J ames Miller Williams var egentligen vagnma-kare. Han hade köpt en bit mark i närheten av Ontario i Kanada för att jorden var lite speciell. På f lera ställen bubblade det upp en tjockf lytande olja, som Williams hoppades kunna sälja.

I första hand var han dock mest intresserad av att skaffa sig rent dricksvatten, så 1858 beslutade han sig för att borra efter vatten. Femton meter ned träffade borret på något, men det var inte vatten som strömmade upp från underjorden. Det var olja.

Den slumpmässigt funna oljekällan blev början till Kanada Oil Company och till den moderna olje-industrin. Året därpå trädde amerikanerna in i den nya eran, då Edwin Drake beslutade sig för att borra efter olja. Folk betraktade hans planer som sinnes-sjuka, men inte desto mindre hade han turen på sin sida. Nära staden Titusville i västra Pennsylvania stötte hans borrgrupp på olja på 21 meters djup. På ingen tid förvandlades staden till en häxkittel av aktivitet. Små fattiga lantegendomar köptes för för-mögenheter, och redan 15 månader efter oljefyndet rann oljan upp från 75 borrhål i området. Passande nog bytte en av grannstäderna namn till Oil City.

I början levererade de många borrhålen alltför mycket olja. Efterfrågan var kraftigt begränsad, så inom kort kostade faten till oljan mer än själva oljan. Faten var denna tids emballage, och de var svåra att tillverka, så i oljeindustrins barndom måste oljan fyllas på begagnade whiskeytunnor.

Ljuset från den nya oljan var som dagsljusI mitten av 1800-talet kom kemister fram till att olja består av kol och väte, och att olja låter sig delas upp i en rad fraktioner om man destillerar den – det vill säga att man först förångar och sedan kondenserar den. En av fraktionerna kallades petroleum, och var synnerligen lämplig till lampor. När den brann gav lamporna ett klart sken, som var betydligt bättre än ljuset från vaxljus eller andra av dåtidens ljuskällor. Petroleum var också betydligt billigare än den

1858 För 150 år sedan förändrades världen genom en slump. En kanadensisk affärsman träffade oavsiktligt på olja, och hans källa blev startskottet till en ny värld baserad på jordens svarta guld. Hans namn var James Miller Williams (foto) och han köpte lite mark, där oljan långsamt sipprade fram över ytan. Han ville samla upp den för att sälja den som lampolja – i stället för olja från valar, som bara blev allt sällsyntare. En dag, då han egentligen bara borrade efter vatten till arbetarna vid oljesjöarna, bubblade råoljan plötsligt upp ur det 15 meter djupa borrhålet mellan valnötsträden. Det blev inledningen till oljeeran, som skickade världen huvudstupa in i industrialiseringen, på väg mot en högteknologisk framtid. Sedan denna första borrning har mänskligheten kämpat för att finna och utnyttja den dyrbara vätskan till sista droppen.

Första oljan

Oljeäventyret startade nästan samtidigt på flera håll, men den första dokumenterade oljeborrningen var i Petrolia i Kanada.

TIDENS TEKNIK Spade och trasaInnan man kom på att raffinera oljan för användning i lampor, utvanns blygsamma mängder olja från öppna källor. Oljan skyfflades upp eller kramades ur tygstycken som man blötte i oljepölarna.

1859 Titusville Pennsylvania

1860? Baku, Azerbajdzjan

1858 PETROLIA, KANADA ARCHI

VE

BETTMANN

/CORB

IS/SC

ANPI

X

PRINC

ETON

UN

IVERSITY PRESS

Amerikanen Edwin Drake ledde 1859 USA in i oljeåldern, då han började borra efter olja.

Det visade sig mycket snabbt vara en riktigt god idé. Trots att folk trodde att han hade

mer än en skruv lös, satte han i gång i skogarna i Pennsylvania.

Till Drakes lycka fungerade hans tämligen primitiva borrtorn helt utmärkt.

Edwin Drake visste att borret behövde kunna röra sig upp och ned, så han kom på

lösningen att bygga ett torn med fyra ben och klädde det med trä.Inne i tornet bankades ett järnrör ned i jorden

gång på gång, så att det långsamt borrade sig allt djupare ned. Det var ett hårt jobb, då röret måste höjas manuellt, men snart började ångmaskiner ta över det hårda arbetet. Idén med borrtornet spred sig, och skogar av dem stod snart runt om i USA.

Sedan omkring år 1900 slog en europeisk idé igenom: i stället för bara att hamra ned borret i jorden, började man låta borret rotera och på så sätt gnaga sig ned i jorden. I takt med att den nya industrin långsamt blev större, viktigare och inte minst rikare, byttes borrtornen av trä efterhand ut mot torn av stål. Tack vare borrkronor av diamant kunde man snart borra genom även det hårdaste berg, så att ingen olja kunde komma undan.

Torn slog hål i marken

valolja som lampor ofta fylldes med, och snart gick petroleumlampans segertåg över världen.

Nu ville alla ha ljuset som var ”klart som dags-ljus”, som det hette i reklamen. Snart sköt oljeraffi-naderier upp överallt. De var små och ineffektiva, för den enda produkt som på allvar kunde säljas var lampoljan. Allt annat betraktades som avfall. De små raffinaderierna började ofta brinna, och det blev dessutom ett enormt spill från oljeborrningarna. Den gas som strömmade upp ur många borrhål släpptes bara rakt ut, och många borrhål övergavs, så snart oljan inte längre forsade upp av egen kraft.

