Embed Size (px)
Citation preview
KURIOSA
I denne spalten presenteres tidligere publiserte artikler, mange av dem fra Tidsskriftet. Artiklene er utvalgt og blir introdusert av Ole Didrik Lærum.
Kuriosa
Om å løpe fra eller til778 – 9
Overdreven løping kan være direkte farlig, og likevel har jogging vært et utbredt fenomen i en hel generasjon. Observasjonen at mange joggere ser triste ut reiser spørsmålet om det er noe alvorlig de løper fra eller til? Det er et paradoks at mange setter sunnheten på spill for å bli enda sunnere. Eller er det noe helt annet som foregår?
Spørsmålet om joggingens mysterier ble reist av StephanRössner allerede for over 30 år siden, men ennå er mye uopp-klart. Godt støttet av sportsindustrien er jogging et utbredtfenomen. Å kalle det folkevandring er et mildt uttrykk, for i vir-keligheten er det en notorisk folkeløping. Mange løper langsbilveier, og føttene klasker taktfast mot asfalten. Spesialkon-struerte sko og klær hører til, og både akutte skader og uhel-dige langtidseffekter på bevegelsesapparatet er vanlige.
Allerede i 1980-årene tok Stephan Rössner opp dette fenome-net. Han er en internasjonal ekspert på livsstil, helse og ernæ-ring og har foretatt viktig forskning på folks matvaner og over-vekt. Han var i en årrekke professor i folks helseatferd påKarolinska Institutet i Stockholm, der han bygde opp en klinikkfor utredning og behandling av fedme. Dessuten skrev han enrekke bøker om livsstil, mat og helse, inklusive flere koke-bøker. Gjennom tallrike fjernsynsprogrammer og populær-vitenskapelige artikler er han blitt en kjent person i svensk
778
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
offentlighet. I tekstene viser han en utpreget sans for humor.Han er nå pensjonert og bruker tiden på sitt forfatterskap.
I denne artikkelen fra 1982, som nå vi trykker opp igjen, påpe-ker han at enkel og fredelig spasering gjør folk lykkelige, mennår det utvikler seg til jogging, oppstår en rekke problemer.Selv om forandring av endorfinnivået kan gi velvære og en nes-ten rusliknende tilstand når joggeren kommer ut av dusjenetter løpeturen, er det fortsatt et åpent spørsmål om slik vane-løping bare er av det gode. Og Rössner vet hva han skriver om,for på bildet er han selv ute og løper.
Ole Didrik Lærum
Ole Didrik Lærum (f. 1940) er professor (adj.) ved Københavns Universitet
og professor emeritus ved Universitetet i Bergen
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Om joggning och dess vådor778 – 9
Stephan Rössner, docent, Gustav V forskningsinstitut, Fack, S -104 01 Stockholm 60. Nordisk Medicin 1982; 97: 293–4.
I Ordspråksboken 27: 12 står att läsa: «... defåkunniga löpa åstad och får plikta därför».Den gammaltestamentlige författaren varomedveten om efterföljande generationersentusiasm för joggning, men hans profetiaanses ändå av många ha gått i uppfyllelse.En översiktlig litteratursökning ger vidhanden, att vetenskapliga undersökningarom joggningens vådor nu blivit talrika, ochutmålar potentiella risker för flertalet avvåra organsystem, möjligen med undantagför reproduktionsapparaten.
I South African Medical Journal hävdarprofessor Grant-Whyte med emfas att jogg-ning utgör «ett avvikande beteende », liknardrogberoende, leder till en hög incidens avkronisk ortopedisk sjukdom och bidrar tillatt förklara den höga dödligheten i kardio-vaskulär sjukdom i Sydafrika.
Risken att dö under joggning finns ju alltid,likaväl som man kan dö på sammanträde,i hissen eller under coitus. Frågan är baraom man dör på grund av en bakomliggandehjärtsjukdom eller på grund av själva jogg-ningen. I USA räknar man nu med 25 mil-joner joggare. Om man – såsom Koplani JAMA 1979 – gör antagandet, att medel-joggaren i USA har ett kardiovaskulärtstatus som amerikaner i allmänhet, kommer119 amerikaner att årligen falla döda nerunder träningsrundan eller efterföljandedusch och påklädning. Koplan gör då anta-gandet att medeljoggaren hänger sig åt sinlast 20 minuter tre gånger i veckan, och detförefaller ju inte oöverstigligt.
Entusiaster har å andra sidan tagit munnenväl full i avsikt att betona långdistanslöp-ningens värde. Av oklar anledning har spe-
ciellt Marathonlöpningens 42 km ansettssärskilt värdefulla. Så här skrev Bässler1978: «It is biologically impossible foratherosclerosis to progress in anyone cap-able of even walking the 42 km distance.»Det tog dock inte Noakes och medarbetaremånga månader att samla ihop åtminstonefyra fall av ihjälkörda joggare och visa attobduktionen av dem avslöjat avsevärdaaterosklerotiska forändringar.
Att joggning kan ge skador på skelett ochleder är välbekant. Joggarens glädje över atttillsammans med andra få hänge sig åt sinapedala drifter har givit upphov till en helflora av motionstävlingar av typen «funrun». Från exotiska delar av världen rappor-teras nu dödsfall i bl a värmeslag undersådana joggningsexcesser. Härutöver finnsmånga andra komplikationer beskrivna vid
Tidsskr Nor Legeforen nr. 7, 2013; 133: 778 – 9
KURIOSA
joggning. Diarré och melena har tillskrivitsden parasympatiska övervikten hos välträ-nade joggare (med puls ner emot 35 slag/minut) eller gastrointestinal ischemi i anslut-ning till langvarig joggning. Hematuri före-kommer ofta efter marathonlopp och ansesvara ett benignt tillstånd. Man diskuterarfortfarande huruvida tillståndet är uttryck för«pseudonefritis» eller beror på ett trauma motblåsan. Dialyskrävande njursvikt efter lång-distansjoggning har också beskrivits som ettuttryck för organpåverkan genom värmeslag.
