Marcus Herz, Institutionen för Socialt Arbete, Malmö Högskola

Med Pouran Djampour, Philip Lalander & Johan Nordgren

SOMMARAKADEMIN 2013

ETT ENAT MALMÖ

1

SOMMARAKADEMIN

ETT ENAT MALMÖ

Varmaste dagen på året varnar de för på TV, ungefär samtidigt får

jag ett SMS av min mobiloperatör med varning för åskoväder. Något

sen lämnar jag lägenheten och möts av vad jag var rädd för. Ett

närmast tomt Malmö. Inte ens personalen på ICA sitter ute och röker,

vilket de annars tycks göra dagligen. Det är den tredje och

avslutande dagen på Ett enat Malmös sommarakademi. Jag undrar

om någon alls kommer hitta dit en dag som denna. Jag springer till

bussen för att snabbt inse att det är lördag och inte samma tidtabell

som dagen innan. När jag slutligen försenad och varm kommer fram

till Sofielunds Folkets Hus är seminarierna redan igång, på gården

står ’Killgruppen i Rosengård’ och säljer korv och saft för att få

pengar till en resa till Auschwitz samtidigt som ’Ge rasismen rött kort’

förbereder för vattenfotboll på gårdsplanen lite längre bort. På ett sätt

sammanfattar detta de tre dagarna ganska bra. Specifika

särintressen samsas med gemensamma frågor, korvförsäljning med

politik, workshops med fotboll. Även om det var den varmaste dagen

på året hade folk hittat hit, till den avslutande dagen av

Sommarakademin 2013.

ETT ENAT MALMÖ

Nätverket Ett enat Malmö har bildats på initiativ av Institutionen för

socialt arbete vid Malmö Högskola. Syftet är att skapa en

samlingsplats för alla de socialarbetare, eldsjälar och organisationer

som utgår ifrån att människan är den största resursen som finns. Den

grundläggande idén är att det du inte kan göra själv kan du

åstadkomma med andra.

Med utgångspunkt i forskningsplattformen Social utsatthet och socialt

arbete (SUSA) tog ett mer organiserat samarbete form med syftet att

utveckla verksamheter, bygga kunskaper och utveckla nya

arbetsmetoder utifrån vardagens verkligheter. På institutionen för

socialt arbete har Enrique Perez, docent i socialt arbete, ansvarat för

och tagit initiativ till arbetet med Ett enat Malmö.

Sommarakademin

Tanken att skapa en samlingsplats introducerades med målet att

försöka samla alla de socialarbetare och organisationer som utgår

från att människan utgör den största resursen, och har som

grundläggande idé att det du inte kan göra själv kan du åstadkomma

tillsammans med andra. Detta initiativ ledde så småningom vidare till

en idé om att arrangera en Sommarakademin under tre dagar i

LÄNKAR

Ett enat Malmö

www.ettenatmalmo.se

Institutionen för Socialt

Arbete

www.mah.se/socialtarbete

Forskningsgruppen SUSA

(Social Utsatthet och

Socialt Arbete)

www.mah.se/susa

2

augusti 2013. Det var tänkt att det skulle kunna vara en ingång för att få till stånd nya samarbeten

mellan akademi, idéburna organisationer och ”brukare”. Tanken var vidare att synliggöra många

olika kompetenser och att på så sätt på sikt bygga en ny identitet, djupare förankrad och mera

omfattande, för att bli en del av ”morgondagens Malmö”. Ambitionen var att agera på bred front, att

skapa en miljö där många känner sig både efterfrågade och välkomna till att delta i olika former. En

förhoppning var att det skulle vara möjligt att lära av varandras engagemang och erfarenheter.

Den 1-3 augusti, 2013 genomfördes därför tre dagar bestående av föreläsningar, paneldebatter och

workshops som varvades med basket, fotboll, dans, musik och uppträdanden. Tre frågor skulle

enligt inbjudan specifikt lyftas upp: rasism, barnfattigdom och social utsatthet, samt hur dessa frågor

hanteras i Malmö.

EN MINIUTVÄRDERING AV SOMMARAKADEMIN

Under dessa tre dagar deltog fyra forskare från Malmö Högskola som arbetade med att samla in

erfarenheter och att undersöka hur deltagarna uppfattade sommarakademin. Dessa fyra var Pouran

Djampour (doktorand i Socialt Arbete), Philip Lalander (Professor i Socialt Arbete), Johan Nordgren

(doktorand i Socialt Arbete) och undertecknad. Detta innebar att vi under sommarakademin dels i

olika hög utsträckning själva deltog i aktiviteterna och dels att ett antal kortare ostrukturerade

intervjuer genomfördes med deltagarna. Totalt rör det sig om 37 intervjuer där vi ville få svar på

följande frågeställningar:

Hur kom deltagarna i kontakt med sommarakademin?

Vilka förväntningar hade de?

Infriades förväntningarna?

Vad har varit bra/dåligt med sommarakademin?

Förutom dessa intervjuer ligger även deltagande observationer till grund för den redovisning och

analys som görs. Ett sådant etnografiskt fältarbete är nödvändigt för att fånga och förstå de

processer som sker i interaktion mellan deltagarna och arrangörer, samt synliggöra

sommarakademin som arena för de möten och aktiviteter som genomfördes.

Slutligen har även en sökning gjorts i mediearkiv för att fånga den eventuella spridning eventet fått

och de synpunkter som detta genererat.

De olika medverkande organisationerna och alla enskilda deltagare hade säkert sina förhoppningar

och syften med dagarna, i denna text har jag valt att lägga fokus på deltagarnas egna åsikter, men

även Malmö högskolas roll och med utgångspunkt i dessa två punkter, på vad som kan göras bättre

till nästa gång. Det innebär att det inte är någon utvärdering i formell mening där effekt och resultat

mäts i relation till det formella syftet med sommarakademin, istället är målet att ta tillvara på

synpunkter och reflektioner som framkommit under akademins tre dagar och på vad som kan göras

bättre nästa gång.

De intervjuer som genomförts redogörs så långt det är möjligt med kön och funktion, anledningen är

att deltagarnas roll i ett enat Malmö och/eller sommarakademin kan påverka deras åsikter. Det

innebär att det kan vara möjligt att förstå vem som sagt vad men jag har i så stor utsträckning det är

möjligt avidentifierat den intervjuade. Av samma anledning har språket ibland justerats grammatiskt

för att öka läsbarhet och minska risken för igenkänning. Innehållet har dock inte ändrats.