Det fanns dock fortfarande pengar i oljan. Massor av pengar. I Pennsylvania sköt borrtornen upp som

svampar. Transporten var dock ett stort problem. Oljefaten kördes oftast till närmaste järnvägsstation i hästdragna vagnar, och järnvägsbolagen tog bra betalt för att frakta oljan in till staden. Snart uppstod idén att skicka oljan genom långa rör. Inledningsvis skojades det en hel del om idén, men skämtarna tystnade snart, då det visade sig att oljan mycket väl kunde fraktas genom en pipeline – trots att de första rören var gjorda av trä. Järnvägspersonalen mutt-rade i gengäld över konkurrensen, och erans första pipelines utsattes ofta för sabotage.

Ett hotell i staden Titusville, där det amerikanska oljeäventyret började, blev världens första oljemark-nad. En av den unga oljeindustrins aktörer hette

1858 James Miller Williams hittar av en slump olja, då han borrar efter vatten.

1859 Edwin Drake borrar efter olja i Pennsylvania och startar den ameri-kanska oljeruschen.

1860? Mellan 1846 och 1860 inleds borr-ningarna i Baku i Azerbajdzjan.

1862 Världens första pipeline för olja anläggs i Kanada.

Edwin Drakes borrtorn blev mallen för de tidiga borrtornen. De var primi-tiva – men de fungerade.

81

BETTMANN/CORBIS/SCANPIX

BETTMANN

/CORB

IS/SC

ANPI

X

HULT

ON

ARC

HIV

E/G

ETTY

IM

AG

ES/A

LL O

VER

Oljan räddade kaskelottvalarnaPå många ställen på jorden sipprar olja av sig själv långsamt upp till ytan. Den naturliga oljan har under flera tusen år använts till lite av varje. Egyptierna använde olja när de balsamerade lik, medan många folkslag använt oljan som medicin.

Tjockflytande olja användes för att täta fartyg eller som kitt mellan tegelstenar, och när industrin mekaniserades användes olja som smörjmedel. Först då man märkte hur bra oljan fungerar i lampor, blev det dock fart på utnyttjandet

av råvaran. I början satt valfångarna på marknaden för lampolja. Långt in på 1800-talet var det nämligen valolja man huvudsakligen använde till belysning. Den brann inte klart och luktade illa men var billig och lätt att skaffa.

Detta gick dock hårt ut över i synnerhet kaskelottvalarna, som jagades överallt. Ju sällsyntare de blev, desto högre blev priset, men då mycket få kaskelotter fanns kvar gjorde oljan sitt intåg – och räddade dem kanske från utrotning.

1870 John D Rocke-feller instiftar Standard Oil Company.

1878 Världens första oljetanker, Zoroaster, byggs i Sverige. Den transporteras till Kaspiska havet.

John D Rockefeller. Han var affärsman ut i fingerspet-sarna och insåg snart att om man skulle tjäna riktigt mycket pengar måste man själv sitta på hela produk-tionskedjan. Han började själv odla de ekar som man skulle göra fat av, liksom han köpte egna tankvagnar och fartyg och upprättade egna lager för petroleum.

Som storkund förhandlade han sig till gynnsamma rabatter hos järnvägarna och inte nog med det: han fick också till stånd ett diskret avtal som garanterade honom avgifter på konkurrenters transporter. År 1870 grundade han Standard Oil Company, som köpte upp f lera raffi-

naderier i USA, och inom kort satt John D Rockefeller mycket tungt på den amerikanska oljemarknaden.

John D Rockefeller var i många år världens rikaste man, men hela hans multinationella företag fick en allvarlig knäck då den amerikanska högsta domstolen 1911 tvinga de före-

taget att dela sig – det hade helt enkelt blivit för dominant. Denna dominans ansåg Standard Oils konkurrenter vara kvävande för branschen.

Innan dess valde de få kvarvarande producen-terna att gå samman om ett motdrag mot Standard Oils dominans. De byggde en mer än 170 kilometer lång pipeline till kusten, så att de inte var tvungna att använda järnvägarna. Den långa pipelinen funge-rade oklanderligt och bidrog till att bana väg för de många tusen kilometer rör som i dag korsar hela bergskedjor eller banar sig väg över havsbottnen.

Lycksökare strömmade till TexasI slutet av 1800-talet var oljemarknaden mycket instabil. I perioder fanns det ett så stort överf löd av olja att man på många ställen bara lät den strömma ut över fälten eller ut i f loderna, men industrialise-ringen var på gång, så efterfrågan på bland annat smörjmedel till maskiner ökade.

Amerikanerna räknade länge med att olja enbart fanns i Pennsylvania, men efterhand upptäckte

TIDENS TEKNIK Oljan tas upp med skogar av borrtorn De första borrtornen var gjorda av trä, och tekniken var primitiv. Senare uppfördes borrtorn av stål, och borret, ett roterande stålrör, drevs snart av ångmaskiner. Industrin utvecklade borr med diamantskär, som lättare kunde borra genom berg. Träffade man på oljefält under tryck, kunde enorma mängder olja ofta spruta upp i veckor, innan man lyckades kontrollera källan.

Tack vare oljan från underjorden minskade behovet av att jaga de oljehaltiga valarna.

