Embed Size (px)
DESCRIPTION
Exklusiv intervju med påven Franciskus.
Citation preview
Slottsgränd 6SE-753 09 UPPSALA
sverigeporto betalt
port payé
september
2013katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
Signum redan nu?
Porträtt av påven som människa
Antonio Spadaro
Intervju med påven Franciskus
Ulrich Ruh
Påven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio
Gunilla Maria Olsson
Att vara ung och ha livet framför sig
Kerstin Hedberg Nyqvist
Varför är Franciskus av Assisi så populär i Sverige?
Sten Hidal
Den nya svenska mässordningen
Margit Eckholt
Pentekostalismen – framtidens kristendom?
Sofie Hamring
Unik film om dialog och försoning i Mellanöstern
6/2013w
ww
.signum.se
stöd signum !Signum är en unik röst i svensk press och vill fortsätta att vara det. Vi vill att så många som möjligt ska kunna prenumerera och håller därför tämligen låga priser. Men det får också till följd att Signum går med förlust – varje år.
Därför ber vi dig som har ekonomisk möjlighet att stödja Signum: antingen genom en enkel gåva, eller genom att ge bort en stödprenumeration om 1 500 kr.
Hjälp oss att fortsätta att göra den katolska tanketraditionen närvarande i det svenska medie landskapet.
Sätt in din gåva på bankgiro 5282-2046 eller plusgiro 137300-0eller från utlandet på:Iban SE4612000000013970137888 Bic DABASESX
Signummedarbetare vid ett inspirationsmöte på Heliga Hjärtas kloster i augusti 2013
Redaktion
Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,
Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),
Elisabeth Stenborg.
Redaktionskommitté
Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg,
Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten,
Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,
Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,
Anders Piltz, Katrin Åmell.
Fasta medarbetare
Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl,
Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,
Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,
Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten,
Florence Vilén, Erik Åkerlund.
Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin.
Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.
Adress
Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala
Telefon, redaktion 018-580 07 15
Telefon, expedition 018-580 07 10
Fax 018-580 07 20
E-post: [email protected]
Hemsida: www.signum.se
Prenumeration 2013
Helår (8 nummer)
inom Sverige 370:– studerande 225:–
övriga Europa 400:–
utom Europa 460:–
Lösnummer 55:–
Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046
Ljudtidning 370:– v.g. kontakta expeditionen.
Tidskriften Signum startades 1975 som
uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad
1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,
grundad 1963.
Signum utges sedan 2001 av
Newmaninstitutet, en katolsk högskola
för teologi, filosofi och kultur med säte i
Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och
medarbetarna kring tidskriften Signum.
Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se
Tryckt hos Grafiska Punkten
issn 0347-0423
katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
© SignumSlottsgränd 6, 753 09 Uppsalaissn 0347-0423
Innehåll Signum nr 6/2013 årgång 39
Nästa nummer av signum utkommer
den 15 november.
Signum i sociala medier
facebook.com/tidskriftensignum
@signumse på Twitter
Chefredaktörens förklaring
1 ulf jonssonSignum redan nu?– Om den överraskande bakgrunden till detta nummer av Signum.
Ledare
1 philip geisterPorträtt av påven som människa– I en intervju för Jesuitordens kulturtidskrifter världen över ger påven Franciskus en unik inblick i sin egen tankevärld.
Intervju
3 antonio spadaroIntervju med påven Franciskus – En sammanfattning av tre dagars samtal med påven.
Världsungdomsdagen
20 ulrich ruhPåven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio– Med sitt spontana och okomplicerade sätt övertygade Franciskus. Han talade om en kyrka som medvetet söker sig mot ”periferin” och som handlingskraftigt kämpar för rättvisa med utgångspunkt i tron.
Sociologi
25 gunilla maria olssonAtt vara ung och ha livet framför sig– Ungdomsarbetslösheten är hög i stora delar av Europa och det gäller också för Sverige. Följden blir att ungdomar får svårt att ta steget in i ett vuxet liv med arbete, försörjning och egen bostad.
Franciskus av Assisi
30 kerstin hedberg nyqvistVarför är Franciskus av Assisi så populär i Sverige? – Den helige Franciskus har blivit mer aktuell i dag än tidigare genom att den nye påven tagit hans namn som ett tecken på den inriktning han vill ge kyrkan. Men hur står det till med den allmänna kunskapen om Guds lille fattige i dagens Sverige?
Liturgi
36 sten hidalDen nya svenska mässordningen– Sedan några månader tillbaka firar katolikerna i Sverige mässan i ny språkdräkt.
Analyser och rapporter
40 margit eckholtPentekostalismen – framtidens kristendom?– Pingströrelsen i Latinamerika utmanar den katolska kyrkan till att åter bli en missionerande kyrka.
Film
46 sofie hamringUnik film om dialog och försoning i Mellanöstern– Within the Eye of the Storm.
Bokrevy
49 sten hidalDen konstantinska erans inledning– Paul Veyne: När världen blev kristen.
50 carl johan ljungbergEn desperat man– Claes G. Ryn: A Desperate Man.
53 tobias hägerlandPåskens tidsschema– Colin J. Humphreys: The Mystery of the Last Supper: Reconstructing the Final Days of Jesus.
54 gert-ove fridlundMaktkamp i Ryssland– Stig Fredrikson: Oligarken mot presidenten: tvekampen mellan Chodorkovskij och Putin.
56 katarina raskKlosterlivets hjärtslag– Ingmar Svanteson OSB: … och jag visste det inte – Kommentarer till Den Helige Benedictus Regel.
59 eva stohlander axelssonTorgny Segerstedt innan han blev chefredaktör– Christer Hedin: Ingenting är anstötligare än sanningen. Religion och politik hos Torgny Segerstedt.
61 informationer64 medverkande i detta nummer
Signum 6/2013 1
Ledare
Överraskningarnas tid är inte förbi. Förra numret av Signum utkom för bara en vecka sedan, och här kommer nu plötsligt redan ett nytt nummer. Orsaken till detta upptäck-er man genast när man bläddrar framåt i det-ta nummer. Tillsammans med en rad andra jesuittidskrifter världen över publicerar Sig-num i dag, fredagen den 20 september, en ut-förlig intervju med påven Franciskus.
Intervjun med Franciskus är gjord under den senare delen av augusti månad i hans privata arbetsrum i Santa Marta-huset i Va-tikanen och frågorna ställdes av jesuitpater Antonio Spadaro, chefredaktör för Signums italienska systertidskrift La Civiltà Cattoli-ca. Intervjun genomfördes under flera dagar och den utvecklades till ett öppenhjärtigt och självkritiskt samtal där påven redogör för sin bild av världsläget i stort och i syn-
nerhet av den katolska kyrkans belägenhet i dagens värld. Givetvis talar Franciskus om uppdraget att vara påve. Och han kommen-terar en lång rad frågor som är omtvistade inom kyrkan i dag. Men framför allt berät-tar han om de andliga källor som inspirerar hans egen tro och hur de har hjälpt honom att under årens lopp mogna som människa.
