Knut av 21 %0185 Ett

Sigurd Emora

Knut den heliges f6rsvunna g&vsb-ev av 21 maj %0185

Ett antedaterat 1100-taBsdokwms1~t

För 65 år sedan avslutade professor Lauiitz Weiaull i Lund en phgaende dis- kussion om den danske kungen Knuts gava och ghvobrev kr 1085 till S t Lauren- tius kyrka i kund. Ghvan framstår som grundplhten för shval kyrkans som sta- dens senare utveck1;ng. Brevet som firtecknar ghvan anses dessutom ge inblic- kar i kyrkliga, poli x a , samhkilleliga och spiairliga "rhallanden P tiohundra- talets Danmark som saknar motstycke i annat frhn Arhundradet bevarat kall- material. Enligt L. Weibull ai "Knut den heliges g5vobrev aTv P085 ... en av ggr-nd- stenarna P Danmarks och Skhnes historia. Det fikirrör frhn en tid, d& iisrnu abla likartade och likvardiga dokument saknas i No-rdenn."NeibulP satte punkt f&f diskussionen med inlagget "Knut den heliges gåvobrev till Lur,ds domkyrka P085", publicerat i den danska Historisk tidsskrift (1925).

WeibuPls just dh mest aktuella motpart var diplomspeciaPisten Arthur Köcher i Köpenhamn. Denne hade Y dansk historisk tidsskrift (1921-23) med uppsatsen 'Kongebrevet fra 1085' havdat, a t t Knuts gava - men daremot inte brevet - var given den 21 maj 4085 och att gåvan d& hugfaists blott genom en anteckning uitstiilld av mottagaren, en 'notitia'. Atgarden f i k k o m i samband med ghvoöver- lämnanden under tiohundratalet. En notitia med s h objektiva form saknade emellertid rättskraft. För gavans rattsliga status krib~drdes en i givarens namn subjektivt formulerad 'charta'. Under europeisk högmedeltid var kravet p& en kunglig sådan, att den skulle vara uppsatt p& pergament, disponerad i överens- stammelse med diplomkonstens (dipBomatikei,sQ krav, och &sedd med givarens sigill. &följdes en gava inte av en charta, lag det P mottagarens intresse att donator vid ett senare tillfiille kompletterade med en sådan. För sadant fall an- tedaterades chartan. Hade donator gatt ur tiden, utstalldes den -- med liedning av notitian - i donators namn. Samtiden kunde godkänna rattskraften aven i en p& detta satt tillkommen urkund.2 Röcher understryker det i samtidens ögon nara fGrh&llandet mellan en noeitia och dess transformering till en charda genom at t karakterisera den f6rra som ett dokument P vilket mottagaren talar i tredje personen, tiEB skillnad fran den senare dar donator framtrader 1 första personen. Enligt Köcher Aterspeglar den å r 408% daterade chartan ett sadant GrBiaIande. Som bevis tar Méicber fram de delar som enlig% hans mening aterrgar p& en notitia frhn hr 1085. B aterstoden finner han f6r klerikal diplomatik i K6Pn

Scandia, band 652, 1389

(C) Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

204 Sigurd Xroon

och i Lund karakteristiska formler från tiden strax före mitten av 4P00-talet.3 Knuts gåvobrev är från denna t id4

Weibull uteslöt inte en akt av något slag som grund.5 Men han bestred med goda skal att denna utgjorts av en notitla. Med teorin om en sådan avförd u r diskussionen framstod för Weibull brevet som en subjektiv enhet. Därmed var detta samtidigt med gåvotillfgllet. Den skugga av f~rfalskning som Köchers teori kastade över b reve tvar avlägsnad. Detta var alltigenom akta.7

Man ser att diskussionen når djupare än till formalia, d.w.s. fragan om ghobre- vets objektiva och subjektiva element. 4 sjalva verket galler diskussionen histo- rievetenskapens dubbla krav på såval inlevelse i den tid som behandlas som distans tY11 den8 Det framgår att Köcher frarnf6r allt förekräder inlevelsen, tidens akthetsbegrepp, och Weibull distansen: en i givarens namn utställd charta, utfärdad p i uppdrag av annan person än givaren, till råga på allt mer an ett halvsekel efter gåvotillfället, a r falsk.

Att diskussionen slutade 1 polariserade omdömen sammanhängde med kalla- get. Chartan var nämligen förkommen sedan &rhundraden. Denna fördes i sjalva verket fran Lund efter den svenska åtkomsten av Skåneland å r 1658 i och för arkivering i Stockholm, dar den kanske försvann i slottsbranden år 1697.9 Argumenten hämtades f~ljaktligen ur bevarade avskrifter och vad sigillet be- träffar u r avritningar.I0

Det slår läsaren, att tillgång till chartan kunde ha avgjort tvisten, eller bidra- git tiii ett svalare debattklimat. Den tid som diskuteras utgör nämligen ett bryt- ningsskede inom arkitektur, konst och kalligrafi. Gotiken, som under tidsskedet framträder som det nya, återspeglas i bokstäver av gotiskt typsnitt. Detta hade sitt ursprung i det anglonormanniska väldet under konung Wilhelm Rufus regering 1087-1P05.11 Knut den helige blev mördad å r 1086. En gåvocharta i gotiskt typsnitt faller efter hans regering. En av honom själv utställd och beseglad urkund måste daremot ha varit skriven med bokstäver av det d d r e typsnittet, det karolingiska, av forskningen även kallat det romanska. Men varken Köcher eller Weibull söker förankra sina teser i detta ovedersägliga faktum. Det om- namns inte ens i debatten.

Weibulls tes att chartan var samtidig med gåvotlllfallet medfirde, att frågan om Köchers tidfästning av den kom att stå framom frågan huruvida den byggde på en notitia eller ej. Argumenten mot Köchers tidfästning fanns redan till hands i Weibulls edition av Necrologium Lundense, Lunds domkyrkas nekrologium (Monumenta Scaniae historica (1923)), hans codikologiska och paleogra- fiska magnum opus. Weibull karakteriserar nekrologiet så här i editionen 3923:

Necrologium Lundense a r det alsta i Norden avfattade handskrivna dokument, vars original bevarats. Dess tillkomst nar ned i början av 1100-talet; den ligger så långt tillbaka, att något årtionde tidigare svearna ännu trängdes kring menniskooffren i tempellunden vid Uppsala och runstenar restes på krönen av jordkullarna över de döde. Kodexen belyser ... skarpt och ingående den då redan långt hunna utvecklingen vid den stora kyrkliga metropolen i Norden, S:t Laurentius i Lund.I2


Knut den heliges försvunna gavobrev 206

Nekrologiet, 13.v.s. kapitelboken för det Hosterliga samfunde"Lid kyrkan St Laurentius i Lund,13 inleds med den aldsta bevarade avskriften av Knuts gzvo- brev. TiB1 stöd f6r tesen om samtidighet mellan gåvotillfiil'ne och gåvobrev anf6r Weibull u r nekrologiet icke blott brevavskriften utan aven ytterligare tv& med denna samtida dokument frkn det kallisattiga skiftet mellan hedendom och kristendom i Skandinavien.

Det f6rsta av dessa f~r tecknar prebenden vid kyrkan St Eaurentim i Land, d.v.s. sadana förvaltningsenheter vars avka,stning fiirsörjde medlemrnar av det klosterliga samfundet vid kyrkan (prebendelistan). Det andra dokumentet namnger samfundets bortghngna medlemrnar och andra gynnare som gatt u r tiden. En rad av dessa hade tillhört klosterliga samfund pk andra håll, aven ute i Europa, med vilka S t Laurentius var förenad i §.k, bhnegenenskap. Forteck- ningen löper i anslutning till den för samfundet gallande kalendern. Vederbö- rande personers dödsdagar avgör namnens placeiring. Det a r denna förteckning, Memoriale fratrum d.v.s. ett nekrologium eller en diidbok, som givitnamn &t hela den handskrift i vilken den beretts plats.

Lundanekrologiet som helhet innehaller dessutom regler fhr det gemensamma livet i samfundet St Laurentius samt traktater som behandlar gemenska- pen. Kodexen tjiinade den dagliga sammankomst i samfundet som besiiirnndes 'kapitlet'. Höglasning i utmatta portioner u r kodexen lag bakom. Sist f~ redrogs ur dödboken namnen p% dagens förebedjare, d.v.s. de personer som en ganag avlidit den dag som var inne. Weibull fann, att de olika enheterna i handskriften ar insatta efter varandra i den ordning i vilken man laste u r dem.14

Den avskrift av Knuts fiksvunna gåvobrev som inleder kapitel'boken har 511- kommit f6re den omedelbart darpå, fran mitten av sidan, f6ljande prebendelistan. H denna urskiljer Weibull en tidigare och en senare del. Bada a r utfejrda av samme skrivare men skiida å t genom ett stort tidsavstand, ett kvarts sekel eller mer. Prebendena redovisas i anslutning till personnamn: Prebenda SiwardP ... Prebenda Conradi ... Anteckningarna a r gjorda iinder vederbörande personers livstid. Siwardi QQdsfir &r enligt Weibull senast 1123, listans terminus ante quem." Terminus post qwem bestiims av anteckningar i Listans senare del. Dessa fö r techar de prebenden vilka arkebiskop Eskil ilastiftade i sambanad med invigningen av den fardigbyggda kyrkans högaltare 1 september 1145. Skriftjamfi- relser visar att samma hand som utfört prebendelistan, men ej avskriften, senast a r 1123 la@ upp dödboken i nekrologiet. Iakttagelsen pressar listans f6rra del tillbaka anda till tiden narmast f6re invigningen av kyrkans krypta. den 30 juni 4123. En avskrift a r alltid yngre an grlagan. Ligger nu avskrir~en knnu nhgot liingse tillbaka, kan Knuts gavocharta inte ha tillkommit så sent som inemot &r. 1150. "Grunderna f6r hela den av K6cher givna framst&bBningen faller sam- man9'.I6

Skadan hade emellertid betydligt ringare omfattning. Ty p& sin höjd hade Weibarlls argument skjutit Köchers datering av Knuts gåvocharta nkgra krtion- den tillbaka i tiden. Och darmed var ingenting avgörande sagt i lauvudfrkgan, nämligen huruvida Knut den heliges Ersvunna gbobrev utgjort en tiohundra-


206 Sigurd Kroon

ta lsurkund eller e t t 1100-talsdokument med t iohundratalsdater ing. Avsnitten I-V i de t följande besvarar f rågan . Till lasarenis t j äns t f ramläggs r e d a n h a r i sammandrag de svar var i avsni t ten resul terat . Liksom i Diplomatar ium Dani- cum H . R, 2. Bind (1963)45 N r 21 be tecknar bokstaven A. de t förlorade gåvobre- vet, medan a . står f6r avskriften i Necro?ogium Lundense.

k . Det visar sig att Weibulls datering av a. bygger på felaktiga premisser och därför träffar fel. Avskriften a. tillhör i själva verket perioden c. 1140-1186. Denna datering öppnar för en senare tidfästning av A. än den som Weibull anser möjlig med hänsyn till sin datering till det tidiga 1120-talet av den äldsta bevarade avskriften a.

II. Bland karakteristika inom 1100-talsdiplomatiken marks beskrivning av pergamen- tets kortsida, en följd av centrala kyrkliga och världsliga myndigheters under seklet utfärdade rekommendationer med syftet att dryga ut bristvaran pergament. Den framtvingade radförkortningen medgav en för århundradet ny kalligrafisk effekt. Denna åstadkoms genom utökning av Invocatio i den under 1000-talet vanliga formen 'In nomine sancte et individue trinitatis' med orden 'patris et filii et spiritus sancti', kodifierad i århundradets kanoniska rätt, dessutom skriven med versaler ur det under loppet av 1100-talet utvecklade gotiska alfabetet. Resultatet blev en hel förstarad fylld med breda, imposanta bokstäver. Det rekonstruerade A. visar sig företräda dessa 1100-talskarakteristika. Böcher saknar de avgörande argumenten till förmån för sin åsikt a t t A. genom sin förlängda Invocatio tillhör 1100-talet. Vårt konstate- rande av radförkortningen och det gotiska typsnittet i Invocatio till det rekonstruerade A. utfyller bristen. Det gotiska typsnittet tillkom nämligen i det anglonormanniska väldet under Vilhelm II Rufus regeringstid 1087-1100. Typsnittet är n.a.0, närmast årsbarn med det ingående 1100-talet, det sekel som stegvis utvecklade den kontinentala gotiken inom samtliga därav berörda konstarter, en utveckling som om- sider nådde aven Danmark. Knut hade gått ur tiden dessförinnan. Tillsammantagna fcirlägger anförda fakta A. till 1100-talet. Knut den heliges förkomna gåvobrev med datum 21 maj 1085 utgör följaktligen ett antedaterat 1100-talsdokument.