82

NORTH WIND PICTURE ARCHIVES/ALAMY

CO

RBIS/SCA

NPIX

HENNING DALHOFF

BETT

MA

NN

/CO

RBIS

/SC

AN

PIX

Alla känner till Alfred Nobel, mannen som uppfann nya sprängmedel och instiftade Nobelpriset, men även hans bröder, Robert och Ludvig, var driftiga.

Under en resa till Kaspiska havet för att köpa trä blev Robert Nobel vittne till den nya och vilda oljeboomen i området.

Enorma förmögenheter skapades, oljan flöt bokstavligt talat på gatorna och röken från de primitiva raffinaderierna hängde över staden.

Robert insåg att området erbjöd stora möjligheter för rätt man. Han köpte ett bit mark vid Baku. Det fanns massor av olja i jorden, och då han var kemist, beslöt han sig för att utveckla en bättre raffineringsteknik. Det lyckades, och 1875 stod ett modernt raffinaderi färdigt. Det levererade olja av lika hög kvalitet som importerad amerikansk petroleum.

Ludvig Nobel reste också till Baku, och 1876 grundade de båda bröderna oljebolaget Barnobel. Roberts humör-

svängningar blev dock för mycket för de anställda och Ludvig, som tog över hela driften av deras oljebolag. Detta över-tagande visade sig snabbt vara en god idé.

Ludvig var fast besluten att lösa branschens fraktproblem. Han anlade en pipeline från sitt oljefält in till staden, och kort därefter byggde han världens första oljetanker, Zoroaster, som var föregångaren till dagens supertankers.

1892 Det första tank-fartyget med olja seglar genom Suezkanalen. Innan dess tillät kanalen inte fartyg med olja i lasten att passera.

1896 De första späda stegen ut i vattnet tas av olje-magnater i Kalifornien, Azerbajdzjan och Mexikanska golfen.

1901 Oljefältet Spindletop upptäcks i Texas. Fältet ger mycket snabbt 100 000 fat olja per dag.

1907 Den första drive in-macken öppnas i St Louis i USA.

1908 Det görs för första gången ett större oljefynd i Mellanöstern. Det sker i nuvarande Iran, vid Masjed Soleyman-källorna.

1911 Winston Churchill beslutar att Royal Navy:s fartyg skall drivas med olja i stället för kol. Resten av världen följer snabbt efter.

1911 USA:s högsta domstol kräver att Standard Oil splittras upp i flera mindre bolag. Det sker för att bryta bolagets enorma dominans på oljemarknaden.

1913 Henry Ford startar sin löpande band-produktion av bilar. Sju år senare finns det 8,5 miljoner bilar i USA.

Bröderna Nobel skapade oljeäventyr i Azerbajdzjan

Baku i Azerbajdzjan blev centrum för ett våldsamt och hetsigt oljeäventyr.

Dynamitens fader, Alfred Nobel, hade två bröder, Robert och Ludvig, som spelade en viktig roll i oljeruschen.

83

BETT

MA

NN

/CO

RBIS

/SC

AN

PIX

THE N

OBEL FO

UN

DATIO

N

MU

SEU

M O

F H

ISTO

RY A

ND

IN

DU

STRY

/CO

RBIS

/SC

AN

PIX

TOPICAL PRESS AGENCY/GETTY IMAGES/ALL OVER

HU

LTO

N A

RCH

IVE/

GET

TY IM

AG

ES/ A

LL O

VER

1914-18 Första världskriget, det första ”motoriserade” kriget. Olja spelar en avgörande roll.

TIDENS TEKNIK Oljan pumpas uppUppfinnare lanserar den ena pumpen efter den andra. De har två syften: de skall öka trycket i fältet och pumpa upp oljan till ytan. Pumpen med smeknamnet ”den nickande åsnan” segrar till sist.

1914 Försäljningen av bensin överstiger försäljningen av petroleum till lampor. man olja i underjorden på allt f ler ställen i USA. I

Texas fick man napp och dessutom ett rejält sådant. Under en borrning 1901 började lera bubbla upp ur ett borrhål. Ett par sekunder senare sköts sex ton borrör i vädret, upp ur hålet. Med ett brak slets toppen bort från borrtornet, varefter en fontän av olja sprutade upp. Man hade uppskattat att oljekällan troligen skulle ge 50 fat olja per dag, men ut sprutade hela 750 000 fat per dygn.

Källan döptes till Spindletop, och nyheten fick markpriserna i området att explodera. Lycksökare skyndade till, och strax därpå bodde 16 000 män-niskor i området – de f lesta i tält. Snart var den improviserade staden hemvist för såväl värdshus och bordeller som extrem kriminalitet. Två till tre mord under en enda natt var inte ovanligt.

Ett par månader senare gav 214 källor i området olja. Källorna låg överallt, till och med på en kyrko-gård, och över dem stod en skog av borrtorn.

Borrtekniken förfinades hela tiden, så att man kunde borra djupare, och då borrkronorna från 1919 försågs med diamanter kunde de nya roterande borren gnaga sig genom även det hårdaste berg. Ville oljan inte strömma upp självmant, utrustades borret med en pump, som dels kunde öka trycket nere i fältet och dels suga upp oljan.