Texten är ett starkt personligt vittnesbörd om de farhågor, utmaningar och förhopp-ningar som präglar den nuvarande påvens bild av både kyrkan och världen. Det rör sig om en text som kommer att väcka stort in-tresse och många reaktioner både inom och utanför den katolska kyrkan. Därför har vi valt att omgående publicera den fullständi-ga versionen av intervjun på svenska här i Signum.
ulf jonsson
Signum redan nu?
När Benedictus XVI inför Världsung-domsdagen 2005 gav en intervju för tysk tv trodde nog de flesta inte sina
ögon och öron. Att en påve skulle sitta i en studio och utsätta sig för risken att inför lö-pande kamera inte bara läsa upp en väl för-beredd text utan fritt besvara frågor som en journalist ställer honom var någonting alldeles nytt. Men det verkligt omtumlade
med intervjun var att människan Joseph Ratzinger tog plats i studion och inte lät sig överskuggas av påven Benedictus.
Intervjun som påven Franciscus har gett för jesuiternas kulturtidskrifter och som vi publicerar i detta nummer är i detta hänse-ende ännu mera radikal. Det rör sig om ett öppenhjärtigt samtal, snarare än om en in-tervju, mellan två jesuiter som talar om sin
Porträtt av påven som människa– I en intervju för Jesuitordens kulturtidskrifter världen över ger
påven Franciskus en unik inblick i sin egen tankevärld.
Chefredaktörens förklaring
2 Signum 6/2013
Ledare
ordensgemenskap, om kyrkan och om de stora utmaningar som kyrkan står inför i dag. Ibland måste man påminna sig om att en av de två som här samtalar med varandra faktiskt råkar vara påve. Men påven liksom försvinner i bakgrunden när människan, ja, syndaren Jorge Bergoglio, som han själv helt utan omsvep kallar sig, tar plats i samtalet.
Men veM är då Jorge Bergoglio? Vilka är hans intressen, hans minnen, hans förhoppning-ar? Intervjun ger oss insyn i hans musik-smak (han gillar både Bach och Wagner), vi får veta vilka filmer han uppskattar (hans försmak för Babettes gästabud visar nog på god smak i dubbel bemärkelse) och kanske blir en del av oss lite ledsna över hans mått-liga uppskattning av teologi (en något över-raskande lucka i katalogen över ämnen som påven brinner för!).
För jesuiter och för dem som är intressera-de av jesuiternas andliga rötter ger intervjun viktiga insikter om i vilken stor utsträck-ning påvens sätt att tänka och fatta beslut är präglat av den ignatianska spiritualite-ten. När han talar om sin kallelse får man känslan av att Jorge Bergoglio här levere-rar nyckeln som behövs för att kunna tolka hans framtida beslut som påve Franciskus. Han har inget fastlagt kyrkopolitiskt pro-gram, inget mission statement som han vill driva igenom. Det avgörande ordet för ho-nom är i stället ”urskiljande”; ett andligt av-vägande av vad som är viktigt, ett lyssnande efter vad som är rätt och sant – för att kunna skilja det viktiga från allt som bara är gam-mal vana eller spontana känslor.
För dem som är intresserade av vatikano-logi kan det vara värt att plasta in intervjun och ha den liggande på skrivbordet för att kunna gå tillbaka till den när framtida be-slut av Franciskus blir svårbegripliga. Vis-sa förändringar i synen på hur kyrkans ledning bör fungera lyser redan igenom, liksom även hans hållning i ett antal om-diskuterade frågor. Många katolikers obe-hagskänsla inför att Rom tycks bedriva ett slags Big Brother-funktion gentemot lokal-
kyrkorna tycks delas av påven själv. De som med hjälp av kyrkans lära vill peka finger åt homosexuella eller frånskilda (framför allt när de gift om sig) kan i framtiden inte räk-na med applåder från Rom. Men viktigast av allt är nog att katoliker som slentrianmäs-sigt eller av teologisk övertygelse anser att kvinnor inte bör få större inflytande i kyr-kan redan nu bör spänna fast säkerhetsbäl-tet. Den som läser intervjun uppmärksamt kan lätt ana en rad andra förskjutningar som ligger i linje med Franciskus förståel-se av påveämbetet; som exempelvis en be-tydligt mer kollegial syn på sina medbröder i biskopsämbetet, samt en starkare betoning av kyrkan som gemenskap och Guds folk på väg, bort från uppfattningen att förmågan att räkna upp kyrkans dogmer skulle utgöra kännetecknet på en bra kristen.
En av de mest anmärkningsvärda avsnit-ten i påvens intervju är hans tankar om fa-derskap. Kanske ligger här den avgörande nyckeln för att närma sig hans pontifikat. Vad är en papa, som italienarna kallar ho-nom? För Franciskus är det inte en ofelbar övermänniska utan en något äldre, något mera erfaren men samtidigt svag och syndig medvandrare på trons väg. En pappa är inte heller en ungkarl, en självupptagen ogift man, som Franciskus är rädd att många ce-libatära präster kan bli. En far i andlig be-märkelse är en man vars liv vittnar om trons befriande budskap, det är en missionär, en mystiker, en typ som likt tullindrivaren Matteus har lämnat sina pengar för att föl-ja Kristus – och framför allt en barmhärtig människa.
Återigen känner vi i denna tolkning av hans ledarskap igen ett motiv ur Andliga öv-ningar av den helige Ignatius, vars lärjunge ”excentrikern” och missionären Bergoglio är. Han betraktar kyrkan utifrån dess peri-feri. Han hör hemma vid fronten, där grän-sen mellan ”oss kristna” och ”de andra” blir otydlig. Han är van att röra sig i gryning-en när ljus och mörker blandas, där saker och ting inte är så entydiga som de verkar vara i de teologiska läroböckerna. Jesuiten
Signum 6/2013 3
Ledare
Bergoglio har läst många böcker men ännu fler mänskliga ansikten och han känner sig mera hemma bland de mångskiftande nyan-serna än i det svartvita, eftersom det mänsk-liga livet aldrig är bara svart eller vitt.
Man får väl räkna med att Jorge Bergog-lio kommer att försöka ta med den katolska kyrkan dit där han själv känner sig hemma:
vid fronten. Det skulle vara ett under om han inte skulle möta motstånd på denna vand-ring. Om påven Franciskus kan ro i land vad jesuiten Bergoglio drömmer om får framti-den utvisa. Som jesuittidskrift kan vi bara önska honom Guds hjälp och kraft för utma-ningarna som väntar.
philip geister
Intervju
Santa Marta, kl 9.50. Det är måndag, den 19 augusti. Påven Franciskus har gett mig tid för ett samtal klockan
10.00 i Santa Marta-huset. Av min far har jag ärvt tvånget att alltid vara i god tid. Jag blir placerad i ett litet väntrum. Väntan blir inte lång, redan efter ett par minuter följer man mig till hissen. Under två minuter hann jag komma ihåg hur vi i Lissabon tidigare i somras, vid ett internationellt möte med ett antal redaktörer för jesuittidskrifter, enades om att framföra förslaget att samtidigt i våra tidskrifter få publicera en intervju med på-ven. Jag hade diskuterat det med de andra redaktörerna och tänkt ut några frågor som kunde vara representativa för alla. Jag kli-ver ut ur hissen och ser redan påven vänta på mig vid dörren. Jag har den angenäma känslan av att inte ha behövt passera genom några portar. Men en port måste det ändå ha funnits.
