa också på kort sikt, så vi avsätter i årets budget 100 miljoner kronor mer för att förstärka trafiken med bland annat fulllängdståg på helgerna och på kvällarna, för det är knökfullt med de korta tåg som finns i dag. Det är en snabb insats vi kan göra. Vi i Vänsterpartiet är också smarta, så vi ser att vi har ett val om vi ska göra en dyr investering eller en billigare men med samma kapacitet. Nu talar jag återigen om trådbussar eller, som vi säger, spårvagnar på gummihjul. Det är ett system som går väldigt snabbt att bygga ut, som är mycket billigare att bygga ut än spårvagn men som har exakt samma vagnar, förutom att de går på gummihjul och inte på spår. Vi kan tänka oss att börja bygga ut det för att senare konvertera de linjerna till spårvagn, om vi tycker att det blir nödvändigt. Vi tänker på kapacitetsstora linjer som till exempel linje 4. När kommer

2013-06-11--12 72 Stockholm att klara av att vi river upp de gator som stombusslinje 4 går på? Här tror vi att trådbussar skulle vara ett snabbt och enkelt alternativ, och så har vi de resorna. Vi prioriterar självklart Spårväg Syd. Som det har sagts många gånger är vi i mångt och mycket överens om vad vi ska bygga men inte i vilken ordning. Vi vill också utveckla närtrafiken. Den är mycket uppskattad och den är trevlig, därför att då får man sällskap på sin resa inte bara av en taxichaufför utan också av andra som ska handla eller uträtta andra ärenden. Vi anser det självklart att samma regler ska gälla inom färdtjänsten som i den övriga kollektivtrafiken. Därför är det självklart med fri tilldelning av färdtjänst. Det är ingen som kontrollerar när jag åker, och ingen ska bestämma hur många resor en person som är beroende av färdtjänst ska göra. Vi vill också utreda samåkningens konsekvenser, för vi har hört många absurda historier om hur man får sitta och åka taxi och missar både läkartider och begravningar, bröllop och allt möjligt. Samma regler ska självklart gälla för färdtjänstresenärer som för kollektivtrafikresenärer. Som vi redan har nämnt är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet överens om en låg och enhetlig taxa och slopande av zongränsen. Sedan kan vi diskutera vad priserna ska vara; vi har vårt förslag. Väljarna får avgöra. Det handlar om rättvisa. Alla betalar samma ”platta” skatt, som vi har hört härifrån talarstolen tidigare, och då ska det gälla samma avgifter. En annan viktig sak är personalens roll i den kollektiva trafiken. Erika var inne på det – vad hände med Arriva, vad hände med Securitas? Det är självklart att det alltid måste vara verksamhetsövergång. Vi kan inte ha det så att 50 bussförare slutar, som jag tror det var i och med att Arriva skulle ta över avtalet. Vi måste tillförsäkra personalen om att de lever trygga oavsett vem det är som kör trafiken. Vi vill också inrätta en whistleblower-funktion för att säkerställa att aldrig någonsin mer personal ska få sparken för att de slår larm. Ja, sedan har vi det här med glasdörrsspärrar, klämspärrar – eländes elände, vi går ju helt fel väg! Vi ska ha ett öppet och tillåtande system. Vi vill också ha nolltolerans mot dödsfall. Det har vi skrivit in i budgetarna i många år, och jag tror att flera partier har gjort det – men vi gör ju ingenting åt att självmord och olycksfall inträffar! Där kan vi göra det enkelt för oss. Det finns stationer som är knökfulla – vi börjar sätta upp plattformsväggar där. Slussen, T-Centralen – ja, ni vet själva vilka som är knökfulla. Det är en investering som vi behöver göra i dag, för vi kan inte tillåta att sådana tragedier inträffar, som drabbar både medresenärer, personal, räddningspersonal och naturligtvis de berörda familjerna. Nej, låt hela länet leva! Med det yrkar jag bifall till Vänsterpartiets budgetförslag för 2014. Anförande nr 88 M i c h a e l S t j e r n s t r ö m (KD): Fru ordförande, fullmäktige och åhörare! Med en ökande befolkning i Stockholms län och en ökande turism växer behovet av snabba, smidiga och hållbara transporter av både personer och varor. Vi är alla beroende av en väl fungerande kollektivtrafik för att få vår vardag och fritid att gå ihop. Att öka andelen som reser kollektivt är den viktigaste miljöinsatsen som Stockholms läns landsting kan göra. Stockholms läns landsting har faktiskt den högsta kollektivtrafikandelen i Sverige, vilket är ett kvitto på att vi har arbetat bra med detta. Det är också bra för vår miljö. Kollektivtrafiken står inför betydande investeringar i spår, fordon, trygghetsskapande åtgärder, investeringar för miljö och klimat samt tillgänglighetsanpassningar de närmaste åren. Som jag sade tidigare i en replik är det förvånande, tycker jag, att

2013-06-11--12 73 Socialdemokraterna, som ska vara så ambitiösa på området, skär ned sin investeringsbudget för nästa år och för de kommande åren jämfört med Alliansen. Det är ju svårt att få mer investeringar för mindre pengar! Det ska gå att lita på kollektivtrafiken. Punktlig och regelbunden trafik är en avgörande framgångsfaktor om vi ska få ännu fler och mer nöjda resenärer. Punktligheten har ökat, och den ska fortsätta att öka genom att spårkapacitet byggs ut och förbättrad framkomlighet för våra bussar uppnås. Det ska vara enkelt att göra rätt för sig när man åker kollektivt. Arbetet med att utveckla och göra taxesystemet ännu enklare måste fortsätta. Vi måste ju faktiskt säkra våra biljettintäkter. Därför är jag mycket bekymrad att oppositionen föreslår en enhetstaxa. Det skulle få förödande konsekvenser för intäkterna inom kollektivtrafiken. Det har prövats tidigare, med förskräckande resultat. Jag satt själv med i styrelsen för SL då, och vi förlorade stora pengar varje dag. En enhetstaxa på 25 kronor, eller till och med så låg som 20 kronor, skulle urholka intäkterna rejält – flera hundra miljoner kronor per år. Detta leder självklart till krav på lägre kostnader och lägre investeringar. Vi kan ju inte ha ytterligare verksamhet som är underfinansierad. Så oppositionens slagord borde bli: Vi vill ha ett bantat SL! Trygghet och komfort i kollektivtrafiken är mycket viktigt för oss i Kristdemokraterna. För att höja resenärernas komfort och upplevelse av att resa kollektivt oavsett väderlek pågår ett arbete med att färdigställa tusen nya väderskydd i länet. Flera av de här väderskydden kommer att placeras inom busstrafiken. Även kajer inom pendelbåtstrafiken kommer att utrustas med väderskydd. Vidare arbetar vi med att införa alkolås i alla bussar. Det har nu slutförts, och vi fortsätter arbetet med spårfordon och båtar. Vidare arbetar vi med att inrätta toaletter i samband med att stationer byggs om och moderniseras, för det finns inte överallt i dag. Allt detta ökar tryggheten och komforten i kollektivtrafiken. När Stockholm växer måste även kollektivtrafiken växa – det har sagts flera gånger, och det är helt sant. Vi måste, för att klara av nödvändiga investeringar i kollektivtrafiken utöver vad vi själva har resurser för i landstinget, också få en ökad kommunal och statlig medfinansiering. En utbyggd tunnelbana vill vi självklart ha. Det är också nödvändigt för Stockholms utveckling. Vi prioriterar en förlängning av tunnelbanans blå linje till Nacka. Områdena Nacka och Värmdö har en snabb utveckling och kommer att bygga ett stort antal bostäder. Vidare kan östra Södermalm och Hammarby Sjöstad få en klart förbättrad kollektivtrafik genom tunnelbanan. Kristdemokraterna ser också positivt på att konvertera en grön linje, till exempel Hagsätralinjen, till blå söder om Gullmarsplan. Det skulle innebära en kapacitetsförstärkning till Hagsätra, Farsta och Skarpnäck på cirka 50 procent. Det är smart och det är kostnadseffektivt att göra om gröna tunnelbanan till blå, för då kan vi i rusningstrafiken kanske få fyraminuterstrafik i söderort. Spårvägen är också viktig i framtidens attraktiva kollektivtrafik. En spårvagns kapacitet motsvarar tre bussar medan kostnaden för en spårvagnslinje är en fjärdedel av kostnaden för motsvarande sträcka med tunnelbanan. Vi är mycket stolta över arbetet med Spårväg City, som innefattar utbyggnad av spårvägen till Norra Djurgårdsstaden och Ropsten samt en modernisering av Lidingöbanan. Utbyggnaden ska ses som första steget att ersätta flera av stombusslinjerna i innerstaden med spårväg. Vi börjar med stombusslinje 4, som har drygt 60 000 resenärer per dag. Den går som ni vet från Gullmarsplan till Värtan. När det gäller ytterligare spårtrafik fortsätter arbetet med Tvärbanan Norr, Solnagrenen, som pågår. I det arbetet ingår ny spårväg, nya fordon och en depå. Vi har också planer på en Tvärbana Norr, Kistagrenen. Den flyttar vi nu också fram så den kommer närmare i tiden. Tvärbanan till Sickla och kopplingen till Saltsjöbanan är också prioriterat.

2013-06-11--12 74 När det gäller Roslagsbanan är det mycket viktigt att vi får en kapacitetsförstärkning. Det handlar om dubbelspår, ny depå, nya fordon, tillgänglighetsanpassningar och bullerreducerande åtgärder. Även här är det mycket anmärkningsvärt att Socialdemokraterna inte vill höja kapaciteten på Roslagsbanan – men det speglar väl deras allmänt negativa syn på lokalbanor och spårväg. Låt mig också skicka med att det är mycket märkligt att när man gör en så pass enorm satsning i trafiknämnden med investeringar på Roslagsbanan och försöker spara ihop några pengar genom att göra lite smartare investeringar i banan, då går Socialdemokraterna emot det också. Jag menar, hur ohederlig får man vara? Ni ville ju inte ha satsningar från början, men ni går också emot att man gör smartare reduceringar av kostnaderna. Man kan inte ha mattor och gardiner samtidigt – det är djupt ohederligt! När Stockholmsregionen växer måste vi också använda våra inre vattenvägar för kollektiv trafik. Vi tror att man genom att skapa pendelbåtslinjer på Stockholms inre vattenvägar kan skapa nya tvärförbindelser och ge restidsvinster för våra resenärer. Kristdemokraterna är mycket glada över att Sjövägen, pendelbåten mellan Nybroplan, Nacka, Lidingö och Frihamnen, nu ingår i SL:s ordinarie trafik och att SL-kortet gäller på båten. Sjövägen förkortar restiden mellan Lidingö och Nacka med upp till 40 minuter. Under renoveringen av Slussen kommer fler effektiva förbindelser på Stockholms inre vatten att behövas i syfte att avlasta buss- och tunnelbanetrafiken under byggtiden. Slussen kommer i takt med färdigställandet av Nya Slussen att utvecklas till ett nav för pendelbåtstrafik. I samband med att Förbifart Stockholm byggs kommer delar av Ekerövägen att stängas av. Trafiknämnden kommer därför att inleda förhandlingar med Ekerö kommun och Trafikverket om en pendelbåt mellan Ekerö och centrala Stockholm. En sådan linje skulle kunna trafikera till exempel Tappström på Ekerö – Hägerstenshamnen i södra Stockholm – Kungsholmen – Gamla Stan. Ett ytterligare intressant förslag till pendelbåtslinje som finns med i trafikförvaltningens utredning är Hägerstenshamnen – centrala Stockholm via bland annat Gröndal, Lilla Essingen och Kungsholmen. Man skulle kunna byta pendelbåt mellan de här två linjerna i Hägerstenshamnen. Alliansen vill se fler effektiva förbindelser på Stockholms inre vattenvägar. På så sätt ökas kollektivtrafikens andel. Till slut yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag till beslut. Anförande nr 89 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Michael Stjernström, 380 miljoner i intäktstapp på biljettintäkterna med er politik – det kallar jag en katastrof. Vår politik med enhetstaxa är enkel att förstå. Det kommer att innebära att det blir fler resenärer som väljer att åka någon gång, inte bara vaneresenärer, och därmed kommer det att leda till ökade intäkter. Anförande nr 90 M i c h a e l S t j e r n s t r ö m (KD): Fru ordförande, fullmäktige! Jag råkar ha suttit med i styrelsen för SL sedan 1998 och framåt, så jag har personligen upplevt vad det innebär att ha enhetstaxa och hur förödande det var för SL:s ekonomi under de åren. Jag vill inte ha tillbaks det! När det gäller det intäktstapp som vi har i år på biljetterna är det inte så konstigt. Våra resenärer är smarta. I stället för att köpa SMS-biljetter, som är dyra, köper man Reskassan, som inte kostar lika mycket. Det är ju bara smart att våra resenärer väljer den billigaste biljetten.

2013-06-11--12 75 Dessutom – något som inte har kommit fram i den här debatten i dag – när vi förra året sålde förköpsremsor till våra resenärer så bokförde vi hela intäkten på en gång, men det får vi inte göra nu. När vi i stället säljer Reskassan till våra resenärer bokför vi intäkten först när resan används. Det är alltså även bokföringsmässigt en skillnad mellan de här två åren. Så det är faktiskt ingen fara på taket när det gäller våra biljettintäkter i år – men däremot om vi skulle införa enhetstaxa, då är vi illa ute! Anförande nr 91 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Michael Stjernström, det var ett tapp på 150 miljoner, minns jag, 2006. Det kallade ni för att det blödde. Vad kallar du 380 miljoner? Jo, ingen fara på taket! Jag undrar hur många resenärer du träffar. Jag träffar många, många varje dag. Jag hör ingen som tycker att det är ett smart system. Anförande nr 92 B o s s e A n d e r s s o n (C): Ordförande, fullmäktige och eventuella åhörare! Den här debatten handlar om 8,4 miljarder, 8 400 miljoner kronor, i miljösatsningar. För kollektivtrafik, menar vi från Centerpartiet, är också miljöpolitik. En offensiv miljöpolitik är bland annat satsningar på effektiv kollektivtrafik. Det är svårt att se politiska beslut som gör mer för miljön än det som ökar attraktionen i kollektivtrafiken och bidrar till att fler människor reser kollektivt. Den enskilt största insatsen vi kan göra för miljön är därför förbättringar och utbyggnader av kollektivtrafiken. Därför investerar Centerpartiet som en del av Alliansen under 2014 drygt 8 miljarder i kollektivtrafiken – eller om man så vill, för miljön i Stockholms län. Behoven är enorma för att få en i hela länet väl fungerande kollektivtrafik. Vi kan nog alla enas om att tidigare investeringar har släpat. Vi har inte hunnit med att reinvestera i de vagnar och det underhåll som hade behövts. Vi vet också att kapaciteten har slagit i taket på många håll, och Stockholm växer som bekant snabbare än vad några prognoser har kunnat förutse. Därför krävs det en kraftsamling med tunga investeringar för framtiden. Man ska vara medveten om att Stockholm har landets överlägset högsta andel kollektivtrafikresenärer. Vi har en hög andel som reser miljövänligt med vår kollektivtrafik, och det är bra – men vi kan inte på något sätt slå oss till ro med det. Ambitionen är och måste vara att höja den höga andelen ytterligare, vilket är en stor utmaning när Stockholm växer med så många personer per år. För att behålla och öka andelen resande med kollektivtrafik krävs upprustning och komplettering av befintlig kollektivtrafik, satsningar på framkomlighet för bussar och lösningar för en förbättrad tidspassning, ökad trygghet och inte minst bra komfort. Vi i Centerpartiet är därför stolta över att presentera en budget med investeringar i bland annat Tvärbanans Sicklagren, Roslagsbanans kapacitetsförstärkning och tunnelbanans röda linje. Men det räcker inte, när Stockholm växer med 400 fullastade bussar med nya invånare per år. Nya investeringar är nödvändiga i framför allt tunnelbanan, som är det snabbaste och mest effektiva transportmedlet när det byggs ut och när Stockholm växer. Tunnelbanan är grundstommen i Stockholms kollektivtrafiksystem och det mest populära trafikslaget bland resenärerna.

2013-06-11--12 76 Centerpartiet och Alliansen har både i landstinget och i regeringen nu tagit avgörande steg för att fortsätta bygga ut tunnelbanesystemet. Centerpartiet var det enda alliansparti som gick till val på att bygga ut tunnelbanan i Stockholm, och vi är stolta över att kunna leverera resultat. Fru ordförande! Det räcker inte att bara bygga ut tunnelbanan, Tvärbanan och Spårväg City. Hela länet måste ha tillgång till en bra och effektiv kollektivtrafik för att Centerpartiets vision om ett grönt Stockholm och ett grönt Stockholms län, där du inte är beroende av bilen, ska kunna gå ihop. Därför jobbar vi vidare med fler infartsparkeringar i anslutning till kollektivtrafiken. Vi presenterar också planer på att utveckla till exempel anropsstyrd trafik på linjer med få resande. I stället för att bussar går tomma på linjer och under tider då människor inte har behov av att resa vill vi utveckla ett flexibelt system som både ger ekonomiska fördelar och bättre service till dem som bor utanför de regionala kärnorna. Men allt är inte spår, motorer och vagnar – det allra mest miljövänliga sättet att ta sig fram är att gå eller cykla. Vi vill därför stärka kopplingen mellan cykel och kollektivtrafik. Det ska vara enklare att ta med sig cykeln i kollektivtrafiken, och vi behöver fler cykelparkeringar i anslutning till kollektivtrafik. Dessutom är det glädjande att regionen nu samlar sig för en regional cykelstrategi som knyter samman länets cykelstråt. Ordförande! Det här är mitt första anförande som ledamot i trafiknämnden. Tidigare satt jag i kulturnämnden. Vad har det för likheter? Jo, kultur är upplevelser. Att resa ska också vara en upplevelse, för att vi ska få människor att känna att det här är en möjlighet, ett alternativ till att ta bilen. Målet är att fler ska resa med kollektivtrafik. Men vi ska inte bara öka andelen miljövänligt resande, vi ska också göra kollektivtrafiken mer miljövänlig. Om fyra år ska minst 75 procent av kollektivtrafiken drivas med förnyelsebart bränsle. Det är ett tufft mål, då SL har Sveriges överlägset största bussflotta och att vi, till skillnad från många andra landsting och regioner, även har båttrafik inom kollektivtrafiken, för vilket det är svårare att finna effektiva lösningar på förnyelsebara energikällor. I denna budget tar vi historiska steg framåt genom att avsätta medel för att införa biobränsle med upp till 30 procent i skärgårdsbåtarna. Dessutom introducerar vi eldrift i båttrafiken på Stockholms inre vatten. Det är stora genombrott på båtsidan! Det är Centerpartiets och Alliansens ambition att SL ska vara en drivande part i att utveckla och introducera ny miljöteknik – något vi också stolt kan säga att SL har varit under de senaste åren genom Alliansens olika satsningar. Med det yrkar jag bifall till Alliansens budgetförslag. Anförande nr 93 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Bosse, välkommen till kollektivtrafiken från kulturnämnden! Du nämner Spårväg City. Den har ju ersatt den nedlagda buss 47. Det var några hundra meter spår som anlades – nu kommer jag inte ihåg det exakta antalet, men det var inte mer än ett par hundra, och jag vill minnas att det kostade 100 miljoner kronor per meter spår. Jag undrar: Hur många fler resenärer blev det? Anförande nr 94 B o s s e A n d e r s s o n (C): Gunilla, jag kan inte svara dig exakt, men eftersom du ställer frågan har du säkert svaret. Det ska bli intressant att höra. Jag tror faktiskt att det ökade med 100 procent.

2013-06-11--12 77 Anförande nr 95 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Bosse, jag måste göra en rättelse. Det kostade inte 100 miljoner per meter, det kostade 1 miljon per meter – var det inte så? Ökningen var: Ingen alls! Anförande nr 96 K r i s t o f f e r T a m s o n s (M): Ordförande, landstingsfullmäktige! Jag tänker bryta mot en av presidiets regler. Man får ju inte tala om det lokala eller det globala från den här talarstolen, men det tänker jag göra, därför att en del av den frågeställning vi har att brottas med när vi talar om kollektivtrafik och trafikutmaningar i Stockholmsregionen är en del av en global trend vi ser – en global trend som kallas för urbaniseringen. Redan 2008 slog FN fast att en majoritet av världens befolkning levde i städer, och det är en utveckling som har galopperat sedan dess. Tittar vi på vår del av världen så leder faktiskt Stockholm och Stockholmsregionen i hög grad denna urbanisering, med den befolkningstillväxt som har kommit till uttryck och beskrivits av många andra talare här. Det kan uttryckas i termer av att regionen växer – ja, absolut! Men det bör också uttryckas i termer av att det blir trängre i den här regionen. Det blir trängre på gator, och det blir trängre på spår. I detta finns också någonting fantastiskt med Stockholmsregionen, nämligen att vi här har en kombination av väldigt många människor med stor närhet till arbete, service och utbud, men också en betydligt mycket större rörelse än vad vi ser i andra storstadsregioner i vår omvärld. Vad är då det spännande med detta? Jo, det är att vi reser i en utsträckning som man inte gör i andra storstadsregioner. Vi möter människor, och vi tar del av vår region på ett sätt som man inte gör i andra storstadsregioner. Men denna rörlighet får också en baksida, när det blir trängre på vägar och på spår och när vi blir fler människor. Det har uttryckts i olika sammanhang. Jag tror att regionplane- och trafikkontoret på sin tid för något år sedan beskrev det i termer av att en genomsnittlig invånare i Stockholms län dagligen tillbringar 77 minuter i arbetsresor. Stockholms Handelskammare uttryckte det för något år sedan i termer av att en genomsnittlig länsbo tillbringar mer tid på resande fot än på semester, det vill säga någonstans omkring sex veckor per år. Vad har då detta att göra med SL? Jo, det här är ju i grund och botten vad vi har att möta, det här är trafiknämndens stora utmaning och uppdrag. Till syvende och sist handlar vårt uppdrag i denna församling och i trafiknämnden om att få människors vardag och liv att gå ihop, att få det att fungera. Arbetsresan, resan till släkt och vänner, resan till välfärdsinrättningen, till sjukvården, skolan eller förskolan, eller för den delen resan bara för nöjes skull – allt måste fungera för att Stockholmsregionen ska fungera. Därför skulle jag säga att det är en fantastisk resa som kollektivtrafiken i Stockholmsregionen har gjort. När jag började intressera mig för kollektivtrafik talades det mycket om teknik och smörjgropar. Samtidigt skedde det trendbrott där vi gick från tekniken och smörjgroparna till att börja prata om resenärsnytta när vi utformade kollektivtrafiken. I dag har vi nått så långt att vi i den här regionen faktiskt talar om kollektivtrafikens roll som navet eller utgångspunkten för stadsplanering och samhällsplanering. Det är en fantastisk resa i synen på någonting som från början bara var en buss med muttrar, skruvar och en motor till någonting som i dag är något vi sätter i centrum för vårt sätt att se på människan i den dynamiska storstadsregionen. Jag vill också säga att det här är någonting som faktiskt har skett i väldigt stort samförstånd i denna församling, och det har tagit sig många olika uttryck. Ett av de uttrycken är SL 90, som var ett sätt på vilket Stockholms läns landsting bröt marken för ett nytt sätt att se på kollektivtrafiken – hur den skulle bedrivas, vem som skulle bedriva den, hur vi skulle kunna få ut mesta möjliga trafik ur varje skattekrona eller biljettkrona.

2013-06-11--12 78 På så sätt har den här regionen blivit en föregångare internationellt och inte bara i Sverige. Det är också någonting slående som vi bör ha med oss när vi tittar på samtal som förs i vår omvärld. Man tittar på vad Stockholmsregionen har gjort, man ser med avundsjuka på det som har uppnåtts här och det vi har på gång. Vi har gått före och vi går fortsatt före, och det är det den här budgeten är ett uttryck för. 510 miljoner mer till drift och underhåll för punktligare och bättre trafik är ett uttryck för detta. De 33 miljarder som satsas på investeringar i kollektivtrafiken är ett annat, som tar sig uttryck i att Roslagsbanan moderniseras, i att arbetet fortsätter med Spårväg City, i att Solnagrenen av Tvärbanan byggs klart, i att Tvärbanan förlängs till Sickla 2014, i att gröna linjen rustas på Hässelbygrenen och i att det rustas och byggs ut i hela vår kollektivtrafik. Och, ska tilläggas, i att det sker en viktig upprustning kommande år av vår tunnelbana, av röda linjen som får ett nytt signalsystem, nya vagnar och tätare trafik. Parallellt med detta fortsätter också arbetet med andra viktiga investeringar. Citybanan är en, Förbifart Stockholm är en annan – även om, herr ordförande, detta inte är en landstingsfråga, vill jag uppmärksamma er på. Konkret förs parallellt samtal med regeringen om att bygga ut tunnelbanan. Det är så vi bygger möjligheterna fortsatt i den här regionen, denna föregångare i synen på utveckling, i synen på att tillväxt och hållbarhet ska kunna gå hand i hand, med människan i centrum. Jag är stolt över att tillhöra en alliansmajoritet som levererar på punkt efter punkt i detta. Problem finns. De finns i befolkningsökningen, men de största problemen skulle jag säga finns i den rad av luftslott som radats upp av oppositionen. Det görs i termer av att man flaggar för oseriösa taxesystem som riskerar att dra undan en halv miljard från kollektivtrafiken, det görs genom att man drar ned på investeringsresurserna i en tid då vi behöver varje krona till nya investeringar och det görs i dessa löften om att måla tunnelbanan i regnbågens alla färger – löften som, det kan jag säga, inte kommer att landa i en ny tunnelbanelinje eller för den delen en kruka vid den regnbågens slut, utan snarare brutna löften och miljardutgifter utan täckning. Avslutningsvis: Det har talats om ”närtid” från Erika Ullberg och Socialdemokraterna när det gäller deras kollektivtrafiksatsningar och tunnelbanesatsningar. Jag tror att vi är många som är intresserade av att veta vad ni menar med närtid. Är det ett år? Är det fem år? Är det tio år? Är det femton år? Skulle det gå att få preciserat vad ni menar med ”närtid”? Jag tror att många skulle uppskatta detta. Till allra sist en liten tankelek till er alla – åhörare här i salen och alla ni andra. Ställ er frågan när tunnelbanan senast fick en ny tunnelbanestation och en utbyggnad i den här regionen. Fundera också på vilka som då satt vid makten. Jag kan försäkra er att det är de som då satt vid makten som förmodligen kommer att göra jobbet igen. Med detta vill jag yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 97 Landstingsrådet U l l b e r g (S): Tack, herr ordförande! Jag har inte fått någon riktig lunch i mig, så jag håller med den som talade om blodsocker. Men även om man sitter och lyssnar undrar man ibland: Vad är det jag hör? Vilka problem adresseras, vilka utmaningar är det man vill lösa? Vad tänker man om framtiden? Jag hörde inte Kristoffer nämna intäktstappet på ungefär 380 miljoner kronor. Jag hörde att ni vill forcera vidare med Spårväg City och Roslagsbanans etapp 2.

2013-06-11--12 79 Det är också därför vi lägger en ansvarsfull budget, där vi inte intecknar hela investeringsutrymmet för lågproduktiva kollektivtrafiksatsningar som flyttar resenärer från busstrafik till spårväg i innerstaden de närmsta åren utan faktiskt frigör ett seriöst investeringsutrymme för att kunna bygga ut tunnelbanan i närtid. Jag älskar att du tog upp det: närtid – inga tomma ord om tunnelbanor om 30 år eller om rullator, som jag hörde tidigare, utan nu, i närtid! Vi måste börja med Hagastaden och Nya Karolinska sjukhuset, som landstinget självt bygger! Vi måste bygga till Nacka. Sedan kommer Barkarby och Täby som oerhört angeläget. Frågan är: Var är luftslottet? Finansieringsluftslottet måste väl ändå vara att låtsas som att man numera både har ett seriöst stöd för tunnelbanan och samtidigt låsa hela investeringsutrymmet de närmsta åren i projekt som Roslagsbanans etapp 2 och Spårväg City – det ligger ju i betraktarens ögon, men jag får nog säga att vår budget framstår som något mer ansvarsfull än herr Tamsons. Anförande nr 98 K r i s t o f f e r T a m s o n s (M): Ordförande, fullmäktige! Karl Marx mamma lär någon gång ha sagt: Det är synd att min son ägnade så mycket tid åt att skriva om kapital i stället för att skaffa sig ett. Och när man tar del av Erika Ullbergs funderingar undgår man inte att slås av just de orden. Fick vi något besked om närtid? Det uppfattade inte jag. Vi måste börja, hörde jag – men oklart när och hur, och fortsatt oklart också med vilka pengar. Jag tycker det är fascinerande att man ständigt lovar dessa gigantiska tunnelbaneutbyggnader utan att klara av finansieringen. Ta ringlinjen runt Stockholm som exempel, som troligtvis är en 100-miljarderssatsning. När i er prioriteringsordning ligger den? Ska den också starta ”i närtid”? Hur ser det egentligen ut med dessa löften om ny tunnelbana utan täckning? Anförande nr 99 Landstingsrådet U l l b e r g (S): Ja, tack för det. Närtid hade varit väldigt inom kort om ni inte hade stoppat utbyggnaden av tunnelbanan till Hagastaden 2009, som var färdigutredd. Närtid måste ju vara när vi får det nya sjukhuset i full drift, från 2016–2017 – det är då vi behöver en trafiklösning. Jag beklagar att Moderaterna har haft den inställning som man redovisade så sent som för två år sedan, att tunnelbanan är färdigutbyggd. Ni har haft sju år på er. En färdigutredd tunnelbanelösning har stoppats. Man har lagt fokus på spårväg i innerstaden. Vi har ett stort biljettintäktstapp. Vi har ett stort konsultutnyttjande. Ekonomin går tyvärr åt fel håll. Det är inte så mycket att brösta sig över. Sedan tror jag – också i betraktarens ögon – att ditt häcklande av våra regnbågsfärger och vår verkliga tro på en utbyggd tunnelbana är rätt plågsamt för många att höra – kanske i den här salen, garanterat för er regering. Det finns en stark tilltro till ett utbyggt tunnelbanenät i den här regionen, och vi går gärna i bräschen för det. Jag tror att ditt häcklande av den här frågan kan bita dig i svansen. Vi får väl se. Anförande nr 100 K r i s t o f f e r T a m s o n s (M): Ordförande, fullmäktige! Jag älskar Stockholms tunnelbana – men lika mycket som jag älskar den ogillar jag politiker som ställer ut löften de inte har täckning för och lovar allt till alla utan en klar finansiering.

2013-06-11--12 80 Anförande nr 101 N a n n a W i k h o l m (S): Fullmäktige, åhörare och eventuella webblyssnare eller tittare! Jag tänkte prata om skärgårdstrafiken. För några år sedan hade Waxholmsbolaget och skärgårdstrafiken en ganska undanskymd roll. Den kom allra sist på några sekunder eller minuter som blev kvar av trafikdebatten och präglades av en enighet mellan de två talarstolarna här om satsningar och gemensamma tag för att utveckla den trafiken. Och det kanske inte var så konstigt, med över 90 procent nöjda resenärer, att man ville jobba tillsammans framåt. Så är det inte längre. Jag tror trots allt inte att alla de skärgårdsintresserade har sett så väldigt positivt på att skärgårdstrafiken har hamnat i den politiska hetluften och blivit ett forum för stor debatt – tyvärr har det ju blivit så, även om den verkligen förtjänar uppmärksamheten. Orsaken till den stora uppmärksamheten och debatten är de upphandlingsexperiment och ideologiska idéer om privatisering och stordrift som Moderaterna sjösatte för ett antal år sedan. Fortsatt enighet verkar trots allt råda utöver Moderaterna. Om vi tittar på den här upphandlingen så handlar det ju om alla skärgårdsorganisationer egentligen. Trafikantföreningen, de skärgårdsboende själva, organisationen Siko, företagarna och redarna – i stort sett alla är rörande överens om att den sjötrafikupphandlingen som Moderaterna har drivit fram innebär ett dråpslag för skärgården. Vi har fått konkreta exempel med långa listor från de här organisationerna på vad det innebär. Det innebär minskningar med kanske 50 procent på vissa linjer. Det innebär att man inte får gå på båten förrän någonstans ute på Värmdö eller i Vaxholm. Det innebär att kunderna försvinner för näringsidkarna. Det innebär en sämre vardag för de skärgårdsboende. Det gemensamma kravet som de har riktat till oss i politiken är dels: Gör om och gör rätt! men också: Ge svar på frågorna – vad får det här för konsekvenser? De har förstås själva tittat på konsekvenserna, men de kräver av oss politiker att vi också blir medvetna om konsekvenserna av våra politiska beslut. Tyvärr har de inte fått några svar. Vårt förslag i vår budget och framöver handlar om att gå dem till mötes och just göra om och göra rätt. För det finns fortfarande tid! Det finns tid att avbryta upphandlingen, det är juridiskt möjligt och det är det som är rimligt att göra. Att lappa och laga i en upphandling som är ett dåligt förslag, som kommer att gälla i tio år framöver, minst – det är inte rimligt. Men det börjar bli bråttom. Det är någonstans i augusti som tilldelningsbeslut fattas. Därför ser vi nu hur kampanjaktiviteterna och diskussionerna i den här frågan ökar igen. Från vår sida har vi till exempel startat en Facebookgrupp för att samla in konkreta exempel på konsekvenser av upphandlingen som vi inte får svar på från Moderaterna. Till min glädje har jag också sett att Folkpartiet är ute och driver kampanj i den här viktiga frågan, och det känns bra. Man kan ju tycka att det är lite konstigt att driva kampanj i viss mån mot sina egna kamrater i en majoritet, men det är inte så underligt eftersom vi inte har fått fatta något beslut om det här i trafiknämnden – då måste man ju föra debatten någon annanstans. Om vi inte får fatta beslut om hur trafiken ska se ut, utan det fattas någon annanstans, på något annat sätt, då förstår jag att det blir på det här sättet. Sammanfattningsvis kan man väl konstatera att enigheten kring skärgårdstrafikens utveckling kanske är ungefär lika stor som när den fick den lilla undanskymda delen. Enigheten är stor om att vi behöver utveckla utifrån dagens situation och att vi behöver göra om och göra rätt, och kanske är det bara några av moderaterna som står upp för den här upphandlingen. Jag hoppas att vi skulle kunna få ett tydligt beslut här i dag om vad vi ska göra men framför allt att trafiknämnden innan tilldelningsbeslut ser till att göra om och göra rätt, för att just värna skärgårdstrafiken.

2013-06-11--12 81 Anförande nr 102 S t e l l a F a r e (FP): Nanna, vi står nu inför en otroligt positiv utveckling av båtpendling i Stockholmsområdet – det är jag övertygad om. Vårt intresse har vi under flera år bevisat. Vi har en ny lagstiftning, som inkluderar båttrafiken, och på så vis försvinner de konstiga gränserna mellan land- och sjötrafik. Det är i det ljuset som man ska se vår aktivitet när det gäller skärgårdsupphandlingen. Vi tror att om inte den blir riktigt bra så hotas den här fina utvecklingen, som vi verkligen vill understödja. Vi ser det som en helhet, som är väldigt viktig att slå vakt om, för att slutresultatet blir bra så att vi kan börja verkligen offensivt satsa på mer båtpendling. Anförande nr 103 N a n n a W i k h o l m (S): Som sagt, jag är övertygad om att det finns en stor enighet om att utveckla skärgårdstrafiken. Tyvärr är det kanske just därför som det inte har lyfts i trafiknämnden – eftersom man vet att det inte finns en majoritet i trafiknämnden för att fortsätta upphandlingen på det här sättet, eller för att lägga om trafiken enligt den nya basturlistan med det sämre utbudet, framför allt på sommaren. Vi får väl tillsammans jobba för att utveckla trafiken – men då har vi ett jobb med några andra i den här salen, som sitter lite längre bort åt höger. Anförande nr 104 V i v i a n n e G u n n a r s s o n (MP): Ordförande, ledamöter! Den övergripande utgångspunkten för kollektivtrafiken i Stockholms län ska ju vara resenärsperspektivet, men tyvärr kunde man inte tro det när Christer Wennerholm var uppe och talade i 15 minuter och 37 sekunder utan att en enda gång nämna sjötrafiken. Det var synd, och det är tråkigt därför att det är ett av de trafikslag som kan hjälpa oss att vända på den infarkt som vi har i kollektivtrafiken. Trafik som fungerar på vatten med båtar och fartyg i skärgården är lika viktig för skärgårdsbor, fritidsboende, växelboende och besökare som SL:s kollektivtrafik på land. Att få i gång vattenvägarna i Stockholm med modern kollektivtrafik på vatten är ett sätt att med små insatser bidra till nya tvärförbindelser och utökad kapacitet. Nya linjer behövs både i Mälaren och i Saltsjön. Miljöpartiet vill att det ska bli fler linjer i båttrafiken både i skärgården och i city, bland annat mellan olika bostadsområden. Genom att allt fler bostadsområden och arbetsplatser byggs sjönära kommer kollektivtrafik på vatten att bli allt viktigare i framtiden. Det är ju bra att Alliansen uttrycker önskemål om mer båttrafik, men ledsamt att man i den sista budgeten för mandatperioden inte har något mer konkret förslag än Sjövägen – den har ju funnits i några år redan. Förslaget i majoritetens budget om lägre taxor under vissa delar av året är ett försiktigt steg mot taxor som liknar SL-taxan i övrigt, men vi skulle ju gärna ha sett lite mera mod, och gärna samma taxa på land som på vatten. Miljöpartiets förslag är att samma taxa ska gälla oavsett färdmedel och oavsett om det är land eller vatten man åker på. Landstinget ska därför fullt ut tillföra medel för att all båttrafik som ingår i kollektivtrafiken ska ingå i SL-taxan. Miljöpartiet har visat på flera förslag till konkreta linjeförbättringar, både på Mälarsidan och på Saltsjösidan. En utredning har också tagits fram av majoriteten men dragits tillbaka i trafiknämnden. Med de beräkningssätt som där används finns det inte några lönsamma linjer – men då ska man veta att det inte finns någon undersökningsmodell för båtlinjer som SL:s utredare kunde använda. Inte heller utnyttjades möjligheterna att jämföra olika utredningsmetoder. Det visste nog inte det privata bolag som just har öppnat en försökslinje på Riddarfjärden och ska pröva hur det fungerar i sommar! Lite mer action hade varit bra även i trafiknämnden.

2013-06-11--12 82 Vad resultatet skulle bli om vi verkligen inrättade flera linjer finns det olika uppfattningar om. Detta kan lätt jämföras med de diskussioner som vi en gång hade när vi skulle införa spårvägen Tvärbanan. Enligt beräkningarna då var det ett totalt fiaskoprojekt – men som alla vet har det visat sig att det i realiteten är en stor succé och inte alls olönsamt. Som sagt: Mod efterlyses för att komma till skott med fler båtlinjer som kan avlasta kollektivtrafiken på land, när det nu börjar bli synnerligen trångt – för att inte tala om alla framkomlighetsproblem som vi resenärer måste utstå varendaste dag! Många tycker också att båtresor är trevligare än andra sätt att resa kollektivt. Det är ett faktum som är värt att ta till vara. För att få fart på kollektivtrafiken på vatten behövs det också bättre möjligheter att ansluta med annan kollektivtrafik. Det är viktigt att godstransporter med båt fungerar och att sjötrafiken blir en integrerad del av transportsystemet. Person- och godstransporter utgör en viktig förutsättning för många företagares och pendlande stockholmares vardag. Vi vill förenkla för regionens invånare att kunna utnyttjade vattnet för transporter och arbetspendling, för skolresor, fritid och rekreation. En utökning av trafiken är nödvändig för att arbetspendling ska vara möjlig året om. Miljöarbetet i sjötrafiken måste också utvecklas. Det finns redan i dag möjlighet att köpa bränslen med stor andel förnybara råvaror inblandade. Det kunde vi ha börjat med för länge sedan, och Miljöpartiet har visat på det i budget efter budget under den här mandatperioden. Det finns möjlighet att bygga om motorer på äldre fartyg för andra drivmedel. Skärgårdstrafikens utsläpp och bullernivåer måste minska, liksom påverkan på stränder av svall. Tillgängligheten ska öka och möjligheterna att ta med cykel ombord förbättras. Vi ser många goda exempel i andra städer i världen där båttrafiken är en naturlig del av övrig kollektivtrafik. Så vill vi också ha det i Stockholmsregionen. Den pågående upphandlingen av kollektivtrafiken till sjöss har mött stort motstånd och oro hos skärgårdens boende och föreningar. Miljöpartiet ville i god tid innan upphandlingen startades involvera skärgårdskommunerna och trafiknämnden. Majoritetens hantering har brustit vad gäller förankring och information. Därför väntar vi i Miljöpartiet på klara besked om hur bristerna ska rättas till. Tidtabeller och replipunkter behöver planeras efter skärgårdsbornas behov. Bryggorna behöver matchas efter busstrafik, boendeparkering, arbets- och skolresor. De ändringar som skett under Alliansens ledning utan hänsyn till behoven behöver nu snarast rättas till. Om flera ska kunna vilja använda kollektivtrafiken på vatten i skärgården, måste skärgårdstrafiken med båt kombineras med kollektivtrafiken på land. Det måste gå att göra hela resan kollektivt och utan alltför långa väntetider eller många byten. Infrastrukturen på land ska stödja kollektivtrafiken i sin helhet. En bytespunkt bör innefatta möjlighet att infartsparkera, vända bussar, ha ordentliga väderskydd och möjlighet till toabesök. Vi i Miljöpartiet kommer att fortsätta jobba hårt för att sjötrafikberedningen och trafiknämnden ser till att slutförslaget om sjötrafiken ska förbättras rejält och att slutresultatet av upphandlingen i september ska vara format efter verklighetens behov. I framtiden är trafik på vatten inte en parentes utan en väldigt viktig del av en total kollektivtrafik. Bifall till Miljöpartiets budget!

2013-06-11--12 83 Anförande nr 105 L e n n a r t A d e l l K i n d (FP): Ordförande, ledamöter! Staden är full av vatten. Robban Broberg påpekade en gång att man, om man tar en helikopter rakt upp, ser alla öarna med detsamma. De sprider sig ut mot horisonten inifrån brospann och hamnar. Alla som åkt en sightseeingtur säger när de kliver ur: vatten, stan är full av vatten. Att vi i Nordens Venedig inte tidigare, eller åtminstone inte sedan roddarmadammernas eller ångsluparnas tid, satsat på kollektivtrafik på vattnet måste väl ändå höra till historiens stora gåtor. De mjuka vågor som bär fram till ens mål finns ju redan där. De har alltid funnits där. Vi som har vant oss vid att ta sjövägen, vid att lugnt och mjukt i solglittret glida fram till Nybrokajen vet att en sådan start kanske gör oss lite snällare under resten av dagen – särskilt om man jämför med de systrar och bröder som klämts ihop på tuben mellan Slussen och T-Centralen. Jag är rätt så säker på att jag kommer att bli om möjligt ännu snällare när jag får åka en eldriven båt varje morgon. Att bygga ut kollektivtrafiken på de inre vattenvägarna kommer inte på kort sikt att handla om ett jättelikt antal resenärer, men på marginalen där det är som mest trångt, till exempel mellan Nacka och City kommer det under tiden för Slussens ombyggnad att ha ganska stor betydelse för Slussen. Det kommer också att ha stor betydelse för sträckor som Lidingö–Nacka där det i dag i praktiken inte finns någon fungerande kollektivtrafik. Kollektivtrafik på vatten har framför allt betydelse för vårt varumärke, både varumärket som trafikföretag och, framför allt, vår regions varumärke; att staden är grön och skön och full av vatten och härliga och snälla och avslappnade människor. Nu får Erika och Nanna ursäkta lite, men det som är fantastiskt med vår stad och vår region är ju det blå och det gröna. Kollektivtrafiken är vårt viktigaste bidrag till att göra oss grönare, så att säga. Först och främst sker det naturligtvis genom att vi ser till att så få som det bara går väljer bilen, men också genom att ersätta så mycket busstrafik som möjligt med spårtrafik och genom att ersätta så många dieselbussar som möjligt med bussar som drivs med förnybara bränslen. Men dit hör också att komma i gång med försöket med laddhybridbussar och på sikt rena elbussar i enlighet med den strategi som vi enats om inom EU. Ännu bättre för klimatet och stadsmiljön är faktiskt att människor väljer att inte resa kollektivt alls eller åtminstone inte hela vägen utan cykla i stället. Det är också av enormt stor betydelse för den andra stora delen av landstingets verksamhet, för folkhälsan. Det måste bli lättare att kombinera cykel och kollektivtrafik. Vi måste tillsammans med kommunerna skapa säkra cykelgarage i anslutning till kollektivtrafiken. På sikt måste Stockholm bli lika liberalt som Berlin och New York och andra städer och tillåta att man tar med sig hojen på all kollektivtrafik. De nya C 30-tunnelbanevagnar som vi har beställt till röda linjen är betydligt bättre anpassade för detta. Stockholms tillväxt kräver att vi ökar takten i bostadsbyggandet, kraftigt. Just nu sker större delen av bostadsbyggandet i den centrala regionkärnan, i bandet runt innerstaden, i Stockholm, Solna, Sundbyberg, västra Nacka och så vidare. Det är också här som vi gör de stora trafikinvesteringarna naturligtvis, tunnelbanan till Nacka, Tvärbana norr och så vidare. Men om inte trängseln ska bli värre, om vi inte ska drabbas av en verklig trafikinfarkt så måste vi komma i gång med expansionen i de yttre regionkärnorna. Från landstingets sida har vi ett regionalt ansvar att se till att det kommer i gång genom proaktiva trafikinvesteringar. Det är därför det är så viktigt att vi inte släpper taget om till exempel Spårväg syd mellan Älvsjö, Skärholmen och Flemingsberg och ser till att det verkligen blir spårväg och inte buss där. Det är också därför det är viktigt att bygga ut den blå linjen till Barkarby och gärna också förlängning av Roslagsbanan till Arlanda. Det här är ett område som vi måste fortsätta att arbeta med, till exempel vad gäller BRT-förbindelser mellan de olika yttre regionkärnorna.

2013-06-11--12 84 I dag satsar Alliansen både i landstinget och i regeringen på investeringar i Stockholms kollektivtrafik som vi aldrig tidigare i historien gjort. Det som gör mig stol är att vi, trots att vi blivit en kvarts miljon fler sedan Alliansen fick majoriteten i landstinget, har lyckats öka nöjdheten hos resenärerna och, som det ser ut, kan börja bryta den negativa utvecklingen av kollektivtrafikandelen i länet. Det har skett för att vi alltid ska ha resenären i fokus, alltid fundera på hur vi får bäst värde av de pengar vi satsar. Det är därför till exempel satsningen på att förlänga Tvärbanan till Sickla och satsningen på att rusta upp Saltsjöbanan är så viktiga komplement till utbyggnaden av tunnelbanan till Nacka. Genom att skapa fler bytespunkter i systemet kan vi också skapa jämnare belastning i systemet och därigenom se till att de delar av systemet där vi har som mest trångt blir mindre trånga. För att få full effekt av den stora och viktiga investeringen i tunnelbanan till Nacka studerar vi också nu möjligheten att knyta ihop den med gröna linjen och att bygga tunnelbanan vidare från Nacka Forum till Orminge. Båda dessa åtgärder kommer att ge ytterligare stor effekt på trängseln i centrala Stockholm och göra att vi får full effekt av den ganska stora och dyra investeringen i tunnelbanan till Nacka. Det är genom att satsa på många olika komponenter, många olika delar, som vi skapar det bästa möjliga i hela systemet, den bästa möjliga helheten. Anförande nr 106 A n n a S e h l i n (V): Herr ordförande, ledamöter, åhörare! För att inte glömma någonting inleder jag med att yrka bifall till Vänsterpartiets budgetförslag! Jag tänkte inte tala så mycket om Alliansens budgetförslag utan mest om Vänsterpartiets förslag. Men när jag läser Alliansens budget får jag ett intryck av att det efter sju år är nästan som om det här vore en förstagångsbudget. Det är lite tamt, det är lite räddhågset. Det är inga stora visioner, det finns inga stora drag. Det är lite märkligt, för vi står inför så stora utmaningar. De ledande partierna borde verkligen ta chansen att också vara visionära i svaren på de stora utmaningar som vi står inför. Det saknar jag. Jag blev lite glad när Stella Fare talade om tvärförbindelser, om att koppla ihop de befintliga systemen. Då tänkte jag att det kanske finns visioner ändå. Men var är då de konkreta förslagen? Varför är inte alla tunnelbanelinjer kopplade till pendeltågsstationer redan? Ni har ju suttit här i sju år. Varför är det inte möjligt att resa på tvären redan? Varför har ni inte tagit itu med detta snabbare under de här sju åren? Det är för att det tar lång tid. Det tar väldigt lång tid att bygga kollektivtrafik. Det vet vi ju. Det är därför som tunnelbanediskussionen är så väldigt intressant, för tunnelbanediskussionen visar att tunnelbana inte byggs under en mandatperiod, kanske inte ens på två. Man måste planera för tunnelbanan långt innan man sätter spaden i jorden. Nu har ni i Alliansen blockerat tunnelbanan till Nya Karolinska i Solna, och nu står vi här. Och de första som flyttar in och de första som börjar arbeta på Nya Karolinska i Solna kommer inte att kunna åka tunnelbana dit. När det gäller Spårväg city har ni i stället legat i framkant. Där kommer de första som flyttar in till Norra Djurgårdsstaden kanske till och med att kunna åka spårväg. Det är möjligt med era visioner när det gäller Spårväg City. Men det är inte möjligt när det gäller tunnelbana till Nya Karolinska. Vänsterpartiet har på nationell nivå avsatt pengar för att vi i Stockholms läns landsting ska kunna bygga ut kollektivtrafiken. Vi har som inriktning att 50 procent av anslagen ska vara statliga. Så skulle det vara om Vänsterpartiet hade majoritet även på nationell nivå.

2013-06-11--12 85 Vi löser inte kollektivtrafiksatsningarna med kommunal medfinansiering. Vi kan eventuellt titta på kommunal medfinansiering om det skulle innebära väldigt höga exploateringsvinster till kommunerna som kan jämna ut det. Men kommunal medfinansiering är inte lösningen. De är bara gräddfiler för de penningstarka kommunerna. Det måste i stället till statligt ansvar. Vi har täckning för våra satsningar. Vi satsar på tunnelbanan. Vi vill få till stånd en utbyggnad till Nya Karolinska. Vi vill få till stånd upprustning av Hässelbygrenen, röda linjen. Vi vill också studera plattformsdörrar på röda linjen för vi ser att det i dag är väldigt trångt. Några ord om det här med trängsel. Nu har Alliansen på ett nytt sätt sagt att de vill öka andelen resande som reser kollektivt. Det är någonting som vi har sagt hela tiden, att vi måste se till att fler reser kollektivt. Men hur löser vi problemen med trängseln? Om fler reser kollektivt kommer det att bli ännu trängre och då måste vi ha en utbyggnadstakt som är ännu snabbare och som kostar ännu mer pengar. På den punkten är det faktiskt så att det är vi i Vänsterpartiet som är i opposition och att det är ni i Alliansen som måste svara på frågan om var de pengarna ska tas. Vi vill se snabb utbyggnad av tunnelbanenätet, men som jag sade tidigare så tar det lång tid att bygga ut tunnelbanan. Hur löser vi det i dag? Jo, vi måste se till det infrastruktursystem som vi har i dag. Återigen, Stella Fare, gäller fyrstegsprincipen. Fyrstegsprincipnen har inte tillämpats när det gäller Förbifart Stockholm. Inte alls. I det fallet har man sagt: vi lägger 30 miljarder eller mer på att bygga en helt ny motorväg i stället för att studera den infrastruktur som redan finns. Det första man skulle göra, om man nu verkligen ville ha en förbifart, är att se till att den befintliga förbifarten fungerar, nämligen Essingeleden. Man inför trängselavgifter på Essingeleden, eller som Vänsterpartiet föreslår, inrättar ett busskörfält i vardera riktningen så att man faktiskt kan ta sig mellan den norra och den södra sidan med buss utan att fastna i köer. Ett busskörfält är inte möjligt att ha på Essingeleden i dag, men med trängselavgifter skulle man åtminstone kunna se en viss chans. Det är det första steget, men den principen hoppar ni över när det gäller Förbifart Stockholm. I det fallet planerar ni för en ny motorväg innan ni tittar på befintlig infrastruktur. Vänsterpartiet vill utnyttja infrastrukturen på ett helt annat sätt. Vi vill ha busskörfält, bussfiler, för alla bussar för att de ska kunna komma fram även på de stora infartsvägarna, på Nynäsvägen, Bergslagsvägen och Södertäljevägen, busskörfält så att bussarna inte fastnar och sitter där, så att inte en hel busslast med resenärer måste vänta. Om man är privatbilist så har man kanske lärt sig att det är köer varje morgon, men vi vill ge dem som sitter i buss gräddfil in i och ut ur innerstaden i ett busskörfält. Det är ett sätt att omdisponera det befintliga utrymmet som inte kostar 30 miljarder i ny infrastruktur. Det är samma sak med cyklarna. Man skulle kunna se cykeln som en omdisponering av utrymmet. Jag kanske har en vision om att förstärka kollektivtrafiken till tullsnitten. Då kan de som ska åka från norr till söder sitta kvar i kollektivtrafiken, medan de andra som har målpunkt eller som bor i innerstaden övergå till cykel. Lånecyklar är smidiga och bra. Dem ställer man ifrån sig. Man behöver alltså inte ens ha en egen cykel. De som har möjlighet att cykla till pendeltåg eller andra kollektivtrafikknutpunkter ska mötas av säkra, väderskyddade väderställ så att deras cyklar finns kvar när de kommer tillbaka efter resan. Jag tror inte att vi kan lösa bilproblematiken, trängselproblematiken, genom att bygga nya vägar. Vi kan lösa en del av kollektivtrafikproblematiken genom att bygga ut nya tunnelbanelinjer, men då måste vi börja nu, och vi måste sätta fart på planerandet för det tar tid.

2013-06-11--12 86 Anförande nr 107 S t e l l a F a r e (FP): Herr ordförande! Det var jätteintressant att lyssna till Anna Sehlin som verkligen kan en massa om kollektivtrafik. Jag tänker lite på er nestor som jag mötte när jag kom in i fullmäktige, Janne Strömdahl. Han var ju en väldigt spårvänlig vänsterpartist. Det är en sak jag kan beklaga. Tidigare har ni talat om trådbussar, nu är det enbart tunnel-bana, om jag har förstått dig korrekt. Som jag tidigare sade behöver vi mer tunnelbana, och det ska vara strategiska investeringar, men det är fel att lägga alla ägg i en korg. Vi måste förstå att vårt system består att väldigt många olika delar och det gäller att laga efter lägenhet och fundera på vilket underlag som finns. Nu vill jag ställa en fråga till dig, Anna: Den förbindelse som ni vill ha till Hagastaden, är det en jättedyr skyttel som inte går att bygga vidare på, med dålig turtäthet eller är det en lösning som innebär försämring för den gröna linjen, en försämring för 200 000 resenärer? Vad är det egentligen ni i Vänsterpartiet vill? Anförande nr 108 A n n a S e h l i n (V): Med den här linjen till Hagastaden kan vi se en skyttel, men en skyttel som kan utvecklas till att nå Solna centrum till exempel eller Solna station och sedan byggas vidare. Vi sitter ju i opposition så vi har inga underlag för hur den här linjen skulle kunna byggas vidare, men i min vision ser jag inte att det blir en liten tarm till Nya Karolinska utan att det blir en egen linje, och den linjen skulle till exempel kunna gå från Älvsjö eller Liljeholmen till Odenplan eller mot Bromma. En skytteltarm är inte det vi vill ha utan en påbyggnad. Anförande nr 109 S t e l l a F a r e (FP): Men, Anna, vad ska ni då göra till dess att sjukhuset står klart? Är det bara buss som gäller? Ni har ju inget svar på den frågan. Hur ska alla resenärer, patienter och andra, ta sig till sjukhuset när det står färdigt? Det kommer att ta oerhört lång tid att dra en tunnelbana som ska grävas ned i marken. Vad har ni för alternativ? Vad vill ni göra till dess att sjukhuset och Hagastaden är klara? Anförande nr 110 A n n a S e h l i n (V): Det är ju inte vårt fel att det inte finns någon kollektivtrafik till Nya Karolinska, vi sitter ju i opposition, som sagt. Det är ni som har stoppat den här utredningen. Om vi hade fått välja så hade ju tunnelbanan varit klar när sjukhuset öppnar. Jag har visioner, som sagt. Jag ser många möjligheter. Man skulle kunna ha en trådbuss-linje där stomlinjebussarna går. Man skulle kunna ha en avledning från linje 4 som går via Nya Karolinska om man tänker sig att den ska vara den första som konverteras till spårvagn eller trådbuss. Det finns flera lösningar. Fram till dess att tunnelbanan står klar kan vi anlita experter som kan studera en trådbussutbyggnad eller, som jag berörde nyss, körfält för bussarna så att de kommer fram. Så löser vi trafiken med bussar under tiden. Som sagt, vi hade valt en annan lösning. Då hade det funnits tunnelbana.

2013-06-11--12 87 Anförande nr 111 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Herr ordförande! Det pågår väldigt många spännande debatter här i dag inom trafikområdet. Jag tänkte öppna en ny linje, så att säga, och då inte en ny tunnelbanelinje. Det är ju många sådana som också öppnas under debattens gång. Som ordförande i färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen tänkte jag fokusera på kollektivtrafik för alla, även för personer med funktionsnedsättning. Arbetet med ökad tillgänglighet i kollektivtrafiken fortsätter med oförminskad fart. När det gäller bussarna har vi kommit så långt som att alla bussar ska ha lågt insteg till år 2014. I de nya bussavtal som sluts har tillgänglighetskraven höjts ytterligare, alltså jämfört med tidigare avtal. När det gäller tillgängligheten på båtarna kan jag glädja er med att det går framåt även i det fallet. Till den här sommaren kommer fem båtar ytterligare att ha fått taktil skyltning för synskadade. Det pågår ett digert arbete för att öka tillgängligheten även för personer med andra typer av funktionsnedsättningar på många håll inom båtverksamheten inom trafiknämndens ansvarsområde. För spårfordon fortsätter arbetet med att ersätta gamla tåg med nya tillgänglighets-anpassade tåg. Nu gäller det inte enbart tunnelbana och pendeltåg längre, utan turen har nu också kommit till lokalbanorna, som ju är det trafikslag där tillgängligheten är mest eftersatt. För Saltsjöbanan fattade vi beslut om ombyggnationer och nyinvesteringar rörande bland annat tillgänglighet vid förra trafiknämndssammanträdet. På Lidingöbanan och Roslagsbanan, de två linjerna med sämst tillgänglighet, kommer satsningarna att börja genomföras redan nästa år. Jag kan ur tillgänglighetssynpunkt också glädjas över den framtida sammankopplingen till Spårväg city från Lidingöbanan. Varje omstigning är ju en utmaning för många personer med funktionsnedsättningar. Därför är det en stor fördel när man så småningom kan ta spårvägen hela vägen från Gåshaga till centrala Stockholm. Jag ska i detta sammanhang också nämna att jag är glad över att 7:ans hållplatser på Djurgården kommer att tillgänglighetsanpassas. Det är en nödvändig investering. Jag önskar naturligtvis att de investeringarna hade varit med i ett tidigare skede, för det är alltid dyrare när man är tvungen att göra saker och ting i efterhand. Men ibland upptäcker man att man inte riktigt har följt de egna reglerna. Det är ett av skälen till att vi nu har en färdtjänst- och tillgänglighetsberedning som övervakar just den typen av frågor i samband med de stora investeringarna. När det gäller Roslagsbanan måste jag erkänna att jag är väldigt förvånad över att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet valt att säga nej till inköp av nya tillgängliga fordon. Även om vi successivt håller på att bygga om de gamla Roslagstågen så att det går att ta sig in i dem med rullstol eller barnvagn i vissa sektioner, så kommer det ändå att vara väldigt långt från SL:s ambitionsnivåer för tillgänglighet. Om vi vill ha tillgänglighet på Roslagsbanan så måste vi köpa in nya tåg. Det är hög tid att vi gör det nu även om vi snarare kanske borde ha börjat med det för tio år sedan. Även nu säger Socialdemokraterna nej till de nödvändiga investeringarna. Det är en viktig signal, tycker jag, till folk som bor i kommunerna i nordost och som har olika typer av funktionsnedsättningar att i det fallet är Socialdemokraternas prioritering inte särskilt hög. Med ökad tillgänglighet kommer naturligtvis också ökat behov av information om tillgängligheten. Navigeringshjälpmedel, tillgänglighetsinformation via reseplaneraren på sl.se och resecoachning är tre områden där vi arbetar med att utveckla tillgänglighetsinformationen för SL-trafiken.

2013-06-11--12 88 I skärningspunkten mellan SL och färdtjänsten finns närtrafiken. För någon månad sedan provåkte jag linje 910 i Danderyd och imponerades av det arbete som den entusiastiske busschauffören Mark utförde. Vi behöver de här eldsjälarna som går före och visar hur bra det faktiskt kan vara. Vi ska fortsätta att satsa på anropsstyrd närtrafik, tillgängliga minibussar som hämtar upp resenärerna vid dörren. Vi ska också börja hänvisa till den här trafiken från färdtjänsten för att ytterligare hjälpa våra färdtjänstkunder att resa på ett smart och smidigt sätt. För färdtjänsten, både taxi och rullstolstaxi, har vi även fortsättningsvis fokus på ökad kvalitet och valfrihet. Vi vill öka resetilldelningen för resenärer som sällan eller aldrig kan åka med vanlig kollektivtrafik. Vi ska också utöka möjligheten till via-resor till att omfatta inte bara förskolan utan även grundskolans tre första år. Även om vi nog är många som hellre skulle vilja se färre snarare än fler bilar vid våra skolor, så tycker vi kristdemokrater att även föräldrar med funktionsnedsättning ska få möjlighet att vara delaktiga i sina barns skolgång och ha regelbundna möten direkt med barnens lärare och fritidspersonal. Vi får jobba på andra sätt för att minska biltrafiken kring våra skolor, vilket ju ger en tryggare skolväg för alla barn. Med detta yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 112 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Ja, Karl, nu gjorde du mig väldigt förvånad. Du har verkligen ofta hjärta och visat det i tillgänglighetsfrågor – men hur sjutton läser du? Du läser uppenbarligen inte alls våra förslag till beslut! Jag ska påminna dig om att när frågan om att köpa in nya vagnar till Saltsjöbanan diskuterades så protesterade vi mot att det skulle ta tio år att handikappanpassa och tillgänglighetsanpassa den banan. Det kunde vi inte acceptera. Det måste gå mycket fortare. När det gäller Roslagsbanan så undrar jag var sjutton du fick det ifrån, det här med tillgängligheten på vagnarna? Du läser uppenbarligen inte våra förslag till beslut. Vi är verkligen förespråkare för att tillgänglighetsanpassa alla våra fordon omgående. Anförande nr 113 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Saltsjöbanan kommenterade du inte alls. I den frågan tror jag att det rådde full enighet om att vi skulle gå vidare med investeringarna. Jag håller med Gunilla om att vi ska göra allt för att investeringarna i tillgängligheten på Saltsjöbanan ska komma så tidigt som möjligt. När det gäller Roslagsbanan så är min tydliga minnesbild att Vänsterpartiet sade nej till förslag om investering i nya tåg. Om det visar sig i protokollet att jag minns fel, så får jag acceptera att jag har blivit rättad, men jag har ett tydligt minne av att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sade nej vid det tillfället, medan Miljöpartiet sade ja till den investeringen. Anförande nr 114 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Ja, Karl, du minns fel, och jag tror att debatter tjänar på att vi faktiskt pratar om det som vi behöver tala om, nämligen om politiska skiljelinjer, och inte att vantolka varandra. Nej, vi fick inte med oss er på tankarna att det skulle ta tio år att tillgänglighetsanpassa Roslagsbanan, så i den frågan hade vi ett eget förslag till tilläggsbeslut. Så tror jag att det var.

2013-06-11--12 89 När det gäller Roslagsbanan var det så att vi och Socialdemokraterna var motståndare till inköp för dubbelspårsutbyggnad av hela banan eftersom den då skulle kosta så många miljarder mer. Nu minns jag faktiskt inte hur många. Det hade ingenting med tillgänglighetsanpassning att göra utan att vi måste studera helheten för våra investeringar och prioritera de områden där vi kan se stora resandeökningar. En rättelse. Vad det gäller tillgänglighet så har vi aldrig någonsin sagt att kollektivtrafiken inte ska vara tillgängligt. Tvärt om, vi driver hårt på i den frågan. Anförande nr 115 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Det rörde sig om två ärenden när det gäller Roslagsbanan. Det ena rörde etapp 2 i utbyggnaden av spåren. Vänsterpartiet var ju definitivt inte med på dem, men du har rätt i att den inte handlade om tillgängligheten, utan att det handlade om inköp av nya vagnar. Jag tror att protokollen kommer att visa att ni sade nej även i det fallet för att ni ansåg att det handlade om att de här vagnarna inte behövdes. Men om jag har fel ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Anförande nr 116 L a r s C a r l s s o n (C): Ordförande, ledamöter! Först vill jag yrka bifall till landstings-styrelsens förslag! Jag tänker inte lova någon ny linje men jag är ändå fantastiskt glad att det har diskuterats sjötrafik här i dag. Sjötrafiken är ju unik så till vida att vi inte behöver bygga några spår, att vi inte behöver asfaltera några vägar för vattnet finns. Man behöver inte vara alltför visionär för att inse att sjötrafiken långt fram i tiden kommer att vara en av de viktigare framtidslösningarna för kollektivtrafiken Stockholms län. Starten med sjövägen och diskussionerna kring inre vatten med mera och även problematiken kring Slussen gör att sjötrafiken kommer att vara en väldigt viktig del, oavsett i vilken regi den kommer att bedrivas. Sedan direkt till den kritik som riktats från bofasta, företagare och besöksnäring mot den pågående upphandlingen av skärgårdstrafiken. Centerpartiet tar den kritiken på stort allvar, särskilt med tanke på att avsikten med upphandlingen har varit att åstadkomma just en kollektivtrafik som främjar utvecklingen och främjar en levande skärgård. Det förfrågningsunderlag som ligger till grund för upphandlingen garanterar inte ett lika stort trafikutbud som dagens skärgårdstrafik gör. Framför allt gäller detta sommartrafiken och destinationer i det mellersta området som ska upphandlas nu. Men även i norra och södra skärgårdsområdena finns behov av förbättringar, exempelvis avseende trafik till replipunkter, samt trafiken till Utö. En väl utbyggd sjötrafik är en förutsättning för en levande skärgård där människor kan bo, arbeta och göra besök. Utan goda förbindelser försvåras arbetspendling, och underlaget för besöksmål minskar. Centerpartiet behöver tydliga garantier för att trafiken i skärgården bibehålls i minst nuvarande omfattning år 2014 jämfört med 2012 års tidtabell. Dessutom fortsätter vi att framhålla vikten av att det behövs kvalitativ och god samverkan mellan skärgårds-kommunerna och skärgårdens organisationer. För oss är det oacceptabelt att försämra skärgårdstrafiken. Det innebär också att vi inte accepterar några försämringar av de höga kundnöjdhetstal som i dag ges skärgårdstrafiken. Vi accepterar inte heller tanken att de mindre aktörerna i skärgårdstrafiken inte i fortsättningen skulle kunna garanteras tillträde till att köra båtar. Skärgårdens företagare har inte heller råd med en försämrad tidtabell. En bra sjötrafik är en förutsättning för att skärgårdens företagare ska utvecklas och kunna utveckla sina verksamheter. En bra sjötrafik är också en förutsättning för att människor ska kunna

2013-06-11--12 90 pendla och bo i skärgården. Vi måste ha en levande skärgård, inte ett museum. Vi ska kunna ha aktiva bofasta, unga som gamla. Jag vill passa på att säga att jag som ledamot från nordostsektorn inte kan reagera på annat sätt än så här på det som Ulrika Ullberg har tagit upp rörande Roslagsbanan. Peps Persson hade en låt om falsk matematik. Jag tycker att du faktiskt tillämpar det, Ulrika Ullberg, när du så cyniskt talar om att inte genomföra etapp 2 i Roslagsbanans modernisering. Även om man skulle lägga alla pengar på en framtida tunnelbana till Täby så kommer den inte alla trafikkonsumenter i nordostsektorn till del. Dessutom, även om man lägger alla pengarna på en tunnelbana, så har man minst tio–tolv år då man får åka med kvartstrafik i stället för med tiominuterstrafik. Jag får absolut inte ditt resonemang att gå ihop. Jag tycker att det är cyniskt mot dem som bor i nordostsektorn att säga så! Anförande nr 117 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Ordförande! Jag tycker att det är intressant att höra både Centerpartiets och Kristdemokraternas färeträdare vara uppe och prata så otroligt mycket om sjötrafiken och hur roligt det är att den debatteras här i dag. Men den som har haft det bästa inlägget om sjötrafiken är Vivianne Gunnarsson från Miljöpartiet. Det finns ju väldigt få konkreta förslag i ert budgetförslag. Jag måste säga att vi undrar vilken enighet som egentligen finns inom Alliansen i frågan om att få till stånd en riktig sjötrafik. Anförande nr 118 Landstingsrådet U l l b e r g (S): Herr ordförande! Enkel matematik, sade Lars. Det är enkel matematik att säga att den upprustning som vi nu gör i full enighet ger god tillgänglighet och robust kvartstrafik och den är nödvändig och bra. Den är inte ens klar ännu, men att ta ytterligare fyra fem miljarder plus X miljarder till fordon för att få till stånd tiominuterstrafik, skulle innebära att tunnelbanan till Täby skjuts på en avlägsen framtid och det kan inte vi acceptera. Du kallade mig cynisk. Jag tänker kalla dig klarsynt, men det gäller i frågan om sjötrafik-upphandlingen. Det är intressant, just det som Yvonne berörde, att de som pratar om sjö-trafikupphandlingen är bland annat Lars som inte längre sitter i trafiknämnden, medan ansvarigt trafiklandstingsråd inte med ett ord nämnde sjötrafiken och den pågående upphandlingen. Det vore kul om även de från majoriteten som sitter i trafiknämnden – och inte minst anvarigt trafiklandstingsråd – kunde adressera de problem som inte minst Nanna Wikholm berörde om den enorma kritik som riktas mot den pågående upphandlingen. Anförande nr 119 L a r s C a r l s s o n (C): Ulrika, jag kan inte tolka dig på annat sätt när det gäller den falska matematiken än att fem tåg i timmen innebär betydligt mer robust trafik än fyra tåg i timmen. Det ger ett antal tusen fler trafikplatser som man servar de bofasta i nordostsektorn med i ett sådant upplägg. Anförande nr 120 C a r l G r u f m a n (M): Ordförande, ledamöter och åhörare! Jag vill anknyta till diskussionen om färdtjänst och tillgänglighet. Varje år gör färdtjänsten runt 4 miljoner resor i vårt län för ungefär 70 000 resenärer. Det har nu slagits ihop med SL. SL är till för alla och ska underlätta vardagen också för äldre och för dem med funktionsnedsättning.

2013-06-11--12 91 Förra året nåddes en ekonomi i balans med fortsatt hög kundnöjdhet och punktlighet i färdtjänsttrafiken. Det ger oss nu möjlighet att gå vidare och göra satsningar för framtiden. Innan jag kommer in på det vill jag berätta lite om den stora bilden som handlar om mer än resetilldelningar och ändringar i regelverk. Den handlar om hur vi gör vårt län och vår kollektivtrafik tillgänglig för alla. Hur möjliggör vi för alla att resa oavsett om det är med färdtjänsttaxi, specialfordon, tunnelbana, buss, pendeltåg eller för den delen Waxholmsbåt? Visionen för SL är att bidra till Europas mest attraktiva storstadsregion. Attraktiv för vem? Jo, attraktiv för alla. Av den anledningen har vi satsat på tillgänglighet brett i kollektivtrafiken. Man kan jämföra lite grand med hur det var tidigare. År 2006 fanns tyvärr inga siffror men år 2008 var det ungefär hälften av alla bussar som hade ett lågt insteg. I januari 2013 är det 98 procent. Vi hörde tidigare att år 2014 blir det 100 procent. År 2006 fanns det inga taktila markeringar i tunnelbanan, i dag finns de nästan överallt. Sedan dess har det kommit nya pendeltåg, plattformshöjder har justerats och ledsagning har kommit till. Vi har byggt ut närtrafiken, satsat på hissar och rulltrappor. Det har genomförts typresor med observatörer vid två tillfällen, åren 2008 och 2012 då personer med olika typer av funktionsnedsättningar har rest med observatörer då det har noterats hur tillgängligheten fungerat, vilket bemötande man fått i trafiken så att erfarenheter byggts och åtgärder kunnat vidtas. Det här har också granskats av våra revisorer. Ni som har varit med ett tag i landstinget vet ju att revisorerna knappast är de som sprider så mycket solsken omkring sig. Men de säger så här om SL:s tillgänglighetsarbete: SL bedriver ett omfattande och ambitiöst tillgänglighetsarbete vad gäller att anpassa kollektivtrafiken. Det finns ett gott samarbete inom SL mellan dem som arbetar med tillgänglighetsanpassningar, de som handlägger ansökningar om färdtjänst samt dem som arbetar med planering och utförande av resorna och av närtrafiken. På så sätt gör SL det möjligt för fler att resa kollektivt. Så långt är allt bra. Men hur har det då gått med resandet? Ja, vi vet ju inte hur många färdtjänstberättigade som faktiskt åker med kollektivtrafiken. Av olika integritetsskäl och så vidare är det svårt att få fram, även om det skulle gå av rent tekniska skäl. Det vi däremot vet är att kollektivtrafikresandet mellan år 2007 och år 2012 har ökat betydligt i vårt län. Det har ökat med 11 procent, vilket är mer än befolkningsökningen under tiden. Kollektivtrafikandelen i länet har ökat. Samtidigt har resandet med färdtjänsttaxi bara ökat med 4 procent, vilket betyder att den ordinarie kollektivtrafiken tar en allt större del av resandet. Då ska man också komma ihåg att vi under den här tiden har ökat resetilldelningen i fyra steg, vilket gör att varje färdtjänstberättigad får resa mer. Trots det har alltså den ordinarie kollektivtrafiken ökat i andel betydligt snabbare än vad färdtjänsten har ökat. Det här är inget bevis men ett tydligt tecken på att tillgänglighetsarbetet i kollektivtrafiken når resultat. Det är också så att det handlar om att detta ger utrymme för vidare reformer. Om det hade varit så att resandet med färdtjänsttaxi hade ökat lika mycket som den övriga kollektiv-trafiken så hade kostnaderna varit ungefär 50 miljoner högre än vad de är i dag, varje år. Dessa pengar kan man investera och göra vidare satsningar. Det är också det som vi vill göra i den här budgeten som vi nu lägger på landstings-fullmäktiges bord. Det handlar om fortsatt arbete med resecoachning, vi vill utveckla en telefonjour med fokus på tillgänglighet. Det innebär att resenären snabbt och enkelt ska få kontakt i de fall det finns hinder i vägen för att kunna ta sig fram i kollektivtrafiken.

2013-06-11--12 92 Vi vill utveckla kundvalet i färdtjänsten. Vi vill utöka och satsa på den anropsstyrda trafiken. Vi vill förbättra servicen till resenärerna och vi vill utveckla hänvisningen av närtrafiken. Vi vill också öka resetilldelningen för de resenärer som sällan eller aldrig har möjlighet att använda något annat färdmedel än färdtjänsten. Där kommer också tilldelningen av via-resor in i bilden. Vi vill utveckla den som i dag bara gäller upp till förskoleålder. Vi vill vi gå vidare och utveckla den så att den gäller till och med årskurs 3 i grundskolan. Ett långsiktigt strategiskt samarbete med SL har lett till ökad tillgänglighet i kollektivtrafiken, vilket gör att färre blir beroende av färdtjänsten, men det ger också möjligheter till satsningar i just den färdtjänst som är viktig för så många funktionshindrade resenärer runt om i vårt län. Tack för ordet och bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 121 C a t a r i n a A g r e l l (S): Ordförande, ledamöter och åhörare! Det är väldigt positivt att tillgängligheten ökar. Det finns väldigt mycket inom kollektivtrafiken som har varit relativt lätt att åtgärda, och allt fler med funktionshinder kan på det sättet åka kollektivt vilket ju är oerhört positivt. Det finns ändå människor som inte kan åka med den vanliga kollektivtrafiken utan är hänvisade till färdtjänst. Vi tycker att det är hög tid att utveckla färdtjänsten. Den är till för människor med funktionshinder som är väldigt utsatta i samhället och har en svår situation. Det är viktigt att de kan röra sig ute på allmänna platser och resa på samma sätt som jag kan göra. Vi har ju här i talarstolen från Socialdemokraternas sida många gånger påpekat upphandlingen av färdtjänst lett till att det är två bolag, som i och för sig har samma ägare, som har 98 procent av marknaden. Möjligheten att välja åkare är synnerligen begränsad. De här båda bolagen har inte kollektivavtal. De har vunnit upphandlingen på att de håller ett relativt lågt pris. Det betyder att det är väldigt stor variation på kvaliteten på förarna. Det finns en hel del klagomål på bemötande och på lokalkännedom. Man är rätt utsatt om man inte får hjälp med en väska eller inte hittar rätt, om man inte ser eller om man har lite talsvårigheter eller något annat problem. Alla taxiförare är tydligen inte som bussföraren Mark som Kalle hade åkt med. Det återstår stora brister, och upphandlingen är ett bekymmer. När jag drabbas av förseningar i kollektivtrafiken kan jag ta en taxi och få pengarna från resegarantin. Såvitt jag har förstått av flera funktionshindrade, som är beroende av färdtjänst, så kommer de i bästa fram till och blir lovade en bil när de ringer till resegarantin. Sedan händer det inte så sällan att den bilen inte kommer. Det är inte heller så ovanligt att de tappas bort i telefonkön, och då kan folk bli sittande en kall vinterdag, för det här händer ofta när det är dåligt väder. Då blir man sittande och kommer ingenstans. Det visar sig att det för taxibolagen är betydligt mer lönsamt att ta upp en vanlig taxiresenär än att ta en färdtjänstresenär. När det är stor efterfrågan på taxibilar drabbas de sämst ställda av att inte få någon bil. Av arbetet i färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen, där jag sitter, verkar det inte som om man prioriterar de här frågorna, och jag har förstått att det är samma sak i färdtjänst-utskottet. Vi har sammanträden som ställs in eller flyttas med kort varsel. När vi väl har sammanträden så är de rätt så illa förberedda. Det är föredragningar som kommer till stånd i all hast, det är föredragande som inte kommer. Det känns inte som om det här är ett viktigt område. Det gör ju också att vår bevakning blir ganska bristfällig. Vi skulle, om det här var bättre planerat, kunna göra ännu mer när det gäller tillgänglighetsfrågorna.

2013-06-11--12 93 Jag förstår inte, när båda ”Karlarna” har talat om att vi nu ska få ökad tilldelning och via-resor, varför det har dröjt så lång tid. Vi har drivit på och tycker att det är väldigt angeläget att föräldrar ska kunna ta sitt föräldraansvar även om de har funktionshinder. Varför tar det så lång tid? Vidare är vi bekymrade över den här tremilsgränsen. Den ställer till problem i färdtjänsten. Vi skulle åtminstone önska att man utreder hur man kan slopa den och göra det enklare att åka med färdtjänsten. Vi undrar när vi ska få riktigt konkreta förslag till förbättringar. Vi tycker alltså att det är rimligt att färdtjänsten fungerar på samma villkor som gäller för mitt resande. Med det yrkar jag bifall till sossarnas budgetförslag! Anförande nr 122 A n n i k a H j e l m (MP): Ordförande, ledamöter och en åhörare! Vi vill öka den andel resande som reser kollektivt. Det innebär ju att vi vill att sådana som i dag åker bil ska välja att åka tunnelbana eller någon annan spårtrafik, buss eller båt. Det är ju verkligen en utmaning. I så fall måste kollektivtrafiken verkligen vara attraktiv. Det måste kännas mer intressant och bättre att välja kollektivtrafik i stället för bilen. Så här ser det ut när jag åker hem från jobbet. Det är ganska trångt. Jag gissar att ni som åker tunnelbana känner igen er. Sedan ska vi också ta oss igenom spärrar som är höga, som slår igen. Man kommer med sitt kort, man får inte vara för snabb utan måste hålla en långsam takt så att spärrarna hinner slå igen, och man hinner visa sitt kort och ingen klämmer sig. Om man är för snabb så hakar systemet upp sig. Om man har riktig otur så hakar det upp sig på ett sätt som leder till att man, om man redan har dragit sitt kort innan man kommer igenom spärren, får gå ur hela långa kön och visa upp sitt kort i stället. Det här är ganska jobbigt, vilket säkert många av er vet. Det är trångt och man står i kö fast man har bråttom, och adrenalinhalten höjs. Det här är inte särskilt attraktivt. Det är väldigt svårt att locka med sådant här när man i stället skulle kunna sitta ensam i sin bil och lyssna på radio. Vi står inför en verklig utmaning! Häromdagen, då jag var på väg till jobbet, var jag med om någonting helt annat. Så här såg det ut på min lilla tunnelbanestation i Hammarbyhöjden. Det var fritt, det var öppet, det var välkomnande. Jag kunde bara kliva in eftersom jag har ett kort. Jag behövde inte köpa biljett. Det kunde man göra. Det som hände var att man har tog bort de gamla spärrarna för att montera dit en annan sort som är lite högre och som kostade en väldig massa pengar, men effekten är ungefär densamma. Den här upplevelsen var fantastisk. Det är så här vi skulle kunna ha det i stället. Om det såg ut så här på stationerna skulle vi slippa en stor del av trängseln, vi skulle slippa köandet, vi skulle slippa knuffandet, vi skulle slippa adrenalinet. Så är det också för dem som åker Tvärbanan till exempel och för dem på Roslagsbanan. De behöver inte hålla på med spärrar. Jag vet inte, men Alliansen kanske vill ha spärrar där också. Vi i Miljöpartiet vill att det ska se ut så här. Det ska vara öppet och välkomnande på stationerna. Vi vill att spärrvakterna ska omskolas, få vidareutbildning så att de kan vara stationsvärdar och hjälpa folk till rätta. Vi vill att de i stället ska kontrollera biljetterna på stationen. Så fort man har kommit upp på perrongen ska det finnas biljettkontrollanter som man kan råka ut för. Det är betydligt svårare att planka under sådana förhållanden. Vi kan inte bygga ett system som handlar om att folk ska kontrolleras och misstänkliggöras. Det är inte attraktivt. Om vi ska få fler att vilja åka kollektivt så måste vi ha stationer och bemötande som bygger på öppenhet, förtroende, välkomnande och service. Det är vad vi behöver.

2013-06-11--12 94 Anförande nr 123 S t e l l a F a r e (FP): Ordförande! Jag är tvungen att begära replik på det här inlägget som är lite väl romantiskt och upp i det blå. Annika, du förordar ett spärrfritt system, det har jag förstått. Det ska vara kontrollanter som ska gå runt och kolla att folk har betalat. Tror du att resenärerna skulle gilla systemet med kontrollanter överallt i trafiken, ännu fler än vad vi har i dag? Det är en fråga. Tror du att det systemet skulle attrahera resenärerna? Det andra som jag vill säga är att vi har ett system med spärrar som behöver kalibreras. Jag tycker faktiskt att det har blivit riktigt bra, och det tar precis lagom tid att passera igenom spärrarna. Hela det betalsystem som vi har ger oss väldigt stora intäkter. Tror du verkligen att vi utan spärrar skulle ha råd med de nya vagnarna på röda linjen som är förberedda för monitorer? De har ett helt annat brandskydd, de har luftkonditionering och de är förberedda för automatdrift. Tror du att vi skulle kunna ha råd med dessa nya vagnar om vi på ett bräde skulle avstå från intäkter, för ingen vet ju hur mycket svinnet skulle öka. Att det skulle öka kan du vara säker på. Har du undersökt hur stort svinn man har i Berlin till exempel? Har du åkt tunnelbanan där och sett det? Det är väldigt höga böter för den som åker fast, men det är ändå väldigt många som tar risken att inte betala. Detta system har bidragit till att göra Berlin till den mest skuldsatta delstaten i Tyskland, kan jag tala om för dig. Anförande nr 124 A n n i k a H j e l m (MP): Jag tror att resenärerna skulle tycka att det var jätteskönt att slippa trängseln och trasslet med spärrarna. Jag tror att de skulle tycka att det var jätteskönt att slippa att bli framknuffade av folk som springer in bakom dem i spärrarna. Jag tror att det skulle vara ett väldigt välkomnande och bra system. Jag menar förstås inte att vi ska ha lika många kontrollanter på perrongerna och i tågen som man har i biljettluckorna nu, men det ska vara betydligt fler kontroller än i dag, för i dag blir man inte kontrollerad alls. Det handlar om att man ska ta sig igenom och sedan kan man vara lugn om man inte har köpt någon biljett. Vi vet, som sagt, inte något om intäktsförändringarna, men det är inte alls säkert att det skulle bli så stora inkomstbortfall som du talar om, så stora att vi inte skulle kunna investera i tunnelbanor. Du jämför det med att vi skulle vilja lägga ned alla inköp av vagnar. Det handlar inte alls om det. Anförande nr 125 S t e l l a F a r e (FP): Naiv är väl förnamnet på ditt inlägg. Det är faktiskt på det viset att resenärerna uppskattar att vi hela tiden moderniserar. Ju bättre vi gör trafiken desto större krav ställer de på oss, om att det ska bli ännu bättre. Då kan man inte dra undan benen för hela vår finansiering. 6,5 miljarder har vi i biljettintäkter. Säg att det blir ett svinn på 1 miljard – det är kanske rätt så lågt räknat – om vi tar bort alla spärrarna, tror du då att vi skulle ha råd att modernisera systemet på det vis som vi gör oavbrutet nu? Hela vår finansiering bygger på att vi kan säkerställa våra intäkter. Ni har själva bidragit till en enorm kritik mot att vi har tappat i storleksordningen 78 miljoner på helår, det är en prognos. Men det är annorlunda än vad vi har tappat hittills. Håll er till det. Prognoser är en sak. Jag lovar att vi ska vända detta. Att du så lättsinnigt kan stå här och avstå från intäkter som vi är så beroende av och utan att ha någonting på fötterna! Naivt är bara förnamnet.

2013-06-11--12 95 Anförande nr 126 A n n i k a H j e l m (MP): Det är fascinerande att det var så upprörande. Det är nästan så att jag börjar undra om det här är en riktigt bra idé just därför. Det är någonting med denna upprördhet som säger mig att det kanske finns ett värde i förslaget att det är hotande. Som sagt, vi vet inte vilken betydelse det skulle få för ekonomin. Enligt våra beräkningar blir det inte några försämringar beträffande intäkterna. I Köpenhamn har man ett system där man inte har de problem som du beskriver från andra håll. Anförande nr 127 L e n n a r t A d e l l K i n d (FP): Annika, för det första vet jag inte om din bild på en helt folktom tunnelbanestation är något som jag vill se fram emot i vår kollektivtrafik. Det är klart att vi har konduktörer på Tvärbanan och på Saltsjöbanan och så vidare. Det fungerar jättebra där. Arbetsmiljöverket hotar oss med rätt så stora viten eftersom det inte är 80 cm avstånd mellan sängarna på våra sjukhus. Hur tror du arbetsmiljön skulle vara för den som är konduktör i rusningstid på tunnelbanan på gröna linjen mellan Slussen och T-Centralen. Dem som vi anställde där skulle behöva vara minst 1,95 meter långa för att över huvud taget kunna andas. Vi behöver olika system i olika delar av kollektivtrafiken för att kunna få in intäkterna. Lite mer realism i den här debatten vore nog välkommet. Anförande nr 128 A n n i k a H j e l m (MP): Ärligt talat förstod jag inte det där pratet om att vara 1,95. Den här bilden är från Hammabyhöjdens södra utgång. Det är en liten utgång och det är inte mycket folk där någon gång. Det ser ut så här nästan jämt. Men nu är den utan spärrar. Det är inte folktomheten som jag uppskattar på den här bilden utan att det inte finns några hinder. Man kan ju undra. Ni som gillar det här med spärrar, ska ni införa sådana på alla lokalbanor? Ska lokalbanorna förses med spärrar? Ska inte alla resenärer behandlas lika? Är det samma förlust av pengar på lokalbanorna som ni är rädda att få i tunnelbanan om man skulle ha öppna spärrlinjer? Anförande nr 129 L e n n a r t A d e l l K i n d (FP): Annika, jag sade ju just att vi måste använda olika system på olika typer av kollektivtrafik. I tunnelbanan har vi väldigt många resenärer. På de banor där det är nära mellan stationerna kan en konduktör inte kontrollera biljetterna mellan varje station. På lokalbanorna är det ganska få resenärer som stiger på vid varje station, vilket knappast gör det lönsamt att ha spärrar där. Vi måste använda det system som är bäst på varje plats. Anförande nr 130 A n n i k a H j e l m (MP): Då får man väl också ta hänsyn till de problem som de här spärrarna faktiskt ställer till i olika system. Det är inte rimligt att tänka sig att det ska vara si på vissa ställen och så på andra ställen om man inte tar hänsyn till vad de här systemen också ställer till med. Det är faktiskt ett problem att det blir så här med den trängsel som man ställer till med.

2013-06-11--12 96 Anförande nr 131 B o s s e A n d e r s s o n (C): Herr ordförande! Den vision som Annika visade på bild och min vision av en tunnelbanestation är nog inte lika. Jag tycker att det är bra om det är folk på stationen, även om hon rättade till lite i sin replik. Om den skulle vara helt tom har vi helt enkelt prioriterat fel. För att kunna finansiera en utbyggd kollektivtrafik behöver vi en massa intäktskällor. Först och främst är det viktigt att säkra biljettintäkterna och göra det så enkelt som möjligt för resenärerna att köpa och använda sin biljett i kollektivtrafiken, komma igenom spärrar och så vidare. Jag tror att vi måste börja tänka nytt och brett om hur vi ska kunna använda de kommersiella intäkterna. Det är ju till syvende och sist så att om vi inte har några intäkter, då kan vi inte bygga ut tunnelbanan, inte bygga ut spårvägen, inte bygga ut den anropsstyrda trafiken. Allt grundar sig på att vi har pengar att göra det för. Det är grunden för allt. Det kan vara vällovligt att ta bort spärrar, att ha en enhetstaxa och så vidare, men det är inte vällovligt om det inte är gångbart. Man kan gå tillbaka till vad en tidigare talare sade: Vi sitter i opposition, så vi behöver inte ta ansvar för det vi gör. Vi måste säkra våra intäktskällor för att vi ska kunna bygga ut. Så enkelt är det. Anförande nr 132 A n n i k a H j e l m (MP): Det är klart att vi måste ha intäkter, och det är klart att vi måste ha ställen där folk kan köpa biljetter. Men vi måste också ha ett smidigt fungerande system. Jag visade en bild på min tomma tunnelbanestation i Hammarbyhöjden. Risken är väl att den blir nedlagd nu när jag har sagt att den ofta inte har så mycket folk. Men enligt den logik som vi har hört tidigare skulle den vara ett typexempel på ett ställe där man med anledning av den låga andelen påstigande inte skulle behöva ha några spärrar. Det håller inte! Ni måste se att det finns ett värde i att ha välkomnande, attraktiva stationer för att locka fler resenärer. I den politik som ni driver handlar det bara om att man ska ha spärrar, hinder och kontroll. Det är faktiskt möjligt att låta folk ta ansvar för att köpa sin biljett – om det finns bra ställen att köpa biljetter på. Anförande nr 133 B o s s e A n d e r s s o n (C): Det var bra med det klargörandet. Jag kan i alla fall konstatera att vi på ett sätt är väldigt ense: För att vi ska få fler människor att åka kollektivt måste vi ha välkomnande stationer. Men om jag kommer som resenär och då ska gå igenom en spärr eller mötas av en vakt, det får vi diskutera vidare om. Anförande nr 134 M a r g a r e t h a H e r t h e l i u s (FP): Ordförande, ledamöter! Mycket har sagts om tillgängligheten och färdtjänsten. Det känns roligt i dag att se att vi har kommit en bit på väg. Det finns en samsyn kring att färdtjänsten och tillgängligheten är en angelägen fråga, oberoende av vilken sida i salen man sitter på. Jag har tagit upp det förut och gör det åter: Jag gläder mig åt att jag ser fler och fler rullstolar nere i tunnelbanan. Jag önskar att jag kunde se ännu fler rullstolar till exempel på våra bussar. Det är jättefint med lågt insteg, men fortfarande är det en liten bit kvar innan man med lätthet kan få upp en rullstol på bussen. Men som sagt var: Det finns en samsyn, och det är oerhört glädjande.

2013-06-11--12 97 Information till människor med funktionsnedsättningar jobbar vi envetet på att öka, så att man vet att man vågar ge sig ut i den allmänna kollektivtrafiken. Catarina Agrell tog upp bemötandet och ordentlig lokalkännedomen och att det inte alltid fungerar när det gäller våra färdtjänsttaxibilar. Det råder ingen oenighet om att detta är något vi måste fortsätta jobba med för att komma till rätta med det. När det gäller sjötrafiken har vi i färdtjänstberedningen tagit upp att man med enkla medel skulle kunna göra att fler människor med funktionsnedsättning känner sig trygga att även åka båt. Beträffande tillståndshanteringen finns det en hel del kvar att göra. Det är viktigt att vi på olika sätt närmar oss kommunerna när det gäller ansökningsförfarandet. Det är viktigt att man kortar tiderna. I vissa kommuner går det snabbt, men i andra tar det lite längre tid. Det är inte acceptabelt. Att vara helt hänvisad till färdtjänst och inte kunna använda sig av den allmänna kollektivtrafiken – det är ingen lyx att åka färdtjänst, att åka taxi, utan det är ett nödvändigt ont för den som är beroende av detta. Det innebär stora inskränkningar i den personliga friheten. Om ännu fler än i dag kan använda sig av den allmänna kollektivtrafiken innebär det att vi får mer pengar och kan ge större tilldelning. Det är vi helt överens om. Sedan ska jag naturligtvis inte sticka under stol med att jag gläder mig alldeles särskilt åt att man nu är överens om att föräldrar med funktionsnedsättning ska kunna göra viaresor även med sina lågstadiebarn för att på så sätt kunna hålla kontakt med såväl lärare som fritispersonal. Det är ett stort steg framåt, och jag gläder mig som sagt mycket åt det. I övrigt vill jag yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag till beslut. Anförande nr 135 P i a O r t i z - V e n e g a s (V): Ordförande, kamrater! Jag ska prata lite grann som färdtjänsten, den särskilda kollektivtrafiken, som den också kallas. Det är just kollektivtrafik som färdtjänsten handlar om. Det är 15 år sedan man gjorde om lagstiftningen på riksplanet så att det i stället för en omsorg under sociallagstiftningen blev en trafikrättighet. Då ska också samma regler gälla för dem som är hänvisade till färdtjänsten som för dem som åker i den övriga kollektivtrafiken. Trots att de 15 åren har passerats finns det kvar en viss syn på färdtjänstsresenärer som om de hade en omsorg. Man gör en prövning – det måste man självklart göra – om de här människorna är i behov av särskilt färdmedel eller inte. Men det är faktiskt inte bara den prövningen som görs, utan man gör också en prövning av om de ska behöva resa och i så fall vart och varför. Det är inte okej. Det är integritetskränkande och inte rättvist. Det handlar om en kollektivtrafik precis som den som du och jag kan använda. De ska kunna använda sin rätt att resa, och de ska inte behöva berätta varför de ska resa någonstans eller varför deras resor har tagit slut och de behöver fler. Därför har vi i Vänsterpartiets budget fri tilldelning av resor. Resan ska också gälla i hela länet. Som det är nu får en resa inte vara längre än 30 kilometer. Men om ni tittar er omkring i länet ser ni att man inte kommer särskilt långt då – Stockholms län är stort. Den regeln tar vi alltså bort. I den borgerliga majoritetens budget vill man i stället öka tilldelningen av resor ”till de resenärer som sällan eller aldrig har möjlighet att använda annat färdmedel än färdtjänst”. Lyssna på den formulering en gång till: ”till de resenärer som sällan eller aldrig har möjlighet att använda annat färdmedel än färdtjänst”.

2013-06-11--12 98 Vilka är de? Hur avgör man vilka de är? Och vem ska avgöra vilka de är? Och hur ofta ska avgöras? Ska man ansöka på nytt? Ska vi skapa ett A- och B-lag bland färdtjänstresenärerna, där vissa ska ha ökad tilldelning därför att de har större behov? Hur avgörs det i så fall? Carl Grufman sade alldeles nyligen i sitt anförande att vi faktiskt inte vet vilka färdtjänstresenärer det är som reser i dag i den allmänna kollektivtrafiken. Hur ska vi då kunna plocka ut de människor som inte kan det? Det är i dag bara 5 procent av alla färdtjänstresenärer som utnyttjar hela sin respott. Det är alltså en mycket liten grupp människor som har ett behov som är större eller lika stort som den maxpott som man har. Det är ingen stor grupp, och det är heller ingen stor summa som det handlar om. Det är de personerna som kan förväntas använda fler resor om vi har fri tilldelning. I Vänsterpartiets förslag har vi ingen ytterligare prövning, ingen ytterligare administration, utan vi har fri tilldelning för alla dem som har fått ett beslut om att de har behov av färdtjänst. Vi får alltså mer resor för pengarna i stället för mer administration, som i det borgerliga förslaget. Det är också en principfråga. Var och en måste själv få avgöra vilket behov man har av att resa. När jag går och köper mitt Accesskort frågar de ju inte: Jaha, och varför ska du resa i dag, och vart ska du? Jag får avgöra det själv. Det finns två andra frågor som vi har drivit i landstingsfullmäktige under året som handlar om färdtjänsten. Båda de frågorna har faktiskt fått gehör i den borgerliga majoriteten, vilket jag är mycket glad över. Den ena handlar om viaresorna, som redan har varit uppe i diskussionen. Vi lade en motion för några månader sedan som man valde att inte bifalla då. Men man har i alla fall lagt in förslaget i sin budget, och vad jag förstår är det genomfört eller ska genomföras till nästa år att föräldrar som är beroende av färdtjänst ska kunna följa sina barn till skolan ända till och med lågstadieåldern. Ett annat förslag som vi också har drivit här i salen men som vi inte heller har fått igenom tidigare handlar om resegarantin. Om mitt pendeltåg är inställt på grund av vagnbrist får jag använda resegarantin. Jag kan ringa en taxi och sedan ta mig till den plats jag behöver komma till. Detta gäller inte i färdtjänsten, för när kvoten är full eller när det inte finns lediga bilar blir man helt enkelt bara ombedd att boka om sin bil till en annan tidpunkt, det vill säga man ändrar tidtabellen, med 20 minuters intervall. Det kan handla om så mycket som 40 minuter eller en timme som resan kan senareläggas på grund av detta. Det finns inte heller någon riktigt statistik på detta. Men nu läser jag i den borgerliga budgeten – om jag läser rätt – att det faktiskt har blivit gehör också för detta förslag och att resegarantin ska börja gälla även för färdtjänstresenärer fullt ut. Tack för det! Det är jättebra. Jag är mycket nöjd med det. Nu finns det bara en fråga som skiljer oss åt mellan Vänsterpartiet och den borgerliga majoriteten när det gäller färdtjänstfrågor, och det är den fria tilldelningen i hela länet. Jag ser fram emot nästa års budget och hoppas att ni lägger in det där. Anförande nr 136 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Ordförande! Tack, Pia, för de värmande orden, för det stämmer ju att vi inför en resegaranti med samma villkor som för övriga resenärer. Det stämmer också att vi inför viaresor för föräldrar till grundskolebarn upp till årskurs 3.