I början av 1900-talet hamnade oljeindustrin dock i kris igen. Oljan f lödade nu så rikligt att priserna gick i botten, och en ny uppfinning hotade att få marknaden att kollapsa helt. Elektriciteten var i full gång med att göra sitt intåg, och de nya glöd-lamporna levererade ännu bättre ljus än petroleum-lamporna. Det nya ljuset kunde tändas med en knapp och var inte brandfarligt som oljelamporna.

Redan 1902 fanns det 18 miljoner glödlampor enbart i USA, och snart var det bara på landet som petroleumlamporna lyste upp de små stugorna. En annan uppfinning skulle emellertid snart få världens oljebaroner att jubla.

Hästlösa vagnar gjorde oljan populärTill den stapplande oljeindustrins lycka började det dyka upp ”hästlösa vagnar” på vägarna. En bil var ännu en sällsynt syn, och människor ropade ofta ”köp en häst” efter de få bilisterna, när de kom skumpande i sina klena fordon. Bilen vann dock som bekant över hästarna, och förbränningsmotorn visade sig vara lämplig för att driva de nya farkos-

1922 Oljeindustrin utvecklar ”jul-granen”, ett system av ventiler som kan förhindra utsläpp från oljeborrningar.

1926 Seismologiska undersök-ningar av underjorden tas i bruk i den eskalerande jakten på olja.

1930 Världens djupaste oljebrunn öppnar. Den är 2 900 meter djup. Rekordet slås dock gång på gång.

1938 Stora oljefynd i Kuwait och Saudiarabien.

1943 Oljan är krigens viktigaste råvara. De allierade bombar oljefälten vid Ploesti i Rumänien. Uppdraget är ett av andra världskrigets mest riskabla. Oljebrist tvingar till sist Tyskland att framställa syntetisk olja.

1945 Neft Dashlari i Kaspiska havet byggs av Sovjetunionen. Det blir till sist en hel stad på vattnet.

1951 Ghawar-oljefältet i Saudi-arabien tas i bruk. Fältet är det största i världen.

1960 De oljeproducerande länderna stiftar organisationen OPEC, som får sin egen flagga.

T. G

RAH

AM

/ALA

MY

GO

SS IMA

GES/A

LAM

Y

M. GARANGER/CORBIS/SCANPIX

M. DUNNING/GETTY IMAGES

MPI/GETTY IMAGES/ALL OVER

ULL

STEI

N B

ILD

Den har massor av smeknamn: gräshoppan, den törsti-ga fågeln och den nickande åsnan är bara några av dem. Alla namnen täcker samma ikoniska nickande pump som alla känner till från Hollywoods filmer.

Den uppfanns 1925 för att pumpa upp olja från borrhål, där trycket var för lågt för att oljan skulle strömma upp av sig själv. Denna typ av borrhål finns det många av. Enbart i USA rör det sig om cirka 650 000. De första pumparna drevs av ångmaskiner, men i dag är de allra flesta elektriska. Vissa pumpar får emellertid energi från den gas som ofta sipprar upp från borrningen. I den nickande åsnan omsätts

motorns rotation till en lodrät pumprörelse. Den tunga motvikten, som kallas för

åsnehuvudet, ger med sin vikt extra kraft åt pumpslagen, och för varje

pumpslag hämtas det upp 5–40 liter oljeblandat vatten. Det låter

inte mycket, men de nickade åsnorna levererar en betydan-de del av världens olja. Den samling av ventiler som den nickande åsnan pumpar oljan genom kallas ”julgranen”. Syftet med ventilerna är framför allt att förhindra

utsläpp av gas och olja, men julgranen används också för att

leda oljan över till en pipeline, eller till att injektera vatten eller gas

ned i äldre och nästan torra fält för att hålla trycket uppe.

1. En motor driver åsnans ”ben”. Det finns en motvikt som i cirklar får åsnans huvud att röra sig upp och ned.

2. Borrsträngen sitter på åsnans huvud, som pumpar upp och ned.

3. Borrsträngen går genom ”julgranen”, som är ett ventilsystem där olja och gas tappas.

7. Oljevattnet tappas från ”julgranen” och skickas till raffinering. Allt efter borrhålets kapacitet kan åsnan lyfta mellan 5 och 40 liter oljevatten för varje borrslag.

4. Borrhålet är fodrat med cement och metallrör. I det finns det ”borrslam”, en tjock vätska som hindrar olja från att komma upp för snabbt och därmed ser till att källan inte löper amok.

Olja/gas till raffinering

Borrhål

Pumpstav

Metallhylsa

Betong

Nickande åsnan drar upp oljan

De nickade pumparna står ofta på rad och kramar de sista dropparna ur gamla, nästa torra oljefält.

1967 Kanada börjar på allvar använda oljesand för framställning av råolja.

1968 Oljefynd i norra Alaska. Fältet blir ett av USA:s viktigaste. Det anläggs pipelines tvärs över Alaska.

TIDENS TEKNIK Borret kan svänga runt hörnUnder många år gjordes endast lodräta oljeborrningar, men nya borrkärnor gör det möjligt att styra borrningen, så att man kan borra i vilken riktning som helst, även vågrätt. Ofta sitter en geolog vid sidan av operatören och råder honom var han skall borra. Tekniken innebär att man ofta kan hämta upp betydligt mer olja från fältet.

