Patienters upplevelser av ECT –

elektrokonvulsiv terapi

Christoffer Rolke

Aswad Ammal

Sjuksköterska

2020

Luleå tekniska universitet

Institutionen för hälsovetenskap

Institutionen för Hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Patienters upplevelser av ECT – elektrokonvulsiv terapi

Patients experiences of ECT – electroconvulsive therapy

Ammal Aswad

Christoffer Rolke

Kurs: O0009H, Examensarbete

Termin 6

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp

Handledare: Malin Olsson

1

Patienters upplevelser av ECT – elektrokonvulsiv terapi

Patients experiences of ECT – electroconvulsive therapy

Ammal Aswad

Christoffer Rolke

Instutitionen för hälsovetenskap

Luleå tekniska universitet

Abstrakt

I Sverige uppger många att de upplever ett gott psykiskt välbefinnande. Men

andelen som uppger besvär som kan indikera psykisk ohälsa, som ängslan, oro,

stress och ångest, har ökat enligt Folkhälsomyndighetens mätningar. Psykisk

ohälsa betyder inte bara ett lidande för personen som drabbas utan också för

dennes familj. Elektrokonvulsiv Terapi (ECT) är en väl beprövad och effektiv

behandling som används vid olika psykiatriska diagnoser. Främst vid djup

depression men även vid mani, schizoaffektivt syndrom, schizofreni och akuta

psykoser. I den här studien undersöks hur patienter som fått ECT upplever

behandlingen. Studien är en litteraturstudie med innehållsanalys som syftar till

att öka förståelsen för denna patientgrupp. Data samlades in genom

litteratursökning i databaserna PubMed, CINAHL och Scopus, vi sökte efter

kvalitativa studier där patienter över 18 år som har fått ECT har intervjuats.

Elva vetenskapliga studier hittades som kvalitetsgranskades och analyserades.

Resultatet visade att patienter upplever frustration över dåligt bemötande från

personal och bristande information om behandlingen. De upplever oro och

rädsla för behandlingen innan den startat och sorg över förlorade minnen.

Patienterna upplever även tillit och trygghet när de bemöts av empatisk personal

som lyssnar och bryr sig om dem.

Nyckelord: Electroconvulsive therapy. Qualitative research. Health knowledge, attitudes,

practice. Narrative medicine. Interview. Amnesia.

2

I Sverige uppger många att de upplever en god psykisk hälsa. Men andelen som uppger besvär

som kan indikera psykisk ohälsa har ökat enligt Folkhälsomyndigheten (2019). Dessa besvär

kan vara ängslan, oro, stress, ångest och depression. Korten, Comijs, Lamers och Penninx

(2012) beskriver riskfaktorer för att drabbas av depression, dessa är bland annat sorg,

ensamhet, skuldkänslor och att ha nära släktingar som haft depression. Risken att drabbas av

en depression någon gång under livet är cirka 36 procent för kvinnor och 23 procent för män

(Socialstyrelsen, 2016). Vid depression ökar risken för suicidtankar och suicidförsök

(Socialstyrelsen, 2017; Gomes, Soares, Kieling, Rohde, Gonçalvez, 2019).

ECT används som behandling vid depression, postpartum depression, schizofreni och akuta

psykoser (Weiner & Reti, 2017; Greenhalgh, Knight, Hind, Beverly & Walters, 2005).

Behandling med ECT innebär att hjärnan stimuleras genom flera korta strömpulser. Strömmen

kommer från elektroder som sätts mot huvudet. Det leder till ett kontrollerat krampanfall som

pågår mellan femtio och sextio sekunder. Patienter känner inget under behandlingen eftersom

patienten blir sövd och får muskelavslappnande läkemedel (Allgulander, 2005). Patienten

vaknar cirka fem till tio minuter efter behandlingen när narkosmedlet har slutat att verka.

Behandlingen upprepas tre gånger i veckan, ofta i en serie om 6 - 12 behandlingar (Kallner et

al., 2012).

Den vanligaste indikationen för ECT är djup depression där behandling med antidepressiva

läkemedel av olika anledningar är olämpliga eller inte har önskvärd effekt. Det finns både

fördelar och nackdelar med behandlingen. Enligt Svenska Psykiatriska Föreningen (2014) ses

ett högt antal förbättringar hos patienter som genomgått behandlingen, där den positiva

effekten av ECT är snabb och kan vara livräddande. Enligt Kallner et al. (2012) är ECT en av

de äldsta behandlingsmetoder mot svår depression inom psykiatrin. Metoden prövades första

gången 1938 och har använts i 80 år med hög frekvens av goda resultat. ECT har bäst effekt

på depression, men det är inte klarlagt varför ECT ger effekt. Vidare menar Tang et al. (2002)

att många patienter har god effekt av en serie ECT behandlingar, och 60–80 procent blir

återställda. ECT är ett alternativ till läkemedel för patienter med återkommande depression

men kan även förstärka effekten av antidepressiva läkemedel (Tang et al., 2002). Men det är

också bekräftat att behandlingen kan medföra biverkningar som minnesstörningar,

koncentrationssvårigheter och huvudvärk (Svenska Psykiatriska Föreningen, 2014; Bag et al.,

2016; Verwijk, et al., 2012).

3

Långvariga minnesstörningar kan förekomma under den tid som behandlingen eller

sjukdomen pågår. Vanligast är att minnesstörningarna är korta och övergående inom dagar till

veckor (Bag et al., 2016). Av 3561 personer som behandlas med ECT under 2018 i Sverige

uppgav 19,8% försämrat minne första veckan efter ECT, 18,2% förbättrat minne sedan ECT

och 62% upplevde oförändrad minnesfunktion jämfört med innan ECT (Kvalitetsregistret

ECT, 2018). Trots att de snabba och goda effekterna av ECT är väl dokumenterade

(Kvalitetsregister ECT, 2018; Richard, Weiner & Reti, 2017) så menar Payne och Prudic

(2011) att behandlingen fortfarande ses som kontroversiell av både patienter och

vårdpersonal. Aoki et. al. (2016) beskriver att stigmat inför att genomgå ECT är stort och att

fler studier behövs för att förstå relationen mellan attityder till ECT, information, kunskap hos

patienten och attityder före och efter behandling.

The Tidal Model har tagits fram för hälsofrämjande, person-centrerat, omvårdnadsarbete i

psykiatrin i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Den ger vårdaren ett ramverk för att

tillsammans med patienten utforska upplevelser kopplat till sjukdom och hälsa för att på så vis

hjälpa patienten att använda sina inneboende förmågor och resurser (Barker, 2001).