2013-06-11--12 99 Däremot kommer vi inte att införa fri tilldelning av resor till alla. När man är i majoritet måste man nämligen anpassa sig efter vad man har pengar till. Det är en viktig grundförutsättning. Vi vet i dag att ungefär 3 procent av färdtjänstresenärerna står för 30 procent av kostnaderna. Om man ger fri tilldelning till alla och får motsvarande ökning på 6 procent är det fråga om en väldigt stor ökning. Fri tilldelning kommer att kosta väldigt mycket pengar. Jag har sett att ni i Vänsterpartiet har satsat mer pengar än majoriteten i budgeten som helhet. Men ni har använt pengarna väldigt många gånger, och jag är övertygad om att ni inte skulle kunna använda pengarna så många gånger om det var verkliga pengar och inte handlade om ett budgetförslag som ni vet kommer att avslås. Anförande nr 137 P i a O r t i z - V e n e g a s (V): Karl! Vi är visserligen för återvinning, men när det gäller pengar försöker vi använda dem bara en gång. Det har vi gjort även i vår budget. Det är väldigt svårt att svara på vad det ska kosta. Vi har fått ett estimat från tjänstemännen som varierar mellan 0,5 miljoner kronor och 292 miljoner kronor. Det är väldigt svårt att avgöra vad som är rätt. Jag vet inte om du har en bättre siffra. Vi har gjort vårt estimat efter den information som vi har fått. Det handlar om ett enda budgetår. Resandet kanske förändras över tid. Men det är inte självklart att det ska förändras mer än vad vi har räknat med, och jag tror att vi har räknat ganska rätt med det vi har gissat på. Om du tror att de andra 97 procenten plötsligt ska börja resa mer kan man fråga sig varför de inte reser mer redan i dag. Det handlar ju om människor som i dag har kvar resor i sin kvot. Varför skulle de börja resa mer för att det är fri tilldelning? Det förstår jag inte. Anförande nr 138 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Det handlar om att om bara ett par procent reser motsvarande de 3 procenten ger det oerhört stor effekt. Jag noterar att ni kanske har räknat med 0,5 miljonerna. Ni har definitivt inte räknat med de 292 miljonerna i er budget. Det finns nog anledning att tro att det snarare är i den högre delen som kostnaden skulle hamna. Anförande nr 139 P i a O r t i z - V e n e g a s (V): Då kan jag konstatera att vi inte har räknat med 0,5 miljoner kronor. Du kan ungefär 25-dubbla den summan, så kommer det närmare verkligheten. Anförande nr 140 M i c h a e l S t j e r n s t r ö m (KD): Herr ordförande, fullmäktige! Jag vill säga några ord om skärgårdstrafiken eller sjötrafiken i stort. Alliansen vill att sjötrafiken i Stockholms skärgård ska bli ännu bättre för att svara upp mot framtidens behov och utmaningar. Vi vill helt enkelt ha en levande och öppen skärgård. Såväl fastboende som besökare ska kunna resa effektivt och med god kvalitet i skärgården. Med pålitliga, punktliga, miljövänliga och effektiva transporter ska Waxholmsbolaget även i framtiden se till att både gods och passagerare kommer fram som utlovat.

2013-06-11--12 100 Upphandlingarna som just nu pågår omfattar all trafik hos Waxholms Ångfartygs Aktiebolag, såväl skärgårdstrafiken som hamntrafiken. All kollektivtrafik på Stockholms inre vatten hanteras som en helhet och samplaneras med kollektivtrafiken på land. Det har förvånat mig att flera partier har kritiserat de upphandlingar av sjötrafiken som nu sker innan vi har sett vilka anbud som har kommit in. Det är inte seriöst att förutsätta att alla förändringar som kan komma att ske innebär att trafiken blir sämre. Det är som att säga att dagens sjötrafik i alla avseenden är helt perfekt och optimal, men så är inte fallet. Kristdemokraterna anser att vi hela tiden måste anstränga oss för att förbättra sjötrafiken. Det innebär vissa förändringar – men inte försämringar. Kristdemokraterna vill öka resenärsnyttan och utforma trafiken på ett mer kostnadseffektivt sätt än i dag. Mer trafik ska åstadkommas för varje satsad skattekrona. Vi vill även göra trafiken smidigare för alla som bor, lever och verkar i skärgården. Tidtabeller, information samt biljett- och taxesystem ska samordnas med kollektivtrafiken på land. För att pröva möjligheten till bättre kapacitetsutnyttjande av befintliga båtar under lågsäsong, förlänga besökssäsongen och stärka skärgården som besöksmål genomförs ett försök med halverad taxa under lågsäsong. Miljöarbetet inom sjötrafiken fortgår, med målet att ytterligare öka andelen förnybart bränsle. Tillgängligheten i skärgårdstrafiken ska öka genom att tillgänglighetsarbetet planeras tillsammans med kollektivtrafiken på land, färdtjänsten och berörda kommuner och i vissa fall också enskilda markägare. Det är viktigt att bytesmöjligheterna mellan båt och övrig kollektivtrafik underlättas. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget. Anförande nr 141 J a n O l o v S u n d s t r ö m (M): Herr ordförande, fullmäktigeledamöter! Även om det inte framgår av den budget som vi har att ta ställning till är naturligtvis den stora utmaningen just nu att se till att sjötrafikupphandlingen som ska ske inom kort genomförs på bästa möjliga sätt. Bakgrunden till sjötrafikupphandlingen – som vi har debatterat här några gånger, senast i anslutning till en interpellation – är det underlag och de förutsättningar som landstinget har tagit ställning till i olika sammanhang, såsom Rufs, det skärgårdspolitiska programmet och annat. Dessutom har det som bekant tillkommit en lagstiftning som har skapat formerna för hur det ska se ut i framtiden. Det är inte som någon påstod tidigare, att ingen tar detta på stort allvar, utan det gör vi i högsta grad. Precis som föregående talare anförde nyss handlar det om att det sammantaget ska bli en väldigt bra trafik som vi handlar upp. Men sammantaget är inte exakt samma sak som att den ska se likadan ut i alla delar, utan den kan ibland vara baserad på nya värderingar, nya tankar, nya idéer. Det är därför man gör en upphandling. Vi gör en upphandling därför att det inte är självklart att alla de bästa idéerna finns i den här salen eller i våra egna organisationer som vi tillhör, utan vi vill få in nya idéer och aktörer som kan ge oss bästa möjliga trafik. Inom parentes sagt har dessutom alla partigrupper fått en möjlighet – som jag vet att de flesta har utnyttjat – att ta del av hur upphandlingen är tänkt att genomföras i sin slutliga del, där man också tar ställning till hur de tidtabeller som så småningom ska komma att gälla ska konstrueras. Detta är den stora utmaningen. Den framgår inte direkt av budgeten. Men det är det stora ställningstagande som vi hanterar framgent. Då handlar det naturligtvis om att utveckla och säkerställa den upphandling, verksamhet och trafik som vi tar ställning till någon gång efter sommaren.

2013-06-11--12 101 Det har i dag i olika sammanhang ventilerats andra frågor som har med sjötrafik att göra. Då har bland annat olika former av närtrafik, pendeltrafik och annat diskuterats. Det finns naturligtvis mycket som talar för att det kan tillkomma. Samtidigt vill jag dock för egen del varna och säga att det kanske gäller att ha lite is i magen i de här frågorna också. När man pratar sjötrafik blir det ibland väldigt känslomässigt, för att inte säga känslosamt i vissa sammanhang. Man måste göra kloka värderingar. De analyser som har gjorts – som jag vet att några ifrågasätter men som ändå har gjorts – handlar om att väldigt få av de tilltänkta idéerna och projekten visar samhällsekonomisk lönsamhet. Ibland blir man lite förvånad, inte minst när Miljöpartiet pratar om de här frågorna, eftersom vi vet att sjötrafik i alla delar kanske inte tillhör de mest miljövänliga sätten att ta sig fram här i världen. Förvisso kan en del av det förändras över tid. Men det kommer att ta mycket lång tid att skaffa oss en sjötrafik som är miljövänlig på samma sätt som vi kräver när det gäller landtrafik och annan trafik. Nord-syd-linjen finns omnämnd i budgetunderlaget. En eventuell pendelbåt till Ekerö har också nämnts. Förvisso tillhör även jag dem som gillar sjötrafik och att vara till sjöss. Men det gäller att inte använda sig av lättköpta politiska poänger, för det får inte kosta vad som helst när vi diskuterar annat än den traditionella sjötrafiken i skärgården eller den hamntrafik som vi har haft sedan lång tid tillbaka. I övrigt är det för dagen inte aktuellt med några investeringar, som inte har diskuterats speciellt här i dag – framför allt inte i perspektivet när vi ska göra den här sjötrafikupphandlingen. Vi vet ju inte vad de kommande aktörerna själva har att erbjuda i form av tonnage och annat. Det är först därefter vi kan ta ställning till huruvida landstinget behöver investera i nytt, modernt och förhoppningsvis miljövänligt tonnage. I övrigt vill jag med anledning av tidigare anföranden som vanligt påtala att landstingets höga ambitioner när det gäller både kundnöjdhet, tidspassning och annat inom sjötrafiken självklart kvarstår. Det är ju det som ska vägleda vår framtida sjötrafik och vår framtida verksamhet. Med det, herr ordförande, ber jag att få yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 142 N a n n a W i k h o l m (S): Det är bra att vi kan diskutera sjötrafiken med företrädare för Moderaterna. En ganska vanlig åsikt i diskussionen som ni har lyft fram förut är att detta skulle bygga på politiska beslut som vi har tagit förut, när man tagit fram underlaget till sjötrafikupphandlingen. Det är för övrigt intressant att alla som har läst det ser att det innebär försämringar. Man hänvisar till politiska program, till exempel till en del av det skärgårdspolitiska programmet, men stoppar när man har pratat om bastrafiken. Det finns en mening som jag skulle vilja läsa upp för fullmäktige. Man säger i programmet att det är ”en ambition att: trafiken ska utvecklas. Men i vilken utsträckning och takt resurserna ska ökas samt vilka prioriteringar som ska göras behöver ytterligare övervägas.” När man har gjort den här upphandlingen har man satt ett tak på hur mycket trafik som får upphandlas. När man vill gör en viss utveckling av vintertrafiken innebär det neddragningar på sommaren. Det tycker jag är en vantolkning av politiska beslut.

2013-06-11--12 102 Vi har inte fattat beslut om att vi måste omfördela inom en ram, utan vi har gemensamt fattat beslut om att utveckla trafiken på vintern, och då ska det göras i takt med utökade resurser och inte på det sätt som ni har föreslagit. Jag vill bara göra det klart för fullmäktige, för jag tycker att det är ett lite konstigt sätt att tolka verkligheten. Någonstans har det ändå skett en förändring av vad det politiska uppdraget har varit, till att det blir de försämringar som de flesta talar om. Det är också tydligt i upphandlingsunderlaget att det är den här trafiken som ska genomföras år ett. Det har även de som har lagt anbud ställt frågor kring. Jag har en fråga till ordföranden i sjötrafikberedningen. Jag håller med om att det här är den största frågan. Varför har den inte diskuterats ordentligt, så att det har kommit svar på de frågor som vi har ställt men som även Centern och Folkpartiet har ställt till sjötrafikberedningen? När kommer de att få svar på sina frågor? Anförande nr 143 V i v i a n n e G u n n a r s s o n (MP): Analysen av de tilltänkta idéerna handlar om ett antal båtlinjer som allihop visar sig vara samhällsekonomiskt olönsamma. Jag tog i mitt anförande upp att jag, som själv är professionell utredare, aldrig i livet skulle ha godkänt den utredning som fanns som underlag för att säga att det var olönsamt. Det beror på att den teknik som man hade använt för att utreda var helt undermålig. Jag skyller inte på några förvaltningstjänstemän, utan det var väl, som de säger, att de inte hade någon annan teknik än den teknik som de normalt använder på SL. Men det måste ju finnas massor med olika tekniker för att utvärdera ifall något är olönsamt eller inte. Exempelvis ingår inte något alls kring en utbyggd infrastruktur. När man bygger ut vägar kostar det att bygga ut dem, men när man bygger ut en båtlinje kostar infrastrukturen nästan ingenting eller också är den i alla fall väldigt billig. Det är samma sak med miljöproblematiken. Ja, det är svårt att hitta drivmedel i dag. Men man kunde ha varit mycket tidigare ute med detta. Det finns ju båtar som drivs med gas, och det finns båtar som drivs med allt möjligt i dag. Men vi har aldrig vågat prova det. Tyvärr är sjötrafiken en mycket konservativ bransch. Men det ska inte vi som politiker ta efter, utan vi ska vara föregångare och hjälpa till och se till att alternativen kommer fram. Nu finns det några alternativ i Alliansens budget. Det har det funnits tidigare också, men inget har väl till slut blivit verklighet, utan det är privata linjer som till slut har satts i gång och som vi har subventionerat. Jag ser det som att vi inte använder den möjlighet som vi har i landstinget att söka EU-bidrag, att ge forskningen en chans och att jobba på den här typen av kollektivtrafik på det sätt som vi skulle kunna göra. I dag har vi en mycket liten budget när det gäller sjötrafiken. Den är ungefär lika stor som det som underskottet i SL för biljettintäkterna, 380 miljoner kronor. Det är en liten, liten del i förhållande till allt det andra. Därför menar jag att det krävs mer action. Anförande nr 144 J a n O l o v S u n d s t r ö m (M): Herr ordförande! Jag vidhåller fortfarande att det sammantaget blir en väldigt bra trafik men att den kan se aningen annorlunda ut än i dag. Ett av skälen till förändringarna är för övrigt också att den lagstiftning som jag nämnde tidigare och det sätt som vi ska utnyttja den på också ger utrymme för andra aktörer att trafikera skärgården. Det innebär exempelvis att det sommartid finns andra som kan göra detta och att Waxholmsbolaget inte nödvändigtvis måste göra det i egen regi. Vi kan då, vilket lite grann framgår av upphandlingsunderlaget, prioritera de bofasta, och det framgår tydligt av upphandlingen att så ska ske.

2013-06-11--12 103 Slutligen till Vivianne Gunnarsson: Det är väl alltid tråkigt när man får en utredning som inte riktigt visar det man vill ha. Då är det klart att man har svårt att godkänna det och hade velat ge andra ingångar till hur det ska bli. Anförande nr 145 V i v i a n n e G u n n a r s s o n (MP): Man måste faktiskt skilja på vad man vill ha och hur en utredning ser ut och hur den är upplagd. Det handlar inte om vad jag vill ha, utan det handlar om att det var en undermålig utredning. Om det sedan också i en bättre utredning visar sig vara lika olönsamt får vi diskutera det, men i dag kan vi inte ens diskutera detta – det går inte. Anförande nr 146 R o l f L i n d e l l (S): Ordförande, fullmäktige! I veckan som gick anordnade Stockholms stad ett informationsmöte om kollektivtrafikförbindelserna till och från Norra Djurgårdsstaden. Jag vet inte om Christer Wennerholm har informerat sig om hur debatterna, diskussionerna och informationen förlöpte. Men det var inte så att man ropade stort efter en ny spårväg dit, utan det missnöje som kom fram gällde att man inte har några acceptabla bussförbindelser. När det gäller spårvägen och Spårväg City – den omtalade NK Express, som drevs igenom vid sidan av Stockholmsöverenskommelsen – vet vi hur det var. Det var inte heller någon anständig prioritering mellan olika angelägna projekt. Nu är vi där igen. Jag tror att trafiklandstingsrådet – på bekostnad av andra, mer angelägna projekt och motiverat med en helt orealistisk tidsplan – nu vill driva igenom etapp 2. Den kan nog vara bra, och vi socialdemokrater motsätter oss inte den vidare utbyggnaden av Spårväg City mot Norra Djurgårdsstaden och över till Lidingö. Men vi accepterar inte att den går ut över andra viktiga satsningar som måste prioriteras högre, och dit hör först och främst en fortsatt tunnelbaneutbyggnad. Trafikantunderlaget för att motivera banans etapp 2 kommer inte förrän längre fram. När det gäller tidsplanen är det i praktiken många komplicerade frågor som måste lösas innan man kan lägga fram en järnvägsplan, få den antagen och så småningom börja bygga. Sanningen är att arbetet med passagen förbi Berwaldhallen, Oxenstiernsgatan och Nationalstadsparken och fram till hamnområdet knappast har börjat. Sedan ska man passera hamnen, med alla dess omfattande byggnationer, och man ska också anpassa framdragningen till bygget av Norra länken och kombinera arbetet med dragningen av spårväg med byggnadsåtgärder som den blivande cementanläggningen kommer att kräva. Och sedan ska man fram till Ropsten. Alla här i salen vet att den här typen av komplicerade projekt tar tid. Man kan inte lägga fram en önskelista på tidsplan och annat, utan det blir alltid förseningar, och det kommer det att bli också här. Det är därför man inte ska använda de här planerna för att försöka driva igenom etapp 2 nu, utan det finns annat som är mycket väsentligare. Men, Christer Wennerholm, om du vill göra en praktisk insats för dem som har börjat flytta in i Norra Djurgårdsstaden och bor där tycker jag att du kan fundera på att göra något åt de bussförbindelser som finns respektive har utlovats. Buss 55 går alldeles för sällan och måste gå tätare. Beträffande buss 62 har det tidigare utlovats att den ska dras fram till Storängsbotten, för att det ska bli en bra kollektivtrafikförbindelse, men nu har det dragits tillbaka. Jag vet inte om det är staden, SL eller Christer Wennerholm själv som har ångrat sig.

2013-06-11--12 104 Det man skulle kunna göra just nu, akut och på kort sikt, är att förbättra bussförbindelserna. Vi kommer från Socialdemokraternas sida att ta upp det i trafiknämnden i samband med en genomgång av busstrafiken i innerstaden över huvud taget. Då kommer bland annat detta med. Det finns en möjlighet för dig att göra en insats här om du hänger på, för det är detta som behövs. Det behövs just nu ingen spårväg, utan det behövs bussar, så att folk kan komma till och från sitt jobb utan att ta bilen. Den här stadsdelen, som ingår i Clinton Climate Initiative, är konstruerad för att vara miljöprofilerad. Då ska man inte spola bort möjligheterna till kollektiva förbindelser genom att dra in löften om förbindelser eller göra dem utglesade. Buss 55 behöver tätare turer, och buss 62 behöver dras till Norra Djurgårdsstaden. Det skulle du kunna medverka till, göra en praktisk sak så att det blir bra för dem som bor där. Anförande nr 147 S t e l l a F a r e (FP): Ordförande, fullmäktige! Jag noterar att Rolf Lindell och Socialdemokraterna helt har backat från sin gamla uppfattning att 4:an borde konverteras till spårväg. Har jag fel att jag har läst det i era program tidigare? Jag har alldeles bestämt för mig att ni har varit för det. Du pratar miljö, Rolf, men hur kan man säga att bussar är en bättre miljösatsning än en emissionsfri spårväg? Om det är något som förklarar succén med Tvärbanan är det just att vi drog fram den till Hammarby Sjöstad och att vi nu förlänger den. Tvärbanan är – tvärtemot mot vad en del har påstått här tidigare när det gäller tunnelbanan – den mest populära av alla våra trafikslag och den mest miljövänliga. Det är precis den typen av teknik som vi vill ha i Stockholms innerstad. På kontinenten brukar man säga att det med 30 000 resenärer om dagen är moget att lägga ned spår. Då får man nämligen tillbaka pengarna, eftersom man inte kan klara av kapaciteten lika bra som med spårväg, som du vet. Ni har alltså backat från att konvertera 4:an till spårväg, och ni har backat från Spårväg Syd, om jag kan läsa er budget tydligt och klart. Och ni vill inte rusta upp Roslagsbanan. Er politik handlar om att lägga alla ägg i en korg och lura stockholmarna att de får tunnelbana inom en nära framtid. Det är rent lurendrejeri! Anförande nr 148 R o l f L i n d e l l (S): Stella Fare! Du tar upp en massa olika frågor som jag inte berörde i mitt anförande. När det gäller den spårbundna trafiken till Norra Djurgårdsstaden är det att slå blå dunster i ögonen på folk att inbilla dem att den kommer så tidigt som ni säger. Om ni lägger en tidsplan och satsningar på det sättet tränger ni undan insatser för andra åtgärder som behövs. Det är precis likadant som ni har gjort med NK Express, som kanske är världens dyraste spårväg. Det kan vara väldigt bra med spårväg. Men det måste också finnas en kommunikation som fungerar för folk som bor i ett område, i det här fallet bussar, om vi nu är mycket konkreta. Jag vet inte om du har varit där eller har tagit del av den proteststorm som nu finns bland dem som bor i Norra Djurgårdsstaden. De säger att de inte kan vänta på något slags idé om en spårväg som ska vara väldigt bra miljömässigt och så vidare när den kommer, eftersom den inte kommer när den behövs.

2013-06-11--12 105 Man måste lösa de problem som finns nu. Där har ni chansen, om ni hänger på. Det är det som efterfrågas. Anförande nr 149 S t e l l a F a r e (FP): Rolf! Jag har förstått att om det är en sak som ni socialdemokrater vill satsa på så är det mer buss – buss, buss, buss! Det ska ersätta all annan kapacitetsstark kollektivtrafik. Men både du och jag vet ju att tunnelbana tar väldigt lång tid att bygga, även om vi ska bygga den och planera för den och fatta strategiska beslut om det. Du kan inte lova tunnelbana till höger och vänster! Spår kan man däremot lägga ut mycket snabbare, om man bestämmer sig för en nitlösning. Jag kan lova dig att vi har lärt av en del misstag som begicks när vi byggde Spårväg City. Jag lovar dig att Folkpartiet aldrig igen kommer att medverka till att vi inte följer europeisk genomsnittlig kostnad för spårväg. Det måste vi komma ned till. Det gäller inte bara kollektivtrafiken. Vi vet att vi ligger alldeles för högt i kostnader när det gäller bostadsbyggandet också. Men kollektivtrafiken är det som vi kan påverka härifrån. Jag lovar dig att jag aldrig mer kommer att godkänna en sådan typ av kalkyl. Det kan du vara lugn för. Det ska komma ned i rimliga nivåer. Och vi kan få ned det till rimliga nivåer om vi anlitar riktiga proffs, för sådana finns, fast möjligen inte på SL, för SL är ju inte värsta proffsen på just spårtrafik ovan jord – det känner vi till. Men de finns i vårt land och i vår stad. De finns i Göteborg, och det är inte så himla långt bort. De finns också i Norrköping. Det är den typen av spårväg som vi ska ha. Vi ska undvika de knutar som fördyrar, och vi ska undvika att Stockholms stad lassar på oss ökade utgifter. Anförande nr 150 R o l f L i n d e l l (S): Stella Fare! Du har ju hört rejält fel. Vi ropar inte ”buss, buss, buss”, utan vi kanske ropar ”tunnelbana, tunnelbana, tunnelbana”. Det är vår prioritering. Men alla stora system tar tid att få fram. Därför måste man också, när det behövs för att lösa dagens problem, använda bussen, som är ett alldeles utmärkt medel för kommunikation, för kollektiv trafik. Då har ni en chans att göra något praktiskt för de människor som redan nu har flyttat in i området och ska bo där ett tag, så att de får en anständig möjlighet till kollektivtrafik till och från sina jobb. Det är vad jag har tagit upp. Det handlar om att göra praktiska saker och inte bara komma med luftiga visioner. Anförande nr 151 L e n n a r t K a l d e r é n (M): Herr ordförande, fullmäktige! Det tillkommer vår politiska generation att rita om kartan. I en Stockholmsregion som inte bara ökar med en busslast per dag utan som också ökar med en årsökningstakt i procent som är fyra gånger Paris ökningstakt är det upp till oss att rita tunnelbanelinjer, spårtrafik och vägtrafik som aldrig förr. Det har tidigare efterlysts en tunnelbanestrategi och kanske en spårstrategi. Jag tycker att vi har fått en bra strategisk anvisning från vår regering: När vi ska rita linjerna måste bostäder och kollektivtrafik följas åt. Det är så statlig finansiering eller medfinansiering kommer till oss. När vi ritar om den kartan finns det några geografiska nedslag som jag skulle vilja göra och som jag tycker är speciellt viktiga och också speciellt glädjande.

2013-06-11--12 106 För att börja norr om staden tycker jag att det är oerhört viktigt att vi har fattat beslut om upprustning av Roslagsbanan och ökningen av trafikkapaciteten där. Hela nordostsektorn har inget pendeltåg men har Roslagsbanan, och vi måste ta till vara den starka kapacitet som finns där och utnyttja den. Går vi en bit söderut är jag oroad över att länsstyrelsen i länsplanen vill anslå bara 825 miljoner kronor till Spårväg Syd och inte förrän 2022. Vi är många på Södertörn som tycker att det är alldeles för litet och alldeles för sent. Det måste helt enkelt till mer statliga pengar inom länsplanen för Spårväg Syd. Vi kommer inte att nöja oss med en BRT-lösning för Spårväg Syd, utan det ska vara spårväg, och den ska helst också ordnas i tid, samtidigt med Södertörnsleden, som tyvärr har blivit försenad. Tunnelbana till Nacka har kommit det senaste året, och det är välkommet. Men där finns det en speciell koppling som jag tycker är oerhört intressant. Det är kopplingen över till Gullmarsplan och gröna linjen. Förslaget om att göra Hagsätralinjen grön genom att gå via den kopplingen och sedan under Saltsjön och vidare västerut tycker jag är oerhört intressant. Det finns några andra projekt. För stationen Södertälje Centrum har inte Trafikverket gjort klart sitt, helt enkelt. Det hämmar fortfarande kapaciteten i pendeltågstrafiken, och det måste till statliga pengar för att verkligen fullfölja de sista hundra metrarna som Trafikverket faktiskt lämnade på Södertälje bangård, vilket inte är bra. Sedan får jag, som boende och politiskt aktiv i sydvästra Stockholmsregionen, som gränsar till Sörmland, säga att det är alldeles självklart att pendeltågstrafiken mot Gnesta måste finnas kvar. Det fanns en gång i tiden, på 80-talet, en Strängöverenskommelse om att pendeltågstrafiken måste prioriteras. De myndigheter som numera har tagit över, det vill säga Trafikverket, måste tänka på arbetspendlingen i första hand. Lagt pendeltåg ligger. Vi har faktiskt ökat kollektivtrafikandelen i Stockholms län sedan 2012. Det är värt att tänka på när alla talar om hur svårt projektet är att i framtiden öka med 5 procent. De senaste åren har andelen faktiskt ökat. Ska vi lyckas med att fortsätta den ökningen kan vi inte unna oss några experiment med SL-taxan. Med det vill jag yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 152 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Ordförande! Jag vill, Lennart Kalderén, verkligen att du förtydligar för mig. Om jag uppfattade dig rätt säger du nej till en busslösning i väntan på att Spårväg Syd blir klar. Mig veterligen finns inga detaljplaner färdiga någonstans på Södertörn för att börja bygga den spårvägen så fort som möjligt, vilket vi också vill och också har pengar till. Jag ser inga pengar till den i er budget, men vi har det i vår budget. Jag skulle verkligen vilja veta: Menar du på allvar att ni säger nej till att sätta in en smart direktbuss i början, medan vi väntar på spårväg? Anförande nr 153 L e n n a r t K a l d e r é n (M): Jag ska vara ärlig och säga att jag inte alltid fördjupar mig så mycket i era oppositionsbudgetförslag om var ni lägger pengarna. Det finns liksom alltid en ytterligare dimension och vision i era resonemang om var ni lägger pengarna. Vi får inte gå in i en BRT-lösning permanent för Spårväg Syd, utan vi ska har spårväg permanent för Spårväg Syd. I övrigt står jag för det beslut som vi tog i oktober. Vad jag ville påtala var att det i länsstyrelsens länsplan, där man anger bara 825 miljoner kronor, finns ett underliggande resonemang om att man så att säga ska börja med BRT.

2013-06-11--12 107 Det kan riskera att bli permanent. Jag vill verkligen säga ifrån: Vi vill ha spårväg på Spårväg Syd. Anförande nr 154 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Då har jag fått ett tydligt svar. Hur ni prioriterar era pengar vet vi, och vi prioriterar våra pengar på vårt sätt. Anförande nr 155 C o n n y F o g e l s t r ö m (S): Herr ordförande, fullmäktigeledamöter! För kollektivtrafiken i Stockholmsregionens nordöstra delar kunde 2013 ha börjat bättre. Ni minns säkert rapporterna och medierubrikerna om ett dagligt busskaos och stora förseningar. Resenärerna slet sitt hår, kom för sent till jobbet och gjorde anmälningar till SL:s resegaranti för att få lite kompensation för det tumult som rådde under denna vinter. Det var en tillvaro som gav tankar om ett samhälle i undantagstillstånd när det var som allra värst. Arriva hade gjort sin entré på den stockholmska kollektivtrafikscenen. Det kaoset pågick i två månader innan något av ett normaltillstånd var tillbaka för SL:s alla kollektivtrafikresenärer i nordost. Frågan var bara var trafiklandstingsrådet höll hus under den tiden. Som det ser ut i dag är det inte helt enkelt att vara kollektivtrafikresenär i nordost. Tunnelbanan slutar som bekant i Mörby, och ska man resa längre norrut är det byte till buss som gäller. Tar man Roslagsbanan kan man dock ta sig ända till Österskär eller Kårsta, men då får man också vara inställd på upp till en timmes tågresa. Det är väl rätt självklart att Roslagsbanan inte kommer att kunna klara framtidens utmaningar, inte ens med nya dubbelspår. Kapaciteten kommer helt enkelt inte att räcka till när befolkningen ökar från dagens 230 000 invånare till närmare 300 000. Bara på Galoppfältet beräknas 10 000–15 000 nya Täbybor flytta in. Utöver detta planerar de sex nordostkommunerna för så mycket som 50 000 nya arbetstillfällen. Roslagsbanan måste helt enkelt kompletteras med en tunnelbana norr om Mörby, och det börjar bli ganska bråttom nu. Men de politiska beskeden från Alliansens olika partier spretar mer än lovligt. Att Moderaterna lägger alla tillgängliga resurser på spårvagnar och lokaltåg är knappast någon hemlighet för någon, men att både folkpartister och centerpartister ger helt olika besked beroende på vilken nivå man befinner sig på ger inte direkt någon klarhet i vad man vill med kollektivtrafiken. Hur som helst: Nu är det ett faktum att Moderaterna har bestämt sig för att det är Roslagsbanan som är lösningen på alla framtida resebehov för alla hårt prövade invånare i Stockholm nordost. Nu ska ytterligare ett antal miljarder skattekronor investeras för att kunna öka hastigheten på banan genom tättbebyggda Täby och Danderyd, stick i stäv med vad den styrande alliansen i Danderyd vill. Därför måste man ställa sig den relevanta frågan vad det moderata kommunalrådet i Danderyd, tillika landstingsledamoten Olle Reichenberg, egentligen tycker om den saken. Nu är han inte här, så att han kan svara, men vi kan ju fundera på det. Ju närmare valet vi kommer, desto gladare verkar Moderaterna bli i just tunnelbanan. Nu säger sig till och med trafiklandstingsrådet Wennerholm vara positiv till ett trafikslag som han så sent som häromåret hävdade var färdigbyggt. Även finanslandstingsrådet Rosdahl kommer nu mer och mer ut som en tunnelbanekramare, och nu verkar han även öppna upp för ny tunnelbana i allmänhetens tjänst. I tv säger han sig vara otålig över att tunnelbana till Täby dröjer.

2013-06-11--12 108 Men var finns besluten, och var finns pengarna? Inte en krona till ny tunnelbana finns avsatt i hans landstingsbudget, vare sig till Hagastaden eller till Täby. Är det möjligen så att du tänker ta pengarna från Wennerholms spårvagnsprojekt i innerstaden? Eller är det så att du i slutändan tänker blåsa Täbys kommunalråd moderaten Leif Gripestam på pengar till Roslagsbanan? Jag vet inte. Till skillnad från Moderaterna är vi i Socialdemokraterna ärliga, tydliga och konsekventa. Vi håller fast vid vår devis att det ska vara rätt trafik på rätt plats i rätt tid och till rätt pris. Vi har både viljan och förmågan att bygga ut kollektivtrafiken så att den kan möta storstadens tillväxtambitioner, och vi avsätter i vår budget resurser för en förlängning av tunnelbanan till Hagastaden och Nya Karolinska. Men vi nöjer oss inte med det, utan sedan vill vi förlänga tunnelbanan norrut via Friends Arena upp mot Täby och Arninge, och vi har dessutom föreslagit en helt ny linje som kan binda ihop de norra delarna i länet med de södra utan att resenärerna ska behöva passera den hårt ansträngda T-Centralen. Vi vill att det nya resecentrum som planeras i Arninge verkligen ska bli den knutpunkt för kollektivtrafiken som den nordöstra regiondelen så väl behöver. Där ska Roslagsbanan passera med en ny station. Där ska bussar från Norrtälje, Österåker och Vaxholm kunna dockas för omstigning till lokaltåg och tunnelbana. I vår framtidsspaning ska nämligen inte alla bussar behöva åka ända in till Valhallavägen. Herr ordförande! Om någon mot förmodan inte skulle ha förstått det yrkar jag bifall till Socialdemokraternas förslag till budget. Anförande nr 156 L a r s C a r l s s o n (C): Jag kan passa på att korrigera en matematisk felsägning tidigare. Jag kan säga att det är fascinerande att höra Conny Fogelström tala så varmt om att man inte vill utveckla Roslagsbanan. Man säger alltså nej till sex tåg i timmen i stället för fyra tåg i timmen, som Socialdemokraternas pengar räcker till. Det är tragiskt. Anförande nr 157 C o n n y F o g e l s t r ö m (S): Det kan måhända vara tragiskt för Lars Carlsson i hans Vallentunavärld. Men faktum är att vi bejakade etapp 1, som i stora delar är dubbelspårsutbyggnad. Det leder till att det blir en säker kvartstrafik på Roslagsbanan även från Vallentuna. Det råder inga olika politiska uppfattningar om det. Däremot är vi skeptiska till om det är samhällsekonomiskt lönsamt för landstinget, med den begränsade investeringsbudget som SL ändå har, att lägga ytterligare ett antal miljarder på att gå från kvartstrafik till tiominuterstrafik. Med motsvarande pengar skulle vi faktiskt, Lars, kunna förlänga tunnelbanan från Mörby upp mot Täby. Då tror vi att det är klok politik att invänta den idéstudie som för närvarande pågår och som ska studera ett antal olika alternativ – innan man bränner iväg pengarna på det sätt som du gör. Anförande nr 158 L a r s C a r l s s o n (C): Det fascinerande är att om man lägger pengarna på tunnelbana har man ändå ett rejält glapp. Tunnelbanan kommer aldrig att bli klar förrän 2028–2030. Det blir 10–12 år som det inte finns någonting, och då får man hålla på att åka med fyra tåg i timmen i stället för sex, som blir klart mycket tidigare. Jag begriper faktiskt ingenting.

2013-06-11--12 109 Anförande nr 159 C o n n y F o g e l s t r ö m (S): Att inte Lars Carlsson begriper något är bara att beklaga, men det kanske jag inte kan göra så mycket åt. Vad vi säger är: Den investering som nu görs på Roslagsbanan är behövlig, och den bejakar vi. Det är vad som sker därefter som vi ifrågasätter. Lars Carlsson! Faktum är att du har en hemläxa att göra. Dina partikamrater i Danderyd vill ha tunnelbana. De vill inte ha en utbyggd Roslagsbanan. Du som bor två kommuner längre norrut säger precis tvärtom. Det kanske du ska jobba lite med. Anförande nr 160 C e c i l i a L ö f g r e e n (M): Herr ordförande, kära landstingsledamöter! Det är en ynnest att få komma upp så här dags på debattdagen, när alla är fullt engagerade och lyssnar extra noggrant. Jag känner mig otroligt privilegierad att få vara aktiv i Stockholmspolitiken i dag. Det är så mycket som händer och så mycket som är på gång, och det är en region som är otroligt attraktiv. Då pratar vi inte om att vi är i konkurrens med övriga Sverige, utan vi är på egen hand globalt attraktiva. Den hastighet som Stockholm har visat sig växa med är ett faktum som nog har kommit som en viss överraskning för ganska många av oss. Vi hade ganska höga tillväxttal, men de har överträffats. Det är ännu fler människor som flyttar hit än vi ursprungligen hade tänkt oss. Det medför ytterligare krav på hur infrastrukturen ska fortsätta utvecklas och också vilken hastighet som infrastrukturen måste utvecklas med. Jag har full förståelse för att man från oppositionens sida tycker att det känns trevligt, lite roligt och behagligt att försöka måla upp en bild av att det finns motsättningar hos oss och ännu mer att det finns motsättningar inom det parti som jag företräder, Moderaterna – att det skulle finnas en konflikt i fråga om hur vi ser att Stockholmsregionen ska utvecklas i och med de diskussioner som just nu pågår om tunnelbanan. När jag inte sitter i landstingsfullmäktige en så här fantastisk dag är jag kommunstyrelseordförande i Järfälla. Jag är en av de moderata företrädare i Stockholmsregionen som har varit ute och pratat om på vilket sätt jag ser att min kommun genom en investering i tunnelbana ännu bättre kan vara med och bidra till ett växande Stockholm. Jag tycker att det är bra att många olika alternativ diskuteras. Jag tycker att det är jättebra att vi nu har en process där vi tillsammans tittar på vilka lösningar vi ska kunna leverera, hur kostnadsförutsättningarna ser ut och vem som tar vilka delar. Vi kommer att leverera. Men det är kanske det som ni är lite oroade för. På samma sätt som jag framhåller fördelarna med Barkarbystaden och Barkarby och en dragning dit – hur det kan ge fler bostäder och kopplingar mellan olika kollektivtrafikslag – är det naturligt att mina kompisar runt om i länet gör samma sak. Det betyder inte att vi är emot varandra. Jag tror att det finns både behov av och utrymme för många olika tunnelbanedragningar och andra kollektivtrafiksatsningar i Stockholmsregionen. Vi kommer att leverera! Anförande nr 161 Landstingsrådet U l l b e r g (S): Tack, Cecilia, vad bra att ni ska leverera! Kan du börja med att leverera på vilken sida i er budget det står om en tunnelbana och finns pengar avsatta till det, exempelvis till Barkarby?

2013-06-11--12 110 Anförande nr 162 C e c i l i a L ö f g r e e n (M): Vilka dragningar det ska vara och på vilket sätt vi ska utveckla den gemensamma kollektivtrafiken diskuterar vi just nu. Det är ett samarbete mellan oss på lokal nivå i kommunerna, landstinget och staten. Det är en diskussion som fortgår, och där kommer vi att återkomma. Anförande nr 163 Curre Hansson (S): Herr ordförande! I slutet av 2016 har i princip ett nytt Västerås flyttat till Stockholm. 120 000–130 000 personer har flyttat hit. År 2016 och 2017 finns inga nya tunnelbanor. Vi väntar då på att Citybanan ska öppnas. Sannolikt, om inget övrigt händer, kommer köerna och väntan i hela kollektivtrafiksystemet att fortsätta precis som nu, kanske värre om vi är fler som reser. Då kommer väntan kanske att kosta mellan 10 och 12 miljarder per år. Diskussionen i dag har handlat mycket om vad som ska komma i framtiden. Men från alla dem som kommer till regionen och från alla dem som är på våra tunnelbanestationer dagligen kommer kravet att vi måste lösa en hel del dagsaktuella problem redan nu, i morgon, eller helst i går. Den situation som ni ser på bilden jag visar känner vi alla igen. Det är köer och det är väntan i hela kollektivtrafiksystemet på morgnarna. Kravet från medborgarna är alltså: Gör någonting nu! Bilden är från Gullmarsplan. Alla känner igen sig. När tunnelbanorna kommer in från södra förorterna och Tyresöborna står och väntar är vagnarna i princip redan fulla. Man packar sig in som sillar. Jag har en annan bild som visar ett annat problem. Vi har våra motorvägsbussar. Det är ståplats in från Värmdö på morgnarna – fullständigt livsfarligt! Också där är det köer. Man tränger sig på. Man chansar för att hinna med. När vi pratar är det enkelt att lösa problemen i framtiden, men stockholmarnas krav är tydliga: Lös problemen nu! Då menar jag att vi för att klara det helt enkelt måste börja titta på hur vi kan använda modern bussteknik för att hjälpa till att lösa de här problemen. Vi lärde oss väldigt mycket av försöket med trängselskatterna om att just ta emot större anhopningar av människor som ska in till staden. Blir vi till slutet av 2016 ett Västerås till är det egentligen det vi måste göra. I annat fall ska vi gå ut och tala om för folk att de får stå och vänta tills tunnelbanan är klar eller tills det här spåret är klart, bygga fyran eller vad det handlar om. Det kan ta tio år. Det är det som det handlar om. Det är det valet vi har. Det finns modern busstrafik i dag, till och med bussar som kan gå 40 mil på el på en enda laddning. Fast de finns inte i Sverige. De finns på andra håll i världen. Vi måste titta oss om efter lösningar globalt. Det är så vi måste göra därför att kravet från medborgarna klart och tydligt är att vi måste lösa problemen i dag och helst i går. Vi kan inte vänta till i övermorgon. Modern busstrafik kan sättas in snabbt. Den är smidig. Den är enkel. Och den tekniska utvecklingen går rasande fort. Vi måste se till att de får egna körfält, inte bara i innerstaden. Det ska ske ute i förorten. Vi måste öka attraktiviteten för bussarna genom att de går snabbt. Då kan de bli ett signum för att bo och leva i Stockholm, därför att man kommer fram och för att vi får en modern kollektivtrafik. Det sista jag vill säga är att Christer nu ska lära sig det här en gång för alla; han blandade ju bort korten förut: Det ska vara rätt trafik på rätt plats i rätt tid och till rätt pris. Det verkar vi vara helt överens om, Christer, så då jobbar vi på det. Anförande nr 164 H a r r y B o u v e n g (M): Herr ordförande, ledamöter! Det är alltid lika roligt att lyssna på Curre Hansson. Det där löser väl du med ett litet pennstreck, Curre, med de 500 miljonerna mindre som ni har i er budget.

2013-06-11--12 111 Det är roligt att höra metaforer om Norrköping och allting. Jag kommer kanske också att leverera en så småningom, men först skulle jag ändå vilja ta tillfället i akt att – trots att jag skulle prata om punktlighet – uttrycka att det för mig som kommer från Nynäshamn, där Socialdemokraterna har styrt i 98 år och det ständigt är budgetar ur balans, är extra roligt att stå här och prata om Alliansens åttonde balanserade budget. Det är också bra när en sådan välskött ekonomi som vi har här i landstinget paras med fantastiskt högkvalitativa verksamheter, inte minst inom trafikområdet. Här kan man som månadskortskund utan konkurrens få mest resande för pengarna i landet. När det gäller budgeten 2014 för landstinget, valbudgeten, ställs Alliansens genomtänkta och fullt ut finansierade förslag mot Socialdemokraternas luftslott och mot skattehöjarpartierna som inte vet hur hög landets högsta landstingsskatt egentligen ska kunna bli. Sedan Alliansen tog över 2006 har i princip samtliga nyckeltal för kollektivtrafiken förbättrats, inte minst punktligheten, och den fortsätter att öka i de flesta trafikslag. Även här är det extra roligt för mig med Nynäshamnsperspektivet att se att förbättringarna äntligen även börjar gälla pendeltågen som under perioden har ökat sin punktlighet med 10 procent och nu är uppe i att 91 procent av avgångarna går i rätt tid. Allra bäst är kanske Nockebybanan som liksom tidigare är bäst i klassen med en punktlighet på 99,4 procent, någonting som torde vara ganska svårt att slå någonstans i världen. Jag tog mig friheten att titta lite grann på och jämföra med Schweiz, som alla brukar se som ett föredöme. Ryktet är att man kan ställa klockan efter tåg och andra kollektivtrafikmedel i det landet. Visst är man bra. I Zürich, Schweiz största stad, har S-bahn en punktlighet på 95 procent. Det är inte illa. Men den siffran visar också att vi faktiskt ingenstans ligger särskilt långt efter Schweiz rent generellt när det gäller punktligheten. Om man nu ska ställa klockan är det nog bättre att åka till Nockeby än till Zürich. Alla trafikslag har en punktlighet som överstiger de 91 procent som jag nämnde tidigare, utom vissa centrala busslinjer, där den allmänna trafiksituationen i ett ständigt växande Stockholm ger ett tydligt och negativt utslag. Men vi ser faktiskt förbättringar även där. Går man sedan ned till verklig väntetid för kunden är det en annan sak med tanke på den turtäthet vi presterar i innerstaden. De flesta kanske inte bryr sig om exakt vilket fordon man åker i, huvudsaken är att man kommer i väg. För att bibehålla de här fantastiska punktlighetssiffrorna när Stockholm fortsätter att växa med 1 ½ Nynäshamn per år behövs smarta och genomtänkta trafikinvesteringar där det inte räcker med det socialdemokratiska mantrat om tunnelbana i varje situation till varje pris men utan finansiering. Alliansen bygger ut med eftertanke för att nå bästa möjliga resenytta för medborgarna och satsar ½ miljard på att bussar och tåg ska komma i tid samt på förutsättningar för ett modernt och tillgängligt trafiksystem ett antal år framöver. Med det yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 165 L e i f G r i p e s t a m (M): Herr ordförande, fullmäktige! Jag vill gärna ta ned den här debatten så att vi pratar om här och nu och inte pratar om suffléer som pyser ut, vilket är Socialdemokraternas modell. Så nu blir det hot stuff. Det blir nämligen styv tiominuterstrafik inom nordostsektorn på Roslagsbanan under en utbyggnadstakt på fem år, 22 nya tågset med moderna tåg och depå omfattande buller-, tillgänglighets- och säkerhetsåtgärder. Det här är en mycket efterlängtad satsning i nordostsektorn – 80-procentig kapacitetsökning samt korta restider in till staden och ut från staden. De boende i Roslagen får en modern spårbunden kollektivtrafik som utvecklas de kommande fem

2013-06-11--12 112 åren, det vill säga att det sker nu, inte om 20 år, Conny, utan det sker nu. Det är det som är så viktigt, därför att vi bygger mycket bostäder även ute i Roslagen numera. Det finns ett undantag, men i övrigt händer det väldigt mycket saker. Den som vill se hur det fungerar ute i nordostsektorn kan gärna göra ett besök i det nya garaget i Täby centrum så att man förstår dimensionen. Att Socialdemokraterna säger nej till styv tiominuterstrafik är ett slag i ansiktet på framför allt stora delar av Täby som är beroende av Roslagsbanan. Det går inte att dra tunnelbana till Vallentuna och Österåker. Varför vill Socialdemokraterna förneka människor som bor längre ut i Roslagen spårbunden kollektivtrafik på ett modernt sätt? Det är en fråga man måste ställa sig, socialdemokraterna. Det är helt enkelt ett slag i ansiktet på många människor som bor ute i Roslagen. Man prioriterar inte detta utan säger fluffigt att det kommer en tunnelbana om 15–20 år. Vi ska veta en sak. Vi måste komma västerut med tunnelbanan. Det är det som är hela poängen. Det vet Conny mycket väl. Det har vi pratat om många gånger. Det behövs en kombination av röd och mörkblå linje från Solna. Det är grejen. Då får du fantastiska reseffekter. Det får du inte med bara röd tunnelbana. Tidsaspekten är dessutom som sagt väldigt avgörande. Nu får vi allt det här. Till sist måste jag nog fråga Miljöpartiet en sak. Vi vill gärna dra Roslagsbanan ut till Arlanda, för vi tror att det kommer att ge en väldigt bra effekt i Roslagen. Konstigt nog är Miljöpartiet motståndare till att bygga ut Roslagsbanan till Arlanda därför att man inte tycker att vi ska uppmuntra flygresor. Man vill alltså förneka barnfamiljer och alla som jobbar inom uppdragsverksamhet att åka med kollektivtrafik till Arlanda. Det är mycket bättre att åka bil. Då undrar jag: Hur bra är det för miljön? Anförande nr 166 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Leif Gripestam har uppenbarligen inte läst våra yrkanden och våra förslag. Vi har inte sagt blankt nej, men vi tycker att området kring Markim-Orkesta är ett av Stockholms läns absolut värdefullaste kulturmarker. Det tror jag att Leif Gripestam håller med om. Vi vill absolut att man tittar på andra lösningar, exempelvis en spårbilslösning. Nu har vi dessutom pendeltåg till Arlanda så vi har ändå spår. Men vi har inte sagt blankt nej. Anförande nr 167 L e i f G r i p e s t a m (M): I dag är det 1 procent av transporterna till Arlanda från nordostsektorn som går med kollektivtrafik därför att det är omöjligt att åka med spårbunden kollektivtrafik. Det intressanta är att ni vill förneka människor från nordostsektorn att åka något annat än bil till Arlanda. Är det miljövänligt? Anförande nr 168 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Kära ledamöter! Det är en lång dag. Stockholmsregionens invånare blir allt äldre, och det ställer särskilda krav på färdtjänsten, SL och Waxholmsbolaget. Det är viktigt att man fortsätter med tillgänglighetsanpassningen. Då krävs det en mycket bättre samverkan med kommunerna. Det handlar särskilt om att förbättra hållplatser och vägen till och från dem. Förbättrad och förenklad information är också mycket nödvändigt, både för att öka tillgängligheten och för att underlätta för turister och för sällanresenärer. Sedan menar vi att landstinget måste ta ett regionalt ansvar för att främja kombinationen cykel och kollektivtrafik genom att få ut lånecyklar till kranskommunerna, liksom att cykelinfartsparkeringar och cykelstråk ska planeras och bli av även här. För människor som ska arbetspendla är det viktigt att man kan jobba på vägen. Därför vill Miljöpartiet erbjuda gratis uppkoppling till wifi. Då vill vi börja med pendeltågen, för pendeltågen är där det är absolut sämst täckning i dag. Det är också ett led för oss i att skapa

2013-06-11--12 113 förutsättningar för en service i kollektivtrafiken. Det här hänger ihop i ett koncept, och jag ber er alla att verkligen lyssna på helheten och inte haka er fast vid detaljerna. Resenärer, jag pratade ju om de unga, ska uppleva att kollektivtrafikmiljön är säker och trygg. Då måste det vara lätt att få kontakt med kundservice och trafikvärdar. Många busshållplatser måste graderas upp. Det behövs fler busskurer med modern teknik, som belysning via solceller, och gröna tak måste sättas upp. Ytterligare stationer ska också få de här trygghetsrummen som vi har bråkat så himla mycket om – den utvecklingen går fortfarande alldeles för sakta – så att man kan omhänderta den som blir sjuk, den som har drabbats av brott eller den som faktiskt beter sig stökigt i kollektivtrafiken. I hela Miljöpartiets budget är våra ledord service, enkelhet och kapacitet. Vi har en investering som håller. Jag konstaterar att Alliansen har en lång önskelista för sjötrafik, tunnelbanor och spårväg, men i investeringsbudgeten saknas de nödvändiga pengarna. Anförande nr 169 J a n H o l m b e r g (M): Herr ordförande! Har 779 000 personer fel varje dag? Ibland verkar det så när man sitter här i salen och lyssnar på hur djävligt det är i lokaltrafiken. Det är inte så. 3,3 procents ökning i antalet resenärer hotar att öka med 1,7 procent. Jag tycker att det är jättebra. Vi nyinvesterar. Vi har nigande bussar. Vi fixar så att det är vitmarkeringar vid busshållplatser. Vi gör hur mycket som helst. Men det där är rätt ointressant för de flesta av de 779 000 personerna. De är intresserade av en sak: Kommer bussen i tid, kommer tåget i tid, kommer lokalbanan i tid och finns det plats? Om man flyttar till en storstad får man nog räkna med att det finns kö. Annars kan man bo någon annanstans. Men kraven är olika. Man ska inte bo i innerstaden om man ska åka buss, för den kommer nästan aldrig i tid. Det är nämligen 77 procent av de bussarna som kommer i tid. Man ska bo ute i länet, där jag bor. Där kommer bussen i tid, framför allt om man ska åka pendeltåget. Sedan är det som så att jag är så gammal att jag har Reskassan. Det är jättesmart. Det går fort att komma igenom spärren mot förr när man hade en remsa och fick stå i kö för att bli stämplad. Det är inget problem. Tittar vi ut över salen kan vi anta att de flesta nog har det här kortet, framför allt kommande generationer. Inga problem! Går man in och tittar på sin Ipad med mera kan man se att det är en fantastisk redovisning av alla tjänster och all service som SL kan ge. Med detta säger jag att vi jobbar vidare för att det här ska bli det mest attraktiva resealternativet för de flesta stockholmare. Härmed yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 170 P a u l L i n d q u i s t (M): Herr ordförande! Det är inte lätt att vara gruppens siste talare när det inte är så många sekunder kvar. Jag har roat mig med att lyssna på den här debatten och har hört om alla de luftslott som Socialdemokraterna presterar när man lovar kanske inte allt till alla men väl tunnelbana till alla så där någon gång i framtiden. Då är det väldigt skönt att vi har en allians som styr här och som faktiskt levererar. Som ett väldigt konkret exempel på detta kan jag nämna att om tio dagar påbörjas upprustningen av Lidingöbanan. Bara för att illustrera skillnaden mellan en rödgrön röra och en allians kan jag nämna att förra gången, för 30 år sedan, när Lidingöbanan rustades upp lovades det – och då var det Socialdemokraterna som styrde här – att det skulle komma nya tåg. De tågen är i dag 80 år gamla, och nu äntligen ska de bytas ut. När Socialdemokraterna styrde här i huset förra gången, mellan 2002 och 2006, försökte jag komma till förhandlingsbordet i fyra års tid. Ingenting hände. Det var först när Alliansen tog över som vi faktiskt började se lite resultat. Det finns en rad olika sådana

2013-06-11--12 114 exempel på att Alliansen faktiskt levererar medan Socialdemokraterna bygger luftslott. Det främsta luftslottet de har just nu tycks vara blindtarmen till Hagastaden. Anförande nr 171 L e n n a r t R o h d i n (-): Herr ordförande! Även jag vill börja med att notera den lite uppseendeväckande frånvaron av konkreta förslag till nya båtlinjer i majoritetsbudgeten. Det har nu gått fyra år sedan det utlovades ganska mycket på det området. Just nu pågår slutfasen av en mer genomgripande och förmodligen mer omvälvande upphandling av hela skärgårdstrafiken än någonsin tidigare. Jag vill börja med att rikta ett stort tack till all personal, nuvarande och tidigare, inom Waxholmsbolaget för att de har sett till att åtminstone fram till nu leverera en mycket väl fungerande skärgårdstrafik. Men hur blir det framöver? Det är det kanske ingen som vet, inte heller vad det får för effekter på den budget vi beslutar om i dag. Det här initierades för fyra och ett halvt år sedan under största möjliga hemlighetsfullhet, också för oss som har haft att hantera frågan därefter. De som verkligen kan skärgårdstrafiken och dess villkor känner sig både oinformerade och oroliga över vad som kommer att hända. Men vi ska bara lita på trafiklandstingsrådet. Han vill ju allas väl. Redan i budgeten 2009 fanns en undanstucken mening som ledde till att det beställdes en aldrig sinande ström av konsultrapporter om skärgårdstrafiken. Den första hemligstämplades över ett år, för säkerhets skull över valet 2010. Varför oroa dem som dagligen är beroende av en fungerande skärgårdstrafik? Det är en konsultrapport som man i efterhand kan konstatera i allt väsentligt var ett rent beställningsarbete. Får verkligen skattepengar användas till något så undermåligt? Varken dåvarande eller tillträdande styrelser i Waxholmsbolaget, de som har hand om det hela, fick förstås ta del av detta. Jag utgår från att majoritetens gruppledare och deras närmaste medarbetare har gjort det. Den här konsultrapporten avslöjar allt det som därefter har dykt upp och som i dag har ifrågasatts. Jag fick själv vänta nio månader efter att jag hade blivit vice ordförande i Waxholmsbolagets styrelse innan jag fick ta del av rapporten. I dag vet jag dessutom att jag bara fick se den ofarliga delen av rapporten. Jag ställer naturligtvis frågan: Varför? Och varför anklaga den massiva kritiken i skärgården för okunnighet när Christer Wennerholm uppenbarligen varken får, vill eller kan lämna ut information om hur det här har gått till. De enda som tycks ha kommit på bättre tankar är de moderata kommunalråd som sjanghajades ombord på det sjunkande skeppet för ett tag sedan. Är de fortfarande lika okunniga som de var strax innan, eller har de fått del av information som vi andra har förvägrats? Eller är det möjligen så att Christer Wennerholm är på full reträtt, men att vi inte får veta det heller? Hur kommer det att gå? Det vet vi alltså inte. Centern och Folkpartiet har till slut riktat en hel del kritik mot det som pågår, och jag vill tacka de lokala politiker i Centern och Folkpartiet i skärgårdskommunerna som till slut slog nävarna i bordet. Men att de två partierna, liksom Miljöpartiet, säger sig avvakta kompletterande förbättringar innan man tar ställning bäddar för kohandel i slutna mötesrum. Vad kommer alla tillägg och korrigeringar till den här upphandlingen att kosta i slutändan? Men för att rädda det politiska skinnet saknas det väl aldrig tillräckligt med skattekronor. Finns det höjd för det här i budgeten? Det är inte små summor det kommer att handla om. För var dag blir det värre att avbryta upphandlingen och att börja om. Men för egen del undrar jag vad som är alternativet. Jag kan absolut inte se något alternativ till att avbryta.

2013-06-11--12 115 Anförande nr 172 S t e l l a F a r e (FP): Ordförande, fullmäktige! Jag tänkte kommentera några saker som har sagts här, dels Roslagsbanan, dels Socialdemokraternas verkligt märkliga hållning. Jag uppfattade det som att ni är principiellt emot Roslagsbanan. Ni ser varje satsning som att man drar undan pengar från tunnelbana, och Roslagsbanans upprustning har ni varit emot. Trots att vi sparade 1 ½ miljard åt landstinget var ni ändå kritiska till detta. Jag kan bara tolka det som att ni är motståndare till den smarta investering som det handlar om. Det är precis som flera andra har sagt här så att nordostsektorn växer, och då måste man självfallet ta ansvar för det medan nordostsektorn växer. Sedan kanske det mycket väl kan hända att det behövs tunnelbana, men man kan inte abdikera under tiden. En kort kommentar har jag också om biljettsystemet. Många här har argumenterat väldigt lättsinnigt för enhetstaxa och spärrfri tunnelbana. Samtidigt gör ni en stor affär av de förluster som är noterade den senaste tiden. Man skyller här på Reskassan, vad jag förstår. Men jag vill säga till er som kanske inte ännu har börjat använda Reskassan att det är 600 000 stockholmare som har laddat Reskassan och det är 200 000 som använder den varje dag. Det är alltså fler än de 120 000 som använde förköpsremsan förut. Egentligen är Reskassan, den digitala plånboken, en succé. Jag tror att förlusterna ligger både i att man ännu inte bokför det här som intäkter utan som en skuld. Det andra är att sms-biljetten övergavs av resenärerna, för det var en för SL:s del lukrativ inkomstkälla. Där tror jag att vi har en del av svaret. Men det kommer. Vi ska rätta till de här förlusterna. Jag vill också säga att betalningsviljan i kollektivtrafiksystemet är stor, men vi får inte blunda för att det förekommer plankning. Och jag tror att resenärerna vill ha automatiska system och väl fungerande spärrar hellre än en massa kontrollanter som kontrollerar folk som har gjort rätt för sig. Det tycker många är obehagligt. Bifall till landstingsstyrelsen! Anförande nr 173 B o s s e A n d e r s s o n (C): Ordförande! Jag tänkte ta upp Roslagsbanan igen. Det har tidigare pratats från bägge talarstolarna om helhet, tillgänglighet och prioritering. När vi kommer till Roslagsbanan har vi helt klart gjort olika prioriteringar. Vi resonerar utifrån att Roslagsbanan är livsnerven i nordostsektorn. För Täby, Vallentuna och Österåker är det en oerhört viktig kollektivtrafiklösning. Det är en förutsättning för att attrahera till ny inflyttning och för utvecklingen i den delen av länet. Varje nyinflyttad person i den delen av länet får inte innebära en ny bil. En attraktiv och väl fungerande kollektivtrafik är inte bara nödvändig för utvecklingen i nordostsektorn utan avgörande för att nå regionens miljö- och klimatmål. De beslut som fattas om Roslagsbanans modernisering och dubbelspårsutbyggnad innebär tiominuterstrafik i nya, moderna och tillgänglighetsanpassade vagnar. Det tycker vi är en bra investering. Vi ställer inte Roslagsbanan och en utbyggnad av tunnelbanan mot varandra. Nordostsektorn kommer att behöva både och. Tunnelbanan kan tyvärr inte realiseras förrän tidigast 2030. Roslagsbanan bygger vi ut nu. De partier som hellre vill prata om en utbyggd tunnelbana än den nödvändiga investeringen i Roslagsbanan måste svara på frågan hur boende i Täby, Vallentuna och Österåker ska kunna pendla med en ännu inte utbyggd tunnelbana? Anförande nr 174 L e n n a r t A d e l l K i n d (FP): Ordförande, ledamöter! Jag tycker att det är otroligt bra att det finns en så stor entusiasm från alla håll och kanter i den här salen inför att vi behöver bygga ut kollektivtrafiken mycket i det här länet. Alla entusiastiska förslag om nya tunnelbanelinjer och så vidare är också fantastiskt kul att höra, därför att vi kommer att behöva bygga massvis med ny kollektivtrafik för att klara befolkningsökningen. Vi

2013-06-11--12 116 kommer att behöva bygga massor av nya tunnelbanelinjer också i framtiden, men jag ska vara så tråkig att jag börjar prata om hur vi ska betala kalaset. Det som vi kanske borde diskutera mer än något annat är faktiskt hur vi ska hitta nya finansieringsformer för kollektivtrafiken. En sådan som vi måste bli bättre på att utnyttja är just de exploateringsvinster som uppstår när vi drar fram ny kollektivtrafik, framför allt spårtrafik. Det här är någonting som vi måste utveckla tillsammans med kommunerna i länet. Om vi tittar på hur oppositionen vill finansiera sina kollektivtrafikinvesteringar kan jag å ena sidan konstatera att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet hänger upp hela sin finansiering på att de får egen majoritet i Sveriges riksdag; vilken realism det nu finns i det. Socialdemokraterna tänker å andra sidan skära ned investeringarna med 1 ½ miljard under de närmaste tre åren för att finansiera mer kollektivtrafik. Det här är helt okej. Som Anna Sehlin från Vänsterpartiet sade sitter ni i opposition. Ni behöver inte ta ansvar. Men det skulle ändå vara lite konstruktivt och bra, tror jag, om vi i den här församlingen lite mer kunde diskutera visioner också för hur vi ska kunna finansiera framtidens kollektivtrafik och inte bara var själva spåren ska gå någonstans. Det är en diskussion som jag ser fram emot, liksom mot fler konstruktiva förslag. Anförande nr 175 V i v i a n n e G u n n a r s s o n (MP): Ordförande, ledamöter! Vi tycks vara väldigt överens om att det fattas pengar i kollektivtrafiken. Det beror ju på att inte trängselskatterna kan användas till den, som folkomröstningen utlovade. Trots den fruktansvärda kostnadsökning som åvilar den så kallade Förbifarten anser allianspartierna och även S att den ska byggas. Det är något som vi alla kommer att få ångra. Priset kommer att bli för högt både ekonomiskt och miljömässigt. Jag har en liten skrift med mig, ett häfte från Kommunikationskansliet för Storstockholmsöverenskommelsen, om den så kallade Dennisöverenskommelsen som slöts mellan M, S och FP 1992, alltså för mer än 20 år sedan. I den framgår att man räknar med en kostnad på 8,2 miljarder för den så kallade yttre tvärleden mellan Jordbro och Arninge, det vill säga den som ingår i det som vi i dag kallar Västerleden eller Förbifart Stockholm. Men notan har ökat. I dag är det 60 miljarder kronor den kommer att kosta, och den kommer att äta upp trängselskatten i 40 år utan att vi kan vänta oss någon minskning i biltrafiken eller bättre kollektivtrafik. I samma skrift framkommer att den dåvarande genomsnittliga restiden med SL i högtrafik var 37 minuter per resa och att Förbifarten beräknades minska restiden med 10 procent, det vill säga till 33 minuter. Detta skulle fortfarande göra Stockholm till den del i Sverige där man lägger längst tid på arbetsresor, alltså blir det ingen större tidsvinst heller. Alliansen anser at det bara är att tuta och köra vidare med Förbifarten och därmed konfiskera stockholmarnas folkomröstning som innebar satsningar på bättre kollektivtrafik med trängselpengarna. Nu hoppas ni på mer statliga pengar till kollektivtrafik. Det blir en dubbel statlig satsning alltså. Den är ju redan finansierad. Dessutom undrar jag vilka andra beslut som vilar på över 20 år gamla data om samhällsekonomi och samhällsplanering. Ni väljer att titta bakåt i en mer än 20 år gammal kristallkula i stället för att forma framtidens transportsystem som i mycket högre grad måste bygga på kollektiva resor, på minutiöst planerade transporter som tar hänsyn till miljön i mycket större utsträckning än i dag om vi inte ska drunkna allesammans på grund av den klimatförändring som kommer att ske. Det måste vila på andra fordon och det måste vila på gång-, cykel- och sjötrafik.

2013-06-11--12 117 Anförande nr 176 H a n s L i n d q v i s t (C): Herr ordförande, ledamöter! Det är verkligen en bred debatt vi har haft här i dag under ganska många timmar. Det saknas varken idéer eller förslag. Jag har hört många prata om Roslagsbanan, om nordostsektorn och om södra delen av Stockholm och västerort, men väldigt få har pratat om ostsektorn. Nu ska jag faktiskt vara lite lokalpolitisk och göra det. Curre Hansson tog upp ett exempel och visade också en bild på hur det ser ut när man åker in till staden med Värmdöbussen på morgonen vid kvart i åttatiden. I en halvtimme trekvart står man där på bussen. Det är naturligtvis inte bra. Vi måste lösa problemet, säger Curre, och det måste vi verkligen göra. Jag tycker också att vi måste vara beredda på att vara flexibla i lösningarna, till exempel använda oss mer av miljövänlig spårteknik. Ni vet vad jag kommer att säga: jag tänker på spårbussar, jag tänker på spårbilar, jag tänker på BRT, jag tänker på elbussar och jag tänker på pendelbåtar. Även vi som bor på Värmdö kan faktiskt ta pendelbåt in till Stockholm, även om det tar 60 minuter. Jag har frågat många som säger: Javisst, jag sitter gärna på en pendelbåt om jag kan jobba under tiden och använda tiden på ett vettigt sätt. Vi ska inte glömma bort det. Sedan har jag en fråga till. Vi har inte pratat så mycket om tunnelbana till Nacka. Det påverkar kanske inte direkt oss Värmdöbor, för vi vill åka buss in till Slussen, och vi vill inte ha några problem när vi åker buss in till Slussen, inte bil heller naturligtvis, inte köer över huvud taget. Tunnelbanan påverkar inte direkt oss Värmdöbor – nu blev jag lite lokalpolitisk där – men tunnelbanan kan minska köerna in mot Stockholm för oss som bor i ostsektorn, Nacka-Värmdö. Nu vet inte jag riktigt hur planeringen ser ut för framtiden, om detta är uppskjutet eller om det kommer lite senare. Det spelar kanske ingen roll just nu, eftersom vi har en budget som vi ska anta. Men jag ska ta några exempel på hur det ser ut i ostsektorn. Redan vet vi att Danviksbron underhålls och förbättras just nu. Det har blivit köer på grund av detta. Slussen kommer att ta mycket plats, mycket tid och mycket arbete. Arbetet i Stadsgården pågår för fullt och försenar trafiken från Nacka-Värmdö. Skurubron ska byggas om, och vi vet inte hur många år detta kommer att ta eller vilka köproblem det kan skapa. Men jag tycker också att man ska säga att SL faktiskt, och det är positivt, har utökat antalet bussar från vår del av regionen. Det är väldigt bra, men jag vill säga att det är viktigt att vi gemensamt har en beredskap för sådana här förändringar som tar tid och som plötsligt ändrar resmönstret för många av oss. Den här förändringen är ingenting som sker över någon dag, utan alla trafikplanerare talar om sex–åtta år för Slussen. Skurubron tar kanske lika lång tid. Som ni förstår måste vi som sitter här som förtroendevalda vara i bästa mening beredda att se till att vi kan sköta och hantera trafiken så att vi inte får ett försämrat förtroende bland våra medborgare utan att vi tvärtom kan få ett stärkt förtroende för att vi också kan planera får sådana här frågor som dyker upp när vi förändrar Stockholmsregionen. Det var lite grann lokalt och lite grann regionalt från ostsektorn. Nu yrkar jag bifall till Alliansens budgetförslag. Anförande nr 177 Landstingsrådet U l l b e r g (S): Herr ordförande! Det är alltid intressant att summera en debatt, både det som är sagt och det som inte är sagt. Rosdahl sade inte ett ord om tunnelbana. Wennerholm sade inte ett ord om den pågående trafikupphandlingen. Ingen av dem har heller valt att svara på min fråga. Det har kommit en hel del osanningar, exempelvis om Roslagsbanan och Lidingöbanan. Sanningen är att vi socialdemokrater vill rusta alla lokalbanor likt Saltsjöbanan och ser fram emot det.

2013-06-11--12 118 Enhetstaxan är en kostnadseffektiv reform som lockar nya resenärer och som inte innebär något krångel. Pratet om experiment är alltid intressant från en majoritet som själv har lagt fram ett förslag om ett check-in-check-out-system som kostar minst 400 miljoner kronor och som just nu tappar 380 miljoner i intäkter. Jag skulle vilja avsluta med att säga att en häst inte blir en sebra bara för att man målar ränder på den. Går man ut i ett sommarregn rinner ränderna ganska snabbt av. Ni bygger inte mer tunnelbana för att ni pratar om tunnelbana. Ni är välkomna att rösta bifall till våra säryrkanden och den socialdemokratiska budgeten. Då skulle det faktiskt också bli tunnelbana i enlighet med vad resenärerna, näringslivet och den här regionens framtidsutmaningar kräver. Jag yrkar bifall till det socialdemokratiska budgetförslaget. Anförande nr 178 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Ordförande, fullmäktigeledamöter! Jag hade precis skrivit ned att jag skulle tacka för en debatt i en god ton, och så kom Lennart Adell Kind in med obegripliga och osakliga påhopp på oss i minoriteten om att vi inte skulle ha finansiering. Vi vill ju alla bygga ut den kollektiva trafiken. Det har vi haft många exempel på här. Men det som är dolt i dimma från Alliansens sida är ju finansieringen. Risken är, och det blir nog så, att vi skjuter på de här viktiga utbyggnaderna till kanske efter 2030, och det är nu som Stockholm växer. Vi i Vänsterpartiet lägger fram ett budgetförslag för alla i länet, för hela länet ska leva. Det innebär att kollektivtrafiken ska finnas för alla. Det är ett bra tillgänglighetsarbete som har gjorts, men det uppstår nya fällor. Spärrarna är för höga och otillgängliga. Trängseln är fruktansvärd. Betalsystemet är krångligt och svårbegripligt, inte minst för personer med funktionsnedsättning. Toaletter börjar man nu utveckla med sms-koder som är helt omöjliga att förstå för personer med synskador. De ser faktiskt inte hur de ska betala. Det saknas tillgängliga nödutgångar. Och jag tycker att det är så otroligt snålt av Alliansen att inte ge fria resor till alla invånare, även de som har färdtjänst. Det är en liten summa, och det orättvisa system som vi har är helt obegripligt. Vi har tidigare yrkat bifall till Vänsterpartiets förslag, och nu kommer väl omröstningen. Anförande nr 179 L a r s C a r l s s o n (C): Jag ska försöka vara väldigt snäll, eftersom det nu inte finns någon repliktid kvar, vad jag förstår. Vi har i alla fall fått ett väldigt tydligt besked i trafikdebatten. Vänstersidan, med S-ledningen i spetsen, vill ändå bara unna dem som bor i nordost att ha fyra tåg i timmen som mest, medan den trygga borgerliga alliansmajoriteten garanterar att man kan få en matartrafik med minst tiominuterstrafik på Roslagsbanan och en kapacitetsökning med nästan 80 procent. Det är väldigt klargörande att höra, i alla fall för oss som bor i nordostsektorn. Tack för den debatten och tack för det beskedet! Anförande nr 180 S v e r r e L a u n y (V): Jag vill bara påpeka att om de ska ha sex tåg i timmen på Roslagsbanan, som det pratas om här, kan jag inte förstå varför inte Nynäsbanan också skulle kunna få det. Där finns ingen plan för något annat än fyra tåg i timmen inom överskådlig tid.

2013-06-11--12 119 Anförande nr 181 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Det där med vänstersidan blir lite tröttsamt. Jag vill vara tydlig med att Miljöpartiet faktiskt är det parti som lägger mest pengar till Roslagsbanan, för vi tror att man ska genomföra upprustningen precis så som den är planerad och inte hålla på och spara in och få högre kostnader i förlängningen. Tillväxt, regional utveckling och miljö Anförande nr 182 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Förra gången jag talade var det lunchdags och nu är det tydligen middagsdags – så är det när vi kör hela dagar. Men det finns ju teveapparater så man kan följa debatten även utanför, och en del av er är kvar här inne. Så till den officiella delen av mitt anförande. Fru ordförande, landstingsledamöter! Vi har de senaste åren sett hur Stockholms läns befolkning bara ökar och ökar. Vi har alltså en befolkningsökning som kraftigt överstiger alla tidigare prognoser och bedömningar. Under 2012 växte vi med 35 533 nya invånare. Det kan liknas vid att vi växte med ett helt Västervik, ett helt Sandviken eller ett helt Lidköping som flyttade in i vårt län. Det säger också en hel del att Stockholm sedan 1976 har växt med ett helt Oslo. Vi har under de senaste sju åren växt med hela 200 000 invånare, och under de kommande sju åren beräknas vi växa ännu mer: med hela 350 000 invånare! Det säger också någonting om den befolkningsökningstakt vi har framför oss. Här kan jag visa att vår region kommer att ha 3 miljoner människor år 2050, och totalt sett står vi för mer än hälften av befolkningsökningen i landet. Allt detta är i grunden mycket positivt, men det ställer samtidigt höga krav på oss. Inte minst måste fler bostäder byggas åt den växande befolkningen. I december svarade landstingsstyrelsen på det uppdrag som regeringen gav oss om att göra en regional bedömning av behovet av nya bostäder i länets kommuner. Det konstaterades att regionplanens bedömning behöver justeras med hänsyn till den kraftiga befolkningsökningen. År 2030 är bedömningen att vi kommer att vara mellan 2,4 och 2,6 miljoner invånare i länet, och utifrån denna prognos bedöms regionen vara i behov av mellan 9 000 och 16 000 nya bostäder per år. Då ska sägas att det krävs lite högre takt i närtid och på lite längre sikt kanske vi kan närma oss de 9 000 – men gärna lite mer till att börja med. Det finns en bred samsyn mellan landstinget och kommunerna kring bostadsbehovet framöver och att vi behöver bygga mer. Det finns även en samsyn kring att landstinget och kommunerna inte ensamma kan påverka bostadsbyggandet. Staten behöver se över reglerna för byggande och göra det enklare att bygga, överklagandetider behöver kortas och slutligen kan sambandet mellan en ny spårbunden kollektivtrafik och övrig transportinfrastruktur och takten i bostadsbyggandet inte nog poängteras. Ett ökat byggande är nödvändigt utifrån vår vision om att bli Europas mest attraktiva storstadsregion. Det är en stor utmaning att bygga för en starkt växande befolkning och samtidigt förbättra livsmiljön. Att bo tätt är miljövänligt, men alla kan inte bo i city – jag tror inte heller att alla vill bo i city – och därför måste vi också utveckla de regionala stadskärnorna och se till att kollektivtrafiken ger människor möjlighet att ta sig till jobb, skola och fritidsaktiviteter – inte bara in och ut över tullsnittet, där vi redan i dag har en historiskt hög nivå, inte minst i morgonrusningen, utan även kors och tvärs över hela länet och inte minst mellan de regionala kärnorna. Landstinget skapar inte tillväxt, men påverkar förutsättningarna för den. Landstinget har till uppgift att bidra till en god livsmiljö för länets invånare och att säkerställa en hög kvalitet i verksamheterna. Det kräver en hög skattekraft, som kommer av just tillväxt.

2013-06-11--12 120 Vi har en vision om att Stockholmsregionen ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion – jag tänkte köra det några gånger, så kan alla det när vi går ut härifrån. För att nå det målet måste vi vara en kunskapsregion, och därför bör Stockholm också vara den mest innovationsdrivna ekonomin år 2025. För att nå det målet samverkar landstinget med en rad centrala aktörer i länet inom ramen för Innovationskraft Stockholm. Syftet är att samordna initiativ som utvecklar och stärker regionens innovationskraft. Landstinget har i detta sammanhang haft ett särskilt ansvar vad gäller innovationsupphandling. Vårt län ligger i framkant vad gäller forskning, kultur och innovationer och andas framtidsanda och optimism. Detta får unga, nyfikna och välutbildade människor att söka sig hit. För att nyfikenheten och viljan att söka sig till storstaden inte ska hämmas behöver vi se över de hinder som finns för att flytta hit. Inte minst är bristen på bostäder för studenter ett stort problem, och det kan i förlängningen bidra till att unga väljer bort Stockholm som studieort och att länet förlorar viktig kompetens. Därför är det mycket glädjande att landstinget i samarbete med flera kommuner, Länsstyrelsen, lärosäten och studenter har som mål att bygga ett stort antal nya studentbostäder. Det har tagits initiativ till en studentbostadsmässa, som ska äga rum 2017, och till dess ska det byggas 6 000 nya studentlägenheter. Det innebär ett rejält tillskott – i dag har vi ungefär 12 000 studentlägenheter i regionen, så det är en 50-procentig ökning som vi hoppas kunna åstadkomma till 2017. Målet för den regionala utvecklingsplanen Rufs är att Stockholmsregionen ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion, för studenter och även alla andra. Alla ska med, oberoende av bakgrund, ålder, kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder – alla ska med! Bifall till Alliansens budgetförslag! Anförande nr 183 N a n n a W i k h o l m (S): Fullmäktige, åhörare och andra! Vad roligt det ska bli att diskutera tillväxt, regional utveckling, miljö och regionplaneringsfrågor med er här i dag – det är ju den kanske viktigaste frågan, som råkar ligga lagom till middagen. Jag tänker ta min utgångspunkt i en väldigt intressant artikel på DN Debatt i dag som vi alla kunnat läsa – det händer ju saker och ting även utanför medan vi sitter instängda här. Vi har hört många ord om bostadsbristen här i dag. Här är några andra ord som faktiskt visar inte bara vad den betyder för de människor som inte får någon bostad utan vad den betyder för tillväxtmöjligheterna i vår region. Vi har som sagt hört många fina ord; de konkreta idéerna vad majoriteten ska göra för att hjälpa till att få fart på bostadsbyggandet har varit något färre. Så har det tyvärr varit ganska ofta i de här diskussionerna och så har det varit under hela dagen. Det var trevligt att finanslandstingsrådet tog upp bostadsfrågan – men konkreta idéer om vad han ska göra fanns det inte riktigt. Över huvud taget är det inte så vanligt förekommande att presentera konkreta idéer och lösningar på de här viktiga frågorna. Jag var också positivt överraskad att det stod mycket mer om de här viktiga områdena i Alliansens budget – det var typ 15–20 sidor, så har det inte varit förut. Tyvärr var det inte så mycket mer konkreta förslag för att man hade brett ut texten, men vackra ort är ju också trevligt. Gustav Hemming hade också fina ord om behovet av regional kraftsamling. Jag hoppas att det betyder att han är beredd att rösta för vår motion om regionbildning, som också är uppe för beslut här i dag, så man kan gå från ord till handling.

2013-06-11--12 121 Jag har försökt fråga om just de här orden under de budgetdebatter som vi har hunnit med – det här är ju den fjärde budgetdebatten under mandatperioden. Även om jag tycker att det är ledsamt, är det ju så att det är de fyra borgerliga partierna som styr och som ska komma med de förslag som faktiskt blir verklighet. Men det har inte kommit så mycket. Därför tänkte jag nu i stället gå över till att prata om våra förslag. För jag har upptäckt att av de förslag som trots allt verkar finnas kommer en del faktiskt från oss, och det är ju trevligt. Ett av våra första förslag, som vi har haft länge, är att ta initiativ till en fördjupad dialog med länets kommuner och andra aktörer kring den bristande bostadsförsörjningen. Det har faktiskt hänt – inte för att landstingsmajoriteten ville det utan för att regeringen var tvungen att säga åt er om det. Vi vill fortsätta med det nu, ta avstamp i det bostadsuppdraget och sätta ett konkret mål om att de 300 000 nya bostäderna som behövs i regionen är något som vi tillsammans ska verka för. På miljöområdet kan jag också glädjande nog se att våra förslag faktiskt har kommit till skott. Det här är den fjärde budgeten där vi lägger förslag om en regional färdplan för att nå de klimatmål som vi tillsammans har satt upp i Rufs. Nu finns faktiskt ett sådant förslag även i majoritetens budget – välkommen i gänget! Lite högre ambitionsnivå kanske skulle behövas. Vi har även pratat om att vår viktiga satsning på miljöbussar behöver titta på hur utsläppen ser ut över hela livscykeln och inte bara när man byter bränsle. Det finns lite skrivningar om det också – välkommen i klubben! Dessutom har vi flera gånger skrivit om egen energiproduktion i våra verksamheter – på SL-depåernas tak, eller om vi kan hjälpa till och äga vindkraft. Även här ansluter ni er efter några år till vårt förslag – välkommen i klubben! Jag tänkte ge några fler förslag som ni kan ansluta er till. Dels tycker jag så klart att ni ska ansluta er till att sätta ett konkret mål om bostadsbyggandet, så att vi verkligen gemensamt arbetar för de 300 000 nya bostäderna. Dels tycker jag att ni ska hjälpa till att kräva att Södertörns högskola både får ökade forsknings- och utvecklingsresurser och blir ett universitet. Det finns också en rad andra förslag i vår budget. Jag tycker att ni ska erkänna att den förändrade organisationen inte har fungerat. Vi får inte ihop kollektivtrafik, boende och planering på det sätt som vi vill när det är så nödvändigt. Därför vill vi återinföra en regionplanenämnd som kan göra det här viktiga arbetet gemensamt. Vi har många utmaningar, och dem behöver vi möta tillsammans. Vi behöver kraftsamla i ett demokratiskt valt regionparlament. Vi behöver ge gemensamma lösningar på gemensamma problem, som bostadsbrist, klimatproblem och trängsel. Vi behöver agera mot de växande klyftor som plågar vår stad och vår region. Stockholmsregionen har fantastiska möjligheter, och människorna här har det också – men då måste vi möta det med aktiv politik. De förslagen har vi haft, dem har vi nu och dem kommer vi att genomföra nästa mandatperiod, när vi har vunnit valet. Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas budgetförslag. Anförande nr 184 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Nanna, du efterlyser en dialog med länets kommuner. Långt innan vi fick det här bostadsuppdraget från regeringen har jag faktiskt varit ute och träffat länets kommuner. Det tar ju ett tag att möta alla 26 men jag har i alla fall träffat alla länets kommuner och KSO, senast var jag i Södertälje. Jag har efterhört inte minst bostadsfrågan eftersom det är en så angelägen fråga för regionen.

2013-06-11--12 122 Ni efterlyser också konkreta förslag, och som vanligt höll jag på att säga tycker ni att det inte är bra med ett utskott utan menar att det i stället bör vara en nämnd. Jag tror att väljarna jublar över detta konkreta förslag! Kan man tänka sig något mera handlingskraftigt än att komma fram till att vi ändrar organisationsform så har vi löst alla problem? Ett konkret förslag från vår sida är faktiskt 6 000 nya studentlägenheter. Det tycker jag ni borde jubla åt. Anförande nr 185 N a n n a W i k h o l m (S): Ja, studentbostäder har vi diskuterat gemensamt här flera gånger. Det var ju en del av vi drev fram ett handlingsprogramarbete som visade att det verkligen behövs studentbostäder och också visade att om vi tar på oss ledartröjan i regionen så kan vi gemensamt göra saker och ting. Det tycker jag att studentbostadsarbetet verkligen visar. Jag tycker att vi ska ta den ledartröjan när det gäller bostadsbristen över huvud taget. När vi tittar i den bostadsenkät som Länsstyrelsen gör varje år ser vi att kommunerna tror att det kommer till kanske 12 000 lägenheter under året, fast vi vet att det behövs 16 000, och det brukar inte heller bli så mycket som kommunerna tror. De liggande planerna innebär, om jag läser bostadsenkäten rätt, att man kommer upp i ungefär hälften av det som behövs i år. Det duger inte – vi måste upp i mer bostadsbyggande! Anförande nr 186 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Fru ordförande! Charlotte Broberg, min kära kollega som föredragande, talade just om den snabba befolkningsökningen i regionen. En ofta använd metafor är ju den SL-dubbelbuss per dag som kommer till Stockholm med nya invånare. Jag vill fästa fullmäktiges, och kanske även övriga Sveriges, uppmärksamhet på att den metaforen är lite missvisande. Nästan hälften av befolkningsökningen kommer nämligen hit med flyg, och nästan hela den övriga delen kommer hit med storken. Den allra största delen av vår befolkningsökning är inflyttning från övriga världen och en befolkningsökning som har sin grund i att vi är fruktsamma här i regionen och förmodligen någorlunda unga. Motsatsställningen mellan Stockholmsregionens befolkningstillväxt och möjligheterna för övriga regioner i Sverige att ha en positiv befolkningsutveckling finns egentligen inte. Jag tror att det är ganska viktigt att vi i den här regionen förklarar detta för våra kolleger i andra partier och i övriga delar av landet. Det är inte Stockholmsregionens tillväxt som gör att övriga Sverige – i vissa delar i alla fall – minskar i befolkning. Tvärtom skulle de kanske kunna lära sig en hel del av oss genom att till exempel använda sig av invandring som ett mer offensivt verktyg för att få utvecklingskraft i olika bygder. Jag vet att man också gör det på sina håll. Jag talade tidigare om landstingets regionala ledarskap och att det successivt har stärkts under senare år, och att denna utveckling betonas i Alliansens budgetförslag i år. Jag hörde också att Nanna Wikholm från Socialdemokraterna bekräftade detta intryck. Vår region behöver verkligen ett starkt, grönt och utvecklingsvänligt ledarskap för att klara miljöutmaningarna, bostadsbyggandet, livskvaliteten och den utveckling av entreprenörskap, innovationer och jobb som faktiskt är den enda hållbara vägen till minskad segregering och utanförskap.

2013-06-11--12 123 Jobb och entreprenörskap är viktigare för folkhälsan än aldrig så många miljarder i utbyggd primärvård och psykiatri – det är faktiskt så. Sociala faktorer och livsstilsfaktorer, hur folk lever sina liv och vilken delaktighet man har i samhället har större betydelse för människors hälsotillstånd än sjukvårdsinsatserna. Jobb, entreprenörskap och lokal egenmakt är också de mest verksamma insatserna för att förebygga kriminalitet, och egentligen också alla andra sociala problem. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi har ett tydligt fokus på det och inte förlorar oss i att tro att det är med socialpolitik i första hand , eller mer transfereringssystem, som vi löser de sociala problem och de klyftor som finns i vår region. Stockholms läns landsting är och ska förbli en nationell och internationell stigfinnare till en hållbar framtid. Vårt landsting blev nyligen – jag har tjatat om detta, men jag vill säga det igen – utsett till Sveriges miljöbästa landsting i en ranking av landets alla landsting och regioner. Det här kan man gärna ha i minnet när Tomas Eriksson snart kommer upp – Miljöaktuellt anser faktiskt att vi är bäst. Detta är mycket tack vare en kombination av centralt strategiskt arbete och ett engagerat genomförande av tusentals medarbetare och hundratals miljöombud i vården och kollektivtrafiken. Jag tänker inte gå in på alla de punkter där landstingsbudgeten understryker att miljöprogrammet ska förverkligas i sina olika delar när det gäller att minska klimatpåverkan, att få en bättre resurseffektivitet, att få en bättre återvinning och att bli mer hälsofrämjande. Jag tänker bara tala om det som är nytt i och med denna budget. En sådan ny sak är den regionala färdplanen för en fossilbränslefri Stockholmsregion till 2050. Nanna Wikholm sade att det var någonting som Socialdemokraterna har fört fram många gånger. Det är klart att det har funnits olika typer av förslag till mål från olika håll, och Miljöpartiet har sina förslag nu. Men det här är faktiskt en metodik som vi kopplar an direkt till det nationella initiativet, den nationella klimatfärdplanen. Tanken är att färdplanen ska kunna ge ett mycket tydligare stöd i arbetet för till exempel ökad andel kollektivtrafikresande, för energieffektiviseringar i bostadssektorn och byggandet och för att regionen ska klara nödvändiga investeringar i infrastruktur. Mål på lång sikt är tyvärr inte mycket värda, om det inte också finns täta kontrollstationer och kraftfulla styrmedel. Kan vi nu få börja ett arbete med en klimatfärdplan som gör att vi bygger ihop målen, kontrollstationerna och idéer om styrmedel, då kan vi göra någonting annat än att bara prata om vilka procentsatser vi har i framtiden av koldioxidpåverkan utan verkligen arbeta metodiskt framåt. Vi tar nu det steg som vi har diskuterat så många gånger tidigare: Hur ska vi göra för att också sjötrafiken ska få en minskad klimatpåverkan? Vi tar ett stort och viktigt steg, som kostar ganska mycket pengar, när vi nu inför ett bränsle med hög biodieselinblandning som leder till ungefär 30 procent minskade utsläpp – men det är faktiskt också det bästa vi kan uppnå med befintligt tonnage, efter ett gediget utredningsarbete. Samtidigt med den här ”hygienfaktorn” gör vi någonting som kanske för framtiden är mycket viktigare i det att vi introducerar ett försök med båttrafik med eldrift på Stockholms inre vatten. Jag tror vi måste inse att det, precis som det finns på landfordonssidan, behövs en starkare teknikutveckling när det gäller sjötrafik. Sanningen är ju den, att kan vi inte få fram den här typen av riktigt miljövänliga, och dessutom förmodligen kostnadseffektiva, sjötransportmedel så innebär det att det blir mycket svårt att undvika en ganska stor negativ miljöpåverkan av sjötrafik på Stockholmsregionens inre vatten – som ju alla partier är varma tillskyndare av. Så det här är ett mycket strategiskt projekt. Jag talade tidigare om våra förslag om att accentuera och kraftfullt stärka arbetet med att använda landstingets egna lokaler och olika ytor för egen produktion av solcells- och vindkraft och så vidare, så jag tar inte om det igen utan bara understryker det.

2013-06-11--12 124 Jag skulle säga att på det hela taget är landstinget i sin egen verksamhet ännu långt ifrån ekologiskt hållbart, men vi har ändå kommit mycket längre än de flesta andra kommuner, landsting och företag, och skulle alla kommuner, landsting och företag runt om i världen göra det vi gör så skulle vi faktiskt vara en bra bit på väg mot det som vi måste uppnå om vi ska klara av att undvika till exempel en större klimatkris längre fram. Några ord om skärgården: Turism och besökare är en ryggrad i skärgårdsekonomin. Denna ryggrad har stora möjligheter att utvecklas på både den lokala och den utländska marknaden. Vi har ju redan samlat regionen under landstingets ledarskap i väldigt stor utsträckning kring en kraftsamling för att jobba gemensamt med att utveckla skärgårdsturismen – inte Haninge skärgård, inte Norrtäljes skärgård utan Stockholms gemensamma skärgård – vilket är ett väldigt viktigt projekt. Detta stärker vi nu upp ytterligare. Nästa år kommer den nord-sydliga tvärförbindelsen, som faktiskt i första hand i det här steget är en besöksnäringssatsning, men vi kommer att från och med den 1 oktober 2013 ha halverad taxa i skärgårdstrafiken i lågsäsong. De som träffar besöksnäringsföretagare vet att det här är väl förankrade förslag, som verkligen mottas som ett tydligt tecken på att landstinget som offentlig aktör ser hur viktigt det är med en förlängd säsong. Man ser stora möjligheter i detta. Vi får inte glömma att Stockholms län har landets tredje största landsbygdsbefolkning – jag tror att vi ofta gör det. Samtidigt som regionen växer så det knakar och våra invånare blir allt mer intresserade av miljöfrågor och därmed också av ekologiska och lokalt producerade livsmedel, kan vi i delar av vårt län se hur många lantbrukare tvingas lägga ned sina besättningar av kor och får. Man kan tycka att det i första hand är en privatekonomisk fråga, men i praktiken leder det här till att delar av Roslagens, Södertörns och skärgårdens älskade och ekologiskt värdefulla landskap faktiskt riskerar att växa igen. Projekten Stockholms fiskmarknad, Öslakt, Bondens egen marknad och Roslagskött visar vägar för storstädernas förfinade efterfrågan och landsbygdens finfina produkter att mötas, till gagn för båda. Men alltför ofta är byråkratiska myndigheter utan förståelse för det småskaliga entreprenörskapets villkor ett hinder i vägen. En del av dessa myndigheter är faktiskt regionala och kommunala aktörer här i regionen som har makt att påverka – en makt som ännu inte har prövats. Här behövs en starkare politisk ambition. Också de planeringsstrategier som vi har i Rufs som är viktiga, kloka och fungerande i regionkärnan svarar inte alltid mot behoven av att landsbygdsdelarna av vårt län ska kunna vara levande och utvecklas. I samband med nästa steg i den regionala utvecklingsplanen, Rufs, ska förutsättningarna för en hållbar utveckling av länets landsbygd belysas. Redan under 2014 ska vi inventera de särskilda förutsättningarna som gäller utvecklingen i den storstadsnära landsbygden. Det är en sak som jag är väldigt glad över. Jag skulle egentligen prata mera här, men det ser ju ut att gå mot sitt slut så jag yrkar bara bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 187 T o m a s E r i k s s o n (MP): Ordförande, ledamöter, åhörare! För ett tag sedan fick Stockholms läns landsting utmärkelsen Sveriges miljöbästa landsting. Det är naturligtvis någonting som vi ska vara stolta över och värna. Ambitionen är självklar: vi ska jobba aktivt här i Stockholms läns landsting med att vara ett föredöme och en ledare för samtliga landsting inom miljö- och klimatområdet. Men sanningen att säga: att vara bäst i klassen duger tyvärr inte, för vi måste bli ännu bättre. I dag har vi en situation där varje invånare i Stockholms läns landsting är ansvarig för mellan 10 och 16 ton koldioxidutsläpp per person och år. Den nivån är faktiskt högst i Sverige. För att kunna ta vårt klimatansvar måste vi minska den nivån till högst 5 ton år 2020 och i princip bli helt klimatneutrala, eller nå en nivå en bra bit under 2 ton, till 2030.

2013-06-11--12 125 Att göra detta samtidigt som Stockholms län växer med 40 000 personer varje år är en stor utmaning. Men det är inte heller den enda utmaningen för Stockholms läns landsting. Nyligen tog Karolinska Institutet fram miljöhälsorapporten 2013. Rapporten visar med all tydlighet att det arbete som vi bedriver i dag – ett mycket förtjänstfullt arbete, vill jag påstå – med att fasa ut skadliga kemikalier och läkemedelsrester måste bli ännu bättre, om vi inte ska riskera stora hälsokonsekvenser för våra barn och barnbarn. För att komma till rätta med eller hantera de här utmaningarna krävs flera åtgärder. Jag tvivlar inte på landstingsrådet Gustav Hemmings både vilja och ambitioner inom det här området, men i den viktigaste frågan, det vill säga byggandet av Förbifart Stockholm, har tyvärr både du och hela ditt parti lagt er platt – alternativt gått in i en låtsasvärld och stängt garderoben om att det går att bygga Förbifart Stockholm och ändå klara en klimatneutral Stockholmsregion. Det är inte möjligt – detta är inte förenligt med vartannat. Men vi behöver göra fler saker. Vi behöver titta på vår egen energiförsörjning. Där delar jag Gustav Hemmings ambitioner om att satsa på egna vindkraftverk och egna solpaneler. Jag blev väldigt glad över de besked som har kommit i dag från både Charlotte Broberg och dig, Gustav, om att Locum ska få tillåtelse att göra detta i egen regi – något som tidigare verkar ha varit förbjudet. Men vi tycker det är konstigt att det ska ta ett och ett halvt år att sätta upp solpaneler på SL:s och Locums anläggningar. Att komma fram till vilka ytor det är möjligt att sätta upp solpaneler på borde gå betydligt fortare. Vi måste också få ett mycket tydligare fokus på vår energieffektivisering. Från Miljöpartiets sida ser vi med oro på att vi i många av våra nybyggnationer faktiskt bygger in oss i ett system med elberoende. Här måste jag också säga att målet som finns i Miljöutmaning 2016 om en 10-procentig energieffektivisering till 2016 är inte tillräckligt bra. Vi behöver mål som är mer långsiktiga än så, och vi behöver mål med betydligt högre procentsatser. Jag skulle också vilja att vi här i dag kunde enas om att i de fall där det finns fjärrvärme till våra anläggningar så är det också fjärrvärme som ska användas för värme och kyla. Men för att komma åt situationen med både miljö och klimat finns det en annan fråga som tyvärr har kommit alltför billigt undan i den här debatten, och det är att Stockholms läns landsting måste gå över till att bli en region. Precis som någon tidigare talare under den allmänna debatten nämnde – tyvärr kommer jag inte ihåg vem – ska vi inte ha någon statlig prefekt som fattar politiska beslut, utan en riktig demokratisk regionbildning. En sådan utveckling, en övergång till den organisationsformen, är inte minst viktig för att ta hand om och lösa frågor som till exempel att garantera kvaliteten i Mälarens vatten och att minska mängden antibiotika och andra kemikalier som är skadliga i vår miljö och våra vattendrag – det vill säga frågor där vi inte själva har full rådighet. En sista åtgärd som jag vill nämna här är att vi måste bli betydligt tuffare i våra egna upphandlingar, vårdval och andra avtal med leverantörer och entreprenörer kring att det är målen i Miljöutmaning 2016 som gäller. Rutiner för uppföljning och inrapportering av miljöpåverkan från privata utförare och entreprenörer och leverantörer måste också skärpas. Det ska inte vara någon skillnad på utförare i landstingets regi och utförare som är i annan regi. Miljöpartiet har en tydlig vision för utvecklingen i Stockholmsregionen: en klimatneutral och miljösmart region, fri från skadliga kemikalier och läkemedelsrester. Bifall till Miljöpartiets budgetförslag!

2013-06-11--12 126 Anförande nr 188 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Mycket kort. Du tog upp många viktiga frågor. Jag är precis som du väldigt stolt över att vi är Sveriges miljöbästa landsting. Det visar att vi har kommit långt på detta område. Det var ju inte heller så många år sedan Stockholms stad fick priset Green European Capital, vilket vi var väldigt stolta över. En av motiveringarna till att Stockholms stad fick detta pris var att vi hade en fantastisk kollektivtrafik. Det verkar som om EU-kommissionen inte riktigt hade full koll på vem som står för kollektivtrafiken, men vi bjuder gärna Stockholms stad på detta. Senast när vi pratades vid hade jag inte riktigt alla fakta på bordet. Då gällde det vindkraftverk, som du nu tog upp igen. Jag vill bara säga att vad som står i budget och vad vi självfallet ska göra är att under 2014 analysera konsekvenserna om Stockholms läns landsting skulle äga egen vindkraft. Det kommer vi också att göra. Bifall till Alliansens budget! Anförande nr 189 L e n n a r t A d e l l K i n d (FP): Ordförande, middagsätande landstingsledamöter!

Fjäril'n vingad syns på Haga mellan dimmors frost och dun sig sitt gröna skjul tillaga och i blomman sin paulun. Minsta kräk i kärr och syra nyss av solens värma väckt till en ny högtidlig yra eldas vid sefirens fläkt.

Inte ett öga var torrt på nationaldagen när barn från Solna kulturskola hyllade denna lokal för rödlistade insekter och storstadsnära nyckelbiotop. Det finns antagligen ingen plats i norra Europa om vilken det har skrivits så många sånger och poem som om Stockholm. Men ingen av dessa är, mig veterligt, en hyllning till motorvägar eller skyskrapor. Några handlar om tunnelbanan eller om nattlivet, eller om att stadens luft är en frihetssång där Jonny och Katrin med sin avmätta min och sin syntpop drar iväg genom stadens trafik mot en soluppgång. Mest av allt handlar sångerna om det som ända sedan Bellmans tid har gjort vår stad och hela vår region så älskad: närheten mellan människorna och allt det gröna och allt det blå. Vi lever i Europas just nu mest framgångsrika region. I en tid när människor i framför allt södra Europa möter en misär som var helt otänkbar för några år sedan, är Stockholm på väg mot stjärnorna. Inom it och telekom har vi länge hört till de två tre viktigaste regionerna globalt, samtidigt som vi är det ekonomiska och finansiella centret för Europas snabbast växande region, Östersjöregionen. Under de senaste åren har vi sett hur de kulturella och kreativa näringarna har lagt världen för sina fötter och Stockholm har blivit Europaledande inom ännu ett område. I tillväxt- och regionplaneutskottet har vi som uppgift att tänka lite längre fram än resten av landstinget, hur vi ska bidra till att vår framgångssaga fortsätter och hur vi ska möta de utmaningar vi har i dag och de som kommer – för stora utmaningar har vi framför oss. Det handlar inte bara om att människor ska mötas av leenden i stället för brinnande bilar i våra förorter. I en allt mer globaliserad värld svänger det fort – väldigt fort. Tänk tillbaka för tio år sedan. Stockholm bar fortfarande på sviterna efter it-kraschen, befolkningstillväxten var en fjärdedel av vad den är i dag och människor som letade jobb var tvungna att plugga skånska. Det land som hade den snabbaste tillväxten i Europa var Grekland.