Jag går in i hans rum, och påven ber mig att slå mig ner i en fåtölj. Han sätter sig på en litet högre och hårdare stol, på grund av sina ryggproblem. Inredningen är enkel och stram. Arbetsutrymmet på skrivbordet är
trångt. Jag slås av att både möblemanget och tingen i rummet är reducerade till det vä-sentliga. Här finns bara några få böcker, litet papper, bara några få föremål. Bland dessa är en ikon av den helige Franciskus, en staty av Vår Fru av Luján, Argentinas skyddspa-tron, ett krucifix och en staty av den helige Josef sovande, mycket lik den som jag såg i hans rum när han var rektor och provin-sial vid Colegio Máximo i San Miguel. Ber-goglios spiritualitet är inte byggd på ”har-monierande energier”, som han själv skulle uttrycka saken, utan på ansikten: Kristus, Franciskus, Josef, Maria.
Påven följer mig med det leende som vid det här laget har funnit vägen in i folks hjär-tan över hela världen. Vi börjar prata om allt möjligt, men framför allt om resan till Brasi-lien. Påven anser att den var en verklig nåd. Jag frågar om han hunnit vila ut och han sä-ger att han har gjort det, att han mår bra, men framför allt att Världsungdomsdagen för honom blev ett ”mysterium”. Han säger att han inte är van vid att tala till så myc-ket folk: ”Jag lyckas se enskilda människor, en i taget, och få personlig kontakt med den
Intervju med påven Franciskus av antonio spadaro
20 Signum 6/2013
Världsungdomsdagen
I början av juli publicerades den nye på-vens första encyklika, Lumen fidei, som till största delen författats av den förre
påven Benedictus XVI. Även inom kyrkliga kretsar var mottagandet ljumt, för att inte tala om i den icke-kyrkliga offentligheten. Desto större uppmärksamhet, såväl inom som utanför kyrkan, rönte påven Franciskus besök i Brasilien med anledning av Världs-ungdomsdagen. Reaktionerna var fullt för-ståeliga: denna händelse var på många sätt djupt symbolisk.
Detta var Jorge Mario Bergoglios första ut-landsresa som påve och precis som Benedic-tus XVI gick denna resa till Världsungdoms-dagen. Den förre reste till Rio de Janeiro, den senare till Köln. Men Franciskus besökte till skillnad från sin föregångare inte sitt hem-land, däremot sin sydamerikanska hem-kontinent. Brasilien gränsar till hans hem-land Argentina och Rio ligger bara några flygtimmar bort från hans forna biskopssä-te Buenos Aires. Utöver den brasilianska jät-testaden stannade Franciskus även till i den närbelägna Mariavallfartsorten Aparecida. År 2007 var det platsen för den senaste la-tinamerikanska biskopskonferensens möte
och där spelade den dåvarande biskopen av Buenos Aires en avgörande roll i utarbetan-det av mötets slutdokument.
I likhet med många andra latinameri-kanska och traditionellt katolska länder har Brasilien de senaste årtiondena genom-gått en religiös förändringsprocess som i sin omfattning och dynamik saknar motstycke i Europa. Numera tillhör ungefär en fjärdedel av befolkningen någon av de många pingst-kyrkor och pingstförsamlingar som även har blivit en betydande samhällspolitisk makt-faktor. Veckorna före Världsungdomsdagen och påvebesöket präglades av massprotes-ter, framför allt i städerna, där stora befolk-ningsgrupper visade sin vrede över de stora ekonomiska framstegens skuggsidor. Man riktade sitt missnöje främst mot bristerna inom skolväsendet, sjukvården och den of-fentliga infrastrukturen.
Att Världsungdomsdagen skulle äga rum i Rio 2013 bestämdes under Benedictus XVI:s pontifikat och han fastslog även dess motto: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19). Men det var Johannes Paulus II som ”uppfann” Världsungdomsdagen. Des-sa internationella jätteevenemang, som an-
Påven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rioav ulrich ruh
”Rio-encyklikan” – så kallade den italienska katolska tidskriften Il Regno den nye påvens besök vid Världsungdomsdagen, som ägde rum i slutet av juli på hans egen hemkontinent, Sydamerika. Med sitt spontana och okomplicerade sätt gjorde Franciskus ett övertygande intryck. Hans budskap var rättframma. Han talade om en kyrka som medvetet söker sig mot ”periferin” och som handlingskraftigt kämpar för rättvisa med utgångspunkt i tron.
Signum 6/2013 21
Världsungdomsdagen
ordnats sedan 1984 på olika håll i världen, var ett klart uttryck för hans sätt att leda den världsomspännande kyrkan: han lade stor vikt vid massverksamhet, på återuppväck-ta former av traditionell katolsk fromhet och på internationellt verksamma andliga sam-manslutningar, något som fortfarande präg-lar dessa sammankomster.
Världsungdomsdagen organiseras av det påvliga lekmannarådet och lever nume-ra sitt eget liv, trots den polske påvens och grundarens bortgång år 2005. Tidigare har en Världsungdomsdag anordnats i Latin-amerika före Rio, nämligen i Buenos Aires år 1987, som vid denna tid lydde under är-kebiskopen Juan Carlos Aramburu. Hans ef-terträdare efterträddes i sin tur år 1998 av den nuvarande påven.
Mötet i Rio den 23 till den 28 juli skedde i enlighet med det upplägg som Världsung-domsdagen under årens lopp har gjort till sitt och där påvens närvaro ses som något självklart. På tisdagens kväll firades en in-ledande mässa; förmiddagarna från onsdag till fredag ägnades åt biskopsledd katekes-undervisning på olika språk. På torsdags-kvällen firade man påvens ankomst och föl-jande kväll hölls en korsvägsandakt (sedan 1984 finns ett eget världsungdomskors och sedan 1994 vandrar det genom respektive värdlands stift som en förberedelse inför det årets möte). På lördagskvällen samlades man för en vigilia tillsammans med påven och på söndagen firades en avslutande mäs-sa på Rios legendariska strand Copacabana, där uppskattningsvis 3,7 miljoner männi-skor var närvarande vid gudstjänsten.
De dagsaktiviteter som numera anord-nas för Världsungdomsdagens deltagare såg i Brasilien något annorlunda ut än an-nars. På inrådan av landets katolska kyrka erbjöds de ungdomar som kommit resan-de från många olika länder en ”missions-vecka” i stället för de vanligen förekomman-de ”besöksdagar i stiften”. Detta låg i linje med det program för ”kontinentalmission” som de latinamerikanska och karibiska kyr-korna antagit i slutdokumentet från Apare-
cida. Detta nyckelord spelar en avgörande roll även i det latinamerikanska biskopsrå-dets (CELAM) Plan global, där man har lagt fast riktlinjerna för sin verksamhet under perioden 2011 till 2015. I dokumentet fastslår man bland annat självkritiskt att den ”pas-torala omvändelse”, som syftar till att främ-ja den ovan nämnda kontinentalmissionen, ännu inte har lyckats nå fram till kyrkans alla delar och heller inte har slagit djupare rot. Vidare påpekar man i samma dokument att katekesundervisningen ofta är av ett allt-för doktrinärt slag och att liturgin på många platser fortfarande är ritualistisk.