Andreasson och Skärsäter (2012) beskriver att det är viktigt att sjukvårdspersonal skapar en

allians mellan patient och personal. Att patienten får förtroende för och känner trygghet i

bemötandet samt att personalen är en kontaktperson som står på patientens sida upplevs

stärkande. Sjuksköterskan har ett ansvar att utarbeta omvårdnad efter patientens behov och

arbetar utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskans bemötande syftar till att stärka

patientens känsla av livskvalitet. Att bli bemött på ett värdigt och respektfullt sätt och bli

trodd är avgörande för hur patienten upplever trygghet och kvalitet i vårdandet. Dåligt

patientbemötande kan ha negativa konsekvenser för patientens hälsa och välbefinnande i form

av missnöje och otrygghet (Fossum, 2013, s. 30–45). Enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL

1982:763) ska hälso- och sjukvården gynna goda kontakter och behovet av kontinuitet samt

bygga på respekt för patientens autonomi. Ett sätt att uppfylla dessa krav är att arbeta med ett

personcentrerat förhållningssätt. Personcentrerad vård utgår från ett holistiskt synsätt där

sociala, psykiska, existentiella och fysiska behov ses som likvärdiga (Svensk

Sjuksköterskeförening, 2016). Detta personcentrerade möte blir bättre och enklare om

sjuksköterskan har en god förståelse av vad det kan innebära att genomgå ECT (Bag et al,

2016). Förståelsen kan skapa ökad möjlighet att se en människas individuella behov, ge

anpassad patientinformation och utbildning för att öka delaktighet (McCormack & McCance,

2006). Att förstå patienters upplevelser av ECT kan skapa ökad möjlighet att se en människas

4

individuella behov, ge anpassad patientinformation och utbildning för att öka delaktighet.

Detta vill vi undersöka genom att göra en litteraturstudie som undersöker patienters

upplevelser av ECT med fokus på ett inifrånperspektiv.

Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva patienters upplevelser av ECT.

Metod

Att undersöka patienters upplevelser av ECT gjordes genom en litteraturstudie. Data

analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats (Bengtsson, 2016).

Vi valde i litteratursökningen endast kvalitativa studier som undersökt patienters upplevelser

av ECT.

Litteratursökning

Enligt Cronin, Ryan, och Coughlan (2008) är det viktigt att välja relevanta databaser att

genomföra sin litteratursökning i. Vi valde databaserna Pubmed, Cinahl och Scopus då de

täcker relevanta områden för vårt syfte. Nyckelord används vanligen för sökningar i databaser

(Cronin et al., 2008). Nyckelord identifierades genom att när relevanta artiklar hittades vid

fritextsökning så antecknades de nyckelord som artiklarna använder. De nyckelord som

identifierades var electroconvulsive therapy, qualitative research, “health knowledge,

attitudes, practice”, narrative medicine, interviews as topic och interview.

Cinahl är en databas som samlar de artiklar som berör omvårdnad. I Cinahl benämns sökorden

Cinahl Headings (Willman et al., 2016, s. 69-70). Varje sökterm söktes först var för sig för att

sedan kombineras med Booleska söktermerna AND och OR. Sökningen begränsades med

Peer Reviewed Journals, full text samt engelsk text. Detta resulterade i artiklar som ej svarade

mot vårt syfte. PubMed är en databas som har artiklar som berör områdena medicin,

omvårdnad och tandvård (Karlsson, 2012, s. 97). Sökning 1 AND 7 begränsades med år 2000

– 2019 och engelsk text. Åtta artiklar valdes.

Scopus är en databas som samlar artiklar från många olika områden, ibland dem omvårdnad

och medicin. Här gjordes samma sökningar men med fri text, begränsningar år 2000 - 2019

engelsk text. Tre artiklar valdes ut som matchade vårt syfte.

Under litteratursökningen lästes abstrakt för att hitta artiklar som passar vårt syfte, de som

valdes ut lästes i sin helhet (Willman et al., 2016, s.79).

5

Inklusionskriterier var patienter som genomgått ECT, artiklar som gjort kvalitativa intervjuer.

Exklusionskriterier var artiklar som ej beskrev upplevelser.

Alla sökningar redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Redovisninga av systematisk artikelsökning

Syftet med litteratursökningen: Att beskriva patienters upplevelser av ECT.

CINAHL 19-09-24

Begränsningar: År 2009 – 2019, peer reviewed, engelsk text

Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda

1 CH “Electroconvulsive therapy” 3,010

2 CH Qualitative research” 12,307

3 CH "Health Knowledge, Attitudes, Practice" 298

4 CH "Narrative Medicine" 47

5 CH “interview as topic”" 1,454

6 CH "interview" 130,264

7 2 OR 3 OR 4 OR 5 OR 6 143,301

10 1 AND 7 25 0

PubMed 2019-09-23

Begränsningar: År 2000 – 2019, engelsk text

Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda

1 MSH “Electroconvulsive therapy” 2661

2 MSH “Qualitative research” 12 307

3 MSH "Health Knowledge,

Attitudes, Practice" 104 184

4 MSH “Narrative medicine” 361

5 MSH “interview as topic” 36 344

6 MSH interview 79 738

7 2 OR 3 OR 4 OR 5 OR 6 333 663

8 1 AND 7 118 8

Scopus 2019-09-24

6

Begränsningar: År 2000 – 2019, engelsk text

Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda

1 FT “Electroconvulsive therapy” 6 690

2 FT “Qualitative research” 18 1833

3 FT "Health Knowledge, Attitudes, Practice" 92 660

4 FT “Narrative medicine” 2 650

5 FT “Interviews as topic” 38 198

6 FT Interview 113 4882

7 2 OR 3 OR 4 OR 5 OR 6 1 247 310

8 1 AND 7 1 094 3

*): MSH = Mesh term, CH = CINAHL Headings, FT = Fri text

Kvalitetsgranskning

Artiklarnas titel och abstrakt lästes av författarna individuellt och 11 artiklar valdes ut. Efter

detta lästes artiklarna av båda författarna och samtliga 11 artiklar bedömdes som relevanta.

Därefter kvalitetsgranskades artiklarna som valts ut. Syftet med kvalitetsgranskning är att

värdera artiklarnas kvalitet och trovärdighet (SBU, 2014). Enligt Wallengren och Henricson

(2012, s 490) bör artiklarna kvalitetsgranskas av samtliga författare och diskuteras gällande

artiklarnas validitet, reliabilitet och trovärdighet tills konsensus uppnås. Granskning gjordes

först var för sig av författarna och sedan tillsammans, författarna diskuterade de artiklar som

hade olika kvalitetsvärde tills konsensus över kvalitén uppnåddes. Mallen som användes vid

kvalitetsgranskningen var SBU:s mall för kvalitativ forskningsmetodik. Denna mall används

för att bedöma studiers kvalitet vad gäller systematik och tillförlitlighet (SBU, 2014). Vid

kvalitetsgranskning klassades artiklarna, varje positiv svar med 1 poäng och negativa svar gav

0 poäng. Sedan omvandlandes resultatet till procentform som motsvarar låg, hög, medel eller

hög kvalité (jmf. Willman et al., 2006, s. 96). Av elva artiklar, bedömdes fyra hålla hög

kvalité, två bedömdes ha låg kvalitet och fem artiklar bedömdes ha medel kvalitet.

Bedömning av kvalitet på de valde artiklar redovisas i (tabell 2).

7

Tabell 2.

Översikt av artiklar som inkluderas i analysen

Författare//År/Land

Typ av studie Deltagare Metod

Datainsamling/Analys

Huvudfynd Kvalitet

Knight et al. (2017)

England

Kvalitativ 18 Datainsamling: narrativa

intervjuer. Dataanalys:

tematisk innehållsanalys

Relationer med

personal, ECT

artefakter och

förväntningar har

betydelser för

resultatet av

behandlingen.

Hög

Fisher et al. (2011)

England

Kvalitativ 56 Semistrukturerade intervjuer Information, råd,

stöd av

sjukvårdspersonal,

familjer, spelade

viktiga roller för

deltagarna

genom hela

upplevelsen av

ECT.

Hög

Koopowitz et al.