2013-06-11--12 127 Värt att tänka på är att det stora skiftet i världsekonomin nu handlar om de massiva satsningar som till exempel Kina och USA har kommit i gång med men där Tyskland är världsledande, nämligen på spännande, innovativ och grön teknologi. Sverige ligger på plats nummer 21 av 27 inom EU på detta område – och det som sker, sker inte särskilt mycket i det här länet. Tyskland installerar 120 gånger så mycket solpaneler som vi per invånare – trots att vi har mer sol. Jag vet att det är precis här som landstinget kan göra skillnad, genom en offensiv upphandlingsstrategi som ställer tuffa miljökrav och genom innovationsupphandlingar, genom att vara ett föredöme i vårt eget miljöarbete, genom att satsa på att våra egna lokaler både sparar energi och producerar mer egen energi kan vi bidra till att vi kommer med i matchen. En annan utmaning är Arlanda. Numera har Nordens största och ekonomiskt viktigaste region bara den tredje största flygplatsen, och snart kan vi vara passerade också av Helsingfors. Utan fler och tätare direktlinjer till hela Europa och resten av världen kommer vi inte att kunna vara en världsstad, inte att kunna fortsätta att skapa jobb och välstånd. Men den antagligen viktigaste utmaningen vi har framför oss handlar om den dåligt fungerande bostadsmarknaden. Genom de alldeles för höga produktionskostnaderna – och orsakerna till det är väldigt många – som ofta överstiger betalningsviljan hos de bostadssökande, har det blivit svårt att få tillräcklig lönsamhet i bostadsbyggandet utom i de mer centralt belägna delarna av regionen. I bostadsförsörjningsuppdraget har vi kartlagt kommunernas planer. Jo, de planer kommunerna har pekar på att vi skulle kunna klara bostadsförsörjningen – men förutsättningen är att vi bygger ut kollektivtrafiken också i mer perifera lägen, så att det går att utnyttja dessa för att bygga bostäder. Alternativet, en allt värre bostadsbrist samtidigt som omistliga kultur- och naturvärden går förlorade i en hänsynslös exploatering i de mer centrala delarna, kan vi inte acceptera. Från Folkpartiets sida kommer vi alltid att kämpa för våra kulturvärden, för våra gröna kilar, för våra naturvärden och för våra stränder. Att låta expansionen förstöra de värden som utgör en omistlig del av vår attraktionskraft är att såga av den gren vi sitter på. Tvärtom behöver vi skapa en tydligare förvaltning av dessa värden. Det gäller inte minst förvaltningen av de gröna kilarna, där till exempel förvaltningen av Angarnskilen kan utgöra en modell för resten av vårt län. Vi sätter nu i gång med aktualitetsprövningen av vår regionplan. 2018 kommer de som sitter här då att få ta ställning till hur vår region kommer att gestalta sig. En regionplan är lite som en affärsplan – eller som en valplan, vilket kanske är mer bekant för folk i den här salen. Den kan göras på två sätt. Antingen börjar man med att analysera vad marknaden, omvärlden, behöver och så anpassar man sig själv efter det – eller så börjar man med att plocka fram sina egna styrkor och ser var och hur de passar in i omvärlden. Jag tror att vi ska börja med att fokusera på våra egna styrkor: vår stads och vår regions skönhet, våra gröna och blå värden, energin och kreativiteten hos våra medborgare, mångfalden, nyfikenheten, öppenheten – ja själva den frihetssång som vår stad och vår region sjunger. Jag är nämligen övertygad om att det inte är dessa saker som det finns för mycket av i vår värld i framtiden. Då kommer barnens på Solna kulturskola barn och barnbarn också att kunna sjunga i Hagaparken och Bellman att kunna sjunga med i sin himmel. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag.

2013-06-11--12 128 Anförande nr 190 S v e r r e L a u n y (V): Ordförande! Rent allmänt skulle jag och förmodligen flera med mig uppskatta väldigt mycket om folk med leksaker som låter runt omkring i lokalen kunde stänga av dem. Då vore jag tacksam. Det är rätt störande när man försöker höra vad som sägs från talarstolen och det börjar spela melodier och låta i största allmänhet! Till ämnet – tillväxt, regionplanering och miljö. Det är numera ett mantra nästan i klass med skola-vård-omsorg, det är det vi alltid pratar om, det är det som ska rädda Stockholms läns landsting på många sätt och vis. Jag kan väl säga att som ersättare i tillväxt- och regionplaneutskottet under den här mandatperioden har jag kunnat konstatera att det finns en ganska bred samsyn, trots allt, om vad det är som är problemen och om en del av lösningarna – men långt ifrån alla. Samtidigt är det också så att även om det från utskottets och förvaltningens sida görs ett alldeles utomordentligt arbete i många sammanhang så är det på det viset att egentligen har vi inte speciellt mycket att säga till om. Vi har hört ganska mycket prat från talarstolen i olika sammanhang här i dag om behovet av ett kraftigt ökat bostadsbyggande. Och landstinget kan trycka på. Landstinget kan prata med kommunerna, var och en som sitter här inne har förmodligen något lokalpolitiskt uppdrag också, och man kan ta det med sig hem till sitt respektive parti och lyfta frågan. Men i slutändan är det kommunerna med sitt planmonopol som bestämmer när och var och hur det ska byggas. Det finns i min hemkommun en massa planer på vad som ska byggas framöver, men det är egentligen bara rätt få av dem som är på gång. Kommunens förutsättningar att trycka på så att det kommer i gång är väldigt begränsade. De som har beställt planerna är privata entreprenörer, som ligger på dem i avvaktan på att få största möjliga avkastning på kortast möjliga tid. Det är så situationen ser ut ganska brett, skulle jag tro. Ur det perspektivet är förhoppningarna om att kunna bygga bort bostadsbristen i länet ganska begränsade. Sedan är det kanske så – och den diskussionen har jag försökt lyfta i utskottet vid något tillfälle – att den satsning på bostäder som görs är ganska ensidig. Det är upplåtelse av olika ägandeformer – det är villor, det är bostadsrätter och man diskuterar olika typer av ägarlägenheter, även om det har blivit ett fiasko. Men det som egentligen behövs i stor utsträckning i hela regionen är ett rejält tillskott av hyresrätter – men där finns det inte någon större planering någonstans, tyvärr. I övrigt kan man väl fundera lite på det här med tillväxt, regional utveckling och miljö, som vi pratar om. Jag är inte alldeles säker på att den befolkningstillväxt man pratar om i Stockholms län är så odelat positiv på sikt som de flesta här pratar om. Vi bör i diskussionen framöver också ha med en parameter som säger: Vad innebär det om vi inte riktigt orkar med den här inflyttningen? Vilka följder får det om vi inte kan möta de miljökonsekvenser det här får, i form av behov av ianspråktagande av mark som vi vill ha till annat, ifall vi inte kan bygga bostäder så det räcker till och ifall vi inte kan möta de sociala och ekonomiska krav som en alltför stor inflyttning skulle innebära? Den diskussionen förs knappt, utan det är två busslaster om dagen som kommer hit och vi ska ta hand om dem – det finns inga bostäder men vi ska lösa problemen. Det förekommer ingen grundläggande diskussion om hur vi egentligen ska lösa de här problemen på sikt. Det tycker jag är lite besvärande, och jag efterlyser den typen av diskussion dels i utskottet, dels också i landstinget i sin helhet. Man kan se att i dagens läge finns där faktiskt i synen på ekonomisk tillväxt, social och ekologisk hållbarhet en inbyggd målkonflikt. Den speglas bland annat i att det saknas en sammanhållen planering för transportsektorn och hur den ska utvecklas för att nå klimat- och miljömålen. Detta finns inte i dagens läge, som vi ser det.

2013-06-11--12 129 En del av den problematik jag har lyft här, en del av den problematik som andra har lyft från den här talarstolen och i viss mån även från den andra, skulle kanske på något sätt bemötas med att man instiftar en regionplanenämnd som kan ta hand om de här sakerna på ett betydligt bättre sätt än vad ett utskott kan göra i dagsläget. Det är en möjlighet, och det är ett förslag som vi tänker rösta för när vi senare kommer till votering. I övrigt, fru ordförande, önskar jag yrka bifall till Vänsterpartiets förslag till budget och tackar för mig. Anförande nr 191 L e n n a r t A d e l l K i n d (FP): Ordförande, ledamöter! Sverre, jag kan verkligen hålla med dig om att vi har ett stort behov av att öka produktionen av hyresrätter i den här regionen. Det är ju så att i en allt mer globaliserad arbetsmarknad kommer behovet av hyresrätter att växa betydligt, därför att när människor i framtiden oftare flyttar mellan olika jobb och olika regioner så kommer det kanske inte att vara ekonomiskt försvarbart att köpa en bostadsrätt. Därför kommer vi att behöva bygga betydligt fler hyresrätter. Men för att kunna göra det behöver vi ta krafttag för att se till att produktionskostnaderna sjunker. Jag har inget recept här och nu på hur vi ska göra det i alla detaljer, men jag tror att det är ett viktigt arbete för oss att fokusera på, både regionalt men också kommunalt och statligt. Anförande nr 192 S v e r r e L a u n y (V): Intressant, Lennart! Visst, vi behöver utöva påtryckningar för att det byggs fler hyresrätter. Men vem ska vi göra det mot, och med vilken kraft? Kan vi påverka det privata näringslivet som står för det här? De kommunala bostadsbolagen drivs ofta av affärsplaner från ägarkommunerna som är tuffare än vad det är inom det privata näringslivet när det gäller avkastningskrav. Så hur ska vi se hantera det? Det sätter fingret på vad som är problemet med vår tillväxt- och regionplanering: vi har inte makten att peka med hela handen och säga: Det här ska göras, helst i går! Men visst, att ni välkomnar en utbyggnad av hyresrätter framöver är bara positivt. Det skulle vara bra om vi kunde sätta oss ned i något sammanhang och diskutera hur det ska gå till på ett konstruktivt och vettigt sätt, för den diskussionen förs väldigt sällan i de politiska församlingarna ute i länet i dag. Anförande nr 193 L e n n a r t A d e l l K i n d (FP): Sverre, det enda sättet vi kan få någon att producera hyresrätter är att se till att man kan plocka in mer i hyra än vad det kostar att producera lägenheten. I och med att jag inte tror på att vi behöver högre hyror kommer vi att behöva lägre produktionskostnader, och det är där jag tror att vårt fokus i hela bostadsförsörjningsfrågan måste ligga framöver. Anförande nr 194 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Först och främst måste jag säga att för mig är det här med tillväxt mycket positivt. Jag vill absolut inte att vi går tillbaks till att diskutera huruvida vi verkligen klarar av den här utvecklingen. Tillväxt och utveckling, att många vill komma hit, ser jag som odelat positivt. Jag är också övertygad om att vi ska klara av att bygga åt dem som flyttar in till vårt län. Vi har haft rätt mycket diskussioner om bostadsbehovet, inte minst i utskottet under det senaste året eftersom vi har följt det bostadsuppdrag vi fick från regeringen, i stort sett

2013-06-11--12 130 löpande har vi varje möte fått rapporterat hur behovet ser ut. Vi har också kommit fram i stor enighet med kommunerna, vilket jag också tycker är mycket positivt. Inte minst visar det att det fungerar trots allt vi hela tiden ständigt får höra om vikten av en nämnd i stället för ett utskott. Jag har sällan sett så mycket uppmärksamhet på bostads- och regionplanefrågor som vi har haft under denna mandatperiod, och det är jag mycket glad över. Frågan har varit uppe huruvida det byggs hyresrätter eller inte. Det är faktiskt så att vi framhåller att bostadssektorn ska innehålla ett varierat utbud av bostäder. Jag har som sagt tidigare besökt alla 26 kommuner, och min bild av dessa besök är att det byggs både bostadsrätter och hyresrätter. Jag har dock ingen lista i huvudet, men jag gjorde en snabbenkät här i salen och hittade tre kommunalråd – ett tidigare kommunalråd från Solna, ett kommunalråd från Salem och ett kommunalråd från Tyresö – som alla kan intyga att här bygger man faktiskt hyresrätter. Är det något kommunalråd här som jag inte har frågat och där man inte bygger hyresrätter så kan ni väl räcka upp handen? Jag är ganska övertygad om att det faktiskt byggs. Man vill gärna se blandade upplåtelseformer. Både hyresrätter och bostadsrätter byggs det, både i Solna, Salem och Tyresö. Anförande nr 195 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Ordförande, ledamöter! Jag älskar Stockholm. När jag stiger ut ur Landstingshuset och insuper Stockholmsluften och hör Stockholmsljuden, fylls jag av välbehag redan innan jag har tagit de få stegen härifrån ner till Riddarfjärden och Stockholmsvattnet. Vårt mål att Stockholmsregionen ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion är inte orealistiskt. Stockholm är ju redan i dag en av Europas mest attraktiva städer. Fråga tidningen The Economist, som nyligen placerade Stockholm som nummer åtta i världen och nummer tre bland Europas hot spots år 2025, efter London och Paris. Stockholm är också en av de snabbast växande städerna. Med en befolkningsökning på 35 000–40 000 invånare sticker regionen ut i ett europeiskt perspektiv. Men det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och vila på lagrarna. Den här tillväxten och regionala utvecklingen är inte en självklarhet. Stockholms län måste vara en attraktiv region för företag. Vår vision är att Stockholm ska vara världens mest innovationsdrivna ekonomi år 2025. För att nå det målet måste regionens olika aktörer samarbeta kring centrala frågor, till exempel kring forsknings- och innovationsinfrastruktur, kapitalförsörjning, tvärvetenskap. Som Huddingepolitiker är jag förstås väldigt nöjd över satsningen på innovationsplatsen vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, där forskning, utveckling, utbildning och sjukvård integreras i samarbete med de tre högskolorna och universiteten i Flemingsberg och med olika företag som arbetar med framför allt medicinsk teknik. Den här typen av samarbeten mellan landstinget, näringslivet och akademin är ett framgångsrecept för att bli världens mest innovationsdrivna ekonomi. En viktig fråga för Stockholmsregionens attraktivitet är förstås transporterna och infrastrukturen, men det har vi pratat ganska länge om redan i dag, så det kanske räcker – inte infrastruktursatsningarna alltså, dem behövs det betydligt mer av. Infrastrukturen för gång, cykel, bil, kollektivtrafik, sjötrafik och flyg behöver utvecklas. Det tror och hoppas jag att vi alla är medvetna om. En tredje central fråga är förstås bostadsbyggandet. Det byggs alldeles för lite i dag – det är nog alla överens om. Här är landstingets roll begränsad med nuvarande lagstiftning, det kan jag hålla med Sverre Launy om. Men landstinget kan ändå ha en viktig uppgift – som samarbetspartner, inte minst i samband med prioriteringen av infrastrukturinvesteringar, men också som smörjmedel i samarbetet mellan kommuner, bostadsföretag och andra intressenter.

2013-06-11--12 131 Jag ser fram mot de 6 000 nya studentbostäderna som är på gång. Ungefär nio av dem är för övrigt på gång i min hemkommun Huddinge, där antalet studentbostäder på några års sikt kommer att ha fördubblats. Med det vill jag yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag och önskar TRU:s ledamöter lycka till med sitt viktiga uppdrag. Anförande nr 196 J o h a n S j ö l a n d e r (S): Tack så mycket, herr ordförande! Fullmäktige! Jag tänkte säga några ord om regionfrågan. Jag vill börja med att tydliggöra att jag är för – jag tycker att vi ska gå vidare med en regionbildning. Jag ansluter mig i stort sett till punkt och pricka till den skarpa argumentation som Tomas Eriksson förde. Jag tycker det är ett viktigt steg för att få en kraft i det regionala samarbetet. Det handlar om infrastruktur, det handlar om bostäder. Jag håller med Gustav Hemming som tidigare argumenterade för att bland de viktigaste folkhälsoinsatserna vi kan göra är att få fart på jobben och utvecklingen i den här regionen. Jag tror att en kraftfull regionbildning, där vi kan ta kraftfulla grepp om utvecklingen, vore väldigt bra. Det är min position. Men jag tänkte fråga vad egentligen Alliansen tycker i den här frågan. Vi vet ju alla att i början av den här regeringsperioden tyckte man inte så mycket alls. Jag kan förstå det, för ni var splittrade, ni tyckte olika och ni hade en massa andra grejer att ta tag i. Ni skulle rulla ut vårdval, ni skulle bygga flera hundra meter spårväg – det var en massa grejer som skulle göras, så jag kan förstå att man lite grann sköt frågan på framtiden. Nu har det trots allt gått sju stycken år och vi är inne på det åttonde. När jag läser Alliansens budgettext om regionfrågan i det material som är utskickat, är det inte ett budgetförslag – det är ett diskussionsprotokoll! Å ena sidan si, å andra sidan så – och så skjuter vi allting till kommunerna och hoppas att det går över. Det där tycker jag inte riktigt håller efter sju år, ni måste ha en tydligare linje! Därför har jag två frågor som jag vill ställa till olika delar av majoriteten. Den första är till de borgerliga politiker som jag vet i likhet med mig, Tomas och många andra ser behovet av att gå vidare i en regionbildning och få kraftfullare instrument för att lösa problemen med infrastrukturen, bostäderna och liknande: Har ni gett upp? Och om ni har gett upp, varför säger ni inte det då – vore inte det hederligare? Den andra frågan är till dem i borgerligheten som inte vill ha en regionbildning, som tycker det är en dålig idé: Är ni verkligen nöjda med den tingens ordning vi har i dag? Är det inte nästan lite pinsamt när det krävs att staten ska peka med hela handen för att vi som regional huvudman ska ta tag i den brännande bostadsfrågan? Om alla andra i Sverige går åt ett håll i regionfrågan och vill bilda regioner, kan det då inte vara så att det är de som har rätt och ni som har fel? Det här är två frågor som jag gärna skulle vilja få svar på. Känner ni att ni vill gå ännu längre och i handling bevisa att ni faktiskt tycker att en regionbildning är ett nödvändigt steg för också Stockholm att ta, så kan ni rösta för bifall till vår motion 2011:34, som jag härmed yrkar bifall till. Två frågor: Har ni gett upp, ni som är för, och ni som är emot – varför är ni det? Det vore jättespännande att få höra. Anförande nr 197 L a r s - E r i k S a l m i n e n (M): Herr ordförande, fullmäktige! Jag går direkt på det här med bostadsbyggande – vi är ju rätt överens annars om hur vi jobbar i det här utskottet.

2013-06-11--12 132 I Rufs står det att en av strategierna är att vi ska öka uthållig kapacitet och kvalitet inom bostadssektorn. Sverre har stått och berättat om hur de ska göra. Det är ju bra att vi bygger – det är vi också relativt överens om – men sedan har jag sett i Vänsterpartiets förslag att det ska byggas 5 000 nya billiga hyresrätter på Karolinskatomten. Jag citerar ur Vänsterpartiets budgetförslag: ”Alla aktörer måste ta sitt ansvar för att lösa bostadsbristen, även Stockholms läns landsting. Vi föreslår därför att Östra Karolinska-tomten bebyggs med bostäder när vårdverksamheten flyttar till nya lokaler.” Det reser en del frågor, som det kunde vara bra att få svar på i dag när vi har budgetdebatt om budgeten för 2014 och framgent, när Östra Karolinskatomten ska flytta in. Det står här att landstinget ska bygga – det var en ny grej, nu ska alltså landstinget bli byggherre för bostäder också! Är det ett nytt uppdrag som ni vill att landstinget ska ha? I sådant fall är det ju bra att ni berättar att vi ska hålla på med det också. De billiga hyresrätterna står det visserligen inte om i ert budgetförslag, men ni har varit ute med det i annonser, hearingar och annat. Vad är det som är billigt? Det är lite av floskler för att locka folk. Men då vill jag också ha svar från er: Ska marken skänkas bort? Jag tycker mig ibland höra att vi får relativt mycket kritik om vi säljer någonting som är billigt. Ska det här skänkas bort, eller ska vi ta ut marknadsmässigt pris om Locum ska sälja marken? Nu måste ni ta och bestämma er, för annars blir det tokigt. Har Solna detaljplanerat området för 5 000 bostäder? Har Nya Karolinska planerat färdigt vilka kåkar som ska stå kvar? De börjar flytta in framöver och då är det ju bra om ni redan har planerat för Nya Karolinska eller någon annan när ni säger att det blir 5 000 nya billiga bostadsrätter. När Karolinska universitetssjukhuset flyttar in sin verksamhet med början under år 2015 kommer arbetet med nya norra Hagastaden att påbörjas. Landstinget kommer då att utveckla det nya sjukhusområdet med attraktiv stadsmiljö, företagande, forskning, life science med inriktning på det hela samt 2 000 nya bostäder i norra Hagastaden, märk väl. Därför är det också intressant att höra om de 2 000 nya bostäderna i norra Hagastaden, som finns i en plan från Stockholm, är inräknade i era 5 000 billiga hyresrätter. Det vore bra om vi i kväll kunde få svar på dessa frågor i den här budgetdebatten och med det, mina vänner, yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens budgetförslag! Anförande nr 198 N a n n a W i k h o l m (S): Dina frågor till Vänstern kan jag självfallet inte svara på, men jag har en fråga till dig, Lars-Erik. Det är ju jättetrevligt om det blir en mängd bostäder och bra verksamheter och allt möjligt i Hagastaden, men har du något besked om när tunnelbanan dit kommer att vara färdigställd? Anförande nr 199 L a r s - E r i k S a l m i n e n (M): Nu tycker jag att vi ska hålla oss till debatten. Bostäder talade jag om. Tunnelbanan har debatterats tidigare. Om ingen har hört det tidigare så kan jag nämna att den debatten har pågått under hela eftermiddagen. Anförande nr 200 C e c i l i a O b e r m ü l l e r (MP): Herr ordförande, åhörare och fullmäktige! Jag tänkte tala om konkreta saker, om de personer som ska utföra arbetet, förvaltningen på TMR. Trots att Alliansen använder ordet tillväxt 67 gånger i sin budget så råder det missväxt

2013-06-11--12 133 inom TMR. Trots att vi vet vilket oerhört väsentligt arbete som förvaltningen har att göra så visar de följande siffrorna en hel del intressanta saker. Alliansen lovordar sitt och förvaltningens arbete, men läget är faktiskt följande. Jag hoppas att ni ser den här bilden tydligt, man kanske kan läsa. Om man tittar på den här bilden så ser man alltså att från år 2012 så blir det en nedskärning med 13,7 miljoner kronor varav 1,2 miljoner kronor avser personalkostnader. Då har vi alltså räknat bort de besparingar som har gjorts på lokaler genom att man flyttar personalen till betydligt mindre lokaler. Detta tycker vi är ett stort problem. Den här förvaltningen ska ju utföra allt det arbete som vi talar så vackert om här i kväll. Inte nog med det – 45 handläggare och administratörer har tvingats flytta till lokaler som har en tredjedel av tidigare yta. I går kom den här artikeln som berättar om hur förvaltningen har det. Alla handläggar får inte ens plats i lokalerna. Men, Charlotte och Gustav, hur tänker ni? På det nya kontoret har man minskat skrivbordsplatserna med 25 procent. Hur mycket en arbetsgivare än klämmer ihop personalen på en liten yta så sparar det förhållandevis lite pengar och riskerar samtidigt att bli kontraproduktivt, som det står i artikeln. Jämfört med personalens löner står kontorsytan för en väldigt liten del av kostnaderna. Därför är det oerhört viktigt att få mesta möjliga av medarbetarna vilket kräver att personalen mår bra och kan fokusera på sitt arbete. Det står att ledningen ska försöka få tillgång till större yta i huset – försöka. Miljöpartiet anser att ni faktiskt får göra mer än försöka. Utöka resurserna till förvaltningen och se till att de får drägliga arbetsförhållanden och arbetslokaler! Det vill vi. Vår budget när det gäller landstingsstyrelsens förvaltning är betydligt högre så att vi kan se till att det här löser sig, men ni drar både ned på pengarna till förvaltningen och klämmer in personalen i alltför små lokaler. Skärpning! Anförande nr 201 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Jag vill bara mycket kortfattat upplysa om att vi diskuterar budget för år 2014, inte budget för år 2013 som du visar bilder på. När det gäller lokalerna så är det en fråga som inte utskottet fattar beslut om. Vi fattar inte beslut om sådana saker. Anförande nr 202 C e c i l i a O b e r m ü l l e r (MP): Men det är trots allt den här förvaltningen som arbetar med Rufsen, med uppdateringen av Rufsen, som arbetar med grönfrågorna, som ser till att vi får den tillväxt som vi vill ha – vettig tillväxt, hållbar tillväxt. Därför måste förvaltningen få vettiga arbetsförhållanden samt resurser. Ni kan inte skära ned budgeten och dessutom klämma in personalen i mindre lokaler. Anförande nr 203 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Du hörde kanske inte vad jag sade. Det är inte utskottet som fattar beslut om vilka lokaler som man ska sitta i. Om det skulle vara ett stort problem får man naturligtvis ta upp den frågan med mig, men det har man inte gjort. Dessutom föreslås ingen neddragning av TMR:s resurser i detta budgetförslag för år 2014. Det är det vi diskuterar i dag.

2013-06-11--12 134 Anförande nr 204 H a s a n D ö l e k (S): Herr ordförande, fullmäktige! Stockholmsregionen har stor brist på bostäder. Regionen växer med nästan 40 000 nya invånare varje år. Alla kommuner har brist på bostäder. Skillnaden mellan befolkningsökningen och bostadsbyggandet ökar varje år. Flera kommuner lovar nya bostäder, men årets enkät visar tydligt att man inte levererar något som ligger i närheten av sina löften. Vi tror att det går att vända utvecklingen. I Stockholmsregionen krävs fler hyresrätter och studentbostäder. Vi socialdemokrater föreslår som utgångspunkt ett konkret mål om 300 000 nya bostäder till år 2030. För att uppnå detta mål måste Stockholms läns landsting samarbeta med Stockholms-regionens kommuner. Under tiden krävs det ett nytt politiskt ledarskap som vågar lösa bostadsbristen i Stockholm och i landet. Bifall Socialdemokraternas budgetförslag! Anförande nr 205 M i k a e l F r e i m u t h (M): Ordförande, ledamöter! Flera talare inom det här området har nämnt att man måste bygga billiga hyresbostäder. Det är framför allt tre faktorer som påverkar hyresnivåerna. Det är markpriset, lönekostnaderna och materialet. Märkligt nog har ingen svarat på frågan vad som ska minskas eller sänkas för att få de lägre hyrorna till stånd. Det är kanske något som vi får svar på här lite senare. Nu några ord om miljö- och skärgårdsfrågor, eftersom jag sitter i miljö- och skärgårds-beredningen. Som redan sagts ligger Stockholms läns landsting i framkant när det gäller miljöfrågor – så pass långt i framkant att vi till och med fick ett pris för att Stockholms läns landsting var det bästa landstinget när det gäller miljöfrågor. På andra plats kom Värmland, och på tredje plats Kalmar läns landsting. De tre frågor som framför allt bidrog till att vi vann den här utnämningen var att vi har högst andel förnybart bränsle inom kollektivtrafiken, lägst klimatpåverkan räknat per invånare och år när det gäller medicinsk-tekniska gaser, och våra miljökrav vid upphandlingar var det tredje kriteriet. Där bidrar vi med ett systematiskt och kontinuerligt arbete för att ställa miljökrav. Det var väl bra! Men detta är ett arbete som självfallet måste fortsätta för att vi även kommande år ska toppa den här utnämningen. Vi måste bland annat hitta nya förnybara bränslen inom kollektivtrafiken och till sjöss. Försöket med eldrivna båtar är väl ett steg i rätt riktning, och det påbörjas nästa år, som tidigare har nämnts. Det lämpar sig kanske framför allt för trafik i innerstaden. Det är lite större problem när det gäller skärgårdstrafiken, eftersom man där med nuvarande teknik inte klarar problemen med eldrivna båtar. När det gäller skärgårdsområdet så måste det utvecklas, som nämnts tidigare. Det är nödvändigt om vi menar allvar med det vi säger om att trafiken i skärgården även i framtiden är tillgänglig för så många som möjligt. Med detta vill jag yrka bifall till Alliansens budgetförslag! Anförande nr 206 L e n n a r t A d e l l K i n d (FP): Ordförande, ledamöter! Vi i landstinget har ju ansvar för hela vårt län, men vi har särskilt ansvar för skärgården. Det finns förmodligen ingen annan plats i vårt län för vilken landstinget betyder så mycket som just skärgården. Skärgården har inte så stor befolkning, men den har väldigt stor betydelse för invånarna i det här länet. Det gäller vår syn på oss själva, vår regions varumärke och vår ställning i världen. Jag är därför väldigt glad över att det i årets budget rörande skärgårdsfrågorna finns tydligt fokus på besöksnäringarna. När det gäller skärgårdstrafiken har vi bland

2013-06-11--12 135 annat satsat på lägre taxor under lågsäsong men också en ny nord–sydlig båtlinje. Det är också så att det inom det här området finns en fokusering på besöksnäringarna. Det gäller bland annat vår samverkan med andra aktörer av olika slag, med kommuner och organisationer och så vidare. Det gäller också till exempel våra skärgårdsbidrag, inte minst de nya ganska stora summor som finns inom EU:s fonder och program under nästa sjuåriga programperiod, där vi har en viktig uppgift att se till att de här pengarna i så stor utsträckning som möjligt kan komma olika aktörer i skärgården till del för att utveckla besöksnäringarna. Jag tror att det här är ett fokus som vi behöver ha framöver också, för besöksnäringen är nog den näring som har de bästa förutsättningarna att utveckla skärgården, företagen i skärgården, och se till att vi också fortsättningsvis kan ha en skärgård som lever året runt. Anförande nr 207 T h o m a s M a g n u s s o n (V): En av de saker som Vänsterpartiet framhåller i vårt budgetförslag är bostadsbristen. Bostadsbristen är ett påtagligt problem, skriver vi, bostadsbristen är också tillväxthämmande. Vad gör vi då? Jo, vi skissar på en vision om en ny stadsdel, Karolinastaden, som vi skriver om, och att man skulle kunna skapa 5 000 nya hyresrätter i ett attraktivt läge. Det här är självfallet en vision som vi skissar på. Om det finns politisk vilja och har möjlighet att genomföra ett bostadsbygge så kan det bli verklighet. Den diskussion som pågår i till exempel Solna handlar just om huruvida vi ska bygga på naturområden, som runt omkring Råstasjön, eller om vi hellre ska bygga på hårdjord yta, som östra Karolinska är. I min värld är den frågan ganska enkel. Vi ska inte bygga för att förstöra naturen, men vi utnyttjar möjligheten att bygga där det är hårdgjord yta. Jag uppfattar att Lars-Erik Salminen hade ett antal frågeställningar rörande dessa frågor. Jag kan konstatera att vi, om det finns politisk vilja, skulle kunna lösa en hel del, både lokalt i Solna om vi diskuterar tillsammans där – du är väldigt välkommen att delta i samma diskussioner som jag vill föra – och här rörande hur vi ska använda mark och på vilket sätt vi ska utnyttja ett område. Jag har gjort ett litet blad som jag tänker ge till dig, Lars-Erik. Jag tror att det kan vara bra att du läser det. Anförande nr 208 N a n n a W i k h o l m (S): Tack för en bra debatt hittills! Jag tycker att Lennart från Folkpartiet på ett bra sätt beskrev en av styrkorna i vår region, och att det är dem som vi måste utgå ifrån när vi bygger för framtiden. Vilka är våra styrkor, och vilka svagheter måste vi hantera? Just närheten mellan storstad och natur är, som sagt, en av de sakerna. Därför är ju Stockholms skärgård en enorm möjlighet för vår region. Ibland när man diskuterar skärgårdsfrågor framkommer något slags motsättningar om att vi antingen ska satsa på bofasta eller på besökare eller fritidsboende. Det är en genuin missuppfattning, för de här grupperna är så starkt beroende av varandra. För att vi som reser ut ska ha en levande skärgård att åka ut till måste det finnas människor som lever och verkar där varje dag, och för att man ska kunna leva och verka där varje dag så måste det finnas utvecklingsmöjligheter med till exempel besöksnäring och liknande. En av de viktigaste faktorerna för att säkerställa att vi får ut människor i skärgården och får saker att hända där ute som vi har hand om själva är Skärgårdsstiftelsen. Bland de förslag som ni tar upp finns det som handlar om långsiktiga avtal.

2013-06-11--12 136 Jag hade tänkt fråga Gustav en sak. Jag är väldigt glad över att det står i majoritetens budgetförslag att man ska utarbeta ett långsiktigt avtal för att säkerställa finansieringen av Skärgårdsstiftelsen. Det är viktigt att den finansieringen också är på en tillräckligt hög nivå. Nu har anslagen till stiftelsen legat på samma nivå ganska länge. Det räcker inte med att avtalet finns utan det måste också vara tillräckligt stort för att verkligen kunna utveckla verksamheten och kunna utveckla verksamheten med lite nya tankar och idéer så att man får ut ännu fler människor i vår skärgård från alla delar av Stockholms län. Vi har pratat om ojämlikhet i länet ett antal gånger, ojämlikheten i att ha semester och att få tillgång till natur och fritidsupplevelser. Den är tyvärr väldigt stor, den också. På det området kan vi via Skärgårdsstiftelsen göra stor nytta för att få ut barn och ungdomar från hela länet i den fantastiska skärgården. Jag skulle avslutningsvis vilja säga något väldigt kortfattat om staden som möjlighet att nå de klimatmål och resurseffektivitetsarbetet som vi verkligen har. På den punkten kan ju staden verkligen spela en stor roll. Allt bygger på att det hänger ihop, att bostads-byggandet, att regionutvecklingen och infrastrukturen hänger ihop. Så är vi inte organiserade i landstinget i dag. Jag och vi tror och vi har nu med oss våra vänner i Miljöpartiet och Vänstern på det också, och jag hoppas att fler har insikt om att vi skulle behöva föra ihop de här frågorna igen. Vi har också fått kritik från revisorerna rörande det faktum att det är oklart var det strategiska trafikansvaret finns. Det är därför, inte för att det ska stå på valaffischerna att det är kul med en regionplanenämnd, utan helt enkelt för att vi behöver kraftsamla och jobba bättre med regional utveckling, tillväxt och miljö som vi behöver sammanföra de här frågorna igen. Anförande nr 209 C e c i l i a O b e r m ü l l e r (MP): Ordförande, fullmäktige! Vi kan väl som avslutning bara konstatera att byggandet av studentbostäder har stått helt stilla i länet det sista året. Ni har struntat i de behov som pekas ut i Rufs:en och i det handlingsprogram som finns för kunskapsregionen. Miljöpartiet vill verkligen se att ni går från ord till handling. Nu! Tack! Kulturnämnden Anförande nr 210 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Ordförande, fullmäktige! Omväxling för det svältande ögat är lika viktigt som mat för den svältande magen. Orden har jag lånat från Florence Nightingale. Hon förstod nämligen sambandet mellan konsten och hälsan här i livet. Tanken att konst och kultur är omistliga delar av våra liv, delar jag. Sjukvården och äldreomsorgen är ju rum för människor i viktiga skeenden i livet. Yta och trivialiteter har man inte utrymme för, däremot för fördjupning och värdighet. Att skapa förutsättningar för ett värdigt liv hela livet är en viktig men inte alltid uppmärksammad uppgift för vården och för många skapande människor. Därför är jag både glad och stolt över att vi i Stockholms läns landsting nu gör den största konstsatsningen någonsin kopplad till ett och samma projekt. Det är förstås Nya Karolinska som jag talar om. Det här kommer att följas av flera storartade konstinvesteringar i takt med att i stort sett alla våra sjukhus byggs om och förnyas. Förutom det nödvändiga i att skapa goda vårdmiljöer och stimulerande arbetsmiljöer för våra med arbetare så innebär de här satsningarna också fantastiska möjligheter för vår samtids konstnärer att skapa angelägna verk som når en publik. Men konst är inte bara bildkonst, det finns en bredd i det utbud som erbjuds i Kultur i vården. Kultur i vården kan vara viktigt som underhållning och avkoppling, och det är och förblir också en viktig del, men i dag har forskningen kommit så långt inom området att vi på allvar också måste ta till oss att kulturen kan vara och är en betydande faktor i läkande-

2013-06-11--12 137 processen. Mycken internationell kunskap finns att hämta och vi behöver utveckla fältet också här hemma. Det är något som vi ska ta fasta på i kulturnämnden. Därför utvecklar vi nu samarbetet med olika forskare inom området. Vi ska veta att det vi gör är korrekt. Den satsning på att utveckla nya kulturprogram för seniorer börjar nu bära frukt och ska förstärkas under kommande år. De resultat som vi har sett hittills visar att vi gör rätt. Återigen lägger Folkpartiet och Alliansen fram en budget med tydliga satsningar på kulturen. Vi kan stolt bocka av en rad nya förbättringar som vi har åstadkommit. Satsningen på Konserthusets utveckling som den moderna arenan för musik på internationell nivå som det är i dag fortsätter. Vår satsning på unga talanger som ska få möjlighet att etablera sig som filmskapare här i regionen är också ett viktigt inslag. Ni kan tro att vi som har varit med och träffat de unga talangerna är stolta! Jag vill också nämna det hälsopedagogiska arbetet och den verksamhet som bland annat Unga Klara bidrar till. De möter unga människor genom skolan och presenterar föreställningar om angelägna ämnen som ätstörningar eller vikten av att med mod stå upp för det som man tror på. Det handlar om svåra frågor men de kan med kulturens hjälp diskuteras. Jag kan konstatera att partierna i kulturnämnden har ett konstruktivt samarbete över blockgränserna där vi både kan ge och ta. Vi är inte alltid alldeles överens, och ibland behöver vi debatter för att få fram de tydliga alternativen. Ändå finns det mycket gott i ett fungerande samarbete. Vi har haft en turbulent tid rörande Blåsarsymfonikerna och deras dåliga ekonomi. Genom att vi, trots lite olika uppfattningar, kunde samarbeta kring en tuff men nödvändig hållning kan vi nu se hur verksamheten kommer på fötter, och det läns-musikuppdrag som vi alla har värnat går nu mot en blomstringstid. Ordförande, fullmäktige. Vi ska snart fatta beslut om en kulturbudget som ger stabila förutsättningar för fortsatt utveckling inom exempelvis Kultur i vården som innebär att vi tar flera steg framåt för ökat samarbete i regionen kring kulturella och kreativa näringar och deras förutsättningar att växa och frodas som ger länets kulturskapare och publik goda möjligheter att mötas. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 211 G i z e l a S l a d i c (S): Ordförande, fullmäktige och presidiet! Jag håller med Anna om att vi har ett kreativt och stimulerande arbete inom kulturnämnden. Jag är väldigt glad över att vi, genom att alla partierna står bakom det fantastiska samarbete som kommer att ske under kultur och kreativa näringar, har en samordning som kommer att drivas från kulturförvaltningen. Det stämmer att vi alla påverkas av kulturen i det samhälle som vi lever i. Kulturen är viktig för den skapar möjligheter för oss att formulera drömmar, ge uttryck för känslor och skapa identitet. Kulturen kan hjälpa oss att upptäcka nya idéer och perspektiv, ge inspiration, vägledning och inte minst värderingar. I Stockholms län råder det i dag stora skillnader i möjligheterna att ta del av eller själv utöva musik, teater, film och annan kultur. På samma sätt finns det stora klyftor mellan olika gruppers tillgång till och konsumtion av kulturupplevelser. Stockholms län har ett på många sätt fantastiskt kulturliv, men alltför få och framför allt alltför få unga tar del av museernas utställningar, operornas föreställningar, teatrarnas pjäser. Framför allt tar alltför få unga människor som bor utanför Stockholms innerstad del av verken på våra kulturscener och institutioner.

2013-06-11--12 138 Ett levande kulturliv och en mångfald av röster i den offentliga debatten är livsviktiga faktorer för ett dynamiskt demokratiskt samhälle. Vi ser i dag problem med allt större framväxt av ickedemokratiska rörelser och värderingar. Rasistiska och främlingsfientliga grupper har under senare år agerat allt mer öppet och har vunnit allt större framgångar, inte minst bland ungdomar. Vi ser också problem med att färre ungdomar är partipolitiskt aktiva och även med att demokratin som begrepp och praktik inte längre alltid är självklar. Barn och ungdomar som bor i socialt utsatta områden växer upp under svåra ekonomiska omständigheter, och med lite kontakt med det svenska samhället i övrigt. Att som boende i ett område som exempelvis Husby hela tiden få höra att man bor i ett problemområde skapar en känsla av övergivenhet och maktlöshet. Därför är det viktigt att man skapar en positiv identitet i dessa områden. Det kan man göra på olika sätt, och ett sätt är att använda sig av kultur, konst, idrott och folkbildning. Vi politiker måste ta ansvar för att få unga människor att utöva och förstå demokrati i praktiken. Kulturnämnden ska fortsätta att ha fokus på barn och ungdomar. Prioriteringen ska ligga på ungas eget skapande. Stödet till ungdomsorganisationerna är en viktig del av vårt arbete för ett dynamiskt, demokratiskt samhälle. Därför vill vi i Social-demokraterna inrätta ett nytt stöd till unga i åldrarna mellan 13 och 25 år, Snabba cash. Stödet ska vara enkelt att söka. Det ska inte ta lång tid mellan idé och genomförande. Arrangemangen ska vara utåtriktade och bygga på ungas egna idéer. Ett starkt kulturliv är en viktig faktor för Stockholmsregionens attraktionskraft och utveckling. För detta krävs samarbete i regionen. Vi Socialdemokrater vill därför förbereda landstinget på en utökad roll genom samverkansmodellen som analyserar möjligheterna till ett stort regionalt samarbete i Mälardalsregionen. Jag yrkar bifall till det socialdemokratiska budgetförslaget! Anförande nr 212 R i c k a r d W e s s m a n (M): Fru ordförande, ärade ledamöter! Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget! Med det förslaget skjuter Alliansen med gemensam kraft in 413 miljoner kronor i Stockholms kulturliv, idrottsliv och föreningsliv. Jag tror att det kommer att vara en bra injektion. Inte minst har vi anlagt, som Anna säger, ett mycket bra samarbete i kuturnämnden med ett strategiskt tänkande i botten för att de här pengarna kommer att göra bästa nyttan. Det är som på alla andra områden: mer pengar är en sak, men hur vi får ut mer kultur och kultur av högre kvalitet, det kan vara en annan sak. Precis som Anna säger har fler och fler inom politiken fått upp ögonen för de kreativa näringarnas och de kulturella näringarnas betydelse. Det gäller bara att förstå hur de här näringarna fungerar och deras behov av att få ett ordentligt utrymme att verka på. Det gäller också att förstå att det pågår ständiga förändringar i de här kreativa näringarna som vi måste anpassa oss till. Jag vill betona fyra strategiskt mycket viktiga punkter som jag tycker att vi har kommit överens om både inom Alliansen och inom kulturnämnden. Jag tycker också att det råder ganska så bred samstämmighet kring de här punkterna. Den första punkten som landstinget har antagit är vi inte ska driva kulturproduktion i egen regi. Det tror jag har stor betydelse. Tack vare det kommer vi inte att hamna i situationer där vi riskerar att konkurrera ut andra verksamheter i vår stad och de kreativa näringar som vi säger oss vilja stödja. Utan egna institutioner slipper landstinget också hamna i gamla modeller och vi slipper stödja kultur som inte efterfrågas längre. Det här tycker jag är ett väldigt viktigt strategiskt ställningstagande som vi i Alliansen har gjort.

2013-06-11--12 139 För det andra tycker jag att det är väldigt strategiskt klokt att välja den inriktning som de flesta av oss här inne är överens om, nämligen att satsa på barn och unga. Om man ser hur de kreativa näringarna utvecklas så går allt mer av de kulturella aktiviteterna i riktning mot ett användarskapande, i ett användargenererat uttryck. Det som görs på nätet, det som görs med den nya tekniken blir mer och mer användargenererat. Genom att satsa på barn och unga tror jag att vi kan höja kvaliteten och kvantiteten på det som kommer via de nya kanaler som vi ser på webben och som vi ser växa fram på olika nya medier. Bättre kvalitet på det området kommer att stimulera till bättre kulturella uttryck, bättre kreativa näringar som kommer vara en positiv injektion i vår region. Det tredje mycket strategiskt viktiga inslaget i Alliansens budget tycker jag är Konserthuset. Jag tycker att det är ett exempel på en gedigen offentlig institution som bedriver kulturell och hög konstnärlig kvalitet och som både framhåller bildningstraditionen och bär fram ett kulturarv för oss. Också när det gäller Konserthuset är det glädjande att vi har en ganska stor samsyn i nämnden. Det fjärde och sista strategiska vägval som jag tycker att vi har gjort nu är att vi slår in på vägen mot samarbete. Runt omkring i vårt land har samverkansmodellen från regeringen blivit något av en succé, där man samlas kring kulturen från både primärkommuner och landstingskommuner, och kulturen har seglat upp som en betydande faktor i samhälls-debatten tack vare samverkansmodellen. Jag tycker att vi nu har tagit ett betydande steg mot att faktiskt hitta samverkansformer i vår region också. Jag är tacksam för att det råder ganska stor enighet kring detta också. Vi har, precis som Anna betonade och som även Gizela sade, inlett ett arbete med att se över de bidragssystem som vi har i landstinget. Också det tycker jag har varit ett väldigt positivt inslag som innebär att vi kan se över och anpassa oss hela tiden till den kreativa näring som vi har utanför detta hus. Jag känner ganska stor tillförsikt inför det arbetet. Jag är glad över att vi har en sådan stor samsyn kring de här viktiga strategiska infalls-vinklarna. Jag är lite mer bekymrad när jag läser Miljöpartiets budgetförslag som jag tycker saknar strategi. Jag hittar ingen. Det finns inga prioriteringar. Jag hittar mest bara ett ostrukturerat satsande som inte har någon riktig riktning. Jag tycker att det är ett lite ansvarslöst ekonomiskt lättsinne som visas från Miljöpartiets sida. Jag skulle gärna se att Miljöpartiet letade fram en bättre strategi. Det där liknar mer någon form av ekonomisk tragedi, om jag ska vara ärlig. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 213 T o m a s M e l i n (MP): Ordförande, ledamöter, åhörare! För Miljöpartiet de gröna är ett rikt och mångfasetterat kulturliv en av nycklarna till samhällets välstånd. Vi ser att det finns en skaparkraft i varje människa. Kulturen tillhör alla. Alla ska ha möjlighet att förkovra sig i både kulturupplevelser och kulturskapande. Det innebär bland annat en strävan efter stor spridning av kulturverksamhet i hela länet. De kreativa näringarna är också en industri av stor vikt för länets utveckling. Genom att stimulera kulturen stimulerar vi kreativitet, skapande och entreprenörskap. Det är grundbultar för all ekonomisk utveckling. Kultur har ett egenvärde, men kultur kan också vävas in och ge positiv effekt inom andra områden. Därför vill vi att kulturen ska vävas in i till exempel hälsovården, kollektiv-trafiken och regionplaneringen. Den verksamhet som landstinget finansierar inom Kultur i vården är ett bra exempel. Kultur kan vara en positiv kraft inom vården men vi behöver veta mer om hur kulturen kan användas på effektivast möjliga sätt. En evidensbaserad vård är viktigt för oss i Miljöpartiet, vetenskapliga studier om hur kultur kan öka effektiviteten inom våra vårdverksamheter behövs.

2013-06-11--12 140 Landstingets starka stöd till barn och ungdomar är något som vi i den här salen kan vara stolta över, men det finns förbättringspotential. Miljöpartiet vill satsa 10 miljoner utöver Alliansens budget på en ungdomssatsning. I vår gröna kulturpolitik är barn och ungdomar ett fundament. Det senaste året har stödet till många ungdomsverksamheter dock urgröpts. Uteblivna uppräkningar har gjort att stöden i praktiken minskar varje år. I fallet stöd till ungdomsorganisationer har dessutom reglerna förändrats för att göra det svårare för ungdomsorganisationer att få del av stödet. Studentorganisationerna är en ofta förbisedd grupp av ungdomsorganisationer. Det är flera som efter Alliansens inskränkningar inte längre har rätt till stöd. Det är ett problem inte bara för Stockholm som kunskapsregion. Nog för att vårt län skulle få svårt på lång sikt om inte studentkårer och samlingsorganisationer fanns där för att driva på för bättre utbildningskvalitet och studenters rättigheter på lärosätena, men studentorganisationerna är också en viktig kraft för andra strukturella frågor som påverkar Stockholms utvecklingspotential. Bostadsfrågan är en av dem men också frågan om utbyggd infrastruktur som cykelvägar och kollektivtrafik. Ett stöd till sådan verksamhet är ett enkelt och kraftfullt sätt att se till att Stockholms politiker också i framtiden får det hett om öronen när länets framtidsfrågor negligeras. Därför vill vi införa ett nytt stöd inom ramen för stödet till ungdomsorganisationer men med en separat pott pengar, med separata regler riktade specifikt till student-organisationer. Vi vill också inrätta ytterligare ett nytt stöd inom ramen för stödet till ungdoms-organisationer. Det är ett omställnings- och utvecklingsbidrag som alla ungdoms-organisationer ska kunna söka. Det är ett stöd som syftar till kortare, projektbaserade satsningar inom våra ungdomsorganisationer för att försöka värva fler medlemmar eller för att ställa om sin verksamhet på olika sätt. Det är viktigt att vi ger våra ungdoms-organisationer möjlighet att kontinuerligt utveckla sig och stärkas samtidigt som vi ger medel till omställningskostnader som inte alltid kan täckas inom ramen för det ordinarie stödet. I analogi med vår vilja att satsa på att ge barn och ungdomar möjlighet att själva vara aktiva och skapande vill vi också stärka stödet till Ung aktiv kultur. Ung aktiv kultur är ett av få stöd som faktiskt ger barn och ungdomar möjlighet att själva skapa eller delta i en skapande process. Det är något som kan utvecklas mycket i vårt län, och därför behöver vi tillföra nya resurser. Stödet till scenkonst för barn, unga och familjer är en av landstingets stödformer där efterfrågan överstiger tillgången till stöd. Ofta behöver vi i landstinget själva i slutet av året omfördela pengar till detta stöd för att täcka behoven. Vi vill höja stödet kraftigt, vilket också ger möjlighet att inkludera cirkus i utbudet. Den femte delen i Miljöpartiets barn- och ungdomssatsning är att vidare utveckla Film Stockholm. Stockholms filmare ligger i dag mycket långt fram inom svensk film vilket är resultatet av Film Stockholms goda arbete. Verksamheten har ökat dramatiskt under senare år vilket är en mycket positiv utveckling. Vi ser dock att det finns en ännu större utvecklingspotential och vill därför tillföra ytterligare medel till verksamheten med tydligt fokus på barns och ungas möjligheter att ta sitt filmande vidare in i professionellt filmskapande. Utöver vår kraftfulla barn- och ungdomssatsning vill Miljöpartiet i sitt budgetförslag stärka kulturen också på andra områden. Kultur i vården, som redan har nämnts i dag, är ett sådant exempel. I vår budget finns emellertid också plats för en ökning av anslaget till regionala kulturverksamheter liksom till folkbildningen. Det är intressant att Rickard Wessman från Moderaterna väljer att kritisera vårt förslag till ökning av budgeten fastän Moderaterna förra året ägnade sin taletid i den här debatten till att med ett Loreencitat klaga på att kulturbudgeten ökade varje år. Det är väl

2013-06-11--12 141 klart att We’re going up up up inte är Moderaternas kulturpolitiska melodi. Moderat kulturpolitik verkar snarare vara ett hyttande pekfinger som dirigent mot kultur-satsningar. We’re going up up up. Inte minst detta gör mig stolt att säga att Miljöpartiet är det parti i landstinget som prioriterar kulturen högst och som därför ger kulturen störst möjlighet att utvecklas i vårt län. Det är något som jag och övriga miljöpartister i denna sal kan vara stola över och därför yrkar jag med glädje bifall till Miljöpartiets budgetmotion! Anförande nr 214 R i c k a r d W e s s m a n (M): Tomas, det är en så skön vana vi har att en gång om året mötas i kulturdebatten. Jag minns att jag Förra året yrkade bifall till Alliansens budget-förslag, precis som jag gjorde i år. Men det är helt klart så att man kan ha olika ingångar till en siffra. Om man tittar på era siffror så kommer de ju alltid från up up up-hållet i det Loreenska uttrycket. Det som jag tycker är lite olyckligt med Miljöpartiet är inte att vi inte har samma anslagsnivåer utan att jag inte ser de strategiska tankarna bakom era satsningar. Det är allt till alla hela tiden. Det är ekonomiskt lättsinne, och vi har lite olika förhållningssätt på den punten. Anförande nr 215 T o m a s M e l i n (MP): Den strategiska ansatsen förklarade jag just. Vi har en tydlig barn- och ungdomssatsning som fokuserar just på att ge kulturverksamheter med barn och ungdomar som främsta målgrupp bättre möjlighet att genomföra de kulturaktiviteter som ryms inom de verksamheterna. Det är inte allt till alla. Jag tror att Rickard Wessman är väl medveten om att landstingets totala verksamhet är mycket större än både det som Anna talade om och det som du och det som jag pratar om. Vi pekar ut vissa verksamheter som visar var det finns ett behov, där landstingets stöd kanske är lite för litet och där finns det verksamheter som skulle kunna bli starkare och mer effektiva med något större budget. Anförande nr 216 B i r g i t t a S e v e f j o r d (V): Ordförande! Vi i Vänsterpartiet ser ett rikt kulturliv som en kraftkälla både för den enskilda personen och för demokratin. Ungefär så formulerade också ni i majoriteten er. Om detta förhållningssätt råder det inte olika uppfattningar. I vårt budgetförslag tillför vi 10 miljoner kronor utöver majoritetens budget och vi lägger några förslag. Två av de förslagen vill jag särskilt dröja vid. Det ena förslaget är att landstinget ska utreda möjligheten att inrätta ett kvinnohistoriskt museum i Stockholms läns landsting. Det andra förslaget är att clownerna vid Astrid Lindgrens barnsjukhus finansieras via hälso- och sjukvårdsnämnden för att ge dem en långsiktigt hållbar ekonomisk grund att stå på. Vi har redan motionerat om inrättandet av ett kvinnohistoriskt museum i Stockholms läns landsting. Jag vill passa på att lobba lite för den motionen som jag hoppas besvaras till hösten. Vi har redan många museer i Stockholms län. Många av dem kan man väl säga är ganska pompösa, överhetens museer, med stark övervikt för traditionellt manliga områden som till exempel armén, sjöfart, teknik, kungahistoria, ja, till och med sprithistoria får man välräkna dit. Vi tycker att det är hög tid att skapa ett museum som lyfter fram kvinnors historia, kvinnors liv och kvinnors kamp för sina rättigheter både i går och i dag.

2013-06-11--12 142 Jag tänkte på samma sätt som du, Anna Starbrink. Tänk, om vi kunde göra ett kvinno-museum som öppnades med en utställning om Florence Nightingale och det som hon stod för! Hon som gjorde sjukvården rumsren men som också var en av den moderna statistikens pionjärer. Hon var en stridbar feminist, en framgångsrik lobbyist. Hon var verkligen ingen Florence Nightingale med mild blick och varm hand. Hon var en tuff kvinna som stred för sina idéer. Hon argumenterade till exempel för anständiga löner för sjuksköterskor. Redan 1896 skrev hon: Det är alltid billigare att betala arbetskraftens fulla värde. Underbetald arbetskraft är dyrare. Jag är alldeles säker på att Florence Nightingale skulle ha deltagit i sjuksköterskeupproret och barnmorskeupproret om hon hade haft möjlighet till det i dag. Hon arbetade också för bättre hygien och mathållning, så hon hade säkert stridit för egna tillverkningskök på de olika sjukhusen i Stockholm. På det sättet kan man dra en rät linje från dåtid till nutid. Det här tycker jag är jättespännande. Det andra är att clownerna som jobbar på Astrid Lindgrens barnsjukhus och på andra ställen i länet har en viktig funktion att fylla. Vi ser dem som en del av den vårdande behandlingen av svårt sjuka barn, men deras ekonomi lite skakig. Landstinget ger ett bidrag men det är inte tillräckligt stort, och det är därför som vi föreslår att hälso- och sjukvårdsnämnden ska ta över det utökade ekonomiska ansvaret för den här gruppen. Därmed inte sagt att de pengar som kommer från andra håll i vårt samhälle ska försvinna när det gäller just deras arbete, men vi tycker att landstinget ska ta ett större ansvar och visa att det här är en del av hälso- och sjukvården. Avslutningsvis skulle jag vilja ställa en fråga till företrädare för de politiska partierna som sitter i kulturnämnden, för Vänsterpartiet är det parti som inte finns representerat där. Det handlar om Midsommarlatino vars ansökan om att få ett ekonomiskt bidrag kulturnämnden har avslagit. De genomför varje år en stor kulturfestival på Järvafältet. De får inga pengar från Stockholms läns landsting. Vi lever ju i ett mångkulturellt samhälle och det är viktigt att vi stöder de grupper runt om i vårt län som har det tufft och lever i socio-ekonomiskt utsatta områden. Här har vi en grupp som jobbar hårt för att lyfta fram kultur på Järvafältet. Det är en stor kulturfestival; 3 000 människor brukar närvara varje år. De kommer från hela länet, barn, unga och vuxna människor. Nu har ni i kulturnämnden avslagit deras ansökan om bidrag. Kulturförvaltningen har motiverat sitt avslag om ekonomiskt bidrag till denna festival med att den till större delen genomförs av amatörer. Är det verkligen så ni jobbar i kultur-nämnden? Amatörer ska inte få något bidrag? Jag skulle gärna vilja höra från de olika partierna som sitter i kulturnämnden: stämmer verkligen detta att amatörer inte får några bidrag från kulturnämnden? Och man får inga bidrag när man arbetar kulturellt på Järvfältet? Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetförslag! Anförande nr 217 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Ordförande, fullmäktige! Så skönt att den här känslan av total enighet försvann, för jag tror att kulturpolitiken och kulturlivet mår bra av att vi synliggör de skillnader som finns. Förslaget om ett kvinnohistoriskt museum kommer jag att vilja avslå. Att berätta vår historia är viktigt, att diskutera och analysera vems historia som berättas på museer och andra kulturinstitutioner, är viktigt och säkert lite smärtsamt ibland när man kan konstatera att det är männens historia som berättas.

2013-06-11--12 143 Kvinnors historia, kvinnors berättelser måste få ta mycket större plats. Jag tycker mig också se en växande medvetenhet och ett stort engagemang på många institutioner kring just detta. Men för mig blir ett renodlat kvinnohistoriskt museum ett sätt att i viss mån ge upp och retirera i jämställdhetskampen genom att nöja sig med ännu en särlösning. Nej, kvinnors historia ska uppmärksammas på de befintliga institutionerna. Det ska vara en självklarhet på alla våra museer, inte minst på till exempel länsmuseet som vi är med och stöder. Detta ska vi kunna förvänta oss, detta ska vi kunna kräva! Där ska kvinnors historia och kvinnors framtid bevakas. Jag tycker att det är en principiellt viktig fråga. Jag ska snabbt besvara frågan om clownerna. Jag förstår inte varför ni vill lyfta ut och särbehandla just dem. Jag tycker inte att det viktiga är från vilken del av landstinget som stödet kommer, men jag förstår inte varför ni vill särbehandla just clownerna. Hur ser ni på film i vården? Hur ser ni på de andra kulturgärningarna som görs runt om i sjukvården, inte minst riktade till barn och unga? Jag tror att det viktigaste inte är att det är just kulturnämnden som har hand om det eller att det är hälso- och sjukvårdsnämnden utan att det hålls ihop och sköts genomtänkt och seriöst. På den punkten tycker jag inte att ni har tänkt färdigt. På frågan om vi inte ger stöd till amatörkultur vill jag svara så här. Jo, det gör vi genom till exempel stödet till studieförbunden. Men det kulturstöd som vi ger går i första hand till professionell kulturverksamhet och då är kvalitet ett av de viktiga kriterierna. Den inriktningen har kulturstöden i dag, och det kan man naturligtvis ha olika uppfattningar om. Själv tycker jag att kvalitet och den professionella kulturen är det som vi i huvudsak ska rikta kulturnämndens stöd till. Anförande nr 218 M o n i c a K a r l s s o n (KD): Ordförande, ledamöter och åhörare! Jag är ersättare i kulturnämnden och jag kan inte annat än ansluta mig till lovorden från Alliansen över vårt budgetförslag. Vi förlägger ofta mötena ute i verksamheten, och det är ett väldigt bra sätt att få inblick i och lära känna verksamheten. Bra initiativ, Anna! Det är viktigt med kultur, och jag över glad över att vi i dag kan rösta igenom en budget som innehåller en stark satsning på kulturen. Som kristdemokrat är jag särskilt angelägen om Kultur i vården. Jag är väldigt nöjd med att vi har fått till stånd ökad satsning på den, för det är kanske när man är som mest sårbar som man behöver någonting annat att tänka på emellanåt. Det vet vi alla som har varit drabbade av sjukdom och legat på sjukhus. Det är alltid roligt när det händer någonting. Förhoppningsvis får man då lite mer kraft. Alla människor i alla samhällen behöver naturligtvis kultur. Men all kultur behöver inte vara offentligt finansierad. Vi bor och verkar i en fantastisk kulturregion med ett enormt utbud av filmer, pjäser, konstgallerier, performance, poesiaftnar och en lång rad andra kulturyttringar. Ibland känns det som att det är lite svårt att hinna med att engagera sig i allt som händer och vara med och uppleva hela utbudet. Men det är enkelt att konstatera att det inte hade varit möjligt utan insatser från såväl det offentliga som det privata i form av privatpersoner, ideella organisationer och företag. Vi måste naturligtvis kunna prioritera bland alla tänkbara kultursatsningar när det handlar om att satsa skattebetalarnas pengar. Då väljer vi i Alliansen att prioritera att öka kulturutbudet för barn och unga och för dem som är sjuka och inte har samma möjlighet som andra att ta del av det fantastiska utbud som finns i vår region. Därmed vill yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag.

2013-06-11--12 144 Anförande nr 219 B o s s e A n d e r s s o n (C): Fru ordförande, ledamöter! Det är väldigt roligt att nu för tiden få arbeta med trafikfrågor. Men det kommer faktiskt stunder när jag saknar kulturnämnden, som jag satt i tidigare, för det är ett mycket viktigt arbete som sker där. Därför är det roligt att få delta i dagens debatt om hur vi ska jobba för att få ut kulturen i hela länet. Vi har hört från flera talare hur kulturen kan jobba över gränser och att man kan hitta lösningar. Det tycker jag är ett bra sätt att jobba. Jag sade i mitt trafikanförande att trafik är kultur. Under det här anförandet vill jag framhålla att kultur är kommunikation. Ett rikt kulturliv stärker demokratin, sammanhållningen, kommunikationen och integrationen. Den offentligt finansierade kulturen ska mobiliseras underifrån och utifrån de regionala förutsättningar som finns. Men det är inte kulturnämnden eller landstingsfullmäktige som ska bestämma vilken kultur som ska utvecklas i länet. Vi ska stödja, vi ska skaffa mötesplatser och vi ska uppmuntra och skapa plattformar för länets kultur- och föreningsliv. På så sätt erbjuds invånarna i hela länet ett större utbud av kultur- och föreningsverksamhet av god kvalitet, tack vare det stora engagemang som finns runt om i hela länet, såväl i våra miljonprogramsområden som på öarna i vår fantastiska skärgård. Det är vår roll. Det är vårt ansvar. Landstinget ska inte producera kulturverksamhet i egen regi. För att kulturen ska komma hela länet till del är det viktigt att landstinget samarbetar och har en dialog med kulturutövare i länet, organisationslivet och länets kommuner. För Centerpartiet är det regionala samarbetet prioriterat i kulturarbetet. Det var något som jag drev under min tid i kulturnämnden, och jag är övertygad om att min efterträdare Mia Wallgren, som inte kunde vara här i dag, fortsätter att göra det. Genom stöd till ideella kulturarrangörer i länet kommer den professionella kulturen fler till del och sprids i hela länet. Tack vare de olika formerna av kulturstöd och olika föreningsstöd och folkbildningsstöd kan kulturen finna ett otal nya arenor som når nya publikgrupper inom alla konstområden och genrer. Centerpartiet är ett entreprenörsparti även inom kulturområdet. Därför är vi stolta över de viktiga satsningar som görs på entreprenörskap inom kulturområdet. Kontaktytorna mellan kultur och näringsliv måste stärkas. Nya verksamheter kan skapas, och gamla kan växa och utvecklas till följd av entreprenörskapet. Insatser görs för att stärka förutsättningarna för de kulturella och kreativa näringarna. De kreativa näringarna tycker jag personligen ska få ett mycket större genomslag, även i utformning och planering av nya områden som byggs och när vi till exempel bygger nya stationer. I dag är de tunnelbanestationer som vi bygger väldigt fina när man kommer ned i bergrummet. Men man kan väl inte med någon större fantasi säga att de är så trevliga ovan jord, utan där finns det mycket mer att göra. Där kan man använda de kreativa näringarna och låta människor få utlopp, för att öka tillgängligheten och den visuella känslan. Till sist: Centerpartiet och Alliansen känner ett stort ansvar för sitt huvudmannaskap för de regionala länsuppdragen med statligt stöd. Länsuppdragen som landstinget stöder har en viktig roll att fylla för hela länets kulturliv. Det kräver ett gott samarbete med länets kommuner och en närvaro i det lokala kulturlivet. Ordförande, fullmäktige! Jag yrkar bifall till Alliansens budgetförslag. Anförande nr 220 R a s m u s T ö r n b l o m (M): Fru ordförande! Jag tycker att Alliansens budget är bra. Den har ett tydligt fokus på det som är rätt och det som behöver göras i kulturen. Det handlar om att prioritera barn och unga i hela Stockholms län. Det handlar om att skapa

2013-06-11--12 145 samverkan för regional kulturutveckling i hela Stockholms län. Det handlar om att tillgängliggöra och att erbjuda hög kvalitet till ungdomar som annars kanske inte hade fått det goda och breda kulturutbud som vi nu kan erbjuda. Men det är inte så att Alliansens budget innehåller några excesser, och det är inte heller så att vi i vår budget lovar allt till alla. Det är inte heller så att vi kombinerar vår budget med en något högre skattesats. Om man väljer att kombinera sin budget med en något högre skattesats, precis som Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör, då hamnar man i ett läge då det plötsligt finns en massa pengar att göra av med, och om det finns mer pengar att göra av med måste de ju göras av med. Tyvärr tror jag att alla oppositionspartier missar ett antal saker i viljan att göra feel good-satsningar. Man glömmer huvuduppdraget. Man glömmer barn och unga. Man glömmer de breda satsningarna. Man glömmer kanske framför allt att prata med varandra. När Socialdemokraterna säger ”nationell cirkus” säger Vänsterpartiet ”Ut med clownerna!” och Miljöpartiet säger ”Behåll clownerna, och lite mer pengar till cirkusen men ingen nationell scen!” Sedan är man inte överens om något annat heller. I ett sådant läge tror jag att det räcker med cirkus i landstinget för i dag. Oppositionen kanske bör komma överens om hur deras budget ska se ut och hur deras motförslag ska se ut innan de börjar spekulera med stockholmarnas pengar. Jag skulle också vilja fokusera på en sak till i Vänsterpartiets budget, nämligen det kvinnohistoriska museet. Jag är moderat, och jag är också feminist. Jag delar i stort den problembild som Vänsterpartiet beskriver. Det är absolut så att kvinnan i historien inte har fått samma position som mannen. Det är absolut så att mänsklighetens historia, åtminstone i historieskrivningen, ofta har varit männens historia. Därmed är det inte sagt att det inte finns framgångsrika kvinnor i historien. Men kanske är det därmed sagt att det har funnits framgångsrika kvinnor i historien som inte har fått den uppmärksamhet och det utrymme som de kanske skulle ha fått om de hade varit män. Men lösningen på detta är inte att konstatera att historieskrivningarna och museerna gör fel och inte är tillräckligt normkritiska och säga: Låt oss nu lyfta ur kvinnorna ur vår gemensamma historia och gör ett eget museum för dem! Jag tycker inte att kvinnornas historias ska reduceras till ett museum. Jag tycker att personligheter och kvinnor som Fredrika Bremer och Mary Wollstonecraft har fått lite för lite uppmärksamhet i vår västerländska demokratis historia, kanske just därför att de har varit kvinnor. Men deras insatser hör inte hemma på ett kvinnomuseum, utan de kanske snarare hör hemma på ett historiskt museum. På samma sätt hör inte Marie Curies insatser hemma på ett kvinnomuseum, utan de hör hemma på Naturhistoriska riksmuseet. Samma sak går att säga om väldigt många fler kvinnor som kanske inte alltid får plats i historieböckerna. Deras insatser uppmärksammas allra bäst inte på ett kvinnomuseum utan på alla andra museer. Men det är knappast Stockholms läns landstings sak att avgöra. Bifall till Alliansens förslag! Anförande nr 221 R o b e r t J o h a n s s o n (S): Fru ordförande, fullmäktige, åhörare! Kulturens uppgift är att ge oss nya perspektiv på kärleken, livet och politiken, på vänskap, ja, i princip på allt. Det handlar om att utmana begrepp, vända in och ut på dem och få oss att fundera på vilka vi egentligen är. Det handlar också om bearbetning och förståelse av det vi har

2013-06-11--12 146 upplevt eller kanske kommer att uppleva, likaväl som mer abstrakta saker som drömmar och fantasier, som vi kanske aldrig kommer att uppleva. Det handlar om att sjunka ned i en stol och stänga av allt det där andra en stund, men också precis tvärtom: att verkligen gå ned i djupet av något som i vardagen bara fladdrar förbi helt meningslöst och oreflekterat. Vi socialdemokrater vill att alla grund- och gymnasieskoleelever ska få minst två scenkonstupplevelser per termin. Det betyder inte att de ska gå på Dramaten och se något tungt Noréndrama. Det betyder att de ska få ta del av känslan, närvaron och atmosfären som finns och som de allra flesta av oss känner när vi får scenkonstupplevelser, ni vet, den där känslan som aldrig kan återskapas på en bioduk eller via en film på internet. Det är långt ifrån alla barn och ungdomar som får gå på teatern i skolan. När Ekot frågade Sveriges fem största kommuner hur många teaterbesök deras elever får per år var det bara i en kommun man såg en ökning, och det var i Göteborg. I Stockholm, Linköping, Norrköping och Malmö minskade däremot elevernas besök. Enligt Ekot finns dock ingen heltäckande statistik över hur ofta och hur många som går på teatern med sin skola. Däremot syns det i teaterns egen besöksstatistik. Där har antalet nära nog halverats sedan 2007. En idé som den här riskerar alltid att mötas av svaret: Barn och unga vistas ju i skolan – det där får ni diskutera i samband med den kommunala budgeten. Men om vi vill att alla barn oavsett klass, ursprung, plånbok och bakgrund ska ges lika livschanser och lika villkor måste vi med landstingets kulturbudget se till att utjämna kulturkonsumtionsklyftan. Vi måste ge alla rätten till dessa nya perspektiv eller bara möjligheten att analysera sina gamla eller bara få den där chansen att drömma sig bort. Att det då inte skulle vara en landstingsfråga faller på sin egen orimlighet. I Stockholms län finns ingen länsteater som finansieras av landstinget som det finns i många andra län. Enligt en utvärdering av kulturnämndens länsfunktioner inom kulturområdet har flera kommuner uttryckt önskemål om ytterligare länsfunktioner inom teater-, bild-, konst- och fotoområdena. Vi anser därför att en ny tjänst som scenkonstsamordnare med särskilt ansvar för att utveckla ett långsiktigt samarbete med kommunerna bör inrättas, framför allt med fokus på elever i åldrarna 13–19 år. Fru ordförande! Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas budgetförslag. Anförande nr 222 A n n - S o f i M a t t h i e s e n (MP): Ordförande, ledamöter! Landstinget har en speciell möjlighet när det gäller att ge bidrag till verksamheter som inte är i en enskild kommun eller en enskild stadsdel. Som det är nu kan det finnas en verksamhet som har publik utöver bara en enhet. De har svårt att få bidrag. I staden får man till exempel inte söka bidrag i mer än en stadsdel, om man inte hör hemma där, och det kan vara likadant för dem som är i en kommun någonstans. Vad landstinget kan göra är att ge bidrag till dem som annars har svårt att få något, för att utjämna olikheter som finns för olika verksamheter. Landstinget ska ju stötta hela länet. Det har stor betydelse för en del verksamheter. Det är viktigt att man tänker på sådana saker för att utjämna de olikheter som finns. För övrigt vill jag yrka bifall till Miljöpartiets budgetförslag.

2013-06-11--12 147 Anförande nr 223 A n n i c a L i d s t r ö m (V): Det är alla museers ansvar att belysa kvinnors historia i samma utsträckning som de belyser mäns historia, men så är det inte i dag på Sveriges museer. Ett exempel är Moderna Museet. Här har jag en debattartikel av Marianne Lindberg De Geer, som räknade tavlor på en utställning där. Det visade sig att hennes man hade 17 tavlor, medan hon själv hade bara en tavla, och den tavlan föreställde hennes man. Det finns ytterligare statistik som visar att det går nio manstavlor på varje kvinnotavla. Det Rasmus och Anna Starbrink säger om att det borde vara på ett speciellt sätt låter jättefint. Men så är det inte i dag. Bifall till Vänsterpartiets motion! Anförande nr 224 G i z e l a S l a d i c (S): Fullmäktige! Modern forskning visar att rörelse och hälsokunskaper är värdefullt i dagens samhälle, då den mer moderna, stillasittande livsstilen har tagit över. Det moderna samhället har kommit indragandes med en rad olika sjukdomar som en följd av att kroppen rör sig för lite. Exempel på dessa sjukdomar är fetma och osteoporos, och dessutom ökar risken för hjärtinfarkter. Stockholms idrottsförbunds uppdrag genomsyras av ett folkhälsoperspektiv och det övergripande målet att få fler fysiskt aktiva. Fysisk aktivitet ger en rad fördelar för hälsan vad gäller den fysiska biten men även beträffande den psykiska. Fysisk aktivitet har exempelvis en förebyggande effekt mot de så kallade livsstilssjukdomarna, och i dag kan brist på fysisk aktivitet klassas som en riskfaktor. Barns och ungdomars ökända stillasittande och inaktivitet skildras som utbredd och allomfattande. Stockholms idrottsförbund har byggt upp ett nätverk i varje kommun i distriktet samt i varje stadsdel i Stockholms stad. Varje barn och ungdom har getts chansen att prova minst tre idrotter. I nätverk har ett stort antal skolor och företrädare för kommun, stadsdelar, idrottsförvaltningar och skolförvaltningar samverkat med de lokala idrottsföreningarna. Ett exempel är drop-in-idrott, som har öppnat dörrar till idrotten för icke aktiva ungdomar på helgkvällar och har bidragit till att de har fått en meningsfull sysselsättning i Kallhäll, Flemingsberg, Storvreten, Skärholmen och så vidare. Fullmäktige! För att bli Sveriges ledande idrottsregion krävs det samverkan över kommungränserna och att vi med gemensamma resurser skapar de förutsättningar som behövs. Därför vill vi socialdemokrater höjda grundstödet till idrotten med 2 miljoner kronor för 2014. Anförande nr 225 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Ordförande, fullmäktige! Jag vill byta ämne lite grann. Vänner! Vi står inför ett hot mot den fria kulturen. Jag menar att det är hög tid att vi tillsammans ser Sverigedemokraterna som ett farligt parti med kulturpolitiken högt upp på sin agenda. Jag vill ägna ett par minuter åt att stärka oss alla som är med i anständiga partier att vilja ta den debatten. Det är inga små justeringar som vi kan förvänta oss om Sverigedemokraterna får mer makt, inte bara ett och annat indraget bidrag till alltför mångfaldsinriktade verksamheter. Tvärtom är deras ambition en total omläggning av den svenska kulturpolitiken och synen på konstens frihet. Kulturverksamheterna ska bli deras verktyg för att förändra Sverige i grunden. Det är en strategi som stämmer väl överens med hur andra partier med liknande ambitioner i Europa har agerat. En nationalistisk kultursyn med signaler om avsked för

2013-06-11--12 148 kulturchefer som inte lydigt rättar in sig i den nya riktning som främlings- och mångfaldshatarna stakar ut förskräcker. I Sverigedemokraternas Sverige ”används skattemedel i första hand till att befrämja kulturyttringar vars syfte är att glädja, försköna och skapa gemenskap”. I denna enda mening reducerar man kulturen till något allmänt trivselskapande, som en kanelbulle till eftermiddagsfikat. En bärande tanke i deras kulturpolitik är att återupprätta en gemensam nationell identitet, vad nu det kan vara. I kommunpolitiken har de också långtgående förändringsambitioner. Gammaldans ska premieras i skolans gymnastik- och idrottsundervisning. Det kan man le lite åt, eller hur? Mindre lustigt är förstås att Sverigedemokraterna anser att det kommunala stödet till all vuxenkultur bortsett från biblioteksverksamheten och den kulturella verksamhet som bidrar till att lyfta fram det svenska kulturarvet och stärka den gemensamma identiteten i samhälle bör minskas. Det, mina vänner, betyder en del i praktiken. I till exempel Uppsala vill Sverigedemokraterna avskaffa fristaden för förföljda författare. Lägger man ihop Sverigedemokraternas kulturpolitik med deras syn på invandrare blir det en brunaktig sörja som stinker av främlingshat, rädsla och bakåtsträvande. Mot detta, mina vänner, måste vi ta kampen. Vi går mot en mycket viktig valrörelse. O r d f ö r a n d e n : Låt mig för den som lyssnar tala om att det inte finns någon sverigedemokrat vald i denna församling, så det finns ingen som kan genmäle. Detta att kunna genmäla är ändå en demokratisk aspekt. Anförande nr 226 R i c k a r d W e s s m a n (M): Fru ordförande! Man kan bara instämma i Annas oro över de partier som kanske knackar på dörren. Desto tacksammare är det att vi inte driver institutioner för dem att ta över i vår egen regi. Jag vill avslutningsvis lyfta några frågor kring det som också ligger under kulturnämnden. Kulturnämnden har ett lite vanskligt namn. Vi har inte bara kulturfrågor, utan vi har också idrotts- och bildningsfrågor samt folkbildningsfrågor. När det gäller folkbildningen tycker jag att vi några gånger har sett en allvarlig tendens till att de bidrag som vi ger inte redovisas på ett korrekt sätt, och det har visat sig att det har uppkommit fusk i vissa bildningsförbund. Det kan vi inte acceptera med skattebetalarnas pengar – att pengar försnillas – och det är angeläget att vi håller ögonen på det och inte accepterar någon form av bidragsfusk. Det andra jag tänkte ta upp är idrotten och de aspekter som nu smyger in i idrotten, där elitsatsningarna kryper ned i åldrarna. Jag tycker inte att vi ska förbjuda elitsatsningar. Men jag tycker att vi som bidragsgivare har skäl att ställa krav på idrottsrörelsen att inte stänga ute utan att släppa in alla barn och unga. Med de två varningsflaggorna vill jag yrka bifall till Alliansens budgetförslag och tacka för en bra debatt och ett bra arbete i nämnden. Anförande nr 227 B o s s e A n d e r s s o n (C): Fru ordförande! Jag hade en minut kvar av talartiden, och då kunde jag inte undgå att gå upp och berätta en sak. Men först jag vill jag verkligen meddela att jag står bakom det som Anna tog upp. Sättet att förnya kultur, hur kan man jobba på det? Du nämnde att man enligt det här partiet skulle dansa gammaldans i skolorna. Själv dansar jag folkdans och tycker att det är väldigt roligt. Där har man inom en förening för att förnya kulturen – vad det engagemang

2013-06-11--12 149 som finns hos alla betyder – gjort så att man har tagit spelmän, folkdansare och koreografer från Dramatiska Teatern och gjort historia av det. Det är kreativ kultur där vi förenar det gamla, gör något nytt och för kulturen framåt. Tack för en mycket trevlig debatt! Revisorskollegiet O r d f ö r a n d e n : Vi har Revisorskollegiet som rubrik på detta ärende. Revisorerna arbetar direkt under landstingsfullmäktige, och det är då inte landstingsstyrelsen som bereder frågan om budget för Revisorskollegiet, utan det är en särskild beredning: revisorernas budgetberedning, RBB. Det finns ett förslag från RBB, och samtliga partier har tillstyrkt det förslaget. Anförande nr 228 T h o m a s M a g n u s s o n (V): Fru ordförande! Debattlusten kring revisorskollegiet kanske inte är så enorm vid den här tidpunkten, och jag ska väl inte förlänga debatten så mycket. Tre saker vill jag dock säga. För det första tycker jag att det är bra att vi är överens om ramen och att det inte finns olika förslag, som det var häromåret. Jag tror att det är en bra grund för fortsatt arbete, både här i fullmäktige och för revisionen, att man känner att man har fullmäktige samlat bakom sig. Det andra handlar om det vi skriver i vårt budgetförslag på s. 2 om styrning och utveckling. Det är oerhört viktigt att vi har kontroll på det och också visar att vi tar det yttersta ansvaret för de olika modeller och den verksamhet som vi har. Ett sätt för oss att ha den kontrollen är att revisorerna hjälper oss att granska. I den debatt som vi hade om revisionsberättelse och årsredovisning sade jag att jag är väldigt glad att få läsa revisionsberättelserna just därför att de ger mig en inblick, en inblick som är annorlunda och djupare än de andra dokument som vi blir presenterade här i fullmäktige. Därför tror jag att det är viktigt att vi har en bra och välfungerande revision, och jag tycker också att det är viktigt att alla partier är representerade i revisionen, vilket det inte alltid har varit. Med de orden, fru ordförande, yrkar jag bifall till det gemensamma förslag som vi alla har – kul att vara överens för en gångs skull. Anförande nr 229 V e e r a J o k i r i n n e (MP): Fru ordförande! Vi kan väl konstatera att detta är en fråga där vi de facto är överens. Det är viktigt att vi är överens i den otroligt viktiga frågan om revisionen. Revisionen är inte bara den här stunden, utan det handlar om att bygga en verksamhet som fungerar under längre tid och känna till riskerna och vad som pågår. Vad är det vi gör bra, och vad är det vi gör dåligt? Tack och lov får vi lite då och då veta vad som går dåligt, framför allt i det bolag som jag sitter i, nämligen Locum. Vi får den återkopplingen och vet hur vi ska göra saker bättre. Det är också därför vi måste titta framåt och se hur vi kan arbeta med revisionen ännu mer. Det är ju ett instrument som vi inte har så mycket visioner kring. Vad vill vi egentligen? Hur ska vi kunna arbeta ännu mer med revisionen för att komma framåt och för att undvika risker och kunna granska oss själva?

2013-06-11--12 150 Hälso- och sjukvårdsnämnden O r d f ö r a n d e n : Välkomna alla till denna andra dag av vårt budgetfullmäktige! Vi har välkomnats med vackert väder. Så var det också i går. Inledningsvis ska vi för protokollet konstatera hur många som är närvarande respektive frånvarande. Just nu är det 126 närvarande och 23 frånvarande. I går var alltså den första dagen av vår budgetbehandling. Då inledde vi med allmänpolitisk debatt. Sedan behandlade vi trafikblocket med alla dess underavdelningar. Vi debatterade också tillväxt, regional utveckling och miljö och Kulturnämndens budget. Slutligen behandlade vi revisorskollegiets budget. Detta hände alltså i går. I dag inleder vi med hälso- och sjukvårdsblocket. Det är ett väldigt långt block. Vi har tålamod ännu en tid med registrering av närvaro, men den som ska vara närvarande vid besluten om ungefär sex timmar måste också vara med under överläggningarna. Om någon vill avbryta sin tjänstgöring kan ni läsa om vad som gäller. Det finns en pm från juridiska avdelningen som heter Villkor för tjänstgöring under landstingsfullmäktiges behandling av budget. Sammanfattningsvis kan man säga att man får byta bara efter blocken, vilket just nu innebär efter ungefär sex timmar. Det är bara om man har jäv som man får komma tillbaka. Till protokollet kan vi notera att ni har läst och tagit del av den pm:en från juridiska avdelningen. Sedan finns det en debattöverenskommelse. Det är som alltid en frivillig begränsning av talartiden som partierna har en överenskommelse om. Den förklarar vilka tider som gäller för respektive parti. Vi kommer också att kunna se på displayen här i salen hur tiden minskar för varje parti. Kan vi besluta att arbeta efter den överenskommelsen? Svar ja. Nu ska vi alltså behandla Hälso- och sjukvårdsnämnden. Det är landstingsrådet Filippa Reinfeldt som inleder. Varsågod! Anförande nr 230 Landstingsrådet Reinfeldt (M): Fru ordförande, fullmäktige! Sommaren står för dörren. Ute på gatorna har vi kunnat höra glada unga människor sjungande på studentflak om den härliga tid som nu förhoppningsvis ska komma – tiden på väg in i vidare studier, arbetslivet, framtiden. Det är lätt att smittas av glädjen, drömmarna och framtidstron. Jag tänker att det kanske är i några av dessa studentfirande unga vuxna som våra framtida sjuksköterskor, forskare, undersköterskor eller läkare finns. Vi här planerar för framtiden, för att hälso- och sjukvården ska vara god. Den ska vara tillgänglig och kvalitativ för oss när vi är patienter, och den ska också vara attraktiv att arbeta inom. Vintern och våren har varit väldigt ansträngd inom sjukvården. Det kommer fortsatt att se ut så också under sommaren. Jag är övertygad om att en av de största utmaningarna i Stockholm, Sverige och Europa kommer att vara den brist på välutbildad vårdpersonal som vi i dag ser. Alla, på alla håll, jobbar hårt och försöker lösa bristen på medarbetare. Det är ännu inte ett generellt problem inom vården, men det riskerar att bli det om vi inte med gemensamma krafter lyckas locka fler, inte minst unga, till vårdutbildningarna och också att få dem att vilja arbeta inom hälso- och sjukvården i framtiden. Det händer mycket som är spännande i hälso- och sjukvården i Stockholm just nu. Det byggs om och det byggs ut. Det renoveras och byggs nytt för fullt. Vi utvecklar vårt mycket framgångsrika vårdval till att gälla alltfler områden inom den somatiska specialistvården. Vi inför nya sätt att tänka vad gäller ersättningsmodeller för vårdgivarna kopplat till högre kvalitet.

2013-06-11--12 151 Vi sätter patienten ytterligare i centrum genom framtidens hälso- och sjukvård, som vi kommer att prata mer om i dag. Allt detta är möjligt tack vare att vi har förmånen att verka i en tillväxtregion med inflyttning och genom att vi i alliansen tar politiskt ansvar, bedriver en ansvarsfull politik och samtidigt lägger fram en offensiv budget där vi satsar på den god och tillgänglig sjukvård för ett län som växer. Genom att vi har ordning i ekonomin får vi också öka resurserna till sjukvården med 1,8 miljarder kronor. Jag tror med min snart 20-åriga erfarenhet av politik i Stockholms läns landsting att vi aldrig någonsin har haft så korta köer och så god tillgänglighet för sjukvården som vi har i Stockholms län just nu. Stockholms läns landsting kvalificerade sig bland annat för att ta del av kömiljarden för mottagning alla månader under 2012. De tre sista månaderna av 2012 uppnådde Stockholmslandstinget också gränsen för att ta del av de statliga stimulansmedlen för behandling. Vi nöjer oss självklart inte med detta utan siktar mot ännu bättre resultat. Därför har vi en ännu skarpare formulerad tidsgräns här i Stockholm än i den nationella garantin. Målet är och ska förbli en köfri sjukvård. Samtidigt är det allra viktigaste att kvaliteten på vården är av yttersta klass. Patienterna ska uppleva att hälso- och sjukvården blir bättre. Vi går därför vidare med utveckling av Vårdval Stockholm. Det är väldigt positivt i ett växande Stockholm att se ett stort antal ny a vårdgivare runt om i länet. Under 2012 har 93 vårdgivare öppnat verksamhet inom de nya vårdvalsområdena, till exempel ögon-, gynekologi, hud- och öron-n näsa-, halssjukvård. Till detta kommer också 15 nya logopedmottagningar, elva nya auktoriserade mottagningar för primär hörselrehabilitering, tio nya mottagningar för primärvårdsrehabilitering och 34 nya mottagningar för specialiserad sjukgymnastik. Jag skulle kunna stå här och berätta om ännu fler. Vårdutbudet växer fantastiskt i Stockholms län, denna växande region. Det lönar sig att bedriva ett målmedvetet arbete för en mer tillgänglig och kvalitativ hälso- och sjukvård. Det visar inte minst det arbete vi i alliansen har bedrivit under sex och ett halvt år nu. Vårdval Stockholm i primärvården har vi också utvecklat i god samverkansanda tillsammans med Miljöpartiet. Vi kommer att gå vidare genom den budget som vi nu lägger fram för landstingsfullmäktige. Vi ser otroligt fina resultat av vårdvalen. Köer och väntetider kortas eller försvinner helt. Kvaliteten för patienterna höjs. Vård som kan bedrivas utanför den dyra infrastruktur som sjukhusen utgör bedrivs i ökande grad utanför sjukhusen. Vid sidan om hemsjukvård, vårdcoacher, läkemedelsutveckling etcetera kan vi enklare möta en växande region med allt fler äldre invånare som också lever längre och får nya behov av sjukvård. Nya vårdval som vi ska se till att införa är bland annat inom reumatologin, ortopedin, urologin och neurologin. Mer och mer sker i dag på nätet – på gott och ont. Det har inte minst de senaste veckorna och gårdagen visat. IT är en fantastisk hjälp, men den riskerar också att göra oss beroende och ställer oss handfallna om den fallerar. Men det är också bra, inte minst för patienter med lång och komplicerad sjukdomshistoria och många olika läkemedel, att allt finns samlat på ett och samma ställe. På nätet finns också mycket annat som vi söker, som vi anmäler oss till eller som vi får ”fakta” om. Vi möter också myndigheter genom nätet. Det är nog inte helt otroligt att vi också kommer att se mer av e-hälsosatsningar de kommande åren, till exempel genom Mina vårdkontakter, Mina vårdflöden och Vårdguiden, där vi skapar möjligheter för patienter att hålla sig mer informerade och vara mer delaktiga. Det handlar i grunden om trygghet. Patienten ska kunna hålla sig

2013-06-11--12 152 välinformerad, känna sig trygg och ges möjlighet att välja det som passar bäst för honom eller henne. Det handlar om att ha tillgång till information om utbudet och om vad man som patient har att välja mellan utan att behöva bo granne med en doktor eller att ha en sjuksköterska i släkten. Att kunna få tillgång till relevant information om utbudet utan att behöva vara högutbildad, utan att behöva vara rik och utan att behöva vara högröstad eller att ha med sig en röststark släkting ökar jämlikheten i sjukvården. Lättillgänglig information om vad som finns att välja mellan ökar allas möjlighet att göra egna välinformerade val. Därför är uppföljning, granskning och information en otroligt viktig jämlikhetsfråga i sjukvården. Inom samtliga vårdvalsområden planeras publicering av information om vårdvalsutbudet på 1177 – Vårdguiden och i den planerade publiceringen inkluderas patienterfarenheter, tillgänglighetsdata och lite mer vårdspecifika och medicinska resultat. De fakta som sedan publiceras baseras på data som samlas in, bland annat genom vår avtalsuppföljning och genom nationella samarbeten. En förbättrad tillgänglighet och kvalitet skapar förtroende för hälso- och sjukvården. Genom en hög effektivitet kan landstinget möta behoven, kraven och önskemålen från en växande befolkning med allt fler äldre invånare. Kvalitet är en oerhört central fråga i hälso- och sjukvården. För att resurserna ska räcka till mer sjukvård för fler människor behöver kvaliteten för behandlingarna höjas. Det är bland annat därför som vi har infört kvalitetsstyrd hälso- och sjukvård, eller vårdepidsodsersättningsmodell, som det också kallas. Vårdvalet för knä- och höftplastik, som vi införde 2009, var det första vårdval där vi använde den modellen. Den har visat sig vara så framgångsrik att vi nu går vidare med den ersättningsmodellen, men den här gången gör vi det inom kirurgi. Denna nya kvalitetsstyrda sjukvård är unik. Den är framtagen med hjälp av ersättningssystemet för att stimulera fram bästa möjliga kvalitet direkt. Tanken är egentligen väldigt enkel. Vi vill ge bra betalt direkt, och sedan ingen ersättning vid reoperation, komplikation eller infektion. Det är ett otroligt spännande sätt att se på sjukvården – inte bara för att det stimulerar fram bättre kvalitet utan för att det blir ännu viktigare att göra allt rätt från början. Vårdupplevelsen är centrerad kring patientens egna uppgifter om upplevelsen av resultaten: Fungerar höften som jag har förväntat mig? Är smärtan borta? Kan jag återigen ta de där efterlängtade promenaderna eller ligga på golvet och leka med mitt barnbarn? Den ersättningsmodell som vi har infört när det gäller höft- och knäplastik har utvärderats av Karolinska Institutet tillsammans med Harvard Medical School, och resultaten är fantastiska. Antalet operationer ökade med 16 procent när vi införde ersättningsmodellen samtidigt som kostnaderna per operation minskade med 17 procent. Och patientnöjdheten ökade till nästan otroliga 98 procent. Lärdomen av detta är att med en starkare drivkraft för vårdgivarna att ge en kvalitativ sjukvård direkt slipper patienterna drabbas. De slipper att läggas in igen och behandlas på nytt eller omopereras. Ersättningen till vårdgivarna har en betydande roll för det kvalitetsmässiga utfallet av vårdinsatsen. Den vetskap vi alla nog redan har om att ekonomi är ett starkt styrmedel talar sitt tydliga språk. Jag tycker att det känns väldigt bra att vi nu går vidare med den här modellen för ännu fler av Stockholms läns landstings vårdval. Vårdval, ja. Vi förtroendevalda som jobbar primärt med sjukvård i landstingsfullmäktige pratar väldigt mycket om vårdval. Varför gör vi då det?

2013-06-11--12 153 Vårdval finns nu inom 25 olika områden samtidigt som vi planerar nya vårdval och inför dem successivt. Resultatet är en ökad valfrihet, högre kvalitet, bättre tillgänglighet och nöjdare patienter. Innan vårdvalet i primärvården infördes gjorde invånare i områden med hög medelinkomst flest besök hos läkare. Efter införandet är det precis tvärtom. Det är invånare i områden med lägre medelinkomst som har gjort fest besök. Jämlikheten i vårt län ökar. Tillgängligheten ökar och köerna minskar, men det återstår mycket att göra. Stockholm växer. Många väljer att flytta hit, men det är också många som väljer att föda barn här. Det fluktuerar lite grann mellan åren hur många fet handlar om, men i år är det många. Vi tror att det kommer att bli som rekordåret 2010. Som vi många gånger har pratat om här i landstingsfullmäktige pågår en översyn av förfrågningsunderlaget och ersättningsmodellen för Vårdval förlossning. Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen och Karolinska Solnas högspecialiserade uppdrag behöver kapaciteten i förlossningsvården höjas. Därför lägger vi i alliansen också i vår budet fram ett förslag om att förlossningsverksamhet vi S:t Görans sjukhus ska utredas. Det är naturligtvis i syfte att möta det ökade behovet i regionen. Mödravårdscentralernas verksamhet behöver utvecklas genom ytterligare förebyggande insatser för att redan under graviditeten kunna hitta kvinnor som är i riskzonen för att uppleva nedstämdhet i samband med förlossning. Under 2011-2013 togs ett nytt regionalt vårdprogram fram: Psykisk sjukdom i samband med graviditet, förlossning och spädbarnstid. Det vårdprogrammet börjar implementeras under 2013 för att sedan utvärderas under 2014. Hembesök efter förlossning tror vi i alliansen är en annan viktig pusselbit för att öka tryggheten för kvinnor som väljer tidig hemgång efter förlossning. Samarbetet mellan landstingets och kommunernas verksamhet är viktigt på många områden, självklart också när det gäller barn- och mödravården. Det är ett nära samarbete, och ibland när verksamheterna själva tycker att det som mest möter patienternas behov är samlokalisering, utvecklande samarbeten och att detta också kan bidra till bättre vård för barnen och förhoppningsvis också ett stabilare föräldrastöd. Ett annat arbete som är angeläget att utveckla är det framgångsrika vårdcoachprojektet som vi i alliansen har valt att satsa på. I dagsläget får närmare 5 000 patienter nu stöd av en vårdcoach. Det handlar om patienter som är multisjuka, patienter med hjärtsvikt eller KOL eller om svårt sjuka barn. Även här är resultaten smått fantastiska. Det är väldigt roligt att 96 procent av alla som har fått vårdcoach tycker att de har fått ökad livskvalitet och att de har fått hjälp till bättre vård. Egentligen är idén också här väldigt enkel. De absolut svårast sjukaste patienterna, som i procent av befolkningen räknat inte är så många, behöver nyttja en ganska stor andel av det vårdutbud som vi har. På många andra håll och i andra branscher betraktas och behandlas dem som har stora behov alldeles extra gott – de är guldkortskunder, ett slags VIP-patienter. De första resultaten av vårdcoacher för barn visar att barnen och deras familjer tack vare stödet och vårdcoachen slipper åka till akuten i upp till hälften av fallen. Det ä otroligt värdefullt för barnen och också en trygghet för föräldrarna. Härom veckan kunde vi på nyheterna se ett inslag om lille Alexander, som lider av förkylningsastma men som fått en vårdcoach som hjälper hans föräldrar att hantera detta på bästa sätt. Det var en talande beskrivning av precis hur bra den här satsningen är när föräldrarna berättar att de känner sig mycket tryggare nu, oftare kan avhjälpa symtomen hemmavid och att både de och Alexander kan få slippa något eller några av de otaliga besök de annars behöver göra på sjukhuset, med allt vad det innebär för en småbarnsfamilj. Tro mig, jag vet allt om hur det är att ha små barn med stora andningssvårigheter och andningsstopp. Jag måste säga att det värmer i hjärtat att höra om och möta den här typen av vård, som så klockrent träffar precis rätt. Det handlar om våra svårast sjuka medmänniskor som får hjälp, stöd och råd av en vårdcoach.

2013-06-11--12 154 Patienter som har fått möjlighet till en vårdcoach har enligt utredningarna ett signifikant minskat behov av oplanerad slutenvård, med häpnadsväckande mellan 20 och 40 procent beroende av olika diagnoser jämfört med patienter som inte har kontakt med en vårdcoach. Det betyder naturligtvis ökad livskvalitet för patienterna, mindre risk för onödig sjukvård, mindre risk för infektioner, komplikationer och sjukhusinläggningar. Dessutom, som en positiv bieffekt, frigörs resurser för andra för en växande region, för fler patienter med behov av slutenvård i vårt växande län. Detta innebär koordinering av patienters ordinarie vårdkontakter och att patienter får kunskap, motivation och stöd för en bättre egenvård, och det tros ligga bakom det minskade vårdutnyttjandet. Det handlar om att patienter känner igen sina symtom, förstår den ordinerade behandlingen och vilka åtgärder han eller hon själv kan vidta men också om vilka sjukvårdsresurser som finns att tillgå om sjukvårdstillstånden skulle försämras. Det är av väldigt stor vikt för vårdens kvalitet. Vår satsning på vårdcoacher ska fortsätta och utvecklas så att fler patienter med fler diagnoser kan få tillgång till denna fantastiskt fina verksamhet. Vårdval som kortar köer och flyttar inflytande till patienter, ökade valmöjligheter och mer av uppföljning granskning och information, ersättningssystem likt kvalitetsstyrd hälso- och sjukvård som främjar kvalitet och minskar vårdskador och infektioner, vårdcoacher som sätter våra svårast sjuka stockholmare främst – detta är lite av det vi jobbar vidare med kommande år. Vi i alliansen har lagt fram en sammanhållen budget för framtidens hälso- och sjukvård. Det är en budget med framtidstro. Det är en budget för en mer jämlik och rättvis sjukvård. Det är en budget med inriktning mot ökad jämlikhet, ökad patientsäkerhet, ökad valfrihet och ökad kvalitet. Vi satsar på hela länet, på patienterna, på trygghet för alla medborgare, och vi vet att vi ska vara aktsamma om våra skattemedel så att de också räcker till – för studenterna på flaken, för våra barn, för våra nya stockholmare, för våra nya svenskar, för våra mammor och pappor, för våra svårast sjuka Stockholmsgrannar och inte minst för våra äldre. Med detta vill jag yrka bifall till alliansens budgetförslag. Anförande nr 231 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Filippa! Jag skulle vilja tacka för ett mycket intressant inlägg. Jag tror att vi är många som delar din syn på att vi har en bra och välfungerande sjukvård som behöver utvecklas ytterligare. Jag vet också att du brinner för hur det ser ut i din hembygd Täby. Du brinner också för Vårdval Stockholm och talar väldigt väl om primärvårdsvårdvalet. Det kom en patientenkät ganska nyligen där man har frågat folk om de vill rekommendera sin vårdcentral till någon annan. I din hembygd kan jag notera att det var 88 procent av medborgarna som ville rekommendera Täby Centrums vårdcentral, Täby Centrum Doktorn var det 93 procent som ville rekommendera, och i Täby kyrkby var det 87 procent som vill rekommendera sin vårdcentral till någon annan. I min ursprungliga hembygd, Vantör i södra Stockholm, kan jag i samma enkät se att det var 82 procent som ville rekommendera Hagsätra vårdcentral, 71 procent ville rekommendera Högdalens vårdcentral och 59 procent ville rekommendera Rågsveds vårdcentral. Man ska ha klart för sig att medellivslängdsskillnaden mellan Vantör och Täby är fem år. Rågsvedsborna dör fem år före Täbyborna. Därför ställer jag frågan: Filippa, varför vill inte du att den här församlingen ska få reda på hur många läkare det finns i Vantör respektive i Täby?