III. Enligt avsnitt I. framstår å r 1186 som terminus ante quem för A. Ur andra beräk- ningar framkommer perioden c. 1140-c. 1145 som brevets terminus post quem. Bre- - - vet; ~ a r r a t i o / ~ i s p o s i t i o visar sig precisera publiceringen till 1 september 1145, dagen för arkebiskop Eskils invigning av sitt ärkebiskopssäte, St Laurentius kyrka i Lund.

IV. Dateringsmeningen i A. antecknar Lund som den ort där A. tillverkats och utfärdats. Brevets i europeisk diplomatik ovanliga Sanctio - 'anathema maranatha' - före- kommer ytterligare endast i 5 stycken danska 1100-talsbrev. Alla dessa ar utställda av Eskil. 'initiativet till A. har att döma därav utgått från arkebiskop Eskil och kretsen kring honom.

V. Samtiden lät sig endast motvilligt övertygas om att A. ägde rättskraft, Saxo Gram- maticus, författaren till Gesta Danorum, meddelar sålunda att flera personer försökt rubba brevets auktoritet och därmed rattskraften av den i brevet förtecknade gåvan. Man förstår varför. Ty enligt de i avsnitten 11-111 framlagda resultaten var A. skrivet med bokstäver av gotiskt typsnitt. Dessutom har brevet avspeglat även andra i avsnitt II. redovisade, av 1100-talsdiplomatiken fastlagda riktlinjer. Saxo tillägger att brevet ännu stod vid makt. Det står klart att stödet inte kom från den positiva rattens uppfattning om ratt och orätt, falskt och akta. Avgörandet har fällts av 'aequitas', ett mera flexibelt, dynamiskt rättsbegrepp än den positiva rättens. Orätt och falskt var sådant som stod Guds frälsningsplan emot med Guds Ande som drivkraft. Ratt och


Knut den heliges forsirunna gavobiev 203

rättfärdigt var sadant som befrämjade denna plan. Ty Gud. men däremot inte 'lagen', var rattfärdighetens kalla. Vad som var 'rimligt' och 'rättfärdigt' gällde framför det blint rättvisa. Ett brev som knöt samman Knuts @va till kyrkan St Laurentiuc med dess högtidliga invigning aktualisersde i själva verket roller till vilka martyrkungen och kyrkan var designerade, då Guds frälsningsplan nidde sin fullkomning p5 den yttersta dagen med den yttersta domen. Aequitas förklarar initiativet till brevet, att den samtida kritiken misslyckades med att bryta dess rättskraft, och att konung Knut Valdemarssons bekraftade alltsammans i siet ghvobrev till St Laurentius år 1186.

H. Omdateringen av g&vobrevsavskriften a.

I den svan omniinanda utgaven ev Necrologiiam Lundense (1923) öppnar Weibull - utan att veta det - dörren för en annan tidfikstning av gåvobrevsavskriften a. an till början av 1420-talet. Weibu?!~ egna observationer av siardrag hos den hand som utf6rt avskriften visar vägen. SSardragen redovisar Weibull i beskrivningen av srnAbokstiiverna e; d och o. Om bokstaven e anför Weibull:

... dess kraftigt rundade halvoval. slutande ... gärna i bred ansvällning och med öglan bildad genom en snett nedåtgående spetsig vinliel. som fiAn ovalens början med svag högerrundning trkffar dennas innersida eller ocksi icke nar helt fyam till den och därifran utdrages åt höger i ett smalt spröt.

Om bokstaven cl sags:

ovalen överst bruten i en rent horisontel iinie ...

Bokstaven o beskrivs:

giirna skriven med början ett stj-eke ned på venstra. ovalen, underst och &erst slutande i spets med ansvällning av linjen.17

Darmed hänvisar JWeibull omedvetet till ett av de övriga omradero j. Europa &r

man anviinde samma typsnitt som dem han sjalv redovisar. Av hans utlatande om bokstaven e harovan, janiL6i.t med W. Beizremeyers beskrivning av samma bokstav 1 urkunder från 1155-talet, framgir att aaressen &r omradet kring aeP- lersta Rhem med Mainz som centrum:

... e med dess kraftigt rundade halvaual Der gebogene Schaft slutande ... gärna i bred aasukllning och schwillt vom oberen Drittel med öglan bildad genom en snett nedat- eiwa nach unten allmiihlich an gående spetsig vinkel, som hån ovalens början med svag höger-rundning träffar und liiu~? nach rechts dennas innersida eller ocksa icke når helt fram till den och därifrfin utdrages åt höger t ett smalt spröt.I8 oben dunn aus.

Man v i lkarna veta, om Welbulls datermg av gAvobrevsavskriIten a. finner stod P Heinemeyers analyser och daternngar av skrivarevanorra a detta omrade. Ty


208 Sigurd Kroon

Köchers kritik av Weibulls uppfattning om chartan som en med gåvotillfället I085 samtidig urkund tystnade, efter det a t t Weibull tidfast a. till det ingående 1120-talet och enligt egen mening darmed fastslagit gåvobrevets förankring i tiohundratalet. Denna ytterst pB dateringen av a. vilande slutsats prövas i det fdjande. Det skall antecknas att s& ej sketf efter det au Weibull mot K6cher ut- delade dråpslaget att originalet A. inte kan vara yngre an dess auskrifi a.

Vi inleder med at t anföra titeln på Heinemeyers arbete: Studien zur Ge- schichte der gotischen Crkundenscbrift. Adjektivet gotisch f6r avskriften a. från dess lundensiska milj6 till en europeisk gemenskap av i goLlskttypsnitO utf6rda bokstäver, Förankringen i denna miljö har tidigare inte uppmarksam- mats. AP: mindre har adressen, omradet kring mellersta Rben, varit kand. Men Heinemeyers analyser och dateringar av skrivarvanorna i detta omrade ger nu material f i r besvarande av frAgan huruvida Weibulls datering av avskriften a. iiger barkraft eller ej.

Som redan niimnits tillkom det gotiska typsnittet i det anglonormanniska valdet under Wilhelm Rufus regering. Det byggde p& den dittills outnyttjade möj- ligheten att skára till spetsen p4 pennan med ett snitt ned i f rh , snett uppat vanster, Snittet möjliggjorde just shdana överg&ngar mellan ansvallningar och smala sprBt under en sch samma pennrörelse som Weibull och Heinemeyer vaii f6r sig redovisar ifrhga om bokstaven e i den ovan anförda paral'hePhppstii81- ningen.19

Meinemeyer belyser sina forskningsresultat ifraga om det gotiska typsnittet =ed avblidningar i filer av samtliga bokstaver i alfabetet, sma som stora. Varje avbildad bokstav gr dessutom försedd med årtalet f6r det daterade dokument fran vilket bokstaven hamtaes. Filerna tacker perioden 1140-1220. En atergiv- ning av bokstäverna i de första sju orden av l[nvoca'cio i avskriften a. med de diirernot svarande, daterade bokstaverna u r Heiinerneyers filer utfaller s&

Först och främst ar vart att lägga marke till hur i avskriften a., stort E i ET ock i HNDIVHDUE, utgörs av ett i riktning uppCat utdraget, litet (gement) e. Bland- ningen av stora och f~rs to rade sma bokstäver ar ett signifikant drag som skiljer det gotiska typsnittet 1140-1220, som Heinemeyer beskriver,2Vrån det äldre karolingiska, romanska, typsnittet.22


Knut den heliges försvunna gavobrev 209

Vagledande f6r dateringen av a. ar de med bokstiiverna i nedre raden ur Hei- nemeyers filer fikeplade grtalen. Dessa är i ordning fdjande:

Man ser har att WehbuY1s datering av avskriften a. till det ingaende 4120-talet . . fföruts5ttei en tidsskala feir bokstaverfis; i a. som iigger flera decennier fh-re den som @her ff6r motsvarande bokstiiver i Heinemeyers material. Enligt en sadac skala skulle Danmark i utvecklingen mot den i hela Europa till sist accepterade gotiska B~rslvsB*.iRen~~ ha legat lkngt före Linder som Frankrike, Flandern och %skland i det angPonormannisiáa valdets omedelbara närhet. det gotiska typ- snic~ets ursprungsland.

Det gotiska typsnittets historia ii? emellertid en annan,

Med det anglonormanniska kia!t;~Lrområ.det soan ursprmg utbredde sig - region efter region - det nya sattet att spetsa pennan, som utgjorde f6r~1tsattningen f6r omformningen av oJookstave-ina av det 5.Icii.e karolinigska typsniltet till det nya gotiska ~ n i t t e t . ~ " Darav franagar, att det nya tedde sig som en Ehgsamt Porlö- gande progression, redan geografiskt sett. Like sakta uta~ecklades typsnittet. Beigisk vetenskaplig It teratur p& omrhdet anvander t.o.nn. skiida termer l ~ r olika r*t\7eckilngsstadaQi. "gothcisante". respektive "go th i~ ic6e" .~~ Initiativen I5g

" . hos de klerikala och regala kans?ivkisendeila med deras officiner, c:~rip-tor.ierna. Wrkestifien Reims, Kö1n oc"n4ai-n~ med sina s~Era.ganstift 15% Earmast det aang- loriormanniska valdet. Riiknat fr&n detta till omkringliggafide kyrkligs och politiska maktsikrer tog ett griins6verskridaHadQ med följande etablering airtionden i ansprak. Heinemeyers exempelsaniing i Bd P. som beskriver den tidiga utveck- - . hngen av det gotiska typsnittet i om~.adet kring B2alnz inom perioden 1140-1220, uttrycker den tid som eRer typsnittets stablering i det anglonormanniska valdet strax före A r 1100 itgick (e~lbar t P & - s t a amgingec) feir sprid- girig och utveckling inom en narliggande region. On~rBden med slavisk SefoFl- ning kom senare an andra i berörifig med p r o g r e s s i ~ n e n . ~ ~

FöljalctBigen ar bokstäverna i avskriften a. inte aBcPr~ an sina moksvarigheter h Beinemeyers serier. Tiar8 möjligheter Aterstar: (B)i bokstiiverna i a. represente- rar ett senare skede iin 1140-1220; (2) bokstkiverrna i a. ibr samtidiga med sina direkta motsvarigheter vid mellersta Rhen.

Vi pr6var den f~rs tnkmnda möjligheten f6rsi;. Rasurer och andra 5ndringar i avskriften a.27 di41 överensst&mmePse med n & - a nyheter 1 Fáonung Knut Vaide- marssons ar 1186 utfärdade bekriihtelsebrev av K ~ . u t den heliges gAvobrevZ8 visar att a. tillkommit f6re detta &r. Ett senare skede an 1140-P220 kommer dar- för inte Eh5ga. Aterstar samtidighet.

Bokstak~erna h nvoeatio av a. a r allts% icke blott bundna till bokseiiverna i Beinemayers serier ifraga om savkil typsnitt som detaljer u t ~ n aven av de dal -


210 Sigurd Kroon

med förenade årtalen. Avskriften a. - före år P186 - hör följaktligen till den förra hälften av skedet 1140-1220.