(2003)

Australian &

Nya Zeeland

Kvalitativ 8 Semistrukturerade intervjuer Att öka fokus inom

området och

förståelse för

biverkningar av

ECT behandling,

förbättra resultat

Låg

Kring et al. (2018)

Danmark

Kvalitativ 20 Semistruktrerade

intervjuguider

ECT-avgörande för

att bryta ner

fördomar och

förändrade attityder

i samhället men

kommunikation

borde vara

trovärdig och

realistisk inom

psykiska sjukdomar

och psykiatrisk

behandling

Låg

Rajkumar et al.

(2007)

Indien

Kvalitativ 104 Djupintervju Skriftligt

informerat

samtycke. Termen

informerat

samtycke att en

person förstår fakta,

fördelar och risker

för ECT och anger

sedan frivilligt vilja

Medel

8

Analys

Då personers upplevelser studerades utifrån ett inifrånperspektiv användes en kvalitativ

manifest innehållsanalys med induktiv ansats. En kvalitativ innehållsanalys fokuserar på att

läsa, analysera, strukturera och beskriva texter (Danielson, 2012, s. 330).

Bengtsson (2016) beskriver en innehållsanalys som genomfös i fyra steg. Stegen är

dekontextualisering, rekontextalusering, kategorisering och sammanställning.

Dekontextualisering innebär att textmaterialet läses igenom flera gånger för att få en förståelse

för texten. När forskarna har en förståelse för texten kan textenheter som svarar mot studiens

Ejaredara et al.

(2014)

Canada

Kvalitativ 9 Narrativa intervju Dataanalys:

Innehållsanalys

Deltagarna i studien

kände att deras

makt över sin

situation

förminskades

genom otillräcklig,

simpel eller

missledande

information.

Medel

Rose et al. (2004)

England

Kvalitativ 139 Kvalitativa vittnesmål från

ECT-patienter samlades från

internet, ett videoarkiv och

frågeformulär.

Dataanalys: Innehållsanalys

och grounded theory.

Övervägande

negativa vittnesmål.

Den vanligaste

biverkan av ECT i

studien är

minnesförlust.

Medel

Wells et al. (2018)

Australien

Kvalitativ 17 Datainsamling:

Semistrukturerade intervjuer.

Dataanalys: Jämförande

analys

Mer information till

patienter behövs

inför ECT

behandling och den

informationen

måste ges oftare

Hög

Smith et al. (2009)

USA

Kvalitativ 16 Datainsamling: Öppen

intervju

Dataanalys: Hermeneutisk

analys

Känslor att tvingas

till ECT. Att ECT

var som sista

utvägen.

Patienterna la stort

hopp till

behandlingen

Hög

Clarke et al. (2018)

Australien

Kvalitativ 7 Datainsamling: Narrativa

intervjuer

Dataanalys: Innehållsanalys

Upplevelser från

patienterna av att

inte få nog med

information, att inte

ha något annat val,

svårigheter att vara

i kontroll över sina

val.

Medelhög

Ejaredara et al.

(2013)

Canada

Kvalitativ 9 Datainsamling: genom

narrativa intervjuer.

Dataanalys: genom tematisk

innehållsanalys.

Näst intill endast

negativa

upplevelser av ECT

hos de intervjuade.

Medelhög

9

syfte extraheras ur artiklarna. Textenheter kodas sedan induktivt. Rekontextualisering innebär

att de inkluderade artiklarna läses igen tillsammans med de uttagna textenheterna. Textenheter

som inte svarar på syftet exkluderas. Kategorisering innebär att textenheter kondenseras

genom att överflödiga ord tas bort utan att textenhetens innehåll förloras. Data kodas och

grupperas utifrån liknande innehåll till kategorier. Kategorier skapas genom en progressiv

process där data flyttas fram och tillbaka tills kategorier uppstår. Textenheterna passade till

slut endast in under en kategori och kategoriseringen ansågs klar när kategorierna var

varandra uteslutande (jmf. Bengtsson, 2016).

Resultat

Tabell 4. Översikt av kategorier (n=4)

Kategorier

Information och kommunikation skapar oro och frustration eller tillit och trygghet

Rädsla för behandlingen

Att känna sig maktlös och tvingad att genomgå behandlingen

Att känna sig förändrad efter ECT och sörja förlorade minnen

Information och kommunikation kan skapa oro och frustration eller tillit och trygghet

Att känna att informationen om ECT som förmedlats av personalen ej gick att förstå eller ej

var tillräcklig var ett förekommande fynd i studierna som analyserades (Wells et al., 2018;

Rajkumar et al., 2007; Ejaredar & Hagen, 2014; Smith et al., 2009). Att känna ovisshet inför

vad som skulle hända under behandlingen skapade oro (Rajkumar et al.., 2007; Wells et.al,

2018). Efter behandlingen kände många patienter frustration över att inte ha fått eller inte

förstått informationen om biverkningar (Wells et.al, 2018; Ejaredar & Hagen, 2014) och i två

studier hade risken för biverkningar helt avfärdats vilket efter behandlingen skapade stor

frustration hos patienten (Smith et al., 2009; Ejaredar & Hagen, 2014).

“I wish now that I had paid more attention to the information that I read about memory

because it was very different from the information that I was given by my doctor… there

doesn’t seem to have been any plan put in place for what would happen if my memory was

bad” (Wells et.al, 2018, s. 6)

10

“So they didn’t really tell me a lot and when I expressed concern about the memory loss or

anything associated with it, told me that it was an old wives’ tale kind of thing . . . it hasn’t been confirmed in the literature . . . it’s not really something to worry about . . . he didn’t feel

there was any documentation to cause me concern so I decided to have it . . . In reality, there

is a memory loss and I hate that I’ve lost it . . . I don’t know if they are just hiding things or

they think that you are too stupid to know . . . or need to know.” (Smith et al., 2009, s. 557)

Det framkom att kommunikationen brast i bemötandet när patienterna försökte berätta om vad

de kände inför behandlingen (Knight et al., 2017; Wells et.al, 2018) och patienterna beskrev

frustration över att det de hade berättat ej togs på allvar av personalen. När personalen inte

lyssnade kände de sig även kontrollerade, utnyttjade och förminskade på grund av sin

sjukdom (Knight et al., 2017).

One participant found it frustrating that professionals—when trying to convince her to have

ECT—did not seem to take into account how she felt about it: They wouldn’t listen to me and they didn’t understand what I was trying to tell them about how it made me feel. And I think

yes, they need to listen more, listen to what people say and not just dismiss them as crazy depressed people who don’t have a voice because they’re depressed. (Knight et al., 2017, s.

1680)

I två studier (Knight et al., 2017; Wells et al., 2018) framkom det att patienterna kände sig

bekräftade när deras frågor och oro blev tagna på allvar av personalen, vilket ingav tillit och

trygghet. När personalen var stödjande och trevliga i sitt bemötande så kände sig patienter

bekväma och väl omhändertagna vilket gjorde upplevelsen av behandlingen trygg (Knight et

al., 2017). Andra fynd visade att om personal ger tydlig information om behandlingens

fördelar samt biverkningar och lyssnar på patientens oro så känner patienterna tillit och

trygghet, även när behandlingen inte har positiv effekt (Knight et al., 2017; Wells et al.,

2018).