3

DELTAGARNAS FÖRVÄNTNINGAR

På Ett enat Malmös hemsida går det att läsa att syftet med Sommarakademin är att samla malmöbor

till ett forum där en ”sprudlande kraft till förändring” kan tas tillvara för ett enat Malmö. Dessutom

lyfts, som tidigare nämnts, tre teman upp; rasism, barnfattigdom och social utsatthet. Från Malmö

Högskolas del kan också nämnas syftet att närvara och visa att man är en del av Malmö, samt syftet

att förändra bilden av Högskolan som något främmande eller kanske till och med ouppnåeligt för de

ungdomar som besöker sommarakademin.

Sammantaget är det möjligt att tala i termer av att skapa förutsättningar för möten som i sin tur ska

leda till förändring, både för Malmö som stad och för Högskolan.

För mig är allting möten, det finns inget annat. Så jag kommer [att] få kontakt

med många fler människor som är engagerade och göra mer tillsammans med

andra. Det är det. Punkt. Det är liksom det som det handlar om. – Moderator

4

De flesta av deltagarna beskriver sina förväntningar av Sommarakademin på samma sätt som

moderatorn i inledningen. Själva mötet och att förhoppningsvis få träffa andra som arbetar för

samma saker innehar en nyckelposition. Det kan handla om att lära av varandra, att möta ungdomar

och vuxna eller att få lov att ta plats i ett sammanhang,

Förväntningarna är att vi håller ihop, att vi kör ett samarbete och att alla står för det vi gör, som

vi gjorde idag liksom. Alla stod här och kämpade, vi hade samma likheter alltså vi alla vill

samma sak. – Deltagare paneldebatt, kvinna.

Samarbete betonas också, precis som av denna deltagare i paneldebatten. Att tillsammans stå för

något men även att också göra något tillsammans. Att skapa en gemensam mötesplats.

Jag förväntade mig att det skulle vara en mötesplats för ungdomar, som det står på hemsidan

som är osäkra på sina möjligheter eller som inte söker sig till högskolan, och typ forskare och

akademiker, och civilsamhället. Så liksom dom tre parterna på nåt sätt. – Deltagare från

Interfem, kvinna.

Denna deltagare från Interfem lyfter specifikt upp ungdomarna och hänvisar sitt resonemang till

hemsidan där det finns information om att ett syfte är att visa högskolan från en ny vinkel för de

ungdomar som kanske upplever den som främmande eller kanske till och med skrämmande. En

annan vinkel på mötets betydelse kan vara vikten av att helt enkelt få veta vad andra gör och att

genom detta skapa en enighet.

Jag tänker väl i samma bana. Det måste vara enat. Jag tycker det är bra när det samarbetas

om man ska kunna lyfta det över hela staden. För till exempel som områdesprogrammet ska

vara kommunövergripande, men ändå så är det bara resurser som tas från det egna området.

Därför är det bra att man är överens över de olika organisationernas. – Fältarbetare, kvinna.

Denna deltagare pekar på en viktig aspekt för det framtida arbetet som kanske inte syns i direkt

anslutning till denna typ av akademi, det vill säga att kunskapen av andra organisationers arbete kan

spridas mellan organisationer och myndigheter vilket i förlängningen kan leda till en större enighet

och på så sätt bidra till att skapa en helhet i Malmö som stad. Att tillsammans bli starkare.

Utifrån den paneldebatten som var nu så hoppas jag verkligen att tanken är att man kan

samarbeta organisationer emellan och på så sätt bli starkare. Och det tror jag är viktigt, tror det

är väldigt viktigt för Malmö.[…] det är väldigt lätt att hitta eldsjälar och organisationer men att

hitta samarbeten är svårt. – Malmö mot diskriminering, kvinna.

En av ungdomarna som besökte sommarakademin menar att denna enighet och styrka som flera

beskriver också leder till hopp.

Jag tror att ni är här för ungdomarnas skull, att hjälpa samhället att bli bättre liksom och för att

hjälpa dom, försöker få upp hoppet till alla. Mest för dom som är utsatta och har det svårt.

Debatten och så. – Deltagare, man 15 år.

De flesta förväntar sig enighet, att lära av varandra och att skapa en mötesplats. Det finns dock de

som tar det ett steg längre. Ett begrepp som flera exempelvis lyfter fram är aktion, här är ett citat från

en deltagare i Uppdrag ninjas som är inne på det spåret.

Deltagare: Jag är mycket så här, nu gör vi nåt. Och det är väl det jag inspireras när jag jobbar

med ungdomar för att om dom har ett problem så vill dom göra nåt direkt. Så jag har nog tänkt

att det ska hända nåt också lite mer..

Marcus: Nåt mer konkret tänker du?

5

Deltagare: Ja, precis. Nu gör vi detta. Så. – Deltagare Uppdrag Ninjas, kvinna.

Att gå från ord till handling snuddades det vid under första dagens paneldebatt, då en gemensam

debattartikel skulle skrivas med anledning av den så kallade malmökommissionens rapport. Både en

önskan om något konkret och malmökommissionens rapport lyftes fram i flera av samtalen med

deltagarna. Denna deltagare i IRUC talar om hur hon hoppas på mer information om

malmökommissionen.

Kanske bli lite mer insatt i det där med malmökommissionen. Jag vet inte om det kommer vara

nåt mer om den här, nu eller inte men det är ju intressant. Kanske skapa nya kontakter, få dela

med mig av mina erfarenheter och åsikter. Lära mig massa nya saker […]Jag hade väl lite

förväntningen att jag ska få lära mig mer av vad det innebär egentligen. För jag har inte läst

den. Vissa delar, att man vill skapa kunskapsallianser, att man vill bygga broar mellan delar av

samhället och. För att demokratin ska funka, är det viktigt, att vi inte är nån separerad ö som

pratar om den. Så jag skulle vilja vet MER om den. Men sen vet jag inte om dom kommer ha

med den mer. – Deltagare IRUC, kvinna.

Samtidigt som vissa önskar sig konkreta frågor och ett konkret arbete önskar andra att själva mötet

och det arbete som pågår uppmärksammas i högre utsträckning, bland annat av politiker.

Ja, alltså till en viss del faktiskt. Det är bara sorgligt att politikerna inte är här. Och det som är

mest sorgligt är att det är de som är med och tar beslut i vår stad och det är skrämmande att se,

när man kommer hit, vi pratar så mycket vi kan även göra förändringar, men även att politiker

ska lyssna. Och det är dom som också kan ta detta vidare. – Deltagare Sofielunds folkets hus,

man

Det går att skönja en skillnad i deltagarnas förväntningar av sommarakademin, medan vissa

efterfrågar konkreta frågor att arbeta konkret med handlar det för andra snarare om själva mötet

mellan föreningar, projekt, ungdomar och vuxna. En något oklar, men ändock synlig skiljelinje tycks

finnas mellan de som tillhör organisationer som varit inblandade i att organisera ett enat Malmö och

sommarakademin, som i högre utsträckning betonar själva mötet, och de som inte varit inblandade i

detta arbete, som istället betonar aktion och konkretiseringar.