Redan år 2008 offentliggjorde den brasi-lianska biskopskonferensen ett liknande dokument – ”Brasilien inom den kontinen-tala missionen” – vars motto löd: ”Glädjen att vara en missionerande lärjunge.” Där uppmanar man den brasilianska kyrkan att ”träda in i ett permanent tillstånd av mis-sion”. Det avgörande enligt detta dokument är att uppväcka potentialen och energin hos de människor som har upplevt det enastå-ende i att möta Jesus, och att samtidigt ge dem som ännu inte har mött honom samma möjlighet. Slutligen understryker man det nödvändiga i att främja lekmännens mis-sionsverksamhet inom de kyrkliga gemen-skaperna och inom de olika missionsområ-dena i det övriga samhället.
Vid mötet i Rio var många kyrkliga äm-betsbärare närvarande och detta är också typiskt för Världsungdomsdagen. Av de an-mälda deltagarna fanns inte mindre än 644 biskopar från den världsomspännande kyr-kans alla delar, 28 av dem var kardinaler. Över 250 biskopar deltog i katekesundervis-ningen och dessa undervisningstimmar av-slutades alltid med mässfirande. På onsda-gen hade undervisningen temat ”Vi törstar efter hopp, vi törstar efter Gud”, på torsda-gen ”Att vara Kristi lärjunge” och på freda-gen löd temat ”Att vara missionär: bege dig ut!”.
Ungdomarna från Europa utgjorde den-na gång av förklarliga skäl en minoritet. I stället var det de ”amerikanska” kyrkorna –
22 Signum 6/2013
Världsungdomsdagen
Brasilien, Argentina, USA och Chile – som stod för den största delen av de 430 000 an-mälda deltagarna. Vid avslutningsceremo-nin kungjorde Franciskus helt enligt för-väntan att den kommande Världsungdoms-dagen kommer att hållas i Kraków år 2016, i Johannes Paulus II:s forna biskopsstad. Då torde de europeiska ungdomarna spela en åtminstone kvantitativt större roll.
Ett typiskt uttryck för pontifikatets stil Franciskus program under Världsungdoms-dagen bestod till stor del av de punkter som återkommer varje gång som denna för världs kyrkan unika tillställning anordnas, från välkomstfirandet till den avslutande gudstjänsten. Men man kunde samtidigt se att påven hade satt sin egen personliga prä-gel på programmet och att detta stämde öve-rens med den stil som präglat hans ponti-fikat ända från första början. Ett exempel var mötet i Rios katedral med ungdomar från hans hemland Argentina, en program-punkt som lagts till med kort varsel, och där han höll ett öppenhjärtigt anförande. Denna personliga stil kom än tydligare till uttryck när han besökte en klinik för missbrukare och vid hans besök i en av Rios favelor.
Vid sitt besök på kliniken påminde han de församlade om liknelsen med den barm-härtige samariern och uppmanade alla att ”ta de nödlidande i sina armar, så som den helige Franciskus gjorde”. Han framhöll att hela samhället måste fatta mod och skrida till gemensam handling mot droghandeln, som främjar våld och föder smärta och död. I den fattiga stadsdelen Varginha riktade han en uppmaning till ”dem som har stora tillgångar, det offentliga livets företrädare och alla människor av god vilja som strävar efter social rättvisa” att inte ge upp i kam-pen för en rättfärdig och solidarisk värld. Alla måste göra sitt för att få ett slut på de många socia la orättvisorna. Ordet ”solida-ritet” spelade även en viktig roll i en kortare intervju med påven som sändes i Rios stifts-radio, Rádio Catedral: ”Låt oss alla arbeta
för detta ord som i våra dagar har ett mycket ringa anseende.”
De innehållsmässigt viktigaste texterna under påvens första utlandsresa presentera-des vid mötet med de brasilianska biskopar-na och vid mötet med det latinamerikans ka biskopsrådets samordningskommitté CE-LAM. Vid mötet med representanterna för det latinamerikanska episkopatet, som han själv tillhörde fram till påvevalet i mars i år, tog påven fasta på det viktiga begreppet ”kontinentalmission” i slutdokumentet från Aparecida. I detta sammanhang uppmana-de han till en inre förnyelse av kyrkan.
Detta gjorde han i form av frågor i stil med: ”Strävar vi efter att vårt och våra prästers ar-bete ska vara mer pastoralt än administra-tivt? För vems skull arbetar vi: för kyrkan som organisation eller för Guds folk i dess helhet?” Han uppmanade även lekmännen att ta del i missionen: ”Förkunnar vi Guds ord och firar vi sakramenten klart medvetna om och i den klara övertygelsen om att den helige Ande talar i dem?”
Franciskus tog även med stort eftertryck upp vissa ”frestelser som hotar vårt uppdrag som lärjungar och missionärer” och nämnde i första hand ideologiseringen av evangeliets budskap, vilket förekommer i en mängd oli-ka former, men han tog även upp funktiona-lismen och klerikalismen. Slutligen påmin-de han om att Kristi lärjungar skickats ut till periferias existenciales och tog därmed upp ett av de teman som ofta har spelat en fram-trädande roll i hans förkunnelse. Han fram-höll att i dokumentet från Aparecida talas det om en kyrka som är ”brud, moder och tjänare, som i stället för att kontrollera tron gör den lättare”. Avslutningsvis uppmanade påven Franciskus biskoparna att ägna sig åt sitt ledningsuppdrag utan vare sig härskar-later eller konungsliga pretentioner.
Vid mötet med de brasilianska biskopar-na slog han an en liknande ton och förkla-rade att det pastorala arbetes resultat inte är beroende av omfattande medel utan av den kreativa kärleken. Han sade vidare att kyr-kan inte får överge enkelheten, ty då kom-
Signum 6/2013 23
Världsungdomsdagen
mer hon att gå miste om mysteriets språk och kan då ”inte nå fram till dem som av kyrkan önskar sig det som de inte kan ge sig själva, nämligen Gud”.
För en mänsklig syn på ekonomi och politikPåven fokuserade sedan bibelberättelsen om Emmaus-lärjungarna och framhöll dem som ”en nyckel för att förstå samtid och framtid”. Det finns i dag många som liknar dessa lärjungar, ”inte bara de som söker svar inom de nya stora religiösa grupperingarna, utan även de som verkar stå helt utan Gud, i både teori och praxis”. I en sådan situation behövs en kyrka ”som inte räds att gå in i dessa människors natt”, och som finns där för dem genom att ge sig ut på vägen tillsam-mans med dem.