Tidfastningen stöds av följande två fakta. Det första: facsirnile nr 1, rad P5 i ansluten Exkurs av a. återger räkneordet " o ~ t o " . ~ ~ Man ser att det streck som utgör en båge över c och t är h r m a t p& sådant satt att t böjer sitt skaft långt at vänster, d.v.s. ansätter skaftet &t detta håll. Denna ansats uppträder omkring 1150 som en påfallande nyhet i skriwanorna vid mellersta Rhen. Den ersätter en äldre, verklig ligatur i form av en 'krocketbåge' med två rattuppstående skan- klar, den ena fast i c och den andra i t.30 Det andra: 'Annales Rodenses'. p å b ~ r j a d a r 1104, som skildrar händelser och sammanhang i klostret Kloosterrades (Rol- duc) historia i Nedre Lothringen, biskopsstiftet Liege i Kölns ärkestift, övergår &r 1152 mera markerat från karolingsk, romansk till gotisk skrift.31

Slutligen prebendelistans roll. Denna pressar inte avskriften a. tillbaka till det ingående 1120-talet enligt de av Weibull anförda argumenten. I stället skjuter a. prebendelistan framför sig till mitten av 1100-talet - listan har ju enligt Wei- bull införts i nekrologiet efter avskriften a.

Därmed kan konstateras att Weibull blundat för det faktum att ett till en anteckning om fast egendom knutet personnamn inte nödvändigtvis binder dokumentet till vederbörandes livstid.32 S& förekommer - som vi sett - den senast 5s 1123 bortgångne Siwardus i den tidigast vid mitten av seklet uppteck- nade prebendelistan. Relationen Siwardus / prebendelistan bterspeglar ingenting annat an Nekrologiets, kapitelbokens 'Sitz im Leben9. Ty boken var ju till %or högläsning vid det dagliga kapitlet i det klosterliga samfundet vid St kaurentius till erinran om minnesvarda Grebilder och förebedjare; en bok om de döda till stöd för de levande.

91. Ghvobrevet ett antedaterat PIBO-talsdokurned

Elvahundratalet led brist p& skrivmaterialet pergament. En orsak var det ökande kravet att byta ut de separata böckerna för de olika momenten i massan mot heltackande volymer. Härtill kom ett vaxande behov av urkunder med rattskraft, chartae. Med dessas stöd hävdade kyrkliga stiftelser sin ratt att, som ju- ridiska personer, motta och aga egendom. Sedan var steget kort till rapplaggning av registraturer över urkunder med rattskraft och f~rteckningar över inkomster och utgifter från egendomar till vilka urkunderna garanterade beslttningsrät- ten. Arhundradets manga nya kongregationer och andra nybildningar inom de äldre klosterordnarna och klosterliga samfunden kravde vaxande delar av marknaden för pergament. Bestandet av framför allt behornad storboskap,vars hud efter slakt utgjorde det vanligaste råmaterialet för de 'liggare' av storformat det har gallde, ökade emellertid inte i takt med efterfragan.

Följden blev a t t bbde den vhrldsliga och kyrkliga centralmakten ingrep med regleringar i syfte att ersatta storskalighet med smaskalighet, slöseri med spar-


Knut den heliges försvunna gåvobrev 218

samhet. Phr 2159 utgav det tyska rikskansliet en? fBrordning fiarom. De stora kyrkliga kanslierna vid Rhen följde efter.33 Den kanske störste förbrukaren, det pgvliga kansliet, minskade urkundsformaten redan under förra delen av 1100-talet.

Kanslisterna fann, att dubbehecket f6r infästning av sigillet kravde mindre materialatgång vid applicering langst ner på kortsidan av pergament an om in- fastningen skedde p& langsidan. Men detta förutsatte beskrivning langs med kortsidan. Atgarden krympte aven respektrummet ovanf6r översta raden.

An mer givande var att byta det karolingiska, romanska typsnittet mot det gotiska. Skillnaden P höjd mellan staplarna till bokstaver av den f i r ra typen och bobstiiver av det senare snittet kunde nämligen rippgA till ett halvt radavstand eller mer.

Diplomatikens reaktion p& den otillr5ci.rliga tillgången p& pergament under 1100-talet blev allts5 b1.a. urkunder skrivna langs kortsidan av pergamentet med bokstaver av gotiskt typsnitt.34 Vikten av denna insikt framtrader nar aiterna- tiven pravas p& texten till det förlorade gavobrevet, rekonstruered p5 basis av bevarade avskrifter.

En med Bedning av rekonstruktionen utf6rd uppskattning av antalet bokstavar i A., inklusive meilanslag av en bokstavs storlek:, pekar mot ett antal om c:e 2'300-3000 enheter. Blalfattande jamfirelser med medeltida urkunder visar, att A:s textlkngd torde varit ca 590-6130 cm.

Den diplomatariska forskningen kring A. har påpekat att detta brev i vasent- liga detaljer "idger den almindelige sklk i samtidige tyske konge- og kejserdip- l ~ r n e r " . ~ ~ Radlängden i sadana som bevarats i original ä r t.o.rn. 1100-talet, med f& undantag, högst 50-60 cm.36 Sadana radlangder f6rutsatter beskrivning langs langsidan av pergamentet. Radavstandet mater i sin tur sallan mer an 2 cm. Silliimpade p& textlangden för A. skulle de namnda matten ha krävt eQ'c c:a 65 cm gg- c:a 30 cm stort stycke pergament. Stycket skulle ha riickt till aven fiar marginalerna omkring skrivytan samt ocksa f6r vecket nederst p& stycket, som var tia? för att %rhindra att detta trasades sönder av de dëri infasta tradar som bar det hangande sigillet. Fiar beskrivning langs kortsidan av pergamentet i överensst5mmeise med de krav på sparsamhet soni 1100-talet med 6kad skarpa stallde, hade far samma textl5ngd ett stycke pergament med måtten c:a 25 cm ggr 56 cm varit tillrackligt. Skhiinaden i atgangen pergament frarngar av att ytan i det farstnamnda exemplet mater c:a 20 dm2, med.an ytan Y det sistnamnda exemplet uppgar till c:a B4 dm2.

Besparingen understryker, att kunskap om radliingden i Knuts SGirBorade gå- vobrev a r grundlaggande fiar bestamningen av tidsperioden för dokumentets tillkomst.

W a r r har veterligen inte ens avskrivarna efierlarnnat uppgifter cm radlangden. Det ar dock klart, att de under arbetet varit viil medvetna om radsluten. 25rom vittnar n5mPigen riksantikvarien Johan Peringskiöld, d& han &r 4694 karakteriserar en av de bevarade kopiorna som n:ttryck f6r tvenne aktiviteiei: 'transcripsit' och ' d e l i n e a ~ i t ' . ~ ~ De bada verben beskriver en kopists ansvar 6ver-


212 Sigurd Kroon

huvud taget under aidre tider: dels t rans~ribera bokstaverna i förlagan, dels följa linjehållningen och darmed avbilda förlagan.38

Eppnått radslut i kopian lat kopisten se hur långt arbetet fortskridit i förhål- lande till ftirlagan. Ty fbrbrnkningen av det dyrbara skrivmaterialet måste om möjligt halla jamna steg med vad förlagan tagit i anspråk vid de kontrolllstatio- ner som radsluten utgjorde. Darfor sammanfaller radsiut i iiIdre avskrifter har och var med radslut i förlagan. Uppgiften blir att att fastställa samgångarna och att med hjälp av dessa bedöma radlängden i det f6rlorade brevet. Bedömningen kraver tillgång till avskrifter som tillkommit oberoende av varandra och vilkas direkta beroende av texten till det förlorade gåvobrevet dessutom garanteras genom avskrivarnas meriter på det diplomatariska omradet. Lat oss först se i vad mån avskrivarna uppfyller den sistnamnda förutsattningen.

I Diplomatarium Danicum (DD) H. Raekke 2. Bind (1963)43 f betecknas (liksom har) Knut den heliges gåvobrev som A. De fem bevarade avskrifterna kallas a. b. c. d. e. Avskrift a. 1 Wecrologium lundense" har utförts av en broder i det klosterliga samfundet vid kyrkan St Laurentius i Lund. Det &r har fråga om dess 'armarius', b ib l i~ t eka r i en .~~ Personer knutna till det forna danska domkapitlet vid kyrkan har skrivit b. och c. Av dessa ar b. införd i Registrum ecclesie 9un- cPensis4l år 1494 av kantorn i kapitlet Boecius jo han ni^.^^ Avskrift c. ar ett verk från &r 1662 av den framste kapitularen, generalprokuratorn Oluf Johannsen Bagger." Den återfinns i 'Lunde capitels och hospitals pri~ilegia'.~%vskriR d. finns i Linköpings stifts- och iand~blb l io tek .~~ Den har troligen utförts i slutet av 1600-talet. Kungi Biblioteket i Stockholm förvarar avskrift e.46 Den sist- nämnda avskriftens överensstamineYse med A. intygas av Peringskiöld sjalv Ar 1694.47

Samtliga avskrifter har antingen utförts av sarskilt kompetenta personer eller tillkommit under överinseende av sådana. och star i direkt beroende av förla- gans text. Detta om avskrifternas tiilförlitlighet.

Så till frågan om deras inbördes oavhängighet. De belagg som avgör denna för- tecknas i den kallkritiskt anlagda utgåvan av A. i DD. De i utgåvan noterade avvikelserna mellan avskrifterna ifraga om l a ~ a r t e r n a * ~ tyder inte på ett inbör- des beroende. Diskrepanserna framträder tydligast vid studium av a. och b. Skillnaderna hanför sig till rasurer och andra förandringar av texter, i den under perioden c. 1140-1186 utförda avskriften a. och ny text som pAf6rts denna med syftet att bringa a. i saklig 6verensstammePse med formuleringarna i konung Knut Valdemarssons gåvobrev av å r 1186.49 Kursiveringar i det följande citatet ur b. markerar ett par stkllen dar denna avskrift skiljer sig från a.

... in hastathum unus mansus agen in winistadum unus mansus (rad 13 i b.) ... in hoc loco deo seruiencium tribus culpis exceptis. Si extra pacem positus fuerit emat pacem a rege substanciam illius tollat prepocitus et fratres. Si expedicionem neg- lexerit erga regem emendet. Reddarios equos non dent nisi cum rex ipse venerit (r 31-33 i b.).


Knut den heliges forsvunna gavobrev 213

Fajljaktligen a r förutsiittningarna de basta tankbara f ~ r pr6vnir.g av hypotesen huruvida sarngangar mellan radslut 1 avskrifterna a. b. c. d. och e. &teispeglar radslut i A. Vi övergar till uppgiften.

H diplomen fran den tysk-romerska kejsartiden på 900-talet och under sekler framtiver skiljs den avslutande dateringsmeningen fran den nar-mast föreghende meningen genom att denna andar i ett iadslut. liven dateringsmeningen Eajper srt i ett ~ a d a n t . ~ ~ Som niisnrmts "fcaiger" A. "den airnindelige skix E samtidige tyske konga- ag kejserdiplomer". Alltsa bör iiven dateringsmeningen i A. h a inramats av radslut. AvskriP~erna a. b. c. d. och e. far illustrera saken i uppstallningen harnedan. Denna återger i sammandrag siutet av tillagg till Dispositio jamte den ornedelbart dar$ följande dateringsmeniagen i avskrifterna, radratt Ater- givna:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a. (rasinr) Actum Eunde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

b. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . venerit, . . Lundi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

e. . . . . . . . . . . . . . . . . . venerit. Lundi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

d. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Actum kundi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

e. . . . . . . . . . . . . . . . . . venerit. Lundi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

jvenerttl AMEN. Actum AivIEN. Actum AMEN venerlt. AMEN Actum AMZN.

rad (46) (52) (33) (361 (46) (51) 431)

656: (66) (73);

Man ser att b. skiljer sig fran 8.c.d.e. genom kompakta rader med syftet att spara dyrbart skrivmaterial av pergament.

Avskrifterna a.c.d. och e. visar samma striinga sparsamhet i de delar som gay. före dem som Atergivits har. ~ n d a börjar dateringsmeningea 'Actum ...' antingen p& iiy rad, som i "samtidige tyske bonge- og keQserd!iplomer9', eller också ar ordet 'Actum' inkliime sist p& en rad t.0.m. Lbregknget av ett obeskrivet utrymme. Darav följer att ett radslut f6regatt dateringsmeningen i det f6rsvunaz A. och att detta sjalv 16pt ut 1 ett radslut.