2013-06-11--12 155 Anförande nr 232 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Fru ordförande! Tack, Dag, för frågan! Jag brinner verkligen för vårdval. Jag brinner för att vi ska ha en god och jämlik vård i hela Stockholms län. Dag må ha sin ursprungliga hembygd, som han sade, i södra Stockholm. Själv har jag bott på 13 olika ställen i Stockholms län under mina 45 levnadsår – i norra Stockholm, centrala Stockholm, västra Stockholm och södra Stockholm. Man bär naturligtvis med sig erfarenheter från de olika delarna och från människor man möter både tidigare och i dag. Det fina med vårdvalet missar Dag Larsson i sin replik. Det fina är att man kan välja bort en vårdcentral som man inte är nöjd med. Man hör inte till en bestämd vårdcentral i dag. Man kan välja bort en vårdcentral där man tycker att kvaliteten och bemötandet inte är som man vill eller där man inte tycker att väntetider eller telefontillgänglighet är som det ska. å skulle det nog inte se ut om Dag Larsson hade fått bestämma. Då hade vi förmodligen fortsatt att teckna avtal eller upphandla vårdcentraler, och i värsta fall hade vi hört till en vårdcentral som vi inte tyckte höll måttet. Jag tycker att det är viktigt att man får välja, men det är också viktigt att det är de som är verksamhetsansvariga som bestämmer över hur personaldimensioneringen i deras verksamhet ska se ut – andelen undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor och doktorer och vilka olika specialiteter de kan ha. Sedan är det vårdcentralen som planerar för att möta patienternas behov och som ska se till att informera patienterna, gärna på nätet, om vilken typ av specialistkompetens som finns på vårdcentralen. Dimensionering slutade Stockholmslandstinget med för 20 år sedan. Vi höll på med budgetar härinne där landstingsfullmäktige tog beslut om halvtidstjänster på en viss avdelning på ett visst sjukhus. Så fungerar inte modern hälso- och sjukvård. Det är vårdprofessionella som ska avgöra dimensioneringen och organisera arbetet för att möta patienternas behov. Det tycker jag är bra. Anförande nr 233 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Filippa! Jag tror att många i den här församlingen nu har noterat att du är en vän av många ord. Jag ställde en enkel fråga: Varför ska den här församlingen inte få reda på hur många läkare det finns i Vantörs församling, där medellivslängden är fem år kortare än i Täby? Varför ska vi inte få reda på hur många läkare det finns i Täby? Vi betalar ju för detta utifrån vår skattesats. Nu får jag höra att jag vill förhindra folks fria val och om att jag vill att vi i den här församlingen ska bestämma hur många läkare det ska finnas på respektive vårdcentral, men jag får inget svar på min fråga. Jag tror att jag förstår varför. Ni vill nämligen inte ha fram det svaret. Ni vill inte att det ska redovisas hur ojämlikt och orättvist vårdens resurser är fördelade i det här länet, där folkhälsoklyftorna växer. Ni vågar inte se sanningen i vitögat. Det är den tragiska verkligheten. Anförande nr 234 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Fru ordförande! Det händer väldigt mycket. Vi får enormt mycket mer sjukvård. Eftersom det händer så mycket och vi gör så mycket kräver det också fler ord. Gör man väldigt lite har man kanske inte så mycket att prata om, Dag. Vi betalar inte doktorer. Det är inte så vårdvalet fungerar. Vi betalar pengar som följer med patienterna till den verksamhet som han eller hon väljer. Därför är det viktiga i vårt ersättningssystem och vår redovisning att vi vet hur mycket vi betalar när patienterna kommer till vårdcentralen. Det handlar inte om hur många doktorer eller sjuksköterskor det finns. Vi betalar när patienterna kommer till verksamheten och får den vård som vi har ställt krav på att vårdcentralen ska leverera för att möta patienternas behov.

2013-06-11--12 156 Anförande nr 235 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Ordförande! Jag har tre frågor till dig, Filippa. Vi ser ju att du är väldigt stolt över alla nya aktörer, och du pratar om att vi bygger ut vården. Vi kan dock inte se att det har avlastat akutsjukvården. Är kvantitet för dig detsamma som kvalitet? Ni brukar ju säga att vi har 209 vårdcentraler. Skulle det i så fall bli bättre vård om vi har 250 vårdcentraler? Blir två närakuter på Danderyds sjukhus bättre än en? Blir tre NKS bättre än ett? Min andra fråga handlar om studenterna, som du sade att du hoppades skulle börja jobba i vår sjukvård, förhoppningsvis akutsjukvården. Då undrar jag: Tror du att ingångslön för sjuksköterskor spelar någon roll? Om du tror det, tänker du i så fall vidta några åtgärder för att bryta den kartellbildning som finns på akutsjukhusen, som erbjuder 22 000 i ingångslön? Sex akutsjukhus är offentligt drivna och ett privat. Jag kunde tyvärr inte vara med här i går, men jag har hört ett rykte om att finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl har sagt att eländet i förlossningsvården är en skröna. Delar sjukvårdslandstingsrådet den synen? Anförande nr 236 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Fru ordförande! Tack, Håkan Jörnehed! Det bekymrar mig, och jag skulle naturligtvis gärna ha velat se att all den primärvårdsutbyggnad som har kommit till tack vare primärvårdsvårdvalet, med 40 nya vårdcentraler, hade avlastat akutsjukvården ännu mer. Självklart hade jag önskat detta. De fyra åren då ni styrde innan vi införde vårdvalet stängde ni ett par vårdcentraler runt om i länet och inga nya öppnades. Den brist på primärvård som fanns i länet fångades naturligtvis delvis upp av de 40 nya vårdcentralerna, men vi ska inte glömma bort att Stockholm växer. På sex och ett halvt år, med 30 000—40 000 nya stockholmare årligen, är det klart att det också finns ett behov av mer primärvård. Naturligtvis önskar jag, och det tror jag att vi alla gör, att mer av den goda hälso- och sjukvård vi har bedrivs närmare patienterna i primärvården och närsjukvården och mindre på de stora akutsjukhusen, med den kostsamma infrastruktur som akutsjukhus faktiskt utgör. Jag tror att lön och lönespridning är viktig i verksamheter. Det handlar inte bara om ingångslön utan också om lön efter erfarenhet, efter att man har vidareutvecklats på sin arbetsplats. Det spelar roll inte bara för att man ska kunna rekrytera utan också behålla medarbetare. Det gäller i sjukvården som alla andra branscher, men erfarenhet och vidareutbildning måste löna sig. Jag brukar väldigt sällan gå på andrahandsuppgifter. Jag hörde inte det uttalande som Håkan Jörnehed refererade till, men eftersom jag har hört ett sus om det har jag naturligtvis frågat om det. Det som du refererade till är inte finanslandstingsrådets bild. Min bild är, precis som jag sade, att vi har genomlidit en vinter, en vår och kanske också en sommar, med en väldigt ansträngd situation inom sjukvården, inte minst inom förlossningsvården. Anförande nr 237 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Vad bra, sjukvårdslandstingsrådet, att vi kunde reda ut detta om barnmorskorna. De sociala medierna exploderade ju av detta i går, och nu sitter inte minst barnmorskor och tittar på oss på webb-tv och undrar vad finanslandstingsrådet sade. Men om jag ska tolka sjukvårdslandstingsrådet har hon alltså en annan bild av vad finanslandstingsrådet menade.

2013-06-11--12 157 Det stora problemet när det gäller akutsjukvårdens personalförsörjning är just ingångslönerna. Vi konkurrerar med Sörmland och med kommunerna. I går kunde vi läsa att vi konkurrerar med Varberg och med Norge. Något borde vi alltså göra. När det gäller de 40 nya vårdcentralerna måste vi tänka. Du är väldigt stolt och känner att det blir som en tävling i mängdlära. Men man kanske skulle fundera på hur det skulle ha varit om vi hade haft samma resurser men bara öppnat 20 nya vårdcentraler, så att man hade kunnat öka resurserna för de vårdcentraler som redan fanns. Då kunde de ha kunnat ha längre öppettider, fler läkare och fler kompetenser. Kanske hade de kunnat avlasta akutsjukvården. Det går i dag fortfarande inte att boka läkartid efter kl. 17 på alla de 209 vårdcentralerna. Anförande nr 238 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Ordförande! Man ska börja med att konstatera att väldigt mycket i den stockholmska sjukvården fungerar alldeles utmärkt. Vi har fantastiska medarbetare som ibland med mycket små och begränsade resurser utför vardagsmirakel i vår sjukvård. Jag vill ha detta sagt, för som oppositionspolitiker är det ju ens uppgift att påtala sådant som är fel och som kan bli bättre. Det är viktigt att man försöker vara balanserad och uttrycker både sådant som är förbättringsmöjligheter och sådant som är värt en ros. Det är oerhört glädjande att Stockholms läns landsting nu äntligen kan leva upp till den nationella vårdgarantin. Visserligen är det med nöd och näppe, men ändå. Det är något som vi tillsammans har slagits för länge. Jag tror dock att vi behöver fundera på nästa steg. Vad gör vi med dem som behöver komma tillbaka till vården som återbesökare? Hur kan vi säkerställa att kroniskt sjuka får den bästa vården? Jag tror att vi behöver arbeta med nya begrepp som patientkontrakt och återbesöksgarantier. Det tror jag är något vi skulle kunna göra tillsammans över blockgränserna. Det är också värdefullt att patientmakten i primärvården har stärkts från att vara en formell rättighet till att bli en mer betydelsefull rättighet. Man har haft rätt att välja husläkare under lång tid, men numera har det större betydelse, och det är glädjande. Samtidigt är det dock oroande att det vårdvalssystem vi har konstruerat i vår region inte ser de växande socioekonomiska klyftorna. Man är helt blind för att folkhälsan skiljer sig dramatiskt mellan Vantör och Täby. De problemen ser man inte över huvud taget. Jag tycker att man borde lära av primärvården i det moderatstyrda Skåne, där man har infört socioekonomiska variabler i ekonomistyrningssystemet. Man borde för övrigt lära av alla andra landsting i Sverige, för alla andra har tagit hänsyn till skillnader i folkhälsan. Vi är det enda landsting som inte gör det. Vi behöver reformera Vårdval Stockholm i grunden. I dag har vi ett detaljstyrt och detaljreglerat vårdval som upplevs som byråkratiskt och förkvävande av personalen på vårdcentralerna. Varför frågar vi hur många batterier man gör av med varje år eller hur många liter 95-oktanig bensin man gör av med samtidigt som vi är helt ointresserade av hur många som arbetar i primärvården? Varför mäter vi inte primärvårdens resultat bättre? Filippa Reinfeldt står upprepade gånger och skryter över att man får träffa doktorn ofta, ofta. Jag tror inte att det är detta folk efterfrågar. Jag tror att de efterfrågar att få träffa en doktor som har tid att möta dem. Jag tror att de ibland efterfrågar att få träffa en sjuksyster eller en undersköterska. Därför behöver systemet reformeras – inte så att man kan träffa doktorn hur många gånger som helst men så att man får träffa en doktor som har tid med en så ofta man behöver det. Det är något som vårt vårdvalssystem saknar i dag.

2013-06-11--12 158 För en stund sedan kunde vi höra Filippa Reinfeldt hålla väckelsemöte här. Det var lite som det Maranatamöte som majoriteten genomförde med förvaltningen på World Trade Center för en tid sedan, där man hade inkallat landets samtliga landsting för att tala om vilka fantastiska vårdvalssystem vi har. Ingen avvikande röst fick höras, utan det var hallelujastämning som rådde. Jag pratade med en del från landsorten som var lite skeptiska mot de ensidiga hallelujaropen överallt, men jag förstår att ni är stolta. En del vårdval som har införts och som vi socialdemokrater har stött är riktigt bra. Det handlar om vårdvalen för höft- och knäplastik, kataraktoperationer och logopedi. Men det finns också vårdval som man kan vara mer skeptisk till. Jag har sällan mött blivande mödrar som jublat över Vårdval förlossning. Jag har sällan hört kvinnor jubla över Vårdval gynekologi, och jag undrar på vilket sätt gynekologin blev bättre av att mottagningen i Hallunda stängdes. I dag finns nästan alla mottagningar i Stockholms innerstad. Jag undrar om vårdvalet som gäller rehabilitering för epileptiker. Jublar epileptikerna när den bästa mottagningen, som drevs av Ersta i Nacka, var tvungen att dra ned på sina ambitioner för att man hade infört enhetliga och snåla ersättningar? Jag undrar när revisorerna varnar för de vårdval ni lanserar. Revisorerna säger att forskning och utbildning i förlängningen hotas och att sammanhållna vårdkedjor är något som ni inte har hört talas om. Det ringer många varningsklockor. Jag förstår att ni struntar i om jag står och ringer i dem, men nu säger Harry Beitner, som är en av chefsläkarna på Karolinska Hud, vid ett seminarium att vårdvalen inom hud hotar de kliniska prövningarna. Läkemedelsföretag som vill testa nya läkemedel mot hudsjukdomar och hudåkommor och vänder sig till vårt landsting får svaret att vi inte har någonstans att genomföra kliniska prövningar, för vårdvalet har slagit sönder enheterna i så små enheter att ingen längre kan delta i kliniska prövningar. På vilket sätt har det blivit bättre genom det vårdvalet? Vi socialdemokrater har en pragmatisk inställning till vårdval. För oss är vårdval rätt och bra ibland men inte jämt. Det finns vårdval som borde ha gjorts om och en del vårdval som aldrig borde ha satts i sjön. För är vårdvalen däremot religion, och det är skrämmande. I går kunde vi höra ett av majoritetens landstingsråd utbrista: Resten av Sverige borde lära av hur vi organiserar Stockholms sjukvård! Jag undrar hur det budskapet skulle mottas ute på våra sjukhus. Jag undrar hur många medborgare i Stockholm tänker kring detta när det varje sommar och varje jul är akut kris i den stockholmska sjukvården, och det är ingen nyhet. Det är snarare regel än undantag att lagom efter midsommar säger Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket att man är mycket osäker på om den stockholmska sjukvården. Det är regel snarare än undantag i det moderatstyrda Stockholms läns landsting. Det värsta är att sommar- och julkrisen nu har blivit vardagskris. Det är kris över allt på våra sjukhus. De är knökfulla. I måndags träffade jag personal på Södersjukhuset. De berättade för mig att Södersjukhuset är överfullt redan nu, innan sommarsemestrarna har börjat. Vad gör man då? Jo, då planerar man för att dra ned på verksamheterna på Södersjukhuset och minska antalet platser. På kirurgin drar man ned från 101 till 71, internmedicin minskar man från 174 till 140 och kardiologin drar man ned 72 till 47. Kommer Södersjukhuset alltså att ta emot färre patienter nu i sommar? Nej, så är det inte. Effekterna av dessa neddragningar, som man gör för att man inte har personal, är i stället att det kommer att utbryta kaos på Södersjukhusets akutmottagning i sommar. Och det ser likadant ut på de andra sjukhusen i Stockholms län. Men det är klart: Resten av Sverige borde lära av hur vi organiserar sjukvården i Stockholm, eller hur?

2013-06-11--12 159 Vad gör då ni? Detta är ingen ny kris. Redan 2007 slog Läkarförbundet och vår egen vårdplatsutredning larm om att vi har för lite vårdplatser i länet. Under många år gjorde ni absolut ingenting. Ni sköt ifrån er ansvaret. Jag har ställt frågor till er och fått höra att detta inte är något som vi politiker ska lägga oss i, utan det är ett ansvar för sjukhusledningarna. Så lät svaret under många, bortslösade år. Först 2010 tog ni beslut om att bygga ut antalet vårdplatser. I er budget, som jag läste med förväntan, hoppades jag att bulldozrarna äntligen skulle fram och byggnadsarbetarna skulle börja bygga alla de nya vårdplatser som vi behöver. När jag åkte förbi Södersjukhuset i måndags kväll tittade jag förväntansfullt mot den västra ändan där vi ska bygga en ny operationsbyggnad. Då insåg jag att det inte ens finns några detaljplaner. Man har inte ens kommit i gång med planeringsprocesserna i kommunerna, och den som vet något om planeringsprocesserna i Stockholms kommun vet att det tar lång, lång tid innan det kommer fram några spadar och grävmaskiner. Ni har segdragit och förvärrat sjukvårdskrisen trots att larmklockorna ringde redan 2007, och det bär ni ansvaret för. Den andra sidan av myntet är att man ska ha någon som ska jobba i sjukvården. Där har ni också skjutit från er ansvaret så länge det har gått. På Karolinska sjukhuset saknar man 400 sjuksköterskor. På Sachsska gick det förra sommaren så långt att personalen blev beordrad att inte lämna sjukhusbyggnaden för att man inte hade möjlighet att ge dem lunchrast. Så var det förra sommaren. Det mesta pekar på att det kommer att bli sämre den här sommaren. Jag har haft möte och träffat den personal som kör våra ambulanser. Jag har fått höra om folk som arbetat 16 timmar i sträck utan matrast. Vad har ni gjort åt detta, att personalen har orimliga arbetsvillkor? Ni har sagt att det är sjukhusledningarnas ansvar. Det är inte ert ansvar, och det är inte vi politiker som ska ägna oss åt detta. Ni har förvärrat den sjukvårds- och sjukhuskris som vi befinner oss i, och ni är saktfärdiga när det gäller att göra något åt den. Jag skulle vilja skicka med två förbättringsområen, som jag tycker att vi borde titta närmare på. Det ena är cancersjukvården. Vi har lagt fram ett förslag om att jobba mer aktivt med bröstcancervården. Vi vet att varje dag insjuknar fem kvinnor i bröstcancer. Vi vet att ungefär 1 400 kvinnor om året avlider i bröstcancer. Detta borde vi kunna arbeta bättre med, i synnerhet som vi kan konstatera att det är stora skillnader när det gäller deltagandet i mammografiscreeningarna – i Skärholmen deltar ungefär 60 procent men i Salem ungefär 80 procent. Vi missar många begynnande fall av bröstcancer därför att kvinnor inte deltar i våra screeningprogram. Vi har lagt fram ett förslag om att göra som i Västra Götaland och som i det moderatstyrda Skåne – att starta en mammografibuss som ska åka ut och få kvinnor på plats att genomföra både mammografi och cellprovtagning. Jag vet att detta är ett förslag från oss socialdemokrater, men jag vädjar till er: Bifall detta förslag! Ni skulle kunna rädda kvinnoliv, och det är angeläget. Det andra som jag skulle vilja att vi arbetade mer aktivt med är den ojämlika hälsan. Jag har många gånger frågat varför vi inte vet hur många läkare vi har i Täby eller Rågsved. Men vi vet faktiskt tack vare vår sjukvårdsförvaltning att medborgarna i södra delen av länet underkonsumerar sjukvård motsvarande 200 miljoner kronor om året. Varför? Jag tror att det beror på vårdvalet men också på var specialistläkarna finns. Det borde vi göra något åt. Därför föreslår vi socialdemokrater att vi ska ha ett sjukvårdslyft för södra länet och att vi ska starta en folkhälsokommission. Där är jag mer pessimistisk om att få ert stöd för de förslagen eftersom ni inte ens verkar se problemet, men jag hoppas åtminstone att ni är beredda att bifalla vårt framsynta förslag om en mammografibuss. Därmed yrkar jag bifall till Socialdemokraternas förslag.

2013-06-11--12 160 Anförande nr 239 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Fru ordförande! Tack, Dag, för din inledning! Det blev ganska många ord här också fast ganska få förslag och ganska lite om din egen budget. Men lite kom i alla fall på slutet. Låt mig börja med det du avslutade med, nämligen ert förslag om en mammografiscreeningsbuss. Förra året tog vi bort patientavgiften för mammografiscreening. Skälet till det var att vi ville få upp antalet besökare och få fler kvinnor att gå och screena sig. De preliminära analyserna visar på ett ökat deltagande i områden där deltagandet tidigare har varit lägre, och den största ökningen finns i områden där deltagandet tidigare har varit lägre och i socioekonomiskt svagare delar av regionen. I den cancerplan som nyligen har lagts fram av Regionalt Cancercentrum Stockholm-Gotland skriver man tydligt att utgångspunkten för framtidens cancervård är att den ska bli mer jämlik och att deltagandet i screeningprogram är prioriterat. Om en buss är ett sätt att möta detta behov så att fler kvinnor går och screenar sig tror jag att landstingsrådet Lundquist kommer att ta upp det om en liten stund. Jag ska inte föregripa ansvarigt landstingsråd i den frågan. Det är intressant att lyssna på Dag av många skäl. Dag var mycket positiv till sjukvården i dag, och det finns mycket att vara glad över. Det är en bra utgångspunkt för vårt samarbete, och det öppnar också för att kanske du och Socialdemokraterna likt Miljöpartiet ska ta alliansen i hand och samarbeta i frågor för patienternas bästa. Dag talar varmt om patientmakt. Det tycker jag är jättebra. Dag tar också upp att det är viktigt att fundera på detta med återbesökande kroniskt sjuka patienter. Det tycker jag också är bra. Om jag ska göra en positiv tolkning tycker jag att Dag andas som om detta med vårdcoacher kanske är väldigt bra och som vi också borde upphandla för att få det permanentat och utvidgat till fler diagnosgrupper. Jag tror att inte minst patienter inom psykiatrin skulle vara mycket betjänta av en vårdcoach. Det som gör mig lite fundersam är dock detta om socioekonomi och växande klyftor i länet kopplat till sjukvård. Socioekonomi och växande klyftor handlar ju inte om frågor som sjukvården kan lösa. Klyftor uppstår ofta ur utbildningsfrågor, skolfrågor, brist på utbildning och av en känsla av utanförskap. Det handlar om att vara inne på eller att stå utanför arbetsmarknaden. Det handlar om huruvida man har en känsla av att kunna påverka sin livssituation eller inte. Den typen av utanförskap skapar naturligtvis klyftor – mellan män, kvinnor, yngre, äldre och ibland också mellan boende i olika områden. Detta kan inte sjukvården lösa. Däremot kan sjukvården bistå andra sektorer och verksamheter med kompetens om hur man kan arbeta med hälsofrågor. Dag pratar mycket om patientmakt och tycker att det är bra. Han pratar sig också varm för en del av vårdvalen och säger att Socialdemokraterna tycker att vissa vårdval som han räknar upp är bra. Men han säger också att det är många vårdval han inte tycker är bra, och då är min fråga: Om du skulle få inflytande efter valet om drygt ett år, vilka vårdval tänker du och Socialdemokraterna då riva upp? Anförande nr 240 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Jag måste säga att något av det mest glädjande är att höra en moderatpolitiker prata om jämlikhet och jämlik sjukvård. Välkommen, Filippa! Jag tycker att det är en lovande utveckling även om jag förstår att det än så länge är inledande fraser. All forskning visar att insjuknandet i cancersjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes har raka samband med vilken socioekonomisk grupp man tillhör. All statistik visar detta. Då borde vi organisera vården på ett sådant sätt att vi kan möta de reella vårdbehoven. Det är därför jag frågar om detta gång på gång. Det handlar inte bara om

2013-06-11--12 161 rätten att välja utan också om vilka vårdresurser som står till förfogande för olika medborgargrupper i länet. Det är en fråga som du inte förstår och inte vill svara på, och jag tror att jag vet varför. Detta med jämlikheten handlar i ditt fall snarare om fernissa än om verklig förståelse än så länge. Jag skulle vilja säga att patientmakten när det handlar om neurologisk rehabilitering är rent löjeväckande. Vad får man om man har drabbats av svår epilepsi och behöver rehabilitering i vårt län? Jo, man får en lista med telefonnummer att ringa runt på! Det är kunskap och olika saker att välja på som behövs, om man ska ha riktig patientmakt. För att ta just vårdvalet neurologi som exempel, som jag är djupt kritisk mot, menar jag att man borde ha en bättre dialog med patientorganisationerna för att se vad som ska ske med det vårdvalet i framtiden – om det ska göras om, om det ska läggas ned, om det ska rivas upp. Det är det ena. Det andra som jag menar är att i de flesta av de vårdval som du har satt i sjön förbjuder du, Filippa Reinfeldt, våra egna verksamheter och våra egna sjukhus att delta. Det borde vi ändra på. Våra egna verksamheter och sjukhus borde få delta i vårdvalen så att utbudet och mångfalden blir större. Anförande nr 241 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Tack, fru ordförande! Nej, det där var nog inte riktigt korrekt, Dag. Det är så där man skapar skrönor. Var och när har jag förbjudit någon verksamhet att söka auktorisation för att få vara med och jobba med alla de fina vårdvalsområden som har ökat jämlikheten och rättvisan till hälso- och sjukvården för alla stockholmare? Anförande nr 242 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Det är ju ett återkommande beslut om att sjukhusen inte ska delta i vårdvalen. Motiveringen är att ni ska tvinga ut verksamheter från sjukhusen. Därför tillåts våra egna sjukhus inte delta. Filippa, om du hade ägnat dig åt att läsa igenom framtidsplanen som i dag ligger på vårt bord så hade du dessutom sett att det finns skrivningar i framtidsplanen som handlar om att SLSO inte ska bygga upp vård inom specialistområdena. Visst finns det sådana beslut och sådana texter ligger på vårt bord i dag! Anförande nr 243 C a t r i n M a t t s s o n (C): Tack så mycket, Dag, för en spänstig inledning med ganska mycket om vad du tycker inte fungerar men tyvärr ganska lite om vad ni själva vill göra. Någonting som du ändå sade var att du vill ändra systemen. Du pratar om socioekonomiska system och alla möjliga olika ersättningssystem som finns. Det kom mig att tänka på en partikollega till dig, Margot Wallström, som sade: ”In Sweden we have a System”. Det är mycket systemprat när vi pratar politik – men vad det egentligen handlar om är väl ändå människorna? Hur har det då blivit för människorna i de här områdena, som vi båda månar om när vi vill ha en jämlik och jämställd hälso- och sjukvård? Som det är nu har ju människor med lägre inkomster i dag en bättre tillgänglighet till hälso- och sjukvården och gör fler läkarbesök än innan vårdvalet infördes. Jag skulle vilja fråga dig, Dag, om du tycker att vården var bättre när ni styrde och personer med högre inkomster oftare besökte vården än personer med låga inkomster. Det är min första fråga.

2013-06-11--12 162 Filippa ställde samma fråga som jag också skulle vilja ställa. Eftersom jag inte hörde något svar ställer jag den igen. Du sade i ditt anförande att du ville begränsa valfriheten genom att ta bort vissa vårdvalsområden. Jag skulle vilja veta: På vilka områden är det du tycker att Stockholms invånare inte ska få välja den vårdgivare de har förtroende för? Anförande nr 244 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Tack, Catrin. Jag tror jag ska börja med att ställa en kontrafråga, faktiskt. Du säger ju att valfriheten är hotad, om de otäcka Socialdemokraterna får bestämma – det är faktiskt vad du säger. Då vill jag fråga dig: Tycker du i sådana fall att det är en bra valfrihet för dem som behöver rehabilitering för grava epilepsianfall, att man får en lista med tio företagsnamn och telefonnummer på? Det är den ena frågan. Min andra fråga är: Har sjukvården blivit bättre eller sämre? Jag kan konstatera att i Rågsved, där jag växte upp, är 59 procent av medborgarna nöjda med sin vårdcentral. I Täby Kyrkby är 90 procent av medborgarna nöjda med sin vårdcentral. Man kan fundera på varför. Jag tror att en av förklaringarna är att 10 miljoner kronor togs ifrån Rågsveds vårdcentral och flyttades, bland annat, till Täbyområdet. Totalt sett visar Karolinska Institutets utvärdering av ert vårdval att 265 miljoner kronor flyttades till de områden där den rikaste fjärdedelen av länets invånare bor. Det är därför ni inte vill berätta hur många läkare som arbetar i Vantör eller i Täby – läkarna har nämligen flyttat till Täby, och de få kvarvarande läkarna tvingas att ta emot många fler, korta besök. Anförande nr 245 C a t r i n M a t t s s o n (C): Tack, Dag. Jag svarar gärna på dina frågor, men jag skulle också vilja att du svarar på mina. Tycker du att det var bättre som det var förut, innan Vårdval, när personer med högre inkomst hade en större tillgång till sjukvården än personer med lägre inkomst? Nu är det tvärtom. Och sedan: Vilka vårdvalsområden är det som du vill ta bort? Jag kan också svara snabbt på den fråga du ställde till mig, om jag tycker att personer som har epilepsi ska rätt att välja vårdgivare. Mitt svar på den frågan är: Ja, det tycker jag! Anförande nr 246 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Som gammal Rågsvedsbo kan jag svara på frågan: Det var bättre förr, när Rågsveds vårdcentral hade fler som arbetade där, när man hade de 10 miljoner kronor som ni har flyttat från Rågsved till Täby. Ja, det var bättre förr! Sedan kan jag konstatera att Catrin Mattsson tycker att det är jättebra att epilepsipatienter får en lista med tio företagsnamn och telefonnummer, och det är den information man har att välja på. Jag blir bedrövad! Anförande nr 247 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Kampen mot bröstcancer och dödlighet i bröstcancer är något som ligger väldigt varmt om hjärtat för oss i Alliansen. Det var därför vi avskaffade den avgift som togs ut vid screeningen, vilket inte fanns i er föreställningsvärld innan vi kom på den tanken. Och vi börjar redan kunna se effekterna av det här. Deltagandet har ökat kraftigt, och framför allt har det ökat väldigt kraftigt i de områden där vi hade lägst deltagande – upp till en ökning på ungefär 20 procent i Hässelby-Vällingby, som var en av de församlingar som hade lägst deltagande, och i många åldersgrupper är det 16 procent ökat deltagande i utanförskapsområdena. Vi ska nog fundera på vad vi kan göra för att ytterligare höja deltagandet. Sedan finns det en del andra saker inom cancervården, vilket vi kanske kan prata om i nästa debatt, om framtidens hälso- och sjukvård.

2013-06-11--12 163 Jag blir väldigt fundersam när jag hör Dag Larsson. Jag tycker det är så idéfattigt i S-budgeten. Ni upprepar ert tuggande om kommissioner som ska lösa alla problem. Det är väl inte kommissioner som löser människors vårdbehov – det är faktiskt riktiga, konkreta åtgärder som gör att människor får rätt insats. Ta tugget om en jämlikhetskommission – till och med Michael Marmouth, WHO:s expert, säger att vi har det här i Stockholm med våra folkhälsoverksamheter. Det verkar som om Dag Larsson är helt okunnig om att vi gör analys av 154 indikatorer i God vård-analysen, vi har datasystemet Mosaik där vi kan gå ner på bostadsområde till och med och se hälsotalet, och vi har också en folkhälsorapport som har landat i fem särskilda utmaningar: förbättra ungas psykiska hälsa, reducera riskabla alkoholvanor, förebygga övervikt, fetma och rökning och minska ojämlikheten i hälsa. Det är ju det här vi ska jobba med – inte sitta i slutna sammanträdesrum med kommissioner, utan konkreta åtgärder! Då är frågan: Vad är det som du är emot av det vi håller på och gör, till exempel när det gäller ojämlikheten i hälsa, distriktssköterskor som får extra ersättning, sex vårdcentraler som har extra distriktssköterskor som vi vetenskapligt utvärderar effekterna av vad de gör, hälsovägledare för barn med fetma och föräldrar som är feta och riskerar att få feta barn, de kommande livsstilsmottagningarna, vissa riktade uppdrag till några av barnläkarmottagningarna när det gäller barn med övervikt, att vi jobbar med nationella riktlinjer för att förebygga ohälsa, hälsocoacher – ja, jag kan göra listan ännu längre. På vilket sätt tror du att kommissioner påverkar verkligheten? Är det inte dags att du kommer med konkreta förslag i stället? Vilka är dina förslag? Berätta om du har några andra förslag än kommissioner! Och så tjatar ni också om effektivitetskommissioner och säger att administrationen ska skäras ned för att den har vuxit. Men tittar man på vad det är som har vuxit så är det verksamheter som har flyttat från en verksamhet till en annan. Är det så att ni vill plocka bort en del av de insatserna vi gör nationellt, med finansiering från andra landsting när det gäller att utveckla Mina vårdkontakter och de invånartjänster som finns där? Är det det regionala cancercentret som vi har byggt upp delvis med pengar från staten, delvis med pengar från Karolinska sjukhusets tidigare verksamhet? Är det Smittskydd Stockholm med Strama-verksamheten mot antibiotikaresistens? Eller är det Kunskapscentrum, som ska se till att vi jobbar enligt vetenskap i vården? Berätta för oss vad de här kommissionerna egentligen handlar om! Det verkar så idéfattigt att tro att en kommission löser problemen. Kom igen och rapportera! Vad är det för åtgärder ni vill få till? Då kan vi föra en riktig politisk debatt om vad det är vi kan enas om och vad det är som är tokerier. Anförande nr 248 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Jag kan konstatera att Birgitta Rydberg igen var arg på idén att lära av Skåne och Malmö, begreppet att införa en jämlikhetsfunktion redan i går – det är tydligen en hemsk tanke. Jag tycker att en av de största utmaningarna vi har att hantera är ungas psykiska ohälsa. Vi kan konstatera att ungefär en tredjedel av de unga i vår region inte mår så jättebra. Jag tror att vår sjukvård kan hjälpa till med att åtgärda ungas psykiska ohälsa, men jag tror inte att sjukvården ensam kan göra detta. Jag tror att vi behöver samverka mycket mer med kommunerna i regionen och med andra aktörer. Det är en av uppgifterna som en jämlikhetskommission skulle kunna arbeta med, att helt enkelt åtgärda de stora folkhälsoklyftorna och en del av de saker som vi inte själva klarar av med sjukvården. Det är därför som Malmös och Skånes idé är så väldigt bra.

2013-06-11--12 164 Jag har ett konkret förslag, Birgitta, som jag tycker att du ska fundera på, och en liten frågeställning, eftersom jag har krävt att man ska göra någonting åt fördelningen av ekonomiska resurser i primärvården. Jag vet ju att du är för att vi inom tandvården skickar mera pengar till utanförskapsområdena, som där kallas för vårdbehovsområden, där vi kan se att vi har en svagare socioekonomi och sådant. Skulle vi inte kunna titta på något liknande i primärvårdssystemet? Varför bara i tandvården? Anförande nr 249 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): När jag hör Dag gå till talarstolen tror jag att han har missat att vi faktiskt har en hel del samverkan med våra kommuner. När det gäller barns och ungas psykiska hälsa har vi också gemensamt med kommunförbundet tagit fram en fokusrapport om hur vi ska jobba med att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga. Det pågår nu också ett arbete med alla kommuner och hälso- och sjukvårdsnämnden för att se varför det är sådana skillnader mellan när man remitterar till barnpsykiatri och inte, och vad man ska göra i elevhälsan på kommunal nivå för att vi ska kunna komma in med tidigare insatser. Jag tror inte alls att någon central kommission kommer att kunna lösa det här, utan det är konkret arbete ute i verkligheten, mellan kommun och landsting, som behövs. Där har vi en enhet som jobbar med psykisk hälsa och vi har för barn och ungdomar inom våra verksamheter det som heter Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin som är ett stöd som innebär att vi kan erbjuda evidensbaserade stödinsatser som kommunerna kan ta del av. Dag Larsson, vi har det här, som Skåne inte har haft, som Malmö inte har haft. Vi kan använda detta även fortsättningsvis. Nu har vi ju tillbaka de centrumverksamheter som var utlånade till Karolinska Institutet då vi tappade några år av utveckling – nu finns de tillgängliga för våra kommuner. När det gäller fördelningen av resurser – ja, vi har ju ett socioekonomiskt index som en tredjedel av den fasta ersättningen i vuxenpsykiatrin, men när det gäller vårdvalet för primärvården har vi en mycket större andel som är knuten till besök. Där har vi också en obligatorisk skyldighet att erbjuda psykosociala insatser, vilket har fyrdubblats sedan vi tog över makten från er för sju år sedan. Jag kan också berätta att vi har en ganska spännande utveckling med fler psykologer i primärvården i vårt budgetförslag. Det som kommer under 2014 är första linjens insatser för barnpsykiatri, där barnläkarmottagningar och husläkarmottagningar kan få ett tilläggsåtagande att erbjuda kurator eller psykolog även för barn, för att avlasta. Vi jobbar också vidare med ersättningssystemet för att man ska kunna få högre ersättning för mer vårdtunga besök på mottagningen. Detta tycker vi är en bättre modell än den modell som du förespråkar, där man lägger ett index som inte givet pekar ut att man faktiskt tar emot patienter. Lärdomen av vår modell är att med den konstruktion vi har haft blir patienterna välkomna och tas emot – tidigare hade vi ju alldeles för långa väntetider i primärvården, och något sådant vill vi inte gå tillbaka till. Anförande nr 250 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Om det nu är någon som lyssnar ordentligt så kan man konstatera att Birgitta Rydberg är för socioekonomiska ersättningsmodeller när det handlar om våra tänder, men hon är emot det när du ska träffa doktorn. Jag förstår inte riktigt varför, men så är det. Birgitta Rydberg pratar också om storstilade satsningar på diverse folkhälsoprojekt och annat. Jag tycker om att rota ner i konkreta exempel och titta på hur det ser ut på enskilda vårdcentraler.

2013-06-11--12 165 Jordbro vårdcentral blev av med 3 miljoner kronor när ni införde Vårdval Stockholm. Det var en katastrof för den vårdcentralen, som arbetar så utsatt och med så illa ansatta människor. Vad har hänt där? Birgitta Rydberg och majoriteten har dragit i gång ett projekt som har gett dem – hör och häpna – hela 500 000 kronor i fem år. Det är så man arbetar. Man har flyttat enorma resurser från de områden där folkhälsan är dålig, och efteråt kommer man med lite plåsterlappar. Det duger inte, Birgitta Rydberg! Anförande nr 251 H e l e n e Ö b e r g (MP): Ordförande, fullmäktige, åhörare! Jag vill börja mitt anförande med att avslöja en liten hemlighet. När vi har överläggningar i gruppledarkretsen argumenterar jag alltid för att det ska vara lite mindre tid till sjukvårdsblocket. Totalt blir det ju faktiskt nio timmar, och det är ganska mycket tid. En anledning till att jag driver den linjen är att just nu pågår barnens skolavslutningar. Jag fick precis ett SMS om att allt hade gått bra och att det hade varit fint, men det känns lite tråkigt att missa det varje år. Det är inte så att jag ogillar att stå här och prata sjukvård – det tycker jag är toppen – men anledningen till att jag ändå är lite kritisk till de här nio timmarnas långa debatt är att det inte gör så jättemycket skillnad. Vi stänger in oss i det här rummet i två dagar, typ tolv timmar varje dag, och så pratar vi väldigt mycket – men vi kommer sällan framåt. För oss i Miljöpartiet är det viktigt att göra skillnad på riktigt. Det är vår drivkraft. Förra budgetdebatten slängde sig många partier med löften om att dricka champagne ihop. Jag är nykterist, så jag skulle bli bjuden på kaffe, och det skulle vara Rättvisemärkt. Vi i Miljöpartiet tog detta på allvar. Vi satte oss ned med Filippa Reinfeldt och drack lite kaffe, och efter ett tag kunde vi presentera ett nytt ersättningssystem för primärvården. Vi i Miljöpartiet är stolta över det systemet. Vi är stolta över att vårdcentraler i utsatta områden nu får mer resurser, även om det så klart kunde varit mer. Vi tycker att det är bra att vårdtyngd spelar roll i ersättningssystemet och att vi jobbar på att stärka den psykiatriska kompetensen på vårdcentralerna, precis som Birgitta just var inne på. Nu har en ganska stor del av den här morgonen ägnats åt att diskutera min vårdcentral i Högdalen, och det tycker jag var roligt. Tydligen är det bara 71 procent som vill rekommendera den till någon annan. Men jag tänkte frångå mina papper en liten stund och berätta om en fin händelse när vi var där, jag och min son. Vi satt i väntrummet och så kom det fram en sjuksköterska och började prata med honom: ”Hej hej, ska du till doktorn? Vad heter du?” Han svarade på frågorna. Efter en stund sade hon: ”Du är väldigt blå om armarna.” ”Jaa”, sade han, ”jag har målat med vattenfärger i skolan.” Men hon sökte ju kontakt och kom fram till oss och pratade för att hon såg att där satt en liten pojke med någonting som skulle kunna vara blåmärken på underarmarna! Jag tycker det var så fint, jag blev så glad för det. Han hade inte blivit slagen hemma eller i skolan utan målat med vattenfärger – men ett samhälle som fungerar på det sättet, där varje individ tar ansvar för att se till att barn har det bra, det är verkligen jättefint. Jag ville bara berätta detta om hur det kan vara ute i Högdalen. Vårdvalen är verkligen viktiga. Pratar man om vårdval så är det lätt att man hamnar i system och teknik, men vårdvalen har ju ett syfte. Det syftet är tydligt för oss i Miljöpartiet: att öka folkhälsan. När vi tar ställning till vårdval ska vi se att de syftar till att göra skillnad för människors hälsa. De ska inte finnas för att det är tekniska eller praktiska fördelar eller för att det skulle vara några förmåner för vårdgivarna, utan de ska finnas till för att göra skillnad för patienterna. Det vårdval som vi var med om att fatta beslut om tillsammans med Alliansen var ett steg mot en mer jämlik vård i Stockholms läns landsting. Vi i Miljöpartiet är ganska övertygade om att det finns mer att göra för att komma till rätta med den ojämlika vården i landstinget – vi är inte på långa vägar framme. För att nämna något vårdval där det är väldigt tydligt att det inte fungerar som det ska är gynekologi ett vårdval där vi ser stora

2013-06-11--12 166 bekymmer. Så för att ta ännu fler steg mot en jämlik vård och komma till rätta med orättvist fördelade resurser behöver ersättningen i alla vårdval anpassas bättre efter människors behov. Det är en sak som vi kommer att ha på vår agenda under nästa år. Vi har i vår budget tre särskilt prioriterade frågor som jag tänkte berätta om. Den första handlar om ambulanssjukvården. Ni vet att vi har haft ett stort engagemang för ambulanssjukvården, och det beror på att det har hänt väldigt mycket inom den vården som har skapat oro hos medarbetarna och gett konsekvenser för patienterna. Det är ju vårt ansvar här i Stockholms landsting att se till att ambulanssjukvården är trygg och säker, och det är ett ansvar som vi ska ta. När man är med om att olyckan är framme ska man åtminstone vara lugn med att det kommer en ambulans så fort det bara går – ingen onödig väntan. Därför vill vi i Miljöpartiet återinföra målet att ambulansen vid prio ett-fall – de allra svårast sjuka – ska vara hos patienten på tio minuter i 75 procent av fallen. Vi vill återinföra tiominutersmålet i vårt landsting, för vi tror att de mål som man sätter om tillgänglighet faktiskt spelar roll. Det är klart att vi ska ha vårdcentraler som är öppna och tillgängliga för många, och vårdval inom specialistsjukvård handlar också om tillgänglighet, men det är precis lika viktigt med en tillgänglig ambulans. När man har råkat illa ut ska man snabbt få hjälp. Hur ska vi då lyckas med ett sådant mål? Självklart handlar det till en del om hur verksamheterna organiserar sitt arbete, men det är också viktigt att göra medskick från politiken. Vi tror att man ska öka tilliten till den kompetens som finns i ambulanssjukvården. Vi kräver ju specialistutbildade sjuksköterskor, och de ska få ett stort förtroende att göra bedömningar på plats – vi kan lita på deras kompetens. De ska kunna avgöra om en patient behöver åka med in till sjukhuset, kanske får bättre vård på vårdcentralen eller rent av kan stanna hemma med lite stöd, kanske från Vårdguiden. Det är ju inte meningen att ambulansen ska agera taxi – det får man vara tydlig med. Den ska inte bara vara en transport utan också en vårdmottagning, och där måste ske ett urval. Vilka behov som finns ska avgöra om man ska få åka med i ambulansen eller inte. Vi tror också att en ökad kunskap och trygghet att göra medicinska bedömningar, både hos sjukvårdsrådgivningen och när man kommer fram till sjuksköterskan när man har ringt larmnumret, kan minska trycket på ambulansen. Jag är säker på att det har skett en ökning av de mindre prioriterade utryckningarna sedan det uppmärksammade fallet med en man som dog för att han inte fick någon ambulans. Jag förstår att man vill garantera sig om att göra rätt, så att man inte i efterhand ska kunna bli klandrad, men någonstans måste också funktionen hos en prioriteringstjänst eller hos sjukvårdsrådgivningen vara att göra ett urval, helt enkelt, och vi behöver jobba för att stärka tryggheten i det urvalet. Sedan är jag ju miljöpartist, så jag måste säga att jag tror att en och annan ytterligare trängselavgift också skulle göra skillnad för tillgängligheten och snabbheten i ambulansen. Akutsjukhusen är ytterligare ett prioriterat område som vi har haft i årets budget. Efter den här vintern är det väl på det stora hela omöjligt att inte ha en budget som presenterar förslag för hur man ska komma till rätta med oron och kaoset på våra sjukhus. Jag har frågat sjuksköterskor: Känner ni er bekväma med att jag säger att det har varit kaos på akuten? Deras svar är ja. De säger: Du måste säga det, för det är så det har varit! Det känns tryggt att ha med sig den bekräftelsen från dem. Vi har haft en jättetuff situation på våra sjukhus. Vi måste hantera den. Den slutsats som vi har dragit i Miljöpartiet – och som vi har haft i flera år – är att det generella besparingskravet på 2 procent bara i år urholkar finansieringen och resurserna till våra sjukhus. Det får konsekvenser, när man ska göra mer med mindre pengar varje år.

2013-06-11--12 167 Vi kan inte heller se att det skulle öka effektiviteten, när man blir färre människor som jobbar och som ska möta ett ökat behov av vård. Det är inte effektiv vård. Det är inte så att vi i Miljöpartiet tänker att man kan strössla med pengar över sjukvården och att den kan få hur mycket resurser som helst, vi förstår också att man måste jobba med kostnadsutvecklingen och att man måste hitta optimala arbetssätt – men det gör man inte genom att börja med att säga upp medarbetare, utan det gör man genom att ha ett ständigt förändrings- och förbättringsarbete i vården. Vem känner sig ens motiverad att göra ett förbättringsarbete om man kan ana, misstänka eller till och med vara säker på att det bara skulle resultera i att det blir färre kolleger på jobbet? Det är inte någon bra drivkraft eller ett bra motiv. Den sista prioriterade frågan i vår budget är rehabilitering. Vi ser rehabilitering som någonting som måste bli en mycket mer naturlig del av vårdkedjan, och vi måste öka tillgängligheten till rehabilitering och habilitering. Det är viktigt att människor, oavsett om de har jobb eller inte har jobb, får en möjlighet att må bättre. Vi har sett rapporter om att ålder spelar stor roll. Vi tror att rehabilitering spelar en väldigt stor roll för människors upplevda livskvalitet och för människors möjlighet att fortsätta hålla sig friska, och därför kan vi inte se att ålder är en så där jätteviktig anledning att styra möjligheten till eller omfattningen av rehabilitering. Jag tror också, som jag sade i går, att det är otroligt viktigt att man ska kunna välja inriktning och form på sin rehabilitering i mycket högre utsträckning än vad man kan i dag. Jag tror att just frihetskänslan av att kunna påverka på vilket sätt jag ska kunna komma på benen igen ökar mitt välmående – det har säkert mycket stor betydelse för om man faktiskt lyckas. Sedan ser vi hur föreningslivet – jag har träffat Strokeföreningen och Diabetesföreningen – gör fantastiska insatser för att rehabilitera, kan man faktiskt säga, människor som har drabbats av sjukdom. De möter människor med diabetes eller med stroke i vardagen. De har återkommande träffar, de har utbildningar om hur man på bästa sätt kan lära sig hantera sin sjukdom. Jag tror att det är bra om de insatser som föreningslivet gör för våra patienter också kan bli en del av den formella vårdplanen, att man kan komma överens om att det här är en sak som jag gör för att stärka möjligheterna att tillfriskna och må bättre. Nu har jag presenterat några satsningar som vi i Miljöpartiet tror är bra och som skulle göra skillnad på riktigt för människor. Vad som kommer att hända nu, är jag rädd, är att några från den andra sidan går upp och kritiserar våra förslag – det är i alla fall mer sannolikt än att någon skulle gå upp och säga: Men vilken intressant idé, Helene! Om man gjorde lite så här, skulle inte det kunna bli bra? Men om ni vill gå upp och vara konstruktiva så är ni välkomna! Det finns också en viss risk för att många av er inte ens i morgon kommer ihåg vad jag har sagt. Vi kan väl göra en liten enkät, kanske på Twitter, och se om ni minns. Om vi som nu sitter här i två dagar tog på allvar vårt mandat som folkvalda medborgarföreträdare med uppgiften att faktiskt göra skillnad på riktigt för människor, skulle jag kunna sitta här en hel vecka med er. Då skulle det vara jätteroligt och kännas jättemotiverat. Det är lite grann den bollen jag vill kasta ut: Se till att använda ert politiska förtroende och mandat till att verkligen göra skillnad! Men tills vidare, om jag inte ser någon stor skillnad här just nu, kommer jag att fortsätta längta ut till skolavslutningar, solen, verksamhetsbesök eller de fina demonstrationerna som vi ibland har här utanför. Bifall till Miljöpartiets budgetförslag!

2013-06-11--12 168 Anförande nr 252 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Tack, fru ordförande! Jag kände verkligen med Helene när hon beskrev den skolavslutning som pågår parallellt, och jag tror många av oss här inne känner igen oss i dag eller från tidigare fullmäktigesammanträden och förstår att det är en tudelad känsla. Jag tänkte börja så här. Det var spännande att lyssna till dig, Helene. Jag har också läst ert förslag med intresse. Jag tycker det är väldigt roligt att Miljöpartiet talar så varmt om den gemensamma vårdvalsutveckling som vi gjorde vad gäller vårdvalet i primärvården. Därför tänker jag inte rikta någon annan fråga till dig om innehållet i ert budgetförslag än om du vill komma över på ytterligare en kopp kaffe, efter sommaren – kanske tillsammans med Dag, fast jag får nog inte prata med Dag just nu, fru ordförande. Ska vi inte ta en kopp kaffe och se om vi gemensamt kan arbeta fram något liknande det som vi gjorde så framgångsrikt kring vårdvalsutvecklingen – men den här gången inrikta oss på att hitta en gemensam, bra utgångspunkt och lösning som det som vi sammanfattade som vårdcoacher för de svårast sjuka, att kika på återbesökarna, de svårast kroniskt sjuka patienterna, och hur vi kan göra det ännu bättre för dem framöver – men också om hur vi kan fortsätta att stärka patientmakten här i Stockholm, som vi har kommit så långt med? Vill du komma över på en kopp kaffe så kommer jag med ett datumförslag i augusti. Anförande nr 253 H e l e n e Ö b e r g (MP): Men, vad härligt och konstruktivt! Nu är det ju så i Miljöpartiet, som ni vet, att vi jobbar mycket med demokrati och sådana saker, så jag måste först fråga min grupp vilka jag kan dricka kaffe med. Men jag är försiktigt positiv, och jag hoppas att Dag vill följa med. Anförande nr 254 C a t r i n M a t t s s o n (C): Tack, Helene, för ditt intressanta anförande! Jag tycker att det är väldigt positivt att vi har kunnat ha konstruktiva samtal mellan Alliansen och Miljöpartiet och också kommit överens om vissa viktiga saker vad gäller vårdvalet. Men jag blir också lite orolig. Det är ju nämligen så att ditt parti på kongressen har beslutat att ta bort möjligheten för vinst i vårdföretagande, och det innebär i princip att det blir omöjligt att bedriva vårdföretagande. Det går nämligen inte att ta stora risker, investera kapital och sedan aldrig kunna plocka ut det igen. Det innebär också att det blir väldigt sårbara verksamheter, som går plus minus noll år efter år. Vad händer det år då man får personal som blir långtidssjukskrivna och så vidare? Då har du ingen buffert. Det betyder att det är en sårbar verksamhet och en sårbar kvalitet. De förutsättningarna måste ändå finnas med när man pratar om vårdval. Jag skulle därför vilja veta: Delar Miljöpartiet här i Stockholms läns landsting er kongress beslut om att totalt förbjuda alla former av vinst inom vårdföretag? Sedan skulle jag också vilja säga någonting om att ni önskar ta bort effektivitetskravet på 2 procent inom sjukvården. För en tid sedan träffade jag Sofia Palmquist, verksamhetsutvecklare på Capio S:t Göran, och frågade henne: Hur kommer det sig att de klarar att producera mer vård för mindre pengar och att vi inte har sett så mycket vårdkaos eller så där? Hon förklarade då att effektivitet är detsamma som kvalitet. Det är rätt mycket vad SKL också säger: effektivitet handlar om att göra rätt saker – att ge rätt behandling så att du slipper göra om, att göra rätt från början i stället för att göra fel och

2013-06-11--12 169 sedan få göra om. Effektivitet är kvalitet och att utveckla och göra rätt saker. Det är också ett viktigt sätt att förbättra hälso- och sjukvården. Vill du då ta bort alla satsningar som handlar om ökad effektivitet, att göra rätt sak vid rätt tillfälle? Anförande nr 255 H e l e n e Ö b e r g (MP): Jag börjar med den sista frågan, för att ha lite cliffhanger så att ni lyssnar när jag kommer till den första. Det är väl lite att ta i, att kalla ett 2-procentigt besparingskrav för en satsning på effektivisering. Jag tror absolut att om man gör saker effektivt eller på ett optimalt sätt så leder det till ökad kvalitet och att det är viktigt att göra saker rätt från början – då sparar man dessutom pengar. Men jag tror inte att incitamentet för det ska vara att skära ned på resurserna till verksamheten, utan det vi i stället hellre vill se är att man får som en konsekvens av ett effektivare arbetssätt att man har utrymme i sin budget att möta det ökade behovet. Jag är inte heller så naiv att jag tror att ett effektivitetsarbete ger pengar som liksom lägger sig på hög. Däremot tror jag att det ökar möjligheterna att hantera det behov av vård som vi ser framför oss. Det var roligt att du ställde frågan om vinst till mig, för jag är just nu den enda i Miljöpartiet som har det färdiga partiprogrammet – det ligger uppe på mitt rum och jag håller på att läsa det innan det ska gå i tryck. Det står ingenting i partiprogrammet om vinstförbud. Vad som däremot står är det som Catrin själv är inne på, hur viktigt det är att man återinvesterar sin vinst i verksamheten för att ha en buffert så att man kan möta år då det går lite sämre, så att man kan rusta upp toaletterna eller göra satsningar på verksamheten som ligger utöver den dagliga driften. Det är vad vi står för och vad vi har beslutat. Ordet förbud finns inte med. Anförande nr 256 Landstingsrådet N y m a n (KD): Fru ordförande! Repliker kan ha lite olika innehåll. Det jag tog fasta på i Helenes inlägg var att rehabilitering var ett prioriterat område, ett av tre. Då är vi inte bara på ett visst vårdvalsområde överens med Miljöpartiet utan också här, för det här är prioriterat i budgeten, och det är kanske framför allt prioriterat i Framtidens hälso- och sjukvård. Där har vi valt – vilket jag återkommer till i den debatten – att utgå ifrån att göra en rejäl analys av hur vårdbehoven ser ut. Då upptäcker man lättare vilka bristområden som finns och som ska tillgodoses. Samtidigt vet jag att det här är ett eftersatt område i många avseenden och ibland för vissa grupper, men generellt sett är det här ett utvecklingsområde som vi har tagit fasta på sedan några år tillbaka och som alltså nu finns även i steg 2 av Framtidens hälso- och sjukvård. Miljöpartiet välkomnas att votera för den inriktningen. Anförande nr 257 H e l e n e Ö b e r g (MP): Det är bra att vi har en samsyn om att det finns mycket kvar att göra för rehabiliteringen. När du ändå är uppe i talarstolen och ställer frågor till mig tänkte jag ställa en fråga tillbaka som jag hade redan i går. Den handlar om hur det går med träningen för barn med CP-skada. När kommer detta upp till beslut? Kan vi ge föräldrarna ett besked så att de kan känna sig trygga?

2013-06-11--12 170 Anförande nr 258 Landstingsrådet N y m a n (KD): Ja, jag hörde frågan i går men tyckte inte att det var läge att replikera. Jag tänkte att vi väl skulle återkomma till de här frågorna i dag. Det är så att intill dess att vi har funnit en bättre form för upphandling, vårdval eller vad vi nu väljer är den här vården tryggad med ett förlängt avtal med den ordning som gäller. Något annat har heller aldrig föresvävat oss. Men det gäller att hitta en modell som både tillgodoser det och en utvecklingsmöjlighet. Där ser jag fram emot en fortsatt dialog och samtal med flera partier om vägar som gör att även den rehabiliteringen kan förbättras – i väsentlig grad, tror jag faktiskt. Det jag själv söker – och det är ingen främmande ståndpunkt – är att jag gärna vill att vi har en evidensbaserad, forskningsstyrkt inriktning på den här rehabiliteringen. Den inriktas ju mot personer som är i utomordentligt bekymmersamma situationer, och det under ett numera långt liv. Därför kan de som berörs av det som gäller nu känna sig trygga, och de ska naturligtvis kunna känna en ännu större trygghet och tillit när vi väl kommer till ett avslut i den meningen att vi skriver ett nytt kapitel i det här avseendet. Anförande nr 259 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Ordförande, ledamöter! Den här åttonde Alliansbudgeten i följd innehåller en fortsättning på flera områden som Folkpartigruppen anser vara oerhört viktiga. Jag skulle vilja peka ut några särskilt:

• fler vårdplatser, både på de stora sjukhusen och på de lokala närsjukhusen • ökad mångfald av vårdgivare som stärker patientens valmöjlighet och

tillgänglighet • utökade förebyggande insatser i hela sjukvården • tydlig utveckling av husläkarmottagningarnas roll och fler psykologer i

primärvården • modernisering av heldygnsvården i psykiatrin med bättre vårdmiljöer och

vårdinnehåll • riktade verksamheter till unga vuxna med psykiska problem • fortsatt förbättring av missbruksvården • nya e-hälsotjänster som underlättar för medborgarna att söka vårdinformation och

att kommunicera med vårdgivare • tre nya livsstilsmottagningar som ska hjälpa personer med omfattande hälsorisker,

där primärvården behöver mer hjälp med metodutveckling, och • utveckling av ersättningsmodeller mot att betala för bra vårdresultat, bättre

kvalitet och mindre vårdskador. Det är de tio kanske viktigaste – därmed inte sagt att de andra är oviktiga. Folkpartiet har ett stort engagemang för en stark husläkarverksamhet. När vi blickar tillbaka kan vi konstatera att de fem och ett halvt år som har passerat sedan vårdvalet för husläkarverksamheten infördes har inneburit en väsentligt förbättrad möjlighet att snabbt komma i kontakt med vården, särskilt i de områden där man tidigare gjorde färre besök och hade en större sjukdomsproblematik. Två av tre kommer till doktorn samma dag som de har sökt kontakt. En ersättning som premierar att man tar emot patienter har varit ett viktigt redskap. Med tanke på Dag Larssons och min tidigare replikväxling tycker jag nog att Dag borde ställa sig frågan: Vad gjorde de förut när de fick de här pengarna men lät patienterna vänta? Nu tar de ju faktiskt emot patienterna.

2013-06-11--12 171 Med den fria etableringen har mer än hundra läkarteam och ett fyrtiotal nya mottagningar kommit till. Vi kan också konstatera att det obligatoriska kravet på psykosociala insatser med tillgång till kurator och psykolog har inneburit att nästan fyrdubbelt fler får träffa kurator eller psykolog. Fortfarande är psykisk ohälsa ett stort problem för många som söker husläkarverksamheten. Nedstämdhet, ångest, stressproblem som påverkar kroppen är vanliga sökorsaker. Nu vill vi ta ett nytt grepp i primärvården med fler psykologer på husläkarmottagningarna. Psykologer har en gedigen utbildning i diagnostik, och vi har god evidens för psykologiska behandlingsmetoder mot ångest och depressioner. Vi har också ett uppdrag till Centrum för allmänmedicin att implementera metoder som ger bättre diagnostik i depressioner utifrån SBU:s slutsatser, som de också har lämnat en rapport om, när det gäller möjligheter att upptäcka och behandla fler. Där har både läkare och psykologer viktiga uppgifter. Under nästa år kommer nya förslag som ytterligare ska stödja mottagningarna i att ta ett ökat ansvar för patienter med sammansatta och tidskrävande behandlingsbehov. Det innebär till exempel att vi kommer att utveckla ersättningen för vissa behandlingsinsatser. Folkpartiet vill att fler patienter ska kunna färdigbehandlas i primärvården, och det blir möjligt när vi får ett utökat kollegialt nätverk mellan allmänmedicinare och andra specialister som tillkommer genom vårdvalen. Det blir också ett nytt tilläggsåtagande till husläkarmottagningar och barnläkarmottagningar att hjälpa barn med lättare psykisk ohälsa, som inte behöver barnpsykiatrins insatser. Distriktssköterskans och husläkarens möjlighet att stödja människor att ta till sig förändringar av levnadsvanor som påverkar hälsan har fortsatt stor betydelse. Men också övriga delar av vården ska successivt tillämpa andra sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande insatser som har vetenskapligt stöd. Det här behöver vi följa upp. Rökavvänjning före operationer visar att det går att ändra rutiner rätt snabbt. Det var just vetenskapligt stöd som var grunden för att man snabbt införde det här på våra opererande verksamheter. Till detta kommer tre nya specialistverksamheter – livsstilsmottagningar – som ska arbeta med att utveckla bra metoder att hjälpa personer med en sammansatt risk för allvarlig ohälsa, eller som redan har en ohälsa som kan bli ännu värre, där det behövs mycket tid och ett omfattande stöd för att ändra levnadsvanor. Det blir också en metodutveckling som primärvården ska kunna få glädje av. Fru ordförande och ledamöter! Förändring till en modern psykiatri byggd på vetenskap har stått högt på dagordningen för oss i Folkpartiet i flera år. Vi vill också betona att människor ska kunna ha valmöjligheter även inom psykiatrin. Där känner jag att vi har nått en bit på vägen. Att vi inte längre har ett landstingsmonopol utan också har flera fristående vårdgivare har inneburit en hävstång i förändringsarbetet när vi också kan göra jämförelser. Men fortfarande finns det skillnader, som inte kan förklaras av skillnader i befolkningen, mellan våra olika kliniker, både vad gäller utbud och vad det finns för kompetens hos olika enheter. Med fler öppna jämförelser och fler patienter som är kunniga och ställer krav kommer vi att kunna påskynda en modernisering av psykiatrin. Det uppdrag som Centrum för psykiatriforskning har fått, att ta fram sätt att mäta effekter och resultat av behandlingar, kommer säkert att betyda mycket. Men av stor betydelse för de svårast sjuka är arbetet med att utveckla vårdinnehållet och vårdmiljöerna i heldygnsvården. Förberedelserna för att flytta in Norra Stockholms psykiatri till nyrestaurerade, bra lokaler på Sabbatsberg blir det första steget. Samtidigt pågår ett arbete med hela heldygnsvården i hela landstinget med att förändra vårdinnehållet. Om en stund kommer vi också att besluta om att påbörja ett arbete med inriktning på att skapa enkelrum för patienter i psykiatrin på Huddinge och Danderyd. En fråga som vi ständigt borde ställa oss är: Vad gör vi med de ”gamla” pengarna, vad får vi för effekter för våra patienter? Det behöver vi ständigt ifrågasätta innan vi spenderar nya pengar.

2013-06-11--12 172 Men det finns också riktade satsningar med nya pengar i budgeten. Jag vill särskilt trycka på fler unga vuxna-mottagningar inom vuxenpsykiatrin – vi har ju redan ett par stycken, som är väldigt uppskattade – och fler team med samverkan mellan barnpsykiatri och vuxenpsykiatri. I Södra och i Södertälje har vi ju sedan länge välfungerande gemensamma team. Inom beroendevården fortsätter vi med både två nya mottagningar efter den modell som Riddargatans snart två år gamla, mycket framgångsrika mottagning, som har lett till nya arbetssätt för personer med missbruksproblem som inte vill söka beroendemottagningarna. Det ska bli spännande att se hur vi ska kunna utveckla på fler ställen i länet, men två nya mottagningar är vår inriktning att planera för nästa år. Vi kommer också att fortsätta med utökad samverkan med kriminalvården. Kriminalvårdens patienter är ju faktiskt också länsmedborgare och har sjukvårdsbehov. Det är en tung grupp, som har både missbruk och annan problematik. Vi är nog de som har kommit längst i landet i vårt samarbete med kriminalvården, men det finns mer att göra för att hindra återfall i missbruk för den här gruppen. Alliansens budget innehåller både gamla och nya pengar. Nytillskott behövs för att vi ska kunna hänga med i utvecklingen av nya metoder, nya läkemedel och ny teknik. Samtidigt som vi konstaterar att det inte är slut på uppfinningar i vård och medicinteknik, anser vi att vårdpersonalen är de som har möjlighet att pröva vilka vägar som kan ge nya vårdflöden – allt ifrån minskade vårdskador och vårdinfektioner till smartare sätt att forma vårdflöden. Vi tycker i Folkpartiet att ett effektiviseringskrav på 2 procent samtidigt som vi lämnar nytillskott är fullt rimligt. Jag konstaterar att oppositionen har tre olika lösningar, som på inget sätt hänger ihop. Ett parti tror att man löser effektiviteten med en kommission, ett annat parti vill inte ha effektiviseringskrav utan tror att höjd landstingsskatt löser problemen och ett tredje parti vill bara höja landstingsskatten och minska de privata vårdgivarnas möjlighet att ta emot patienter och vill enbart granska de privata vårdgivarnas kvalitet. Mot detta står ett samlat Alliansförslag som förenar god landstingsekonomi med tillgänglig vård av hög kvalitet. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 260 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Tack så mycket, ordförande, fullmäktigeledamöter! Jag kunde av vissa privata skäl inte vara här i går, och då kanske det blir så när jag börjar mitt anförande att ni tänker: Å nej, nu kommer de där argumenten igen! Ni andra kanske tänker: Ja, vad bra, nu får vi höra det igen! Vi får se hur det går. Ordförande, fullmäktigeledamöter! Vänsterpartiets budgetförslag heter Låt hela länet leva! Alla ska kunna leva i länet, ha en så god hälsa som möjligt oavsett var du bor och vem du är, det ska finnas tillgång till fullvärdig akutsjukvård även om du bor i Norrtälje eller Södertälje, och det ska finnas familjecentraler i Husby och Rinkeby, och du som kvinna ska kunna välja en kvinnlig gynekolog om du bor i Botkyrka, och ungdomar som besöker en ungdomsmottagning i city ska mötas av en som är öppen även på sommaren. Vården i länet måste göras olika för att bli lika, anpassas till människors olika behov – vården blir därmed lika, blir jämlik i hela länet. Över 50 miljarder avsätts till sjukvård i de olika budgetalternativen, och det är ju mycket pengar. Men eftersom behoven är så stora väljer Vänsterpartiet att tillföra än mer i vårt budgetförslag. Det är ju väldigt många som vill få del av dessa skattemiljarder. Vänsterpartiet anser att dessa pengar ska användas till vård, inte till vinstuttag. Efter vad jag förstår var det i går en stackars folkpartist som hade helt missförstått Vänsterpartiets budgetförslag och trodde att vi ville lägga ned all vård, men det är ju precis tvärtemot! Vi vill ha mer pengar för att vi ska kunna göra mer vård. Om man hårdrar det skulle man kunna säga: Vill du att dina skattepengar ska gå till champagne på Jersey, eller till att

2013-06-11--12 173 undvika patienter i sjukhuskorridoren? Om ni tänker er att ni har en hink med vatten, och så är det hål i hinken – det spelar ju ingen roll att du fyller på vatten i hinken, om du inte täpper till hålen! Det är precis det som vi i Vänsterpartiet vill göra. Vi vet att vården är hårt pressad. Exempelvis twittrar Södersjukhuset ut uppmaningar att söka sig till andra akutmottagningar, ambulanspersonal slår larm om sin ohållbara arbetssituation, barnmorskor protesterar mot arbetsvillkor som innebär fara för patientsäkerheten, kvinnor riskerar att föda barn i skrubbar och Arbetsmiljöverket hotar med viten, vårdplatser är stängda för att det saknas personal som kan bemanna dem. Det är mycket tal i den här salen om valfrihet. Vi har valet att stå och titta på – eller göra någonting åt detta! Vänsterpartiet både täpper till att stockholmarnas skattepengar läcker ut till skatteparadis och vill ha mer resurser till sjukvården. Vi föreslår en justering av skatten med 25 öre. Detta tillför 448,5 miljoner mer än Alliansen till sjukvården – och det är inklusive vår personalsatsning. Ordförande, fullmäktigeledamöter! Barn är framtid, och det är det viktigaste vi har. För oss i Vänsterpartiet är det en självklarhet att inga familjer ska behöva tveka om att besöka sjukvården av ekonomiska skäl. Därför föreslår vi att all barnsjukvård ska vara avgiftsfri, även den akuta vården. Inte heller medicin utskriven på recept ska kosta något. För i vårt län finns det familjer som av ekonomiska skäl avstår från att hämta ut sina barns mediciner – man har inte råd. Tänk på det nu i dessa pollentider, att det i Stockholms län finns familjer som inte hämtar ut allergimedicin! Vi får höra berättelser om att när antibiotika skrivs ut så delar man tabletterna och äter bara halva tiodagarskuren för att spara den, om man eventuellt behöver antibiotika till hösten eller kanske till ett kommande syskon. Det här länet är segregerat. Många familjer har det svårt ekonomiskt. Då har vi som vuxna valet att stå och titta på, eller göra någonting åt det. Det är väl det som är valfrihet? Vänsterpartiet anser att familjecentraler är något som borde finnas i vårdutbudet. Sedan Vårdval Stockholms vårdval vårdcentral infördes 2008 för familjecentralerna en alltmer tynande tillvaro i Stockholms läns landsting. I Stockholms stad med sina 800 000 invånare finns det i dag endast en familjecentral kvar. Till följd av vårdvalets utformning har följande familjecentraler lagts ned: Blackeberg, Bromma, Husby, Rinkeby, Hallonbergen, Upplands-Bro, Alby, Tullinge, Hallunda, Storvreten och Fittja. Listan på nedlagda familjecentraler är enligt oss för lång. En familjecentral kan mota Olle i grind, stötta sköra föräldrar och ge barn bättre förutsättningar. Tänk på det exempelvis när vi politiker här inne diskuterar händelserna i Husby, och svara gärna på varför just familjecentralen i Husby är nedlagd. Barn är ju det viktigaste vi har – barn är framtid. I vårt budgetförslag vill vi att familjecentralerna återinförs, och vi vill ha som mål en familjecentral i varje kommun och stadsdel. Självklart ska du kunna föda trygg i länet. Barnmorskeupproret har så tydligt visat att förlossningsvården är i kris. Sådan tur att vi har fått utrett att det inte var en skröna utan att det var verklighet – det har vi fått reda på här på förmiddagen. Som en kvinna skrev till mig – jag har sagt det tidigare: När jag har ont i tån har jag över 200 vårdcentraler att välja på, men då jag snart ska föda riskerar jag att få föda i en skrubb. Bara tanken på detta gör att jag snart behöver akutsjukvård! I Vänsterpartiets budgetförslag föreslår vi därför en ny landstingsdriven förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus – det är ett krav som vi har haft med i flera år – och en förlossningsklinik vid Karolinska Huddinge enligt modell Södra BB.

2013-06-11--12 174 Oavsett vad jag som vänsterpartist tycker om vårdval vårdcentral och LOV:en så får vi faktiskt leva med det – om vi inte kan få en annan majoritet på riksnivå som kan förändra det. Men nu lever vi här och nu, och det är ju den här budgeten som – om ni nu tycker att jag argumenterar väldigt bra – skulle kunna genomföras 2014. Vi föreslår att man framför allt ändrar i ersättningssystemet och inför ACG och CNI. Vi inför socioekonomiska faktorer igen. Vi är faktiskt ganska olyckliga att Miljöpartiet och Alliansen bara har klippt ut det här med etnicitet. I det Sverige vi lever i i dag blir det en farlig signal. Det finns också forskning som inte stödjer att enbart etnicitet påverkar hälsan men att däremot klass gör det finns det flera forskningsrapporter om. Vänsterpartiet föreslår att man inför Hälsoval Stockholm. Vi föreslår en dygnetruntöppen närakut på Sabbatsbergs sjukhus. Vi tror att det skulle vara ett stort tillskott i vårdutbudet, som skulle avlasta akutsjukvården. Vi föreslår även att det startas ett närsjukhus i Skärholmen med migrationsinriktning. Det vore en god förstärkning av sjukvårdsutbudet på södra sidan av länet. När det gäller kommunaliseringen av hemsjukvården får man väl säga att det blev 1–0 mellan Vänsterpartiet och Alliansen, om det nu är en kamp som pågår. Redan i december förra året var ju vi på det klara med att det inte skulle fungera här i Stockholms län. Det fanns mycket svårigheter. Nu verkar alla andra också ha insett det, ett halvår senare. Men vi menar att för patienternas skull i hemsjukvården kan vi inte bara luta oss tillbaka, utan vi måste fortsatt utveckla hemsjukvården. Hemsjukvården är en viktig nyckel i framtidens hälso- och sjukvård, så vi föreslår att hemsjukvården blir ett eget tydligt heldygnsuppdrag i primärvården. På grund av att denna kommunalisering har hängt över hemsjukvården har de tappat styrfart i sin utveckling. Ordförande, fullmäktigeledamöter! Journalisten Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter har verkligen satt sjukvårdens styrsystem New Public Management i fokus. Vänsterpartiet har varit kritiskt till detta ända sedan den så kallade Stockholmsmodellen infördes, beställar-utförarmodellen, och allt fler höjs mot detta system från vårdprofessionen, även internationellt. Vi föreslår att en utredning tillsätts för att utreda sjukvårdens styrsystem, gärna ihop med professionen, och bort från New Public Management! Vi är kritiska till att vi har gått från att vara patienter till att bli kunder på en sjukvårdsmarknad. Vi ser faror i att vården i Stockholm blir alltmer privatiserad och kommersialiserad. Vi tror inte på den utvecklingen, om hela länet ska leva och alla ska leva i länet. Därmed yrkar jag bifall till Vänsterpartiets förslag. Men jag ska fortsätta. För att allt ska bli rätt, herr ordförande, vill jag också säga att i att-sats på sidan 6 i Vänsterpartiets kappa, att-sats 61 i Alliansens kappa, har vi ett alternativt säryrkande. Vi vill utreda effekterna av framtidsplanens lokalisering av cancervården för Norrtälje och Södertälje sjukhus. Den argumentationen kommer vi att ta under Framtidens hälso- och sjukvård, men jag har fått reda på att jag måste säga det två gånger, både här och under den punkten, så alla förstår vad jag menar. Sedan vill jag bara avsluta med att säga att jag kan förstå att man gärna skulle ha velat vara med på skolavslutning och sådant, men det är ändå viktigt vad vi står här och säger – det påverkar. Exempelvis kommer vi att i dag lägga fram en motion om att tillgängliggöra rätten till abort för utländska kvinnor i Stockholms läns landsting. Redan innan motionen är lagd finns den på Avpixlat. Där kan man läsa: ”Jalla jalla, abort för alla” och en väldig massa tråkigheter om mig som person också. Men det är någonting som vi får leva med. Jag menar att det ändå är viktigt, det som vi beslutar här. Därför ska vi ta vara på den tiden. Jag ser fram emot debatten!

2013-06-11--12 175 Anförande nr 261 C a t r i n M a t t s s o n (C): Håkan Jörnehed, jag tycker att det du säger här är viktigt. Jag tycker att det vi diskuterar här är viktigt, och jag tycker att det är viktigt med politiska alternativ. Det är ju också grunden för vår demokrati. På den punkten är vi helt överens. Vi har ju vissa andra ideologiska skillnader, som vi vet. Nu är det så här, Håkan, att det är ganska många företag som säljer tjänster till kommuner och landsting. Det är de som hämtar våra sopor, de som bygger våra vägar – staten bygger också – och de som bygger sjukhusen och skolorna. Du, Håkan, talar väldigt mycket om att du vill begränsa eller helt förbjuda vinster eller helst inte tillåta privata alternativ inom vården. Gäller det också den här typen av företag? Vilka företag är det som ni vill få bort? Pratar vi om de företag som gör stora vinster på skattebetalarnas pengar? Då är det kanske inte de här företagen som ni först och främst ska fokusera. Vi har faktiskt för inte så länge sedan haft asfaltskarteller i Sverige då det faktiskt försvann hundratals miljoner kronor. Jag har inte hört dig någonsin säga att ni ska ta tillbaka eller förstatliga dessa företag. Jag har inte heller hört dig säga att ni ska förstatliga eller ta tillbaka de företag som bygger sjukhusen. Då talas det i stället om att det är viktigt att det är ett ekonomiskt stabilt företag som bygger så att man vet att man kan färdigställa ett arbete med god kvalitet. Borde inte detsamma också gälla inom sjukvården? Hur är det med vinster? Vilka företag är det som gör de här enorma vinsterna som ni ofta pratar om? Vilka är de inom Stockholms läns landsting? Kan du ge exempel? Om vi tittar på exempelvis Carema Care och Carema Sjukvård, så är det knappast några stora vinster vi pratar om, snarare en förlust, senast på 230 miljoner. Jämför vi med NCC Construction, som bland annat bygger skolor, bostäder, vägar och järnvägar, så ser vi att det företaget gjorde de en vinst på 801 miljoner och deras broderbolag NCC Routs gjorde 413 miljoner kronor i vinst. Håkan Jörnehed, Vänsterpartiet är ett feminstistiskt parti. Hur går det ihop med att ni angriper just de branscher där många kvinnor arbetar? Varför tycker ni att kvinnor inte ska kunna starta och driva företag inom de professioner som de arbetar i? Varför tycker ni inte att en undersköterska, till exempel, ska kunna förhandla om lönen och sina arbetsvillkor med mer än en arbetsgivare? Anförande nr 262 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Catrin, du säger att företagen inte gör så stor vinst. Vilket är då problemet? Då kan de ju vara med i vårt system där vi föreslår att de här SVB-bolagen får ta 1 procent över bankräntan i vinst. Men man kan också titta hur stora vinster de här privata bolagen gjorde i hela Sverige förra året – det var 807 miljarder. Det gäller både skola och äldreomsorg. Det är väldigt svårt att ta reda på vad de tjänar här i Stockholm, för det är höljt i dunkel. Har du en sådan uppgift så tycker jag att det skulle berika debatten mycket om vi kan få reda på det. Du sade det här som vi brukar får höra, om att vi som är feminister, hur kan vi förbjuda kvinnor och så vidare. Vi kan studera Capio som är en stor vårdaktör i vårt landsting och som köper upp verksamheter och bildar en egen vårdstruktur. De har trettio män i sin styrelse, inte en enda kvinna kunde jag hitta. Catrin, du pratar om asfalt och spik. Jag tycker att det är skillnad mellan att slå i en spik eller lägga asfalt och att framföra ett svårt cancerbesked till en svårt dement person. Det

2013-06-11--12 176 handlar om synsättet. Asfalt och spik är en marknad. Vården är någonting annat. Jag tycker inte att man kan marknadsanpassa vården. Catrin, du har fel. Vi är för valfrihet med non profit-företag och de företag som vill gå under SVB-bolag. Det skulle vara rätt så många. Om du ser på det internationella planet så finner du att det ser ut som i våra grannländer, att man inte tillåter stora vinstuttag inom vårdsektorn. Så varför ska vi vara så unika här, kan man ju undra. Anförande nr 263 C a t r i n M a t t s s o n (C): Jag tycker att det ska gå att tjäna pengar på att göra ett bra arbete. Jag tycker att det ska gå att tjäna pengar på att bedriva vård av högsta kvalitet och att erbjuda vård som människor efterfrågar. Det är olika typer av verksamheter men de finansieras av samma kassa, nämligen skattebetalarnas pengar. En asfaltskartell exempelvis, innebär att pengar försvinner, pengar som vi hade kunnat använda inom hälso- och sjukvården också. Vi måste ha någon hederlighet i debatten och inte fokusera på de företag där kvinnor arbetar, att det alltid är de som ska begränsas på olika sätt. Anförande nr 264 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Jo, Catrine, vi diskuterade nu på morgonen ingångs-lönen för sjuksköterskor. Varför accepterar ni i Alliansen just när det gäller ingångslönen för sjuksköterskor på våra akutsjukhus, att det finns en kartell bildning? I det fallet trycker ni ner lönerna, alla ska erbjudas precis samma ingångslön. Men när det gäller elektriker som drar in elen i ett sjukvårdsrum på våra sjukhus ska man konkurrera och ha betydligt högre lön än vad som gäller för kvinnliga sjuksköterskor. I det fallet erbjuder ni på alla våra sju sjukhus 22 000 kronor i ingångslön och har en kartell-bildning. Du kanske ska börja ta itu med den innan du tar itu med asfaltskartellen. Anförande nr 265 Landstingsrådet N y m a n (KD): Ordförande! Håkan Jörnehed, värderade kollega! Det är alltid intressant att lyssna till dig och ditt partis företrädare, men samtidigt är Vänsterpartiet det parti som jag känner bäst igen sedan väldigt många år tillbaka, måste jag säga, även om det finns en del nya inslag. Det jag skulle vilja ta upp till debatt med dig är ett par saker. Det ena är att du förespråkar att vi ska införa samma ersättningssystem i primärvården som man har i Skåne, om jag förstod dig korrekt. Det jag frågar efter är var det finns evidens för att det har hänt så mycket radikalt bättre för patienterna där än här. Det är ju det det går ut på. Det handlar inte om att byta system och tro på systemet, utan det handlar om fakta. Vad händer egentligen? Jag har sökt evidens beträffande detta och är väldigt nyfiken på vad som har hänt. Det är först när man vet som man kan fundera över om vi ska ompröva våra system eller inte. Vi har ju i praktiken samma syfte. Jag vill inte hålla med dig om att ni har vunnit hemsjukvårdsmatchen med 1–0. Det har identifierats kanske något större problem vid övergången än vad som varit. Det återstår att se, vi fortsätter arbetet. Du berörde Zarembas artikelserie. Den var ju spännande i sig. Jag berörde den i går. Du hade ju inte tillfälle att vara med under den allmänpolitiska debatten. Vi hörde då bland annat från socialdemokratiskt håll flera inlägg från flera personer som sade: Gör om, gör rätt!

2013-06-11--12 177 Vi har börjat göra om. Höft- och knäledsplastik har redan nämnts i debatten. Ryggkirurgin kommer med ett värdebaserat ersättningssystem eller ett vårdepisodbaserat ersättnings-system. Jag återkommer till det i mitt anförande om en stund. Här finns det olika steg framåt att ta. Jag inbjöd partiföreträdare och framför allt företrädare för de i vården verksamma – Läkarföreningen, Vårdförbundet, Vision, Kommunal – till en konstruktiv debatt där vi agerar för att hitta nya ersättningssystem. Det duger inte att bara kritisera. Men, som sagt, var finns evidensen på Skånes framgångsrika primärvårds-ersättningssystem? Anförande nr 266 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Stig, när det gäller Zarembas artikel så säger inte jag att vi ska gå tillbaka till dem. Jag tycker precis som du uttrycker det, att vi ska genomföra en stor utredning. Jag tycker det vore trevligt om alla partier i fullmäktige kunde vara med. Det känns som om vi måste ha någonting annat. Vad detta ”annat” är för mig kan inte jag svara på i dag. När det gäller ersättningssystemen i Skåne och Göteborg så är det så att man kan se någonting annat i Göteborg. Det finns mycket mer profilerade vårdcentraler i Göteborg. Det tycker jag är positivt. En sak är att läkarna i Skåne är mest nöjda i Region Skånes hälsoval, och de är mest missnöjda just här i Stockholm. Det är något som ni borde lyssna till och fundera över. Anförande nr 267 Landstingsrådet N y m a n (KD): Jag frågade efter vad som händer med patienterna och deras hälsa. Det är klart att det är intressant att lyssna till läkarna. Om de är nöjda med ett system så säger det ingenting om att det är det mest hälsobringande som har etablerats i Sverige. Ingenting. Det är evidensen för patienterna som är det intressanta, det som egentligen all forskning och utveckling bör gå ut på, i alla fall när landstinget är med och finansierar detta kliniskt. Vi behöver ett annat ersättningssystem. Det finns tillgänglig kunskap. Jag ska återkomma till en bok som jag ska rekommendera dig. Den har funnits på biblioteket här uppe. Du kan ägna sommaren åt att läsa den. Sedan kan du känna dig stimulerad att delta. När du läst den kommer du att ha samma övertygelse som jag. Det finns ett system som vi har börjat använda och som kommer att kunna etableras framöver. Anförande nr 268 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Håkan, vad är det för fel med att anlita fristående vårdgivare som kompletterar landstingsägd verksamhet om vi får ut mer sjukvård av bättre eller likvärdig kvalitet som egenregiverksamheten och ofta till lägre kostnad? Handens barnpsykiatri till exempel hade under den tid den var landstingsdriven 17 timmar i veckan konferenstid per medarbetare. De hade långa väntetider, arga kommuner. Det var alltså låg valuta för landstingsskatten för de familjer som bodde i de tre kommuner som betjänades av den mottagningen. I dag drivs verksamheten av Prima Barn. Nu har den mottagningen korta väntetider, de kan hjälpa andra mottagningar som har för lång väntetid inom neuropsykiatri och de har nöjda kommuner. Landstinget har lägre kostnad än vi hade under tiden då mottagningen var landstingsdriven verksamhet. Personalen tar emot fyra riktiga patienter varje dag, vilket innebär att de under halva dagen tar patienter och halva dagen ägnar man sig åt indirekt arbete och samarbete med vårdgrannar. Man har 1,5 timmar i veckan ren konferenstid.

2013-06-11--12 178 Om nu både patienter och landsting blir vinnare på att fristående vårdgivare anlitas, vad är då problemet om ett företag går med vinst när alla andra också är vinnare? Hur, Håkan, kan du skapa ett utrymme för att minska kostnaderna eller förbättra kvaliteten i egenregiverksamheten? Du står ju tomhänt. Är det bara skattehöjningar som är ditt redskap när det gäller kostnader? Vad har du för instrument när det gäller kvaliteten på jämförelser? Anförande nr 269 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Ordförande! Tack, Birgitta Rydberg! Det är kanske lite svårt att ta in, men vi är ju inte emot fristående utförare. Det vi är motståndare till är dem som tar ut mer än 1 procent i vinst. Det är ju inte unikt för Sverige. Det finns sådana lösningar internationellt. Man har absolut vinstbegränsningar inom SVB-bolag. Vi är för non profit. Jag skulle kunna fråga dig, Birgitta, som förespråkar vinst: Hur stor får vinsten vara? Får den vara obegränsad? Får den vara två miljoner, får den vara tio miljoner, tjugo miljoner eller hundra miljoner? Borde inte de här pengarna kunna användas på ett väldigt mycket bättre sätt inom sjukvården, för den här sjukvården behöver ju mer resurser? Jag tänker så här, Birgitta. Du ställde inte frågan till mig men ibland hör vi frågan: ska ni lägga ned? Man kan ju i dessa diskussioner bara säga John Bauer, och då är det inte sagoberättaren jag tänker på. I det fallet blev det nedläggningar. Det finns alltså en fara med det som du förespråkar. Anförande nr 270 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Håkan, nu tror jag att du försöker slå blå dunster i ögonen på oss när du säger att Vänsterpartiet inte är motståndare till fristående vårdgivare. Såvitt jag minns brukar ni rösta emot varje gång vi ska göra en upphandling eller införa ett nytt vårdval. Jag skulle ändå vilja hävda att ditt parti är motståndare till fristående vårdgivare. Du konstaterar att du tycker att man ska använda andra sätt att få tag i den här vinsten. Men problemet är att du inte har några redskap för att få tag på det som företagen gör i vinst. I snitt ger vårdföretag ungefär 2 procent i utdelning till ägarna, och 2 procent går till återinvestering i verksamheten. Ett företag som inte går ihop och som inte har lite plus i resultat, kan inte överleva. Man behöver leverera vinst för att konsolidera sin verksamhet och utveckla den för framtiden. Vi har inga klara besked om var gränsen går beträffande hur stor en vinst får vara. Är det orimligt stora vinster så har vi nog varit ganska dåliga förhandlare, men jag vill hävda att vi inte har varit dåliga förhandlare. Det har inte blivit några orimliga vinster i de vårdverksamheter som vi har upphandlat. Frågan till dig återstår. Det är obesvarad. Hur vill du göra för att se till att landstinget får ut mer valuta för landstingsskatten genom att använda fristående vårdgivare är därmed få både bättre kvalitet och lägre kostnad och därmed också få till stånd den här hävstången i egenregiverksamheten som det innebär när man kan jämföra med vad fristående vårdgivare kan leverera till en viss kostnad? Utan den hävstången har vi bara kostnadsökningar utan att vi hittar de nya lösningarna med ökad effektivitet. Anförande nr 271 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Tack, Birgitta! Jag säger igen: det går ju i andra länder. Självfallet måste man kunna ha fristående vårdgivare utan vårdval. Det hade vi ju innan vi införde vårdval.

2013-06-11--12 179 Vi kanske ska dricka en kopp kaffe du och jag, och resonera om det här. Jag tror nog att Vänsterpartiet för koka sitt kaffe själv och dricka det själv. Det låter så i alla fall. Anförande nr 272 Landstingsrådet N y m a n (KD): Herr ordförande och värderade ledamöter! Det är inte bara examenstider, det är tydligen lunchdags också. Väl bekomme, säger jag. Det är klart att kollegerna sitter ivrigt lyssnande på TV-monitorerna i matsalen. Hälso- och sjukvården i vårt landsting genomgår just nu en genomgripande modernisering i form av omfattande och visionsbaserade investeringsplaner och ett beslutsamt agerande under rubriken Framtidens hälso- och sjukvård, som vi återkommer till lite senare i dag. Sjukhus ska byggas till och byggas om för att fungera i den nya hälso- och sjukvården. Ett nytt universitetssjukhus, Nya Karolinska, håller på att byggas. Men framför allt, i kombination med detta, handlar det om att hitta nya sätt att bedriva vård, både effektivare och säkrare. Det är det det handlar om. Den här planen ska jag återkomma till senare i dag. Utöver den här utbyggnaden och tillkomsten av nya enheter planeras det ett specialistlett diabetessjukhus. Det finns med i planerna. Jag hoppas att vi kommer till ett helt nytt sätt att tänka i de frågorna där vi mer konkret kan involvera patientorganisationen i ledningen av sjukhuset. Det skulle vara intressant att få pröva det. Jag vet att det finns intresse för en sådan inriktning inte bara från patientorganisationen utan också hos tänkbara vårdgivare. Bakgrunden till allt det här är att det hela tiden ställs nya krav på vården och att vi hela tiden får nya insikter samt den medicinska och den medicinsk-tekniska forskningen och utvecklingen. Jag har ju ett särskilt ansvar inom hälso- och sjukvårdsnämnden för våra äldre. I det läget är det ju lätt att se tillbaka något, att se långt tillbaka i tiden. Om man går tillbaka till förra sekelskiftet 1900 så ser vi att kvinnor i genomsnitt blev 57 år och män ca 55 år. I dag, drygt hundra år senare, så blir männen i genomsnitt 79 och kvinnorna 83 år gamla. Allt är naturligtvis inte Alliansens förtjänst, det ska tillstås, men vi har stort ansvar för vad som händer härefter. Det har vi alla, men eftersom jag räknar med fortsatt alliansregering i landstinget så tycker jag nog att ansvaret vilar särskilt tungt på de partierna. Vi skulle kunna säga att vi glädjande nog har i vart fall en av eller kanske till och med världens äldsta befolkning, om man räknar personer som är 80 år eller äldre. Det beror ju på en alldeles fantastisk välfärdsframgång sedan årtionden. Steg för steg har detta utvecklats. Det är också intressant att kunna iaktta att allt fler människor kan leva ännu högre upp i åldrarna och ändå bibehålla hälsan och ha möjlighet att, samtidigt som krämporna kommer, möta en avancerad vård, numera alldeles oavsett ålder. Man behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att se att det var annorlunda tidigare. Bara under min tid i landstinget, drygt tjugo år, är det en väsentlig skillnad inom kirurgin och anestesin när det gäller att behandla gamla människor. Det är en fantastisk framgång! Man behöver egentligen inte ta några hänsyn till ålder. Du kan göra avancerade kranskärlsoperationer på människor som är tjugo år äldre vad jag själv är. Det har hänt mycket annat som har medfört en fantastisk livskvalitet för dem som berörs och deras närmaste – och för samhället, för att ta de ekonomiska aspekterna sist. När det gäller den medicinska tekniken och de medicinska framstegen så vet vi att det finns utrymme för fortsatt fantastisk utveckling när det gäller ökade satsningar på forskning och utveckling när det gäller både läkemedel och behandlingsmetoder och när det gäller det medicinsk-tekniska området.

2013-06-11--12 180 För lite drygt ett år sedan avled en nära vän till mig. Han var ett år yngre än jag. Han hade en långt gången demens, en svår sjukdom, och jag upplevde – eftersom familjerna umgicks väldigt nära – den dramatik som uppstår i ett sådant här läge. Han knöt rätt stora förhoppningar till forskningen, även om han så småningom insåg att hans tillstånd innebar att han inte skulle få uppleva så många förbättringar eller nya insatser som skulle kunna hjälpa honom till hälsa eller bromsa sjukdomsförloppet. Demens går inte att bota ännu. Det finns möjligheter till viss uppbromsning av förloppet. Det är nog så att vi får vänta några år till på större resultat, men det är viktigt med fortsatt forskning på det här området. Det här hör också ihop med ökat antal äldre personer i befolkningen, för demenssjukdomarna kommer för många. Stockholm har varit en av de mest framstående forskningsregionerna i världen inte minst när det gäller minnesfunktioner, och jag räknar med att vi ska kunna ta steg framåt också på andra områden som rör äldre. Demensområdet med andra aspekter men också åldrandet i sig, framför allt när det gäller nyttjandet av eller hanteringen av läkemedel för gamla människor och när det gäller vilken kosthållning man bör ha, det vill säga nutrition, behöver också mer forskning. Vi har sedan år 2008 försökt prioritera forskningsresurserna till äldreområdet. Det är fortfarande angeläget att så sker. Det är viktigt att vi på olika sätt hjälps åt eller finner möjligheter att samla både ny kunskap och erfarenhet på det här området för att kunna arbeta vidare. Det finns sedan något år tillbaka också en inriktning mot att vi ska ha ett särskilt utvecklingscentrum för geriatrisk forskning och utveckling liksom på det palliativa området. Jag läste med intresse artikeln från Socialstyrelsen i går om vad som behövs, men nu ligger vi nog steget före Socialstyrelsen eller vad de avser med den rapporten i går. Vi kommer att fortsätta att förbättra möjligheterna till direktintag på geriatriken – jag talar fortfarande om äldre människor. Fler vårdcoacher har vi hört talas om tidigare här i dag. Det berör inte minst människor med de svåraste sjukdomarna, med de största behoven av att få sjukvård eller sjukhusvård. Vi behöver fortsätta att arbeta med att utveckla läkemedelsgenomgångarna för äldre för att undvika biverkningar, så att skadorna kan minimeras. En kombination av geriatrik och psykiatri för äldre är också omnämnt i budgeten och finns också i vår framtidsplan. Det är viktigt att vi fortsätter att satsa på de områden som ger vägledning för ännu bättre vård. Stockholms befolkning växer snabbt, det behöver vi inte påminna varandra om. Det sägs i nästan varje inlägg. Det är så att även om befolkningen växer och det ger förbättrad skattekraft och ökade utvecklingsmöjligheter för vårt landsting, så är det samtidigt så att många av dem som flyttar in naturligtvis får behov av vård, om de inte har det direkt när de flyttar in, och då gäller det att resurserna växer. Jag har förstått att det är på det sättet att resurser för vård av sjuka personer, äldre, de allra äldsta och de allra yngsta växer lite snabbare än skattetillväxten. Jag ska inte beröra skatteutjämningen i detta anförande. Jag är frestad att göra det i varje inlägg men jag ska försöka avstå från det. För att dra nytta av de medicinska möjligheterna och samtidigt klara de andra utmaningarna krävs nya förhållningssätt. Inte minst gäller det till ersättningssystemet. Nu, Håkan Jörnehed, ska jag återkomma till den här boken. Den heter Redefining Health Care. Den har en underrubrik också, Creating Value-Based Competition on Results. Konkurrens finns med i bilden, men jag tror att du ska bortse från det och hitta både kontexten och det som är viktigt i detta. En av författarna är Michael Porter, han är professor vid Harvard Business School, och han och hans forskare är involverade i att följa upp ett av våra värdebaserade ersättningssystem, det som gäller knä- och höftledsplastik. Vi har länge utlovats att slutrapporten ska komma, nu vet jag att den är skriven och håller på att redigeras. Det

2013-06-11--12 181 vore intressant att få den som midsommarläsning, men den får komma när den vill. Den är oerhört viktig. Jag har citerat ur den boken vid tidigare budgetfullmäktigemöten, för jag blev så tagen av den när jag läste den själv för fem sex år sedan, och jag bläddrar fortfarande i den. Han kritiserar det amerikanska systemet, höll jag på att säga. Han kritiserar de amerikanska systemen, de är så många att ingen håller räkning på dem. Väldigt mycket är tillämpbart hos oss. Jag hade hoppats att Maciej Zaremba hade hunnit läsa den för att kunna kombinera sin artikelserie som innehåller en massa kritik med en och annan konstruktiv idé om hur det hela kan utvecklas. Vi hörde i Filippas inledningsanförande vilka vinster patienterna har gjort, landstinget har gjort och vårdgivarna har gjort när det gäller höft- och knäledsplastik. Man har en win–win–win-situation. Då kan man ju inte avstå. Då får man inte avstå. Det borde vara förbjudet att avstå från denna möjlighet att utveckla det hela vidare. Och som ni också vet har hälso- och sjukvårdsnämnden fattat beslut om att införa det här systemet i en något mer komplicerad vårdsituation, nämligen för ryggkirurgin. Finns det några visioner kvar för mig och Alliansen? Ja, det gör det. När det gäller kopplingen till just ersättningssystemet så vill jag vara riktigt visionär. Jag är övertygad om att uppemot hälften av vårdersättningarna kommer att vara baserade på värden eller kvalitet inom en eller möjligen en och en halv mandatperiod. Det bör i varje fall vara ett mål, inte bara en vision. Visionerna ska omformuleras och arbetas vidare på. Och jag vill också räkna in primärvården, eller som jag sade i går, den primära vården. Det ska finnas kvalitet. Det finns en artikel av den här professorn från Harvard, och jag har precis hunnit leta upp den men inte hunnit läsa den. Den handlar om hur man kan omdefiniera primärvården för att nå kvalitetsunderlag för ersättningarna. Det behöver kanske inte sägas, men vården måste kunna organiseras utifrån patienternas behov och inte efter system som vi gärna håller oss till i de här debatterna. Vi måste också bli bättre på uppföljning av ersättningssystemen, oavsett vilken karaktär och konstruktion de har, för att ge bättre underlag för att ytterligare effektivisera för patienternas skull och tänka nytt för patienternas skull. Jag tror att det inte behöver gå särskilt många år till. Förmodligen kommer det att kunna sägas någon gång i mitten på nästa mandatperiod av dem som är här och gör studiebesök: Stockholms läns landsting är på väg att bli världsledande inom värdebaserade ersättnings-system. Tack för ordet! Slutsatsen är att jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 273 C a t r i n M a t t s s o n (C): Herr ordförande, ledamöter och åhörare! På morgonen här när jag kommer hit, ser många välkända ansikten och lyssnar på många spännande inlägg känner jag faktiskt stolthet och glädje. Glädje över att få vara del av den kraft och förändringsvilja som alla här representerar. Glädje och lycka över att vi faktiskt lever i ett fritt demokratiskt samhälle där vi får bryta våra åsikter med respekt för varandras olika utgångspunkter, erfarenhet och ideologiskt hemvist. Jag hoppas att Stockholm ska fortsätta att vara ett öppet och tolerant samhälle. Politik är nämligen att göra skillnad, att påverka samhället och förverkliga det vi tror på. De senaste sju åren har gått rasande fort. Det tycker i alla fall vi i Alliansen, kanske tycker oppositionen någonting annat. Centerpartiet har varit med och tillsammans med Alliansen styrt Stockholms läns landsting i snart två mandatperioder. Vi har levererat och genomfört en hel del reformer som gör skillnad i människors vardag, reformer som var helt nödvändiga för en nära och tillgänglig hälso- och sjukvård, förändringar som också innebär att vi står inför ett värderingsskifte, ett skifte som jag tror kommer att göra

2013-06-11--12 182 avtryck lång tid framöver. Jag skulle vilja drista mig till att säga att det till och med pågår en frihetsrevolution. Även om jag menar att politiken gör skillnad så innebär det ibland att fatta färre, inte fler beslut, att politiken stiger tillbaka i respekt för människors egenvärde, respekt för att människor är olika, har olika drömmar och mål, tankar och beslut – men alla människor har lika rätt och värde. För oss i Centerpartiet har det hela tiden varit självklart att vi politiker ska ha mindre makt medan vi vill att invånarna ska få mer makt att fatta beslut om det som rör deras vardag. Luften blir faktiskt lättare att andas när friheten blir större. Jag har många gånger lyssnat till barnmorskor, logopeder och undersköterskor som i många år i offentlig tjänst har funderat över hur de skulle kunna göra sitt jobb om de själva fick bestämma. Hur skulle jag kunna utveckla det här om jag själv hade makten att besluta? Men det känns så svårt och stort ibland när man befinner sig i en stor, gigantisk offentlig organisation. Det här är kvinnor och män som i dag förverkligar sina drömmar och visioner om en vård av god kvalitet och som startat sina egna vårdföretag där de kan genomföra de förbättringar de har sett möjlighet till. Det ger också frihet för personalen inom vård och omsorg att välja mellan flera olika arbetsgivare. Jag tycker att det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att vara med och utveckla en förnyad och förbättrad välfärd, en välfärd som tillåter människor att växa och utvecklas, en välfärd som blickar framåt och tillvaratar människors idérikedom och innovationskraft i ett företagsamt och grönt Stockholm. Allra viktigast är dock alla invånares frihet att själva besluta om vilken läkare eller vårdgivare som de har förtroende för, på vilket sjukhus de önskar få en operation utförd, eller till vilken barnavårdscentral man vill vända sig när barnen är små. I dag, mina vänner, är detta en självklarhet, men för några år sedan var detta beslut som var omöjliga. För oss innebär detta att vi sätter människan före systemet, en politik som står upp för att vi alla är olika men lika mycket värda och respekt för den enskildes önskemål, behov och integritet. Rätten att välja och rätten att välja bort. Att själv vara delaktig i utformningen av vården och att själv kunna påverka sin livssituation. Detta borde i grunden vara så självklart, men det är det inte. Allting har varit annorlunda och mycket dröjer sig kvar i väggarna. Jag talade med distriktsläkare Margareta Cantell och hon har beskrivit för mig hur hon möter patienter som än i dag blir förvånade när de får höra att de själva kan vara med och fatta beslut om vårdens utformning, eller att hon som läkare är intresserad av att veta vad patienten tycker och tänker. Att vädra ut år av obalans inom vården tar tid. Fortfarande ser vi spåren av en svunnen tid, en tidigare samhällsanda som säger att det är någon annan som ska bestämma, att man snällt ska vänta, att alla ska in i samma fållor. Men tiden då patienten stod med mössan i hand, bugade underdånigt utan att fråga, den tiden hoppas jag aldrig kommer tillbaka. Låt oss i stället blicka framåt, med en tro på att människor kan, vill och ska bestämma mer och vi politiker faktiskt ska bestämma lite mindre. Vi fortsätter att flytta fokus från passivitet till aktivitet, från myndighetsutövning och detaljerade system till människor. Människan före systemet. Från betonggrått till grönt och företagsamt. Centerpartiets arbete för frihet, patientmakt och vårdval har satt tydliga avtryck i Alliansens budget, ett budgetförslag där vi fortsätter att stärka patientmakten, ser patienterna som medskapare i vården och med respekt för vars och ens människovärde. Det är en budget där vi ger människor fler inte färre möjligheter. Det gäller alla, även dem

2013-06-11--12 183 som har svåra sjukdomar. Nu finns det fler och fler vårdcoacher som också kan hjälpa dig om du själv har svårt att hitta rätt. En tillgänglig vård skapar också förutsättningar för mer jämlik vård. Innan vårdvalet infördes såg vi hur människor med högre inkomster besökte vården oftare än människor med lägre inkomster. Efter införandet av vårdval är det nu tvärtom. Nu är det i stället människor som bor i områden där människor har lägre inkomster som gör flest läkarbesök, och det tycker jag är positivt. Medan Socialdemokraterna och Vänstern talar om system och systemfel och kritiserar olika ersättningsmodeller, ser vi människan. En lättillgänglig vård är nämligen allra viktigast för människor som är utsatta. Tro mig när jag säger det, nämligen att advokaten, den verkställande direktören eller den högre tjänstemannen kommer att kunna leta sig fram till vården även i ett krångligt system, men den som har små resurser, kanske svårt med språket, jobbigt med psykisk sjukdom, det är den som drabbas när tillgängligheten försämras. Hög tillgänglighet är därför otroligt viktig för jämlik vård. Vi vill i stället fortsätta att arbeta för nära och tillgänglig vård, och föreslår i budgeten en översyn av närakuternas uppdrag och tillgänglighet. Det är av största vikt för Centerpartiet att människor känner trygghet och närhet till den vård de behöver. Vi i Centerpartiet vill fortsätta öppna dörrarna för en tillgänglig vård i ett lokalsamhälle där alla behövs. Stockholm är så mycket mer än den storstadsmiljö som vi befinner oss i just i dag. Stockholm är landsbygd, skärgård och förorter. Lika självklart för oss centerpartister är det att stad och land går hand i hand, att kvinnor och män ska kunna leva och bo och förverkliga sina drömmar i hela vårt län. Lika självklart är det för oss att arbeta för en nära och tillgänglig hälso- och sjukvård, och vi ser också att vi vill ha mer grönt inom hälso- och sjukvården och genomför också satsningar på så kallad grön rehabilitering. Någon har sagt att ett samhälles moraliska nivå avgörs av hur vi ser på de svagaste i samhället. En av rötterna i Centerpartiet är att skapa ett samhälle där alla behövs, där alla får bidra, där ingen berövas sitt människovärde. Oavsett hur eller var man har hamnat i livet ska vården bemöta dig med respekt för den du är, se alla, ge stöd, hjälpa utan att döma eller fördöma. Jag är stolt över att Centerpartiets idoga arbete har lett fram till att vi i dag har ett sprututbytesprogram i Stockholm. Det handlar återigen om att se människan och inte bara ett missbruk. Att se människan och försöka minska skadeverkningarna, att se människan och erbjuda behandling. Alla människors lika rätt och värde är grunden för vår politik. Vi menar allvar. Med vårt envisa och mångåriga arbete för sprututbytesprogrammet visar vi också att vi aldrig ger oss. Vi vägrar ge upp om en enda människa. Som tandvårdspolitiker har vi också ansvar för att verka för förbättrad tandhälsa i hela befolkningen, arbeta för att alla invånare erbjuds tillgänglig tandvård av god kvalitet utan köer. Jag gläds åt att tandhälsan för barn och unga förbättrats i Stockholm för nionde året i rad. Men jag bekymrar mig också för de olika skillnader i tandhälsa som vi ser bland barn och unga. Vi har dock världens mest ambitiösa förebyggande program, Stop Caries Stockholm, i områden där tandhälsan är sämst. Det kommer att bli jättespännande nästa år då vi får se utvärderingen av detta. Jag tror att det går att genom tidig kontakt med familjerna, redan från det att barnet är ett år, genom samverkan med förskola och skola och utökat preventionsprogram arbeta för att alla barn, varenda unge, ska få växa upp med god tandhälsa.