När Franciskus kom till temat ”Kyrkans uppgift i samhället” underströk han, utan att ta ställning till det som nyligen inträf-fat i landet, att en sund och lugn samhälls-utveckling är en av de mest trängande ut-maningarna för Brasilien. Och i dessa frå-gor kan kyrkan lämna ett viktigt bidrag, ”ty för att lösa dessa problem på ett riktigt sätt behövs mer än bara tekniska lösningar – det som behövs är ett i grunden mänskligt synsätt som inbegriper hennes värde och trascendenta öppenhet”. Han uppmanade biskoparna att inte dra sig för att lämna det-ta bidrag från kyrkans sida.
I påvens besöksprogram ingick denna gång inga ekumeniska eller interreligiösa möten, vilket Benedictus XVI ägnade sig åt vid Världsungdomsdagen i Köln. Men vid sina möten med Brasiliens samhälleliga och politiska ledare framhävde han i allmänna ordalag ”de stora religiösa traditionernas bi-drag” och deras fruktbara roll som en det so-ciala livets surdeg och demokratins själ.
I detta sammanhang talade han även om den kristna trons dynamiserande verkan i den brasilianska kulturen. Den livs- och människosyn, som enligt påven är karak-täristisk för det brasilianska folket, ”har ta-git till sig evangeliets livskraft, tron på Jesus
Kristus och på Guds kärlek och broderska-pet med nästan”. Här påminde han även om det sociala ansvaret: Framtiden kommer att kräva ett mänskligt sätt att se på ekonomin och en politik som kan få befolkningen att delta i större utsträckning, och som undvi-ker elittänkande och utrotar fattigdomen.
Som avslutning gav han det brasilians-ka samhällets toppar rådet att i stället för ”egoistisk likgiltighet och våldsamma pro-tester” välja ett tredje alternativ: konstruk-tiv dialog.
Det budskap som den argentinske påven riktade till de framför allt latinamerikanska ungdomarna i Rio kan sammanfattas i upp-maningen: vänd er med ert liv till Jesus Kris-tus och var trots alla besvikelser trogna den kyrka som är trons gemenskap. Under väl-komstfirandet på Copacabanastranden ut-tryckte Franciskus denna tanke på följande, slagfärdiga sätt: ”Tag Kristus in i ditt liv, sätt ditt hopp till honom så kommer du inte att bli besviken!” Han sade till ungdomarna att de skulle bli evangeliets modiga vittnen och därigenom sprida ljus i denna värld.
I sin predikan vid lördagens vigilia upp-manade han ungdomarna att inte vara ”del-tidskristna”, inte vara ”fasadkristna”, utan verkliga kristna. Han uppmanade dem att lägga bort likgiltigheten och att ge ett kristet svar på de sociala och politiska oroligheter-na i världens olika delar. Vid den avslutande mässan underströk han att evangeliet är till för alla och inte bara för ett fåtal: ”Det rik-tar sig inte bara till dem som verkar mer lika oss, mer öppna eller mer mottagliga.” Påven uppmanade ungdomarna att inte vara rädda att föra in Kristus i alla sammanhang, ”även där man verkar som mest distanserad och likgiltig”. Vid fredagens korsvägsandakt ta-lade han om de ungdomar som förlorat sin tro på kyrkan och till och med på Gud på grund av svekfullheten hos andra kristna och hos evangeliets tjänare. Men det är ge-nom korset som de hör samman med Jesus.
Men från Världsungdomsdagen var det ändå inte påvens uppmaningar till ungdo-marna som lämnade störst avtryck inom
24 Signum 6/2013
Världsungdomsdagen
den kyrkliga offentligheten och i massme-dierna. Det var i stället några av de svar som han gav under en presskonferens un-der flygresan från Rio tillbaka till Rom som skapade mest rubriker. Tack vare de interna-tionellt församlade journalisternas frågor utvecklades intervjun till något av en sam-manfattning av det nya pontifikatets första månader och möjliggjorde en ungefärlig in-blick i hur påven Franciskus tänkande och planer ser ut.
Han förklarade vilka områden som han för tillfället prioriterar och varför: I själva verket hade han velat ägna sig åt Vatikanens ekonomiska problem först under nästa år, men på grund av de aktuella omständighe-terna hade han tvingats agera omedelbart. Hur det slutligen kommer att gå med Vati-kanbanken IOR kunde han själv inte säga, men han betonade att ärlighet och trans-parens är av avgörande betydelse. Ett steg i denna riktning har påven själv tagit genom ett motu proprio från den 8 augusti, vars fö-reskrifter vidareutvecklar Benedictus XVI:s initiativ från år 2010. Syftet är att förebyg-ga spridning av massförstörelsevapen, pen-ningtvätt och finansiering av terrorism inom Vatikanens egna instanser.
Franciskus ser det dessutom som sin skyl-dighet att inte minst ägna sig åt de reform-frågor som kardinalerna tog upp i Rom un-der konklavförberedelserna. I början av ok-
tober kommer den åtta man starka kardi-nalskommission som Franciskus själv har kallat samman att samlas för första gången, vilket sker under ledning av ärkebiskopen av Tegucigalpa (Honduras), kardinal Óscar Andrés Rodríguez Maradiaga. Franciskus förklarade att syftet med detta var att stär-ka synodernas roll och att göra det lättare för de olika stiften att delta i styret av den universella kyrkan. Vad förslagen från den förberedande konklaven beträffar nämnde påven biskopssynoderna som ett reformom-råde (synodsekretariatet, den postsynoda-la kommissionen) och kardinalskollegiets konsistorier som ett annat.
Påvens spontana yttranden under press-konferensen på flygplanet låter sig givetvis inte sammanfattas till en omfattande rege-ringsförklaring. Inom många av de teman som han tog upp finns ett uppenbart behov av pastoral-teologiska klargöranden, exem-pelvis ifråga om kvinnans roll i kyrkan, den officiella synen på sexualmoralen eller hur man ska förhålla sig till omgifta frånskilda.
På flyget tillbaka från Rio fick Franciskus en fråga om sin portfölj, som han själv bar på. Om den hållning som Franciskus gav ut-tryck för i sitt svar skulle finna vidare sprid-ning bland kyrkans ämbetsbärare vore det säkert ett litet steg i rätt riktning: ”Vi måste vänja oss vid att vara normala.”