INFRIADES FÖRVÄNTNINGARNA?

Sommarakademin organiserades alltså under tre dagar, från torsdag till lördag, och bestod av

seminarier, workshops, föreläsningar och paneldebatter. Ämnena rörde allt från rasism till

jämställdhet, segregation och musik. För barnen och ungdomarna, men även övriga deltagare, fanns

det även basket, fotboll och framträdanden. På så sätt var det en bredd i ämnena och en öppenhet

så till vida att vem som helst kunde delta. Något som också efterspeglas i deltagarnas berättelser.

Jag tycker det är skitfett, tycker det är fantastiskt att så många människor som

jobbar med ungdomar och socialt arbete, kommer hit och tar del av den här

kunskapen. Jag tycker det är fantastiskt när tjejerna dansar och Bow Down var

här och flickorna dom var duktiga. Man blev lite rädd när man såg dom, det var

fett. Och sen panelsnacket också, det var fett. – Deltagare, Hassela, man

6

De allra flesta deltagare menar att deras förväntningar införlivats och att de är nöjda med

sommarakademin. Flera påpekar återigen möten och specifikt möten över generationsgränser som

en lyckad faktor.

Det har varit jättebra och faktiskt lite bättre än vad jag trodde för att jag trodde det skulle vara

typ vuxna och så här. Men det som känns bra är att det har kommit många ungdomar också, att

vi har nått ut till dom med. – Deltagare, RGRA, man

Träffat många människor här som håller på med olika bra saker, det är bra att det har dykt upp

folk. Det hade kunnat varit ännu fler för vi har stor lokal men det har varit bra att dom som är här

är här. Det är bra att, alltså det har i alla fall varit lite blandat, lite ungdomar och lite mer vuxna

människor. – Deltagare, Sofielunds folkets hus, man

Båda dessa personer menar att blandningen av ungdomar och vuxna har varit bra. Det tycks helt

enkelt ge ett mervärde för deltagarna att det inte bara var vuxna, utan att även ungdomarna hittade

dit. Gemenskapen mellan deltagarna lyfts också fram som en framgångsfaktor.

Jag tycker att det har varit jättebra hittills. Jag förväntade mig faktiskt att det ska vara som det

är, att det kom många människor, att vi har föreläsningar, att vi har workshops. Och jag känner

en gemenskap och det känns bra. – Deltagare, kvinna.

Det är att se att det finns så himla många underbara människor som vill så mycket och som har

mycket idéer och väldigt mycket kraft och energi. – Deltagare, kvinna.

Ibland, men mer sällan, talas det också om det konkreta innehållet i akademin, som här när en av

deltagarna talar om paneldebatten som ägde rum under dag två som något positivt.

Diskussionen dom hade här tidigare med paneldebatten och allting det var jävligt intressant, dom

gick in på ämnen som är väldigt viktiga i dagens samhälle. Det är mycket så demokrati som […]

pratade om, alla ämnen de tog upp det är ju väldigt inne nu i dagens samhälle. Jag tycker, att man

ska lyssna på vad andra har att säga. – Deltagare, man.

Så långt är det alltså gemenskapen och möten mellan deltagarna, flera nämner också paneldebatten

och de ämnen som diskuterats (framförallt under dag två), som bidrar till att flera deltagare menar att

förväntningarna infriats. Panelerna och deltagande speglar ytterligare en sida av mer personlig

prägel.

Att känna folk som jobbar med detta, att bli enade. För mig är det en enorm möjlighet bara att få

vara med här som i går i en panel där du medverkade, där Johan medverkade. Paula Mulinari,

Irene Molina alla dom som man kanske inte har en vardaglig möjlighet att gå på. Som jag, jag har

ett väldigt socialt intresse så gå på workshop och så. För mig personligen […] Och för

ungdomarna som jag representerar, att dom får vara med i en panel, även om dom var

skitnervösa, med er och att alla kollar och att alla kollegor är här och stöttar dom det betyder

skitmycket för dom. – Arrangör, man.

Betydelsen av att delta tillsammans med människor på olika positioner och med olika roller i

samhället ska inte underskattas. Att få möjlighet att göra sin röst hörd och att få berätta sin historia,

samt att känna att människor lyssnar och ger sitt stöd, ger naturligtvis ett mervärde som är omöjligt

att mäta. En ung man som sommarjobbar på Rörelsen gatans röst och ansikte formulerar det så här:

Så fort man diskuterar om sånt här så tycker jag alltid man får ut saker av det, man hittar saker o

sig själv också för man blir så engagerad. – RGRA, man.

7

En fråga som kvarstår är dock hur högskolans roll, närvaro och eventuella möjlighet att förändra

bilden av högskolan infriats? Det allra vanligaste som deltagarna tar upp är kortfattat att de ser det

som ett bra initiativ av Malmö Högskola och att det är bra att institutionen visar sig utanför

akademins väggar. Att få en bild av vilka som arbetar på högskolan och vem som arbetar med vad

lyfts också fram, som i det här fallet i en intervju med en ung man från Hassela:

Deltagare: Jo men det är viktigt, jag kom hit just av eget initiativ för att lyssna just för att det är

kul att höra andra röster för hur vi ska skapa en bättre miljö. Och framförallt segregationen så,

det är så extremt stor nyckel till allting egentligen. Just att få klyftorna att minska och.. Så jag är

mest här för att lyssna, vilka är ni från högskolan och så.

Marcus: Intressant, jag funderade precis på om vi som högskola märks och om bilden på något

sätt förändras.

Deltagare: Jag tror innan så tror jag inte folk har sett er som, om man inte gör nånting utan att ni

studerar kanske. Men det är bra att ni kommer ut och visar att vi gör samma grejer fast olika …

Marcus: Olika verktyg?

Deltagare: Ja precis

Denna deltagare sammanfattar på ett sätt Högskolans roll på sommarakademin. Dels att förändra

bilden av högskolan som något ouppnåeligt eller främmande och dels att Högskolan kan vara en bra

samarbetspartner eftersom ”vi gör samma grejer”. Men det kan också bara handla om att faktiskt få

lov att möta högskolan:

Ja, och ha högskolan med hela tiden. Poängen är ju, jag ser inte ett enat Malmö som att det är

högskolan som tagit initiativet, utan jag ser det som processer, hit vi har kommit. Viktig

kopplingen till högskolan, för idag ser inte jag att den är till för alla, högskolan är inte till för alla.