“Another did not find the procedure effective for her, but her positive experience of the

treatment and staff resulted in her becoming a strong advocate: I think I would want people not to be scared of the process itself. That it will be done, if my experience is anything to go

down, I’m sure it is pretty well typical, it will be done thoughtfully, professionally and with

care.” (Knight et al., 2017)

Rädsla för behandlingen

I flera studier (Wells et al., 2018; Rajkumar et al., 2007; Ejaredar & Hagen, 2013; Koopowitz

et al.., 2003; Kring et al., 2018) framkom att det fanns rädslor inför att genomgå ECT. Rädslor

för att få en hjärtattack och dö. Eller att man inte ska vakna upp igen efter att man har blivit

11

sövd (Ejaredar & Hagen, 2013; Wells et al., 2018). I två studier (Rajkumar et al., 2007;

Koopowitz et al., 2003) uttrycktes rädsla för att behandlingen skulle kunna skada hjärnan.

“concerns about general anaesthetic “…you might die under the treatment”” (Wells et al., 2018, s. 5)

Tre studier (Kring et al., 2018; Wells et al., 2018; Ejaredar & Hagen, 2013) belyste anhörigas

erfarenheter eller media som källor till rädslan för ECT. Att en förälder har fått ECT beskrevs

som en skrämmande upplevelse som skapade en stor rädsla och oro kring behandlingen

(Wells et al., 2018; Ejaredar & Hagen, 2013). I Kring et al. (2018) lyftes hur ECT framställs i

filmen ”One flew over the cuckoo’s nest” och hur den gav rädsla för behandlingen.

“Well, she (my mother) had ECT after I was born . . . so I was linked to her illness from day

one. I feared that I was gonna lose my mind, and that the ECT would destroy my brain the way

it had my mother’s. I saw her have a big amount of memory loss . . . so when I look back on it the ECT . . . you know it was like taking somebody who’s afraid of a bear and putting them in

a cage with a bear . . . there was a lot of terror around it.” (Ejaredar & Hagen, 2013, s. 150)

Rädslan för vad som ska hända patienten fanns innan behandlingen (Wells et al., 2018). När

behandlingen väl började så beskrevs hur rädslan försvann och behandlingen upplevdes som

lättare och inte så skrämmande som innan.

“I was very anxious and… scared. It was just the unknown. As it went on… I got less scared

and more hopeful” (Wells et al., 2018)

Att känna sig maktlös och tvingad att genomgå behandlingen

Ett flertal studier (Clarke et al., 2018; Ejaredar & Hagen, 2014; Knight et al., 2017; Smith et

al., 2009; Wells et al., 2018; Fisher, Johnstone & Williamson, 2011) beskrev upplevelser av

att beslutet att genomgå ECT ej är ett eget val. I två studier (Knight et al., 2017; Clarke et al.,

2018) upplevde patienter att det är läkare som tar beslutet åt dem och att de är för skrämda,

överväldigade eller orkeslösa för att förmå sig att säga nej till behandlingen. I en studie

(Clarke et al., 2018) beskrevs känslan av att ge upp och gå med på ECT då det är svårt att säga

emot personal som har mycket kunskap, och att det därför är lättare att bara gå med på vad

personalen säger trots rädsla och sorg över beslutet.

“I think we should do this, this is what we think you should do,” and I’ve just gone along with it. I didn’t make a decision purely on what I believed in; more on what they thought needed to

be done. I think I was pretty resolved to what they were going to do, regardless of what I

thought. It wasn’t what I wanted. I just went along with it.” (Clarke et al., 2018)

12

ECT kändes som den sista möjligheten till att må bättre (Smith et al., 2009; Clarke et al.,

2018; Wells et al., 2018; Fisher et al., 2011; Ejaredar & Hagen, 2014). I ett flertal studier

(Smith et al., 2009; Wells et al., 2018; Fisher et al., 2011; Ejaredar & Hagen, 2014; Clarke et

al., 2018) belystes känslan av desperation då ECT tas upp som behandling när inga mediciner

fungerar. Att känna brist på valmöjligheter skapade en upplevelse av hopplöshet (Clarke et al.,

2018; Ejaredar & Hagen, 2014; Wells et al., 2018).

“We tried all the medications and had gone through and tried to combine medication and

nothing was working . . . we were at a desperate stage . . . ECT. . . we had no other choice.” (Smith et al., 2009, s. 556)

I två studier (Clarke et al., 2018; Smith et al., 2009) beskrevs hur ECT genomfördes på grund

av en känsla av förpliktelse mot andra. ECT genomfördes ibland på grund av att anhöriga

oroade sig; att det fanns en förpliktelse mot dem och även mot läkaren att genomgå

behandlingen (Clarke et al., 2018). I en annan studie (Smith et al., 2009) skildrades känslan av

en förpliktelse att göra allt vad läkaren säger, att inte säga emot och att lita blint på läkaren.

“Everyone was getting a bit desperate including my poor psychiatrist. I think he was sick of

seeing me every day, looking terrible. My friends, they were beside themselves. My husband, he could see that I wasn’t improving. I had to do it for all of us, for everyone. It wasn’t just

about me.” (Clarke et al., 2018, s. 1080)

Att känna sig förändrad efter ECT och sörja förlorade minnen

Patienter upplevde sig förändrade på olika sätt efter genomgången ECT. Dessa förändringar

beskrevs som både positiva (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight et al., 2017; Rajkumar et al.,

2007; Rose et al., 2004; Wells et al., 2018; Smith et al., 2009) och negativa (Ejaredar &

Hagen, 2013; Wells et al., 2018; Knight et al., 2017).

“I can enjoy my life to some extent. This was not possible earlier. You know, when you are

depressed, the mood and the way of thinking are completely different. I was like that. I can

control that unnecessary thinking now... I was thinking about a lot of unwanted things. I thought of committing suicide. I do not have those thoughts now.” (Rajkumar et al., 2007, s.

159)

Patienter upplevde att ECT tog bort jobbiga känslor och mörker, och att det efter

behandlingen kändes lättare, som att något tungt hade lyfts bort (Ejaredar & Hagen, 2013;

Knight et al., 2017; Rajkumar et al., 2007). Det kändes som att man blev mer som sig själv

efter behandlingen; att funktioner kom tillbaka, och en del kunde känna energi och förmåga

att börja jobba igen (Knight et al., 2017; Rajkumar et al., 2007; Rose et al., 2004; Smith et al.,

13

2009). Smith et al., (2009) beskrev upplevelsen av att börja känna känslor igen, att bry sig och

vilja göra saker.

“After the third treatment I woke up in the recovery room and . . . it was like a light bulb went on, I felt something different . . . It was like things started connecting . . . I started caring a

little bit . . . I started wanting to do stuff and even making plans for the future . . . ECT was a

God-send for me.” (Smith et al., 2009, s. 556)

Negativa förändringar av behandlingen beskrevs som upplevelser av förlust eller försämring

av förmågor. En förmåga som upplevs förändrad är den kognitiva vilket var svårt att anpassa

sig till (Ejaredar & Hagen, 2013; Wells et al., 2018). Patienter beskrev känslor av frustration

över att inte kunna läsa texter som tidigare på grund av svårigheter att minnas vad som lästs,

och upplevelser av koncentrationssvårigheter vid bilkörning beskrevs också. Den sociala

förmågan upplevdes även påverkad efter ECT, så som svårigheter att minnas vad man tänkte

säga i ett samtal (Ejaredar & Hagen, 2013).