översättning: stefan jarl
Artikeln var ursprungligen publicerad i Herder Korrespondenz nr 8/2013.
senaste nytt från den katolska världen
www.signum.se
Signum 6/2013 6161
Bokrevy
form. Söderbloms bok är ett försvar för kris-tendomen under en, vid den tiden, pågåen-de debatt. Segerstedt behandlade polyteis-men i sin avhandling och ville inte gå utöver sitt område, då profetreligionen/kristendo-men föll utanför ramen för hans undersök-ning. Att enbart framhålla en självständig teologisk forskning i motsats till en som föl-jer kyrkans direktiv träffar inte det väsentli-ga i denna strid, framhåller Christer Hedin. Detta efter att han har fört in Söderbloms tankar från hans Uppenbarelsereligion. Det är en tankeväckande synpunkt. Det är så forskning ska föras för att kunna bygga vi-dare. Hedin finner, att Segerstedt vid sin dis-putation inte hade behövt få sin avhandling underkänd, om han i inledningen hade gjort en precisering av sin uppgift. Även detta en tänkvärd synpunkt.
kapitel 4 i hedins bok behandlar Segerstedts tid som docent i Lund och beskriver hans re-ligionshistoriska forskning under åren där. Den avslutas med striden om professuren i Lund 1912–13 samt om hur Oscar Ekman skänker pengar till en donationsprofessur i religionshistoria i Stockholm. I kapitel 5 tas professorstiden i Stockholm upp, då Seger-stedt bland annat skrev boken Gammal och
ny religiositet. Segerstedts kristna tro berörs och dessutom hans sinne för mystik. Chris-ter Hedin konstaterar, att allt tyder på, att Segerstedt under hela livet kände samhö-righet med kristendomen. Både Söderblom och Segerstedt var som religionshistoriker positivt inställda till andra religioner. Men Söderblom använde sin forskning till apolo-getik, vilket däremot var främmande för Se-gerstedt. Kapitel 6: ”Arvet från Segerstedt”, handlar om mänskliga rättigheter, respekt för rättigheter och rätten till liv. I sin bok Gammal och ny religiositet skrev Segerstedt om religionens väsen. Han fann mystiken vara dess tydligaste uttryck. De tankar om religionens väsen som Segerstedt väckte till liv, menar Christer Hedin, att professorerna Harald Eklund i Lund och Anders Jeffner i Uppsala har arbetat vidare med och full-följt. En uppfattning som jag önskar att He-din hade utvecklat mera. Författarens syn-punkter angående teologers och religions-historikers förmåga till samarbete i nutid finner jag falla utanför ramen för ett annars välskrivet arbete. Boken avslutas förunder-ligt nog med en hyllning till avdelningen för religionshistoria vid Stockholms univer-sitet. Boken är intressant och innehållsrik och är väl värd att läsa.
eva stohlander axelsson
Informationer
Befrielseteolog besöker påvenPåven träffar den framträ-dande befrielseteologen Gus-tavo Gutiérrez i Vatikanen, enligt vad italienska medier rapporterar med hänvisning till prefekten för Troskongre-gationen, Gerhard Ludwig Müller.
Enligt uppgift tillkän-nagav Müller påvens möte med den peruanske teolo-gen söndagen den 8 septem-ber i Mantua i samband med en presentation av den ita-lienska utgåvan av Gutiérrez’ och Müllers bok På de fatti-gas sida. Teologi och befriel-se, från 2004.
Gutiérrez studerade i Leu-ven och i Lyon, dit han se-nare återvände för att dokto-rera 1985. Han verkade efter sin prästvigning 1959 i Lima och arbetade under många år som präst i en fattig stadsdel. Senare inträdde han i Domi-nikanorden.
Han räknas som ”befriel-
62 Signum 6/2013
Informationer
seteologins egentlige fader”. Hans bok Teología de la li-beración (Befrielsens teolo-gi) från 1971 gav den i Latin-amerika starka strömningen dess namn.
I motsats till andra kända befrielseteologer, i synnerhet den brasilianske Leonardo Boff, har Gutiérrez aldrig rå-kat in i någon allvarlig kon-flikt med Vatikanen, även om hans verk ständigt under-sökts. Han är sedan länge en god vän till ärkebiskop Mül-ler, den nuvarande prefekten för Troskongregationen.
Den nuvarande påven Franciskus räknas inte själv till befrielseteologerna i klas-sisk mening. Men med sitt beslutsamma engagemang för de fattigas kyrka, tar han dock upp ett grunddrag i den-na teologiska strömning.
kathpress 2013-09-08
Leonardo Boff: Påven har redan reformerat påvedömetEnligt den brasilianske befri-elseteologen Leonardo Boff har påven Franciskus un-der sitt knappt halvårslånga pontifikat redan reformerat påvedömet. Detta uttryckte den 74-årige Boff i en inter-vju med internetsajten welt-kirche.katholisch.de i Bonn fredagen den 6 september. Boff har genom påven Fran-ciskus fått hopp om ”att kyr-kan kommer att stå på de li-dandes sida”. Att de fattiga under de två föregående på-varna inte spelat någon cen-tral roll tycker han är ”trå-kigt”. Johannes Paulus II och
Benedictus XVI var ”mycket mer angelägna om kyrkans inre förnyelse än om de li-dande”. Kyrkan ska därige-nom ha ”förlorat i trovärdig-het” enligt Boff.
Påven Franciskus bor inte längre i det apostoliska pa-latset ”som en furste eller mo-nark”, sade Boff. Han uppfat-tar sig ”som en broder bland andra och lever enkelt och okonstlat”. Sålunda gick han under Världsungdoms dagen i Brasilien i slutet av juli ut bland folk och ”ville berö-ra dem och själv bli berörd”. Denna ”enkelhet som grund-hållning” som den nuvaran-de påven har kommer att få ”stor inverkan på kurian och på kyrkans hierarki”, mena-de Boff: ”Jag tror till och med att vissa biskopar kommer att hamna i kris, eftersom de nu själva måsta leva enklare och komma männi skorna närma-re.”
Boff erinrade om att endast 24 procent av världens ka-toliker bor i Europa; de fles-ta kommer ju numera från Amerika, Afrika och Asien. Ur den synvinkeln är ”kris-tendomen en tredje världen-kyrka”. Med en icke-europe-isk påve är kyrkorna i Latin-amerika, Afrika och Asien inte längre några ”spegelkyr-kor av den europeiska kyrkan utan ursprungskyrkor”. De har ”sin egen historia, sina egna helgon, sina egna mar-tyrer och en egen teologi”. Franciskus befinner sig i bör-jan av en ”ny familj av påvar, som kommer från den tredje världen och som kommer att
förnya kyrkan”. Kyrkan mås-te vara en världskyrka med rötter i olika kulturer.
Boff uttryckte även för-hoppningar om att det för-pliktande celibatet för präs-ter ska komma att avskaffas, inte själva celibatet som så-dant men väl tvånget, och att 100 000 gifta präster ska kunna erbjudas att åter ver-ka som präster. I Latinameri-ka behövs cirka 100 000 präs-ter för att lindra ”människors nöd”. Men för närvarande finns det endast 17 000, varav 7 000 kommer från utlandet.
kathpress 2013-09-09
USA:s biskopar fördömer Obamas interventionsplanerNew York-kardinalen Timo-thy Dolan har bekräftat USA-biskoparnas fördömande av ett militärt angrepp på Sy-rien. En sådan intervention skulle ”bara vara kontrapro-duktiv”, sade Dolan, ordfö-rande för USA:s biskopskon-ferens, vid de amerikanska katolska biskoparnas möte i St. Louis. Det rapporterar den tyska katolska nyhetsbyrån KNA med hänvisning till en rapport från radiostationen KSDK den 8 september. Presi-dent Obama kan dock samti-digt ta ad notam att biskopar-na uppskattar hans försök ”att vara tålmodig och försik-tig”, menade kardinalen.