Och har man inte kunskap, träffar man inte en Philip Lalander som ungdom och vet att det går

att träffa en Philip, han är människa som du och jag. Får man veta att här finns det mentorer, vi

kan hjälpa dig så gott du kan. Det öppnar ju upp portar för att folk är välkomna. Men om inte

högskolan tar sig in och gör det, då är det ju svårt för ungdomar att ta sig dit. Man kan ju mötas

på olika häll. Så tänker jag, att det kan man också göra annorlunda. Jag tänker på mitt jobb. På

vilket sätt skulle vi kunna åka på studiebesök till Malmö högskola. Att två, tre, en forskare möter

oss, så här är det, här är vi, här är biblioteket […] träffa några schysta studenter. – Arrangör,

man.

Genom att högskolan är ”ute” och träffar ungdomar och visar att också de (vi) är människor, öppnar

dörrar för ungdomar som på så sätt kan känna sig välkomna. För andra deltagare är högskolans roll

kanske inte lika tydlig, däremot finns det anledning att tro att mötet med personal från högskolan inte

hör till vanligheterna och att det kan leda till att bilden av högskolan i förlängningen förändras.

Philip: Hur tänker du framtid om högskola?

Deltagare: Jag har faktiskt inte tänkt så långt framåt

Philip: Är det många i din familj som gått högskola?

Deltagare: Nej, faktiskt inte. Men alltså jag har kusiner som har gått högskola och så och som

har […] blivit läkare men jag vet inte faktiskt. – Deltagare, kvinna 16 år.

Sammanfattningsvis kan det sägas att högskolans roll på sommarakademin och de mål som fanns

med medverkan till viss del tycks ha uppnått. Hos ungdomarna själva är det inte, precis som med

8

16-åringen ovan, kanske inte självklart att det gett något direkt resultat. Däremot finns det anledning

att tro att högskolans synlighet och medverkan på sikt kan förändra synen på vad högskolan är, på

vad högskolan gör och kanske till och med vad en professor är.

9

SOMMARAKADEMINS FRAMTID

Det bästa var nog att jag fick vara delaktig i detta och känna mig, nej att jag

inte känner mig ensam. Att det inte bara är jag som är ute och kämpar för den

här rättigheten som ungdomarna förtjänar. Att jag inte ensam alltså, ibland kan

jag känna mig så slut på att jag gör så mycket, och jag ger så mycket men jag

behöver mer hjälp, jag behöver en kraft och den kraften fick jag här idag. Och

jag vet att alla dom här människorna känner samma sak, att dom kommer vara

här till nästa event igen och då känns det bara bättre för då har vi andra

historier att lyssna till och andra erfarenheter att till oss. Så det är perfekt

alltså, för jag är jätteglad för detta. – Deltagare, kvinna

De allra flesta deltagare betonar alltså att förväntningarna i form av möten mellan människor infriats

och många verkar dessutom vara nöjda med de olika evenemangen. Men framförallt kanske som

deltagaren i inledningen av detta avsnitt säger, att det finns något att bygga vidare på. Det här

avsnittet ska handla om de delar som fungerat mindre bra, vad deltagarna uppger kan förbättras och

i slutändan även hur sommarakademin eventuellt skulle kunna utvecklas i framtiden.

Detta panelsamtalet var bättre för att där kände jag att jag fick lite mer, återigen det här att det

var personliga reflektioner och då får man ju mycket mer så här att det faktiskt händer saker och

det här är människor som gjort, berättar om vad som hänt för att dom ska röra sig framåt och

det gör ju att fler får del av den. Sen är det alltid spännande med nån som alltid ställer

motfrågor, igår var panelen alldeles för jämn och alla tyckte samma. Här var det publiken som

blev, här var det en i publiken som blev motpol. – Deltagare, Uppdrag Ninjas, kvinna

Den här deltagaren sätter fingret på den skillnad som några av deltagarna tyckte sig uppleva mellan

panelsamtalet på dag ett och panelsamtalet på dag två. Det senare samtalet tycktes ge mer, då det

blev mer diskussion men också att personliga berättelser av paneldeltagarna lyftes till konkreta

punkter som därmed vidare kunde diskuteras. Detta återkommer jag till i nästa avsnitt då det kräver

viss reflektion, varför det kan tänkas att några deltagare gör denna skillnad mellan de två

panelsamtalen.

Det finns ett antal deltagare som påpekar att målgruppen för sommarakademin är otydlig. Under

tiden som jag intervjuar en av dessa, tittar jag ut bakom henne där den reklamskylt som rullat runt i

Malmö innan akademin drog igång står (se bild sid. 3) där det faktiskt inte alls framgår vad ”Ett enat

Malmö” eller ”Sommarakademin för ett enat Malmö” är. På frågan om förväntningarna infriats svarar

en deltagare:

Nej min tanke var nog mer, just att det skulle finnas ungdomar här som kanske var nyfikna på

studier eller universitetet eller på något sätt så. Men de har jag inte sett av, så där tänker jag att

det kanske inte fanns någon klar målgrupp. Dom jag har träffat på har främst varit andra

organisationer som i sig har varit givande för att det är inte alltid man träffas under såna

10

avslappnande former. Och det har varit utbyte där, men kanske inte riktigt det jag hade förväntat

mig. – Deltagare, kvinna.

Vilka som utgör målgruppen och syftet med dagarna är ofta oklart, vilket naturligtvis även kan vara

en styrka men som samtidigt kan leda till att många inte hittar dit. Denna oklarhet gäller såväl själva

sommarakademin såväl som Ett enat Malmö.

Philip: Så du är med i enat Malmö?

Deltagare: Oklart, tänker jag

Philip: Men vad tänker du om ett enat Malmö?

Deltagare: Jag har nog inte förstått förrän idag, jag har tänkt att det är det här,

sommarakademin som man skulle, men jag har nog inte förstått att man haft en större tanke

än så. – Malmö mot diskriminering, kvinna.

För denna deltagare är det så pass oklart att hon inte vet om hon är med i Ett enat Malmö. Detta

klargör i allra högsta grad att syfte, målgrupp och arrangemanget för många är relativt otydligt

formulerat. En ung kvinna är inne på liknande spår. Jag väljer att redogöra för hela hennes

resonemang för att hennes argumentation innehåller flera olika punkter som behöver brytas ner:

Jag vet inte riktigt vad målgruppen är här, om det är hela Malmö, om det både riktar sig till dem

som jobbar socialt. Det vet jag att det gör, men om det också riktar sig till resten av

civilsamhället, alltså privatpersoner och ungdomar, så här. För det finns ju tydliga inslag som är

till för ungdomar känns det som, det här med dansen och musiken och så här. Där det kommer

ungdomar och kommer och sätter sig så här, tycker det är skitbra. Men sen så tycker jag, alltså

det är så konventionellt som det kan bli alltså med de här formerna som man har för att lyfta upp

dom här olika temana alltså. Nyss så har jag suttit på ett panelsamtal som varade i två timmar.