2013-06-11--12 184 En god tandhälsa grundläggs i barndomen, men den är viktig hela livet. De satsningar som vi genomför inom äldretandvården med forskningsprofessur innebär att vi tar ett samlat grepp för god tandhälsa genom hela livet, från ettåringen till hundraåringen. Tandvårdspolitiken fortsätter vi genom att vi fortsätter att bryta ny mark för forskning, valfrihet och öppna jämförelser med sikte på en god tandhälsa för alla. Vi i Centerpartiet arbetar för välfärden. De så kallade systemen ska anpassas efter invånarnas behov, inte tvärtom. Det är människorna som systemen ska anpassas efter. Människor är inte maskiner, vi är alla unika. Vi har olika behov och olika drömmar. Vi vill bli respekterade för dem vi är och för dem vi blivit oavsett om vi är gamla, sjuka, missbrukare – ja, även när vi står inför döden vill vi mötas med respekt och människovärde och också vara med och skapa den vård som vi behöver. Välfärden anser vi ska anpassas till människornas vardag, inte tvärtom. Därför yrkar vi från Centerpartiet bifall till Alliansens budgetmotion och landstingsstyrelsens budgetförslag! Anförande nr 274 Landstingsrådet L u n d q u i s t (M): Ordförande, fullmäktige! Jag tänker använda mina minuter till att kortfattat kommentera cancersjukvården, ambulanssjukvården samt det av Dag Larsson framförda förslaget om återbesöksgaranti. Först några ord om cancersjukvården. Mycket fantastiskt har hänt inom cancersjukvården de senaste tjugo åren. Nya screeningprogram, nya diagnoser och behandlingsmetoder har kommit sjukvården och patienterna till del. Stockholm är ledande i landet vad gäller cancersjukvård. Även inom forskning och utveckling av nya läkemedel händer väldigt mycket. Trots detta, och på denna punkt delar jag Dag Larssons uppfattning, har vi en på flera områden oacceptabelt ojämlik cancervård. Det är detta som är ett av de områden som Regionalt cancercentrums ska analysera och föreslå åtgärder inom för att cancer-sjukvården ska bli bättre, tryggare, säkrare och mer effektiv. Detta arbete pågår redan inom RCC, Regionalt cancercentrum, inte bara inom RCC Stockholm–Gotland utan även i samtliga sju regionala cancercentra i Sverige. För två år sedan antog vi i stor enighet en ny cancerstrategi, en strategi som nu resulterat i en ny regional cancerplan som successivt ska implementeras i den framtida hälso- och sjukvården. Planen bygger på olika steg inom cancersjukvården, men även på åtgärder för att förebygga cancer. Det senare, att förebygga cancer, är en högt prioriterad uppgift. Tidig diagnos och tidig behandling är andra byggklotsar inom området bättre cancerprevention och cancersjukvård. Den av Socialdemokraterna i sin budget föreslagna särskilda cancerstudien menar jag redan pågår inom RCC Stockholm–Gotland. För att svara på Dag Larssons tidigare fråga till Filippa Reinfeldt kan jag säga att jag tycker att Socialdemokraternas förslag om ambulerande mammografiverksamhet med flerspråkig personal och med kunskap om minoriteters kultur kan vara en spännande utveckling för att nå fler kvinnor som i dag inte utnyttjar möjligheten till mammografiscreening. Jag skulle vilja tillägga att man också skulle kunna erbjuda gynekologisk cellprovstagning i de här bussarna. Idén är dock inte ny, den framfördes av chefen för Regionalt Cancercentrum Stockholm i en debattartikel för ett halvår sedan, men den är väl så god när den kommer från Socialdemokraterna. Vi vet ju att det här förekommer på andra håll i Sverige.

2013-06-11--12 185 Så några ord om länets ambulanssjukvård, som Helene Öberg nämnde. Vi har under våren tagit krafttag inom ambulanssjukvården för att vi är bekymrade, mycket bekymrade över de ständigt försämrade utryckningstiderna. Alliansen har nyligen presenterat det så kallade ambulanslyftet när vi i år och nästa år ska avropa ytterligare tio ambulanser. Vi avropade sex ambulanser förra mandatperioden. Vi styrde om liggande transporter för patienter med syrgasandning till liggande persontransport och frigjorde därmed ytterligare två ambulanser. Det har varit en väldigt kraftig ökning av antalet ambulanser så nu är det tio stycken. Några av dessa är redan avropade. Vi hoppas att detta är ett steg i att minska utryckningstiderna. Även inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen har man tillsatt en särskild analysgrupp med uppgift att dels analysera alarmeringskedjan, dels föreslå ytterligare åtgärder för att minska utryckningstiderna. Vi mäter också alla delar av vårdkedjan vad gäller ambulanser, från det att man ringer till SOS Alarm, till det att ambulanser kör ut, kommer fram till patienten och sedan in till sjukhuset. Till detta har vi då upphandlat ytterligare kraftigt antal jourläkarbilar – tyvärr ett överklagat upphandlingsbeslut – där vi ökar från ca 1 700 till i dag 5 000–6 000 per år med avrop om ytterligare 5 000–6 000 om det skulle behövas. Vi har förstärkt ASIH, vi har förstärkt med vårdcoacher och vi har förstärkt med kontaktsjuksköterskor inom cancersjukvården. Det sker flera insatser för att försöka få till stånd bättre utkörningstider av ambulanser till patienter som behöver den delen av vården. Jag skulle även vilja ställa en fråga till Helene Öberg. I ert budgetförslag skriver ni att landstingets eget ambulansföretag ska ha kapacitet att ta över de privata aktörernas andelar av akutsjukvården i länet. Du menar nog akuttransporterna och inte sjukvården. Då frågar jag: Var finns anslagen i er budget för detta? Tror du att lösningen är att ambulanspersonal får byta anställning från Falk och Samariten och få landstingets logotype på sina kläder och att vi därmed skulle få snabbare hantering av anropen när vi behöver ambulanstransporter? Jag vill också ställa en fråga till Håkan Jörnehed. I Vänsterpartiets förslag till budget skriver ni att personalsituationen inom ambulanssjukvården har försämrats av ständiga upphandlingar. Stockholms läns landsting har hittills gjort fem upphandlingar, nämligen åren 1993, 1996, 2000, 2005 och 2012. Vid två av dessa har Håkan Jörnehed deltagit i majoriteten och fattat de besluten. Successivt har avtalstiderna förlängts, och de senaste har varit på fem år med möjlighet till två års förlängning. Hur långa avtalstider vill Håkan Jörnehed att vi ska teckna? Fem plus två år är ganska lång tid inom sjukvården, men du får gärna berätta hur långa avtalstider vi ska ha för att vi ska slippa dessa ständiga upphandlingar. Får jag ändå konstatera att jag efter mina besök i ambulanssjukvården och efter att ha åkt tre pass, både nattpass och dagpass, är mycket imponerad över ambulanspersonalens kompetens och engagemang i sina yrkesroller, mycket imponerad. Ingen verksamhet är dock så bra att den inte kan bli bättre. Ambulanslyftet och hälso- och sjukvårds-förvaltningens analysgrupp är två viktiga pusselbitar för en ännu bättre ambulanssjukvård i Stockholms läns landsting. Till slut några ord om Dags förslag om införande av en återbesöksgaranti. Detta är ett förslag som jag tycker att vi ska studera. Det är en trygghetsfråga för patienterna att veta att man får en tid och att man är välkommen när den tiden infaller. Jag tar gärna med mig den frågan tillbaka, Dag.

2013-06-11--12 186 Anförande nr 275 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Tack, Lars Joakim! Dig lönar det sig uppenbarligen att snacka med! Jag blir själaglad över att du säger ja till förslaget att vi ska starta en mammografibuss i Stockholm precis som man har gjort i Skåne och Västra Götaland. Jag utgår ifrån att vi kan fortsätta den diskussionen på hälso- och sjukvårdsnämndens kommande sammanträde på tisdag. Det känns ju angeläget att göra det nu när det finns en blocköverskridande samsyn i den frågan att vi kan få detta till stånd snabbt och raskt. Jag blir väldigt, väldigt glad. Anförande nr 276 H e l e n e Ö b e r g (MP): Tack för frågan, Lars Joakim! När det gäller kapaciteten så kan man hoppas att vi inte skulle behöva agera, men det finns exempel från till exempel Skåne där det faktiskt var så att en av leverantörerna drog sig ur eller gick i konkurs och landstinget var tvunget att hitta en annan lösning. Vi i vårt landsting behöver ha beredskap, för det är fullt rimligt att det skulle kunna hända här också. Blir allt då bättre om man skulle ta tillbaka verksamheten i egen regi? Den frågan kan man ju diskutera, men utifrån det jag ser på vårt eget bolag AISAB, så verkar det vara ganska bra och de som jobbar på AISAB är ganska nöjda. De stora problemen finns ju i de privata företagen, inte i landstingets egen verksamhet. Så visst verkar det finnas bättre förutsättningar där än vad de privata leverantörerna erbjuder just nu. Anförande nr 277 Landstingsrådet L u n d q u i s t (M): Ordförande, fullmäktige! Jag känner ingen skillnad när det gäller de tre olika ambulansföretagen. Jag tycker att de är lika stolta och engagerade allihop. Och så vill jag bara säga att i Skåne var det så att ett bolag gick i konkurs. Vem var det som räddade ambulanssjukvården i Skåne då? Det var Falk ambulans som gjorde det, inte landstingets egen ambulansverksamhet. Anförande nr 278 H e l e n e Ö b e r g (MP): Så var det, men det var ändå politikerna som fick sy ihop det hela. Jag ska avstå från att kommentera det enskilda företaget ytterligare, men det kan hända att de hade lite utmaningar kopplat till det där också. Anförande nr 279 J o h a n S j ö l a n d e r (S): Herr ordförande, fullmäktige! Man kan få blandade känslor när man sitter här och lyssnar på debatten. Om vi tar oss utanför den här salen tror jag inte att någon kan ha undgått att upptäcka att Stockholms läns sjukvård har stora problem. Jag kan nämna saker som barnmorskeupproret, situationen i förlossnings-vården, situationen på våra akutmottagningar, överbeläggningar, ett sjukvårdssystem som bygger på en styrfilosofi där marknadslösningar dragna till sin extrem faktiskt gör vården dyrare och sämre och där personalen känner sig tyngda under detaljregleringar och mätsystem som de inte riktigt förstår nyttan av och som tar tid från patientbesök och vårdkvalitet. Jag kan fortsätta den här uppräkningen hur länge som helst, och ni känner igen den från diskussionen med grannar, vänner och bekanta. Ni läser om det i tidningen. Vi ser demonstranterna utanför Landstingshuset ibland. Vi läser till och med om den på borgerliga ledarsidor som understryker att Stockholms läns landsting har problem.

2013-06-11--12 187 Men jag skulle vilja föra in ett djupare, tänker jag mig, perspektiv i debatten än att bara diskutera symtomen. För det jag tror att vi faktiskt behöver åstadkomma här i landstinget är ett synsättsskifte. Vi måste gå från ett system som är helt inriktat på att bara tillfredsställa efterfrågan på vård och i stället fokusera behoven. Vi måste inse att målet med vår verksamhet faktiskt inte är att pressa fram så många läkarbesök som möjligt och att så många recept som möjligt ska skrivas ut. Målet för vår verksamhet är att förbättra hälsan, att minska lidande, att ge människorna förutsättningar att leva så långa och friska liv som möjligt i både fysiskt och psykiskt hänseende. Om man läser den budget som Allianspartierna har kommit överens om och om man lyssnar på debatten här i dag så märker man att det finns en del spår av insikt. Så är det verkligen. Ibland förleds man att tro att politik är svart eller vitt, att allt är bra eller dåligt, men så är det sällan. Om man bläddrar, vilket jag har gjort, i Alliansens budgetförslag så finner jag åtminstone delar av texten där det framstår som uppenbart att det finns krafter både inom förvaltning och inom politik som verkligen och på riktigt är engagerade i frågan om den ojämlika hälsan och som faktiskt vill ha en helhetssyn kring en mer behovsanpassad och kvalitetsdriven vård. Dessa krafter, det vill jag också erkänna här i salen, har också vunnit en del små segrar. Det finns bra enskildheter i det gemensamma alliansförslaget till budget. Men samtidigt som ni som ser problemen och utmaningarna har ni vunnit en del segrar om miljonerna, om tusenlapparna, men rätt ofta bara i ord utan djupare förpliktelser, så har ni gjort det till priset av miljarderna. Detta håller inte, för miljarderna förstärker orättvisorna och driver på åt fel håll. Jag skulle vilja visa några bilder som är ett sätt att illustrera detta på. Det finns många sätt att visa det här på, men det här är ett sätt att illustrera det jag talar om. Om vi utgår från människorna och inte från systemen och de förväntade vårdbehov de kan ha, hur ser det då ut med vårdkonsumtionen i olika delar av vårt län? Då kan vi se en kraftig underkonsumtion och kraftig brist på resurser i södra delarna av länet, det vill säga att våra sjukvårdsresurser inte når rätt i den södra delen av länet utifrån det behov som finns. Vi kan titta på psykiatrin, ett område som ligger mig varmt om hjärtat. Vi ser samma sak där. Inte heller där når vi ut utifrån de behov som människorna faktiskt har. Nu är den södra delen av länet underförsörjd. Det som min tredje bild vill visa handlar inte om väderstreck, om magnetism eller polernas förhållande till varandra. Om vi zoomar in och tittar på hurdant läget är i Stockholms kommun och i de olika stadsdelarna där så kan vi rätt tydligt se att staplarna går nedåt i Rinkeby, Kista, Husby och Skärholmen. I andra områden går staplarna uppåt. Det här är en fråga om klass och om sociala klyftor, om en sjukvård som på ett strukturellt plan inte når ut till områden där behoven är störst. Om den här insikten om behov av en förändrad sjukvårdspolitik som jag ändå tycker att många visar prov på här i dag ska slå igenom, så måste vi faktiskt också förstå att det sjukvårdssystem som vi har i Stockholm inte är det fulländade sjukvårdssystemet eller ens något särskilt bra sjukvårdssystem. Stig Nyman nämnde USA tidigare. Det är ett väldigt intressant land eftersom man har många olika sjukvårdssystem parallellt. Boston Consulting Group gjorde för en tid sedan en utvärdering. De jämförde olika sätt att i USA organisera sin sjukvård. Det går att göra det. Eftersom man har olika system parallellt så kan man jämföra dem med varandra. De kom fram till att det av deras system som liknar det som vi har i Stockholm är både sämst och dyrast. Det styr bort från helhetssyn, samverkan, behovsorientering och mot snabba besök, kortsiktigt tänkande. Kortsiktig konkurrens och fragmentering inte är lösningen på sjukvårdens problem. Byråkratiska detaljregleringar och marknadslösningar är inte lösningen.

2013-06-11--12 188 Det finns en ovilja att se att människor är unika och har olika behov och att det också kräver olika resurser. En ovilja att se det är inte lösningen på sjukvårdens problem. I själva verket är det ofta problemet. Om vi ska komma framåt, om vi ska åstadkomma mer kvalitetsdriven och värdedriven behovsstyrd vård så måste vi också våga erkänna att vi här i landstinget har gjort fel. Jag har några exempel. Ta som exempel analysen av Framtidens sjukvård. Då började vi i husen, i vilka kåkar som var tillgängliga och låter människorna komma in först på slutet i stället för att börja i de mänskliga behoven. Det leder också till att vi återigen missar den nord–syd-dimension som jag visade så tydligt här tidigare. Det blir fel när privatisering, marknadsstyrning och kundtänkande blir självändamål som går före allting annat. Då tappar vi utvecklingskraft, engagemang, framtidstro och förmåga att konstruera lösningar som håller. Vi måste alltså komma framåt. Då måste vi släppa prestigen, vi måste vara beredda att höja blicken. Det handlar om ett regionalt ledarskap på hela hälsans och hela jämlikhetens område. Jag tror inte att vi behöver uppfinna hjulet. Jag tycker att vi kan lära av andra. Vi kan till exempel lära av Malmö och det Marmot-inspirerade arbete som de har gjort i sin kommission för ett socialt, ekologiskt hållbart Malmö. Låt oss slå samman våra resurser. Vi har ett eget folkhälsoarbete, vi har ett region- och tillväxtkontor med stora resurser. Det finns krafter i kommunerna som jobbar aktivt och strukturerat med folkhälsa. Låt oss gå samman med dem och skapa en egen Stockholmskommission för jämlikhet och ta det stora strukturella greppet. Återigen: det handlar inte om att uppfinna hjulet, det handlar om att koppla ihop de olika hjul vi har, sätta ihop dem med en motor och skapa ett fordon som faktiskt för oss framåt i de här frågorna. Låt oss börja det arbetet genom att lära av en annan region i Sverige, av Västra Götaland. Låt oss lära av hur de arbetade strukturellt från grunden med den behovsanalys som så småningom ledde fram till bildandet av Angereds närsjukhus. Man utgick från människorna, från de behov som fanns, och nu finns Angereds närsjukhus som spelar en fantastiskt viktig roll för jämlik hälsa i Västra Götalandsregionen. Vidare krävs det omedelbara lösningar också. Vi måste ändra vårt ersättningssystem. Det är fel i dag. Vi måste investera i södra delen av länet. Allt det här måste vi göra. Vi har beskrivit det i vårt alternativ till budget. Men vi måste också vara ödmjuka och säga att de problem som vi står inför är enorma. Ingen kraft klarar att möta dem själv. Vi måste lyssna på vetenskapen och inse att det faktiskt inte räcker med att enbart ställa krav på en evidensbaserad vård. Vi måste kanske fundera över behovet av en evidensbaserad politik också. Det finns ett vårdområde som jag tycker särskilt måste framhållas. Det är psykiatrin och vår förmåga i stort att möta psykisk ohälsa även i andra delar av vården. På det här området tror jag att de utmaningar som vi står inför blir allra tydligast. Vi har under lång tid, det här känner ni till, haft ett växande problem med psykisk ohälsa, inte minst bland unga. Det handlar om sömnsvårigheter, ont i magen, men det leder också till sjukskrivningar, i värsta fall suicid eller suicidförsök. Samtidigt är psykiatrin som vårdgren, det får vi erkänna, på nationell nivå en gren som under lång tid varit satt på undantag. Det här måste vi ändra på. Men om vi ska klara de här utmaningarna, om vi ska klara de utmaningar som vi står inför när det handlar om att möta psykisk ohälsa och att åstadkomma en modern psykiatri i världsklass så krävs just det som jag pratar om.

2013-06-11--12 189 Frågorna som ställs är ju självklara. Hur stärker vi de förebyggande insatserna? Hur stimulerar vi kvalitet, kontinuitet, vårdkedjor både över och mellan olika vårdgrenar men också in i andra verksamheter utanför vårdens fögderi som skola och socialtjänst? Hur skapar vi förutsättningar för en långsiktigt lärande organisation där man möter utmaningar, lär sig av varandra och utvecklas tillsammans? Hur kommer vi in och möter problemen tidigare, innan de blivit så stora att de blivit riktigt allvarliga? Finns det något sätt att möta människorna ännu tidigare? Och hur säkerställer vi vårdkedjorna och sambanden runt de allra svårast sjuka, dem som ingen vill se? Här är faktiskt inte – det måste vi förstå – den vårdfilosofi som till dags dato har styrt Stockholms läns landsting svaret, utan här krävs något helt annat. Via förslagen i vår budget kan vi åtminstone börja vända skutan. Folkhälsa, förebyggande arbete och fördelning efter behov är ingen sjukvårdspolitisk grädde på moset, utan det är – kombinerat med en värdedriven organisation, med innovation och utvecklingstänkande – själva kärnan i en framåtsyftande folkhälsopolitik. Det finns många bra insikter här i salen, och jag skulle gärna se en bredare, blocköverskridande samling runt detta. Men det räcker inte med ord. Det krävs också handling, för det är handling som förändrar verkligheten. Bifall till det socialdemokratiska budgetförslaget! Anförande nr 280 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Jag lyckades inte räkna hur många gånger Johan använde ordet ”hur”, men det var mantrat i hans inlägg: Hur ska vi göra? Han påstår att psykiatrin är på undantag. Nej, psykiatrin är inte på undantag i det här landstinget. Till skillnad från många andra landsting har psykiatrin varje år fått ökade anslag. På de sju och ett halvt år som vi har styrt landstinget har psykiatrin fått en miljard ytterligare i anslag. För nästa år kommer psykiatrin enligt Alliansen budget att få mer än vad som är snittet för övriga vårdgrenar, 10 miljoner ytterligare. Du vill ha blocköverskridande överenskommelser. Det förutsätter att det finns några förslag från er sida att diskutera. Men hittills har jag inte sett ett enda konkret förslag. Däremot finns det många konkreta förslag i Alliansens budget. Om vi kan hitta en blocköverskridande lösning där ni stöder dem har jag inga problem. Har du några nya, andra förslag inom psykiatrin, så varsågod att presentera dem, så ska vi pröva teserna! Anförande nr 281 T o m a s E r i k s s o n (MP): Ordförande, ledamöter, åhörare! Jag tänkte koncentrera mitt inlägg härifrån talarstolen i dag på situationen på våra akutsjukhus i Stockholms läns landsting. Från Miljöpartiets sida ser vi ganska tydligt att vi i dag står inför en situation med ett tydligt vägval. Vi kan antingen välja att påbörja en politik där vi möter de utmaningar som sjukvården och våra akutsjukhus står inför, skapa en politik där vi klarar av att hantera den ökning i vårdkonsumtion och den ökning i inflyttning av medborgare som vi ser i dag, eller också välja ett annat spår, en politik där vi år för år försämrar förutsättningarna för akutsjukhusen att ge den vård som medborgarna förtjänar genom att successivt gröpa ur de ekonomiska fundamenten. Ur vårt perspektiv är det valet enkelt. Bakom de rubriker som vi har sett den senaste tiden kring överfulla akutmottagningar, personaluppror etcetera döljer sig en ganska enkel faktor: konstruktionen av de sjukhusavtal som i dag styr akutsjukvården i Stockholms län. Här har Miljöpartiet som enda parti i Stockholms läns landsting en helt annan idé, ett helt annat förslag.

2013-06-11--12 190 Till skillnad från framför allt Alliansen men även övriga partier vill vi gå ifrån ett system med viten och tak, där vi begränsar mängden producerad vård och ger böter i de fall då man inte uppnår den avtalade vårdvolymen, till att i stället hitta ett incitamentsbaserat system, där vi stimulerar och ger morötter till de akutsjukhus som klarar av att möta framtidens utmaningar, som klarar av att producera mer vård inom ramen för sin egen verksamhet. Vi tror att det finns ett systematiskt feltänk så som sjukhusavtalen är konstruerade i dag. Vi tror inte att man kan pressa fram effektiviseringar genom att tydligt markera: När ni tar fram effektiviseringar kommer det att innebära att färre av er kommer att jobba här i dag eller att ni kommer att få mindre resurser i framtiden. I stället vill vi ha ett system där konsekvensen av effektiviseringen blir att de som klarar av att producera mer vård får en belöning för det, får möta det i framtiden och får beröm för sitt arbete. Ett tydligt bevis på systemfelet finns inte minst i den senaste tertialrapporten, som kom för ett tag sedan. Den visade att flera av våra akutsjukhus inte klarar av att hålla en budget i balans. Det största akutsjukhuset, Karolinska sjukhuset, klarar visserligen en budget i balans men gör det därför att man inte klarar av att leverera en vård i nivå med vårdavtalet. I går här i talarstolen gav Torbjörn Rosdahl några tydliga besked på det här området som jag tänkte citera. Precis som Håkan var inne på förut sade han att det var väldigt mycket floskler i förlossningsvården. Det var faktiskt vad han sade. Förutom det sade han också: Jag accepterar inte ett underskott. Han sade också: Vi ska hålla efter löneutvecklingen. Det är svårt att ställa frågor till Torbjörn Rosdahl eftersom han inte är i salen nu. Jag får då ställa frågan till hela Alliansen: Hur ska ni få ekvationen att gå ihop? Att kräva ytterligare besparingar på akutsjukhusen innebär ju i klartext ytterligare neddragningar på personal, vilket kommer att leda till ytterligare fler stängda vårdplatser, vilket i princip blir en negativ spiral ned mot jag vet inte vad, mot botten. Jag tror att det är dags att vi alla vaknar upp och inser att den här politiken har kommit till vägs ände. Jag är beredd att dricka väldigt många koppar kaffe för att prata med alla som vill prata om hur vi ska kunna hitta ett annat och bättre system för hur akutsjukhusen ska drivas i framtiden. Men jag delar Torbjörn Rosdahls åsikt på en viktig punkt: Vi kan inte heller acceptera att Stockholms läns landsting går med underskott och inte heller att sjukhusen går med underskott. Därför har vi i Miljöpartiet i vårt budgetförslag föreslagit ökade resurser till akutsjukhusen genom att vi inte har med det tvåprocentiga besparingskrav som finns i övriga budgetförslag. Bifall till Miljöpartiets förslag! Anförande nr 282 S a r a S v a n s t r ö m (FP): Ordförande! Det finns nog ingen i den här salen som inte är medveten om den stora utmaning som vi har framför oss i och med den demografiska förändringen men även den medicinsk-tekniska utveckling som vi ser. Utmaningarna är inte nya. Viljan och behoven är inte heller nya utan ständigt närvarande i våra diskussioner och alla de politiska förslag som läggs i den här salen. Man kan välja att se på olika utmaningar på olika sätt. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Finns det risker eller möjligheter? Jag menar att vårt glas är halvfullt och att vi har stora möjligheter inför framtiden.

2013-06-11--12 191 Under de senaste åren har flera stora positiva förändringar skett inom hälso- och sjukvården. I och med den ökade valfriheten för patienten och den stora mångfald av vårdgivare som vi har fått har vi skapat en förändrad vårdstruktur, och det kommer också att förändra strukturen i framtiden. En allt viktigare komponent i hälso- och sjukvårdsstrukturen – med en betydelse som ökar varje år – är den tekniska infrastrukturen och alla de elektroniska tjänster som vi har infört, som ger patienten ett ökat inflytande men också sätter individen framför systemet, även om det kanske är just system som vi pratar om. I beredningen för e-hälsa och öppna jämförelser, där jag är ordförande, är konfliktytorna små. Diskussionerna är oftast mycket konstruktiva och framåtsyftande. Efter att nu ha lyssnat på debatten i drygt tre timmar och läst de olika budgetförslagen kan jag konstatera att det inte heller här märks några stora skillnader. Däremot är det faktiskt stor skillnad mellan det budgetförslag som Alliansen lägger fram och de tre andra budgetar som finns. Där är det, skulle jag säga, en total avsaknad av strategiskt tänkande och en färdriktning för hur man vill arbeta med den här typen av frågor. Vänsterpartiet bjuder med armbågen och menar att e-hälsa visserligen kan vara bra och nyttigt men väljer sedan att fokusera på de risker man ser. I Miljöpartiets budget finns ett par förslag som kopplas till journalsystem men ingenting om de här frågorna i det stora hela. Socialdemokraterna har flera skrivningar om e-hälsa. Problemet är att allt som står där redan är på väg att genomföras. Det finns inga nya förslag. I stället för att föreslå till exempel en effektivitetskommission, som jag ser som en byråkratisk överbyggnad, hade det kanske varit värt att lägga ned tid på att komma med konkreta förslag på hur vi kan utveckla detta område, eftersom det ökar produktiviteten, ökar effektiviteten och höjer kvaliteten i vården. Alliansen och Folkpartiet har under flera år arbetat strategiskt med de här frågorna. Många nya tjänster har införts, och den tekniska infrastrukturen håller sakta men säkert på att förändras. I Alliansens förslag till budget i år utgör e-hälsa fortsatt en viktig och positiv komponent i arbetet för att utveckla och förbättra kvaliteten, effektivisera vården och fortsätta att öka valfriheten och patientmakten. I årets budget höjer vi ribban ytterligare. Till exempel ställer vi tydligare krav på vårdgivare, så att det i förlängningen inte ska gå att bedriva vård i Stockholm utan att vara uppkopplad till Mina vårdkontakter. Nästa år införs även e-remisser på bred front, för att på så sätt stärka patientmakten ytterligare, synliggöra flaskhalsar och rutinbrister och för att säkerställa en fungerande vårdkedja. För personer med kroniska sjukdomar kan nya elektroniska tjänster få stor betydelse, eftersom de stärker dem och underlättar en trygg och effektiv vård. Många av dem har de facto fler kontakter med vården under ett år än vad jag har haft under hela mitt liv. Att kunna följa sina remisser, kunna skicka in och ta del av sina provsvar, titta i sin journal, fylla i hälsodeklarationer med mera ökar delaktigheten, samtidigt som det förhoppningsvis gör att personerna behöver besöka mer vården mer sällan och det därmed frigörs resurser till andra patienter som behöver komma till vården. I en föränderlig vård är det viktigt att inte låsa in sig i system och strukturer. En sak kan vi vara säkra på: system och specifika organisationslösningar kommer och går, men informationsbehovet består. Därför måste vi se till att vi har en organisation och en teknisk infrastruktur som är flexibel men samtidigt robust, så att vi till exempel i alla fall kan undvika den typ av driftstörningar som vi såg senast i går. Men det ställer också krav på att vi kan möta framtidens utmaningar och inte bara det som vården begär i dag.

2013-06-11--12 192 Med det vill jag yrka bifall till Alliansens förslag till sjukvårdsbudget. Anförande nr 283 M i c h e l S i l v e s t r i (MP): Jag kunde, ordförande, inte låta bli att gå upp i en liten replik på det jag hörde nyss om beredningen för e-hälsa. Det blir naturligtvis lätt så att Alliansens företrädare talar om hur väl man har lyckats med saker och ting. Men i vissa fall, om man skrapar lite på ytan, kanske allt inte är så fantastiskt bra som det målas upp. Jag har en liten bild som jag skulle vilja visa. I e-hälsa räknar vi väl in journalsystem och patientdokumentation. Bilden jag visar gäller ett lex Maria-ärende som inträffade för ett drygt år sedan. Jag tog kontakt med vårdgivaren och frågade hur Stockholms läns landsting hade följt upp det lex Maria-ärendet. Jag fick då svaret att SLL inte hade följt upp händelsen över huvud taget. Jag tog också kontakt med den it-leverantör som hade ansvar för den aktuella hårddisken. Då fick jag svaret: En allmän reflexion kring det lex Maria-fall du nämner är att våra kunder inte alltid köper de tjänster och den servicenivå som deras verksamhet egentligen behöver. Med det vill jag bara peka på att man naturligtvis kan ha en bra politik uttalad och starka ambitioner men att det också gäller att ha bra uppföljning i systemen. Jag tycker att det finns tydliga exempel på att det har brustit, vilket är till nackdel för patienterna på flera olika sätt. Anförande nr 284 S a r a S v a n s t r ö m (FP): Jag pratade själv om lite olika saker, som e-hälsa, och sedan nämnde jag infrastruktur rent tekniskt. Jag håller med dig om att vi, när det kommer till teknisk infrastruktur och den säkerhet som finns, har en bra bit kvar att gå, så att vi kan klara allt från att data inte försvinner till att det som finns i journalen är säkert för patienten och att övergrepp inte sker. Det är frågor som framför allt landstingsstyrelsen arbetar med – inte hälso- och sjukvårdsnämnden och inte beredningen för e-hälsa. Anförande nr 285 Å s a B r u n i u s (V): Ordförande, fullmäktige, åhörare! Den psykiska ohälsan ökar. Allt fler upplever sig vara i behov av hjälp från psykiatrin. Det är inte konstigt eller förvånande i ett samhälle där klyftorna har ökat dramatiskt. Ett ojämlikt samhälle skapar otrygghet och ohälsa. Samtidigt ser vi att andelen med allvarliga psykiatriska diagnoser inte har ökat nämnvärt. Det är en viktig kunskap. Vi ska tänka smart och använda våra resurser rätt. De som är i behov av psykiatrisk vård är individer med vitt skilda behov. En del behöver hjälp med en tillfällig kris. Andra lider av en psykiatrisk sjukdom som kan kräva en livslång kontakt. Vi måste stärka upp den första linjens psykiatri. Då behövs fler kuratorer och fler psykologer på våra vårdcentraler. Vänsterpartiet ser att vi måste satsa mer pengar på psykiatrin. Det är en investering som kommer att betala sig på lång sikt, både för enskilda människor och rent ekonomiskt. Psykisk ohälsa kostar. Vänsterpartiet lägger därför 100 miljoner kronor utöver majoriteten i riktade extra resurser till psykiatrin, eftersom det behövs. Inom slutenvården skulle det bland annat kunna innebära mindre enheter med åtta till tio platser.

2013-06-11--12 193 Den grupp där den psykiska ohälsan ökar mest är unga kvinnor. Så många som en tredjedel uppger att de mår psykiskt dåligt. Bland unga finns även en trend av ökande självmord. Vänsterpartiet anser därför att unga och barn ska prioriteras i landstingets nollvision för självmord. Vi vet också att det finns en förhöjd självmordsrisk för äldre, i synnerhet för män över 85 år. Många äldre behandlas med olämpliga psykofarmaka när de skulle kunna få annan hjälp. För att förbättra äldrepsykiatrin krävs att kompetensen ökar inom primärvården. Vi föreslår att det avsätts resurser för att genomföra kunskaps- och fortbildningsinsatser på detta område och att det skapas fler äldrepsykiatriska team i länet med tillgång till särskilda vårdplatser. Vi måste säkerställa tillgången på specialistläkare och specialistutbildade sjuksköterskor. Det är en avgörande kvalitetsfråga. För att det ska bli verklighet krävs fler utbildningsplatser och högre löner för sjuksköterskor. Även skötare är en viktig yrkeskategori inom psykiatrin. Skötaryrket måste uppgraderas, och Vänsterpartiet driver i riksdagen frågan om en yrkeshögskoleutbildning för skötare. Vänsterpartiet tycker att landstinget ska uppvakta regeringen i denna fråga. Jag vill avsluta med att lyfta en fråga som ligger mig själv varmt om hjärtat. Stockholms läns landsting har på Vänsterpartiets initiativ beslutat om en hbt-policy. Det är bra. Men arbetet med hbt-frågor är fortfarande i sin linda. Jag vill särskilt lyfta frågan om den psykiska ohälsan hos yngre hbt-personer. För denna grupp krävs särskilda insatser. Ett konkret förslag från Vänsterpartiet är att RFSL:s ungdomsgård Egalia ska få del av folkhälsopengarna. Vi anser också att antalet hbt-certifierade vårdcentraler ska öka och att alla ungdomsmottagningar ska vara hbt-certifierade. Satsa mer pengar på psykiatrin! Satsas de rätt kommer det att löna sig både i kronor och i räddade och förbättrade liv. Avslutningsvis yrkar jag bifall till Vänsterpartiets förslag till budget. Anförande nr 286 M a r g a r e t h a Å k e r b e r g (KD): Ordförande, ledamöter, eventuella åhörare! Med den alliansbudget som vi i dag ska klubba igenom bygger vi och möjliggör framtidens sjukvård. Hälso- och sjukvården får ytterligare 1,8 miljarder kronor, och det hela landar på 50,7 miljarder kronor. Det är en stor summa pengar som vi med respekt och ansvar ska fördela till vårdtagare, medarbetare med flera. Det gäller att vara lite klok och insiktsfull i fördelningen. Det finns förstås en mängd olika önskemål och utmaningar i detta. Det gäller också att följa utvecklingen internationellt och nationellt och att ha ett nära samarbete med olika entreprenörer och utvecklare och en god dialog så att vi hamnar i ett optimalt utgångsläge. I gårdagens allmänpolitiska debatt framställdes de olika ansvarsområdena inom landstinget som i princip helt ur funktion. Det var bedrövligt, och inget tycktes fungera enligt vissa. Det var jämmer och elände, jämmer och elände. I dag – trivsamt nog – gav du ändå, Dag Larsson, som inte är här nu, vår fantastiska personal en eloge för det arbete som de genomför. Det är de väl värda. Men mina tankar från gårdagen var: Vi är ändå arbetsgivare för alla de anställda vi har i våra olika verksamheter. Är detta att stå och jämra sig och beklaga sig över att ingenting fungerar att vara en god, stödjande, empatisk, insiktsfull arbetsgivare? Nej, det tycker jag faktiskt inte.

2013-06-11--12 194 Som tur är vet de flesta av oss här inne att det fungerar. Vi har kommit hit i dag på olika sätt – alla har väl inte åkt bil eller cyklat. Det blir så tråkig stämning, tycker jag. Hur lätt eller hur svårt blir det att rekrytera personal till våra verksamheter när vi hela tiden eller väldigt ofta bekymrar oss över att ingenting fungerar? Jag vill ge ett par exempel. Varje år genomförs ungefär 136 000 operationer inom SLL. Varje år görs det också ungefär 2,8 miljoner läkarbesök inom primärvård och sjukhus och andra specialistmottagningar – 2,8 miljoner besök. Vården fungerar bra, skulle jag vilja påstå. Vi ska förstås alltid medverka till att hänga på och vara offensiva när det gäller utveckling och forskning. Det ska alltid ligga i fokus. Med tanke på det vill jag lyfta fram ett par områden som finns omnämnda i budgeten. Det gäller bland annat osteoporos, där vi kommer att satsa extra mycket genom den här budgeten. För er som inte kände till det är det dess värre så att svenskarna är ett av världens mest bensköra folk. Ändå är det få länsinvånare som vet hur det står till med den egna skeletthälsan. Varför är inte bentäthetsmätning lika vanligt som till exempel mätning av blodsocker eller kolesterolvärden? Undersökningar av riskpatienter kan hjälpa oss att ställa diagnos och välja rätt behandling. Därför finns det i budgeten från Alliansen en extra satsning på utökad screening och införande av FRAX i mötet med patienter som kan ligga i riskzonen. Ligger man i riskzonen beror det till största delen på ärftlighet, hereditet. Men det är inte så lätt att mäta bentätheten som det är att ta ett blodprov, där man kan få fram en mängd svar. Det ligger också i linje med Alliansens folkhälsoarbete att satsa på den här gruppen människor, som växer. I och med att vi blir äldre kommer förstås antalet bensköra att bli större. Man kan påverka i positiv riktning genom sin livsstil. Rökning är inte särskilt bra. Man bör tänka på vad man äter. För lite kalcium och D-vitamin är inte bra, och när kvinnor går in i klimakteriet hamnar vi i riskzonen. Det är faktorer som vi bör vara medvetna om och själva ta eget ansvar för. Fysisk aktivitet, bra matvanor och ingen rökning är goda recept för att undvika benskörhet. På Södersjukhuset har vi byggt upp och stöttat något som frakturkedjan. Det är ett slags vårdkedja, vårdsystem, som är byggt för att fånga upp och diagnostisera patienter som har fått en eller flera frakturer och där man kan misstänka benskörhet. Ett nära samarbete med ortoped och gynekolog och andra kliniker är avgörande för att de här patienterna ska få en optimal vård. Med rätt behandling – det finns nämligen bra, billig och enkel behandling att ge – minimerar man risken för att de här patienterna ska råka ut för smärtsamma och dyra frakturer. Det vanligaste sättet att mäta bentäthet är att använda en så kallad DXA-mätare. Det är ett slags röntgenapparat som mäter och skannar av ländrygg och höfter, för det är där bentätheten syns först. Men problemet är att många patienter aldrig kommer så långt att de får möjlighet att göra detta. Det beror delvis på var i länet man bor. I Stockholm är upptäckarfrekvensen bra, men vi kan alltid bli bättre, inte minst i ljuset av att vi i Sverige har färre bentäthetsmätare till vår befolkning än andra västeuropeiska länder, trots att vi räknas som ett av världens mest bensköra folk. Det är en ekvation som är svår att få ihop. I budgeten för 2014 tar Alliansen ett stadigt grepp om osteoporosvården.

2013-06-11--12 195 Så till ett annat område som jag gärna vill lyfta fram och som inte är direkt nytt men som det alltid går att diskutera och fundera över hur vi hanterar. För en tid sedan kom en rapport om antalet trycksår inom framför allt äldrevården. Det var ganska nedslående läsning för dem som har tittat på det eller hört något om detta. Vi har ett jätteansvar för att försöka få ordning på detta. Patientsäkerheten ska och måste alltid vara i fokus. Då vill jag berätta om en enhet där antalet trycksår i princip är noll. Det är på Högdalens äldreboende. Där har man under flera år uppmuntrat och inspirerat personalen, som mycket noggrant och systematiskt behandlar de boende med en metod så att inga sår uppstår. Och skulle ett sår uppstå har man en behandling där såret försvinner. Hur många kände till det? Det är inget som är någon kioskvältare i kvällspressen eller i andra sammanhang. Det är sorgligt att vi är så dåliga på att lyfta fram de goda exemplen. Det gör mig rätt upprörd emellanåt, kan jag säga. Men all heder åt personalen på Högdalens äldreboende, som gör ett fantastiskt jobb! Ibland kan det vara enklare att visa på vinster när det gäller ekonomin. Det jag talade om tidigare kanske var lite mjuka omdömen, men här kan vi tala om pengar. Nu har jag inte beloppen i kronor, men ni kan själva förstå att om man inte har några sår behövs det mindre smärtlindring, det vill säga läkemedelskostnaderna sänks. Det behövs inte heller så mycket omläggningsmaterial, det vill säga materialkostnaderna sjunker. Det är pengar, och det kan man räkna i antal kronor. För de boende är det förstås ovärderligt med det här resultatet, det här omhändertagandet och den här behandlingen – det är inte så svårt att föreställa sig. Alla medarbetare som vi har i Stockholms läns landsting i de olika verksamheterna gör varje dag under hela året ansvarsfulla insatser. Det ska verkligen uppmuntras, och de ska ärligt äras för sitt arbete. Tack för att ni finns och för att ni gör detta! Därför tycker jag att det blir ganska tråkigt när det i gårdagens debatt var bara jämmer och elände. Det är ju inte så! Vi vet att det finns många bra verksamheter och funktioner, och det måste också lyftas fram. Bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget! Anförande nr 287 S t e f a n B e r g s t r ö m (C): Ordförande, ledamöter, webbtittare! Precis som Catrin Mattsson redan har sagt är det en självklarhet för oss i Centerpartiet att alltid sätta människan före systemet. Vi tror också att det är en förutsättning att inkludera den enskilda människan, om vi ska kunna bygga en långsiktigt hållbar sjukvård i hela vårt län. Det är en utmaning som vi i Centerpartiet med ödmjukhet tar på största allvar. Mycket finns fortfarande kvar att göra. Centerpartiet har under många år envetet drivit frågan om både större patientmakt och integritet. Det är en självklar förutsättning att detta gäller alla och alltid. Vi har därför arbetat för att lyfta in att internet- och telefonitjänster ska ta hänsyn till funktionsnedsattas behov. Sjukvården måste självklart vara tillgänglig för alla oavsett funktionsnedsättning. För oss är det också viktigt att man kan besöka vården utan att behöva dela med sig av det man säger till alla i väntrummet. Därför är vi glada över att vårdmiljöerna ska utformas så att information inte sprids, till exempel i receptionen. Vi vill att antalet uppdrag med jourbarnläkarbilar för barn och äldre ska öka. Vi vill att en handlingsplan för att förbättra slutenvården gällande lokalernas vårdmiljö och ändamålsenlighet tas fram, där patienten ska ha tillgång till meningsfulla, hälsofrämjande aktiviteter. Särskilt viktigt är det för dem som vårdas under tvång. Vi vill att tillgången till grön rehabilitering utifrån evidensbaserad kunskap ska öka.

2013-06-11--12 196 Nu har jag nämnt några saker där Centerpartiet har varit med och gjort skillnad i vårt arbete för en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård. Jag lyfte med flit fram frågor som i budgetsammanhang, med 50 miljarder kronor, kan tyckas vara små. Men för oss är det stora frågor som verkligen gör att de människor som berörs sätts i centrum. Jag vill också passa på att kommentera dagens debatt här inne, en debatt som i sin helhet har varit väldigt bra. Jag delar också Vänsterpartiets Håkan Jörneheds uppfattning att det är en viktig debatt och att det är viktigt vad vi säger. Det är ju inte främst oss här inne i salen som vi talar för, utan det är för alla de människor som berörs av vården i hela vårt län. Jag tycker därför att det är viktigt att vi också i debatten sätter människan före det politiska systemet. Jag blev därför lite brydd när jag lyssnade till Socialdemokraternas Dag Larsson. I stället för att svara på konkreta frågor i replikskiften har Dag Larsson flera gånger valt att enbart ställa motfrågor, för att sedan i sin slutkläm förvanska vad opponenten har sagt. Jag tycker faktiskt att de människor som berörs av vården och de människor som lyssnar på denna debatt förtjänar raka svar. Människorna i vårt land förtjänar också en större politisk kompromissvilja och mindre av konflikter. Det har pratats en hel del i dag om att försöka hitta gemensamma lösningar över en kopp kaffe. Själv dricker jag aldrig kaffe. Men jag tror ändå att en större kompromissvilja är nödvändig. Många av utmaningarna för framtiden kommer att behandlas under eftermiddagen under avsnittet om framtidens hälso- och sjukvård. Nu tar vi ställning till hälso- och sjukvårdens budget för 2014. Jag avslutar med att yrka bifall till Alliansens budgetförslag och landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 288 M a r i e L j u n g b e r g S c h ö t t (M): Ordförande, ledamöter, åhörare! År 2014 ökar sjukvårdens resurser i Stockholms läns landsting med 1,8 miljarder kronor. När klockan i dag var 11.04 sade Dag Larsson: Det var bättre förr. Håll det i minnet medan jag pratar! Jag ska börja med att titta lite på barn- och ungdomssjukvården. Jag vill nämna några få insatser som kompletterar den trygga barn- och ungdomssjukvård som vi har. Det är jourläkarbilarna, som vi utökar markant. Vi har gjort det någon gång förut, och nu utökas de markant. Det var de som en S-majoritet tog bort för ett par mandatperioder sedan. Det blev en liten bil kvar. Nu finns det många, och de har särskild prioritering för barn och äldre. Vi har ett forskningsprojekt med vårdcoacher. Det vänder sig i en del till barn som är små och har andningsbesvär. Det projektet har lett till att vi har fått tryggare föräldrar, bättre sjukvård för de här mycket svårt sjuka barnen och färre inläggningar. Vi har också glasögonbidraget till barn med särskilt svåra ögonsjukdomar. Det tog också en gammal S-majoritet bort. Sedan har vi min huvudpunkt: ungdomsmottagningarna. Där pekar vi i vår budget på – och jag är extra glad för det – hur viktigt det är att ungdomsmottagningarna finns och har ett preventivt arbete med ungdomars hälsa. Vi vill förbättra tillgängligheten ännu mer. Vi vill förbättra öppettiderna, så att fler ungdomar kan gå dit utan att det naggar på skolgången. I dag har vi två ungdomsmottagningar som är öppna på lördagar. Det står i vår budget att vi ska fortsätta utveckla det konceptet och se till att många fler kan vara öppna på lördagar. Det är jag extra glad för.

2013-06-11--12 197 När jag satt här i morse och lyssnade och hörde detta med att det var bättre förr kunde jag inte låta bli att fundera över hur det var 1997, Dag Larsson, när du och jag fanns här. Du pratade om Vantör. Då ville ni lägga ned Hagsätra vårdcentral men fick backa eftersom ni blev lynchade, inte minst av er egen förening där ute. I Rågsved var det jättesvårt att komma fram per telefon och jättesvårt att få någon tid, eftersom de hade vakanser. Det fanns över huvud taget inte personal som kunde arbeta där. Så är det inte i dag. Med hjälp av vårdvalet har vi fått en helt annan tillgänglighet till vården. Det är mycket lättare för människor i de områden som du pratar om, socioekonomiskt utsatta områden, att få komma till. De får bättre vård. De är mycket nöjdare och upplever att vården är mycket bättre. Ett annat exempel från den här tiden är kvinnor som fick framfall. Det gör fruktansvärt ont, och man kan inte gå ut. Det drabbar ofta äldre kvinnor under de sista åren av livet. Då var det köer – köer på fler år – för att få hjälp med operation eller insättning av ring. Nu har vi vårdval gynekologi, och det finns många fler vårdgivare. Man väntar i sämsta fall kanske någon vecka på att få vård. Det har hänt dramatiskt mycket i vården, så jag vill bara säga: Det var inte bättre förr. Vi har skrotat de utbudsbegränsningar som ni pratade så mycket om, där man skulle hålla människor borta från vården. Vi har gjort en vård som är tillgänglig. Vi har infört vårdval. Människor upplever sig bli bättre bemötta, känner sig mer delaktiga och får tillräcklig information om deras sjukdomar. Det var inte bättre förr. Anförande nr 289 T o v e S a n d e r (S): Herr ordförande, fullmäktige! Det är en vacker sommardag här utanför. Den är som gjord för den blomstertid nu kommer. Jag har förstått att några av er hellre än att vara här i dag skulle ha velat vara tillsammans med något av alla de barn i Stockholm som i dag går på sin första skolavslutning. Om sex sju år kommer det att vara fler barn som går på sin första skolavslutning än i dag, eftersom det föds fler barn är någonsin i Stockholm. På förlossningsklinikerna finns det inga toppar och dalar längre. Det finns bara toppar. År 2009 infördes Vårdval Stockholm, vårdval förlossning. Vi socialdemokrater kan konstatera att det inte fungerar. Vårdval, Filippa, är inte bara att man kan välja bort, utan man måste också kunna välja till. Ett vårdval kräver överkapacitet. Men i Stockholms förlossningsvård är kapacitetsbristen ett sedan länge känt faktum som inte tas på allvar. Redan för ett år sedan började vi socialdemokrater ställa frågor, både i hälso- och sjukvårdsnämnden och i fullmäktige, om den då kommande sommarsituationen. Vi möttes av lugnande besked från både majoritet och förvaltning, men sommaren hann knappt börja innan barnmorskorna slog larm om att patientsäkerheten på förlossningen var hotad. I efterhand vet vi att de hade rätt. Efter den förra sommaren begärde vi en sommarkartläggning och en handlingsplan för att man i god tid skulle kunna planera kommande sommar. Någon kartläggning blev det inte, och någon handlingsplan har vi inte sett. Vi vet att den vinter och vår som just har passerat har varit oerhört påfrestande i förlossningsvården. Det är slutkörda barnmorskor som under månaderna april–september i år ska ta hand om 414 fler förlossningar än under samma period förra året. De barnmorskorna måste trolla med knäna därför att den moderatledda landstingsledningen har missat att göra sin hemläxa. Den lilla utökningen på Södertälje sjukhus, som jag är säker på att vi kommer att få höra om i dag, räcker inte för att ta hand om de extra 414 förlossningarna. Bara på Huddinge sjukhus saknas det i dag 70

2013-06-11--12 198 barnmorskebemannade arbetspass under de kommande åtta mest intensiva semesterveckorna. På många pass saknas grundbemanningen. I stort sett alla nattpass är under grundbemanning. Stockholmarna måste kunna lita på att vi som politiker tar ansvar för att ge förlossningsvården rätt förutsättningar för att klara av att möta den befolkningsutveckling som vi har. Vi har lagt fram förslag på både kort och lång sikt för att skapa möjligheter för att lösa dagens problem i förlossningsvården. På kort sikt behövs det fler förlossningsplatser. Ett sätt att åstadkomma det är att förbättra flödena i eftervården. Vi har föreslagit att man ska se över möjligheten att frigöra fler platser på förlossningen genom att öppna upp fler platser på BB. Vi vill att den översynen ska börja, och vi vill att man börjar i den södra länsändan, med fokus på Huddinge sjukhus. På lång sikt behövs det en rejäl översyn av såväl vårdval förlossning som förlossningsvårdens framtida utveckling. Förhoppningsvis öppnar BB Sofia nästa år, och kanske är det också möjligt att S:t Görans sjukhus kan öppna en förlossningsklinik i framtiden. Men problemen finns här och nu. Även med en – märk väl – eventuell förstärkning med BB Sofia och S:t Göran är det nödvändigt att kartlägga vilka möjligheter det finns att utöka kapaciteten i de södra länsdelarna. Vi socialdemokrater vill se en utredning av möjligheten att bygga ut kapaciteten vid Huddinge sjukhus, gärna med ett koncept som liknar det med sammanhållen vård som i dag finns på Södra BB på Södersjukhuset. Med det vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas budgetförslag. Anförande nr 290 G u n i l l a H e l m e r s o n (M): Herr ordförande, fullmäktige! Det finns ett avtal med Södertälje sjukhus om att ta emot 300 ytterligare förlossningar. Dessutom är det så, Tove, att alla de 414 inte vill föda i Stockholm. En del väljer att föda på annan ort därför att de tillbringar sin sommar någon annanstans. Så är det alltid. Trots vad Tove säger: Med de siffror som finns och de planerade förlossningar som kommer får ändå 95 procent föda på den klinik som de har önskat. Det handlar om de sista fem procenten, som även under era tider av styre har varit svårt att få full täckning för alla gånger. Det pågår också ett arbete med att se om vi inte kan få till en förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus. Anförande nr 291 T o v e S a n d e r (S): Man kan fråga sig, Gunilla: Varför väljer man att föda någon annanstans än i Stockholm? Är det kanske så att man känner sig tvungen att vara vid sommarstugan i stället, eftersom man kanske har hört ryktas att det bara hittills i år är 35 kvinnor i Stockholm som inte ens har fått föda inom länet? Anförande nr 292 M a r i e - H e l e n a F j ä l l å s (MP): Ordförande, ledamöter, alla åhörare som imponerar på mig genom att orka vara kvar! Jag lyckas tajma mitt inlägg med att alla kommer tillbaka från lunchen. Det är ganska lämpligt. Kommer ni ihåg att använda tandtråd och fluorskölja efteråt?

2013-06-11--12 199 De senaste åren har vi kunnat se en förbättring av barns tandhälsa, särskilt i de områden som redan hade en förhållandevis god tandhälsa men glädjande nog även i de områden där den har varit mycket sämre. Sammantaget borde den ökade tandhälsan hos barn kunna utgöra en bra grund för individen när den går över till vuxentandvården. Men tyvärr är det många unga vuxna som aldrig eller alldeles för sällan besöker tandvården och därmed går miste om ett av huvudmålen för det statliga tandvårdsstödet: att stimulera befolkningen till förebyggande insatser och regelbunden kontakt med tandvården för att på så vis bibehålla en god tandhälsa för dem med små eller inga tandvårdsbehov. I en rapport från Försäkringskassan 2012 ser man att hela 22 procent av de unga i åldern 20–29 år inte har besökt tandvården en enda gång under tre års tid, vilket borde vara oroande, eftersom de som besöker tandvården mer sällan än vartannat år löper mycket större risk att drabbas av tandhälsoproblem. Än mer beklämmande blir det förstås när man läser vår egen rapport om barns och ungas tandhälsa och ser att skillnaderna ökar hos 19-åringar i vårdbehovsområde 1 och vårdbehovsområde 4, när vi dessutom vet att dålig tandhälsa hos en förälder är en av de största riskfaktorerna för barns tandhälsa. När de här 19-åringarna blir ännu lite större och själva blir föräldrar kommer deras dåliga tandhälsa att vara en av de största riskfaktorerna för deras barns. Det riskerar att bli en ond spiral som vi måste försöka bryta. Siffrorna om varför unga väljer bort tandvård trots behov är förvisso ganska gamla, men under 2009 uppgav fler än hälften av dem som hade valt bort tandvård trots att de hade behov ekonomin som anledning till detta. Vi vill subventionera kostnaderna för ett besök med 50 procent för unga mellan 20 och 23 år. Vi vill inte att man ska behöva välja bort vård på grund av sin ekonomi. Vi vill att den goda grund som vi lägger i Stockholms län hos våra barn och unga ska tas till vara mycket bättre och att de unga vuxna ska fortsätta ha god kontakt med tandvården och få de förebyggande insatser som behövs. Förhoppningsvis kommer det här stödet att innebära att de går till tandläkaren oftare, och förhoppningsvis innebär det att de inte får mer problem senare i livet och inte väntar tills deras behov blir akuta. Förhoppningsvis innebär det att vi får en ännu bättre ökad tandhälsa både hos våra vuxna och hos våra barn senare. Med det vill jag yrka bifall till Miljöpartiets förslag. Anförande nr 293 C a t a r i n a E k e s t å h l (M): Ordförande, ledamöter, åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till Alliansens budgetförslag. Den positiva trenden med en bra tandhälsa bland barn och unga i Stockholms län fortsätter. Resultaten pekar på en stadig förbättring, vilket beror på de senaste årens satsningar som vi har gjort inom bland annat förebyggande tandvård. Fokus har legat på barn i områden med sämre tandhälsa, vilket har gett positivt resultat. Det är viktigt att utvecklingen går framåt och att vi fortsätter att satsa på förebyggande program, såsom fluorsköjning. Målsättningen är en god tandvård för samtliga medborgare oavsett var man bor och i vilken fas i livet man befinner sig. Vi ska prioritera god tillgänglighet, kvalitet, trygghet och modern teknik.

2013-06-11--12 200 Jag vill lyfta fram tandvårdsreformen som ett bra exempel. Reformen, som påbörjades förra året, har gett god utväxling. I början av året lanserades det tredje steget inom tandvårdsstödet. I detta tredje steg riktar vi framför allt in oss på personer som har stora behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom eller funktionshinder. ( A n d r e v i c e o r d f ö r a n d e n : Ursäkta mig, Catarina, men är detta en replik eller ett anförande? Om det är en replik får du fortsätta.) Det är väl ett anförande. Det görs genom att erbjuda tandvård till läkarvårdstaxa. Ett annat fokusområde som är värt att lyfta fram är äldretandvården. En god munhygien hos äldre är viktigt och värdigt. Vi försöker ge utbildningsinsatser genom landstingets vårdpersonal i syfte att öka kompetensen och därmed möjligheten att erbjuda äldre god tandhälsa. Vi i Alliansen tycker att det är viktigt att lägga resurserna där de gör mest nytta. Vi vill göra kloka prioriteringar och smarta val. Därför lämnar vi fyra allianspartier ett gemensamt och tydligt besked om hur vi vill förbättra för stockholmarna. Men det, ordförande, yrkar jag en gång till bifall till Alliansens budgetförslag. Anförande nr 294 M a r i e - H e l e n a F j ä l l å s (MP): Det var just detta att lägga pengar där de behövs mest som vi också tänkte på. Man har under de senaste åren sett att allt fler unga vuxna väljer bort tandvård på grund av sämre ekonomi. Den trenden vill vi vända. Det är därför vi föreslår att man subventionerar ett besök med 50 procent för dem i åldern 20–23 år. Anförande nr 295 L a r s T u n b e r g (FP): Herr ordförande, ledamöter, åhörare! Man blir som vanligt överväldigad av komplexiteten och storleken på det landsting som vi är satta att styra. Det är fantastiskt att vi år efter år levererar sådan kvalitet och att vi här inne styr den åt det håll som vi gör. Det tycker jag är en bra prestation. I 2014 års budget finns det ett par saker som är värda att lyfta fram lite extra, utifrån mina utgångspunkter. Det första är att det är en budget med avsevärda ambitioner och stora åtaganden, inte minst väldiga investeringar. Samtidigt är det en budget i balans och en budget utan skatteökningar. Beträffande Danderyds sjukhus: För den norra länsdelen behövs det mer sjukvård. Genom den förra budgeten fattade vi beslut om en ny behandlingsbyggnad. I årets budget anger vi flera åtaganden, flera punkter för att utveckla och planera framåt för den byggnaden. Det är ungefär 1,4 miljarder kronor i investeringsmedel. Vi räknar med att byggnaden kan stå klar någon gång 2018, och jag tror att den blir ett mycket välkommet tillskott i den nordöstra länsdelen. Vårdvalet är, trots vad en del tycker, en fantastisk sak. Det är en i huvudsak byråkratisk konstruktion som har lett till ökad tillgänglighet och ökad kvalitet, har lett till ett ökat kvinnligt företagande till exempel, och ändå inneburit en viss avlastning för våra akutsjukhus, skulle jag våga förmoda. Vi går nu vidare med ytterligare vårdval inom ett antal områden, och det tycker jag är bra. Det är viktigt att vi har forskning och vidmakthåller den. Sverige är en forskningsnation, och Stockholms läns landsting ska dra sitt strå till stacken. Det växer fram ett delvis annorlunda landskap när det gäller forskning. Det är ett nätverkssamhälle vi kommer in i. Det är viktigt att vi samverkar med olika institutioner, inte minst andra lärosäten som

2013-06-11--12 201 KTH. Det är också viktigt att inlemma husläkarmottagningarna i forskningsverksamheten, och det är viktigt att den är konkret. Diabetes är en folksjukdom och har drabbat Sverige ganska hårt, vågar jag påstå. Det är viktigt att vi jobbar hårt för de diabetessjuka. Det är roligt att vi nu börjar konkretisera tankar kring ett särskilt diabetessjukhus, ett särskilt specialistcentrum för diabetes. Det är väldigt bra. Sedan har vi detta med styrning. Vi vill inte förslösa skattebetalarnas pengar på fel saker. Det finns något som några har pratat om som heter vårdepisodersättning. Det är en idé som jag tror emanerar från Michael Porter i USA. Det handlar om att man inte ska betala flera gånger för samma sak. De eventuella kvalitetsbrister som uppstår vid felbehandlingar och kvalitetsbrister i slutet eller i början ska vara inlemmat i den ersättning som ges. Jag tror att det är en mycket bra tanke, och vi kommer att se mer av det. Det innebär många goda effekter, som vi hörde om tidigare. Anförande nr 296 C a t a r i n a W a h l g r e n (V): Ordförande, fullmäktige! Precis som Håkan tidigare redogjorde för i talarstolen går det inte att möta olika förutsättningar och olika problem med samma lösningar. Vänsterpartiets förslag till budget har rubriken ”Låt hela länet leva!” och tar hänsyn till just detta. Vad vi behöver göra för att kunna erbjuda våra invånare en likvärdig vård med hög tillgänglighet och kvalitet för alla är inte att likrikta länet enligt Vårdval Stockholm utan att öppna upp för innovativa lösningar som har möjlighet att möta invånarna utifrån deras behov och förutsättningar. Till exempel i Norrtälje kommun ser det väldigt annorlunda ut än i de områden där man har tunnelbana eller femminuterstrafik med bussen utanför fönstret. Om man inte är nöjd med vårdcentralen i Älmsta är det inte bara att välja en annan. Tillgängligheten till läkare, sköterskor, mödravårdscentraler och barnavårdscentraler blir i länets ytterkanter inte automatiskt större i och med fler vårdval. Snarare riskerar konkurrens i dessa områden, där underlaget är ganska litet, att slå ut mindre enheter och försämra tillgängligheten för invånarna. I Vänsterpartiet anser vi att landstinget måste kunna erbjuda en högkvalitativ vård åt alla. Det görs bäst genom att anpassa vården efter de förutsättningar som finns för invånarna. Det görs inte genom likriktning à la Vårdval Stockholm. I Vänsterpartiet lanserar vi i stället ett hälsoval, som inrymmer inte bara hänsyn till socioekonomiska förhållanden utan även en möjlighet att framföra synpunkter på var etableringar sker, så att vi kan möta de behov som finns. Filippa talade tidigare om utbyggd e-hälsa och vård på nätet. I går talade också Folkpartiet om rätten till ett eget rum på nätet. Det är saker som jag själv ivrar för i många sammanhang. Det gäller hur vi kan skapa ökad demokrati och jämlikhet genom modern teknik. Men att nätet ska ersätta en tillgänglig sjukvård i hela länet har jag svårt att se, när det inte ens finns bredband så att alla har tillgång till nätet dygnet runt. Det kanske är okej att åka en liten bit till vårdcentralen. Men om du är i behov av en ambulans vill du att den ska komma så fort som möjligt. Därför vill Vänsterpartiet att målsättningen att ambulansen ska vara på plats inom tio minuter vid prio 1-larm återinförs. Filippa talade sig också varm för en fortsatt utveckling av vårdcoacher inom vården. Jag är inte helt säker på att jag är rätt ute, men som jag förstår det är det samma sak som aktiv hälsostyrning, det länsgemensamma projekt i Norrtälje som nu riskerar att avbrytas på grund av en otillräcklig budget.

2013-06-11--12 202 Tiohundraprojektet har från start blivit styvmoderligt behandlat och haft ett otillräckligt tillskott av pengar från både landsting och kommun. När vi diskuterar projektets särart här i denna sal har jag ofta hört röster som säger att Norrtäljeborna minsann inte ska ha bättre vård än övriga i länet. Det är ett väldigt konstigt argument, för om det vore så att Norrtäljeborna hade bättre vård, vore det då inte läge för resten av länet att se och lära i stället för att tvinga in även Norrtälje i ett vårdval som inte är anpassat efter de fysiska förutsättningarna? Det kan vara svårt att sätta sig in i andra människors situation och andra situationer än dem man själv är van vid, men det händer säkert att flera i den här församlingen under sommaren kanske besöker länets nordligaste kommun, som har nästan 60 000 invånare på vintern och över 200 000 invånare på sommaren. Annars är ni välkomna till Norrtälje. Ta med iphonen. Se till att ni inte blir sjukare än att ni kan släpa er till ett ställe där ni har täckning, och så kan ni gå in i ert eget sjukvårdsrum på nätet. På besparingslistan i Norrtälje står nämligen sommardoktorn, som finns där för sommarbefolkningen, och det kan leda till långa köer på akuten. Frågan är om det finns någon på akuten som kan ta hand om er. Sjuksköterskorna i Norrtälje erbjuds 5 000 kronor mer för att skjuta på sin semester. På Karolinska erbjuds de 15 000 mer. Kanske blir ni tvungna att åka hem till stan. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetförslag. Anförande nr 297 A r a m E l - K h o u r y (KD): Ordförande, ledamöter! Läkemedlens andel av de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna ligger på ungefär 10 procent. Enligt Socialstyrelsen leder varje skada till att patienten i genomsnitt vårdas sex extra dygn. Det motsvarar 10 procent av alla vårddygn under ett år och 20 procent av landets totala vårdbudget. En ansenlig del av felbehandlingarna är relaterade till felaktig läkemedelsanvändning. Läkemedelsarbetet inom Stockholms läns landsting bygger på värdering och spridning av kunskap som kombineras med ekonomiska incitament för bästa resultat mätt i kvalitet och kostnadseffektivitet. Det är viktigt att utreda och analysera hur vi får jämlik tillgång till vård av bästa kvalitet. Därför väljer Alliansen att under 2014 rikta särskilt fokus på att identifiera och agera mot underbehandling och ojämlik vård samt att öka patientens medverkan för att nå en säkrare och ändamålsenligare läkemedelsanvändning. Det är särskilt viktigt att följa förskrivningen av läkemedel till äldre. Könsskillnader i läkemedelsanvändningen uppmärksammades i Sverige redan på 1960-talet. Den vanligaste förklaringen är att det beror på en kombination av biologiska och sociokulturella faktorer. Hälso- och sjukvårdens mål är en god hälsa och vård på lika villkor för länets befolkning. Vården ska anpassas till varje individ med hänsyn till bland annat ålder, kön och sjukdomsbild, så att behandlingen blir den bästa utifrån rådande förutsättningar. Dock förekommer brister inom vården när det gäller anpassning till mäns och kvinnors olika behov. Ofta saknas kunskap om de könsspecifika behoven och hur de borde påverka behandlingen. Detta medför en risk för kvalitetsbrister, till exempel i form av läkemedelsbiverkningar. Det är viktigt att forskning med genusperspektiv inom sjukvården fortsätter. Förskrivningen av antibiotika i öppenvård utgör 90 procent av all förskrivning och är ett gemensamt ansvar för primärvård och övrig öppen specialistvård. Stockholms län, som toppar listan över högförskrivarlänen, har i dag ca 380 recept per 1 000 invånare och år. STRAMA – Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens – föreslår ett övergripande nationellt mål om högst 250 antibiotikarecept per 1 000 invånare och år. Målet innebär att Stockholm skulle behöva minska sin förskrivning med 35 procent.

2013-06-11--12 203 Läkemedelsföretagen har oroväckande få nya former av antibiotika under utveckling. Särskilt allvarligt är bristen på framtida preparat mot multiresistenta bakterier. För att vi i Sverige ska behålla vårt relativt gynnsamma resistensläge är det viktigt att vi minskar all onödig förskrivning. Nationella studier visar att nuvarande förskrivning inte alltid sker enligt rekommendationerna från bland annat Läkemedelsverket. Om dessa rekommendationer följdes skulle förskrivningen minska kraftigt, sannolikt till gagn både för patienternas hälsa och för deras plånböcker. Det är en mycket viktig uppgift att minska landstingets förskrivning av onödig antibiotika, och därför måste ytterligare åtgärder utredas. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget. Anförande nr 298 G u n i l l a H e l m e r s s o n (M): Ordförande, fullmäktige! Jag vill börja med att yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget för 2014. I södra länet har vi hittills i år kunnat godkänna ytterligare ett antal vårdgivare utöver alla dem som tillkom förra året. Det gäller bland annat nya husläkarmottagningar i Nynäshamn, och Nacka, nya fotsjukvårdare i Botkyrka, Huddinge, Haninge och Nacka, logopeder i Nacka, öron-, näsa- halsmottagning i Södertälje, specialiserad sjukgymnastik i Huddinge och ytterligare vårdgivare för avancerad sjukvård i hemmet. Jag ser fram emot ytterligare vårdvalsområden då jag bedömer att tillgången till vård också kommer att öka i södra delen av länet genom fler vårdval. Vårdval inom barnmedicin kommer senare, som Birgitta Rydberg sade, och det gäller då insatser i första linjens barnpsykiatri. Familjecentraler har nämnts här några gånger. I min hemkommun har vi numera fyra familjecentraler, som täcker in hela kommunen. Tre av dem ligger i områden där behovet betraktats som störst från början, men den senast öppnade gör att hela kommunen täcks in. Det visar att när inblandade parter prioriterar nyttan och finner sätt att göra detta på kan det också komma till. Samverkan när det gäller barn och unga är väldigt viktig, liksom att ge tidiga insatser till små barn eller deras föräldrar och vårdnadshavare för att hindra problem senare. Samverkan ska också ske enligt de avtal som gäller, men det kan ske på olika sätt. Även i Fisksätra finns en familjecentral, då kommunen och landstinget båda har gjort bedömningen att det är bra för invånarna där. När det gäller Vårdval gynekologi kan vi nu också med glädje konstatera att vi får en ny mottagning med en kvinnlig gynekolog i norra Botkyrka, vilket har varit efterlängtat. I södra länet har vi också Nordens första barnhospice, som jag hade nöjet att vara med och inviga förra mandatperioden. Där bygger vi nu nya lokaler som möjliggör att såväl svårt sjuka och döende barn som sjuka barn i behov av avlastningsplats kan tas emot. Jag vill även uttrycka min tillfredsställelse med den kostnadsfria hpv-vaccinationen för flickor och unga kvinnor upp till 26 år. Vaccinationsfrekvensen ökar vartefter men är fortfarande för de yngre grupperna lite väl låg. Skolhälsovården i de flesta kommuner är duktig på att erbjuda den servicen. Slutligen vill jag konstatera att vi aldrig har haft så mycket pengar till vården som nästa år. Det behövs verkligen när Stockholm växer som det gör. Anförande nr 299 A n d e r s L ö n n b e r g (S): Ordförande, ledamöter! En budgetdebatt får inte bli en uppvisning i självgodhet. Det är inte vad väljarna väntar sig av oss, och den ger heller inte en bild som är med sanningen överensstämmande: Allt vi står för är gott, vi har alla svar

2013-06-11--12 204 och alla andra har fel och onda avsikter. Det är brist på förståelse för vilken uppgift en budgetdebatt har. Den bör handla om att identifiera problem, möjligheter, brister och reformområden. Man måste kunna inse att andra också kan ha samma förmåga, ibland till och med bättre, och formera arbetet framåt och försöka möta framtiden med de utmaningar som man har identifierat. Att ha för stor självgodhet i en budgetdebatt är som att köra bil med en gigantisk backspegel. Det är en bra självbespegling, men det hindrar sikten framåt. Jag tänker i det här inlägget ägna mig huvudsakligen åt forskning och utveckling. Det är ett område där vi försöker vandra hand i hand och där sakfrågorna står i fokus. Det hindrar inte att vi i sämja kan ha olika syn på vilken hastighet vi ska ha och vilka prioriteringar vi måste göra. Jag tycker att på detta område, i likhet med många andra, rör sig Stockholms läns landsting för långsamt i dag. Det är vårt huvudproblem i dag. Det handlar inte om inriktning eller om att analysera problemen rätt, utan det handlar om att allt vi tar oss före tar för lång tid. Ni har efterlyst att vi ska vara konkreta i våra inlägg. Det ska jag nu försöka vara. Först och främst har vi en investeringsbudget för forskning och utveckling som överstiger er med 3 ½ miljarder kronor. Vi vill satsa på handel, geriatrik, innovationsplats, fri och nu. Det är för att detta är verkliga investeringar som kommer att ge oss lägre kostnader, bättre vård och större intäkter för framtiden. När det gäller driften vill vi göra åtta saker mer än ni. För det första har vi 100 miljoner mer i rena forsknings- och utvecklingspengar, så att vi når upp till enprocentsmålet med egna pengar, inte statsbidrag, och på sikt vill vi nå upp till 2 procent. För det andra satsar vi 20 miljoner på en innovationsfond i avvaktan på alla innovationssystem som hindrar att nya innovationer tas in i vården. De får här en särfinansiering så att vi på kort och medellång sikt kan påbörja det arbete som är nödvändigt. För det tredje inrättar vi ett innovationsråd. Det kan beskrivas som en byråkratisk handling, men för mig är det en mötesplats för akademi, näringsliv, vård och patienter – en kvadrupelhelix där man kan mötas och lösa problem. Några sådana mötesplatser finns inte i dag. För det fjärde inrättar vi ett Centre of excellence, och där är ni också på god väg. Det är där man binder ihop grundforskning med klinisk forskning, utbildning och näringslivsutveckling. Ett bra och lovvärt exempel på detta i er budget gäller ett diabetessjukhus. För det femte vill vi ge S:t Göran och Södersjukhuset i uppdrag att syssla med hälso- och sjukvårdsforskning, med effektivitets- och behandlingsforskning, där man tar reda på vad nya behandlingar kräver för logistik och hur arbetsfördelningen ska skötas för att nå maximal effektivitet och forskar om effektiva vårdkedjor. I dag är många ointresserade av nya innovationer för att man själv kanske förlorar kunder samtidigt som någon annan del av sjukvården vinner på dem, men när de inte genomförs förlorar vi alla. Vi måste titta på effektiviteten i hela hälso- och sjukvårdssystemet. För det sjätte har vi öronmärkta medel för neurologi och för åldrandets sjukdomar. Här finns en axel Huddinge-Haninge som kan växa fram till ett nytt, fantastiskt forsknings- och utvecklingsområde. För det sjunde ger vi nya och bättre incitament för vår personal att syssla med forskning genom att bygga in forskning i karriärtjänster och att kräva forskningserfarenhet för chefsbefattningar. För det åttonde måste struktur för biobanker, kvalitetsregister, journaler och andra system nu skyndas på och få en gemensam ägare. I dag är det kamp om vem som äger vad när det gäller de 29 biobanker vi har. Här måste vi slå fast att medicinsk information ägs av varje enskild patient men kommer, med patientens medgivande, att ställas till förfogande för varje aktör inom hälso- och sjukvården, antingen det är akademin, ett forskande företag eller vår egen sjukvård. Det är vår förbaskade skyldighet att se till att göra ett system för att göra kunskap som basvara tillgänglig för alla som håller på med utveckling av hälso- och sjukvård.

2013-06-11--12 205 Där har ni ett konkret program att ta ställning till! Aldrig tidigare i historien har vården innehållit så många möjligheter och löften för de patienter som i dag får ingen eller liten hjälp av vår vård. Det är vår skyldighet att göra allt för att möta detta behov. 80 procent av patienterna kan vi inte bota, och där måste vi gå framåt. Det är det vallöfte som man vill ha av oss. Det är inte bara ett vallöfte eller en human åtgärd, utan det är också det ekonomiskt mest effektiva på sikt. Forskning och utveckling är inget annat än höjd effektivitet på lång sikt. När humanitet och ekonomi går hand i hand är det en oslagbar kombination. Anförande nr 300 Landstingsrådet N y m a n (KD): Herr ordförande! Detta blir en kort replik. Det är ett omfattande program som läggs fram här, och jag tänker inte kommentera hela. Inom ramen för vår FoU-strategi och det som vi resonerar om i FoU-beredningen skulle jag vara beredd att kanske bjuda in till ett sådant där kvadrupelhelixseminarium på en halv dag för att inleda resonemang om att finna vägar för framtiden. Jag tror att det är en styrka för utvecklingsarbetets resultat att man också är med i själva tillkomsten av arbetssättet. Det här är en nyckelfråga. Det handlar om att finna former som gör att vi finner en gemenskap i detta. Jag tror att det i så fall kommer att kunna vara en bättre förebild för riket i övrigt. Vi har ett underlag när det gäller patienter och invånare för att klara mycket själva, och vi ligger nära ett av världens främsta medicinska universitet som också är Sveriges största. Men ett kvadrupelhelixseminarium blir det någon gång i september-oktober. Anförande nr 301 A n d e r s L ö n n b e r g (S): Tack, Stig! Som humanist ser jag i varje utsträckt hand ett välkomnande och inte en förberedelse till en örfil, och magen tål mycket kaffe, så jag ser fram emot mötet! Anförande nr 302 Shadi Larsson (MP): Ordförande, ledamöter och åhörare! En person hade flytt till Sverige från fängelse, tortyr och dödsstraff för att överleva. Han hade inte möjlighet att ha några papper och passhandlingar med sig. Han sökte asyl i Sverige, men enligt Migrationsverket kunde han inte styrka sin identitet och fick avslag. Han gömde sig i en lägenhet förr att inte bli utvisad. En granne fick reda på detta och ringde till polisen. När polisen kom och ringde på dörren kastade han sig ned från balkongen och skadade sig. Någon tog honom till ett sjukhus, men där ville man ha giltig legitimation och personnummer, vilket han inte hade. En annan person, en kvinna, flydde till Sverige på grund av krig i hemlandet. Hon tog sig till Sverige för att söka asyl, men i Stockholm blev hon våldtagen på en gatan, och av rädsla gick hon inte till polisen för att anmäla det. Senare upptäckte hon att hon var gravid och ville göra abort, men hon var rädd för att skickas tillbaka eftersom hon inte hade fått uppehållstillstånd, och hon vågade inte söka sjukvård. Detta är två exempel på sådant som inte hade behövt hända om lagstiftningen var mer human och allas lika värde respekterades. Sverige är ett land med en lång tradition av solidaritet med utsatta grupper och har förbundit sig att respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna. En av dessa är rätten till hälsa och sjukvård.

2013-06-11--12 206 Sverige har varit hårdare än många andra länder i Europa när det gäller vård till asylsökande och papperslösa. Det finns FN-rapporter om rätten till hälsa som har riktat skarp kritik mot Sverige och sagt att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna genom att neka asylsökande och papperslösa vård på lika villkor som andra. En undersökning från 2009 av organisationen Läkare i världen visade att papperslösa inte kommer till Europa för att söka vård. Det är de förhållanden de lever i och de hinder de möter när de söker vård som är skadliga för deras hälsa. Rätten till vård handlar om mänskliga rättigheter och är inte en migrationsfråga. Vi i Miljöpartiet hade velat ge alla papperslösa barn och vuxna rätt till fullständig vård. Vi tror dock att vi är på rätt väg. Från den 1 juli i år, efter en överenskommelse mellan Miljöpartiet och regeringen ges barn till papperslösa rätt till vård på samma villkor som andra barn i Sverige. Vuxna papperslösa och gömda flyktingar får samma rätt till subventionerad vård som inte kan anstå. Det betyder akut vård och behandling av sjukdomar och skador i de fall där även en måttlig fördröjning bedöms kunna medföra allvarliga följder för patienten. Följdinsatser till sådan vård och psykiatrisk vård innefattas också. Enskilda landsting har nu dessutom möjlighet att gå före och erbjuda vård på lika villkor för alla. Problemet är att papperslösa och asylsökande många gånger inte vågar söka den nödvändiga vården på grund av rädslan för att gripas. Det handlar framför allt om människor som fått avslag på sin asylansökan eller på uppehållstillstånd med familjeanknytning, om kvinnor och barn som är offer för trafficking eller om människor som av olika anledningar inte vågar söka uppehållstillstånd. De vill inte upptäckas av myndigheter och riskera att bli utvisade. Samtidigt vill vårdpersonalen inte vara gränspoliser. Om vård ska vara tillgänglig för papperslösa och asylsökande ska människor som söker vård inte riskera att eftersökas för att utvisas. Annars riskerar lagen att inte förverkligas, och i så fall blir den verkningslös. Vi i Miljöpartiet vill att polisens riktlinjer skarpt ska avråda från att söka efter papperslösa på vårdmottagningar och sjukhus. Grundläggande för svensk hälso- och sjukvård är principen om alla människors lika värde och att den vård som ges ska ges enbart utifrån patientens behov av vård, oberoende av andra faktorer. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets budgetförslag. Anförande nr 303 N i n o s M a r a h a (FP): Ordförande, fullmäktige! Jag börjar med att yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget. Att ge individen mer inflytande och möjligheter att ta plats i samhället är en liberal princip. Jag läst någonstans att det är mer accepterat med ojämlikheter i samhället i stort än med ojämlikheter i vården. Jag kommer inte ihåg exakt vilken expert det var som sade det, och jag lägger heller ingen värdering i det. Men vi vet alla hur svårt det ibland är att förstå vad läkarna säger. Det medicinska språket är inte det lättaste, och hur svårt är det då inte för nyanlända eller människor som inte har lärt sig svenska så bra att ta till sig det? Landstingets stora uppdrag är därför att utforma ett lättillgängligt sjukvårdssystem som patienten lätt kan förstå och navigera i. Det handlar dels om bra ersättningssystem, dels om en mångfald av aktörer. Inte minst handlar det om att ge patienten mer frihet och makt i sin kontakt med vården. Detta är särskilt viktigt när vi ska jobba med att öka jämlikheten i hälsan för länets invånare.

2013-06-11--12 207 Att det finns stora ojämlikheter vet vi. Det har konstaterats här, och det skrevs också i landstingets egen folkhälsorapport. Personer med låga inkomster och låg utbildningsnivå har högre dödlighet. Detta är en av landstingets folkhälsoutmaningar som ligger mig som folkpartist varmt om hjärtat. Att vården är ojämlik är inget nytt. Så har det varit under lång tid. Problembilden är tydlig. Vi vet varför ojämlikheterna finns, men metoderna måste alltid utvecklas och förfinas för att vi ska uppnå landstingets mål. Att ingen ska diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning, könsidentitet, etnisk bakgrund, funktionsnedsättning eller andra individuella egenskaper är något som ska vara en självklarhet, men vi vet att det ändå ibland förekommer diskriminering och att det är en faktor som skapar ojämlikhet. Med detta sagt vill jag ändå framhålla att det görs ett otroligt bra arbete i landstinget. Det görs ett systematiskt kvalitetsarbete som går igenom alla handlingsplaner, policyer, metoder och projekt. Det handlar om allt från könsuppdelad statistik, hbt-policyer och handlingsplaner för att motarbeta våld mot kvinnor till hälsokommunikatörer och vårdcoacher. Allt detta arbete bedrivs och utvärderas hela tiden. Jag ska inte slå mig för bröstet, men jag tycker att Alliansen gör ett bra arbete och att landstingets arbete leder till en mer jämlik vård. Detta är viktigt att framhålla även i en budgetdebatt. Jag tycker också att det är viktigt att arbetet med att öka jämlikheten i hälsan måste utgå från patienten och att vi ska ge patienten mer makt att förändra sin sjukdomssituation om det går och kunna ta del av vården fullt ut. Här har Alliansen gjort ett bra arbete genom att öka tillgängligheten och minska vårdköerna. Att vi har kunnat ta del av kömiljarden är ett kvitto på att vi har gjort rätt saker. Givetvis ska vi höra bättre och ännu mer. Vårdvalet är därför en viktig reform, och den har gett patienterna mer frihet att välja och välja bort vårdgivare. Jag känner att jag upprepar sådant som har sagts, och det ska jag försöka undvika i fortsättningen. Sammantaget menar jag att vi i landstinget arbetar bra för att öka jämlikheten när det gäller hälsa. Det är helt avgörande att nå ut med information till patienterna. Det är patienterna själva som måste involveras i arbetet. Jag tänker här också på folkhälsoarbetet, som är en viktig fråga. Det finns bra sätt att göra det på. Det finns exempel i landstinget på att man arbetar med en modell för att öka hälsofrämjande primärvård. Jag ska ta ett exempel. Jag visar en bild här. Detta är ett exempel på en arbetsmodell. Det är några vårdcentraler som ingår i den här studien – i det här fallet är det Vasa vårdcentral från Södertälje. Här kan man se hur de jobbar. Det handlar inte om krångliga förslag och insatser, utan det är ofta enkla åtgärder som leder till att folk förbättrar sina förutsättningar att få en bra vård. I det här fallet handlar det om att motionera bättre, mäta blodsocker hos läkaren och så vidare. Genom särskilda avtal med de vårdcentraler som har ingått i studien har det gjorts särskilda insatser. Det har gjorts en uppstart med hälsofrämjande aktiviteter i de områden där vårdcentralerna finns. I slutändan handlar arbetet om att öka jämlikheten och stärka folkhälsan om att involvera patienterna. Endast då kan vi minska övervikt, fetma, rökning och alkoholkonsumtion. Bland ungdomar är det särskilt viktigt att motverka den psykiska ohälsan. Anförande nr 304 K e r s t i n P e t t e r s s o n (V): Herr ordförande! Det finns en hel del bra satsningar på äldre i Alliansens budget, men vi i Vänsterpartiet tycker att det finns mer vi kan göra. Vi lever allt längre, och fler är friska längre upp i åldrarna. De äldre äldre blir allt fler, och de som är sjuka behöver mer hjälp och vård från olika aktörer. För att vården för de mest

2013-06-11--12 208 sjuka äldre krävs det att samverkan mellan de olika vårdgivarna fungerar, till exempel hemsjukvården och kommunerna. Tidigare i dag har vi fått höra att landstinget aldrig förut har haft så god tillgänglighet till vården. Detta stämmer inte när det gäller hemsjukvården. Jag har flera exempel där hemtjänsten har ringt till distriktssköterskorna och fått svaret att distriktssköterskorna inte har tid att åka ut och besöka de äldre. I stället överlåter man till hemtjänsten att bedöma om den äldre behöver åka till sjukhus eller inte. Eftersom det nu inte verkar ske någon kommunalisering av hemsjukvården i Stockholms län – själv är jag för en kommunalisering – är det viktigt att landstinget skyndsamt inleder ett arbete med utveckling av hemsjukvården, så att hemsjukvården blir ett tydligt eget heldygnsuppdrag inom primärvården och att ersättningssystemet förändras så att samverkan tydligare stimuleras i hemsjukvården, allt för att dessa äldre sjuka som är sköra personer inte ska hamna mellan stolarna. När man kommer till akuten får man i de flesta fall vänta länge. För en äldre person kan det innebära att man ligger där ensam utan att ha någon med sig och kanske också är lite förvirrad. Först får man vänta på en medicinsk bedömning, sedan på röntgen, sedan på att röntgensvaret ska bedömas. Därefter kanske man får höra att röntgensvaret inte visade något och att man därför får åka hem igen, eller annars får man vänta på en transport till en geriatrisk vårdavdelning eller en transport hem. Det är inte ovanligt att vårdrelaterade skador som sår eller trycksår uppstår just på akuten, liksom att den äldre faller där. En person som bor på ett äldreboende ska inte behöva åka till akuten om det inte är absolut nödvändigt, till exempel efter ett fall då man behöver åka på röntgen. Men kanske är det onödigt att behöva göra ett besök på akuten för det – man skulle ju kunna ha en rullande röntgen, som åker ut till äldreboendet. Här har vi ju tidigare talat om en mammografibuss. Varför kan man inte ha en röntgenbuss som åker ut till äldreboendet, så att de äldre inte ska behöva åka till akuten? Åsa Brunius sade tidigare att vi måste satsa på äldrepsykiatrin. Det instämmer jag i. Jag avslutar mitt inlägg här. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetförslag och till det förslag som Håkan hade om att-sats 6. Det har ni fått på papper, så jag ska inte läsa upp det nu. Anförande nr 305 L o t t a L i n d b l a d - S ö d e r m a n (M): Ordförande, fullmäktige! En av de absolut största utmaningarna 2006 var att öka vårdens tillgänglighet. Vi minns säkert att det ibland var nästan omöjligt att komma fram, speciellt till våra husläkare. Jag minns också att den dåvarande majoriteten jobbade mycket med den här frågan men egentligen inte hade några lösningar. Av patientuppföljningar ser vi att tillgängligheten är en mycket viktig fråga för totalupplevelsen av vården, och jag är glad att vi lade så pass mycket energi på detta och att vi har ökat tillgängligheten. I min vision för framtiden ligger fokus på patienten med valfrihet och mångfald. Människor ska ta fler egna beslut och ha möjlighet att göra det. Patientens ställning är stark, och människors behov och egna val ska i stor utsträckning styra sjukvården. Vi ska inte heller glömma det inte var särskilt länge sedan man hörde till en bestämd husläkare beroende på vilken sida av vägen man bodde på eller, som hos oss i Norrtälje, beroende på vilken sida av ån man bodde. Man valde inte, utan man tillhörde. I dag är vi säkert överens om att tillgängligheten och valmöjligheterna är viktiga för patienterna. För att fortsätta förbättra tillgängligheten och patientanpassa sjukvården måste vi också våga se in i framtiden och se de möjligheter som forskning och det vi kallar

2013-06-11--12 209 för e-hälsa kommer att kunna ge. På ett internationellt konvent i London för någon månad sedan fokuserade många av föreläsarna just på visionen om den framtida vården, där man såg en väl uppdaterad och sjukvårdsinformerad patient – nu talar vi om en vision om 20 år från nu – som med stor hjälp av appar i telefonen kunde göra egna rutinkontroller och vara direkt uppkopplad mot vårdcentralen eller sjukhuset. Patienten hade självklart tillgång till egna patientdata, och en stor del av tidsbokningen sköttes via e-hälsotjänster. Man sammanlänkade också patientens väg i vårdprocessen. Jag tyckte att detta var ett otroligt spännande inslag i konferensen. Detta är ett område med oanade möjligheter som vi kanske inte ens kan se i dag. Det enda vi vet är att vården kommer att se annorlunda ut än i dag. Efter debatterna i dag måste jag säga att vi har en fantastisk sjukvård med alla möjligheter – jag tänker på alla de operationer, läkarbesök och så vidare som faktiskt genomförs. Det återstår dock mycket att göra för att alla Stockholms läns invånare ska få en tillgänglig sjukvård av högsta kvalitet. Men jag är övertygad om att vi är på god väg. Vi som har varit med ett tag vet att tiden går supersnabbt. Snart är man där, dit visionen en gång sträckte sig. Det finns flera spår framåt, och jag är glad över att få vara med på Alliansens spår. Jag säger stolt ja till majoritetens budget 2014. Anförande nr 308 P e t r a L a r s s o n (S): Hej och tack! Mitt inhopp här kom lite oväntat, så nu får vi se hur det går. För ungefär ett och ett halvt år sedan sjösattes vårdvalet inom specialiserad gynekologi. En av målsättningarna var att det på sikt skulle leda till en geografisk utjämning i de områden där tillgången på gynekologer är sämre i dag. Vi vet nu att resultatet blev det rakt motsatta. Ersättningen räcker inte till för att möta vårdbehovet hos kvinnorna, så gynekologen i Hallunda fick stänga. Resultatet blev att det inte finns en enda kvinnlig gynekolog från Liljeholmen till Södertälje. Nu fick vi höra att det ska öppna en ny mottagning i norra Botkyrka. Det är förstås glädjande, men det är inte tillräckligt för att möta behoven hos tusentals kvinnor. Dessutom kan man jämföra detta med att det finns 25 gynmottagningar i innerstaden. Det är också tråkigt att Alliansen inte tar chansen att reformera ersättningssystemet i vårdvalet så att det styr mer mot behov av vård. Tyvärr ser vi som så många gånger förut hur marknaden sätts före vårdbehovet, och det är varken rättvist eller jämlikt. Ett annat område där kvinnors bostadsort spelar stor roll är deltagandet i mammografiscreening. Därför har vi i vår budget ett förslag om en mammografibuss för att få fler att delta. Det är också mycket glädjande att vi i dag har fått höra att Moderaterna också tycker att det är ett bra förslag. Förhoppningsvis kan det hjälpa till att upptäcka cancer i ett tidigt skede oavsett patienternas bostadsort. Med tidiga insatser ann vi rädda fler liv och samtidigt minska sjukvårdens kostnader. Med nya lösningar och nya sätt att möta framtida utmaningar kan vi göra stor skillnad. Man kan också se på projektet Ta med en vän, som Angered i nordöstra Göteborg har. Det är ett samarbete mellan primärvård, forskning och lokalsamhälle, och det ledde till att antalet som testade sig för livmoderhalscancer ökade med 43 procent. I vårt förslag till budget har vi en liknande satsning, nämligen mammografibussen. Vi tror att vi måste satsa på och ge plats för nya lösningar för att möta framtida utmaningar inom sjukvården. För en mer jämlik vård – bifall till Socialdemokraternas budget!