Olja och gas tränger genom öppningar. Perforeringar

Betong6. En kolv fungerar

som i en cykelpump. Den skapar ett undertryck som via ventiler får olja och gas att sugas upp genom den ihåliga borrsträngen.

5. Olja och gas blandat med vatten tränger in genom öppningar i botten av borrsträngen.

Oljan pumpas upp

Ventilhuvud

SPL/FOC

I

terna, som det redan 1912 fanns 902 000 av bara i USA. Förbränningsmotorn drevs av bensin, en biprodukt från produktionen av lampolja. Redan 1914 översteg försäljningen av bensin försäljningen av lampolja. En helt ny marknad hade skapats.

På några år växte bensinmarknaden fram, i förs ta hand i USA men efterhand även i resten av världen. Tills dess hade bensin varit en spillprodukt – en produkt som var så värdelös att den som regel bara släpptes ut i närmaste dike eller f lod. Samtidigt byggdes allt f ler maskiner om, så att de kunde drivas med olja i stället för med kol. Inom kort började det nya bränslet att vinna terräng inom skeppsfarten, även här på kolets bekostnad. Tiden var med oljan,

Råolja kan vara sur, söt, brun och grön De flesta föreställer sig nog råolja som en svart, tjockflytande vätska, men i verkligheten är råolja oftast en brunaktig, tunnflytande vätska, och i vissa fall har råoljan till och med en grönaktig lyster. Olja består av 83–87 procent kol, 10–14 procent väte samt små mängder svavel, och den har en energitäthet som är dubbelt så hög som tätheten hos kol.

Råolja delas upp på tre olika sätt, beroende på vari-från i världen den kommer, hur tjock den är och hur mycket svavel den innehåller. Råolja kallas lätt om den

har en låg täthet, medan tjock och tät olja kallas tung råolja. Indelningen i vikt kallas API-klass. Lätt olja är mest värd för att den ger mest bensin efter raffinering.

Oljan delas också in i söt respektive sur. Innehåller den förhållandevis lite svavel kallas den söt, medan olja med en högre koncentration av svavel kallas sur. Söt olja är

dyrare än sur för att den låga halten svavel gör oljan betydligt bättre för miljön.

Oljans ursprung är viktigt, då priset påverkas av avståndet från oljekällan till raffinaderiet.

Några vanligare beteckningar för varifrån oljan kommer kan vara WTI för Nordamerika, Brent Blend för Nordsjön och Afrika, Tapis från Malaysia, Minas från Indonesien eller Dubai-Oman för Mellanöstern.

Indelningarna fungerar som ett slags ekonomisk måttstock för olika oljestandarder, när de säljs på de stora oljebörserna runt om i världen.

1. Råoljan värms upp till 400 grader, då den snart börjar koka och förångas.

2. Råoljeångan skickas till ett fraktioneringstorn, som är varmt i bottnen och långsamt blir kallare ju längre man kommer mot toppen.

3. I tornet utnyttjar man det faktum att oljans beståndsdelar har olika kokpunkt. I bottnen hamnar asfalt och paraffin, som inte är flytande särskilt lång tid efter att de lämnat ugnen, medan gaser som kokar och förångas redan vid minusgrader tappas från toppen av fraktioneringstornet.

Tornets kallaste del

Tornets varmaste del

Destillationslådor

Förångad råolja

30 °C

400 °C

370 °C

300 °C

150 °C

och marknaden blev snabbt global. Utöver i de stora amerikanska fälten hade man hittat enorma mängder olja i Azerbajdzjan vid Kaspiska havet. Fälten låg tätt runt huvudstaden Baku, och inemot 200 raffinaderier i staden arbetade dygnet runt. En förstad blev känd som den svarta staden, då moln av svart oljestinkande rök ofta täckte staden. Många gånger gick en borrning fel, så att oljan sprutade ut över omgivningarna, vari-från den noggrant måste sugas upp. Från en enstaka borrning sprutade en tre meter tjock oljestråle tolv meter upp i luften i hela två år.

I dag är Kaspiska havet, världens största insjö, kraftigt förorenad av olja, och runt de stora oljefälten är jordytan så smutsig att den knappast någonsin

Ugn

De flesta tror att olja är en tjock,

svart vätska, men så är det inte alltid.

OLJAN RAFFINERAS I FYRA STEG

R. BENALI/CORBIS/SCANPIX

4. Det är kokpunkten som bestämmer var i tornet en fraktion kondenseras och blir till vätska. Resultatet är lösningsmedel och kemikalier till industrin, bensin, diesel, eldningsolja, lätta smörjoljor, asfalt och tung brännolja.

Kokning ser till att inget av råoljan går till spilloDe enorma raffinaderierna är det sista ledet mellan oljan från underjorden och samhället. Att raffinaderier na utifrån ser ut som en djungel av rör och ännu fler rör, beror på att raffineringen – eller fraktioneringen som den också kallas – delar upp oljan i många vitt skilda produkter. Fraktioneringstornet fungerar för att oljans beståndsdelar har olika kokpunkter. Genom att koka och förånga råoljan och skicka upp den genom ett fraktioneringstorn kan man tappa gaserna i toppen och de tunga komponenterna i botten av tornet.

Råolja innehåller också ofta spår av metaller, och under raffineringen hamnar de i stort sett alla i den tunga oljan. Cirka fem procent av energin i råoljan används för att raffinera oljan. Däremot går inget förlorat i moderna raffinaderier. I oljeindustrins barndom gick de många fraktioner som inte kunde säljas till spillo. Lampolja och smörjolja var de enda typer som kunde säljas, så därför släpptes bland annat bensin ofta bara rakt ut i närmaste dike eller flod.