Jättebra, alltså dom här människorna har skitbra grejer att säga, men tyvärr så får de flesta inte

höra det för man pallar inte, antingen pallar man inte lyssna, ja av olika anledningar, man pallar

inte att sitta i två timmar och sen i stort typ om man har som mål att det ska bli mer

demokratiskt, att det ska vara större inkludering och så här integration mellan olika grupper i

samhället, så varje gång man gör såna här grejer, så ser man ju det är inte alla delar av

samhället som är här. Man måste börja fundera på varför liksom. Det är som

Malmökommissionen, det är skitmånga sidor med ett skitsvårt språk. Skitbra grejer står i den,

men den når inte ut. Varför? För att vem, jag tror högst en procent i Malmö som pallar läsa

igenom den och verkligen kan ta till sig den och förstå den. Jag har inte läst den, jag bara

spekulerar nu, men det togs upp på paneldebatten och dom har ju läst den. Om man använder

såna här panelsamtal och diskussioner där man använder kanske ofta ett svårt språk, man

använder svåra former där man måste sitta still och lyssna, länge. Men, man har ändå som mål

att det ska bli större inkludering och bättre demokrati. Men om det inte funkar på det sättet så

har man skjutit sig i foten redan från början liksom. Om så fort någon öppnar munnen så går

liksom ens målgrupp, då måste man fundera över kan man göra detta på bättre sätt? Om man

inte kan göra detta så kanske man får komma på nånting annat man kan göra, så att det blir

större inkludering, att vi ska träffa varandra, att vi ska känna varandra, börja prata. Det kanske

är nånting jätte- nån fysisk aktivitet eller nånting men att det faktiskt dyker upp en professor från

Malmö Högskola, att det dyker upp en som går på Sofielundsskolan, att det dyker upp en från

jag vet inte, äldre personer. Så att man får till det där mötet för det första. För att annars

kommer vi bara stå där och prata olika språk och vi har inte gjort någon förändring. För att man

kan säga jättefina ord, man kan uttala orden, man kan skriva dem på papper men när man inte

kan göra det i praktiken för att det liksom inte, den grunden finns inte. – Deltagare, kvinna.

11

Denna deltagare menar precis som tidigare deltagare att målgruppen för sommarakademin är oklar,

men pekar även på en rad mer implicita tecken på att så är fallet. Dels på hur dagarna organiserats

och hur det språk som används är svårtillgängligt och att det krävs att mycket tid investeras. Något

som gör att vissa personer, som inte har orken eller som inte kan språket, utestängs. Dels pekar hon

även på att det finns anledning att fundera på varför vissa grupper kommer och inte andra, detta är

något flera av deltagarna är inne på. Hon ger slutligen även ett förslag på att det kanske krävs en

annan form på dagarna, exempelvis en där fysisk aktivitet med både professorer och ungdomar

används som utgångspunkt för det möte som komma skall.

Det hon dessutom tycks säga mer implicit, är att det skaps en spricka på grund av hur programmet

är formulerat, som gör att vissa deltagare är på de mer ”traditionella” formerna, som seminarier och

föreläsningar, och andra på de mer fysiska aktiviteterna men inte på samtalen och seminarierna.

Flera är inne på liknande spår:

Ja alltså, vi är i samma hus liksom, men samtidigt känns det som att de här seminarierna som

är här uppe på övervåningen, ungdomarna är inte med på dem. Utan då är det bara

organisationerna och universitetet, men sen det som händer här nere då är det ju dom rappar

och spelar musik och. Men igår var det så på dan, i början var alla här och sen blev det så här,

dom ”vuxna”, akademikerna, organisationerna gick upp och hade seminarierna och sen gick

dom hem, och sen körde ungdomarna kvällsprogrammet. Så att ändå försöka, det blev ändå

segregerat. – Deltagare, kvinna

Om detta stämmer, som deltagarna vittnar om kan det naturligtvis upplevas som ett problem för

sommarakademin om ett syfte är att möten över gränserna, akademi – organisationer – ungdomar,

ska kunna skapas. Samtidigt är det viktigt att påpeka att de allra flesta sett just mötena mellan

människor, till exempel över generationsgränserna, som mest positivt med dagarna. Det behöver

alltså inte vara så att deltagarnas val av olika aktiviteter för den skull inte betyder att människor inte

möts. Oavsett tycks den mesta av kritiken, eller om man så vill förslagen till förbättringar, vara möjlig

att koka ner till en sak. Det krävs konkretiseringar. Oavsett om det handlar om målgruppen med

dagarna, om syftet eller om hur deltagare ska kunna tillgodogöra sig materialet, handlar det om att

det upplevs ha varit för abstrakt.

Nja, inte helt. Jag tror att ett enat Malmö vill göra nånting. Alltså vill förändra och så här och jag

hoppas att det inte fastnar i ett sånt här, då jobbar vi fram en agenda eller nånting utan att det

blir, ja men nu gör vi detta, punkt. Och detta är ju tydligen ett arrangemang utifrån att dom har

tänkt att det ska hända nånting. Det är mycket snack liksom. – Deltagare, kvinna.

Också denna deltagare är inne på konkretiseringar, men istället i termer av att göra något konkret.

Hon menar att arbetet stannar vid talet, att tala om att göra något istället för att göra något. En

annan deltagare (fältarbetare, kvinna) beskriver det i termer av att ”det är samma tugg, det är inte så

mycket nytt”.

Relaterat till denna kritik mot det abstrakta finns frågan om marknadsföring. Nästan alla deltagare

som jag intervjuade menade att marknadsföringen kan bli bättre.

Hur man har nått ut med det här, borde kanske bli bättre marknadsföring utåt. Så det når fler,

grupper av människor och organisationer, brukarorganisationer framförallt. – Deltagare, man.

En kvinna berättade att hennes organisation av en slump fått information två dagar innan och

bestämt sig för att komma, men att eftersom informationen kommit så sent att de inte kunde

medverka alla dagar som de hade velat.

12

Att det finns något att arbeta vidare på inför framtida sommarakademier är tydligt och kanske finns

det också anledning att fundera på att bjuda in ledare inom organisationer som tänkt besöka

sommarakademin eller delta i den, för att undvika att följande situation händer:

Marcus: Hur fick ni reda på sommarakademin?

Kille nr1 16-17 år: Våra ledare

Marcus: Ska ni gå på något mer idag?

Ledare: Mest här ute, för jag är inte intresserad av vad som finns där inne. Ni vet att det finns

lektioner där inne, föreläsningar?

Kille nr2 16-17 år: Ja, Workshop

Marcus: Vad är det som gör att du inte är intresserad?

Ledare: Jag är intresserad av det, men vi behövs ju här om det är nån som kommer och

handlar. Kanske inte alla fem nu, men sen.