Dessa exempel antyder, att samgående rad-slut i mskrifiesna regist-urar radsiut i A. Dock gäller detta troligen ej samtliga radslut i materialet. Ty de medeltic!a a. och b. bajr I detta avseende aterspegla en högre f~ekvens an 11600-talsavskrif- terna c. d. e. '-y 1 lirahet med förlagan A. anvander a. och b. icke blott bokstaver E sina utskrifter utan airen f6rkortningstecken fik enstaka bokstaver och grup- pe;. av sadana. Abbreviatttrema a r placerade ovanf6r raden och inkraktar áar- f6r inte p5 radutd-ymmet. Tekniken tillat aada-,varna a. och b. att hhlla j a m a steg med raderna t A. Ty om avsla-ivarna lag f6re texten i förlagan var 6kad anvandning av abbreviaturer ett effektivt medei att komma jiimsides vid niist- kommande radslut eller vid det narmast diirph Eljande.51 Avskrivarxa av c. d.


214 Sigurd Kroon

och e. tillämpade inte denna teknik. De atergav abbreviaturerna genom att flytta ner dem på raden och dar skriva ut de bokstäver de stod för.

Det anförda ger följande utgångsläge för inringning av ytterligare radslut i A. an dem som omgivit dess dateringsmening. Denna har utgjort c:a 8,5 %, dvs c:a 1/12-del, av den totala textlangden i A. Förhåliandet antyder att A. ~ippvisat ytterligare 11 stycken med dateringsmeningen ekvivalenta distanser. Ty före in- skrivandet av texten på det stycke pergament som tillskurits för andamalet har dels textlangden delats upp i rader med inbördes samma langd, dels radavstån- det fastställts. Radlangden multiplicerad med radantalet och radavståndet gav skrivytan. Syftet med atgarderna var att beskrivningen inte skulle inkräkta p& det utrymme som behövdes för sigillering och annan utstyrsel som måste till för att betona. rattskrahen i det skrivna. Den ovan papekade möjlighet som stod de medeltida avskrivarna a. och b. till buds, att i egna radslut återspegla förlagans. ger prognosen att a. och b. oftare aterger toivtedelsrads:ut an avskrifterna c. d. och e. från 1600-talet.

Företagen avprickning langs texten till A. av radsluten i a. b. c. d. och e., parvis sammanställd - b.:a., b.:c. b.:d., &.:e.; a.:c., a.:d., a.:e.; c.:d. etc. - ger överblicken i Tabell Ii :

Gemensamma radslut b. - a. c. d. e.


Knut den heliges forsvunna gavobrev

Gemensamma radslut a. - c. d. e.

Gemensamma radslut c. - d. e. Gemensamma radslut d . - e.

+ =antal stavelser varmed parallellrad öve-stiger basrad b. a. e. d - =antal stavelser varmed parallellrad i a. c. d. understiger basrad (00) antal rader 3 b. a. c. d. e. basiad


216 Sigurd Kroon

Av Tabell i frarngar att endast kolumnerna Gemensamma radslut b. - a,c.d.e. uppvisar samgående aritmetiska serier av sadan precision (kol. b. (36) a.(EaI) 15:20, 18.24, 21.28, 2 4 ~ 3 2 ) att denna störs av endast en enda stavelse. De bvriga kolumnerna Gemensamma radslut domineras av oregelbundna intervaller. Dessa fbrh&lSanden synes bekrafta hypotesen att a. och b. P högre grad an c. d. och e. registrerar radslut i A.

Var och en av intervallerna i de aritmetiska serierna radslut omfattar @:a l/ii2-del av den totala textlangd som avskrifterna var för sig traderar, d.v.s. texten i A. Vi har tidigare sett att dateringsmeningen i A. bevisligen tagit ett av radslut inramat tolvtedePsBnterval1 i anspråk. Förhållandet föranleder bedöm- ningen att tol~edelslnterva1Perna b. (36) a.(51) 15:20, P8:24, 21128, 24:32 registrerar radslut i A.

De darmed registrerade toivtedelsintervallerna radslut i A. förutstiger dessutom att radslut p& denna distans förelegat genom hela A. 9 grafisk framstall- ning (upptackta radslut heldragna och de förutsedda streckade):

TABELL II

På grundval av gemensamma radslut i 'Sabel! 4 kol. b. - a. fastlagda radslut på 12-delsin- temaller av textlängden A. jämte förutsägbara radslut på samma intervaller.

Tabell H. b. (36)-a. (51) A. ...................................................................

....................................................... venerit

Ett av de i tabell I% grutsagda radsluten bekräftas av tabeil I, Gemensamma radslut b. - a.c.d.e. kolumnen b.(36) a.(51) 6:8 (-1). Detta intervall i A. har omfattat den andra prickade linjen i tabell II. Omfattningen bestyrks av det faktum att b. 6 ingar som ett tidigt steg i den aritmetiska serien tabell 4, kol. b(36) a.(5B). Detta steg, supplerat med de två narmast följande och sammaarstiilit med de redan kanda stegen i serien, ger namligen 6, < 9 > , < 12 > , PS, 18, 21, 24. Tabell III illustrerar.



218 Sigurd Kroon

TABELL IV

De med 36-delsintervaller av texten till A sammanhörande radsluten har legat på bråk- delar av tolvtedelsintemallerna i tabell III. Förhållandet åskådliggörs har grafiskt genom förkortning till 213 av längden på tolvtedels textintervallerna enligt tabell III och förlägg- ning av den frigjorda tredjedelen på en tredjedel av avståndet från närmsta 12-delsinter- vall av texten. Den grafiska framställningen pekar mot att det försvunna A. omfattat tolv gånger tre 36-delsinteivaller, d.v.s. 36 rader.

Tabell I. b. (36)-a. (51) A.

Det skall 5n en gång understrykas att beräkningarna dels av textlangden i A. dels av dess uppdelning i P%-dels, respektive 36-dels intervaller utgör approxime- ringar. Dessa klargör dock att radantalet i A. varit större &n 30 med ett nar- mevarde på 36 rader. Den redan uppskattade textlängden P A. har omfattat 570-600 cm. Man ser att dessa tal resulterar i en radlangd på något under 20 cm i försvunna A. Fast står sedan tidigare att radavstånden P urkunder från tiohundra- och 1100-talen sällan överstiger 2 cm. Man finner att Knut den heliges försvunna gauobrev varit beskrivet langs kortsidan av det för andamalet tillshuma pergamentet.

Det återstår att se om ghsbrevet uppfyller även det andra for 1100-talsurkunder karakteristiska rekvisitet: gotiskt typsnitt. Undersakningen inriktas på inled- ningsmeningen, den s.k. Invocatio. Denna: IN NOMHNE SANCTE ET INDIVI- DUE TRINITATIS PATRIS ET FILII ET SPIRHTUS SANCTI ser ut så har i avskrifterna a. b. c. d. och e (i förminskad återgivning):


Knut den heliges försvunna gavobrev

a.


220 Sigurd Kroon

Man ser att skrivarna av a. c. och d. fyllt första raden av sina kopior med bokstaver som ar högre och bredare än bokstiiverna på följande rader. Samstiim- rnigheten mellan dessa tre ögonvittnen i uppfattningen av den första raden i A. klargör att denna varit beskriven med höga, sidledes ~LrymmeskrEivande bokstaver. Fajrhallandet ar anmarkningsvart b5de med hansyn tP11 iakttagelsen och dess atergivande. Ty ~krivr~ater ia len pergament och papper var varda sin vlkt i guld. Mer förbrukades inte Ein vad som var absolut nijdvändigt. Detta faktum styrker att alla tre ögonvittnena i sina första rader verkligen markerar boksta-vs- bredden P f6rsta raden av A. Samma anm&rkningsvarda bred@; understrykey av- skriva-e b. Dennes teknik skiljer sig från den i a. C. och d. tillampade. Avskri- varen b. aterger niimiigen det i invocatio inledande ordet med 'Z N' och använder damid dubbelt s& breda bokstaver som i de ord som följer. Att dessa varit ut- förda i samma bredd som. N frarngar av att 'nomine' skiljs frk-an fortsattningen genom en mer an halvdecimeter lång lucka. Aven avskrivaren b. har velat un- derratta lasaren om att första raden i A. varit fylld med text till invocatio i breda storbokstäver.

Som kontcast hartill kan anfGras, att urkunder i det karolingiska, romanska typsnittet presenterar dnvocetlo P s k . gitterskri.ftf,, ett arv fran murovingsk skriv- konst. GBtterbokst5verna ar sarnrnanpressade i sidled med de vanliga bokstavs- attributen undertryckta. Intrycket av gitter förstarks av att bokstikverna ofta parvis sammanskrivits kring en gemensam En Hnvocatio i gitterskrift fyller darför endast en ringa del av iiven en langs kortsidan av ett pergament utförd förstarad, darernot inte hela denna pa det sktt som avskrivarna a. b. c. och d. markerar. De breda storbokstaver dessa avbildare markerar pekar inte mot att A. representeratett karolingiskt, romanskt fall. Breda storbokstaver i Bnvocatio &I. daremot karakteristiska för gotiskt fall med inriktningen att lata lasbara, imposanta bredbokstaver utfylla första raden av en charta. Det iir sa- kedes ett gotiskt fall, och inte ett karolingiskt, romanskt, som avskrivarna avbildar i sina atergivanden av Inwocatio i A. Ett brev fran nedre Eothringei, av &f P191 illustrerar niinanda 1100-tals karakteristika (se ngsta ~ i d a ) . 5 ~

Fraljande understryker a t t Invocatio J A. ingatt E ett 1100-taisdohzanenne. Uppgifter som av Köcher anförs i anslutning till diskussionen om Inwocatio

i A. noterar att ftirlangningen '...patris et filii etspiritus sanct? under 1000-talet anvants i synnerligen begransad utstrackning. 1 de aidsta anglosachsiska diplomen a r blotta %rekomsten av ett invocatio tecken gsa förfalskiing. 1 tysksa 4000-talsurkunder möter invoeatio endast siilPan och sporadiskt. Den tidiga an- vandningen av förlängt "einvocatio i Frankrike kan tankas sammanhangs med att ett sadant inleder den f6rfalskning Eran perioden 752-778 som gar under namn av Konstantins gt?iv%.obrev, kant i Gallien redan under 800-talet men däremot inte i Ger rnar~ ien .~~

Den under tiohundratalet relativt ssallsynta, f6i0rFangda invocatio blir vanlig under 1100-talet. Skalet a r att förlangningen karakteriserar dopet enligt 1400-talets troslara, kand f6r pr&ster och 'lekman tillhopa i deras roll som dop- Grrattare. F& arlrnant konsilium 1179-80 betonar niimligen phven Innocentim


Knut den heliges försvunna gavobrev 22 1

IHH en under hrhundradet vedertagen uppfattning; ztt Grad skall &kallas dels som odelbar treenighet, dels i Faderns, Sonens oeh Den helige Andens namn. "$ac- ramentum vero baptismi, qwod ad Dei inuocationem et indiuidzae trinitatis, vi- delicet Patris, et Filii el Spiritus smncti ... ". Uttalandet Engar i en langr2 text som m d e r rubriken De summa trinitate et fide eathokica inleder Giegorius 1X.s Da- kretaler av Den kanoniska ratten, Gorpus iuris canonici (% De summa ninitate et f ide cakholica. 1. B.) Varje vuxen lekman skulle, i egenskap av presumtiv f6r- rattare av n6ddop, kanna innebörden av namncia Invocatio. F6rhhBBandeL Sijr- klarar den hittills oförklarade, ökande användr?ingen av fGrlan,gd Invocatio i diplomatiken under 1100-talet!