1973-74 Den första av flera stora oljekriser. Krisen startar då OPEC beslutar att minska produktionen.

1975 Storbritannien hämtar för första gången olja i Nordsjön.

1979 Den största supertankern världen har sett sjösätts. Seawise Giant är 458,5 meter lång och väger över 250 000 ton.

Bitu

men

Brän

nolja

Tung

smör

jolja

Med

ium

smör

jolja

Lätt

smör

jolja

Die

sel

Flyg

brän

sle

Bens

in

Gaser till flaskgas

Lösningsmedel och industrikemikalier

Lätta bränslen

Medeltunga bränslen

Tunga bränslen

Kemikalier

Lätta smörjoljor

Tunga brännoljor

Tjocka smörjoljor och vax

Tjära, bitumen, beck och asfalt Efter raffineringen är oljan uppdelad i en palett av produkter, som används till många olika ändamål.

87

KEYS

TON

E/ G

ETTY

IMA

GES

/ALL

OV

ER

WWW.SHIPSINFO.INFO

SPL/

FOC

I

D. C

AIR

NS/

GET

TY IM

AG

ES/A

LL O

VER

Oljefebern ger jorden djupa ärrOljeindustrins historia är också historien om en lång rad misstag. Områden med stora oljeförekomster har utnyttjats till det yttersta. Gång på gång har borrningar gått fel eller tankfartyg förlist. Långa kuststräckor har förorenats av olja, och tiotusentals havsfåglar har mist livet för att de har smorts in i klibbig olja.

Det kanske värsta oljeutsläppet skedde helt medvetet. Det ägde rum under Gulf-kriget 1991, då irakiska trupper släppte ut mer än tolv miljoner fat olja i havet och satte hundratals oljekällor i brand för att försena de amerikanska trupperna.

Ett ikoniskt utsläpp var supertankern Exxon Valdez 1989 skuld till. Det 300 meter långa tankfartyget gick på grund i Prince

William Sound i Alaska, varefter 260 000 fat råolja läckte ut i sundet. Hela 200 mil fridlyst kustlinje och tusentals fridlysta djur drabbades av föroreningen. I Mexikanska golfen drabbades borrhålet Ixtoc-1 år 1979 av ett fel. Hela 3,3 miljoner fat olja läckte ut i havet under nio månader. Upp till 100 mil bort uppkom skador på rika ekosystem.

I vissa av de oljerikaste områdena har oljeruschen efterlämnat skadade landskap, som knappast någonsin kan hämta sig. Runt Baku i Azerbajdzjan är landskapet fullständigt ödelagt efter den skoningslösa jakten på olja. Kaspiska havet har också lidit stor skada av det våldsamma utnytt-jande oljefebern resulterade i, och i dag är hela regionen ett stort, rostigt ärr.

1989 Tankfartyget Exxon Valdez går på grund, och olja för-orenar 200 mil fridlyst kustlinje i Alaska.

1993 För första gången importerar USA mer olja än landet självt producerar.

1991 Kuwaits många oljekällor sätts i brand under Gulfkriget.

1995 Greenpeace genomför en aktion mot Shell, som vill sänka Brent Spar, en uttjänt borrplattform.

Oljefältet runt Baku i Azer-bajdzjan vid Kaspiska havet är fortfarande en totalförstörd och tröstlös plats.

1988 167 människor omkommer vid en våldsam brand på Piper Alpha-borrplattformen.

1986 Den internatio-nella oljemarknaden kollapsar. Priset per fat olja sjunker från 30 till 10 dollar.

88

P. JORD

AN

/ALA

MY

P.A. PETTERSSO

N/G

ETTY IMA

GES/A

LL OV

ER

G. LUDWIG/CORBIS/SCANPIX

SIPA

PR

ESS/

SCA

NPI

X

1996 Den norska Trollplattformen bogseras på plats. Med sina 472 meter är det den största människoskapade struktur som någonsin har flutit.

2001 Världens största borrigg sjunker utanför Brasiliens kust.

2003 EU beslutar att tankfartyg i framtiden skall ha dubbelskrov.

kommer att kunna användas till något. Gamla rostiga borrtorn, bubblande träsk av olja och rampo-nerade oljetankar gör området till något av det mest tröstlösa som finns på vårt klot.

Mellanösterns olja upptäcktes sentOmkring år 1900 kom hälften av oljan på världs-marknaden från fälten vid Kaspiska havet, men runt omkring i världen hittades allt f ler fält, och olje-bolagen inledde bittra strider om den lukrativa råvaran, som fick allt f ler användningsmöjligheter. Den kemiska industrin fick efterhand upp ögonen för potentialen i de kedjor av kolväten som oljan består av. Kolvätena visade sig vara utmärkta bygg-stenar till allvärldens produkter, och i dag används cirka tio procent av all olja i den kemiska industrin till bland annat plast, tvål och målarfärg.

Under sken av att vara arkeologer reste geologer från brittiska oljebolag runt i länderna runt Persiska viken och letade efter olja. För 100 år sedan fanns det vinster att hämta och dessutom stora sådana. Då ett borr nådde 350 meter ned, sprutade en hög pelare av olja upp från underjorden, och snart visade det sig att jordens största förekomster av olja befann sig precis under öknen. I dag räknar oljegeologerna med att två tredjedelar av världens återstående olja finns under sanden i Mellanöstern.