Det är naturligtvis omöjligt att helt undvika att den här situationen uppstår, men här är det tydligt hur

ledarens egna intressen också påverkar ungdomarna som visserligen kommit dit men som trots det

väljer att inte delta.

En kvinna från Romskt informationscenter pekar på två konkreta förslag som kan förbättra

sommarakademin, dels delaktighet och dels tidpunkten för genomförandet.

Alltså jag kommer tillbaka till det här med delaktighet. Jag hade gärna sett att det var mer

ungdomar med i planeringen för det är så himla lätt att det sitter tio vuxna och pratar om

ungdomar, men jag tänker att ofta finns det så himla mycket initiativ och idéer från dom som inte

kommer fram. Jag tror det hade varit bra att involvera dom mer i planeringsarbetet än vad jag kan

se, det tycker jag det hade vart. […] Och sen vet jag inte om det här är de bästa dagarna, mitt i

augusti, för att få hit folk.

Även arrangörerna pekar på en rad konkreta förbättringsåtgärder som skulle kunna genomföras.

Att vi åker ut till ungdomarna och frågar, vad vill ni göra de här dagarna. Kanske vi gör en

fotbollsturnering, och använder fotbollen på nåt sätt istället för massa föreläsningar. […] Jag

tycker det har varit jätteintressant och lyssna på alla. Men sen från en utvärderings sida tycker

jag. Vad kan vi göra annorlunda? Jag tänker, det hade varit intressant om vi hade lagt det vid en

tid [då] studenterna hade kunnat få ta del av de här tre dagarna. Om vi hade haft det [på] Malmö

högskola så studenterna där hade fått ta del av de här tre dagarna, då finns det en enorm

möjlighet för socionomstudenterna att få veta vad som finns framför dem. Det är utifrån den ena

sidan, sen tänker jag utifrån den folkliga sidan, inte att studenter inte är, jag menar utifrån

stadssidan behöver lyftas för det här fungerar inte. Hade vi haft gräsrots som jobbade med att ha

ungdomar här, då jade vi haft massa ungdomar här. För mig är det att det måste komma inifrån,

alltså man måste ge möjligheter. Att gå till olika stadsdelar och säga, här kan vi göra detta och

detta, är ni intresserade? Bra, vem vill medverka. Och kanske göra det i en stadsdel, var tredje

månad eller vad vet jag. – Arrangör, man.

Förslaget här tycks vara att kanske ha två delar, en där studenter och högskola får möta

medborgare och organisationer och en där medborgare får möta högskola och organisationer. På så

sätt tydliggörs också syftet samtidigt som det är möjligt att skapa krafter i lokalsamhället som

organiserar och deltar på deras villkor.

13

SVÅRA ORD

Om förra avsnittet fokuserade på förbättringsområden kommer jag i det här avsnittet gå över på att

beskriva egna reflektioner och till viss del knyta dessa till intervjuerna med deltagarna. Det här är

nämligen en berättelse om min okunskap och deltagarnas kunskap. Dessutom är det en berättelse

om ordet, om hur svårt det kan vara att sätta ord på något i en mindre utvärdering som denna. Men,

framförallt är det troligen en berättelse om ordets makt och hur detta kom till uttryck och

synliggjordes för mig under olika tillfällen på Sommarakademin 2013. Min förhoppning är även att

detta ska synliggöra det värde som kan finnas bortom deltagarnas ord, som kanske får svårt att nå

ut i en utvärdering som denna.

Jag sprang mellan salarna där olika workshops hölls första dagen, jag kunde inte bestämma mig för

vart jag skulle gå. Jag gick ner för trappan och såg där en ung man som var på väg upp. Jag frågade

vart han skulle gå och han svarade att han skulle göra beats. "Är det ok om jag hakar på?", frågade

jag. "Det tycker jag du ska göra", svarade han. Sagt och gjort, han visade vägen och jag följde efter.

Plötsligt var jag ensam med en massa ungdomar på en workshop i att göra sina egna beats och om

vilka värden som kan förmedlas genom musik. Workshopen var indelad i två delar, en mer teoretisk

där musikvideor, texter och artister diskuterades med utgångspunkt i bland annat kön och en del

som var mer praktisk där deltagarna fick gå in i studion och göra sina egna beats. Efter halva tiden

byttes grupperna av, den som var inne i studion gick ut och den som ägnat sig åt seminariet gick in i

studion. Jag satte mig runt bordet tillsammans med sex av ungdomarna för att ta del av

diskussionerna. För mig blev detta samtal en väckarklocka. Två saker blev tydliga, dels att

ungdomarna hade svårt att ta till sig av ett språk som för mig var relativt enkelt och dels hur duktiga

14

seminarieledarna var på att fånga upp detta och förklara begrepp och resonemang på ett

pedagogiskt sätt på ungdomarnas villkor.

Samtalsledaren som representerade RGRA (Rörelsen Gatans Röst och Ansikte), organisationen

som ansvarade för seminariet, talade vid ett tillfälle om normer i relation till kvinnor och män i musik.

"Normer, vet ni vad normer är" utbrister en annan representant från RGRA som sitter och lyssnar.

"Du får nog förklara vad det är" säger hon till sin kollega som vänder sig mot ungdomarna, "vet ni

vad en norm är?". Flera skakar på huvudet, det blir tyst. En kille räcker upp handen. "Är det inte typ

oskrivna regler?", säger han. "Ja, precis det kan man säga. Oskrivna regler om hur man förväntas

vara" säger samtalsledaren.

För mig blev detta seminarium en lärdom om att jag har mycket att lära, inte bara av ungdomarna

utan också av de många organisationer som träffar ungdomarna dagligen. Begrepp som ”norm”,

som för mig ter sig som ett grundläggande och vardagligt begrepp, var för många mer eller mindre

okänt och troligen relativt oanvändbart i deras vardag. För RGRAs representant var det istället av

erfarenhet ett begrepp som många inte förstår och som behöver förklaras, vilket hon snabbt

snappade upp utan att någon deltagare behövde ställa frågan. Samma dag uppstod en liknande

diskussion på paneldebatten om malmökommissionens underlag, där det framkom att många

deltagare inte förstod eller kunde ta till sig av rapporten på grund av det språk som användes.