“I’ll be driving and stopped at a stop sign, and I’ll start to go, and then I don’t see a car

there! So I have to force myself, because it’s like my brain now doesn’t – I don’t know what it

is, but it’s like it can’t focus or register on things or something. So I have to be careful,

because if there’s another car it’s like my brain’s not registered properly now. I don’t know what it (ECT) did to it.” (Ejaredar & Hagen, 2013, s. 150)

Flera studier (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight, Ridge, McShane, Ryan, & Griffith, 2017;

Rose, Fleischmann & Wykes, 2004; Rajkumar, Saravanan & Jacob, 2007; Smith, Vogler,

Zarrouf, Sheaves & Jesse, 2009) beskrev upplevelser av en stor sorg över förlusten av minnen.

Sorg över förlusten av viktiga händelser i livet som minnen av bröllop, barndomsminnen, barn

som fötts och andra viktiga livshändelser hos de patienter som drabbats av denna biverkning.

“big chunks of my life are now missing, some of which were probably important or worth remembering [laugh]. So I feel quite sad about that, you know, round when my son was born .

. . there’s big bits of it I don’t remember . . . I don’t remember some of his milestones . . . I think ECT is awful.” (Knight et al., 2017, s. 1679)

Det framkom att förlusten av viktiga minnen lämnade hål i personligheten och självkänslan.

En upplevelse av sig själv som fragmenterad och osammanhängande uppstod i tomrummet

efter förlorade minnen (Kring, Bergholt & Midtgaard 2018; Rose et al., 2004; Knight et al.,

2017).

“Yeah, but for me it’s been sorrowful – I truly feel that I’ve lost myself somehow or another…” (Kring et al., 2018, s. 362)

14

“It is a barbaric practice. Psychiatrists say it saves lives, but I would say it is more likely to

push you towards suicide. It ruined my life and robbed me of my personality and memories” (Rose et al., 2004, s. 289)

Diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelser av ECT.

Huvudfynden var att patienter som genomgått ECT upplever frustration över dåligt

bemötande från personal och bristande information om behandlingen. De upplever oro och

rädsla för behandlingen innan den startat och sorg över förlorade minnen. Patienterna

upplever tillit och trygghet när de bemöts av empatisk personal som lyssnar och bryr sig.

I denna litteraturstudie framkom att patienter känner att de saknar kunskap om behandlingen.

Detta är vanligt förekommande även i andra studier (Chakrabarti, Grover & Rajagopal, 2010).

I litteraturstudien framkom att rädsla för ECT ofta beror på en rädsla för att hjärta eller hjärna

ska skadas samt rädsla för att inte vakna upp igen. Rädslan kan vara grundad i hur ECT

framställs i samhället. Det finns ett stigma om ECT som en hemsk behandling som skadar

hjärnan. Patientens tankar kan gå till hur ECT historiskt har administrerats vid gamla

mentalsjukhus då behandlingen framställs på ett sådant sätt i media, filmer och på internet

(Daalen-Smith & Gallagher, 2011; Payne & Prudic, 2011). När en patient blir aktuell för ECT

så ska saklig och korrekt information om behandlingen och dess biverkningar ges. Baserat på

denna information ska patienten sedan välja att genomföra behandlingen eller inte (jmf. SFS

2014:821). Den vanligaste indikationen för ECT är djup depression (Kvalitetsregistret ECT,

2018). En patient som har en djup depression kan ha en nedsatt förmåga att ta till sig

information och ta ett beslut angående ECT. Det blir då en utmaning för vårdpersonalen att ge

information som patienten kan förstå och ta till sig. Även om detta inte lyckas så kan patienten

vara i stort behov av ECT och det blir således ett etiskt dilemma, patienten kan inte ge ett

samtycke till behandlingen men är i stort behov av att få den för att må bättre (Daalen-Smith

& Gallagher, 2011).

Inom hermeneutiken kan vi inte veta hur en annan person upplever ett fenomen. Men genom

s.k. horisontsammansmältning så kan vi närma oss en förståelse av vad den andra upplever,

detta genom att lyssna och tolka personliga beskrivningar från den andra människan om

upplevelsen av ett fenomen (Friberg & Öhlén, 2012, s. 353). Det är så en sjuksköterska måste

15

jobba för att nå fram till patienten med information och ta del av eventuell oro och rädsla

patienten känner inför ECT.

Barker (2001) beskriver The tidal model som en omvårdnadsteori utvecklad för psykiatrisk

vård. Genom ett personcentrerat och holistiskt förhållningssätt fokuserar den inte på

sjukdomen utan på att få kontakt med personen. Sjuksköterskans mål är att utforska personens

erfarenheter genom ett narrativ och att skapa en terapeutisk allians. Det är genom narrativet

personen kan förmedla känslan av sig själv och upplevelse av omvärlden. När sjuksköterskan

och patienten tillsammans skapar detta narrativ så kan de identifiera vad patienten upplever att

hen behöver i form av omvårdnad (Barker, 2001). Appliceras denna modell i praktiken så

arbetar sjuksköterskan aktivt för att förstå vad patienten behöver. Detta ökar möjligheten att få

insikt i patientens uppfattning av ECT och kan identifiera om behov av mer information eller

information i annan form finns. Ställer patienterna frågor så är det viktigt att vårdpersonalen

är lyhörd, svarar och förklarar. Enligt Grover et al. (2017) är många föräldrar till patienter

oroade inför ECT. Därför är det viktigt med ärlig och rak information om de effekter

behandlingen har. För att information ska omvandlas till kunskap krävs att patienten kan

värdera vilka konsekvenser kunskapen har för det egna handlandet (Grover et al., 2017).

Att patienter fått långvarig minnesförlust efter ECT är en biverkning som vi inte kan bortse

ifrån och den rädsla patienter känner inför detta kan sjuksköterskan inte se som irrationell.

Rädslan måste tas på allvar och vägas av patienten själv mot risken och vad hen kan vinna av

att genomgå behandlingen, sjuksköterskans största ansvar bör vara att tillse att patienten har

information nog för att ta ett beslut och bekräfta patientens rädslor.

Rädslan för att bli sövd och att inte vakna upp kan ses som en rädsla för att tappa kontrollen

och rädsla för döden. Det framkommer inte om detta är en generell rädsla för att bli sövd och

om den skulle vara lika vid en operation eller om den är specifik för sövning vid ECT. Några

patienter är rädda för att hjärnan ska skadas, denna rädsla kan ses som mer specifik för ECT. I

en stor litteraturöversikt finner Chakrabarti et al., (2010) att rädslan för ECT inte sjunker efter

att behandlingen är klar. I denna studie såg vi motsatsen i några fall, att rädslan försvann när

behandlingen hade börjat. Aoki et al. (2016) visar samma resultat med mer positiva attityder

efter behandlingen.

Det framkom att många patienter känner sig maktlösa mot vårdpersonalens inrådan om ECT.

Wiklund (2014) beskriver maktlöshet som att patienten ger upp sitt centrum, där patienten

16

drar sig undan, vilket leder till ensamhet samt ökar känslor av hjälplöshet. Därför är det

viktigt att sjuksköterskan känner ansvar för att ge patienten ett tillitsfullt bemötande. Barker

(2001) beskriver att känslan av tillit kan vara av stor betydelse för patientens upplevelse av

gemenskap och samhörighet, vilket stärker självkänslan. Med en stärkt självkänsla ökar

möjligheten till delaktighet och medbestämmande hos patienten. Att sätta sig in i och försöka

förstå hur det är för patienten att leva med ohälsa är en central ansats i en vetenskapligt

utformad vård. Delaktighet mellan patient och sjuksköterska kan förklaras som interpersonell

och ömsesidig process, där patientens resurser och inflytande i sin vård är i fokus, här kan

sjuksköterskan tillsammans med patienten utforska upplevelsen av hälsa och ohälsa (Barker,

2001).