Redan under första världskriget spelade oljan en viktig roll som bränsle, och under andra världskriget hade oljan en avgörande strategisk betydelse för vem som blev segerherre. Sedan andra världskriget har vårt beroende av olja blivit så stort att oljan på allvar har blivit ett politiskt vapen och en råvara vi är villiga att kämpa för. Inte bara har oljan satt världen i gungning, den har också gjort oss så beroende att allt avstannar utan oljeenergi: bilar, f lygplan och fabriker. Gulfkriget 1990 är ännu ett exempel på att olja kan utlösa krig och konf likter. Irak invaderade Kuwait för att erövra landets många rika oljekällor, men efterhand som irakierna trängdes tillbaka, satte de över 700 av Kuwaits oljekällor i brand. Brän-derna varade i månader.

Oljeäventyret fortsätter på djupt vattenUnder många år utvanns all olja från borrningar på land. Tanken på att ta upp olja från havsbottnen verkade absurd, men i Kalifornien lade man märke till att källor nära stranden gav mest, så man började borra på själva stranden. År 1896 gick en lokal entreprenör ett steg vidare. Han byggde en liten plattform 90 meter ut i vattnet, reste ett borrtorn

År 1979 slog undervattensborrningen Ixtoc-1 i Mexikanska Golfen fel. Olja sprutade upp och brann i nio månader.

Den värsta oljekatastrofen i Europa inträffade 2002 då tankern Prestige slets itu i en storm vid Spaniens nordkust.

Supertankern Exxon Valdez gick 1989 på grund utanför Prince William Sound. 260 000 fat olja läckte ut.

89

BETT

MA

NN

/CO

RBIS

/SC

AN

PIX

N.B

. FO

BES/

NAT

ION

AL

GEO

GRA

PHIC

IMA

GE

CO

LLEC

TIO

NN

.B. F

OBE

S/N

ATIO

NA

L G

EOG

RAPH

IC IM

AG

E C

OLL

ECTI

ON

T. R

ICH

AR

DSE

N/S

CA

NPI

X

2005 Orkanen Katrina tvingar flera raffinaderier att ställa in produktionen.

2008 Olja passerar 130 dollar per fat, ett pris som tidigare kallades otänkbart.

och fann en utmärkt oljekälla. Andra följde snart hans exempel, och inom kort sträckte sig broar och plattformar 400 meter ut i havet. År 1949 gick Sovjet unionen ett steg vidare. Långt ute i Kaspiska havet anlade man en hel oljestad på pelare, kallad Neft Dashlari eller Oljesten. Utöver de tekniska anläggningarna bestod staden av stora bostadskvarter, och ett par år senare pumpade man från havsbott-nen upp 14 miljoner fat olja om året. I USA blomst-rade offshore-industrin fortfarande, och i Mexikanska golfen sjösattes den ena enorma borrplattformen efter den andra för att sticka borren i havsbottnen.

I dag är Mexikanska golfen och farvattnen utanför Brasilien de ställen i världen där man borrar efter olja på störst djup. I Mexikanska golfen skall man

nu hämta upp olja från ett fält som ligger hela 8 000 meter under havsbottnen. Borrplattformarna stod i början på bottnen, men med havsdjup på 1 000 meter eller mer är det inte längre möjligt. I stället sker utvinningen från f lytande plattformar eller från anläggningar på havsbottnen.

Hälften av oljan kommer aldrig uppFram till 1890-talet skedde oljesökandet på måfå. Man valde ut en lovande plats, borrade och hoppa-des, men efterhand började oljebolagen anställa geologer, och spårandet och utvinningen av olja blev en vetenskap. Geologerna ritade kartor över struk-turerna i underjorden och pekade ut de platser där sannolikheten var störst att hitta en ”oljefälla”, en tät struktur som i miljoner år hållit oljan fången.

Nu är oljebranschen ett av de viktigaste arbets-fälten för geologer, och metoderna för att spåra upp fälten är synnerligen avancerade. Geologerna kan analysera seismiska data i tre dimensioner, och när de skall spåra upp nya oljefält utför de synnerligen känsliga elektromagnetiska mätningar, som kan avgöra om en potentiell reservoar innehåller olja eller bara vanligt havsvatten.

Även om oljebranschen har blivit oerhört profes-sionell, måste man fortfarande leva med att man även i de bästa oljefälten tvingas lämna kvar mer än hälften av oljan. Den går populärt sagt inte att krama ur underjorden. För att dra den sista oljan ur fälten har branschen lärt sig allvärldens knep. Ett av de stora genombrotten kom då man kunde borra inte bara lodrätt utan också vågrätt. På så sätt kunde en enstaka borrplattform tappa ett område på mer än 100 kvadratkilometer.

Mycket tidigt började man pumpa ned ånga eller vatten i de äldsta fälten för att öka trycket och därmed utvinningen, och denna teknik används fortfarande. Världens kraftigaste undervattenspump skall snart arbeta på bottnen av Nordsjön, där den skall pressa ned saltvatten i ett oljefält i hopp om att tvinga upp mer olja. Målet är att 55 procent av oljan i Nordsjöns fält skall kunna hämtas upp år 2020. Då man för cirka 40 år sedan började utnyttja oljan i Nordsjön, lyckades man som jämförelse bara utvinna ynka 18–20 procent av oljan i ett oljefält.