Varför berättar jag då denna historia här? Jo, jag menar att den här typen av lärdomar kan vara

svåra att beskriva, det är lärdomar som sker genom möten mellan människor men som man kanske

inte inser att man lärt sig förrän långt senare. Samtidigt är denna typ av lärdom viktig att fånga upp,

särskilt eftersom flera deltagare lyfter fram just möten mellan människor som det bästa med

sommarakademin. Själva mötet ska alltså inte underskattas. Men den här berättelsen sätter också

fokus på språkets makt. Vikten av att kunna ta till sig av den information som ges eller att kunna

delta på lika villkor i diskussioner eller debatter. Det kan vara svårt att uppmärksamma andra på att

man inte förstår eller att man inte hänger med. Här skulle Malmö högskolas roll kunna tydliggöras,

att exempelvis i arbetet med malmökommissionens rapport presentera den på ett pedagogiskt sätt

eller på andra sätt medverka i ett möjliggörande för fler att delta i diskussioner och debatter.

Men, betyder detta att språket bör förenklas, anpassas och få en mer vardaglig ton? Inte

nödvändigtvis. En annan sida av språkets makt blev nämligen också tydlig för mig under de båda

paneldebatterna som genomfördes. Språk kan utesluta på mer än ett sätt. Precis som att ett mer

”akademiskt” språk kan utestänga, kan ett mer ”vardagsnära” språk göra precis samma sak. Jag är

medveten om den klumpiga distinktionen, men jag menar att viljan att inkludera människor i ett

sammanhang eller i en diskussion lätt kan slå över till att bli närmast vänskaplig. Problemet med det

förhållningssättet är att personer som inte upplever sig vara en del i denna ”vänskap” på så sätt

utestängs.

Här tror jag skillnaden mellan de båda paneldebatterna ligger. Om den första dagen präglades av ett

underlag i malmökommissionens rapport som många inte förstod och en vänskaplig ton mellan

deltagarna, bestod den andra dagen av personliga berättelser som många kunde känna igen sig i

men som sammanfattades analytiskt. Flera deltagare påpekar att den andra paneldebatten var

bättre, dels pekas det just på det personliga som förmedlades men även i att det uppstod en

dynamik i diskussionerna. Den första dagens debatt präglades snarare av vänskap, gemenskap och

enighet, vilket helt enkelt kan göra det svårt för dem som känner att de inte ingår i denna vänskap att

delta eller uttrycka sina åsikter. Särskilt inte om åsikterna går på tvärt emot den upplevda enigheten.

Detta tar jag med mig från sommarakademin, ordets betydelse, språkets betydelse och

förmedlingens betydelse. Inget av detta hade varit möjligt utan mötets betydelse med människor jag

15

sällan annars får chansen att träffa. Det hade troligen inte heller varit möjligt om det inte vore för

värmens betydelse. Den värme som delades av så många och som gjorde det självklart för killen i

trappan att jag skulle följa med honom när han skulle göra beats. Och det är någonstans här de

flesta deltagare tycks landa. Det är i mötet med andra och i den värme som förmedlades under

sommarakademin som det huvudsakliga värdet fanns. Jag har i det här avsnittet velat visa vad

dessa förutsättningar gav mig, det ena ledde helt enkelt till det andra men vad det andra är kan vara

svårt att konkretisera. För mig var det språkets betydelse, för andra kanske något helt annat.

16

MEDIABEVAKNING OCH DEBATT

För att försöka skapa en bild av om och hur sommarakademin gett ringar på vattnet bortom

Sofielunds Folkets hus och dess deltagare har jag valt att göra en mediesökning. Det innebär att jag

sökt på dagstidningar, radio, tv, men även på blogginlägg, Twitter och Instagram. De sökord som

användes var ”Ett enat Malmö”, ”Sommarakademin Malmö”, men också på ”En professors röst” med

anledning av en debattartikel som publicerades i anslutning till sommarakademin.

Det budskap som fick störst spridning i media var relaterat till högskolans roll. Sveriges radio P1 och

P3 sände ett inslag där bland annat Philip Lalander, professor i socialt arbete, intervjuades med

anledning av snedrekryteringen till högskolan och att högskolan hoppas kunna förändra bilden av

den som ouppnåelig eller främmande för många unga. Även Uppsala nya tidning skrev en ledare på

samma ämne, baserat på Sveriges radios inslag.

I Sydsvenskan var också högskolans roll en stor del av reportaget men här intervjuas fler deltagare

och samtalet om att träffas för att tillsammans förändra Malmö från grunden ges större utrymme.

Deltagare och andra initiativtagare intervjuas och begrepp som rasism, diskriminering med flera tas

upp som viktiga ämnen. Det gemensamma samtalet betonas och att det ska skapa möjligheter för

förändring.

"Men det är också viktigt med alla diskussioner. Om vi till exempel lär oss varför det finns

kriminalitet i vårt bostadsområde, då kan vi vara med och förändra det. Men om vi inte har den

kunskapen då är det lätt att man blir frustrerad och känner ett utanförskap", säger Daniel Diaz (i

Sydsvenskan, 2013-08-01).

Samma dag som sommarakademin drar igång publiceras en debattartikel i Sydsvenskan skriven av

Carin Björngren Cuadra, docent i socialt arbete, och Lalander. Debattartikeln riktar bland annat in sig

på högskolans roll i sommarakademin och möjligheten att mötas på lika villkor där ”en professors

röst inte ska väga tyngre än en 16-årings”, samt på möjligheten att bidra till en mobilisering bland

ungdomarna och medborgarna i Malmö. Troligen har denna debattartikel en stor del i att media

valde att rapportera från sommarakademin, vilket syns på den vinkel de flesta journalister väljer att

förmedla. Den leder också till att två inlägg skrivs av utomstående, dels den miljöpartistiska politikern

Kjell Sternholm och dels Axess forums ledarsidor.

Sternholm skriver positivt om sommarakademin på sin blogg där han med utgångspunkt i sina egna

erfarenheter av fryshusets basketverksamhet och den roll detta spelat för honom, önskar projektet

lycka till. Han menar att många saknar en väg in i högskolan och att vissa inte ens har en bild av vad

det är, här menar han att sommarakademin kanske kan bidra till att skapa en gemensam plats för

högskola och ungdomar i Malmö. Han skriver: "Resultatet kan bli hur bra som helst, om man orkar

och förmår hitta dit. Jag hoppas Malmö Högskola är på väg att hitta sin basketplan".

Axess forum har en mer negativ inställning och tycks mena att det inte är högskolans uppgift att

bidra till social mobilisering och att ungdomarna luras till att tro att deras röst väger lika tungt som en

professors. De tycks dock inte ha läst debattartikeln utan uppehåller sig vid den av sydsvenskan

formulerade titeln, kritiken får därmed anses falla relativt platt.

Skånskan avviker från övrig rapportering då de, i en liten notis, istället fokuserar på kunskaps- och

erfarenhetsutbytet om ämnen som rasism, homofobi och diskriminering. Intervjuas gör Johanna

Saunders, Skånes stadsmission. Även den kommunalt drivna tidningen Vårt Malmö gjorde reportage

under dagarna, denna har dock ej ännu givits ut.