Det var alltsa dopets 1100-talsinvocatio som, utfört 4iisgs kortsidan p& ett skrivstycke pergament med storbokstiiver av gotiskt typsnitt enligt under 1800-talet utfärdade r e k o m m e n d a t i m inom diplomatiken, res~l terade ut4 en hel f6rstarad fylld med homogeiaa, effektfulla och Iiisbara storbokstiiver p& det satt som a. b. e. d. avspeglar. Köcher saknrar dessa avgörande argument till f6i- man f6r sin åsikt att A. genom sin förlangda Invocatio "cllhéir 1100-talet. Det


222 Sigurd Kroon

anförda utfyller bristen. Det kan inte råda nggopr tvekan: Knut den heliges för- svunna gåvobrev hör trots sin datering 21 maj 1085 inte till tiohundratalet. Bre- vet utgör ett antedaterat 1150-talsdokument.

Följande avsnitt bestämmer tillkomsttiden för det förkomna A. Bestämningen förtydligar den i avsnitt HI. tecknade bilden av brevet, nämligen att detta varken svarar upp mot sin datering eller mot uppgiften däri att Knut, son till Sven Estridsen och konung av Danmark är utfärdaren.

Knut den helige dödades år 1586. Gåvobrevet i hans namn ar från 1408-talet. F dess Intituiatio heter det:

... ego Cnvto. quartus Magni regis filius. post susceptum paterne hereditatis regnum. ecclesiam sancti Lavrentii ... dotaui ...

(Jag Knut, fjiirde son till kung Magnus, efter att ha ärvt riket av min fader har doterat den helige Laurentius' ... kyrka ...).55

Intitulatio saknar de uttryck för majestätisk upphöjdhet med vilka en regerande monark under europisk högmedeltid brukade presentera sig rlör sin samtid. Aven i Danmark brukades 'rex dei gratia' eller 'rex diuina fauente ~ l e m e n c i a ' , ~ ~ d.v.s. ord som utan omsvep underströk att utfkrdaren innehade ett av Gud, ko- nungarnas konung, 'rex regum', Grlanat k ~ n g a ä r i i b e t e . ~ ~ d jämförelse härmed bar Hntltulatio i A. niarmast priageln av en kr~n ikeno t i s i efterhand: en kungason, så och s&, som i anledning av sitt nummer i en kunglig arvsfiljd arvt Danmark efter sin fws. Avsnitt I I visade att Knuts gåvobrev utgörs av ett till hans tid antedaterat 1100-talsdokument. Man står i Intitulatio alltså inte in f ir en han- vandelse från en kung till sin samtid utan inför en information från kungens eftervärld för vilken 1080-talets detaljer förbleknat. Till denna hör brevets pseud- epigrafiske spökskrivare som i Intitulatio på Knuts vagnar namnger fadern som 'Magnus9 i stället för Sven (Sven Estridsen 1047-1554), och därtill lägger ytterligare minnesfel. Ty konung Sven efterträddes av sonen Harald år 1074 eller 1576 (Harald Hein). Denne avled 1580 eller 1081. Knut (den helige) blev kung efter honom, uppenbarligen i egenskap av den andre bland sönerna, däremot inte som fjarde sonen, 'quartus filius', vilket spökskrivaren uppger 1 IntituPatio. Härtill kommer minnesfelet att Knut erhållit kungaambetet som ett fadersam (paterne hereditatis). På Knuts tid var Danmark ett valrike, inte ett arvrike.58

Enligt erfarenheten är det den tredje generationen som börjar få svart att bomma ihåg traderade detaljer beträffande personer, handelser och sammanhang som hör till den första generationens tid. Den minnet uppfriskande krö- nikenotisen i A. i förening med dess minnesfel indikerar att A. riktat sig till den


Knut den heliges försvunna galobrev 223

tredje generationen från Kniats egen. Knuts g h a overlamnades 4085. Genera- tion definieras som det genomsnittliga tidsavst5ndet mellan fCir5idran-s och barns födelsear. Man raknar med tre sadana per 100 år. 5" Den genera.iionsv2.x- ling u r vilken den generation framgått vars 20-&ringar som de f6iista till niista generation överlaraanade de uppgifter vifia i det langt senare brevet ar behiiftade med minnesfelen ovan, intraffade c. 1960-c. 1065. Generationsvaxiingen darefter in%]! c. 1990-c. 1095 ock! den darpa föPja.nde - den tredje - c. 1120-c. 412%. Berakniaagarna ger perioden c.1140-c. 1145. som brevets krminus post quem. Enligt i avsnitt H. Gretagen utredning har den iiidsta bevarade avskriften a. diilkommit under perioden c. 1440-1186. Darmed fi'iamst5r &r 1186 som terminus ante quem far g&vobrevet A. och perioden c. 1140-c. 1145 som brevets terminus post quem. Det återstår att se, om eid'en f6r brevets tillkomst ytteril- gare kan preciseras. L! Narratio/Dispocitio av detta heter det:

... ecclesiam sancti Lavrentii. que sita est Lunde. licet nondum peifectani dotaui. ut illius agni qui tollit peccata mundi sit perpetim. sponsa. sancta sancti. irnmaculata immaculati. digna digni. Desponsale autem huius ecrlesie quod uel quale sit pate- fecimus ...

(... jag (Knut) ... har doterat den helige Laurentius' visserligen ännu ej fulihordade kyrka i Lund, för att den till evig tid skall vara brud åt det Lamm som borttager var!dens synd, helig till den Helige, obeflackad till den Obefläckade, vardig den Värdige. Men vilken och hurudan denna kyrkas brudgåva a r har vi klargjort

Papekandet att kyrkan St Laurentius annu inte a r fardig utgör en upplysning till den tredje generationen efter Knuts egen angående situationen vid det av- lägsna g&vodilifiillet av samma slag som den vi redan m ö t i i htitulatio. Orden om kyrkan som Lammets brud, d v s Kristi bri~oi, p h i n n e r diirernot samma generation om den aktuella invigningen av kyrkan St Laurentiirs.

Det medeltida pontifikalet för Lrrnds stift anslår nämligen temat för invigningen av en fardigstaild kyrka genom att som den fircta Pasningen i den invigningen bekraftande massan föreskriva följande:

Lectio iibri apocalipsis beati lohannis apostoli.

i n diebus illis vidi ciuitatem sanctam, Iherusalem nouam. descendentem cle celo, paratam sicut sponsam, ornatam viro suo. Et audiui vocem de throno dicentern: Ecce habitaculum Dei cum hominibus et habitauit cum eis, et ipsi populus eius erunt, et ipse Deus cum eis erit eorum Deus ... (%1,2f)61

(Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur h i d e n , från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark rost som sade: "Se Guds tait star bland manniskorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud sjalv skall vara bos dem ...")6Z

Den medeltida kyrkoinvigningen i Lunds stift har aflds5 haft uppgiften att insatta den fardigstallda kyrkobyggnaden i rollen som Det himmelska Jerusalem, Kristi brud. Rollen a r 4&n@ aIdre an den handskrift fran senare delen av


224 Sigurd Kroon

1400-talet som beskriver den.63 Den medeltida kyrkoinvigningarna i Lunds stift går nämligen tillbaka till den längre av de två kyrkvigningsordningar som finns i det s.k. Pontificale romano-germanicum fran senare delen av 900-talet. Detta pontificale präglas av förhållanden i Mainz och trakten Rollen som Det himmelska Jerusalem, Kristi brud, underströks p& tiohundra- och 1100-talen av valdiga takkronor i metall med torn och portar (ty. Xadleuchter), förestiillande den himmelska staden.65 En sådan krona hängde i Sven Estridsens kyrka i Dalby, nara Lund, anda in i nyare tid.66

De för en i Lunds stift under medeltiden invigd kyrkas signaturer möter allts5 i texten till Narratio/Dispositio i gåvobrevet A. Kyrkan invigdes 1 september 1145 av Eundaarkebiskopen Eskil. Man finner att brevet tillverkats med syftet att knyta Knut den heliges gavs samman med kyrkans invigning. Datum för denna framstår som den dag då Knut den heliges gåvobrev till kyrkan St Eau- rentius i Lund, Eskils arkebiskopskyrka, i själva verket publicerades. Vi åter- viinder i avsnitt V. till denna förbindelse gåva/invigning.

Tidfästningen aktualiserar frågan, varifran initiativet till brevet utgått.

EV. Initiativet

'Actum Eunde' i dateringsmeningen anger Lund som tillverkningsort. Biskop- liga kanslier under 1100-talet hade kapacitet nog att framställa beseglade per- gamentsbrev. Ärkebiskop i Lund år 1145 var, som redan nämnts, Eskil. Sanctio i brevet hotar med det märkliga 'anathema maranatha' (I Kor 16,22), d.v.s. f6r- bannelse vid Herrens återkomst.67 Sådan skall drabba var och en oberoende av béird som försöker kränka vad brevet stadgar. Förutom i A. möter sanktionen endast i ytterligare 5 stycken av de bevarade danska 1100-talsbreven. Bakom alla fem står Eskil: brev till N ~ s t v e d ~ ~ 1135 (nov. 29), till Odense69 1139 (aug. 8) och70 1171 samt till Lunid7I 1145, två brev. Dessa senare handlar om av Eskil nyinrättade prebenden och ämbeten vid hans arkesate St Laurentius, men berör även äldre sådana som tillkommit genom gåvor dessförinnan. Breven ar daterade dagen för ärkebiskopens invigning av kyrkan St Laurentius den I september 1145. Man ser att sambandet mellan ärkebiskopsbreven och det i Knuts namn utfärdade gåvobrevet inte inskränker sig till den nämnda tidpunkten. Det antedaterade brevet i Knuts namn knöt med rättskraft hans gåva till kyrkans invigning. De vid denna utfärdade iirkebiskopsbreven fördelade slutligt det sam- lade, rättsligt säkrade gavoinnehavet vid St Laurentius på de prebenden och ämbeten som svarade för dess ekonomi och gudstjänstliv.

Indicierna är entydiga och många. De utpekar ärkebiskop Eskil och kretsen kring honom som initiativtagare och tillverkare av Knut den helige försvunna gåvobrev till St Laurentius i Lund.

Vi sammanfattar. Avsnitt I. har öppnat för en omdatering av A. Avsnitt II. har fastslagit att A. är ett antedaterat 1100-talsdokument. Avsnitt III. har preciserat


Knut den heliges f6rsvunna givobrev 225

tillkomsttiden till c. 1 september 1143. Avsnitt IV. har funnit att initiativet till A. ar arkebiskop %skils och inte Knut den heliges.

Avsnitt V. som nu följer agnas fragan hur det kom sig att det Knut tillskrivna men antedaterade ghvobrevet A. av samtiden accepterats som bevis för att Knut den helige skankt egendomar och rattigheter till kyrkan St Laurentius i Lund. Temat för avsnittet a r begreppet 'aequitas'.

V, Samtidskritik och samtidsaccept

De inom forskningen divergerande &sikterna oni Knut den heliges försvv.nna gåvobrev till St Laurentius' kyrka i Lund konvergerar i bedömningen av syftet. Ingen har f6rnekat brevets uppgift att ge rattskraft åt en av Knut till namnda kyrka den 21 maj 1085 överliimnad gåva. Dock kan konstateras, att den avsedda effekten inte inställde sig omedelbart.

Szxo Grammaticus meddelar narniigen a t m e r a personer c6Bt rubba gbobre- vets a u k t ~ r i t e t . ~ ~ Han tiger om orsaken. 'Fy för samtiden har denna varit sjiiiv- klar. Ett p& kyrkligt hal? uppdykande, &r 1085 daterat kungligt gåvobrev, skrivet med bokstäver av gotiskt typsnitt och aven i 6vr.igt återspeglande 1180-talskarakteristika inom diplomatiken, var agnat att uppväcka tvivel och kritik. Härtill kom att det antedaterade brevet inte kunde visas atergå på en notitia, och darmed vilade på en akt av annat slag utan diplomatarisk tyngd.7"Förh&llandet har till raga p& allt givit rum for misstanken, att brevet under martyrkoaungens Se- skydd stallt icke biott hans gdua al: ,-Z maj 108s' titan Cuen egendoim och rattigheter som tillfirts kyrkan S t Laurentius bdde tidigizre och senare. Saxos siutord, att brevet annu stod vid makt, f6rvAnar.