Den personcentrerade vården varierar beroende på vilken vårdform som bedrivs, men det

centrala är teamet där patienten står i centrum. För sjuksköterskan innebär det krav på bland

annat lyhördhet, god planering och god kommunikation med individen (Svensk

sjuksköterskeförening, 2016). Även i en studie av McCormack & McCance (2006) betonas att

sjuksköterskor kan kommunicera bra med patienter när de använder ett personcentrerat

tillvägagångssätt. Målet med vården är att förstå patientens behov och att bevara patientens

resurser samt att öka empowerment. Detta kan möjliggöra för patienten att vara delaktig i sin

egen vård. I denna litteraturstudie framkom att patienter i många fall känt att det inte har

funnits något annat val än ECT. Situationen har beskrivits som hopplös. Denna hopplöshet

kan ha förmedlats av personal, som försökt motivera patienten till behandlingen. Den skulle

även kunna bero på att den mentala kapaciteten att ta beslut varit nedsatt på grund av psykisk

sjukdom. När patienterna går med på behandlingen i dessa fall så skapas en känsla av att

delaktigheten i beslutet inte funnits. Därför är den relation som beskrivs ovan (McCormack &

McCance, 2006; Barker, 2001) viktig för att patienten inte ska känna maktlöshet, utan

delaktighet i sin behandling.

Resultatet i den här litteraturstudien visar att efter ECT upplevde patienter positiva känslor av

att känna igen sig själv och återkomma till livet (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight et al., 2017;

Rajkumar et al., 2007). En förändring som var mycket positiv. Men det fanns även de som

upplevde en mycket negativ förändring i form av försämrade förmågor och av att inte känna

igen sig själv (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight, Ridge, McShane, Ryan, & Griffith, 2017;

Rose, Fleischmann & Wykes, 2004; Rajkumar, Saravanan & Jacob, 2007; Smith, Vogler,

Zarrouf, Sheaves & Jesse, 2009). Att det skiljer i resultatet av behandlingen är intressant.

17

Varför drabbas vissa av kraftiga biverkningar samtidigt som andra upplever positiva

förändringar? Det finns inte något säkert svar i vår studie, men en teori är att dessa negativa

känslor skulle kunna uppstå av flera anledningar än enbart behandlingen. De som genomgått

behandlingen kan ha sviter efter sin psykiska sjukdom som de inte uppmärksammar förrän de

mår bättre. Patienternas upplevelse ska inte misstros, men det kan vara mer komplext än att

ECT skadar hjärnan. Gbyl och Videbech (2018) genomförde en stor litteraturöversikt som

inkluderade 32 studier med totalt 467 patienter. De tittade på om ECT hade någon skadlig

effekt på hjärnan med hjälp av magnetröntgen. Inga skador sågs på någon av patienterna, tvärt

emot såg de en tillväxt i hjärnans limbiska system. Dock är det patientens upplevelse av

behandlingen som är i fokus då det är möjligt att uppleva symtom trots att den medicinska

vetenskapen inte lyckas identifiera organiska orsaker.

Metoddiskussion

Hur stor trovärdigheten i en vetenskaplig studie är bedöms utifrån tillförlitlighet,

bekräftelsebarhet, pålitlighet och överförbarhet. Dessa sammantagna avgör kvalitén på studien

(Wallengren & Henricson, 2012, s. 487-488).

Tillförlitlighet innebär att den ursprungliga data som samlats in ej får tolkas eller ändras så

den i studiens resultat får en annan mening än den ursprungligen hade (Holloway & Wheeler,

2010, s. 303; Wallengren & Henricson, 2012, s. 487). När textenheter översattes och

analyserades var vi noga med att tolka texten för vad som stod, kärnan ändrades aldrig under

analysens gång. En kontinuerlig diskussion mellan författarna säkerställde att vi undvek att

ändra textenheternas betydelse. Att vara väl bekant och införstådd med de texter som ska

analyseras stärker tillförlitligheten (Wallengren & Henricson, 2012, s. 487; Bengtsson, 2016)

Båda författarna har läst igenom utvalda artiklar och textenheter flera gånger och diskuterat

vilken data som ska tas med. Under studiens gång har seminarier och handledarträffar gjorts

tillsammans med medstudenter och handledare, i dessa har vårt arbete och analys granskats.

Dessa granskningar av medstudenter och lärare, stärker tillförlitligheten enligt Graneheim och

Lundman (2004).

Pålitlighet avser forskarnas förförståelse och erfarenheter av det som studeras och hur det kan

påverka datainsamling och analys (Wallengren & Henricson, 2012, s. 488; Bengtsson, 2016).

En annan aspekt av pålitligheten är hur väl den som läser artikeln kan följa författarnas metod

och tillvägagångssätt genom artikeln, det är därför viktigt att det är väl beskrivet (Holloway &

18

Wheeler, 2010, s. 302-303). Båda författarna har klinisk erfarenhet av ECT och är positivt

inställda till behandlingen. Detta ökar risken för bias, för att undvika bias har vi i varje steg av

datainsamlingen, analys och resultat reflekterat och diskuterat kring vår förförståelse av ECT.

Vi har beskrivit vårt tillvägagångssätt genom hela studien och förtydligat med tabeller.

Bekräftelsebarheten stärks genom att det går att härleda resultatet till källan, att

analysprocessen är beskriven och även här bör författarna låta medstudenter och/eller lärare

läsa igenom data för och beskriva sin förförståelse (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303;

Wallengren & Henricson, 2012, s. 488). Varje steg i analysen har beskrivits och i resultatet är

alla studier som ingår refererade till.

Överförbarhet betyder att resultatet kan överföras till liknande situationer och kontext

(Holloway och Wheeler, 2010, s. 298-303, 305). Vår studie begränsar sig till ett fåtal

personers upplevelser. Om än rikliga svar har givits så kan vi inte generalisera och säga att det

är så här alla upplever ECT. Hade artikelsökningen genomförts i fler databaser kunde

eventuellt fler artiklar hittats till analysen, vilket kanske kunde ha ökat generaliserbarheten

något. Våra artiklar hade en stor geografisk spridning, det gör att resultatet ej är representativt

för ett land, då upplevelserna skilde sig mellan olika länder. Vi har i vårt resultat redovisat

många negativa upplevelser. Detta stämmer inte överens med större studier där fler positiva

upplevelser framkommer (Kvalitetsregistret ECT, 2018; Gbyl & Videbech, 2018).

Diskrepansen skulle kunna bero på ett selektionsbias; att deltagarna som ställde upp i

studierna i högre grad kände frustration och besvikelse och därför var mer angelägna att

berätta om sin upplevelse, jämfört med de som var mer nöjda och därför kanske inte lika

angelägna att berätta. Därför är det svårt att säga att resultatet i den här studien går att

överföra.