17

I sociala medier har jag inte kunnat hitta särskilt många inlägg. Nätverket själva var aktiva på

Facebook och på Bambuser lades filmer från dagarna upp av Sofielunds Folkets hus. Några få

inlägg gick att finna på Twitter och Instagram, troligen finns fler men det saknas officiell hashtag som

hade gjort det lättare att söka efter inlägg.

Sammantaget får nog spridningen i media anses ha varit relativt god, vilket troligen till stor del

hänger ihop med den debattartikel som publicerades i anslutning till sommarakademins start. Det är

tydligt att flera journalister har tagit fasta på de frågeställningar som lyfts i denna debattartikel i sina

respektive reportage, krönikor och övriga texter.

VARMT UTE – VARMT INNE

Värmen sammanfattar sommarakademin bra. Förutom ett varmt väder har det även funnits en värme

mellan människor, mellan organisationer, mellan barn, unga och vuxna. Det är oftast detta

deltagarna lyfter fram som det mest positiva i de möten, i samtalen och i diskussionerna de deltagit i.

Men, trots denna värme finns det definitivt anledning att ta vissa frågor i beaktande inför framtida

arrangemang. Jag kommer i detta avsnitt fokusera på ett antal punkter som eventuellt behöver

tydliggöras eller förbättras och som återkommer i intervjuerna med deltagarna. Därefter kommer jag

lyfta fram konkreta förslag som är möjliga att diskutera vidare.

Det tycks saknas tydliga, mer konkreta mål med dagarna. Flera av deltagarna är inne på

detta, antingen skulle de vilja arbeta konkret med en fråga eller så är det vanligt att de

uppfattat att dagarna skulle leda till en sak som inte infriats.

Många betonar reklam och marknadsföring för sommarakademin som ett område för

förbättring. Några uppger att de av en slump fått information, andra att den kommit väldigt

sent.

Tidpunkten för genomförandet diskuterades också, både under dagarna då

sommarakademin genomfördes och efteråt bland de som deltagit. Under den tredje dagen,

som visserligen kom att bli en av årets varmaste dagar, sjönk exempelvis deltagarantalet

kraftigt.

Språket, å ena sidan de som menar att det behöver bli mer dynamiska diskussioner och att

alla inte behöver tycka lika, å andra sidan de synpunkter som kom in om

malmökommissionens arbete, att alla inte förstod.

Trots viljan att mötas över gränser tycks akademins organisering ha lett till att vissa gränser,

som den mellan vuxna och ungdomar, upprätthålls. Många seminarier lockade vuxna, andra

bara ungdomar och framförallt lockade en hel del av aktiviteterna enbart barn och unga. Det

behöver naturligtvis inte vari ett problem men om målet är att mötas oavsett ålder krävs det

att man funderar vidare på detta.

Med utgångspunkt i dessa punkter kommer jag nu på eget bevåg föreslå några möjliga förändringar

som kanske kan verka som underlag för vidare diskussioner.

Arbeta med ett tydligt tema och tydliga mål. Ett konkret exempel hade kunnat vara att

fokusera på malmökommissionens arbete under en av dagarna. Att någon eller några,

exempelvis högskolan, förmedlade rapporten på ett lättillgängligt sätt och att detta sedan

debatterades i relation till de olika organisationernas arbete och målgrupper. Dessutom hade

det varit möjligt att konkret, i exempelvis seminarieform, arbeta med vad som skulle kunna

mynna ut i en debattartikel.

18

Skapa en officiell hashtag som kan användas i sociala medier (facebook, twitter, instagram

etc.) och marknadsför denna, exempelvis #ettenatmalmö. På så sätt sprids ordet och det är

även möjligt att lättare hitta information för den som söker det.

Moderatorer och de som leder paneldebatter borde övervägas att tas utifrån, det vill säga att

bjuda in någon som inte arbetar tillsammans med dem som exempelvis ingår i paneldebatter,

men som har möjlighet att utföra denna uppgift. Någon som både kan knyta ihop olika

resonemang analytiskt men som också kan ställa svåra frågor och ifrågasätta. På så sätt är

det lättare att undvika att det skapas en informell gemenskap som riskerar utestänga andra

och lättare att få igång konstruktiva diskussioner utan att alla ses som eniga.

Fundera över hur marknadsföringen till andra föreningar, politiker kan se ut, men också hur

ungdomar som besöker dagarna får information.

Malmö Högskola behöver vara tydligare i sin roll och erbjuda något konkret så att de

ungdomar som besöker sommarakademin känner att de träffat representanter för högskolan,

att de vet mer om högskolan och att det kanske till och med kan öppna vägar de inte trodde

fanns. En idé fanns om mentorskap, som skulle vara en utmärkt idé men som inte hann

genomföras fullt ut till detta år. Ett sådant erbjudande skulle troligen tydliggöra högskolans

medverkan. Ett annat förslag är att högskolan tydligare bidrar med att sprida information och

kunskap om de teman/mål som sommarakademin väljer att jobba vidare med.

Det här ska läsas som några mer eller mindre konkreta förslag som kommit fram av de

förbättringspunkter deltagarna och till viss del också jag själv funderade på under akademins tre

dagar. Samtidigt är det just förslag, det är sällan någon rakt ut kritiserat dagarna, de flesta har varit

nöjda. Det första året av Ett enat Malmös sommarakademi är till ända och jag tycker det ska ses

som ett första steg. Eller som en av arrangörerna uttryckte det:

Det är klart att vi kan bli bättre […] men alltså jag tycker att vi har en vilja och ett engagemang

och det tycker jag är viktigast.

Sommarakademin är ett alldeles utmärkt initiativ som kan byggas vidare på och som med en

bibehållen vilja och engagemang så småningom kan bli ännu större, ännu bättre och fyllt med ännu

mer värme. Utmaningen nu för ett enat Malmö är hur man ska ta steget från goda möten till

förändringar.

"Är det någon som vill säga något?" Säger moderatorn innan han formellt avslutar sommarakademin

2013. Ingen tar till orda, folk ser trötta ut. Värmen och allt arbete under tre dagar har tagit ut sin rätt.

Själv är jag helt slut. Svetten rinner i pannan och jag längtar ut. Moderatorn försöker igen: "Hur

skulle ni beskriva de här dagarna?". "Värmen" skriker någon, folk skrattar. "Men det har också

funnits värme här inne" ropar en annan. Det är det som får igång folk, en sista gång, innan

sommarakademin stänger för den här gången. Och kanske är det här gott nog, tänker jag. Kanske

är det just det här som sommarakademin ska förmedla? En värme. En gemenskap. En väg framåt.

En plats där man låter folk tala och där folk får lov att höras. Eller kanske bara ett hopp om ett enat,

bättre och mer rättvist Malmö.