Det står helt klart, att förklaringen inte &r finna i sentida rättsuppfattning om vad som a r falskt och vad som a r akta, oriitt eller ratt.

Sentida ratt konstitueras av på legal vag besiutade normer och texter: §.k. positiv rätt (lat. ponere). H hypostaserad form möter denna i gestalten av 'Jus- titia' med bindel f6r tigonen och tv& varandra balaniserande vågskalar i ena handen. Med hänsyn till: vad som framkommit under avsnitten III-IV. ar, enligt positiv ratt, A. ett oomtvistligt falsifikat.

Medeltida ccppfattning om vad som var äkta, respektive falskt, riittskaffens, respektive brottsligt utgick emellertid aven h å n andra varderingar an den positiva rattens. Följande fhr belysa saken.74

Av bevarade urkunder fran den tid som inleder Viisteuropas histolla, d.v.s. me- rovingeatiden c:a 500-c:a 950, stamplar sentida forskning omkring halften som f6rfaiskningar. Karl den stores tid belyses av omkring 270 urkunder i eluro- peiska arkiv och bibliotek, Av dessa har inemot hundra visat sig vaya oakta. Den äldsta akta påvliga urkunden Sr fran &r 385. Mer an hundra dokument med dateringar fihn tidigare &r a r allesamman antedalerade. Knaypt ett enda ur-


226 Sigurd Kroon

kundsbestånd från de medeltida tyska biskopsdömena ar alltigenom äkta. Bam- burg går i spetsen med rapporter om långt mer omfattande och framgångsrika missionsföretag än verklighetens. Bsnabriick följer med oäkta tiondeurkunder, Trier med primats-, Passau med metropolitanPorfaiskningar. Fabricerade dokument till bevis om rättsligt grundade egendornsinnehav långt innan sådana var förhanden föreligger från kloster och stiftelser från Segeberg i Holstein till Reichenau vid B ~ d e n s j ö n . ~ ~

Vidare: västerlandets medeltida stats- och kyrkolara byggde på en under senare hälften av 700-talet, troligen i Rom, fabricerad urkund enligt vilken kejsar Konstantin omkring är 330 skänkt Rom och Västerlandet, samt makt att till lämplig härskare förlana kejsarvardigheten över V&ster1andet, till påven. Det f~rfalskade gåvobrevet föreföll verifierat av det faktum att kejsaren omkring sistnämnda tidpunkt flyttat sitt residens från Rom till Byzans, 'Det nya Rom9. Eftersom urkunden framstod som grundläggningsdokumentet för Kyrkostaten var det enligt denna kätterskt att förneka brevets äkthet.

Understuckna a r även en rad omkring mitten av 800-talet fabricerade påve- brev vilka tillsammans med andra urkunder ingick i en av 'Isidor Mercator' sammanbragt samling. Efter upptäckten av bedrageriet går denna under namnet 'De pseudoisidoriska dekretalerna' eller 'De psedoisidoriska f6rfalskningarna'.

Man finner alltså, att Knut den heliges försvunna gåvobrev ingick som en del i ett internationellt "oständ av kyrkliga urkunder med erkänd rättskraft utan skillnad mellan vad som var äkta och vad som var falskt.

Det rättsbegrepp som på sin tid legitimerade det förfalskade Konstantins gåvo- brev, förfalskningen De pseudoisidoriska dekretalerna, etc., var ' a e q ~ i t a s ' . ~ ~ Dess lösenord var 'rimligt' och 'rättfärdigt', däremot inte det blint rättvisa. Ty Gud, och inte lagen, var 'rattfärdighetens Den praktiska tillämpningen harav satte 'anden före bokstaven', och det eskatologiska perspektivet före den tidsmässigt näraliggande, timliga synvinkeln. Bedömning enligt dessa riktlinjer var orsak till att sådana företeelser, vilka enligt sentida och nutida rätt utgör förfalskningar i det orättas tjänst, godtogs i den mån de befanns vara uttryck för Guds allting genomsyrande Ande i tjänst hos hans f r ä l ~ n i n g s p l a n . ~ ~

Enligt Uppenbarelseboken skulle Knut i egenskap av konung, likt andra konungar - efter allt kötts död och uppståndelse på den yttersta kiden - komma till det himmelska Jerusalem med dess redan öppna egenskap av martyr var Knut enligt samtida kyrkolära visserligen inte undantagen uppstfin- delsen som utgjorde förutsättningen för den nämnda bibliska kungarollen. Där- emot var han i likhet med andra martyrer befriad från den fltersta domen.80 Detta innebar, att hans person redan på Eskils tid tillsammans med Gud, Kris- tus och Den helige Ande samregerade den himmelska staden, en lott som det tyska kröningsformularet tillönskade varje konung inom det kristna romerska kejsardömet av tysk nation.81 Man ser att martyrkonungen Knut i rollen som samregent med Kristus i den yttersta tidens himmeiska Jerusalem och Knuts egen kyrka St Laurentius som det synliga uttrycket i kund för samma himmel-


Knut den heliges försvunna givobrev 227

ska stad, enligt lundensiska 1BOO-talcf6reställpii11gar~ utgjorde faktorer i Guds fralsningsplan. Man ser ocksa tillskyndare såviil som kritiker till slut firenade i uppfattningen, at t Knuts ar 1145 tillverkade, till E085 antedaterade ga~aobrev, till p5 k6pet utskrivet i hans namn med en pscuclepigsafisk 'ghoskwriter' vi6 pennan, agde rattskraft blott det omgavs av 'aeqeiitas' som fhrteeken. Sill deilna consensus har den danska kungamakten anslutit. Knut Va!demarsson bestyrker saken genom at t i ovannzmnda breva2 av Ar 1186 bekriifia riittsKiaRen i ,Ys3

Sill slut. Det anfirda CPppnar dCPrren fir omv&rd8eiingar. Som ett till 1000-talet antedaterat 1100-talsdokument speglar brevet i n k kyrkliga, politiska, samhiil- leliga, sprakliga och rattsliga forhailanden i 1000-talets Danmark; däremot samma förhållanden langt senare under 1100-talet, diirtiil skildrade narnmast ur kyrkans och inte kungamaktens synvinkel.


228 Sigurd Kroon

Noter

DD = Dipl. Danicum DHT= Hist. Tidsskrift. Udg. af Den danske historiske Forening.

1. DHT (1925) 104. - 1 ett föredrag vid ett symposium i Lund den 22 maj 1985 med gåvobrevet som ämne, anordnat av Lunds universitet med inbjudna deltagare från samtliga nordiska länder. talade docent Birgitta Fritz om brevets betydelse för forskningen och de i detta inbyggda problemen. Foredragshållaren yttrade b1.a.: "1085 års brev ä r det enda i Danmark pa 1000-talet utfärdade diplom vars text a r känd. Det ä r 50 å r äldre an det näst äldsta danska och bortåt 100 Br aldre än de tidigaste svenska kungabreven ... Tolkningen av texten ä r inte helt okomplicerad vare sig sprakligt eller sakligt. Och hur skulle den kunna vara det när det galler en urkund som står så ensam i tiden och handlar om allmänt dåligt kända förhållanden? 1085 års brev har har i själva verket kommit att få bara upp oerhört mycket av kunskapen om det tidiga danska samhället. Det förvånar därför inte att det genom &ren agnats åtskillig tan- kemöda. Det i iular rent au med 1397 års kalmarbreu o m rangen som d e n nzest omde- batterarade handlingen fran Ajordens medeltid" (Fritz, Birgitta, Mnut den heliges g&- vobrev. - Gåvobrevet 1085. Föredrag och diskussioner vid Symposium kring Mnut den heliges gåvobrev 1085 och den tidiga medeltidens nordiska samhälle. (1988) 22 f; kurs. här).

2. Möcher DHT (1923) 151. 3. Kocher (1923) 151. -1. Köcher (1923) i67. 5. Weibull DHT (1925) I l 7 f. 6. Weibull (1925) 109. 7. Weibull (1925) 137. P. Om inlevelse och distans, se Nygren A., Hum. vet.samf. arsher. (1944) 1 ff. 9. En ingående skildring av brevets öden från Ar 1425 fram till försvinnandet under de

sista åren av 1600-talet gav Birgitta Fritz i sitt ovannämnda föredrag vid Knutsym- posiet i Lund 22i5 1985. Hon fann betraffande brevets tradering som märkligt "egent- ligen inte att det ha r varit förkommet i 300 år utan att det dessf~r innan fanns kvar under mer a n 600 &rn (Fritz (1988)23).

10. Ur den särskilda forskning som agnats sigillet förtjänar följande anföras. H. Bresslau anser att de bevarade avritningarna återger ett akta Knut den heliges sigill (Bresslau, Arcbiv fiar Urkundenforschung 6. (1918)56 f). - A. Möcher finner att det snarare kr fråga om Knut Magnussons (1146-1157) sigill (Köcher (1923)150). - L. Weibull föl- jer Bresslau men motsager dennes förmodan, att förebilden skulle vara Knut den stores sigill. Enligt Weibull står utom tvivel att Knut låtit efterbilda Wilhelm Erövrarens sigill (Weibull (1925)136 fl. - PB senare tid har Tue Hejlskov Larsen fornekat akt- heten. Hon pekar sålunda på avritningarnas paralleller i såväl 1100-, som 1200- och 1305-talen (Wejlskov Larsen, Scandia (1985)27). - I motsats till dessa sena tidfast- ningar har J. Lind karakteriserat "seglet som en vigtig kilde til det udenrigspoliliske aspek'c af Knud den Helliges politik" (Lind, Scandia (1986)341). - Tue H. L. Bterkom- mer till ämnet, och vidhåller sin uppfattning, i Scandia (1987) 189 ff.

41. Stiennon, J., L'écriture diploriiatique dans le diac6se de Liege du XIe au milieu du XILI siecle. Diss. Liege. (1960) 231; Stiennon, Paléographie du moyen $ge (1972)108 f f ,

12. Weibull, Necrologium Lundense (1923) V. 13. Benkmningen 'kapitelboken', "liber capitularius", som den själv kallar sig, karakteri-

serar handskriftens centrala funktion vid det klosterliga samfundets dagliga samman- komster i St kaurentius kyrka (Ekström, P., Lunds domkyrkas äldsta liturgiska böc- ker (1985)16 f: 30 f .

14. Weibull (1923) LXXXKV f. 1 5 ~ Weibull (1923)LXXVIII.



16. Weibull DHT (1925)PlO. 17, Weibull (1923) XCII. 18. E.Weibul1 karakteriserar i annat sammanhang den hand som utfört a. så här: "avskrif-

ten ... visar hur förfaren denna hand redan då (från tiden säkerligen nggot före 11231 var i den samtida diplomstilen med alla dess egendomligheter, de förlängda typerna. användandet av majuskeln, de sirade överstaplarna och förkortningstecknen'; (Wei- bull (1923)LVIl.

19. Forskning inom paleografi och diplomatik ser nyhseterna som återspeglingar av brott- ningen mellan romanskt och gotiskt inom de samtida bildande konsterna, arkitektur, skulptur, måleri etc. - L. Weibull karakteriserar för sin del skrivkonsten under l400 talet p i annat sätt: "Detta århundrade %r en glanstid i skriftens historia; skrivandet ä r blivet verklig konst. Men konsten, som inl2res i klosterskolan, n a ~ m a r sig virtuo- sitet och samma hand beherskar hela skalor av stilar. Därtill kommer ännu ett, av s t ~ r r e betydelse i dessa avlägsna tider an senare: skrivutensiliernas och skrivstoffets beskaffenhet. Pennan alltid av pritnitiv art, gav sliten ett helt annat skriftresultat än nyformerad; pergame~tr ts ofta olikartade flbeskaffenhet inverkade i olika riktningar på skriftdragens utseende" (Weibull (1923)XC). - Tillsammans askadliggör har an- f6rda båda avsnitt svårigheter i förening med bedömningen av en försvunnen charta frhn skiftet mellan fornnordisk religion och kristendom i Skandinavien utifrån de spår denna efterbamnat i bevarade avsksifter, och detta ifråga om endast en av dessa.