2013-06-11--12 210 Anförande nr 307 G u n i l l a H e l m e r s o n (M): Herr ordförande! Det som du, Petra, säger är inte riktigt med sanningen överensstämmande. Det finns i dag fem specialiserade gynekologmottagningar söder om Stockholm. De finns i Botkyrka, Huddinge och Haninge, och två finns i Nacka. Sedan tillkommer en i norra Botkyrka. Därutöver finns det många husläkarmottagningar som också har gynekolog under vissa tider, så där kan man också mycket väl söka vård. Anförande nr 308 P e t r a L a r s s o n (S): Det är fortfarande så att det inte finns något utbud av kvinnliga gynekologer mellan Liljeholmen och Södertälje. Det är dock glädjande att det startas en mottagning i norra Botkyrka. Anförande nr 309 G u n i l l a B h u r (V): Ordförande, fullmäktige och åhörare! Jag ska tala lite om unga och ungdomsmottagningar. Jag saknar rejäla satsningar på ungdomsmottagningar i övriga partiers budgetförslag. För åtta år sedan jobbade jag som lokal politiker i stadsdelen Kista och besökte Järva ungdomsmottagning. Jag blev imponerad, dels över den engagerade och välutbildade personalen, dels av ungdomarna, som kände förtroende och tillit för personalen. Jag insåg att våra ungdomsmottagningar har stor betydelse för ungas behov av att prata med andra än kompisar och kanske föräldrar om sex och samlevnad. Här möter de vuxna som de kan lita på, och personalen har också tystnadsplikt. På vissa ungdomsmottagningar fanns även psykolog och dietist. Så här presenterades en ungdomsmottagning: Vi finns för dig som är upp till 23 och vill ha någon att prata med, testa dig för könssjukdomar, få ett preventivmedel, göra ett graviditetstest eller har frågor om sex och samlevnad. Vänsterpartiet har en vision om en mottagning i varje stadsdel och kommun. Vi föreslår i årets budget två nya mottagningar varav en i Rågsved. Vi tror att en mångfald av ungdomsmottagningar, där de större, centrala kan ha bredare kompetenser och till exempel vara hbt-certifierade medan lite mindre mottagningar kan ha specifika uppdrag som innebär att kanske arbeta med unga som lever under hedersrelaterat tvång. Det är viktigt att ungdomarna själva väljer vilken mottagning de vill tillhöra och att öppettiderna ska anpassas efter ungdomarnas önskemål. Vi satsar sammanlagt 10 miljoner på dessa två mottagningar. Vi vill också kompetensutveckla personalen genom att erbjuda utbildning genom Origo, som är ett nystartat resurscentrum som vänder sig till unga som utsätts för hedersrelaterat tvång. Vi vill också att ungdomsmottagningarna ska få ökade resurser för att besöka skolor. I dag är det bara 15 procent av pojkarna i Stockholms län som besöker ungdomsmottagningarna, och det måste öka. I Vänsterpartiet förordar vi också att landstinget ska erbjuda subventionerade preventivmedel upp till 25 år i stället för som i dag upp till 22 år. Detta gör vi enligt Norrbottens läns landstings modell. Det gör vi för att motverka höga aborttal, för Sverige ligger faktiskt högst i Europa när det gäller antalet aborter. Slutligen ska jag säga några ord om elevhälsan, som uppges vara nedprioriterad i en konkurrensutsatt skola. Vänsterpartiet vill stärka arbetet med elevhälsa genom att landstinget får ett utökat ansvar för skolhälsovården. Det skulle också förbättra vårdkedjorna för barn och unga. Självskadebeteende är också något som kan upptäckas på ett tidigare stadium genom stärkt elevhälsovård. Vi föreslår att Stockholms läns landsting ska ansöka hos regeringen om att bli ett försökslandsting med samlat ansvar för elevhälsovården.

2013-06-11--12 211 Med dessa ord yrkar jag bifall till Vänsterpartiets förslag till budget. Anförande nr 310 E r i k L a n g b y (M): Ordförande, fullmäktige! Sjukvårds- och omsorgsnämnden i Norrtälje har ett spännande uppdrag. På en tredjedel av länets yta bor 3 procent av befolkningen. Det skapar en del utmaningar att befolkningen är så utspridd när det gäller att göra det lätt att nå sjukvårdsresurser på olika sätt. Ålderssammansättningen är också lite speciell, med en hög andel äldre äldre. I Stockholms län som helhet är ungefär 3,8 procent av befolkningen över 80 år. I Norrtälje är det 6,0 procent, vilket är en tiondel högre än riksgenomsnittet. Andelen är alltså nästan 50 procent högre än i länet i övrigt. Vi vet att en mycket stor del av sjukvårdsbehovet finns i de åldrarna. Detta gör det också särskilt spännande med det samarbete som vi sedan ett antal år försöker bygga mellan kommunen och landstinget, det så kallade Tiohundrasamarbetet. Detta jobbar vi med i nämnden. Jag tycker att det är ett bra samarbete. Jag har haft förmånen att få komma in nu och har inte någon bakgrund i det här arbetet. Det har varit en positiv ansats även om vi har med oss en del problem sedan tidigare. Det har varit en del vakuum under förra året av olika skäl. Vid förra fullmäktigesammanträdet kom det en revisionsanmärkning och så vidare, så det finns en del att kämpa med, men det gör vi med gott mod. Det finns också en del speciella frågor som hänger samman med den organisatoriska konstruktionen. Vi har ett kommunalförbund, ett bolag och sedan den gemensamma nämnden för landstinget och kommunen. Redan från början var det en hel del diskussioner kring styrdokumenten. Detta fanns också med i höstas, när man tog beslut om att förlänga försöket i tre år. Vi har i bagaget också med oss synpunkter från revisorerna om att dokumenten behöver ses över och stramas upp. Nu finns det i handlingarna från landstingsstyrelsen med förslag till nytt reglemente, nya ägardirektiv och övriga dokument. Under processens gång har det kommit en del synpunkter, och vi ser att vi behöver jobba ytterligare med styrdokumenten. Men vi kan inte vänta med att göra den justering som ligger på vårt bord i dag. Jag yrkar naturligtvis bifall till landstingsstyrelsens förslag i alla de delar som gäller detta. Jag vill också göra en markering från oss i Alliansen om att vi kommer att arbeta vidare. En sak som dök upp i diskussionen i Norrtälje var om detta sätt att formulera direktiven för bolaget skulle innebära att vårdbolaget skulle bli begränsat när det gällde vad man kunde göra i landstinget som helhet, alltså inte bara för Norrtäljeborna. Det har skett ändringar i upphandlingslagstiftningen och kommunallagen som har att göra med detta. Om vi inte har hårda besked från huvudmännen om vad bolaget får göra finns det en risk för att allt vi förhandlingsmässigt från nämndens sida skulle vilja lägga på bolaget skulle behöva upphandlas, och det är ju en ganska krånglig konstruktion. Det finns en del potentiella fallgropar om man förenklar detta på ett sätt som är ojämnt tänkt. Därför står vi fast vid det som är landstingsstyrelsens förslag men markerar att vi vill se över detta framöver. Man skulle naturligtvis kunna gå in på detta än mer i detalj, men jag är inte säker på att vi behöver belasta fullmäktige med hela upphandlingsjuridiken. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag för det som gäller sjukvårds- och omsorgsnämnden i Norrtälje.

2013-06-11--12 212 Anförande nr 311 M i k a e l S u n d e s t e n (S): Ordförande, fullmäktigeledamöter! Valfrihet ger patienten möjlighet att välja bort en husläkare eller mottagning som man inte är nöjd med. Det är ett vanligt använt argument i debatten om mer valfrihet för patienter, och jag tror att sjukvårdslandstingsrådet använde ungefär dessa ord här i debatten i förmiddags. Detta må vara gott och väl. Jag tror dock att denna möjlighet har varit uttalad i det här länet åtminstone sedan 1980-talet. Den möjligheten har alltså funnits. Men vore det inte bättre om man också gav medborgarna och patienterna möjligheten till reella val, alltså att man kan välja till något och inte bara välja bort. Den information som man i dag kan få när man ska lista sig är i de flesta fall bara ett namn och i bästa fall en bild. Man vet sällan något om den kvalitet eller resultat som man åstadkommer på den mottagning där man listar sig eller vad det finns för kompetens där och vad man kan förvänta sig. Vi socialdemokrater tycker att det borde vara praktiskt möjligt och också ekonomiskt lönsamt för vårdgivare att utveckla sina verksamheter. Framför allt tänker vi då på primärvården, Det handlar om att bli både bredare, mer nischad och mer specialiserad. Det kräver naturligtvis ett annat ekonomiskt system än det vi har i dag, som är väldigt likriktande. Vi vill ha system som gör att vården möter ökande krav från barnfamiljer, äldre och personer med olika typer av kroniska sjukdomar. Vi vill att det ska vara möjligt att profilera vårdcentraler, till exempel mot äldre genom att ha anställda geriatriker eller mot barnfamiljer genom att ha anställda barnläkare. Vi vill stimulera till att fler familjecentraler etableras, framför allt i områden där det finns behov av samverkan mellan kommunen och landstinget. För att patienten verkligen ska kunna göra mer aktiva val krävs det också att de får instrument för att göra dessa val. Det handlar om it, så att de olika journalsystemen på olika vårdnivåer kommunicerar med varandra. Det krävs också en transparens och tillgänglighet i informationen, att det finns information om behandlingsmetoder och om vårdgivarnas resultat. Det är en nyckel för att patienterna ska kunna utnyttja sin möjlighet att välja. Vårdguiden måste erbjuda patienterna användarvänligare verktyg som gör det möjligt att välja utifrån egna preferenser om kvalitet och utbud. Nya e-tjänster måste också utvecklas som gör det enklare och mindre tidskrävande och krångligt att informera sig om väntetider, att boka tid för besök och behandling. Vi har kommit en bit på vägen, men det är fortfarande långt kvar. Jag tycker att Stockholms läns landsting ska ligga i framkant och göra mer. Det är först när Vårdguidens e-tjänster blir riktigt användarvänliga som patientens makt att välja blir en realitet. Man måste också utveckla alternativ för dem som inte har möjlighet att använda läsplattor och liknande verktyg. Det finns också personer med olika typer av funktionshinder, och för dem behöver vi också utveckla tekniken. Med detta vill jag yrka bifall till Socialdemokraterna förslag till budget. Anförande nr 312 M i c h e l S i l v e s t r i (MP): Ordförande, ledamöter! Eftersom jag är lite disträ inleder jag med att yrka bifall till Miljöpartiets budgetförslag. Flera tidigare talare här har nämnt att man i en budgetdebatt helst inte bara ska klanka på andras förslag samtidigt som man framhåller förträffligheten i de egna förslagen. Det kan vi nog alla skriva under på, och därför tänkte jag faktiskt lyfta fram goda förslag från andra partier.

2013-06-11--12 213 Jag hoppas att jag inte trampar Vänsterpartiet på tårna när jag nu lyfter fram det som jag visar på den här bilden. Det som syns på bilden är medicinska nyheter som är en vecka gamla. Det är två mycket duktiga norska cancerläkare på Haukeland sykehus som preliminärt har blivit beviljade miljonanslag för forskning om ME-CFS. ME står, som flera av er nog känner till, för myalgisk encefalomyelit. Det är en rätt gåtfull sjukdom som vi inte riktigt kan förklara bakgrunden till och inte heller har optimala behandlingsmetoder för. Samtidigt visar vetenskapliga studier en prevalens på minst 0,4 procent av befolkningen. Det skulle för Stockholms län innebära att 8 000 av våra medmänniskor lider av denna sjukdom i mer eller mindre allvarlig grad. Jag har tillsammans med Helene Öberg varit hemma hos en av de ME-sjuka. Det är en väldigt ung människa, men hon har ändå sedan tio år varit en fånge i sitt eget hem. Hon klarar inte ens att ta sig till en akutmottagning om hon skulle bli riktigt sjuk. En kvalificerad gissning är att ME kan ha sitt ursprung i en infektion och att immunförsvaret som en följd av detta så att säga hakar upp sig permanent. Vänsterpartiet har yrkat på ett permanentande av ME-mottagningen på Danderyds sjukhus. Det är ett förslag som vi från Miljöpartiets sida, liksom från Socialdemokraterna, biträder och tycker är väldigt bra. Det är viktigt för denna patientkategori, som i mycket är bortglömd och osynlig i sjukvården. Med detta tänkte jag vända mig till andra sidan av salen och lyfta fram några goda exempel därifrån. En sak är vårdcoacher. Jag skulle tro att det råder stor enighet här i salen om att vårdcoachprojektet är väldigt positivt. Det är en investering, inte en kostnad, och jag skulle gärna se att detta utvecklas och kanske permanentas på sikt. En annan sak som kanske har ännu större betydelse är projektet med vårdepisodersättning, som Filippa Reinfeldt beskrev i början av dagens debatt. Man kan väl lite förenklat kalla det värdebaserad vård. Jag har också tagit del av rapporten och kan hålla med om att det ser väldigt lovande ut. Jag tror nog att vi alla gärna ser att utvecklingen går mot vårdepisodersättning i vården – en värdebaserad sjukvård. Samtidigt vill jag dock nyansera bilden lite. Förutom de positiva effekterna, som nog är otvetydiga även i de slutliga analysresultaten, finns det negativa aspekter. En sådan är att de vårdgivare som har varit involverade i detta pekar på att prisnivån har varit för låg. De privata vårdgivarna har kunnat kompensera detta genom att ta försäkringsbolagspatienter och utomlänspatienter, vilket de offentligt drivna vårdgivarna inte har haft möjlighet till i projektet. En annan nackdel man har pekat på är ökad administration och kanske behov av ökat it-stöd – det har vi också varit lite grann inne på. Man har också pekat på bristande uppföljning, och det är också någonting som vi återkommer till, tyvärr. En sak som kanske är huvudpoängen från min sida – jag sitter ju i forskningsberedningen, som bereder forsknings- och utbildningsfrågor – är att man i det här projektet har sett att de privata vårdgivarna har lyckats prestera i genomsnitt en knä- och höftledsoperation mer per dag än de offentligt drivna vårdgivarna, vilket naturligtvis är oerhört intressant. En slutsats av det skulle då kunna vara att man bör överlåta den typen av verksamhet helt och hållet till de privata vårdgivarna – men då har man inte hela bilden klar för sig. Rapporten pekar mycket tydligt på att det här kan vara relaterat till att de offentliga akutsjukhusen i det här fallet också har ett utbildningsuppdrag, som de måste ägna sig åt parallellt med vårduppdraget. Det är naturligtvis oerhört viktigt att man inte tappar bort de delarna. Det kan också vara övrig forskning, utveckling och så vidare som är på något sätt kopplat till det här. Det kan alltså ha med utbildningsuppdraget att göra. Man har också pekat på att i och med att man så att säga minskar vårdverksamhet för vissa av de offentliga vårdgivarna riskerar man att inte ha ett bra underlag för fortsatt ST-läkarutbildning. Det är en annan utbildningsaspekt att lägga in i sammanhanget.

2013-06-11--12 214 Med detta vill jag knyta ihop det hela till att när det gäller hälso- och sjukvård, som vi ju debatterar nu, är det viktigt att integrera forskning, utveckling och inte minst utbildning – det måste vara parallella uppdrag. Det belystes nyss av Anders Lönnberg, som vägde in också andra aspekter som innovation, industri och så vidare. Våra medarbetare i vården, som ju är vår största och viktigaste resurs, måste utöver sitt vårduppdrag också få utrymme för att kunna bedriva utbildning och i bästa fall FoUU-verksamhet generellt. Det ligger därför som en del i Miljöpartiets budgetförslag att slopa effektiviseringskravet på 2 procent, vilket kan ses som ett sätt att finansiera eller skapa mer luft i systemet, om man vill uttrycka det på det viset. I vissa avseenden pekar nog våra förslag i en och samma riktning – vi vill åstadkomma någonting bättre – men vi har lite olika synsätt på hur man når dit. Det bästa synsättet är naturligtvis Miljöpartiets, och därför yrkar jag återigen bifall till Miljöpartiets budgetförslag. Anförande nr 313 A n n e - M a r i e L a r s s o n (M): Ordförande, fullmäktige! Andelen äldre ökar i länet, och hälso- och sjukvården för de äldre kommer att behöva förstärkas de kommande åren. I enlighet med framtidsplanen kvarstår inriktningen att styra de äldre från akutsomatiken, den slutna vården, till sluten geriatrisk vård i den mån de inte behöver akutsjukvårdens resurser. Fram till 2020 förväntas ökningen av geriatriska vårdplatser uppgå till cirka 300, vilket motsvarar cirka 11 000 vårdtillfällen. Ersättningen för geriatrik ska analyseras. Arbetet med att bygga upp ett geriatriskt kunskapscenter ska fortsätta under 2014. En annan utvecklingslinje är att utarbeta förslag på stödjande vård. Det innebär utveckling av vårdformer för att sköra äldre och andra patientgrupper som i dag vårdas i slutenvård på akutsjukhusen, utan att ha behov av akutsjukhusens resurser, ska finna en annan vårdform. Samarbetet med länets kommuner för att trygga omhändertagandet av de äldre ska stärkas. Ett fortsatt gemensamt arbete med kommunerna i länet sker under 2014 för att uppfylla målen i överenskommelser som finns mellan staten och Sveriges Kommuner och landsting. Läkemedelsgenomgångar ska enligt Socialstyrelsens riktlinjer genomföras årligen så att alla patienter som är 65 år och äldre och som har fem läkemedel eller fler ska kunna få dessa genomgångar. Någon tidigare talare sade att det var klent med resurser på den södra sidan. Då vill jag som Södertäljebo framför allt peka på att vi är oerhört glada för den satsning som görs i Södertälje. Vi får en ny akutmottagning, nya operationssalar och ett utökat antal moderniserade vårdplatser. Anförande nr 314 B a r b r o N o r d g r e n (S): Ordförande, fullmäktige! Anne-Marie Larsson pratar om det goda när det gäller äldreomsorgen. Jag ska i stället ta fram lokala exempel på de mörka fläckar som den solen har. Det handlar om Handens sjukhus, som har upptagningsområde Haninge, Tyresö och Nynäshamn vilket motsvarar 130 000 invånare, eller om vi ska ta med den regionala stadskärnan, 180 000 invånare. Här har det brustit i ledning och styrning från majoritetens och den moderatstyrda Alliansens sida. På Handens sjukhus finns i dag en väl fungerande geriatrik. Där finns allt det som Alliansen vill uppnå: det finns akut, rehabilitering, palliativ vård, asih som dessutom är hbt-certifierad, hemrehabilitering, minnesmottagning och dessutom ett gott samarbete med kommunerna så att man får ett trygghetskvitto. Utöver detta finns en närakut, vårdcentral och specialistmottagningar med röntgen. Vi kan alltså inte komma närmare tillgänglighet och en högkvalificerad vårdenhet när det gäller patientrum med en sammanhållen vårdkedja.

2013-06-11--12 215 Vad är det då saken gäller? Jo, Locum har på fullmäktiges uppdrag beslutat att det minst onda är att göra en omstrategi så att Handens sjukhus ska bli en marknadsfastighet och inte en strategisk fastighet för sjukvården. Konsekvenserna av detta är att de som har verksamhet där i dag eller är anhöriga eller patienter inte vet vad som kommer att hända med Handens sjukhus. Det kan bara leda till att man drar sin verksamhet ifrån Handens sjukhus och etablerar sig någon annanstans. Varför kan inte majoriteten ge ett besked, det vill säga ge en avsiktsförklaring att om man behöver bygga nytt på grund av dåliga lokaler så ska dessa lokaler ligga i Handen? Socialdemokraterna lägger ett förslag om att utreda ett specialistsjukhus med placering i Handen. Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas budgetförslag. Anförande nr 315 D a n i e l B l o m g r e n (V): Ordförande, ledamöter av landstingsfullmäktige och åhörare! Som ett led i den satsning på personalen i landstinget som Vänsterpartiet föreslår i sin budget vill vi också här belysa tandvårdspersonalens situation, och då i synnerhet tandsköterskornas – ytterligare ett av alla dessa kvinnodominerade yrken som nedvärderas genom låga löner, litet eller inget inflytande över sitt arbete och inga eller låga ambitioner när det gäller vidareutveckling och vidareutbildning. Vänsterpartiet har nu i cirka ett års tid fört en dialog med Vision, det fackförbund som organiserar tandsköterskor. Genom den dialogen har vi fått veta att de har det väldigt tufft på sitt arbete. Sjukskrivningstalen är stigande på grund av ökad stress för fler sysslor som ska göras och en ständig press att hålla lönsamheten uppe. Förstadagsintyg är vanligt förekommande, trots att man jobbar i en miljö där smittorisken är väldigt hög. Det finns i dag ingen arbetsbeskrivning för tandsköterskorna inom folktandvården som beskriver denna yrkesgrupps roll i den moderna tandvården. Detta är ett krav och en önskan som de länge har drivit, och de vill också ha bättre möjligheter till utveckling och fortbildning. Vänsterpartiet föreslår därför att Folktandvården AB får ett särskilt uppdrag att utreda och ta fram en arbetsbeskrivning för tandsköterskor. Vi har också lagt en särskild satsning för att både möjliggöra en höjning av tandsköterskornas ingångslöner och ge möjlighet att fortbilda tandsköterskor till tandhygienister. Många av våra unga som nu står i den ljusnande framtid med sina vita studentmössor på huvudet och ett vitt, brett leende på sina läppar riskerar att snart fastna i ett stelt, kallt grin, om det kommer en tandläkarräkning – då kommer nog leendet att tappa sin lyster! På grund av vår regerings misshushållning skickar vi dessa glada studenter rakt ut i ofrivillig arbetslöshet. Den period i livet när man ska börja stå på egna ben är man helt utan egen ekonomi – och har man en egen ekonomi så är den oftast så skör att där finns inget utrymme för en tandläkarräkning. Vänsterpartiet föreslår därför att Stockholms län, helt i linje med Göteborgsmodellen, höjer åldersgränsen för fri tandvård till det år man fyller 21 år. Ordförande! En annan grupp som särskilt behöver prioriteras är asylsökande och gömda barn. Vi vet alla att de lever i stor eftersatthet, inte bara när det gäller deras sjukvård utan också när det gäller deras tandvård. Det är därför av yttersta vikt att folktandvården ges i uppdrag att hitta modeller för att i framtiden kunna kalla dessa grupper och ge dem den tandvård de har rätt till. Jag säger det igen: Asylsökande och gömda barn har rätt till tandvård och behöver uppmärksammas särskilt. Folktandvården ska därför ges i uppdrag att hitta metoder att regelbundet kalla dessa barn till kontroll och erbjuda dem vård och behandling.

2013-06-11--12 216 Ledamöter! Alla i Stockholms län bör få en god tandvård, och den ska vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid. Om detta är målet med tandvården i Stockholms läns landsting så finns det bara en sak att göra: bifall Vänsterpartiets budgetförslag! Anförande nr 316 P i a H e l l e d a y (M): Ordförande, ledamöter! Sedan vi i Alliansen tog över 2006 har vårt mål varit, som har nämnts här i dag, att den psykiatriska vården ska ges med hög kvalitet och god tillgänglighet. Det här arbetet fortsätter vi med under den kommande budgetperioden, men också med inriktningen att öka den psykiatriska kompetensen genom ett förstärkt samarbete med och kunskapsöverföring till framför allt husläkarmottagningarna, primärvården. Det är ju oftast där den första kontakten tas och ges med patienterna, men också med andra vårdgivare, företagshälsovård och så vidare. Till detta kommer att vi nu ökar resurserna till psykosociala insatser i den primära vården – vi får fler psykologer – och detta för in kompetens på vårdcentralerna. Ett annat sätt att både höja kompetensen och öka tillgängligheten för grupper som kanske inte ens söker sig till vården, som har svårt att få sina behov tillgodosedda i vuxenpsykiatrin, till exempel unga vuxna där ohälsan är hög, är att satsa på mottagningar för dem. Också när det gäller beroende – en lågtröskelmottagning som är inriktad på alkohol och hälsa, som visat sig framgångsrik, utökar vi nu. Äldreteam och livsstilsmottagningar är andra exempel. En annan typ av kompetenshöjande beslut, mera på forskningsnivå, är beslutet att behålla den psykiatriska forskningen på Nya Karolinska sjukhuset i Solna, vilket sannolikt kommer att vara av stor betydelse för den framtida psykiatriska vården och behandlingen. En tredje satsning, mer direkt inriktad på tillgänglighet och omhändertagande, är utvecklingen av de mobila teamen och andra öppna vårdformer. Det gäller att förstärka äldrepsykiatrin och att vi fortsätter att utveckla internetpsykiatrin, som också når en annan grupp av patienter som kanske inte skulle tillgodogöra sig den typen av terapeutisk behandling på något annat sätt. För att sedan gå över till de förebyggande och hälsofrämjande insatserna inom ramen för det folkhälsoarbete som vi bedriver, startas det nu tre specialistmottagningar som vi kallar för livsstilsmottagningar. De kommer att ligga i Haninge, Skärholmen och Rinkeby-Kista. Mottagningarna är kopplade till forskning, så det gör att de medverkar till att sedan kunna föra över kunskap till husläkarmottagningarna, och det bidrar också till den viktiga kunskapsöverföringen. Avslutningsvis vill jag säga att det här på många sätt är en budget där vi som tidigare fortsätter att lägga fokus på kvalitet, tillgänglighet och bättre samordning av vårdinsatser, men det är också en budget som tar sikte på framtidens hälso- och sjukvård, som vi kommer att diskutera mera om en stund. Bifall till landstingsstyrelsens och Alliansens förslag till budget! Anförande nr 317 K r i s t i n a S ö d e r l u n d (S): Ordförande, ledamöter! Jag tänker fokusera lite på sjukdomar i munhålan och prevention och behandling av dessa. Att sjukdomar i munhålan ger stor påverkan på individens hälsa och livskvalitet känner vi till. Man kan läsa i en rapport från Världshälsoorganisationen att dessa sjukdomar är de fjärde dyraste tillstånden att behandla. De sjukdomar vi talar om är till exempel karies och tandlossning. De är i sig stora problem, men de orsakar också uppkomsten av andra sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, inflammatoriska sjukdomar och diabetes. En gång i tiden kunde vi läsa i dödsattester att orsaken till dödsfallet kunde vara till exempel

2013-06-11--12 217 tandlossning, och på patienter med reumatiska sjukdomar drog man faktiskt ut tänderna för att man trodde att de var orsaken till sjukdomen. Kanske hade de inte helt fel. Uppdelningen mellan tandvård och hälso- och sjukvård blir faktiskt mindre och mindre relevant. Hur ska vi kunna förebygga och behandla dessa sjukdomar i munhålan, som det finns så stora kunskapsluckor om? Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU:s, experter har ringat in 350 vetenskapliga kunskapsluckor i sitt arbete med att ta fram de nationella riktlinjerna för vuxentandvården. Det säger en hel del om att det finns behov av forskning på det här området. Prevention är primärt inom tandvården, och vi gör bra satsningar här, till exempel Stop Caries Stockholm, som ska fokusera på de allra minsta barnen, ettåringarna, och förhindra att karies uppstår. Fast det vi socialdemokrater är lite mer oroliga för är faktiskt de äldres tandhälsa. Förekomsten av karies och tandlossning ökar med stigande ålder, det vet vi. Läkemedel kan påverka saliven med muntorrhet som följd – det riskerar tandsjukdomar. Implantat ställer till stora problem. Vi vet väldigt lite om vilka konsekvenser som finns. Nutritionen påverkas av dålig tandhälsa, med undernäring som följd. Landstinget har ett viktigt uppdrag i sin uppsökande verksamhet mot denna bakgrund, just när det gäller de äldres tandhälsa. Här är vi verkligen inte nöjda när det handlar om både erbjudandet om munhälsobedömning och den nödvändiga tandvården som ska erbjudas, där vi faktiskt inte når de äldre. Framför allt är det svårt att nå dem som bor i eget boende. Ett bra initiativ finns ändå, när det gäller Akademiskt centrum för äldretandvård. Det ska bli spännande att se vart detta forskningsinitiativ tar vägen. Forskningsfrågor är av största vikt för oss socialdemokrater, och inom tandvården finns det fortfarande stora behov. Det finns många tandluckor – men det finns faktiskt också fortfarande många kunskapsluckor på det här området. Bifall till Socialdemokraternas budget! Anförande nr 318 O l l e R e i c h e n b e r g (M): Herr ordförande, fullmäktige! För några dagar sedan rapporterade Sveriges Radio P1 om den försöksverksamhet med patientjournaler på nätet som pågått inom bland annat Uppsala läns landsting. I reportaget intervjuade man en patient, och han uttryckte sig i rent lyriska ordalag om den ökade tillgänglighet som det nya journalsystemet inneburit. Man intervjuade också en av projektledarna, och han beskriver försöket så här: ”Det som är positivt är att patientens delaktighet i vårdprocessen stärks, och den erfarenhet vi har är att det här förbättrar mötet mellan läkare och patient. Så jag uppfattar att det här både sparar tid för sjukvården och ger en bättre vård.” Det här citatet tycker jag sammanfattar mycket väl den stora potential som arbetet med utveckling av e-hälsotjänster har. Självklart finns det också utmaningar. Två exempel som jag vill nämna är dels att integritetsaspekterna måste hanteras korrekt i varje enskilt e-hälsoprojekt, dels respekten för att alla av olika skäl inte kan eller vill utnyttja den nya tekniken – den respekten måste vara tydlig. Min övertygelse är dock att dessa utmaningar är möjliga att möta. Den fortsatta fokuseringen på och utbyggnaden av e-hälsotjänster som budgetförslaget rymmer kommer att göra vården mer tillgänglig, mer kvalitativ och mer effektiv. Jag vill avslutningsvis särskilt lyfta fram de satsningar som ligger på tillgänglighet också vad gäller olika språk. Det gäller till exempel att tjänsten Vårdguiden finns tillgänglig på ett tjugotal olika språk och att sjukvårdsrådgivning via trepartssamtal med tolk införs och permanentas under 2014 – det är ytterligare steg i utvecklingen mot att e-hälsotjänster ska kunna användas av alla som så vill och kan.

2013-06-11--12 218 Med det, herr ordförande, vill jag yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget. Anförande nr 319 C h r i s t i n a E n o c s o n - M å r t e n s s o n (S): Ordförande, fullmäktige! Vi har alla enats om här i dag att en av våra större utmaningar är vården av våra äldre och äldre multisjuka. Vi har pratat om utveckling och förbättring. Ett av de förbättringsområden vi har är samordningen mellan utförare inom landstinget, mellan olika vårdnivåer och med kommunerna. Det saknas incitament som främjar en sammanhållen vårdkedja för våra äldre multisjuka. Ta den äldre multisjuka patienten som går hemma, som är beroende av många olika aktörers hjälp – det är de kommunala insatserna som hemtjänst och bostadsanpassning, och från landstinget är det rehabhjälpmedel, vårdcentral och hemsjukvård. Säkert finns det också kontakt med ögon- eller hörselsjukvården, och så de akuta inläggningarna på slutenvården som kommer där emellan. Det här är många olika utförare, där många av dem inte har kontakt med varandra. Den ena parten vet inte alltid vad den andra gör eller vad den säger till den äldre. Vårdplaneringen är något som lyser med sin frånvaro. Patienten får stöd och vård, men den håller inte ihop och patienten är den som ska bära all information, vilket inte är möjligt. Vi behöver skapa vårdkedjor, vårdkedjor som håller ihop och som har möjlighet att även kopplas ihop med andra huvudmän, till exempel kommunen som har en viktig del i det här. Det är för att patienten ska se sammanhang mellan olika insatser, få en sammanhållen vård, känna sig trygg och få ett bättre inflytande. En helhetssyn främjar både vårdinsatsen och ökar kvaliteten. Vårt förslag om patientkontrakt innebär också en möjlighet till bättre samverkan, ökad trygghet för den äldre och en möjlighet att påverka. Med det vill jag yrka bifall till det socialdemokratiska förslaget. Anförande nr 320 T i n a T e l j s t e d t (KD): Presidium, ledamöter och åhörare! Då jag inte kunde replikera på en del av Håkan Jörneheds anförande begärde jag i stället ordet. Jag hoppas ni minns något av vad han sade. Jag undrar fortfarande hur uppdaterad Håkan Jörnehed är i frågan gällande familjecentraler. Han beklagade starkt nedläggningen av åtskilliga familjecentraler. Håkan nämnde bland annat en nedläggning i Upplands-Bro kommun. Där kan jag intyga att familjecentralen lades ned för flera år sedan – när det var rödgrönt styre! I Upplands-Broalliansens budget lades förslaget om att starta en ny familjecentral, precis som vi i landstingsmajoriteten gjort i flera andra kommuner. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens och Alliansens budgetförslag. Tack för ordet. Anförande nr 321 T o m a s E r i k s s o n (MP): Jag skulle vilja visa en bild. Nu ser jag att Torbjörn Rosdahl gick ut ur salen, men om han hör det här vore det klädsamt om han kom in, för det här inlägget handlar helt om hans agerande som landstingsstyrelsens ordförande. Helene Öberg tog i sitt anförande tidigare upp vikten av att vi som ledamöter sitter här, betydelsen av vad vi gör och hur det påverkar. Då blir man lite beklämd när man i sociala medier plötsligt ser en sådan här bild, där Torbjörn Rosdahl dessutom om jag uppfattar det rätt har avvikit ifrån debatten här, om inte bilden är upplagd i efterhand, för att

2013-06-11--12 219 undertecknat en avsiktsförklaring om ett nytt sjukhus i Haninge – ett underlag som inte någon av oss har sett eller diskuterat och där inget beslut över huvud taget är fattat. Dessutom handlade det om en viss summa pengar. Nu är ett letter of intent inte ett juridiskt bindande dokument, men det är ändå väldigt starkt. Jag skulle vilja att Torbjörn Rosdahl använder den lilla talartid Moderaterna har kvar, och kanske kunde han beviljas lite mer talartid av presidiet, för att förklara vad det här är för någonting, berätta för oss andra var och när det här ska beslutas och lite andra saker som det kunde vara relevant för oss här i fullmäktige att få reda på. I övrigt vore det också trevligt att höra om Torbjörn Rosdahl tycker att det här agerandet att kommunicera icke fattade politiska beslut står i överensstämmelse med hans roll här i landstinget. Anförande nr 322 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Tack, så mycket, herr ordförande! Jag är väldigt glad över att du följde mig på Twitter en hel minut och upptäckte det här. Jag följde dig också under en minut. Men du hade fel när du sade att jag inte var i fullmäktigesalen utan skrev under den här överenskommelsen. Jag har varit här ända sedan klockan tio – däremot är jag morgonpigg. Jo, det är riktigt, vi har skrivit ett letter of intent om att undersöka möjligheterna. Locum ska få ett uppdrag att se om det går att bygga ett nytt sjukhus i stället för att renovera det asbestdrabbade sjukhuset i Haninge. Jag tycker att det här är helt i linje med Framtidens hälso- och sjukvård där vi ska satsa på alla delar i länet och där Haninge är vad som kallas en regional kärna. Men tycker ni i Miljöpartiet att vi inte ska göra så, noterar jag det. Jag hoppas att ni stöttar tanken att undersöka möjligheterna att få ett modernt och fint i det området där Haninge som sagt är den nya regionala kärnan. Jag är stolt över att vi inom Alliansen, både här och i Haninge, vågar driva frågor framåt och inte sitter i långbänk med saker och ting. Anförande nr 323 T o m a s E r i k s s o n (MP): I normala brukar jag inte tvivla på ditt omdöme, Torbjörn Rosdahl, men det är ju helt omöjligt för oss att veta huruvida det här är en fantastisk idé eller den sämsta idén som någonsin har uppkommit, eftersom vi inte har något underlag att ta ställning till. Du har skrivit på ett papper som av många skulle tolkas som att vi tar på oss att gå in och göra ganska stora åtaganden, som inte finns förankrade. Du hänvisar till Framtidens hälso- och sjukvård – ja, det är ett dokument som vi ska fatta beslut om här under de kommande timmarna! Du var morgonpigg i dag, men jag får som fullmäktigeledamot intrycket att du inte tycker att det spelar speciellt stor roll att ha den här debatten i fullmäktige. Och om du inte tycker det så vill jag vänligen upplysa dig om att det i alla fall är det intryck du skapar när du agerar på det här sättet.

Anförande nr 324 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Det var väldans vad du tog i! Jag ska försöka vara lite artigare och lite mer hyfsad i tonen. Hur ska vi kunna ha en debatt i fullmäktige, om vi inte ens har haft ett underlag att diskutera? Det är det underlaget som vi nu ska ta fram. Jag förstår att det kan reta dig, eftersom vi tar ett positivt initiativ. Jag hoppas att du ändå förstår att det här är en sak som är väldigt bra för Stockholmslänsbor och dem som bor i Haninge med omnejd. Det är dem jag verkligen vill prioritera. När vi har ett underlag ska det tas i vanlig ordning, förstås, men jag tror att det är helt rätt att ta fram underlag utan att gå till fullmäktige först. Anförande nr 325 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Tack, ordförande! Nu hettade det till, när Tomas var uppe! Bara en reflexion på det: Om det är så bra, varför är det så hemligt? Snart ska vi ju diskutera framtidsplanen och vad som är lite hemligt och vad som mörkas. Jag vill nu dra tillbaka det som ni har fått utdelat på era bord – det ska komma under Framtidens hälso- och sjukvård, har jag nu stämt av med presidiet. Nu vet ni det. Men det är också lite grann så att man undrar: Vad beslutar vi om, varför är allt så mörkt och varför kan man inte få reda på vad man ska besluta om? Tina var det väl som frågade om familjecentraler. Jag har fått mina uppgifter från Föreningen för familjecentraler. Det kan vara så att vi lade ned någon familjecentral, men ni har väl i så fall inte öppnat den. Nu, i den budget som vi just diskuterar, vill vi öppna familjecentraler. Vi tror att det är oerhört bra för vårdutbudet för sköra familjer och familjer som behöver stöd i sitt föräldraskap. Ni hade tidigare en gruppledare, Pia Lidwall, som var väldigt aktiv inom detta område. Hon jobbade verkligen och ville, tror jag, att ni skulle ha familjecentraler. Tyvärr är hon inte längre kvar, så vi ser inga familjecentraler. Politik är ju väldigt spännande. Vi har pratat om allt från akutsjukvård till, som vi hörde Filippa Reinfeldt tala om i morse, vårdcoacher. Här har jag det alldeles färska numret av Dagens Medicin, som skriver om just det här med vårdcoacher – som jag har trott var bra: Forskningen ger dock svagt stöd till arbetssättet, som flera landsting har lagt ut på konsultbolag. Det som jag tycker är riktigt intressant, Filippa Reinfeldt, är att man intervjuar en som heter Carl Johan Sonesson, som är ordförande i Region Skånes hälso- och sjukvårdsnämnd, och han säger: Om vi i Skåne skulle införa vårdcoacher så skulle det vara i egen regi, inte genom ett företag. Tänk, så olika det kan vara även om man är moderat! Politik är fantastiskt! Jag yrkar återigen bifall till Vänsterpartiets budgetförslag. Anförande nr 326 C a t r i n M a t t s s o n (C): Ja, visst är politik fantastiskt! Jag vill tacka så mycket för alla bra inlägg från talarstolen. Jag håller med om mycket, men inte allt. Vi kan stöta och blöta våra åsikter, mötas ibland och ibland stärkas i vår övertygelse.

Anföranden 2013:5 221 Vad som särskilt gläder mig i år är att tandvården har fått så stort utrymme när vi har diskuterat hälso- och sjukvårdens budget. Det är jättekul. Självklart är det ju så att munnen är en del av kroppen, men kanske är det så att det historiskt kommer från olika traditioner. Det var urmakaren och bysmeden som höll på med tandvård – mer mekaniskt arbete – medan hälso- och sjukvården växte ur en annan tradition. Det är nog det som ligger bakom att vi har olika system, precis som vi för ögonen har ett annat system än resten av kroppen. Och det är inget unikt för Sverige, utan så här ser det ut runt om i världen. Sverige har faktiskt ett av världens mest generösa finansieringssystem, med en tandvårdspeng och skydd mot höga kostnader. Nu ska det bli ännu bättre, när vi med tredje steget för personer som på grund av sjukdom har extra svårt med sin tandhälsa. Är vi då nöjda med allt det här? Nej, inte riktigt. Även om Sverige fick ett av världens mest generösa tandvårdsstöd, åtminstone i teorin, så ser också vi att det inte riktigt fungerar i praktiken så som man skulle önska. Många saknar tyvärr kännedom om tandvårdsstödet, framför allt många unga vuxna. Därför har dels jag själv uppmanat både Socialdepartementet och Försäkringskassan att se över hur man på ett bättre sätt kan nå ut till unga vuxna, dels tycker vi att tandvården själv har ett ansvar, som vi nu har förtydligat i uppdraget till barn- och ungdomstandvården, att när man är 19 år ska tandläkaren ge en särskild beskrivning av om vad som händer när man blir vuxen patient, ge rekommendation om hur ofta man bör gå till tandläkaren och berätta om tandvårdsstödet. Det tror vi är väldigt viktigt. Den viktiga forskningen inom tandvården har också lyfts här. Jag håller med Kristina Söderlund om att det finns stora kunskapsluckor. Min kollega Stig Nyman från Kristdemokraterna och jag har tillsammans skrivit och föreslagit att man faktiskt skriver in i tandvårdslagen att forskningen ska ingå, på samma sätt som det står i hälso- och sjukvårdslagen, för i dag finns ingen sådan formulering där. Samtidigt har vi stärkt de egna satsningarna på klinisk forskning just inom tandvården. Stop Caries Stockholm, som syftar till att förbättra tandhälsan bland barn i utsatta områden, är just ett sådant forskningsprojekt. Och nu satsar vi mycket på hur vi ska kunna utveckla och förbättra kunskapen om äldretandvården, där det händer jättemycket, med ett äldrecentrum som också ska titta på tandvården, och vi vill också se en professur i äldretandvård, som då blir den första i Sverige. Nog finns det kunskapsluckor som vi behöver fylla, och det är någonting som vi arbetar för i den här budgeten. Anförande nr 327 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Jag skulle vilja tacka för en väldigt bra dag och en väldigt bra debatt, även om jag tror att vi behöver se över formerna för hur vi organiserar sjukvårdsdiskussionen här i landstinget. Jag är väldigt glad. Normalt sett brukar vi ha hårda holmgångar, och det ska vi ha. När man är i opposition brukar man känna att man har svårt att få igenom sina förslag, men i dag har vi ändå sett kring vårt förslag om mammografibuss, som vi har drivit i många år, hur nu även majoriteten ställer upp bakom det kravet. Jag är också väldigt glad över att ni sluter upp kring vårt förslag om att organisera återbesök och införa en återbesöksgaranti. Jag såg den avsiktsförklaring som finanslandstingsrådet har skrivit ihop med Haninge kommun att utreda ett specialistsjukhus i Handen. Jag är ingen formalist, jag tycker inte om att bråka om beredningskör – det är inte min starka sida – så jag blir glad även här, när Moderaterna plötsligt ansluter sig till de förslag som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och andra lade fram i landstingsstyrelsen. Där röstade ni ned de förslagen, men i dag har ni ändrat er!

Anföranden 2013:5 222 Eftersom jag ändå är lite grann byråkrat, skulle jag vilja skicka med ett tips på vägen. Det finns en att-sats 7 som lyder: att utreda ett specialistsjukhus med lokalisering i Handen. Torbjörn, yrka bifall till det förslaget! Svälj förtreten och byråkratin så du kommer på rätt bog och så att fullmäktige fattar det beslut som fullmäktige ändå borde göra! Då blir det här inte bara en avsiktsförklaring utan vi får ett enhälligt fullmäktige som uttalar att vi behöver ett specialistsjukhus i Handen. Vore inte det bra? Och så har vi fått ett helt nytt sätt att jobba i den här församlingen. Ni har ju redan köpt mammografin, ni har redan köpt återbesöksgarantin. Nu är det dags att faktiskt hantera det nya specialistsjukhuset i Handen enligt kommunallagens beredningstvång, och bästa sättet att lösa detta är att i den här församlingen yrka bifall till ett förslag som är processat i landstingsstyrelsen. I övrigt vill jag säga så här. Vi har mycket kvar att bråka om. Vi ska kriga om den underförsörjda södra delen av länet, som underkonsumerar sjukvård för 200 miljoner, vi har kvar att bråka om hur vi organiserar Vårdvalet, och vi har att diskutera hur vi organiserar folkhälsokommissionen för bättre och jämlik hälsa. Den kanske vi ska kalla ”Birgitta Rydbergs folkhälsokommission för bättre och jämlik hälsa”, så kanske Birgitta Rydberg kan ställa upp på det förslaget. O r d f ö r a n d e n : På punkt 7 finns ett förslag att hänskjuta detta beslut till nästa ärende, nämligen Framtidens hälso- och sjukvård, så får vi diskutera det vidare. Det är ju mer framtidsinriktat, så det kan vara en logik i det. Kan vi göra så? Svaret är ja. Framtidens hälso- och sjukvård Anförande nr 328 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Fru ordförande! Mycket kommer naturligtvis att bli upprepningar på den lång hälso- och sjukvårdsdebatt vi har ägnat dagen åt, eftersom Framtidens hälso- och sjukvård naturligtvis också i stor utsträckning handlar om just sjukvård. Stockholm växer rekordsnabbt. Att den demografiska utvecklingen ser ut som den gör beror på att fler väljer att flytta till vår region men också på att vi lever allt längre. Vi, eller snarare vården, har blivit bättre på att rädda liv och förlänga liv i båda ändar, bättre på att bota och lindra sjukdomar. Det är naturligtvis i grunden väldigt positivt, men det ställer också högre krav på att vårdgivare klarar av att leverera sjukvård. Navet i den framtida hälso- och sjukvården är primärvården. Primärvården har en väldig god kvalitet och ska fortsätta att utvecklas så också framöver. Primärvården är nära och har blivit mer tillgänglig. Ju mer vård vi kan ha inom primär-vården i stället för på de stora akutsjukhusen, desto närmre får alla stockholmare till sin vård. Jag tycker att det är så man ska se på Framtidens hälso- och sjukvård, FHS. Navet, centrum, är den patientnära primärvården med patientens behov av tillgänglighet och kvalitet främst. Runt detta har vi den högspecialiserade vården, sjukhus och akutsjukhus, vård av mer avancerad karaktär. Men det är den vård som man som patient oftast behöver som ska finnas närmast. Man ska inte behöva åka till akuten titt och tätt eller till ett stort sjukhus, utan ett gott första omhändertagande ska finnas på vårdcentralen och hos husläkaren, när man till exempel har lättare åkommor som bättre och snabbare för patienten kan tas om hand av primärvården. Det är bra, både för den patient som har en lättare åkomma och för den patient som är i behov av mer avancerad vård på akutsjukhuset.

Anföranden 2013:5 223 Ett annat exempel på hur vi kan tänka inför framtiden är vårdval som avancerad sjukvård i hemmet. Det är ännu närmare vård än primärvården. Så ska vi bygga strukturen för Framtidens hälso- och sjukvård. Den medicinsk-tekniska utvecklingen och de medicinska framstegen är positiva men paradoxala på så vis att de både är en förutsättning för att vi ska klara framtida vårdbehov och skapar nya vårdbehov. Det är fantastiskt att nya läkemedel och behandlingsmetoder räddar så många liv. Samtidigt vet vi att detta ibland skapar ett livslångt beroende av vård. Förutom det ska vi komma ihåg att många nya och ofta dyra läkemedel och hjälpmedel också kan skapa stora vinster, framför allt i livskvalitet för patienter men också för samhället i och med möjligheten för många att återgå till exempelvis ett arbete eller studier. Framtidens utmaningar handlar i mångt och mycket om den demografiska utvecklingen, att det blir allt färre yngre som kommer att försörja allt fler äldre. Det påverkar förstås också sjukvården eftersom vi är beroende av intäkter i form av skatter, och genom att en högre medelålder också leder till större behov av vård. När vi tittar på hela Sverige ser vi att antalet ålderspensionärer ökar kraftigt. Från att ha varit ungefär 1,6 miljoner pensionärer år 2005 kommer vi att vara ungefär 1,9 miljoner pensionärer år 2015. Då har vi inte ens sett de stora utmaningar som kommer efter år 2015. De kommer att bli allra störst åren 2025–2035. Då avslutar nämligen sextiotalisterna arbetslivet samtidigt som den stora gruppen fyrtiotalisterna uppnår åldrar där vård- och omsorgsbehovet är allra störst. För att resurserna ska räcka till mer sjukvård till fler människor behöver vi ta ett samlat grepp kring detta på det sätt som nu sker med Framtidens hälso- och sjukvård. Det nya universitetssjukhuset NKS byggs, och hela sjukvårdssystemet utvecklas för att komma närmare patienten. NKS ska bli ett i alla avseenden toppmodernt sjukhus med genomtänkt fysisk planering, patientsäkerhet i alla led och bättre möjlighet till effektiva vårdprocesser och nya arbetssätt. Enkelrum ska minska antalet vårdrelaterade infektioner och ett patienthotell kan användas som avlastning för dem som behöver det och deras familje-medlemmar. Med mer avancerad sjukvård och högre kvalitet på behandlingar minskar också tiden som en patient är tvungen att tillbringa på sjukhus, det betyder att man ska bli friskare snabbare tack vare nya och bättre behandlingsmetoder. Det akuta omhändertagandet av barn behöver utformas efter det högspecialiserade uppdraget och efter de förutsättningar som finns att styra akutflöden. För att säkerställa det framtida omhändertagandet av alla akut sjuka barn som i dag söker vid Karolinska Solna föreslås att akutmottagningen vid Nya Karolinska Solna ska kombineras med en enhet för akut omhändertagande av barn med mindre komplexa tillstånd vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hur kommer då forskningen in i Framtidens hälso- och sjukvård? Karolinska Universitets-sjukhusets uppdrag innebär att vården ska organiseras med hänsyn tagen till universitets-sjukhusets roll inom klinisk forskning. Sjukhuset utgör tillsammans med Karolinska institutet redan i dag ett internationellt starkt centrum för forskning. Vi vill att tillkomsten av NKS ska ge förutsättningar för integration mellan vård, forskning och utbildning och påskynda implementeringen av vetenskapens resultat i hela vården. Karolinska ska också i egenskap av universitetssjukhus generera och sprida ny kunskap till övrig sjukvård inom regionen. Utbildning av studenter sker i samverkan med KI och övriga landstingsfinansierade enheter. Kopplat till forskningsuppdraget finns dels behovet av att ha en kritisk massa av specialiteter, dels behovet att långsiktigt kunna följa specifika patient-grupper över tid. Vi tycker också att det är viktigt att konkreta krav gäller vårdgivarnas respektive ansvar, till exempel vad gäller skyldighet att delta i biobanker och att rapportera till kvalitetsregister.

Anföranden 2013:5 224 Dessa krav ska ställas i de vårdavtal som faktiskt tecknas. Vi sätter också ett stort värde på att de ersättningssystem som landstinget skapar ska stödja möjligheterna att bedriva forskning, grundutbildning och utveckling. En annan hörnpelare i att förbättra vårdens kvalitet och stärka patienternas inflytande är att förbättra tillgången till information om väntetider och behandlingsresultat, alltså information om vårdens kvalitet. Var någonstans? Och när? Informerade val ger nöjdare patienter, och det jobbar vi väldigt mycket med. Det har vi pratat mycket om under förmiddagen också. Inte minst kan detta ske via nätets möjligheter. I Framtidens hälso- och sjukvård kommer vi att få se en helt ny typ av patientinflytande och patientmakt över den egna vården. E-hälsotjänster innebär att patienten bättre kan uppleva vården som en samlad enhet. Det blir lättare att hitta rätt vård utifrån behov och kanske rätt stöd för egenvård i de fall då det är det bästa alternativet. Det kan vara ett stöd för såväl patienten själv som för närstående och kan bidra till att undvika onödiga resor till sjukhus och inläggningar genom att förebygga sjukdom och besvär. Mina vårdkontakter har vi också talat om tidigare i dag här i salen. Det ska utvecklas så att man som patient kan ta del av vårddokumentation och kommunicera direkt med vård-givarna på ett enkelt sätt. Det är oerhört viktigt att vården är nära och att man som medborgare och patient upplever att vården finns till för mig och att jag lätt kan få kontakt med sjukvården om och när jag behöver den. I detta är IT-lösningarna en viktig del, naturligtvis kompletterat med andra delar. Vi bygger exempelvis ut vårdvalet, bygger lättakuter sådana som den som nyligen öppnade på Danderyds sjukhus, vi satsar mer på vårdcoacher och inte minst utvecklar vi ambulans-sjukvården ytterligare. Nu rustar vi Stockholms hälso- och sjukvård för framtiden med 850 nya vårdplatser fram till år 2018. Vi bygger ut sjukvårdsplatserna i snabbare takt än vad befolkningen ökar. Investeringarna är rekordstora, och under åren 2014–2018 planerar vi att investera 35 miljarder kronor för en bättre sjukvård. Några exempel. Vi kommer att bygga nya akutmottagningar på Danderyd, Södertälje och Södersjukhuset. Det blir nio ombyggnader av operationssalar på bland annat Karolinska Huddinge, Sollentuna sjukhus, Dalens sjukhus och Sabbatsbergs sjukhus. Det blir nya och moderniserade vårdplatser också på bland annat Dalens sjukhus, Löwenströmska sjukhuset, Nacka sjukhus, Jakobsbergs sjukhus och Bromma sjukhus. Vi tar ansvar för framtidens vårdbehov, och jag är särskilt stolt över att vi planerar för vården i hela Stockholms län. Alla invånare i stad och kommuner ska känna sig trygga i visshet om att de får tillgång till god hälso- och sjukvård oavsett om vi talar om vårdcentraler, sjukhus eller akutsjukhus. Med detta, fru ordförande, yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 329 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Filippa Reinfeldt hänvisar till att vi kommer att lånefinansiera investeringar på 35 miljarder. Det innebär en fördubbling av låneskulden. Lägger man dessutom till trafikinvesteringar under den här tiden så innebär det en tredubbling av landstingets låneskuld som alltså kommer att öka med 200 procent. En viktig del i framtidens hälso- och sjukvårdsplan är ju klara finansieringen av den här ökade låneskulden. Då står det i majoritetens budget att man måste frysa kostnadsutvecklingen till 3 procent. Om man ser bakåt de senaste tio åren så ser man att kostnadsutvecklingen har varierat mellan 3 och 9 procent och har bara vid två tillfällen kommit ned till 3 procent. Därutöver ska man ha en effektivisering på 2 procent årligen, och

Anföranden 2013:5 225 man kommer att behöva effektivisera ytterligare med någonting mellan 0,5 och 2 procent för att klara den här lånefinansieringen. Jag hörde ingenting i inledningsanförandet men skulle gärna nu vilja höra från Filippa Reinfeldt hur hon har tänkt sig att det ska gå till att frysa kostnadsutvecklingen till 3 procent årligen. Anförande nr 330 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Fru ordförande! Tack, Helene Hellmark Knutsson! Ja, det är en jätteinvestering, och det är förstås en jätteutmaning för ett landsting som växer så som Stockholms läns landsting och som behöver göra så väldigt stora investeringar för att bygga ut såväl annan verksamhet som hälso- och sjukvård. Med det ekonomiska läge vi har och med den utmaning och utveckling som vi behöver se framöver kan vi inte tillåta oss en högre kostnadsutveckling än inflationen. Detta är någonting som jag tror att finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl kommer att utveckla lite senare i den här debatten, det berör allt från Framtidens hälso- och sjukvård vad gäller fastighetsinvesteringar, vad gäller utvecklingen av sjukvården till finansieringen av densamma. Anförande nr 331 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Ja, jag ser fram emot att finanslandstingsrådet då kommer att svara på frågan hur det här ska gå till. Den frågan är högst relevant. Utan en plan kommer det inte att vara möjligt att fullfölja de här investeringarna eller så kommer det att innebära ganska stora nedskärningar. Jag kan säga att bara första tertialet i år ligger man på en kostnadsutveckling på 4,3 procent, så det är ju en bit kvar. Utan en färdplan. Vi har hört tidigare i debatten att detta inte är något som man tycker att man ska göra någonting åt eller samverka kring för att hitta lösningar på. Därför skulle det vara intressant att höra hur majoriteten verkligen hade tänkt sig att det här skulle gå till och vilken plan de har för att det här ska bli ett realistiskt mål och inte bara tomma ord på ett papper. Anförande nr 332 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Ordförande och Filippa Reinfeldt! När jag har hört dig här i dag råder det ju ingen tvekan om att du gillar vårdval. Du beskriver hur det ska gå till, och i det fallet är vi överens om att vi ska flytta ut den vård son inte behöver akutsjukhusets 24-timmarsinsatser. Min fråga till dig är: Kommer de sex offentliga sjukhusen att få delta i de här vårdvalen? Det är en fråga. Ja eller nej? Du säger i slutet att hela länet ska få vård, vårdcentraler, akutsjukvård men du nämner ingenting av det som kanske berör Norrtälje och Södertälje sjukhus. Vi har ju blivit uppvaktade av läkare inom framför allt kirurgin som säger att om man genomför de förslag som ni har med cancerplan så kommer det att få konsekvenser för deras sjukhus, för deras akut. Jag kan inte ta ställning till om det är bra eller dåligt, men så säger de. Därför undrar jag om du har haft information om att detta kommer att påverka dem så. Om du har haft den informationen, varför har du i så fall inte delgett oss i oppositionen den? Det är ju viktigt att veta vad vi fattar beslut om. Anförande nr 333 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Fru ordförande! Tack för frågan, Håkan! När det gäller vårdval så bedrivs det vårdval redan i dag inne på våra egna sjukhus. Vad vi har sagt från

Anföranden 2013:5 226 Alliansens sida är att vi tar ställning till det då vi fattar beslut om respektive vårdval. I dag har vi ju vårdval förlossning inne på våra stora sjukhus, och vi har vårdval vad gäller knä och höft inne på våra stora sjukhus. Jag tror inte att vi ska generalisera utan studera den infrastruktur som vi har. Det betyder att vård som kan bedrivas utanför de stora akutsjukhusen ska i möjligaste mån, om inte fullt ut, bedrivas just utanför de stora sjukhusen. På så sätt ska vi gemensamt kunna klara av att möta vårdbehoven också för en växande Stockholmsregion både vad gäller en äldre befolkning och inflyttande. Så mycket god vård som möjligt som går att bedriva utanför de stora sjukhusen ska bedrivas utanför de stora sjukhusen. Självfallet ska Norrtäljebor och självfallet ska Södertäljebor ha tillgång till samma goda cancersjukvård som den som erbjuds alla boende i Stockholms län. Det är ingen skillnad var någonstans i länet man bor. Alla personer som är patienter och i behov av god cancersjukvård ska också ha tillgång till sådan oavsett var någonstans i länet man bor. Anförande nr 334 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Då uttryckte jag mig nog otydligt, ordförande. Jag frågade inte om norrtäljeborna eller södertäljeborna ska ha tillgång till cancervård. Enligt de kirurger som nu uppvaktar oss i oppositionen så innebär den här centraliseringen av cancervården, som eventuellt kan vara bra, att det kan få konsekvenser för sjukhusens överlevnad. Det kan bli svårt att bedriva akutsjukvård där för de förlorar inkomster, och de har olika argument för detta. Nu undrar jag om detta är en ny uppgift för dig. Det verkar det vara eftersom du svarar mig på en helt annan fråga. Det är ju väldigt allvarligt att vi inte har utrett detta mer och att inte du som sjukvård landstingsråd har haft den informationen. Anförande nr 335 Landstingsrådet R e i n f e l d t (M): Fru ordförande! Min utgångspunkt när vi planerar för och beställer god hälso- och sjukvård till stockholmarna, boendes runt om i hela länet – ibland vill norrtäljebor och andra inte kalla sig stockholmare, jag vet det, men jag menar hela länet –, så är utgångspunkten att alla ska ha tillgång till så hög kvalitet som möjligt. Vår utgångspunkt kan inte vara om en verksamhets, en vårdcentrals, ett närsjukhus eller ett akutsjukhus, överlevnad står och faller med om patienter får sin vård där. Utgångspunkten måste vara att patienterna får tillgång till bästa möjliga kvalitet. Det har varit utgångspunkten också i den här diskussionen, Håkan. Anförande nr 336 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Ordförande, ledamöter och åhörare! Det här tycker jag är en av budgetdebattens absolut viktigaste punkt, den som handlar om Framtidens hälso- och sjukvårdsplan. Det är ju så att det här borde ha varit något som vi skulle ha debatterat i flera omgångar och inte minst haft en bred partiöverenskommelse om. Det här är nämligen något som kommer att pågå under många, många år. Tyvärr har majoriteten inte mäktat med att föra den typen av samtal utan haft fullt upp med sitt eget. Det gör att vi nu inte har någon fullständig överenskommelse om hur Framtidens hälso- och sjukvård verkligen ska utvecklas. Jag tänker ta upp en del saker som vi tycker är viktiga att framhålla och hoppas att det ska leda till en bättre typ av samverkan längre fram. Framtidens hälso- och sjukvård handlar om att vi skulle få en helt förändrad sjukvårds-struktur här i landstinget just för att möta både dagens och morgondagens vårdbehov. Det är många som har berört detta. De är inte bara det att vi i länet blir fler, det handlar också om

Anföranden 2013:5 227 förändrad demografi. Sjukvårdens utveckling leder också till att vi klarar allt fler svåra sjukdomstillstånd. Det här ställer helt nya krav på sjukvården. Navet i det här var att vi skulle bygga ett nytt universitetssjukhus, NKS, som skulle samla all den högspecialiserade vården. Samtidigt skulle övrig akutsjukvård flyttas ut till de akutsjukhus som redan finns. Sanningen är att de här akutsjukhusen redan överproducerade i förhållande till deras väldigt ålderdomliga lokaler. Det här kräver enorma ombyggnader och investeringar. Ett annat viktigt steg i den här strukturomvandlingen var just att flytta ut den specialiserade sjukvården, framför allt geriatrik och psykiatri, från akutsjukhusen och annat som man bedömde inte behövde akutsjukhusens resurser. Då skulle de komma närmare medborgarna i form av specialistcentra och specialistsjukvård. För att klara allt det här krävs det de enorma investeringarna i både befintliga sjukhus och också i nya sjukhus längre fram i tiden. Det här kommer, som jag berörde i den korta replikstunden, att ställa enorma krav på att vi klarar både effektivitet och produktivitet. Tyvärr har vi hört här från landstingsmajoriteten under den här budgetdebatten att de tycker att det är tomma slag i luften att försöka ta fram en plan för hur effektiviteten ska kunna förbättras. I stället fortsätter man som vanligt. Men det är inte bara detta som har ställt till det utan också det faktum att man inte har klart med något verksamhetsinnehåll på det nya Karolinska sjukhuset. Det blev inte bara en samling av högspecialiserad vård. Nu är det snarare så att det är högspecialiserad vård men också vanlig akutsjukvård och specialistsjukvård. I stället för att åstadkomma en omstrukturering har det blivit ett skifte av olika sorters specialistvård mellan de olika sjukhusen. Vi fick ju nu också svart på vitt på att man ännu en gång avslår förslaget om investering i en ny operationsbyggnad på KS Huddinge som skulle ha gjort det möjligt att klara operationskapaciteten under de här tuffa åren när Nya Karolinska öppnar samtidigt som de andra akutsjukhusen förhoppningsvis är byggarbetsplatser – om man har kommit så långt i arbetet. Men det gör man inte, vilket annars skulle ha gjort det möjligt för oss att både upprätthålla operationskapaciteten och få välbehövliga vårdplatser. Nu ska även KS Huddinges operationslokaler byggas om, om majoriteten får som den vill, vilket leder till att det blir ännu mindre och ännu rörigare. Vidare har vi det här med specialistsjukhusen och specialistcentra som skulle ta emot den sjukvård som inte behövde ges på akutsjukhusen längre. När man läser majoritetens plan för hur det här ska gå till så ser man att detta är lite höjt i dunkel. Att vårdvalen är heliga, har vi förstått, och att de på något sätt är en strategi, kan man kanske tro. Men de egna sjukhusen, då? Vare sig representanter från SLSO eller företrädare för akutsjukhusen får på något sätt delta i det här arbetet. Det här görs inte heller i någon samlad strategi utifrån en samlad sjukvårdskejda. Det är snarare, om man ska tolka det här rätt, genom hyresavtalet son den här utflyttningen ska ge, när privata vårdgivare tycker att så är lämpligt. Det här tror vi är en väldigt riskabel strategi. Vi har tyvärr också sett svårigheten, inte minst inom vårdval förlossning, när man har bara att lita på vad de privata aktörerna klarar av att leverera och har inte någon egen samlad strategi över vilka behoven är. Därför har vi nu kris i förlossningsvården och en enorm platsbrist. Det riskerar att bli så på fler områden om man inte lägger en plan för det här och har en strategi framöver.

Anföranden 2013:5 228 Det är också så att vi tycker att det behövs ett tydligt besked om att även södra länsdelen ska ha specialistsjukvård. Därför lägger vi ett yrkande om att man ska utreda frågan om att förlägga ett specialistsjukhus till Handen. Vi tycker också att man ska göra en ordentlig vårdanalys av frågan om det behövs ytterligare specialistcentra eller specialistsjukhus på den södra sidan. Som sagt, allt det här borde ha varit ett blocköverskridande arbete där vi i seminarier och på andra möten skulle ha samtalat oss fram till hur det här skulle vara så att vi hade en långsiktig plan och var överens – inte minst gäller det frågan om hur vi ska hantera de svåra ekonomiska krav som ställs på oss. Vi lägger förslag i dag som handlar om att vi bland annat vill utarbeta en plan för hur landstinget ska kunna fastställa en kostnadsutvecklingstakt inom sjukvården som inte överstiger 3 procent. Vi vill utveckla en tydlig etableringsstrategi inför inrättandet av specialistsjukhus för den fortsatta hanteringen av specialistvård utanför akutsjukhusen. Vi har ett skarpt yrkande om att inleda ett utredningsarbete för att skapa ett specialistsjukhus i Handen. Det här hoppas jag att vi ska kunna hitta samsyn kring, om inte i dag så i alla fall längre fram. Det tycker jag att stockholmarna är värda. Bifall till Socialdemokraternas budgetförslag! Anförande nr 337 Landstingsrådet N y m a n (KD): Fru ordförande! Jag måste i klarhetens intresse få svar på frågan: I vilket dokument står det att all högspecialiserad vård skulle koncentreras till Nya Karolinska? Min bild sedan nu ganska många år tillbaka är att det ska vara högspecialiserad och specialiserad vård och en viss inflyttning av viss högspecialiserad vård till NKS, men inte all sådan vård. Det har inte förekommit i något dokument, utom möjligen i något som jag har missat och som du har hittat och som inte finns. Så till frågan om det här hade kunnat vara ett blocköverskridande beslut. Jag tycker att det gick väldigt bra att resonera i de organ som vi hade i inledningen av arbetet med Nya Karolinska i början av förra perioden, då vi hade haft formgivningstävlingen. Vi hade ju ett särskilt uppdrag i dåvarande FoUU-utskottet som beredde upphandlingen av Nya Karolinska. Vi hade också i början av den här perioden en särskild beredning för detta, och nu hanteras de frågorna i arbetsutskottet. Behövs det ytterligare politiska organ eller kan vi använda dem som vi redan har? Vi har sammanträde månadsvis, vi har föredragningar vid varje möte som rör Framtidens hälso- och sjukvård och Nya Karolinska. Vad är det som fattas för att vi ska kunna föra blocköverskridande samtal? Vi gör det ju i informella sammanhang, vi gör det här men framför allt i detaljnivå i det sammanhang jag nämnde, nämligen landstingsstyrelsens arbetsutskott. Anförande nr 338 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Jag tror att en väldigt viktig del i att föra förtroendefulla blocköverskridande samtal är att man får ta del av frågorna medan de bereds och att det inte läggs fram färdiga förslag som vi bara har att säga ja eller nej till. Det handlar om att ha en möteskultur där man kan hålla ett informellt samtal, där man kan bolla upp de frågor som man själv tycker att man skulle vilja ha svar på. Det ska inte bara vara föredragningar från tjänstemän rakt upp och ned. Det handlar om de formella mötena. Jag tror inte att ett utskott alltid är det bästa. Jag tycker att det allra bästa vore att vi hade en landstingsrådsberedning som var till för alla landstingsråd och inte bara för majoritetens, det tror jag skulle vara ett utmärkt sätt att föra den här typen av samtal och skapa långsiktighet.

Anföranden 2013:5 229 Jag är jätteglad över att man hade de här samtalen i början av NKS-arbetet, det har man uppenbarligen inte längre. När det gäller det som är nästa steg, som faktiskt handlar om strategin för specialistsjukvården och handlar om det som inte ska eller som ska ligga på akutsjukhusen ser vi inte alls de tendenserna. Jag hade gärna sett att det hade varit på det sättet. Vi sträcker än en gång ut handen och säger att vi gärna vill ha ett samtal om hur strategin ska läggas för specialistsjukvården så att vi kan ha en gemensam plan och slippa läsa på Instagram om nya specialistsjukhus. Anförande nr 339 Landstingsrådet N y m a n (KD): Utöver arbetsutskottet som landstingsstyrelsen har, så träffas ju vi gruppledare då och då. Det finns väl inte ett oräkneligt antal tillfällen men det finns tillräckligt många tillfällen då det är helt öppet att resonera om vad som helst. Ni från oppositionen kan naturligtvis också anmäla frågor som ni vill ta upp till resonemang. Den öppenheten finns ju. Om vi ska behöva tillskapa nya organ utöver dem som vi har så tror jag att det blir svårt att hitta mötestider till alla sammanträden. Den här möjligheten finns ju, men den nyttjas inte. Det är bara att bjuda till vid de möten som vi har. Anmäl intresse och ta upp frågor så kommer det här att klaras av på ett alldeles utomordentligt sätt. Anförande nr 340 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Det är precis så som jag tycker att man ska göra när man sitter i majoritet, och jag lovar också att göra det när jag sitter i majoritet. Anförande nr 341 H e l e n e Ö b e r g (MP): Ordförande, fullmäktige, åhörare! Nu ska vi prata om Framtidens hälso- och sjukvård, och sannolikt är framtiden inte så långt borta. Jag tror till och med att framtidsplanen inte sträcker sig en ocean av tid framåt utan håller sig ganska mycket till närtid. Det vore kanske bättre att kalla den en närtidsplan än för en framtidsplan. Vi lever ju i en tid då vi inte ens lyckas ha sängar så att de räcker till alla som söker akut vård. Nu kanske ni tycker att jag överdriver, men det är faktiskt så att sängplatserna vid återkommande tillfällen har tagit slut på till exempel Södersjukhuset, och man inte kan lasta av någon från ambulansen om det inte finns någon säng att lägga personen på. Då får de gå och leta lite och säga till någon patient att han nog kan sitta upp och lämna sängen, och då kan den som kom in med ambulansen få den sängen. Så är det. I ett sådant läge är det särskilt intressant att diskutera hur vården ska utvecklas i framtiden, hurdan den ska bli. Det senaste året har de utmaningar som vi står inför i vårt landsting inte bara blivit ännu tydligare för oss här i politiken utan också tydligare för dem som arbetar i vården och för allmänheten. Det har varit ganska mycket debatt kring sjukvården. Vi har ett år bakom oss med sommarkaos, vinterkaos, upprepade tillgänglighetsproblem med ambulansen, katastrofberedskap på akutmottagningarna. Självfallet har den här situationen inom vården lett till att medarbetarna börjat öka kraven på arbetsgivaren om de ska vilja jobba i en sådan miljö. Nu kräver sjuksköterskorna lön i nivå med sin kompetens och förutsättningar att göra ett bra jobb. Det är ju krav som vi inte har lyckats möta riktigt än. Framtidsplanen, som vi ska diskutera nu, är en konkretisering av de planer som vi hittills har skissat på. Den utgår från driftsstarten av Nya Karolinska Solna. Det är ett sjukhus som vi planerade utan insikt eller åtminstone hänsyn till att befolkningens vårdbehov skulle öka,

Anföranden 2013:5 230 att vi skulle stå inför en befolkningsinflyttning och att det skulle uppstå stora underhållsbehov på de befintliga sjukhusen. I stället låg fokus när det gäller det här sjukhuset, Nya Karolinska, på att skärpa landstingets profil – jag tror i alla fall att det var så – som Europaledande på högspecialiserad vård och forskning. Det behöver inte vara fel. Men i ett läge då både bassjukvården och den specialiserade vården utgör stora utmaningar för oss – anmälningarna till patientnämnden har till exempel ökat – så behöver vi ifrågasätta de prioriteringar som i början utgjorde grunden för att bygga sjukhuset. Lite förändring utifrån det faktiska läget ska jag ge. Ni har redan förändrat innehållet lite grand utifrån det faktum att vi står inför ett annat läge i dag. Det är bra. Sannolikt är det så att vården i Stockholms län håller hög medicinsk kvalitet och i det fallet är utvecklingen väldigt tillfredsställande. Men när det kommer till omsorgen om patienten är det många uppgifter som pekar i riktning mot att vi inte längre ligger i framkant. Visst ska man ligga långt fram och till och med vara bäst på vissa områden i ett europeiskt sammanhang och i vetenskapliga sammanhang, men det får inte ske på patientens bekostnad. Vi behöver vara lika långt framme och vara lika bra på omvårdnad som vi är på medicinsk specialitet. Grundläggande för att möta framtidens behov av sjukvård är att vi gör en korrekt analys av dagens verklighet. Det finns skillnader i detta avseende, stora skillnader mellan majoriteten och oppositionen och dem som varje dag går till ett jobb inom vården. Först när dessa grupper har enats om vad vi har kan vi skapa förutsättningar för vad vårt landsting i framtiden behöver. Om jag konkret ska studera de förslag som ligger i framtidsplanen så kan jag nämna att jag tror att det är en i överkant positiv beräkning att 15 procent av patienterna skulle kunna få sitt vårdbehov tillfredsställt någon annanstans än på akutsjukhusen. Jag tror kanske att det i bästa fall handlar om 5–10 procent. Jag tror framför allt att vi inte ska låta bilden av att man kan få vård någon annanstans lura oss att dra fel slutsatser. Det är svårt att styra var patienten söker sin vård. Som ansvarig politiker för en verksamhet tror jag inte att det är särskilt lyckat att patienterna ofta upplever att de får höra ”Nej, du ska inte söka din vård här” eller ”Nej, du ska gå någon annanstans”, ”Du kan gå hem”. Jag tror inte att det skapar förtroende för sjukvården. Den hänvisning som hela framtidsplanen präglas av skapar heller inte någon trevlig arbetsmiljö för medarbetarna. Jag vill tona ned det lite grand. Däremot tror jag att man kan jobba med människors behov av vård. På det området finns det mycket att göra. Man kan naturligtvis jobba med att förebygga sjukdom, öka kunskapen om egenvård. Man kan stärka, som jag sagt tidigare i dag, sjukvårdsrådgivningens betydelse. Inte minst kan man jobba med dem som redan är sjuka, lära människorna i de grupperna att upprätthålla god hälsa så att deras tillstånd inte försämras och bidra till att de inte drar på sig nya åkommor bara för att de inte har fått stöd att göra rätt. Jag kan som exempel nämna diabetes. Det finns ju fantastiskt mycket att göra för att sköta diabetes, slippa amputationer och så vidare. Jättemånga saker! Det handlar om små saker som ökar kunskapen som gör stor skillnad. Det resonemanget saknas helt i framtidsplanen och jag efterlyser det. Det skulle vara bra om vi hade med det perspektivet i den här planen. Detta tror jag verkligen är ett utvecklingsområde för ökad effektivitet. Jag tycker också att utvecklingen av ett värdebaserat ersättningssystem är positivt och intressant. Men varför står det inom utvecklingsområde för ökad effektivitet? Det skulle

Anföranden 2013:5 231 hellre passa som rubrik under något som är till nytta för patienten. Vi får väl se vad det betyder. Det avslöjas ingenting i underlaget vad det står för. Jag tror att vi kan jobba fram goda tankar om ingången i det är den rätta. På senare tid har vi fört en diskussion som handlar om att vården är väldigt fragmentiserad. Ersättningssystemet, menar Maciej Zaremba i sina artiklar – som man kan ha olika åsikter om –, styr i riktning mot en fragmentiserad vård. Men det är också så att läkarnas specialisering styr i riktning mot att vården blir ganska fragmentiserad. Man är inte bara läkare och expert på hjärtat, läkarna är experter på olika delar av hjärtat. Det är klart att när man då ska titta på en patient så tittar man på sin specialitet inom hjärtat men kanske inte på hela hjärtat eller hela patienten. Det är risken. Därför är det ett viktigt medskick till arbetet om ersättningssystemet och konstruktionen av det att det verkligen ska leder till att man samverkar mellan olika specialistkompetenser, mellan olika vårdgivare. Annars kan man få problem med att missa något som faktiskt var jätteviktigt. Utmaningar och risker heter en rubrik i dokumentet. En av de största utmaningarna, skulle jag säga, är ju klyftorna i hälsa mellan länets olika delar. I det fallet finns det mycket kvar att göra. Även på det området spelar ersättningssystemen en väldigt stor roll för att minska klyftorna. Landstinget har också svårigheter att vara en attraktiva arbetsgivare. Det märker vi. Detta är en stor risk som måste belysas, och på detta område måste det framför allt läggas fram skarpare förslag så landstinget ökar attraktiviteten som arbetsgivare. Vi står också inför utmaningar när det gäller kompetensutveckling. Det är naturligtvis väldigt svårt att få tid till kompetensutveckling om man jobbar i till exempel akutsjukvården och det kommer en strid ström av patienter. Kompetensutvecklingen måste säkerställas, och det har vi gjort inom primärvården på ett bra sätt med en särskild ersättning för detta. Det tror jag behöver göras på fler områden inom sjukvården. Det är också stor skillnad på kompetensutveckling beroende på vilket yrke man har i vården. Nu kommer jag till kompetensförsörjning och utbildning som är en stor utmaning. Jag tror att min kollega Michel kommer att tala mer om det. Vi måste inse faktum, nämligen att vi har brist både på grundutbildade sjuksköterskor och på specialistutbildade sjuksköterskor. Min bedömning är att det inte får dröja så väldigt längre tid innan landstinget ger förmånligare villkor för att specialistutbilda sjuksköterskor och ge dem en mer likvärdig utbildning med den som läkarna har. Vi är nämligen beroende av att ha hög specialistkompetens inte bara hos läkarna utan också hos sjuksköterskorna för att ge ett bra medicinskt omhändertagande och för att ha gott omhändertagande och omsorg som också måste finnas. Vårdvalen inom specialistvården kommer att innebära att vården ges i mindre och mer specifika enheter. Det skapar problem för den verksamhetsförlagda utbildningen där man ju behöver få se en helhet och se många olika delar. Det måste vi tänka på att planera för, så att utbildningarna fortsätter att vara breda i så stor omfattning som möjligt. Vi måste också skärpa våra krav på privata aktörer att ha utbildningsplatser så att det inte blir så att man bryter loss vissa delar av vården och lämnar landstinget ensamt kvar med stort behov av utbildningsplatser men litet utbud av riktig verksamhet att förlägga dem på.

Anföranden 2013:5 232 Det var några av mina viktigaste synpunkter på framtidsplanen. Då övergår jag till det tekniska, alltså vad vi ska fatta beslut om. Vi har ju lagt ett förslag på bordet som jag yrkar bifall till! Det kommer så här sent för vi behövde ha en runda i gruppen och demokratiskt förankra det i vår fullmäktigegrupp; så fungerar det i Miljöpartiet. När det gäller yrkandet om specialistsjukhus i Handen så yrkade vi inte bifall till det, inte för att vi tyckte att det var ett dåligt förslag, utan för att vi inte hade satt oss in i det. Vi hade inte tillräckligt underlag. Vi vill nu inte bli det enda parti i fullmäktige som går emot det förslaget. Vi förstår att det finns avsiktsförklaringar och att saker kommer att hända, så vi yrkar också bifall till den att-satsen. Vi får hoppas att Socialdemokraterna har gjort en klok analys när de yrkade bifall till det från början. Det vi däremot yrkade bifall till i vårt dokument var frågan om en etableringsstrategi när det gäller nya sjukhus. Det tycker vi är en god idé. Det anslöt vi oss till redan från början i vårt förslag. Då har vi två socialdemokratiska yrkanden som vi ställer oss bakom. I övrigt yrkar jag bifall till våra egna förslag till beslut! Anförande nr 342 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Ordförande, landstingsledamöter! Framtidsplanen innehåller ju väldigt många olika delar som var och en för sig har stor betydelse för länets invånare. Mycket av detta har vi diskuterat sedan kl. 10 i dag. Jag har för Folkpartiets del tidigare i dag betonat hur viktigt vi tycker att det är att man ser husläkarverksamheten som en av de delar av vården som kommer att vara ännu viktigare i framtiden. Den behöver också byggas ut ytterligare och man behöver jobba i nätverk med andra specialistverksamheter och väldigt gärna samlokaliserat till de lokalsjukhus som vi kommer att investera i. Jag tänker alltså inte upprepa det. Jag skulle vilja börja med att betona att cancerplanen är en väldigt viktig del för bättre överlevnad för fler cancersjuka. Det finns röster som ifrågasätter att vi koncentrerar vissa delar av diagnostik och framför allt kirurgi till färre enheter, men jag skulle vilja påstå att det här är ett strategiskt viktigt beslut. Det skapar möjlighet för oss att ha multiprofessionella team som kan skräddarsy individens behandling. Allt mer av cancersjukvården kommer att innebära att fler kompetenser måste finnas för att göra rätt bedömning av vad som ger bäst chans till bot. Olika stadier av tumörer avgör hur omfattande behandling olika slag – strålning, kirurgi, cellgifter – som behövs. Det här handlar om överlevnad. Det får inte bli lokalpolitik. Eftervården ska med fördel skötas på andra ställen än på universitetssjukhuset. Den ska ske enligt de vårdprogram och med de nätverk som ska finnas enligt den regionala cancerplanen. Centralt för cancerplanen är ju att man har patientens perspektiv som vägledning vid alla de delbeslut som ska fattas de närmaste åren. Allt som inte behöver bedrivas inne på akutsjukhusen eller på universitetssjukhuset ska bedrivas på andra ställen. Den lägsta effektiva omhändertagandenivån ska gälla. Men det är också viktigt att man jobbar processorienterat. Bröstcancervården är det som man inleder med, men innan den patient som börjar söka för konstiga symtom i primärvården har hamnat rätt och fått alla bitar att hänga ihop är resan ibland lång. Om man då inte ens har fått en kontaktsköterska som hjälper till med att synkronisera olika enheters verksamheter så är man väldigt utsatt som patient. Men när man väl är inne, under behandling, och har fått sin kontaktsköterska brukar det mesta flyta bra. Men så är det ännu inte inom hela cancersjukvården. Därför är den här cancerplanen så oerhört viktig både för överlevnad och för trygghet för patienten. I väldigt stor utsträckning handlar det här också om att skapa goda förutsättningar för klinisk behandlingsforskning och kliniska läkemedelsprövningar. Alla patienter som finns inom cancervården behöver vara tillgängliga för att man ska kunna forska så att vi kan ge dem en ännu bättre vård, oavsett om man får sin vård på Danderyds sjukhus eller Norrtälje sjukhus eller var man än befinner sig i olika skeden av sin vårdprocess.

Anföranden 2013:5 233 Allt fler överlever allt längre med sin cancer och det är tack vare nya läkemedel, ofta dyra men för många patienter helt livsavgörande. Vi ska nog ställa in oss på att cancervården kommer att behöva ökade resurser kommande år inte minst för äldre med kronisk cancer. I de fallen kan man begränsa spridningen även om bot inte är möjlig. Sverige är ett väldigt litet land och vi behöver samarbeta på det nationella planet rörande vissa cancersorter. Det kommer säkert inte att vara lätt när man mellan landstingen måste avgöra var man ska behandla mer sällsynta tillstånd, men det är väldigt viktigt att vi vågar avgöra de här frågorna. Det handlar faktiskt om överlevnad för patienter med väldigt sällsynta cancerformer. Den nya protonanläggningen i Uppland kommer säkert att vara en viktig del även för en del stockholmspatienter. Nya Karolinska är ju ännu inte slutligt format när det gäller avgränsningar mellan Nya Karolinska och de andra akutsjukhusen även om det finns ganska många ledtrådar i de beslut som vi nu kommer att fatta om Framtidens hälso- och sjukvård. Helt klart är dock att vi måste finna arbetssätt utanför storsjukhuset för stora delar av den förplanerade vården för att klara en åldrande och ökande befolkning. Det väldigt viktigt att vi utnyttjar våra lokala sjukhus och våra kommande upprustade när sjukhus, för vi har en chans göra något nytt och något bra när vi omformar våra åtta lokala närsjukhus. Vi kommer genom att klubba igenom den här investeringsbudgeten att få möjlighet att rusta dem för nya uppgifter. Jag tycker också att vi särskilt behöver tänka på vilka roller som Södertälje och Norrtälje sjukhus ska ha i det här sammanhanget, för det är viktigt att de kan fortsätta att vara akutsjukhus med dygnet-runt-verksamhet. Om vi lyckas skapa vårdcentra med såväl olika öppenvårdsverksamheter i ett varierat utbud som heldygnsvård främst inom geriatrik på de åtta lokalsjukhus som vi ska renovera, så kommer vi att kunna möta fler vårdbehov i en bättre vårdmiljö. Enkelrum kommer att bli väldigt vanligt förekommande. Jag skulle nästan vilja påstå att det kommer att bli huvudlinjen för de nya vårdplatserna. Det handlar ju om drygt 600 vårdplatser ytterligare som ska tillkomma. Vi hade ju en planering på 850 vårdplatser fram till år 2018. Närmare 250 av dem är redan på plats, men vi har fortfarande ett beting på cirka 600 vårdplatser varav merparten, drygt 400 av dem, tillkommer inom geriatriken. Jag skulle för Folkpartiets del vilja betona vikten av att vi den här gången verkligen lyckas med att utforma specialiserad vård utanför de stora akutsjukhusen med allt från planerade inläggningar och planerad kirurgi till mer dagkirurgi och öppenvård med välfungerande nätverk mellan olika specialiteter. Vi har ännu i vårt landsting inte kommit dithän att läkare skickar sina remisser till en namngiven kollega, vilket ofta sker i andra länder. Här skickar man remissen till Fust In i Danderyds sjukhus eller i Aleris, och sedan vet man inte vad som händer med den egna patienten. På den punkten har vi något att lära från andra länder. Även om vi är ett stort landsting så borde vi kunna få till stånd fler kollegiala nätverk. Avancerad sjukvård i hemmet, det man kallar ASIH, måste också byggas ut för att ge fler möjlighet att välja den vårdformen, om patienten och de anhöriga så önskar, och att man kan få denna vård med trygghet.

Anföranden 2013:5 234 Geriatriken står inför nya vidgade uppdrag, och jag är väldigt glad över att vi har specialiserad vård för äldre personer med sammansatt sjuklighet i speciella geriatriska kliniker, vilket gör vårt landsting unikt. I andra län är det ju medicinklinikerna som ofta tar de här patienterna, ibland tar ortopedklinikerna vissa patienter. Om vi nu i ökad omfattning kan ta emot patienter direkt från hemmet och få en ambulansstyrning som gör att vissa patienter faktiskt hamnar rätt från början – på geriatriken eller att några som har varit inne för större ingrepp på akutsjukhus har möjlighet att få sin eftervård på geriatriken – så tror jag att detta kan bli väldigt attraktivt både för patienter och för personal. Psykiatrin har också ett eget avsnitt i Framtidens hälso- och sjukvård. När vi diskuterade de här frågorna förra året här förde vi en diskussion om ifall man skulle utlokalisera platser från Huddinge och Danderyds sjukhus till andra nya vårdenheter. Vi har tänkt om. Politiker kan ändra sig. Vi politiker antog också ett enigt uttalande om att det vi skulle inrikta oss på var det som vi trodde var bäst för patienterna. Utifrån de perspektiven har vi tänkt om. Nu är inriktningen att fullfölja flyttningen till Sabbatsberg från de ganska slitna lokalerna som finns på S:t Görans sjukhus. Vi ska också rusta upp till enkelrum på Huddinge och Danderyds sjukhus och skapa mer värdiga vårdmiljöer där. Jag har i tidigare inlägg i dag talat om förändringar som är på gång inom heldygnsvården. Det är något som vi kommer att behöva hålla på med under ganska många år även om vi har påbörjat det. Detsamma gäller arbetet med att förändra vårdmiljöerna. Det finns många vårdmiljöer inom psykiatrin som behöver förändras utöver dem som jag har nämnt här. Jag skulle särskilt kunna nämna Katarinahuset i Södra Stockholms psykiatri som inte heller är någon lustig miljö för en patient att vårdas i. Vi behöver hitta nya lämpliga lokaler och göra om dem. Ett annat uppdrag kommer att innebära mer subspecialisering helt enkelt därför att det kommer mer ny kunskap som gör att vi behöver ha fler specialenheter med länsgemensamma uppdrag. Det finns ett viktigt uppdrag i den här budgeten som även gäller investeringarna. Det handlar om inrättande av en kvinnoklinik och framför allt BB på S:t Göran. Folkpartiet har sedan länge drivit ståndpunkten att vi borde ha ett BB på S:t Görans sjukhus. Vi tycker därför att det är viktigt att Locum ges uppdrag att prioritera detta så att vi får fram nya BB-platser. Ny teknik kommer också att spela stor roll när det gäller möjligheten att kommunicera. Om man förstår hur snabbt smartphones har gjort sitt intåg i befolkningen så inser hur snabbt ny teknik kan underlätta möjligheterna att söka information och att kommunicera med olika vårdgivare. Det är bara början, och det ger patienter mer kunskap och inflytande men det kan också innebära avlastning. Mina vårdkontakter på Vårdguiden är bara början i den utvecklingen. Vi från Folkparitet vill ändå betona vikten av att ha integritetsaspekter i förgrunden hela tiden. Zarembas artiklar har varit uppe i debatten, och den debatten pågår än i dag. Dock tycks ganska få vara medvetna om vad vi håller på med, som bygger på att betala för kvalitet. Ibland kallar man det vårdepisodersättning, när vi betalar för en hel vårdprocess. Men detta att över huvud taget ha indikatorer som innebär att vi betalar för vårdresultat är något som vi arbetar med. Det är väldigt lätt att säga tulipanaros men inte lika lätt att tillverka den. Framtidens hälso- och sjukvård, som vi beskriver den i dag, bygger på vad vi tror just nu. Vi måste samtidigt ha flexibilitet, för vi överblickar inte vad som ligger tio år framåt i tiden eller ännu längre. Med den ödmjukheten måste vi våga göra omprövningar och avstämningar varje år.

Anföranden 2013:5 235 Jag har känt en liten oro från Socialdemokraterna, om ni är beredda att skrota en del av besluten i framtidsplanen. I så fall tycker jag att det är lite oroväckande. Om det är så vore det av värde att få veta vilka delar som ni i så fall skulle vilja riva upp, om ni får majoritet efter nästa val. Med det yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 343 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Ordförande, fullmäktigeledamöter! Vänsterpartiet har ett eget budgetförslag som har rubriken ”Låt hela länet leva!” Vård ska finnas i hela länet, både i Södertälje i söder och i Norrtälje i norr. Vi tycker att mycket av framtidsförslaget är en gigantisk privatiseringsplan. Den vård som enligt framtidsplanen ska flyttas ut från sjukhusen till specialistcentra, närsjukhus, sjukhus eller vad det nu ska heta har ni i Alliansen beslutat ska privatiseras, för ni ska genomföra vårdval för all den verksamhet som flyttar ut från sjukhusen, med fri etablering. Ni beaktar inte om dessa vårdval är bra för verksamheten, om det är genomförbart, om det slår sönder vårdkedjor eller om det påverkar jourlinjer, om det är bra för sjukhusen som helhet och för landstinget som koncern. Det hela är oroväckande rörigt och otydligt. Men tydligt är att våra offentligt drivna sjukhus är förbjudna att delta i dessa nya vårdval. Det tycker jag blev väldigt tydligt när jag hade ett replikskifte med Filippa Reinfeldt för ett litet tag sedan. Det som kallas framtidsplan är alltså en smygprivatisering av sjukhusverksamhet. Ni är mycket väl medvetna om att det är kontroversiellt att privatisera sjukhus. Ni har ju många medborgare mot er på den punkten. Men nu har ni kommit på en metod för att privatisera sjukvårdsverksamheten bakvägen, och ni håller tummarna för att ingen talar om för medborgarna att det är en smygprivatisering av våra sjukhus. Men jag lovar att berätta det! Förutom det har vi synpunkter på att framtidsplanen framställs bara som en utökad investeringsplan. Framtidens hälso- och sjukvård är ju så mycket mer. Som Helene Hellmark Knutsson var inne på undrar jag varför det inte har varit en stor dragning för hela fullmäktige, där man hade fått ställa frågor och komma med funderingar. När vi skulle fatta beslut om finansieringen av byggandet av Nya Karolinska var det en stor dragning. Vi var i Sollentuna på heldagsseminarier om hur NKS skulle finansieras. Men när vi kommer till vårdens framtid och innehåll, då lyser stora arbetsdragningar med sin frånvaro. Jag kan ta ett exempel från tiden när vi rödgröna hade majoritet. Då hade vi något som hette 3S-utredningen, och då hade vi en dragning för hela fullmäktige i Nacka. Jag undrar: Varför har inte något sådant gjorts under beredningen av detta gigantiska ärende? När man träffar kommunpolitiker av alla kulörer och även höga kommundirektörer och tjänstemän ställer de frågan: Varför har inte framtidens hälso- och sjukvård, nu när den konkretiseras, varit på kommunremiss? Kommunerna är ju en viktig samarbetspartner i framtiden. Vi blir också uppvaktade av olika professioner, som vi har varit med om tidigare. Alla partier var inbjudna till Karolinska sjukhusets läkarförening på dialog. De är nyfikna på vad som ska hända. Är det inte typiskt: Alla partier är där utom just Moderaterna. Är ni inte intresserade av dialog? Ni är ju så många, så någon borde väl ha kunnat ta sig tid och komma dit. Vänsterpartiet har under året efterlyst mer konkreta förslag, för vi tycker att det har varit väldigt mycket okonkreta förslag. Jag tänker bara på det budgetunderlag som fanns i hälso- och sjukvårdsnämnden. Det var så hemligt att det inte gick att utläsa så mycket.

Anföranden 2013:5 236 Jag tänker också att det är lite typiskt: Vi har uppe två motioner i hälso- och sjukvårdsnämnden på tisdag. En är av mig och handlar om ett närsjukhus med migrationsinriktning i Skärholmen. Då svarar man: ”Vilka inriktningar det kan bli och vid vilka sjukhus, återkommer förvaltningen till när utredningsarbetet kommit längre.” Alltså: Vet vi vad vi ska ta beslut om? Vi har också ett förslag från Sverre Launy om att utreda förutsättningarna för ett närsjukhus i Nynäshamn. Då svarar man: ”Förvaltningen kommer att återkomma till landstingsstyrelsen och hälso- och sjukvårdsnämnden om det fortsatta arbetet med utveckling av sjukhusen enligt Framtidsplan för hälso- och sjukvården.” Det är hela tiden mycket okonkret, så jag undrar: Vet vi vad ska besluta om? Nu kom i alla fall framtidsplanen för ungefär en månad sedan, och vi i oppositionen fick 300 sidor att sätta in oss i och försöka förstå. Jag är kanske både lite dum och obegåvad – det kan man säkert tycka – men jag måste erkänna att jag inte kunde utläsa att den föreslagna framtidsplanen skulle påverka framtiden för Södertälje sjukhus och Norrtälje sjukhus. Det förstod vi inte förrän vi blev uppvaktade av läkare på dessa läkare. De menar att när man ska flytta cancervården från dessa sjukhus kommer det att påverka inkomsterna till sjukhusen, övrig vård och akutmottagningen. Bland annat står det i framtidsplanen – vilket de har gjort mig uppmärksamma på: ”Norrtälje sjukhus och Södertälje sjukhus utvecklas till integrerade sjukhus med inslag av akut- och närsjukhus.” Vad betyder det? Det kanske är precis så som Birgitta Rydberg sade, att cancerplanen är jättebra och att det blir bra för patienterna. Men vi ska ju veta, om vi beslutar på det här sättet, att det kan få dessa konsekvenser för Södertälje sjukhus och Norrtälje sjukhus. Det har varit tidningsskriverier om detta, bland annat i Länstidningen Södertälje. Då säger finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl: Nej, det går som på räls. Men du måste ju, Torbjörn Rosdahl, veta att dessa konsekvenser fanns. Då undrar jag: Varför har du inte berättat det, att om vi beslutar på det här sättet, då kommer det att få dessa konsekvenser för Södertälje sjukhus och Norrtälje sjukhus? Då kunde vi ha dialog med professionen, och då kunde kanske ni moderater vara med den gången – det hade varit rätt trevligt. Jag tycker inte att man ska mörka saker i en sådan här viktig plan. Jag tror att vi kan vara överens om mycket – bara man får reda på det. Jag saknar också strategier för att få personalrekrytering i framtiden. Vi vet ju – det har vi pratat om flera gånger i dag – att vi inte klarar att rekrytera personal till de vårdplatser som redan finns i länet i dag. Vi vet att 100 vårdplatser var stängda under våren, och jag har fortfarande inte fått reda hur det är med dem. De skulle öppnas i maj-juni. Har de öppnats på Karolinska eller inte? Då känner jag bara att sommaren kommer att bli en rysare på grund av personalbrist. Hur ska vi då klara att rekrytera fler i framtiden när vi inte ens klarar det i dag? Därmed yrkar jag bifall till Vänsterpartiets budgetförslag. Vi vill också lyfta upp att vi vill utreda effekterna för Norrtälje sjukhus och Södertälje sjukhus av framtidsplanens lokalisering av cancervården, så att vi vet vad vi beslutar. Det vill vi ställa under särskild proposition, så att det blir upp till bevis – vilka som röstar för och vilka som röstar emot.

Anföranden 2013:5 237 Anförande nr 344 Landstingsrådet N y m a n (KD): Herr ordförande, värderade ledamöter! Vi har, som jag sade i en replik tidigare till Helene Hellmark Knutsson, hanterat den här frågan varje månad under ganska lång tid. Vi har haft uppe framtidens hälso- och sjukvård och NKS-frågorna i landstingsstyrelsens arbetsutskott. Det har funnits alla möjligheter att ställa precis de frågor som man vill ställa, och det har funnit alla möjligheter att tillföra frågeställningar inför kommande sammanträden. Dessutom, Håkan Jörnehed, är det så här: Hela det här arbetet är en fortsättning av det vi hade lite större samlingar kring både här i salen och i en sal i Sollentuna, som vi hyrde, där det inte gick att lyssna på vad vi sade även om man var precis utanför rummet. Det var av sekretesskäl. Vi fortsätter alltså arbetet med framtidens hälso- och sjukvård. Det är väl tredje gången vi debatterar den här frågan. Vi hade ett inriktningsbeslut för två år sedan, vi hade steg 1 för ett år sedan, och nu är det steg 2 som vi tar ställning till. Nog har det funnits tillfällen att diskutera och att sätta sig in i frågorna. Jag tycker inte alls att det lämnar något i övrigt att önska. Vi har ett beslutsunderlag och ganska tydliga att-satser, tillräckligt tydliga för att jag ska förstå dem i alla fall. Därför fortsätter vi nu det här arbetet. Men utmaningen är kvar. Det gäller inte bara att formulera att-satser, fatta beslut och justera protokoll, utan sedan ska det göras. Det är inte alls så att det är färdigt när vi avslutar här någon gång i kväll, utan vi har precis lagt ut startblocken för nästa etapp, och då ska vi ta oss fram där. Jag sade i gårdagens allmänpolitiska debatt – liksom jag tror att jag hade det uppe i sjukvårdsdebatten tidigare i dag – att det jag uppskattar alldeles särskilt med framtidens hälso- och sjukvård är att vi började rätt den här gången. Vi började med att analysera hur vårdbehoven ser ut och hur kunskapare bedömer att de kommer att utvecklas och ställa det i relation till vilka vårdmöjligheter som står till förfogande. Sedan har det vägts ihop till det program som heter Framtidsplanen – andra steget. Vi vet också – det har sagts flera gånger i dag – att det bygger på tankar kring nätverkssjukvård, alltså ett nytänkande inom hälso- och sjukvården som har nämnts några gånger i lite olika sammanhang. Men nu tar vi det till oss konkret och gör verklighet av det. Mycket diskussion har rört utbyggnaden utanför akutsjukhusen. Jag har hittills uppfattat att vi är helt överens om att det ska vara den inriktning som vi har valt och att vi ska fortsätta att göra något mycket konkret av den. Strategierna har, tycker jag, varit mycket tydliga. Det ska vara ett hälsofrämjande förhållningssätt. Vi ska förstärka vårdutbudet på akutsjukhusen men kanske framför allt utanför dem, för att på ett bättre sätt, närmare för patienterna, kunna tillgodose de vårdbehov som de har. Det innebär som en följd en renodling av akutsjukhusens verksamhet. Precis som Birgitta Rydberg var inne på är jag tacksam för att vi har elva geriatriska kliniker plus geriatrisk verksamhet i Norrtälje – det är ingen separat klinik. Vi har varit överens om att vi ska bevara det och dessutom utveckla det. Geriatrik, möjligen i kombination med rehabilitering av äldre människor, kommer nog att dominera dessa närsjukhus med specialistcentra. Vi har också valt att uttala en särskild inriktning kring ett diabetessjukhus eller ett Center of Excellence, som man kan säga om man talar i en sådan här krets. Men jag brukar säga att jag försöker prata så att också folk på andra sidan Hantverkargatan ska förstå, och då säger jag diabetessjukhus. Det tycker jag är väldigt spännande. Här kan vi hitta ett helt nytt sätt att arbeta. Som jag sade tidigare i dag finns det till och med internationellt intresse att få medverka i att det tillkommer. Om man dessutom kunde hitta en ny form för att leda ett sådant sjukhus – där inte bara professionen och en och annan politiker eller före detta politiker sitter i ledningen utan man också involverar patienterna

Anföranden 2013:5 238 via patientorganisationer eller hur man nu vill göra det – tror jag att det skulle vara särskilt spännande. Vi har väldigt mycket stöd – för att inte säga ett avgörande stöd, tycker jag – från professionerna för inriktningen av framtidens hälso- och sjukvård. Den dialogen är viktig, inte bara när vi bjuds in utan också när vi bjuder in oss själva till de olika professioner som ska verka, också i syfte att underlätta den framtida rekryteringen. Många gånger kommer det fram i dialog med representanter för allmänheten – och för den delen också medarbetare i våra sammanhang – att man gärna vill se en förbättring men blir väldigt skakis så fort vi ska ändra på något. Jag menar att det inte går att förbättra utan förändring. Det finns ingen annan kombination än att det måste till en ändring. Vi har haft en hel del förslag som har diskuterats tidigare i dag i sjukvårdsdebatten och för den delen också nu. Låt mig till sist, herr ordförande, säga några ord om kompetensförsörjning, som jag gissar kan komma igen i nästa avsnitt, när produktionsutskottets ansvarsområden ska behandlas. Det är angeläget att säga detta: Allt vi har talat om – investeringar, utbyggnader, förändringar, inriktning och så vidare – betyder ingenting om det inte kompletteras och vi tillför god kompetens till de nya inriktningarna. I annat fall blir det ingenting. Jag är övertygad om att den inriktning som vi har valt kommer att underlätta för den framtida rekryteringen. Om statsmakten dessutom begriper att de ska lägga hälften av alla utvecklingsplatser i Stockholm vore det bra. Jag brukar säga att det är ett modest krav gentemot regeringen. Eftersom runt 60 procent av forskning och utveckling ligger här borde 50 procent av utbildningarna få ligga här. Men det är inte alla som lyssnar på det örat, i synnerhet inte kollegerna i de andra universitetslandstingen, som inte alls vill vara med på det. En mycket tydlig vägledning i arbetet – det har också sagts – är en fortsatt prioritering av patientsäkerhetsarbetet. Vi vet också, när vi har valt formen för Nya Karolinska, att det är en vägledande princip. Jag är också övertygad om att det finns politiska krafter som vill samverka, som vill åt samma håll. Det är en öppning. Om jag har räknat är antalet säryrkanden väldigt lågt i det här avsnittet. De är väldigt få. Det är bra, för det är ett tecken på att vi i allt väsentligt är överens. Men ändå, herr ordförande, yrkar jag för säkerhets skull bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 345 C a t r i n M a t t s s o n (C): Framtiden har väntat länge nog – om inte vi tar hand om den gör någon annan det, sade en tidigare amerikansk FN-ambassadör, Stevensson. En dag som denna känns det nästan så att man kan hålla med. Men nu, efter en och en halv dag, är vi framme vid denna punkt på dagordningen, framtidens hälso- och sjukvård. Vi står inför stora utmaningar, men jag tycker framför allt att vi står inför fantastiska möjligheter. Jag är oerhört positiv. Vi lever allt längre, och Stockholm beräknas växa med upp till 30 000 nya invånare årligen. Vissa ser det som ett problem, men det är ju fantastiska möjligheter. Till våra nya invånare vill jag därför säga: Välkommen hit, vem du än är och var du än kommer ifrån, välkommen hit och var med och bidra i framtidens hälso- och sjukvård!