Kliniska implikationer

I vår studie framkom det att det är viktigt för sjuksköterskan att skapa en tillitsfull relation till

patienten och att ge sanningsenlig och ärlig information om ECT som patienten förstår. För att

en tillitsfull relation ska åstadkommas behöver sjuksköterskan vara en aktiv lyssnare som

söker förståelse för patientens uppfattning om sig själv och sin hälsa. När tillit finns skapas

det trygghet i relationen. Att säkerställa att patienten har tillräcklig information skapar

förutsättningar för patienten att vara delaktig i sin behandling. När patienten förstår

behandlingen och får besluta om den ska genomföras på klara grunder så är vården etiskt

19

sund. Vi anser att det är viktigt att säkerställa att informationen har förståtts genom be patient

upprepa och summera det som har sagts. Reflektion efter varje behandling med patienten

belyser vad som missats i informationen och kan repeteras. Patienter med svår psykisk

sjukdom kan ha svårt att ta till sig information. Patienten kan då ha svårt att själv ta ett beslut

om behandlingen. Sjuksköterskan kan då hamna i ett etiskt dilemma då behandlingen skulle

kunna vara livsavgörande.

Bemöter sjuksköterskan patienten på ett sätt som skapar tillit och ger information så att

förståelse för behandlingen skapas minskar detta oro och rädsla för ECT.

En omvårdnadsmodell som vi tycker passar in i detta sammanhang är The tidal model. Den är

skapad för psykiatrisk omvårdnad och fokuserar på att skapa en tillitsfull relation med

patienten genom att lyssna på hens berättelse (Barker, 2001).

Slutsats

Det viktigaste fyndet i den här studien anser vi är vikten av information till patienten. Förstår

patienten vad ECT är, hur det kommer gå till samt vilka biverkningar som förekommer så kan

patienten bli delaktig i beslutet om behandlingen. Med delaktigheten kommer en känsla av

makt och hanterbarhet. Rädslan för ECT blir mindre om patienten vet vad som kommer att

hända. Även oro med ursprung i stigmatiseringen av ECT kan minskas om patienten får

korrekt information. Sorgen över att drabbas av långvarig minnesförlust och andra

biverkningar kan hanteras på ett bättre sätt om patienten vet om att det är en risk innan

behandlingen påbörjas. Patientgruppen som får ECT lider ofta av djup depression, ett tillstånd

där förmågan att ta till sig information kan vara kraftigt påverkad. Som sjuksköterska är det

viktigt att ta sig tid med patienten för att kunna vara lyhörd för att inte skapa en situation där

patienten känner sig tvingad och pressad att genomgå behandlingen, även om vi vet att den

har bra effekt på grundsjukdomen. Därför är kunskap om denna patientgrupp och deras

erfarenhet av behandling mycket viktig.

20

Referenser

Artiklarna är märkta med * ingick i analysendelen.

Allgulander, C. (2015). Klinisk psykiatri. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Andreasson, E. & Skärsäter, I. (2012). Patients treated for psychosis and their perceptions of

care in compulsory treatment: Basis for an actionplan. Journal of Psychiatric and Mental

Health Nursing, 19, 15-22.

Aoki, Y., Yamaguchi, S., Ando, S., Sasaki, N., Bernick, P. J. & Akiyama, T. (2016). The

experience of electroconvulsive therapy and its impact on associated stigma: A meta-analysis.

International journal of social psychiatry, 62(8), 708–718. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.1177/0020764016675379

Bag, S., Canbek, O., Atagun, I. M. & Kutlar, T. M. (2016). Early effects of modern

electroconvulsive therapy on subjective memory in patients with mania or depression. Indian

Journal of Psychiatry, 58(2), 198. Retrieved from

http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=edb&AN=116498432

&lang=sv&site=eds-live&scope=site

Bengtsson, M. (2016). How to plan and perform a qualitative study using content analysis.

NursingPlus Open, 2, 8–14. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.npls.2016.01.001

Barker P. (2001). The Tidal Model: developing a person-centered approach to psychiatric and

mental health nursing. Perspectives in Psychiatric Care, 37(3), 79–87. Retrieved from

http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=c8h&AN=106928809

&lang=sv&site=eds-live&scope=site

Benzein, E., Hagberg, M. & Saveman, B. (2014). Familj och sociala relationer. I A. Friberg.

F., & Öhlen, J. (Red.). Omvardnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt (s. 69–88).

Lund: Studentlitteratur

21

Boudin, F., Jian-Yun N., Bartlett, J. C., Grad, R., Pluye, P. & Dawes, M. (2010). Combining

classifiers for robust PICO element detection. BMC Medical Informatics & Decision Making,

10(1), 29–34. https://doi.org/10.1186/1472-6947-10-29

Chakrabarti, S., Grover, S. & Rajagopal, R. (2010). Electroconvulsive therapy: A review of

knowledge, experience and attitudes of patients concerning the treatment, The World Journal

of Biological Psychiatry, 11:3, 525-537, DOI:10.3109/15622970903559925

*Clarke, K.-A., Barnes, M. & Ross, D. (2018). I had no other option: Women,

electroconvulsive therapy, and informed consent. International Journal of Mental Health

Nursing, 27(3), 1077–1085. https://doi.org/10.1111/inm.12420

Cronin, P., Ryan, F., & Coughlan, M. (2008). Undertaking a literature review- a step-by step

approach. British Journal of Nursing, 17, 38-43

Danielson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henricson (Red.). Vetenskaplig teori

och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 329-343). Lund: Studentlitteratur.

*Ejaredar, M. & Hagen, B. (2014). I was told it restarts your brain: knowledge, power, and

women’s experiences of ECT. Journal of Mental Health, 23(1), 31–37. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.3109/09638237.2013.841870

* Ejaredar, M. & Hagen, B. (2013). All I have is a void: Women’s perceptions of the benefits

and side effects of ECT. International Journal of Risk & Safety in Medicine, 25(3), 145–154.

https://doi.org/10.3233/JRS-130593

Folhälsomyndigheten. (2019). Statistik över vuxnas psykiska hälsa. Hämtad 2019-11-01 från

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-

suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/vuxnas-psykiska-halsa/

Friberg, F. & Öhlén, J. (2012). Fenomenologi och hermeneutik. I M. Henricson (Red.).

Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 345-369). Lund:

Studentlitteratur.

22

Gbyl, K. & Videbech, P. (2018). Electroconvulsive therapy increases brain volume in major

depression: a systematic review and meta-analysis. Acta Psychiatrica Scandinavica, 138(3),

180–195. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/acps.12884

Gomes, A.P., Soares A.L.G., Kieling C., Rohde L.A. & Gonçalvez H. (2019). Mental

disorders and suicide risk in emerging adulthood: the 1993 Pelotas birth cohort. Rev Saude

Publica, 53, https://dx.doi.org/10.11606/s1518-8787.20190530012356

Greenhalgh, J., Knight, C., Hind, D., Beverley, C. & Walters, S. (2005). Clinical and cost-

effectiveness of electroconvulsive therapy for depressive illness, schizophrenia, catatonia and

mania: systematic reviews and economic modelling studies. Health Technology Assessment,

9:1-156. https://doi.org/10.3310/hta9090

Hedelin, B., Jormfeldt, H. & Svedberg, P. (2014). Hälsobegreppet-synen på hälsa och

sjuklighet. I A. Friberg, F., & Öhlén, J. (red.) Omvårdnadens grunder; Perspektiv och

förhållningssätt. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Hedelin, B. & Strandmark, M. (2001). The Meaning of Mental Health from Elderly Women’s

Perspectives: A Basis for Health Promotion. Perspectives in Psychiatric Care, 37, 7-14.

https://doi.org/10.1111/j.1744-6163.2001.tb00611.x

Holloway, I. & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare. (3 ed.)