Dolan sade att insatsen med kemvapen i det syris-ka inbördeskriget är ”vidrig” och ”förfärande” och måste ”fördömas å det starkaste av den internationella opinio-
Signum 6/2013 63
Informationer
nen”. En militär aktion mot al-Assads regim skulle ”en-dast förvärra saken”.
Kardinal Dolan och ordfö-randen för katolska biskops-konferensens kommitté för rättvisa och fred (Justitia et Pax), biskop Richard Pates, har i ett brev i kyrkoledning-ens namn vänt sig till Obama och uttalat sig mot ett militärt angrepp på Syrien. De hänvi-sar där till en motsvarande appell från påven Francis-kus, där denne varnar för de negativa konsekvenserna av våldsamt ingripande.
Det handlar om ”att rädda liv, genom att få slut på kon-flikten, inte att genom våld förvärra den”, skriver före-trädarna för USA:s bisko par. Obama borde arbeta tillsam-mans med andra regeringar på utarbetandet av ett vapen-stillestånd, få i gång förhand-lingar och etablera opartisk humantär hjälp, menar kyr-koledarna.
Biskop Pates sade den 7 september till Vatikanradion att biskoparna fortfarande hade ”väldigt mycket arbete” framför sig för att förmå Oba-ma att avstå från sina inter-ventionsplaner. ”60 procent av amerikanerna är emot var-je form av militärt ingripan-de i Syrien i dag”, sade Pates. Det är också de flesta katoli-kers åsikt. Det är ”återigen på tiden att USA ingriper, men nu genom fredliga förhand-lingar och inte med militä-ra medel”, menade biskopen i sin kommentar till Obamas radiotal under helgen, där han uttalade sig för ett be-
gränsat militärt angrepp mot den syriska regimen.
kathpress 2013-09-09
Hedningarnas förgård i Berlin i novemberDet världsvida samtalsforu-met mellan kyrkan och de icke-troende (Hedningarnas förgård), som initierades av påven Benedictus XVI, fort-sätter. Denna gång står Berlin på tur. Där kommer ett event under rubriken ”Frihetsupp-levelser med och utan Gud” att arrangeras 26–28 novem-ber, meddelar den tyska ka-tolska biskopskonferensen. Medarrangörer är Påvliga kulturrådet/stiftelsen Cortile och Berlins ärkestift tillsam-mans med den katolska aka-demien och Guardini-stiftel-sen.
Det hela inleds, genom en inbjudan från den sittan-de borgmästaren Klaus Wo-wereit, i Rotes Rathaus. I an-slutning till detta planeras diskussioner mellan företrä-dare för kultur, vetenskap och politik. Det kommer bland an-nat att handla om konstens frihet och en etisk humanism. På programmet står dessut-om konstprojekt i Bode-Mu-seum, vilka även riktar sig till barn och ungdomar. Till det-ta kommer uruppföranden av verk, som de studerande vid Berlins musikhögskola har komponerat. Det färdiga pro-grammet kommer att offent-liggöras i oktober.
Initiativet till samtalet med ateister och agnostiker kom 2009 från den dåvarande på-ven Benedictus XVI och är
tänkt att återuppta den dia-log som inleddes av Andra Vatikankonciliet (1962–1965). Numera är det Påvliga kultur-rådet under ledning av kardi-nal Gianfranco Ravasi som ansvarar för denna dialog.
Forumet har namnet Hed-ningarnas förgård, vilket syftar på det område i anslut-ning till templet i antikens Jerusalem, som var reservat för icke-judar. Enligt Bene-dictus ska begreppet stå för ett öppet utbyte mellan tro-ende och icke-troende. Se-dan starten i Unescos lokaler i Paris har Hedningarnas för-gård även arrangerats i Ita-lien, Spanien, Mexiko och Sverige.
kathpress 2013-09-10
Första dopet på 100 år i armenisk katedralFör första gången på nästan hundra år har ett dop kunnat genomföras i den armeniska katedralen i Aghtamar, som ligger på en ö i Vansjön i öst-ra Turkiet. Sex armenier upp-togs i kyrkan vid en guds-tjänst i den kristna vallfarts-orten söndagen den 8 sep-tember, rapporterade turkis-ka medier. Vice patriarken Arma Atesyan, som ledde fi-randet, tackade de turkiska myndigheterna.
Heliga korsets katedral, från 900-talet, i Aghtamar har under det gångna året restaurerats av den turkis-ka regeringen. Sedan 2010 får armenierna en gång om året fira en liturgi där. Fram till första världskriget bodde många kristna i Van-områ-
64 Signum 6/2013
Informationer
Medverkande i detta nummer
eva stohlander axelssonTeol. dr i praktisk teologi och universi-tetslektor em. vid Lunds universitet.
margit eckholtDr. theol., professor i Erziehungs- und Kulturwissenschaften vid Universität Osnabrück, Tyskland.
gert-ove fridlundLitteraturkritiker, Örebro.
philip geisterJesuitpater, teol. dr i tros- och livs-åskådningsvetenskap, rektor för Newmaninstitutet i Uppsala.
sofie hamring Dominikansyster i Sankt Dominikus kloster i Rögle utanför Lund.
sten hidalProfessor emeritus i Gamla testamen-tets exegetik vid Lunds universitet.
tobias hägerlandTeol. dr och forskare i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet.
ulf jonssonJesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum.
carl johan ljungbergStats- och litteraturvetare, Stockholm.
kerstin hedberg nyqvistMed. dr och docent, medlem av den franciskanska lekmannaorden.
gunilla maria olsson Fil. dr i klinisk psykologi och verksam vid Habiliteringen för barn och vuxna, Uppsala.
katarina raskBenediktinsyster, Heliga Hjärtas kloster, Omberg.
ulrich ruhDr. theol., chefredaktör för den tyska katolska kulturtidskriften Herder Korrespondenz.
antonio spadaroJesuitpater och chefredaktör för tid-skriften La Civiltà Cattolica, Rom.
det. De föll dock offer för mas-sakrer, dödsmarscher och fördrivning i striderna mel-lan osmanska trupper och ar-meniska rebeller.
Dopet ägde rum samtidigt som turkiska nationalister protesterade. Medlemmar av den nationalistiska förening-en Asim-Der och andra grup-per kastade nejlikor i vattnet vid sjöstranden mittemot öns kyrka, för att hedra de mus-limska turkar som dödades av armenier 1918. Myndighe-terna hade förbjudit nationa-listerna att resa över till ön.
Asim-Der vänder sig mot anklagelsen att det osmans-ka rikets myndigheter skulle ha organiserat ett folkmord under första världskriget. To-talt dödades flera hundra-tusen armenier i pogromer, som av armenierna och av
många västländer betecknas som folkmord. Turkiet avvi-sar detta och hävdar att även många muslimska turkar dö-dades vid denna tid.
kathpress 2013-09-09
Nya laicistiska regler för Frankrikes skolorDen franska regeringen be-kräftar åtskillnaden mellan stat och religion genom en ny ”charta” enligt vilken re-ligionen bör vara en ren pri-vatsak. La charte de la laicïté omfattar 15 artiklar och den ska framöver finnas anslagen i alla statliga skolor.