Anföranden 2013:5 239 Det finns dock stora behov av att effektivisera hälso- och sjukvården. Att arbeta med effektivitet innebär att göra rätt saker vid rätt tillfälle på rätt plats. En av de viktigaste sakerna är att minska vårdskadorna. Mycket resurser skulle sparas om vi kunde minska vårdskadorna. Men ännu viktigare är att vi kanske skulle kunna rädda liv och minska onödigt lidande. Effektivitet – att göra rätt sak från början – innebär att arbeta med kvalitet. Den medicinsk-tekniska utvecklingen och alla innovationer skapar förutsättningar för att bota sjukdomar och sjukdomstillstånd som tidigare har varit obotliga. Det är fantastiskt. Överlevnaden ökar, samtidigt som sjukvården blir allt bättre på att lindra och förbättra livskvaliteten för dem som drabbas av svåra sjukdomar. Det är jättebra. Men vi har fortfarande mycket kvar att göra. Även om överlevnaden i exempelvis cancer har ökat otroligt är det en klen tröst för den familj som trots all positiv statistik ändå förlorar ett älskat barn. En cancerplan är därför viktig för att stärka kvaliteten inom cancersjukvården i Stockholms län. Det handlar om liv. Det handlar också om att vi måste specialisera vissa saker för att bli bra på att bota. Så tro inte att man ska ta detta som någon ursäkt för att lägga ned Norrtälje sjukhus – aldrig! Det är inte vad Centerpartiet kommer att driva. Självklart ska vi ha en bra sjukvård på Norrtälje sjukhus. Men vi måste alltid titta på vilket uppdrag som ska gälla för olika sjukhus. Rätt saker ska göras i rätt tid och på rätt plats. Jag tror att vi måste bli bättre på att se sjukvårdsresurserna i ytterområdena som resurser för alla länets invånare. Själv valde jag, när jag fick en remiss för att operera en hand, att åka ut till Vallentuna och göra det, fast jag bor här på Kungsholmen. Där fanns det tid och plats, och jag kunde göra det snabbt. Det var inte så att någon läkare uppmanade mig och sade att den möjligheten fanns, utan jag kollade upp det själv. Här skulle sjukvården kunna bli bättre på att ge information: Visst, du kan få en operation här i innerstaden, men om du åker lite längre bort kan du få operationen snabbare. Då tror jag att fler kanske skulle göra som jag. Det är viktigt att forskningen och utvecklingen inom hälso- och sjukvården fortsätter. Här har landstinget ett ansvar för viss klinisk forskning, samtidigt som vi vill poängtera att också staten har ett viktigt ansvar inom det här området. Det behövs också ett internationellt utbyte. Med mer och mer specialisering och fler och fler sjukdomar finns det inga läkare som kan allt längre. På medeltiden fanns det kloka gubbar och kloka män som skulle lösa alla problem. Så ser det inte ut i dag. I framtiden måste vi nog ha respekt för att det för vissa ovanliga sjukdomar och diagnoser kanske inte räcker med Stockholm eller Sverige, utan att man måste söka sig till ett annat land för att få den bästa vården, precis som vi ska välkomna medborgare från andra delar av världen att komma hit och få vård där vi är bäst och världsledande. Vi gläds mycket åt nätverkssjukvården, som innebär ökad specialisering men också bättre samverkan och som sätter patienten i centrum. Vi vill se en vård där människan sätts före systemet, en vård som är nära människans vardag, var du än bor i Stockholms län, och innebär respekt för människans egenvärde och integritet. Som ni vet har Centerpartiet länge drivit frågan om fler enkelrum. Det har lyfts upp som något som minskar vårdskadorna – absolut! Men det stärker också personernas integritet. För oss i Centerpartiet är det viktigt att man, när man är skröplig, sjuk eller skadad och också är som mest sårbar, ska ha rätt till sin integritet. Framtiden är inget som bara händer. Naturligtvis kan vi inte – och ska vi inte – förutse allt som kommer att hända i framtiden. Men vi kan vara framsynta, försöka förstå vad som händer och se till att det vi gör också påverkar framtiden, inte bara vår begränsade tid utan också kommande generationer. För oss i Centerpartiet är det viktigt att rusta för en hållbar välfärd, där vi sätter människan före systemet och använder resurserna på bästa sätt i rätt tid och på rätt plats. Anförande nr 346

Anföranden 2013:5 240 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Herr ordförande, landstingsledamöter! Stockholmsregionen växer, och dessutom är det så att våra sjukhus har uppnått en viss ålder. Det har jag också, och därför har jag tvingats skaffa glasögon, vilket jag inte är helt förtjust i. Men precis som när alla blir äldre och när våra sjukhus blir äldre behövs det en del uppfräschningar och moderniseringar. Det krävs också nu när sjukvården växer. Vi moderniserar därför för att skapa framtidens hälso- och sjukvård för alla nya och gamla Stockholmare. Det är mot den bakgrunden som landstinget nu gör historiskt stora satsningar på länets sjukhus i form av investeringar på 35 miljarder kronor under de närmaste fem åren. Utgångspunkten för investeringarna i hälso- och sjukvården är den vård som beskrivs i framtidsplanen. Det innebär att utbyggnaden av öppen och sluten vård kommer att ske särskilt utanför akutsjukhusen, även om antalet vårdplatser kommer att öka också inom akutsjukvården. Den tioåriga investeringsplanen syftar till att ta ett helhetsgrepp om landstingets investeringar för hälso- och sjukvården i de landstingsägda fastigheterna under de kommande tio åren. Det är naturligtvis avgörande med en långsiktig strategi för att genomföra framtidsplanen och på lång sikt trygga lokalförsörjningen. Det finns ett flertal principer som har legat till grund för prioriteringarna i den tioåriga investeringsplanen. Det handlar om balans mellan olika behov, ekonomi, vårdeffekt, framtida struktur och stegvis utbyggnad. De inriktningar för investeringar som har beskrivits i framtidsplanens första steg ligger fast. Det är investeringar på totalt 35 miljarder kronor de närmaste fem åren – det är mycket pengar – och 7,2 miljarder kronor för 2014. Det är rekordstora investeringar inom sjukvården vi pratar om. Vi skapar nya akutmottagningar, vi moderniserar operationslokaler, och vi ser till att vårdplatserna utökas och att de befintliga anpassas bättre för framtidens behov. I spetsen för den nya hälso- och sjukvården ligger Nya Karolinska Solna – ett internationellt konkurrenskraftigt universitetssjukhus för den mest avancerade sjukvården, med patientperspektiv och patientsäkerhet som utgångspunkter för all verksamhet. Redan i dag utgör Karolinska tillsammans med Karolinska Institutet ett internationellt starkt centrum för klinisk forskning, utveckling och utbildning. Genom Nya Karolinska, NKS, bygger vi ett universitetssjukhus i världsklass och skapar en mer effektiv och säker sjukvårdsstruktur som bättre möter de krav som ställs på morgondagens vård. Vi bygger också världens mest miljövänliga sjukhus. NKS är också ett omfattande byggprojekt med en ny sjukhusanläggning som kommer att omfatta 320 000 kvadratmeter. Det är ungefär lika mycket som 24 Hötorgsskrapor – det säger en del om storleken. Vi satsar även på våra övriga akutsjukhus. Om jag börjar i södra länet: Där satsar vi stort på Södertälje sjukhus. 1,2 miljarder kronor kommer att investeras i nya byggnader och modernisering av de befintliga. Detta innebär ytterligare en operationssal, nya vårdplatser och bättre arbetsmiljö. Vi satsar även på Södersjukhuset. 3,2 miljarder kronor investeras för att utöka kapaciteten för akutvårdsbyggnaden. Ombyggnationen innebär även utökad kapacitet med ytterligare 5 000 vårdtillfällen, 51 nya vårdplatser och 26 nya operationssalar. Dessa investeringar innebär att SÖS kommer att klara den beräknade ökning som förväntas angående vårdkapacitet. Det kommer att bli en hel del siffror här, men det är mycket siffror när vi pratar om vårdplatser, summor som vi investerar och hur mycket mer vård vi kan utföra. Tidigare i dag uttryckte Dag Larsson sin oro över saktfärdigheten i Stockholm stad vad gäller byggärenden. Jag kan då lugna dig med att man redan i morgon i stadsbyggnadsnämnden

Anföranden 2013:5 241 kommer att besluta i ett ärende om en ny akut och en ny vårdbyggnad på SÖS. I morgon väntas alltså ett första beslut. I innerstaden ser vi också till att Sankt Görans sjukhus får en ny, moderniserad akutmottagning från och med år 2018. Det tillkommer också en ny- och ombyggnad av vårdavdelningar och behandlingsbyggnader. Sammantaget leder detta till att Sankt Görans sjukhus kommer att ha kapacitet för ytterligare 6 000 vårdtillfällen och 60 nya vårdplatser. Vi har även gett ett uppdrag om att utreda förutsättningarna för en ny förlossningsklinik i anslutning till S:t Görans sjukhus. På norra sidan av länet investerar vi 2,4 miljarder kronor i Danderyds sjukhus. Investeringen innebär att akutens kapacitet utökas. Den innebär också att sjukhuset får kapacitet för ytterligare 5 000 vårdtillfällen och 52 nya vårdplatser. Röntgenavdelningen växer med 4 nya laboratorier och operationsavdelningen med 12 nya salar, och sterilcentralen utökas med 1 200 kvadratmeter. Vi satsar och investerar inte bara på akutsjukhusen, utan vi satsar och investerar även på flera av våra mindre sjukhus. Inför dessa investeringar har vi undersökt möjligheterna att kunna utföra den vård som tidigare har utförts på akutsjukhusen just på våra mindre sjukhus. Dalen är ett av dessa sjukhus. Där investerar vi i operation och entré, vilket innebär att Dalen får nya, moderna vårdavdelningar och möjlighet att utföra somatisk specialistvård. Detta ska vara färdigställt 2016, och den totala utgiften beräknas till 704 miljoner kronor, varav 40 miljoner kronor avsätts i budgeten för 2014. På Sabbatsbergs sjukhus investerar vi 882 miljoner kronor för att skapa en profil mot geriatrik, den äldre patienten och psykiatri, varav 86 miljoner kronor avsätts i budgeten för 2014. Även här investeras i operation och entré för att möjliggöra somatisk vård. 618 miljoner kronor investeras i Sollentuna sjukhus, varav 60 miljoner kronor i budgeten för 2014. Liksom för Dalen och Sabbatsberg riktas investeringen till operation och entré för att kunna utföra somatisk specialistvård. Listan är lång för de investeringar som vi gör. Vad gäller Sabbatsbergs sjukhus, Dalens sjukhus och Sollentuna sjukhus skapar vi tillsammans 350 nya vårdplatser, vilket innebär att det totalt skapas 850 nya vårdplatser i länet fram till 2018. Även Bromma sjukhus, Nacka sjukhus och Jakobsbergs sjukhus omfattas av investeringarna. Vid Bromma sjukhus och Jakobsbergs sjukhus innebär det investeringar för somatisk specialistvård, medan Nacka redan har fungerande operationssalar och en modern entré. Vi ser till att dessa investeringar genomförs skyndsamt. De ska vara klara till 2016. När det gäller Handens sjukhus, som kom upp i slutet av hälso- och sjukvårdsdebatten, finns det en skrivning i framtidsplanen på s. 22 under punkt 4.4 Förutsättningar för investeringar. Där står det: ”Diskussioner har inletts med kommuner och andra aktörer och intressenter för att undersöka alternativa lösningar för lokaler på sjukhus. Exempel på en sådan fråga är att finna alternativa lokaler till den vård som idag bedrivs i Handens sjukhus.” Det var ett steg i denna riktning som Torbjörn tog tidigare i dag när han träffade Martina Mossberg och skrev under ett Letter of Intent i Haninge. Vi avser att yrka i enlighet med vår budget, och vi står därmed fast vid vårt tidigare yrkande under punkt 7. I majoritet fattar vi beslut på riktigt och inte på låtsas, som man kan göra i opposition. Då krävs det ordentliga undersökningar och underlag innan beslut kan tas. Samma sak gäller Huddinge sjukhus. Även här kommer vi, efter att ha gått igenom detta ordentligt, att

Anföranden 2013:5 242 återkomma under hösten med förslag om om- och nybyggnation på operation i Huddinge, med målsättningen att komma i gång redan nästa år, 2014. Vi står inför enorma men nödvändiga investeringar för länets sjukhus. Om detta tror jag att vi alla i salen kan vara överens. Men detta vill jag yrka bifall till Alliansens budgetförslag. Anförande nr 347 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Ordförande! Jag tänker prata om tre saker som jag tycker är viktiga inför framtiden när det handlar om framtidens hälso- och sjukvård. Det första är att vi ska se till att få en sjukvård som når alla länets medborgare. Hur ska vi hantera underkonsumtionen av sjukvård i södra delen av vår region? Där visar genomgångar som hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning har gjort att det underkonsumeras sjukvård för 200 miljoner kronor. Det andra som jag tänker prata om är hur vi borde kunna jobba för att minska vårdbehoven. Det tredje som jag tänker prata om är att det borde finnas alternativ till storsjukhusen. När det handlar om underkonsumtionen i den södra länsändan är det ett faktum att de går för lite till doktorn och träffar för lite specialistläkare och annat. Det har att göra med tillgänglighet, och det har att göra med var specialistläkarna finns. Det är av de skälen som vi socialdemokrater bland annat föreslår att man ska göra nya investeringar på Huddinge sjukhus men också bygga upp ett nytt specialistsjukhus i Handen. Jag är ledsen, för jag trodde att vi var nära att nå varandra, jag och Torbjörn, och vi skakade till och med hand. Men man blir lite förvirrad när man får läsa på Instagram om att det har skrivits ett Letter of Intent för att planera ett nytt sjukhus och sedan ser att skrivningarna snarast handlar om att utreda lokalfrågan för sjukvården i Handen, som är vad som står i detta Letter of Intent. Av det skälet vidhåller vi socialdemokrater vår att-sats. Vi tycker att det behövs fler specialistläkare i södra länsändan eftersom det underkonsumeras vård i den delen. Vi vill ha ett specialistsjukhus där. Det andra man bör göra är att arbeta för att minska vårdbehoven. Vi har pratat om att vi behöver förstärka folkhälsoarbetet och minska de sociala klyftorna, men det gäller också att minska framtidens vårdbehov. Vi har nämnt idén att starta en jämlikhetskommission i vår region. Både i går och i dag har Birgitta Rydberg, som är ansvarig för de här frågorna, kraftfullt gått emot dessa förslag och hänvisat till att den stora gurun på området, Michael Marmot, har sagt till henne att han är emot detta. Johan Sjölander skrev faktiskt till Michael Marmot när han fick höra detta, och vi har fått svar för en liten stund sedan, direkt från folkhälsogurun i Västeuropa, om man säger så. Han skriver: ”Thank you for being in touch. I think it would be wonderful if Stockholm were to set up a Commission, or some other body to oversee action for a socially sustainable city. One of the aims would be reducing inequalities in health. My view is that you do not need to start from the very beginning. You have the Report of the Malmo Commission. Use that as a starting point, and ask: how could we do what is needed in Stockholm.”

Anföranden 2013:5 243 Sedan kommer det lite mer skrivningar där han uttrycker sin entusiasm över en folkhälsokommission, och så slutar han: ”I am happy to support this in any way I can.” Då har vi rett ut det. Birgitta, som i två dagar har hävdat att Marmot är emot detta, får väl skriva till Marmot, som alltså är kraftfullt för en sådan kommission. Efter detta tar jag för övrigt tillbaka mitt erbjudande om att kalla kommissionen Birgitta Rydberg-kommissionen. Jag tycker att vi kan kalla den något annat. Jag hoppas att du tänker om, Birgitta, för även du tycker ju att Marmot är en klok karl. Vi borde ha en folkhälsokommission för att jobba med att minska framtida vårdbehov. Det tredje jag tänkte prata om var att vi måste se till att det finns ett alternativ till storsjukhusen. Där beklagar jag att fullmäktige inte har tillgång till alla handlingar. Det finns sådant som landstingsstyrelsen har skickat ut, men det finns också en lång rad intressanta underlagsrapporter. En av de mest intressanta underlagsrapporterna är en rapport som skrevs av Norrtälje sjukhus förre chef som också är en prominent person på Södersjukhuset och har suttit i ledningsgruppen där, Per Anders Flordal. Han har skrivit lite grann om vad man skulle kunna göra för att minska behovet av sjukhusvård. Han går igenom vad som har skett i Stockholm. Det är inte så att befolkningsökning är ett nytt fenomen i Stockholm. Vi har haft befolkningsökning under mycket lång tid. Det han konstaterar är att vi förut kunde hantera befolkningsökningen eftersom vi kunde hantera de nya medborgarna och de nya vårdbehoven inom närsjukvården fram till 2006. Därefter har situationen havererat. Därefter är det en situation där besöken på akutsjukhusen har ökat med 6 procent om året. Vad är det som har hänt däremellan? Det är två saker. Det ena är det som var det allra första ni gjorde i de borgerliga partierna: att stänga ned de specialiserade närakuterna. De stängdes när ni vann valet 2006. Det andra är att ni har infört Vårdval Stockholm, där ni har flyttat resurser från fattiga och utsatta områden med dålig folkhälsa till rika områden. Flordal skriver att de två sakerna var förödande, både att stänga de specialiserade närakuterna och att underminera primärvårdens kvalitet i de utsatta områdena. Det är vad han skriver. Den rapporten ville man inte släppa ut. Vi fick kriga ganska länge i landstingsstyrelsens arbetsutskott innan vi fick loss den rapporten, och jag kan förstå varför. Men uppenbarligen har den gjort intryck på en punkt, för på en punkt ändrar ni er faktiskt. Ni skriver i era papper att vi ånyo ska starta specialiserade närakuter. Det är jag väldigt lycklig över. Jag tror att det är klokt att bygga upp kvalificerade alternativ till storsjukhusen. Jag hoppas fortfarande att ni så småningom ska börja inse att vi behöver förändra det vårdvalssystem som vi har i Stockholm. Därmed yrkar jag bifall till Socialdemokraternas förslag under denna punkt. Anförande nr 348 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Herr ordförande! Jag tänkte att jag skulle reda ut detta med Handens sjukhus. Först och främst fick jag beröm av ordföranden för att jag var en pragmatisk politiker. Jag får väl säga att jag inte tar emot det. Det är så här. Alla ni som har läst framtidsplanen och kommit fram till s. 22 kan se att det står: ”Diskussioner har inletts med kommuner och andra aktörer och intressenter för att

Anföranden 2013:5 244 undersöka alternativa lösningar för lokaler på sjukhus. Exempel på en sådan fråga är att finna alternativa lokaler till den vård som idag bedrivs i Handens sjukhus.” Vi tog i hand, Dan och jag, och sedan skulle jag sno lite godis av Dan. Men påsen var tom, och då får det konsekvenser. Det Socialdemokraterna yrkar är att det ska vara ett specialistsjukhus. Då säger vi: Vi har ett specialistsjukhus. Men vi säger inte att det måste vara bestämt redan nu exakt var det ska vara, utan vi ska undersöka ett sjukhus i en ny fastighet. Handen vill ha det i sitt nya, fina centrum som de planerar. Vi är positiva till att göra en undersökning av vad det skulle kosta, om det är möjligt, vilka hyror det blir och så vidare. Alternativet är kanske att vara kvar i de gamla lokalerna. Men det är inte bra. Vi vet att det är mycket asbest och elände i det huset. Det står – och det kommer att beslutas: ”Exempel på en sådan fråga är att finna alternativa lokaler till den vård som idag bedrivs i Handens sjukhus.” Det innebär att vi, precis som Charlotte sade alldeles nyss, står fast vid landstingsstyrelsens förslag till beslut. Sedan får ordföranden lyssna på vad som händer i fullmäktige. Det var därför jag begärde replik – för att förklara varför det var lite förvirrat ett tag. Men nu tycker jag att jag förstår vad jag håller på med. Anförande nr 349 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Jag har stått och hyllat enighet, men jag tycker också att det är bra med tydlighet. Då vet alla att Alliansen och de borgerliga partierna står för att det kanske kommer att byggas ett nytt sjukhus i Handen som kanske kan bli något mer. Handenborna bör dock vara medvetna om att om de röstar på rätt sätt i nästa års val, 2014, då kommer det att bli ett specialistsjukhus i Handen. Jag är glad över den väldigt distinkta skillnaden. För en gångs skull fick vi en fråga som vi kan slåss om i valrörelsen. Det är glädjande. Jag inser också att jag måste förse Torbjörn med godis under fullmäktigemötena, så att vi kan vara helt säkra på vad vi menar i diskussionerna. Det tror jag att saker och ting kunde förbättras av. Anförande nr 350 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Vi har redan ett specialistsjukhus – det vill jag vara tydlig med. Sedan håller jag med om att det gäller att rösta på rätt sätt. Och sedan kan jag tala om att jag gillar saltlakrits. Anförande nr 351 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Ordförande! Jag tror på framtiden. Utvecklingen går ständigt framåt. Det som verkar mycket svårt eller rent av omöjligt i dag kan vara rutinåtgärder i framtiden. Det är det som är så fantastiskt. Allting utvecklas alltid: teknik, metoder, rutiner, kompetens. Det är den inställningen som jag och alla andra framtidsorienterade liberaler utgår från. Det gör vi därför att historien så ofta ger oss rätt. Men vi kan inte slå oss till ro med inställningen att allt ordnar sig. För mig är utgångspunkten att patienterna ska stärkas i mötet med vården, och det kräver handling. Vi ska bland annat skapa hundratals nya vårdplatser som ger oss utrymme att ge patienterna den vård som de behöver i framtiden. Kompetensförsörjning är en annan strategisk fråga. I Alliansens budgetförslag finns en rad åtgärder, bland annat första steget i ett nödvändigt sjuksköterskelyft men också satsningar på kompetensutveckling för olika yrkesgrupper – mer om detta i senare debatter. Jag vill uppehålla mig en liten stund kring vårdens miljöer. Vi har nu ett unikt tillfälle att skapa värdiga och läkande vårdmiljöer. Den chansen måste vi ta. Vi vet i dag att miljöerna

Anföranden 2013:5 245 har stor betydelse för patienternas återhämtning och hur de upplever sin situation. Det handlar självklart om hygien, patientsäkerhetsfrågor och integritet, som tidigare talare har varit inne på. Men det handlar också om värdighet och trivsel, om välbefinnande även när man är sjuk. Det ska vi sträva efter genom genomtänkt arkitektur, färgsättning, inredning och eget rum förstås men också genom bra måltidsmiljöer, väl anpassade miljöer med konstnärlig gestaltning och mycket annat. Möjligheterna för patienterna att hålla kontakt med omvärlden, med sina nära och kära via internet, blir säkert en självklarhet i framtiden – men bara om vi är öppna för det. Bra mat och trivsamma måltider är också viktigt i framtidens hälso- och sjukvård. Måltidens betydelse lyfts fram genom de planerade nya sjukhuskök som man just nu arbetar med och också genom en noga genomtänkt måltidsmiljö. Ibland glöms de här kanske lite mjukare aspekterna bort när vi förlorar oss i diskussioner om sängars placering utifrån nationella riktlinjer eller logistiskt intrikata lösningar för smidig materielförsörjning och annat som är viktigt. Ändå: Till slut skapar vi sjukhusen för människorna som ska vistas där och i första hand för patienten, som aldrig får reduceras till att bli bara en patient eller kanske en diagnos. Man ska tvärtom få fortsätta vara den människa man är, fast man är sjuk. Som H C Andersen uttryckte saken: Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha. Anförande nr 352 K e r s t i n P e t t e r s s o n (V): Herr ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare! Framtidsplanen – det är inte bara Folkpartiet som tror på framtiden, utan det gör även vi andra. Speciellt inser vi som har jobbat länge inom sjukvården att det hela tiden händer nya saker och att tekniken är en stor del. Jag har läst Framtidsplanen – andra steget med stort intresse. På s. 39 och 40 står det att all cancervård som i dag bedrivs på Södertälje sjukhus och Norrtälje sjukhus ska läggas ut på de större sjukhusen. Jag blir lite fundersam när jag på s. 39 läser: ”Alla patienter ska oberoende av tumörsjukdom ha närhet till de resurser som behövs för deras väg genom vården.” Om man bor längst uppe i länet är det inte så mycket närhet om man ska ned till Danderyd, och om man bor precis på gränsen till Gnesta är det inte så nära som man tror till vården. Både Catarina Wahlgren från Norrtälje och jag från Södertälje har blivit kontaktade av läkare. De har deltagit i det specialistråd som har fått yttra sig över planen. De säger klart och tydligt att det som står i planen inte stämmer överens med det som specialistrådet tyckte. Jag tror – och det tror även läkarna – att 70–80 procent av cancervården går att bedriva med lika hög kvalitet på mindre sjukhus. Och jag tror att det är minst lika hög kvalitet, i samverkan med de större sjukhusen. Man kan ha en både reell och virtuell samverkan i dag, med tanke på den teknik som finns. Håkan pratade också om det som står på s. 44: ”Norrtälje sjukhus och Södertälje sjukhus utvecklas till integrerade sjukhus med inslag av akut- och närsjukhus. Den investering som nu genomförs på Södertälje sjukhus och det fortsatta profileringsarbetet kommer att innebära ytterligare förändringar av sjukhusets uppdrag.” Ingenstans har jag hittat vad dessa ytterligare förändringar innebär. Det skulle vara intressant att veta om någon kan svara på den frågan. Birgitta Rydberg var uppe och sade att Södertälje och Norrtälje kan fortsätta vara akutsjukhus. Jag trodde att man hade sagt att de ska vara akutsjukhus. Det finns en hel del frågor och en hel del oklarheter som är viktiga att reda ut. Jag tycker att det är viktigt att reda ut de här frågorna för befolkningen i Norrtälje och Södertälje. År 1992 skulle sjukhuset

Anföranden 2013:5 246 läggas ned, och för tio år sedan var det diskussion om att man skulle förändra sjukhuset. Jag tycker att det är viktigt att de här frågorna reds ut. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets förslag till budget. Anförande nr 353 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Om det på något sätt har varit oklart vad jag sade: Folkpartigruppens uppfattning är mycket klar. Vi vill att Södertälje sjukhus och Norrtälje sjukhus ska ha ett fortsatt uppdrag som akutsjukhus. Det gäller också att vi kan hitta andra verksamheter som förstärker vårdinnehållet, eftersom det är relativt lite kirurgi på nätterna på Södertälje sjukhus. Vi slår vakt om dessa två sjukhus som akutsjukhus även inför framtiden. Därmed hoppas jag att alla missförstånd är undanröjda. Anförande nr 354 M a r g a r e t h a Å k e r b e r g (KD): Ordförande! Jag ska lite kort försöka beskriva vikten av primärvårdens status i framtidens hälso- och sjukvård. Vi står inför enorma investeringar när det gäller både byggnader och annat som är helt nödvändiga. Men primärvården kommer att ha en betydelse som en ytterst viktig part. Vi måste lyckas med att bevisa och lyfta fram primärvårdens betydelse och få förståelse för deras insatser. I dag är det lite njuggt, känner och tror jag, eftersom människor hellre går till akutsjukvården, som vi har hört. Men så kan det inte fortsätta att vara, utan vi måste se till att primärvården får den status som den är värd. Hur kan man då lösa det? En svårighet är läkarbemanningen på vårdcentraler och husläkarmottagningar. Där kommer till exempel fler ST-tjänster att inrättas – Anna har pratat om det tidigare. Man måste också se till att arbetsmiljön blir mer trivsam för doktorerna på vårdcentralerna. Det går inte att vara inbokad med patienter mellan 8 och 17, som många doktorer på en vårdcentral är. Det finns undersökningar som visar att många av vårdcentralsläkarna jobbar deltid. Det gör de eftersom de helt enkelt inte orkar vara i patientmöten mellan 8 och 17. Man måste få tid till reflexion och utbildning, måste kunna samtala om patientfall och vidareutbilda sig. Här har vi en utmaning. Primärvårdens vikt framöver är oerhört stor. Vi måste se till att lösa detta och stödja allmänläkarna i deras arbete i framtidens hälso- och sjukvård. Läkarförbundet har som mål att ungefär 1 500 patienter ska vara en läkares ansvarsområde. Varför ska vi ta det målet? Vi kan se på våra grannländer. I till exempel Norge har man 1 200 patienter, och i Danmark är det 1 000. Det är väl bättre och mer trivsamt att sikta i den riktningen. Den som är intresserad rekommenderar jag att läsa en artikel i Läkartidningen, nr 21 år 2013, om hur man kan lösa läkarbristen inom vårdcentralerna. Det är en mycket bra artikel skriven av en vårdcentralsläkare i Skåne. Bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 355 H a n s L i n d q v i s t (C): Herr ordförande, landstingsledamöter! Sjukvården kan faktiskt avgöra ditt liv. Den kan avgöra vilket liv du har, vilket liv du får, frisk eller sjuk, ett bra eller dåligt liv. Den kan lindra och bota. Sjukvården ligger också högt i alla mätningar av vad medborgarna tycker är viktigt politiskt.

Anföranden 2013:5 247 Framtidens hälso- och sjukvård handlar om vad vi ska satsa våra resurser på för att se till att våra medborgare får ett bra liv. 35 miljarder kronor för 2014–2018 har flera nämnt. Störst är satsningen på Nya Karolinska Solna, NKS, med 15,7 miljarder kronor. Det är specialistsjukvård, ett sjukhus i världsklass och ett högspecialiserat universitetssjukhus i högsta grad rustat för framtiden. Vi satsar 4,2 miljarder kronor för 2014. Det finns ett tilläggsavtal som är viktigt att nämna och som vi fattade beslut om nyligen. Det handlar om förbättringar av det vi beslutade om för några år sedan. Jag ser också – även om jag hör olika synpunkter från olika håll – att det, som Stig sade, i huvudsak är stor enighet om Nya Karolinska Solna. En sak som är viktig är att vi faktiskt stärker varumärket Karolinska. Om det är något som är känt bland dem som sysslar med sjukvård i utlandet så är det Karolinska. Nu bygger vi ett nytt sjukhus, Nya Karolinska, och det stärker varumärket Karolinska i världen och i Sverige. Förutom det är det många andra sjukhus som vi förbättrar för nästan alla av de 35 miljarderna: Karolinska, Huddinge, SÖS, Danderyd, Sabbatsberg, Sollentuna, Nacka, S:t Göran med flera. Det är bara att läsa i handlingarna om upprustningar och nybyggnationer. Ingen ska väl tro att Centerpartiet skulle medverka till att Norrtälje sjukhus eller Södertälje sjukhus skulle läggas ned. Självklart ska de vara kvar och vara kvar som akutsjukhus. Framtidsplanen är, herr ordförande, tänkt som en ny inriktning för sjukvården. Det har flera sagt. Utbyggnaden av öppenvård, slutenvård och rehab ska kunna ske mer utanför sjukhusen. Antalet vårdplatser utanför sjukhusen ökar också, som Birgitta sade. Jag fick ihop det till nästan 1 000 vårdplatser de närmast fem sex åren – mer än det vi har hört från en del andra om att vi skulle minska antalet vårdplatser. Nätverkssjukvården kanske är lite svår att beskriva. Som jag vill förstå det – och som vi ska försöka få allmänheten att förstå det – handlar det om att hålla samman vården för den som behöver vård, från det att man besöker primärvården vid första tillfället tills man blir frisk. Vård som inte kräver akutsjukhusens resurser ska styras närmare patienten. Det betyder förstärkningar av vården utanför. Jag sitter själv i forskningsberedningen tillsammans med Stig och andra. Vi får många bra resultat från forskningen runt om i världen. Men jag är inte riktigt nöjd med att vi kanske inte drar nytta av den forskning och utveckling som sker. Som flera andra har talat om finns det it- och e-hälsotjänster, som vi kan använda mycket bättre för framtiden. Vi har, som Birgitta Rydberg sade, fler psykologer i primärvården. Det tycker jag är viktigt, för det kan innebära att man undviker att tvingas gå till akutsjukvården. Beträffande patientaktiviteter: Patienterna lär sig att läsa på nätet. Det gör vi allihop. De blir också bättre på att förstå sin egen sjukdom. Vi ska se till att hjälpa till. Det finns också en särskild satsning i den här budgeten på kommunikation och vilka rättigheter som patienten har och ska ha. Det syftar till att välja den vård som passar patienten bäst. Det är precis som Catrin sade förut: Valfrihet ger vårdval som ger patientmakt. Sedan vill ta upp några frågor som Centern har drivit särskilt och som vi är mycket nöjda med. Närsjukvården har jag pratat om. Det är närsjukhusen, närakuterna och sjukvård i hemmet. I budgeten har närakuternas uppdrag specificerats. De ska bli tydligare och bredare, med röntgen, provtagningar och ökat öppethållande. Det är vård nära dig, helt enkelt, som vi i Centern har drivit – en decentralisering, om man så vill. Hur mycket vi än pratar om att den som är sjuk ska gå till primärvården kommer jag med mina knattar som är fyra år att gå till akutsjukhus när de är allvarligt sjuka, och andra kommer att göra det också. Därför är det viktigt att ha de här närakuterna men också lättakuter vid akutsjukhusen, där man kan få behandling på kanske en timme i stället för efter längre köer. Det tycker vi från Centerpartiet är jätteviktigt.

Anföranden 2013:5 248 Några saker till. Grön hälsa, vad är det? Det är att man utvecklar och utnyttjar de resurser som finns för att sy ihop kropp och själ. Många sjukdomar hänger ihop. Stressjukdomar är ett sådant exempel, där psykiatrin och somatiken hänger ihop och måste utvecklas gemensamt, för att man ska bli frisk. Aktiv hälsostyrning handlar det om. Vårdcoacherna tycker vi är ett utmärkt exempel. Det beskrev Filippa som ett utmärkt vårdinitiativ där 80–90 procent av patienterna är nöjda. Det är jättebra. Jag vill särskilt understryka det hälsofrämjande arbetet, att minska problemen med alkohol, rökning, stress och övervikt för att minska behovet av sjukvård. De första hälsomottagningarna för goda levnadsvanor kommer att införas under nästa mandatperiod, redan 2014. Jag tror faktiskt inte att jag, som har varit med en del, i någon budget tidigare har sett så mycket satsas på både sjukvård och kollektivtrafik, till nytta för våra medborgare. Därför är det med stor tillförsikt som jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 356 Landstingsrådet L u n d q u i s t (M): Ordförande, fullmäktige! Det är mycket papper i den här frågan. Men jag inte kan låta bli att säger några saker innan jag går in och kommenterar själva sakärendet. Det är många som är nya här i salen. Vissa debatter har vi fört tidigare år. Nu kanske Dag försvann ut. Det var synd. Han pratade om sina specialistakuter. Men det var faktiskt närakuter med allmänläkare som kostade tre gånger så mycket som ett husläkarbesök, när de rödgröna hade majoritet senaste gången. Primärvården fungerade inte. Våra specialistsjukhus innehåller inte allmänläkare primärt utan specialistläkare och organspecialister inom olika områden. Det är den stora skillnaden, för de sjukhus som vi har diskuterat: Sabbatsberg, Dalen, Sollentuna och Jakobsberg. Det är, Dag Larsson, en väldig skillnad på den rödgröna majoritetens så kallade specialistsjukhus 2002–2006 och våra förslag till specialistsjukhus. Det jag upplever, som har varit med länge i NKS-projektet, är att vi har haft en bred enighet om att försöka styra ut så mycket som möjligt av den sjukvård som går att bedriva i den öppna vården. Där hoppas och tror jag trots allt att det inte är någon större skillnad. Sedan kan man diskutera driftsformerna – det kan jag återkomma till. Det har varit en bred dialog, och vi har mycket god kontakt med Roger Henriksson, som är chef för Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland. Mycket av detta handlar om cancervård. En majoritet av patienterna på akutsjukhusen har ju cancerdiagnos. Det har varit en bred dialog, en dialog som när det gäller cancerplanen har varit med varje partigrupp i den här församlingen, har jag förstått. Det har också varit dialog med många av våra sjukhus. Vi har haft grupper som har suttit på Regionalt cancercentrum och jobbar med de här frågorna. Men alla läkare har kanske inte varit med i den dialogen. Vi har nu en dialog med Roger Henriksson för att ta upp det som just nu har kommit fram i tidningsartiklar, framför allt i Norrtälje Tidning, och det jag hör här i dag, så att vi rätar ut de här frågetecknen. Nästan all sjukvård är en vårdkedja. Vi försöker i och för sig hålla ihop vården inom ryggkirurgin. Men för att nu ta prostata som exempel: Det är diagnos, undersökning, operation, rehabilitering, eftervård och kontroller. Vi har träffat urologerna och hört vad de säger, och även chefen för urologen på Södersjukhuset, Ulf Norming, säger: Det är jättebra om diagnosen ställs av urologer i öppenvården, så tar jag hand om operationerna, och sedan sker eftervården ute i öppenvården.

Anföranden 2013:5 249 Det är lite grann det som är tanken kring detta att vi styr bort mycket av öppenvårdsbesöken från akutsjukhusen till närsjukhus, specialistsjukhus eller enskilda mottagningar. En annan fråga som vi har diskuterat rätt mycket – jag träffar även läkare och patientföreningar i de här sammanhangen – är att man skulle kunna kombinera sin tjänst som läkare på ett akutsjukhus med att man också bedriver öppenvårdsverksamhet utanför sjukhuset på ett specialistsjukhus. Det är en fråga som nu diskuteras mellan SKL och Läkarförbundet. Det gäller att hitta modeller för detta, hur man kan kombinera en tjänstgöring på ett akutsjukhus, till exempel på deltid, med att på deltid tillsammans med några andra kolleger driva en urologmottagning, gynekologmottagning eller reumatologmottagning och hålla ihop detta med forsknings- och utbildningsverksamheten också. Det finns tankar och förhandlingar i de här frågorna, och de flesta som jag träffar bejakar att man skulle kunna kombinera sin tjänstgöring på ett akutsjukhus med att vara i öppenvården. Sedan har Håkan Jörnehed en väldig förkärlek för dem som är anställda i sjukvården. När du, Håkan, var andre vice ordförande i någon sjukvårdsstyrelse – det kan ha varit centrala Stockholm eller norra Stockholm – lämnade du alltid in en reservation när vi skrev avtal med privata vårdgivare och skrev att du hellre skulle ha sett att vården bedrevs i landstingets egen regi med alla de fördelar som det innebär för personalen. Sedan var det någon som påpekade att man ska ha ett patientperspektiv, och då ändrade du formuleringen till att gälla patienterna i stället. Fortfarande är väl den stora skillnaden mellan dig och mig att du har ett väldigt perspektiv på personalen och inte på patienterna i de här sammanhangen. Det finns också stor konsensus om cancerplanen. Den har vuxit fram under flera år, först med en utredning från Socialstyrelsen, sedan en proposition från 2008 eller 2009 om att koncentrera den högspecialiserade cancersjukvården. Jag har fortfarande inte fått information från Norrtälje om vilken cancersjukvård man vill behålla. Tanken är också att den cancersjukvård som går att bedriva på andra sjukhus än akutsjukhus ska bedrivas där. I planen har man från Regionalt cancercentrum fört fram ett par diagnoser där man tycker att ingreppen ska ske på de stora sjukhusen, i det här fallet Karolinska i Solna eller Huddinge eller på S:t Görans sjukhus. Detta är inte hugget i sten, utan det är ett inriktningsbeslut som vi nu diskuterar. Beslutet att centralisera den högspecialiserade cancersjukvården gäller hela landet. De sex regionala cancercentrumen har ett uppdrag att vid sidan av Rikssjukvårdsnämnden fatta konsensusbeslut på tjänstemannanivå om att koncentrera viss högspecialiserad vård både inom och utom de egna landstingen. Mycket cancersjukvård kan fortfarande bedrivas vid mindre sjukhus. Det som inte behöver akutsjukhusens resurser ska ligga kvar på de mindre sjukhusen Det är kanske detta som vi behöver ha en dialog med Norrtälje och Södertälje sjukhus om.

Anföranden 2013:5 250 Anförande nr 357 L a r s D a h l b e r g (S): Ordförande, ledamöter! Lars-Joakim betonade vikten av ett patientperspektiv i de här frågorna, och det tänkte jag hålla mig till i mitt inlägg. Den bild jag nu visar är från Karolinskas programkontor. Den visar hur de ser på den situation de nu står inför, alltså att föra över den befintliga vården till det nya sjukhuset och föra ut vård som inte ska finnas i det nya sjukhuset. Denna bild har vi fått redovisad för oss i arbetsutskottet. Stig berättade tidigare att vi har fått genomgångar där. Bilden anknyter också till Charlotte Brobergs uppräkning av alla satsningar som ska göras. Det ska ju göras väldigt mycket under ett antal år, och det ska bli väldigt bra när det är klart, men vad står det i våra underlag om resan dit? Charlotte Broberg betonade att man måste ha riktiga underlag för att kunna ta riktiga beslut. I de underlag vi har fått redovisas egentligen inte hur man ska klara den period som den här bilden illustrerar. Överst har vi en tidslinje från 2013 till 2018. Sedan följer en rektangel med ”behov av mottagare” med start redan 2014. Karolinska beskriver att om man ska klara av att föra ut den verksamhet som inte ska vara kvar måst den börja flyttas ut redan i början av 2014. Längst ned på bilden kan man se en blå liten vinkel där det står ”reducerat verksamhetsinnehåll”. Det är en fiktiv tanke om att man minskar verksamhetsinnehållet i Solna med sådant som inte ska finnas kvar där. Sedan har vi ett glapp innan det börjar en gul flik med ”planerad kapacitetsökning”. Det innebär helt enkelt att verksamhet förs över på NKS i takt med att det blir klart och kommer i full produktion. Mellan dessa båda finns en fyrkant med ”potentiell kapacitetsbrist”. Det är en av de stora utmaningarna för framtidsplanen. Då är frågan: Hur ska landstinget klara denna stora utmaning? Detta är Karolinskas beskrivning av det uppdrag man fått, nämligen att lägga upp en plan för den nya verksamheten så att den passar in i det nya sjukhuset och också identifiera vilken verksamhet som ska vara kvar eller inte. Charlotte, som var så noga med vikten av riktiga underlag, kanske kan svara på de frågor som jag har. De har ett mycket starkt patientperspektiv. En fråga är: Hur kommer sjukvårdsproduktionen att påverkas respektive år under perioden 2014—2018 på Danderyd, Södersjukhuset och Karolinska Solna? Hur många vårdplatser kommer det att finnas, och hur mycket påverkas vårdproduktionen? Och hur kommer akutkapaciteten i landstingets samlade hälso- och sjukvård att se ut under perioden? Nya Karolinska ska ju inte ta emot så många patienter som i dag, och det ska dessutom pågå byggprojekt på både Danderyd och Södersjukhuset. Nya akutmottagningar ska byggas. Vad är det då för akutkapacitet vi kommer att ha? Det är viktigt för fullmäktige att känna till detta när man ska ta ett sådant här beslut. Slutligen: Hur kommer patientsäkerheten att påverkas under byggtiden? Det kommer ju att vara stora byggarbetsplatser på Danderyd, Södersjukhuset och Södertälje sjukhus. Hur påverkas personalens arbetsmiljö? Ingen av dessa frågor upplever jag blir besvarad i de underlag som vi har att ta ställning till i dag. Anförande nr 358 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Det var många frågor, Lasse. Vi har ändå presenterat en budget på många hundra sidor, men allt kan inte skrivas i ett budgetdokument. Vi hade tidigare en diskussion om Handens sjukhus, och då var det också en del som vi inte hittade där. Jag kan inte heller i detalj besvara alla de frågor du ställer. Vi står inför en stor utmaning när det gäller att klara sjukvårdsproduktionen. Vi är redan i dag i ett trängt läge, men vi jobbar hårt och får det att fungera på ett hyfsat bra sätt. Vi satte i gång för fullt med alla investeringar. När det gäller många av de mindre sjukhusen har vi

Anföranden 2013:5 251 som målsättning att de ska stå klara under den här perioden och att vi på så vis ska kunna överföra en del sjukvård dit. Det är en utmaning, men exakt hur vi ska kunna klara det vad gäller sjukvårdsproduktionen, akutkapaciteten, patientsäkerheten och arbetsmiljön kan jag inte svara på här. Vi har en plan som heter Framtidsplan för hälso- och sjukvården och dessutom ett helt kontor som arbetar aktivt med detta dagligen, och det är ett arbete som fortskrider. Anförande nr 359 L a r s D a h l b e r g (S): Det var ungefär detta som jag trodde att du skulle kunna redovisa, Charlotte. Det finns nämligen inga bra svar på de här frågorna. Det finns en framtidsplan med ett längre perspektiv, och man är förhoppningsfull om att viktiga kapaciteter ska kunna byggas upp. Men när det gäller vägen dit har vi inga svar. Ni har haft makten i sju år och skjutit investeringarna framför er. Nu ska allt ske på en gång och helst så snabbt som möjligt. Av en händelse blir det skarpt läge ett år före valet, så att ni ska kunna leverera inför valdebatterna. Men det kommer också att innebära att nästa mandatperiod starkt kommer att präglas av byggarbeten och av problem i sjukvårdsorganisationen när alla satsningar kommer samtidigt. Jag beklagar att det blir på detta sätt, och jag beklagar att den konsekvensanalys som borde ha gjorts om vad detta innebär för vården inte kan redovisas här i dag. Det hade varit bra att ha det underlaget. Anförande nr 360 Landstingsrådet B r o b e r g (M): Jag skulle också jättegärna vilja ha en kristallkula och kunna se alla utmaningar som vi står inför. Nu jobbar vi stenhårt med detta. Vi har en plan för det fortsatta genomförandet av framtidsplanen. Jag är övertygad om att vi kommer att göra det bästa av den här situationen och klara av det på ett bra sätt. Som jag sade har vi ett stort budgetdokument, men allting står inte i det, och allting finns inte i våra underlag. Vi kommer dock att återkomma om det fortsatta genomförandet i dessa delar. Anförande nr 361 L a r s D a h l b e r g (S): Det vi får veta och höra här är alltså det längre perspektivet – hur fint allt ska bli när det är klart. Men närtidsperspektivet, de närmaste tre till fem åren, får vi inte veta någonting om. Det kommer vi att få veta efter hand. Det är beklagligt att fullmäktige inte har möjlighet att ta ställning till vad detta kommer att innebära i praktiken de närmaste åren. Anförande nr 362 M i c h e l S i l v e s t r i (MP): Ordförande, ledamöter! Jag tänker återigen anlägga ett forsknings- och utbildningsperspektiv på detta med framtidens hälso- och sjukvård och framtidsplanen. Det kanske kan tyckas lite tjatigt, men det är inte bara ord när man hävdar att dagens forskning är morgondagens sjukvård och att dagens studenter är morgondagens medarbetare. Det är detta vi måste tänka på. Gör vi inte det har vi inte en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård. Eftersom Miljöpartiet värnar långsiktig hållbarhet är detta naturligtvis något som ligger oss varmt om hjärtat. Flera landstingsråd har nämnt forskning och utbildning, och det gläder mig. Filippa Reinfeldt citerade ur texten om att ersättningssystem ska formuleras så att de främjar och inkluderar FoUU, alltså forskning, utveckling och utbildning. Birgitta Rydberg var inne på betydelsen av klinisk forskning och Catrin Mattson nämnde det också. Problemet är bara att detta med hur ersättningssystemet ska utformas är något som skulle ha gjorts för länge

Anföranden 2013:5 252 sedan. Det skulle också ha varit implementerat redan och inte bara vara en text. Redan i nuläget ligger vi alltså efter. Stig Nyman, som också känner varmt för dessa frågor, nämnde att 50 procent av landets utbildningsplatser när det gäller vårdutbildningar borde tilldelas Stockholm. Den ambitionen kan jag på sätt och vis dela. Redan i dag har vi dock stora svårigheter att ta emot studenter med det antal utbildningsplatser vi har på de olika programmen. Om man tittar på framtidsplanen vet jag inte om förutsättningarna ser ut att bli enklare. Låt mig lägga på en bild. Den är inte så vetenskaplig. Jag fick den här bilden i huvudet när jag läste framtidsplanen, för den är egentligen ett jongleringsnummer på väldigt hög nivå. Det är många saker som ska föras i hamn, implementeras och ändras. Bilden föreställer en artist som håller på med snurrande tallrikar, vilket nog är hyfsat svårt. Tallrikarna kan vara en mängd olika saker i framtidsplanen. En kan vara ökad konkurrens i vården. En annan kan vara ökad samverkan. Det är som om just dessa tallrikar snurrade i motsatt riktning och riskerade att kollidera med varandra. Andra tallrikar kan vara mångfald av vårdgivare samtidigt som vi ska ha en sammanhållen vård med sammanhållna it-system, journalsystem och så vidare. Framtidsplanen talar om ”smalare” vårdgivare, alltså mer subspecialiserade vårdgivare, men samtidigt ska detta gå hand i hand med en bred utbildning för morgondagens sjuksköterskor, läkare och så vidare. Personalrörlighet nämns, men samtidigt behöver vi stabilitet i hälso- och sjukvården för att ha en bra forskning och utbildning. Det har påpekats av bland andra Karolinska Institutet. Fortsatt personalförsörjning har Anna Starbrink talat om, och detta ska balanseras med stora pensionsavgångar. När vi talar om framtidens hälso- och sjukvård handlar det i mycket om de gigantiska investeringarna. NKS är navet, och hela framtidens hälso- och sjukvård ska på något vettigt sätt snurra kring det. Jag kan tycka att det riskerar att bli lite för mycket fokus på NKS. Det handlar till stor del om en utskiftning av våren till övriga delar. Det blir väldigt mycket fokus på dessa stora investeringar i byggnader, teknik och så vidare. Frågan är vad vi ska fylla sjukhusen med när det gäller kompetent personal. Det har vi redan i dag stora svårigheter med, och jag tror inte att de svårigheterna blir mindre den närmaste tiden. Jag vill inte skoja till det genom att prata om jonglören, och jag vill inte peka finger i någon riktning. I stället vill jag understryka att det här är enorma utmaningar som vi måste ha gemensamt ansvar för. Ska man blanda allvar och skoj kan man säga att Miljöpartiet räknar med att sitta i delad majoritet efter valet 2014, och då får vi i alla fall vara med och försöka hantera dessa frågor och försöka lösa problematiken. Samlade konstruktiva lösningar är den svåra ekvation som vi förhoppningsvis ska få ihop gemensamt. Investeringarna är enormt stora. Det är en stor låneskuld som Stockholms läns landsting är på väg in i beroende på hur mycket av satsningarna som kommer till stånd. Vi i Miljöpartiet är lite bekymrade över detta även om vi ser att mycket av detta är nödvändiga investeringar. Vi tycker ändå att man löpande måste ha hårda prioriteringar och alltid vara beredd till omprioriteringar när det gäller dessa investeringar. Man ska alltid sikta mot största möjliga samhälls- och miljönytta. För att visa vårt ansvarstagande är vi beredda att höja skatten med 20 öre. Det tycker vi är ett sätt att visa ansvarstagande med de stora investeringar som vi har framför oss. Vi är också öppna för att titta på alternativa finansieringsformer utöver offentlig-privat samverkan. Kanske kan man också titta på möjligheter nr det gäller AP-fonder och liknande, alltså något slags sociala investeringslösningar. Jag avslutar med att yrka bifall till Miljöpartiets budgetförslag. Anförande nr 363

Anföranden 2013:5 253 Landstingsrådet N y m a n (KD): Ja, Michel, det är mycket som ska hända samtidigt. Utan att skämta tror jag att jonglören har ett enklare liv än de personer som vi har satt i ledningen för tillkomsten av NKS och konverteringen från det gamla till det nya. Det är en oerhörd utmaning. Men medvetenheten finns där, och det är väldigt bra att de säger ifrån på det sätt som Lasse Dahlberg visade, alltså att man gör tydligt vad som förestår. Enda sättet att tydliggöra det är genom en öppen dialog med dem som vi har satt att utföra arbetet. Jag har en stark tilltro till att de två programkontoren, det på Karolinska, som handfast har att hantera detta, och det på hälso- och sjukvårdsförvaltningen, ska kunna lösa detta. Jag upplever att de jobbar oerhört nära varandra i förtroendefullt samarbete, vilket är alldeles nödvändigt. När gruppledarna gjorde en studieresa till London i augusti förra året besökte vi ett nytt akutsjukhus. Det var ett universitetssjukhus, inte fullt lika stort som Nya Karolinska. Där hade man gjort en del misstag vid konverteringen från det gamla till det nya. Man flyttade två sjukhus in i ett nytt. Detta har man här i Stockholm studerat för att inte behöva upprepa de misstag som gjordes där. Det finns alltså kunskap att hämta. Det heter förresten Royal London Hospital om man är intresserad. Utbildning, kompetens och rekrytering är naturligtvis nyckelfrågor. Faktum är faktiskt att KI tar in fler sjuksköterskestudenter och läkarstudenter än staten ger dem medel för. Det problem vi har är att se till att det finns tillräckligt med AT- och ST-tjänster så småningom. Den utmaningen tycker jag att vi gemensamt skulle vara beredda att ta, för den är alldeles nödvändig. Anförande nr 364 M i c h e l S i l v e s t r i (MP): Tack, Stig! Låt mig knyta an till det jag sade tidigare apropå projektet med knä- och höftledsoperationer. Där framgick det ju relativt tydligt att de offentligt drivna operatörerna inte presterade riktigt lika högt när det gäller antalet operationer per dygn och så vidare. Den sannolika förklaringen var att de hade ett utbildningsuppdrag, och då blir man lite fundersam: Varför har inte de privata vårdgivarna detta? Jag tror att vi i grund och botten är eniga i de här frågorna, men det handlar om att gå från ord till handling. Alliansen pekar hela tiden på att man ska införa modeller för ersättningssystem och liknande som inkluderar FoUU, men det är svårt att se det in action, tyvärr. Anförande nr 365 C a t h a r i n a W a h l g r e n (V): Ordförande, fullmäktige! Jag planerade det här inlägget med utgångspunkten att det måste ha skett en miss, men nu vet jag inte riktigt. Enligt framtidsplanen ska ingen cancervård i framtiden ges vid Norrtälje och Södertälje sjukhus. Varför tror jag då att detta är en miss? För det första visar den cancervård som i dag bedrivs vid dessa sjukhus mycket goda resultat. För det andra menar professionen att specialiserad cancervård som till exempel vård av ändtarmscancer med fördel kan centraliseras, men 70-80 procent av all cancervård, bland annat när det gäller mag- och tarmcancer, bedrivs med lika god kvalitet eller bättre vid de mindre sjukhusen. För det tredje utgör cancervården en stor del av sjukvården på dessa små sjukhus. Om man tar bort den rycker man också bort underlag för annan kompetens och för en fullvärdig akutmottagning. För det fjärde finns det inga konsekvensbeskrivningar om vad denna omlokalisering av cancervården skulle innebära. I Vänsterpartiet kommer vi därför att yrka på att effekterna av denna centralisering av cancervården utreds innan vi fattar beslut. Det kan inte vara för

Anföranden 2013:5 254 mycket begärt. Vi menar inte att vi ska ha en cancervård som är sämre vid Norrtälje och Södertälje sjukhus bara för att rädda akutmottagningarna, men det finns inga belägg för att vården där skulle vara sämre eller att den skulle bli sämre. Tvärtom. Att ha ett helhetsperspektiv i det här fallet handlar också om att se att vården i länets ytterkanter är mer sårbar än den är centralt. Cancerplanen är en nationell plan, och hur vården utformas utifrån den beslutas i varje län och region för sig. I Norrtelje Tidning har såväl Centerpartiet som Folkpartiet de senaste dagarna gått ut med att man motsätter sig centraliseringen av cancervården. I debatten här i dag bedyrar man att en flytt av cancervården inte hotar sjukhusen. Om ni har sett någon konsekvensbeskrivning som vi har missat får ni gärna delge oss den. Att ni muntligen ger löften här lugnar mig inte ett dugg. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budget och till vårt säryrkande om konsekvensbeskrivning. Anförande nr 366 A n d e r s L ö n n b e r g (S): Jag tror att det var August Strindberg som sade att man måste se ur fågelperspektiv om man ska se strukturer. Man måste se det uppifrån. Det finns väldigt mycket i framtidens hälso- och sjukvård som är bra, men det finns också en hel del brister. Dem tycker jag att man ska påtala. Då ska man anlägga ett antal perspektiv, för en framtida struktur är något annat än bara en förlängd budget eller en beskrivning av hur man ska använda ett antal hus. Det handlar om att beskriva ett helt system. I botten finns ett ekonomiskt perspektivet. Det var intressant med Filippas svar tidigare om att man från M:s sida bara kan se inflationsuppräkning i framtiden. SKL säger att hälso- och sjukvården år 2050 behöver 15 procent av bnp. OECD säger att den behöver 20 procent av bnp. Hur en strukturomvandling ska gå till beror i väldigt hög grad på vilka ambitioner man har för framtiden. Det andra perspektiv kan vi kalla för det ideologiska perspektivet. Jag blev också lite perplex, för detta har visat sig ha väldigt stor betydelse för hur strukturer ska byggas i Stockholm. Framför allt M har drivit privatiseringsfrågan hårt, men samtidigt hatar M av någon anledning konkurrens. De enda vetenskapliga belägg vi har säger ju att konkurrens kan ge effektivitet medan privatisering i sig inte ger något. Man säger att stora delar av hälso- och sjukvården inte får vara med och konkurrera. Man begränsar konkurrensen samtidigt som man privatiserar, vilket är en politik som inte finner något stöd i rationalitet eller erfarenhet. Det tredje perspektivet är det dynamiska perspektivet. Man måste se att vissa delar inte bara är utgifter utan investeringar. Dem har vi talat om tidigare, bland annat FoU. Jag tror att det är fullt realistiskt att ha en gemensam ambition om att på livsvetenskapernas område inom tio år skapa 10 000 nya jobb. Med multiplikatoreffekten, som på det här området är ungefär fem gånger, skulle det innebära ungefär 50 000 nya jobb eller tillföra Stockholmsområdet 25 miljarder kronor, varav landstinget skulle få en del intäkter och samhället i stort mycket stora intäkter. På så sätt blir det inte bara en kostnads- utan också en intäktssida. Det fjärde är ett investeringsperspektiv som gäller investeringar i effektivisering. Om vi ska få de 15-20 procenten måste vi effektivisera, men även om vi har pengarna måste vi effektivisera, för kunskapsresurserna, alltså de som behärskar dessa specialiteter, kommer att vara begränsade. I framtiden har vi ett val mellan att effektivisera och ransonera. Det går inte att rekrytera bort detta problem. Sedan har vi ett förvaltningsperspektiv. Redan i dag är ersättningssystemet en av grunderna till att vi har brist på vårdplatser. Det är delvis konstruerat av ersättningssystemen. Det är en nätverkssjukvård som kräver ett infosystem som vi inte har. Nätverk betyder många olika saker för olika människor. För fiskaren betyder den en sak, för kasslertillverkaren en helt annan och för it-strategen en tredje.

Anföranden 2013:5 255 Sedan handlar det om kunskapsperspektivet. Man måste ha öppenhet för kunskap från andra områden såväl som ny teknologi på det egna området. Det är det perspektiv som kallas för fler slag i tomma luften. Det är ett oundgänglig perspektiv som måste tillföras om vi ska få en vettig struktur. Det sjunde är naturligtvis personalperspektivet. Det har hittills tagits upp som rekrytering. Vi har inte tagit upp det faktum att en stor del av vår personal ägnar en tredjedel av sin arbetstid år patienter och två tredjedelar till annat. Skulle vi kunna använda 50 procent av våra anställda läkares tid till patienter i dag skulle vi ha ett personalöverskott. Det handlar alltså om vilket perspektiv man vill anlägga. Slutligen finns det ett utbildningsperspektiv. Vill man vara rolig kan man säga att det är en utveckling att gå från chips till saltlakrits, men den är inte giltig i det här sammanhanget. Målet med en strukturomvandling måste vara att varje patient och varje besök ska ses som en motor för utvecklingen. Det är vår utmaning. Vi stöder cancerplanens inriktning. Däremot tycker vi inte att det är något fel att se på konsekvenserna av den, och därför vill jag också yrka bifall till V:s förslag. Anförande nr 367 T o m a s M a g n u s s o n (V): Herr ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare! Framtidsplanen är omfattande och innehåller många olika delar. Självklart är det inte möjligt att diskutera allt på de 18 minuter som Vänsterpartiet har till sitt förfogande i den här debatten. Men det finns alltid sådant som kan behöva redas ut eller som uttrycks på ett lite svepande sätt. Jag blir lite störd över de otydligheter som finns i diskussionen om konsekvenserna för cancervården i Norrtälje och Södertälje. Jag tyckte inte att våra tidigare företrädare i debatten fick några riktiga svar. Vi är överens om att all sjukvård inte ska ske på akutsjukhusen, men en förutsättning för att en överflyttning ska kunna ske är ändå att vi ska kunna upprätthålla vårdkedjor. Detta borde vara en viktig del i den framtida hälso- och sjukvård som vi planerar. Tyvärr tycker jag att vi inte alltid ser dessa vårdkedjor. Man pratar nästan inte om dem utan i stället runt dem. Otaliga är de exempel vi hör på att patienter slussas omkring mellan olika vårdgivare som inte har något större incitament att samverka med varandra. Kanske det är så enkelt som att de är privata företag som i en del fall inte tycker att det är kul att lämna ut affärshemligheter till någon som uppfattas som en konkurrent? Det är också viktigt att vi funderar på de ekonomiska förutsättningarna. De ekonomiska insatser som behövs ska investeras i vår verksamhet. Det är ett av skälen till att vi inte tycker att skattemedel ska rinna i väg till skatteparadis, utan de medel som medborgarna har skramlat ihop via skattsedeln ska investeras för att täcka de behov som vi har för att utveckla framtidens sjukvård. Det finns en lång rad synpunkter man kan ha på detta. I vårt budgetförslag har vi försökt lyfta ett antal frågeställningar om att vi i dag har en svårstyrd och odemokratisk beställar- och utförarorganisation, om att politiken kommer i skymundan och om att det i allt väsentligt är andra som ska sköta verksamheten, inte vår egen personal. Grannens gräsmatta är som vanligt grönare och de privata företagen bättre. Nej, herr ordförande: Bifall till Vänsterpartiets förslag! Anförande nr 368 L e n n a r t R o h d i n (-): Herr ordförande! Framtidsplanen är ett omfattande och ordrikt dokument med långa och svepande formuleringar. Det blir säkert bra. Riktigt hur vet jag

Anföranden 2013:5 256 inte. Trots alla ord kan jag konstatera att när det gäller Norrtälje hittar jag i stort sett ingenting. Det ska satsas 35 miljarder kronor framöver. Det är enastående! Av dem går ingenting till Norrtälje de närmaste tio åren. Det ger också signaler. Nu står vi återigen inför ett beslut där Norrtälje sjukhus utan närmare analys och debatt ska avlövas viktig kompetens. Erfarenheten runt om i landet visar att man kan lägga ned sjukhus bara genom att ge signaler, utan att fatta beslut. Reformer innebär i dag, trots all ny teknik och kommunikativa hjälpmedel, alltid centralisering. Vem har i dag hört talas om decentralisering? Den så kallade professionen och så kallade centrala planerare – som alltid är centralt placerade – kan tydligen bara tänka sig att allt bli bättre ju mer man centraliserar. Visst finns det högspecialiserad cancervård som måste centraliseras för vårdtagarnas skull. Men sjukvård, också cancervård, är ett väldigt stort spektrum – från högspecialiserad vård till väldigt basal cancervård. Den kan vara så basal att en del av den bedrivs i primärvården. Och palliativ cancervård behöver absolut inte alltid vara centraliserad. I det här dokumentet betonas ”ökad tillgänglighet utifrån behov med individen som utgångspunkt”. Det måste inte alltid ske centraliserat. I framtidsplanen ska vi nu besluta om en cancervård som inte längre i någon omfattning ska finnas vid Norrtälje eller Södertälje sjukhus. Det tycker den centrala professionen är bra, men vem har frågat professionen vid Norrtälje sjukhus? Dem, får vi veta nu, ska vi prata med efter beslutet. Deras synpunkter behöver inte beaktas innan vi fattar beslut. Vi har en unik samverkansmodell i Norrtälje mellan landstinget och kommunen. Varför får inte sjukvårds- och omsorgsnämnden i Norrtälje yttra sig i en sådan här fråga? Men är inte det viktigaste att vården blir den bästa och inte var den äger rum, undrar någon. Jo, absolut. Men det är inte alltid självklart ens för politiker eller specialister i Stockholm. Hur ser de på beslut på nationell nivå om att centralisera högspecialiserad vård på nationell nivå till Göteborg eller Lund för vårdtagarnas skull? Är det då så långt från Norrtälje till Stockholm? Nej, det är det inte, men för den som är sjuk eller har sjuka anhöriga kan det vara många, långa resor. Och be en politiker eller en specialist i Stockholm att komma till Norrtälje en kväll och berätta om sin verksamhet. – Men det är ju så långt, blir oftast svaret. Och det blir absolut inte varje år. Då talar vi ändå inte om Grisslehamn eller Hallstavik. Det är inte rimligt att i dag fatta beslut om cancervårdens lokalisering på så lösa boliner utan att konsekvenserna för Norrtälje och Södertälje har belysts och utan att de ansvariga för vården lokalt har fått möjlighet att yttra sig. Det har i dag uttalats löften till Norrtälje. Vi har hört dem förr. Invånarna i Norrtälje vet vad de står för oavsett om det gäller sjukhuset eller Tiohundra. Vi väntar tills vi ser verkligheten. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till förslaget från Vänsterpartiet om utredning av konsekvenserna. Anförande nr 369 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Herr ordförande! Nu har vi talat så mycket om framtidens hälso- och sjukvård att det är svårt att säga något nytt. Som ni alla vet kommer hälso- och sjukvården att ställas inför stora utmaningar de kommande åren. Precis som för stora delar av den offentliga sektorn är det åren 2025-2035 som blir de verkligt utmanande. 60-talisterna går i pension, och 40-talisterna uppnår en ålder då de behöver mycket vård. Andelen invånare som arbetar och bidrar till finansieringen minskar.

Anföranden 2013:5 257 Det är nu, med planerna för framtidens hälso- och sjukvård, som vi lägger den sjukvårdsstruktur som ska kunna hantera dessa utmaningar. Lite överdrivet kan man säga att dagens struktur utgår från universitetssjukhusen och akutsjukhusen, kompletterade med en del öppenvård. Den struktur vi nu skapar vänder på perspektivet. Grunden i framtidens sjukvård är den nära sjukvården med husläkarmottagningar, hemsjukvård och öppen specialistsjukvård. Vi tror att vi kan ge patienten en bättre vård samtidigt som vården är mer kostnadseffektiv. Den dyra infrastrukturen på akutsjukhusen ska användas för de svårast sjuka patienterna. Sjukvården kommer att byggas ut kraftigt under de kommande 20 åren. Denna strukturförändring skapar förutsättningarna för att vi ska kunna bedriva kostnadseffektiv vård. Då kommer vi in på den fråga som Helen ställde för många timmar sedan: Hur ska det gå till att hålla kostnadsutvecklingen på 3 procent? Det är en utmaning. Det håller jag med om. Vi har tyvärr brister i vården även om den till största delen är mycket bra. I framtiden måste vi satsa på vård av hög kvalitet och på patientsäkerhet. Ett bra exempel har vi hört tidigare, nämligen vårdvalet för höft- och knäoperationer. Studier och erfarenhet har visat att efter vårdvalets införande ökade antalet operationer med 16 procent, och styckekostnaden sjönk med 17 procent. Sammanräknat sjönk den totala kostnaden med 4 procent trots att det var många fler som kunde opereras. Vi hörde också att patientnöjdheten var väldigt hög. Det är också alldeles för många som får vårdrelaterade infektioner. Det vållar inte enbart lidande utan också kostnader. Man tar också upp vårdplatser i onödan. Avslutningsvis: För att nå en effektivare vård måste vi nå en högre kvalitet till minskade kostnader. Jag skulle vilja tacka för en mycket bra debatt om framtidens hälso- och sjukvård. Nu ser jag fram emot de återstående timmarna. Anförande nr 370 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Ordförande! Jag skulle vilja tacka de läkare från Södertälje och Norrtälje som hörde av sig för att påpeka förändringen när det gäller cancervården. Hade ni aldrig gjort det skulle vi aldrig ha kunnat stå här och debattera detta. Tyvärr får vi inga svar från de ansvariga på andra sidan salen. Vi har diskuterat cancer- och personalfrågor. Kanske kan man sammanfatta det hela med att Ekot i sin sändning nu klockan 16.45 säger att sjuksköterskebrist på Astrid Lindgrens barnsjukhus gör att man inte kan ha alla platser öppna för cancersjuka. Vi har lite att jobba med här, och vi gör det gärna i dialog. Var inte så hemliga! Anförande nr 371 Landstingsrådet H e l l m a r k K n u t s s o n (S): Jag vill också tacka för en bra debatt. den kanske inte klargjorde frågorna om hur vi ska kunna frysa kostnadsutvecklingen på 3 procent, men det finns inte ett enkelt svar på det utan det krävs flera strategier och åtgärder. Jag tycker att det hade varit bra om man hade velat ha en gemensam plan över blockgränserna här. Jag fortsätter yrka bifall till vårt förslag om att utarbeta en sådan plan. Jag tror att det behövs om vi ska göra detta på ett seriöst sätt. Produktion och personal Anförande nr 372 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Ordförande, fullmäktige! Ni ser orimligt fräscha ut när det nu drar ihop sig till final i de här två dagarnas debatt.

Anföranden 2013:5 258 Stockholmarna ska ha tillgång till vård i världsklass. Så är det också inom många viktiga områden. Cancervården står sig generellt mycket väl. Även psykiatrin kan v nämna i sammanhanget, liksom nya behandlingsmetoder för strokepatienter, neonatalvård, transplantationer och mycket annat. Men vi kan inte slå oss till ro. Hälso- och sjukvården ska vara i ständig utveckling, och vi måste vara tydliga i vår ägarstyrning för att alla delar i vår stora organisation ska sträva mot samma mål. Det handlar om både hög tillgänglighet, en god kvalitet i vården för patienterna, utrymme för forskning och också om att ha en ekonomi i balans. I dag vill jag sätta fokus på kompetensförsörjningen. Vi ska fortsätta utveckla vården och kunna erbjuda den bästa vården i framtiden, och då är kompetensen naturligtvis a och o. Det finns stora utmaningar att ta sig an. Rekryteringsbehovet kommer att växa. Alltför få har haft möjlighet att utbilda sig till sjuksköterskor i vårt län trots ett stort söktryck till utbildningarna. Möjligheterna att göra karriär och få en god löneutveckling är alltför svag i de kvinnodominerade yrkena i offentlig sektor, och arbetsmiljön kan på sina håll bli bättre. Som sagt: Det finns gott om utmaningar, och ibland läggs fokus på just dessa utmaningar men ibland övergår det till svartmålning av hälso- och sjukvården. Men glöm inte att det också finns fantastiska möjligheter. Ca 43 000 medarbetare i landstinget är en fantastisk resurs. De senaste två åren har vi också utökat vår medarbetarskara ganska kraftigt när det gäller sjuksköterskor och läkare. Det motsäger lite den dystra bild av ett hopplöst rekryteringsläge som ibland målas upp. Med den samlade kompetensen kan mycket värdefullt åstadkommas. Att vi dessutom lyckas attrahera en stor grupp medarbetare med invandrarbakgrund är ett styrkebevis. Hur är då landstinget som arbetsgivare? Drygt 30 000 medarbetare har sagt sitt. Medarbetarindex har under flera år stigit och nu stabiliserat sig på 75, vilket får anses vara ett gott betyg inte bara i jämförelse med andra landsting utan också i jämförelse med helt andra branscher. De undersökningar som görs bland vår personal i de olika verksamheterna är jätteviktiga. Vi får kunskap om våra styrkor och får också upp ögonen för svagheter. Då kan man rikta in förbättringsarbetet på rätt saker. Utmaningarna, som jag inledde med att tala om, möter vi med kraftfulla åtgärder. För att vara en attraktiv arbetsgivare gör vi en rad personalsatsningar i den här budgeten, bland annat ett stort sjuksköterskelyft. I det ingår en satsning om 22 miljoner på utbildningsplatser för specialistsjuksköterskor och en lönesatsning i två steg med 45 miljoner i år och lika mycket nästa år, riktat främst mot specialistsjuksköterskorna på akutsjukhusen. Vi gör nu också en jättesatsning på arbetsmiljön, helt vid sidan av de stora investeringar som vi har diskuterat tidigare i dag. För att långsiktigt säkra tillgången på specialistsjuksköterskor måste det vara mer attraktivt att utbilda sig, och det är ett område som vi också ska ta tag i framöver. Jag ser framför mig att vi bör gå mot en ordning som liknar ST-läkarnas, där sjuksköterskor också får bättre möjlighet till specialisering inom ramen för sin anställning. Låt mig också lyfta fram betydelsen av att vi tillvaratar kompetensen hos människor med någon form av funktionsnedsättning. Vi satsar 5 miljoner kronor på att underlätta rekryteringen av den här gruppen. Ordförande, fullmäktige! Jag är stolt över att kunna presentera en budget där vi gör stora satsningar på medarbetarna i vården. Medarbetarna är den viktigaste tillgång vi har, och det visar vi tydligt i den här budgeten. Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsens förslag. Anförande nr 373

Anföranden 2013:5 259 L a r s D a h l b e r g (S): Ordförande! Jag tänkte egentligen begära replik, men nu blev det ett inlägg i stället. Jag ställer min fråga sist i inlägget. Vi befinner oss i en ganska tuff period som arbetsgivare. SKL tog fram en rekryteringsrapport för några år sedan. Där konstaterade man att under perioden 2010-2019 kommer ungefär 30 procent av alla medarbetare i offentlig sektor att växlas ut. Det kan vara av personalomsättningsskäl, pensionsskäl och annat. Det gäller alla personalkategorier. Vi är nu en bit in i den perioden och står inför mycket stora utmaningar. Mot bakgrund av det kanske man ska fundera lite över hur vi bedriver personalpolitik i det här landstinget. Jag har sedan vi förlorade makten 2006 varit bekymrad över den ganska låga ambitionsnivån hos majoriteten. Ett exempel på detta är när KI 2008 förlorade examinationsrätt i sjuksköterskeutbildningen. Det är ju så att vi har ökande bemanningsproblem i vården, speciellt när det gäller sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor, och en del av den problematiken går att spåra till våren 2008 när KI förlorade examinationsrätten. Jag kan inte dra mig till minnes att vi i produktionsutskottet någon gång när det här skedde diskuterade hur vi skulle hantera konsekvenserna av att det försvinner några årskullar sjuksköterskor som vi skulle ha fått i annat fall. Däremot har vi, när vi har fått se konsekvenserna, flera gånger diskuterat hur vi nu ska lösa det här. Min uppfattning är att med en högre ambition i personalpolitiken så hade vi inte behövt vara där vi är i dag, med den här typen av problem som vi har och med de demonstrationer som har dykt upp flera gånger här utanför fullmäktige, utan då hade vi haft en bättre personalförsörjning och också en bättre arbetssituation ute i vården. Jag tolkar ändå det du säger i dag, Anna, om satsningarna på arbetsmiljö och specialistsjuksköterskor som ett gott tecken – även om det är ett sent uppvaknande – för jag upplever inte att den ambitionsnivån har funnits tidigare. Ett annat exempel på hur ambitionsnivån verkar svikta en aning när det gäller personalfrågorna är arbetet med kompetensförsörjningen. Du uppehöll dig vid det i din inledning. Det är ingen tvekan om att det finns utmaningar inom kompetensförsörjningen. När vi fick den första versionen av framtidsplanen våren 2011, nämndes knappt kompetensförsörjningen – möjligen fanns det ett par ord. Förra året när vi fick nästa version av framtidsplanen till budgetfullmäktige, fanns kompetensförsörjningen med. Framför allt stod det att det var viktigt med kompetensförsörjning. Men vad det betydde och vad som krävdes för det stod det ingenting om. Den här gången finns det lite mer text. Det som ligger i botten är att ni har lagt uppdrag kring att jobba med kompetensförsörjningen – men vi får inga underlag. Vi har fått ett antal muntliga redovisningar på produktionsutskottet. Jag måste ändå fråga: Varför tar det så förtvivlat lång tid att leverera en hög ambitionsnivå när det gäller kompetensförsörjningen?

Anföranden 2013:5 260 Vi har också bekymmer i landstinget med en ganska hög personalomsättning. Jag har fått redovisat personalomsättningssiffror i nivåer upp till 20 procent. Karolinska redovisade 12 procent personalomsättning. Det finns de som säger att det är så här det ser ut. Jag måste säga att det är ganska häpnadsväckande att mer än var tionde medarbetare väljer att sluta och att man måste rekrytera nya. Inför sommaren har vi fått ta del av rapporter om hur svårt det har varit att bemanna. I de allra flesta verksamheter i vården har man tvingats betala extra för att över huvud taget kunna bemanna nu till sommaren. Allt det här visar att det behövs en höjd ambitionsnivå när det gäller personalpolitiken. Och det behövs fler och tydligare inslag med en landstingsövergripande personalpolitik. Det är en sak att klara av att bemanna i det korta perspektivet, att klara en sommar, men det är en annan sak att hantera att landstingets rykte som arbetsgivare skadas och försvagas, när vi inte klarar av att sköta vår personal på ett bra sätt. Jag vill avsluta med att yrka bifall till vår budget, naturligtvis, men också ställa frågan till Anna, apropå satsningen på specialistsjuksköterskor. Jag tycker satsningen är bra, men hur kommer det sig att du väljer att enbart satsa på akutsjukhusen? Vi har ju ett behov av specialistsjuksköterskor inom både geriatrik, psykiatri och på våra vårdcentraler, i form av distriktssjuksköterskorna – men där lägger du inte en krona. Hur kommer det sig att du väljer bort de här viktiga grupperna? Anförande nr 374 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Tack, fru ordförande! Och tack, Lars, för ditt inledningsanförande. Du oroar dig för låga ambitioner. Jag kan lugna dig. Vi har höga ambitioner och arbetet pågår intensivt. Jag kan bara nämna några av de frågor som är aktuella. Bättre löneutveckling var jag inne på. Ja, vi har prioriterat. Någonstans måste man börja. Vi har sett ett stort behov på akutsjukhusen, och jag tycker det är rimligt att koncentrera en kraftfull satsning där nu. Jag har ingenting emot att återkomma längre fram med fler satsningar riktade till fler viktiga grupper. Satsning på utbildning av specialistsjuksköterskor var jag inne på. Fler ST- och AT-tjänster – faktiskt en fördubbling av den satsningen, som vi har gjort under några år nu. Satsning på rekrytering av människor med funktionsnedsättningar nämnde jag tidigare, men också satsningen på unga genom ungdomsavtalen tror jag kan bli en viktig sak för oss. Kompetensplaneringsverktyget Koll implementeras i hela landstinget. Vi ställer oss i budgeten positiva till personalbostäder, en fråga som jag tycker vi ska fundera på för framtiden. Listan kan göras ännu längre. Det saknas inte ambitioner. Men jag är väldigt nyfiken: Vad vill du? Det vore jättespännande att få höra ett enda konkret förslag från Socialdemokraterna, för sådana har lyst med sin frånvaro så här långt i debatten. Anförande nr 375 L a r s D a h l b e r g (S): Det är så med ambitionsnivån, Anna, att den verkar tendera att höjas nu närmare valet man kommer. Och det är väl det som jag är lite bekymrad över. Det har ju varit så, om vi ser tillbaks på de senaste åren, att för varje år som gått har personalproblemen ökat – då tänker jag framför allt på problemen med bemanning och rekrytering. Vi har haft brist på specialistsjuksköterskor nu i åtminstone fyra fem år, kanske ännu längre tid, och först nu kommer det ett konkret förslag i budget där du vill satsa mer på specialistsjuksköterskorna.

Anföranden 2013:5 261 När det gäller satsningen på ST-läkarna var det väl förra året som förslaget först kom; möjligen var det för två år sedan. Men det är fortfarande så att det finns inget samlat ordentligt arbete, det finns inga samlade prioriteringar och det är fortfarande en snedrekrytering när det gäller utbildning av specialistläkare till vissa professioner, som redan är väl försörjda med kompetens, medan andra professioner, som är underförsörjda, fortfarande har problem att få ST-tjänster till stånd. Det är ett stort bekymmer. Jag tycker inte att du tidigare har gett något bra svar på det här. Jag är som sagt glad över satsningen på specialistsjuksköterskors löneutveckling nu i den här budgeten, men jag tycker det är för sent. Det borde ha kommit tidigare. Så till våra förslag. Vi har i vårt budgetalternativ framför allt pekat på att det behöver göras mer på arbetstidsområdet. Jag blir djupt bekymrad när jag deltar i ägardialoger tillsammans med dig och möter sjukhusledningar som tummar på arbetstidsregler, tummar på semesterregler och tummar på andra typer av rimliga förutsättningar och arbetsvillkor för personalen för att på kort sikt lösa svåra bemanningsproblem. Jag tror att det är förödande om man väljer att försämra villkoren och bortser från personalens behov av vilotider och semesterperioder, bara för att man inte klarar av de grundläggande utmaningarna i personalpolitiken. Det kommer vi att få sota för på kort sikt, men framför allt kommer vi att få stora bekymmer som arbetsgivare om vi inte kan tillförsäkra dem som söker jobb hos oss att de kommer att få sin semester och att de kommer att få jobba inom ramen för rimliga arbetstider. Där tror jag att du skulle behöva höja ambitionsnivån lite till, Anna. Det är några av de förslag som vi har pekat på i vår budget. Jag deltar gärna i en diskussion om att göra ytterligare för personalen. Anförande nr 376 A n n i k a S a n d s t r ö m (M): Tack, fru ordförande, ledamöter! För att vara en framgångsrik ägarpolitiker bör man ha de egenskaper som en tax har, en bra jakttax: att ha stor envishet, att kunna baxa sig över både stock och sten mot rävgryt och framför allt att aldrig ge upp, aldrig tappa det långsiktiga målet. För taxen handlar det om att genskjuta de listiga djuren. För oss som ägarrepresentanter i sjukvården är det ständiga baxandet vår väg mot en effektiv och hälsobringande sjuk- och hälsovård. I produktionsutskottet har vi landstingsstyrelsens uppdrag att följa och utöva den ägarstyrning som vi har bestämt, och också att utveckla den. Det handlar om att titta på en verksamhet som i runda tal omfattar ungefär 35 miljarder. Det tycks vi faktiskt ha gjort någorlunda bra, eftersom vi till och med har fått lite beröm av revisorerna. Vi har aktiva och regelbundna ägardialoger, som ni säkert alla känner till, med alla våra verksamheter. Är de perfekta? Nej. Är det det som är målet? Nej. Det ska vara just dialoger, som kräver både tilltro och tillit – och det måste vara ömsesidigt. Det handlar om att vi som ägare signalerar och ställer krav. Det är nog så, att man alltid kan höja ambitionen, och man kan alltid skärpa och spetsa till kraven. Den här processen är ganska formaliserad. Vi går igenom kvalitet, tillgänglighet, ekonomi, personal- och kompetensfrågor, och allt mer också vad forskning och forskningsresultat betyder i själva vårdutövandet. Vi har naturligtvis också löpande samtal – framför allt ordföranden – med de olika verksamheterna och följer upp frågor och problem. Det är så ägarstyrning sköts och utvecklas. I år har vi också som en innovation fått in en ny kompetens, ägardirektören – före detta chef på Södersjukhuset – som följer upp frågorna, för dem tillbaka in i organisationen och sedan återkommer och samlar ihop resultaten. Det är ett sätt att kunna vässa de ägardirektiv som

Anföranden 2013:5 262 vi under hösten ska utforma och föra en dialog om med styrelserna, som ju har enormt stor kompetens. Visserligen är den organisation som vi arbetar med klar som korvspad, men den är, för att uttrycka mig försiktigt, kanske lite grumlig för våra professionella styrelseledamöter, och det kräver ganska mycket efterarbete för att få i gång dialogen och få det riktiga underlaget och ordning och reda i både prognoserna och själva uppföljningen. Ibland – bara ibland – är det när man tittar på siffror och sådant mycket av avdelningen ”ingen som vet” eller ”vi vet bäst, de andra har fel”. Vi går definitivt framåt och åt rätt håll, tycker jag, men ibland är kommunikationen för långsam. En studie gjord på 1980-talet av McKinsey som har nämnts här tidigare handlade om vad det är som är gemensamt för de mest framgångsrika företagen i världen – jo, sense of urgency, att det är lite bråttom, det är lite viktigt att stå på tå och det är viktigt att göra rätt saker i rätt ordning. Jag tror inte riktigt vi är kvalificerade för den klassen än. Det har att göra med, tror jag, våra beslutsformer som vi har varit inne på i dag. Formella processer är nödvändiga för att dokumentera processen och konfirmera, men det är inte alltid ett effektivt lednings- och kommunikationsverktyg. Vi är liksom inget snabbfotat djur i vår park. Detta borde vi utveckla tycker jag – och det har jag kanske sagt förut någon gång. ”Leka affär” sade någon i går. Ja, det hade vi kanske kunnat göra – men då tror jag att vi hade gått i konkurs. Jag tror inte att det är någon bra idé att försöka imitera näringslivet. Låt mig också slå fast att jag aldrig har sett sjukvården som någon marknadsplats, men jag skulle önska att det fanns mer av den dynamik som finns på en marknad med konkurrens och mångfald. Det där med riskkapitalister behöver vi visst hålla ett speciellt seminarium om. Håkan säger att de smiter iväg till någon vacker ö och dricker champagne – lite överdrivet. Jag tänkte att vi skulle kunna ha en session. Jag bjuder inte på kaffe, men jag bjuder gärna på te och kaka på Tösse. Om du tar den där NK-spårvagnen åt andra hållet så kan vi ses där borta och diskutera både räntesnurror och non profit-organisationer och sådant. Jag tror att det är viktigt att vi någon gång gör det, inte bara du och jag. Så till sist om våra styrsystem, som verkar vara en evig följetong. Några perfekta sådana finns säkert inte, men vi har komplicerat dem och lappat på så de nästan inte är riktigt användbara. Jag tror det är viktigt att vi försöker göra dem enklare och mer transparenta, att vi får ersättningssystem som är begripliga för oss normalbegåvade – enkla men framför allt transparenta. Det kan göra att man styr mot rätta handlingar, rätta beteenden och rätta behandlingar. Vad det handlar om är väl att skapa värde för patienterna och för medarbetarna. Det är det som jag uppfattar är vårt uppdrag – vår affärsidé, kanske man kan säga. Anförande nr 377 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Tack, ordförande! Jag begärde faktiskt replik innan du bjöd in mig till Tösse. Men Annika, jag kommer och jag diskuterar gärna riskkapitalister, räntesnurror, skatteparadis och varför vi behöver det i välfärden. Du beskriver ägardialoger och hur proffsiga styrelserna är. Min fråga till dig, Annika, är: Varför får då inte de här proffsen, som har sådan kompetens, själva avgöra om sjukhusen kan vara med i de kommande vårdvalen? Varför ska vi i den här salen överpröva dem, när de är så proffsiga? Då kan väl de själva avgöra om det är bra för sjukhusen att vara med i vårdvalen eller inte – eller hur? Anförande nr 378 H e l e n e Ö b e r g (MP): Ordförande, fullmäktige! Spännande fråga, Håkan – men nu ska jag fokusera på mitt anförande.

Anföranden 2013:5 263 Jag tänker faktiskt lägga mitt planerade anförande åt sidan för en liten stund och säga ytterligare några ord om det som Håkan pratade om, barnen och cancervården – jag gissar att du också kommer tillbaka till det i ditt inlägg. Det handlar om barncanceravdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Den har en kapacitet för 14 barn. Redan nu används bara 10 av de platserna för att det är brist på sjuksköterskor, och under sommaren är det bara 6 platser som barnsjukhuset kan ha i drift. Övriga barn i behov av den här cancersjukvården ska behöva åka utomlands! Då låter det konstigt när Anna Starbrink står här och säger att cancervården står sig väl. Det är ju ett elände, om vi inte ens inom barncancervården kan upprätthålla en sådan kapacitet som fyller de platser vi har, om vi inte ens kan fylla de sängar som står där med barn som behöver vård utan de måste hänvisas utomlands. Jag vill gärna höra dina tankar om detta, Anna. Det gör ont i mitt hjärta. Sannolikt känner du dig inte heller särskilt glad över det. Men hur tänker du hantera frågan? Det jag ursprungligen tänkte prata om i mitt inlägg är att kostnaderna för inhyrd personal, särskilt sjuksköterskor, förra året landade på 100 miljoner – en ökning med 33 procent. I tertialrapporten ser vi att de här kostnaderna fortsätter att öka. Det är en indikator på att någonting inte står rätt till i vården. Om man nu säger att det inte finns sjuksköterskor, varför finns de då att få via bemanningsföretag, men då till en mycket högre kostnad för landstinget än om de hade varit anställda hos oss? Det rimliga fokuset vore ju att landstinget för att bli en attraktiv arbetsgivare använder de pengar som vi nu lägger på bemanningsföretag och som väl sannolikt till en liten del kommer sjuksköterskorna till godo men till stor del hamnar i bemanningsföretagens och mellanhändernas fickor. Varför använder vi inte de pengarna till att skapa bättre förutsättningar för att anställa personal som kan jobba hos oss och skapa kontinuitet, vara med i verksamheten på riktigt? Jag tror att kontinuitet är en av de absolut viktigaste kvalitetsfaktorerna i ett landsting som vårt. Inhyrd personal är vanligast på Karolinska, Danderyd och Södersjukhuset. Vi känner kanske igen dem som sjukhus som vi vet har haft problem med att rekrytera. I stället för att lägga pengar på att hyra in personal vill vi jobba långsiktigt. Nummer 1: Ge förutsättningar för att göra ett bra jobb – här kommer vi igen tillbaka till de besparingar som jag har pratat om. Nummer 2: Ge förutsättningar för en god löneutveckling. Nummer 3: Ge dem som jobbar i vården mer makt över sin tid. Att man kan påverka sin arbetstid vet vi nu minskar ohälsa. Det är också någonting som vi kan jobba med utan att det nödvändigtvis behöver kosta så mycket pengar. Det kan också göra oss mer attraktiva än andra. Nummer 4: Våra medarbetare ska så klart ha sin tid för återhämtning i lugn och ro. Jag tycker det är rimligt att landstingets ledning tydligt uttalar att ledig personal är ledig personal och ska inte störas eller hetsas av SMS att ta extrapass. Nummer 5: Satsa på utveckling och ledarskap. Här tror jag att det egentligen – om vi tog detta på allvar – finns en potential att vi som landsting kan vara attraktiva jämfört med de privata arbetsgivarna. Som sagt, Anna, jag ser fram emot ett resonemang om min fråga vad gäller barnen och cancersjukvården. Anförande nr 379 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Tack så mycket, ordförande! Fullmäktigeledamöter! Som jag har sagt flera gånger tidigare i dag heter ju Vänsterpartiets budgetförslag Låt hela länet leva! Här under produktionsutskottets debattpunkt blir ingången: Låt landstingets egna verksamheter leva och låt personalen kunna leva på sin lön! Vi kan prata mycket om våra visioner och om vad vi vill med vården, men utan personal kommer vi inte att kunna utföra den vården. Personalen är landstingets viktigaste resurs. Denna resurs måste vi vårda.

Anföranden 2013:5 264 Ekot hade i dag ett inslag om barncancervården, som Helene så tydligt sade. Man säger att det har varit en sjuksköterskekris som har varat rätt länge. Egentligen finns det 14 platser för svårt cancersjuka barn, men man har länge bara kunnat ha 10 och i sommar kommer man bara att kunna ha 6 platser öppna, resten av barnen får antagligen åka till Finland. Som en ansvarig specialistsjuksköterska som jobbar där säger: Det här handlar om familjer som är i kris, de har barn som har cancer och är trygga med oss som personal. Det är nog inte så lätt att komma till ett nytt ställe, eventuellt i ett annat land, för att få behandling. Vi står här och pratar en massa ord – men plötsligt känner jag att nu hamnar vi i verkligheten, och det känns jättetungt. Återigen, som jag säger: Hur ska vi kunna ha fler vårdplatser i framtiden när vi inte ens klarar av att hålla öppet de platser som vi har i dag? Som Lars Dahlberg sade tycker jag att vi ser en allians som tydligt nedprioriterar personalfrågorna. Man har resonerat som att personalfrågorna inte angår oss, det är någon annans ansvar, utförarens eller arbetsmarknadens parters – samtidigt som vi politiker i landstingsfullmäktige är en part på arbetsmarknaden. Det kan man tydligt läsa i den här skriften från SKL: Förtroendevald och arbetsgivare – ansvar, mod och möjligheter. Den tycker jag att ni alla ska läsa, så ni vet vad ert uppdrag är. För mig är det självklart att i en politiskt styrd verksamhet som landstinget är det alltid ytterst ett politiskt ansvar vilka förutsättningar vi ger personalen för att utföra arbetet. Det är ett politiskt ansvar att det saknas personal då vårdplatser hålls stängda på grund av att det saknas sjuksköterskor. Det är politikens uppgift att lösa att sjuksköterskor vägrar att ta anställning för de låga ingångslöner som alla sju akutsjukhus, även det privata akutsjukhuset, erbjuder nyutexaminerade sjuksköterskor. Det är vår uppgift att ta itu med den kartellbildningen mellan akutsjukhusen. Ni som pratar så väldigt mycket om konkurrens, varför får man inte konkurrera om ingångslöner på akutsjukhusen? Jag får inte den frågan besvarad fast jag har ställt den så många gånger. Och jag tycker det är vår uppgift som politiker att konstatera att vi konkurrerar med Sörmlands landsting, som erbjuder högre ingångslöner och med kommuner som erbjuder 28 000 i ingångslön. Sjuksköterskor flyr till Norge, och i går kunde vi läsa i DN om att man tydligen ska jobba i Varberg i sommar om man vill ha bra betalt. Vi har valet att passivt stå och titta på hur akutsjukvården står med stora vakanser, eller så gör vi något. Det är väl det som kallas valfrihet? I Vänsterpartiets budgetförslag avsätter vi 255 miljoner för att höja ingångslönerna för nyutexaminerade sjuksköterskor till 25 000 kronor. De som redan är anställda får motsvarande höjning. Hur ska det gå till? Det är den fråga vi ofta får. Jo, det går till på liknande sätt som den av Alliansen föreslagna satsningen på specialistsjuksköterskor. Just det förslaget har Vänsterpartiet haft med i våra budgetar flera år tidigare, vi driver det på nationell nivå och vi är jätteglada att det kommer – det är inte bara ris utan även lite ros. Vi finansierar dessa personalsatsningar och andra reformer i vårt budgetförslag genom att justera skatten med 25 öre. Det skulle innebära att en sjuksköterska som tjänar 25 000 kronor i månaden får betala 62:50 mer i månaden än med Alliansens skatteförslag. Över denna skattehöjning ojar sig en del. Jag ojar mig över att det inte finns personal runt patienterna! Låt hela länet leva! Låt alla leva i länet! Låt personalen kunna leva av sin lön! Bifall Vänsterpartiets budgetförslag!