West Sussex: Wiley-Blackwell.

* Fisher, P., Johnstone, L. & Williamson, K. (2011). Patients’ perceptions of the process of

consenting to electroconvulsive therapy. Journal of Mental Health, 20(4), 347–354.

https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.3109/09638237.2011.577116

Fossum, B. (red.) (2013). Kommunikation: samtal och bemötande i vården. (2. uppl.) Lund:

Studentlitteratur.

*Karen Wells, Justin Newton Scanlan, Lisa Gomez, Scott Rutter, Nicola Hancock, Anthony

Tuite, … Graeme Halliday. (2018). Decision making and support available to individuals

23

considering and undertaking electroconvulsive therapy (ECT): a qualitative, consumer-led

study. BMC Psychiatry, (1), 1. https://doi.org/10.1186/s12888-018-1813-9

Karlsson, E. K. (2012). Informationssökning. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod - från idé till examination inom omvårdnad (s. 95-113). Lund: Studentlitteratur.

Kellner, C. H., Greenberg, R. M., Murrough, J. W., Bryson, E. O., Briggs, M. C. & Pasculli,

R. M. (2012). ECT in Treatment-Resistant Depression. American Journal of Psychiatry, (12),

1238-1244.

*Koopowitz L.F., Chur-Hansen A., Reid S. & Blashki M. (2003). The subjective experience

of patients who received electroconvulsive therapy. Australian & New Zealand Journal of

Psychiatry, 37(1), 49–54. Retrieved from

http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=c8h&AN=106098867

&lang=sv&site=eds-live&scope=site

*Kring, I. S., Bergholt, M. D. & Midtgaard, J. (2018). The perspectives of former recipients

and experts on stigmatization related to electroconvulsive therapy in Denmark: A focus group

study. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 25(5–6), 358–367. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/jpm.12470

* Knight, F., Ridge, D., McShane, R., Ryan, S. & Griffith, L. (2017). Care, Control, and the

Electroconvulsive Therapy Ritual: Making Sense of Polarized Patient Narratives. Qualitative

Health Research, 27(11), 1675–1685.

https://doiorg.proxy.lib.ltu.se/10.1177/1049732317701403

Kvalitetsregister ECT. (2018). Vårdresultat för patienter 2018. Hämtad 2019-09-13 från

https://ect.registercentrum.se/statistik/rapporter-och-statistik/p/ByRAsdR7b

McCormack, B. & McCance, T. V. (2006). Development of a framework for person-centred

nursing. Journal of Advanced Nursing, 56(5), 472–479. doi:10.1111/j.1365-

2648.2006.04042.x

24

Lasalvia, A., Zoppei, S., Van Bortel, T., Bonetto, C., Cristofalo, D., Wahlbeck, K.,

…Thornicroft, G. (2013). Global pattern of experienced and anticipated discrimination

reported by people with major depressive disorder: a cross-sectional survey. Lancet,

381(9860), 55–62. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/S0140-6736(12)61379-8

Patientlag (SFS 2014:821). Hämtad från Riksdagens webbplats:

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-

2014821_sfs-2014-821

Payne, N. A., & Prudic, J. (2009). Electroconvulsive Therapy: Part II. A Biopsychosocial

Perspective. Journal of Psychiatric Practice, (5), 369. Retrieved from

http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=edsbl&AN=RN25890

1549&lang=sv&site=eds-live&scope=site

* Rajkumar, A. P., Saravanan, B. & Jacob, K. S. (2007). Voices of people who have received

ECT. Indian Journal of Medical Ethics, 4(4), 157–164. Retrieved from

http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=edselc&AN=edselc.2-52.0-

49249121929&lang=sv&site=eds-live&scope=site

*Rose, D., Fleischmann, P. & Wykes, T. (2004). Consumers’ views of electroconvulsive

therapy: a qualitative analysis. Journal of Mental Health, 13(3), 285–293. Retrieved from

http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=c8h&AN=106565107

&lang=sv&site=eds-live&scope=site DOI: 10.1080/09638230410001700916

Rosén, M. (2012). Systematisk litteraturöversikt. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 429-443). Lund: Studentlitteratur.

* Smith, M., Vogler, J., Zarrouf, F., Sheaves, C., & Jesse, J. (2009). Electroconvulsive

therapy: The struggles in the decision-making process and the aftermath of treatment. Issues

in Mental Health Nursing, 30(9), 554–559. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.1080/01612840902807947

25

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 20 maj, 2017, fran Riksdagen

http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-

sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/

SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm: Socialdepartementet

Chakrabarti, S., Grover S. & Rajagopal, R. (2010) Electroconvulsive therapy: A review of

knowledge, experience and attitudes of patients concerning the treatment, The World Journal

of Biological Psychiatry, 11:3, 525-537, DOI: 10.3109/15622970903559925

Lilja, L., Hellzen, M., Lind, I. & Hellzen, O. (2006). The meaning of depression: Swedish

nurses’ perceptions of depressed inpatients. Journal of Psychiatric and Mental Health

Nursing, 13(3), 269–278. Retrieved from

http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=edswsc&AN=000239

429200003&lang=sv&site=eds-live&scope=site

Svenska psykiatriska föreningen. (2014) ECT kliniska riktlinjer. Hämtad från

http://www.svenskpsykiatri.se/wp-content/uploads/2017/02/SPF-kliniska-riktlinjer-om-

ECT.pdf

Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Personcentrerad vård [Broschyr]. Hämtad från

https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-

sjukskoterskeforening/ssf-om-

publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_2016.pdf

Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa

perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for

nursing practice. (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

Tang, W. K., Ungvari, G. S. & Chan, G. W. L. (2002). Patients’ and Their Relatives’

Knowledge of, Experience With, Attitude Toward, and Satisfaction With Electroconvulsive

Therapy in Hong Kong, China. Journal of Ect, (4), 207. Retrieved from

http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=edsbl&AN=RN12445

26

9473&lang=sv&site=eds-live&scope=site

Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård samt tandvård. Lägesrapport 2016.

Stockholm: Socialstyrelsen; 2016. Rapport 2016-3-16.

Vårdguiden 1177. (2018). ECT - elbehandling. Hämtad från https://www.1177.se/behandling-

-hjalpmedel/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/ect---elbehandling/

Verwijk, E., Comijs, H. C., Kok, R. M., Spaans, H.-P., Stek, M. L. & Scherder, E. J. A.

(2012). Neurocognitive effects after brief pulse and ultrabrief pulse unilateral

electroconvulsive therapy for major depression: A review. Journal of Affective Disorders,

140(3), 233–243. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.jad.2012.02.024

Wallengren, C. & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat

examensarbete. I M. Henricson (Red.). Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination

inom omvårdnad. (s. 481-496). Lund: Studentlitteratur.

Weiner, R. D. & Reti, I. M. (2017). Key updates in the clinical application of

electroconvulsive therapy. International Review of Psychiatry, 29(2), 54–62.

https://doi.org/10.1080/09540261.2017.1309362

Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2016). Evidensbaserad omvardnad – en bro mellan

forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.

Willman, A. (2014). Hälsa och välbefinnande. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.).

Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa (s.611 - 638). Lund: Studentlitteratur.

Wiklund Gustin, L. (red.) (2014). Vårdande vid psykisk ohälsa: på avancerad nivå. (2., [rev.]

uppl.) Lund: Studentlitteratur