Trots de många ansträngningarna är det i många oljefält efterhand mer vatten än olja som pumpas upp, och f lera experter menar att vi är nära den tidpunkt då produktionen börjar avta – även om man gör nya fynd och även om man pumpar för glatta livet i de gamla fälten. Den globala, dagliga

2008 Sapphire Energy påstår att företaget av alger kan producera råolja, som är identisk med vanlig råolja. 50 miljoner dollar investeras i ett alternativ till den sista oljan.

Den stora oljeruschen i södra USA är över. Detsamma gäller vid Baku i Azerbajdzjan, där alla tiders största oljeboom ägde rum. Här står hela skogar av rostiga borrtorn kvar och vittnar om att den vilda oljefebern en gång rasade här.

Österut har nya områden tagit över. Febern rasar ännu i länder som Kuwait, Saudiarabien, Iran, Irak och

Ryssland, som producerar större delen av världens olja, men även dessa fält kommer att sina, och oljeborrarna kommer att dra vidare till nästa stora oljeäventyr: en fram-tid på djupt vatten utanför Brasilien eller Grönlands kuster – eller kanske Kanadas tjärsandsgruvor.

Antarktis gömmer stora mäng-der olja, men är fridlyst till 2048.

Oljejakten har gått jorden runt

Nuvarande oljedepåer

Tömda oljedepåer

Framtidens oljedepåer

SAPP

HIR

E EN

ERG

Y

oljeförbrukningen är uppe i 87 miljoner fat, och efter-frågan stiger. Inte minst beror det på att välståndet ökar i länder som Indien och Kina, där hundra miljoner människor nu vill leva som vi gör i väst och därför skaffar bilar och andra energikrävande bekvämligheter, som slukar allt mer av jordens olja.

Den ökade efterfrågan kombinerad med en till-tagande ekonomisk kris har fått priset på olja att stiga till en nivå som för ett par år sedan av experterna betraktades som fullständigt otänkbar.

Samtidigt har det hamnat betydligt större fokus på biverkningarna vid användningen och för-bränningen av olja. Inte minst de oerhört stora utsläppen av koldioxid, som påverkar hela det globala klimatet, får alltmer utrymme.

Kanske lider oljeåldern mot sitt slut. Även från Internationella Energiagenturen (IEA) kommer det nu nya tongångar om oljan: ”Vi skall lämna oljan, innan den lämnar oss”, hördes från en talesman i en nyare rapport från organisationen.

Utmaningen är nu att utveckla energikällor som har oljans fördelar men inte dess nackdelar, men det har visat sig vara mycket svårt att finna en värdig efterträdare till den energitäta, f lexibla och f lytande energikälla som vi kallar olja och som mänskligheten varit som besatt av under de senaste 150 åren.

Kanada utvinner reda olja ur tjärsand, men det är en dyrbar olja, som är lönsam bara på grund av det höga oljepriset.

Läs mer om ämnet på www.illvet.com

Sista oljanTIDENS TEKNIK Olja på 3 000 meterDet stora brasilianska oljebolaget Petrobras hyr hälften av alla de borriggar i världen, som kan borra på djupt vatten. Bolaget vill borra efter olja på platser där havsdjupet är 3 000 meter eller mer.

2008 Olja är en utmärkt energikälla. Billig, lätt att få tag i och transportabel, men den har gjort oss så beroende att vi nu är redo att gå mycket långt för att förlänga oljeåldern, antingen genom att utnyttja nya källor eller genom att tillverka olja på konstgjord väg.

Överallt på jorden letar geologer efter nya oljekällor. Det diskuteras på högt plan om huruvida det är dags att söka efter oljan i de fridlysta områdena i Arktis och Antarktis. Samtidigt genomsöks bottnen av de djupa världshaven med seismiska vågor.

Tjärsand och oljeskiffer kan förlänga oljeåldern, för av dem finns det enorma förekomster. Tjärsanden är dock inte riktig olja, och utvinningen kräver i sig mycket energi och stora ingrepp i naturen. Kanada har emellertid enorma områden med tjärsand, som innehåller upp till 20 procent av ett förstadium till olja.

Det tjäraktiga materialet i sanden värms upp för att frige kol väten, som därefter omvandlas till syntetisk råolja. Processen är ett försök att påskynda naturens egen oljefabrik. Det krävs kolos-salt mycket vatten och energi, och då utvinningen av tjärsand sker från öppna gruvor, efterlämnas stora öppna sår i landskapet.

Inte desto mindre kommer 16 procent av Kanadas förbruk-ning av olja redan nu från sanden. Det är möjligt då priserna på konventionell olja är så höga att utgifterna för produktionen ändå täcks.

Utnyttjandet av oljeskiffer är ännu blygsamt. USA har gigantiska förekomster av de bitumenhaltiga stenlagren, men även oljeskiffer kräver att de oljehaltiga bergarterna värms upp, så att oljan friges.

När den sista oljekällan är stängd, kommer de sista drop-parna av det svarta guldet kanske att kramas ur skiffer i USA eller ur en sandbank i Kanada.

D. LAMONT & J. BLAIR/CORBIS/SCANPIX