Anföranden 2013:5 265 Anförande nr 380 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Tack, ordförande, och tack, Håkan! Som alla andra känner jag naturligtvis starkt för barnen med cancer. Vi är alla medvetna om att det är ett pressat läge. Vi vet också alla att man gör allt man kan för att rekrytera den personal som krävs, och om det inte går fullt ut så måste man hitta andra lösningar. Det är naturligtvis en oerhört pressad situation. Jag ska gå in på en annan fråga, nämligen detta med kartell som Håkan kallar landstingskoncernen för. Er politik svajar hit och dit! Å ena sidan ska landstingsvården inte ha en sammanhållen grundsyn på löner, för det kallar ni kartell. Å andra sidan vill ni ha en gemensam lönestrategi i landstinget och att landstingsfullmäktige här i dag ska slå fast att ingångslönerna ska vara på ett visst belopp. För mig går inte det där ihop. Din satsning på att höja ingångslönerna till 25 000 och motsvarande höjning för alla andra är inte finansierad. Ni har finansierat till en del – 255 miljoner, eller hur? Det är bara det att det kostar ungefär 655 miljoner. Det saknas 400 miljoner, och det motsvarar ungefär 800 sjuksköterskor. Så det blir väl inte tal om att nyrekrytera några utan snarare säga upp så många. Det är väl ett rätt dystert besked att ge till sjuksköterskorna från Vänsterpartiet? Anförande nr 381 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Anna, jag vet inte var du får dina siffror ifrån. Vi måste lita på de siffror vi får från förvaltningen. Observera att jag nu talar om akutsjukvården, för det är ju där vi har krisen – det är där vi inte har några. Jag förstår inte heller ditt resonemang, varför du just nu nedprioriterar akutsjukvården. Är inte den akuta sjukvården just akut? Varför är det just där det inte ska finnas sjuksköterskor? Varför är det där man ska hålla tillbaka lönerna? Varför är det där det är kartellbildning? Varför är det där alla sjuksköterskor ska få 22 000 medan man får högre löner inom andra vårdverksamheter? Kan inte du svara på det? Varför är det de svårt sjuka barnen med cancer som inte kan få ha sjuksköterskor för att du envisas med att inte kunna ha individuella ingångslöner? Jag förstår inte det. Anförande nr 382 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Ordförande, ledamöter! Stockholms läns landsting är en av Sveriges absolut största arbetsgivare. Våra vårdgivare har ansvaret för att hantera många av våra viktigaste ögonblick som människor, oavsett om det handlar om trygga förlossningar, lindring av långvarig smärta eller att bota krämpor och sjukdomar av olika slag. Den absolut största och viktigaste resursen i det här arbetet är personalen. Jag är stolt över våra fantastiska medarbetare i vården. Jag är också stolt över att vi kan presentera en lång rad satsningar på medarbetarna i dag. Först och främst vill jag nämna vår historiska satsning på specialistsjuksköterskor som en absolut nyckelgrupp. Nu för tiden sysslar jag mest med trafikfrågor, men jag minns då jag för ett par år sedan var med i en sjukvårdsberedning, hur sakkunnig efter sakkunnig kom till beredningen och sade samma sak: Det saknas specialistsjuksköterskor inom vår specialitet. Det är av oerhört stor betydelse att våra medarbetare inom vården uppmuntras att vidareutbilda sig, att det ska finnas möjlighet att göra karriär och att det ska synas i lönekuvertet. Den här budgeten innehåller också ett antal andra satsningar för att stärka kompetensen hos våra medarbetare och samtidigt göra Stockholms läns landsting till en än mer attraktiv arbetsgivare. Våra medarbetarundersökningar visar att landstinget är en populär

Anföranden 2013:5 266 arbetsgivare och att de allra flesta som arbetar hos oss trivs mycket bra. Men vi nöjer oss inte med det utan vill naturligtvis hela tiden sträva efter att förbättra oss ytterligare. Vår ökade satsning på AT- och ST-tjänster är ett sätt att satsa på att få fler duktiga medarbetare. Jag har på nära håll sett vilket slöseri med mänskliga resurser bristen på AT-tjänster är och har varit under många år. Unga, lovande läkare ska inte behöva leva i limbo i väntan på en AT-tjänst. Nu tar vi ett oerhört viktigt steg i rätt riktning med den här budgeten. Vår utökade satsning på chefsutbildningar är ett annat viktigt steg, liksom satsningen på att göra landstinget till en bättre arbetsgivare för personer med olika funktionsnedsättningar. Jag har med förvåning lyssnat på Lars Dahlbergs gnäll, när vi nu ska ta budgeten för 2014, för det handlar i princip bara om vad som hänt förut, inte vad vi faktiskt ska fatta beslut om i dag. Vi tar verkligen krafttag för att förbättra kompetensförsörjningen. Det borde Lars Dahlberg applådera i stället för att gnälla om. Även om vi nu debatterar sjukvården ur ett utförarperspektiv, vill jag påpeka att jag som kristdemokrat alltid vill debattera vården med patienten i fokus. Många av de faktorer som påverkar patienten mest ligger under produktionsutskottets ansvarsområde. Det gäller inte minst saker som att vården ska erbjudas i rum som är välstädade, att den mat som erbjuds ska vara god och näringsriktig utifrån patientens unika behov och att vården ska utföras i lokaler som är väl lämpade för uppgiften. Alla de här områdena har fått mycket uppmärksamhet i produktionsutskottet under året, och den här budgeten är ytterligare ett steg i rätt riktning för att förbättra patientens upplevelse av vården. Med detta sagt vill jag yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag till budget för 2014. Anförande nr 383 L a r s D a h l b e r g (S): Jag blev ju tydligt apostroferad, så jag vill tydligt säga att jag gnäller inte för att det är kul, utan jag gnäller för att vi har stora bemanningsproblem och för att de går att härleda till tidigare misstag. Ni har haft makten i sju år. Jag nämnde att Karolinska Institutet blev av med sin examinationsrätt våren 2008. Ett år tidigare fick man kritik från Högskoleverket, som man sedan skulle åtgärda men inte gjorde någonting åt. Och du beskriver själv mångåriga problem med AT-läkare och brist på specialistsjuksköterskor många år tillbaks i tiden. Varför gjorde ni ingenting tidigare? Ni har haft sju år på er. Nu vaknar ni till liv och gör satsningar, som jag har sagt tidigare i dag att jag välkomnar. Du har själv suttit med i sjukvårdsberedningar och hört att behoven finns. Varför har ni inte satsat tidigare, Karl Henriksson? Anförande nr 384 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Lars Dahlberg ger en märklig bild av verkligheten. Det är inte så att det inte har gjorts satsningar tidigare, men vi intensifierar satsningarna – vi tar ytterligare viktiga steg i den här budgeten. Och när han beskriver att landstinget inte har gjort någonting angående skandalen med att Karolinska Institutet underlät att vidta åtgärder vilket ledde till att man blev av med examinationsrätten, far han faktiskt med osanning. Till och med jag vet att produktionsutskottet var väldigt aktivt i den processen och var med och protesterade. Det är bra att hålla sig till sanningen, Lars.

Anföranden 2013:5 267 Anförande nr 385 L a r s D a h l b e r g (S): Då kan jag förtydliga min kritik, Karl Henriksson. Det är en sak att protestera mot att man förlorar examinationsrätten. Det är en annan sak att analysera konsekvenserna och vidta åtgärder för att lindra skadorna som uppstår när flera kullar sjuksköterskor inte står till landstingets förfogande. Man ser det i god tid – men man gör ingenting åt det. Anförande nr 386 K a r l H e n r i k s s o n (KD): Återigen ger Lars Dahlberg en förvrängd bild av verkligheten. Det var inte så att man inte gjorde någonting åt det. Man satsade på rekrytering och på att utveckla verksamheten i de högskolor som faktiskt hade examinationsrätt – KI är trots allt inte den enda högskolan i vår närhet. Man satsade också på rekrytering ifrån närliggande länder till och med. Naturligtvis har man här i landstinget arbetat för att åtgärda de problem som situationen på Karolinska Institutet åstadkommit. Anförande nr 387 H a n s L i n d q v i s t (C): Tack så mycket, herr ordförande, ledamöter! Det är vi förtroendevalda som har ansvaret för sjukvården i regionen, vi som valts av medborgarna. Det är särskilt viktigt att vi tar ansvar för de sjukhus och vårdinrättningar vi själva äger, i dialog med våra sjukhus och vårdproducenter. Jag sitter själv med i produktionsutskottet för Centern, om det är någon som undrar. Där stärks och utvecklas ägarstyrningen hela tiden. Jag tycker själv att jag under den tid jag har suttit där har blivit bättre och bättre på att hitta former för att styra och hålla kontroll över den process som är så viktig för våra medborgare. Det handlar om att öka kvaliteten, till exempel sättet att arbeta mot vårdskador, som flera har tagit upp. Vid större avvikelser från mål, från budget eller från kvalitet har vi en särskild process och dialog för att ta fram handlingsplaner för hur sjukhusen ska göra, att genomföra dem och att följa upp dem, så att de mål som är satta för tillgänglighet, kvalitet, ekonomi, arbetsmiljö och så vidare ska uppnås. Detta sköts regelbundet. Särskilt viktigt är det att vi inför plötsliga arbetstoppar, som vi ju har haft exempel på, semestrar och liknande som nu närmar sig, verkligen har en beredskap för att klara av det. Vid det senaste sammanträdet med produktionsutskottet har vi precis gjort en sådan genomgång. Det är mycket viktigt att vi har den beredskapen och att det finns reserver att ta till när det gäller personal och när det gäller vårdplatser. Jag har själv tagit upp detta ett par gånger. Därför är det viktigt att vi stärker bemanningen och kan rekrytera sjuksköterskor – Håkan Jörnehed tog upp det och vi vet alla hur svårt det är det är ett stort problem i dag, inte bara i Stockholms läns landsting utan i hela landet – så att akutsjukhusen kan fylla sina vårdplatser. Men vi gör satsningar. Det var väl Anna själv som nämnde att vi till exempel satsar på personalbostäder. Det är ett sätt att få folk. Det finns fler sätt. I Vårdguiden informerar vi medborgarna om de problem som de kan möta med öppettider och med köer. Vi ser också till att ha regelbundna samråd med ägaren och beställaren om kvalitetsregister, om öppna jämförelser, om arbetsmiljö, om god och näringsriktig mat och om patientsäkerhet, för att ta några exempel på det vi ansvarar för i produktionsutskottet. Och vi ska fortsätta att korta väntetiderna. Det är vårt ansvar att göra det, och vi har faktiskt gjort det. 2012 fick landstinget som ni har hört ta del av kömiljarden både för mottagningsbesök och för behandling.

Anföranden 2013:5 268 Det här följer vi nu upp, vilket också står i budgeten, med att mäta ledtider och följa upp väntetider vid återbesök. Arbetet med jämställd och jämlik vård, som flera har tagit upp, ska fullföljas inom ramen för ett speciellt projekt som SKL ansvarar för och där vi deltar, som heter Jämställd hållbarhet. Jag vill ta upp ett område till, som kanske inte har varit så intensivt diskuterat. Det gäller funktionshindrade. Jag sitter själv i samverkansrådet för funktionshindrade. Jag vill bara säga, som ni kanske har hört förut, att där finns alla handikapporganisationer med. Tala om aktivitet! Pålästa, pådrivande – på, på, på hela tiden! Det är faktiskt väldigt roligt, det är som en aktionsgrupp på alla möten. Det är viktigt att vi tar hand om funktionshindrade både när det gäller att se till att de får leva ett liv i verkligheten och att de får möjligheter att få ett jobb. Här handlar det om tillgänglighet och likvärdig vård – om det gäller någonstans så är det här. Detta måste vi förbättra, och det gör vi också. Vi arbetar med flera processer i landstinget. Bara som ett exempel har landstinget tagit fram ett program för 2011–2015 för delaktighet för personer med funktionshinder – att undanröja problem i lokaler, att personalen ska förstå vad det är för problem som personerna har, kompetens alltså, som vi har pratat om. Där finns tre tydliga mål som vi ska följa upp. Det första är bemötandet. Det är nämligen inte säkert att man har samma bemötande till en person med funktionshinder – men kan ha! – det andra är kommunikativ tillgänglighet och det tredje är fysisk tillgänglighet. Vi ska se till att bli bättre på dessa områden. De funktionshindrade som har problem av det slaget ska ha samma vård som alla andra. Ordförande! Till sist vill jag ta upp det som Anna redan har nämnt. Vi talar om lika rättigheter. Då måste vi bli mycket bättre på att själva anställa personer med funktionsnedsättning. Vi är dåliga på det i landstinget, eller kan i varje fall bli bättre. Vi kan ju knappast kritisera företag i omvärlden om vi inte själva är bra på detta. Därför är jag särskilt glad att det nu finns en plan för att anställa fler funktionshindrade i landstinget, som faktiskt vi i Centern i hög grad har varit medverkande till och drivit på. Innan jag avslutar vill jag säga att jag tycker det är viktigt att handikapporganisationerna, de funktionshindrade själva, får vara med och utarbeta den där planen – hur man gör för att få fler funktionshindrade anställda i landstinget. 5 miljoner kronor för detta kan tyckas vara lite pengar, men mycket pengar för dem som berörs. Ordförande! Med detta yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens budgetförslag. Anförande nr 388 P a u l L i n d q u i s t (M): Herr ordförande! Vården har en långsiktig utmaning. Det görs hela tiden nya innovationer och upptäckter, och nya metoder utvecklas för patienternas bästa. Men det är ibland svårt att mönstra ut det gamla. Föråldrade och onödiga metoder och bruk lever kvar, om ingen aktivt tar bort dem. För att vi gemensamt ska klara av att även i framtiden erbjuda den modernaste vården måste även sjukvården utvecklas och förbättras i samma takt som samhället i övrigt. Därför gör Miljöpartiet både sjukvården och framtidens stockholmare en björntjänst när de säger att den inte behöver utvecklas, den behöver inte göras effektivare. Miljöpartiet vill inte att vården ska fortsätta att rationaliseras. Däremot vill de gärna höja skatten för vanliga medborgare för att få råd att leva utan utveckling. Men inte ens det räcker, utan Miljöpartiet inkluderar intäkter i sin budget som inte finns. I går pratade vi om det socialdemokratiska luftslottet när de lovar tunnelbana åt alla utan tanke på hur detta ska finansieras. Miljöpartiet har i stället underfinansierat sin driftbudget med en miljard och Vänsterpartiet, fick vi höra alldeles nyss, saknar pengar till utlovade löneökningar.

Anföranden 2013:5 269 Är det så oppositionen vill ta ansvar? Om vi vill klara av framtiden och ha de mest moderna och effektiva medicinerna och metoderna på våra sjukhus, måste också vården utvecklas. Varför är Miljöpartiet för högre skatter och emot framtiden? Vi får dock inte blunda för det faktum att sjukhusen har svårt att få ekonomin att gå ihop. Jag tror att det delvis kan bero på att politiken ibland krånglar till det med alla olika mål, som ibland kommer i konflikt med varandra. Som Annika Sandström sade inledningsvis har revisorerna gett oss beröm för de täta ägardialogerna, men ägarstyrningen måste bättras ytterligare. Nu när Stockholm växer så snabbt och vi behöver all vård som kan produceras, är det viktigt att landstinget tänker som en koncern och inte bidrar till att sjukhusen suboptimerar. Därför är det bra att det finns möjlighet att se över avtalen årligen. Avslutningsvis, herr ordförande, noterar jag att min partikollega Annika Sandström har en fäbless för taxar. Själv föredrar jag terrier. De är nämligen pigga, alerta och tillgivna – precis som en bra offentlig sektor ska vara. Bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 389 H e l e n e Ö b e r g (MP): Om jag kände mig skeptisk till det ni kallar för effektivisering och jag kallar för besparing när jag kom hit i morse, så känner jag mig ännu mer skeptisk efter den här dagens debatt, för ni har helt uppenbart inte förstått hur man gör ett riktigt bra effektiviseringsarbete. Det gör man inte genom att skära bort resurser som motivering eller incitament. Du använder orden effektivisera och rationalisera som om de är synonymer med varandra. Det är de ju inte! Rationalisera betyder skära ned resurser, effektivisera betyder att man gör saker mer optimalt. Anförande nr 390 P a u l L i n d q u i s t (M): Jo, men om vi ska få resurser till att göra mer saker så måste vi också se till att spara i andra änden – det vill säga vi måste bli effektivare i den befintliga verksamheten. Det är så vi tillskapar nya resurser – inte genom att inräkna en miljard i trängselskatter som vi inte har tillgång till, det är att bygga luftslott. Men det är uppenbarligen oppositionen ganska bra på. Anförande nr 391 H e l e n e Ö b e r g (MP): Trängselavgifterna ska inte användas till driften, för då räknar vi fel på både drift- och investeringsbudget. Om jag var du skulle jag vara lite bekymrad. Ni ska ju låna en massa pengar till att bygga Förbifarten och allt vad det nu är, men det kommer i alla fall att landa på driftbudgeten här i landstinget och påverka resurserna till sjukvården – det är en utmaning som ni har framför er! Anförande nr 392 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Men Paul Lindquist, vad kostar det då att höja alla sjuksköterskelöner till 25 000 och motsvarande? Är det fel summa vi har fått från tjänstemännen, 255 miljoner, menar du? Ska vi inte lita på vår förvaltning när vi får den summan? Finns det andra frågor där du inte tycker att vi ska lita på vår förvaltning? Vad har vi då att besluta om? Och vad har du för pengar att ge sjuksköterskorna? Med din politik blir det ju ingen höjning alls. 255 miljoner är den summa vi har fått, och vi tycker att det är ett viktigt krav för vi vill ha sjuksköterskor som kan vårda sjuka patienter.

Anföranden 2013:5 270 Anförande nr 393 J o h a n S j ö l a n d e r (S): Tack så mycket, herr ordförande, fullmäktige! Det känns både kul och faktiskt ganska förväntat att det här fullmäktigemötet skulle sluta med en brännande personalpolitisk debatt – kul för att det är viktigt, och inte särskilt oväntat därför att det i dag är så uppenbart att personalpolitiken är en av våra absolut största utmaningar. Vi har ju länge sagt att personal- och kompetensförsörjningen är en av våra stora framtidsutmaningar, och det är fortfarande i allra högsta grad sant. Vad vi kan se i dag är att det också är ett akut och konkret problem, som påverkar den dagliga vården som bedrivs här i Stockholms läns landsting. Vår förmåga att attrahera personal är helt avgörande för dagssituationen, till exempel hur vi ska lyckas lösa förlossningssituationen i sommar. Jag tänker vara lite konkret, eftersom Anna och majoriteten efterlyser konkreta förslag. Jag tror nämligen att det är så att vi måste vara väldigt konkreta. Vi måste dock förstå vilken verklighet det är vi jobbar i. Det är ingen hemlighet att de medarbetare vi söker till våra verksamheter är attraktiva på arbetsmarknaden. De har mängder av bra jobb att ta, och vi vet att de stora problemen för oss är att få folk till de tuffa och slitsamma jobben, nattjobb och så. Jag tror att en helt central utmaning för oss som arbetsgivare och som koncern är att förklara och visa, kraftfullt och tydligt, att det inte längre är så att vi förväntar oss att våra medarbetare ska offra familj och hälsa och förutsättningarna att leva ett normalt liv för förmånen att få jobba i sjukvården utan tvärtom även de tuffa jobben på akuter och liknande går mycket väl att kombinera med övrigt liv. Det tror vi är en förutsättning för att kunna attrahera moderna människor till de här jobben. Vi har då tre konkreta förslag på hur vi skulle kunna tydligt markera att vi som koncern ser detta och tar det på allvar. Det skulle vara jätteintressant att höra majoriteten och Anna reflektera över de tre förslagen. Det första är att vi på koncernnivå måste kraftfullt och tydligt säga ifrån att vi måste bort från de eländiga treskiften. Det är fullkomligt omöjligt att kombinera ett normalt liv med den ständiga osäkerheten: Kommer jag att jobba natt? Kommer jag att jobba dag? Det är dåligt för hälsan, det är dåligt för familjesituationen – det är dålig politik! Kan vi inte slå fast gemensamt att vi ska bort från treskift i möjligaste mån? Det är en tydlig signal till både nuvarande och blivande medarbetare. Det andra förslaget är att vi som koncern ska slå fast att jobbar man för oss så ska man inte behöva jobba mer än två av fem helger. Det låter modest, men är det inte också ganska rimligt? Du ska kunna jobba i vården, du ska vara pigg på jobbet och du ska veta att du fortfarande får dina lediga helger. Vad är fel med det förslaget i den socialdemokratiska budgeten? Det tredje är en gammal klassiker – vi har gjort det förr, varför inte göra det igen? Låt oss slå fast att jobbar man hos oss så är det heltid och tillsvidareanställning som gäller. Vi får inte släppa efter och börja släppa in ofrivilliga deltider, för det är en kvinnofälla, det gör det svårt att kombinera livet med arbetet – det är dålig politik. Nej till treskift, ge en garanti att du inte behöver jobba mer än två av fem helger, och slå fast klart och tydligt att heltid är det som gäller då man jobbar i Stockholms läns landsting, och tillsvidareanställning är den naturliga normen. Vad är det för fel på de tre konkreta, koncernövergripande förslagen för att visa att vi ser vad framtidens medarbetare kräver, vi är en arbetsgivare som förstår att jobbar man i vården så kan man ställa krav på att det ska gå att kombinera med ett liv med familj och med ett rikt liv i övrigt? Jag skulle gärna vilja höra majoriteten förklara vad det är för fel på dem. Jag yrkar bifall till dem.

Anföranden 2013:5 271 Anförande nr 394 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Har jag så mycket tid på mig att jag kan bre ut mig lite, herr ordförande? Jag har naturligtvis med intresse läst oppositionens tre budgetförslag, också Socialdemokraternas. Det är lite tunt med de konkreta förslagen, tycker jag, men som föregående talare var inne på finns det ändå några. Både när det gäller treskift och hur ofta man ska jobba på helger och så vidare vill jag säga att jag naturligtvis känner sympati för de idéerna, men jag tror att det går en skiljelinje här: Hur mycket ska vi i den här salen fatta beslut om och hur mycket tycker vi ska formas på arbetsplatserna i relationen mellan våra medarbetare och deras arbetsgivare lokalt? Jag tror inte att det där är frågor som vi nödvändigtvis ska fatta beslut om här. När det gäller frågan om rätten till heltid kan jag också känna sympati för det förslaget, men jag vill samtidigt slå fast att det måste finnas en rätt att välja deltid, att inte behöva jobba heltid. Som alla vet är behovet av arbetskraft stort, och att då tvinga människor att jobba mindre än de önskar är förstås ren dumhet. Jag är inte säker på att det heller är en fråga som vi behöver lösa här – ofta tycker jag att arbetsmarknadens parter sköter de här frågorna väldigt bra avtalsvägen. Men skulle det vara så att vi ser att det här är ett problem för oss – vi har inte riktigt sett det än – så är inte jag främmande för att vi kan återkomma i den frågan och slå fast att man självklart ska ha rätt att jobba heltid. Den möjlighet som vi har är ju att locka fler medarbetare att vilja jobba heltid. Det tror jag är bra för arbetsplatsen, och jag tror också att det är bra för jämställdheten på sikt. Hörni, ibland målas det upp en bild av att ingen vill jobba i vården, i svart och vitt. Men hur ser det ut egentligen? Trots att verksamheten har lagts ut på vårdval har vår medarbetarskara ökat kraftigt. Sjuksköterskor har vi de senaste två åren anställt 450 fler av i vår organisation. Det är inget man skulle tro när man läser tidningar eller lyssnar på debatten, men så ser det ut. Samma sak med läkare, fast ännu fler. Det här var ju en replik till Socialdemokraterna, så det är bäst jag slutar här. Jag får återkomma. Anförande nr 395 J o h a n S j ö l a n d e r (S): Tack! Det var väl det svaret jag var rädd för. Det blir lite märkligt. Vi har nu hört i debatten hur bra allting funkar och hur framgångsrika vi har varit – ändå står vi här med de problem vi har. Det kommer sig av att varje gång vi har några idéer om hur vi kan utveckla landstinget som arbetsgivare och att bli attraktivare för den moderna vårdanställde så kommer svaret: Nej, det är inte vår sak, det kan inte vi bestämma, det får vi bolla någon annanstans. Det där håller inte, det räcker ju inte! Vi är faktiskt som arbetsgivare en av parterna! Det finns ingen anledning att löpa till något annat samfund. Låt oss ta det ansvaret som arbetsgivare! Låt oss ta problemen med personalrekryteringen på allvar! Låt oss skicka en tydlig signal till kommande och nuvarande medarbetare: Vi är stället för dig om du vill ha ett bra jobb med goda möjligheter och med möjligheter att kombinera liv och arbete! Jag tycker det vore mycket bra. Anförande nr 396 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Vad jag funderar på är varför du har så liten tilltro till modellen på svensk arbetsmarknad med avtal. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi håller fast vid den. Arbetstider är en typisk sådan sak som gör sig allra bäst för lokala beslut, mindre bra för generella beslut i den här salen, som ska gälla 43 000 medarbetare.

Anföranden 2013:5 272 Självklart är vi en part på arbetsmarknaden, och vi tar ett stort ansvar. Men vi arbetar på en övergripande nivå och vi jobbar med riktlinjer och med vår personalpolicy. Jag tycker det är helt rätt. Var går gränsen för dig? Vad är det du tycker att vi ska politiskt fatta beslut om och ta den makten ifrån parterna som tecknar avtalen lokalt? Jag kan tänka mig att många fackligt aktiva tycker att det är lika spännande som jag att få veta på vilka fler punkter som Socialdemokraterna vill flytta makten från de lokala parterna och grabba åt sig den själva för att fatta politiska beslut här. Det skulle vara intressant att få veta! F ö r s t e v i c e o r d f ö r a n d e n : Jag konstaterar att Johan Sjölander och Socialdemokraterna inte har mer tid kvar. Folkpartiet är snart i samma situation. Anförande nr 397 M i c h e l S i l v e s t r i (MP): Ordförande, ledamöter och åhörare! Jag känner nu när jag lyssnar på debatten och instämmer med flera av föregående talare att det här egentligen är den kanske viktigaste debattdelen under de här två dagarna, eftersom vi pratar om vår viktigaste resurs. Utifrån det perspektivet är det lite beklagligt att det är så relativt liten tid vi har till det jämfört med de andra områdena som vi har diskuterat. Håkan Jörnehed nämnde tidigare namnet på Vänsterpartiets budgetförslag, och då känner jag att vi från Miljöpartiet kanske också skulle vara lite tydligare med en titel. Vi har ju som långsiktigt mål i vårt budgetförslag en hållbar Stockholmsregion – modern, mänsklig, miljösmart. Jag tycker att samtliga de tre epiteten relaterar mycket till den debatt vi för just nu. Det känns ändå så att Alliansen inte riktigt för en modern och mänsklig personalpolitik. Det är också det som vi upplever konsekvenserna av. Nu pratar vi i och för sig mycket om sjukvårdspersonalen, och kanske främst inom akutsjukvården, men vi ska inte glömma bort att vi även har andra personalkategorier inom landstingets verksamhet. Det är trots allt inom akutsjukvården som vi ser de största problemen och bristerna just nu. När det gäller att försöka trygga en god kompetens- och personalförsörjning är förstås utbildning viktig, som jag har pratat om tidigare, men också det som med ett fint ord kallas för retention – hur behåller vi den personal som vi har anställt? Vi märker att det blir allt svårare. Vad är det då som ställer till problem, både för personalen att handleda och utbilda kommande generationer av sjuksköterskor, läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och så vidare? Och vad är det som kanske jagar iväg personalen i dag, framför allt sjuksköterskor men också barnmorskor – ifrån den sjukvård vi har? Delvis är det naturligtvis lönenivåerna, som vi har varit inne på, men i kanske ännu högre grad arbetsmiljöaspekterna. Bristande arbetsmiljö har också påtalats av flera fackliga organisationer i centrala samverkansgruppens dokumentation som medföljde budgetpapperen till det här mötet. Det tycker jag att man måste vara lite lyhörd för och inte bara bortse ifrån. Vad som behövs för att försöka åtgärda detta menar vi är ”mer luft i systemet” i första hand. Personalen måste naturligtvis till att börja med ha tid till att äta lite någon gång under dagen och att springa på toaletten. Utöver det behöver de också handleda blivande kolleger, med mera – och i bästa fall också bedriva lite forskning och utveckling, som jag diskuterade tidigare. Hur skapar man då den här luften i systemet? Det gör man inte genom att ha det ständiga effektiviseringskrav som uttalas från Alliansens sida. Nu heter detta produktion och personal, men om vi pratar om hälso- och sjukvård så är det ändå inte vilken produktion som helst. Det går inte att jämföra med att bygga bilar, snickra ihop datorer eller någonting

Anföranden 2013:5 273 sådant. Det går inte att trösta en döende patient fortare. Därför blir det i längden orimligt, och – återigen – det är det som vi ser konsekvenserna av. För att i någon mån åtminstone börja rätta till de här bristerna har vi från Miljöpartiets sida som sagt slopat effektiviseringskravet, och vi tar ett ansvar genom att höja skattesatsen med 20 öre. Återigen yrkar jag bifall till Miljöpartiets budgetförslag. Anförande nr 398 K e r s t i n P e t t e r s s o n (V): Herr ordförande, fullmäktigeledamöter! Här har man talat om barncancersjukvården och att sjukhusen är tvungna stänga vårdplatser. Detta är något som måste göras på de flesta akutsjukhusen i dag, på akutavdelningarna. Jag besökte min gamla avdelning i går och fick höra att man stänger vårdplatser på grund av sjuksköterske-brist. Det finns inga sjuksköterskor. 450 nyanställda sjuksköterskor låter som många, men man måste ställa det i relation till hur många som har slutat. Man kan inte bara säga att man har anställt 450 sjuksköterskor. Hur många har slutat? Det kan finnas skäl som naturlig avgång, på grund av ålder eller vad som helst. Det är ändå viktigt att ställa denna siffra i relation till hur många som har slutat. Lars Dahlberg har helt rätt när han säger att det finns specialistsjuksköterskor inom icke akutsjukvården. Inom geriatriken – där vi i dag talar om att man måste ha stor utökning av vården – behövs det specialistsjuksköterskor för att kunna ta hand om de svårast sjuka äldre. Det gäller också psykiatrin och primärvården. Det finns fler sådana enheter. Bifall till Vänsterpartiets förslag till budget! Anförande nr 399 Landstingsrådet S t a r b r i n k (FP): Det är 450 fler anställda, netto! Det är så många fler som är anställda i dag jämfört med tidigare. Naturligtvis har vi personalomsättning, och den ligger för övrigt i landstinget totalt på ungefär 10 procent. Det finns enheter som sticker ut åt det negativa hållet med högre omsättning respektive till det positiva med lägre omsättning. Anförande nr 400 N a t a s h a R i n g b l o m (M): Ordförande! I budgeten betonar vi att ett av våra övergripande mål är att vara en attraktiv och konkurrenskraftig arbetsgivare som rekryterar, utvecklar och behåller kompetenta medarbetare och chefer. Ledarens roll är grunden till framgång i en verksamhet. Kompetenta chefer skapar förutsättningar för ett gott arbetsklimat och en styrning som överensstämmer med landstingets mål. Vårt uppdrag är att leverera en mänsklig, fungerande sjukvård, oftast i situationer där människor är mest utsatta. Genom att vara en bra arbetsgivare kan dessa mål nås. I vår budget står det att landstinget ska ha gemensamma riktlinjer för sin chefsförsörjning i syfte att över tid säkra tillgången på goda ledare. Jag väljer att tala om ledarförsörjningen i stället för chefsförsörjningen i och med att jag ser en tydlig distinktion mellan chef och ledare. Chefsskap är en formell maktposition med tydligt uppdrag från ledningen i en organisation, medan ledarskap handlar om relation. En ledare får mandat underifrån, från sina medarbetare, genom sitt sätt att leda. Det är just fler ledare som vi vill ha i landstinget. Att vara chef men inte ledare gör det ofta svårt att få medarbetarna med sig.

Anföranden 2013:5 274 Landstingets riktlinje för ledarförsörjning innehåller flera åtgärder, och olika program är nu på gång för att stärka chefernas förmåga att leda verksamhet och att attrahera, rekrytera och utveckla blivande och befintliga chefer för landstingets behov. Som ledare måste man ha överblick över den kompetens som finns samt planera för att täcka kompetensbehovet på längre sikt. En bra arbetsgivare ska inte bara lyckas rekrytera rätt arbetskraft utan också ta hand om den befintliga personalen för att möta konkurrensen om de bästa medarbetarna och klara målen om kvalitet i vården. Det finns tre konkreta mål i vår budget för att vara en attraktiv och konkurrenskraftig arbetsgivare: stolta medarbetare, bra chefer och ledarskap och systematisk kompetensutveckling. Vi kommer att stå inför väldigt stora rekryteringsbehov framöver. En utökning av antalet vårdverksamheter innebär att fler personer kommer att behöva arbeta inom vården. Vår ambition är att medarbetarna ska spegla mångfalden på de områden där vi är verksamma. En positiv attityd till mångfald finns redan inom landstingets verksamheter, och precis som Anna sade har vi väldigt många medarbetare med utländsk bakgrund inom landstingets verksamheter. Men mångfaldsperspektivet har ännu inte riktigt fått genomslag inom karriärprogram och vid tillsättningar av chefer. Det är bara 8 procent av cheferna inom landstinget som har utländsk bakgrund. När konkurrensen om talangerna hårdnar och det blir allt svårare att hitta människor med rätt kompetens måste man utnyttja hela talangpoolen, om man kan säga så, som finns bland våra medborgare. Detta gäller även vid tillsättningen av chefer. Liksom alla mina kollegor i produktionsutskottet tycker jag om hundar och har jakthund. Landstingsstyrelsen övrigt Anförande nr 401 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Fru ordförande och ledamöter! Jag tänker tala om två saker så ni verkligen lyssnar. Jag ska tala om när jag byter ämne. Jag tänker börja med att tala om forskning. Stockholms läns landsting är en viktig aktör inom forskningen i hela Stockholm och inom hela Sverige. Totalt satsar vi 2,8 miljarder årligen på forskning och utveckling inom lands-tingets verksamheter. Vi har ett dubbelt engagemang för forskningen från landstingets sida. Dels innebär vår forskning att vi utvecklar och förbättrar den verksamhet som vi bedriver och finansierar. Forskningen bidrar till bättre metoder och nya rön inom medicinens område. Det ger alla våra patienter bättre och effektivare sjukvård. Dels är våra satsningar på forskning viktiga för att skapa förutsättningar för en stabil tillväxt i hela Stockholmsregionen. Vi vill att Stockholm ska fortsätta att vara ett hemvist för viktig medicinsk forskning och att Nya Karolinska Solna ska utgöra navet för ett kluster av medicinsk forskning av högsta internationella rang. Därför är det också viktigt att vi klarar av att ha dubbla perspektiv på forskningen, dels som ett självändamål inom landstingets verksamhet, dels som en viktig bit i ett mycket större pussel om förutsättningar för tillväxt och arbetstillfällen i Stockholms län och hela regionens attraktionskraft. På båda områdena behövs det mer samarbete. Trots att vi satsar stora resurser är de föga värda om de inte används på rätt sätt och för att få ut mesta möjliga värde. Inom landstinget är det viktigt att vi blir bättre på att samarbeta mellan olika sjukhus och kliniker för att sprida forskningsresultat inom våra egna verksamheter. Därför måste vi också ägna större kraft åt att utvärdera och följa upp de medel som vi satsar på forskningen. Genom uppföljning och utvärdering kan vi snabbare sprida kunskap och metoder inom hela landstinget.

Anföranden 2013:5 275 Ännu viktigare är ett utökat samarbete när det gäller att utveckla forskningsklimatet och förutsättningarna för kunskap och tillväxt i Stockholmsregionen. Vi behöver fler aktörer som drar åt samma håll för att lyckas med vår ambition. Det krävs både universitet och näringsliv, både kommuner och statliga institutioner, alla har sina uppgifter att fylla. Vi kan bidra i projekt som 4D, de fyra diagnoserna, där vi genom vårt samarbete med Karolinska institutet skapar förutsättningar för såväl näringsliv som andra forskare att använda information från ett brett patientunderlag. Det ger möjlighet för nya upptäckter och resultat som kan hjälpa patienter både här och i resten av världen. Jag har tidigare talat om de stora folksjukdomarna, och här har man fördjupat sig i de fyra diagnoserna diabetes typ 2, reumatologi, bröstcancer, hjärt-kärl-sjukdomar, och så har man lagt till informatik. Det har vi också talat om när det gäller nätverkssamverkan. Staten kan bidra exempelvis genom en satsning på Science For Life Laboratory som regeringen har gjort. Den ger goda förutsättningar för utveckling av medicin-teknik, bioteknik och läkemedel i det kluster som nu växer fram i Hagastaden. Universitet och högskolor bidrar naturligtvis genom sin forskning och utveckling. Genom kontakter med såväl medicinska som tekniska och andra inriktningar ges nya möjligheter till olika former av tvärvetenskapligt samarbete. Teknik, ekonomi och andra naturvetenskaper är några av de inriktningar som kan korsbefrukta den medicinska forskningen för att nå nya spännande resultat. Det är viktigt att vi i landstinget förmedlar kontakter och ställer upp med våra resurser för att bredda kunskapsutbytet. Själva idén om en klusterbildning med många olika aktörer med olika infallsvinklar och ingångar till ett ämne bygger naturligtvis på samarbete och utbyte. Det är mångfalden som i sig skapar attraktionskraft. Därför är en av våra viktigaste uppgifter också skapandet och utvecklingen av Nya Karolinska Solna som både geografiskt och verksamhetsmässigt kommer att vara ett centrum av den medicinska forskningen i Hagastaden. Samtidigt vill vi gärna se motsvarande utveckling med flera aktörer kring kvalificerad forskning som bedrivs vid Karolinska sjukhuset Huddinge. Vi måste ständigt vara beredda att hålla dörren öppen för nya intressenter och pröva nya vägar för att underlätta samarbetet i all vår verksamhet. Det är bara på så sätt som vi kan skapa en framtid för forskning, utveckling och tillväxt i Stockholmsregionen. Med detta sagt tänkte jag övergå till att tala om investeringar. Ni ska veta att det är väldigt, väldigt roligt och hedrande att vara finanslandstingsråd under en tid då Stockholms län expanderar så mycket! Befolkningen växer snabbt och har gjort det under ett decennium vid det här laget. Det är svårt att få investeringarna att hålla jämna steg med befolkningstillväxten eftersom lösningarna ska vara så genomtänkta och bra att de håller i decennier. Den investeringsplan för både kollektivtrafik och Framtidens hälso- och sjukvård som Alliansen lägger fram är genomtänkt och genomarbetad. Samtidigt ska vi självklart vara medvetna om att även genomtänkta planer kan behöva justeras när verkligheten utvecklas i olika riktningar. Alliansen föreslår investeringar på drygt 68 miljarder kronor de kommande fem åren. Det är enormt mycket pengar och tangerar taket för det finansiella mål vi satt upp för kapital-kostnadens andel av skatteintäkterna. Erfarenheten visar dock att en del investeringar kommer att försenas på grund av olika överklaganden och därför att de lösningar som valts, av olika anledningar inte är möjliga att genomföra just då. Dessutom kan den tekniska utvecklingen göra att de lösningar som vi ser i dag inte är de bästa när de väl ska genomföras. Utvecklingen förser oss med både bättre material och bättre metoder. Därför är det viktigt att vi inte är låsta i dyra detaljlösningar.

Anföranden 2013:5 276 Vi i Alliansen prövar nu att se om det går att hitta billiga och samtidigt bra lösningar för olika investeringar. De sjukhus som står näst på tur för ny- och ombyggnad kan uppfatta det som frustrerande, men det är omprövningar som måste göras eftersom investeringarna finansieras med skattemedel. Det är heller inte justeringar som ska behöva leda till förseningar. Jag tycker också att vi behöver titta på alternativa finansieringslösningar. Byggandet av Nya Karolinska Solna valde vi gemensamt över blockgränsen att finansiera med OPS, offentlig privat samverkan. Det har visat sig vara ett bra sätt att få byggandet att gå enligt tidsplanen. Det kan komma andra finansieringslösningar i framtiden. Vi hörde Miljöpartiet nyss tala om att intressera AP-fonderna för att satsa pengar i Stockholms läns landsting. Det tycker jag är en intressant idé, under förutsättningar av att de placeringsregler för AP-fonderna som för närvarande diskuteras kommer att tillåta det. Jag kan själv inte tänka mig en säkrare placering av min kommande pension än en investering i ett sjukhus i Stockholm. Jag anser även att delar av trängselskatten bör tillfalla landstinget för att vi ska kunna bygga ut infrastrukturen och kollektivtrafiken eftersom det är landstinget som har ansvaret för trafikplaneringen. Men att som Miljöpartiet räkna in intäkterna från trängselskatten i landstingsbudgeten när de i dag fortfarande tillfaller staten tycker jag är direkt oseriöst. Vi behöver tänka nytt och modigt när vi har stora utmaningar framför oss. Men vi får inte hemfalla åt önsketänkande. Alliansens förslag till investeringar ger god grund för sjukvård och trafik åt Stockholms läns växande befolkning under de kommande åren. Nu lägger Alliansen för åttonde året i rad fram en budget som är i balans utan att höja skatten. På andra sidan står en splittrad opposition och även ett splittrat parti. Vänsterpartiet vill höja skatten med 25 öre, Miljöpartiet vill höja skatten med 20 öre och använder dessutom 1 miljard i intäkter från trängselskatten som faktiskt inte går till landstinget utan till staten. Men hur står det egentligen till med Socialdemokraternas syn på skattehöjningar? Nu när det bara är en övning i opposition föreslås ingen höjning, men kan Helene Hellmark Knutsson lova att hon kan stå emot skattehöjarna i den egna gruppen och de två tilltänkta koalitionspartierna om ni tillsammans skulle få majoritet efter valet? Stockholmsregionen måste ges förutsättningar att utvecklas. Vi behöver fler som arbetar och fler som driver företag. En skattehöjning är inte det som behövs. Vågar någon lita på att Socialdemokraterna inte höjer skatten? Det är nämligen ingen utväg att höja skatten för att självfinansiera en del av investeringarna och på så sätt hålla tillbaka skuldsättningen, särskilt inte i Stockholms län som redan har landets högsta landstingsskatt. En ännu högre skatt skulle påverka både sysselsättning och tillväxt negativt. Därför är ordnad ekonomi det som är extra viktigt för Stockholms läns landsting i det skede som vi befinner oss i nu, nämligen i början av en stor investeringspuckel. Stockholms län har inte råd med vare sig skattehöjningar eller experiment med trafiktaxorna. Vi behöver ordning och reda för att klara framtiden. Därför vill jag än en gång yrka bifall till Alliansens förslag! Anförande nr 402 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Jag förstod ju att Torbjörn skulle tycka att det var roligt att diskutera skattenivå. Jag tycker att det är kul att prata skattenivåer med er moderater, i synnerhet om man tittar tillbaka några år och ser på den tid då landstinget befann sig i djup ekonomisk kris. År 2002, då vi tack vare er hamnat i en situation då landstinget hade 4,2 miljarder kronor i underskott. Det samlade underskottet från den borgerliga mandat-perioden var 12 miljarder kronor. Då tvingades vi höja skatten med nästan 2 kronor. Det var inte något som vi gjorde med glädje eftersom landstingsskatten är en platt skatt och betalas

Anföranden 2013:5 277 lika av rik som fattig. Vi vill inte höja några skatter men vi tvingades in i kraftfulla skattehöjningar till följd av borgerlig misshushållning med landstingsekonomin. Vid det tillfälle då vi tvingades höja skatten lovade ni att återställa skatten, att återställa de två kronorna. Om jag hade varit borgerlig väljare vid den tidpunkten – gud förbjude – om jag hade varit borgerlig över huvud taget så skulle jag ha undrat: Vad har hänt med alla de vidlyftiga skattesänkningslöften som ni utställde vid den tidpunkten? Det var nog så att vi började plocka in en del pengar till den gemensamma kassakistan, något som ni vägrade inse när ni hade kört landstingets ekonomi i botten. Anförande nr 403 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Jag tycker att det är med viss rätt som ni i oppositionen brukar säga: prata inte om vad som hände förr i tiden, vi måste se framåt. Ni pratar om något som hände för över ett decennium sedan, och det är ingenting som jag tycker var bra. Svaret från Socialdemokraterna är alltså att ni inte ska höja skatten, att ni kommer att stå emot de andra partierna. Jag tycker att det var ett bra svar. Det är bra att du sade att det är en platt skatt, för det är precis så det är. Med den 25-öring som Vänsterpartiet föreslår får den som tjänar 20 000 direkt 500 kronor mindre i plånboken per månad. Anförande nr 404 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Landstingsskatten är en platt skatt. Därför tycker vi socialdemokrater illa om att höja den skatten över huvud taget, den ska hållas så låg som möjligt. Det är vår inställning. Eftersom jag är historiker tycker jag att finanslandstingsrådet ska kunna sätta sig ned och prata med flera av de närvarande landstingsråd som var med om att driva landstinget in i den situation som ledde till att vi tvingades höja skatten med nästan 2 kronor. Det är nämligen inte så länge sedan. Flera av de landstingsråden sitter nu i salen. Flera av dem sitter här och är ansvariga för att vi har landets högsta landstingsskatt. Anförande nr 405 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Då pratar jag väl lite historia jag också, eftersom det tydligen var väldigt roligt att göra det. I ABC före valet år 2010 hade du och en debatt mot Ilja Batljan. Han ville inte höja skatten medan du ville höja skatten. Vad händer nu? Det är inte så lätt att tro på dig trots saltlakritspåsen. Den hjälpte inte riktigt. Anförande nr 406 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Skatt är ju spännande att diskutera, Torbjörn, och det gör du gärna. Jag har för mig att ni har sagt en sak väldigt länge. Du ojar dig väldigt mycket över skatten, och så har ni sagt att ni ska sänka skatten tioöring efter tioöring. Det har ni sagt sedan år 2006. Varför sänker ni inte skatten om ni tycker så illa om att betala skatt? Nu sade du att vi har Sveriges högsta landstingsskatt. Ibland säger du att vi har Sveriges i särklass högsta landstingsskatt. Nu verkar det här ”i särklass” ha försvunnit. Jag tror att du räknade fel eller så var det en Freudiansk felsägning. Med vårt skatteförslag så blir det 50 kronor extra att betala i skatt för den som tjänar 20 000. Då får vi väldigt mycket inkomster till landstinget så att vi kan göra alla de fantastiska satsningar som vi vill göra med vårt budgetförslag. Pröva det, Torbjörn, det är rätt så trevligt.

Anföranden 2013:5 278 Anförande nr 407 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Håkan, i valrörelsen lovade du nolltaxa i SL-trafiken. Det var ett vallöfte. Nu kan jag se i budgeten att du behåller 790 kronor för månadskortet. Det är ju märkligt! Vad var det för löfte? Hur kan man lita på er? Anförande nr 408 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Torbjörn, du måste ha varit sjuk under historie-lektionerna i skolan. Vi har aldrig gått till val på löftet att införa nolltaxa. Det är en stor diskussion i vårt parti, men vi har inte gått med på det. Ordinarie resenärer får betala 790 kronor, men eftersom vi satsar på barn i vår budget får barn upp till 12 års ålder åka gratis alla dagar. Framför allt detta Torbjörn får barn avgiftsfri medicin på recept. Det tycker vi är en riktig barnsatsning. Dessutom slipper barnfamiljerna att betala patientavgift när de besöker akutsjukvården. Man kan göra sådana fantastiska satsningar om man vågar höja skatten. Antingen är man sämst i klassen eller bäst i klassen. Det beror på vilken inställning man har till skatt. Anförande nr 409 L a r s D a h l b e r g (S): När det gäller forskning och investeringar vill jag hänvisa till våra tidigare inlägg i debatten här i dag. Det finns dock under rubriken Landstingsstyrelsen övrigt ett antal att-satser i landstingsstyrelsens förslag till beslut som handlar om Norrtälje och de här styrdokumenten. Erik Langby deltog i hälso- och sjukvårdsdebatten och berörde den frågan. Jag har förmånen att vara andre vice ordförande i nämnden och kom in ännu senare än Erik. Precis som Erik sade tidigare tycker jag att det är ett spännande och viktigt uppdrag, och jag ser fram emot att vi gemensamt ska försöka få den här verksamheten att utvecklas på ett bra sätt. När det gäller de här styrdokumenten så har vi som ingår i nämnden haft väldigt små möjligheter att egentligen diskutera innehållet. Vid senaste nämndsammanträde lade vi till att börja med ett återremissyrkande som sedan gjordes om till ett medskick i det fortsatta arbetet. Det har sedan inte bearbetats utan de här styrdokumenten ligger som de ligger. För vår del vill vi fullfölja det yrkande som vi hade i nämnden. Nu är det så att vi inte får yrka återremiss på en del av budgeten utan man måste ge avslag eller bifall. Detta gör att vi väljer att yrka avslag på att-satserna 38–42 i landstingsstyrelsens förslag till beslut som handlar om styrdokumenten. Erik har visserligen sagt här i debatten att det ska bli en fortsatt bearbetning, och den ser jag fram emot men jag känner mig ändå nödsakad att fullfölja vårt yrkande eftersom dokumenten inte har blivit ändrade. Vi har också ett särskilt uttalande med våra synpunkter som vi vill ha bifogat till protokollet. Jag kan inte låta bli, med anledning av Torbjörns inledning, att välkomna intresset för forskningsklustret i Hagastaden och för Nya Karolinska. Vi har ett yrkande om att ge landstingsstyrelsen i uppdrag att i samråd med trafiknämnden utarbeta genomförandebeslut för investering i utbyggd tunnelbana. Det tror jag skulle vara en oerhört viktig satsning för att verkligen kunna ge det här forskningsklustret och Nya Karolinska en bra infrastruktur och goda förutsättningar. Vi har också ett förslag om uppdrag till landstingsstyrelsen att återuppta programarbetet för innovationsplatsen ute i Huddinge. Du betonade ju också vikten av att satsa på Huddinge. Jag skulle välkomna, Torbjörn, om du omsatte ditt engagemang i ett stöd till våra två att-satser. Då skulle vi kunna åstadkomma något riktigt bra tillsammans här i dag.

Anföranden 2013:5 279 Anförande nr 410 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Jag vill med utgångspunkt från de säryrkanden som ligger ställa en fråga till Lars Dahlberg. Det är ju så att S vill ha en effektivitetskommission för vården. Det ligger under det här avsnittet. Miljöpartiet vill slopa effektivitetskrav och kallar rationaliseringar för nedskärningar. S vill spara i förvaltningen medan MP:s bild av hur förvaltningen ska utvecklas visade sig i inlägget i går där man framförde synpunkter på hur kontorslandskapen ser ut. Dag Larsson ondgjorde sig i går över vissa regleringar i miljöprogrammet, medan Milöpartiet på område efter område understryker att man borde ha ännu mer detaljerade regler för inte minst privata utförare. Det är ju inte mellan Alliansen och Socialdemokraterna som skiljelinjen går när det gäller att effektivisera vården och minska byråkratin. Den skiljelinjen går ju mellan Socialdemokratin och Miljöpartiet och möjligen mellan Socialdemokratin och Vänsterpartiet. Det verkar dessutom vara en viktig fråga både för Socialdemokraterna och för Miljöpartiet, detta med att Socialdemokraterna vill jobba med effektivitet och att Vänsterpartiet vill säga nej till effektivitet. Jag vill fråga Lars Dahlberg. Är det inte med Miljöpartiet och inte med Alliansen som ni borde ta debatten om ökad effektivitet? Och är det verkligen rimligt att i dagsläget tro att ett S-alternativ tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet över huvud taget är trovärdigt i de förslag som ni lägger fram? Anförande nr 411 L a r s D a h l b e r g (S): Ordförande! Man kan sannerligen diskutera om detta var en replik eller ett inlägg. Jag kan konstatera, Gustav, att du har gjort en korrekt iakttagelse. Vi har ett budgetförslag och Miljöpartiet har ett annat. Vi ser fram emot att möta väljarna och att efter valet sätta oss tillsammans och skapa goda förutsättningar för att förbättra landstinget. Anförande nr 412 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Så kan du ju säga, men är det över huvud taget med Miljöpartiet och Vänsterpartiet som ni vill samarbeta? Ni vill ju någonting helt annat. Ni har en helt annan syn på effektivitet, ni har en helt annan syn på byråkrati. Ni ligger i era åsikter betydligt närmare Alliansen – som faktiskt på punkt efter punkt arbetar med de här frågorna – än Vänsterpartiet och Miljöpartiet som inte vill arbeta med dessa frågor. Anförande nr 413 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Ordförande, ledamöter och eventuella åhörare på annan plats! Det är trevligt att ses i dag igen i denna sena timme. Jag tänker inte ägna detta inlägg till att tala om sådant som vi redan har debatterat i två dagar. Jag tänker tala om verksamhetsuppföljning och jag tänker tala om genusbudgetering. Verksamhetsuppföljning och kvalitetsuppföljning vid och efter gjorda upphandlingar är något som Miljöpartiet har tjatat om fler gånger denna mandatperiod. Det måste helt enkelt bli bättre! Vi får alltför många gånger höra om brister som lett till sämre vård, exempelvis när det gäller ambulansen, eller om Arrivas katastrofala övertagande i norrortstrafiken. Miljöpartiet vill se en förstärkning när det gäller själva upphandlingsprocessen. Vi önskar en återkoppling till politiken innan förfrågningsunderlaget över huvud taget skickas ut. Vill vi också se ett förbättrat uppföljningsarbete, både när det gäller kvalitet i utförandet av vården och när det gäller kvalitet i utförandet av kollektivtrafiken. Då måste fokus ligga på uppföljning när det gäller de ställda kvalitetskrav som vi faktiskt har. Det är ändå så som vi uppfattar det, alltså att vi hela tiden får höra att vi ställer höga kvalitetskrav, medan vi sällan ser resultatet av uppföljningen, att vi får det vi beställer.

Anföranden 2013:5 280 Frågan om jämställdhet tjatar vi också om hela tiden. Det kommer vi att göra till dess att alla politiker i den här salen begriper att detta är viktigt. Miljöpartiet fortsätter att driva krav på att Stockholms läns landsting ska införa genusbudgetering för alla verksamhetsområden. Det är viktigt av flera skäl att jämställdhetsperspektivet finns med när varje politiskt beslut fattas och i chefers och medarbetares vardag. Det finns ett citat: Jag ser inte till kön, jag ser till individen. Så svarar många inom sjuk-vården på frågan om vården är jämställd. Ändå vet vi att vården inte är likvärdig för kvinnor och män, ibland för att de inte behandlats lika, ibland för att de har olika behov men än då behandlas på samma sätt. I sjukvården har exemplet med tvättsäckarna från en psoriasisavdelning väldigt tydligt belyst hur olika män och kvinnor behandlas fast de i själva verket i det fallet skulle behandlas lika. Ni som inte har hört talas om tvättsäckarna kan säkert googla er fram till den berättelsen, för det är en oerhört intressant aspekt. Personalen själv, när de tittade på det, insåg hur olika de behandlade kvinnor och män fast de faktiskt hade samma förutsättningar. Det finns ett annat exempel, och det är minst lika viktigt om inte viktigare. Det är hjärt-kärlsjukdomar där forskningen under en väldigt lång tid bara skedde på män. Kvinnor blev diskriminerade på flera plan, dels genom att deras symtom inte ens uppmärksammades eftersom de hade andra symtom än männen, dels genom att kvinnor blev felmedicinerade och fick utstå onödigt lidande innan rätt dos hade ställts in eftersom deras kroppsvikt och längd ofta skilde sig helt från de rekommenderade doserna. Och så har vi löneskillnaderna. Traditionellt kvinnliga yrken har genom alla tider varit låg-avlönade och ansetts som ett kall, medan traditionellt manliga yrken givits högre löner och ansetts som kompetenskrävande. Detta spiller nu över i stora problem att rekrytera en ny generation till sjukvården då många väljer bort yrket på grund av låg lön samtidigt som utbildningstiderna är långa och kräver dyra studielån. Det är helt enkelt inte lönsamt att utbilda sig till exempelvis sjuksköterska. Inom trafik- och regionplaneringen är det precis lika viktigt att jobba med jämställdhets-frågorna. Kvinnor och män lever, även i vår region, fortfarande på olika sätt och under helt olika villkor. Resmönster för både arbete och fritid skiljer sig åt. Varken regionplanen eller trafikförvaltningens styrdokument tar upp detta och beskriver hur de olika förslagen faktiskt påverkar jämställdheten. Hur påverkar olika trafikslag kvinnors och mäns möjlighet att resa kollektivt? Detta är något som bör belysas både i tid och rum när beslut om dragningar eller teknik ska fattas. Trygghet är ett annat område. Kvinnor upplever ofta otrygghet i det offentliga rummet, medan det är männen som oftare är de som utsätts för våld. Hur stationsmiljöer, vägar till och från dem och hur de personella resurserna som finns i kollektivtrafiken påverkar den upplevda och faktiska tryggheten är något som vi bör tala om på ett politiskt plan och fatta strategiska beslut om för att faktiskt förbättra förhållandena vid varje tillfälle då sådana ärenden behandlas. Färdtjänsten är ett område som vi vet att många fler kvinnor än män är beroende av. Förvaltningen tar upp jämställdhetsfrågan och redovisar separat statistik, men räcker det för att lösa problem? Vi tror att genusbudgetering skulle leda till ett ännu bättre arbete. Hur våra entreprenörer jobbar med jämställdhet är också en fråga som vi behöver ta itu med. Det är ett utsatt yrke att vara busschaufför eller att jobba i tunnelbanan och på pendeltåg. Hurdant är bemötandet? Hurdana är klagomålen från resenärer? Skiljer de sig åt när det gäller kvinnor och män? Vi bör följa upp detta löpande för att kunna fatta korrekta beslut. Jag vill slutligen citera SKL som jobbar mycket aktivt med jämställdhetsintegrering. De säger: För att åstadkomma en hållbar jämställdhetsutveckling krävs genuskunskap, ett kontinuerligt, hållbart utvecklingsarbete och kunskap om förändringsarbete och dess villkor.

Anföranden 2013:5 281 SKL har också gett ut en rapport som visar att jämställdhetsintegrering och smart ekonomi går hand i hand. Genom att införa genusbudgetering skulle vi i Stockholms läns landsting kunna vara ett föredöme och våra verksamheter skulle vinna både i ekonomiskt hänseende och när det gäller social hållbarhet. Därmed yrkar jag bifall till Miljöpartiet budgetförslag! Anförande nr 414 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Forskningens villkor borde vara en av de viktigaste frågor som vi diskuterar i den här salen. Jag är lite avundsjuk på dem som får möjlighet att vara med i FoUU-utskottet och få höra de intressanta rapporter om allt spännande som är på gång. Kanske är alla lite trötta efter den här debatten, men det här är faktiskt en fråga som avgör framtiden, alltså hur vi främjar forskningen så att vi i morgon kan utföra vårt uppdrag inom sjukvården ännu bättre än vi utför det i dag. Jag berörde i går under den allmänpolitiska debatten stamcellsforkningens framsteg och den fantastiska framtid som vi kan ha kanske i närtid, inom några årtionden, med ändrade behandlingsmetoder. Satsningen på biomedicin är en strategisk satsning som vi gör här i landstinget, den är oerhört viktigt för framtiden. Just att sammanföra Karolinska institutet och landstinget och dessutom den forskande industrin kan vara oerhört viktigt för vårt län både när det gäller att få fram nya behandlingsmetoder och åstadkomma tillväxt. Egentligen borde vi i mycket större utsträckning diskutera hur vi kan främja forskning rörande de stora folksjukdomarna. Hjärta-kärl och diabetes finns ju med i 4D som Torbjörn Rosdahl nämnde, och det är oerhört viktigt, men vi har också andra folksjukdomar som vi behöver forska mycket på. Smärtproblematik, astma och allergisjukdomar, bara för att nämna några exempel. Vi har fått i gång en del forskning genom Centrum för psykiatri-forskning och håller nu på att bygga upp, tillsammans med barnpsykiatrin, ytterligare forskning när det gäller barn och psykiska problem. Kungliga Vetenskapsakademin har betonat att just detta är ett område där det behövs oerhört mycket mer forskning. Vi har kanske ett embryo här i Stockholm. Vi behöver också väldigt mycket mer behandlingsforskning. En statlig utredning har framhållit hur mycket den har minskat, och vi måste se till att landstingen och staten gemensamt satsar på detta. Vi måste också här i vårt landsting se till att skapa utrymme i vården så att man har möjlighet att forska kliniskt samtidigt som man arbetar direkt i vården med sina patienter. I princip ska hela vården vara tillgänglig för forskning. Så borde det vara, men det är ännu så länge inte riktigt verklighet. Vi behöver också ha forskningsmöjligheter, oavsett driftsform. Vi har i budgeten gjort en markering att man även i vårdvalsverksamheterna måste ha med forskning och utbildning. Utbildning finns ju med som krav i alla vårdvalsverksamheter, men att man ska kunna forska och få forskarmånader även om man är verksam i ett vårdvalsområde och höra ihop med den akademiska världen är något som vi ännu har en bit kvar att arbeta på innan det är löst. De akademiska vårdcentralerna är fyra stycken. Det är oerhört spännande att de har kommit i gång så bra med sin verksamhet, och de har rätt så olika verksamhetsinriktningar. Det ska bli åtta ytterligare, enligt avtalet med Centrum för allmänmedicin. Jag tror att vi ska fundera över om vi också behöver andra akademiska enheter inom vårdvalsområdena. Jag kan tänka mig till exempel akademiska barnläkarcentraler så att vi också kan klara mycket av den forskning som i dag genomförs inom barnklinikernas öppenvård. Kliniska läkemedelsprövningar är ju ett annat område som kräver lite mer energi från oss i vårt landsting. Vi har ju hyfsade befolkningsvolymer om vi går ihop med Skåne och Västra Götaland. Vi behöver skapa väldigt enkla ingångar för industrin. Det ska vara enkelt att få kontakt och få besked om hur många patienter som vårt landsting kan tillhandahålla för en prövning. Kan vi hålla tidsscheman? Och hur går det till rent praktiskt med ersättningen? Vi

Anföranden 2013:5 282 har inte varit tillräckligt bra på detta. Nu minskar antalet kliniska prövningar generellt i Sverige men vi borde kunna ha en fördel här i Stockholm om vi satsar mer på det. Landstinget, Karolinska institutet och KTH arbetar ihop, och vi har hittat samarbetsytor och det finns också professorer inom medicin-teknik. Vi behöver knyta oss ännu närmare varandra. Det här med medicin-tekniken är ju en exportmöjlighet om vi utnyttjar möjligheterna att använda de nätverk som vi faktiskt har tillgängliga i Stockholmsregionen. Några av er var kanske med på innovationsdagen. Det är också ett viktigt område. Hur ska vi kunna utnyttja personalens idéer när det gäller innovationer och hjälpa dem att omsätta sina idéer i något som kan bli ett företag, något som man kan sälja. Vi har i alla fall en organisation för det, men det finns säkert väldigt mycket mer att hämta bland våra medarbetare som skulle kunna omsättas. Det är också ett sätt att göra vården effektivare att ta vara på de här innovationerna, så vi borde ha ett egenintresse inte minst av det skälet. Jag skulle vilja knyta an till lite av det som Yvonne berörde, nämligen landstingets över-gripande ansvar för jämställdheten. Vi har ju en jämställdhetsstrateg som nu har utvecklat ett nätverk mellan de olika förvaltningarna för att stödja ett integrerat arbete med dessa frågor. Det finns väldigt många spännande projekt som cheferna i chefsutbildningarna har genomfört. Ni läste kanske i tidningen om Chistina Moar som beskrev Danderyds rehabs smärt-mottagning, där man genom att fråga på ett nytt sätt har hittat personer som har varit utsatta för våld i sin nära relation. Detta visar ju att de här frågorna börjar komma upp på bordet mer nu. Glädjande nog är det numera mycket större intresse från vårdenheternas personal att gå på föreläsningar, antingen på den egna arbetsplatsen eller att gå på storföreläsningar, om hur man ska hantera personer som man misstänker har varit utsatt för våld i sin nära relation. Jag skulle också vilja säga några ord här om lönefrågor. Vi sätter inga politiska löner i landstinget, men Alliansen i landstinget har en satsning i den här budgeten som innebär att vi vill ge ytterligare stöd till sjuksköterskor med vidareutbildning. Nästa år är det 45 miljoner som ska fördelas till en del av de vidareutbildade sjuksköterskorna och ytterligare 45 miljoner året därpå. Det vi vill förmedla är att det ska vara attraktivt och lönsamt även i plånboken att vidareutbilda sig, att man får ett påslag. De här pengarna räcker till i genomsnitt 1 500 kronor per individ utöver lönerevisionen. Fördelningen kommer att bli lite olika, många får mycket mer och en del väldigt mycket mindre. Slutligen några ord om IT-systemen. Gårdagens stopp i Take Care väcker lite eftertanke hos oss. Det finns ju tankar på att vi så småningom ska upphandla ett alldeles nytt journalsystem. Då måste vi ha i bakhuvudet att det ska vara driftsäkert, det är självklart, att det ska vara integritetssäkert, det är jätteviktigt, att det ska vara användarvänligt och tidsbesparande. Med detta yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 415 Landstingsrådet J ö r n e h e d (V): Ordförande, fullmäktigeledamöter! Här i budget debatten som har rubriken LS övrigt vill jag framhålla Vänsterpartiets förslag om att en personalberedning ska inrättas under landstingsstyrelsen. Vi hade detta förslag även förra året, och då debatterades detta förslag under produktionsutskottet, men själva poängen är ju att vi vill att det inrättas en personalberedning under landstingsstyrelsen som hanterar de övergripande strategiska personalfrågorna. Detta är en konsekvens av den privatiserings-politik som de borgerliga genomdrivit. I dag drivs 40 procent av all sjukvård i privat regi och ingen trafik alls i egen regi. Därför kan vi inte bara hålla på med den egna personalen, för den krymper ju allt mer. Därför måste vi ta personalfrågorna till den nya verklighet som gäller här i landstinget. Exempelvis måste vi

Anföranden 2013:5 283 ha ett mycket större samarbete med de aktörer och entreprenörer som verkar inom de skattefinansierade verksamheterna. Detta är inte minst viktigt när det gäller personal-rekrytering. Vi menar att denna personalberedning skulle stärka landstinget som ytterst ansvarig arbetsgivare. Om vi inte har någon personal i framtiden, varken i trafiken eller inom vården, så blir det problem oavsett driftsform. Det har väl dessa dagars budgetdebatt visat! Något som landstingsstyrelsen också borde ta itu med är frågan om att heltid är något som ska vara det normala anställningsförhållandet för personal som arbetar i verksamhet som finansieras av Stockholms läns landsting. Heltid är norm, deltid är en möjlighet om den anställde vill. Att heltid är det normala ska gälla i både egenregiverksamheten och i de upphandlingar som vi gör. Detta diskuterades något tidigare under rubriken Produktion-sutskottet. På de platser där heltid har införts som norm så har detta skett med politiska beslut som grund, det ska man veta. Vi menar också att landstinget ska ställa krav på alla entreprenörer att teckna kollektivavtal. Vi vet att det är knepigt, men vi vet också att det inte är omöjligt. Vi menar att kollektivavtal dessutom fungerar som ett slags varudeklaration. Finns den politiska viljan så går detta att ordna, men den politiska viljan finns inte här, tyvärr. Slutligen. Vi betonar också att landstinget bör uppvakta regeringen om att genomföra en ändring i LOU så att det blir möjligt för kommuner och landsting att ställa krav som syftar till att stävja skatteflykt via skatteparadis. Detta har försökts i Kalmar och i Malmö. Nu har dessa förslag fått underkänt av Konkurrensverket. Det går inte att ställa det kravet innan LOU har ändrats, och därför bör, tycker jag, LOU ändras. De politiker som drivit på i denna fråga i Kalmar och Malmö är representanter av flera olika kulörer på den politiska skalan. Det är ju kul att det inte bara är Vänsterpartiet och ungefär 80 procent av befolkningen som inser att skattepengar inte ska vara placerade i skatte-paradis. Nu behövs det draghjälp av Stockholms läns landsting, så nu uppvaktar vi regeringen om en ändring av LOU. Därmed yrkar jag för sista gången bifall till Vänsterpartiets budgetförslag och säger åter en gång: Låt hela länet leva! Anförande nr 416 Landstingsrådet N y m a n (KD): Herr ordförande! Jag har ju goda skäl att i huvudsak uppehålla mig vid forskningsfrågorna. Jag tänkte påminna om en skrift som jag hoppas att alla har åtminstone några exemplar av hemma. Det är FoU-strategin som antogs i slutet på mars för två år sedan. Då hade man bearbetat de här frågorna under ett par år dessförinnan. Innan dess fanns inte en rad skriven om vad forskningsresurserna skulle användas till, de resurser som vi i landstinget satsade. Ingen hade efterfrågat detta innan strategin tillkom. Nu inleder vi ett arbete med att både fördjupa och bredda den här strategin. Vi har naturligtvis dragit en del slutsatser under den tid som den har funnits. Jag ser fram emot att få vara med om att vi, innan mandatperioden är slut, fattar ett beslut om den nya FoU-strategin. Den är viktig. I punkten 1 sägs att landstingets strategi för att förstärka FoU-området består av att vi ökar samarbetet mellan landstinget och universiteten och närings-livet. Så framsynt! Knappt ett år efter det att FoU-strategin antogs kom ett pressmeddelande från Östertälje om att Astra Zeneca tänkte ändra inriktning på en väsentlig del av forskningen. Det gjorde att det snabbt togs initiativ från finanslandstingsrådet om att vi måste göra något. Då samlades detta triple-helix-gäng, som det heter. Jag ska återkomma till begreppet om en stund i en utvecklad fas.

Anföranden 2013:5 284 Här samverkar nu landstinget som sjukvårdshuvudman med akademin, Karolinska institutet och med industrin genom några representanter från Astra Zeneca och den medicinsk-tekniska industrin. Kungen är med via landshövdingen. Så samverkar vi för att utveckla detta, bland annat med det som har fått beteckningen 4D och som är ett projekt som har särskilt budgetavsnitt i den budget som vi ska fastställa. I början av hösten i år, jag tror att det är 8 eller 9 oktober, så kommer ett akademiskt centrum för äldretandvård, som är lokaliserat till Stockholms sjukhem, att invigas. Folk-tandvården, Stockholms sjukhem och landstinget samverkar om denna inrättning. Förutom att det kommer att vara en alldeles normal tandvårdsmottagning för de äldre så kommer det att vara ett akademiskt centrum för att fokusera på forskning och utveckling av de äldres tandvård, ett försummat område. Nu tillgodoses det också. Vi hade en ambition för ett antal år sedan – det var väl i början av förra mandatperioden – att vi skulle ta initiativ till ett nationellt akademiskt centrum för utveckling inom äldre-tandvårdsområdet. Vi tog kontakt med SKL, och fick väldigt raskt besked om att det där var något som vi skulle glömma så fort som möjligt. Då förstod jag att det skulle ta många år innan man över huvud taget tycker att det är en god idé. Vi träffade människor från grannlandstingen som tyckte att det var en intressant idé, men det stannade vid det. Därför fortsätter vi på egen hand och så skapas det en förebild på det sättet. Detta fattade vi beslut om tidigare i våras här i landstinget, så det är ingen nyhet för er, utgår jag ifrån. Så till frågan om kliniska prövningar där vi har en fullständigt fantastisk utvecklingspotential som måste tas till vara! Jag tror att vi i stora, långa stycken vet vad som behöver göras, och nu får vi sluta snacka och börja göra, och försöka göra väldigt mycket mer av detta. Jag tror att de 4D-samarbete som har inletts sedan något år tillbaka, gör att det kommer att hända saker. Jag sade i en tidigare debatt – jag minns inte om det var i den allmänpolitiska debatten i går eller i den sjukvårdspolitiska debatten i dag – att vi är tillräckligt stora som landsting med över 2 miljoner invånare för att ha ett underlag för att bli en förebild även på detta område. Nu går jag över till det utvecklade triple-helix. Jag fick ett nytt begrepp av Anders Lönnberg tidigare i dag om kvadrupel-helix. Vad är det då som tillkommer utöver offentlig sektor eller landstinget och akademin och industrin. Jo, det är patienterna i någon form. Patient-organisationerna har vi kontakt med. Det talas ibland i den här debatten om att vi borde hitta varandra. Nu är det dessbättre ingen votering på den här punkten, så nu kan vi säga att vi gör något av det här, och vi inbjuder till det första mötet någon gång i slutet på september eller i början på oktober. Det är tillräckligt lång förberedelsetid. Allra sist tycker jag att jag skulle använda det här tillfället till att hälsa Jan Andersson välkommen som forskningsdirektör i landstinget! Han sitter och lyssnar med stort intresse här. Han utgör en utomordentligt god förstärkning av de resurser vi har för forsknings-arbetet. Det finns mer att säga om detta, vi återkommer så småningom. Känn dig varmt välkommen, Jan! Du är precis vad vi behöver, en entusiastisk man. Han hade hoppats att få begära ordet i debatten, men det är utanför ordningen. Jag yrkar än en gång bifall till landstingsstyrelsens förslag! Anförande nr 417 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Herr ordförande! Det här är en debattpunkt där man egentligen kan prata om nästan allt, för på något vis har landstingsstyrelsens övriga verksamhet något att göra med nästan allt. Just därför kan man inte prata om allt utan måste starkt begränsa sig, om man ska hinna med något på 3 minuter och 37 sekunder. Jag vill passa på att ta min utgångspunkt i en viktig fråga som bland annat Dag Larsson väckte i gårdagens debatt. Det har att göra med alla dessa regler och all den byråkrati som våra vårdleverantörer faktiskt måste leva upp till.

Anföranden 2013:5 285 Vår landstingsdirektör berättade häromdagen för oss att landstinget sammanlagt har 45 olika policyer, tror jag att det var, som inte minst vården men även andra verksamheter ska leva upp till. Bakom var och en av dessa 45 policyer eller program finns det viktiga politiska intentioner. Själv vurmar jag starkt för landstingets framgångsrika miljöprogram, och här finns också hbt-policyn, jämställdhetspolicyn, olika lönestrategiska dokument, olika patientsäkerhetsprogram och så vidare. Man kan tänka sig att det bakom varje policy döljer sig ett ganska stort antal programpunkter, inriktningar och så vidare. Allt detta ligger dessutom ofta utöver de avtal som redan i grunden ligger bakom vår verksamhet. Då förstår man att det för alla dessa mål och intentioner finns en stor risk att det blir varken hackat eller malet av hur man förverkligar alla dessa olika mål. Lyckligtvis är den intention som vår landstingsdirektör med Alliansens varma uppmuntran har att se hur man kan samordna dessa olika policyer, hur man kan samordna olika mål, så att vi kan nå intentionerna, så att de olika målen stärker varandra och så att de underlättar uppföljning och så vidare. Det är ett viktigt uppdrag. Jag vill ha det som en utgångspunkt för att också säga några ord om ett annat viktigt arbete som bedrivs i landstinget och som anknyter till regelförenklingsarbetet. Det är den lilla grupp som jag själv leder, en styrgrupp för ett projekt som heter Företagsklimat i vården. Inom ramen för det projektet följer vi noggrant regelförenklingsarbetet men tittar också på hur man kan göra det lättare för dem som ska starta verksamhet att få relevant information, så att man hittar vinn-vinn-situationerna. Det handlar inte om att företagare ska bli rikare eller att vi ska privatisera mer – även om jag i och för sig tror mycket på privata alternativ – utan om att vi inte ska ha onödiga pucklar som gör att det i förlängningen blir dyrare för landstinget och svårare för dem som ska utföra vården. Vi har öppnat upp vårddata, som underlättar för vårdgivare att fatta välinformerade beslut, när de till exempel väljer var de ska etablera sig, så att de hittar de vita fläckarna. Det kan även ligga till grund för informationsföretag, som kan ta fram appar. Vi har utvecklat ett idéråd som öppnar upp, så att också vårdgivare och även andra människor som har nya idéer – inte om tekniska eller medicinska innovationer utan om hur man kan organisera vården eller en vårdkedja – hittar en väg in, så att man inte alltid måste komma in via den politiska debatten eller förvaltningens egna … Jag ser att tiden håller på att ta slut, så jag får yrka bifall till landstingsstyrelsens förslag och uppmuntra dem som sitter i den här styrgruppen att också komma på sammanträdena. Anförande nr 418 A n d e r s L ö n n b e r g (S): Först några ord om forskning och utveckling. Jag föredrog vårt program redan tidigare i dag. Det är omfattande, konkret och väldigt tydligt. Det är inte alltid som man känner sig väl bemött i en budgetdebatt. Men jag gjorde det då, och jag kände en välkomnande hälsning där bortifrån, med en vidhängande kopp kaffe, från Stig någon gång under hösten. Jag håller med Birgitta Rydberg om att det är en förmån att få jobba med FoU-frågorna. Det är de intressantaste och viktigaste frågorna. Det är effektivitet på sikt. Men det är intressant också därför att vi har ett samarbetsklimat som inte alltid finns annars. Det finns där till en början. Torbjörn tog upp något i sitt anförande. Det var en felsägning – vi ska vara ärliga. Du sade ”kloster” i stället för ”kluster”. Då tänkte jag: Det är nog lite freudianskt. Kluster handlar om att sammanföra. Kloster handlar om avhållsamhet, och det betecknar FoU-politiken inom ditt parti rätt väl. Så det kanske var en liten freudiansk felsägning.

Anföranden 2013:5 286 Sedan kom du in på ett område som låg dig närmare om hjärtat: skatter. Då upptäckte jag en liten form av neurotiskt förhållningssätt till två storheter i världen. Den ena heter socialdemokratin, och den andra heter skatter. Då kan jag upplysa dig om att för socialdemokratin är skatter på kommunal nivå i första hand ett finansieringsinstrument. Det är inget egenmål i politiken. Skatterna ska hållas så låga som det bara är möjligt, för annars kan folk använda skatter till annat. Men vi har också ett icke-neurotiskt förhållningssätt: Fattas det pengar kan vi diskutera skattenivån, under förutsättning att skattemedlen används effektivt. Det har vi alltid stått för, under årtionden. En ineffektivt använd skattekrona är en stöld från folket. Det står vi för. Skatter är alltså ett finansieringsinstrument. Vi har det mycket lustiga förhållningssättet att om vi har underskott och pengarna är effektivt använda, då kan vi diskutera en skattehöjning. Och har vi inget underskott, då föreslår vi att skatterna är oförändrade. Bägge sakerna oroar dig, Torbjörn. Det oroar dig när Socialdemokraterna vill höja skatter. Det oroar dig när Socialdemokraterna vill ha oförändrade skatter. Jag är fullständigt övertygad om att det också oroar dig om vi vill sänka skatter någon gång. Jag skulle vara mer orolig för ditt förhållningssätt till skatter på sikt. Vad ska Moderaterna göra mot den demografi som vi går emot? Det är miljardinvesteringar som ska driftkostnadssättas inom några år. Det som alla förutspår, från OECD till SKL och regeringen, är att detta kommer att kosta väldigt mycket mer. Hur kommer ditt förhållande till skatter att vara då? Det är en fråga som vi inte får svar på i dag. Men det är något för dig att fundera på över sommaren. Till slut vill jag tacka för budgetdebatten. Det är klart att vi inte åstadkommer några världsrevolutioner. Men lite grann tror jag att vi kan säga att vi försöker göra livet lite bättre för ganska många. Vår minsta verksamhet är kanske kultursektorn. Det påminner om den dikt som jag hann få ihop under ditt skatteinlägg. Den är väl av ungefär samma kvalitet eller höjd som kulturbudgeten i landstinget, skulle man kunna säga. Den går så här – som en sommarhyllning:

Att ge pengar hit och dit, det är en konst, som alla vet. Sedan skällas för svart och vit, och resultatet kallas budget.

Glad sommar! Anförande nr 419 M i c h e l S i l v e s t r i (MP): Herr ordförande! Tack till Torbjörn Rosdahl för uppskattningen av Miljöpartiets förslag att se över åtminstone möjligheten att utnyttja till exempel AP-fonderna för finansiering av våra stora investeringar! Om det är något regelverk som behöver ändras kanske man kan arbeta på den fronten politiskt också. Jag vill passa på att komma med en kommentar. Jag ska göra ett experiment nu och försöka visa en bild från en Ipad. Jo, det blir något så när. Det knyter an till det Torbjörn Rosdahl nämnde i sin inledning och som också Stig Nyman tog upp, om en utökad satsning. Intressant nog ser man lite längre ned i den artikel som jag visar att författarna pekar på betydelsen av att stärka patientintegriteten när det gäller data forskningsmässigt men också på andra sätt.

Anföranden 2013:5 287 Eftersom det tidigare i dag hänvisades till landstingsstyrelsen när det gäller lex Maria-ärendet lägger jag på den här bilden som en påminnelse. Det finns en del att göra där när det gäller att stärka upp både datasäkerheten – vilket vi blev påminda om i går – och även integritetsskyddet. Det talas om en forskningssatsning. Det har också Anders Lönnberg talat om. Bilden ni ser nu visar uppräkningarna av landstingets FoU-budget. Som ni ser är det en nolla fram till år 2010. I stort sett är det väl så även fortsättningsvis. Det är alltså lite si och så med FoU-satsningarna. Avslutningsvis vill jag passa på att yrka bifall till en motion, 2009:26 av Lena-Maj Anding (MP) om ungdomsting och demokratiutskott. Det kommer lite passande eftersom vi har pratat om framtidens hälso- och sjukvård. Sedan vill jag också önska alla en trevlig sommar. Avslutning Anförande nr 420 Landstingsrådet R o s d a h l (M): Fru ordförande! Det är risk för att det blir nästan som på Oscarsgalan: När man har vunnit sin statyett står man och säger tack till alla. Men jag vill faktiskt tacka alla för en bra debatt under de här två dagarna. Jag tycker att det har varit en saklig debatt. Det har varit en trevlig samtalston, och vi har respekterat varandras åsikter. Det är väl bara abboten Anders Lönnberg som jag har lite funderingar över. Jag vill också tacka presidiet. Ni har skickligt lotsat oss igenom de här dagarna. Vi imponeras över att ni har hållit tungan rätt i munnen. Jag vill också avslutningsvis tacka all personal, alla vaktmästare, alla säkerhetsmänniskor, alla som har servat oss på allra bästa sätt. Utan mat i magen och bananer, äpplen, vatten och så vidare kan vi inte må så bra, men det har vi verkligen gjort. Ett stort tack till alla er! I och med det önskar jag från Moderaterna en glad sommar till er alla. Anförande nr 421 Landstingsrådet B l o m b ä c k (MP): Den bild som jag visar nu är från en mycket fin bok som vi har fått. Vi brukar ju få jättefina böcker från Skärgårdsstiftelsen. Den här heter Blommor i skärgården. Jag vet inte hur många av er som läser de böckerna, men de är mycket fina. Jag tänkte använda det här talet till att önska alla en trevlig sommar, såväl personal i detta hus som personal som jobbar inom landstinget samt alla ledamöter och inte minst presidiet, som jobbar hårt de här dagarna. Jag vill också använda den här stunden till att tala lite om skärgården. Vi hade en stor debatt om detta i går. Jag tänker mig att väldigt många tar den bild jag visar nu för given. Men den är inte given. Det är faktiskt något som är omistligt. Jag vet inte hur många av er som brukar vara i skärgården och hur ni tänker på er själva då, kanske som turister, deltidsboende, boende eller besökare. Tänk på det nästa gång ni kommer dit ut, hem till oss, vi som bor där, att detta är en omistlig del av vårt arv, både vårt kulturarv och vårt miljöarv, och att det är en mycket viktig del av Stockholmsregionen! Vi tenderar att fokusera mycket på innerstaden, men detta är som sagt en stor och omistlig del av vår region. Med detta vill jag önska alla en glad sommar och tacka för de här dagarna.

Anföranden 2013:5 288 Anförande nr 422 Landstingsrådet L a r s s o n (S): Jag tror att jag fortsätter precis där Miljöpartiet slutade, för många av oss hoppas ju, när vi tänker på den här sommaren, att Skärgårdsstiftelsen ska kunna rädda Huvudskär och Huvudskärsområdet. Det finns en del bra tecken på att vi på rätt väg. Jag tycker att Skärgårdsstiftelsen är en alldeles fantastisk institution som finansieras av oss i landstinget och som ser till att vanliga medborgare ska kunna ta sig ut och röra sig i dessa fantastiska områden och dessutom skyddar våra skärgårdsmiljöer. Det är helt otroligt! Det är en fantastisk verksamhet som vi ligger bakom. Jag känner att det i den här salen finns en stor oro för hur den här sommaren ska bli för vårdens medarbetare. Jag hoppas att den oron kommer på skam och att vi ska få en sjukvård som fungerar och en vårdpersonal som inte ska behöva arbeta under orimliga villkor. Det vet jag att vi alla egentligen tycker och hoppas innerst inne, så vi håller tummarna för det. Nu står jag inför er och tänker på den här budgetdebatten. Jag brukar ofta prata om hur det var förr, trots att det finns de som är något äldre än vad jag är. Men jag tänker faktiskt på när jag kom in i den här församlingen första gången. Det var 1998. Då tänkte jag: Var har jag hamnat? I den här församlingen stod det tre äldre män: en socialdemokrat, en moderat och en folkpartist. Jag tänker inte namnge dem. Jag tyckte om alla tre. Men de stod och skällde på varandra, ryckte håret av varandra och läste lusen av varandra, och det var rena rama gyttjebrottningen. Det handlade inte bara om politik utan om vilka usla och eländiga människor de andra var. Jag höll på att vända och gå ut genom dörren och tänkte: Det här vill jag inte vara med om över huvud taget. Politik handlar om att fatta viktiga beslut. Vi har fattat beslut rörande 90 miljarder kronor. Vi fattar beslut om kollektivtrafiken, Skärgårdsstiftelsen, våra båtar och sjukvården. Det är jätteviktiga beslut för medborgarna i regionen. Men politik handlar också om att lyssna på varandra och försöka förstå hur andra tänker. Jag håller inte med er i allianspartierna, de borgerliga partierna, utan tycker att ni har genuint fel. Men jag är genuint intresserad av att förstå hur ni tänker, inte minst därför att jag vill kunna lista ut hur jag ska kunna besegra er i den kommande valrörelsen, som jag är mycket optimistisk inför. Det som skiljer i dag från 1998 är att det trots de här holmgångarna och politiska debatterna finns en omtänksamhet om varandra som människor och en respekt för varandra som människor. Landstinget och den här parlamentariska församlingen har blivit så mycket bättre under den här tiden. Nu är det kul att vara landstingspolitiker. Tack för ett fantastiskt budgetmöte! Anförande nr 423 Landstingsrådet R y d b e r g (FP): Precis som Dag kan jag vittna om hur det var förr. Förr höll vi på tre dagar och tre nätter och kom hem halv fyra eller fyra på morgonen. Jag tycker att presidiet har ordnat det väldigt bra, som tillåter oss att gå hem och få en rimlig nattsömn båda dagarna. Det har varit intensiva timmar för våra öron. Det sägs att man ska lyssna dubbelt så mycket som man talar – man har ju bara en mun men två öron. Jag hoppas att vi nu alla får vila både öron och mun. Det har varit många debatter och många åsikter som har dryftats. För en utomstående kan det låta som om vi är oense om allt. Det är tyvärr ibland bilden hos allmänheten, att de där politikerna aldrig kan göra upp om saker. Men det är en del av politiken att vi debatterar

Anföranden 2013:5 289 skillnaderna. I grund och botten har vi många gemensamma ståndpunkter – det ska vi kanske ändå komma ihåg. Vi har många gemensamma värderingar om en gemensamt finansierad sjukvård. Vi är eniga om väldigt mycket när det gäller kollektivtrafiken och att den behöver byggas ut. Vi har alla varit med och lagt förslag om landstingets i särklass mest omfattande investeringar. Vi har pratat. Det har sprutat ord ur munnen. När man sedan går tillbaka till vad stenograferna har uppfattat brukar det se väldigt mycket finare ut än det känns när man själv sitter och skriver sina anföranden. Det ska bli spännande att se om ni lyckas åstadkomma samma fina alster av de här debatterna. Det är ändå ett historiskt material som vi lämnar efter oss. Jag vill rikta ett varmt tack till presidiet och kansliet runt presidiet, som har hållit i de här dagarna, men också till stenograferna, som uthärdar och lyssnar på våra långa debatter och fortsätter att vara aktiva och skriva, och till all övrig personal på vaktmästeriet och andra, som har hjälpt till att hålla oss nöjda under de här dagarna och se till att det praktiska fungerar. Jag vill önska er allihop en riktigt god sommar. Några av oss ses kanske på tisdag – sommaren är inte riktigt här ännu. Men till alla er andra: Vi ses igen i september! Anförande nr 424 G u n i l l a R o x b y C r o m v a l l (V): Dag! Jag hade inte tänkt säga det här, men du och jag kanske kom in i fullmäktige samtidigt, för jag kommer ihåg att jag tänkte: Har jag något här är göra? Det här är ju sandlåda! Men sand är roligt på sommaren. Man kan bygga och ha roligt i sanden. Tack, ordförande och hela presidiet! Och tack, stenografer, säger jag också! Jag blir alltid så fascinerad när jag får texterna. Har jag sagt det här? Jag tror att ni förskönar det vi säger. Men det är väl härligt att det är någon som förskönar det vi säger. Och naturligtvis tack från oss i Vänsterpartiet till alla andra, som ger oss service så att det fungerar så otroligt bra! Och tack, alla fullmäktigeledamöter, för debatten! Vi i Vänsterpartiet önskar alla en härlig sommar. Men vi önskar att ni inte blir röda – i alla fall inte av solen. Av debatten har ni kanske kunnat bli röda, men solen ska ni akta er för. Tack och glad sommar! Anförande nr 425 Landstingsrådet N y m a n (KD): Fru ordförande! Jag vill också framföra ett tack till presidiet och alla medarbetare som har sett till att det har fungerat rent praktiskt. Jag sade i går i inledningen av debatten att det här är mitt sista budgetfullmäktige, eftersom nästa kommer efter valet. Det blev 19 budgetfullmäktige. Visst kan jag, som en del andra som har varit med några år, konstatera att utformningen av debatterna har präglats av innovationer. Det var helt annorlunda förut. När jag kom in i landstinget hösten 1991 fick jag ett tips om att jag skulle gå till biblioteket och titta vad stenograferna skrev i första budgetfullmäktige efter valet 1988, valet innan. Och vet ni, jag upptäckte fantastiskt spännande debatter. En debatt var mellan Bosse Könberg och Göran Hammarsjö. Den gällde om man skulle ha en heltids- eller halvtidsdietist på medicinkliniken på Danderyds sjukhus. Jag kommer inte ihåg om det blev votering, men debatten handlade om detta. Det är inte att undra på att det behövdes tre dygn, Birgitta.

Anföranden 2013:5 290 Jag minns också när jag fick en idrottsbag som det stod Landstingets idrottsförening på, fylld av budgethandlingar. Det var tre stora högar. Då fick jag sortera: Vad måste jag läsa? Vad bör jag läsa? Vad kan jag glömma? Det var mycket att läsa, mycket mer än nu. Visst har det hänt väldigt mycket. Tack för alla åren, till er som har hållit ut samtidigt med mig! Av olika inlägg, både i går och i dag, liksom under åren i landstinget, har jag förstått att det sitter en hel del människor här med ledarambitioner. Jag har verkat i mitt parti i väldigt många år. För kanske tiotalet år sedan skulle jag medverka i en utbildning som handlade om politiskt ledarskap. Jag bidrog bland annat med en definition av vad en ledare är. Den hämtade jag från Svensk uppslagsbok – jag tror att det var en upplaga från 1922. Nu ska ni lyssna, för det här är viktigt. Det stod: Ledare – kropp som förmedlar värme och ljus. Se även halvledare. Anförande nr 426 Landstingsrådet H e m m i n g (C): Tack för, tycker jag, liksom mina föregångare i talarstolen, en mycket bra budgetdebatt! Jag tycker precis som Dag att tonen blir bättre och bättre. Det finns faktiskt något av ett intellektuellt utbyte i de här debatterna. Det förekommer också att saker som ett visst år förs fram även från oppositionspartier ett annat år kan finnas i budgeten. Och även om det också finns tydliga skiljelinjer, som det gör, ska vi skiljas som vänner. Därför vill jag nu, innan jag vänder mig till mina allianskolleger, säga några vänliga ord till oppositionspartierna. Jag älskar Socialdemokraternas vurm för att effektivisera och minska byråkratin. Jag fattar inte hur ni ska kunna genomföra det – och det kommer ni väl inte heller att få chansen till, med era kamrater – men jag tycker verkligen mycket om denna nya aspekt i socialdemokratin. Jag älskar Miljöpartiets vilja att ha en effektivare miljöstyrning av trafiken och att använda trängselskatten offensivt. Det tycker jag är ett mycket bra inslag i debatten. Jag tycker mycket om vänsterpartisterna. Jag tycker inte så mycket om er politik. Men jag tycker verkligen att ni här i landstinget kanske är de som är allra mest sympatiska som personer. Det är lite hemskt att jämföra, men jag tycker väldigt mycket om Vänsterpartiets personer och tycker faktiskt att ni är duktiga, ofta kunniga debattörer som bidrar till att skiljelinjerna blir tydliga. Ni har fel, men ni är duktiga på att framföra det. Detta är naturligtvis ingenting mot Centerpartiets och våra allianskamraters mer allomfattande kvaliteter. Jag är faktiskt väldigt stolt över den här budgeten. Vi har åstadkommit mycket bakåt, och vi lägger en kurs framåt som verkligen ger fart. Vi har fått fart på kollektivtrafiksatsningarna på ett sätt som vi inte har haft på väldigt länge i landstinget. Det är inte tillräckligt mycket, och vi är inte alltid överens om exakt vad, men vi har fått fart på detta, och det är ett viktigt ledarskap. Vi har moderniserat vården, och vi fortsätter att modernisera vården och gör det på ett planmässigt och klokt sätt. Vi har också fått ett mycket mer kraftfullt regionalt ledarskap. Men vi är inte felfria. Alla saker går inte exakt som vi i Alliansen har tänkt. Jag tror att vi ibland faktiskt borde lyssna mer på oppositionen än vad vi gör och ibland kanske också erkänna det. Jag vill citera en amerikansk humorist från början av förra seklet som hette E B White. Han sade: Demokrati är den återkommande misstanken att mer än hälften av medborgarna har rätt mer än hälften av gångerna.

Anföranden 2013:5 291 Jag hoppas och tror att landstingsfullmäktige i årets budgetbeslut har rätt mer än hälften av gångerna. Tack för en fantastisk debatt! Och glad sommar! Anförande nr 427 O r d f ö r a n d e n I n g e r L i n g e (M): Jag instämmer i alla tack. Det här är mitt sista budgetsammanträde. Det känns bra att vi under de här åren faktiskt har gjort det bättre och bättre, enklare och smidigare. Det beror på oss allihop. Det beror på alla er som håller er till de tider som vi har kommit överens om, vilket betyder väldigt mycket, och era proffsiga inlägg. Det beror också på den förberedelse som sker av sekretariat och alla andra. Det är ju en rätt stor apparat. Det känns bra att lämna när det fungerar så bra. Jag vill påminna om en sak som jag tycker att ni verkligen ska sätta in i era almanackor. Det är datumet den 28 september. I julas, när vi sade god jul till varandra, nämnde jag att den svenska kommunallagen i år kan fira150 år. Det var 1862 som lagen beslutades i Sveriges riksdag, och det var året efter som kommunerna kom till. Det var socknarna som blev kommuner då. Jag berättade om det och läste upp en av de första motionerna, där det bland annat fanns ett förslag om att bygga ett Norrtälje sjukhus, apropå diskussionen här i dag. Det gällde inte att landstinget skulle bygga det, utan det var staten som skulle bygga. Men förslaget kom från det första landstinget. När jag berättade det i julas sade jag att några stycken hade funderat lite grann och föreslog att vi på något sätt skulle uppmärksamma de 150 åren. Jag frågade om ni tyckte att det var en bra idé, och flera nickade väldigt förtjust, tyckte jag. Vi har tagit det ad notam, och nu är ett förslag på väg fram till nästa möte med landstingsstyrelsen. Det handlar om att vi lördagen den 28 september mellan kl. 10 och 17 kommer att öppna Landstingshuset – inte inne i huset men trädgården och den här salen. Vi kommer att ha fotoutställning, seminarier och olika aktiviteter i parken. Vi ska visa våra verksamheters perspektiv då, nu och i framtiden, framför allt kollektivtrafiken och sjukvården, som är våra verksamhetsgrunder, och kanske några andra – vi får se vad vi hinner. Vi hoppas att ni kommer. Alla partier får ett litet tält, tror jag att det blir, och så får vi göra något roligt av det och se vad som händer, med alla goda idéer och alla goda krafter, för det ska bli en riktigt bra lördag. Vi ses där, om inte förr – men det är ju ett sammanträde i september också. Till dess vill jag önska er alla en riktigt god sommar.

Anföranden 2013:5 292 Förteckning över talare (siffrorna avser anförandets nummer) Ordförande Linge (M) 4:1, 427 Landstingsrådet Rosdahl (M) 4:2, 10, 12, 14, 16, 18, 20, 29, 31, 33, 322, 324, 348, 350, 369, 401, 403, 405, 407, 420 Landstingsrådet Hellmark Knutsson (S) 4:3, 9, 11, 22, 24, 26, 28, 30, 329, 331, 336, 338, 340, 371 Landstingsrådet Blombäck (MP) 4:4, 13, 15, 32, 34, 36, 38, 74, 76, 80, 89, 91, 117, 152, 154, 166, 168, 181, 413, 421 Landstingsrådet Rydberg (FP): 4:5, 21, 23, 40, 42, 247, 249, 259, 268, 270, 280, 342, 353, 414, 423 Gunilla Roxby Cromvall (V) 4:6, 17, 19, 39, 41, 77, 85, 87, 93, 95, 112, 114, 178, 424 Landstingsrådet Nyman (KD) 4:7, 25, 27, 256, 258, 265, 267, 272, 300, 337, 339, 344, 363, 416, 425 Landstingsrådet Hemming (C) 4:8, 35, 37, 46, 186, 410, 412, 417, 426 Landstingsrådet Broberg (M) 4:43, 48, 50, 182, 184, 188, 194, 201, 203, 346, 358, 360 Landstingsrådet Larsson (S) 4:44, 231, 233, 238, 240, 242, 244, 246, 248, 250, 275, 327, 347, 349, 402, 404, 422 Tomas Eriksson (MP) 4:45, 47, 49, 187, 281, 321, 323 Landstingsrådet Starbrink (FP) 4:51, 53, 210, 217, 225, 351, 372, 374, 380, 394, 396, 399 Birgitta Sevefjord (V) 4:52, 54, 216 Kristoffer Tamsons (M) 4:55, 96, 98, 100 Landstingsrådet Ullberg (S) 4:56, 73, 78, 83, 97, 99, 118, 161, 177 Helene Öberg (MP) 4:57, 251, 253, 255, 257, 276, 278, 341, 378, 389, 391 Thomas Magnusson (V) 4:68, 207, 228, 367 Anders Lönnberg (S) 4:69, 299, 301, 366, 418 Lennart Rohdin (-) 4:70, 171, 368 Annika Hjelm (MP) 4:71, 122, 124, 126, 128, 130, 132 Landstingsrådet Wennerholm (M) 4:72, 75 Michael Stjernström (KD) 4:79, 81, 88, 90, 140 Stella Fare (FP) 4:82, 84, 86, 102, 107, 109, 123, 125, 147, 149, 172 Bosse Andersson (C) 4:92, 94, 131, 133, 173, 219, 227 Nanna Wikholm (S) 4:101, 103, 142, 183, 185, 198, 208 Vivianne Gunnarsson (MP) 4:104, 143, 145, 175 Lennart Adell Kind (FP) 4:105, 127, 129, 174, 189, 191, 193, 206 Anna Sehlin (V) 4:106, 108, 110 Karl Henriksson (KD) 4:111, 113, 115, 136, 138, 195, 382, 384, 386 Lars Carlsson (C) 4:116, 119, 156, 158, 179 Carl Grufman (M) 4:120 Catarina Agrell (S) 4:121 Margaretha Herthelius (FP) 4:134 Pia Ortiz Venegas (V) 4:135, 137, 139 Jan Olov Sundström (M) 4:141, 144 Rolf Lindell 4:146, 148, 150 Lennart Kalderén (M) 4:151, 153 Conny Fogelström (S) 4:155, 157, 159 Cecilia Löfgreen (M) 4:160, 162 Curre Hansson (S) 4:163 Harry Bouveng (M) 4:164 Leif Gripestam (M) 4:165, 167 Jan Holmberg (M) 4:169 Paul Lindquist (M) 4:170, 388, 390 Hans Lindqvist (C) 4:176, 355, 387 Sverre Launy (V) 4:180, 190, 192 Johan Sjölander (S) 4:196, 279, 393, 395 Lars-Erik Salminen (M) 4:197, 199 Cecilia Obermüller (MP) 4:200, 202, 209 Hasan Dölek (S) 4:204

Anföranden 2013:5 293 Mikael Freimuth (M) 4:205 Gizela Sladic (S) 4:211, 224 Rickard Wessman (M) 4:212, 214, 226 Tomas Melin (MP) 4:213, 215 Monica Karlsson (KD) 4:218 Rasmus Törnblom (M) 4:220 Robert Johansson (S) 4:221 Ann-Sofi Matthiesen (MP) 4:222 Annica Lidström (V) 4:223 Veera Jokirinne (MP) 4:229 Landstingsrådet Reinfeldt (M) 4:230, 232, 234, 236, 239, 241, 252, 328, 330, 333, 335 Landstingsrådet Jörnehed (V) 4:235, 237, 260, 262, 264, 266, 269, 271, 325, 332, 334, 343, 370, 377, 379, 381, 392, 406, 408, 415 Catrin Mattsson (C) 4:243, 245, 254, 261, 263, 273, 326, 345 Landstingsrådet Lundquist (M) 4:274, 277, 356 Sara Svanström (FP) 4:282, 284 Michel Silvestri (MP) 4:283, 312, 362, 364, 397, 419 Åsa Brunius (V) 4:285 Margaretha Åkerberg (KD) 4:286, 354 Stefan Bergström (C) 4:287 Marie Ljungberg Schött (M) 4:288 Tove Sander (S) 4:289, 291 Gunilla Helmerson (M) 4:290, 298, 307 Marie-Helena Fjällås (MP) 4:292, 294 Catarina Ekeståhl (M) 4:293 Lars Tunberg (FP) 4:295 Catharina Wahlgren (V) 4:296, 365 Aram El Khoury (KD) 4:297 Shadi Larsson (MP) 4:302 Ninos Maraha (FP) 4:303 Kerstin Pettersson (V) 4:304, 352, 398 Lotta Lindblad Söderman (M) 4:305 Petra Larssonb (S) 4:306, 308 Gunilla Bhur (V) 4:309 Erik Langby (M) 4:310, Mikael Sundesten (S) 4:311 Anne-Marie Larsson (M) 4:313 Barbro Nordgren (S) 4:314 Daniel Blomgren (V) 4:315 Pia Helleday (M) 4:316 Kristina Söderlund (S) 4:317 Olle Reichenberg (M) 4:318 Christina Enocson Mårtenson (S) 4:319 Tina Teljstedt (KD) 4:320 Lars Dahlberg (S) 4:357, 359, 361, 373, 375, 383, 385, 409, 411 Annika Sandström (M) 4:376 Natasha Ringblom (M) 4:400