20. Bokstiiverna i de båda skriftproverna har till Iasarens tjanst gjorts lika stora. För samma andamål grupperas bokstäverna i första radens andra, femte och sjätte ord i ett par fall med större avstand fran varandra an de har i a. - Illustrationen framlades första gången inför ett vetenskapligt auditorium i samband med förf. diskussionsin- lägg vid det redan nämnda symposiet i Lund den 22-23 maj 8985 kring Knut den heliges gåvobre-v (Ghvobrevet 1085 (1988)108-112, Sigurd Kroon).

21. Heinemeyer, VJ.. Archiv fur Diplomatik. Schriftgeschichte,,. 1, (1955) 336 f ; 343. 22. Stiennon (1960) 230, 371. 23. H. Pirenne finner att kursivskiiften återspeglar det läge i en civilisation, da samtliga

yttringar av dess fön~ärvsliv och sociala gemenskaper manifesteras i skrift. Det i sammanhang därmed växande behovet av dokument ti!llgodoses naturligast genom en ök- ning av skrivhastigheten (Pirenne, Annales d'histoire 6conomique et sociale, S.1 (P929)18). - Hantverk, industri och storhandel - man kan här erinra om 'Fernkauf- leute' som inslag i det europeislta storsamhället - har del i namnda utveckling. - J. Ctiennon pekar för sin del p i dokumenterade samband under 1200 talet mellan skriv- konstens utveckling inom å ena sidan omraden fön-Hansans verksamhet i Nedre Loth- ringen, biskopsstiftet Liege; och å andra sidan Ostersjöområdet. biskopsstiften Lu- beck och Riga (Stiennon (1960)380).

24. Stienn~n(l960)231 f.; Stiennon(1953)108ff. 25. Stiennon(1973)107. 26. Stieiinon (1973) 109 f . 27. DD (1963) 49 ff. - Se facsimile nr 1. slutet. 28. DD (1976-97) 206 nr 134. 29. Pacsimiie nr L s 235. 30. Heinemeyer (1955) 375. 31. Boeren, P.@., Rodensia. D. 1(1941) 75f. 32. Rader av exempel ph motsatsen ger B. Pamp, Sydsv. ortfiamnssiillsk. 5rsskr. 1963-64

$1964, 49 ff) och I. Ingers, Fören. Det gamla Lund. Wrsskr. 14 (1962, lff). 33. Heicemeyer (1955) d33 f. 34. Se s 238 ff facsimile 2-6 som exemplifierar beskrivning langs kortsidan och facsimiEe

6 som illustrerar sådan beskrivning i förening med. bokstäver av gotiskt typsnitt. 35. DD (1963) 47 nr 21. 36. Aus 1200 Jahren. Das Bayerische Hauptstaatsarehiv zeigt seine Schiitze. 3. erg. Aufl.,

Miinchen.1986. (Aussteliungskataloge der staatlichen Archive Bayerns ... 10,36,50.52, 74).


230 Sigurd Kroon

37. Kungl. Bibl. Stockholm. Sign. Fh 9 Johan Peringskiöld, Monumenta Sveo-Gothica, äldre pag. 118, yngre 479.

38. På en avskrift av pergamentfragment s. 233 ha r J . Langebek vid besök i Stockholm antecknat: "Fragment. membran. original. ex. Archivo antiquit. Holmens. 1754 in fe- b r u a r i ~ delineut. per S.A." (Soren Abildgaard): kurs. har. - DD (1963)120 n r 63.

39. Lunds universitetsbibliotek. medeltidshandskrifter no 6 f.lvf. 40. Weibull (1923) L. - Se s 231 f, facsimile nr 1. 41. Riksarkivet i Stockholm A 11 p 13 f. 42. Weibull (1923) 4. 43. Carlquist. G.. art . i Sv. biogr. lexikon (1920) 600 ff. 44. Landsarkivet i Luna. Lunds domkapitels arkiv. Serie E. 6 b f 1. 45. Cod. J 49 s 2-3. - Avskriften jämförd med c. enligt anteckning på d. a r 1727. 46. Fh 9. Johan Peringskiöld. Monumenta Cveo-Gothica. äldre pag 117, yngre pag 475. 47. Fh 9 pag 118 1. 479. För anförda uppgifter om avskrifterna hänvisas till UD (1963)45

nr 21; Weibull, L., flist. tidskr. f. Skåneland (1913)265 f W. Ljusterdahls register i Sv Riksarkivet: fotografiska kopior av samtliga avskrifter med i förekommande fall an- slutande kommentarer av avskrivarna eller andra personer med ansvar för avskrifterna.

48. DD (1963) 43 ff n r 21. 49. DD (1976-77) 206 ff nr 134. - Beträffande ny text i a. , se s 237, facsimile nr 1. slutet. 50. Aus 1200 Jahren (1986) 9 ff. 51. Se s 237 facsimile n r l rad 2-3 passim. 52. Något av skillnaden mellan romanska gitterbokstäver och storbokstäver av gotiskt

typsnitt framträder vid jämförelse mellan Invocatio s. 237 i facsimile nr 1 som avbildar avskrift a. och Invocatio s. 240 i facsimile n r 4 som återger den tyska konungen Lot- hars i Regensburg (Ratispone) 27 november 1125 utfärdade charta. Dess Pnvocatio utgör dock inte något extremfall av komprimering av skrift: varje bokstav star fri från de bada omgivande bokstäverna och delar inte stapel med nagon av dessa.

53. Efter Stiennori (1960) 283. 54. Möcher (1925) 131 ff. 55. Bergh, M., Svensk översättning. - Gavobrevet (1988) 14, 16. 56. DD (1963) 76 nr 32 (konung Niels) från perioden 1104-1117. - DD (1963) 123 n r 63

(konung Erik) 6 januari 1135. 57. Dta (1963) 123 n r 63; DD (1976-77) 208 n r 134. 58. Weibull, C., Ccandia (1989) 7. - Sistnämnda minnesfel hos spökskrivaren av det i

Knuts namn, efter hans tid, utfärdade gåvobrevet fritar Knut från det ansvar han enligt Curt Weibull bär för det missvisande "paterne hereditatis" i brevets Pnvocatio: "Helgonkonungen har i gåvobrevet fördolt att h a blivit vald till kung och sagt att han var arvkung. Han har utan minsta tvivel gjort sig skyldig till en ren osanning."

59. Art. Generation: i Meyers enzyklopadisches Lexikon. Bd B O (1974) 42. 60. Efter Bergh. - Gåvobrevet (1988) 14. 16. 61. Strömberg, B., Studia theol. Lundensia. 9. (1955) 132. 62. Bibeln, SOS: 1981:56 (1981) 667 f. 63. Strömberg (1955) 21. 64. Strömberg (1955) 33 f. Om särskilt den tidigkristna invigda basilikan i rollen som Det

himmelska Jerusalem, se Kitschelt. L.. M\/Hunchener Beiträge zur Kunstgeschichte. 3. (1938) passim.

65. Kitt, Adelheid, Der friiliromanische Mronleuchter. Diss. Wien (1944) passim. - Aren- hövel, W., Der Hezilo-radlemhter. Diss. Besiin (4975) passim.

66. Anjou, S., Fornvannen. 23. (1928) 366 ff. 61. Köcher (1923)143 f utreder denna märkliga Sanctios historia och frekvens samt åter-

kommer 161 till dess roll i danskt brevvisen, i vilket 'anathema maranatha' ä r känt endast i brev med Eskil som utfärdare.



68. DD (19631128 nr 64. 69. DD (1963)149 nr 77. 70. DE4 (1976-77)24 nr 19. 71. DD (1963)169 nr 88; l70 nr 89. 72. Saxo (1931) Li. Undecimus. ICIH, 8: "cujus edicti, postrnodum a multis tenere pertentati.

vetus adhuc ratio perseiierat", - Weibull , Hist. tidskr. f. Skåneland (1913)269. 73. IK'eibu11 (1925)110 ff. 74. Franistiiilningen följer Fuhrmann (1987i195 ff. 7 5 . Mellan de båda nämnda ytterpunkterna ligger Bonifacius' Fulda, TyskPands namnliun-

nigaste kloster. Dess bevarade phvliga privilegier ai 751 - c. l158 har analyserats av den danske rättshistorikern M. Rathsack. Av 65 stycken a r 47 förfalskade (Rathsaek, M., Fuldaforfalsbningerne. Diss. Khvn. (1980) 677).

76. Fuhrmann (1987) 199 f. 207. - Jfr Lefebvre, Ch., D:lct. de droit canonique (1953) 394 ff.

77. Lefebvre (1953) 397: "...ius'citiae fons et origo ... item Deus qui, secundum hoc quod deciderat, aequitas dicitur, niiiil enim aliud est aeqi~itas quam Deus."

78. I antiken får forntida gudsmän lana sina namn åt slrrifter som tillkommit efter deras tid. Detta gäller både de judiska sibyllinska oraklen och de judiska Renoksböckerna. Paralleller i den tidiga fornkyrkan tiil denna pseudepigrafiska litteratur möter &La. i Petrusapokalgpsen. Bakgrunden till pseudepigrafin ä r delvis 'Bia fraus3 (fromt be- drägeri). De historiskt felaktiga ursprungsbeteckningarna hade m.a.o. fromma sy?cen. I sibyllinernas fall ansågs namninlaningen vara till gagn för missionen. E andra fall var tanken att förmanande respektive tröstande budskap skulle erhålla större tyngd genom att tillskrivas apostlar eller andra storheter i den aldsta kristna traditionen (Hartman, L., i: En bok om Nya testamentet (1969)90).

79. Bibeln (1981) 669: "Jordens kungar kommer med all sin harlighet till der, staden, och dess portar skall aldrig stiinigas ... " (Uppb. 21,24 3.

80. Elucidarium. Patrol. cursus compl. II. T. 172 (1854)1:165; Lef&vre, Y., L'EEucidarium et Les Lucidaires. Paris (1954)459. "D. - Qui sunt qui judicant? M. - Apostoli, mar- tyres ... " Ang. Honorius identitet och skrifter, se Rooth, E., Studia neophilologica. 12. (1939-40). - Flint, Valerie, Ideas in the Medievsl West (1988) V, 63 ff.

81. Waitz, G., Abhandiungen der hist.-phil. Classe d. k. Gesellcchaft d. V\iissenschaften zu Göttingen. 18. (1873)80, 85: " ... Eeinde (rex) coronatus ... dicente metropolilano: ... et in regnum aeternum secum regnare faciat Jesus Christus dominus noster, rex regum et dominus dominantium ...".

82. 490 (1976-77)206 nr 134. 83. L. Weibull har för sin del funnit, att förutsättningen €tir Knut Valdemarssons godkiin-

ilande hr i186 av Knuts givobrev varit att texten till artta av "de andige i Lund" presenterats P beskuret skick (kurs. har) som "en förfalskning", och att de medgivanden som kungeol till följd harav gjorde, föranledde att darefter "originalet till Knut den heliges gavobrev måste strängt hemlighållas" Weibull (I913)268. - En konspiration ligger enligt Weibull bakom aven Erik Emunes gåvobrev til! St Laurentius i Lund den 6 januari 1135. Dess medgivanden förklaras av att Erik Emune "tydligen saknat kan- nedom om Knuts gåvobrev i dess originala avfattning. P& et t eller annat catt har han blivit för6 bakom ljuset" (Weibull (1913)266 fQpf). Att E:& vaiit fallet förniliar C. Breen- gaard i en bister kritik av Weibull (Breengaard, Muren om Israels hus. Diss. Khvn (1982)144 ff). "At forestille sig, a t en sejmig konges taknemmelighed over Guds st-iete ti! hans kamp skulle camoufleres bag tvetydige formuleringer, er en misforstaelse af kongelige gavers funktion, der netop er a t vidne åbe~ilyst om den gauitlilde hersker ... Intet tyder derfor på, a t Erik Emune udvidede immuniteten ud over, hvad den tidligere havde omfattet" (146). - B. Bergh stöder Breengaards argument med en ingaende språklig analys av ordet "terra" (Bergh (1988) 46 ff). - Angående Erik Emunes brev se ytterligare ofullbordat korr. till Lunds arliestifts urkundshok. L (4963) 54. Utg. L. atVeibull.