Vidare har näthinneavlossning associeratsmed joggning och i vissa fall förvärrats avslik aktivitet. Bland psykosomatiska följderav joggning kan nämnas s k «runninganorexia», ett tillstånd, som uppstår närcollegeflickor till varje pris skall hängamed sina vältränade pojkvänner på långajoggingturer. Tillståndet förbättras närjoggningsaktiviteten på läkares inrådaninskränkes kraftigt.
Joggning på allmän väg är inte ofarligt.Inte nog med att man kan bli påkörd, mankan också träffas av spott, spe eller tommaölburkar från argsinta bilister. Att springai mörkret är speciellt farligt, för då kan mansnubbla på vägen! Reflexmärken på skoreller kläder innebär ett visst skydd motalltför närgångna kontakter med bilar. Ensann joggare bör ej heller glömma bort attalltid vara med nödiga identifikationshand-lingar försedd. Det har nämligen ocksåbeskrivits hur svårt det varit att hanteraanonyma träningsoverallsklädda trafik-olycksfall, som varit omöjliga att identi-fiera på akutmottagningarna. Om allt dettakan man alltså läsa i den vetenskapligalitteraturen.
Annorlunda psyke?Bland alla andra förekommande uppslag tillforskning på joggningsskadornas områdeskall här endast nämnas en undersökning,som analyserat personligheten hos dejoggare som skadats.
Man fann då att de som skadats tedde signågot annorlunda i psyket än oskadade.Detta berodde dock bara på könsskillnader.Män skadade mest knän, kvinnor vrister.Den traumatiserande övergången från hög-klackade skor till gymnastikskor anses avförfattaren vara en sannolik orsak till kvinn-ornas skademönster. Som alla andra riktigaforskare understryker han vikten av att lång-tidsundersökningar utföres inom detta hög-angelägna område.
Trist att jogga?Trots ovan relaterade fasor hänger siguppenbarligen nu miljoner människor åtjoggningen till gagn för skofabrikanter,sportklädesmånglare och i allra bästa falldem själva. Men har joggarna något kulnär de trampar på i sina spår?
Veisrub har gjort observationen, att löpareinte längre ser ut i ansiktet som förr i tiden.I joggningens barndom var löparna glada,leende medelåldersmän, som med glädjekonstaterade att fötterna fortfarande bardem. Allteftersom åren gått har bildenändrats. Joggarna ser numera ledsna ochsammanbitna ut. Alla nya fina japanskaklockor gör det möjligt att beräkna tider,mellantider, relativ fart över land m munder joggningens gång, och tävlingsmo-mentet har blivit en beklämmande viktigingrediens. Men dessutom verkar joggarnaatt ha så tråkigt, för de ser inte längre gladaut när de springer.
Varför är det så? Är det tristessen över attnöta samma gamla parkgångar och asfalt-sträk? Eller är det – som Veisrub spekulerar– tråkigt därfor att man under joggningeninte kan tänka sammanhängande? Någrastudier som talar för att joggning möjliggörhöga, vackra och begåvade tankar före-ligger inte. Däremot synes det vara klartvisat att spatserturer föder sådana tankar.I det antika Athéns arkader, vid schweiziskasjöar och langs romantiska skogsvägari Nya England har filosofer, vetenskapsmänoch konstnärer under stillsamt spatserandeproducerat utkasten till många av sina mestbegåvade alster. Spatserturen har förloratanseende som fritidsnöje. Att spatsera utanatt samtidigt utföra något nyttigt, såsom attvalla hunden eller dra en barnvagn väckeruppmärksamhet eller leder misstankarna tillen aggressiv form av claudicatio intermit-tens. Veisrub menar, att spatserandet förstkommer att återvinna sitt anseende, närnågon påvisar nyttiga effekter därav, såsomt ex att spatserandet förändrar stressade typA personligheter till avslappade B-typer.Eller att även måttliga spatserturer höjerHDL-kolesterol alternativt ökar aerobiskkapacitet.
Veisrub kommer möjligen att bli bönhörd.I Journal of Sports Medicine 1980 beskriverPenny & Rust hur ett promenad-joggingprogram påverkar personligheten hosmedelålders kvinnor, som började med attpromenera 2,5 km/dag. Skillnaderna jäm-fört med kontroller var små; dock menade
sig författarna kunna påvisa, att de prome-nerande damerna upplevde en högre gradav tillfredsställelse, accepterade sig självabättre och kände sig mera avspända. Därmedsynes denna viktiga fråga äntligen varavetenskapligt bearbetad.
Vad beträffar möjliga vådor för reproduk-tionsapparaten av joggning har intet främ-kommit vid sökningen. Ett djurexperimen-tellt arbete föreligger dock. Hanekorrarsattes att springa i hjul, varvid man kundekonstatera en signifikant tillväxt av könsor-ganen jämfört med ekorrar, som inte ficklöpa. I ett referat av artikeln stod försiktigtslutsatsen «dessa resultats betydelse förhuman fysisk aktivitet kan ännu ej utvär-deras». Något ytterligare klarläggandei frågan har heller inte gått att få.
Litteraturlista (20 referenser) kan erhållas från författaren.
Författaren på väg. . .
Tidsskr Nor Legeforen nr. 7, 2013; 133 779