Chartan presenterades av utbildningsminister Vincent Peillon den 9 september, en-ligt vad den evangeliska ny-hetsbyrån (epd) rapporterar. ”Frankrike är en odelbar, lai-cistisk, demokratisk och soci-
al republik”, som ”respekte-rar alla religioner”, heter det i artikel 1. En central grund-sats är den enskilda medbor-garens religionsfrihet.
Skolan ska uppfostra till myndiga medborgare och skydda eleverna från ”på-tryckning och omvändelse-iver”, heter det i chartan. Därigenom bekräftas laicite-ten som grundval för en ge-mensam kultur och som en garant för åsiktsfrihet.
Det ankommer på lära-re och personal att garante-ra laiciteten. Eleverna får inte av religiösa skäl vägra att föl-ja vissa skolregler eller delta i viss undervisning. De får hel-ler inte bära några iögonfal-lande religiösa symboler.
De 8 800 katolska privat-skolorna i Frankrike omfat-tas inte av chartan.
kathpress 2013-09-10
Redaktion
Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister,
Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör),
Elisabeth Stenborg.
Redaktionskommitté
Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg,
Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten,
Sten Hidal, Anna Maria Hodacs,
Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,
Anders Piltz, Katrin Åmell.
Fasta medarbetare
Henrik Alberius, Lovisa Bergdahl,
Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay,
Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson,
Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten,
Florence Vilén, Erik Åkerlund.
Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin.
Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.
Adress
Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala
Telefon, redaktion 018-580 07 15
Telefon, expedition 018-580 07 10
Fax 018-580 07 20
E-post: [email protected]
Hemsida: www.signum.se
Prenumeration 2013
Helår (8 nummer)
inom Sverige 370:– studerande 225:–
övriga Europa 400:–
utom Europa 460:–
Lösnummer 55:–
Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046
Ljudtidning 370:– v.g. kontakta expeditionen.
Tidskriften Signum startades 1975 som
uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad
1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,
grundad 1963.
Signum utges sedan 2001 av
Newmaninstitutet, en katolsk högskola
för teologi, filosofi och kultur med säte i
Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och
medarbetarna kring tidskriften Signum.
Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se
Tryckt hos Grafiska Punkten
issn 0347-0423
katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
© SignumSlottsgränd 6, 753 09 Uppsalaissn 0347-0423
Innehåll Signum nr 6/2013 årgång 39
Nästa nummer av signum utkommer
den 15 november.
Signum i sociala medier
facebook.com/tidskriftensignum
@signumse på Twitter
Chefredaktörens förklaring
1 ulf jonssonSignum redan nu?– Om den överraskande bakgrunden till detta nummer av Signum.
Ledare
1 philip geisterPorträtt av påven som människa– I en intervju för Jesuitordens kulturtidskrifter världen över ger påven Franciskus en unik inblick i sin egen tankevärld.
Intervju
3 antonio spadaroIntervju med påven Franciskus – En sammanfattning av tre dagars samtal med påven.
Världsungdomsdagen
20 ulrich ruhPåven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio– Med sitt spontana och okomplicerade sätt övertygade Franciskus. Han talade om en kyrka som medvetet söker sig mot ”periferin” och som handlingskraftigt kämpar för rättvisa med utgångspunkt i tron.
Sociologi
25 gunilla maria olssonAtt vara ung och ha livet framför sig– Ungdomsarbetslösheten är hög i stora delar av Europa och det gäller också för Sverige. Följden blir att ungdomar får svårt att ta steget in i ett vuxet liv med arbete, försörjning och egen bostad.
Franciskus av Assisi
30 kerstin hedberg nyqvistVarför är Franciskus av Assisi så populär i Sverige? – Den helige Franciskus har blivit mer aktuell i dag än tidigare genom att den nye påven tagit hans namn som ett tecken på den inriktning han vill ge kyrkan. Men hur står det till med den allmänna kunskapen om Guds lille fattige i dagens Sverige?
Liturgi
36 sten hidalDen nya svenska mässordningen– Sedan några månader tillbaka firar katolikerna i Sverige mässan i ny språkdräkt.
Analyser och rapporter
40 margit eckholtPentekostalismen – framtidens kristendom?– Pingströrelsen i Latinamerika utmanar den katolska kyrkan till att åter bli en missionerande kyrka.
Film
46 sofie hamringUnik film om dialog och försoning i Mellanöstern– Within the Eye of the Storm.
Bokrevy
49 sten hidalDen konstantinska erans inledning– Paul Veyne: När världen blev kristen.
50 carl johan ljungbergEn desperat man– Claes G. Ryn: A Desperate Man.
53 tobias hägerlandPåskens tidsschema– Colin J. Humphreys: The Mystery of the Last Supper: Reconstructing the Final Days of Jesus.
54 gert-ove fridlundMaktkamp i Ryssland– Stig Fredrikson: Oligarken mot presidenten: tvekampen mellan Chodorkovskij och Putin.
56 katarina raskKlosterlivets hjärtslag– Ingmar Svanteson OSB: … och jag visste det inte – Kommentarer till Den Helige Benedictus Regel.
59 eva stohlander axelssonTorgny Segerstedt innan han blev chefredaktör– Christer Hedin: Ingenting är anstötligare än sanningen. Religion och politik hos Torgny Segerstedt.
61 informationer64 medverkande i detta nummer
Slottsgränd 6SE-753 09 UPPSALA
sverigeporto betalt
port payé
september
2013katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle
Signum redan nu?
Porträtt av påven som människa
Antonio Spadaro
Intervju med påven Franciskus
Ulrich Ruh
Påven Franciskus och Världsungdomsdagen i Rio
Gunilla Maria Olsson
Att vara ung och ha livet framför sig
Kerstin Hedberg Nyqvist
Varför är Franciskus av Assisi så populär i Sverige?
Sten Hidal
Den nya svenska mässordningen
Margit Eckholt
Pentekostalismen – framtidens kristendom?
Sofie Hamring
Unik film om dialog och försoning i Mellanöstern
6/2013w
ww
.signum.se
stöd signum !Signum är en unik röst i svensk press och vill fortsätta att vara det. Vi vill att så många som möjligt ska kunna prenumerera och håller därför tämligen låga priser. Men det får också till följd att Signum går med förlust – varje år.
Därför ber vi dig som har ekonomisk möjlighet att stödja Signum: antingen genom en enkel gåva, eller genom att ge bort en stödprenumeration om 1 500 kr.
Hjälp oss att fortsätta att göra den katolska tanketraditionen närvarande i det svenska medie landskapet.
Sätt in din gåva på bankgiro 5282-2046 eller plusgiro 137300-0eller från utlandet på:Iban SE4612000000013970137888 Bic DABASESX
Signummedarbetare vid ett inspirationsmöte på Heliga Hjärtas kloster i augusti 2013