232 Sigurd Kroon

Erik Eniunes bristande kännedom om Knut den heliges gåvobrev beror dock till sist på att detta tillverkats efter Eriks tid (avsnitten HI-IV i vår undersökning). Erik Emune hänvisar f.ö. inte till ett brev av Knut i texten till brevet 611 1135. Detta om- nämner blott och bart Knut i sammanhang med hans store fader. Sven Estridsen och de jordar dessa konungar överlåtit på Lundakyrkan: "T[errajs ... quas dederunt felicis mem[orie predecessores nostri. Sweno] Magnus. et Canutus. reges catholici. Hec ut rata sint sigillo nostro cartam [hanc signauimus. Ad honorem relgis regum ..." (DD (1963)124 nr 63.

Weibull anser att det pergamentfragment som enligt honom utgör konung Erik Emunes gåvocharta i original till kyrkan St kaurentius i Lund den 611 1135 är fattat i pennan av en av de samtida kanikerna vid St Laurentius, bibliotekarien (Weibull (1923) XXHV). Samme person har enligt Weibull utfört avskriften a. i Necrologium Lundense av Knut den heliges gåvobrev. Weibull (1923) LVII. En ingående jämföreise mellan de bada dokumenten visar dock så pass skiljaktig anläggning av flera bokstiiver att slutsatsen, samme person. saknar tillräck!igt underlag. Av större betydelse a r vad som framkommer vid granskning av andra med nämnda stycke pergament fGren- ade omständigheter, Granskningen föreligger som Exkurs, s 233 ff.

A. Köcher anar för sin del svärigheter i samband med Knut Valdemarssons bekraf- telse är 1186 av Knuts gåvobrev: "Muligt er det, a t det har kostet en haard Kamp at faa Brevet b e k r ~ f et, - a t det har hzvet sig Roster for a t rokke ved Brevets Autoritet fremgaar af Saxos Omtale. Det b e k r ~ f t e s imidlertid baade da og i 1203, og da det under Kristoffer 1. forkastes, er det nEppe af kritiske Grunde. Under Erik 6. faar det da ogsaa sin R e t s v ~ r d i tilbage, i udvidet Form endog ..." (Köcher (1925)169).


Knut den heliges forsvunna g,ivobrev 233

Exkurs

Det pergamentfragment vilket DD (E963)119 n i 63 f6rtecknm som aterstoden sv den danske konungen Erik Emunes (kung 1134) g5volprivilegiebrev till kyrkan St kaurentius i Lund 6 januari 1135, förvaras bland pergamentbreven i original i Svenska riksarkivet. DD (1963)B23 f nr 63 aterger den fulks"Ldiga texten efter en avskrift i Registrum ecelesie Lundensis av &r 1494 (A B 1 i Svenska Riksar- kivet). I trycket DD inlagda markeringar Bsk8dPiggör textf6rlusteirna i fragmentet. Av den fulaElst5~rdiga texten f raagar , att g&vci/priviPegiebievet varit bestyrkt av lionungens sigill, "sigillo nostroV.l Fragmentet hterges har ftiiminskat,

Etttexttillvant horisontellt veck mittp& fragmentet delar detta i tv5 avsnitt. Vecket ar anlagt strax ovanför en av rackrna pSz sgdant satt att najtningen n o t veckets baksida medfire bokstavsf~rluster i raden. Vecket ar ensamt i sitt slag p& fragmentet. Konturerna sjverst och ne6erst p& detta samlöper parallellt. Darav frarngar de!s att substansf6rlusteina tillfogats detwuirsprungllga stycket


234 Sigurd Kroon

pergament i sammanvikt skick, dels att dessa a r Pika stora upptill som nedtill. Företagen jamf6relse mellan editionen av den fullständiga texten 1 DD (1963) nr 63 och texten i fragmentet ger vid handen, att förlustei-na uppgar till 4 rader ovanför fragmentets övre begfänsning sch 4 rader nedanf6r dess nedre begransning. Beräkningen förlägger 9 rader ovanför vecket i det ursprungliga skrivstyc- ket pergament och 10 rader nedanför. Pergament var vart sin vikt i guld. Respekt- rummet i samtida skrivstycken, raknat fran bokstaverna i översta raden till skrivstyckets övre begransning, omfattade darför endast nagra miP'limeter.2 Det finns ingen anledning anta att detta matt varit större på det stycke pergament i vilket vart fragment ingatt.

Förutsägelsen i diagrammet har bekraftats experimentellt med hjiilp av aren tP11 19 rader utbyggd kopia av fragmentet, pA vilken dessförinnan de f6rlorade raderna rekonstruerats genom tippmatning, upplinjering och utfyllnad med skugg- bokstäver.

Av det anförda frarngar, att det stycke pergament vari vart pergamentfragment ingatt, höjdledes sett, till det yttersta varit fyllt med löpande text.

Har skall antecknas, att utskriften av en text avsedd f6r besegling, d.v.s. en charta, kravde ett betydande obeskrivet utrymme nedtill. Den efterföljande si- gilleringen i förening med ev. namnteckning av utfardaren stallde obönhörligen sadana krav. Det beseglade aktstycket veks samman i syfte att skydda texten och sigillet. P& höjden &stadkoms skyddet genom uppvikning av styckets undre kant


Knut den heliges försvunna gåvobrw 235

p5 linje med styckets övre kant. Man viil d& gariia vetaa, huruvida f6rdelxingen av antalet rader ovanför, respektive nedanf6r sk,yddsvecket i beseglade ckartae uppvisar samma proportioner som det en gång lobeskurna stycke, i vilket vart pergamentfragment ingditt. Vi ai1f6r 5 stycken chartae från 1100-talet. Dessa diterfinns i facsimile i det följande under nr 2-6~

Tv& av dem iir danska. De tilPhi3r perioden 1140-1206. Det "rtjanar noteras, att fler inte finns kvar från detta, två tredjedels hrhundrade omspiinnande skede i Danmarks tidigmedeltida historia. Det f6rsta brevet a r utfardat av IEïik Lam, konung i Danmark 1137-1146. Det andra har 'Valdemar HI SeJr till upphovs- man. Dennes regering inföll meiian Aren 1202-"141. E"acsPmiYek av Erik Lams brev f6rtecknas som nr 2 och facsimilet av Valdemar II Sejrs biev som nr 3.

%A regala pergamentbrev frAn tyskt sprakområde matchar de bada danska kungabreven. Facsirnile nr 4 aterger ett av konmung Lothar av S ~ p p l i n h r g , kej- sare under Aren 1133-1137, undertecknat dokument. Facsimile nr 5 avbildar sett intyg som utst591ts av hertig Henrik Lejonet (Sachsen, Bayern), di% 4195.

Det brev av Köins kirkebisk~p Fredrik, vilket i kopia f6religgei i facsi~nile n r 6, illustrera^. att klerpikala chastae fran 1400-talet ifråga om skrivytans placering p5 pergamentet uppvisar samma m8nster som de samtida regala, danska och tyska breven.

Eniigt DD iir Erik Emunes brev av januari 1136 en kunglig dansk kanslhpro- dukt, men med spAr av århundradets såval regala tyska som klerikala romerska kanslivanor? Jamfö-elsemate~ialet bestar av originalbrev som f6retriider bada- dera. Det innehåller dessutom allt som firons kvar av oskadade originalbrev frhn danskt 1200-tal och danskt begynnande 1200-tal. Darmed uppfyller j5mförelse- materialet alla krav som kan stainas p& dansk representativitet och alla rimliga krav ifrdiga om kontinental representativitet.

De horisonteella vecken p& face. 2-6 indikerar vik-t.ing av nederkant till linje med överkant av samtliga pergamentblad. Vecken f6rdebar antalet rader ovan- G r , respektive nedanf6r sig enligt följande.

f icsinile nr Rader i löpande text

Vi sammanfattar. Fördelningen i har anförda exempel med fler rader ovanför skyddsvecket an n e d a n f ~ r detta visar sig intimt sammanhkinga med behovet av respektrum f6r utfgrdarens sigiP1 och namntecknj.ng. Tidigare har vi funnit, att f6rdelningen rader i det stycke pergament, i vilket vart pergamentFfagment en ghng Ingått, varit den omviinda och att detta firEzfiBlande varit f6rkrmippat med total avsaknad av respektrum f6r sigillering med "sigillo nostro" som de f6rPo- rade delarna av pe~gamentfragmenatet f6rutskiekar. Följaktligen utgör fragmen-


236 Sigurd Kroon

tet inte återstoden av originalet till Erik Emunes gavobrev 1135 till kyrkan St Laurentius i Lund men väl en avskrift av detta. Därom vittnar aven den upp- dragna, vertikala begränsningslinje mot vilken raderna i fragmentet är anlagda. Linjering av detta slag tillhör förberedelserna för kopiering.

Samlingen faksimilen av pergamentbrev i original, Corpus dipiomatum regni danici? uppför fragmentet som nr 1 bland bevarade pergamentbrev i original fran Danmarks medeltid. Erik Lams ovannämnda charta från år 1140 följer som nr 2. Av har framlagda utredning framgår, att fragmentet ej hör hemma i samlingen och att platsen n r 1 i denna tillkommer Erik Lams charta av 21 mars 1140.


Knut den heliges försvunna gåvobrev 237

Avskrift aa. av Knut den heliges fhrsvunna, a r 1145 tillverkade men till 21 maj 1085 antedaterade gavobrev till kyrkan St Laurentius i Luad. - ERei facsimile H Ggvobresret (1988) 12 f, , har forminskat. - Tr.DD(l963)49 f nr 21. - DD da- terar a. till det ingaende 4120-talet. Avchifteil tillh6r perioden 1145-1186. - Se ovan avsnitten 11-111, s. 210 ff.


238 Sigurd Kroon

Pergamentbrev i original 29 mars L140 utställt av Erik Lam 1137-2146. Privi- legier &t munkarna vid klostret St Peder i Naestved. - Efter facsimlle 1 Corpus diplomatum regni danici, Vol. 2 (1938) nr 2, har starkt förminskat. - Tr. DD (1963)150 f nr 78.



240 Sigurd Kroon

Pergamentbrev i orginal 27 november 1125. Konung Lothar III av Cupplinburg - kejsar Lothar (1133-1137) - bekräftar att klostret Benediktbeuern ä r un- derställt biskop Herimannus av Augsburg. - Efter facsirnile i Aus 1200 J a h e n (1986) s. 57, här f6rminskat. - Sr. Monunienta Germaniae Historica. Diplomats Bd. 8. Die Urkunden Lothars 141. und der Kaiserin Richenza. Berlin 1927.


Knut den heliges f'oisvunna g5vobr.i.v 241

Pergamentbrev i orginal u.d. 1160. Henrik Lejonet, hertig av Bayern och Sach- sen. erkanner den honom av biskop Hartmann av Briaen tilldelade vardigheten som Bogt ' över klostret Poliing. - Efter facsiinile i Aus 1230 Jahren (1 986) s. 69, grminckat. - Tr. Monumenta Germaniae Historica. Diplomats. Lairiifur- sten- und 3ynastenurkunden der Kaiserzeit. Wsixiar E941 - 1949. 43,


242 Sigurd Kroon

Pergamentbrev i orginal u.d. 1458. ~ r k e b i s k o ~ Fredrik II (fridericus huius no- minis secundus) av Köln bekräftar donation. - Efter förminskat facsimiie i P. C~ Boeren, De oudste oorkonden der abdij RoPduc en de annales rodensec (1949).


Knut den heliges forsvunna gavobre~

l. DD (1963)124. 2. Se faccimile 2-6 i det följande. 3. DD (1963)121 nr 63. 4. Corpus diplornaturn regni danici. 2. Edid. F. Blatt et C. A. Christensen. 1938.


Documents

Knut av 21 %0185 Ett